Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående förlängning af västra vågbrytaren vid Hand hamn i Mjällby socken af Blekinge län.

1911-05-16 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1911:96, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående förlängning af västra vågbrytaren vid Hand hamn i Mjällby socken af Blekinge län.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

3

Nr 96.

Ankom till Riksdagens kansli den 16 maj 1911 kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition

angående förlängning af västra vågbrytaren vid Hand

hamn i Mjällby socken af Blekinge län.

(4:e Afd.).

Uti en den 21 april 1911 till Riksdagen afbiten, till statsutskottets

förberedande behandling öfverlämnad proposition, nr 206, har Kungl.

Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att till bestridande af

kostnaden för förlängning genom statens försorg af västra vågbrytaren

vid Hand hamn i Mjällby socken af Blekinge län å extra stat för år

1912 anvisa ett anslag af 24,300 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att

redan under innevarande år af tillgängliga medel förskottsvis utanordna

beloppet.

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen

i ärendet anfört följande:

»Uti en till Kungl. Maj:t ställd och till civildepartementet den 3 april

1911 inkommen skrifvelse har väg-och vattenbyggnadsstyrelsengjortframställning

om anslag för iståndsättande och förbättring af Hanö hamn

i Mjällby socken och Listers härad af Blekinge län.

Hanö är en skoglös och för odling omöjlig klippö med en längd

af omkring 2 1 4 kilometer och en bredd af omkring 1 kilometer, belägen

omkring 4 kilometer från närmaste land. Förutom Hanö fiskläge,

förlagdt å öns västra sida, finnes å ön lots- och fyrstation. Befolkningens

antal uppgår enligt senaste mantalsskrifning till 204 personer.

Hamnen, som anlagts vid fiskläget, har utförts hufvudsakligen på

statens bekostnad, utan iakttagande af det för anslag från bro- och hamnbyggnadsfonden

stadgade villkor, att statens bidrag i regel må bestäm
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

mas till högst två tredjedelar af den beräknade kostnaden enligt den

fastställda arbetsplanen.

Kung!. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län hade nämligen,

jämte vitsordande af hamnens stora betydelse för fiskarbefolkningen samt

lots- och fyrpersonalen, framhållit, att från enskilda ej kunde till hamnanläggningen

påräknas något bidrag åtminstone icke af någon betydenhet.

Sedan Kungl. Maj ds befallningshafvande anbefallts att från

fiskarbefolkningen å Hand inhämta yttrande, huruvida befolkningen vore

villig att medels arbetsprestationer eller annorledes bidraga till hamnanläggningens

utförande, förklarade sig emellertid 29 å Hand bosatta

fiskare villiga att bidraga till hamnbyggnaden, hvarje fiskare med 75

dagsverken.

Därjämte tillstyrkte lotsstyrelsen, att af lotsverkets medel måtte beviljas

ett bidrag af 10 procent af anläggningskostnaden samt att lotsverket

skulle betala 10 procent af förekommande underhållskostnader.

Uti proposition till 1900 års Riksdag föreslog Kungl. Majd Riksdagen

att såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för anläggning

genom statens försorg af en hamn vid Piano fiskläge bevilja ett anslag

af 101,500 kronor och däraf på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp

af 50,000 kronor. I skrifvelse den 7 maj 1900 anmälde Riks
dagen,

att Kungl. Maj ds framställning vunnit Riksdagens bifall. Sedermera

har 1901 års Riksdag på extra stat för år 1902 anvisat återstående

beloppet, 51,500 kronor.

Förutom de af Riksdagen anvisade medlen och fiskarbefolkningens

dagsverken har till hamnanläggningen från lotsverket utbetalts en summa

af 12,200 kronor.

Hamnanläggningen fullbordades under år 1905, och då å de anvisade

medlen uppstått en behållning af 2,726 kronor 99 öre, har detta

belopp inlevererats till statskontoret.

Hvad angår det framtida underhållet af hamnbyggnaden, framhöll

dåvarande departementschefen i det yttrande till statsrådsprotokollet,

som fanns bifogadt förenämnda proposition till 1900 års Riksdag, att

Mjällby kommun förbundit sig att ansvara för hamnens underhåll under

de tio första åren, efter det anläggningen blitvit afsynad och godkänd,

under villkor att blifvande hamnkassa ställdes under kontroll af socknens

kommunalnämnd. Lotsstyrelsen hade tillstyrkt bidrag af lotsverkets

medel till underhållet med en tiondedel af kostnaden därför. Och slutligen

hade fiskarbefolkningen å Hanö åtagit sig att bidraga därtill genom

årliga hamnafgifter för fisklägets båtar, hvilka utgifter jämte de

hamnafgifter, som kunde påföras andra hamnen anlöpande farkoster,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 9(1.

