Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion med förslag till ändrad lydelse af 18 kap. 13 § strafflagen.

1911-05-05 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1911:47, Utlåtande, i anledning af vackt motion med förslag till ändrad lydelse af 18 kap. 13 § strafflagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 47.

1

Nr 47.

Ankom till Riksdagens kansli den 8 maj 1911 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af vackt motion med förslag till ändrad

lydelse af 18 kap. 13 § strafflagen.

Uti en inom Första kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion

nr 46 har herr Sant. Clason anfört följande:

»Kap. 18 par. 13 strafflagen iidedes som bekant med följande bestämmelse:
»Sprider

någon ut skrift, målning, teckning eller bild, som tukt och

sedlighet sårar, straffes med böter eller fängelse.»

Trots detta lagbud har under senare tid i vårt land och i allt mer

växande omfattning framträdt eu yrkesmässig trafik med teckningar — icke

minst vykort — af sedlighetssårande beskaffenhet, att den med skäl påkallar

ingripande. Omdömet om denna rörelses förkastlighet och farlighet

har på de mest skilda hall varit enstämmigt. Jag citerar några utdrag

ur Stockholmspressen under sistlidne december månad:

Svenska Dagbladet den 18 dec. 1910.

»Vid några tillfällen under .senare tid har uppmärksamheten kommit att

riktas på en osedi ighetstrafik, som fått en oroande tillväxt i hufvudstaden och

tär (ifrigt äfven på sina ställen i landsorten. Det har sålunda kommit till tal

och på sistone äfven åtal angående de anständigheten sårande bilder som ganska

o hölj dt utbjudas. Men samtidigt ha försports klagomål öfver svårigheterna att

med hjälp af laga myndighet komma trafiken till lits. De som själfvilligt åtagit

sig en allt annat än angenäm renhallningsuppgitt tro sig hos ordningsmakten,

som å tjänstens vägnar horde af eget initiativ göra hvad göras kunde, ha funnit

en alltför lam vilja att ens biträda härvid.

Bihang till Riksd. prot. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 44 Höft. (Nr 47.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 47.

Mången slår sig kanske till ro med den tanken, att det är val inte så farligt

som det låter; snusk kar väl funnits i alla tider ock kan väl inte kelt utrotas

ur ett stort samkälle med folk af alla kalibrar o. s. v. Men förhållandena

ka verkligen utvecklat sig på ett sådant sätt ock i en sådan grad, att inga undanflykter

få godtagas. Vi kafva själfva med vämjelse öfvertygat oss om, att denna

ruttenhet så gripit omkring sig, att uraktlåtenheten af en operation maste betecknas

som en samkällsvåda.

Ensamt kär i Stockholm finnas numera både engros- och detalj affärer i den

åsyftade branschen, af senare slaget drygt ett tiotal, som helt oköljdt bedrifva

sin trafik. Yi skola noga akta oss för några namn och adresser^— det har tyvärr

visat sig att sådant utgör en tacknämlig reklam — ock en ingående beskrifning

förbjuder sig själf. Vare det nog sagdt, att hvem som helst som går in i eu dylik

affär ock röjer det rätta intresset inom några ögonblick kar framför sig kollektioner,

importerade såsom ’konst’(!), med motiv som måste framkalla illamående

kos hvarje med sundt smaksinne utrustad person, men som kos svagare karaktärer

och framför allt bland ungdomen måste väcka de allra uslaste instinkter till lits.

En talare, som på ett offentligt möte nyligen vidrörde^ saken, yttrade sig ungefär

så: ''tänk er det värsta ni kan tänka er, tänk sedan något tio gånger värre — och

ni har ändå inte tänkt någonting så vederstyggligt’. Vi kunna nu intyga, att

det icke ligger någon öfverdrift i yttrandet med hänsyn till att talaren hade ett

auditorium af sedligt normala personer inför sig.»

Stockholms Dagblad den 18 dec. 1910.

»Försäljningen af gifter i vanlig mening är icke fri och giftblandare ha

strängt straff att vänta. Inom det moderna samhället växer emellertid fram en

samling giftblandare, som man hittills för litet beaktat och som lagens arm ej

tillräckligt kan nå; personer som med. kallt blod och för vinning anskaffa och

tillhandahålla det farligaste åtkomliga gift, som kan tänkas för unga mottagliga

sinnen: förråande, osedliga bilder. Mot dessa reagerar icke samhället som sig bör.

