Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordningar om frilager och om ändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen om frihamn, dels ock i ämnet väckta motioner.

1912-05-03 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1912:29, Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordningar om frilager och om ändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen om frihamn, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

1

Nr 29.

Ankom till Riksdagens kansli den 3 maj 1912 kl. 5 e. m.

Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj ds proposition med

förslag till förordningar om frilager och om ändrad

lydelse af vissa paragrafer i förordningen om frihamn,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom proposition, nr 121, af den 22 mars 1912, hvilken hänvisats

till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande af

propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden

för samma dag föreslagit Riksdagen att antaga nedan intagna förslag till

a) förordning om frilager och

b) förordning om ändrad lydelse af §§ 1, 13, 15, 16, 18, 20

och 22 i förordningen den 15 november 1907 om frihamn.

Förslag

till

förordning om frilager.

§ i
1.

I stad, hvarest tullkammare under tullförvaltares öfverinseende

finnes, eller, där lokala förhållanden det betinga, i närheten af sådan

stad må, efter särskildt tillstånd af generaltullstyrelsen, inrättas sådana

Bihang till Biksdagens protokoll 1912. 7 saml. 26 käft. (Nr 29.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande ''Nr 29.

under tullverkets uppsikt och bevakning stående, till allmänt bruk för

handelsrörelse och industriell verksamhet afsedda anstalter, benämnda

frilager, hvarom i denna förordning stadgas.

Till frilager kan afses viss byggnad eller visst område med byggnader

och upplagsplatser, som genom hägnad eller annorledes afspärrats

från vidliggande byggnader och område. Å frilager må varor, på

sätt och under de villkor, denna förordning innehåller, utan att undersökas

eller tullbehandlas, intagas samt uppläggas, ompackas, delas, bearbetas

och i öfrigt behandlas, som om de befunne sig utanför rikets

tullgräns. Varor, som från inrikes ort intagits å frilager, skola i fråga

om rätt till restitution af tull- och tillverkningsafgifter samt sockerskatt

äfvensom till befrielse från tullafgift anses såsom ur riket utförda

och vid uttagning från frilagret behandlas lika med direkt från utlandet

å frilager intaget gods.

2. Konungen äger att i enlighet med denna förordning och öfriga

gällande föreskrifter meddela de närmare bestämmelser angående varors

intagning å samt uttagning från frilager, som äro erforderliga för bevarande

af kronans rätt och för vinnande af ordning och säkerhet inom

sådan anstalt.

§ ä.

1. Frilager, till hvars särskilda afdelningar tillträde icke under

någon förevändning må förvägras vederbörande tulltjänsteman, skall

vara försedt med lämpliga vakt- och expeditionsrum för tullbevakning

och tullbehandling samt i öfrigt så anordnadt, att erforderlig kontroll

från tullverkets sida kan där utöfvas.

2. Hvarje utgång från frilager skall särskild! bevakas, och skall

invid hvarje utgång finnas vaktrum; dock att, där från frilager finnas

utgångar, hvilka icke begagnas för trafik, utan allenast äro afsedda

att komma till användning i händelse af eldfara eller annat olycksfall,

generaltullstyrelsen äger medgifva befrielse från skyldigheten att särskild!

bevaka sådan utgång och att vid densamma inrätta vaktrum.

Vederbörande tulltjänsteman äger, där han anser anledning därtill

förefinnas, låta å en hvar, som lämnar frilagret, verkställa kroppsvisitation

i den ordning tullstadgan föreskrifver, dock utan att vara

underkastad påföljd, i händelse underslef finnes icke hafva ägt rum.

§ 3.

Statens kostnad för tullbevakning, bokföring och expedition vid

frilager skall gäldas af anstaltens innehafvare, hvilken, innan frilagret

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

må för sitt ändamål öppnas, skall för samma kostnader ställa säkerhet,

som af generaltullstyrelsen godkännes.

§ 4.

Tillstånd att inrätta frilager, hvilket jämväl innefattar rätt att

drifva anstalten, kan beviljas:

stadskommun; och

för ändamålet bildadt aktiebolag, däri samtliga delägare äro svenska

undersåtar och hvars styrelse består af bär i riket bosatta svenska

undersåtar.

§ 5.

Ansökning om tillstånd att inrätta frilager skall ingifvas till generaltullstyrelsen

och vara åtföljd af:

a) erforderliga handlingar till styrkande af sökandens rätt att

förfoga öfver den byggnad eller det område med byggnader och upplagsplatser,

som för frilagret afses;

b) planritningar med beskrifning öfver den byggnad eller det

område, hvarom i litt. a) förmäles; skolande ritningarna särskildt utvisa

byggnads inredning samt dess läge i förhållande till andra byggnader

c) fullständig beskrifning öfver tillämnade anordningar för anstaltens

afspärrning mot tullområdet äfvensom å de för tullbevakning

och tullbehandling afsedda lokaler;

d) uppgift, huruvida afsedt är, att industriell verksamhet skall

inom frilagret drifvas; äfvensom, där ansökningen göres för aktiebolag,

e) bevis, att den sökande är, efter ty i § 4 stadgas, behörig att

inrätta frilager.

Före ärendets företagande till afgörande skall generaltullstyrelsen

öfver ansökningen inhämta yttrande af vederbörande kommunala myndigheter

samt tullmyndighet på platsen.

§ 6.

Tillstånd att inrätta frilager äfvensom rätten att drifva redan

inrättad sådan anstalt må ej af innehafvaren till annan öfverlåtas utan

medgifvande af generaltullstyrelsen.

Varder innehafvare af frilager försatt i konkurs, må rörelsen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

fortfarande drifvas för konkursboets räkning under en tid af högst sex

månader från det laga beslut meddelats om frilagersinnehafvarens försättande

i konkurs.

