Sök i Ratio Lex

Statsutskottets utlåtande Nr 26

1911-03-17 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1911:26, Statsutskottets utlåtande Nr 26

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 26.

t

Nr 26.

Ankom till Riksdagens kansli den 17 mars 1911 kl. 4 e. m.

Utlåtande* i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen

angående konserveringsarbeten för Källa ödekyrka.

(2:a Afd.)

I en till Riksdagen den 10 februari 1911 afiåten, till statsutskottets

förberedande behandling hänvisad proposition, nr 97, har Kungl. Maj:t

under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva, att till bekostande

af åtgärder för konserverande af Källa ödekyrka på extra stat för år 1912

anvisa ett anslag af 2,500 kronor.

Departementschefen har till nämnda statsrådsprotokoll i detta ämne

anfört följande:

»I underdånig skrifvelse den 6 september 1910 har vitterhets-, historieoch

antikvitetsakademien anhållit, det Eders Kungl. Maj:t täcktes af 1911

års Riksdag äska ett anslag å 2,500 kronor att enligt skrifvelsen bifogadt

kostnadsförslag användas för konservering af Källa ödekyrka på Öland.

Akademien har därvid öfverlämnat en af antikvarien hos akademien

Emil Ekhoff utarbetad promemoria angående nämnda kyrka och tillika

åberopat de uti densamma anförda skäl för utförande af ifrågavarande konserveringsarbete.

I berörda promemoria anföres följande:

»Källa gamla, för gudstjänst ej längre använda kyrka på Öland är en

af Sveriges märkligaste ödekyrkor. Den är nämligen ett af de fullödigaste

exemplen på den art af kyrkor, som inom kultur- och arkitekturforskningen

fått namn af försvarskyrkor, det vill säga kyrkor utrustade med

försvarsanordningar sådana som den medeltida krigföringen kräfde, till

Bihang till Riktd. prof. 1917. 4 Sami. 1 Afd. 23 Höft. (Nr 26.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 26.

exempel tinnar, hourdage, yttre skyttegångar m. in. Dylika försvarskyrkor

träffas spridda kring största delen af Europa, såväl inne i städerna som

ute på landsbygden. Oftast, ehuru ej uteslutande, förekomma de i trakter,

som i högre grad voro utsatta för fientliga anfall, såsom Öar, kuster

och landgränser mot främmande områden.

»Äfven i Sverige voro fordomdags manga af våra kyrkor, försvarskyrkor

Sedan genom ändrade förhållanden behofvet af dylika ej längre förefanns,

har man emellertid i de flesta fall afklädt kyrkorna dessa krigiska

attribut, och de forna fästningskyrkorna framstå nu i allmänhet som helt

fredliga byggnader. De få spår af den forna utrustningen, som återstå,

behöfves det oftast ett vant öga och en noggrann undersökning för att

upptäcka och påvisa. Så mycket mer är det önskligt att i orubbadt skick

pietetsfullt för kommande tider bevara de få kyrkor, som i afsevård grad

bibehållit något af den forna krigiska karaktären. Detta är, som åt det

nedanstående framgår, i ovanligt hög grad fallet med Källa kyrka.

»Hvad Källa kyrka beträffar tillkommer ännu ett tungt vägande skäl

att söka bevara densamma, nämligen att den är belägen på Öland. Som

ofvan nämndes återfinnas försvarskyrkorna hufvudsakligen i gränsområden

och andra för anfall särskildt utsatta trakter. Det långsträckta, smala

Öland, där ingen punkt är särdeles aflägsen från allfarvägen: hafvet, var

naturligen, och som vi äfven af historiska meddelanden känna, just ett

sådant°område, utsatt för ständiga strandhugg och infall, såväl af sjöröfvare

som ock af rikets fiender under krigstider. Ett mycket betydande

antal af öns trettiotre kyrkor har därför varit försvarskyrkor. Åt dessa

hafva måno-a, troligen halfva antalet eller mera, haft den för Öland karaktäristiska

