Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

1911-01-12 · 93 sidor, varav 81 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 81 av 93 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1911:6, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till Riksdagens kansli den 27 februari 1911 kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen

till civildepartementet.

(4:e Afd.)

Ordinarie anslag.

Regeringsrätten.

l:o) Kungl. Maj:t har under sjätte hufvudtiteln i punkten 1 föreslagit Ändrade beRiksdagen

att godkänna sådan ändring i den år 1909 för regerings- on^åldersrättens

vaktmästare fastställda aflöningsstat, att förste vaktmästarens tillägg åt

lön förklaras kunna efter 5 år höjas med 100 kronor samt vaktmästa- Tftare?"

rens lön ej blott efter 5 år med 100 kronor, utan jämväl efter 10 år

med ytterligare 100 kronor, äfvensom för tillträde till sålunda medgifna

aflöningsförhöjningar bestämma enahanda villkor, som för tillträde till

förut medgifven sådan förhöjning blifvit stadgade.

Under åberopande af hvad utskottet i punkt 1 af utlåtandet nr 2

angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel

anfört i fråga om ändrade bestämmelser om åldorstillägg åt högsta domstolens

vaktmästare, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må godkänna sådan ändring i den

år 1909 för regeringsrättens vaktmästare fastställda

[1-]°)

*) Hänvisar till punkt i den kungl. propositionen.

Bihang till Itiksd. prof. 1011. 4 Sami. 1 Afd. 6 Eäft. (Nr G.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

aflöningsstat, att förste vaktmästarens lön förklaras

kunna efter 5 år höjas med 100 kronor samt vaktmästarens

lön ej blott efter 5 år med 100 kronor

utan jämväl efter 10 år med ytterligare 100 kronor,

äfvensom för tillträde till sålunda medgifna aflöningsförhöjningar

bestämma enahanda villkor, som för tillträde

till förut medgifven sådan förböjning blifvit

stadgade.

Landsstaterna i länen.

indrade be- 2:o) Under punkt 2 af denna bufvudtitel bar Kungl. Maj:t förestämmelser

slagit Riksdagen att godkänna sådan ändring i den år 1908 för tjänste^Tllägffåt"

män och betjänte vid länsstyrelserna fastställda aflöningsstat, att lönen

vaktmästare för de därå uppförda vaktmästare förklaras kunna böjas ej blott efter

styrelserna. 5 år med 100 kronor, utan jämväl efter 10 år med ytterligare 100

[2.] kronor, äfvensom för tillträde till sålunda medgifven aflöningsförhöjning

bestämma enahanda villkor, som för tillträde till förut medgifven

sådan förböjning blifvit stadgade.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må godkänna sådan ändring i den

år 1908 för tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna

fastställda aflöningsstat, att lönen för de därå

uppförda vaktmästare förklaras kunna höjas ej blott

efter 5 år med 100 kronor utan jämväl efter 10 år med

ytterligare 100 kronor, äfvensom för tillträde till sålunda

medgifven aflöningsförböjning bestämma enahanda

villkor, som för tillträde till förut medgifven

sådan förhöjning blifvit stadgade.

Höjning i 3:o) Uti punkt 3 af denna hufvudtitel bar Kungl. Maj:t föreslagit

“ölid^af ti11 Riksdagen, att anslaget till landsstaterna i länen måtte, med anledning

dragning af af de i statsrådsprotokollet öfver civildepartementsärenden den 13

boställen. januari 1911 omförmälda boställens indragning, höjas med 1,665 kronor.

[3-] Af statsrådsprotollet, sid. 3, inhämtas, att vissa länsmansboställen

med en beräknad afkomst af tillhopa 1,665 kronor under nästlidet år

indragits eller äro bestämda att under innevarande år indragas, ett för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

3

hållande, som påkallar en förhöjning af anslaget till landsstaterna i

länen med ett mot den sammanlagda afkomsten svarande belopp.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, med anledning af de i statsrådsprotokollet

öfver civildepartementsärenden den 13

januari 1911 omförmälda boställens indragning, höja

anslaget till landsstaterna i länen med 1,665 kronor.

\ id bifall till hvad utskottet under denna punkt föreslagit, kommer

anslaget till landsstaterna i länen (däraf 193,000 kronor reservationsanslag)

att höjas från 3,066,970 kronor till 3,068,635 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

4:o) Kungl. Maj:t har under punkt 4 i denna hufvudtitel föreslagit Höjning af

Riksdagen att i afvaktan å den proposition angående lönereglering för iö!*

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Kungl. Maj:t må komma att aflåta neregiering

till Riksdagen, tills vidare förslagsvis beräkna en höjning af anslags- ^ttenbyg^!

titeln till väg- och vattenbyggnadsstaten (däraf två särskilda reserva- nadsstytionsanslag

till expenser för allmänna arbeten och till vägundersök- relsen*

ningar, hvardera å 45,000 kronor) med 60,000 kronor eller från 179,400 [^0

kronor till 239,400 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under

riksdagen afgifva utlåtande, hvilket utskottet skolat härigenom för

Riksdagen

anmäla.

Postverket.

5:o) Under puukt 5 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t vidare

föreslagit Riksdagen att förklara, att det i riksstaten upptagna anslaget

till postverket, för år 1911 förslagsvis bestämdt till 21,690,000 kronor

att utgå direkt af postmedlen, skall ur riksstaten utgå.

öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under

riksdagen afgifva yttrande; hvilket utskottet skolat härigenom för

Riksdagen

anmäla.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Telegrafverket.

[6.] 6:o) Kungl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte förklara, att

det i riksstaten upptagna anslaget till telegrafverket, för år 1911 förslagsvis

bestämdt till 13,020,000 kronor att utgå direkt af telegrafmedlen,

skall ur riksstaten utgå.

öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under

riksdagen afgifva yttrande; hvilket utskottet skolat härigenom för Riksdagen
anmäla.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

Medicinalstyrelsen.

O inorgani- 7 :o) Under punkt 7 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t vidare

löneregle-* föreslagit Riksdagen att dels godkänna det enligt statsrådsprotokollet

ring för öfver civildepartementsärenden den 13 januari 1911 tillstyrkta förslag

Ttyrc/sen1." till aflöningsstat för medicinalstyrelsen att tillämpas från och med år

fn -i 1912, äfvensom de i statsrådsprotokollet angifna villkor och bestämJ

meker för åtnjutande af de i samma stat upptagna aflöningsförmåner;

dels förklara, ej mindre att enhvar, som med eller efter ingången af

år 1912 tillträder befattning i medicinalstyrelsen, skall vara pliktig att

underkasta sig ofvanberörda villkor och bestämmelser, än äfven att de

förutvarande innehafvare af befattningar i medicinalstyrelsen, hvilka

icke före den 1 november 1911 anmäla, att de vilja underkasta sig den

nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser, och som

icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem

dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat

föranledes af bestämmelserna i gällande lag angående civila tjänstinnebafvares

rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit

dem; dels medgifva, att, därest tillförordnade medicinalrådet,

öfverläkaren vid Västerviks hospital Gustaf Richard Stenbeck utnämnes

till medicinalråd och byråchef å den nya staten, han må för åtnjutande

af löneförhöjning räkna sig till godo den tid, han därförinnan på grund

af nådigt förordnande uppehållit medicinalrådsämbete, samt att extra

vaktmästare, som vid den nya statens ikraftträdande är anställd hos

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

5

medicinalstyrelsen och antages till vaktmästare å denna stat, äger att

för åtnjutande af löneförhöjning räkna sig till godo den tid, han därförinnan

tjänstgjort såsom extra vaktmästare mot ersättning från särskilt

af Kungl. Maj:t och Riksdagen anvisadt anslag; dels och höja

det i riksstaten uppförda anslaget till medicinalstyrelsen från 95,550

kronor med 42,050 kronor eller sålunda till 137,600 kronor.

öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under

under riksdagen afgifva utlåtande; hvilket utskottet skolat härigenom

för Riksdagen

anmäla.

Statsmedicinska anstalten.

8:o) Under punkt 8 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t före- Höjande af

slagit Riksdagen att medgifva, att arfvodet till assistenten vid stats- ®“ns arfvode

medicinska anstaltens medicinskt-bakteriologiska afdelning må från ro

och med år 1912 höjas från 2,000 kronor till 3,000 kronor, dock att ^ ^

förmånen af fri bostad skall bortfalla, samt för sådant ändamål höja

anslaget till statsmedicinska anstalten från 54,200 kronor med 1,000

kronor till 55,200 kronor.

Utredning i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet, sid. 69—71.

Utskottet, som finner den föreslagna arfvodesförhöjningen åt ifrågavarande

assistent skälig, hemställer,

*

att Riksdagen må medgifva, att arfvodet till

assistenten vid statsmedicinska anstaltens medicinsktbakteriologiska

afdelning må från och med år 1912

höjas från 2,000 kronor till 3,000 kronor, dock att

förmånen af fri bostad skall bortfalla, samt för sådant

ändamål höja anslaget till statsmedicinska anstalten

från 54,200 kronor med 1,000 kronor till 55,200

kronor.

Förste provinsialläkare och provinsialläkare.

9:o) Under punkten 9 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t Omreglering

föreslagit Riksdagen att dels godkänna det enligt statsrådsprotokollet “vinåiåifäkLr0''

öfver civildepartementsärenden den 13 januari 1911 tillstyrkta förslag ochprovinsialtill

aflöningsstat för förste provinsialläkare och provinsialläkare, attliikarviisendet
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

tillämpas från. och med år 1912, äfvensom de uti statsrådsprotokollet

angifna villkor och bestämmelser för åtnjutande af de i samma stat

upptagna aflöningsförmåner; dels förklara, att enhvar, som med eller

efter ingången af år 1912 tillträder befattning såsom förste provinsialläkare

eller provinsialläkare, skall vara pliktig att underkasta sig ofvanberörda

villkor och bestämmelser, samt att de förutvarande innehafvare

af befattningar såsom förste provinsialläkare eller provinsialläkare,

hvilka icke före den 1 november 1911 anmäla, att de vilja underkasta

sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser,

och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna

vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande aflöningsförmåner

äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna

i gällande lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid

den rätt till pension, som dittills tillkommit dem; dels ock upptaga

det under anslaget till medicinalstyrelsen med dithörande stater uppförda

anslaget till provinsialläkarna under förändrad rubrik till »förste

provinsialläkarna och provinsialläkarna» samt höja detsamma från 399,300

kronor med 490,500 kronor till 889,800 kronor.

Ofvanberörda aflöningsstat samt villkor och bestämmelser återfinnas

i statsrådsprokollet å sid. 190—194 och den i ärendet förebragta utredning

å sid. 72—190.

I sammanhang med förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft ,

dels en till Riksdagen den 13 januari 1911 aflåten proposition,

nr 32, däri Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden för samma dag begärt Riksdagens

yttrande öfver ett propositionen bilagdt förslag till ändringar i gällande

taxa för arfvode åt vissa i civil tjänst anställda läkare för enskild

sjukvård och för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom för

tjänstförrättningar, verkställda enligt gällande instruktion eller myndighets

uppdrag; samt förklarat sig vilja efter emottagande af Riksdagens

svar, företaga den slutliga pröfningen af samma förslag och förordna

om utfärdande af ny författning i ämnet;

dels och en inom Första kammaren af herr J. Larsson väckt

motion, n:r 65, samt följande inom Andra kammaren väckta motioner:

af herr J. Ström i Transtrand in. fl., nr 42, af herr A. Fornander,

nr 90, af herr L. Lundström, nr 113, af herr F. A. Bäckström,

nr 196, samt af herr O. A. Ericsson i Ofvanmyra jämte 93 kammarledamöter,

nr 294.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

7

Med anledning af en inom Riksdagen väckt motion anhöll Riksdagen

i skrifvelse den 17 maj 1903, att Kung!. Maj:t måtte dels låta

utreda, i hvad mån den nuvarande läkardistriktsindelningen i riket vore

otidsenlig och olämplig, dels låta uppgöra förslag till omreglering af

denna distriktsindelning i afsikt att bättre än hittills främja hälso- och

sjukvården å landsbygden, dels ock vidtaga de åtgärder, som af en

sådan utredning och af ett sådant förslag kunde föranledas. Sedan Kungl.

Maj:t i följd af denna Riksdagens skrifvelse tillsatt en kommitté med

uppdrag att verkställa den sålunda äskade utredningen samt därefter

till Kungl. Maj:t inkomma med förslag i ämnet, afgaf kommittén sitt

betänkande den 17 juli 1907. På detta betänkande är Kungl. Maj:ts

nu föreliggande förslag i hufvudsak grundadt. Då kommittén byggt

sitt förslag till läkarväsendets ordnande på de grunder, som för närvarande

äro. bestående, har också det kungliga förslaget blifvit till sina

liufvudprinciper fotadt på samma grunder, och är det nya, som innefattas

i såväl, kommitténs som Kungl. Maj:ts förslag, hufvudsakligen:

förste provinsialläkar- och provinsialläkartjänsternas fullständiga särskiljande

från hvarandra, utom i vissa mindre län, väsentlig ökning af

provinsialläkarnas antal samt förändrade lönestater för förste provinsialläkare

och provinsialläkare.

.Hvad då till en början vidkommer organisationen af förste provinsialläkartjänsterna

(statsrådsprotokollet sid. 83—100) har Kungl.

Maj:t. såsom nämnts i princip föreslagit dessa befattningars fullständiga

särskiljande från provinsialläkartjänsterna. Det arbete för den allmänna

hälsovården, som enligt förslaget skulle tillkomma förste provinsialläkarna,

har nämligen synts vara alltför omfattande och betungande

för att, utan ett deras åsidosättande, kunna förenas med provinsialläkaiens

jämväl maktpåliggande arbete i den enskilda sjukvårdens

tjänst. Emellertid har Kungl. Maj:t liksom ock kommitténs majoritet,

med hänsyn i främsta rummet till den afsevärda kostnad ett sådant

till fullo genomfördt särskiljande skulle medföra, ansett denna reform

lämpligen böra tills vidare begränsas till de län, där behofvet af själfständiga

förste provinsialläkarbefattningar visat sig mest påfallande.

Efter jämförelse mellan rikets samtliga län och med afseende fäst å förste

provinsialläkarnas ämbetsverksamhet, hafva länen uppdelats i två grupper,

den ena omfattande 16 större och ur läkarsynpunkt mera svårskötta

län och den andra 8 mindre och mera lättskötta. I de till förra gruppen

hörande län, nämligen Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar,

Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Ålfsborgs, Skaraborgs,

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands, Västerbottens

och Norrbottens län har reformen ansetts ej längre kunna undanskjutas,

under det att den beträffande de 8 återstående länen ansetts

kunna tills vidare anstå.

I detta afseende hade inom kommittén två ledamöter reserverat

sio-, under yrkande att särskiljandet skulle utsträckas till samtliga förste

provinsialläkardistrikt, af hvilka dock vissa skulle bildas genom sammanförande

af två län till ett distrikt. _ ......

I hufvudsaklig anslutning till denna reservation har i sm torenämnda

motion herr Fornander hemställt, att Riksdagen ville besluta,

antingen att följande 19 förste provinsialläkardistrikt mrattas:

Stockholms distrikt, Östergötlands, Jönköpings, Växjö (omfattande Kronobergs

och Hallands län), Kalmar (till hvithet Gottlands lan lagges),

Kristianstads (till hvilket Blekinge län lägges), Malmöhus, Goteborgs

(och Bohus), Ålfsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro (till hvilket

Södermanlands län lägges), Västerås (omfattande Vastmanlands och

Upplands län), Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands, Jamtlands,

Västerbottens och Norrbottens distrikt, samt att i samband härmed alla

biträdande provinsialläkaretjänster indragas, men att provinsialläkaren

i Visby skall vara skyldig att mot ett mindre arfvode biträda förste

provinsialläkaren i distriktet vid öfvervakandet af epidemivården inom

Gottlands län, . . e..

eller (i den händelse sammanslagning af tva lan till ett förste

provinsialläkaredistrikt ej skulle anses lämpligt) att, förutom de distrikt

med siälfständiga förste provinsialläkaretjänster, som åt Kung!. Maj:t

föreslagits, själfständiga förste provinsialläkaretjänster därjämte matte

inrättas i Södermanlands, Kronobergs och Jämtlands järn

Beträffande de af motionären till stöd för framställningen anförda

skäl, tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Då utskottet, som är af den mening, att arbetet såväl för den

allmänna hälsovården som för den enskilda sjukvården är af alltför

stor betydelse för att få i något afseende åsidosättas, jamval delar den

af departementschefen uttalade uppfattning angående svårigheten att

utan ettdera arbetets tillbakasättande förena förste provinsialläkarens

och provinsialläkarens åligganden, anser sig utskottet följaktligen hora

i princip godkänna Kungl. Maj:ts förslag att särskilja dessa tjänster.

Det förslag, som innebäres i första alternativet af herr hoinanders

nu förevarande motion, afser att åstadkomma. likformighet i

förste provinsialläkarinstitutionen genom att göra samtliga förste pro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr fl.

<)

vinsialläkartjänster själfständiga, men låta vissa tjänster omfatta två

län, hvarigenom de utgifter, som skulle betingas af reformens fullständiga

genomförande, på sätt kommittén tänkt sig detsamma, komme att

blifva afsevärdt reducerade. Utskottet bär ej ansett sig kunna biträda

detta förslag. Svårigheten för eu person att medhinna ett så kräfvande

arbete, som skötandet af förste provinsialläkartjänsten i två län

samt att i fråga om ett så stort verksamhetsområde förskaffa sig för

tjänstens skötande erforderlig lokal- och personalkännedom synes nämligen

göra den af motionären föreslagna anordningen omöjlig att i praktiken

på ett tillfredsställande sätt genomföra. Härtill kommer att angelägenheten

för vederbörande länsstyrelse att kunna stå i största möjliga

personliga förbindelse med förste provinsialläkaren ej kan med eu

dylik anordning vederbörligen tillgodoses. Vid sådant förhållande finner

sig utskottet icke heller kunna biträda förslaget, i hvad det afser

indragning af biträdande pro vinsialläkartjänster.

Hvad beträffar motionärens alternativa förslag att sjäfständiga förste

provinsialläkartjänster skulle inrättas, förutom i de af Kungl. Maj:t föreslagna

län, jämväl i Kronobergs, Södermanlands och Jämtlands län, vill

utskottet, som för sin del ansluter sig till den af kommittén och departementschefen

uttalade mening angående lämpligheten att låta anstå

med fullständigt genomförande af förenämnda särskiljande af de olika

tjänsterna, i detta sammanhang erinra om att framställda yrkanden i

enahanda syfte som det af motionären afsedda ej vunnit understöd hos

medicinalstyrelsen. Utskottet har icke blifvit öfvertygadt om, att förhållandena

i dessa län för närvarande oundgängligen påkalla inrättande

af sådana tjänster; utan finner utskottet hvad af departementschefen i

detta afseende föreslagits innebära det lämpligaste sättet för denna

frågas lösning.

Förenämnda reservanter i kommittén hafva äfven sökt göra gällande

lämpligheten af ett förbud för förste provinsialläkarna att utöfva

enskild praktik, eu uppfattning som emellertid ej delats vare sig af

medicinalstyrelsen, som framhållit, att ett dylikt förbud skulle kunna

leda till dessa läkares trakasserande för helt tillfälligt och jämväl lofvärdt

utöfvande af läkaryrket, eller af departementschefen, som ansett

det ifrågasatta förbudet så mycket mindre lämpligt, som förste provincialläkaren

just genom att utöfva enskild praktik i den omfattning,

hans hufvudsakliga tjänståligganden sådant medgifva, blefve bättre i

tillfälle att skaffa sig ingående kännedom om befolkningens lo fn ads förhållanden

och vanor, något som gifvetvis vore af stor betydelse för

Bihang till Tlikstl. prof. /till. i Samt. t Af ti. It Hilft■ -

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr G.

Provinsial
läkarna.

honom i hans ämbetsutöfning såsom målsman för den allmänna hälsovården.

De skäl som sålunda anförts mot det ifrågasatta förbudet hafva

synts utskottet väl grundade.

I fråga om förste provinsialläkarinstitutionen är det egentligen endast

i ännu ett afseende, som olika meningar gjort sig gällande, nämligen

i fråga om skyldighet för förste provinsialläkaren att verkställa

de i lagen angående minderårigas och kvinnors användande till arbete

i industriellt yrke den 17 oktober 1900 föreskrifna årligen återkommande

besiktningarna å minderåriga vid arbetsplatserna. Kommittén

hade föreslagit skyldighet för förste provinsialläkarna att efter Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes förordnande verkställa dylika besiktningar.

Detta kommitténs förslag har rönt motstånd hos medicinalstyrelsen och

jämväl gjorts till föremål för anmärkning af herr Fornander i hans

förenämnda motion. Man har nämligen velat göra gällande, att ifrågavarande

besiktningar till följd af de med desamma förenade långa resor

skulle blifva för förste provinsialläkaren alltför tidsödande äfvensom

att de, med hänsyn till det obetydliga utbyte beträffande ökad kunskap

och erfarenhet, som de gåfve, innebure ett ödslande med dyrbar och

på annat håll inom tjänsten erforderlig kraft. Departementschefen, som

anslutit sig till kommitténs förslag, har därvid framhållit den stora fördelen

af, att dessa besiktningar i så stor utsträckning som möjligt utfördes

af samme läkare, äfvensom anfört, att, då förordnande angående

ifrågavarande besiktningar meddelades af Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

det ej behöfde befaras att sådant uppdrag lämnades en förste

provinsialläkare, hvars tid ej medgåfve arbetets utförande. Jämväl i

detta afseende finner utskottet skäl biträda departementschefens mening.

Hvad därefter vidkommer provinsialläkartjänsterna (sid. 100—167

i statsrådsprotokollet) innefattar det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget

den förändring, att antalet sådana tjänster skulle ökas med 50 eller

från 139 till 189, och skulle detta antal fördela sig på de särskilda

länen på följande sätt:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr (>.

11

1

Folkmängd

Areal i

kvadratmil.

Antal provinsialläkardistrikt.

L ä n.

den 31 de c.

1909.

För

närvarande.

Enligt

kommitténs

förslag.

Enligt

departements-

chefens

förslag.

!

Stockholms ................

220.152

78,4-1

5

8

8

Uppsala ..............................

127,561

53,13

4

3

b

Södermanlands.....................

175,861

68,oc

8

7

8

Östergötlands ......................

291,507

110,46

6

9

9

Jönköpings .........................

213,072

115,22

6

7

7

Kronobergs.........................

158,226

99,10

4

6

6

Kalmar..............................

228.066

115,48

9

10

10

G-ottlands ...........................

54,849

31,00

3

3-

3

Blekinge..............................

149,625

31,14

3

4

4

Kristianstads ......................

226,710

63,4 G

6

7

7

Malmöhus ...........................

(utom staden Malmö)

370,116

48,29

5

l

7

Hallands..............................

147,308

49.21

3

4

4

G-öteborgs och Bohus............

(utom Göteborgs stad)

211,257

50,4 7

6

7

7

Alf sborgs ...........................

286,429

127,29

8

n

12

Skaraborgs.........................

240,779

84.so

6

8

8

Värmlands........................

259,235

193,24

9

10

10

Örebro ............................

206,013

91,24

5

7

7

Västmanlands .....................

153,050

67,40

3

4

4

Kopparbergs........................

232,642

298,49

6

10

10

Gäfleborgs............

252,643

197.24

5

8

8

Vitsternorrlands ..................

248.533

255,32

7

10

10

Jämtlands ..........................

117,021

509,72

7

11

11

Västerbottens .....................

160,341

589.93

6

CO

t—»

13

Xorrbottens ........................

158.503

1,058,82

9

13

13 1

Summa

—

—

139

187

189

Beträffande sättet för distriktsindelningen, liar departementschefen

anfört, att då detsamma icke inverkar på antalet distrikt, frågan härom

ej lärer vara af beskaffenhet att böra underställas Riksdagens pröfning.

Vidare har departementschefen anmärkt, att det af medicinalstyrelsen

uppgjorda förslaget till distriktsindelning jämte stationsorter,

hvilket i det stora hela öfverensstämmer med kommitténs, vid närmare

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr C.

granskning torde befinnas böra undergå jämkning i vissa fall såväl

i fråga om distriktens sammansättning som beträffande stationernas

förläggning’.

Utskottet, som biträder hvad departementschefen sålunda anfört,

har livad distriktsindelningen angår i första hand sökt pröfva behofvet

inom de olika länen af det föreslagna antalet provinsialläkartjänstcr.

Hvad angår Stockholms län, har, såsom af ofvanstående tabell framgår,

Kungl. Magt i likhet med kommittén föreslagit, att antalet provinsialläkardistrikt,

för närvarande 5, skulle höjas till 8. Utskottet har

emellertid ej funnit hvad i ämnet anförts innebära tillräckligt vägande

skäl för eu sådan ökning. Då utskottet håller före, att vid bedömande

af behofvet af provinsialläkare, hänsyn äfven måste tagas till den större

eller mindre tillgången i vederbörande trakter på andra läkare, och

befolkningen, åtminstone i stora delar af Stockholms län, onekligen

måste anses vara i detta afseende ovanligt väl tillgodosedd, har det

sjmts utskottet, att eu ökning af antalet provinsialläkare till 7 borde

vara tillräcklig. Denna sin uppfattning har utskottet fått ytterligare

styrkt af det förhållande, att af de föreslagna 8 provinsialläkarna 2,

enligt medicinalstyrelsens af departementschefen i hufvudsak godkända

förslag, skulle placeras å samma ort, nämligen i Stockholm, under det att

behofvet af provinsialläkare för Stockholm och kringliggande trakt lärer

vara nöjaktigt tillgodosedt med dylik läkare.

Ej heller hvad angår Södermanlands län har utskottet kunnat biträda

Kungl. Maj:ts förslag, som afser bibehållande i länet af nuvarande antalet,

nämligen 8 provinsialläkardistrikt. Kommittén hade här föreslagit 7

distrikt, livilket jämväl biträdts af medicinalstyrelsen. Ehuruväl kommitténs

förslag innebär en minskning i nuvarande antalet läkardistrikt,

har dock utskottet, med hänsyn därtill att det i Södermanlands län i

jämförelse med öfriga län synes vara särdeles väl beställdt i afseende ä

tillgång på tjänstläkare, funnit sig böra biträda den mening i fråga om

det erforderliga antalet distrikt, som häfdats af kommittén och medicinalstyrelsen.

