Statsutskottets utlåtande Nr 71
1911-05-05 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1911:71, Statsutskottets utlåtande Nr 71
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 71.
1
Nr 71
Ankom till Riksdagens kansli den 9 maj 1911 kl. 2 e. m,
Utlutande i anledning af Kungl. Maj.is ''proposition angående anslag
för höjande af musiklifvet i Sverige jämte en i ämnet
väckt motion.
(2:a Afd.)
I en den o mars 1911 aflaten, till statsutskottets förberedande behandling
aflåten proposition, nr 180, bar Kungl. Maj:t under åberopande af
bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma
dag^ föreslagit Riksdagen att för vidtagande af åtgärder till höjande af
musiklifvet i landet på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 28,000
kronor att utgå under de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna
godt föreskrifva.
Beträffande den i detta ämne af departementschefen förebragta utredning
tillåter sig utskottet hänvisa till aberopade statsrådsprotokollet.
I sammanhang med förevarande ärende har utskottet till behandling
förehaft en inom Andra kammaren af herrar K. Starbäck och A. J. Christiernson
väckt niotion, nr 358, hvari föreslagits, att Riksdagen i anledning af
Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition måtte besluta att, för vidtagande
af åtgärder till höjande af musiklifvet i landet, på extra stat för år 1912
anvisa ett belopp af 37,000 kronor, att utgå under de villkor och bestämmelser
Kungl. Majrt kunde finna godt föreskrifva.
till stöd för denna framställning hafva motionärerna anfört följande:
proposition af den 3 mars (nr 180) har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att, för vidtagande af åtgärder till höjande af musiklifvet i landet,
^ på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 28,000 kronor att
utgå under de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna o-odt
föreskrifva.
Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 63 Raft. (Nr 71—72.)
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Statsutskottets utlåtande JSr 71.
I)et sålunda framlagda förslaget, hvilket grundar sig på en af musikaliska
akademien kos Kungl. Maj:t gjord framställning, kar, enligt kvad
som framgår af det utaf ckefen för ecklesiastikdepartementet i ärendet
afgifna yttrande till statsrådsprotokollet, väsentligen till syfte att göra god
musik tillgänglig för de mindre bemedlade. Hufvudpunkterna i den af
musikaliska akademien uppgjorda planen, till kvilken departementsckefen
i det kela anslutit sig, äro: att i ett antal större eller medelstora städer
— dock ej någon af de tre största städerna i riket — skulle med understöd
af statsmedel inrättas orkestrar, Indika skulle kafva till uppgift att
å förläggningsorten samt inom kringliggande trakt gifva konserter, några
mot sedvanliga af gifter samt andra mot låg eller ingen afgift; att med1
em Timme af sådan orkester tillika skulle vara skyldiga att åt obemedlade
lämna kostnadsfri undervisning i instrumentalmusik, kvarjämte orkesterns
ledare eller någon annan af dess medlemmar skulle kafva till åliggande
att kostnadsfritt lämna obemedlade handledning i körsång för blandade
röster; att det ekonomiska bestyret med dessa orkestrar och den ekonomiska
ansvarigheten för deras verksamhet skulle åligga föreningar, som till
äfventyrs redan funnes eller borde för ändamålet bildas; samt att såsom
villkor för statsunderstöds beviljande skulle fastställas, att från orten tillskötes
ett belopp, som stode i visst förhållande till statsunderstödet. Med
det anslag, som nu af Kungl. Maj:t äskas, afses att försöksvis möjliggöra
inrättandet af två orkestrar af ifrågavarande art.
Det af Kungl. Maj:t sålunda framlagda förslaget synes böra hälsas
med största tillfredsställelse. Musikaliska akademien och departementschefen
hafva hvar för sig med fog erinrat om vikten af att konstens kulturvärden
såvidt möjligt göras tillgängliga för de mindre bemedlade och
framhållit den betydelse tonkonsten skulle kunna erhålla såsom ett led i
sträfvandena för tänkesättets och känslolifvets förädlande samt de sociala
motsatsernas mildrande. Tydligt lärer ock vara, att, om man vill låta ädlare
former af tonkonsten tränga fram till folkets stora massa, något sådant
icke i vårt land låter sig i större omfattning uppnå annorledes än genom
verksamt ingripande från statens sida.