5

af Kung!. Maj:ts befallningshafvande uppskattats till ett årligt belopp

af omkring 400 kronor. Under de tio första åren efter anläggningens

fullbordande komme sålunda underhållet af hamnen att bestridas med

det af lotsstyrelsen tillstyrkta bidrag samt med ofvan omförmälda hamnafgifter,

af hvilka sistnämnda borde bildas en hamnfond, ställd under

kontroll af kommunalnämnden i Mjällby socken, hvilken kommun ansvarade

för hvad därutöfver tilläfventyrs för hamnens underhåll erfordrades.

Efter nämnda tio års förlopp funnes, anförde departementschefen

vidare, för hamnens underhåll att tillgå lotsverkets omförmälda bidrag

samt inflytande kamnafgifter, hvilka komme att tillväxa, i den mån rörelsen

vid hamnen utvecklades. Hamnunderhållet syntes sålunda vara i

detta fall lika tillfredsställande betrvggadt som vid åtskilliga andra hamnanläggningar,

för hvilka statsbidrag beviljats.

Uti sin omförmälda skrifvelse den 7 maj 1900 anförde Riksdagen*

att i förevarande fall, då på grund af. hamnens stora betydelse för det

allmänna dess anläggning skulle till hufvudsaklig del bekostas af statsmedel,

anledning ej syntes förekomma att beträffande säkerheten för

hamnbyggnadens framtida underhåll fordra uppfyllande af enahanda villkor,

som vore bestämda för erhållande af bidrag till dylikt företag från

den s. k. hamnfonden. Med hänsyn härtill hade det sätt, på hvilket,

enligt hvad statsrådsprotokollet utvisade, blifvit sörj dt för det framtida

underhållet af ifrågavarande hamnbyggnad, synts kunna godkännas;

dock hade Riksdagen velat framhålla, att, då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

hade att med därför afsedda medel ombesörja berörda underhåll,

den för ändamålet bildade hamnfonden borde stå under nämnda

styrelses förvaltning.

Då ärendet den 21 september 1900 föredrogs inför Kungl. Maj:t,

anbefalldes väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att i enlighet med af

Kungl. Magt fastställd plan låta utföra hamnanläggningen. Samtidigt

meddelade Kungl. Maj:t bestämmelse angående hamnens vidmakthållande.

I sådant afseende föreskref Kungl. Maj:t, att det skulle åligga väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen att ombesörja hamnanläggningens framtida underhåll.

Härtill skulle användas

dels den afgift af fem kronor för hvarje mindre och tio kronor

för hvarje större fiskebåt, som det skulle åligga en hvar ägare af fiskebåt

å ön att till hamnkassan årligen utgifva,

dels inflytande hamnafgifter enligt taxa, som på förslag af vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen och sedan vederbörande blifvit hörda komme

att af Kungl. Maj:t fastställas,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

dels det bidrag af tio procent af årliga kostnaden för hamnunderhållet,

som skulle af lotsverkets medel gäldas,

och dels under de tio första åren, efter det anläggningen blifvit

afsynad ocli godkänd, det bidrag till hamnunderhållet, som på grund af

Mjällby kommuns åtagande komme att af kommunen utgöras.

Därjämte ålade Kungl. Maj:t väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att

årligen under de tio första åren, efter det anläggningen blifvit afsynad

och godkänd, delgifva kommunalnämnden i Mjällby socken redogörelse

för de under året till bekostande af underhållet influtna medel och därmed

bestridda utgifter. Slutligen bestämde Kungl. Maj:t, att den hamnkassa,

som af de inflytande, för hamnunderhållet afsedda men icke omedelbarligen

använda afgifter kunde komma att bildas, skulle stå under

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förvaltning.

Uti en till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ingifven rapport anmälde

hamnmästaren vid Ilanö, att genom de svåra stormarna under

hösten 1909 den yttre stenfyIlningen utanför hamnens västra vågbrytare

blifvit af vågsvallet utrifven och att ny stenfyllning behöfde påföras.

Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat Kungl. Maj:t

underrättelse om förhållandet, bemyndigade Kungl. Maj:t den 27 maj 1910,

i enlighet med styrelsens därom gjorda hemställan, styrelsen att låta

uppgöra förslag till åtgärder för kvarhållande af den yttre stenfyllningen

längs västra vågbrytaren vid Hand hamn. Därjämte anbefallde

Kungl. Maj:t väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att anmoda Mjällby

kommun att kostnadsfritt tillhandahålla handtlangning, inbegripet förmän

för handtlangningsmanskap, båtar och sådan undersökningsredskap, som

ej är att hänföra till instrumenter.

