Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungi. Majds proposition angående ändrad lydelse af § 7 i aflöning sreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar den 15 november 1907.

1911-05-16 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1911:97, Utlåtande, i anledning af Kungi. Majds proposition angående ändrad lydelse af § 7 i aflöning sreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar den 15 november 1907.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

1

Nr 97.

Ankom till Riksdagens kansli den 16 maj 1911 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungi. Majds proposition angående

ändrad lydelse af § 7 i aflöning sreglementet för tjänstemän

vid statens järnvägar den 15 november 1907.

(4:e Afd.).

I en till Riksdagen den 31 mars innevarande år aflåten, till utskottets

förberedande behandling öfverlämnad proposition (nr 159) har

Kungl. Maj:t under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva, att

§7 l:o) i aflöningsreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar den

15 november 1907 må från den dag Kungl. Maj:t förordnar erhålla

följande ändrade lydelse:

»Tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande instruktion

gifna bestämmelser utan ock den utvidgade eller förändrade

tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan

befattning vid statens järnvägar, som kan varda honom i behörig ordning

ålagd, dock utan minskning i det honom vid förflyttningen enligt

stat tillkommande arfvode samt med iakttagande, att den vederbörande

vid samma tidpunkt tillkommande rätt till ersättning för bostad och

bränsle icke skall undergå annan förändring än den, som betingas af

förflyttningen från en ort till en annan.

Den, som i följd af befattnings indragning eller förändring förflyttas

till annan befattning med ringare arfvode, äger erhålla, förutom

vid förflyttningen innehafvande arfvode, jämväl från den tid, han i sin

förra befattning skulle hafva kommit i åtnjutande af förhöjning i arfvode,

dylik arfvodesförhöjning.

Likaledes skall tjänsteman vara skyldig underkasta sig dels, efter

vederbörande öfverordnade myndighets bestämmande, upphörande af

eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja befattning eller

Bihang till Biksd. prof. 1911. 4 Sami. 1 Afd. 81 Höft. (Nr 97.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

utgå för bestyr i sammanhang därmed, dels ock de förändrade bestämmelser

i fråga om pension, som kunna varda stadgade.»

Departementschefen har i ärendet till ofvannämnda statsrådsprotokoll

anfört följande:

»Enligt § 7 i nådiga aflöningsreglementet för tjänstemän vid statens

järnvägar af den 15 november 1907 gäller för åtnjutande af de med

befattning vid statens järnvägar förenade aflöningsförmåner, bland annat,

den bestämmelsen, att tjänsteman skall vara underkastad icke allenast

de i gällande instruktion gifna bestämmelser utan ock den utvidgade

eller förändrade tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort

eller annan befattning vid statens järnvägar, som kan varda

honom i behörig ordning ålagd, dock utan minskning i det honom vid

förflyttningen enligt stat tillkommande arfvode; med rätt för den, som

i följd af befattnings indragning eller förändring förflyttas till annan

befattning med ringare aflöningsförmåner, att erhålla, förutom vid förflyttningen

innehafvande arfvode, jämväl från den tid, han i sin förra befattning

skulle hafva kommit i åtnjutande af förhöjning i arfvode, dylik

arf vodesförhöj ning.

För bedömandet af hvilken aflöning, som enligt aflöningsreglementet

skall tillkomma den som, på sätt nyss är nämndt, förflyttas till annan

befattning, torde böra uppmärksammas följande stadgande!! i aflöningsreglementet.

Uti § 2 heter det sålunda:

Till annan tjänsteman i styrelsen än generaldirektör och öfverdirektör

utgår aflöning dels såsom arfvode och dels, där bostad in natura

icke åtnjutes, i form af ersättning för bostad och bränsle, allt enligt

i paragrafen intagen stat med däri i förekommande fall angifna högsta

och lägsta belopp för år räknadt. Där ersättning för bostad och bränsle

icke är i staten med visst oföränderligt belopp angifven, utgår samma

ersättning med 40 procent af arfvodet med den i staten bestämda begränsning.

Nämnda ersättning anses tillhöra lönen.

Vidare stadgas i samma paragraf, att tjänsteman vid distrikten och

centralverkstaden åtnjuter arfvode enligt stat med däri angifna lägsta och

högsta belopp för år räknadt.

