Bankoutskottets utlåtande Nr 27
1912-04-30 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1912:27, Bankoutskottets utlåtande Nr 27
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 27.
1
Nr 27.
Ankom till Riksdagens kansli den 30 april 1912 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till vissa ändringar i förordningen den 22 juni 1883
angående en postsparbank för riket.
1 en till Riksdagen den 29 sistlidna mars aflåten, till bankoutskott
remitterad proposition, nr 157, har Kungl. Maj:t, under åberopande
af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för
samma dag, föreslagit Riksdagen besluta, att §§ 2, 4, 5, 6, 9, 10 och
12 i förordningen den 22 juni 1888 angående en postsparbank för riket
skola från dag, som af Kungl. Maj:t bestämmes, erhålla den ändrade
lydelse nedan intagna förslag utvisar.
Nuvarande lydelse: Af Kungl. Maj:t föreslagen lydelse:
§ 2.
Mom. 1. Eu hvar äger att för egen eller annans räkning insätta
medel i postsparbanken.
Mom. 2. Insättning kan äga Mom. 2. Insättning kan äga
rum vid de postanstalter, postspar- rum vid de postanstalter, postsparbankens
styrelse bestämmer, å alla bankens styrelse bestämmer, å alla
de tider, då postanstalten hålles öppen de tider då postanstalten hålles öppen
för allmänheten. I den mån och på för allmänheten. I den mån och på
det sätt, Kungl. Maj:t pröfvar lämp- det sätt Kungl. Maj:t pröfvar lämpBihang
till Riksdagens protokoll 1912. 8 samt. 22 käft. (Nr 27.) 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 27.
Nuvarande lydelse: Af Kungi. Maj:t föreslagen lydelse:
ligt, må insättning ock förmedlas ligt, må insättning ock förmedlas
af i postverkets tjänst anställda per- af i postverkets tjänst anställda personer.
soner eller af särskildt antagna ombud
för postsparbanken.
Mom. 3. Vid första insättning skall uppgifvas det fullständiga
namnet å den, till hvars förmån insättningen sker, äfvensom, där insättningen
verkställes för viss person, dennes hemvist och lefnadsyrke
samt, där så ske kan, födelseår, månad och dag. Göres insättningen
till förmån för minderårig, böra, om så ske kan, äfven föräldrarnas namn
uppgifvas.
Mom. 4. Önskar den, som till förmån för annan insätter medel,
att dessa icke må kunna förr än efter viss tid till utbetalande uppsägas,
göre därom förbehåll, då insättning verkställes. Vill han vid insättning
göra annat förbehåll i afseende å medlens utbetalning, ankomme på
pröfning af postsparbankens styrelse, huruvida medlen må med det förbehåll
mottagas.
§ 4.
Mom. 1. För att underlätta besparing
af äfven mindre belopp än
en krona, tillhandahållas ä de postanstalter,
postsparbankens styrelse bestämmer,
och hos särskildt antagne
försäljningsman sparmärken och sparkort.
Mom. 2. Spar märke lyder å tio
öre och betalas med samma belopp,
hvaremot sparkort afgiftsfritt utbekommes
af den, som vid emottagandet
å detsamma anbringar minst ett sparmärke.
Mom. 3. Sparkort indelas i tio
rutor. Sedan hvar och en af dessa
rutor blifvit med sparmärke försedd,
kan insättning i postsparbanken verkställas
genom sparkortets inlämnande
å postanstalt.
Mom. 4. Sparmärke må icke
För att underlätta besparing af
äfven mindre belopp än en krona,
tillhandahållas genom postsparbankens
försorg sparmärken, att användas
för insättning i banken, på sätt och
i den ordning särskildt bestämmes.
Bankoutskottets utlåtande Nr 27.
3
Nuvarande lydelse: Af Kungl. Maj:t föreslagen lydelse:
såsom betalningsmedel användas utom
i det fall, som i denna § mom. 3 omförmäles.
5.
