Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående viss förmån för revisionssekreterare, som utnämnes till hofrättsråd, i fråga om ålderstillägg å hofrättsrådslönen samt en i ämnet väckt motion.

1911-05-09 · 7 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1911:73, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående viss förmån för revisionssekreterare, som utnämnes till hofrättsråd, i fråga om ålderstillägg å hofrättsrådslönen samt en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlutande Nr 73.

1

Nr 73.

Ankom till Riksdagens kansli den 9 maj 1911 kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen

angående viss förmån för revisionssekreterare, som utnämnes

till hofrättsråd, i fråga om ålderstillägg å hofrättsrådslönen

samt en i ämnet väckt motion.

(3:e Afd.)

1 en till Riksdagen aflåten till statsutskottets förberedande behandling

öfverlämnad proposition, nr 168, af den 31 mars 1911 har Kungl.

Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

justitiedepartementsärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva,

att, därest revisionssekreterare, som vid utnämningen till ämbetet

var ledamot i någon af rikets hofrätter, ånyo utnämnes till ledamot i

samma hofrätt, han må för erhållande af ålderstillägg å hofrättsrådslönen

tillgodoräkna sig ej blott den tid, han förut varit ledamot i hofrätten,

utan äfven den tid intill fem år, hvarunder han innehaft revisionssekreterarämbetet.

Till ofvanberörda statsrådsprotokoll har departementschefen anfört

följande:

»Då jag i statsrådet den 13 sistlidna januari inför Eders Kungl.

Majjf föredrog ärendet om reglering af löneförhållandena in. m. vid

necpj justitierevisionen, i hvilket ärende då fattades nådigt beslut om

proposition till Riksdagen i enlighet med hvad af mig blifvit hemställdt,

hade jag äfven att behandla frågan om antalet ordinarie revisionssekreterare

i förhållande till antalet konstituerade.

Löneregleringskommittén hade uti sitt i ärendet afgifna betänkande

såsom en omständighet, hvilken talade för att ett större antal

Bihang till Riksd. prof. 1911. 4 Sami. 1 Afd. 64 Höft. (Nr 73.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Statsutskottets utlåtande AV 73.

revisionssekreterarämbeten borde tillsättas allenast med konstitutorial,

framhållit, att dessa ämbeten fått karaktär af öfvergångsplatser, hvilkas

innehafvare i allmänhet icke lämpligen borde kvarstanna i tjänsten

längre än en begränsad följd af år; vore de ordinarie revisionssekreterarna

allt för många, kunde svårighet möta att i rätt tid bereda

dem öfvergång till andra tjänster, för hvilka de kunde vara skickade.

Till minskande af dessa betänkligheter ifrågasatte jag eu anordning,

som jag emellertid fann lämplig äfven ur andra synpunkter.

Jag erinrade, att de allra flesta revisionssekreterarna, då de mottoge

förordnande i nedre revisionen, vore ledamöter i hofrätterna.

Sådan revisionssekreterare kvarstode, om han vore hofrättsråd eller

under tjänstgöringen i nedre revisionen blefve det. vid hofrättsrådstjänsten

såsom sin ordinarie befattning, så länge han ännu endast inneliade

förordnande eller konstitutorial i nedre revisionen; han kunde

under denna tid när som helst återinträda i hofrätten efter den tjänstålder.

han där innehade, och med oförändrad rätt till åtnjutande af

ålderstillägg å hofrättsrådslönen. Men i och med att han erliölle fullmakt

å revisionssekreterartjänst, lämnade han definitivt hofrätten. Att

han sedermera skulle få återgå till sin verksamhet i hofrätten, torde

hittills hafva ansetts uteslutet; i allt fall ägde han ej räkna sig den

tid. han varit ordinarie revisionssekreterare, till godo i fråga om rätt

till ålderstillägg i hofrätten, och någon bestämmelse, som tillförsäkrade

honom att i fråga om det företräde, äldre ledamot i särskilda hänseenden

hade framför yngre, få räkna tjänstålder från dagen för sin första

fullmakt som ledamot i hofrätten, funnes icke.

Häri förklarade jag mig anse ändring böra ske. Het borde sä

anordnas, att i fall, då omständigheterna gjorde det önskligt, äfven en

ordinarie revisionssekreterare kunde, när vakans i hofrätten uppstode,

återtaga sitt hofrättsrådsämbete utan att afbrottet i hans tjänstgöring

i hofrätten räknades honom till last i nyss berörda hänseenden. Min

mening vore naturligtvis icke, att sådan återgång till hofrätterna

skulle blifva regel. Tvärtom komme nog, framdeles som hittills, i de

flesta fall andra vägar att stå den afgående revisionssekreteraren öppna.