Genom tidningarna ha gått notiser om anmälan till polisen rörande i hufvudstaden

saluhållna bilder af tydligen sedlighetssårande art. I ett fall pågår domstolsbehandling.

Yi ha nu fått några kort oss förevisade, och vi måste bekänna,

att de öfvergå allt hvad vi kunnat föreställa oss. Det är icke längre fråga om

mer eller mindre nakna modellfigurer, utan om mycket värre ting, om de raaste,

obehagligaste, oskönaste framställningar af könsakten, om rent perversa situationer,

om andlig smuts, som stinker på långt håll. Här finnes icke ens en tillstymmelse

af konst, långt mindre af skön konst. Vid undertryckande af dylika alster trädes

intet befogadt intresse för nära. Här kunna alla samarbeta, både folk, som åt

ointresserade kallas moralister, och personer, som eljes icke hysa något intresse

för sedlighetsfrågor. Här har socialdemokraten samma anledning som högermannen

och den frisinnade att värna om ungdomens rätt att vara befriad från slik uselhet.

Om dessa försäljare af andligt gift kan omdömet blott vara ett enda: att

de äro parasiter på samhällskroppen och att deras fördärfliga vinningslystnad är

rent .skurkaktig.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 47.

3

Stockholmstidningen den L9 dec. 1910:

»Om det stundom funnits skäl till den anmärkningen, att en del speciellt

sedlighetsifrande herrar och damer i sin kamp mot hvad de ansett oanständigt

gått åtskilligt utanför en sund naturlig smaks fordringar, så föreligger i alla

händelser nu en anledning för alla, som ha något intresse för vårt tolks och särskildt

ungdomens andliga hälsa, att förena sig i yrkandet på kraltiga åtgärder

mot en rundt omkring oss florerande osedlighetstrafik af det mest vidriga slag.

Hit till landet importeras genom särskildt därför inrättade .engros-affärer

och försäljas uti detalj affärer af olika slag massor af fotografiska bilder af sådan

art, att en hvar, som sett dem, genast förstår, att här inte ens i den mest aflägsna

öfverflyttade betydelse kan vara fråga om konstens frihet eller om några mer eller

mindre konventionella gränser mellan konstnärlig och pornografisk framställning

af det nakna. Hvad här åsyftas ligger så långt från detta gränsområde, att det

icke ett ögonblick skulle falla någon normalt utrustad människa in, hvilken moraliskt

och estetisk åskådning hon än hyste, att här tala om konstens frihet.

Dessa bilder utställas naturligtvis icke i fönstren, men de köpas fritt af

gammal och ung och ha äfven en strykande åtgång. Skolgossar samla sina slantar

för att kunna komma öfver dem, och en hvar, som har familj och barn, måste

med en känsla af ångest tänka på, hur svårt (let är att skydda de uppväxande

ungdomarna från det, som förärar, förfular och smutsar deras fantasilif, när de

äro som mest mottagliga för intryck af olika slag.»

Socialdemokraten den 19 dec. 1910:

»Vi pläga inte ropa på polis i otid och ha ej heller lust att vara i följe

med dem, som vilja kringgärda oss och våra vanor med alla möjliga och omöjliga

restriktioner och förbud. Sådant kunna zeloter af olika valörer och värden få den

tvifvelaktiga äran att vara ensamma om.

Det är således verklig fara å färde, om vi anse oss böra påkalla polismyndigheternas

ingripande på ett visst område. Nu föreligger en sådan fara,

som omedelbart måste afvärjas. Det gäller de osedliga vykorten eller s. k. Pariser - fotografierna. Icke dessa, som hänga som skylt i fönstren, irtan andra, som ligga

dolda i diskens hemliga lådor och som tagas fram på särskild begäran, om kunden

ej inger misstanke.

Vi ha varit i tillfälle att se ett antal dylika fotografier. Och något vidrigare

kan man inte tänka sig. Det är en ohygglig orgie i perversitet, som man knappt

skulle tro vara möjlig i ett civiliseradt land. Dessa kort ha ingenting med den

nakna konsten att göra, de äro ett brottsligt ockrande på ungdomens okunnighet

och nyfikenhet och på sexuellt abnorma människors sämsta sensationer och

lidelser.

Därför måste det höjas ett ljudande rop till våra myndigheter: se till, att

denna skamlösa trafik stäf jas omedelbart!