I ett visst hänseende torde emellertid det af Kungl. Maj:t framlagda
förslaget vara mindre tillfredsställande. Musikaliska akademien har i sin
framställning beräknat ett årsunderstöd af 27,000 kronor vara erforderligt
för upprättande af en orkester af ifrågavarande art och ansett staten böra
bidraga med två tredjedelar af nämnda belopp mot villkor att återstående
tredjedelen tillskötes inom orten. Akademien har visserligen funnit det
böra principiellt gälla, att staten bidroge med högst samma belopp som
visades vara tillskjutet inom orten, men ansett, att, så länge saken vore
Statsutskottets utlåtande Nr 71.
3
ny och därför ett kraftigare understöd vore oundgängligen nödvändigt,
det skäligen borde medgifvas, att statens bidrag utginge med högst två
gånger det pa annat sätt tillkomna bidragets belopp i hvarje särskild!
fall; och har akademien framhållit, att, om företaget vunne framgång,
maximigränsen framdeles skulle kunna till och med nedsättas under hälften.
Departementschefen har emellertid förordat tillämpning af den eljest
vanliga regeln, att ortsbidraget skall utgå med minst samma belopp som
statsbidraget, och från denna utgångspunkt har i enlighet med departementschefens
hemställan statsanslaget blifvit för ifrågasatta två orkestrar
beräknadt till sammanlagdt 27,000 kronor jämte inspektionskostnader
1,000 kronor eller sammanlagdt 28,000 kronor.
Uppenbart torde vara, att, såsom af departementschefen ock framhålles,
de kraf, som för statsbidrags erhållande sålunda enligt det föreliggande
förslaget skulle ställas på kommunerna, blifva betydande, och
det skulle kunna befaras, att med hänsyn härtill de kommuner, som skulle
kunna ifrågakomma såsom förläggningsorter, skulle ställa sig tveksamma,
når det gällde att bevilja erforderligt belopp. Skulle af sådan anledning
till äfventyra hela den föreliggande förtjänstfulla planen till tonkonstens
spridande bland folket redan från början gå om intet, vore detta helt
visst att beklaga. Högeligen önskvärdt är alltså, att, såsom musikaliska
akademien tänkt sig, staten, när det gäller själfva upprättandet af en
orkester, icke upprätthåller grundsatsen om statsbidragets bestämmande
till lika belopp med ortsbidraget, utan medgifver, att det förra bidraget
far utgå med dubbla beloppet af det senare. Att staten sålunda för
ett fåtal år — ty för längre tid lärer den ifrågasatta olikheten mellan
statsbidrag och ortsbidrag icke böra äga bestånd — lämnar ett högre bidrag,
kan för statsverket icke spela någon nämnvärd roll. Den höjning af
anslaget,, som häraf skulle föranledas, uppgår allenast till 9,000 kronor.
För möjligheten att genomföra den föreliggande planen skulle däremot
en dylik höjning vara af stor, måhända afgörande betydelse.»
.Utskottet, som visserligen icke vill förneka att ett i rätt riktning ledt Utskottets
musiklif inom folkets bredare lager kan äga en viss betydelse för den ljttrandekulturella
utvecklingen, håller emellertid före, att åtgärder för åvägabringande
af ett sadant musiklif icke är ett statsintresse af den art, att statsmedel
böra för ändamålet tagas i anspråk, utan böra vederbörande kommuner,
därest de finna sådana förutsättningar inom kommunen vara för
handen, att genomförande af en orkesteranordning af ifrågasatt slag är
möjligt och önskvärdt, jämväl själfva vidkännas de med anordningen
förenade kostnaderna. Då härtill kommer att det af Kungl. Maj:t nu be
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 71.
gärda anslaget sannolikt endast kan betraktas såsom en ringa del af de
kostnader, som, därest principen om statsunderstöd för ändamålet varder
godkänd, komma att under systemets utveckling drabba statsverket, finner
utskottet härutinnan en ytterligare anledning att ej tillstyrka anslag till
detta hittills opröfvade behof.
