Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående åtgärder till förekommande af i motionen omförmäld skadegörelse å ungskog.

1912-03-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1912:13, Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående åtgärder till förekommande af i motionen omförmäld skadegörelse å ungskog.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 13.

1

Nr 18.

Ankom till Riksdagens kansli den 1 mars 1912 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående åtgärder till förekommande af i motionen

omförmäld skadegörelse å ungskog.

(2:a Afd.)

r

I en inom Andra kammaren väckt,o till jordbruksutskottets behandling

hänvisad motion, nr 135, har herr Åkerlund hemställt, att Riksdagen i

skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda,

hvilka åtgärder kunna finnas lämpliga till förekommande af i motionen

påvisade skadegörelser å ungskog, samt för Riksdagen framlägga de förslag,

hvartill en sådan utredning kan gifva anledning.

Till stöd härför har anförts följande:

»I åtskilliga af våra större städer och måhända äfven annorstädes

tillsaluhållas för prydnad i hemmen i allt större utsträckning toppskott

af unga furuplantor — hvarigenom dessa för framtiden förstöras — samt

jämväl hela plantor af samma trädslag, hvarjämte vid jultiden ofantliga

massor af unga granar där utbjudas. Härom vore ju ej så mycket att

säga, därest skogsägarne, hvilka äro ansvariga för skogens återväxt efter

afverkning, i allmänhet voro de, hvilka idkade här ifrågavarande rörelse

eller densamma åtminstone bedrefs med någon urskillning och tanke på

skogens fortbestånd.

Att så ock understundom sker, vill jag visst icke bestrida, men

vågar påstå, att den ojämförligt största delen af denna köpenskap idkas

af personer, hvilka hvarken äga någon skog eller förskaffat sig rätt att

å annans mark hämta dessa varor, utan helt enkelt tillgripa dem utan

ringaste tanke på den ofantliga skada, de förorsaka.

Denna trafik har numera antagit sådana dimensioner, att en mängd

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 10 sand. 6 höft. (Nr 13—14.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 13.

Utskottet.

skogsägare, hvilka ägnat varmt intresse för skogens vård, rent af se sig

urståndsätta att med någon utsikt till framgång uppdraga ungskog, helst

eu öfvervakning, som skulle mäkta råda bot mot ifrågavarande rothygge,

praktiskt taget är omöjlig att åstadkomma å våra skogar med deras i

regeln stora vidder.

På hvad sätt bot skall rådas mot denna sorts stöld och skogssköfling,

är naturligtvis ej godt att på rak arm föreslå, men Stockholms stad införde

för några år sedan, säkerligen ej af omtanke för skogsvården, utan

emedan man funnit, att ett mycket stort antal där saluhållna julgranar

vore oärligt åtkomna, den bestämmelsen, att säljarna skulle förete bevis

från skogsägare därom, att granarna efter erhållet tillstånd afverkats å

deras mark, och ehuru endast denna åtgärd sannolikt ej vore tillräcklig,

var man dock här i staden inne på rätt väg, eftersom endast genom ingripande

å försäljningsorten något effektivt skydd mot skadegörelsen torde

kunna åstadkommas. Skada blott, att Stockholms myndigheter så fort

tröttnade på saken.

Säkerligen finnas de, som hålla före, att det vore hårdt förhindra

personer i ringa ställning att förtjäna en slant genom här ifrågavarande

rörelse, men därom är ej heller fråga, ty jag är fullt förvissad, att de

allra flesta skogsägare, på därom gjord framställning, gärna skulle tillåta

kända, hederliga och omtänksamma personer, på hvilka de kunde lita, att

de rättade sig etter gifna föreskrifter, att å deras marker taga såväl kvistar

af furu som äfven julgranar, där detta kunde ske utan skada å skogen.