Jämväl beträffande Ålfsborgs län har utskottet funnit Kungl.

Maj:ts förslag, innebärande en så afsevärd höjning af distriktens antal

som från 8 till 12, ej motsvaras af förefintligt behof. Kommitténs förslag-,

som innefattar en ökning af antalet till 11, torde, vill det synas

utskottet, därest distriktsindelningen inom länet ordnas på fullt ändamålsenligt

sätt, helt säkert tillfredsställande tillgodose detta läns behof

af ordinarie läkarkrafter.

1 Gäfleborgs län skulle, enligt kommitténs, af medicinalstyrelsen

och departementschefen omfattade förslag, i stället för nuvarande 5

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

13

distrikt, inrättas 8. V id behandling'' af denna fråg-a har utskottet ej

kunnat undgå att fästa uppmärksamheten vid att patientantalet för provinsialläkaren

i det föreslagna Los distrikt, med ett invånarantal af

endast 2,839 personer och med en i jämförelse med kringliggande

distrikt liten areal, skulle komma att blifva synnerligen obetydligt.

Med föranledande häraf har utskottet, som ej ansett sig böra emot

kommitténs af medicinalstyrelsen biträdda förslag förorda distriktets indragning,

likväl velat uttala önskvärdheten af att, så vida Kungl. Maj:t

icke vid förnyad ompröfning skulle finna detta distrikt kunna indragas,

detsamma dock genom jämkning i gränserna tillfördes en större areal

med åtföljande ökadt invånarantal.

Hvad vidkommer Norrbottens län, för närvarande indeladt i 9

distrikt, innefattar Kungl. Majrts liksom ock kommitténs förslag 13

distrikt, af hvilka ett benämndt Gammelstadens distrikt skulle bildas

dels åt Neder-Luleå till Neder-Luleå nuvarande provinsialläkardistrikt

hörande socken och dels af Öfver-Luleå och Edefors i Öfver-Luleå

nuvarande distrikt ingående socknar, samt ett med station i Öjebyn

under benämning Ojebyns distrikt skulle bestå af Piteå landsförsamling

och Alfsby socken.

Nämnda förslag har emellertid, särskild! hvad angår sistberörda

två distrikt, mötts af invändningar; och har framhållits, att förslaget i

detta afseende ej innebär en tillfredsställande lösning af frågan om

läkarvården i dessa trakter. Så hafva i sina förenämnda motioner herrar

Larsson och Lundström sammanstämmande föreslagit, att Riksdagen

måtte besluta, att inom Norrbottens län upprätta 14 provinsialläkardistrikt

samt härför anvisa erforderliga medel; och framgår det af den

i motionerna, till hvilka utskottet tillåter sig hänvisa, lämnade utredning,

att framställningen afser ett uppdelande af ofvannämnda Gammelstadens

distrikt i 2.

Vidare har herr Bäckström i sin förenämnda motion hemställt, att

Riksdagen för sin del ville besluta inrättande af ytterligare ett ordinanarie

provinsialläkardistrikt i Norrbottens län, omfattande Alfsby socken,

med läkarstation i Alfsby kyrkoby, och härför anvisa nödiga medel.

Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skäl tillåter sig

utskottet likaledes hänvisa till motionen.

Hvad då först beträffar herrar Larssons och Lundströms framställning,

har utskottet ej funnit hvad af motionärerna anförts innebära tillräckliga

skäl för den föreslagna höjningen af antalet läkardistrikt.

Neder-Luleå nuvarande provinsialläkardistrikt synes enligt utskottets

mening utan olägenhet kunna indragas. Distriktet inrättades år 1890

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande AV ti.

uteslutande för möjliggörandet af anställandet af en förste provinsialläkare

inom Norrbottens län, hvilken då jämte förste provinsialläkartjänsten

skulle hafva att bestrida provinsialläkartjänsten i Neder-Luleå

distrikt. Därest nu förslaget om inrättande för Norrbottens län åt själfständig

förste provinsialläkartjänst blir genomfördt, behöfves gifvetvis

icke en särskild provinsialläkare i denna trakt, därest icke sådant åt

annan orsak skulle befinnas erforderligt. Någon sådan orsak synes

emellertid icke föreligga.

Hvad angår förslaget om inrättande af ett särskildt provinsialläkardistrikt

för Älfsby socken med station i Älfsby, vill utskottet erinra,

att utskottet, i‘anslutning till hvad ofvan nämnts, ej ansett sig

böra upptaga till pröfning frågan om bestämmandet af gränserna för

de särskilda läkardistrikten, läkarstationerna m. m. Emellertid bär vid

granskning af kommitténs förslag i detta afseende utskottet kommit till

den öfvertygelse, att det enligt samma förslag är val sörjdt för läkarvården

i nu omhandlade distrikt; och vill utskottet, med hänsyn til!

den goda tillgång på läkare, som finnes i Boden, i detta sammanhang

betona, hvad utskottet beträffande Stockholms län anfört, nämligen att

vid bedömandet af de olika orternas behof att tillgodoses genom provinsialläkartjänster

afseende måste göras vid den större eller mindre

tillgången i dessa orter på andra läkare.

" Då utskottet sålunda ej ansett sig kunna biträda motionärernas

framställningar, utan finner det af Kung!. Maj:t föreslagna antalet provinsialläkardistrikt

väl afvägdt, anser sig utskottet böra förorda hvad

Kungl. Maj:t föreslagit.

Jämväl beträffande öfriga här ofvan ej särskildt omförmälda län

har utskottet funnit sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag.

Om utskottet, såsom nämnts, icke anser distriktsindelningen inom

de särskilda länen vara af beskaffenhet att böra af utskottet pröfvas,

har utskottet likväl, med föranledande af hvad kommittén och departementschefen

i ämnet anfört, velat uttala angelägenheten af att samtidigt

med denna indelnings fastställande, i fråga om vissa socknar, flera eller

färre än de af kommittén omnämnda, som kunna hafva sådant läge, att

(dika delar af dem kunde hafva fördel af att få anlita läkare å skilda

provinsialläkarstationer, meddelas föreskrift om skyldighet för båda de

i hvarje fall ifrågakommande provinsialläkarna att enligt gällande taxa

tillhandagå dessa socknars invånare med enskild sjukvård.

Vidare har utskottet velat uttala sin anslutning till hvad af kommittén

och departementschefen anförts därom, att provinsialläkare skulle

på statens bekostnad i och för rådfrågningar besöka vissa mera aflägsna

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr G.

15

platser i de norrländska länen; och är utskottet öfvertygadt, attKungl.

AIaj:t vid fastställande af distriktsindelningen icke lärer underlåta att

på nu angifvet sätt i största möjliga mån tillgodose sådana orters intressen,

liv il ka till följd åt särskildt långt afstånd till provinsialläkarstation

kunna komma att blifva i behof af den lättnad i förevarande

afseende, som sådana läkarmottagningar skulle innebära.

Slutligen har utskottet i_ detta sammanhang velat framhålla önskvärdheten

af, att vid indelningens fastställande såvidt möjligt tages

hänsyn till de svårigheter i fråga om erhållande af läkarhjälp, som

skärgårdsbefolkningen, till följd af de särskildt under vissa delar af året

rådande ogynnsamma kommunikationsförhållandena, har att bekämpa,

Genom den föreslagna ökningen af antalet provinsialläkartjänster

skulle gifvetvis det erforderliga antalet extra provinsialläkardistrikt

kunna i afsevärd . män nedbringas. Helt och hållet kan dock, enlio-t

hvad kommittén i sitt betänkande anfört, extra provinsialläkarinstitutionen

ej indragas, utan måste den bibehållas vid sidan af statens provinsialläkaidistinkt.

Emellertid har kommittén beträffande denna institution

föreslagit en del förändringar, hufvudsakligen gående ut dels på att

distnktsbildning framdeles ej skulle medgifvas på så kort tid i sänder,

som nu ar fallet, dels att ansökningsrätten vid nybildning af distrikt skulle

öfverflyttas från kommunerna på vederbörande landsting, samt dels att

extra provinsialläkarnas tillsättning och entledigande skulle för alla

distrikt uppdragas åt medicinalstyrelsen på sätt redan äger rum för

distrikt med statsbidrag m. in. Hvad kommittén i detta afseende föreslagit

har af departementschefen biträdts.

Mot kommitténs förslag, att i fråga om tillsättande och entledigande

jämställa samtliga, extra provinsialläkarna, vare sig distrikten erhålla

statsbidrag eller ej, hafva herr Ström in. fl. i förenämnda motion vänd!

sig, i det de föreslagit, att Riksdagen ville besluta sådan ändring i Kungl.

Maj:ts förslag rörande tillsättandet af extra provinsialläkartjänster i de

distrikt, som ensamma betala hela läkarlönen, att distrikten fortfarande

som hittills måtte få välja och tillsätta läkare.

. r, i11 stöd för denna framställning hafva motionärerna anfört följande:
)d

Kungl. Maj:ts proposition till innevarande Riksdag om statsverkets

tillstånd och behof förekommer i sjätte hufvudtiteln under punkt 9 förslag

till organisation af landsbygdens hälso- och sjukvård. I sammanhang

med den utredning, som Riksdagen år 1903 begärde, angående i

hvad män den nuvarande indelningen i provinsialläkaredistrikt i riket

Extra provinsialläkarna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

vore otidsenlig och olämplig samt huruvida omreglering skulle kunna ske

för att bättre än hittills främja sjukvården, måste helt naturligt äfven

tagas hänsyn till de många extra provinsialläkaredistrikten på landsbygden.

Förslaget, i hvad det rörer extra provinsialläkare, innehåller dock

inga lättnader för de distrikt, som själfva betala hela läkarlönen, utan fa

dessa i stället ökade utgifter genom den föreslagna pensioneringsafgiiten,

på samma gång deras rättigheter skulle inskränkas genom landstingens

rätt att utse lokalstvrelse och medicinalstyrelsens rätt att tillsätta lekare

äfven i sådana distrikt, Att en del extra provinsialläkardistrikt sålunda

skulle o-enom regleringen få ökade kostnader men inskränkta rättigheter,

synes osa så mycket mera orättvist, som andra liknande distrikt däremot

skulle komma att besättas med provinsialläkare och således helt och

hållet befrias från alla utgifter till läkarens aflöning. De distrikt, som

fortfarande komme att kvarstå som extra, borde val ock i någon man

vara berättigade till lindring i sina kostnader, för att rättvisa skulle sa

långt möjligt vederfaras alla. Högst orättvis synes oss den bestämmelsen,

att de distrikt, som ensamma aflöna sin läkare, icke skulle själtva

få välja sin läkare på sätt hittills skett.

Beträffande extra provinsialläkares pensionering föreslås att, om

bidra o- till aflöningen erhålles från staten eller landsting, staten da Indraget

med 200 kronor årligen äfven till pensionering, men då distriktet

ensamt allönar sin läkare, skulle detta bidrag icke lör sådant distrikt

erhållas, utan distriktet i stället få betala hela afgiften, 400 kronor tor

år. Pensioneringen är för dessa distrikt såväl som for andra eu ytterst

viktig sak. och önskligt är, att den måtte vinna beaktande; men om

så sker svnes väl billighet och rättvisa fordra, att staten åtminstone

lämnar ’så'' mvcket bidrag som 200 kronor årligen till pensionskassan

för de distrikt, som i öfrigt icke på något sätt belasta statskassan med

kostnader för sin läkare.

Ostridigt är, att äfven staten direkt drager nytta al en extra provinsialläkares

tjänst, exempelvis genom de kortare resorna och dåra!

följande billigare resekostnader vid undersökningar rörande smittosamma

sjukdomar, obduktioner in. in., något som i regel brukar antörtros

åt läkaren på platsen, för att icke tala om den störa och allmänna

nytta en läkare genom sitt ständiga vistande inom en jamlorelsevis

mindre krets kan göra, i motsats till hvad eu flera mil aflägset boende

provinsialläkare skulle kunna uträtta vid ett fåtal besö . i "unna

därför icke biträda den mening, som uttalas i propositionen, att bland

denna extra provinsialläkareinstitutions svåra brister skulle vara lakarens

»beroende ställning i förhållande till kommunerna» (= distriktet), och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr (i.

IT

som skulle hindra läkaren »att effektivt uppträda och beifra sanitära

missförhållanden». En på platsen varande läkare, som på allvar tager

sitt kall, kan mycket lättare vinna folkets förtroende och därigenom i

sanitärt hänseende uträtta vida mera än en aflägset boende provinsialläkare,

hvilken mera som främling- en eller annan gång besöker platsen.

Då vi alltså anse, att extra provinsialläkareinstitutionen bör stödjas

och icke motverkas, så länge den icke helt kan ersättas af ordinarie

provinsialläkare, och då för närvarande icke något ekonomiskt stöd från

statens sida synes kunna påräknas för eu del distrikt, våga vi hoppas,

att åtminstone beträffande tillsättningen af läkare icke uppställas sådana

villkor, som skulle kunna verka därhän, att distriktet nödgades indraga

sitt bidrag och därmed äfven befattningen.»

Vid den generella granskning, utskottet för att bättre kunna bedöma

regleringsförslaget i dess helhet, ansett sig böra företaga äfven

beträffande hvad departementschefen i fråga om extra provinsialläkarna

liksom ock i fråga om köpings- och municipalläkarna anfört, har utskottet

i hufvudsak funnit den af departementschefen uttalade mening

väl grundad, men har utskottet funnit hvad motionärerna anfört angående

tillsättningen af extra provinsialläkare i distrikt, som ej hafva statsbidrag,

väl värdt beaktande, och därför ej ansett sig kunna i detta afseende biträda

departementschefen i denna del. Då förslag i fråga om ny läkarinstruktion

likväl ej lör närvarande finnes för Riksdagen framlagdt och ej

heller angående ändrade grunder för extra provinsialläkares tillsättning, har

utskottet ej ansett sig kunna tillstyrka någon Riksdagens åtgärd i anledning

af förevarande motion. Utskottet har emellertid inhämtat, att, vid framställning

till Kungl. Maj:t i fråga om bildande af extra provinsialläkardistrikt

utan statsbidrag, Kungl. Maj:t plägat beträffande tjänstens tillsättande

föreskrifva, att därvid skall så förfaras, att, sedan tjänsten af

distriktsstyrelsen kungjorts ledig samt inkomna ansökningshandlingar

blifvit insända till medicinalstyrelsen för inhämtande af denna myndighets

utlåtande om de sökandes kompetens, distriktsstvrelsen till extra

provinsialläkare utser en bland de kompetenta sökande; och vill utskottet

såsom sin mening uttala, att nämnda förfaringsätt synes såsom

tillgodoseende distriktets rättmätiga intressen vara att förorda.

Innan utskottet öfvergår till frågan om lönestater och anslagsbehof,

har utskottet ansett lämpligt att till behandling upptaga Kungl. Maj:ts

förenämnda framställning i fråga om ändringar i gällande provinsialläkartaxa.

I detta ärende innehåller åberopade statsrådsprotokollet följande:

Bihanu till Jlilcsd. prof. 1911. / Samt. 1 Af tf. (i Haft. ;;

Provinsial
läkartaxa.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr <>.

»I sammanhang med Kungl. Maj:ts till 1890 års Riksdag aflåtna

proposition angående ordnande af den allmänna och enskilda hälso- och

sjukvården i riket, innefattande, bland annat, förslag till ny lönereglering

för rikets provinsialläkare, meddelade Kungl. Maj:t Riksdagen, att, om

nämnda förslag blefve af Riksdagen bifallet, Kungl. Maj:t komme att framdeles

utfärda taxa för arfvode åt vissa i civil tjänst anställda läkare för

enskild sjukvård och för intyg, meddelade på enskild begäran, äfvensom

för tjänstförrättningar, verkställda enligt gällande instruktion eller myndighets

uppdrag, af den lydelse ett af särskilda kommitterade upprättadt,

propositionen vidfogadt förslag utvisade med vissa närmare angifna förändringar

däri.

Uti Riksdagens skrifvelse den 20 maj 1890 i anledning åt ofvannämnda

proposition anförde Riksdagen, att Riksdagen funnit den förhöjning

i provinsialläkarnas dåvarande aflöningsbelopp, som den af Kungl.

Maj:t föreslagna nya lönestatens antagande skulle medföra, vara af rättvisa

och billighet påkallad, under förutsättning att taxebestämmelser i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af kommitterade föreslagna blefve

för provinsialläkarna gällande. Då frågan om införandet af dessa taxebestämmelser

emellertid synts Riksdagen stå i allra närmaste sammanhang

med ett godkännande af den nya lönestaten, ansåg Riksdagen sig

icke höra bifalla det framlagda förslaget till lönestat, utan att på samma

gång verklig garanti erhölles icke allenast för att taxebestämmelser

af den beskaffenhet, som af Riksdagen godkändes, blefve af Kungl.

Maj it utfärdade utan och för att ändring i dessa bestämmelser icke. af

Kungl. Maj:t vidtoges utan Riksdagens hörande. Med denna uppfattning

och då de bestämmelser i ämnet, som, enligt Kungl. Majrt.s i propositionen

afgifna förklaring, skulle komma att blifva gällande, därest de

Riksdagens godkännande underställda förslagen blefve af Riksdagen bifallna,

synts Riksdagen i vissa delar böra blifva föremål för ändring,

ansåg Riksdagen sig böra vid antagandet af den nya lönestaten lästa

det villkor, att eu taxa utfärdades af den lydelse, Riksdagen efter granskning

af det framlagda taxeförslaget komme att närmare angifva, Sedan

Riksdagen därefter gjort en del erinringar mot berörda förslag, förklarade

Riksdagen, att Riksdagen med de sålunda angifna ändringarna

ansett kommitterades taxeförslag böra godkännas såsom villkor för den

nya lönestatens antagande, och formulerade Riksdagen uti ett särskildt

författningsförslag de taxebestämmelser, som enligt Riksdagens åsikt sålunda

borde fastställas.

Detta Riksdagens förslag till taxa blef sedermera af Kungl. Maj:t

godkändt, hvarefter Kungl. Maj:t den 31 oktober 1890 utfärdade (svensk

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr (i.

19

författningssamling, nr 59) den taxa, som ännu alltjämt är gällande.

Taxan äger tillämpning å förste provinsialläkare, provinsialläkare, extra

provinsialläkare och biträdande provinsialläkare.

Allmänna svenska läkarföreningens styrelse har uti en till statsrådet

och chefen för civildepartementet ingifven skrift af den 17 april

1906 framhållit behofvet af ändringar i denna taxa.

Styrelsen anför därvid hufvudsakligen,

att redan länge inom vida kretsar af läkarkåren önskningar yppat

sig om vidtagande af åtgärder i syfte att bringa till stånd åtskilliga

ändringar i den gällande taxan;

att beträffande de motiv för nämnda taxa, som återfinnas i 1885

års provinsialläkarkommittés underdåniga betänkande af den 5 april

1887, läkarens verksamhet i den enskilda sjukvården aldrig torde kunna

betecknas enbart såsom tjänstförrättning, så att provinsialläkaren för

denna sjukvård delvis erhölle ersättning i sin lön, utan att denna verksamhet

fäst mera därutöfver alltid äfven vore en humanitär gärning,

och att läkaren faktiskt alltid måste, trots taxans befintlighet, underkasta

sig mer eller mindre betydliga afskrifnfngar för fattigpraktiken;

att provinsialläkarens lön borde i hufvudsak vara att betrakta såsom

ersättning för arbetet i den allmänna hälsovården och öfriga tjänsteåligganden

samt såsom ett nödvändigt villkor för beredande af en billig

och lätt tillgänglig läkarvård åt särskildt de mindre bemedlade;

att provinsialläkarens i lag stadgade taxa uteslutande vore orsaken

till det billiga läkararfvodet, hvilket kunde medföra ett underskattande

från de burgnas sida af provinsialläkarens arbete; samt

att, sedan taxan fastställts, icke blott lefnadskostnaderna i vårt land

sprungit upp för alla utan äfven läkarnas studiekurser liksom äfven

utgifterna för deras yrkesutöfning betydligt ökats, allt under det inkomsterna

nästan öfver hela linjen förbättrats för i allmän och enskild tjänst

anställda personer och välmågan i landet i icke ringa grad höjts, hvadan

det icke kunde anses som någon obillig fordran, att äfven provinsialläkarnas

ekonomiska ställning blefve i någon mån förbättrad.

Det är, yttrade styrelsen, hufvudsakligen dessa synpunkter,

som framkallat en liflig önskan hos landets läkarkår och dess representation

att få till stånd eu revision af nu gällande taxa, så att den måtte

bättre motsvara tidens kraf och läkarnas berättigade anspråk, än den år

1890 fastställda numera gör. Vid sammanträde med Allmänna svenska,

läkarföreningens fullmäktige den 21 och den 22 maj 1903 hade ock

dessa önskningar tagit sig uttryck i en af Östergötlands liins läkar
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr G.

förening afgifven motion, i anledning af hvilken fullmäktige beslöto

uppdraga åt en kommitté att, efter samråd med de till Allmänna svenska

läkarföreningen hörande lokalföreningarna, inkomma med yttrande och

förslag i ärendet. Kommitterade hemställde sedermera, att taxan måtte

erhålla lydelse i enlighet med ett af kommitterade framställdt förslag.

Lokalföreningarna, hvilkas yttranden öfver förslaget infordrades,

framställde visserligen mot detsamma en del anmärkningar, men då lokalföreningarna

ganska enstämmigt uttalat sig till förmån för ändringsförslaget

och då de af några föreningar gjorda anmärkningarna, ehuru förtjänta

afen viss uppmärksamhet, ansågos kunna lämnas å sido, hemställde

kommitterade om åtgärder från Allmänna svenska läkarföreningens sida

till förslagets förverkligande till båtnad för hela läkarkåren. Etter föredragning

af detta ärende vid Allmänna svenska läkarföreningens fullmäktiges

sammanträde i Malmö den 27 augusti 1905 beslöto också

fullmäktige att uppdraga åt föreningens styrelse att ingå med framställning

om ändringar af gällande provinsialläkartaxa i enlighet med kommitterades

förslag. 1 sin förutnämnda skrifvelse, som styrelsen med anledning

häraf aflät till chefen för civildepartementet, har föreningen särskilt

framhållit, att allmänhetens rätt icke på minsta sätt träddes för

nära genom de föreslagna arfvodesförhöjtdngarna, från hvilka de mindre

bemedlade uttryckligen fritagits, och hvilka förhöjningar endast komme

att medföra en högeligen måttlig stegring af kostnaden för en så privat

sak som enskild läkarvård för personer, hvilka ej kunde hafva minsta

kraf på statens mellankomst i detta afseende, hvarjämte styrelsen påpekat

det omotiverade uti, att för närvarande en dylik förmån uteslutande

tillkomme de burgnare på landsbygden, under det att i städerna

därtill ej någon som helst motsvarighet förefunnes.

Hvad angår innebörden i kommitterades förslag tillåter jag mig

till en början anmärka, att de såsom ledande princip fasthållit vid den

uppfattningen, att läkarvården för de mindre bemedlade ej borde fördyras,

och därför ansett sig, om man vill ernå bättre villkor för läkarna,

icke hafva annan utväg än att taga en taxa med stigande skala. Grunderna

för denna gradering angifves i § 1 mom. 2 sålunda, att, när i

taxan arfvode efter stigande skala stadgas, skall vid arfvodets bestämmande

hänsyn tagas till sjukdomsfallets natur, det arbete läkaren därpå

måst nedlägga samt den betalningsskyldiges förmåga att utgöra arfvodet,

dock så att af personer med mindre ekonomisk bärkraft, såsom

torpare, stat- och annat tjänstfolk samt arbetare och andra med dessa

i ekonomiskt hänseende likställda, under alla förhållanden endast det

lägsta arfvodet må fordras.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

21

I enlighet härmed föreslås, att ersättning för rådfrågning (§ 2 mom.

1) skall utgå i stället för med 1 krona med 1—3 kronor; att arfvode

för sjukbesök på afstånd öfverstigande en half mil (§ 4 mom. 1) skall,

utöfver grundtaxan, 5 kronor, för hvarje Överskjutande börjad half mil

intill fyra mil utgå med 1 krona 50 öre—3 kronor i stället för såsom,

hittills 1 krona 50 öre, men för hvarje Överskjutande börjad mil däröfver

med samma belopp som för närvarande eller 1 krona 50 öre; att

ari vodet för sjukbesök, där ersättning beräknas efter tid (§ 6 mom. 1),

■skall för hvarje börjad timme intill tio timmar utgå med 2—3 kronor

i stället för nuvarande 2 kronor; att bestämmelsen därom att häri icke

skall inberäknas den tid, som åtgår för läkarens besök hos den sjuke,

skall bortfalla; att läkaren, då flera sjukbesök i ett sammanhang företagas

vid resa, där ersättning utgår efter tid (§ 7 mom. 2), skall, något

som hittills ej varit stadgadt, erhålla ett arfvode af 3 kronor för hvarje

sjukbesök, som göres utöfver det första; samt att med afseende å nu

gällande bestämmelse, att kommun för vissa fattiga och mindre bemedlade

medlemmar af kommunen gäldar läkarvården med endast hälften

åt arfvodesbeloppet (§ 11 inom. 1). skall iakttagas, att, då graderad

taxa stadgas, med arfvodesbeloppet alltid skall afses lägsta beloppet.

öfver denna framställning har medicinalstyrelsen den 27 februari

1907 afgifvit infordradt utlåtande och därvid till eu början omnämnt,

att till styrelsen jämväl inkommit ett utdrag ur protokoll, hållet vid Allmänna

svenska provinsialläkarföreningens årsmöte i Stockholm den 20

och den 21 augusti 1906, enligt h vilket utdrag mötet enhälligt uttalat

•såsom sin mening, att den kommun nu medgifna rätten till 50 % rabatt

a kostnaden för läkarvård för vissa fattiga och mindre bemedlade borde

utgå. nr taxan, enär densamma, på sätt under den vid mötet förda diskussionen

framhållits, måste anses obillig och olämplig.