Att honom bereddes äfven den möjligheten att åter ägna sig åt bo

rättstjänsten, skulle enligt min åsikt visa sig ur flera synpunktei ^pidelaktigt.

Särskildt ville jag härmed framhålla, att det för hofrätten

kunde vara en förmån att återfå en ledamot med den \ idgade erfarenhet,

en längre tids tjänstgöring såsom revisionssekreterare skänkte.

Angående de för den föreslagna anordningen erforderliga ändringar

i gällande bestämmelser erinrade jag, att jag ej i det sammanhang

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlutande Nr 73.

hvari frågan sålunda af mig blifvit väckt, både att därutinnan framlägga

förslag; ändringarna borde nämligen vidtagas i föreskrifter, som

gällde för kofrätterna, ej för justitierevisionen. Sedan hofrätterna

beredts tillfälle att yttra sig i frågan, skulle jag anhålla att få återkomma

till densamma.

Efter nådig remiss hafva rikets hofrätter numera afgifvit underdåniga

utlåtanden i ämnet.

Innan jag redogör för dessa yttrandens innehåll, torde jag emellertid

få erinra, att, då statsutskottet i sitt utlåtande i anledning af

Eders Kungl. Maj:ts förslag om ny lönereglering för nedre justitierevisionen

förklarat sig anse, att med hänsyn till en blifvande rättegångsreform

antalet ordinarie revisionssekreterare, som af Eders Kungl. Maj:t

föreslagits till femton, icke borde sättas så högt utan till tolf, utskottet

tillika uttalat sig om ifrågavarande af mig i utsikt ställda anordning,

i det utskottet yttrat, att, då lämpligheten af en sådan anordning,

hvarmed gifvetvis skulle beredas möjlighet till en hastigare omsättning

af de ordinarie revisionssekreterare, syntes, såsom menligt inverkande

på befordringsmöjligheterna inom vederbörande hofrätt, kunna ifrågasättas,

utskottet ansett sig vid bestämmandet af de ordinarie revisionssekreterares

antal icke böra taga i beräkning en dylik anordning.

Då löneregleringsfrågan den 25 februari behandlades af Riksdagen,

uttalades väl i andra kammaren sympatier för att tillfälle bereddes

ordinarie revisionssekreterare att återgå till hofrätterna, men i statsutskottets

af mig återgifna yttrande föreslogs ej någon ändring. För

egen del gaf jag uttryck åt den förhoppning, att denna fråga icke

skulle vara bragt ur världen genom hvad statsutskottet däld yttrat.

Om, såsom jag sade mig hafva anledning antaga, hofrätterna icke skulle

komma att ställa sig afvisande till tanken, vore det min afsikt att

upptaga frågan till förnyadt öfvervägande.

Min förmodan om hofrätternas ställning till den af mig ifrågasatta

anordningen har visat sig grundad. Göta hofrätt har, utan särskild

motivering, förklarat sig icke hafva något att erinra mot förslaget,

och äfven de båda andra hofrätterna hafva funnit detsamma böra godkännas,

dock med viss modifikation.

Sålunda har hofrätten öfver Skåne och Blekinge funnit anordningen,

såsom erbjudande beaktansvärda fördelar såväl för hofrätterna

som för vederbörande tjänsteman, böra åvägabringas, men, då de ändrade

bestämmelserna syntes komma att medföra ökad osäkerhet i

befordringsutsikterna inom hofrätterna, isynnerhet om återgång till

hofrätt icke inskränktes till sällsynta fall, föreslagit, att till för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 73.

minskande af olägenheterna i detta hänseende — hvilka olägenheter

blefve desto mera kännbara ju ringare antalet ledamöter i hofrätten

vore — viss tid skulle fastställas, inom hvilken återgång till hofrätt

borde äga rum, därest vederbörande skulle blifva delaktig af omförmälda

förmåner.

I samma riktning har jämväl Svea hofrätt uttalat sig. Efter att

hafva framhållit de fördelar, den tilltänkta anordningen komme att

medföra såväl därutinnan, att den i sin mån vore ägnad att betrygga

den bästa möjliga rekrytering af nedre revisionen — och en sådan

rekrytering vore för rättsskipningen i högsta instans af synnerlig vikt

— som ock för hofrätten, som därigenom någon gång komme att få

återbörda en ledamot med framstående erfarenhet, öfvergår hofrätten

till frågan om förändringens inverkan på befordringsutsikterna inom

hofrätterna. Det måste — yttrar hofrätten — i allmänhet betecknas

såsom önskvärdt, att befordringsutsikterna vid ett ämbetsverk kunde

åtminstone någorlunda tillförlitligt bedömas af dem, som ägnade detsamma

sitt arbete. Uppenbart vore emellertid, att den förändrade anordning,

hvarom fråga vore, skulle därest den i någon större utsträckning

komme att vinna tillämpning, på ett fullkomligt oberäkneligt

sätt verka förryckande på befordringsmöjligheterna inom hofrätterna.