Den vidriga rörelsens växande omfattning torde nog i vissa fall ha

främjats af bristande kraft hos vederbörande myndigheter att inskrida — en

brist, som i hufvudstaden jämväl framträdt i fråga om biografrörelsens för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 47.

kastliga utväxter. Åtminstone synes detta framgå exempelvis af ett sådant

faktum som det, att eu anmälan om försäljning af tukt och sedlighet

särande bilder, som redan i slutet af sistlidne oktober ingafs till vederbörande,

först i inbiten af december och efter inskridande af justitieombudsmannen

föranledde åtal.

Emellertid har från autoritativt håll — Stockholms detektivschef —

också framhållits (i eu interview i Svenska Dagbladet den 20 december

1910), att de för närvarande stipulerade straffen icke äro tillräckligt effektiva.

»Jag är upprörd», heter det däri, »öfver all den snusk, som gömmes

här, och det kännes bittert att ej kunna skrida in så fort och så eftertryckligt

som förhållandena kräfva. Hvad hjälper det att vi rapportera

och rapportera och domstolarna behandla och döma. Proceduren tar lång

tid i anspråk, med öfverklagningar o. d. år, och under tiden fortgår

geschäftet. Hur annorlunda skulle det ej vara, om i gällande lagrum

endast inrycktes ett par ord, så att lydelsen blef — — — ''dömcs till

böter, fängelse eller straffarbete’. Hade vi haft en sådan strafflatitud, så

hade den här cigarrhandlaren nu suttit häktad.»

Den sålunda gjorda anmärkningen torde vara fullt befogad och eu

straffskärpning äfven eljest påkallad. För en yrkesmässig handtering, sådan

som den ifrågavarande, hvilken med rätta sammanställts med giftblandarens,

finnas inga ursäkter. Jag tillåter mig därför föreslå att såsom straffart

för ifrågavarande brott äfven upptaga straffarbete intill två år. Då däremot

någon straffskärpning icke föreslås med hänsyn till öfriga i paragrafen

omförmälda brott, så föranleder detta smärre omredigeringar i paragrafens

återstående delar. Skulle lagutskottet anse någon jämkning i den af mig

t o o o O

föreslagna ordalydelsen önskvärd för att vinna det åsyftade målet, hemställer

jag, att utskottet ville själft föreslå densamma.

På grund af hvad sålunda anförts får jag vördsamt hemställa, att

Riksdagen ville för sin del antaga följande lydelse af kap. 18 § 13 strafflagen

:

§ 13.

Sprider någon ut skrift, målning, teckning eller bild, som tukt och

sedlighet sårar; straffes högst med straffarbete i två år. Sårar man genom

annan gärning tukt och sedlighet, så att allmän förargelse eller fara för

andras förförelse däraf kommer, straffes med böter eller fängelse.

Där någon — — — — användande; straffes, ändå att gärningen ej

är sådan, som i 1 mom. sägs, med böter eller fängelse.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr il.

5

Deri af motionären här berörda frågan om åtgärder för en effektivare

lagstiftning mot sådana tukt och sedlighet sårande gärningar, som af

honom afses, har tidigare uppmärksammats inom Riksdagen. Sålunda

anhöll Riksdagen i skrifvelse den 5 maj 1893, att Kungl. Maj:t täcktes

taga i öfvervägande, huruvida icke de lagbestämmelser, som afse

förekommande af osedlighet eller lockelser därtill, måtte kunna göras mera

verksamma genom att fullständigas och i öfrigt mera lämpas efter rådande

förhållanden, särskildt med afseende å tillsynen öfver dessa bestämmelsers

efterlefnad, samt därefter vidtaga de åtgärder, som häraf kunde föranledas.

I denna skrifvelse framhöll Riksdagen bland annat, att anledning

fanns att antaga, att tukt och sedlighet sårande bilder spriddes i stort antal

utan att sådant behörigen beifrades. Om orsaken till att åtal för sådana

brott mera sällan förekomme, befunnes vara ofullständighet i gällande

lagstiftning, borde denna undergå sådan ändring, hvarigenom laglig tukt

med större energi måtte kunna upprätthållas. Särskildt vore det i sådant

ändamål viktigt, att strafflagens förbud mot utspridande af osedliga’ skrifter,

målningar, teckningar och bilder fullständigades genom förbud jämväl

mot dylika alsters utbjudande eller hållande till salu.

Justitiekanslersämbetet vitsordade i sitt öfver Riksdagens berörda skrifvelse

afgifna utlåtande af den 20 augusti 1896 bland annat behofvet af

sådan ändring i 18 kap. 13 § strafflagen, att däri komme att stadgas straff

äfven för den, som för egen eller andras räkning hölle till salu eller utbjöde,

utställde eller ansloge sådan skrift eller bild, som sårade tukt och

sedlighet.