Medicinalstyrelsen har vidare anfört, att läkartaxan den 31 oktober

1890, som, såvidt angår arVoden för enskild sjukvård, är utsedd att

gälla endast i sådana fall, där sjukvård meddelas inom vederbörandes

distrikt, utan tvifvel från början i vissa afseenden satts särdeles

lag, ett förhållande som ansetts ej oväsentligen motvägas af andra förmaner,

såsom lön, tjänstårsberäkning och, hvad provinsialläkare angår,

pension. Styrelsen framhåller vidare, att genom taxan, då något motsvarande

icke linnes i städerna, landsbygdens befolkning beredts eu särskild

fördel och att denna landsbygdens undantagsställning motiverats

ai den större svårighet, som i jämförelse med städerna i allmänhet på

landsbygden förefinnes att mot rimlig kostnad skaffa nöjaktig läkarvård.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Det lär också, säger styrelsen, icke kunna med log förnekas, att ofvannämnda

förmåner måste anses som ersättning åt ifrågavarande läkaretill

icke ringa del äfven för deras arbete med den enskilda sjukvården,

som i många fall utgör deras kufvudsakligaste tjänstgöring.

(Styrelsen anser likväl ändrade taxebestämmelser vara i vissa afseenden

väl behöfliga och af nutida förhållanden betingade. Detta gällei enligt

styrelsens mening i främsta rummet taxans § 2 mom. 1, enligt hvithet

moment läkaren för rådfrågning har att erhålla en krona i ersättning.

Styrelsen finner en kronas arfvode för en rådfrågning uppenbarligen

vara mycket för litet, såvida rådfrågningen i hvarje fall utan undantag

skall godtgöras med detta belopp.

1 likhet med Allmänna svenska läkar föreningens styrelse anser

medicinalstyrelsen, att denna låga arfvodessats kan föranleda ett under - skattande af läkarens uppgift vid en rådfrågning, och helt visst lunden

enligt styrelsens åsikt bidragit till eu uppfattning, som oaktadt

ifrågavarande bestämmelses ordalydelse ingalunda sällan synes förekomma,

den nämligen att provinsialläkaren vid eu rådfrågning egentligen

endast för eu krona utskrifver ett recept åt den rådfrågande.

Däruti ligger, menar styrelsen, eu fara för att den vida viktigare

delen af rådfrågningen eller undersökningen åt den sjuke samt meddelande

af råd och anvisningar för hans behandling och vard icke

blir tillräckligt beaktad eller uppskattad och därför understundom ansedd

icke vara yTärd någon godtgörelse alls, därest icke också recept meddelas.

En noggrann och omsorgsfull läkarundersökning krälver emellertid,

i synnerhet då mera omständliga undersökningsmetoder måste

anlitas, både tid och möda. För sådana tall kan, säger styrelsen, en

krona numera, äfven om hänsyn tages till ifrågavarande läkares lön

och ändra förmåner, ingalunda anses vara skäligt arfvode, allraminst da

den betalande är en burgen person. 1885 års provinsialläkarkommitté,

som utarbetat förslaget till nu gällande provinsialläkartaxa, hade icke

heller tänkt sig, att mera bemedlade i allmänhet skulle begagna sig åt

taxan vid läkares honorerande. Det framgår nämligen, anmärker styrelsen,

af kommitténs betänkande (sid. 1111), att kommittén ansett, att

»taxan skulle vara afsedd för den mindre bemedlade befolkningen pa

landsbygden och sannolikt mindre komma att användas åt de förmögnare,

Indika nog hädanefter som hittills konime att oberoende åt taxa

lämna läkaren hans honorarium». Denna kommitténs förmodan lärer

emellertid icke visat sig riktig. Många provinsialläkare uppgifva nämligen,

att de af så godt som alla få sina arfvoden tillmätta efter taxans

bestämmelser, där icke läkarens rätt på grund af den rådfrågandes fattigdom

måste helt och hållet eftergifvas.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande, Nr G.

23

Medicinalstyrelsen kan därför icke finna annat än befogadt förslaget,

ntt bestämmelsen i läkartaxan om en kronas arfvode för rådfrågning

skulle ersättas med föreskritt om ett efter de betalningsskvldigas råd

och lägenhet graderadt belopp å 1—3 kronor och att personer med ringa

förmögenhetsvillkor sålunda allt fortfarande skulle få åtnjuta förmånen

.•af samma låga arfvodessats som hittills, medan läkaren skulle äga rätt

att åt burgnare och särskildt vid besvärliga och mera tidsödande rådfrågningar

begära ett till högst 3 kronor förhöjdt arfvode. Att ändamålet

med taxan härigenom skulle äfventyra^ och arfvodena helt och

hållet blifva beroende af läkarens godtycke, anser styrelsen icke vara

att befara, då läkarens verksamhet nödvändigtvis förutsätter förtroende

■emellan honom och hans klientel. Skulle det visa sig, att provinsialläkaren

uppträdde godtyckligt fordrande, skulle inom kort förtroendet till

honom minskas och följderna häraf blifva för honom själ! kännbara

nog. Men det syntes vara en billig begäran, att han af personer i burgnare

omständigheter utfår full godtgörelse för sitt arbete. Därigenom

blefve det också lättare för honom att, då så behöfdes, kunna i ökad

utsträckning lämna den obemedlade sin hjälp mot nedsatt eller ingen

/ersättning. Medicinalstyrelsen påpekar slutligen, att i gällande taxa för

''öfrig! för^ visst fäll, nämligen i fråga om arfvode för biträde vid förlossning

(§ 8), redan funnes eu efter enahanda grunder, som förut angifvits,

graderad taxa, utan att missnöje härmed försports.

Af enahanda skäl har medicinalstyrelsen ansett sig icke heller kunna

.ställa sig afvisande mot förslaget till''ändring i § 4, afseende en dylik

■ersättning af 1 krona 50 öre—3 kronor för tillägg till ersättning för

börjad halfmil vid sjukresa på afstånd, öfverstigande en half mil, i stället

för 1 krona 50 öre, liksom icke heller mot den föreslagna ändringen

i § 6, att arfvode skulle utgå med 2—3 kronor för hvarje börjad timme

i stället för 2 kronor. Därjämte finner styrelsen i sistnämnda fäll billigt,

att läkaren erhåller ersättning äfven för den tid, som åtgår till själfva

besöket hos den sjuke.

Hvad däremot vidkommer det föreslagna tillägget till § 7 mom. 2,

afseende ett med 3 kronor förhöjdt arfvode för hvarje sjukbesök, som,

da vid sjukresa med efter tid beräknad kostnad liera sjukbesök i ett

sammanhang företagas, göres utöfver det första, erinrar styrelsen därom

;att, då läkaren, jämlikt hvad nyss anförts, skulle äga att i dylika

tall till beräkningsgrund för kostnaden lägga bestämmelsen om 2—3

kronor för hvarje börjad timme äfvensom tillgodoräkna sig ersättning

för tiden för sitt besök hos den sjuke, tillräcklig anledning icke synes

förefinnas till ytterligare ersättning åt den betalningsskyldige.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr G.

Beträffande slutligen nu gällande bestämmelse i § 11) läkar tax anatt,

när kommun åtagit sig att betala läkarvård för vissa fattiga eller

mindre bemedlade medlemmar af kommunen och af kommunalnämnds - ordföranden därom utfärdadt intyg företes inför läkaren, arfvodet för

all sådan läkarvård utgår med endast hälften af det i hvarje fall stado-ado

arfvodesbeloppet, finner medicinalstyrelsen mot samma bestämmelse

gjorda anmärkningar icke sakna fog. Paragrafen synes nämligen icke

vara tillräckligt tydligt affattad. Utan tvifvel afses icke, säger styrelsen,

endast kommunens ständiga underhållstagare, utan för hvarje fattig

eller mindre bemedlad medlem, för hvilken kommunen åtagit sig att

betala läkarvård och som företer intyg därom af kommunalnämndsordförande,

har kommunen rätt till sådan förmån. Uttrycket »mindre bemedlad»,

som är synnerligen sväfvande och obestämdt, finner styrelsen

kunna gifva anledning till missbruk och meddelar, att vid tillämpningen

af sagda bestämmelse den också tolkats mycket olika i olika delar af

riket. Det kan icke heller enligt styrelsens mening förnekas att bestämmelsen

innebär eu viss orättvisa mot läkaren, som förpliktas att utan

vederlag — ty, såsom redan 1885 års kommitté framhållit, någon skyldighet

att utan eller mot nedsatt betalning betjäna fattiga och medellösa

lär icke kunna åläggas provinsialläkare — till kommunens fattigvård

afstå eu del af sina inkomster, hvilken därtill icke låter sig på förhand

beräkna. _ _

Då 1885 års förenämnda kommitté afgaf sitt betänkande, ifrågasatte

kommittén skyldighet för läkardistrikten att tillhandahålla läkarna

boställen och såg äfven däri en anledning till nedsättning i den ersättning,

kommunerna hade att till provinsialläkarna betala för sina fattiga.

Då kommunerna numera äro fullt fria från skyldigheten att hålla prov insialläkarbostäder,

har enligt styrelsens uppfattning äfven denna grund

bortfallit för denna särskilda förmån för kommunerna, hvarför viktiga

skäl tala för, att föreskriften borde helt och hållet utgå ur taxan. I

stället kunde lämpligen stadgas, att kommun städse skulle få åtnjuta

fördelen af taxans lägsta belopp. Ingenting skulle emellertid hindra

kommunerna att träffa särskildt aftal med läkaren tör viss tid eller föi

särskildt fall om godtgörelse för sådan läkarvård, för hvilken de hade

att ansvara.

På grund af hvad sålunda anförts tillstyrkte medicinalstyrelsen

stvrelsens för Allmänna svenska läkarföreningen framställning allenast

med de ändringar, att bestämmelsen i § 7 mom. 2 om ersättning för

flera sjukbesök under samma resa skulle bibehållas oförändrad och att

stadgandet i § 11 rörande läkarvård, som af kommun betalas för vissa

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

25

fattiga och mindre bemedlade, skulle ändras därhän, att arfVodet, där

stigande belopja stadgas, städse skulle utgå med lägsta beloppet.

Därjämte skulle enligt medicinalstyrelsens förslag i det ifrågasatta

mom. 2 af § 1 orden »personer med mindre ekonomisk bärkraft» utbytas

mot orden »personer i ringa form ögenbets villkor».

Genom nådig remiss den 18 juni 1907 anbefalldes därefter Eders Utlåtanden af

Kung!. Maj:ts befallningshafvande i de olika länen att, efter det förste i/kåre^Kuni

provinsialläkaren och provinsialläkarna i länet lämnats tillfälle att yttra Maj di befaiisig,

till Eders Ivungl. Maj:t inkomma med dessas yttranden och egna ”ande1 och

underdåniga utlåtanden öfver hvad Allmänna svenska läkarförenin genS medicinalstyrelse

och medicinalstyrelsen sålunda föreslagit. Den sålunda äskade st''Jrelsenutredningen

har under åren 1907 och 1908 inkommit.

Sedermera har medicinalstyrelsen den 30 maj 1910 afgifvit förnyadt

utlåtande i ärendet.

Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande i länen äfvensom de läkare,

hvilka yttrat sig i ärendet, hafva så godt som enstämmigt förordat de

af medicinalstyrelsen föreslagna ändringarna i läkartaxan, allenast med

vissa jämkningar i en eller annan detalj. En afvikande ståndpunkt intages

emellertid af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands

län, som visserligen erkänner, att provinsialläkarna, likasom öfriga statstjänstemän,

äro i behof af förbättrade inkomster, motsvarande de stegrade

lefnadskostnaderna, och att denna förbättring måhända borde i viss mån

beredas dem genom förhöjning af de arfvoden, de ägde betinga sig för

enskild sjukvård eller annat biträde, som de lämna åt enskilda, men

tillika framhåller, att frågan om en dylik arfvodes förhöj ning icke bör

lösas enbart för sig utan först i förening med frågan om provinsialläkarnas

ämbetsverksamhet och aflöningsförhållanden i sin helhet.

Därjämte antyder Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som ej

ansett skäl föreligga att ingå i någon detalj granskning, att stora betänkligheter

synas föreligga mot en gradering af arfvodesbeloppen

enligt § 1 mom. 2 af förslaget. En sådan gradering, lagd i läkarens

egen hand, blefve enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening

för honom ytterst svår att rättvist verkställa; den blefve med all

säkerhet högst ojämn alltefter läkarnas förmåga och begär att se sig

själfva ekonomiskt tillgodo samt därför olidlig. Jämförelsen med § 8 i

nu gällande taxa, som afser ett speciellt fall, hvilket icke så ofta inträffade,

anser Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke belysande.

Medicinalstyrelsen anför med anledning häraf, att uppfattningen om

olämpligheten af eu rörlig skalas införande i taxan förefaller inkonse
jBihang

till Ml;sä. prof. 1911. 1 Sand. 1 Afd. 6 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

kvent, då Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande, å ena sidan, synes

medgifva, att de i provinsialläkartaxan ganska lågt tillmätta arfvodesbeloppen

böra förhöjas, men, å andra sidan, åter finner stora betänkligheter

mot att på föreslaget sätt införa en latitud för arfvodesbeloppen.

Men om arfvodena behöfva höjas, hur skulle detta, yttrar medicinalstyrelsen,

utan att väsentligen fördyra den af provinsialläkarna meddelade

läkarvården för fattiga och mindre bemedlade kunna åstadkommas

annorledes än medelst en gradering efter dels den betalningsskyldiges

råd och lägenhet, dels läkarens möda och med bibehållande

af de nuvarande låga beloppen såsom minimibelopp? Flera läkare hade

äfven framhållit, att de, bättre än någon annan, genom sin verksamhet

blifva i tillfälle att erhålla kännedom om sitt klientels ekonomi; och om

skalans maximum tilltoges så moderat, som i förslaget skett, torde

icke den befarade egennyttan från läkarnas sida kunna åstadkomma

nämnvärd olägenhet. Beträffande Eders Kungl. Maj:ts befallningsliafvandes

förmenande, att föreskriften i taxans § 8 skulle afse fall, som

icke så jämförelsevis ofta inträffade, hvarför sagda föreskrift icke vore

för frågan belysande, säger sig medicinalstyrelsen härvid vara af en

motsatt uppfattning. Just de i § 8 afsedda fallen — förlossningsfall —

förekomma naturligtvis ofta, och de ställa alltid särskilt stora anspråk

på läkarens takt och omdöme. Och då, styrelsen veterlig!, något missnöje

med den läkaren i § 8 medgifna rätten att uti de i paragrafen

afhandlade fallen bereda sig ersättning enligt en graderad skala icke

försports, bör enligt styrelsens mening väl detta få anses visa, huru

föga grund förefinnes för den uttalade farhågan för att låta läkaren

äfven i andra fall inom en viss latitud bestämma arfvodet efter sjukdomsfallets

natur m. in. och den betalningsskyldig^ ekonomi. Styrelsen

kan således ej dela de af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande uttalade

betänkligheterna mot själfva den princip, som ligger i förslaget

att genom införandet af bestämmelser om vissa minimi- och maximiarfvoden

bereda läkaren möjlighet till att af burgnare personer erhålla

högre ersättning än den nu i taxan bestämda. Tvärtom anser styrelsen

denna princip god och ändamålsenlig samt vidhåller därför sin i detta

hänseende redan i sitt föregående yttrande uttalade ståndpunkt.

Beträffande förslagets särskilda delar hafva, såsom nämndt, en del

erinringar framställts.

Hvad sålunda angår den i § 1 inom. 2 förekommande bestämmelsen,

att af personer i ringa förmögenhetsvillkor, såsom torpare, stat- eller

annat tjänstfolk samt andra med dessa i ekonomiskt hänseende lik
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

27

ställda, under alla förhållanden endast lägsta arfvode må fordras, böra

orden »såsom torpare, stat- eller annat tjänstfolk samt arbetare och

andra med dessa i ekonomiskt hänseende likställda» enligt ett trettiotal

läkares samt länsstyrelsernas i Malmöhus, Södermanlands och Västernorrlands

läns mening ändras eller helt och hållet utgå. Nämnda

kategorier af personer vore nämligen icke alltid så kvalificerade i ekonomiskt

hänseende, att de framför andra, icke undantagna kategorier

af personer borde komma i åtnjutande af de medgifna lindringarna i

taxan. En och annan läkare riktar sig särskilt emot orden »torpare»

och »arbetare»; dessa personer vore ej alltid i behof af undantagsbestämmelser

härutinnan. Enligt några iäkares förmenande borde orden

»under alla förhållanden» ersättas med uttrycket »i regel». Flertalet af

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrka emellertid den formulering,

som medicinalstyrelsen i sitt förslag af den 27 februari 1907

gifvit åt momentet.

Medicinalstyrelsen hemställer för egen del, att orden »torpare» och

»arbetare» må uteslutas, men att det föreslagna momentet i öfrigt lämnas

utan ändring.

Enligt nuvarande lydelsen af § 2 mom. 2 må, därest vid sjukbesök

läkaren rådfrågas af någon, som tillhör samma hushåll som den sjuke,

arfvode ej beräknas.

Ett tjugutal läkare äfvensom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Gottlands och Ålfsborgs län hafva ansett revision af detta

moment behöflig. Med styrka har sålunda från vissa håll påpekats,

att skyldigheten för en läkare att vid sjukbesök meddela kostnadsfria

konsultationer åt enhvar, som tillhör samma hushåll som den sjuke,

kunde missbrukas och leda till oegentligheter. Man kunde nämligen

kanske finna det ekonomiskt fördelaktigare att skicka efter läkaren än

att besöka honom i hans bostad.

Medicinalstyrelsen säger sig icke hafva erfarit, att bestämmelsen i

fråga missbrukats, men då, såsom af flera läkare framhållits, sådant

kan inträffa vid sjukbesök på kortare afstånd från läkarens bostad, bör

det enligt styrelsens mening förekommas. Vid sjukbesök på något

längre afstånd torde däremot den ifrågavarande förmånen för den bctaluingsskyldige

böra bibehållas. I enlighet härmed borde därför momentet

ändras. Gränsen torde lämpligen kunna sättas vid resor Överskjutande

en half mil.

Det är framför allt de i § 7 mom. 2 förekommande bestämmelserna

om flera sjukbesök vid eu sjukresa, som varit föremål för

olika meningar. Det öfvervägande flertalet af läkarna och af Eders

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Kung].. Maj:ts befallningshafvande har anslutit sig till medicinalstyrelsens

förslag, som lämnar momentet orubbadt. Ett ej ringa antal läkare

äfvensom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Uppsala, Östergötlands

och Skaraborgs län hafva förordat läkarfö ren ingens styrelses förslag,

enligt hvilket i förevarande fall skulle tillkomma ett arfvode al

3 kronor för hvarje sjukbesök, som göres utöfver det första. Flera

läkare hafva framhållit, att den nu gällande bestämmelsen — som föröfrigt,

där det icke vore fråga om på förhand kända sjukbesök, vore

svår att i praktiken tillämpa — kunde föranleda till att läkarens arbete

under dylika resor på ett ohemult sätt utnyttjades. Till förekommande

häraf borde stadgas, att arfvodet för hvarje under resan aflagdt besök

icke finge understiga 3 kronor. Andra åter hafva yrkat, att hvarje ny

resa alltid skulle betraktas såsom en resa för sig.

Medicinalstyrelsen finner för sin del uppenbart, att momentet allenast

kan afse sjukbesök, som vid resans företagande varit för läkaren

bekanta. Med denna uppfattning af stadgandet torde väl missbruk af

detsamma kunna utan svårighet förhindras. Emellertid torde det vara

billigt och i princip fullt riktigt, att ett minimibelopp af 3 kronor bestämmes

för hvarje här ifrågakommande sjukbesök. I öfverensstämmelse

därmed har styrelsen i vissa afseenden omarbetat detta mom. 2,

hvarvid äfven mom. 1 erhållit en något förändrad lydelse.

Medicinalstyrelsens förslag till ändrad lydelse af § 11 därhän, att

arfvode, som kommun betalar för vissa fattiga och mindre bemedlade,

skall, där stigande belopp stadgas, städse utgå med lägsta beloppet,

tillstyrkes af samtliga Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande med

undantag af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län,

som anser den i nu gällande taxa intagna föreskriften om billigare utgifter

för fattiga eller mindre bemedlade medlemmar af kommun icke

böra borttagas. Själfva graden af nedsättningen kan ju enligt Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes åsikt vara tvist underkastad, men

om gagneligheten af själfva saken borde icke kunna vara mer än en

mening. Utom de mindre goda följder, som ett borttagande af denna

föreskrift på många håll kunde befaras medföra i afseende å tillfälle

till läkarvård åt mindre bemedlade, skulle, anmärker Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, ett dylikt borttagande äfven verka i motsatt riktning

till den sträfvan, som nu gör sig gällande för utjämning af fattigvårdstungan

kommuner emellan.

Medicinalstyrelsen framhåller emellertid, att, såsom styrelsen redan

förut betonat, något stöd för fordran på reduceradt arfvode för läkarvård

åt kommunens understödstagare numera ej finnes i till ifråga
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

29

varande läkare från kommun utgående vederlag i form af bidrag till

bostad eller dylikt. \id nådiga medgifvanden till tjänstårsberäkningsrätt

för extra provinsialläkare är det också, påpekar styrelsen, vanligt,

att det uttryckligen föreskrifves, att de till läkaren anslagna löneförmåner

skola till honom utgå oafkortade. Någon skyldighet att mot

lönen bestrida läkarvård åt kommuns understödstagare finnes lika litet

för dem som för provinsialläkarna. Medicinalstyrelsen anser alltså för

sin del, att bestämmelsen, att ifrågavarande läkarvård skall betalas med

half afgift, bör utgå ur taxan.

Jämväl i vissa andra afseenden har en del af de i ärendet hörda

läkarna påyrkat ändring i taxan. Dessa yrkanden hafva emellertid icke

vunnit understöd vare sig från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i länen eller från medicinalstyrelsen; och då icke heller jag funnit tillräckliga

skäl föreligga för de sålunda ifrågasatta ändringarna, har jag

ej ansett mig böra här upptaga desamma till närmare behandling.

I detta sammanhang ber jag få omnämna en af Riksdagens justitieombudsman

i underdånig skrifvelse den 12 juni 1909 gjord framställning,

som äger samband med föreliggande ärende.

Nu gällande taxa innehåller i § 1 det stadgandet, att de läkare,

på hvilka taxan är tillämplig, erhålla arfvode och i särskilda fall reseersättning

enligt i taxan gifna bestämmelser, »där ej annorlunda öfverenskommes».

Motsvarande stadgande återfinnes äfven i läkarinstruktionen

den 31 oktober 1890.

Justitieombudsmannen framhåller, att helt visst icke någon befogad

anmärkning kan framställas mot det sakförhållande, att läkare, hvarom

här är fråga, äger efter öfverenskommelse utfå högre arfvode än taxan

bestämmer, men att de ordalag, hvari läkare tillerkännes dylik rätt,

synas vara alltför obestämda och följaktligen kunna gifva anledning till

eu tolkning, som står i strid mot lagstiftarens afsikt. Att dylik missuppfattning

också gjort sig gällande, säger sig justitieombudsmannen

under sin ämbetsutöfning varit i tillfälle att konstatera.

Enligt hans mening kan stadgandet i fråga icke anses äga annan

innebörd än att läkare, som i detsamma afses, må, i olikhet med andra

ämbetsmän, för förrättning eller åtgärd i tjänsten mottaga högre ersättning

än som är för hvarje fall fastställd, där denna af vederbörande

fullkomligt frivilligt bjudes honom. Sådant frivilligt erbjudande kan

emellertid enligt justitieombudsmannens mening icke anses vara för

handen i det fall, att läkaren utan att nämna det belopp, hvartill han

enligt taxan är berättigad, på vederbörandes fråga om arfvodet förklarar,

Framställning

från

justitieombudsmannen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Departements

chefens

yttrande.

att hatt vanligen i liknande fall plägar bekomma ett uppgifvet högre

belopp, eller eljest, direkt eller indirekt, gör antydningar om sin önskan

att erhålla större ersättning än taxan tillerkänner honom.

Justitieombudsmannen åberopar vidare ett, med anledning af ett

under hans ämbetspröfning draget fall af angifven art, utaf medicinalstyrelsen

på hans hemställan afgifvet utlåtande i ärendet och säger, att,

af detta yttrande att döma, medicinalstyrelsen synes dela hans mening i

afseende å ifrågavarande stadgandes mindre klara affattning.

Justitieombudsmannen anser därför skäl föreligga för dess förtydligande

och finner sådant lämpligen kunna äga rum i samband med

den revision af läkartaxan, hvarom Allmänna svenska läkarföreningen

i syfte att tillförsäkra läkarna högre arfvode gjort underdånig framställning.

Han har därför inför Eders Kungl. Maj:t framlagt ofvanberörda

förhållande till den uppmärksamhet, Eders Kungl. Maj:t kunde finna

saken förtjäna.

Medicinalstyrelsen har, enligt nådig befallning, i sitt utlåtande den

30 maj 1910 yttrat sig jämväl i denna fråga. Styrelsen har därvid

erinrat om följande af 1885 års provinsialläkarkoinmitté i dess den 5

april 1887 afgifna underdåniga betänkande gjorda yttrande: »Liksom

det således naturligtvis står läkaren fritt att helt och hållet eller till

större eller mindre del efterskänka den ersättning, lian enligt taxan har

rätt att utkräfva, har härigenom lämnats honom rätt såväl att, där högre

ersättning, än taxan bestämmer, erbjudes honom för af honom meddelad

enskild sjukvård eller utfärdade intyg, mottaga denna ersättning som

äfven att träffa uppgörelse med enskilde, vare sig genom s. k. ackord

för viss tid eller för hvarje särskilt fall, om högre godtgörelse i nämnda

afseenden än den i taxan fastställda». Åt de anförda orden torde enligt

medicinalstyrelsens mening den slutsats kunna dragas, att lagstiftaren

haft en helt annan uppfattning än den, som justitieombudsmannen syntes

vilja tillägga honom. Emellertid håller medicinalstyrelsen före, att,

därest principen om en viss latitud för arfvodet stadfästes, ifrågavarande

ord »där ej annorlunda öfverenskommes» lämpligen kunna utbytas mot

orden »där ej högre arfvode erbjudes». Detta ord »erbjudes» — som

tydligen afser en fullt frivillig och på eget initiativ framkallad handling

— anser styrelsen förläna all erforderlig garanti mot de af justitieombudsmannen

i detta ämne hysta farhågorna.