Detta innebure efter hofrättens tanke en fara, ty otvifvelaktigt skulle

de ovissa befordringsförhållandena verka hämmande på tillströmningen

af arbetskraft, och detta skulle åter innebära ökad svårighet att på

tillfredsställande sätt rekrytera såväl hofrätterna som medelbart äfven

nedre revisionen. Det blefve därför nödvändigt att i nämnda hänseende

åvägabringa någon stadga och säkerhet genom att till viss

tid begränsa den rätt till återinträde i hofrätten, som skulle tillkomma

ordinarie revisionssekreterare. Blefve antalet ordinarie revisionssekreterare

bestämdt till femton och i följd däraf tjänstgöringen

i nedre revisionen före fast anställning inskränkt till ett par år, syntes

nämnda tid kunna sättas till fem år från utnämningen till ordinarie

revisionssekreterare, men, därest antalet stannade vid tolf, syntes den

böra begränsas till tre år från sagda tidpunkt. Äfven med sålunda

föreslagen begränsning syntes det intresse, man med nämnda anordning

ville främja, blifva tillgodosedt, utan att rubbningen i hofrättens befordringsförliållanden

blefve alltför betungande. Genom dylik tidsbegränsning

skulle äfven vinnas, att, då revisionssekreterare återtoge

hofrättstjänstgöringen, afbrottet i hans verksamhet inom hofrätten

aldrig varat så länge, att han icke kunde antagas komma att med

oförminskad kraft och intresse åter ägna sig åt hofrättsarbetet. Slut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 73.

ligen framhåller hofrätten, att den ifrågasatta anordningen icke kunde

anses antaglig under annan förutsättning än den, soin legat till grund

för mitt yttrande i frågan inför Eders Kungl. Maj:t, eller att densamma

afsåge revisionssekreterares öfverflyttning till liofrättsrådsämbetet allenast

i den hofrätt, han vid utnämningen till revisionssekreterare tillhörde.

Äfven statskontoret har afgifvit infordradt utlåtande i ärendet,

men har därvid inskränkt sig till att undersöka, Indika förändringar

i gällande författningar kunde kräfvas för förslagets genomförande.

Med de yttranden, hvilka nu föreligga från hofrätterna, torde

det vara all anledning att fullfölja tanken att för revisionssekreterare,

som innehaft hofrättsrådsämbete, möjliggöra återgång till ledamotskap

i hofrätten. Att väsentliga fördelar genom en dylik anordning skulle

vinnas, därom synas meningarna ej vara delade; och om, på sätt Svea

hofrätt samt hofrätten öfver Skåne och Blekinge ifrågasatt och äfven

jag finner lämpligt, de förmåner, som skulle tillförsäkras den till hofrätten

återvändande revisionssekreteraren göras beleende af att återgången

sker inom viss tid efter utnämningen till ordinarie revisionssekreterare,

torde betänkligheterna i fråga om anordningens menliga

inverkan på befordringsutsikterna i hofrätterna blifva i det väsentliga

undanröjda, I hvarje särskilt fall bör naturligtvis för öfrigt vid behandling

af revisionssekreterares ansökning om utnämning ånyo till

ledamot i den hofrätt, han förut tillhört, hänsyn tagas till befordringsförhållandena

i hofrätten vid den ifrågavarande tiden. Med sagda

modifikation och med nödig varsamhet i tillämpningen böra sålunda

enligt min mening de olägenheter, förändringen kunde i berörda hänseende

medföra, blifva förebyggda.

Den åtgärd, som närmast bör vidtagas för förändringens genomförande,

är, att hos Riksdagen göres framställning om erforderlig bestämmelse

angående rätt för revisionssekreterare, som återgår till

hofrätt, att i viss utsträckning räkna sig revisionssekreterartjänstgöringen

till godo för tillträde till ålderstillägg i hofrätten.»

