Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af dels Knngl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel af utländsk vara dels ock en i ämnet väckt motion.

1912-05-14 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1912:44, Betänkande, i anledning af dels Knngl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel af utländsk vara dels ock en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

1

Nr 44.

Ankom till Riksdagens kansli den 14 maj 1912 kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af dels Knngl. Maj:ts proposition med

förslag till förordning angående tullrestitution i vissa

fall vid återutförsel af utländsk vara dels ock en i ämnet

väckt motion.

Genom proposition, nr 148, af den 22 mars 1912, hvilken hänvisats

till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande af

propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden

för samma dag, föreslagit Riksdagen att antaga nedan införda förslag till

förordning angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel af utländsk

vara.

Förslag

till

förordning angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel

af utländsk vara.

§ i
Utan

hinder af bestämmelsen i § 11 af nådiga förordningen med

tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 må åt handelsidkare,

på sätt nedan bestämmes, medgifvas rätt att vid återutförsel af utländsk

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 7 saml. 37 höft. (Nr 44.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

vara, för hvilken han vid införseln behörigen erlagt tullafgift, åtnjuta

tullrestitution.

Med handelsidkare förstås i denna förordning ej blott enskild

handelsidkare utan äfven handelsbolag och aktiebolag, som idkar handelsrörelse.

Tillstånd för handelsidkare att begagna sig af den i § 1 afsedda

rätt meddelas af generaltullstyrelsen. Sådant tillstånd må endast lämnas

handelsidkare, som är känd såsom sjmnerligen redbar och solid, drifver

affärer med utländska varor i betydande omfattning samt i öfrigt pröfvas

lämplig. Tillståndet kan af generaltullstyrelsen återkallas, när de förutsättningar,

som legat till grund för tillståndets meddelande, icke längre

förefinnas.

§ 3.

Konungen äger bestämma, för hvilka varor rätt till tullrestitution

enligt denna förordning må åtnjutas; dock må i intet fall sådan rätt

afse spannmål, omalen eller malen, lefvande djur, brännvin och sprit,

alla slag, eller vin.

Konungen äger likaledes bestämma, i hvilka af rikets städer med

tullkammare rätten till restitution må tillerkännas handelsidkare.

§ 4.

På förslag af generaltullstyrelsen meddelar Konungen i enlighet

med denna förordning och öfriga gällande föreskrifter de närmare bestämmelser,

som äro erforderliga för bevarande af kronans rätt och för

vinnande af ordning och säkerhet vid åtnjutande af ifrågavarande restitution.

§ 5.

Ansökning om erhållande af sådant tillstånd, som ofvan sagts,

skall ingifvas till generaltullstyrelsen och vara åtföljd af erforderliga

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

intyg till styrkande af sökandens rätt att drifva handel samt de handlingar,

han i öfrig! vill åberopa till stöd för ansökningen.

Före ärendets afgörande skall generaltullstyrelsen öfver ansökningen

inhämta yttrande af vederbörande tullmyndighet äfvensom handelskammare

eller, efter omständigheterna, annan sammanslutning af representanter

för handeln eller ock vederbörande kommunala myndigheter.

§ 6.

Därest handelsidkare till annan öfverlåter sin affärsrörelse eller

varder försatt i konkurs, skall rätten till tullrestitution anses förfallen.

§ 7-

1. Rätt till restitution enligt denna förordning afser icke blott varor,

som införts direkte från utlandet eller från frihamn eller frilager, utan

äfven varor, som uttagits från transitupplag eller ankommit såsom

omedelbar transitförsändning.

2. Restitution beräknas efter utförselvarans nettovikt, ankommande

dock på Konungens pröfning, huruvida och under hvilka villkor emballage

eller inlägg till varor, i fråga om hvilka bruttoförtullning är stadgad

i gällande tulltaxa, må inräknas i den vikt, som vid utförseln lägges

till grund för restitution.

§ 8.

1. För bevarande af rätt till tullrestitution enligt denna förordning

erfordras, att handelsidkare vid varans angifning till förtullning skriftligen

anmäler afsikten att begagna sig af sådan rätt.