Med anledning häraf och sedan Mjällby kommun den 7 augusti

1910 till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen aflämnat förbindelse att vid

undersökningen kostnadsfritt tillhandahålla handtlangning med mera, förordnade

styrelsen den 18 i samma månad t. f. distriktschefen i södra

väg- och vattenbyggnadsdistriktet, kaptenen E. Sahlén att upprätta den

erforderliga arbetsplanen.

Sedermera inkommo 35 fiskare samt lots- och fyrpersonalen på ön

med en skrift till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och framhöllo häruti,

att det vore behöfligt, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i samband

med det förestående reparationsarbetet läte förlänga västra hamnarmen

med två kistors längd i riktning mot Listers hufvud.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

7

Berörda skrift blef af väg ock vattenbyggnadsstyrelsen öfverlämnad

till kaptenen Sahlén med anmodan att jämväl uppgöra det förslag, som

med framställningen i fråga afsåges.

Efter verkställd undersökning på platsen kar kaptenen Saklén till

väg- ock vattenbyggnadsstyrelsen inkommit med förslag till förbättring

af västra vågbrytaren vid Hand kanin.

Uti det till förslaget körande betänkandet kar kaptenen Saklén anfört,

att den utanför västra vågbrytaren varande stenfyllningen under

årens lopp vid stormtillfällen utdragits på djupare vatten, så att densamma

nu till större delen icke räcker upp till öfverkanten af de stenfyllda

kistor, å hvilka den öfver vatten varande öfverbyggnaden är uppmurad,

i följd hvaraf fara är för handen, att vågbrytarens kistor ock

öfverbyggnad skola äfventyr as, samt att det, för att sjön icke skall med

sådan våldsam kraft som nu, sedan denna yttre afbrottsstenfyllning dragits

ut, åverka vågbrytaren, erfordras, att denna utanför varande stenfyllning

förefinnes i sådan mängd och så ordnad, att den är i stånd att

i erforderlig grad bryta sjöarna, hvarför den nu kvarliggande afbrottsstenen

under alla förhållanden måste ökas genom ny påfyllning på

lämpligt sätt ordnad.

Beträffande medlen att åstadkomma att den sålunda kompletterade

utfyllningen icke åter må ramponeras ock dragas ut på djupet, kar

kaptenen Saklén framhållit, att det såsom en möjlig och tillförlitlig åtgärd

i detta syfte kunde tänkas, att man medelst i stenfyllningen anbragta

ock sinsemellan förbundna rader af i kafsbottnen nedslagna pålar

af räls, järnbalkar eller järnbeton kvarhölle stenen. Då bottnen utanför

ön är synnerligen härd ock stenbunden, bestående af härd ock mycket

stenblandad alm, torde det emellertid enligt kaptenen Sakléns mening icke

låta sig göra att förfara på detta sätt, enär det vore så godt som omöjligt

att utan extraordinära åtgärder, hvilka skulle medföra högst afsevärda

kostnader, kunna på ett tillfredsställande ock effektivt sätt anbringa och

i bottnen fastgöra ett dylikt pålverk.

En annan enligt allt att förutse jämväl betryggande metod vore,

säger kaptenen Saklén, att vid stenfyllningens fot nedsänka en rad af

vanliga stenkistor, hvilka kunde utgöra stöd ock skydd för afbrottsstenen.

Ehuruväl det mot en sådan åtgärd icke reste sig några betänkligare

tekniska svårigheter, syntes det emellertid tvifvelaktigt, huruvida

icke kostnaden härför måste anses utgöra ett relativt taget alltför stort

belopp. Under förutsättning att hvarje af de i sådant fall erforderliga 18

kistorna gjordes 2 meter hög, 3 meter bred och 8 meter lång samt att

stenfyllningen ökades så, att den i medelvattenytan finge 6 meters bredd

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 9G.

