Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af dl § i förordningen om kommunalstyrelse på landet.
1912-03-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1912:6, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af dl § i förordningen om kommunalstyrelse på landet.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 6.
1
Nr 6.
Ankom till Riksdagens kansli den 11 mars 1912 kl. 3 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändrad lydelse af dl § i förordningen om kommunalstyrelse
på landet.
Närvarande: Herrar Bonde, Trygger, Hagström, Clason, Bellinder, von Geijer, Mannkeimer,
Kjellén, Wavrinsky*), von Mentzer*), Skärsten, Jansson i Djursätra®),
Ericsson, Nilsson, Nyström, Eden*), Larsson i Västerås*), Magnusson*), Janson
i Bråten och Kropp.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en inom Andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 112, har herr Säckström hemställt, »att § 41 i kungl.
förordningen om kommunalstyrelse på landet måtte erhålla följande
ändrade lydelse:
Nedannämnda personer må, med hänsikt till deras ämbets- eller
tjänstemannaställning icke vara ledamöter i kommunalnämnd, nämligen:
landshöfding, domhafvande i orten, kronofogde, länsman eller af
kommunen tillsatt och aflönad tjänsteman eller betjänt, som i och för
sin befattning är inför nämnden redovisning skyldig.
Andra ämbets- och tjänstemän kunna ej mot sin vilja förpliktigas
att dylikt uppdrag emottaga.»
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:
»I följd af samhällsskickets utveckling händer det stundom, att en
bestämmelse, som en tid ansetts behöflig och lagfästs, blir så föråldrad,
att en uppenbar motsats i vidsträckt grad förefinnes mellan skrifven lag
och gängse praxis. Bibehålies det oaktadt sådan föråldrad bestämmelse
såsom gällande, ehuru den icke efterlefves eller tillämpas, måste detta
missförhållande bli i mer eller mindre mån samhället till skada, om ej
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 5 samt. 6 käft. (Nr 6.) 1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 6.
på annat sätt, åtminstone i så måtto, att den ignorerade bestämmelsens
fortvara bidrar att minska aktningen och vördnaden för gällande lag i
allmänhet.
En sådan bestämmelse innehåller 41 § i gällande förordning om
kommunalstyrelse på landet, och bestämmelsen i fråga har följande
lydelse:
Nedannämnda personer må, med hänsikt till deras ämbets- och tjänstemannaställning,
icke Arara ledamöter i kommunalnämnd, nämligen landshöfding,
domhafvande i orten, kronofogde, länsman, folkskollärare eller
annan af kommunen tillsatt och aflönad tjänsteman eller betjänt, som i
och för sin befattning är inför nämnden redovisningsskyldig.
I sin handbok »Sveriges kommunallagar af den 21 mars 1862 jämte
bihang» yttrar d:r K. Hagman följande om denna bestämmelse:
I motiven till de nya kommunallagarna och i protokollen öfver lagförslagens
behandling i stånden letar man förgäfves efter verkliga skälet
till det förhållandet, att medlemmarna af den talrika och för uppdraget
väl skickade lärarekåren undantagits. Däremot förklarade lagutskottet
vid 1896 års riksdag, att det är »af stor vikt, att folkskollärare få
ostördt ägna sin tid och sina krafter åt undervisningen och de öfriga
plikter, som deras kall dem ålägger; och det torde ej kunna bestridas,
att deras användning i kommunala värf i större utsträckning, än nu är
medgifvet, skulle kunna bereda olägenheter i ifrågavarande hänseende.
Därtill kommer, att folkskolläraren, med hänsyn till de om hans tillsättande
och entledigande gällande bestämmelser, icke i allmänhet har
den själfständiga ställning inom kommunen, som för utöfning af dylika
förtroendeuppdrag erfordras.» Emellertid utgör denna en folkskollärares
»ställning inom kommunen» intet hinder för honom att i egenskap af
kommunalkamrer utföra det mesta af nämndens arbete eller att utses till
kommunalfullmäktig eller ledamot af kyrko- och skolråd. Och i dessa
råd presiderar en annan af kommunen i regel »tillsatt och aflönad tjänsteman»,
som just på grund af sin tjänst är själfskrifven ledamot af kommunalnämnden,
hvarjämte klockare är valbar till samma nämnd.