form, som kallas klöfsadelskyrkor, det vill säga med som vanligt

ett torn i väster, men därtill ett motsvarande något mindre torn i

öster, uppdraget öfver korets murar. _ „ . ,

»Vår tid har kommit till den uppfattningen, att det tran tädren mot

tao-na arfvet bör noggrant vårdas. Så var det ej förr. Hänsynslöst nedbröt

och undanskaffade man det betydelsefulla gamla för att ersätta det med

ofta intetsägande nyheter. Särskildt öfver Öland gick under början åt

förra århundradet och något där förut ett förstörelseraseri, våldsammare,

kan man med skäl säga, än öfver något annat svenskt landskap. Af dess

synnerligen märkliga och för ön och dess historia karaktäristiska klöfsadelskyrkor

har ingen enda fått bibehålla sin ursprungliga form. Ingen enda

har fått bevara klöfsadelskyrkornas karaktäristiska silhuett med ett torn

uppstigande vid hvardera ändan af det mellanliggande långhuset, öch

ännu mer, af hela antalet af öns kyrkor äro de flesta helt och hållet nyeller

till större eller mindre del ombyggda. Af Ölands en gång så märk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 26.

3

liga och från det öfriga Sveriges så afvikande kyrkor är således ytterst litet

bevaradt till våra dagar.

»Källa kyrka består af ett enskeppigt långhus, kor i öster samt torn

i väster, alla tre lika breda och nu lika höga samt täckta af ett gemensamt

sadeltak. Till det yttre visar sig kyrkan endast genom den stora

höjden vara af någon ovanligare beskaffenhet. Så mycket märkligare är

det inre.

»Långhuset och koret hafva nämligen haft tre våningar. Bottnarna dem

emellan äro nu till största delen nedfallna, så att hela kyrkans inre bildar

ett enda väldigt rum, och den forna anordningen är synlig endast genom

de kvarvarande spåren.

»Den nedre våningen, den egentliga gudstjänstlokalen, har varit täckt

af ett väldigt tunnhvalf med anfang i norr och söder, hvilket tunnhvalf

varit genomsatt af tre parallella tunnor med anfang i öster och väster, således

bildande ett slags stickkappor. I dessa transversala tunnors södra

sköldmurar ha långhusets enda ursprungliga två små romanska fönster

funnits. Kyrkan har således varit mer än halfmörk.

»Andra våningen. Öfver den nedre våningens hvalf har legat en betongmassa

af små omkring knytnäfsstora rullstenar och lermurbruk, hvilken

betongmassa nedgående i svicklarna mellan hvalfven har bildat en

jämn öfveryta, som utgjort andra våningens (mellanvåningens) golf. Denna

våning, som varit omkring 2 meter hög, har varit upplyst af tre små

fönster sittande liksom nedervåningens i södra muren. Äfven mellanvåningen

har således varit i hög grad mörk.

»Tredje våningen är den egentliga försvarsvåningen. Norra och södra

långmuren hafva nämligen, fullkomligt som ett världsligt fäste, väl bevarade

tinnar, hvilkas mellanrum nu äro tillsatta med en tunn mur i ytterlifvet.

Tinnarna äro således ej för närvarande synliga utifrån.

»Korets östra mur har varit dubbel och i densamma har på norra sidan

uppledt en trappa till försvarsvåningen. Vid murens södra ända havfunnits

ett litet, ungefär 1 meter bredt, tunnhvälfdt rum med en ljusglugg

i södra kormuren. Gluggen är ännu synlig inifrån men ej utifrån.

Nyssnämnda trappa, som löper i den dubbla altarväggen, har vid dennas

norra sida bildat vinkel och i den nedtill förtjockade norra korväggen nedgått

till kyrkans nedersta våning. Här har emellertid en förändring vidtagits.

Man har afbrutit trappans nedre del och här åstadkommit en liten

uppåtstigande trappa täckt af ett uppåtstigande tunnhvalf; hela anordningen

ledande till den senare predikstolen.

»På korets norra sida ligger en tillbyggd, men i alla händelser gammal,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 26.

sakristia täckt af tunnhvalf med anfang i öster-väster. Sakristians vattentak

består af stora fyrsidiga kalkstensflis.