Mom. 1. Vid första insättning
i postsparbanken skall till insättaren
utan afgift utlämnas en med seriebokstaf
och ordningsnummer försedd
motbok, utfärdad till förmån för den,
för hvilken insättningen äger rum.
Vid hvarje insättning eller uttagning
skall beloppet i motboken införas.
Mom. 2. 1 motbok skall vid utlämnandet
finnas infördt i afseende å
medlens utbetalning gjordt förbehåll,
hvarjemte motboken skall innehålla
sammandrag af de författningar,
hvilka röra allmänhetens förhållande
till postsparbanken.
Mom. 3. För en och samma persons räkning må insättning å
mer än eu motbok i allmänhet ej äga rum; dock må minderårig, för
hvars räkning medel blifvit af annan person insatta, äfvensom den, till
hvars förmån motbok med vissa förbehåll utfärdats, kunna utbekomma
särskild motbok för insättning af egna medel.
§ 6.
Insättning skall, för att vara Insättning skall, för att vara
gällande, af vederbörande tjänsteman gällande, kvitteras på sätt särskildt
å den postanstalt, där insättningen bestämmes.
sker, kvitteras på sätt särskildt bestämmes.
Mom. 1. Vid första insättningerhåller
insättaren afgiftsfritt dels
en med seriebokstaf och ordningsnummer
försedd motbok, utfärdad
för den person, till förmån för hvilken
insättningen äger rum, dels ock
blanketter till kvittenser, afsedda att
användas vid lyftande af innestående
medel.
Mom. 2. I motbok skall vid
utlämnandet finnas infördt sammandrag
af de författningar, hvilka röra
allmänhetens förhållande till postsparbanken.
§ 9.
Mom. 1. Den, som vill lyfta Mom. 1. Den, som vill lyfta
innestående behållning eller del innestående behållning eller del
4
BanJcoutskottets utlåtande Nr 27.
Nuvarande lydelse:
däraf, skall, med uppvisande af motboken,
beloppet å postanstalt skriftligen
uppsäga och därvid uppgifva,
genom hvilken postanstalt medlen
böra utbetalas. Öfver uppsägningen
meddelas bevis å postanstalten.
Af Kungl. Maj:t föreslagen lydelse:
däraf, skall, med uppvisande af
motboken, skriftligen uppsäga beloppet
å postanstalt eller hos postsparbankens
särskilt antagna ombud
och därvid uppgifva, hvarest medlen
böra utbetalas, öfver uppsägningen
meddelas bevis.
Mom. 2. Uppsägning bör i allmänhet verkställas:
för belopp af högst 100 kronor................................ minst en vecka,
)) » öfverstigande 100 men ej 500 kronor » två veckor,
» » öfverstigande 500 kronor........................ » en månad,
allt före den dag, medlen skola vara att lyfta.
Mom. 3. På postsparbankens sty- Mom. 3. Postsparbankens styrelse
relse ankommer emellertid att i sär- skall dock äga att meddela föreskrifter
rörande de villkor, under hvilka utbetalning
af insatta medel må i särskilda
fall kunna ske utan afvaktan
på uppsägningstidens utgång.
skilda fall, där sådant begäres och
utan olägenhet för postsparbanken kan
ske, medgifva utbetalning af insatta
medel äfven inom kortare tid, än här
ofvan stadgas.
Mom. 4. Befinnes åter tiden för postens gång påkalla, att vid
någon postanstalt uppsägningstiden för belopp, ej öfverstigande 100
kronor, utsträckes till mer än en vecka, bör postsparbankens styrelse
meddela nödiga föreskrifter i ämnet, hvilka skola å postanstalten anslås.
Mom. 5. Afser uppsägning icke hela det innestående beloppet,
må densamma ej lyda å annat än helt krontal.
Mom. 6. Hafva uppsagda medel icke blifvit af vederbörande
lyftade inom tio dagar efter den dag, då desamma skolat tillhandahållas,
anses uppsägningen hafva förfallit, och beräknas räntan å dessa medel,
såsom vore de i postsparbanken ånyo insatta.