2. Efter sådan varas återutförsel må handelsidkare med i denna

förordning gjorda inskränkningar åtnjuta restitution af den tullafgift,

som af honom erlagts för en motsvarande kvantitet från utlandet införd

och inom två år näst före utförseln till förtullning angifven vara af

samma slag, beträffande hvilken han gjort sådan anmälan, som i mom. 1

omförmäles.

§ »•

Varder tullsatsen för vara, som afses i denna förordning, nedsatt,

må utförsel af varan, som äger rum, sedan beslutet om nedsättningen

trädt i kraft, icke berättiga till restitution efter högre tullsats än den,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

som gäller vid varans utförsel. Förklaras sådan vara tullfri, förfaller

rätten till restitution, om varan utföres efter beslutets trädande i kraft.

Höjes åter tullsatsen för sådan vara, skall den lägre tullsatsen fortfarande

läggas till grund för beräkningen af restitution vid utförsel inom loppet

af två år, sedan höjningen börjat tillämpas, hvaremot utförsel därefter

berättigar till restitution efter den högre tullsatsen.

§ 10.

För vara, som af handelsidkare anmäles jämlikt § 8 mom. 1, skall

i sammanhang med tullafgiftens erläggande betalas en särskild afgift

till belopp af en half procent af tullafgiften.

§ 11.

Öfver i § 8 omförmälda förtullningar och exporter skall handelsidkare

enligt formulär, som af generaltullstyrelsen fastställes, föra ett

för debet och kredit inrättadt afräkningsdiarium med särskilda upplägg

för hvarje varuslag. Af detta afräkningsdiarium, hvilket när helst så

påfordras skall för vederbörande tullmyndighet hållas tillgängligt, skall

handelsidkaren för hvarje kvartal ingifva fullständigt utdrag till generaltullstyrelsen.

§ 12-

Såsom villkor för erhållande af restitution skall i öfrigt gälla:

a) att utförseln sker vid samma tullkammare, där förtullningen ägt

rum, så vida ej generaltullstyrelsen för särskildt fall finner restitution

kunna medgifvas, oaktadt varan utförts vid annan tullkammare;

b) att exportangifningsinlagan ej mindre innehåller uppgift om

afsikten att för varan erhålla tullrestitution enligt denna förordning, om

varans handelsbenämning och om den rubrik i tulltaxan, till hvilken

densamma vid införseln blifvit hänförd, än äfven är åtföljd af exportörens

under edlig förpliktelse afgifna och af två vittnen till riktigheten bestyrkta

försäkran därom, att den till utförsel angifna varan blifvit af honom

införd, att full införseltull för densamma erlagts och att varan icke efter

införseln undergått någon bearbetning eller förändring;

c) att vederbörande tullkammare efter exportvarans undersökning

och utrönande af den vikt, som jämlikt § 7 mom. 2 skall läggas till

grund för restitutionen, samt kollynas plombering och bevakning till och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44. 5

inlastning i fartyg eller järnvägsvagn härom meddelat attest, hvilken

såsom verifikation jämte angifningsinlagan och öfriga intyg bifogas tullkammarens

utgående tulljournal;

d) att utförseln i öfrigt verificeras på sätt i § 13 af nådiga förordningen

med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 finnes

stadgadt beträffande varor, för hvilka tullrestitution är därstädes medgifven;

samt

e) att vederbörande handelsidkare under januari, april, juli och

oktober månader hos generaltullstyrelsen gör ansökning om den restitution,

som belöper på de under senast förflutna kvartal exporterade varor;

skolande i dylik ansökning noggrant angifvas de förtullningsposter i

afräkningsdiariets debet, å hvilka afskrifning bör ske för det belopp,

hvars restitution begäres.

§ 13-

Befinnes handelsidkare för erhållande af tullrestitution enligt bestämmelserna

i denna förordning hafva lämnat uppgift, som icke öfverensstämmer

med verkliga förhållandet, kan rätt att vidare erhålla sådan

restitution honom förvägras.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1913.