§ 7-

Sedan frilagersanläggning blifvit fullbordad, skall i den ordning,

som vid meddelande af tillstånd till anläggningen föreskrifves, därå

verkställas besiktning för utrönande, huruvida anläggningen blifvit utförd

i enlighet med därför fastställd plan; och åligge det frilagrets innehafvare

att jämte bevis om besiktningen till generaltullstyrelsen ingifva

bestyrkta kopior af fastställda kartor och ritningar öfver anläggningen

äfvensom styrkt afskrift af tillhörande beskrifningar.

§ 8.

För hvarje frilager skall finnas särskildt reglemente, innefattande

bestämmelser angående de tider, då frilagret skall hållas öppet och då

tullexpedition där skall äga rum; angående behörighet att förrätta arbete

inom frilagret; samt angående persontrafiken till och från detsamma.

Sådant reglemente skall efter förslag af frilagrets innehafvare

fastställas af generaltullstyrelsen; och meddelas däri tillika de särskilda

föreskrifter, som pröfvas vara erforderliga utöfver hvad i denna förordning

eller eljest är i fråga om frilager stadgadt.

§ 9.

Afgift för begagnande af byggnad, magasinsrum eller upplagsplats

inom frilager eller af där befintliga anordningar skall utgå enligt

taxa, som efter förslag af frilagrets innehafvare fastställes i Stockholm

af öfverståthållarämbetet och å annan ort af Konungens befallningshafvande

hvarje gång för en tid af fem år.

Vid taxeförslag skall fogas uppgift å anläggnings- och driftkostnader

för frilagret. Sökes förnyelse af taxa, skall vid förslaget

tillika fogas för dess bedömande nödigt räkenskapssammandrag angående

frilagret för senast förflutna fyra år.

§ 10.

För frilager skall finnas en, på förslag af frilagrets innehafvare,

af generaltullstyrelsen godkänd föreståndare, hvilken har att öfvervaka

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

iakttagandet af de för frilagret gällande föreskrifter och är behörig att

tala och svara i alla angelägenheter, som röra anstalten.

§ a.

Tillstånd till frilagers öppnande för användning meddelas af

generaltullstyrelsen, som därom utfärdar allmän kungörelse.

§ 12-

Inom frilager må byggnad eller lägenhet icke upplåtas till eller

användas såsom bostad.

§ 13-

Inom frilager må byggnad, magasinsrum eller upplagsplats ej

upplåtas åt annan än den, som är berättigad att här i riket idka handel

eller annat näringsyrke och blifvit af generaltullstyrelsen godkänd såsom

frilagershafvare.

Ansökning om sådant godkännande skall af upplåtaren ingifvas

till generaltullstyrelsen och vara åtföljd af:

a) afskrift af den mellan upplåtaren och den föreslagne frilagershafvaren,

under förutsättning att godkännande erhålles, upprättade upplåtelsehandling;

och

b) bevis, att den föreslagne frilagershafvaren, efter hvad ofvan

sägs, är behörig att vinna godkännandet.

Om förnyelse af upplåtelse åt frilagershafvare skall anmälan göras

hos tullförvaltningen, som har att därom till generaltullstyrelsen insända

underrättelse jämte eget yttrande, huruvida något må vara att mot förnyelsen

erinra.

§ 14-

1. För rättighet att inom frilager idka industriell verksamhet

fordras särskilt tillstånd af Konungen; skolande i ansökning om tillstånd

till utöfvande af sådan verksamhet uppgift lämnas om arten af

den verksamhet, sökanden afser att inom frilagret idka, äfvensom, därest

sökanden icke själf är innehafvare af frilagret, vid ansökningen fogas

bevis, att han blifvit af generaltullstyrelsen godkänd såsom frilagershafvare

samt att han erhållit behörig upplåtelse.

2. Inom frilager må ej drifvas boktryckerirörelse eller idkas

annan verksamhet, som i följd af gynnsammare produktionsvillkor är

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

ägnad att å den inhemska marknaden afsevärdt skada inom riket annorstädes

än i frihamn eller å frilager drifven enahanda verksamhet, ej heller

verksamhet af beskaffenhet att kunna medföra fara eller olägenhet för

anstalten eller där intagna varor.

§ 15.

Inom frilager må ej idkas detalj försäljning af därstädes befintliga

varor.

§ 16.

Inom frilager må till förtäring eller eljest till personligt bruk

icke användas utländska varor af tullpliktigt slag, med mindre de förut

blifvit i riket behörigen införtullade, likasom ej heller sådana svenska

varor, för hvilka restitution af tull- eller tillverkningsafgifter eller befrielse

från tullafgift blifvit vid varornas intagande å frilagret ifrågasatt.

§ 17-

1. Å frilager må intagas såväl tullpliktigt som förtulladt och

tullfritt gods, med undantag af:

a) brännvin och sprit af säd, potatis eller andra jordfrukter, med

undantag af wisky, så framt varan ej skall inom frilagret användas

vid beredning af andra tillverkningar;

b) varor, som enligt gällande föreskrifter till förekommande af

smittosamma sjukdomar å människor eller djur eller af annan dylik

anledning äro till införsel i riket förbjudna eller endast under iakttagande

af vissa försiktighetsmått få införas; och

c) explosiva varor, eldfarliga oljor eller därmed jämförliga vätskoi’,

frätande syror samt andra varor, som äro af beskaffenhet att kunna

medföra fara eller olägenhet för frilagret eller där intagna varor;

dock att eldfarliga oljor och därmed jämförliga vätskor äfvensom

sprit må under de särskilda villkor, som af Konungen bestämmas, kunna

intagas å frilager för att därstädes användas för åstadkommande af

drifkraft eller för belysningsändamål.