Vid utfärdande af den nu gällande taxan med dess ytterst låga arfvoden

afsågs hufvudsakligen att göra läkarvården lättare tillgänglig för

de mindre bemedlade särskildt bland landsbygdens befolkning, under

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

31

det man antog, att de burgnare klasserna i allmänhet icke skulle begagna

sig af dessa taxebestämmelser. Detta senare antagande synes

emellertid, att döma af de i ärendet afgifna yttrandena, i hufvudsak

slagit fel. . laxan synes äfven i afseende å läkarvård, som lämnas till

personer i god ekonomisk ställning, hafva verkat som en maximitaxa.

Att sålunda och med hänsyn jämväl till de i öfrigt anförda skälen

behof föreligger af en revision af taxan, synes mig obestridligt. Och

detta sa mycket hellre som den reglering af provinsialläkarnas löner,

som förut denna dag föreslagits, skulle medföra en mycket måttlig förhöjning

i de nu utgående löneförmånerna. Sålunda skulle den verkliga

löneförbättringen för dem, som för närvarande åtnjuta extra lönetillägg,

ej uppgå till mer än 200 kronor om året, oafsedt att ålderstillägg skulle

utgå tidigare än nu är fallet.

Hvad angår ändringarna i taxan synas de i medicinalstyrelsens

senaste utlåtande föreslagna i allmänhet vara lämpligen afvägda. Härigenom

beröfvas de mindre bemedlade icke nuvarande fördel af billig

läkarvard, under det de, kvilka hafva råd att betala, få vidkännas en

måttlig ökning i arfvodet.

Beträffande emellertid läkarvård, som kommun betalar för vissa

fattiga eller mindre bemedlade (§ 11) och för hvilken arfvodet för närvarande

utgår med allenast hälften af eljest stadgade belopp, anser

jag icke lämpligt att, såsom medicinalstyrelsen föreslagit, helt borttaga

den sålunda medgifna nedsättningen. En afkortning till hälften af det

vanliga arfvodesbeloppet torde å andra sidan få anses väl mycket; rimliga

anspråk pa billighet synas vara tillfredsställda, om kommun tillförsäkras

att erlägga endast tre fjärdedelar af det i hvarje fall stadgade

lägsta arfvodesbeloppet.

Genom den af medicinalstyrelsen föreslagna lydelsen af § 1 moln.

1 synes den af justitieombudsmannen framhållna oklarheten rörande

stadgandets innebörd blifva undanröjd.

Det af medicinalstyrelsen utarbetade förslaget torde således med

den af mig angifna jämkning böra läggas till grund för blifvande författning

i ämnet.

Med hänsyn till det af Riksdagen gjorda uttalande lärer emellertid

höra inhämtas dess yttrande öfver författningen, som tillhör den ekonomiska

lagstiftningens område.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte genom nådig

proposition inhämta Riksdagens yttrande öfver det af mig nu framlagda

förslag till ändringar i gällande taxa för arfvode åt vissa i civil tjänst

anställda läkare för enskild sjukvård och för intyg, meddelade på enskild

s. 32 Kontrollera mot PDF

Allmän

bestämmelse.

Arfvode för

rådfrågning.

32 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

begäran, äfvensom för tjänstförrättningar, verkställda enligt gällande instruktion

eller myndighets uppdrag, med förklarande att Kungl. Maj:t

vill, efter emottagande af Riksdagens svar, företaga den slutliga pröfnineren

af samma förslag och förordna om utfärdande af ny författning

i ämnet.»

Det propositionen bilagda förslaget till ändringar i taxan är af följande

lydelse.

Förslag till ändringar i gällande taxa för arfvode åt vissa i civil tjänst

anställda läkare för enskild sjukvård och för intyg, meddelade på

enskild begäran, äfvensom för tjänstförrättningar, verkställda

enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag.

A. För enskild sjukvård och på enskild begäran meddelade intyg.

§ I
1.

Förste provinsialläkare, som tillika är provinsialläkare, _ provinsial-,

extra provinsial- eller biträdande provinsialläkare, eller _ vikarie

för sådan läkare äger att för enskild sjukvård, som inom distriktet

lämnas, äfvensom för intyg, som på enskild begäran meddelas, erhålla

arfvode och i särskilda fall reseersättning enligt här nedan gifna bestämmelser,

där ej högre arfvode erbjudes.

2. När i denna taxa lämnas fritt åt läkaren att mellan vissa

ängifna gränser själf bestämma arfvodets belopp, skall han härvid^ taga

hänsyn så väl till sjukdomsfallets natur samt det arbete, läkaren därpa mast

nedlägga, som ock till den b dalning sskyldiges förmåga att utgöra arfvodet,

dock må af personer i ringa för mögenhets vill kor, såsom stat- eller annat

tjänstfolk och andra med dessa i ekonomiskt hänseende likställda, under alla

förhållanden endast det lägsta beloppet fordras.

§ 2.

1. Rådfrågas läkaren i sin bostad eller annorstädes, utgår arfvodet

för rådfrågningen, vare sig recept af läkaren meddelas eller icke, med

1—3 kronor. För förnyelse af recept utan särskild rådfrågning utgör

arfvodet 50 öre.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet* utlåtande Nr ti. 33

-• Det i mom. 1 bestämda arfvode för rådfrågning- utgår icke vid

sjukbesök, hvarom bär nedan stadgas; och må sådant arfvode ej heller

beräknas, därest vid sjukbesök pa afstånd från läkarens bostad Överskjutande

en half mil läkaren radfragas af någon, som tillhör samma

hushåll som den sjuke.

§ 4.

Öfvers tiger vid sjukbesök våglängden till den sjuke från läkarens Arfvode för

bostad eller annat ställe inom distriktet, därifrån resan anträdes, två t"ktbä8n8dkut1,Ä

kilometer, utgår arfvodet, för besök på afstånd ej öfverstigande en half öfver tvä,

mil, med 5 kronor samt, för besök på längre afstånd, med ytterligare kilometer1

krona 50 öre—3 kronor för hvarje öfverskjutande börjad half mil

intill fyra mil och därefter med 1 krona 50 öre för hvarje Överskjutande

börjad mil af våglängden till den sjuke, utan rätt för läkaren till särskild!

arfvode för återfärden.

§ 6.

1. Begagnar läkaren, där lian ej med skjuts befordras, för resa Ersättning för

vid sjukbesök på afstånd öfverstigande två kilometer eller för del af siukbesöä,

sådan resa, järnväg eller ångfartyg, eller måste vid besök på sådant af- eftertid1

stånd vägen eller någon del däraf tillryggaläggas på båt, till häst eller

till fots, skall arfvodet för besöket beräknas efter den tid, som för färden

åtgar, sålunda att arfvodet utgår med 2—3 kronor för hvarje börjad

timme, intill tio timmar, och för längre tid med 1 krona för hvarje

börjad timme, dock att arfvodet för sådan resa icke i något fall må

understiga 5 kronor; skolande denna beräkningsgrund tillämpas jämväl

om skjuts jämte något af nu nämnda fortskaffningssätt användes. Vid

bestämmandet af den tid, som för färden åtgått, inberäknas äfven den

tid läkaren måst under färden afvakta järnvägs- eller ångfartygslägenhet;

ägande dock den betalningsskyldige att, där lian vill undgå kostnaden

för väntetid under hemfärden, själf ombesörja läkarens fortskaffning

till hans hem. Däremot inberäknas icke den tid, som åtgår för

nattlogi, som i mom. 2 sägs.

2. Vid resa, hvarom i denna paragraf förmäles, tillkommer läkaren

utom arfvode äfven reseersättning för färd på järnväg efter afgift för

plats i första klassens vagn och för färd på ångfartyg efter afgift för

enkel hyttplats eller, när hytt ej förekommer, en salongsplats; börande,

därest läkaren måste själf ombesörja färd med båt, häst eller skjuts,

BiJtimu till llileml. pynt. lull. i Sami. I Af tf. U Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Ersättning för

flera sjukbesök

under

en resetur.

Särskild!

arfvode för

barnförlossning.

Läkarvård,

som af kommun

för viss:

fattiga eller

mindre bemedlade

betalas.

34

honom ex-sättas stadgad eller, där taxa icke linnes, betingad lega. Har

läkaren haft utgift för transport åt reseeffekter eller, vid sjukbesök pa

afstånd öfverstigande fyra mil, för nattlogi, skall sådan utgift honom

godtgöras.

§ 7-

1. Varder läkaren under resa för ett sjukbesök anmodad att efter

besöket med afvikande från eller fortsättning af vägen besöka annan

sjuk, skall för hvarje sådant ytterligare sjukbesök arfvode, efter de i § 3

mom. 1, § 4 och § 6 mom. 1 stadgade grunder, utgå såsom för ny resa;

och vare den, som kallat läkaren till det senare besöket, skyldig att, vid

af vägen eller där den nya vägen börjar, antingen hämta läkaren samt

ombesörja hans hemfärd eller och utgifva reseersättning efter ofvan stadgade

grund.

2. Skall, då flera pa förhand aftalade sjukbesök i ett sammanhang

företagas, läkarens arfvode, enligt hvad i § G sägs, för något eller några

af besöken beräknas efter tid, gäller samma beräkningsgrund för hela

reseturen, dock så att för hvarje sjukbesök ett arfvode af minst 3 kronor

utqär; skolande arfvodet mellan de betalningsskyldiga fördelas efter den

tid, som åtgått för färden till och från hvarje särskildt sjukbesök, och

svare hvar för den hämtningsskyldighet eller reseersättning, som efter

ofvan stadgade grunder på honom belöper.

§ 8.

För läkarens biträde vid barnförlossning skall, utöfver förut stadgade

arfvode och reseersättning, där sådan ifrågakommer, betalas ytterligare

arfvode från och med 5 kronor till och med 25 kronor.

§ 11-

1. Har kommun åtagit sig att betala läkarvård för vissa fattiga

eller mindre bemedlade medlemmar af kommunen och företes inför läkaren

därom af kommunalnämnds ordförande utfärdadt intyg, utgår arfvodet

för all sådan läkarvård med endast tre fjärdedelar af det här ofvan för

hvarje särskildt fall stadgade lägsta arfvodesbelopp.

2. Varder läkaren till sådant sjukbesök, som i mom. 1 afses, ej

hämtad, må resa på kommunens bekostnad af läkaren löretagas, endast

så vida medgifvande därtill af kommunalmyndigheten lämnats.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 0.

35

3. För likvids erhållande i fall, hvarom i denna paragraf sägs, äger

läkaren att, med bifogande af lämnade intyg, kvartalsvis till kommunalmyndigheten

ingifva räkning å läkaren tillkommande arfvode och reseersättning.

Motsvarande §§ i gällande taxa äro af följande lydelse:

§ 1.

Förste provinsialläkare, provinsial-, extra provinsial- eller biträdande

provinsialläkare, eller vikarie för sådan läkare äger att för enskild

sjukvård, som inom distriktet lämnas, äfvensom för intyg, som på enskild

begäran meddelas, erhålla arfvode och i särskilda fall reseersättning

enligt här nedan gifna bestämmelser, där ej annorlunda öfverenskommes.

§ 2.

1. Rådfrågas läkaren i sin bostad eller annorstädes, utgår arfvodet

för rådfrågningen, vare sig recept af läkaren meddelas eller icke, med

1 krona. För förnyelse af recept utan särskild rådfrågning utgör arfvodet

SO öre.

2. Det i mom. 1 bestämda arfvode för rådfrågning utgår icke vid

sjukbesök, hvarom här nedan stadgas; och må sådant arfvode ej heller

beräknas, därest vid sjukbesök läkaren rådfrågas af någon, som hör till

samma hushåll som den sjuke.

§ 4.

Ofverstiger vid sjukbesök våglängden till den sjuke från läkarens

bostad eller annat ställe inom distriktet, därifrån resan anträdes, två

kilometer, utgår arfvodet, för besök på afstånd ej öfverstigande eu half

mil, med 5 kronor samt, för besök på längre afstånd, med ytterligare

1 krona 50 öre för hvarje Överskjutande börjad half mil intill fyra mil

och därefter med 1 krona 50 öre för hvarje Överskjutande börjad mil

af våglängden till den sjuke, utan rätt för läkaren till särskild! arfvode

för återfärden.

§ G.

1. Begagnar läkaren, där lian ej med skjuts befordras, för resa

vid sjukbesök på afstånd öfverstigande två kilometer, eller för del af

sådan resa, järnväg eller ångfartyg, eller måste vid besök på sådant

Allmän

bestämmelse.

Arfvode för

rådfrågning.

Ersättning för

sjukbesök, beräknad

efter

tid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande, Nr <i.

afstånd vägen eller någon del däraf tillrygga] äggas på båt, till häst eller

till fots, skall arfvodet för besöket beräknas efter den tid, som för färden

åtgår, sålunda att arfvodet utgår med 2 kronor för hvarje börjad

timme, intill tio timmar, och för längre tid med 1 krona för hvarje

börjad timme, dock att arfvodet för sådan resa icke i något fall må

understiga 5 kronor; skolande denna beräkningsgrund tillämpas, jämväl

om skjuts jämte något af nu nämnda fortskaffningssätt användes. V id

bestämmandet af den tid, som för färden åtgått, inberäkna^ äfven den

tid läkaren måst under färden afvakta järnvägs- eller ångfartygslägenhet;

ägande dock den betalningsskvldige att, där han vill undgå kostnaden

för väntetid under hemfärden, själf ombesörja läkarens fortskaffning till

hans hem. Däremot inberäknas icke den tid, som åtgår för läkarens

besök hos den sjuka eller för nattlogis, som i mom. 2 sägs.

2. Vid resa, hvarom i denna paragraf förmäles, tillkommer läkaren

utom arfvode äfven reseersättning för färd på järnväg efter afgift för

plats i första klassens vagn och för färd på ångfartyg efter afgift för

enkel hyttplats eller, när hytt ej förekommer, en salongsplats; börande,

därest läkaren måste själf ombesörja färd med båt, häst eller skjuts,

honom ersättas stadgad eller, där taxa icke finnes, betinga lega. Har

läkaren haft utgift för transport af reseeffekter, eller, vid sjukbesök på

afstånd öfverstigande 4 mil, för nattlogis, skall sådan utgift honom godtgöras.

§ 7-

Ersättning för 1. Varder läkaren under resa för ett sjukbesök anmodad att efter

flera sjukbesök ))es,,pet med afvikande från eller fortsättning'' af vägen besöka annan

under en rese- . . . . .. ° n i u

tnr. sjuk, skall lör hvarje sadant ytterligare sjukbesök arfvode, etter de i ^

3 mom. 1 och § 4 stadgade grunder, utgå såsom för ny resa, beräknad

efter väglängden från den nya vägens början till den sjukes bostad;

och vare den, som kallat läkaren till det senare besöket, skyldig att vid

afvägen, eller där den nya vägen börjar, hemta läkaren samt ombesörja

hans hemfärd.

2. Skall, då flera sjukbesök i ett sammanhang företagas, läkarens

arfvode, enligt hvad i § 6 sägs, för något eller några af besöken beräknas

efter tid, gäller samma beräkningsgrund för hela reseturen; skolande

arfvodet mellan de betalningsskvldige fördelas efter den tid, som

åtgått för färden till och från hvarje särskild! sjukbesök och svare hvar

för den hemtningsskyldighet eller reseersättning, som efter ofvan stadgade

grunder på honom belöper.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr ti.

37

§ 8-

För läkarens biträde vid barnförlossning skall, utöfver förut stadgade

arfvode och reseersättning, där sådan ifrågakommer, betalas ytterligare

arfvode från och med 5 kronor till och med 25 kronor efter förrättningens

mer eller mindre svåra beskaffenhet och den tid, som därtill

åtgått, samt den betalningsskyldiges förmåga att utgöra arfvodet.

§ 11.

1* Har kommun åtagit sig att betala läkarevård för vissa fattiga

eller mindre bemedlade medlemmar af kommunen och företes inför

läkaren därom af kommunalnämnds ordförande utfärdadt intyg, utgår

arfvodet för all sådan läkarevård med endast hälften af här ofvan stadgade

arfvodesbelopp.

2. Varder läkaren till sådant sjukbesök, som i mom. 1 afses, ej

hämtad, må resa på kommunens bekostnad af läkaren företagas, endast

så vida medgifvande därtill af kommunalmyndigheten lämnats.

3. kör likvids erhållande i fall, hvarom i denna paragraf sägs,

äger läkaren att, med bifogande af lämnade intyg, kvartalsvis till kommunalmyndigheten

ingifva räkning å läkaren tillkommande arfvode och

reseersättning.

I sin ofvannämnda motion har herr Ericsson in. fl. föreslagit, att Riksdagen

i anledning af Kungl. Majrts förevarande proposition måtte

göra det uttalande, att nu gällande provinsialläkartaxa bör bibehållas

oförändrad.

dill stöd för denna framställning hafva motionärerna anfört följande:

»I Kungl. Majrts till innevarande års riksdag afhimnade proposition

nr 32 finnes bilagdt förslag till ändringar i gällande taxa för arfvode

åt vissa i civil tjänst anställda läkare för enskild sjukvård och för intyg,

meddelade på enskild begäran, äfvensom för tjänstförrättningar, verkställda

enligt gällande instruktion eller myndighets uppdrag, »ifver

hvilket förslag Kungl. Maj:t med berörda proposition afser att inhämta

Riksdagens yttrande.

Vid jämförelse mellan den föreslagna taxan och den nu gällande

befinnos, att Kungl. Maj:t föreslagit en högst väsentlig höjning af det

arfvode, provinsialläkarne äga uppbära. Så t. ex. för rådfrågning’ i

läkarens bostad eller annorstädes, med eller utan recept, föreslås arf
-

Särskildt

arfvode för

barnförlossning.

Läkarevård,

som af

kommun för

vissa fattiga

eller mindre

bemedlade

betalas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr G.

38

vodet till 1—3 kronor mot endast 1 krona i gällande taxa. \''id sjukbesök

på längre afstånd än en half mil från läkarens bostad föreslås

läkararfvodet utgå med 1 krona 50 öre—3 kronor för hvarje Överskjutande

börjad halfmil intill fyra mil, mot nu endast 1 krona 50 öre.

Och vid sådana resor, då arfvodet för besöket beräknas efter den tid,

som för färden åtgår, föreslås arfvodet skola utgå med 2 3 kronor

för hvarje börjad timme, intill tio timmar, mot endast 2 kronor nu.

För läkarvård åt vissa fattiga eller mindre bemedlade, för Indika kommun

åtagit sig betalningsskyldigheten, föreslås arfvodet skola utgå med

tre fjärdedelar af det lägsta arfvodesbeloppet i stället för nu hälften.

i annat sammanhang har Kungl. Maj:t förelagt Riksdagen förslag,

åsyftande att åstadkomma bättre läkarvård å landsbygden, men det

kan med skäl ifrågasättas, huruvida en höjning af arfvodestaxan för

provinsialläkarne, såsom här ställes i utsikt, är förenlig med detta syfte.

Många finnas, som redan med nuvarande taxa ej äga råd att vid sjukdomsfall

söka läkare, och skulle den höjas på sätt nu föreslagits, komme

säkerligen deras antal att afsevärdt ökas.

Stora betänkligheter synas därför förefinnas mot att höja de arfvoden,

som nuvarande taxa bestämmer. Och dessa betänkligheter ökas

ännu mera, då man af de föreslagna ändringarna finner, att arfvodena

skola utgå efter graderad skala, afpassad efter läkarens subjektiva

uppfattning af den hjälpsökandes ekonomiska ställning. Sant är visserligen,

att personer i burgen ställning kunna underkasta sig ökade kostnader

för erhållen läkarhjälp, men å andra sidan torde det vara uppenbart,

att vid denna skalas tillämpning ledes läkaren in på det rena

godtyckets område.

Dessa farhågor delas äfven af Konungens befallningshafvande i

Jämtlands län, som i sitt utlåtande härom yttrat, »att störa betänkligheter

svnas föreligga mot en gradering af arfvodesbeloppen enligt § 1

mom. 2 af förslaget, Fn sådan gradering, lagd i läkarens egen hand,

blefve enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening för

honom ytterst svår att rättvist verkställa, den blefve med all säkerhet

högst ojämn, allt efter läkarnas förmåga och begär att se sig själfva

ekonomiskt till godo samt därför olidlig».

Vi äro således af den mening, att en höjning af taxan på sätt

Kungl. Maj:t föreslagit är mycket olämplig.

Bestämmelserna i nu gällande taxa äro i enlighet med det förslag

Riksdagen 1890 själf uppgjorde, och hvilket förslag Riksdagen var så

angelägen om skulle blifva gällande, att Riksdagen såsom villkor för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 0.

bitall till den då föreslagna höjningen i provinsialläkarnas aflöningsbelopp

satte, att Kungl. Maj:t skulle godkänna denna taxa.

Oss synes som om ingen anledning förefunnes att nu frångå

denna ståndpunkt, då eu ny reglering af provinsialläkarnas löneförmåner

föreligger till antagande. Förefinnes fog för höjning af provinsialläkarnas

existensvillkor, så bör sådan beredas dem genom höjning af

deras löneförmåner, men ej genom förhöjd taxa, och då nu förslag till

löneförhöjning föreligger ''till afgörande, bör ett bifall därtill kunna

vara tillfyllest.»

Hvad till en början vidkommer de i taxeförslaget förekommande

arfvodesförhöjningar biträder utskottet den af motionärerna uttalade

mening angående olämpligheten af desamma. Då nu föreligger ett

iörslag angående förbättrade aflöningsförmåner för provinsialläkarna,

vill det synas utskottet, att, därest Riksdagen fattar beslut om sådana

ökade förmåner, de nu föreslagna arfvodesförhöjningarna ej böra vara

af behofvet påkallade.

Därjämte har utskottet ej kunnat undgå att finna det föreslagna

sättet för arfvodenas utgående efter graderad skala af beskaffenhet att

i hvarje fall böra så litet som möjligt förekomma. Utskottet biträder

i detta afseende hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län

i öfver förslaget afgifvet yttrande anfört därom, att en sådan gradering

lagd i läkarens hand bleve för honom ytterst svår att rättvist verkställa

och att den med all säkerhet blefve ojämn allt efter läkarnas

förmåga och begär att se sig själfva ekonomiskt tillgodo. Utskottet

anser sig sålunda icke kunna förorda förslaget i detta afseende.

Däremot har utskottet funnit det, i anslutning till af Riksdagens

justitieombudsman gjord framställning, föreslagna utbytet i § 1 af orden

»där ej annorlunda öfvenskommes» mot »då ej högre arfvode erbjudes»

innebära eu förbättring, hvarför utskottet anser denna förändring kunna

förordas.

Det föreslagna nya momentet i § 1 har utskottet af skål, som

framgår af hvad ofvan nämnts, icke ansett erforderligt.

Hvad därefter beträffar den föreslagna ändringen af § 2 mom. 2,

afseende att vid sjukbesök på afstånd ej öfverstigande eu half mil den

föreskrifna skyldigheten för läkaren att kostnadsfritt meddela läkarvård

åt enhvar tillhörande samma hushåll som den sjuke, skulle bortfalla,

bär utskottet funnit densamma vore af beskaffenhet att böra af utskottet

förordas.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr (i.

Lönestater och

anslagsbehof.

Den ifrågasatta ändringen i § 6 åsyftande, att då arfvode för sjuk

besök beräknas efter tid, däri jämväl skall inräknas den tid, som åtgår

för läkarens besök lios den sjuke, bar utskottet funnit öfverensstämmande

med rättvisa och billighet, hvadan den af utskottet förordas.

Den föreslagna förändringen af § 7 mom. 1 bär utskottet däremot

ej funnit innebära någon förbättring, och hvad vidkommer det föreslagna

tillägget till mom. 2 af samma §, afseende ett med 3 kronor förhöjdt

arfvode för hvarje sjukbesök, som göres utöfver det första, då vid

sjukresa med efter tid beräknad kostnad liera sjukbesök göras, finner

utskottet, då läkaren ändock äger att i dylika fall till beräkningsgrund

för kostnaden lägga bestämmelsen om 2 kronor för hvarje börjad timme

äfvensom, enligt utskottets förslag, tillgodoräkna sig ersättning för

tiden för sitt besök hos den sjuke, tillräcklig anledning till ytterligare

ersättning saknas.

Ej heller den föreslagna förändringen af § 8 har utskottet funnit

innebära någon förbättring.

Hvad beträffar den föreslagna förändringen i § 11 har utskottet

med hänsyn till de mindre goda följder i afseende å tillfällig läkarvård

åt mindre bemedlade, som den afsedda förhöjningen kunde befaras

medföra, icke ansett sig kunna förorda densamma.

Enligt föreliggande förslag (statsrådsprotokollet 175—191) skulle

aflöningen för sjelfständig förste provinsialläkare bestämmas till enahanda

belopp, som för landssekreterare och land skamrer are i en del

smärre län eller 7,100 kronor, däraf 5,000 kronor lön och 2,100 kronor

tjänstgöringspenningar jämte ett ålderstillägg å 600 kronor etter 5 år.

Därtill skulle komma ortstillägg för förste provinsialläkaren i Stockholms

län med 600 kronor samt för hvardera af förste provinsialläkarna

i Västerbottens och i Norrbottens län med 300 kronor. Hvad angår

de 8 förste provinsialläkare, som fortfarande skulle sköta hvar sitt

provinsialläkardistrikt, skulle dessa åtnjuta, förutom sin provinsialläkarlön,

1,500 kronor i tjänstgöringspenningar såsom förste provinsialläkare.

För provinsialläkarna skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag utgå en

begynnelseaflöning af 4,000 kronor, hvartill skulle komma två ålderstillägg,

hvartdera å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 år. De så

kallade fixa tjänstgöringspenningarna skulle uppföras i staten under

titel ortstillägg och utgå med 1,000 kronor till provinsialläkaren i

Vittangi distrikt och med 500 kronor till ett hvart af 12 angifna

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

41

provinsialläkardistrikt inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län.