Beträffande motiveringen till nu återgifna förslag tillåter sig utskottet

hänvisa till ofvanberörda, vid propositionen i utdrag fogade statsrådsprotokoll.

Till utskottet har jämväl remitterats en i anledning af förevarande

proposition i Andra kammaren af friherre Palmstierna väckt motion,

nr 295, i hvilken hemställts, »att Riksdagen med anledning af Kungl.

Maj:ts proposition nr 148 ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utredning angående lämpligheten af kreditupplagsinstitutionens

införande samt för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill denna utredning

må föranleda.»

I afseende å hvad motionären anfört till stöd för sitt ifrågavarande

yrkande får utskottet hänvisa till motionens innehåll.

Kungl. Maj:ts förevarande proposition afser, i likhet med det i

utskottets den 3 innevarande månad afgifna betänkande nr 29 tillstyrkta

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

förslaget om frilagersinstitutionens införande hos oss, att möjliggöra

upparbetandet af en kraftig transithandel. Men under det att begagnandet

af frilager — liksom i ännu högre grad anlitandet af frihamn —

förutsätter en affär, som nått en betydande omfattning och förfogar öfver

afsevärdt kapital, är nu ifrågavarande institution ägnad att utgöra ett

stöd äfven för sådana affärsidkare, som äro i tillfälle att endast i mera

blygsam skala drifva transithandel. Såsom ett komplement till frilagret

och frihamnen torde därför tullrestitutionen enligt föreliggande förslag

kunna hafva sin betydelse, allrahelst det torde vara att förutse, att, med

den jämförelsevis ringa utveckling vår egentliga transithandel hittills

nått, relativt få firmor skola för närvarande vara i stånd att bära de

med användandet af frihamn och frilager förenade kostnader. Det nu

ifrågasatta restitutionsförfarandet bör därför kunna hafva en uppgift att

fylla äfven såsom banande väg för ett allt mer ökadt anlitande af

frihamn och frilager.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att tullrestitutionen skulle ordnas

på i hufvudsak följande sätt. Handelsidkare kan medgifvas rätt att vid

återutförsel af utländsk vara, för hvilken han vid införseln erlagt tullafgift,

åtnjuta restitution af tullen. Tillstånd härtill meddelas af generaltullstyrelsen

enligt vissa i författningsförslaget angifna allmänna grunder.

Beträffande några få varuslag är i förslaget bestämdt, att tullrestitution

icke får ifrågakomma. I öfrigt äger Kungl. Maj:t bestämma, för h vilka

varor rätt till restitution må medgifvas. För bevarande af rätt till tullrestitution

åligger handelsidkare att vid varans angifning till förtullning

skriftligen anmäla afsikten att begagna sådan rätt. Såsom villkor för

erhållande af restitution, då varan återutföres, gäller, att varan icke efter

införseln undergått någon bearbetning eller förändring. Exportangifningsinlagan

skall innehålla af exportören under edlig förpliktelse afgifven

försäkran såväl härom som att den till utförsel angifna varan

blifvit af honom införd och att full införseltull för densamma erlagts.

Gifvet är att införandet af ett tullrestitutionsförfarande, enligt hvilket

godset efter införseln är i ägarens förvar, undandraget all tillsyn från

tullverkets sida, och där krafvel på den materiella identiteten mellan

införd och utförd vara är uppgifvet, kan innebära vådor för ej mindre

statens intresse i fråga om tullinkomsterna än äfven den inhemska industrins

berättigade kraf på effektiviteten af gällande tullsatser. Det

har då för utskottet gällt att se till, huruvida författningsförslaget å

ena sidan uppfyller de fordringar, som med hänsyn till institutets uppgift

att på ofvan angifna sätt befrämja transithandeln böra ställas på

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

detsamma, och å andra sidan lämnar tillfredsställande skydd åt berörda

såväl statens som enskildas intressen.