med dosering 1 på 6 ofvan ock 1 på 2 under denna höjd, såväl ofvan- som

nedanom kistorna, skulle kostnaden härför enligt verkställd utredningbelöpa

sig till 32,400 kronor. Så relativt kostbara åtgärder för afbrottsstenens

kvarhållande borde dock tillgripas, endast såvida inga enklare

och mindre kostbara förfaringssätt, som kunde förutsättas lämna nöjaktigt

resultat, kunde tänkas här användbara. För egen del var kaptenen

Sahlén nämligen öfvertygad om, att ett tillfredsställande resultat beträffande

afbrottsstenens kvarliggande skulle ernås för en kostnad, som uppginge

till endast omkring en tredjedel af förenämnda belopp, därest den

erforderliga kompletteringen utfördes enligt det af honom uppgjorda

förslaget. Detta förslag afser, att stenutfyllningen för en beräknad

kostnad af 11,700 kronor påfylles med grof, sprängd eller kilad sten af

minst 1,5 å 2 tons vikt till G meters bredd i medelvattenytan samt med

dosering 1 på 6 ofvan och 1 på 2 under denna höjd. De af befolkningen

å ön hörda hysa, uppgifver kaptenen Sahlén, jämväl härom samma

åsikt, särskildt med hänsyn till att afbrottsstenen nu efter att hafva utstått

så många stormars påkänningar, senast under hösten 1910, blifvit

någorlunda fastbunden och fått stadga.

Beträffande den af befolkningen på ön begärda förlängningen af västra

vågbrytaren anför kaptenen Sahlén i betänkandet, att vanskligheten att

vid hård vind från sydkanten komma in i eller ut ur hamnen synes

göra nödvändigt, att bättre förhållande härvidlag åvägabringas. Det

framginge tydligt, att under nuvarande omständigheter hamnen icke till

fullo motsvarade det ändamål, som med densammas byggande afsetts.

Hamnen vore svårt utsatt för sjöns åverkan vid hård vind från sydost

till sydväst. Svårast verkade brottsjöarna vid sydostlig storm, då visserligen

hamnen läge i lä för vindriktningen, men den grofva sjön rullade

rundt öns södra ända samt sammanpressades mellan ön och fastlandet

och med våldsam kraft vräkte rätt på hamnen. \7id hård vind

mellan sydost och sydväst bråte sjön under nuvarande förhållanden i hög

grad öfver västra vågbrytaren, och brottsjöarna, som uppstå strax utanför

pirhufvudet, omöjliggjorde så godt som all navigering därstädes.

Vid dylik vind med en styrka af omkring 8 å 9 grader eller mera enligt

Beaufortska skalan vore risken alltför stor att söka angöra eller utsegla

ur hamnen, då man befarade, att farkosten antingen skulle krossas

mot hamnarmarna eller kastas upp mot land. Under förenämnda vindförhållanden

kunde lotspersonalen emellanåt för lotslijälp icke ens med

motorbåt taga sig ut ur hamnen utan måste utgå med en mindre rodd
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

9

båt från östra sidan af ön, hvilket medförde åtskilligt af besvär och

fara.

Enda sättet att råda bot härutinnan anser kaptenen Sahlén vara,

att västra vågbrytaren förlänges i ungefär nordvästlig riktning. Förslaget

upptager därför en till en kostnad af 24,300 kronor beräknad

dylik förlängning af 22 meters längd i 45° riktning utåt från den nuvarande

vågbrytaren räknadt. Det förutses därvid, att brottsjöarna skola

kastas utåt, så att vid in- och utsegling, äfven vid hårdaste väder, något

så när smult vatten kommer att finnas i inloppet till hamnen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har framhållit, att därest bottnens

beskaffenhet vid Hanö hamn kunnat medgifva nedkraning af en

förpålning af järnräls eller järnbalkar vid foten af afbrottsstenfyllningen

längs västra vågbrytaren, hade därigenom stenfyllningens utdragande

af den återfallande sjön kunnat i möjligaste mån förhindras. Då emellertid

undersökning gifvit vid handen, att bottnen består af mycket hård,

stenbunden alm, kunde man icke genom vanlig nedkraning drifva pålar

ned till sådant djup, att nödig stadga och försträfningsstyrka kunde

vinnas för en förpålning.

Den andra af kaptenen Sahlén omförmälda metoden att betrygga

afbrottsstenfyllningens kvarliggande med tillhjälp af en yttre rad åt'' vid

stenfyllningens fot nedsänkta stenkistor skulle, anför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

medföra eu kostnad af icke mindre än 32,400 kronor

och förordas icke af förslagsställaren, som — med framhållande att så relativt

kostbara åtgärder icke för ändamålet borde tillgripas, såvida enklare

och mindre kostbara förfaringssätt kunna här användas och lämna nöjaktigt

resultat — säger sig vara öfvertygad om, att genom stenfyllningens

komplettering, på sätt det af honom uppgjorda förslaget angifver,

ett tillfredsställande resultat beträffande afbrottsstenens kvarliggande skall

ernås för endast tredjedelen af nyssnämnda kostnad.