2. Uppstår tvifvel, huruvida varor i obrutna omslag äro af den

beskaffenhet, att de få å frilager intagas, äge vederbörande tulltjänsteman

att, där erforderlig upplysning ei kan annorledes vinnas, låta

bryta omslagen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

7

§ 18-

1. Tullpliktigt gods kan å frilager intagas:

direkt från utrikes ort;

efter omedelbar transitförsändning;

från frihamn eller annat frilager; samt

från nederlag eller transitupplag å samma ort.

2. Af emballeradt oförtulladt gods må ej å frilager intagas mindre

än helt kol Ly, sådant det från utrikes ort eller svensk frihamn inkommit

eller från annat frilager, nederlag eller transitupplag uttagits.

3. Varor, för h vilka restitution af tull- eller tillverknings utgifter

eller befrielse från tullafgift ifrågasattes, må å frilager direkt intagas

endast från den stad, i eller vid hvilken frilagret är beläget.

§ 19.

1. Gods kan från frilager uttagas:

för utförsel till utrikes ort eller sjövägen till svensk frihamn å

annan ort;

för försändning sjövägen eller landvägen till annan stad, där tullkammare

under tullförvaltares öfverinseende finnes;

för utförsel landvägen till frihamn i samma ort;

för öfverflyttning till annat frilager eller för uppläggning å nederlag

å samma ort; samt

efter förtullning eller till fri disposition.

2. Förtullning af gods, som uttages från frilager, skall ske efter

de taxor och författningar, som äro gällande, då uttagningen äger rum.

3. Varor, beträffande hvilka i tulltaxan stadgas, att afdrag

i vikten ej skall göras för askar, fodral, omslag, kartor m. m., må

icke från frilager uttagas för uppläggning å nederlag, med mindre de

äro emballerade på sådant sätt, som eljest vid införsel af enahanda

varor är brukligt. Ej heller må dylika varor, med mindre emballeringen

är på nämnda sätt verkställd, från frilager uttagas för att efter förtullning

införas i landet, så framt de icke äro vid förtullning från frilager

underkastade särskild förhöjd tullafgift.

4. Uttagning från frilager af gods i sådana kvantiteter och under

sådana omständigheter i öfrigt, att bestämmelsen i § 15 uppenbarligen

komme att därigenom kringgås, må icke medgifvas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

§ 20.

Den, som inom frilager idkar sådan försäljning, som i § 15 är

förbjuden, eller å frilager intager gods emot stadgandena i § 17 mom. 1,

straffes, där ej förbrytelsen är enligt allmän lag eller särskild författning

med högre straff belagd, med böter från och med etthundra till

och med ettusen kronor; och skall det gods, hvarmed sådan oloflig

befattning tagits, vara förverkadt.

§ 21.

Frilagershafvare, som blifvit förvunnen till förbrytelse, hvarom i

§ 20 sägs, hafve för alltid förverkat rätt att inom frilager eller frihamn

innehafva eller begagna byggnad, magasinsrum eller upplagsplats

och vare skyldig att genast utrymma sitt lager.

Lag samma vare ock om den, som blifvit förvunnen till oloflig

varuinförsel enligt hvad i tullstadgan sägs.

§ 22.

Bryter någon, utom i de fall, hvarom här ofvan särskilt sägs,

mot hvad enligt denna förordning är angående frilager stadgadt, straffes,

där ej förbrytelsen är enligt allmän lag eller särskild författning med

högre straff belagd, med böter från och med tjugufem till och med

femhundra kronor.

Sker det af frilagershafvare eller föreståndare för frilager, vare

minsta bot etthundra kronor.

§ 23.

Beträdes föreståndare för frilager med förbrytelse, hvarom förmäles

i § 20 eller § 22, eller underlåter han den tillsyn, honom enligt

§ 10 åligger, varde han från befattningen skild; och må han ej vidare

såsom föreståndare godkännas.

§ 24.

Af böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfälle hälften

kronan och hälften tullstatens enskilda pensionsinrättning. På enahanda

sätt fördelas ock försäljningsbelopp för gods, förverkadt enligt § 20.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

Saknas tillgång- till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt

allmän strafflag.

\ o

§ 25.

Mål rörande öfverträdelser af denna förordning upptagas och afdömas

af den domstol, på hvars handläggning mål angående inom

orten begångna öfverträdelser af tullförfattningarna ankomma.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1913.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse af §§ 1, 13, 15, 16, 18, 20 och

22 i förordningen den 15 november 1907 om frihamn.

§ 1.

I stapelstad, hvarest tullkammare under tullförvaltares öfverinseende

finnes, eller, där lokala förhållanden det betinga, i närheten af sådan

stapelstad, må, efter särskildt tillstånd af Konungen, inrättas sådan

under tullverkets uppsikt och bevakning stående, till allmänt bruk för

handelsrörelse och industriell verksamhet afsedd anstalt, benämnd frihamn,

hvarom i denna förordning stadgas.

Frihamn, som skall utgöras af ett till sina gränser noga bestämdt

område, omfattande dels hamn med anstalter för fartygs lossning och

lastning, dels ett därintill beläget, genom hägnad från vidliggande

mark afspärradt landområde med byggnader och upplagsplatser, skall

i fråga om tull- och tillverkningsafgifter äfvensom sockerskatt anses

såsom utrikes ort; och skola såväl fartyg som gods inom frihamn icke

vara underkastade vidare tillsyn från tullverkets sida, än som erfordras

för utöfvande af kontroll å efterlefnaden af de angående frihamn medBihang

till Riksdagens protokoll 1912. 7 samt. 26 höft. (Nr 29.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

delade allmänna eller särskilda föreskrifter. Till frihamn från inrikes

ort inkomna varor skola i fråga om rätt till restitution af tull- och tillverkningsafgifter

samt sockerskatt äfvensom till befrielse från tullafgift

samt i öfrigt i tullhänseende betraktas såsom från riket utförda samt

således vid återinförsel behandlas lika med annat gods, som från frihamn

införes.