§ io.
Mom. 1. Anmäler sig innehafvare af motbok till lyftande af medel,
som blifvit uppsagda, tillhör det honom att, därest han icke är personligen
känd, styrka sin behörighet genom meddelande af sådana uppgifter,
som i § 2 mom. 3 omförmälas.
Mom. 2. Finnas dessa uppgifter vara öfverensstämmande med
dem, som vid första insättningen afgifvits, och förekommer ej anledning
betvifla, att personen är den, han uppgifver sig vara, verkstäiles utbetal
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 27.
5
Nuvarande lydelse: Af Kungl. Maj:t föreslagen lydelse;
ningen. I annat fall öfverlämnas ärendet till postsparbankens styrelse,
som äger att efter omständigheterna förordna om medlens utbetalande
eller om frågans hänvisning till lag
Mom. 3. Vid medlens lyftande aflämnas
till postanstalten kvitto, tecknadt
å sådan blankett, som i § 5
mom. 1 omförmäles.
Mom. 4. Beloppet af de lyftade
medlen skall af vederbörande tjänsteman
i motboken införas.
Mom. 5. Omfattar uppsägning
motboksägares hela tillgodohafvande
på en och samma motbok, skall, vid
medlens lyftande, motboken till postanstalten
återställas.
a domstol.
Mom. 3. Omfattar uppsägning
motboksägares hela tillgodohafvande
på en och samma motbok, skall vid
medlens lyftande motboken tillställas
den, som verkställt utbetalningen.
Eu och samma motbok må, för
så väl insättning som uttagning af
medel, användas vid hvar postanstalt,
där sparbanksrörelse finnes anordnad.
12.
En och samma motbok må, för
såväl insättning som uttagning af
medel, användas ej mindre vid hvarje
postanstalt, där postsparbanksrörelse
finnes anordnad, än äfven hos de af
postsparbanken särskildt antagna ombud.
Till ofvannämnda statsrådsprotokoll har departementschefen i
ärendet anfört följande:
»I underdånig skrifvelse den 28 januari 1911 har styrelsen för
postsparbanken gjort framställning om vidtagande af vissa ändringar
i nådiga förordningen den 22 juni 1883 angående en postsparbank
för riket.
Till en böj an hemställer sålunda styrelsen om ändring i § 2
mom. 2 af sagda förordning i syfte att den däri åt postsparbanken medgifna
rätten att efter Kungl. Maj:ts bepröfvande såsom ombud för insättning
använda i postverkets tjänst anställda personer måtte utsträckas
äfven till andra af postsparbanken för detta ändamål särskildt antagna
personer, hvilka äfven borde berättigas att förmedla uttagningar från
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 27.
banken. Jämlikt nämnda författningsrum får insättning af medel i
postsparbanken'' äga ruin vid de postanstalter, postsparbankens styrelse
bestämmer, å alla de tider, då postanstalten hålles öppen för allmänheten,
samt jämväl i den mån och på det sätt Kungl. Maj: t pröfvar lämpligt,,
genom i postverkets tjänst anställda personer.