Ur den förra af nu angifna synpunkter har utskottet ansett det

vara angeläget, att tillträde till förfarandets anlitande beredes icke blott

den till betydande omfattning redan hunna affärsverksamheten utan äfven

den, som med goda förutsättningar att nå en sådan utveckling ännu

befinner sig på ett mera blygsamt stadium. I § 2 af författningsförslaget

förekommer emellertid en bestämmelse, som synes'' kunna lägga hinder i

vägen för en sådan tillämpning. Bland de förutsättningar, hvilka enligt

berörda paragraf kräfvas af den, som skall kunna erhålla rätt att begagna

sig af den ifrågasatta tullrestitutionen, nämnes, bland annat, den att

han »drifver affärer med utländska varor i betydande omfattning». Tydligen

är denna bestämmelse föreslagen särskild! med tanke därpå, att

restitutionsförfarandet ställer stora fordringar på dem, som däraf begagna

sig, icke blott i fråga om personlig redbarhet och vederhäftighet utan

äfven beträffande den soliditet, som grundar sig på en väl upparbetad

affär. Utan att underskatta detta skäl finner utskottet, att den ifrågasatta

bestämmelsen allt för snäft begränsar möjligheten att komma i

åtnjutande af tullrestitution. Särskild! förtjänar framhållas, att sådant

tillträde äfven bör kunna medgifvas den, som drifver handel hufvudsakligen

eller uteslutande med svenska varor, men för att fullständiga

sitt varusortiment önskar upptaga äfven utländska artiklar och därvid

finner fördelaktigt att för en börjande transithandel begagna sig af

tullrestitution. De öfriga villkor, som i nämnda § 2 föreskrifvas, nämligen

att handelsidkare skall vara känd såsom synnerligen redbar och

solid samt i öfrigt pröfvas vara lämplig, har utskottet funnit erbjuda

generaltullstyrelsen tillräckligt stöd för att på ett betryggande sätt handhafva

sin uppgift att meddela tillstånd till tullrestitutions åtnjutande.

Utskottet har därför ansett sig böra föreslå, att förstnämnda, i förslaget

upptagna villkor måtte uteslutas.

I öfrigt har utskottet funnit Kungl. Maj:ts förslag fullt tillfredsställa

de kraf, som för transithandelns tillgodoseende böra ställas på

detsamma.

Utskottet har vidare, såsom ofvan är antydt, haft att se till, huruvida

förslaget är ägnadt att å ena sidan bereda staten tillfredsställande

garanti mot missbruk och å andra sidan förebygga, att den utländska

konkurrerande industrin i tid 1 restituti onsförfarandet erhåller ett medel

i kampen mot den inhemska.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

I fråga om tillgodoseendet af statens intresse äro att märka hufvudsakligen

ofvan omförmälda bestämmelser, dels därom att tillstånd till

tullrestitutions erhållande skall enligt vissa grunder meddelas af generaltullstyrelsen,

dels ock om de under edlig förpliktelse afgifna försäkringar,

som exportangifningsinlagan skall innehålla. Med den föreslagna anordningen

af förevarande institut torde den hufvudsakliga garantin mot

missbruk och bedrägligt förfarande icke kunna sökas annorstädes än i

den personliga och ekonomiska vederhäftigheten hos de personer, som

däraf få begagna sig. Beträffande de allmänna förutsättningarna för

tillståndets meddelande har utskottet redan i det föregående haft tillfälle

att uttala sig. Med åberopande häraf och under erinran att enligt

förslaget Konungen äger meddela närmare bestämmelser för bevarande

af kronans rätt och för vinnande af ordning och säkerhet vid restitution»

åtnjutande, kan utskottet såsom sin mening uttala, att förslaget erbjuder

statsverket den säkerhet, som med restitutionsförfarandets allmänna

anordning torde kunna åstadkommas. Dock synes för vissa slag af

varor en i någon mån skärpt kontroll kunna åvägabringas. Till frågan

härom skall utskottet härnedan i annat sammanhang återkomma.

Vidkommande härefter den inhemska industrins berättigade anspråk

på skydd mot de faror för den utländska konkurrensens underlättande,

som tullrestitutionsinstitutet kan innebära, torde desamma hufvudsakligen

hafva vunnit beaktande i de bestämmelser, enligt hvilka dels med afseende

å vissa varor möjlighet att vinna tullrestitution är utesluten,

dels Konungen skall äga i öfrigt bestämma, för hvilka varor rätt till

restitution må åtnjutas.