§ 13.

För rättighet att inom frihamn idka industriell verksamhet fordras

särskildt tillstånd af Konungen; skolande i ansökning om tillstånd till

utöfvande af sådan verksamhet uppgift lämnas om arten af den verksamhet,

sökanden afser att inom frihamnen idka. Dylikt tillstånd må

ej afse vare sig boktryckerirörelse eller annan verksamhet, som i följd

af gynnsammare produktionsvillkor är ägnad att å den inhemska marknaden

afsevärdt skada inom riket annorstädes än i frihamn eller å frilager

drifven enahanda verksamhet, ej heller verksamhet af beskaffenhet att

kunna medföra fara eller olägenhet för anstalten eller där intagna varor.

§ 15.

Inom frihamn må till förtäring eller eljest till personligt bruk

icke användas utländska varor af ^illpliktigt slag, med mindre de förut

blifvit i riket behörigen införtullade, likasom ej heller sådana svenska

varor, för hvilka restitution af tull- eller tillverkningsafgifter eller befrielse

från tullafgift blifvit vid varornas intagande i frihamnen ifrågasatt;

besättning å fartyg i frihamn dock obetaget att ombord förbruka

äfven oförtullade proviantartiklar, som, enligt hvad i § 14 sägs, inköpts

inom frihamnen, eller som i fartyget dit medförts.

§ 16-

1. I frihamn må införas såväl tullpliktigt som förtulladt och

tullfritt gods, med undantag af:

a) brännvin och sprit af säd, potatis eller andra jordfrukter, med

undantag af wisky, så framt varan ej skall inom frihamnen användas

vid beredning af andra tillverkningar;

b) varor, som enligt gällande föreskrifter till förekommande af

smittosamma sjukdomar å människor eller djur eller af annan dylik

anledning äro till införsel i riket förbjudna eller endast under iakttagande

af vissa försiktighetsmått få införas; och

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

c) explosiva varor, eldfarliga oljor eller därmed jämförliga vätskor,

frätande syror samt andra varor, som äro af beskaffenhet att kunna

medföra fara eller olägenhet för frihamnen eller där intagna varor;

dock att eldfarliga oljor och därmed jämförliga vätskor äfvensom

sprit må under de särskilda villkor, som af Konungen bestämmas,

kunna införas i frihamn för att därstädes användas för åstadkommande

af drifkraft eller för belysningsändamål.

Hvad här är sagdt utgör ej hinder för att fartyg, som innehar till

införsel i frihamn förbjudet gods, må, där sådant ej strider mot eljest

meddelade bestämmelser, ingå i frihamn, under villkor att godset där

ej lossas eller i annat fartyg omlastas; kunnande dock i särskildt fall

tillstånd till omlastning för återutförsel meddelas af vederbörande tullförvaltning.

2. Uppstår tvifvel, huruvida varor i obrutna omslag äro af deu

beskaffenhet, att de få i frihamn införas, äge vederbörande tulltjänsteman

att, där erforderlig upplysning ej kan annorledes vinnas, låta bryta

omslagen.

§ 18-

1. Sjövägen må varutransport emellan två frihamnar eller emellan

frihamn och annan inrikes ort endast verkställas af fartyg, som är till

kustfart inom riket berättigadt.

2. Landvägen kan gods från frihamn införas:

för utförsel sjövägen från den stapelstad, i eller vid hvilken frihamnen

är belägen, till utrikes ort eller annan svensk frihamn, äfvensom

landvägen till Norge;

för omedelbar transitförsändning till annan stad, som åtnjuter

transitupplagsrätt;

för intagning å frilager eller för uppläggning å nederlag på

samma ort; samt

efter förtullning eller till fri disposition.

§ so.

1. Direkt utförsel landvägen till frihamn af frilagers-, nederlagsoch

transitupplagsgods likasom ock af annat oförtulladt gods äfvensom

af gods, för hvilket restitution af tull eller tillverkningsafgifter eller

befrielse från tullafgift ifrågasättes, må endast äga rum från den stapelstad,

i eller vid hvilken frihamnen är belägen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Utskottet.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

2. Af emballeradt oförtulladt gods må ej till frihamn utföras

mindre än helt kolly, sådant det från utrikes ort eller annan svensk

frihamn inkommit eller från frilager, nederlag eller transitupplag uttagits.

§ 22.

Innehafvare af byggnad, magasinsrum eller upplagsplats inom

frihamn, som blifvit förvunnen till förbrytelse, hvarom i § 21 sägs,

hafve för alltid förverkat rätt att inom frihamn eller frilager innehafva

eller begagna byggnad, magasinsrum eller upplagsplats och vare skyldig

att genast utrymma sitt lager.

Lag samma vare ock om den, som blifvit förvunnen till oloflig

varuinförsel, enligt hvad i tullstadgan sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1913.

Beträffande hvad chefen för finansdepartementet anfört till stöd

för nu återgifna förslag tillåter sig utskottet hänvisa till det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet.