Under erinran att styrelsen vid afgifvandet den 4 oktober 1910 af
underdånigt yttrande öfver löneregleringskommitténs förslag till reglering
af löneförhållanden m. m. vid postsparbanken betonat angelägenheten
häraf, att ytterligare åtgärder vidtoges, hvarigenom ökadt anlitande
af banken kunde förväntas, anför nu styrelsen för postsparbanken vidare,
att möjligheten för allmänheten att utan tidsutdräkt och på nära håll kunna
insätta och vid behof åter utbekomma sina besparingar torde tvifvelsutan
vara en af de viktigaste faktorer för befrämjande af sparsamheten bland
befolkningen. Visserligen vore numera tillfälle beredt för sparmedels
öfverlämnande till förvaltning af postsparbanken ej blott vid postsparbankskontoren,
hvilkas antal vid 1910 års utgång utgjorde 3,245, utan
äfven hos de vid nämnda tidpunkt till ett antal af 356 uppgående landtbrefbärare,
hvilka förmedlade insättning i banken. Men gilvet vore att,
i samma mån tillfällena för sparmedels tillvaratagande ökades, i samma
mån syntes under lika förhållanden i öfrigt kunna förväntas en förhöjd
utveckling af sparbanksverksamheten. Insikten därom att vid det tillfälle
arbetaren hade att utfå sin aflöning sparsamhetskänslan hos honom
vore lifligast samt att, sedan penningarna en gång af honom mottagits,
han kände det svårare att afhända sig eu del däraf för afsättning för
framtida behof hade särskilt i industriidkare länder föranledt inrättande
af fabriks- eller verkstad ssparkassor, afsedda att bereda arbetaren
tillfälle att i samma stund han mottoge sin aflöning utan tidsspillan
deponera så stor del däraf han kunde undvara samt att, vid behof, utan
omgång åter utbekomma sina medel. Vidtagandet al åtgärder, hvarigenom
här i landet vid större fabriker och verkstäder äfvensom vid
öfriga arbetsföretag af större omfattning anordnades i förbindelse med
postsparbanken stående dylika sparanstalter, hvilka på bankens ansvar
omhänderhades af den, som verkställde löneutbetalningarna till arbetarna,
eller af person, som af arbetarna själfva därtill utsåges, borde utan
tvifvel vara ett medel till sparsamhetens höjande och på samma gång
innebära en afsevärd fördel särskildt för arbetarna vid flyttning från en
arbetsplats till en annan. Emellertid lade nu gällande bestämmelser för
postsparbanken hinder i vägen för verkställande af insättning, uppsägning
och uttagning i banken på annat sätt än genom de postanstalter,
postsparbanksstyrelsen bestämde. Visserligen vore genom det tillägg
Bankoutskottets utlåtande AV 27.
7
§ 2 mom. 2 af postsparbanksförordningen den 22 juni 1883 erhållit på
grund af nådiga kungörelsen den 17 maj 1907 numera medgifvet postsparbanken
att såsom ombud använda i postverkets tjänst anställda personer.
Men dylikt ombud äger allenast emottaga insättningar samt
saluhålla sparmärken. Då de personer vid fabriker, verkstäder med flera
ställen, livilka det ur ofvan anförda synpunkt vore önskvärdt att få använda
såsom ombud för postsparbanken, i allmänhet ej torde vara anställda
i postverkets tjänst samt då i alla fall dessa ombud jämväl borde förmedla
uttagningar från banken, erfordrades ändring i förordningens bestämmelser
i angifvet syfte. Såsom en följd häraf betingades ändrad
lydelse jämväl af §§ 6, 9 och 12, och har styrelsen äfvenledes gjort
framställning i sådant syfte.
Enligt bestämmelserna i § 9 i postsparbanksförordningen skall för
utbekommande af i postsparbanken innestående medel dessa inom viss
tid uppsägas. Jämlikt § 9 mom. 3 ankommer det emellertid på postsparbankens
styrelse att i särskildt fall, där sådant begäres, och utan
olägenhet för postsparbanken kan ske, medgifva utbetalning af insatta
medel äfven inom kortare tid än som i allmänhet är föreskrifvet. På
grund af dessa bestämmelser kan uttagning i Stockholm ske väsentligen
fortare än å öfriga orter i riket.