De förbättringar i fråga om aflöningsförmåner, som förslaget innebär,

synas utskottet vara af rättvisa och billighet påkallade samt väl

af vägda, detta dock, hvad angår förste provinsialläkare med provinsialläkardistrikt

och provinsialläkare, under förutsättning att icke de förhöjningar

i arfvodestaxan, hvilka innehållas i förenämnda taxeförslag,

blifva gällande. Då frågan om bestämmelserna i läkartaxan emellertid

synes utskottet sta i det närmaste sammanhang med godkännandet af

den nya lönestaten. föreställer sig utskottet, att Riksdagen, som vid

fastställande år 1890 af lönestat för provinsialläkarna uppsatte som

villkor att dylik taxa af viss lydelse blefve af Kungl. Maj:t utfärdad,

jämväl nu bör vid antagandet af ny lönestat fästa det villkor, att förenämnda

taxa ändras endast i de afseenden och på det sätt, utskottet

förordat.

Hvad departementschefen anfört och förslagit i fråga om villkoren

för åtnjutande af förste provinsialläkare och provinsialläkare tillkommande

löneförmåner liksom ock beträffande biträdande provinsialläkare

(sid. 184—186 i statsrådsprotokollet) har ej gifvit utskottet anledning

till någon erinran.

Den ökade kostnad för statsverket, som skulle föranledas af en

omreglering af förste provinsial- och provinsialläkarväsendet i enlighet

med hvad utskottet förordat, framgår af följande öfversikt.

Den nya lönestaten för förste provinsialläkare och provinsialläkare

skulle sluta å................................................................................. kr. 877,800: —

Enligt nu gällande riksstat utgå:

Löner till provinsialläkare........................ kr. 260,625:

Tjänstgöringspenningar till förste provinsial-

och provinsialläkare............ » 121,375:

Fixa tjänstgöringspenningar för 18 distrikt

...................................................... » 16,000:

Hyresersättning åt provinsialläkare ...... » 104,250:

~ kr. 502,250: —

Kr. 375.550: —

Bihang till Riksd. prof. 1911. I Sund.

t A fil.

ij Haft.

a

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr G.

Under senaste år har emellertid anvisats extra lönetillägg

till 189 provinsialläkare med 390 kronor

till hvar, hvilka lönetillägg dock på grund af bestämmelserna

för deras åtnjutande ej alltid utgått.

Merkostnaden skulle sålunda minskas med högst » 54,210: —

Kr. 321,340: —

Från detta belopp bör emellertid ytterligare dragas de

minskade utgifterna till lönebidrag åt extra provinsialläkare

.................................................................................. kr. 42,050:

Återstoden kr. 279,290: —

skulle: sålunda motsvara de ökade kostnaderna för statsverket.

Vid denna beräkning hafva ålderstilläggen, som utgå från det å

sjätte hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg, ej tagits

i betraktande, ej heller de ökade utgifterna för vikariatsersättningar.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

A) att Riksdagen på grund af Ivungl. Maj:ts

förevarande framställningar och herr Ericssons med

lleres ofvanberörda motion må

l:o) förklara, att Riksdagen för sin del finner

gällande taxa för arfvode åt vissa i civil tjänst anställda

läkare för enskild sjukvård och för intyg, meddelade

på enskild begäran, äfvensom för tjänstförrättningar,

verkställda enligt gällande instruktion eller

myndighets uppdrag, böra på det sätt ändras, som

här ofvan utskottet förordat, men i öfrigt oförändrad

bibehållas,

2:o) under förutsättning att Kungl. Maj:t i fråga

om nämnda taxa förfar i enlighet med denna Riksdagens

förklaring,

godkänna följande aflöningsstat för förste provinsialläkare

och provinsialläkare, att tillämpas från och

med år 1912:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

48

Tjänst-

lön.

görings-

Orts-

Summa.

pennin-

gar.

tillagg.

-

kr.

kr.

kr.

kr.

1

förste provinsialläkare......

5,000

2.100

600

7,700

1

)> »

5.000

2,100

300

7,400

1

» »

5.000

2.100

300

7.400

Efter 5 år

kun lönen höjas

5,000

med 600

1

» »

2, UK)

—

O

O

12

» »

60,000

25,200

—

85,200

'' i

n » ......

-

1,500

—

1,500

7

» »

10.500

10.500

Kronor

80.000

45,600

1,200

126,800

i 1

provinsialläkare.............

3,000

1,000

1,000

5,000

1

»

3,000

1,000

500

4,500

Efter 5 år

kan lönen höjas

11

33,000

11,000

5,500

49,500

med 500 kronor och efter

10 år med vttcrli^are 500

1

» .........

3,000

1,000

_

4,000 :

kronor.

1

i172

»

516,000

172,000

68 8,000

Kronor

558,000

186,000

7,000

751,000

äfvensom godkänna följande villkor och bestämmelser

för de i staten upptagna aflöningsförmåner:

att förste provinsialläkare och provinsialläkare skola

vara underkastade den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden, soja kan varda

stadgad;

att med förste provincial- eller provinsialläkarbefattning

icke må förenas annan tjänst å rikets eller

Riksdagens stat;

att med sådan befattning icke heller må förenas

vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i

styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl.

Maj :ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt,

eller befattning såsom tjänsteman i sådant

verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad

slag som helst, såframt ej, hvad angår förste provin
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande Nr (i.

sialläkare, Kungl. Maj:t och, hvad angår provinsialläkare,

medicinalstyrelsen, uppå därom gjord framställning

och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag*

eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt

för tjänstgöringen såsom förste provinsialläkare eller

provinsialläkare, tinner uppdraget eller befattningen

kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för

den tid, befattningshafvare verkligen tjänstgjort eller

åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit

från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som

uppehållit befattningen;

att befattningshafvare, som åtnjuter semester eller

annan tjänstledighet, skall till vikarien afstå det arfvode

enligt taxa, hvilket belöper å de af vikarien

verkställda tj änstegöromål;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning

förrätta, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägg,

där sådant utgår, men att den, som undfår

ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,

tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller

revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig

ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest

är lagligen förhindrad att sköta befattningen; kan

förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar

och arfvode enligt taxa, hvarom nyss

är stadgadt, afstå så mycket af lönen eller ortstillägget,

som för befattningens uppehållande erfordras eller

eljest pröfvas skäligt;

att, därest emellertid tjänsteman i följd af kroppsskada,

ådragen under tjänstutöfning, blifvit tillsvidare

oförmögen till tjänstgöring, aflöningen å stat må, såsom

undantag från hvad ofvan är stadgadt, kunna, efter

medicinalstyrelsens bepröfvande, till honom utgå oafkortad

under högst sex månader; ankommande på pröfning

af Kungl. Maj:t till huru stor del aflöning kan

böra till den skadade utgå efter omförmälda tid af sex

månader;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman för tidT

hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan att

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

45

hafva i vederbörlig'' ordning erhållit tjänstledighet eller

kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman varder afstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del af hans aflöning,

som icke af medicinalstyrelsen pröfvas böra användas

till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,

såvida medicinalstyrelsen ej finner skäligt låta

honom uppbära något däraf;

att, vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för

beredande af semester, provinsialläkare skall vara skyldig

att, om han förordnas att uppehålla förste provinsialläkartjänst,

bestrida densamma, mot åtnjutande i förstnämnda

fall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,

men i senare fallet af däremot svarande

belopp, dock ej längre än sammanlagdt tre månader

under ett och samma kalenderår;

att, beträffande förhöjning i lönen efter viss tids

fortsatt innehafvande af befattning, tidpunkten för

första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem

år, under villkor att innehafvaren under mer än fyra

femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att

vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt

sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens

tjiinst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att

härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit.

semester, och för andra förhöjningen, om sådan

äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor,

under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda

löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej

får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst

efter det, hvarunder den stadgade tjänståldern blifvit

uppnådd; börande löntagare vid bestämmandet af rätten

till löneförhöjning tillgodoräknas den tid, som före

den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från

hans tillträde till befattningen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad

tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den

lefnads- och tjänstålder, som berättigar honom till pension,

icke må tillträda samma förhöjning;

opaginerad Kontrollera mot PDF

4»;

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

att semester må, när sådant utan binder för tjänstens

behöriga uppehållande kan ske, af medicinalstyrelsen,

på därom gjord framställning, beviljas tjänstinnehafvare

under antingen en månad årligen eller två månader

hvart annat år, med skyldighet för provinsialläkare

att tillhandahålla eller bekosta fri bostad för

vikarien;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,

entledigande eller dödsfall själfva lönen äfvensom

ortstillägg utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå

äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad

i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt

till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvidt angår innehafvare af befattning,

som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen

stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten,

skall vara skyldig underkasta sig, efter Kung!. Maj:ts

bestämmande, omreglering af extra inkomster, som

kunna åtfölja tjänstebefattningen eller utgå för bestyr

i sammanhang därmed.

samt föreskrifva,

att enhvar, som med eller efter 1912 års ingång

tillträder befattning såsom förste provinsialläkare eller

provinsialläkare, skall vara pliktig att underkasta sig

förut angifna villkor och bestämmelser för den nya

aflöningsstatens åtnjutande; samt

att de förutvarande innehafvare af befattningar

såsom förste provinsialläkare eller provinsialläkare,

hvilka icke före den 1 november 1911 anmäla, att de

vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt

nämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen

kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid

dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande

aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat

föranledes af bestämmelserna i lagen angående

civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid den ratt

till pension, som dittills tillkommit dem;

s. 47 Kontrollera mot PDF

Skämts-kottets utlåtande Nr C.

47

3:o) upptaga det under anslaget till medicinalstyrelsen

med dithörande stater uppförda anslaget till

provinsialläkarna under förändrad rubrik »till förste

provinsialläkarna och provinsialläkarna» samt höja detsamma

från 399,300 kronor med 478,500 kronor till

877,800 kronor;

B) att herr Fornanders förevarande motion icke

må af Riksdagen bifallas,

C) att herrar Larssons och Lundströms ifrågavarande

motioner icke må af Riksdagen bifallas,

D) att ej heller herr Bäckströms förevarande motion

må vinna Riksdagens bifall, samt

E) att herr Ströms med flere förevarande motion

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Hyresersättning åt provinsialläkare.

10:o) Under punkt 10 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit Anslags utRiksdagen

förklara, att det i riksstaten till hyresersättning åt provin- sående ur

sialläkare upptagna förslagsanslag, högst 104,250 kronor, skall ur riks- nnT

staten utgå. L

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet i detta ärende, har departementschefen

åberopat, hvad han under punkt 9 i ämnet anfört.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må förklara, att det i riksstaten till

hyresersättning åt provinsialläkare upptagna förslagsanslag,

högst 104,250 kronor, skall ur riksstaten

utgå.

Bidrag till extra provinsialläkares aflönande.

ll:o) Utskottet, som icke har något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t Bidrag

under punkt 11 af denna hufvudtitel föreslagit, hemställer under åbe- till extra

ropande af hvad departementschefen under punkt 9 till statsrådsproto- läkare1"1

kollet, i ärendet anfört, aflöning.

att Riksdagen må medgifva [11-]

a) att det i riksstaten för bidrag till extra

provinsialläkares aflönande upptagna förslagsanslag å

s. 48 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr ti.

Höjniuj? of

anslaget till

hospitals

underhåll.

[12.]

Angående

förhöjda

arfyoden åt

sekreteraren

och predikanten

vid

Göteborgs

hospital

samt sekreteraren

Tid

Växjö

hospital.

[13.]

48

05,000 kronor minskas med 35,000 kronor och uppföres

såsom ett till siffran bestämdt anslag å 30,000 kronor;

b) att behållningar å anslag till nyinrättade provinsialläkarbefattningar,

innan tjänsterna första gången

blifvit tillsatta, må användas till bidrag till extra proAunsialläkares

aflönande i distrikt, Indika förut åtnjutit

statsunderstöd, samt

c) att, utan hinder af den för statens bidrag

till aflönande af extra provinsialläkare eljest gällande

grund att dylikt statsbidrag i intet fall må öfverstiga

1,500 kronor, därutöfver må utbetalas årliga tilläggsarfvoden

till extra provinsialläkare i Tärna, Stensele

och Sorsele distrikt med 1,300 kronor till enhvar af

dem samt till extra provinsialläkare i Arjepluogs distrikt

med 1,000 kronor, till de tre sistnämnda intill

dess den ifrågasatta förändringen af de extra provinsialläkardistrikten

till ordinarie trädt i kraft.

Hospitals underhåll.

12:o) Kungl. Maj:t har vidare under punkt 12 af denna hufvudtitel

föreslagit, att Riksdagen måtte höja förslagsanslaget till hospitals underhåll

med 400,000 kronor, eller från 3,100,000 kronor till 3,500,000 kronor.

Beträffande de skäl, på hvilka Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslaggrundats,

får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet sid. 196 199.

Utskottet, som funnit den förebragta utredningen utvisa beliofvet

af den föreslagna förhöjningen af ifrågavarande förslagsanslag, får alltså

hemställa, _ .

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till hospitals

underhåll med 400,000 kronor, eller från 3,100,000

kronor till 3,500,000 kronor.

13:o) Under punkt 13 har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,

att det belopp af högst 39,900 kronor, som Riksdagen beviljat

till arfvoden åt tjänstemän, hvilka ej äro upptagna i hospitalens och

asylernas lönestater, höjes med 700 kronor till högst 40,600 kronor,

på det att Kungl. Magt må blifva i tillfälle att bestämma arfvodet till

sekreterarna vid Göteborgs hospital och Växjö hospital till 800 kronor

om året samt för predikanten vid Göteborgs hospital till 1,000 kronox

om året, samt att hvad som erfordras för beredande af ifrågavarande

aflöningsförmåner må utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

49

Beträffande de till stöd för framställningen åberopade skäl, tillåter

sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet, sid. 199—202.

Utskottet anser en förhöjning af ifrågavarande befattningshafvares

arfvoden af förhållandena påkallad och har ej heller något att erinra mot

de i sådant afseende föreslagna arfvodesbeloppen, utgörande för sekreteraren

vid Göteborgs hospital 800 kronor, i stället för nuvarande 600,

för sekreteraren vid Växjö hospital 800 kronor, i stället för nuvarande

500, samt för predikanten vid Göteborgs hospital 1,000 kronor i stället

för nuvarande 800.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må medgifva att det belopp af

högst 39,900 kronor, som Riksdagen beviljat till arfvoden

åt tjänstemän, hvilka ej äro upptagna i hospitalens

och asylernas lönestater, höjes med 700 kronor

till högst 40,600 kronor, på det att Kungl. Maj:t

må blifva i tillfälle att bestämma arfvodet till sekreterarna

vid Göteborgs hospital och Växjö hospital till

800 kronor om året samt för predikanten vid Göteborgs

hospital till 1,000 kronor om året, samt att

hvad som erfordras för beredande af ifrågavarande

aflöningsförmåner må utgå af förslagsanslaget till

hospitals underhåll.

Järfsö sjukhus för spetälska.

14:o) Under punkten 14 af denna hufvud titel har Kungl. Maj:t Järfsö sjukföreslagit

Riksdagen att för underhåll af Järfsö sjukhus för spetälska spetniskVi

uppföra ett ordinarie anslag af 22,000 kronor. , ^

Utredning i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet sid. 202—207.

Utskottet som ej har något att erinra mot det föreslagna beloppet

22,000 kronor, anser sig jämväl böra biträda Kung]. Maj:ts förslag om

anslagets öfverförande från extra till ordinarie stat.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må för underhåll af Järfsö sjukhus

för spetälska uppföra ett ordinarie anslag af 22,000

kronor.

Bihang till Itiksrl. prof. 1911. 4 Sami. 1 Afil. t> H/ift.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande Nr 6

Försäkringsinspektionen.

Upprätthål- 15:o) I anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning och

\aäkrinfsfn.'' under åberopande af hvad till statsrådsprotokollet sid. 208 blifvit i ären
spektionens

det anfördt, hemställer utskottet,

verksam
het.

att Riksdagen må till upprätthållande af försäk
[15.

] ringsinspektionens verksamhet å ordinarie stat uppföra

ett reservationsanslag af 53,000 kronor, att utgå af

försäkringsanstalternas bidrag till försäkringsinspektionens

organisation och verksamhet, under förutsättning

tillika att de å dessa bidragsmedel uppkommande

öfverskott fortfarande såsom hittills skola efter vederbörligt

tillstånd användas för det med anslaget afsedda

ändamål.

Sjukkasseväsendets befrämjande.

Anslag till 16:o) Under punkt 16 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t

sjukkasse- föreslagit Riksdagen dels att till sjukkasseväsendets befrämjande å

i * ordinarie stat uppföra ett förslagsanslag å 1,300,000 kronor; samt

Libd dels ock medgifva, att från berörda anslag tillsvidare må utgå hvad

som erfordras för att bereda registrerade sjukkassor statsbidrag Renlighet

med de grunder och villkor, som innefattas i Riksdagens skrifvelse

den 2 juni 1910, nr 157; samt att af samma anslag tillsvidare jämväl

må användas erforderliga medel, på sätt och i den utsträckning för

Riksdagen tillkännagifvits, för bestridande af kostnaderna för sjukkassebyråns

inom kommerskollegium verksamhet.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under riksdagen

afgifva utlåtande, hvilket utskottet velat härigenom för Riksdagen

anmäla.

Bidrag till fiskares försäkring.

Anslag å 17:o) Uti punkt 17 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit

tiiPflskares Riksdagen att till bestridande af statens bidrag till fiskares försäkring

försäkring, å ordinarie stat uppföra ett förslagsanslag af 16,000 kronor.

[17.] Utredningen i ämnet återfinnes i statsrådsprotokollet sid. 213och 214.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

51

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en

inom Andra kammaren af herrar C. L. Olausson, C. Wallentin och Herman

Andersson väckt motion (nr 132), däri föreslagits, att Riksdagen

måtte för sin del besluta, att de af Kungl. Maj:t och Riksdagen fastställda

grunder för den särskilda, för fiskare afsedda försäkringen mot

skada till följd af olycksfall ändras därhän, att ersättning utgår jämväl

för skada till följd af olycksfall, som uppstår vid användning af fiskebåt

för fraktfart, samt att Riksdagen följaktligen måtte i skrifvelse till

Kungl. Maj:t anhålla, att sådan ändring vidtages i § 2 af kungl. kungörelsen

den 2 oktober 1908 angående en särskild för .fiskare afsedd

försäkring mot skada till följd af olycksfall, att samma paragraf erhåller

följande lydelse: Ersättning i anledning af denna särskilda försäkring

utgår för skada till följd af olycksfall, som härflyter från utöfningen

af fiskeyrket eller som uppstår vid försök att rädda människolif ur sjönöd

eller vid användning af fiskekåt, utan att fiske därvid bedrifves.

Ersättning utgår dock ej i något fall för skada, som den skadade uppsåtligen

själf ådragit sig eller som uppsåtligen förorsakats af tredje man,

där denne icke haft ledning af eller uppsikt öfver arbetet, ej heller för

skada, som drabbat den försäkrade vid fiske med utländsk båt eller utländskt

fartyg.

Till stöd för sitt förslag hafva motionärerna anfört följande:

»Enligt § 2 i kungl. kungörelsen den 2 oktober 1908, angående en

särskild för fiskare afsedd försäkring mot skada till följd af olycksfall,

utgår ersättning, i anledning af denna särskilda försäkring, för skada

till följd af olycksfall, som härflyter från utöfningen af fiskeyrket eller

som uppstår vid försök att rädda människolif ur sjönöd eller vid användning

af fiskebåt, utan att fiske därvid bedrifves, för såvidt haten

icke användes vid fraktfart, som ej har samband med fiskerinäringen.

I kungörelsens § 3 stadgas vidare, att försäkring enligt kungörelsen

icke medgifves för kortare tid än ett år, och utgör den årliga premien

5 kronor 50 öre.

Ofvan angifna i § 2 förekommande undantag för rätt till ersättning

vid fraktfart har visat sig vara i hög grad hinderlig för anslutningen

till olycksfallsförsäkringen för fiskare.

Ett stort antal af särskildt västkustens fiskare använda å tider, då

fiske ej bedrifves, sina fiskebåtar i fraktfart längre eller kortare tid af

året, beroende på fisket. Under den tid fraktfarten pågår, är fiskaren

icke skyddad mot do ekonomiska följderna af olycksfall, äfven om han

erlagt den för helt år gällande försäkringspremien, 5 kronor 50 öre.

Motion ang.

ändring i

gällande grunder

för den

särskilda för

fiskare afsedda

försäkringen

mot skada till

följd af olycksfall.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande Nr G.

Utskottets

yttrande.

Vill han bereda sig rätt till ersättning för skada till följd af olyksfall

under fraktfarten, måste han förskaffa sig en tilläggs försäkring i riksförsäkringsanstalten,

men då härvid något afdrag å den stadgade

årspremien för fiskarförsäkringen icke äger rum, ställer sig en dylik

kombinerad försäkring jämförelsevis dyr. Om han t. ex. skulle vilja

trygga sig i anledning af tillämnad fraktfart under sex månader af

året, har han att betala hälften af riksförsäkringsanstaltens årspremie

för fraktfart, i regel 9 kronor för år. Med tillägg af fiskarförsäkringspremien,

5: 50, blir den sammanlagda premien 10 kronor eller 1 krona

högre än om han, utan att begagna sig af fiskarförsäkringen, erhållit

försäkring i riksförsäkringsanstalten enligt 1901 års lag. Riksförsäkringsanstalten

beräknar nämligen premien för fraktfart, kombinerad med

fiske, jämväl till 9 kronor per år.

Ett dylikt resultat kan icke anses annat än olämpligt och obilligt.

Anledningen till att undantag i fråga om rätt till ersättning stadgats

beträffande fraktfart synes hafva varit den, att man ansett denna

risk vara farligare än den, som är förenad med utöfningen af fiskeyrket

eller användning af fiskebåtar för andra ändamål än fraktfart. Det

torde emellertid icke kunna sägas, att fraktfarten, sådan den af fiskarne

bedrifves, är förenad med någon särskilt större risk. I alla händelser

kan risken anses vara mindre än den vid utöfningen af fiskeyrket och

ungefär jämnställd med annan segling, hvartill fiskebåten användes.

Den anmärkta olägenheten vid ifrågavarande inskränkning skulle

kunna i viss mån afhjälpas genom ett medgifvande att teckna den vanliga

fiskarförsäkringen allenast för del af år med motsvarande reducering

af den stadgade årspremien. Emellertid torde af flera skäl denna

utväg icke vara att förorda.

Lämpligast synes vara att borttaga hela den inskränkande bestämmelsen,

så att rätt till ersättning medgifves äfven i anledning af olycksfall,

som inträffa under fraktfart eller i anledning af sådan verksamhet.

Användningen af fiskebåt till fraktfart skulle då likställas med användning

af fiskebåt för annat ändamål än fiskets utöfning.»

Mot hvad Kungl. Maj:t uti förevarande punkt föreslagit har utskottet

icke haft något att anmärka. Hvad angår förenänmda motion

vill utskottet till en början erinra, att nu gällande grunder för den särskilda

för fiskare afsedda försäkringen mot skada till följd af olycksfall

äro angifna i Riksdagens skrifvelse den 23 april 1908 och intagna

i kungl. kungörelsen den 2 oktober 1908. § 2 i denna kungörelse

är af följande lydelse: Ersättning i anledning af denna särskilda för
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

53

säkring utgår för skada till följd af olycksfall, som härflyter från

ritöfningen af fiskeyrket eller som uppstår vid försök att rädda människolif

ur sjönöd eller vid användning af fiskebåt, utan att fiske därvid

bedrifves, för såvidt båten icke användes vid fraktfart, som ej har samband

med fiskerinäringen. Ersättning utgår dock ej i något fall för

skada, som den skadade uppsåtligen själf ådragit sig, eller som uppsåtligen

förorsakats af tredje man, där denne icke haft ledning af eller

uppsikt öfver arbetet, ej heller för skada, som drabbat den försäkrade

vid fiske med utländsk båt eller utländskt fartyg. Till följd af undantagsbestämmelsen

beträffande fiskebåtsanvändning för fraktfart är, såsom

af motionärerna framhållits, fiskare under den tid af året han använder

sin fiskebåt för fraktfart, ej skyddad mot de ekonomiska följderna af

olycksfall, äfven om han erlagt den för helt år gällande försäkringspremien.

För att åtnjuta skydd i sådant afseende nödgas han förskaffa

sig en tilläggsförsäkring, hvilken emellertid, enligt hvad motionärerna

visat, är oskäligt dyr. Utskottet, som håller före, att risken vid fraktfart

i hvarje fall ej torde vara större än vid fiske, delar den af motionärerna

uttalade mening angående olämpligheten af nu anmärkta förhållande

och finner sig följaktligen böra biträda motionärernas förslag

i fråga om ersättnings utgående vid fiskarförsäkringen jämväl för skada

till löljd af olycksfall, som uppkommer vid användning af fiskebåt för

fraktfart, som ej har samband med fiskerinäringen.

Utskottet hemställer alltså, att Riksdagen må,

a) till bestridande af statens bidrag till fiskares

försäkring å ordinarie stat uppföra ett förslagsanslag

af 16,000 kronor, samt

b) med bifall till herr Olaussons med flere förenämnda

motion, i skrifvelse .till Kungl. Maj:t anhålla,

att sådan ändring vidtages i § 2 af kungl. kungörelsen

den 2 oktober 1908 angående en särskild för

fiskare afsedd försäkring mot skada till följd af olycksfall,

att samma paragraf erhåller hufvudsakligen följande

lydelse:

Ersättning i anledning af denna särskilda försäkring

utgår för skada till följd af olycksfall, som härflyter

från utöfningen af fiskeyrket eller som uppstår

vid försök att rädda människolif ur sjönöd eller vid

användning af fiskebåt, utan att fiske därvid bedrifves.

Ersättning utgår dock ej i något fall för skada, som den

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

skadade uppsåtligen själf ådragit sig eller som uppsåtligen

förorsakats af tredje man, där denne icke haft

ledning af eller uppsikt öfver arbetet, ej heller för

skada, som drabbat den försäkrade vid fiske med utländsk

båt eller utländskt fartyg.

Öfriga ordinarie anslag.

Angående 18:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag å sjätte hufvudtiteln har

ordinarie Kungl. Maj:t icke föreslagit annan ändring än att förslagsanslaget till

inslag10 skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för jämnande af hufvudtitelns

[18.] slutsumma måtte ökas med 82 kronor, eller från 425,779 kronor till

425,861 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga å sjätte hufvudtiteln uppförda ordinarie

anslag, som här ofvan icke blifvit särskildt omförmälda,

må för år 1912 fastställas till samma belopp

som i innevarande års riksstat, dock att i anslaget till

skrifmaterialier och expenser, ved m. m., må få göras

den jämkning, som till jämnande af hufvudtitelns

slutsumma kan erfordras.