Då 1907 års Riksdag, som antog nu gällande förordning om frihamn,

däremot afslog ett af Kungl. Maj:t samtidigt framlagdt förslagtill

förordning om frilager, skedde detta, såsom föredragande departementschefen

i ofvan åberopade anförande erinrat, hufvudsakligen på

den grund att bestämmelserna i då gällande tulltaxa icke ansågos afpassade

för det fall, att den utländska konkurrensen genom frilagers

inrättande så att säga flyttades de svenska näringarna in på lifvet. I

sådant hänseende framhöll Riksdagen, att den inhemska industrin,

särskildt vissa slag af densamma, måste anses vara så känslig för den

utländska konkurrensens underlättande, att man före vidtagandet af den

föreslagna åtgärden skäligen borde tillse, att proportionen mellan tullen

å den färdiga produkten å ena sidan samt tullsatserna för halffabrikat

och beredningsämnen å andra sidan vore med hänsyn till de ifrågasatta

förändrade förhållandena rätt afvägd. Till dess resultatet af den då pågående

revisionen af tulltaxan förelåge, fann Riksdagen därför frågan

om införande här i landet af frilagersinstitutionen böra anstå.

Sedan berörda revision numera är slutförd och den nya tulltaxan

under någon tid varit i tillämpning, synes det sålunda vara i öfverens
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

stämmelse med 1907 års Riksdags anförda uttalande, då Kungl. Maj:t

nu ånyo för Riksdagen framlagt ett förslag till förordning om frilager.

Till bevillningsutskottet hafva jämväl remitterats tre i anledning

af förevarande proposition inom Riksdagen väckta motioner. Öfver

två af dessa får utskottet i detta sammanhang afgifva yttrande, under

det att den tredje längre fram i betänkandet blir föremål för uttalande.

I motion nr 287 i Andra kammaren hemställer herr Lithander,

l:o) att Riksdagen måtte afstå det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget

till förordning om frilager samt

2:o) att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, dels i hvad mån tullnederlagsinstitutionen

må kunna göras mera ägnad än nu att tillgodose

exporthandelns kraf på rörelsefrihet, dels ock huruvida frilager må

kunna inrättas för förädling inom landet, inom eller utom frilagersområdet,

af utländska för import eller reexport afsedda varor samt därefter

för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill dessa utredningar

kunna gifva anledning.

Herr Andersson i Grimbo hemställer i motion nr 296 i samma

kammare,

att § 19 i det af Kungl. Maj:t i proposition, nr 121, af den 22

mars 1912 framlagda förslaget till förordning om frilager måtte erhålla

följande förändrade lydelse:

§ 1».

1. Gods kan från frilager uttagas:

för utförsel till utrikes ort eller sjövägen till svensk frihamn å

annan ort;

för utförsel landvägen till frihamn i samma ort;

för öfverflyttning till annat frilager; samt,

hvad beträffar tullfritt gods, till fri disposition.

2. Uttagning från frilager af gods i sådana kvantiteter och under

sådana omständigheter i öfrigt, att bestämmelsen i § 15 uppenbarligen

komme att därigenom kringgås, må icke medgifvas.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de bägge förslagen,

tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Innan utskottet ingår på en redogörelse för den granskning, utskottet

underkastat de nu återgifna förslagen i ämnet, vill utskottet till

angifvande af sin principiella ståndpunkt i frågan uttala, att i likhet

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

med 1907 års Riksdag utskottet hyser den öfvertygelsen, att afsevärda

fördelar för vårt näringslif äro att vänta af frilagersinstitutionens införande.

De möjligheter, som vår nuvarande tullagstiftning erbjuder för

tullfri uppläggning och bearbetning inom landet af utländska tullpliktiga

varor kunna nämligen, äfven efter det frihamnsinstitutionen blifvit i lagstiftningen

införd, icke anses tillfredsställa näringslifvets berättigade kraf

på rörelsefrihet. Det ligger nämligen i sakens natur, att frihamnar hos

oss icke kunna komma till anläggning mera än på mycket få platser,

och redan af denna anledning kommer därför allt fortfarande det stora

flertalet af de näringsidkare, hvilka hafva behof af tullfri uppläggning af

tullpliktiga varor från utlandet, att härvid vara hänvisade till tullnederlaget

och transitupplaget, hvilkas brister flerfaldiga gånger vid hithörande

frågors behandling blifvit påvisade, hvadan utskottet torde kunna

afstå från att nu närmare ingå härpå.

På sätt framgår af hvad utskottet ofvan anfört, hyste 1907 års

Riksdag mot det då framlagda förslaget om frilager betänkligheter i

samma riktning som de, hvilka kommit till uttryck i de bägge nyssnämnda

motionerna. Riksdagens ofvannämnda skrifvelse gaf emellertid

uttryck åt den uppfattningen, att den väntade revisionen af tulltaxan

kunde beräknas förebygga de fruktade olägenheterna för den svenska

industrin.

Det har sålunda för utskottet, med anledning af såväl 1907 års

Riksdags uttalande i ämnet som ock de berörda motionerna, närmast

gällt att ur nämnda synpunkt söka bedöma den nya tulltaxan.

Och såvidt utskottet kunnat finna, äro tullsatserna i densamma så afvägda

och dess bestämmelser i öfrigt så affattade, att man torde kunna

vänta, att de skola åt de industrigrenar, hvilka däraf äro i behof, erbjuda

det skydd, som i denna väg lämpligen kan åstadkommas.

Kungl. Maj:ts förslag till förordning om frilager innehåller också

bestämmelser, som tillkommit i afsikt att skydda den inhemska produktionen

och hvilka äfven torde vara väl lämpade att verka i sådan riktning.

En sådan bestämmelse är den i § 19 moment 3 införda, genom

hvilken — i öfverensstämmelse med hvad som skett i friliamnsförordningen

— äro fastställda särskilda villkor för uttagande från frilager

af varor, vid hvilkas förtullning afdrag i vikten ej skall göras för askar,

fodral, omslag, kartor in. m. Dessa villkor äro, dels, där fråga är

om varornas uttagande för uppläggning å nederlag, att varorna äro

emballerade på sådant sätt, som eljest vid införsel af enahanda varor är

brukligt, dels ock, där varorna skola efter förtullning införas i landet,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

att antingen emballeringen är på nämnda sätt verkställd eller ock att

varorna äro vid förtullning- från frilager underkastade särskild förhöjd

tullafgift.

