Utlåtande, i anledning af Kungi. Maj:ts proposition angående pensionering af distriktsveterinärer m. fl.
1912-05-07 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1912:33, Utlåtande, i anledning af Kungi. Maj:ts proposition angående pensionering af distriktsveterinärer m. fl.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 33.
1
Nr 33.
Ankom till Riksdagens kansli den 7 maj 1912 kl 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungi. Maj:ts proposition angående
pensionering af distriktsveterinärer m. fl.
I en till Riksdagen den 19 april 1912 aflåten, till bankoutskottet
remitterad proposition, nr 222, bär Kung!. Maj:t under åberopande af
propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden
för samma dag föreslagit Riksdagen att dels för en anstalt,
afsedd att bereda pension åt distriktsveterinärer och tilläggspension åt
vissa länsveterinärer, godkänna följande hufvudgrunder:
a) Anstalten, hvilken benämnes distriktsveterinärernas pensionsanstalt
och träder i verksamhet den 1 januari 1913, har till ändamål dels att
bereda pension åt distriktsveterinär dels ock att bereda tilläggspension
åt sådan delägare i kassan, som befordras till länsveterinär men vid
afgången från denna befattning icke kommer i åtnjutande af hel pension
å 2,500 kronor.
b) Delägare i anstalten är, så länge han kvarblifver i tjänst, hvar
och en, som, efter det anstalten trädt i verksamhet, blifvit i vederbörlig
ordning första gången antagen till distriktsveterinär i distrikt, där veterinärens
aflöning bestrides dels genom statsbidrag och dels från landsting,
och som icke fyllt 45 år.
Delägare i anstalten är därjämte hvarje annan i dylikt distrikt anställd
distriktsveterinär, som inom tre år, efter det anstalten trädt i verksamhet,
eller sedermera, inom ett år efter det anställning första gången
tillträdts, gör anmälan om inträde.
Delägare, som befordras till länsveterinär, fortfar att vara delägare
i kassan, dock med den begränsning i afseende å skyldigheter och
rättigheter, som nedan sägs.
Indrages distriktsveterinärbefattning, hvilkens innehafvare är delägare
i kassan, äger denne, om han så önskar, kvarstå som delägare
med de förändrade skyldigheter och rättigheter, som nedan stadgas.
c) Delägare betalar till kassan en ordinarie årsafgift af 54 kronor.
Delägare, hvilkens ålder vid inträdet i kassan öfverstiger 30 år,
erlägger därjämte enligt följande tabell en tilläggsafgift, antingen med
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 8 samt. 26 käft. (Nr 33.) 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 33.
ett belopp eu gång för alla eller ock, kvartalsvis, under 5 eller 10 år
eller intill pensionsålderns inträde, 65 år:
Delägarens ålder vid inträdet
i kassan
Tilläggs af- giftens be- lopp, ifall
den erlägges
på en gång
vid inträdet
Tilläggsafg
kvarta
ander de
5 åren
ftens belopp
, ifall den e
första:
10 åren
för hvarje
rlägges
till 65 års
ålder
kr.
kr.
kr.
kr.
1 Fyllda 30 år .........................................
1
82
5
3
1
„ 31 „ ..........................................
254
14
8
4
„ 32 „ .........................................
433
24
13
6
» 33 „ ..........................................
619
35
19
9
„ 34 „ ..........................................
814
46
25
13
j it it .........................................
1,017
57
32
16
36 „ ..........................................
1,228
69
38
20
» 3V „ .........................................
1,449
82
45
24
1 „ 38 „ ..........................................
1,680
95
53
28
| it 39 „ ..........................................
1,922
109
60
33
a 40 „ ..........................................
2,175
123
68
38
i •• 41 „ .........................................
2,440
138
77
44
! „ 42 ............................................
2,717
154
86
51
• tf 43 ,, ..........................................
3,008
171
95
58
| „ 44 „ ..........................................
3,313
188
105
66
» 43 » ..........................................
3,634
207
116
74
„ 46 ...........................................
3,972
226
127
84
i 47 „ ..........................................
4,826
246
138
96
! 48 „ ..........................................
4,700
268
151
108
1 49 „ ..........................................