För att en dylik yttre rad af stenkistor skola kunna utgöra ett

hållbart skydd mot afbrottsstenfyllningens utrifvande af de återrullande

sjöarna, fordras, påpekar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att det äfven

utanför denna yttre kistrad ständigt förefinnes en stenfyllning nog kraftig

att skydda dessa kistor för sönderslagning, för hvilken påföljd de

ofelbart blifva utsatta, så snart sjön utsugit den utanför dem varande

stenfyllniugen. Det blefve därför nödvändigt att vidmakthålla denna

genom återfyllning, så snart den blifvit i mera eller mindre grad utdragen.

Kostnaden komrne därför icke att inskränka sig till beräknade

32,400 kronor, utan härtill komme kostnad för vidmakthållande äfven

Bihang till Rihd. prof,. 1911. 4 Sami. 1 Afä. SO Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

af stenfyllningen utanför de yttre stenkistorna, och hade man sålunda

att räkna icke endast med nämnda kostnadsbelopp för ernående af ett

betryggande skydd för västra vågbrytaren vid Hanö.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför vidare.

Förslagsställaren synes vara af den uppfattningen, att, därest stenutfyllningen

blott kompletterades på det af honom angifna sättet, densamma

genom själfva sin anordning och sina dimensioner därefter skall förmå

motstå sjöns utsugning. Detta antagande kommer erfarenheten helt visst

att jäfva. Öfverallt där vågbrytarna måste skyddas medelst en yttre

stenfyllning för att bryta sjöns kraft mot vågbrytaren, rubbas denna

stenfyllning af sjön, därvid under våldsamma stormar stenblocken dels

kunna slungas in öfver vågbrytaren dels ock dragas ut af de återfallande

sjöarna. Därvid utplanas afbrottsstenfyllningen och kommer efter de

nödvändiga förnyade påfyllningarna att antaga eu allt större utsträckning

och eu allt svagare dosering ut från vågbrytaren. Först sedan

denna utsträckning och denna förflackning nått den omfattning och de

påfyllda stenblocken den storlek, som på hvarje hamnplats visar sig svara

mot de därstädes rådande förhållandena med afseende å vågornas kraft

och stormarnas våldsamhet, pläga afbrottsstenfyllningarna börja visa sig

betryggande och stå vid lag. Det blir därför på hvarje särskild hamnplats

en ren erfarenhetssak att komma till klarhet med, huru stor mäktighet

afbrottsstenfyllningen måste erhålla och hvilka doseringar den

måste slutligen antaga, innan den kan stå vid lag för framtiden. Vid

sådant förhållande kan man blifva öfvertygad om ett tillfredsställande

resultat af en projekterad afbrottsstenfyllning endast och allenast genom

en för platsen i fråga redan vunnen erfarenhet, som visar att den utförda

afbrottsstenfyllningen verkligen motsvarar den därstädes behöfliga

mäktigheten och formationen. Men just härför är det också, när det

såsom vid Hanö icke är möjligt att genom förpålningar kvarhålla stenfyllningen

och man sålunda är hänvisad att gå den rena försöksvägen,

skäl att välja den billigaste åtgärden och först i mån af behof lägga

ned ytterligare kostnad. Ehuruväl det är att emotse, att den föreslagna

kompletteringen af afbrottsstenfyllningen skall i framtiden visa sig kräfva

än ytterligare påfyllning, innan utsträckningen och förflackningen nått

den omfattning, som kan betrygga afbrottsfyllningens orubbade bestånd,

är det under förevarande omständigheter riktigare att för närvarande

inskränka sig till den föreslagna kompletteringen af stenfyllningen,

istället för att tillgripa den betydligt dyrare anordningen med ökad stenfyllning

jämte en yttre kistrad, som själf kräfde skydd genom påfyllning

tid efter annan af dess yttre stenfyllning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

StatsutsJcottets utlåtande Nr 96.

11

Den föreslagna förlängningen af västra vågbrytaren med 22 meter

bär, anför vidare väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, erfarenheten redan

visat vara i hög grad behöflig.

De förhållanden, under hvilka förslaget om anläggning af en båthamn

vid Hanö år 1895 hade att arbeta sig fram, voro, säger väg- och

vatten byggnadsstyrelsen, sådana, att det var en bjudande nödvändighet,

så framt hela företaget öfverhufvud skulle kunna tänkas bringadt till

utförande, att inskränka kostnaden till den minsta möjliga. Följden blef

ock den under sådana förhållanden vanliga, att hamnanläggningen fick

tilltagas med minsta möjliga utsträckning af vågbrytarna och att dessa

fingo förläggas så nära land och på så grundt vatten som möjligt.

