Sök i Ratio Lex

Statsutskottets utlåtande Nr 71

1911-05-05 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1911:71, Statsutskottets utlåtande Nr 71

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

1

Nr 71

Ankom till Riksdagens kansli den 9 maj 1911 kl. 2 e. m,

Utlutande i anledning af Kungl. Maj.is ''proposition angående anslag

för höjande af musiklifvet i Sverige jämte en i ämnet

väckt motion.

(2:a Afd.)

I en den o mars 1911 aflaten, till statsutskottets förberedande behandling

aflåten proposition, nr 180, bar Kungl. Maj:t under åberopande af

bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma

dag^ föreslagit Riksdagen att för vidtagande af åtgärder till höjande af

musiklifvet i landet på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 28,000

kronor att utgå under de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna

godt föreskrifva.

Beträffande den i detta ämne af departementschefen förebragta utredning

tillåter sig utskottet hänvisa till aberopade statsrådsprotokollet.

I sammanhang med förevarande ärende har utskottet till behandling

förehaft en inom Andra kammaren af herrar K. Starbäck och A. J. Christiernson

väckt niotion, nr 358, hvari föreslagits, att Riksdagen i anledning af

Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition måtte besluta att, för vidtagande

af åtgärder till höjande af musiklifvet i landet, på extra stat för år 1912

anvisa ett belopp af 37,000 kronor, att utgå under de villkor och bestämmelser

Kungl. Majrt kunde finna godt föreskrifva.

till stöd för denna framställning hafva motionärerna anfört följande:

proposition af den 3 mars (nr 180) har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att, för vidtagande af åtgärder till höjande af musiklifvet i landet,

^ på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 28,000 kronor att

utgå under de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna o-odt

föreskrifva.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 63 Raft. (Nr 71—72.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Statsutskottets utlåtande JSr 71.

I)et sålunda framlagda förslaget, hvilket grundar sig på en af musikaliska

akademien kos Kungl. Maj:t gjord framställning, kar, enligt kvad

som framgår af det utaf ckefen för ecklesiastikdepartementet i ärendet

afgifna yttrande till statsrådsprotokollet, väsentligen till syfte att göra god

musik tillgänglig för de mindre bemedlade. Hufvudpunkterna i den af

musikaliska akademien uppgjorda planen, till kvilken departementsckefen

i det kela anslutit sig, äro: att i ett antal större eller medelstora städer

— dock ej någon af de tre största städerna i riket — skulle med understöd

af statsmedel inrättas orkestrar, Indika skulle kafva till uppgift att

å förläggningsorten samt inom kringliggande trakt gifva konserter, några

mot sedvanliga af gifter samt andra mot låg eller ingen afgift; att med1

em Timme af sådan orkester tillika skulle vara skyldiga att åt obemedlade

lämna kostnadsfri undervisning i instrumentalmusik, kvarjämte orkesterns

ledare eller någon annan af dess medlemmar skulle kafva till åliggande

att kostnadsfritt lämna obemedlade handledning i körsång för blandade

röster; att det ekonomiska bestyret med dessa orkestrar och den ekonomiska

ansvarigheten för deras verksamhet skulle åligga föreningar, som till

äfventyrs redan funnes eller borde för ändamålet bildas; samt att såsom

villkor för statsunderstöds beviljande skulle fastställas, att från orten tillskötes

ett belopp, som stode i visst förhållande till statsunderstödet. Med

det anslag, som nu af Kungl. Maj:t äskas, afses att försöksvis möjliggöra

inrättandet af två orkestrar af ifrågavarande art.

Det af Kungl. Maj:t sålunda framlagda förslaget synes böra hälsas

med största tillfredsställelse. Musikaliska akademien och departementschefen

hafva hvar för sig med fog erinrat om vikten af att konstens kulturvärden

såvidt möjligt göras tillgängliga för de mindre bemedlade och

framhållit den betydelse tonkonsten skulle kunna erhålla såsom ett led i

sträfvandena för tänkesättets och känslolifvets förädlande samt de sociala

motsatsernas mildrande. Tydligt lärer ock vara, att, om man vill låta ädlare

former af tonkonsten tränga fram till folkets stora massa, något sådant

icke i vårt land låter sig i större omfattning uppnå annorledes än genom

verksamt ingripande från statens sida.