I sin omförmälda underdåniga skrifvelse den 28 januari 1911 framhåller
nu styrelsen för postsparbanken, att beredande af tillfälle jämväl
för allmänheten i landsorten att kunna, i händelse af behof, utan afvaktan
af den i postsparbanksförordningen stadgade uppsägningstid utbekomma
i postsparbanken innestående medel torde, enligt postsparbanksstyrelsens
mening, äfvenledes föranleda ökadt anlitande af postsparbanken. Såsom
af styrelsen, uti dess ofvan åberopade underdåniga yttrande af den 4
oktober 1910, erinrats, funnes sådant tillfälle beredt postsparbankens
delägare i Stockholm; och den lätthet att förfoga öfver i postsparbanken insatta
medel, som sålunda medgifvits dylika delägare, hade tvifvelsutan
varit en af anledningarna därtill att postsparbanksverksamheten i Stockholm,
hvarest det enskilda bankväsendet dock vore så högt utveckladt,
varit afsevärdt större än i landsorten. Under nuvarande tider, då en
stark täflan rådde de enskilda bankanstalterna emellan att omhänderfå
allmänhetens besparingar samt dessa bankanstalter fördenskull erbjöde
bekväma former och lättnader vid insättning och uttagning af medel,
syntes den anordning, hvarigenom för postsparbankens delägare i landsorten
uttagning af medel försvårades, ej vara af beskaffenhet att främja
bankens utveckling. Om äfven den större lättheten att utbekomma
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 27.
innestående medel skulle förleda eu ock annan att onödigtvis uttaga
sina besparingar, så syntes å andra sidan mången tveka att åt en bankinrättning
anförtro medel, hvilka endast efter förloppet af en viss uppsägningstid
kunde återbekommas. Den omständigheten allenast att för
utbekommande från postsparbanken af äfven det minsta belopp kräfdes
tidsutdräkt hade säkerligen mången gång föranledt därtill, att besparingar,
hvilka eljest skulle hafva kommit postsparbanken till godo, öfverlämnats
till enskilda spar anstalter, hvarest funnits tillfälle att vid anfordran
utbekomma insatta medel. Enär genom det redovisningssystem,
som från november månad 1909 tillämpades vid postanstalterna, större
lättnad blifvit dessa beredd beträffande tillgång af medel för bestridande
af förekommande post- och postsparbanksutbetalningar, syntes i regel ej
förefinnas svårighet för postkontoren att utan afvaktan å utgången af
stadgad uppsägningstid verkställa utbetalning af postsparbanksmedel,,
under förutsättning att dylik utbetalning ej afsåge något större belopp.
Enligt postsparbanksstyrelsens mening borde fördenskull sådana anordningar
vidtagas, som möjliggjorde utbetalande, utan att postsparbanksstyrelsens
medgifvande för hvarje särskild! fall erfordrades, vid postanstalt
eller hos särskild! anställdt ombud för postsparbanken af innestående
postsparbanksmedel jämväl före den i allmänhet stadgade uppsägningstidens
utgång, under villkor att utbetalningen ej öfverstege visst
angifvet belopp samt ägde rum å den postanstalt eller hos det ombud,
hos hvithet motboken utfärdats eller för hvithet motboksägaren vore känd.
I anslutning till hvad sålunda anförts har styrelsen för postsparbanken
förty hemställt om ändrad lydelse af § 9 mom. 3 i postsparbanksförordningen.
I fråga om § 4 i postsparbanksförordningen, som innehåller i detalj
gående bestämmelser angående de för tillvaratagande af mindre belopp
än en krona afsedda sparmärken och sparkort, har styrelsen för postsparbanken
erinrat, att, då det syntes styrelsen mindre lämpligt, att
dylika detaljföreskrifter, i afseende å hvilka ändring allt som oftast kunde
vara behöflig, intoges i en af Kungl. Maj:t efter Riksdagens hörande
utfärdad författning, syntes i denna författning endast böra inrymmas
en mera generell bestämmelse rörande sparmärken, hvaremot det borde
ankomma på Kungl. Magt eller postsparbanksstyrelsen att utfärda de
ytterligare föreskrifter i ämnet, som kunde erfordras.
Under erinran att enligt de i § 5 af postsparbanksiöroi-dningen
meddelade föreskrifter angående utfärdande af motbok med postspar
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 27.