Detta har åter medfört, att hamngattet eller inseglingsöppningen ligger

på endast 3,5 till 4,o meters vattendjup och så nära stranden, att sjön

vid sydliga stormar bryter så hardt mot strandgrundet och västra vågbrytarens

yttre del, att det är riskabelt att angöra eller utsegla

ur hamnen på grund af de brottsjöar, som uppstå strax utanför pirhufvudet

å sagda vågbrytare. Genom en förlängning af denna senare

på sätt nu föreslås skulle förhållandena i sådan måtto förbättras,

att angöringen komme att underlättas, då farkosten kommit i lä innanför

förlängningen, innan den måste söka inseglingsöppningen, samt

att utseglingen genom denna likaledes komme att ske i smult vatten,

innan farkosten träffas af brottsjöarna, då den behöfver fritt manöverrum.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har slutligen framhållit, att komplettering

af den yttre afbrottsstenfyllningen med nödvändighet måste

ske under 1911 års sommar, på det att icke genom de kommande höstoch

vårstormarna västra vågbrytaren kommer att lida svåra skador,

som medföra större reparationskostnader. Då vidare den föreslagna

förlängningen af västra vågbrytaren, på samma gång den är af behofvet

oundgängligen påkallad, är att anse som nybyggnad och sålunda,

då hamnanläggningen tillhör statsverket, torde böra bekostas

af detta, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte för arbetets utförande ställa till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förfogande dels ett belopp af 11,700 kronor för underhåll af

västra vågbrytaren vid Hanö hamn genom komplettering af den yttre

afbrottsstenfyllningen utanför densamma dels ock ett belopp af 24,300

kronor till förlängning af vågbrytaren, allt i enlighet med den af kaptenen

Sahlén upprättade arbetsplanen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets- utlåtande Nr 96.

Genom nådig remiss har lotsstyrelsen anbefallts att afgifva underdånigt

utlåtande i ärendet och att därvid särskildt meddela, huruvida

af lots verkets medel anses böra beviljas ett bidrag af tio procent af den

beräknade kostnaden för förlängning af den västra vågbrytaren vid

Ilanö hamn.

Med anledning häraf har lotsstyrelsen den 7 april afgifvit underdånigt

utlåtande och däruti anfört, att lotsstyrelsen i likhet med vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen anser det af kaptenen Sahlén framlagda

förslaget till reparation af den nu befintliga delen af västra vågbrytaren,

vara, under föreliggande förhållanden, det lämpligaste och ur kostnadssynpunkt

billigaste.

Vidkommande den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ifrågasatta

förlängningen af västra hamnarmen torde densamma, säger lotsstyrelsen,

med all sannolikhet komma att i afsevärd grad underlätta angöringen

af hamnen under stormig väderlek, men enligt lotsstyrelsens förmenande

torde det vara tvifvelaktigt, huruvida denna förlängning är tillräcklig,

för att hamnen skall kunna angöras eller båtar taga sig ut därifrån

under alla förhållanden.

Då den genom Kungl. Maj:t den 16 juni 1905 förordnade fiskeliamnskommissionen

trädde i verksamhet, voro, fortsätter lotsstyrelsen,

statsmedel redan anvisade till anläggning af en fiskehamn vid Hand,

hvilken hamn i öfrigt då redan var nyligen fullbordad. Man torde

kunna antao-a, att under andra förhållanden sagda kommission i sitt förslag

till anläggning af fiskehamnar vid rikets kuster säkerligen upptagit

äfven hamnen vid Hand till utförande. Det förhållandet, att nödvändigheten

af en fiskehamn vid Hand föranledt anvisande af medel till

densamma före andra nu föreslagna fiskehamnar, synes lotsstyrelsen icke

böra särställa denna hamn gentemot öfriga fiskehamnar, som komma

att med statsmedel utföras, hvadan enligt lotsstyrelsens förmenande

riktigast torde vara, att hamnens nu af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagna utbyggande och förbättring utföres med statsmedel af samma

art, som de, Indika komma att för anläggning af andra fiskehamnar anvisas.

Därjämte har lotsstyrelsen för sin del förklarat sig anse, att

hamnen lämpligen borde för framtiden underhållas och förvaltas på

samma sätt, som beträffande öfriga med statsmedel utförda fiskehamnar

kan varda stadgadt.