I ett visst hänseende torde emellertid det af Kungl. Maj:t framlagda

förslaget vara mindre tillfredsställande. Musikaliska akademien har i sin

framställning beräknat ett årsunderstöd af 27,000 kronor vara erforderligt

för upprättande af en orkester af ifrågavarande art och ansett staten böra

bidraga med två tredjedelar af nämnda belopp mot villkor att återstående

tredjedelen tillskötes inom orten. Akademien har visserligen funnit det

böra principiellt gälla, att staten bidroge med högst samma belopp som

visades vara tillskjutet inom orten, men ansett, att, så länge saken vore

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

3

ny och därför ett kraftigare understöd vore oundgängligen nödvändigt,

det skäligen borde medgifvas, att statens bidrag utginge med högst två

gånger det pa annat sätt tillkomna bidragets belopp i hvarje särskild!

fall; och har akademien framhållit, att, om företaget vunne framgång,

maximigränsen framdeles skulle kunna till och med nedsättas under hälften.

Departementschefen har emellertid förordat tillämpning af den eljest

vanliga regeln, att ortsbidraget skall utgå med minst samma belopp som

statsbidraget, och från denna utgångspunkt har i enlighet med departementschefens

hemställan statsanslaget blifvit för ifrågasatta två orkestrar

beräknadt till sammanlagdt 27,000 kronor jämte inspektionskostnader

1,000 kronor eller sammanlagdt 28,000 kronor.

Uppenbart torde vara, att, såsom af departementschefen ock framhålles,

de kraf, som för statsbidrags erhållande sålunda enligt det föreliggande

förslaget skulle ställas på kommunerna, blifva betydande, och

det skulle kunna befaras, att med hänsyn härtill de kommuner, som skulle

kunna ifrågakomma såsom förläggningsorter, skulle ställa sig tveksamma,

når det gällde att bevilja erforderligt belopp. Skulle af sådan anledning

till äfventyra hela den föreliggande förtjänstfulla planen till tonkonstens

spridande bland folket redan från början gå om intet, vore detta helt

visst att beklaga. Högeligen önskvärdt är alltså, att, såsom musikaliska

akademien tänkt sig, staten, när det gäller själfva upprättandet af en

orkester, icke upprätthåller grundsatsen om statsbidragets bestämmande

till lika belopp med ortsbidraget, utan medgifver, att det förra bidraget

far utgå med dubbla beloppet af det senare. Att staten sålunda för

ett fåtal år — ty för längre tid lärer den ifrågasatta olikheten mellan

statsbidrag och ortsbidrag icke böra äga bestånd — lämnar ett högre bidrag,

kan för statsverket icke spela någon nämnvärd roll. Den höjning af

anslaget,, som häraf skulle föranledas, uppgår allenast till 9,000 kronor.

För möjligheten att genomföra den föreliggande planen skulle däremot

en dylik höjning vara af stor, måhända afgörande betydelse.»

.Utskottet, som visserligen icke vill förneka att ett i rätt riktning ledt Utskottets

musiklif inom folkets bredare lager kan äga en viss betydelse för den ljttrandekulturella

utvecklingen, håller emellertid före, att åtgärder för åvägabringande

af ett sadant musiklif icke är ett statsintresse af den art, att statsmedel

böra för ändamålet tagas i anspråk, utan böra vederbörande kommuner,

därest de finna sådana förutsättningar inom kommunen vara för

handen, att genomförande af en orkesteranordning af ifrågasatt slag är

möjligt och önskvärdt, jämväl själfva vidkännas de med anordningen

förenade kostnaderna. Då härtill kommer att det af Kungl. Maj:t nu be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

gärda anslaget sannolikt endast kan betraktas såsom en ringa del af de

kostnader, som, därest principen om statsunderstöd för ändamålet varder

godkänd, komma att under systemets utveckling drabba statsverket, finner

utskottet härutinnan en ytterligare anledning att ej tillstyrka anslag till

detta hittills opröfvade behof.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition samt

herrar Starbäcks och Christiernsons ofvanberörda motion

icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 5 maj 1911.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Reservation