Enligt § 9 mom. 3 äga tjänstemän vid distrikten, hvilka ej åtnjuta

fri bostad, uppbära ersättning för bostad och bränsle med 20, 25, 30,

35 eller 40 procent af arfvodet allt efter den ort, där vederbörande är

placerad, i enlighet med de grunder, som af Ivungl. Maj:t bestämmas;

dock med iakttagande dåra!'', att beloppet af nämnda ersättning ej må

öfverstiga vissa, allt efter vederbörandes tjänstegrad, i paragrafen angifna

belopp.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

3

På grund af affattningen af dessa bestämmelser har tjänsteman,

som förflyttas från en högre befattning till en lägre, ansetts berättigad

att behålla endast den del af sin vid förflyttningen innehafda aflöning, som

är betecknad såsom arfvode, under det att däremot ersättning för bostad

och bränsle för honom beräknas efter den befattning, till hvilken han

förflyttas.

Häraf blir i regeln följden, att den sålunda förflyttade kommer att

lida en väsentlig aflöningsminskning.

Ett exempel torde tydligare klargöra förhållandet. En trafikinspektör

i Kiruna, som ej åtnjutit bostad in natura, förflyttas till kontorsskrifvare

på samma plats. I egenskap af trafikinspektör har han uppburit

4,800 kronor samt 1,500 kronor såsom ersättning för bostad och

bränsle, enär denna enligt gällande bestämmelser i Kiruna utgår med

40 procent af arfvodet dock för trafikinspektör högst 1,500 kronor.

Dessutom har han åtnjutit kallortstillägg, hvartill hänsyn i detta sammanhang

ej behöfver tagas. Såsom kontorsskrifvare får han visserligen

behålla arfvodet, 4,800 kronor, men, då ersättningen för bostad och

bränsle till kontorsskrifvare utgår med högst 850 kronor, nedsättes

nämnda ersättning till sist angifna belopp. Vederbörande skulle sålunda

lida en minskning i inkomster af 650 kronor. Samma hade blifvit förhållandet,

om förflyttningen skett till kontorsskrifvare vid järnvägsstyrelsen.

Att en dylik tolkning af bestämmelserna i fråga, sådana de nu äro

affattade, måste anses riktig, har i ett af regeringsrätten nyligen afgjordt

besvärsmål blifvit fastslaget.

Uti det underdåniga utlåtande beträffande nyssnämnda besvärsmål,

som den 1 december 1910 afgifvits af järnvägsstyrelsen, har emellertid

styrelsen föreslagit ändring af § 7 i aflöningsreglementet i syfte att

undanröja nämnda påföljd.

Styrelsen anför, att det med skäl synes kunna ifrågasättas, huruvida

man vid affattandet af sagda bestämmelser, i hvad de afse aflöningsförhållandena

vid förflyttning, verkligen haft klart för sig möjligheten

af att en så väsentlig aflöningsminskning för den förflyttade skulle

kunna inträda, som den, hvilken kan blifva en följd af den i §§ 2 och

9 i aflöningsreglementet stadgade begränsning af beloppet af ersättningen

för bostad och bränsle alltefter den befattning vederbörande

innehar. I detta afseende framhåller styrelsen, att föreskriften rörande

förflyttning i § 124 i nu gällande instruktion härleder sig från ett liknande

stadgande i § 48 i nådiga instruktionen för järnvägsstyrelsen

med underlydande distriktsförvaltningar den 15 oktober 1897, däri ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

trycket »utan minskning i det honom enligt stat tillkommande arfvode»

ordagrannt återfinnes. Stadgandet i 1897 års instruktion tillkom i samband

med den förändring i sättet för den ordinarie personalens vid

statens järnvägar anställning, som genomfördes vid nämnda års lönereglering

och som bestod däri, att personalen anställdes medelst konstitutorial

i stället för på förordnande med viss tids uppsägning.

Med de aflöningsbestämmelser, som gällde på grund af 1897 års

aflöningsreglemente, skulle, säger järnvägsstyrelsen, en förflyttning från

en högre till en lägre befattning vid distrikten — och dylika förflyttningar

torde man väl i främsta rummet hafva afsett vid ifrågavarande

stadgandes tillkomst — icke hafva för den förflyttade medfört minskning

i det enligt § 9 i samma aflöningsreglemente utgående hyresbidraget,

enär detta för alla befattningshafvare vid distrikten utgjorde 20 procent

af arfvodet utan någon begränsning. Däremot skulle vid en förflyttning

från en högre befattning vid distrikt till en lägre befattning i styrelsen

den förflyttade hafva lidit ännu större minskning i sina aflöningsförmåner

än den, som skulle inträda enligt nu gällande bestämmelser,

al l deri stund något hyresbidrag icke tillkom befattningshafvare i styrelsen

enligt 1897 års aflöningsreglemente.