Jag har städse satt mig emot förbud mot plockning af vilda bär

å annans mark och ser gärna, att ganska stor frihet i fråga om denna

må råda, där det kan ske utan olägenhet, men då jag erfarit, hvilken

ofantlig skada den frihet förorsakar, som man i allt större utsträckning

tagit sig att förstöra ypperlig ungskog å betydliga områden, samt att sagda

förödelse årligen sträcker sig allt vidare, har jag funnit mig manad att

fästa uppmärksamheten därpå.»

En likalydande motion som den nu ifrågavarande väcktes af motionären

vid nästlidna års riksdag. I sitt häröfver afgifna utlåtande uttalade

jordbruksutskottet, det utskottet hade sig väl bekant, att de missförhållanden,

som i motionen berördes, särskild! i trakterna närmast omkring Stockholm

och en del andra större samhällen, tagit en sådan omfattning, att desamma

ej vidare borde opåtaldt få fortgå. Då emellertid hvarje olofligt förfarande

af ifrågavarande slag, därest detsamma lagligen beifrades, redan

enligt gällande strafflag drabbades af ansvar, ansåg utskottet några åt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 13.

3

gärder i den af motionären antydda riktningen icke erforderliga. Utskottet

hemställde därför, att motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd

föranleda. Denna hemställan bifölls af Första kammaren, hvaremot Andra

kammaren, med afslag å utskottets hemställan, biföll den i ämnet väckta

motionen.

Utskottet hyser fortfarande den åsikten, att de nu påvisade missförhållandena

väl äro af den natur, att de påkalla en särskild uppmärksamhet,

men att utöfver det skydd, enligt gällande strafflag, som våra

skogar åtnjuta mot ingrepp af ifrågavarande slag, några särskilda bestämmelser

icke äro behöfliga till förebyggande däraf. Det vill nämligen synas,

som om den hufvudsakliga orsaken till att denna slags skogsåverkan tagit sådan

omfattning, som nu är fallet, ligger däri, att vederbörande skogsägare icke

mera allmänt begagna sig af sin rätt att låta lagligen beifra tillgreppen.

Därest de för tillgrepp af ifrågavarande art i 24 kapitlet 3 § och 20 kap.

2 § strafflagen stadgade straffbestämmelserna blefve oftare tillämpade,

torde på grund af den relativa strängheten af straffen, vid hvilkas tillmätande

gifvetvis vederbörlig hänsyn bör tagas till skadegörelsens omfattning,

med skäl kunna antagas, att antalet tillgrepp snart nog skulle aftaga

om ej helt upphöra.

Det har ifrågasatts, att syftet med motionen skulle vinnas, därest

säljare af julgranar samt ris och dylikt, som i motionen omförmäles,

ålades skyldighet att med bevis af exempelvis två trovärdiga män styrka

den lofliga åtkomsten af det saluhållna. Ehuru det icke kan förnekas,

att en sådan skyldighet skulle i viss mån vara ägnad att förebygga skogsåverkan

af förevarande slag, finner sig utskottet dock icke kunna tillstyrka

en dylik bestämmelse, enär densamma otvifvelaktigt skulle komma att

verka såsom ett otillbörligt hinder för skogsägarne själfva vid afyttrandet

af sådana skogsprodukter, som i motionen afses.

På grund af det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 1 mars 1912.

På jordbruksutskottets vägnar:

D. PERSSON i Tallberg

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 13.

1 beslutet hafva deltagit: från Första kammaren: A.

G. L. De Geer, P. Paulson, G. Tamm, A. H. Fahlén, E.

A. Pers, Aaby A. W. Ericsson; från Andra kammaren:

Tallberg, N. Persson i Malmö, R. G.o Hamilton, G. A. E.

O. Lundell, P. Hellström, E. G. H. Åkerlund, P. Tysk.

T. Odelberg,

A. Lindblad,

D. Persson i

Kronlund, P.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:119 Skrifvelse till Konungen, angående åtgärder till förekommande af viss skadegörelse å ungskog. s. 1 i texten