Med hänsyn särskildt till den stora spridning skrifter af här ifrågavarande

beskaffenhet nått från det ena landet till det andra samt vikten

af internationella åtgärder för motverkande af den fara, som häruti visat

sig förefinnas, hölls på inbjudan af franska regeringen i Paris den 18 april

—4 maj 1910 en internationell konferens för förhindrande af osedliga

publikationers spridande. Denna konferens, vid hvilken 15 stater, däribland

Sverige, voro representerade genom ombud, beslöt dels att, med

villkor om ratificering, antaga ett »arrangement», afseende vissa administrativa

åtgärder mot omförmälda publikationer, och dels att ett å konferensen

utarbetadt förslag till konvention, innefattadt i ett slutprotokoll, skulle

underställas de särskilda regeringarnas bedömande. Nämnda förslag till

konvention innehåller bland annat, att straff bör drabba enhvar, som för

afsalu eller utdelning tillverkar eller innehar osedliga skrifter, teckningar,

bilder eller föremål, för samma ändamål importerar eller låter importera,

transporterar eller låter transportera dylika alster, drifver handel därmed

(äfven icke offentligt) eller yrkesmässigt utlånar dem eller tillkännagifver

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 47.

denna handel på hvilket offentligt sätt som helst. De kontrollerande stater,

hvilkas lagstiftning för närvarande icke anses tillräcklig att gifva effekt åt

konventionen, förbinda sig att vidtaga eller för sina folkrepresentationer

föreslå nödiga mått och steg i detta afseende. Arrangementet är icke

nndertecknadt å Sveriges vägnar, hvaremot slutprotokollet undertecknats

af samtliga i konferensen deltagande staters ombud.

Vikten af effektivare lagbestämmelser i omförmälda afseende har

äfven vitsordats af den s. k. reglementeringskommittén i dess den 31 december

1910 afgifna betänkande.

I en till Kungl. Maj:t den 20 februari 1911 ingifven skrift hafva

ärkebiskopen J. A. Ekman in. fl., med framhållande att spridningen af

bilder eller andra alster med för tukt och sedlighet sårande framställningar

under senare tider tagit ett omfång, som borde uppkalla samhället till försvar

däremot, hemställt, att Kungl. Maj''-t täcktes låta utarbeta förslag till

förändrade lagbestämmelser i sådant syfte.

I anledning häraf har också inom justitiedepartementet utarbetats och

underställts lagrådets granskning förslag till tillägg till 18 kap. lo § strafflagen

i ändamål att skrift, målning, teckning eller bild, som afsåges i paragrafens

första stycke, måtte kunna förklaras förbruten. Detta förslag kommer

emellertid, enligt hvad utskottet inhämtat, icke att föreläggas denna Riksdag.

På sätt i motionen framhålles, har det blifvit allt vanligare, att tukt

och sedlighet sårande ritningar, fotografier och andra afbildningar, bland

annat i form af vykort, mestadels från utlandet spridts här i landet och

nått eu utbredning, som inger allvarsamma farhågor. Mot det ocker på

andras obetänksamhet eller lättsinne, hvartill den gör sig skyldig, som för

egen vinning och såsom en lönande affär bedrifver ifrågavarande slags trafik,

måste det enligt utskottets mening vara samhällets plikt att skarpt reagera.

Särskilt för ungdomen, hos hvilken dylika schackrare lära hafva lyckats

afsätta sina varor i större omfattning, än man i allmänhet vill tro, synes

den här föreliggande faran iögonenfallande. Det synes vara anledning antaga,

att, om ej denna rörelse, som väl hittills i allmänhet i någon större omfattning

bedrifvits endast i de större städerna, allvarligen stäfjas, densamma skall

komma att sträcka sig och sina verkningar ut till öfriga delar af landet.

Lika med motionären finner utskottet det därför vara af synnerlig

vikt, att, såvidt på lagstiftningen ankommer, de åtgärder vidtagas mot

ifrågavarande slags samhällsonda, hvaraf behof ostridigt förefinnes.

Enligt utskottets mening kan det vid anförda förhållanden icke vara

riktigt, att dylika åtgärder helt åsidosättas i afvaktan på det mer ingående

och mer tidsödande öfvervägande, som för behörigt fullständigande af den

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 41.

7

gällande lagstiftningen i ämnet, bland annat ur internationellt rättslig

synpunkt, kan vara erforderligt.