>1 långhusets södra vägg åt väster linnes den gamla ursprungliga ingångsöppningen,

sittande ungefär midt på södra väggen. Portalen år

ytterst enkel och består på hvardera sidan af ett murhörn och post. Murhörnen

upplöpa i rundbåge af väl huggna bågstenar, omfattande ett slätt

halfrundt tympanon af en häll. Portalen är samtidig med kyrkan, men

själfva dörren, af furu, med sparsamma järnbeslag är gotisk och två till

tre hundra år yngre än portalen. Utanför portalen linnes ett senare vapenhus

med sadeltak af kalkstensflis liksom på sakristian. Vapenhusets

dörr har märkvärdigt nog samma anordning som portalen och har möjligen

ursprungligen suttit på annat ställe i kyrkan.

»I tornets västra vägg åt norra sidan samt i korets södra vägg finnas

små portaler med samma anordning som föregående.

»Det enda fönstret i nedre delen af murarna ledande till ett litet rum

i nordöstra hörnet af kyrkan har, såsom i en försvarskyrka naturligt är,

ytterst små dimensioner.»

Sedan öfverintendentsämbetet i infordradt utlåtande förklarat sig efter

granskning af ärendet icke för sin del hafva funnit anledning till anmärkning,

har°Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län anbefallts

att efter vederbörandes hörande afgifva utlåtande i ämnet och därvid upplysa,

om och i hvad män bidrag till omförmälda konserveringsarbete kunde

påräknas från den ort, som vore närmast intresserad af ifrågavarande fornminnes

bevarande.

I anledning häraf har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i ärendet

låtit höra Källa föi’samling och kronofogden i orten. Församlingen

har därvid meddelat, att kyrkan vore församlingens egendom, under det

att den till kyrkan hörande mark eller den s. k. gamla kyrkplanen ägdes

af Kungl. Maj:t och kronan, samt att församlingen, som vore hårdt betungad

af kommunala skattebördor, icke vore i stånd att bidraga till utförandet

af arbetet med kyrkans konservering.

Kronofogden har upplyst, att enligt inhämtade upplysningar från

ortsbefolkningen och länsmannen i orten bidrag till det ifrågasatta konserveringsarbetet

inom orten kunde erhållas endast från ett fåtal enskilda

personer och till obetydliga belopp.

För egen del har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande på det lifligaste

tillstyrkt bifall till akademiens ifrågavarande framställning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 26.

5

I likhet med vitterhetsakademien anser jag, att Källa ödekyrka på

Öland med hänsyn till såväl sin ålder som ock sitt stora kulturhistoriska

intresse bör bevaras från ytterligare förstörelse. Kostnadsförslaget, som

uppgjorts af antikvarien Ekhoff och en byggmästare, gifver vid handen, att

konserveringsåtgärderna äro afsedda att hufvudsakligen bestå i omläggning

af kyrkans tak, hvilket är i hög grad skadadt af röta och delvis alldeles

borta. Såsom villkor för beviljande af statsanslag till konservering af fornlämningar

har understundom föreskrifvits, att den ort, som är närmast

intresserad af fornminnets bevarande, skall lämna bidrag till bestridande

af de därför erforderliga kostnaderna. Men då, såsom i förevarande fall,

vederbörande kommun är betungad af synnerligen stora skatter — enligt

statistiska centralbyråns berättelse om kommunernas fattigvård och

linanser utgjorde under år 1908 inom Källa kommun antalet fyrk 2,848

och utdebiteringen 1 krona 38 öre för fyrk — synes man icke kunna

fordra något bidrag från kommunen. Då ej heller från enskilda personer

något afsevärdt bidrag för ändamålet torde vara att påräkna, synes någon

annan utväg för företagets utförande ej återstå, än att detsamma bekostas

af staten. Emot det enligt kostnadsförslaget för konserveringsarbetets

utförande beräknade beloppet 2,500 kronor har jag intet att erinra.»

Utskottet, som anser sig böra biträda Kungl. Maj:ts föreliggande förslag,

får alltså hemställa,

att Riksdagen må till bekostande af åtgärder för konserverande

af Källa ödekyrka på extra stat för år 1912

anvisa ett anslag af 2,500 kronor.

Stockholm den 17 mars 1911.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:8 Skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. a1 i texten