Till det sistnämnda alternativa villkoret anknyta sig de i Kungl.

Maj:ts proposition nr 184 föreslagna ändringarna i gällande tulltaxa, hvilka

innehålla föreskrifter om tilläggstullar för ett större antal i tulltaxan

upptagna varor vid deras förtullning från frihamn eller frilager. Sistnämnda

proposition, som bevillningsutskottet fått till sig hänvisad, har

varit föremål för utskottets behandling och icke gifvit utskottet anledning

till erinran.

En annan i propositionen intagen bestämmelse, som afser att

skydda den inhemska produktionen, är den i § 14 moment 2 införda,

genom hvilken förbud meddelas mot idkande inom frilager ej blott af

boktryckerirörelse utan äfven af annan verksamhet, som i följd af gynnsammare

produktionsvillkor är ägnad att å den inhemska marknaden

afsevärdt skada inom riket annorstädes än i frihamn eller å frilager drifven

enahanda verksamhet. Detta stadgande har sin motsvarighet i gällande

frihamnsförordning och det torde förtjäna erinras, att bestämmelsen

i sistnämnda förordning, i hvad den afser annan verksamhet än boktryckerirörelse,

infördes af Riksdagen med en motivering, som visar att Riksdagen

med denna föreskrift afsåg att åstadkomma en subsidiär garanti

för den inhemska industrins skyddande i de fall, då erforderliga jämkningar

i tulltaxan icke kunde med nödig skyndsamhet vidtagas.

Ytterligare en punkt i det kungl. förslaget, hvilken, jämte sin

hufvuduppgift att tillgodose den svenska detaljhandelns kraf, kan vara

ägnad att skydda svensk produktion, är bestämmelsen i § 15, att inom frilager

ej må idkas detalj försälj ning af därstädes befintliga varor. Härtill får

utskottet emellertid tillfälle att längre fram i detta betänkande återkomma.

Vid bedömandet, i hvad mån de farhågor för den inhemska industrin,

hvartill förslaget om frilagersinstitutionens införande gifvit anledning,

böra tillmätas betydelse, förtjäna enligt utskottets mening äfven

följande synpunkter beaktande.

Liksom afsikten med frilagret ostridigt i främsta rummet är att

gagna trausithandeln och förädlingsindustrin, ligger det i sakens natur,

att dessa näringsgrenar, för hvilka frilagret också erbjuder de största

fördelarna, i öfvervägande grad komma att begagna sig däraf. Hvad

särskildt beträffar handeln erbjuder frilagret de mest betydande förmånerna

åt de köpmän, som där lagra varor, hvilka icke produceras inom

landet och hvilka kunna säljas både inom Sverige och på utlandet, till

exempel kolonialvaror. Att sådan handelsrörelse kommer att vid svenska

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

frilager blifva den öfvervägande, därpå tyder också erfarenheten från biläger

i utlandet. Den importhandel åter, som omfattar varor, hvilka

äfven äro föremål för tillverkning inom landet, kommer säkerligen framgent

såsom hittills att i stor utsträckning ombesörjas af svenska firmor, hvilka

drifva affärer äfven med varor af inhemsk tillverkning; och sådana firmor

hafva knappast anledning att begagna sig af frilager, emedan de i så

fall blifva nödsakade att hålla dubbla lager.

Utskottet hyser den förvissningen, att med ett klokt begagnande

af de möjligheter att reglera tillträdet till frilager, som förslaget erbjuder,

det i praktiken skall visa sig, att ifrågavarande institution kommer

att till vida öfvervägande del anlitas för sådan rörelse, hvarför

densamma är i främsta rummet afsedd, äfvensom att, i den män importhandeln

kommer att begagna sig däraf, det skydd, som i olika afseende^

såsom ofvan är framhållet, står det inhemska näringslifvet till buds,

skall åstadkomma en sådan utjämning af de förutsättningar, under hvilka

den inhemska produktionen och importen från utlandet arbeta, att

den förra icke skall blifva lidande.

Härmed har utskottet angifvit de väsentliga skälen för sin principiella

anslutning till propositionen och därjämte äfven bemött herr

Lithanders föreliggande motion.

Härefter har utskottet att öfvergå till att yttra sig om herr

Anderssons i Grimbo ofvan omförmälda motion, hvilken, såsom nämndt,

afser sådan ändring i Kung! Maj:ts förslag, att ingen uttagning från

frilager af ^illpliktigt gods för öfverförande till den inhemska marknaden

må äga rum vare sig genom direkt förtullning eller genom uppläggning

på tullnederlag. Af motiveringen för detta förslag framgår,

att motionären tänkt sig, att den af honom ifrågasatta inskränkningen

i användandet af frilager icke borde gälla längre än intill dess stadgande

meddelas om hvad med detaljförsäljning förstås.

Till belysande af detta yrkande vill utskottet erinra om följande.