5,094
291
164
123
! „ 50 ............................................
5,511
315
178
140
5) 31 n ..........................................
5,950
341
193
160
» 52 „ ..........................................
6,415
368
209
183
» 53 „ ..........................................
6,909
397
226
211
tt 34 „ ..........................................
7,436
428
244
244
a 35 ,, ..........................................
7,997
461
—
285
„ 56 „ ..........................................
8,595
497
—
337
H 37 ,, ..........................................
9,236
536
—
405
„ 58 „ ..........................................
9,928
578
—
496
„ 59 „ ..........................................
10,667
623
—
623
.. 60 „ ..........................................
11,488
—
—
816
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 33.
Delägare, hvilken afgått från sitt delägarskap på grund af att hans
befattning indragits, och hvilken på nytt inträder i anstalten genom senare
tillträdande af annan befattning, med hvilken följer skyldighet eller
rättighet att blifva delägare, erhåller den minskning uti tilläggsafgiften,
som af anstaltens styrelse för hvarje fall bestämmes.
Den, som kvarstår som delägare, oaktadt hans befattning indragits,
skall fortfara att till anstalten inbetala ordinarie årsafgift och tilläggs afgift
samt äger, om han så önskar, därjämte själ!'' inbetala de bidrag, som i
öfrig! skolat för honom inbetalas, om befattningen ej blifvit indragen.
Delägare, som befordrats till länsveterinär, är befriad från skyldighet
att erlägga afgifter till anstalten.
d) Vederbörande landsting inbetalar till anstalten årligen 54 kronor
för hvarje inom landstingsområdet befintlig distriktsveterinärbefattning,
hvilkens innehafvare är delägare i anstalten och för hvilken aflöning
utgår från landstinget.
Enahanda årliga afgift af 54 kronor erlägges till anstalten af staten
för hvarje sådan distriktsveterinärbefattning, som nyss nämnts.
e) Den, som upphör att vara delägare, af orsak att hans befattning
indragits, tiger återfå de af honom själf till anstalten erlagda afgifterna,
dock utan ränta.
f) Delägare erhåller vid afgång från tjänsten efter pensionsrättens
inträdande hel pension, afkortad pension eller tilläggspension.
g) Berättigad till hel pension å 1,500 kronor årligen blifver delägare,
för hvilken fullgjorts de under c) här ofvan stadgade inbetalningar,
vid fyllda 65 lefnadsår, vid hvilken ålder han ock är skyldig
att afgå från tjänsten.
h) Berättigad till afkortad pension till belopp under 1,500 kronor,
motsvarande den i anstalten för delägaren afsätta reserven, är, sedan stadgade
afgifter för minst 10 år erlagts:
efter uppnådda 65 lefnadsår delägare, hvars befattning indragits
och som icke är berättigad till hel pension;
vid tjänstens frånträdande och efter uppnådda 65 lefnadsår delägare,
som brustit i den honom åliggande betalningsskyldighet;
delägare, som på. grund af sjukdom eller försvagad hälsa nödgas
före 65 års ålder afgå från tjänsten, samt
delägare, hvars befattning indragits, innan han uppnått 65 lefnadsår,
om han styrker sig genom iråkad obotlig sjukdom eller invaliditet
icke längre kunna med sitt arbete uppehålla sig.
i) Berättigad att uppbära tilläggspension är till länsveterinär befordrad
delägare, hvilken enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares
4
Bankoutskoitets utlåtande Nr 33.
rätt till pension vid tjänstens frånträdande icke kommer i åtnjutande af
hel pension å 2,500 kronor; uppgående tilläggspensionen till belopp
motsvarande den för delägaren i anstalten afsätta reserven, dock högst till
sådant belopp, att den tillsammans med af staten åtnjuten pension utgör
2,500 kronor årligen.
j) Anstalten förvaltas af direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning
enligt de närmare föreskrifter, som meddelas af Kungl. Maj :t,
dels och för gäldande af statens andel enligt förenämnda grunder
i kostnaden för pensionering af distriktsveterinärer anvisa ett förslagsanslag
å 10,000 kronor att årligen utgå från och med år 1913.