9
banken, vederbörande insättare skulle förutom motbok erhålla blanketter
till kvittenser, afsedda att användas vid lyftande af innestående medel,
har styrelsen för postsparbanken vidare framhållit, att dessa blanketter
i någon mån höjde kostnaderna för motböckernas anskaffande; och då
— fortfar styrelsen — en förändring af nuvarande blankett till utbetalningsorder,
i syfte att därå meddela kvitto å det utbetalade beloppet,
ej skulle medföra någon som helst olägenhet för motboksägarne men
väl åstadkomma lättnad i arbetet vid postanstalterna, vore det önskvärdt
om föreskriften angående utlämnande af nu omhandlade kvittensblanketter
utginge ur författningen samt bestämmelserna om motboks utfärdande
in. m. bragtes i öfverensstämmelse med motsvarande bestämmelser
i § 24 af lagen angående sparbanker den 29 juli 1892, enligt
hvilket lagrum, skall vid första insättning till insättaren utlämnas en
med ordningsnummer försedd motbok, däri gjordt förbehåll skall vara
infördt och vid hvilken ett tryckt exemplar af bankens reglemente skall
vara fästadt, hvarjemte äfven föreskrifves, att vid insättning eller uttagning
beloppet skall i motboken införas.
Såsom en följd af förevarande ändringsförslag af § 5 skulle mom.
3 och 4 af § 10 i postsparbanksförordningen utgå samt nuvarande
mom. 5 i samma paragraf erhålla beteckningen 3.
Då de af styrelsen för postsparbanken framställda förslag synas
mig väl grundade samt jag ej har något att i hufvudsak erinra mot de
af styrelsen formulerade förslagen till omförmälda paragrafer uti författningen
i fråga, finner jag mig böra, med några jämkningar i ordalagen
uti de föreslagna ändringarna, tillstyrka den af styrelsen gjorda hemställan.
»
Utskottet vill till en början lämna en kortfattad redogörelse för
de af Kungl. Maj:t föreslagna ändringarna i postsparbanksförordningen.
I § 2 mom. 2 föreslås sådan ändring, att den banken nu medgifna
rätten att såsom ombud för insättningar använda i postverkets
tjänst anställda personer utsträckes äfven till andra af banken för detta
ändamål särskild! antagna personer, hvilka äfven skulle berättigas att
förmedla uttagningar från banken.
I följd häraf betingas ändringar jämväl i § 6, § 9 mom. 1 och § 12.
Enligt § 9 mom. 3 äger postsparbankens styrelse att i särskilda
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 8 samt. 22 höft. (Nr 27.) 2
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 27.
fall på begäran medgifva utbetalning af insatta medel utan afvaktan på
uppsägningstidens utgång. Här föreslås sådan ändring af paragrafen,
att styrelsen skall äga meddela föreskrifter rörande de villkor, under
hvilka i särskilda fall dylik utbetalning må kunna ske.
I § 4 mom. 2—4 äro införda detalj föreskrifter rörande de för tillvaratagande
af mindre belopp än en krona afsedda sparmärken och
sparkort. Utfärdande af dessa föreskrifter skulle hädanefter ankomma
på Kungl. Maj:t eller styrelsen och paragrafen sålunda innehålla allenast
eu generell bestämmelse angående sparmärken. Berörda mom. 2—4
skulle alltså utgå.
Enligt § 5 erhållas vid första insättning utom motbok särskilda
kvittensblanketter, afsedda att användas vid lyftande af innestående
medel. Blanketterna föreslås skola förändras till utbetalningsorder, i
syfte att därå meddela kvitto å utbetalade beloppet. Föreskrifterna om
kvittensblanketter skulle alltså utgå. I sammanhang härmed föreslås,
att bestämmelserna angående motboks utfärdande bringas till öfverensstämmelse
med motsvarande bestämmelser i sparbankslagen.
Erforderliga ändringar hafva införts i § 5 mom. 1 och 2 hvarjärnte
mom. 3 och 4 af § 10 böra utgå.
Utskottet har för sin del funnit vägande skäl tala för bifall till
de af Kungl. Maj:t föreslagna ändringarna, hvarför utskottet anser sig
böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.
Därjämte har utskottet ansett sig böra föreslå en mindre ändring
§ 9 mom. 6.