I det förslag till förordning om frihamn, som af Kungl. Maj:t förelädes

1907 års Riksdag, fanns i § 20 moment 4 intaget ett stadgande, motsvarande

det i nu föreliggande proposition, § 15, föreslagna och af

innehåll, att införsel från frihamn af gods i sådana kvantiteter och under

sådana omständigheter i öfrigt, att bestämmelsen i § 14 af samma förslag

angående detalj försäljning af därstädes befintliga varor uppenbarligen

komme att därigenom kringgås, icke finge medgifvas. Beträffande

denna bestämmelse i § 20 anförde Riksdagen i sin skrifvelse i ämnet

följande:

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

»Afsikten med de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna

är, såsom jämväl i en inom Riksdagen i ämnet väckt motion erinras,

att förekomma så kallad detaljhandel eller handel i mindre omfattning

med varor, upplagda inom frihamn. Att dylika bestämmelser införas i

författningen synes ock vara af behofvet påkalladt, men det kan med

allt skäl ifrågasättas, huruvida hvad Eders Kungl. Magt i sådant afseende

föreslagit är till fyllest. Ty hvarken i denna författning eller

i gällande lagstiftning finnes någon allmän föreskrift om, hvad som bör

förstås med detaljhandel. Och de föreslagna bestämmelserna synas

Riksdagen så mycket mer betänkliga, som tillämpningen af desamma ju

skulle komma att öfverlämnas åt vederbörande tulltjänsteman, hvilken

alltså hade att för hvarje särskildt fall afgöra hvad som vore det ena

eller det andra.

Till undanröjande af de antydda olägenheterna har i motionen

föreslagits fastställandet af vissa minimikvantiteter och inom Riksdagens

bevillningsutskott har framkastats tanken på att hvad beträffar andra

varor än spannmål uti förevarande afseende fastslå ett visst tullbelopp.

Vare sig nu den ena eller den andra af dessa utvägar skulle

komma att anlitas, torde det dock få anses uppenbart, att i frågans

nuvarande läge hvarje fastställande af visst kvantum eller visst tullbelopp

skulle komma att fotas på alltför osäkra grunder. Häraf torde

framgå, att frågan om hvilka åtgärder i detta hänseende böra vidtagas bör

föregås af en närmare utredning af hithörande förhållanden, med iakttagande

därvid, bland annat, att särskilda bestämmelser erfordras rörande

spannmål; och då ifrågavarande spörsmål synas vara af stor betydelse,

lärer med visshet kunna förutsättas, att utredning och förslag

i ämnet komma att till Riksdagen afgifvas. Riksdagen tar alltså anhålla,

att Eders Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag rörande den minsta kvantitet dels af spannmål, dels

ock af andra varor, som får på en gång från frihamn införas.»

I det vid föreliggande proposition fogade statsrådsprotokollet meddelas

härom, bland annat, att med anledning af detta Riksdagens uttalande

Kungl. Maj:t uppdragit åt kommerskollegium att utarbeta förslag

i berörda afseende och sedermera anbefallt kollegium att därvid jämväl

taga under öfvervägande, i hvad män särskilda föreskrifter i ämnet

kunde vara erforderliga beträffande frilager. Den utredning, som sålunda

ankomme på kollegium att verkställa och som, enligt hvad departementschefen

från kollegium inhämtat, erbjöde afsevärda svårigheter, hade

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 7 saml. 26 höft. (Nr 29.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

ännu icke blifvit slutförd, och denna fråga kunde till följd däraf icke

blifva förelagd innevarande års Riksdag.

Utskottet finner visserligen, att det varit önskvärdt att de af 1907

års riksdag begärda bestämmelserna kunnat föreläggas Riksdagen till

behandling samtidigt med förevarande proposition; men då, enligt hvad

departementschefen till nyssnämnda statsrådsprotokoll upplyst, arbetet

med affattande af sådana bestämmelser pågår, har utskottet icke ansett

den omständigheten, att förslag härutinnan icke nu kunnat föreläggas

Riksdagen, böra föranleda den af herr Andersson i Grimbo ifrågasatta

ändringen i Kungl. Majtts proposition. Då utskottet sålunda icke tvekat

att trots nu berörda förhållande tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag,

har utskottet emellertid ansett sig böra samtidigt tillstyrka Riksdagen

att hos Kungl. Maj:t anhålla, att redan till nästkommande års

Riksdag förslag i ämnet måtte af Kungl. Maj:t aflåtas.

Slutligen har utskottet att yttra sig om den tredje af de i anledning

af föreliggande kungl. proposition väckta motionerna. Densamma,

nr 103 i Första kammaren, är väckt af herr Bäckström, som hemställer,

att § 17 mom. 1 a) i Kungl. Maj:ts förslag till förordning om frilager

måtte erhålla följande lydelse:

»brännvin och sprit, alla slag, samt vin, så framt varan ej skall inom

frilagret användas vid beredning af andra tillverkningar.

Propositionen innehåller härom i § 17 följande stadgande:

1. Å frila ger må intagas såväl illpliktigt som förtulladt och

tullfritt gods, med undantag af:

a) brännvin och sprit af säd, potatis eller andra jordfrukter, med

undantag af wisky, så framt varan ej skall inom frilagret användas

vid beredning af andra tillverkningar.

Till stöd för ändringsförslaget anför motionären, att handel med

alkoholhaltiga drycker icke torde förtjäna att beredas lättnader. Då

utskottet emellertid icke funnit anledning antaga, att genom den af

Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelsen importen af sprithaltiga drycker

skulle främjas, har utskottet saknat tillräckliga skäl att biträda motionärens

förslag.

Den speciella granskning, utskottet underkastat Kungl. Maj:ts

förevarande proposition, har endast gifvit anledning till följande erinran.

I § 2 moment 2 föreslås, att hvarje utgång från frilager skall

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

särskild! bevakas och att invid hvarje utgång skall finnas vaktrum. Då

i åtskilliga fall ett och samma vaktrum torde kunna användas för flera

utgångar, har utskottet föreslagit sådan ändrad affattning af ifrågavarande

stadgande, att detta må kunna medgifvas.