Beträffande den i ärendet förebragta utredningen, tillåter sig utskottet
hänvisa till det åberopade statsrådsprotokollet.
Af berörda statsrådsprotokoll inhämtas, att den ifrågavarande
propositionen sammanhänger med Kungl. Maj:ts i statverkspropositionen
under punkt 7:o) af nionde hufvudtiteln gjorda framställning rörande
omorganisation af landets distriktsveterinärväsende. På sätt framgår af
jordbruksutskottets utlåtande nr 1 angående regleringen af utgifterna
under nionde hufvudtiteln, har utskottet i punkt 7:o) tillstyrkt bifall till
Kungl. Maj:ts förslag med viss ändring beträffande distriktsveterinärernas
tillsättande; och har Riksdagen för sin del godkänt utskottets berörda
hemställan.
Bankoutskottet har vid granskning af Kungl. Maj:ts nu föreliggande
förslag med hänsyn till den i ärendet förebragta utredningen
ansett sig böra tillstyrka, att detsamma varder af Riksdagen godkändt.
Enligt det af utskottet sålunda tillstyrkta förslaget till pensionering
af distriktsveterinärer m. fl. skall förvaltningen af den ifrågasatta pensionskassan
anförtros åt folkskollärarnas pen siminrättning. Härvid har
utskottet ansett sig böra erinra, hurusom i Kungl. Maj:ts förslag till
1910 års Riksdag angående ordnande af pensioneringen af den kvinnliga
personalen vid enskilda läroanstalter afsetts, att förvaltningen af den
nya pensionsanstalten, benämnd lärarinnornas pensionsanstalt, skulle
omhänderhafvas af en särskild styrelse. Bankoutskottet, som afgaf utlåtande
öfver framställningen, kunde för sin del icke förorda, att en
särskild förvaltning för denna nya pensionsanstalt anordnades, utan
hemställde, med bifall till eu i ämnet väckt motion, att anstalten skulle
förvaltas af direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning. Till
stöd härför yttrade utskottet, att det enligt utskottets åsikt vore särdeles
önskligt, att statens och statsunderstödda pensionsanstalter i möjligaste
Bankoutskottets utlåtande Nr 33.
5
mån centraliserades under en gemensam förvaltning. Fördelarna häraf,
minskade kostnader och enhetlig sakkunnig förvaltning, läge i öppen
dag och behöfde ej vidare utvecklas.
Denna utskottets uppfattning blef ock af Riksdagen godkänd.
Enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår, har direktionen öfver
folkskollärarnas pensionsinrättning i skrifvelse den 24 februari 1912 på
anmodan af chefen för jordbruksdepartementet meddelat, att hinder för
direktionen icke förelåge att öfvertaga förvaltningen af den nya kassan
under förutsättning likväl att erforderlig anslagsökning bereddes. Emellertid
har direktionen i berörda skrifvelse i detta sammanhang vidare
fäst uppmärksamheten på, hurusom åt direktionens förvaltning redan
för närvarande vore anförtrodda ej mindre än åtta särskilda pensionsanstalter,
till hvilka inom den närmare framtiden möjligen komme att
läggas en mindre, afsedd för pensionering af vaktmästare vid rikets
allmänna läroverk. Af ifrågavarande pensionsanstalter hade två tillkommit
under den allra senaste tiden, nämligen lärarinnornas pensionsanstalt,
som trädde i verksamhet från och med år 1911, och extra provinsialläkarnas
pensionskassa, hvars reglemente skulle träda i kraft, räknadt från
1912 års början. Det vore tydligt, att en ytterligare ökning af direktionens
redan nu synnerligen omfattande förvaltningsbestyr ej kunde fortgå afsevärdt
längre, med mindre dels den under direktionen ställda tjänstepersonalen
förstärktes medelst inrättande af nya ordinarie tjänster, dels
ock förvaltningsorganisationen i öfrigt mer eller mindre omlades, det sistnämnda
framför allt i den riktning att verkställande direktören kunde
vid behof beredas ledighet från löpande ärenden för att kunna mera
odeladt ägna sig åt utredning af de större ärenden, som direktionen
hade att handlägga. T detta sammanhang skulle för öfrigt erinras, att
samtliga under direktionens förvaltning ställda pensionsanstalter befunne
sig i tillväxt och att således förvaltningen ökades äfven utan nya
pensionskassors tillkomst. Tidpunkten, när behofvet af en sådan mera
genomgripande omorganisation skulle komma att oafvisligen göra sig
gällande, kunde icke nu förutsägas, då den naturligtvis blefve beroende
af den större eller mindre hastighet, hvarmed de härvid inverkande förhållandena
komme att utveckla sig. För närvarande finge direktionen
därför inskränka sig till att föreslå de mera provisoriska åtgärder, som
syntes erforderliga för öfvertagande af den nya pensionskassans förvaltning.