Då det icke torde låta sig göra att för någon längre tid framåt

fastställa, för hvilka varor sådan rätt icke får meddelas, finner utskottet

välbetänkt att åt Kungl. Maj:t förbehålla största delen af bestämmanderätten

häröfver. En förteckning öfver sådana varor kan nämligen med

korta mellantider behöfva kompletteras, i den män den utländska, konkurrensen

därtill gafvel’ anledning, hör att Kungl. Maj it ma blifva i

tillfälle att på ett för industrin betryggande sätt meddela bestämmelser

i ifrågavarande hänseende, torde emellertid samverkan med industrins

målsmän vara oundgängligen nödvändig. Utskottet är också förvissadt

därom, att Kungl. Majfi icke skall underlåta att vid sadana bestämmelseis

utfärdande bereda de i hvarje särskildt fall berörda industriernas idkare

eller andra företrädare tillfälle att yttra sig.

Beträffande vissa varor, hvilkas uteslutande från restitutionsförfarandet

väl icke kan anses påkalladt, torde dock särskilda villkor kunna fastställas,

hvilkas uppfyllande utgör förutsättning för tullrestitutions åtnjutande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

Sådana villkor skulle afse kontroll därå, att de varor, som med anspråk

på tullrestitution utföras, äro införda från utlandet och icke tillverkade

inom landet. Tydligen föreligger nämligen den möjligheten, att varor,

som importerats med angifvet anspråk på tullrestitution vid utförandet,

säljas inom landet och i deras ställe produkter af inhemsk tillverkning

af enahanda eller liknande slag exporteras med åtnjutande af den för

de utländska varorna betingade restitutionen. Genom ett sådant förfarande

skulle å ena sidan staten gå miste om tullafgifterna för den importerade

varumängden och å andra sidan exportören obehörigen gynnas.

Såväl i statens som den inhemska industrins intresse torde därför villkor

af antydd art böra af Kungl. Maj:t fastställas, i den mån sådant kan för

vissa varuslag visa sig erforderligt. Utskottet har i berörda syfte ansett

sig böra föreslå ändrad affattning af 3 § i författningsförslaget.

Med denna kompletterande bestämmelse torde förslaget äfven ur

den svenska industrins synpunkt kunna anses tillfredsställa billiga kraf

på skydd och säkerhet.

I öfrigt har utskottet endast i en punkt funnit anledning att

föreslå ändring i Kungl. Majrts förslag. Andra stycket i § 3 innehåller

bestämmelsen, att Kungl. Maj:t äger bestämma, i hvilka af rikets städer

med tullkammare rätten till restitution må tillerkännas handelsidkare.

Denna föreskrift synes icke stå i full öfverensstämmelse med principen,

att affärsidkares personliga kvalifikationer skola vara bestämmande för

meddelande af tillstånd att åtnjuta förmånen af tullrestitution. Af denna

anledning har utskottet funnit sig böra föreslå, att af angifna bestämmelse

endast må bibehållas hvad i densamma synes vara det väsentliga,

nämligen att rätt till restitution endast må tillerkännas å plats, där

tullkammare finnes.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag kan rätt till restitution medgifvas, ej

mindre då varan införts direkte från utlandet eller från frihamn än äfven

då den uttagits från transitupplag eller ankommit såsom omedelbar

transitförsändning. Däremot kan medgifvandet icke afse gods, som

uttagits från nederlag. Till motivering af den sistnämnda inskränkningen

anför departementschefen, att packhusbehandlingen af på nederlag upplagdt

gods skett redan före dess uppläggning på nederlaget och att

man därvid icke haft anledning att vidtaga de speciella åtgärder, som

skulle föranledas af anmälan om godsets tillämnade återutförsel. Hvad

departementschefen sålunda uttalat är otvifvelaktigt afgörande för att

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 7 sand. 37 käft. (Nr 44.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

rätt till restitution icke nu medgifves för gods, som uttagits från nederlag.