Extra anslag.

Med anledning af de för tillfälliga behof hänförliga till sjätte hufvudtitel

gjorda framställningar, får utskottet afgifva följande yttranden

och förslag.

Civildepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli.

Provisorisk 19:o) Under punkt 19 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t före^ingTör"

slagif Riksdagen att till provisorisk lönereglering för befattningshafvare

departe- i civildepartementet, i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver

iucntet. civilärenden för den 13 januari 1911 tillstyrkta grunder och på de

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

55

däruti förordade villkor, bevilja på extra stat för år 1912 ett förslagsanslag

af 13,540 kronor, däraf högst 325 kronor må användas till

höjning af vikariatsersättning under semester.

Af statsrådsprotokollet, sid 215, inhämtas, att föredragande departementschefen

i fråga om det föreslagna aflöningstillägget anfört, att för

detsammas åtnjutande borde stadgas de villkor, chefen för justitiedepartementet

i sitt anförande till statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden

för den 13 januari 1911 föreslagit, och tillika för

utbetalningen af aflöningstilläggen meddelas de därvid ifrågasatta föreskrifter.

Dessa villkor och föreskrifter öfverensstämma fullkomligt med dem,

som af nästlidet års Riksdag bestämdes ifråga om enahanda lönetillägg.

Utskottet, som ej har något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t sålunda

föreslagit, hemställer,

att Riksdagen må till provisorisk lönereglering för

befattning skaf vare i civildepartementet, i enlighet med

de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 13

januari 1911 tillstyrkta grunder och på de däri förordade

villkor, på extra stat för år 1912 bevilja ett

förslagsanslag af 13,540 kronor, däraf högst 325

kronor må användas till höjning af vikariatsersättning

under semester.

20:o) Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under punkt Extra före20

af denna hufvudtitel föreslagit, hemställer utskottet, '' . dragande

° 7 1 inom depar
tementet.

att Riksdagen må för aflönande af en extra före- [20.]

dragande inom civildepartementet på extra stat för år

1912 anvisa ett belopp af 7,000 kronor, däraf 2,500

kronor skola anses utgöra tjänstgöringspenningar.

21:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag hem- Ytterligare

ställer utskottet, en extra

föredra
att

Riksdagen må, i likhet med hvad för åren ^Teparte-"1

1908—1911 ägt rum, såsom godtgörelse till ytterli- mentet.

gare en särskild föredragande inom civildepartementet [21.]

på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 4,000

kronor.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Förhöjning

af ärnanuensarft

od eu m. in.

[22.]

Ftgif vande

af »Polisunderrättelser
ni.

in.»

[23.]

56 Statsutskottets utlåtande Nr 6.

22:o) I anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren

1909—1911 ägt rum, till förhöjning af de inom civildepartementets

afdelning af Kungl. Maj:ts kansli anställda

amanuensernas arfvoden m. m. på extra stat för år

1912 anvisa ett belopp af 15,900 kronor.

Öfverståthållareämbetet.

23:o) Under punkt 23 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att på extra stat för år 1912 anvisa dels till fortsatt

utgifvande af tidningarna »Polisunderrättelser» och »Meddelanden angående

automobiltrafik» ett belopp af 24,000 kronor, dels ock för arkivinredning

och anskaffande af möbler i den nya lokal, där redaktionen

af ifrågavarande tidningar kommer att inrymmas, ett anslag af 1,000

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis af tillgängliga medel

redan under år 1911 utanordna sistnämnda belopp.

Beträffande anslag till »Meddelande angående automobiltrafik» hafva

Riksdagens revisorer i sin berättelse om den år 1910 af dem verkställda

granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd,

styrelse och förvaltning under år 1909 anfört följande:

»Jämlikt bestämmelserna i § 37 af kungl. förordningen den 21

september 1906 om automobiltrafik skall hvarje beslut eller åtgärd af

Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt 5 § 4 mom. eller 7 § af

nämnda förordning för rikets polismyndigheter kungöras, på sätt särskilt

förordnas.

I öfverensstämmelse härmed har Kungl. Maj:t föreskrifvit, att detta

kungörande skall verkställas i en särskild publikation, benämnd »Meddelanden

angående automobiltrafik». Denna publikation utgifves, under

inseende åt Stockholms polisstyrelse, af redaktionen för den i enhanda

ordning utgifna publikationen »Polisunderrättelser» och har dragit följande

kostnader nämligen

för år 1907 kr. 3,521: 03

» » 1908 » 1,902:05

» » 1909 » 1,821:99,

i hvilka summor äfven ingå hyresräkning för gemensam lokal m. m.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

57

Revisorerne, som tagit del af de under revisionsåret utkomna

numren af förstnämnda publikation, hvilka allenast innehålla uppgifter

angående tilldelade igenkänningsmärken, hafva icke kunnat finna de

gifna meddelandena vara af sådan betydelse för det allmänna, att desamma

behöfva i nuvarande form bibehållas.

I de med all säkerhet ganska sällsynta fall, då, med stöd af 7 §

af förenämnda förordning, förbud mot automobils fortsatta användande

meddelas, synes underrättelse härom lämpligare kunna bringas till polismyndigheternas

kännedom genom tidskriften »Polisunderrättelser».

Med stöd af hvad sålunda anförts hafva revisorerne, som visserligen

icke förbisett, att den stämpel å 10 kronor, som jämlikt kungl.

förordningen den 5 juni 1909 skall åsättas bevis om igenkänningsmärke

för automobil, är afsedd att täcka de utgifter, som äro förenade med

utgifvandet af först omförmälda publikation, dock ansett sig böra ifrågasätta

att åtgärder måtte vidtagas i ändamål att dessa utgifter må kunna

inbesparas.»

Med anledning af revisorernas sålunda gjorda framställning har

öfverståthållareämbetet i infordradt utlåtande hos Kungl. Maj:t anfört

följande:

»Till åtlydnad af Eders Kungl. Maj:ts i nådig remiss den 2 december

1910 gifna befallning att afgifva underdånigt utlåtande i anledning

af hvad Riksdagens revisorer anfört rörande ifrågasatt inbesparande af

utgifterna för publikationen »Meddelanden angående automobiltrafik»

får öfverståthållareämbetet med öfverlämnande af två af kommissarien

vid polisens i Stockholm centralafdelning enligt order afgifna rapporter

i underdånighet anföra följande.

Enligt 37 § nådiga förordningen den 21 september 1906 om automobiltrafik

skall hvarje beslut eller åtgärd af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

enligt 5 § 4 mom. eller 7 § samma förordning för

rikets polismyndigheter kungöras, på sätt särskildt förordnas.

Detta kungörande, som efter öfverståthållareämbetets mening fortfarande

är nödvändigt för att kunna kontrollera den alltjämt ökade

automobiltrafiken i riket, skall enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga föreskrift

ske i förenämnda publikation.

Kostnaderna för denna publikation utgjorde för 1909 kronor 1,821: 99

och för 1910 kronor 1,829: 93, däri ingå hela hyran jämte eldning,

städning och belysning af den gemensamma lokalen för publikationen

i fråga och tidskriften »Polisunderrättelser».

Bihang till Rilcsd. prof. 1911. 4 Sami. 1 Af A. 6 Häft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Den för igenkänningsmärken för automobiler och motorcyklar influtna

stämpelafgiften har emellertid icke allenast fullt uppvägt utan

äfven ej obetydligt öfverstigit statens berörda kostnader.

Att såsom Riksdagens revisorer föreslagit låta ifrågavarande kungörande

i stället verkställas genom »Polisunderrättelser» skulle på sätt

ofvanbemälde poliskommissarie framhållit endast vålla statsverket större

kostnader, då »Polisunderrättelser» litet emellan skulle behöfva tryckas

i 1,000 exemplar större upplaga.

Öfverståthållareämbetet tillåter sig därför i underdånighet hemställa,

att hvad Riksdagens revisorer uti ifrågavarande hänseende anfört icke

måtte till någon åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 januari 1911.

Underdånigst

ROBERT DICKSON.

Erik Bodman.»

De i detta utlåtande omförmälda, af kommissarien vid polisens i

Stockholm centralafdelning afgifna rapporter äro af följande lydelse:

»Anmodad att afgifva yttrande i anledning af herrar Riksdagens

Revisorer ifrågasatt indragning af publikationen »Meddelanden angående

automobiltrafik», får jag vördsamt anföra följande.

Revisorerne säga enligt bifogade transsumt af revisionsberättelsen

bl. a., att publikationen ifråga utgifves under inseende af Stockholms

polisstyrelse, af redaktionen för publikationen »Polisunderrättelser» och

har dragit följande kostnader, nämligen för år 1907 kronor 3,521: 03,

för år 1908 kronor 1,902: 05 och för år 1909 kronor 1,821: 99; i hvilka

summor äfven ingå hyresersättning för gemensam lokal m. m.

I fråga om utgifvandet af publikationen är rätta förhållandet det,

att denna enligt order utgifves, under inseende af Stockholms polisstyrelse,

af undertecknad, kommissarie vid polisens centralafdelning,

ehuru lokalerna för publikationens utgifvande äro desamma, som för

publikationen »Polisunderrättelser».

Hyresersättningen för den gemensamma lokalen utbetalas oafkortad!

med 800 kronor af anslaget till »Meddelanden angående automobiltrafik».

Att kostnaderna för publikationen år 1907, det första året publikationen

utgafs, blef afsevärdt större än de följande åren, berodde på

nyanskaffning af erforderliga inventarier.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

59

Revisorernes uppgift att publikationen under revisionsåret (1909)

allenast innehållit uppgifter angående tilldelade igenkänningsmärken å

automobilerna är naturligtvis riktig, men dessas förmodan att det ganska

sällan skall inträffa att förbud mot automobils fortsatta användande

skall behöfva meddelas kan jag icke dela. Man må betänka huru ny

automobiltrafiken ännu är i landet, och att en stor del maskiner ännu

icke slitits mera. Blifver automobiltrafiken mera allmän, hvilket är

högst sannolikt, torde nog sådana förbud komma att utfärdas, kanske

icke så sällan.

Det är icke allenast för meddelandet af sådant förbud publikationen

är nödvändig utan äfven och icke minst för meddelandet till rikets

polismyndigheter hvem som är tilldelad ett visst igenkänningsmärke å

sin automobil. Erfarenheten har dagligen visat nödvändigheten af publicerandet

af automobils igenkänningsmärke till de olika polismyndigheterna,

t. ex. då fråga varit att få reda på automobilister, som, kommande

från annan ort, öfverträdt automobilförordningen eller eljest gjort

sig skyldiga till förseelse.

Alla meddelanden angående automobiltrafik kunna naturligtvis införas

i publikationen »Polisunderrättelser» i stället, som Revisorerne

föreslagit, men jag är förvissad om att denna publikation då kommer

att ställa sig minst så mycket dyrare som »Meddelanden angående

automobiltrafik» nu kostar, dels därför att i de flesta fall kommer det

att få tryckas en sida, ja ibland ett helt blad till å »Polisunderrättelser»,

hvilket naturligtvis drager kostnad och dels därför att en större

upplaga »Polisunderrättelser» måste tryckas än hvad hittills skett. »Polisunderrättelser»

utgår nämligen i endast närmare 1,500 ex. 3 gånger i

veckan, men »Meddelanden angående automobiltrafik» i närmare 2,500

ex. en gång i månaden, således i 1,000 ex. mera åt gången, beroende

på att Konungens befallningshafvande ansett nödigt rekvirera så många

flere ex. af den sistnämnda publikationen, hvilken utdelas, förutom till

de myndigheter som få »Polisunderrättelser», till fjärdings- och uppsynings-

samt besiktningsmän angående automobiler m. fl.

Anslaget till tidningen »Polisunderrättelser» utgick för år 1908

med kronor 21,000 och beräknades af öfverståthållareämbetet i sin

skrifvelse till Kungl. Maj:t den 28 november 1907 för år 1909 till

22,220 kronor samt för »Meddelanden angående automobiltrafik» till

3,300 kronor, af hvilken sistnämnda summa endast 1,821: 99 behöfde

användas.

Skulle nu sistnämnda publikation indragas och tidningen »Polisunderrättelser»

tryckas i t. ex. 1,000 ex. mera än hvad nu skett, inses

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

lätt att kostnaderna för denna tidning måste afsevärdt höjas, ja fråga

kan blifva om dessa icke komma att öfverstiga det belopp, som inbesparas

genom den ifrågavarande publikationens indragning.

Tidningen »Polisunderrättelser» kommer då tillika att få vidkännas,

förutom fördyrad tryckningskostnad, byran 800 kronor för den gemensamma

lokalen, kostnad för ljus och ved c:a 86 kronor, renhållning och

uppassning c:a 144 kronor, inventariers inköp och underhåll samt oförutsedda

utgifter.

Enligt nådigt bref till öfverståthållareämbetet af den 17 juni 1908

angående utgifvandet af publikationerna »Polisunderrättelser» och »Meddelanden

angående automobiltrafik» för 1909 ställdes till öfverståtbållareämbetets

förfogande ett belopp af 24,000 kronor, men erinrades om

att Riksdagen framhållit, att anslaget 3,300 kronor till utgifvande af

den sistnämnda publikationen, i betraktande af tidningens innehåll och

utstyrsel, ansågs väl högt och förväntades att hela anslaget icke komme

att disponeras.

Som förut nämnts har endast kronor 1,821: 99 behöft användas af

anslaget till tidningen ifråga.

På grund af hvad jag här anfört och då jämlikt kungl. förordningen

den 5 juni 1909 bevis om igenkänningsmärke för automobil

skall åsättas en stämpel af 10 kronor för att täcka kostnaderna för

dessa meddelandens utgifvande, får jag vördsamt hemställa om underdånigt

afstyrkande på den gjorda framställningen.

Stockholm den 3 januari 1911.

A. G. Kempe.»

»Såsom tillägg till mitt yttrande rörande ifrågasatt indragning af

publikationen »Meddelanden angående automobiltrafik», får jag vördsamt

anföra följande:

Under 1909 blefvo 267 automobiler tilldelade igenkänningsmärken,

hvilket, om stämpel å 10 kronor skolat påläggas hvarje bevis om sådant

märke, inbringat staten 2,670 kronor, hvarförutom igenkänningsmärken

under året tilldelats 109 motorcyklar, som också kungjorts i

de nämnda Meddelandena, hvilka stämpelafgifter — 50 öre för hvarje

cykel — inbringat staten 54 kronor 50 öre eller tillhopa 2,724 kronor

50 öre.

Då kostnaden för publikationen endast belöpte sig till 1,821 kronor

99 öre skulle staten haft en vinst på 902 kronor 51 öre. Nu trädde

emellertid bestämmelsen om stämpelafgiften icke i kraft förr än från och

med den 1 augusti. Under augusti—december blefvo 120 automobiler

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

61

tilldelade igenkänningsmärken, hvilket inbringat staten i stämpelafgift

1,200 kronor. Lägges därtill stämpelafgiften 50 öre å hvarje igenkänningsmärke

å 109 motorcyklar under året och likaledes 50 öre å

hvarje igenkänningsmärke till 147 automobiler, som fingo märken före

den 1 augusti, så inbringade detta 128 kronor, hvadan stämpelafgiften

under året efter 1 augusti utgjorde 1,328 kronor.

Under år 1910 har i riket tilldelats igenkänningsmärken åt 459

automobiler, hvilket inbringat staten i stämpelafgift 4,590 kronor, samt

sådana märken åt 121 motorcyklar, hvilket inbringat i stämpelafgift 60

kronor 50 öre eller tillhopa 4,650 kronor 50 öre.

Utgifterna för ifrågavarande publikation hafva under året 1910 varit

1,829 kronor 93 öre; således en vinst för staten af 2,820 kronor

57 öre.

Under sistnämnda år har också anslaget till meromnämnda publikation

fått betala hela hyran 800 kronor till den med »Polisunderrättelser»

gemensamma redaktionslokalen samt eldning, städning och belysning

m. m. Skulle dessa utgifter proportionsvis fördelats å de båda

ifrågavarande publikationerna komme utgiften för »Meddelanden angående

automobiltrafik» icke att öfverstiga 1,000 kronor om året.

Stockholm den 11 januari 1911.

A. G. Kempe.J)

Då af hvad i detta ämne meddelats framgår att indragning på

sätt revisorerna ifrågasatt af publikationen »Meddelanden angående

automobiltrafik» och öfverflyttande af de i densamma hittills införda

upplysningar till tidskriften »Polisunderrättelser» icke skulle medföra besparing

utan snarare föranleda ökad kostnad, anser utskottet sig icke

kunna biträda revisorernas omförmälda framställning, helst, enligt hvad

upplyst blifvit, inflytande stämpelafgifter för bevis om igenkänningsmärken

för automobiler och motorcyklar, hvilka afgifter äro afsedda

att täcka kostnaderna för förstnämnda publikation, vida öfverstiga dessa

kostnader. Utskottet hemställer därför

a) att revisorernas ifrågavarande framställning icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Vid bifall till hvad sålunda föreslagits att då utskottet icke haft

något att erinra mot Kungl. Maj:ts under förevarande punkt 23 af sjätte

hufvudtitoln framställda förslag, får utskottet hemställa:

Utskottets

yttrande.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

b) att Riksdagen må på extra stat för år 1912 anvisa

dels till fortsatt utgifvande af tidningarna DPolisunderrättelseri)

och »Meddelanden angående automobiltraflk»

ett belopp af 24,000 kronor, dels ock för

arkivinredning och anskaffande af möbler i den nya

lokal, där redaktionen af ifrågavarande tidningar kommer

att inrymmas, ett anslag af 1,000 kronor, med

rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis af tillgängliga

medel redan under år 1911 utanordna sistnämnda belopp.

Landsstaterna i länen.

Polis
Tusendel

på

landsbygden.

[24.]

24:o) På grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1912 ställa

till Kungl.Maj:ts förfogande ett förslagsanslag af 350,000

kronor att, hufvudsakligen under de i statsrådsprotokollet

öfver civildepartementsärenden den 21 februari

1908 angifna villkor för åtnjutande af bidrag från anslaget,

användas till aflöning och underhåll afl särskild

polisstyrka på landet, där sådan kan af förhållandena påkallas,

under medgifvande tillika, dels att af detta anslag

ett belopp af 10,000 kronor må användas till åtgärder

i särskilda fall för gröfre brotts upptäckande

och förbrytares efterspanande och gripande, dels att

Kungl. Maj:t må af anslaget använda lämpligt belopp

till årsarfvode åt en polistjänstemän, som förordnas

att inom civildepartementet biträda ej mindre vid uppläggning

och förande af register öfver den polisstyrka,

som kan komma att ur vissa städers poliskårer ställas

till länsstyrelsernas förfogande för beredande af polisskydd

vid oroligheter å rikets landsbygd, än ock vid

beredning inom departementet af frågor om samma

polisstyrkas användning i förekommande fall.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

63

25:o) Under punkt 25 af denna hufvudtitel har Kung!. Maj:t föreslagit

Riksdagen att på extra stat för år 1912 anvisa ett förslagsanslag

af 794,800 kronor för beredande af tillfällig löneförbättring under

samma år åt 118 kronofogdar, 117 häradsskrifvare och 516 länsmän.

Med anledning häraf får utskottet, under åberopande af hvad statsrådsprotokollet

sid. 218—220 i ärendet innehåller, hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1912 anvisa

ett förslagsanslag af 794,800 kronor för beredande

af tillfällig löneförbättring under samma år åt

118 kronofogdar, 117 häradsskrifvare och 516 länsmän,

att utgå med följande belopp, nämligen:

för 11 kronofogdar (i Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län) en hvar 800 kronor, däraf 200

kronor skola anses utgöra lön, 400 kronor tjänstgöringspenningar

och 200 kronor ortstillägg;

för en hvar af öfriga 107 kronofogdar 600 kronor,

däraf 200 kronor skola anses utgöra lön och 400 kronor

tjänstgöringspenningar;

för 10 häradsskrifvare (i Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län) en hvar 900 kronor, däraf 200

kronor skola anses utgöra lön, 500 kronor tjänstgöringspenningar

och 200 kronor ortstillägg;

för 107 häradsskrifvare (i öfriga län) en hvar

700 kronor, däraf 200 kronor skola anses utgöra lön

och 500 kronor tjänstgöringspenningar; och

för samtliga häradsskrifvare extra förvaltningsbidrag

med 75 kronor för hvarje fullt 5,000-tal af folkmängden

i tjänstgöringsdistriktet;

för 4 länsmän (i Tärna distrikt af Västerbottens

län samt i Arjepluogs, Juckasjärvi och Enontekis distrikt

af Norrbottens län) en hvar 1,000 kronor, däraf

600 kronor skola anses utgöra lön, 200 kronor ortstillägg

och 200 kronor förvaltningsbidrag;

för 66 länsmän (öfriga länsmän i Västerbottens

och Norrbottens län samt länsmännen i Jämtlands län)

en hvar 1,300 kronor, däraf 600 kronor skola anses

utgöra lön, 300 kronor tjänstgöringspenningar, 200

kronor ortstillägg och 200 kronor förvaltningsbidrag;

samt

Tillfällig:

löneförbättring

åt

kronofogdar,

häradsskrifvare

och länsmän.

[25.]

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

för en hvar af öfriga 446 länsmän 1,100 kronor,

däraf 600 kronor skola anses utgöra lön, 300 kronor

tjänstgöringspenningar och 200 kronor förvaltningsbidrag.

Arfvode åt 26:o) Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under punkt

lappfogdar 26 af denna hufvudtitel föreslagit, hemställer utskottet,

in. in.

att Riksdagen må, i likhet med hvad förut under

en följd af år ägt rum, för juridiskt biträde åt de

svenska lapparna i Norge samt till lappfogdar och lappförmän

äfvensom ordningsmän inom lappbyarna på extra

stat för år 1912 anvisa 20,500 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

Undersökning

af

mindre

hamnar

m. m.

[27.]

27:o) I anledning af Kung!. Majtts därom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad förut under

en följd af år ägt rum på extra stat för år 1912 anvisa

ett anslag af 10,000 kronor till undersökningar af

mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande

af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då

dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag.

Anläggning

af vägar

m. m.

[28.]

28:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till bidrag

för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga

eller eljest mindre goda vägar på extra stat för år 1912 anvisa ett

belopp af 1,500,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 220—223 i statsrådsprotokollet.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft tva

inom Riksdagen väckta motioner, den ena (nr 24) i Första kammaren af

grefve J. W. Spens m. fl., den andra (nr 36) i Andra kammaren af herr

J. Widén, i hvilka sammanstämmande hemställts, att Riksdagen

ville besluta att till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller

omläggning af backiga eller eljes mindre goda vägar på extra stat för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

G5

år 1912 anvisa, utöfver af Kungl. Maj:t begärdt belopp, ytterligare

500,000 kronor eller tillsammans 2,000,000 kronor.

Beträffande hvad af motionärerna anförts såsom skäl för deras

framställning, tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna}

I skrifvelse den 31 oktober 1910 gjorde väg- och vattenbyggnads- utskottets

styrelsen framställning om att anslaget för ifrågavarande ändamål, yttrandehvilket

anslag under åren 1900—1907 uppförts med 1,000,000 kronor

och för åren 1908—1911 med 1,250,000 kronor, måtte för år 1912

utgå med 2,000,000 kronor. Såsom af statsrådsprotokollet inhämtas

hade departementschefen funnit denna framställning förtjäna allt beaktande

och funnit den af styrelsen äskade förhöjningen jämväl i afseende

å beloppet fullt befogad, men dock med hänsyn till de stora kraf, som

i öfrigt ställdes på statens kassa, icke ansett sig för det närvarande

böra hemställa om förhöjning af anslaget med mera än 250,000 kronor,

eller till 1,500,000 kronor.

Den i detta ärende förebragta utredning synes utskottet emellertid

gifva vid handen, att en förhöjning af anslaget till 1,500,000 kronor

icke är tillräcklig, utan att det föreligger ett verkligt trängande behof

af en ytterligare förhöjning i anslaget.

Vid denna frågas bedömande synes böra tagas hänsyn till den,

jämväl af departementschefen vitsordade, synnerligen stora betydelse

för landets framåtskridande, som innebäres i vägväsendets utveckling.

Utskottet tilltror sig dock ej att förorda en så stor ökning i anslaget

som den af motionärerna föreslagna utan föreställer sig-, att den höjning

i anslaget, som nu bör ega rum, icke bör öfverstiga 500,000 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande

framställning samt grefve Spens’ med flere

och herr Widéns ofvannämnda motioner må till bidrag för

anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af

hackiga eller eljest mindre goda vägar på extra stat för

år 1912 anvisa ett belopp af 1,750,000 kronor.

29:o) Uti punkt 29 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t före- m-o- och

slagit Riksdagen att på extra stat för år 1912 stiilla till Kungi. Maj:ts hwnnby&grförfogande

till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, ron”! m''

hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder ett anslag af ''-I

500,000 kronor.

Bihang till Rihsd. prof. 1911. 4 Samt. 1 Afd. 6 Haft.

it

opaginerad Kontrollera mot PDF

GG

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Villkor för

statsbidrag.

Inslag’ till

enklare

vägar i

Västerbottens

län.

[30.]

Med anledning häraf får utskottet, under åberopande af hvad statsrådsprotokollet

sid. 223—225 i ärendet innehåller, hemställa,

a) att Riksdagen må på extra stat för år 1912

ställa till Kungl. Maj:ts förfogande till understödjande

af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader

samt upprensning af åar och farleder ett anslag

af 500,000 kronor.

Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen besluta, att i afseende å statsbidrag

till väganläggningar och vägförbättringar samt till bro- och

hamnbyggnader äfvensom upprensning af åar och farleder som af Riksdagen

för år 1912 kunde komma att beviljas, må gälla de allmänna

villkor och bestämmelser, hvilka finnas intagna i Riksdagens skrifvelse

den 31 maj 1907.

De nu gällande allmänna villkoren för erhållande och tillgodonjutande

af de under denna och nästföregående punkt omförmälda statsbidrag

samt kontrollen därå, att fastställda planer varda vid arbetenas

utförande följda, innehållas, förutom i Riksdagens berörda skrifvelse,

uti kungl. kungörelsen den 28 juni 1907, (Svensk författningssamling

1907, nr 41).