I berörda moment stadgas, att, därest uppsagda medel icke blifvit
af vederbörande lyftade inom tio dagar efter den dag, då desamma
skolat tillhandahållas, uppsägningen skall anses hafva förfallit, hvarjämte
å dessa medel beräknas ränta såsom vore de i postsparbanken ånyo
insatta.
Utskottets uppmärksamhet har emellertid blifvit fäst därå, att
särskildt under senare tider klagomål försports från allmänheten i anledning
af den1 sålunda bestämda jämförelsevis korta liggetiden för uppsagda
postsparbanksmedel, i sammanhang hvarmed framställningar gjorts
hos styrelsen för postsparbanken om utsträckning af nämnda tid.
Dessa klagomål hafva särskildt yppats vid tillfällen, då uppsagda
BanJcoutskottets utlåtande Nr 27.
11
medel skolat lyftas vid i skärgården belägna postanstalter, hvarest, i
synnerhet under vintertiden, oöfverstigliga svårigheter stundom lagt hinder
i vägen för en motboksägare att under den för medlen nu bestämda
liggetiden uttaga desamma. Följden häraf har varit, att vederbörande
poststationsföreståndare antingen, för att^tillmötesgå allmänheten, förfarit
i strid med föreskrifterna i ämnet och kvarhållit medlen några
dagar efter den bestämda liggetidens utgång, eller ock, i noga öfverensstämmelse
med dessa föreskrifter, till det öfverordnade postkontoret återsändt
de ej lyftade medlen omedelbart efter liggetidens utgång, ett förfarande,
som ej sällan kunnat vålla ekonomisk rubbning för vederbörande
motboksägare. Enahanda olägenheter förefinnas äfven vid
aflägset b.elägna poststationer i Norrland, Dalarne och Värmland.
Utom dessa för allmänheten kännbara svårigheter vid tillämpning
af nuvarande bestämmelse angående liggetiden för uppsagda postsparbanksmedel,
vållar denna bestämmelse olägenhet jämväl för de posttjänstemän,
hvilka hafva att utbetala eller öfvervaka utbetalande af
dylika medel. Enligt gällande föreskrifter är nämligen för postanvisningar
äfvensom för skadeersättningar och pensioner, som af postsparbanken
utbetalas för riksförsäkringsanstaltens samt barnmorskornas pensionsanstalts
räkning, bestämd eu liggetid af 14 dagar. Oäfvet är att
bestämmelserna om olika liggetider för uppsagda postsparbanksmedel
och för öfriga här nämnda utbetalningar mången gång skola vid postanstalterna
föranleda misstag, utom det att det olika behandlingssättet af
nu ifrågavarande utbetalningar är af beskaffenhet att vålla ökadt arbete
vid dessa anstalter.
Ur synpunkten af att bereda ökade fördelar för den allmänhet,
som begagnar sig af postsparbanken, vore därför önskligt om tiden för
lyftning af uppsagda postsparbanksmedel i någon mån utsträcktes; och
då, såsom ofvan nämnts, liggetiden för vissa andra vid postanstalterna
förekommande utbetalningar är bestämd till 14 dagar, skulle det vara
lämpligt om den tid efter förfallodagen, under hvilken uppsagda postsparbanksmedel
tillhandahölles vederbörande, utan att ränteafdrag ifrågakomme,
jämväl fastställdes till 14 dagar.
Åberopande hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
vinna Riksdagens bifall, dock att § 9 mom. 6 må erhålla
följande förändrade lydelse:
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 27.
»Hafva uppsagda medel icke blifvit af vederbörande
lyftade inom fjorton dagar efter den dag, då
desamma skolat tillhandahållas, anses uppsägningen
hafva förfallit, och beräknas räntan å dessa medel
såsom vore de i postsparbanken ånyo insatta.»
Stockholm den 30 april 1912.
På bankoutskottets vägnar:
I. von STAPELMOHR.
%
STOCKHOLM, ISÅAC MARCU8'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1912.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1912:103 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungi. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i. förordningen den 22 juni 1883 angående en postsparbank fö s. 4 i texten