Men något principiellt skäl att från restitutionsförfarandet utestänga

sådant gods torde icke ligga däri, liksom utskottet icke heller

eljest kunnat finna att ur principiell synpunkt hinder bör möta för en

sådan utvidgning af tullrestitutionsinstitutet, att äfven nederlagsgods

kunde blifva föremål för restitution. Och då å andra sidan en sådan

utvidgning torde kunna betecknas såsom för handeln synnerligen önskvärd,

har utskottet velat tillstyrka Riksdagen att hos Kungl. Maj:t

begära utredning af frågan, huruvida vid uppläggande af gods å nederlag

sådan kontroll kan erhållas, att tullen kan vid godsets utförande restitueras,

äfvensom att, därest utredningen därtill gifver anledning, förslagtill

bestämmelser i sådant syfte måtte föreläggas Riksdagen.

De enligt nu gällande tullagstiftning medgifna undantagen från

de allmänna reglerna om tullafgifts erläggande återfinnas hufvudsakligen

dels i tulltaxeförordningen dels i förordningen den 18 september 1874

angående frilager för proviantering af fartyg i Öresund, dels ock i förordningen

den 15 november 1907 om frihamn. Därest de af utskottet vid

innevarande års Riksdag tillstyrkta förslagen om frilager och provianteringsfrilager

samt, enligt nu föreliggande kungl. proposition, tullrestitution

föranleda utfärdandet af förordningar i sistberörda ämnen, komma

undantag i angifna hänseende att innefattas i ytterligare tre författningar.

Det synes ligga i öppen dag, att det för dem, hvilkas intressen

skola tillgodoses genom de lättnader i tullhänseende, som ifrågavarande

stadgar i olika hänseenden medgifva handel och industri, skulle vara

en väsentlig förmån, om bestämmelserna härom funnes sammanförda i

en enda författning. För ett sådant sammanförande af alla nu ifrågavarande

bestämmelser fordras gifvetvis någon tids erfarenhet af tilllämpningen

af hithörande olika föreskrifter. Det torde nämligen icke

vara uteslutet, att vid denna tillämpning bristande öfverensstämmelse

på en del punkter kan yppa sig. Så mycket angelägnare torde det

därför vara, att, så snart nödig erfarenhet i berörda hänseende vunnits,

förslag till en enhetlig författning i ämnet uppgöres, hvarigenom icke

blott bättre öfverskådlighet kan vinnas beträffande de möjligheter att

erhålla lättnader i tullhänseende, som ifrågavarande lagstiftning afser

att bereda, utan ock de bestämmelser i olika författningar, hvilkas tilllämpning

jämsides med hvarandra kan erbjuda svårigheter eller olägenheter,

kunna bringas till full inbördes öfverensstämmelse. Om utredning

och förslag i sådant syfte har utskottet ansett Riksdagen böra hos

Kungl. Maj.-t göra framställning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44. 11

Utskottet öfver gill'' härefter att yttra sig beträffande det i friherre

Palmstiernas ofvan omförmälda motion framförda förslaget, hvilket afser

skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och eventuellt

förslag om kreditupplagsinstitutionens införande hos oss.

Nämnda institution, i den form motionären tänkt sig densamma,

är ägnad att tillgodose såväl handelns som den för export arbetande

förädlingsindustrins intressen. I den mån kreditupplaget öppnas förhand

eln, Wde detsamma emellertid i vissa afseenden kunna innebära

olägenheter för den inhemska industrin. Det kan nämligen vara med

vissa svårigheter förenadt att så begränsa möjligheten att däraf begagna

sig, att institutionen kommer endast transithandeln till godo.

Motionären beräknar, att den danska staten genom kreditupplagsinstitutionen

lämnar transithandeln ett räntefritt lån å 15—20 miljoner kronor.

I själfva verket torde en afsevärd del häraf komma importhandeln tillgodo.