Sedan direktionen härefter framställt de anslagskraf, som enligt
hvad ofvan antydts vore erforderliga för öfvertagandet af förvaltningen
af distriktsveterinärernas pensionskassa, bär direktionen slutligen ansett
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 33.
sig böra uttala sig i allmänhet om det hittills tillämpade tillvägagångssättet
i fråga om pensionering af tjänstinnehafvare, hvilka ej direkt
stode i statens tjänst, men till ordnande af hvilkas pensionsväsen staten
funnit sig föranlåten att på ett eller annat sätt medverka.
Det syntes knappast kunna bestridas, att staten hittills vid anordnandet
af pensioneringen för särskilda grupper af dylika befattningshafvare
icke alltid intagit någon fullt konsekvent ställning, liksom också
att i fråga om pensioneringssystem verklig enhetlighet näppeligen stode
att finna.
Klart syntes emellertid vara, att i samma mån som tendensen att
kräfva statens medverkan för åstadkommande och upprätthållande af
pensionsväsen, afsedt för större eller mindre grupper af tjänstepersonaler,
tillhörande det nyss antydda slaget, mer och mer utsträcktes, i samma
mån framträdde också behof af ej mindre att staten intoge en bestämd
och följdriktig ställning gentemot de från skilda håll och vid olika
tidpunkter framträdande krafven på statens medverkan än äfven att det
undersöktes, huruvida icke beträffande själfva sättet för pensioneringens
ordnande skulle kunna utfinnas något system, som vore så tänjbart att
det inom samma ram och hufvudgrunder lämnade rum för upptagande
af skilda grupper, till hvilka dock staten i pensionshänseende ansåge
sig böra intaga enahanda ställning. Härigenom skulle yppas eu möjlighet
att undvika bildandet af alltjämt nya pensionsanstalter med delägare
ofta till så ringa antal att icke blott pensionskostnaden komme att ställa
sig oskäligt och onödigt hög utan äfven den olägenhet uppstode, att
det icke förefunnes tillräckligt stort materiel för att därå kunde grundas
beräkningar, som vore erforderliga för undersökning af en sådan kassas
soliditet.
Att ett sådant system, som det här antydda, om det kunde realiseras,
äfven i andra hänseenden skulle för alla intressenter medföra
afsevärda fördelar, ansåge direktionen för sin del obestridligt.
Utskottet, som för sin del ansluter sig till den af direktionen
sålunda uttalade uppfattningen, anser följaktligen i likhet med 1910 års
bankoutskott, att en centralisering af de af staten understödda pensionsanstalterna
såvidt möjligt bör komma till stånd. Att häraf Seaktansvärda
fördelar skulle stå att vinna synes utskottet påtagligt.
Under sådana förhållanden har utskottet ansett sig böra föreslå en
skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om en allsidig utredning i
ofvanberörda syfte.
Bankoutskottets utlåtande Nr 33.
7
Med åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,
l:o) att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition,
nr 222, må vinna Riksdagens bifall; samt
2:6) att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa
en allsidig utredning, huruvida och på hvilka grunder
en centralisering af pensionsanstalter, understödda af
staten, lämpligen må kunna genomföras, samt därefter
för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill utredningen
må gifva anledning.
Stockholm den 7 maj 1912.
På bankoutskottets vägnar:
T. VON STAPELMOHR,
Herr Söderberg i Stockholm har begärt få antecknadt, att han icke
deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1912:204 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående pensionering af distriktsveterinärer m. fl. a1 i texten