Af väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrifvelse framgår, att den

västra vågbrytaren vid Hanö hamn bör iståndsättas under innevarande

års sommar, därest man icke skall äfventyra, att delar af hamnen alldeles

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

13

förstöras. Reparationen synes böra äga rum enligt den af kaptenen

Sahlén uppgjorda planen, hvilken förordats af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt lotsstyrelsen och af de alternativ, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

anser kunna ifrågasättas, medför den minsta kostnaden.

Denna har af kaptenen Sahlén beräknats till 11,700 kronor. Af

detta belopp torde på grund af bestämmelserna i nådiga brefvet den 21

september 1900 lotsverk^ böra betala en tiondel eller 1,170 kronor.

Lotsstyrelsen har visserligen förklarat sig anse, att hamnen bör för

tramtiden underhållas och förvaltas på samma sätt, som beträffande

öfriga med statsmedel utförda fiskehamnar kan varda stadgadt. Lotsverkets

bidrag skulle därigenom möjligen upphöra. Jag anser emellertid

anledning saknas att, åtminstone så länge Mjällby kommun är pliktig

att ansvara för hamnens vidmakthållande, ändra de genom nådiga brefvet

den 21 september 1900 meddelade bestämmelserna angående hamnens

underhåll.

Från hamnkassan kan icke erhållas något bidrag. Behållningen i

kassan utgjorde vid 1909 års utgång 57 kronor 10 öre, men var vid

1910 års slut för tillfället ingen. Återstoden af kostnaden för hamnens

iståndsättande bör alltså betalas af Mjällby kommun på grund af dess

förbindelse att ansvara för hamnens framtida underhåll under de tio

första åren, efter det anläggningen blifvit afsynad och godkänd.

Åtskilliga medlemmar af kommunen lära visserligen hysa den meningen,

att kommunens åtagande förfallit, enär Kung!. Maj:t i enlighet

med Riksdagens uttalade åsikt föreskrifvit, att den hamnkassa, som af

de inflytande hamnafgifterna kunde komma att bildas, skall stå under

väg- och vattenbyggnadsstyrclsens förvaltning. Kommunens såsom villkor

för dess underhållsskyldighet uppställda fordran, att den blifvande

hamnkassan ställdes under kontroll af socknens kommunalnämnd, skulle

nämligen härigenom icke hafva uppfyllts. Vid framförande af denna

åsikt synes man emellertid icke hafva tagit i betraktande, att Kungl.

Maj:t, enligt hvad förut omförmälts, meddelat bestämmelse i syfte att

bereda kommunen tillfälle att utöfva kontroll öfver hamnmedlens förvaltning.

Men om kommunen skulle vägra att utbetala den del af underhållskostnaden,

som bör af kommunen gäldas, måste beloppet af statsverket

förskotteras, enär, såsom förut framhållits, hamnens reparation

måste verkställas innevarande års sommar. Statskontoret lärer i sådant

fall böra anbefallas förskjuta beloppet, och talan får därefter anhängiggöras

mot kommunen om förskottets ersättande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

På sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat, omfattar den

af kaptenen Sahlén uppgjorda planen icke blott iståndsättande utan äfven

förlängning af den västra vågbrytaren med 22 meter. Denna utvidgning

af hamnen, som begärts af fiskarbefolkningen samt lots- och fyrpersonalen,

betingas däraf, att in- och utsegling ur hamnen vid sydlig

storm under nuvarande förhållanden medför stor risk och ibland är

omöjlig samt att hamnen därför delvis förfelat sitt ändamål. Såväl vägocli

vattenbyggnadsstyrelsen som lotsstyrelsen hafva också förordat förslaget.

Genom den västra vågbrytarens ifrågasatta förlängning synas i

hufvudsak tillfredsställande förhållanden uppnås. Af lotsstyrelsen har

visserligen ifrågasatts, huruvida den af kaptenen Sahlén föreslagna förlängningen

af västra vågbrytaren är tillräcklig, för att hamnen skall

kunna angöras eller båtar taga sig ut därifrån under alla förhållanden.

Med anledning däraf tillåter jag mig påpeka, att det gifvetvis vore önskvärdt,

om vågbrytaren förlängdes ännu mer, än förslaget afser. Men

kostnaden för utläggning af ytterligare en stenkista om 11 meters längd

skulle öka utgiften med minst 12,000 kronor. Man har emellertid sökt

undvika att föreslå allt för dyrbara anordningar, i förhoppning att den

ifrågasatta förlängningen af vågbrytaren kommer att motsvara behofvet.