På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition samt
herrar Starbäcks och Christiernsons ofvanberörda motion
icke må af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 5 maj 1911.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
Reservation
af herrar A. G. L. Billing, grefve A. F. GT.son Wachtmeister, O. Jonsson,
J. T. Larsson, grefve C. 0. Taube, 0. M. Strömberg, A. Åström, F. W.
Thorsson, P. Olsson, J. J. Byström och A. C. Lindblad, som ansett, att
utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:
Såsom af departementschefen erinras, afses med det anslag, som nu
äskats, befrämjande af ett ändamål, som hittills icke varit med statsmedel
understödt och hvilket kan få väntas komma att i framtiden på statsverket
ställa anspråk, som gå vida utöfver det nu begärda beloppet. Om
sålunda i dessa omständigheter otvifvelaktigt legat eu maning för utskottet
att med mycken försiktighet pröfva de föreliggande förslagen, så har
dock utskottet vid denna pröfning funnit de till stöd för framställningarnas
principiella del anförda skäl vara så tungt vägande, att utskottet icke
tvekat att tillstyrka Riksdagen att för ändamålet bevilja anslag. Det lärer
nämligen icke låta sig förnekas, att det inflytande på ett folks kulturella
utveckling, som af en i rätt riktning utöfvad och med god uppfattning
mottagen tonkonst utöfvas, är så stort, att understödjandet och främjandet
af en sådan tonkonst kan betraktas såsom ett statsintresse af ej ringa vikt.
Särskildt i vårt land, där man å ena sidan på grund af vårt folks naturliga
musikaliska fallenhet kan förvänta en lämplig jordmån för det musi
-
Statsutskottets utlåtande Nr 71.
5
kaliska arbete, som nu ifrågasattes, men där å andra sidan för närvarande,
såsom man tyvärr icke kan för sig fördölja, den musikaliska allmänbildningen
står pa en ganska lag ståndpunkt och intresset för och begreppet
om mera gedigen musik hos den stora allmänheten är synnerligen
ringa, synas förutsättningarna för och behofvet af en verksamhet för
musiklifvets höjande vara i särskildt grad tillfinnandes.
Beträffande det för ändamålet nu erforderliga beloppet bar af Kungl.
Maj:t beräknats, att understöd af statsmedel skulle lämnas till orkestrar å
två platser med hälften af den för dessa orkestrar beräknade kostnaden
under villkor att andra hälften lämnades af vederbörande kommun eller
enskilda. Då hvarje orkester beräknas draga en kostnad af 27,000 kronor
samt för inspektion af verksamheten afsetts ett belopp af 1,000 kronor,
skulle alltså erfordras ett anslag af 28,000 kronor. Motionärerna hafva i
öfverensstämmelse med musikaliska akademien ansett, att staten borde bidraga
med två tredjedelar af orkesterkostnaden, och alltså hemställt om
ett anslag å 37,000 kronor.
Då, såsom af departementschefen erinras, det är eu allmän regel, att
där, vid företag af med det förevarande likartad natur, kostnaderna bestridas
gemensamt från statsverket och från orten, hvardera bidraget utgår
med hälften af totalkostnaden, och utskottet, som, enligt hvad ofvan antydts,
håller före, att man endast med den största försiktighet bör framgå
vid beviljande af anslag för förut ej pröfvade ändamål, icke anser lämpligt
att i afseende a den nu omhandlade verksamheten, åtminstone för
närvarande och innan någon erfarenhet vunnits angående den utsträckning,
i hvilken vederbörande orter kunna vara benägna att med den af Kungl.
Maj:t föreslagna kostnadsfördelningen tillgodogöra sig möjligheten att erhålla
nu ifrågasätta orkestermusik, frångå den vanliga fördelningsgrunden,
synes det utskottet, som om anslaget icke bör sättas till högre belopp, än
som för tillämpning af denna beräkningsgrund är erforderligt. På grund
häraf får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande
proposition och med afslag å herrar Starbäcks
och Christiernsons ofvanberörda motion i hvad den
skiljer sig från Kungl. Maj:ts proposition, må för vidtagande
af åtgärder till höjande af musiklifvet i landet
på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 28,000
kronor att utgå under de villkor och bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.»
6
Statsutskottets ''Utlåtande Nr 71.
Det skulle här antecknas, att herrar E. A. G. A. Wijkander, P.
Sörensson, 0. Björklund, friherre C. H. Falkenberg, friherre J. G. Beck-Friis
och A. Ekman icke deltagit i förenämnda ärendes handläggning inom
utskottet, samt att herrar F. Berg, K. Starbäck och K. V. Rydén icke
öfvervarit ärendets slutbehandling.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1911:8 Skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. a1 i texten