Det anförda synes styrelsen gifva vid handen, att stadgandet affattats

på sådant sätt, att äfven med hänsyn till de aflöningsbestämmelser,

som gällde vid stadgandets tillkomst, detsamma skulle kunna föranleda

till ojämnheter, som tydligen icke varit förutsedda, ty enligt styrelsens

åsikt kan meningen icke hafva varit, att, om exempelvis en trafikinspektör

förflyttades till befattning såsom kontorsskrifvare i styrelsen, lian skulle

mista sitt hyresbidrag, medan däremot, om förflyttningen skedde till

befattning såsom kontorsskrifvare vid distrikt, ingen minskning i aflöningen

d. v. s. arfvode och hyresbidrag komme att äga ruin. Då

man, såsom antydts, i främsta rummet syntes hafva haft i sikte ^förflyttningar

vid distrikten såsom de allmännast förekommande och någon

minskning i hyresbidraget därvid icke skulle inträda enligt 1891 års

aflöningsreglemente, anser styrelsen, att man bör kunna utgå från det

antagandet, att det icke var afsedt, att någon dylik aflöningsminskning

i allmänhet skulle inträda vid förflyttningar af nu omhandlade slag, och

då i den motivering till § 7 i 1907 års aflöningsreglemente, som förekommer

i kommitténs betänkande, ingen antydan förekommer därom,

att en förändring i berörda hänseende varit afsedd, nnner styrelsen det

vidare kunna antagas, att man vid stadgandets öfverflyttning med oförändrad

hädelse från 1897 års instruktion icke lörutsett den minskning i

aflöningen, som kunde komma att blifva en följd af omförmälda be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

5

stämmelserna i §§ 2 och 9 i 1907 års aflöningsreglemente rörande begränsningen

af ersättningen för bostad och bränsle alltefter den befattning

vederbörande innehar.

Enär en förflyttning från högre till lägre befattning kan, anför styrelsen

vidare, blifva af förhållandena påkallad jämväl i sådana fall, att

vederbörande tjänsteman icke i någon mån själ? medverkat därvid t. ex.

vid befattnings indragning eller förändring eller vid icke själfförvållad

kroppsskada, som medför oförmögenhet för tjänstemannen att sköta

innehafvande befattning utan att likväl utgöra hinder för att han på ett

tillfredsställande sätt kan bestrida en annan lägre befattning, samt i

dylika fall svårigheter skulle kunna uppstå för att vidtaga en för tjänsten

lämplig förflyttning, därest densamma för vederbörande skulle medföra

en afsevärd minskning i aflöningsförmåner, skulle det enligt styrelsens

mening vara önskvärdt, att en ändring af ifrågavarande stadgandens

formulering ägde rum i syfte att undanröja nyssnämnda olägenhet.

I detta sammanhang framhåller styrelsen, att i de nyligen för såväl

telegrafverket som postverket fastställda aflöningsreglementena förekomma

bestämmelser rörande förflyttning, motsvarande de här förut behandlade.

Beträffande aflöningen i dylika fall lyder föreskriften i det förra reglementet

(§ 6) sålunda: »dock utan minskning i den honom vid förflyttningen

enligt detta reglemente tillkommande aflöning» och i det senare

reglementet (§ 2) sålunda: »dock utan minskning i den honom vid förflyttningen

tillkommande fasta aflöning'')''). Bå vid telegrafverket viss

personal äger uppbära hyresbidrag, men det i allt fall ankommer på

telegrafstyrelsen att i hvarje särskildt fall bestämma, huruvida och till

hvilket belopp nämnda bidrag skall utgå, samt, hvad angår postverket,

någon motsvarande aflöningstitel icke förekommer, kommer vid dessa

verk en förflyttning icke att för vederbörande medföra en aflöningsminskning,

motsvarande den, som i liknande fäll kan inträda för statsbanepersonalen

på grund af den olika formulering, som bestämmelserna

rörande förflyttning erhållit i järnvägens aflöningsreglemente. Då anledning

icke förefinnes att låta strängare bestämmelser i omförmälda afseende

gälla för statens järnvägars personal än för personalen vid telegraf-

och postverken, har styrelsen gjort framställning om erforderlig

ändring i § 7 mom. l:o), första stycket i aflöningsreglementet den 15

november 1907.

Af den lämnade framställningen angående tillkomsten af nu ifrågavarande

stadgande i § 7 af statens järnvägars aflöningsreglemente torde

framgå, att det icke kan anses hafva varit förutsatt, att tillämpningen

af stadgandet skulle medföra en sådan minskning i aflöning för en per
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

sou, hvilken förflyttas från en befattning till annan, som på grund af

paragrafens nuvarande formulering kan blifva en följd.