Utskottet hemställer,

b) att Riksdagen må besluta, att, i afseende å de

af Riksdagen för år 1912 beviljade statsbidrag till väganläggningar

och vägförbättringar samt till bro- och

hamnbyggnader äfvensom upprensning af åar och farleder,

skola gälla de allmänna villkor och bestämmelser,

hvilka finnas intagna i Riksdagens skrivelse den 31

maj 1907.

30:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att på extra

stat för år 1912 anvisa ett anslag af 30,000 kronor att ställas till Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes i Västerbottens län förfogande för att, hufvudsakligen

i öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet öfver

civildepartementsärenden den 12 januari 1909 angifna grunder, användas

till anläggande af enklare vägar i Västerbottens läns öfre lappmark.

Med anledning häraf får utskottet, under åberopande af hvad statsrådsprotokollet

sid. 226—234 i ärendet innehåller, hemställa,

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

67

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren

1910 och 1911 ägt rum, på extra stat för år 1912

anvisa ett anslag af 30,000 kronor att ställas till

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Västerbottens län

förfogande för att, hufvudsakligen i öfverensstämmelse

med de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den

12 januari 1909 angifna grunder, användas till anläggande

af enklare vägar i Västerbottens läns öfre lappmark.

Medicinalstaten.

31:o) Då utskottet icke haft något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t

uti punkt 31 af denna hufvudtitel föreslagit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, såsom för åren 1909 —1911

ägt rum, till arfvode för en kontrollant af hospitalens

ekonomiska förvaltning på extra stat för år 1912 bevilja

ett anslag af 5,800 kronor.

32:o) Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under punkt

32 af denna hufvudtitel föreslagit, hemställer utskottet,

att, Riksdagen må i likhet med hvad för åren

1910 och 1911 ägt rum, på extra stat för år 1912

anvisa ett förslagsanslag af 15,000 kronor att enligt

därom af Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser användas

till bekostande af behandling enligt den s. k.

ljusmetoden af medellösa, med sjukdomen »lupus vulgarw>

behäftade personer från landsorten, under villkor att

genom bidrag från vederbörande landsting eller kommuner

eller annorledes bestrides det belopp, som

erfordras för patientens resa fram och åter mellan

hemorten och den anstalt, där behandlingen äger

rum, äfvensom för hans underhåll, så länge behandlingen

varar.

33:o) Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under punkt

33 af denna hufvudtitel föreslagit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till täckande af brist ä förut

anvisade anslag till Järfsö sjukhus för spetälska samt

Kontrollant

af hospitalens

ekonomiska

förvaltning.

[31.]

Behandling

af medellösa

lupuspatienter.

[32.]

Tlicknnde af

brist i anslag

till

Jiirfsö sjukhus

för

spetälska.

[33.]

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande Nr G
-

(gratifikation

till

med. lic.

K. G. Lindgren.

[34.]

Anläggning

af hospital

vid Östersund.

[35.]

Husbyggnader

vid Uppsala

hospital

och asyl.

[36.]

till vissa reparationer och byggnadsarbeten vid sjukhuset

på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 8,250

kronor, med rätt för Kung!. Maj:t att af tillgängliga

medel förskottsvis redan under år 1911 utanordna

beloppet.

34:o) Under punkt 34 af denna bufvudtitel bar Kungl. Maj:t. föreslagit

Riksdagen att på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af 2,400

kronor att användas till gratifikation åt medicine licentiaten Karl George

Lindgren med rätt för Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel förskottsvis

redan under år 1911 utanordna beloppet.

Den utredning-, som ligger till grund för ifrågavarande förslag,

återfinnes i statsrådsprotokollet, sid 236—238.

Utskottet, som finner skäligt att viss ersättning af statsmedel beredes

Lindgren för den förlust han lidit genom det i statsrådsprotokollet

omförmälda olycksfall under tjänsteresa, och ej bar något att

erinra mot det föreslagna beloppet, hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1912

bevilja ett anslag af 2,400 kronor att användas till

gratifikation åt medicine licentiaten Karl George Lindgren,

med rätt för Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel

förskottsvis redan under år 1911 utanordna beloppet.

35:o) Med tillstyrkande af bifall till livad Kungl. Maj:t under punkt

35 af denna bufvudtitel föreslagit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må af det för anläggning af ett

hospital i närheten af Östersund beviljade anslaget å

högst 2,359,000 kronor på extra stat för år 1912

anvisa ett belopp af 750,000 kronor.

36:o) Kungl. Maj: t har vidare föreslagit Riksdagen att för uppförande

vid Uppsala hospital och asyl af ett bostadshus af trä för öfverläkaren,

tre bostadshus af trä för betjäning och ett verkstadshus bevilja

ett anslag af 135,800 kronor samt däraf på extra stat för år 1912 anvisa

75,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet, sid. 239

—248.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6. 69

Beträftande det föreslagna nya bostadshuset för öfverläkare!! framgår

af denna utredning, att anledningen till förslaget att uppföra en ny

sådan byggnad närmast varit att söka i angelägenheten att förskaffa

familjebostad åt innehafvaren af den år 1907 inrättade hospitalsläkarebefattningen

därstädes, men att, då öfverläkarbostaden ansetts i åtskilliga

hänseenden mindre tillfredsställande, det befunnits lämpligast

att uppföra en ny byggnad för öfverläkaren och på sådant sätt bereda

plats för hospitalsläkaren i nuvarande öfverläkarebostaden. Utskottet

bär emellertid inhämtat, att förutom hvad i statsrådsprotokollet sålunda

anförts såsom skäl för ifrågavarande nybyggnad, jämväl åtskilliga andra

och mera tungt vägande skäl för en sådan anläggning förefinnas. Utrymmesförhållandena

vid hospitalet hafva nämligen i vissa afseenden

befunnits vara sådana, att en förändring till det bättre är oundgängligen

nödvändig. Sålunda har utrymmet ej tillåtit inrättande åt hospitalsläkaren

af egen expeditionslokal, utan har han för sina expeditionsgöromål

nödgats begagna sig af öfverläkarens expedition, något som

medför så mycket större svårigheter, som denna är för trång för att

på någorlunda tillfredsställande sätt kunna motsvara ens öfverläkarens

eget behof. Vidare har gjort sig gällande behofvet att kunna anordna

ett konferensrum, där anstaltens sju läkare skulle efter förrättade

ronder o. d. kunna dagligen sammankomma för rådplägningar, men haren

sådan lokal till följd af brist på utrymme ej kunnat inredas. Därjämte

saxnas plats vid hospitalet för laboratorium, för museum, för

logerande af tillfälligt vikarierande eller eljest för studier vid anstalten

varande läkare m. in. Dessa missförhållanden skulle nu, om ock beträffande

laboraforiet och museet mera provisoriskt, blifva afhjälpta

genom det ökade utrymme, som den föreslagna nya öfverläkarbostaden

skulle medföra, hvarför utskottet ej har något att erinra mot uppförandet

af en sådan byggnad.

Utskottet är jämväl öfvertygadt om angelägenheten att vid hospitalet

uppföra de ifrågasatta betjänings- och verkstadshusen.

Beträffande öfverläkarbostaden har utskottet likväl, i likhet med

de sakkunniga och myndigheter, som yttrat sig i ärendet, funnit vägande

skäl tala för densammas uppförande af sten, i stället för, såsom

af Kungl. Maj:t föreslagits, af trä, Med hänsyn till eldfaran torde det

nämligen ej vara lämpligt att inom hospitalet uppföra en byggnad af

så pass stora dimensioner af trä; och den ökade kostnad, som byggnadens

uppförande af sten skulle medföra, lärer nog i afsevärd grad uppvägas

af minskning i kostnaden för underhållet.

Utskottets

yttrande.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Då emellertid de beräknade kostnaderna för samtliga de föreslagna

byggnaderna, synas synnerligen rundligt tilltagna, bär utskottet ansett

sig hafva grundade skäl för den uppfattning, att det nu äskade anslaget,

därest vid dess användning iakttages nödig sparsamhet och omsorg,

skall visa sig tillräckligt för läkarbostadens uppförande af sten.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Riksdagen må för uppförande vid Uppsala

hospital och asyl af ett bostadshus för öfverläkaren,

tre bostadshus af trä för betjäning och ett verkstadshus

bevilja ett anslag af 135,800 kronor samt däraf

på extra stat för år 1912 anvisa 75,000 kronor.

Om-och till- 37:o) Under punkt 37 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t

1''tockholms föreslagit Riksdagen att i afvaktan på den proposition, som kan komma

^hospital?* att aflåtas angående anslag för om- och tillbyggnad åt Stockholms hospi[37.

] tal, för sådant ändamål på extra stat för år 1912 beräkna ett belopp

af 200,000 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under

riksdagen afgifva utlåtande, hvilket utskottet skolat härigenom för Riksdagen
anmäla.

Anordnande 38:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för anord
afJäa«atgS''

nande af järnvägsspår samt anläggande af vagnvåg inom Säters hospi''hospitals

* tåls område på extra stat för årt 1912 bevilja ett anslag af 23,900

område kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel förskottsT38

1 vis re(^an under år 1911 utanordna beloppet.

i d Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under

riksdagen afgifva utlåtande, hvilket utskottet skolat härigenom för Riksdagen
anmäla.

inlösning: 39:o) Under punkt 39 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t vi
nader

pUfétt dåre föreslagit Riksdagen att för inlösen åt byggnader å det af staten

för Växjö förvärfvade området af Växjö Östergård, tillhörande lägenheterna Fagra*räknin!r

holm, Karlslund och Sjöbol samt torpet Lybeck å extra stat för år

inköpt5 1912 bevilja ett anslag af 10,050 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t

område. af tillgängliga medel förskottsvis redan under år 1911 utanordna

1-39.] beloppet.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 252—256 i statsrådsprotokollet.

r

Hvad i ärendet förekommmit synes utskottet ådagalägga, att ifrågavarande

byggnader lämpligen böra för hospitalets räkning förvärfvas

lör att användas till bostäder för hospitalets betjäning; och då utskottet

mot det beräknade priset för byggnaderna icke haft något att erinra,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för inlösen af byggnader å det

af staten förvärfvade området af Växjö Östergärd, tillhörande

lägenheterna Fagraholm, Karlslund och Sjöbol

samt torpet Lybeck, å extra stat för 1912 bevilja ett

anslag af 10,050 kronor, med rätt för Ivungl. Maj:t

att af tillgängliga medel förskottsvis redan under år

1911 utanordna beloppet.

40.0) I anledning af Kung]. Maj:ts därom gjorda framställning Folksana
och

under åberopande af hvad till statsrådsprotokollet sid. 256 och 257 torier*

blifvit i ärendet anfördt, hemställer utskottet, [40.]

att Riksdagen må till upprätthållande af verksamheten

vid de genom medel ur Konung Oscar II:s

jubileumsfond inrättade s. k. jolksanatorierna på extra

stat för år 1912 anvisa ett belopp af 200,000 kronor

att användas i enlighet med af Kung!. Maj:t meddelade

bestämmelser.

41.0) I enlighet med Kung]. Maj:ts därom gjorda framställning Anslag till

och under åberopande af hvad till statsrådsprotokollet, sid. 257_259 uppförande

anförts, får utskottet hemställa, ’ eller inrät
’

tande af

tuberkulos
Riksdagen

må, i likhet med hvad för åren anstalter!

1909—1911 ägt rum, [41 ]

a) till bidrag för uppförande eller inrättande af

tuberJculossjuJcvärdsanstalter, företrädesvis tuberkulossjukstugor,

tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar

på andra sjukvårdsanstalter, på extra stat för år 1912

anvisa ett belopp af 400,000 kronor;

b) besluta, att i afseende å allmänna bestämmelser

för åtnjutande af statsbidrag från berörda anslag

s. 72 Kontrollera mot PDF

Anslag'' till

driftkostnader

vid

tuberkulossjnkvårdsaustalter.

[42.]

72 Statsutskottets utlåtande JSr 6.

skall gälla hvad i Riksdagens skrifvelse den 30 maj

1908, nr 195, bestämts beträffande anslag för år 1909;

samt .

c) medgifva, att, därest af Riksdagen till ifrågavarande

ändamål förut beviljade belopp icke blifva

till fullo tagna i anspråk de ar, hvarför de. anvisats,

återstoden må för ett annat ar för ändamalet disponeras,

d) medgifva, att jord, som står under kronans

omedelbara disposition‘eller tillhör någon af de under

bruk och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna allmänningar

eller någon af de genom domänstyrelsens

försorg utarrenderade kronoegendomar, hvilka icke

upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas fond,

stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond, må, efter

af Kungl. Maj it i hvarje särskildt fall verkställd pröfning,

utan särskild ersättning till kronan på de villkoi

i ofri ad, Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma,

upplåtas till landsting, kommuner, föreningar eller enskilda

för anläggning af tuberkulossjukvårdsanstalter;

e) medgifva, att berörda bestämmelser må äga

tillämpning jämväl å redan skedd upplåtelse för ifrågavarande

ändamål, under villkor likväl att ersättning

icke redan blifvit till kronan inbetald.

42:o) Kungl. Magt har i 42 punkten af sjätte hufvudtiteln föreslagit

Riksdagen att dels till bidrag för driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalter

på extra stat för ar 1912 anvisa ett förs agsans ag

af 405,000 kronor; dels ock att i afseende å allmänna bestämmelser

för åtnjutande af ifrågavarande statsanslag besluta:

att statsbidrag må utgå allenast till sådan anstalt, som pröi\as

vara på tillfredsställande sätt anordnad och där afgiften för vårdplats

i allmän sjuksal för person, tillhörande vederbörande kommun eller

landstingsområde, icke utgår med högre belopp än 1 krona för dag;

att statsbidraget må bestämmas till högst 50 öre för dag och

patient, för hvilken afgiften ej är högre än 1 krona om dagen, dock

med den inskränkning att för län eller stad, som ej deltager i landsting,

statsbidrag ej i något fall må utgå till flera sjukplatser an en

på hvarje tusental af länets eller stadens invånare, häri dock ej inberäkna^

antalet sjukplatser å kustsjukhus och kustsanatoner för

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

skrofulösa barn, samt med undantag därjämte beträffande Jämtlands

och Norrbottens län, där statsbidrag må utgå för hvarje sjukplats utan

inskränkning i förhållande till invånarantalet; och

att Kungl. Maj:t i öfrigt må föreskrifva de bestämmelser och

villkor, som för statsbidragets åtnjutande kunna Unnas lämpliga att

stadga.

I afseende å den i ärendet lämnade utredningen tillåter sig utskottet

hänvisa till statsrådsprotokollet sid. 260—263.

Då, på sätt af utredningen i ärendet framgår, behofvet af ifrågavarande

anslag får anses såsom en följd af Riksdagens beslut om beviljande

af anslag till bidrag för uppförande eller inrättande af tuberkulossjukvårdsanstalter

samt utskottet icke funnit anledning till anmärkning

emot vare sig grunderna för beräkningen af anslagets belopp

eller de för bidrag från anslaget föreslagna villkor, får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må

a) till bidrag för driftkostnaderna vid tuberkulossjukvardsanstalter

på extra stat för år 1912 anvisa ett

förslagsanslag af 405,000 kronor;

b) i afseende å allmänna bestämmelser för åtnjutande

af ifrågavarande statsanslag besluta:

Ro) att statsbidrag må utgå allenast till sådan

anstalt, som pröfvas vara på tillfredsställande sätt

anordnad och där afgiften för vårdplats i allmän sjuksal

för person, tillhörande vederbörande kommun eller

landstingsområde, icke utgår med högre belopp än 1

krona för dag;

2:o) att statsbidraget må bestämmas till högst

50 öre för dag och patient, för hvilken afgiften ej är

högre än 1 krona om dagen, dock med den inskränkning

att för län eller stad, som ej deltager i landsting,

statsbidrag ej i något fall må utgå till flera sjukplatser

än en på hvarje tusental af länets eller stadens invånare,

häri dock ej inberäknadt antalet sjukplatser

å kustsjukhus och kustsanatorier för skrofulösa barn,

samt med undantag därjämte beträffande Jämtlands

och Norrbottens län, där statsbidrag må utgå för

hvarje sjukplats utan inskränkning i förhållande till

invånarantalet; och

Bihang till lliksd. prof. 1911. 4 Sami. 1 Afd. (i Häft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

3:o) att Kungl. Maj:t i öfrigt må föreskrifva de

bestämmelser och villkor, som för statsbidragets åtnjutande

kunna finnas lämpliga att stadga.

Stipendier

för utbildning

af

tuberkulosläkare.

[43. j

43:o) Då utskottet icke haft något att erinra mot hvad Kungl.

Maj:t uti punkt 43 af denna hufvudtitel föreslagit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må

på extra stat för år 1912 bevilja ett anslag af

2,700 kronor att användas till stipendier för läkare,

som genomgå utbildningskurser i tuberkulossjukvård.

Sanatoriet & 44:o) I anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

Spenshults ocp un(jer åberopande af hvad till stadsrådsprotokollet sid. 264—266

kr[4:T],k blifvit i ärendet anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må

a) medgifva att för fullbordande af arbetena med

uppförande af ett för 110 manliga patienter afsedt

tuberkulossanatorium å Spenshults kronopark i Hallands

län samt en paviljong för 10 manliga patienter vid

Österåsens sanatorium för en kostnad, inberäknadt utgifter

för inventarieanskafihing, af 775,000 kronor,

må under åren 1911 och 1912, utöfver förut anvisade

medel, användas af allmänna besparingarna å fjärde

hufvudtiteln 234,37 5 kronor och å femte hufvudtiteln

78,000 kronor; samt

b) för ändamålet å extra stat för år 1912 anvisa

ett belopp af 62,625 kronor, med rätt för Kungl.

Maj:t att af tillgängliga medel förskottsvis redan under

år 1911 utanordna sistnämnda belopp.

Vattenfallsstyrelsen.

Skematisk 45:o) Under punkt 45 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreförteckuiug

SJ it Riksdagen att på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 22,000

°ning ''öfver kronor, att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för verkställande af underS7terifn

sökningar och arbeten för åstadkommande af en skematisk förteckning

T45 1 och beskrifning öfver Sveriges vattenfall i hufvudsaklig öfverensstämmelse

[ med den i statsrådsprotokollet öfver civildepartementsärenden den 13

januari 1911 angifna planen.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr C.

75

Utskottet får, under hänvisning till hvad departementschefen till

nämnda statsrådsprotokoll, sid. 266—271, i detta ärende anfört, hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1912 anvisa

ett belopp af 22,000 kronor, att ställas till Kungl.

Maj:ts förfogande för verkställande af undersökningar

och arbeten för åstadkommande af en skematisk förteckning

och beskrifning öfver Sveriges vattenfall i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med den i statsrådsprotokollet

öfver civildepartementsärenden den 13 januari

1911 angifna planen.

Riksförsäkringsanstalten.

46:o) Under punkt 46 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t före- Anslag för

slagit Riksdagen att för upprätthållande af riksförsäkringsanstaltens ''1 Vant!tf"

verksamhet på extra stat för år 1912 bevilja ett förslagsanslag af 148,000 riks^örsäkkronor.

ringsanstal
Då

utskottet icke haft något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t i samhet,

detta afseende föreslagit, får utskottet, under åberopande af hvad stats- [46.]

rådsprotokollet sid. 272—274 i ärendet innehåller, hemställa,

att Riksdagen må för upprätthållande af riksförsäkringsanstaltens

verksamhet på extra stat för år 1912

bevilja ett förslagsanslag af 148,000 kronor.

47:o) Med anledning af hvad Kungl. Maj:t under punkt 47 af Ersättning

denua hufvudtitel föreslagit, får utskottet hemställa, tiu post
7

sparbanken

för dess

att Riksdagen må på extra stat för år 1912 anvisa

ett förslagsanslag af 15,500 kronor att användas rtngsanstal".

till ersättning åt postsparbanken för dess bestyr med upp- to,ls förvaltbörd

och utbetalningar för riksförsäkringsanstalten.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Anordnande

af inspektion

öfver

elektriska

anläggningar

för

belysning

eller arbetsöfyerföring.

[48.]

Medling i

arbetstvister.

[49.]

Understödjande

af den

offentliga

arbetsförmedlingen.

[50.]

Diverse anslag.

48:o) I anledning af Kung!. Maj:ts därom gjorda framställning och

under åberopande af hvad till statsrådsprotokollet sid. 274 och 275

blifvit i ärendet anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må för anordnande af inspektion

öfver elektriska anläggningar för belysning, eller arbetsöfverföring

på extra stat för år 1912 anvisa

a) 20,000 kronor till arfvoden under samma år

åt fyra inspektörer med 5,000 kronor till enhvar af

dem, för år räknadt, och

b) 1,400 kronor till ersättning till ett skrif- och

ritbiträde åt bemälda inspektörer.

49:o) Under punkt 49 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att, i afvaktan på proposition om anslag till bestridande

af kostnaden för den genom statens försorg anordnade medlingen i arbetstvister,

för sådant ändamål på extra stat för år 1912 beräkna ett belopp

af 40,000 kronor.

En sådan kungl. proposition har numera till Riksdagen ankommit;

och hafva kamrarna remitterat densamma till det särskilda utskott, som

tillsatts för behandling af ej mindre Kungl. Maj:ts propositioner med förslag

till lag om kollektivavtal mellan arbetsgivare och arbetare m. m.

än äfven de ytterligare framställningar, som kunde komma att göras i

dessa ämnen eller andra i omedelbart samband därmed stående frågor;

hvilket utskottet skolat här

anteckna.

50:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i och för befrämjande

och organiserande af den offentliga arbetsförmedlingen i riket i

enlighet med de af Riksdagen tidigare godkända grunder på extra stat

för år 1912 anvisa ett förslagsanslag af 40,000 kronor.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

77

Beträffande den utredning, som ligger till grund för ifrågavarande

förslag, tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet sid. 276

och 277.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för år 1912 på extra stat anvisa

ett förslagsanslag af 40,000 kronor i och för

befrämjande och organiserande af den offentliga arbetsförmedlingen

i riket i enlighet med de af Riksdagen

tidigare godkända grunder.

51:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för understödjande

af nationalföreningens mot emigrationen verksamhet på extra stat för

år 1912 bevilja ett anslag af 10,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 277—282 i statsrådsprotokollet.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren

1910 och 1911 ägt rum, för understödjande af nationalföreningens

mot emigrationen verksamhet på extra stat

för år 1912 bevilja ett anslag af 10,000 kronor.

52:o) Af statsrådsprotokollet inhämtas, att, enligt hvad statskontoret

anmält, nämnda ämbetsverk förskjutit följande belopp, hvilka borde

anmälas till ersättning af Riksdagen under sjätte hufvudtiteln, nämligen

:

enligt kungl. brefven den 6 november 1903, den

13 juni 1908, den 26 november 1909 samt den

21 januari, den 18 februari, den 11 mars och den

18 juni 1910 utbetalda kostnader för kommittén

för afgifvande af förslag rörande åtgärder mot

smittosamma könssjukdomars spridande................. kronor 16,887: 72

enligt kungl. brefven den 28 juni och den 23 augusti

1907, den 31 december 1909 samt den 18 februari

och den 10 juni 1910 utbetalda kostnader för kommittén

för afgifvande af betänkande och förslag beträf
Transport

kronor 16,887: 72

Anslag till

nationalföreningen

mot emigrationen.

[51.]

Ersättning

för af statskontoret

gjorda

förskott.

[52.]

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets utlåtande Nr G.

Transport kronor

fande ny taxa för transporter af gods å statens

järnvägar samt rörande förändrade bestämmelser

ifråga om samtrafik mellan statens och enskilda

järnvägar m. m........................................................... »

enligt kungi. brefvet den 20 november 1909 utbetald

ersättning för mistade aflöningsförmåner till

en ledamot i kommittén för revision af byggnadsstadgan

för rikets städer............................................. »

enligt kungl. brefven den 13 december 1907, den

28 februari 1908, den 5 mars och den 23 december

1909 samt den 21 januari, den 22 april

och den 5 augusti 1910 utbetalda kostnader för

kommittén för afgifvande af förslag rörande allmän

ålderdoms- och invaliditetsförsäkring ............ »

enligt kungl. brefven den 13 juni och den 6 november

1908, den 11 juni, den 22 oktober samt

den 3, den 10 och den 23 december 1909 äfvensom

den 30 september 1910 utbetalda kostnader

för kommittén för verkställande af utredning och

afgifvande af förslag rörande omorganisation af

medicinalstyrelsen in. m........................................... »

enligt kungl. brefven den 18 juni och den 29 oktober

1909 samt den 27 maj och den 10 juni

1910 utbetalda kostnader för kommittén för afgifvande

af yttrande och förslag rörande omorganisation

af fögderiförvaltningen m. m................ »

enligt kungl. brefven den 11 september, den 5 och

den 20 november samt den 31 december 1909 äfvensom

den 5 augusti och den 30 september 1910

utbetalda kostnader för kommittén för verkställande

af revision af hälsovårdsstadgan för riket m. m. »

enligt kungl. brefven den 30 januari och den 17

maj 1907, den 20 mars 1908, den 10 december

1909 samt den 18 mars och den 23 september

1910 utbetalda kostnader för utredning beträf
fande

emigrationsfrågan och därmed sammanhängande

spörsmål........................................................»_

Transport kronor

16,887: 72

27,806: 29

4,000: -

72,817: 57

6,843: 48

16,397: 95

6,316: 96

31,091: 78

182,161: 75

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

79

Transport kronor

enligt kungl. brefven den 30 juli och den 12 november

1909 utbetalda kostnader till kommissionen

för uppgörande af förslag till lag angående sjukkassor

m. m..................................................................... )>

ligt kungl. brefven den 23 december 1909 och

den 14 maj 1910 utbetald ersättning för biträde

vid beredning till föredragning af förslag till lag

angående sjukkassor m. m......................................... »

enligt kungl. brefvet den 27 maj 1910 utbetald ersättning

för biträde vid beredning till föredragning

af förslag angående dels statsbidrag till

sjukkasseväsendets främjande, dels ock anordnande

af en tillsynsmyndighet öfver sjukkasse
väsendet

i riket m. m.................................................... »

enligt kungl. brefven den 22 april och den 18 juni

1910 utbetalda kostnader till kommissionen för

verkställande af utredning och afgifvande af förslag

beträffande frågan om moderskapsförsäkring

under statens medverkan ......................................... »

enligt kungl. brefven den 5 november 1909 samt

den 4 februari och den 10 juni 1910 utbetalda

kostnader till kommissionen för uppgörande af

förslag till lag angående understödsföreningar ... »

enligt kungl. brefven den 4 och den 18 mars samt

den 15 juli 1910 utbetalda kostnader till sakkunniga

för biträde vid beredning af frågan huruvida

för reglerandet af lotterier den nu gällande

lagstiftningen bör underkastas revision m. m....... »

enligt kungl. brefvet den 10 december 1909 utbetald

ersättning till ett af kommissionen för utarbetande

af förslag till förvaltningsföreskrifter

rörande statens vattenfall m. m. anlitadt biträde »

enligt kungl. brefvet den 4 mars 1910 utbetalda

kostnader för sakkunniga för utredning af, bland

annat, kronans rätt till Hammarsforsen i Jämtlands

län .................................................................................. »

enligt kungl. brefvet den 8 oktober 1910 utbetalda

kostnader för utredning angående kronans rätt på

Transport kronor

182,161: 75

3,496: 36

3,423: 37

500: —

3,450: —

11,500: —

5,208: 05

1,000: —

1,356: 46

212,095: 99

opaginerad Kontrollera mot PDF

BO

Statsutskottets utlåtande Nr C.