Mot de af Kungl. Maj:t föreslagna förändringarna i gällande förordning

om frihamn har utskottet icke haft något att anmärka.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

1) att Riksdagen må, med afslag å förevarande

motioner II: 287 och I: 103, antaga Kungl. Maj:ts

ofvan intagna förslag till förordning om frilager, dock

att § 2 moment 2 i förordningen skall erhålla följande

förändrade lydelse:

»2. Hvarje utgång från frilager skall särskild!

bevakas, och skola, i den mån generaltullstyrelsen finner

nödigt, vaktrum anordnas; dock att, där från frilager

finnas utgångar, hvilka icke begagnas för trafik, {utan

allenast äro afsedda att komma till användning i händelse

af eldfara eller annat olycksfall, generaltullstyrelsen

äger medgifva befrielse från skyldigheten att särskild!

bevaka sådan utgång.

Vederbörande tulltjänsteman äger, där han anser

anledning därtill förefinnas, låta å en hvar, som lämnar

frilagret, verkställa kroppsvisitation i den ordning tullstadgan

föreskrifver, dock utan att vara underkastad

påföljd, i händelse underslef finnes icke hafva ägt

rum»;

2) att Kungl. Maj:ts ofvan intagna förslag till

förordning om ändrad lydelse af vissa paragrafer i

gällande förordning om frihamn må af Riksdagen antagas;

samt

3) att Riksdagen må, i anledning af herr Anderssons

i Grimbo ofvannämnda motion, II: 296,

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte för nästkommande års riksdag framlägga förslag

rörande den minsta kvantitet dels af spannmål dels

ock af andra varor, som får på en gång införas från

frihamn eller frilager, eller ock till bestämmelser, som

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

eljest möjliggöra, att förbudet mot detaljhandel inom

frihamn och frilager kan på ett betryggande sätt genomföras.

Stockholm den 3 maj 1912.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Reservationer:

af herr Lyckholm som anfört:

»Alldenstund jag icke kan finna, att den af utskottet beslutade

hemställan om aflåtande af skrifvelse med anhållan, att Kungl. Maj:t

måtte för nästkommande års Riksdag framlägga förslag till bestämmelser,

»som möjliggöra, att förbudet mot detaljhandel inom frihamn och

frilagar kan på ett betryggande sätt genomföras», innebär någon som

helst säkerhet för att den svenska industrien verkligen erhåller det

skydd, som nu afses, kan jag icke biträda utskottets hemställan i afseende

på inrättandet af frilager. Å sid. 17 i utskottets betänkande

framhålles visserligen, att kommerskollegium för åtskilliga år sedan

erhållit uppdrag att utarbeta förslag i berörda afseende, men lär detta

dock enligt uppgift hafva mött mycket stora svårigheter.

Då emellertid förbudet om detaljhandel och de närmare bestämmelserna

rörande detta förbud utan tvifvel utgöra det verksammaste

skydd, som den svenska industrien äger gent emot de vådor, som frilagerinstitutionen

otvetydigt medför, har jag icke kunnat tillstyrka

införandet af densamma under andra omständigheter än att ifrågavarande

detaljhandelsbestämmelser samtidigt slutgiltigt bestämmas, och har jag

därför yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition, nr 121,

icke måtte af Riksdagen bifallas.»

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

af herrar Bäckström, Eklund, Ollas Ericsson, Byström, Christiernson,

Larsson i Klagstorp, friherre Palmstierna, Hedström, Rundgren och

Söderberg i Hobborn, hvilka anfört:

»Utskottets majoritet har, i likhet med den kungl. propositionen,

icke velat medgifva frilagersrätt för »brännvin och sprit af säd, potatis

eller andra jordfrukter, med undantag af whisky». Vi anse att utskottet

bort gå längre. För vår del hafva vi nämligen icke kunnat finna, att

giltiga skäl anförts för att här undantaga whisky samt brännvinssorter,

framställda ur drufvor, palmsaft, melass eller dylikt, såsom konjak,

arrack och rom, äfvensom sprit, framställd ur torf eller trä. Ej heller

finna vi att frilagersrätt bör beredas handeln med vin. Den hänsyn

till de vinproducerande ländernas intressen, som kan framkalla tveksamhet,

när det gäller att företaga en inskränkning i vinhandelns hittills

innehafda rättigheter, kan ej åberopas, när frågan gäller, huruvida vinhandeln

skall beredas en ny lättnad. I förslaget till förordning om

tullrestitution hafva hvarken Kungl. Maj:t eller utskottet ifrågasatt att

rätt till tullrestitution för vin skulle medgifvas.

Då i vida kretsar af vårt folk lifligt önskas, att rusdryckshandeln

ställes på afskrifning, hafva vi icke velat att införandet af frilagersinstitutionen

skulle medföra lättnaden jämväl för denna handel, utan ansett att

utskottet bort hemställa,

att Riksdagen, med bifall till herr Bäckströms i

ärendet väckta motion, måtte besluta, att § 17 inom.

1 a) af den i Kungl. Maj:ts proposition nr 121 föreslagna

förordningen om frilager måtte erhålla följande

lydelse:

»brännvin och sprit, alla slag, samt vin, såframt

varan ej skall inom frilagret användas vid beredning

af andra tillverkningar».

af herr Byström, som ansett, att utskottet hade bort begagna sin

motionsrätt och hemställa,

att Riksdagen måtte besluta, att § 16 mom. 1 a)

af den i Kungl. Maj:ts proposition nr 121 föreslagna

förordningen om frihamn måtte erhålla följande lydelse:

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 7 samt. 26 käft. (Nr 29) 3

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

»Brännvin och sprit, alla slag, samt vin, så

framt varan ej skall inom frihamn användas vid beredning

af andra tillverkningar».

Herrar friherre Trolle och Jesper son hafva anhållit få antecknadt,

att de icke deltagit i den slutliga behandlingen af detta ärende inom

utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1912-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:218 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maf.ts proposition med förslag till förordningar om frilager och om ändrad lydelse af vissa paragrafer i fö s. 7 i texten