Det med stadgandet afsedda syftet synes mig till och med i viss

mån motverkas genom paragrafens nuvarande affattning. Ändamålet är

nämligen, bland annat, att bereda vederbörande myndighet tillfälle att,

om innehafvaren af en befattning af en eller annan anledning befinnes

mindre lämpad för befattningen, kunna förflytta honom till en annan

tjänst inom verket. Därest emellertid en dylik förflyttning skulle komma

att medföra en afsevärd minskning i inkomster för den förflyttade, lärer

väl den myndighet, som äger en sådan förflyttningsrätt, i många fall

af billighetshänsyn tveka att vidtaga en dylik åtgärd, huru önskvärd

densamma än må kunna vara.

Då härtill kommer, att motsvarande bestämmelser i andra aflöningsreglementen

icke gifva anledning till omförmälda påföljd för den förflyttade,

anser jag mig böra tillstyrka det af järnvägsstyrelsen väckta

förslaget till omformulering af nyssberörda stadgande i statens järnvägars

aflöningsreglemente.

Jag tillåter mig alltså i underdånighet hemställa, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen

medgifva, att § 7 l:o) i nådiga aflöningsreglementet för tjänstemän

vid statens järnvägar den 15 november 1907 må från den dag Kungl.

Maj:t förordnar erhålla följande ändrade lydelse:

»Tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande instruktion

gifna bestämmelser utan ock den utvidgade eller förändrade

tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan

befattning vid statens järnvägar, som kan varda honom i behörig ordning

ålagd, dock utan minskning i det honom vid förflyttningen enligt

stat tillkommande arfvode samt med iakttagande, att den vederbörande

vid samma tidpunkt tillkommande rätt till ersättning för bostad och

bränsle icke skall undergå annan förändring än den, som betingas af

förflyttningen från en ort till en annan.

Den, som i följd af befattnings indragning eller förändring förflyttas

till annan befattning med ringare arfvode, äger erhålla, förutom

vid förflyttningen innehafvande arfvode, jämväl från den tid, han i sin

förra befattning skulle hafva kommit i åtnjutande af förböjning i arfvode,

dylik arfvodesförhöjning.

Likaledes skall tjänsteman vara skyldig underkasta sig dels, efter

vederbörande öfverordnade myndighets bestämmande, upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja befattning eller utgå

för bestyr i sammanhang därmed, dels ock de förändrade bestämmelser

i fråga om pension, som kunna varda stadgade.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

7

Enligt bestämmelserna i § 7 i gällande aflöningsreglemente för

tjänstemän vid statens järnvägar är en hvar, som i behörig ordning

blifvit alagd förflyttning från en högre befattning vid statens järnvägar

till en lägre, befattning därstädes, tillförsäkrad förmånen af att icke lida

minskning i det honom vid förflyttningen enligt stat tillkommande

arfvode. Däremot har han icke rätt att komma i åtnjutande af annan

ersättning för bostad och bränsle än som motsvarar den befattning, till

hvilken han förflyttas.

Kungl. Majrts föreliggande förslag afser, att jämväl ersättningen för

bostad och bränsle skulle beräknas efter den förut innehafda befattningen,

dock med den jämkning, som kunde föranledas åt de olika beräkningsgrunder,

som kunna vara gällande iör de särskilda placeringsorterna.

Då emellertid en förflyttning från högre till lägre befattning torde

kunna användas äfven såsom en form af bestraffning och i sådant fall

kan anses såsom själfförvållad, synes icke någon anledning föreligga att

för dylika fall, utöfver hvad redan enligt gällande bestämmelser medgifves,

tillförsäkra vederbörande en ytterligare förmån.

För de. fall åter, då förflyttningen föranledes af befattnings indragning

eller icke själfförvållad kroppsskada, synes däremot kunna ifrågasättas,

huruvida ej ändring i aflöningsreglementet bör vidtagas i syfte,

att den vederbörande vid förflyttningen tillkommande rätt till ersättningför.

bostad och bränsle icke må undergå annan förändring än den, som

betingas af förflyttningen från en ort till en annan.

Som emellertid den af Kungl. Maj:t föreslagna formuleringen af nu

ifrågavarande, stadgande skulle komma att omfatta jämväl sådana fall,

a hvilka enligt utskottets härofvan uttalade mening stadgandet icke bör

äga tillämpning, har utskottet icke kunnat biträda Kungl. Majrts förslag.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Majrts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 16 maj 1911.

På statsutskottets vänar:

G. BUDING.

Utskottets

yttrande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:194 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maf.ts proposition angående ändrad lydelse af § 7 i aflöning sreglementet för tjänstemän vid statens järnvägar de s. 7 i texten