Transport

grund af vattenregale till Indalsälfven samt öfriga

alfvar och strömmar i de norra länen.....................

euligt kungl. brefvet den 27 maj 1910 utbetalda

kostnader till kommissionen för revision af förordningen

angående explosiva varor den 19 november

1897 m. fl. författningar ..............................

enligt kungl. brefven den 31 december 1909 och

den 28 januari 1910 utbetalda kostnader till kommissionen

för revision af förordningen af automo
biltrafik

den 21 september 1906 m. m..................

enligt kungl. brefven den 21 januari och den 18

mars 1910 utbetalda kostnader till kommissionen

med uppdrag att biträda vid beredning af ärende

angående kontroll å biografföreställningar m. m.

enligt kungl. brefvet den 18 februari 1910 utbetalda

kostnader till kommissionen för utarbetande af

formulär till protokoll öfver stadsfullmäktigval och

landstingsmannaval ......................................................

enligt kungl. brefven den 10 juni och den 29 juli

1910 utbetalda kostnader för ersättning till biträden

vid röstsammanräkningar i anledning af

landstingsmannavalen år 1910 ...................................

enligt kungl. brefvet den 6 maj 1910 utbetalda kostnader

för tryckning m. m. af uppgifter rörande

de särskilda landskommunernas finanser år 1907

enligt kungl. brefven den 17 december 1909 och

den 6 maj 1910 utbetalda kostnader för verkställande

af en förberedande statistisk undersökning

beträffande vissa kommuners ekonomiska bärkraft

i angifvet afseende .........................................................

enligt kungl. brefvet den 2 juni 1905 utbetald af
löningsfyllnad

till landsstatstjänsteman ..................

enligt kungl. brefven den 7 februari 1896 och den

6 mars 1903 utbetald ersättning till innehafvare

af exproprierad boställsjord..........................................

enligt kungl. brefvet den 13 november 1908 utbetald

ersättning för uppehållande under år 1909 af

kronor 212,095: 99

» 1,033: 33

)> 7,233: 22

» 660: —

» 609: 90

» 1,025: —

6,892: 43

» 3,377:47

1,650: —

24: 19

44: 91

Transport kronor 234,646: 44

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

81

Transport kronor 234,646: 44

en kronofogdetjänst och en häradsskrifvartjänst i

Västernorrlands län...................................................... » 6 800:_

enligt kungl. brefven den 29 oktober och den 31

december 1909 utbetalda kostnader för militär
kommenderingar

till Malmön och Norrköping...... » \ 864: 43

enligt kungl. brefven den 31 december 1909 samt

den 1 juli och den 19 augusti 1910 utbetalda

kostnader i anledning af storstrejken år 1909...... » 293 350: 16

enligt kungl. brefven den 31 juli, den 26 novem
ber

och den 3 december 1909 utbetalda kostnader

för särskilda polisåtgärder under storstrejken

oår 1909 ........................................................................... » 3,300:20

på grund af statskontorets beslut den 20 januari

1910 utbetald kostnad för nattvaktstjänst i ämbetsverkets

lokal under storstrejken år 1909 ...... » 210:_

enligt kungl. brefven den 12 september 1909 och

den 23 juni 1910 utbetalda kostnader för utarbetande

af en statistisk redogörelse för den stora

ar betskonflikten under år 1909 m. m...................... » 20 000:_

enligt kungl. brefvet den 4 april 1910 utbetald

ersättning till biträde vid utarbetande af vissa

delar af en redogörelse för den stora arbetskonflikten

under år 1909 och därmed sammanhängande

spörsmål........................................................................... » 1,730; 50

enligt kungl. brefvet den 20 november 1908 utbetalda

kostnader för biträde vid behandling af

fråga angående undersökning af sinnesbeskaffenheten

hos tilltalad, som af underrätt dömts till

döden eller straffarbete på lifstid............................ » 140:__

enligt kungl. brefven den 5 juni och den 8 oktober

1909 samt den 10 juni 1910 utbetalda kostnader

för vidtagande af åtgärder till förekommande

af kolerans införande och utbredning i riket ...... » 42,145: 38

enligt kungl. brefvet den 29 oktober 1909 utbetalda

kostnader för en vid Karolinska mediko-kirurgiska

institutet under vårterminen 1909 hållen bakteriologisk

kolerakurs............................................................ » 259: 76

Transport kronor 604,446: 87

Bihang till Riksd. prat. 1911. 4 Sami. 1 A/d. 6 Haft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Transport

enligt kungl. brefven den 11 juni och den 12 november

1909 utbetalda kostnader för biträde vid

granskning af förslag till förordning angående

apoteksvaror m. m..........................................................

enligt kungl. brefvet den 4 juli 1910 utbetalda kostnader

för en af vissa medlemmar af Riksdagen

med flera personer företagen resa inom Norge...

enligt kungl. brefven den 20 november 1909 och

den 21 januari 1910 utbetalda kostnader för undersökning

rörande den ekonomiska innebörden

af de hufvudgrunder för pensioneringen af statens

järnvägars personal, som innefattas uti den

till 1909 års Riksdag aflåtna nådiga proposition

med förslag till lag angående rätt till pension för

tjänstemän vid statens järnvägar m. m..............

enligt kungl. brefvet den 3 december 1909 utbetalda

gratifikationer till kommissarierna vid uppröjning

under år 1909 af en del af riksgränsen mellan

Sverige och Norge in. m..........................................

enligt kungl. brefven den 4 december 1908 och den

26 februari 1909 utbetalda kostnader för vissa

undersökningar rörande de svenska flyttlapparnas

renbete i Tromsö och Nordlands amt m. m..........

enligt kungl. brefven 2 juli 1909 samt den 14 maj

och den 18 juni 1910 utbetalda kostnader för utförande

af biologiska, arkeologiska och etnografiska

undersökningar i fråga om vissa den nomadiserande

lappbefolkningen rörande förhållanden

enligt kungl. brefvet den 4 februari 1910 utbetalda

kostnader för verkställande af utredning rörande

de förhållanden, som i öfre Lappland framkalla

skarbildning ..................................................................

enligt kungl. brefvet den 10 juli 1909 utbetalda

kostnader för utredning rörande malmtillgången

inom Ruotevare malmfält ............................................

kronor 604,446: 87

537: 02

528: —

1,892: 78

8,420: 18

5,930: 44

6,400: -

720: —

12,000: —

Summa kronor 640,875:29

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

83

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till jämnt

tal af kronor, hemställer departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen att till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret

förskottsvis bestridda utgifter på extra stat för år 1912 anvisa

ett belopp af 640,876 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till betäckande af ofvan omförmälda,

af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter

på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 640,876

kronor.

53:o) Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under punkt Extra löne53

af denna hufvudtitel föreslagit, hemställer utskottet, tillägg.

’ ’ [53.J

att Riksdagen må, till beredande i enlighet med

de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 13

januari 1911 angifna grunder, af extra lönetillägg för

innevarande år åt en del tjänstemän och betjente i till

civildepartementet hörande ämbetsverk och kårer å

extra stat för år 1912 anvisa såsom förslagsanslag

ett belopp af 70,000 kronor.

54:o) I en inom Andra kammaren väckt motion (nr 41) har herr

P. Zimdahl, med hvilken flera af kammarens ledamöter instämt, föreslagit,

att Riksdagen ville besluta en skrifvelse till Kungl. Maj:t med

anhållan om, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida och i hvad

mån de från de allmänna vägarne aflägset boende jordbrukarne inom

de nordligaste länen må kunna komma i åtnjutande af statsunderstöd

i och för utfartsvägar och sådanas försättande i farbart skick samt till

Riksdagen framlägga förslag i ärendet.

Beträffande de af motionären till stöd för framställningen åberopade

skäl tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Vid behandling under nästlidna års riksdag af en utaf herr Zim- utskottets

dahl i enahanda syfte väckt motion anförde statsutskottet, att ehuru yttrande.

utskottet funne det i motionen afsedda syfte val värdt beaktande, utskottet

likväl ansåge sig, med hänsyn till den i motionen berörda frågans

omfattning och de afsevärda kostnader, som vore förbundna

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

med densammas lösande på sätt motionären ifrågasatt, icke kunna på

endast den i motionen förebragta utredning förorda densamma.

De åtgärder, som enligt den i nu förevarande motion lämnade utredning

ifrågasatts för afhjälpande af i motionen omhandlade svårigheter,

hafva emellertid, särskildt med fästadt afseende å den vidsträckta omfattning,

motionären afsett att gifva dessa åtgärder, synts utskottet till

sina konsekvenser alltför betänkliga, för att utskottet skulle anse sig

kunna biträda motionen i fråga.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Zimdahls ifrågavarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 27 februari 1911.

På statsutskottets vägnar:

G. B1LLING.

Reservationer:

vid punkt 9, mom A, l:o) (angående taxa för arfvode åt provinsialläkare

m. fl.):

af herr A. G. L. Billing, som ansett, att Kungl. Maj:ts förslag till

ändring i taxans 11 § bort af utskottet förordas;

vid punkt 9, mom. A, 2:o) (angående aflöningsstat för förste provinsialläkare

och provinsialläkare):

af herrar O. Jonsson, H. Andersson, P. Olsson, J. A. Sjö, K. V.

Rydén, J. Ström, C. G. Thor och N. E. Lindberg, hviska ansett, att

utskottets yttrande och förslag beträffande förste provinsialläkarna bort

hafva följande lydelse:

»Den föreslagna aflöningen för själfständig förste provinsialläkare

synes utskottet väl rundligt tilltagen. Då dessa tjänstläkare maste

anses blifva i tillfälle att förskaffa sig ej obetydliga inkomster af

enskild praktik, anser utskottet aflöningsförmånerna lämpligen böra bestämmas

i enlighet med hvad kommittén i detta afseende föreslagit,

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

85

nämligen till 6,000 kronor, däraf 2,000 kronor tjänstgöringspenningar,

hvartill skulle komma två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor efter 5

och 10 års tjänstgöring.

Mot Kungl. Maj:ts förslag i fråga om beredande af ortstillägg

åt förste provinsialläkaren i Stockholms län å 600 kronor och åt hvardera

af förste provinsialläkarna i Västerbottens och Norrbottens län å

300 kronor har utskottet emellertid intet att erinra.

De förbättringar i fråga om aflöningsförmåner, som Kungl. Maj:ts

förslag i öfrigt innebär, synas utskottet vara af rättvisa och billighet

påkallade, detta dock under förutsättning att icke de förhöjningar i

arfvodestaxan, hvilka innehållas i förenämnda taxeförslag, blifva gälllande

— — — — — — — — —--—--- - - - -

Den nya lönestaten för förste provinsialläkare och provinsialläkare

skulle sluta å ....................................................................................... kr. 860,200

— —----------------- » 502,250

kr. 357,950

— ------------------ » 54,210

kr. 303,740

— ---- )> 42,050

Återstoden kr. 261,690

skulle således motsvara de ökade kostnaderna för statsverket.

att tillämpas från och med år 1912:

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Orts-

tillägg.

Summa.

Anmärkning.

1

förste

provinsialläkare ............

4,000

2,000

600

6,600

1

»

»

4,000

2,000

300

6,3001

Efter 5 år kan lönen höjas

1

1

»

»

4,000

2,000

300

6,300

med 500 kronor och efter

10 år med ytterligare 500

))

»

4,000

2,000

—

6,0001

kronor.

12

»

))

48,000

24,000

—

72,000

Kronor

04,000

44,000

1,200

109,200

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

af grefve A. F. Wachtmeister, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen för inrättande i enlighet med Kungl.

Maj ds förslag af 8 provinsialläkardistrikt i Stockholms

län och likaledes 8 sådana distrikt i Södermanlands

län måtte öka den af utskottet föreslagna aflöningsstaten

med 8,000 kronor till 759,000 kronor;

af herrar J. T. Larsson, grefve C. O. Taube, K. Starbäck, K. V.

Rydén och N. E. Lindberg, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen i anledning af herrar Larssons,

Lundströms och Bäckströms motioner, må för inrättande

af ett provinsialläkardistrikt inom Norrbottens

län utöfver af Kungl. Maj:t föreslagna tretton distrikt

öka aflöningsstaten med 4,500 kronor till 755,500

kronor;

vid punkt 23 (angående anslag till utgifvande af tidningarna »Polisunderrättelser))

och »Meddelanden angående automobiltrafik»

af friherre J. G. Beck-Friis;

vid punkt 28 (angående anslag till anläggning af vägar m. m.)

af herrar O. Jonsson, friherre J. T. Gripenstedt, grefve C. O. Taube

och friherre H. C. Falkenberg, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts framställning i ärendet måtte af

Riksdagen bifallas.

Det skulle här antecknas, att herrar E. A. G. A. Wijkander, F.

Berg, A. Wiklund, C. Persson, F. TV. Thorsson och G. Odqvist icke deltagit

i förestående hufvudtitels behandling inom utskottet.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets utlåtande Hr 6.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

Trpt

1911

års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

därmed jäm- förlig anvis- ning, på för- slag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

6,500

6,500

_

45,000

—

—

45,000

—

17,000

—

—

17,000

—

93,300

_

—

—

93,300

93,700

—

93,700

—

—

—

97,022

—

—

—

97,022

—

3,066,970

—

—

—

3,066,970

—

179,400

—

—

—

179,400

—

12,000

12,000

2,700

—

4,567

—

7,267

—

21,690,000

—

—

—

21,690,000

—

13,020,000

—

—

—

13,020,000

561,800

—

—

—

561,800

—

104,250

__

_

104,250

—

65,000

_

"

65,000

t 39,054,642

4,567

1-

39,059,209

—

Civil
Statsministern,

lönefyllnad, förslagsanslag, högst....................

Statsråden utan departement, 3 å 15,000 kronor .....................

Departementschefen ................................................ ...................

Departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli ..................

Regeringsrätten...........................................................................

Öfverståthållarämbetet..................................................................

Landsstaterna i länen (däraf 193,000 kronor reservationsanslag).

Ökas med ..............................................................................

Väg- och vattenbyggnadsstaten (däraf två särskilda reservaundersökningar,

hvardera å 45,000 kronor). Nuvarande

Ökas med ..............................................................................

Vägar och kommunikationer ......................................................

Jordförluster genom kanal- och väganläggningar, förslagsanslag

Postverket, förslagsvis beräknadt att utgå direkt af postmedlen

Telegrafverket, förslagsvis beräknadt att utgå direkt af teleMedicinalstyrelsen

med dithörande stater (däraf 12,000 kronor

Ökas med ............................................................................

Hyresersättning åt provinsialläkare, förslagsanslag, högst ......

Bidrag till extra provinsialläkares aflönande, förslagsanslag.

Minskas — under titel: Bidrag till extra provinsialläkares

*) Af Kungl. Maj:t föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva särskildt yttrande.

**) Öfver Kungl. Maj:ts förslag att anslaget till postverket skall ur riksstaten utgå kommer utskottet framdeles att

***) Öfver Kungl. Maj:ts förslag att anslaget till telegrafverket skall ur riksstaten utgå kommer utskottet, framdeles att

****) Häri ingår ett af Kungl. Maj:t föreslaget belopp af 42,050 kr. — till höjning af anslaget till medicinalstyrelsen —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr G.

BO

TA,it. A.

riksstatens Sjätte hufvudtitel.

Förslag till blifvande

riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

därmed jäm- förlig anvis- ning, på för- slag.

Ersättningar.

Summa.

departementet.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

6,500

_

__

_

6,500

_

45,000

—

—

—

45,000

—

17,000

—

—

—

17,000

—

93,300

—

—

93,300

—

93,700

—

—

—

93,700

—

Nuvarande belopp ................................

............ 3,066,970: -

97,022

—

—

—

97,022

—

tionsanslag till expenser för allmänna

belopp .....................................................

1.665: -

arbeten och till väg- 179,400: —

3,068,635

—

—

3,068,635

—

............ *) 60.000: —

239,400

—

—,—

—

239,400

—

12.000

—

—

—

12,000

—

2,700

—

4,567

—

7,267

—

***) -—

—

—

—

—

grafmedlen ..............................................

reservationsanslag). Nuvarande belopp...

.........561 ’ 800: -

—

—

—

—

.........****) 521,550: —

1,083,450

—

—

—

1,083,350

—

Nuvarande belopp .................................

......65,000:-

~

aflönande — med......................................

............ 35,000: —

30,000

—

—

—

30,000

—i

Trpt

4,788,607

4,567

_

4,793,174

1

afgifva särskildt yttrande,

afgifva särskildt yttrande.

hvaröfver utskottet framdeles kominer att afgifva särskildt yttrande.

Bihang till Rilml. prat. 1911. 4 Sami. I A fil 6 Höft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

90

1911 års riksstat anslår:

•>

Indelning och|

därmed järn-

Anvisning

förlig anvis- 1

i ning, på för-1 Summa.

kontant.

slag.

!

Ersättningar, j

Kronor.

ö. Kronor, j ö. Kronor.

ö.

39,054,642

_ 4,567— 39,059,209

_

3,500

-i--— 3,500

—

8,250

—--- 8,250

—

7,700

—--!— 7,700

—

185,000

--- 185,000

—

3,000

- ---j—i 3,000

15,774

---- 15,774

-1

7,000

—!--— 7,000

-1

3,100,000

—--- 3,100,000

-''

75,000

— ---— 75,000

—

16,600

—i---| 16,600

—

265,000

—|--—| 265,000

—

50,000

50,000

—

860,000

—--|— 860,000

—

425,779

---j— 425,779

—

12,000

—--—! 12,000

—

1 44,089,245

4,567— 44,093,812

—

Resestipendier åt civile läkare ..................................................

Ortopediska institutet ..................................................................

Vaccinationens befrämjande, reservationsanslag ........................

Till bestridande af kostnader för allmän hälso- och sjukvård,

Svenska läkarsällskapet ...............................................................

Lasaretts underhåll......................................................................

Till gäldande af Sveriges andel i kostnaderna för den inter
Hospitals

underhåll, förslagsanslag. Nuvarande belopp.........

Ökas med ..........................................................................

Till underhåll af Järfsö sjukhus för spetälska ........................

Anstalter för obildbara sinnesslöa, förslagsanslag.....................

Karantänsinrättningen på Känsö, förslagsanslag, högst............

Ålderstillägg, förslagsanslag ...................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag........................

Postafgifter för tjänstebref och dylika försändelser, förslagsTill

upprätthållande af försäkringsinspektionens verksamhet,

Till sjukkasseväsendets befrämjande, förslagsanslag ...............

Till bestridande af statens bidrag till fiskares försäkring,

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag.........

Extra utgifter, reservationsanslag............................................. *)

*) Af Kungl. Maj:t föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva särskildt utlåtande.

s. 91 Kontrollera mot PDF

förslagsanslag.....................

nationella bälsovårdsbyrån

anslag ..................

reservationsanslag

förslagsanslag.......

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

91

Trpt

Paris, förslagsanslag

3,100,000: —

400,000: -

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

därmod jäm- förlig anvis- ning, på för- slag.

Summa.

Ersättningar.

Kronor.

4,788,607

3,500

8,250

7,700

185.000

3.000

15,774

7.000

3,500,000

22.000

75.000

16,600

265.000

50.000

860.000

53.000

•;)1,300,000

16.000

425,779

12,000

ö. I Kronor. | ö.

4,567

Summa j 11,614,210

Kronor.

4,793,174

3,500

8,250

7,700

185,000

3.000

15,774

7.000

3.500.000

22,000—i

75.000 —I

16,600—1

265.000 —

50.000 —I

860.000 —

53.000 —!

1.300.000

16.000 —j

425,779 —

12.000 —!

4,567|-| 11,618,777! — |

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets tillåtande Nr 6.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Sjätte liufvudtitel.

1

Kronor.

Ö. i

Civildepartementet.

Civildepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli:

Till provisorisk lönereglering för befattningshafvare i

civildepartementet, förslagsanslag................... ld,540: —

» aflönande af en extra föredragande inom civil- ''

departementet ........................••;••••••••.....,..........y 7,000:

i Grodtgörelse till ytterligare en särskild föredragande

inom civildepartementet.............................. 4,000: —

| Till förtöjning af de inom civildepartementet anställda

amanuensernas arlvoden m. m.......................... 15,900. —

40,440

i

Öfverstäthållarärnbetet:

Till utgifvande af tidningarna »Polisunderrättelser» och »Meddelan- den angående automobiltrafik» samt för arkiviuiedning m. m.

i dessa tidningars redaktionslokal.........................................

25,000

1

Landsstaterna i länen:

1

| Till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka Pa

landet, förslagsanslag............................................»50,000: -

1 » beredande af tillfällig löneförbättring åt kronofogdar,

häradsskrifvare och länsmän, förslagsanslag f 94,800:

» ersättning för juridiskt biträde åt de svenska lap- parna i Norge samt till lappfogdar och lappför- män äfvensom ordningsmän inom lappbyarna ... 20,500: —

1,165,300

I

1

_

Trpt

| 1,230,740

|_

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr G.

93

Väg- och vattenbyggnadsstaten:

Till undersökningar af mindre hamnar och farleder

m. in............................................................... 10,000: —

» bidrag för anläggning af nya samt förbättring

eller omläggning af backiga eller eljest mindre

goda vägar ...................................................... 1,750,000: —

» understödjande af brobyggnader och, företrädesvis

mindre, hamnbyggnader samt upprensning

af åar och farleder............................................ 500,000: —

» anläggande af enklare vägar i Västerbottens läns

öfre lappmark................................................... 30,000: — i

Kronor. | ö. j

Trpt 1,230,740

2,290,000

Medicinalstaten:

Till arfvode för en kontrollant af hospitalens ekonomiska

förvaltning................................................ 5 g()0:__

» bekostande af behandling enligt den s. k. ljusmetoden

af medellösa, med sjukdomen »lupus

vulgaris» behäftade personer från landsorten,

förslagsanslag.................................................... 15,000: —

» täckande af brist å ett till Järfsö sjukhus för

spetälska anvisadt anslag m. m. ...■••............... 8,250: _

» gratifikation åt medicine licentiaten .Karl George

Lindgren ............................................................. 2,400: —i

» anläggning af ett hospital i närheten af Östersund 750,000: —j

» uppförande af bostadshus vid Uppsala hospital

och asyl............................................................ 75,000: —

» om- och tillbyggnad af Stockholms hospital ......*) 200,000: —!

» anordnande af järnvägsspår m. m. inom Säters

hospitals område ............................................... *) 23,900: —

» inlösen af byggnader å ett staten tillhörigt område

af Växjö östergård.......................... 10,050: —''

» upprätthållande af verksamheten vid de genom

medel ur Konung Oscar II:s jubileumsfond

inrättade s. k. folksanatorierna ........................ 200,000: —

» bidrag för uppförande eller inrättande af tuber
kulossjukvårdsanstalter.

..................................... 400,000: —

» bidrag för driftkostnaderna vid tubcrkulossjuk
vårdsanstalter,

förslagsanslag......................... 405,000: —

Trpt 2,095,400:

3,520,740''—

yttrande,

Åt Kung!. Maja föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva siirskildt

opaginerad Kontrollera mot PDF

04

Statsutskottets utlåtande Nr 6.

Kronor. ö.

Trpt 2,095,400:

Till stipendier för läkare, som genomgå utbildnings
kurser

i tuberkulossjukvård.............................. 2,700:

» uppförande af ett tuberkulossanatorium å Spenskults

kronopark samt en paviljong vid Österåsens

sanatorium ................................ .............. 62,625:

Vattenfallsstyrelsen:

3,520,740 —

2,160,725

Till verkställande af undersökningar och arbeten för åstadkommande

af en skematisk förteckning och beskrifning öfver Sveriges

vattenfall..................................................................................

22,000

Eilcs försäkringsanstalt en:

Till upprätthållande af riksförsäkringsanstaltens verksamhet,

förslagsanslag..................................... 148,000: —

» ersättning åt postsparbanken för dess bestyr.med

uppbörd och utbetalningar för riksförsäkringsanstalten,

förslagsanslag.................................... 15.500: —

163,500—:

Diverse anslag:

Till anordnande af inspektion öfver elektriska anläggningar

för belysning eller arbetsöfverföring...

» bestridande af kostnaden för den genom statens

försorg anordnade medling i arbetstvister ......

» befrämjande och organiserande af den offentliga

arbetsförmedlingen i riket, förslagsanslag ......

» understödjande af nationalföreningens mot emigrationen

verksamhet ....................................•••

» betäckande af vissa utaf statskontoret förskottsvis

bestridda utgifter...............................................

» beredande af extra lönetillägg för år 1911 åt en

del tjänstemän och betjänte i till civildepartementet

hörande ämbetsverk och kårer, förslagsanslag

...............................................................

21,400: —

*) 40,000: —

40,000: —

10,000: —

j

640,876: —

70,000

822,276,—

Summa

6,689,241

*) Af Kung! Maj:t föreslaget belopp, bvaröfver ott af Riksdagen tillsatt särskildt utskott framdeles

kommer att afgifva särskildt yttrande.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1811.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:6 Skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. s. 1 i texten