I sådant syfte anser utskottet omedelbart böra afhjälpas den förut

framhållna och af erfarenheten ytterligare bestyrkta brist i nämnda lagstiftning,

att däraf i allmänhet ej träffas den, som håller till salu eller

utbjuder alster af ifrågavarande beskaffenhet utan att försäljning eller

annat utspridande ägt rum. Då den bevisning, som i sistnämnda hänseende

erfordras, ofta visat sig svår att åstadkomma, hafva vederbörande

myndigheter icke kunnat med nödig effektivitet ingripa i förekommande fall.

Af anförda skäl har utskottet ansett sig böra ej mindre förorda

sådant tillägg till förevarande lagrum, att saluhållande och utbjudande af

skrift, målning, teckning eller bild, som sårar tukt och sedlighet, komma

att falla under lagrummets straffbestämmelser, än äfven i viss mån tillmötesgå

det af motionären framställda yrkandet om straffsskärpning. Utskottet,

som i sistnämnda hänseende icke kunnat tillmäta afgörande betydelse

åt den omständigheten, att straffet för hithörande brott nästlidet

år blifvit höjdt, har nämligen äfven ansett straffarbete böra kunna följa å

ifrågavarande förbrytelser, om synnerligen försvårande omständigheter äro

för handen.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af ifrågavarande motion,

ville för sin del antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse af 18 kap. 13 $ strafflagen:

Härigenom förordnas, att 18 kap. 13 § strafflagen

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Sprider någon ut (iller håller till salu eller utbjuder

skrift, målning, teckning eller bild, som tukt

och sedlighet sårar; straffes med böter eller fängelse.

Aro omständigheterna synnerligen försvårande, må till

straffarbete i högst två år dömas. Sårar man genom

annan gärning tukt och sedlighet, så att allmän förargelse

eller fåra för andras förförelse däraf kommer,

straffes med böter eller fängelse.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 41.

Där någon — — — — — användande; straffes,

ändå att gärningen ej är sådan, som i 1 mom. sägs,

med böter eller fängelse.

Stockholm den 5 maj 1911.

På lagutskottets vägnar:

ERNST HÅKANSON.

Reservation

o

af herrar Widén, Pettersson i Södertälje, Petrén, Lindqvist och Åkerman,

hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande

lydelse:

»Den af motionären här berörda frågan — — — — — — — —

hafva vederbörande myndigheter icke kunnat med nödig effektivitet ingripa

i förekommande fall. Utskottet har därför ansett sig böra förorda sådant

tillägg till lagrummet i fråga, att saluhållande och utbjudande af skrift,

målning, teckning eller bild, som sårar tukt och sedlighet, komma att falla

under lagrummets straffbestämmelser.

Hvad åter angår det af motionären framställda yrkandet om straffskärpning

vill utskottet erinra, att genom lagen den 10 juni 1910 blef i

samband med tillkomsten af det nuvarande andra momentet uti ifrågavarande

lagrum maximum i strafflatituden för spridandet af alster af nu

förevarande slag höjdt, från fängelse i 6 månader till fängelse i 2 år. Med

hänsyn till den sålunda helt nyligen vidtagna betydande straffskärpningen

för ifrågavarande brott samt den ofvan föreslagna utvidgningen af lagrummets

straffområde, hvarigenom enligt utskottets mening vunnits möjlighet för

ett effektivt bekämpande af det samhällsonda, som i motionen afses, har

utskottet funnit sig icke böra tillstyrka den nu föreslagna ytterligare straffskärpningen.

På grund af hvad sålunda anförts hemställes,

att Riksdagen, i anledning af ifrågavarande motion

ville för sin del antaga följande förslag till

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 47.

9

Lag

om ändrad lydelse af 18 kap. 13 § strafflagen:

Härigenom förordnas, att 18 kap. 13 § strafflagen

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Sprider någon ut eller håller till salu eller utbjuder

skrift, målning, teckning eller bild, som tukt och sedlighet

sårar; straffes med böter eller fängelse. Lag

samma vare, om man genom annan gärning sårar tukt

och sedlighet, så att allmän förargelse eller fara för

andras förförelse däraf kommer.

Där någon —--användande; varde, ändå att

gärningen ej är sådan, som i 1 mom. sägs, dömd efter

ty där stadgas.»

Herrar Lindhagen, Ersson och Jansson i Edsbäcken hafva anhållit

få antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom

utskottet.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 7 Samt. 1 Afd. 44 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:248 Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion med förslag till ändrad lydelse af 18 kap. 13 § strafflagen. s. 1 i texten