De af utskottet dels i detta betänkande dels i det tidigare afgifna

betänkandet nr 29 förordade förslagen om tullrestitution och frilager äro

ägnade att bereda handeln betydande förmåner utan att i jämförlig mån

gynna industrin. I betraktande häraf och med hänsyn till industrins

erkändt stora betydelse för vårt land, synes det icke vara med en väl

afvägd näringspolitik förenligt att genom ytterligare förmåner utöfver

de redan ifrågasatta gynna handeln, försåvidt detta sker på bekostnad

af industrins berättigade intressen.

I den mån kreditupplagsinstitutionen kan vara till gagn för den

inhemska industri, hvilken förädlar tullpliktiga varor för afsättning äfven

till utlandet, torde emellertid det af motionären gifna uppslaget förtjäna

synnerligt beaktande. För att denna industri må kunna med framgång

täfla å den utländska marknaden, böra åt densamma beredas likartade

fördelar, som de, hvilka andra länders förädlingsindustri åtnjuter. Ur

denna synpunkt vore det för ifrågavarande svenska industri otvifvelaktigt

af den största betydelse, om den komme i åtnjutande af de förmåner,

som kreditupplaget erbjuder densamma. Utskottet har därför ansett

sig böra såtillvida upptaga det af motionären väckta förslaget, att utskottet

tillstyrker Riksdagen att hos Kungl. Maj:t begära utredning

och förslag om införande af kreditupplagsinstitutionen i sådan form,

att densamma må komma sistnämnda industri tillgodo. Vid utarbetande

af förslag härom torde emellertid böra tillses, att icke statsverket genom

medgifvande af allt för lång kredit tillskyndas större ränteförluster än

nödigt är.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen må

1) antaga Kungl. Maj:ts ofvan införda förslag

till förordning angående tullrestitution i vissa fall vid

återutförsel af utländsk vara, dock att §§ 2 och 3

skola erhålla följande lydelse:

§ 2.

Tillstånd för handelsidkare att begagna sig af

den i § 1 afsedda rätt meddelas af generaltullstyrelsen.

Sådant tillstånd må endast lämnas handelsidkare, som

är känd såsom synnerligen redbar och solid samt i

öfrigt pröfvas lämplig. Tillståndet kan af generaltullstyrelsen

återkallas, när de förutsättningar, som legat

till grund för tillståndets meddelande, icke längre förefinnas.

§ 3.

Konungen äger bestämma, för hvilka varor och,

där med afseende å särskildt varuslag så erfordras,

under hvilka förutsättningar rätt till tullrestitution

enligt denna förordning må åtnjutas; dock må i intet

fall sådan rätt afse spannmål, omalen eller malen, lefvande

djur, brännvin och sprit, alla slag, eller vin.

Rätt till restitution må tillerkännas handelsidkare

allenast å plats, där tullkammare finnes.

2) i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning af frågan,

huruvida vid uppläggande af gods å nederlag sådan

kontroll må kunna anordnas, att erlagd tullafgift kan

tid godsets utförande restitueras, äfvensom, därest

utredningen därtill gifver anledning, för Riksdagen

framlägga förslag till bestämmelser i sådant syfte;

8) i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t måtte, så snart nödig erfarenhet vunnits

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 44.

i fråga om tillämpningen af de i olika författningar

inrymda bestämmelserna om undantag från de allmänna

reglerna beträffande tullafgifts erläggande, låta

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till författning,

däri sålunda gällande undantagsstadganden

finnas sammanförda; samt

4) i anledning af friherre Palmstiernas ofvanberörda

motion, II: 295, i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Magt måtte låta verkställa utredning,

huruvida tillstånd till kreditupplag må kunna

medgifvas i sådan form, att detsamma kommer den

industri tillgodo, som förädlar tullpliktig vara äfven

för export, äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag,

hvartill en sådan utredning må föranleda.

Stockholm den 14 maj 1912.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Herrar Lyckholm och Nilsson i Bonarp hafva anhållit få antecknadt,

att de icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet,

hvarjämte friherre C. J. Beck-Friis anmält, att han varit frånvarande

under behandlingen af friherre Palmstiernas omförmälda motion.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 7 sand. 37 käft. (Nr 44.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:220 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel af ut s. 1 i texten