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft eu

inom Andra kammaren af herr B. Petrén väckt motion (nr 357), däri

hemställts, att det i förevarande proposition äskade medgifvandet måtte

så utsträckas, att, därest revisionssekreterare utnämnes till ledamot i

samma hofrätt, i hvilken han vid utnämningen till ämbetet var fiskal,

lian må, för erhållande af ålderstillägg å hofrättsrådslönen, få tillgodo
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande Nr 73.

räkna tåg (len tid intill fem år, hvarunder lian innehaft revisionssekreterarämbetet.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:^

,jI propositionen nr 168 har föreslagits, att Riksdagen måtte medgifva,

att, därest revisionssekreterare, som vid utnämningen till ämbetet

var ledamot i någon af rikets hofrätter, ånyo utnämnes till ledamot i

samma hofrätt, han må, för erhållande af ålderstillägg å hofrättsrådslönen,

tillgodoräkna sig ej blott den tid, han förut varit ledamot i hofrätten,

utan äfven den tid intill fem år, hvarunder han innehaft revisions
sekreterarämbetet.

_ .

Syftet med den föreliggande propositionen är att bereda ordinarie

revisionssekreterare tillfälle att i förekommande fall kunna utan alltför

stor minskning i inkomster återgå såsom hofrättsråd till den hofrätt,

hvilken han tidigare tillhört. _ 0 ...

I propositionen förutsättes såsom visst, att de, som från tjänstgöring

i hofrätt emottaga förordnande i nedre justitierevisionen, hunnit

befordras till hofrättsråd, innan de komma i tur att utnämnas till ordinarie

revisionssekreterare.

Om ock så hitintills med få undantag varit fallet, torde det dock

vara anledning förmoda, att, sedan antalet ordinarie revisionssekreterare,

från och med nästa års början höjts från 8 till 15 samt, i händelse åt

bifall till propositionen, återgång till hofrätt från revisionssekreterarämbete

tillika kan emellanåt vara att emotse, det — särskildt beträffande

de mindre hofrätterna — framdeles understundom kommer att inträffa,

att personer, innan de ännu hunnit befordras till hofrättsråd, blifva i

tur att utnämnas till ordinarie revisionssekreterare. Så torde exempelvis

med all sannolikhet blifva fallet med flera af dem, som efter föregående

tjänstgöring i hofrätten öfver Skåne och Blekinge för närvarande uppehålla

revisionssekreterartjänst.

Då det emellertid saknas giltig anledning att från den i propositionen

åsyftade förmånen afskära dem, som vid utnämningen till revisionssekretarämbete

icke ännu hunnit blifva hofrättsråd, torde det åt Riksdagen

äskade medgifvandet lämpligen böra utsträckas att omfatta jämväl

dem, som vid utnämningen till nämnda ämbete voro fiskaler i någon

af rikets hofrätter.»

Då utskottet förutsätter, att den af Kung!. Maj:t nu föreslagna

anordningen varder så tillämpad, att de olägenheter, förändringen kunde

medföra i fråga om befordringsmöjligheterna i rikets hofrätter, blifva

förebyggda, samt den begränsning med afseende å förmånens åtnjutande,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 73.

7

som upptagits i Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, synes utskottet

innebära eu viss trygghet i berörda afseende, har utskottet icke velat

motsätta sig hvad Kungl. Maj:t i förevarande afseende föreslagit. Och,

då det torde saknas giltig anledning att vid bifall härtill från denna

förmån afskära dem, som vid utnämningen till revisionssekreterarämbete

icke ännu hunnit blifva hofrättsråd, har utskottet funnit sig böra biträda

jämväl hvad motionären föreslagit i syfte af förmånens utsträckning till

dem, som vid utnämning till revisionssekreterarämbete innehaft fiskalabefattning

i hofrätt.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts

ofvannämnda proposition och herr PetrénS förberörda

motion,, medgifva

a) att, därest revisionssekreterare, som vid utnämningen

till ämbetet var ledamot i någon af rikets

hofrätter, ånyo utnämnes till ledamot i samma hofrätt,

han må för erhållande af ålderstillägg å hofrättsrådslönen

tillgodoräkna sig ej blott den tid, han

förut varit ledamot i hofrätten, utan äfven den tid

intill fem år, hvarunder han innehaft revisionssekreterarämbetet,

samt

b) att, därest revisionssekreterare utnämnes till

ledamot i samma hofrätt, i hvilken han vid utnämningen

till revisionssekreterarämbetet var fiskal, lian

må, för erhållande af ålderstillägg å hofrättsrådslönen,

tillgodoräkna sig den tid intill fem år, hvarunder han

innehaft revisionssekreterarämbetet.

Stockholm den 9 maj 1911.

På statsutskottets vägnar:

G. BILL ING.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:2 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet. s. 1 i texten