af herrar A. G. L. Billing, grefve A. F. GT.son Wachtmeister, O. Jonsson,

J. T. Larsson, grefve C. 0. Taube, 0. M. Strömberg, A. Åström, F. W.

Thorsson, P. Olsson, J. J. Byström och A. C. Lindblad, som ansett, att

utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

Såsom af departementschefen erinras, afses med det anslag, som nu

äskats, befrämjande af ett ändamål, som hittills icke varit med statsmedel

understödt och hvilket kan få väntas komma att i framtiden på statsverket

ställa anspråk, som gå vida utöfver det nu begärda beloppet. Om

sålunda i dessa omständigheter otvifvelaktigt legat eu maning för utskottet

att med mycken försiktighet pröfva de föreliggande förslagen, så har

dock utskottet vid denna pröfning funnit de till stöd för framställningarnas

principiella del anförda skäl vara så tungt vägande, att utskottet icke

tvekat att tillstyrka Riksdagen att för ändamålet bevilja anslag. Det lärer

nämligen icke låta sig förnekas, att det inflytande på ett folks kulturella

utveckling, som af en i rätt riktning utöfvad och med god uppfattning

mottagen tonkonst utöfvas, är så stort, att understödjandet och främjandet

af en sådan tonkonst kan betraktas såsom ett statsintresse af ej ringa vikt.

Särskildt i vårt land, där man å ena sidan på grund af vårt folks naturliga

musikaliska fallenhet kan förvänta en lämplig jordmån för det musi
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 71.

5

kaliska arbete, som nu ifrågasattes, men där å andra sidan för närvarande,

såsom man tyvärr icke kan för sig fördölja, den musikaliska allmänbildningen

står pa en ganska lag ståndpunkt och intresset för och begreppet

om mera gedigen musik hos den stora allmänheten är synnerligen

ringa, synas förutsättningarna för och behofvet af en verksamhet för

musiklifvets höjande vara i särskildt grad tillfinnandes.

Beträffande det för ändamålet nu erforderliga beloppet bar af Kungl.

Maj:t beräknats, att understöd af statsmedel skulle lämnas till orkestrar å

två platser med hälften af den för dessa orkestrar beräknade kostnaden

under villkor att andra hälften lämnades af vederbörande kommun eller

enskilda. Då hvarje orkester beräknas draga en kostnad af 27,000 kronor

samt för inspektion af verksamheten afsetts ett belopp af 1,000 kronor,

skulle alltså erfordras ett anslag af 28,000 kronor. Motionärerna hafva i

öfverensstämmelse med musikaliska akademien ansett, att staten borde bidraga

med två tredjedelar af orkesterkostnaden, och alltså hemställt om

ett anslag å 37,000 kronor.

Då, såsom af departementschefen erinras, det är eu allmän regel, att

där, vid företag af med det förevarande likartad natur, kostnaderna bestridas

gemensamt från statsverket och från orten, hvardera bidraget utgår

med hälften af totalkostnaden, och utskottet, som, enligt hvad ofvan antydts,

håller före, att man endast med den största försiktighet bör framgå

vid beviljande af anslag för förut ej pröfvade ändamål, icke anser lämpligt

att i afseende a den nu omhandlade verksamheten, åtminstone för

närvarande och innan någon erfarenhet vunnits angående den utsträckning,

i hvilken vederbörande orter kunna vara benägna att med den af Kungl.

Maj:t föreslagna kostnadsfördelningen tillgodogöra sig möjligheten att erhålla

nu ifrågasätta orkestermusik, frångå den vanliga fördelningsgrunden,

synes det utskottet, som om anslaget icke bör sättas till högre belopp, än

som för tillämpning af denna beräkningsgrund är erforderligt. På grund

häraf får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande

proposition och med afslag å herrar Starbäcks

och Christiernsons ofvanberörda motion i hvad den

skiljer sig från Kungl. Maj:ts proposition, må för vidtagande

af åtgärder till höjande af musiklifvet i landet

på extra stat för år 1912 anvisa ett belopp af 28,000

kronor att utgå under de villkor och bestämmelser,

Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets ''Utlåtande Nr 71.

Det skulle här antecknas, att herrar E. A. G. A. Wijkander, P.

Sörensson, 0. Björklund, friherre C. H. Falkenberg, friherre J. G. Beck-Friis

och A. Ekman icke deltagit i förenämnda ärendes handläggning inom

utskottet, samt att herrar F. Berg, K. Starbäck och K. V. Rydén icke

öfvervarit ärendets slutbehandling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:8 Skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. a1 i texten