De båtar, som trafikera hamnen, äro nämligen icke så stora. Efter förslagets

utförande skulle för dessa finnas skydd för vågorna vid in- och

utsegling på en sträcka af 22 meter utanför hamnmynningen. Skulle

det framdeles visa sig erforderligt att ytterligare förlänga vågbrytaren,

uppgifves detta kunna ske, utan att kostnaden för den ytterligare förlängningen

då blifver väsentligt högre, än den skulle blifva, om den

utfördes tillsammans med de nu föreslagna två kistorna. Det är

nämligen lättare att fortsätta utbyggnaden från förlängningens sista kista

än från pirhufvudet med dess helt annorlunda formade underbyggnad.

Arbetet med vågbrytarens förlängning synes lämpligen böra utföras

i samband med vågbrytarens iståndsättande, då, enligt hvad som meddelats

mig, kostnaderna härigenom blifva väsentligen billigare. De hafva under

sådan förutsättning, såsom nämndt, beräknats till 24,300 kronor.

Med anledning af hvad sålunda i ärendet förekommit, anser jag mig

böra tillstyrka, att förbättring af hamnen enligt kaptenen Sahléns förslag

nu kommer till stånd. Enär den nuvarande hamnen, om man frånser

fiskarbefolkningens dagsverken, utförts uteslutande med statsmedel, synas

de nödvändiga kompletteringsarbetena äfven böra af staten ensam bekostas.

Vid sådant förhållande lärer, liksom vid hamnens anläggning,

medlen icke böra utgå från den af Riksdagen till understödjande af bro
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 96.

15

byggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader in. m. anvisade

fonden.

Då hamnen byggdes, lämnades af lotsverkets medel ett bidrag uppgående

_ till omkring en tiondel af kostnaden. Lotsstyrelsen har ansett,

att så icke nu bör äga. rum, enär Kungl. Maj:t vid framställning i statsverkspropositionen

till innevarande års Riksdag om anslag till utförande

pa statens bekostnad af fiskehamnar vid Träslöf in. fi. orter icke ifrågasatt,

att någon del af utgifterna skall bestridas af lotsverkets medel.

Hela det belopp, som för dessa fiskehamnar erfordras för år 1912, bär

Kungl. Maj:t föreslagit skola anvisas på extra stat.

I enlighet härmed och då enligt uppgift lotsverkets medel äro hårdt

anlitade och endast med svårighet förslå till att fylla de ändamål, för

hvilka de egentligen äro afsedda, anser jag, att hela det erforderliga

beloppet eller 24,300 kronor bör äskas af Riksdagen.

liden har icke medgifvit att från fiskarbefolkningen infordra yttrande,

huruvida den är villig att, genom utförande af dagsverken utan

ersättning, bidraga till hamnens förbättring. Det har meddelats, att, då

befolkningen på ön är ovan vid stenarbeten, de dagsverken, som af öborna

utgjordes vid hamnens byggande, voro betydligt mindre värda än dagsverken

af mera vana arbetare. Det var äfven svårt att af fiskarbefolningen

få ut de utlofvade dagsverkena, enär fiskarena, då vädret var

gynnsamt, ville gifva sig ut till sjöss för att utöfva sin näring.

Jag anser det därför icke höra i förevarande fall såsom villkor för

anslagets utgående föreskrifvas, att befolkningen fullgör vissa arbetsprestationer.

Någon sådan skyldighet liar icke föreslagits såsom villkor

föi utförande på statens bekostnad af omförmälda fiskehamnar vid

iräslöf m. fl. orter. Liksom beträffande dessa hamnar skulle fiskarbefolkningens

bidrag alltså inskränka sig till erläggande af hamnumgälder.

»

På grund af hvad till stöd för framställningen i ärendet förekommit

och då utskottet icke funnit anledning till erinran mot det för ändamålet

äskade anslagets belopp, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts föreliggande

framställning, må till bestridande af- kostnaden

för förlängning genom statens försorg af västra

vågbrytaren vid Hand hamn i Mjällby socken af Blekinge

län å extra stat för år 1912 anvisa ett anslag af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statstutslcottets utlåtande Nr 96.

24,300 kronor, med rätt för Knngl. Maj:t att redan

under innevarande år af tillgängliga medel förskottsvis

utanordna beloppet.

Stockholm den 16 maj 1911.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1911:6 Skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1911:193 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående förlängning af västra vägbrytaren vid Hand hamn i Mjällby socken af Blekinge län. a1 i texten