Att ifrågavarande bestämmelse, som innebär och grundar sig på ett
oriktigt påstående, i praktiken befunnits orimlig och otillämplig, framgår
tydligt däraf, att en stor mängd folkskollärare sitta i kommunalnämnd
och ej sällan i egenskap af ordförande i årtionden ledt dess förhandlingar
till allmän båtnad samt i några fall åtminstone delvis härför till
och med hugnats med vedermäle för medborgerlig förtjänst.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 6. 3
Inom Kiksdagen kar också återkommande väckts motioner för undanröjande
af nämnda bestämmelse om förbud att invälja folkskollärare i
kommunalnämnd. Senast frambars sådan motion vid 1911 års riksdag.
Konstitutionsutskottet, som då behandlade denna motion, tillstyrkte densamma
med följande motivering:
Utskottet vill först erinra därom, att ifrågavarande bestämmelse är
den enda i samtliga kommunala författningar, hvari stadgas folskskollärares
obehörighet att utöfva ett kommunalt förtroendeuppdrag. _ Folkskollärare
kan väljas till ledamot i kommunalfullmäktige och till ordförande
— respektive vice ordförande — i kommunalstämman, eu i förhållande
till kommunalnämnden i viss mån öfverordnad befattning. Man
har ock ansett, att folkskollärare kan väljas till ledamot i kyrko- och
skolråd, en uppfattning, som vunnit stöd genom Kungl. Maj:ts utslag af
den 19 december 1890. I förordningen om kommunalstyrelse i stad
hafva inga inskränkningar i folkskollärares valbarhet stadgats, och han
kan således väljas till ledamot af stadsfullmäktige och drätselkammare —
respektive drätselnämnd — liksom också intet lagligt hinder tinnes för
hans val till ledamot i folkskola: styr el se. Enligt utskottets uppfattning
torde ej någon olägenhet häraf försports, att folkskollärare innehaft
något af nämnda förtroendeuppdrag.
Till grund för stadgandet i § 41 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet synes ha legat den farhågan, att det skulle menligt
inverka på den kommunernas fria själfstyrelse, som 1862 års kommunalförfattningar
sökte förverkliga, om vissa statens och kommunens tjänstemän
skulle kunna väljas till ledamot i den verkställande kommunala
myndigheten, kommunalnämnden. Efter utskottets mening torde ej detta
skäl numera hafva någon giltighet med afseende å folkskolläiaie.. Den
själfständighet och fria handlingskraft, som efter kommunalförordningens
tillkomst framträdt i det kommunala lifvet, torde numera göra ifrågavarande
undantagsbestämmelse i fråga om folkskollärare obehöflig. Då
det därjämte synes utskottet vara med den kommunala själfstyrelsens
intresse mest förenligt, att kommunerna äga frihet att till de medborgerliga
förtroendeuppdragen utse de personer, hos hvilka de kunna finna
den största erfarenheten och sakkunskapen, har utskottet ansett sig höra
tillstyrka bifall till det af motionären framställda förslaget.
Andra kammaren biföll också utan diskussion nämnda förslag, och
eu stark minoritet i Första kammaren röstade för detsamma.
På grund af det anförda och då alla sakliga skäl tala för och
UtsJcottets
yttrande.
4 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 6.
intet emot likställighet i ifrågavarande afseende mellan folkskollärare och
medborgare i allmänhet» hemställer motionären, att Eiksdagen måtte för
sin del bifalla det ofvan återgifna förslaget till ändrad lydelse af § 41
i förordningen om kommnnalstyrelse på landet.
Utskottet finner, i likhet med motionären, de af 1911 års konstitutionsutskott
anförda skälen för den föreslagna ändringen af § 41 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet fortfarande äga fuil giltighet
och tillstyrker därför bifall till motionärens hemställan.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,
att Riksdagen må, med bifall till herr Bäckströms
ifrågavarande motion, nr 112, för sin del antaga
följande ändrade lydelse af § 41 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet:
§ 41.
Nedannämnda personer må, med hänsikt till
deras ämbets- eller tjänstemannaställning, icke vara
ledamöter i kommunalnämnd, nämligen: landshöfding,
domhafvande i orten, kronofogde, länsman eller af
kommunen tillsatt och aflönad tjänsteman eller betjänt,
som i och för sin befattning är inför nämnden
redovisning skyldig.
Andra ämbets- och tjänstemän kunna ej emot
sin vilja förpliktas att dylikt uppdrag emottaga.
Stockholm den 11 mars 1912.
På utskottets vägnar:
CARL CARLSON BONDE.
Beseryationer
af herrar Trygger och Glasört i fråga om utskottets motivering.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1912.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1912:45 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § ''it i förordningen om kommunalstyrelse på landet. a1 i texten