Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 9, 24 och 38 §§ rä ttegångshalken.

1912-04-22 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1912:41, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 9, 24 och 38 §§ rä ttegångshalken.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till Riksdagens kansli den 22 april 1912 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 9, 24 och 38 §§

rä ttegångshalken.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Widén, Lindhagen, Håkanson,

Söderbergh, Gustaf Andersson*), Stärner, af Ekenstam, Bergendahl,

Alexanderson, Trana, Petersson i Lidingö villastad, Pettersson i Södertälje,

Jansson i Edsbäcken, Olsson i See, Persson i Norrköping och

Svensson i Salang*).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 26 januari 1912 dagtecknad proposition nr 25 har

Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga här nedan

intagna förslag till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 9, 24 och 38 §§

rättegångsbalken.

I fråga om delgifning af stämning, då den, som skall stämmas,

vistas utom riket, känner vår lag inga andra särskilda bestämmelser

än de, som återfinnas i 11 kap. 9 § rättegångsbalken. För tillämplighet

af dessa bestämmelser erfordras emellertid, bland annat, dels att

upplysning ej kunnat vinnas, hvar svaranden utom riket uppehåller sig,

och dels att omständigheter förekomma, som gifva anledning antaga,

att svaranden håller sig undan eller att han har för afsikt att för framtiden

bosätta sig i främmande land. Saknas någon af dessa förutsättningar,

måste stämningen, på sätt i 7 § af samma kapitel stadgas

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 saml. 38 höft. (Nr 41.) 1

Utskottets

yttrande.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 41.

delgifvas svaranden medelst handlingens öfverlämnande i liufvudskrift

eller besannad afskrift. Oaktadt stadganden meddelats dels i 20 §

11 kap. rättegångsbalken, att käranden äger i utrikesdepartementet

påkalla biträde med stämningens delgifning, och dels i 38 § samma

kapitel, att intyg om stämnings delgifning, meddeladt af svensk

konsul eller af tjänsteman, anställd vid svenskt konsulat, skall gälla

såsom fullt bevis, att delgifning blifvit så verkställd, som intyget innehåller,

hafva åtskilliga så godt som oöfverstigliga svårigheter mött mot

tillämpligheten utomlands af föreskriften i 11 kap. 7 § rättegångsbalken

i det bland annat några stater bestämdt vägrat tillåta svensk konsul

eller vid svenskt konsulat anställd tjänsteman att delgifva stämning

inom dess område utom för det fall, att fråga är om delgifning, utan

användande af tvångsmedel, med svensk undersåte.

Dessa svårigheter skulle kunna undanröjas därigenom, att man

här i landet godkände delgifning af stämning, som skett i enlighet

med reglerna i det land, där delgifningen ägt rum. Ett genomförande

af denna princip har möjliggjorts genom den i Haag den 17 juli 1905

afslutade och den 21 april 1909 för Sveriges del ratificerade konventionen

angående vissa till civilprocessen hörande ämnen af internationell

natur, hvarigenom de flesta europeiska stater förbundit sig att, då framställning

om delgifning göres af konsul för den stat, å hvars sida delgifningen

önskas, hos myndighet, som angifves af den stat, där begäran

framställes, låta efterkomma denna begäran samt träffat öfverenskommelse

rörande formen för delgifningen och bevisningen rörande densamma.

Med anledning häraf utarbetades inom justitiedepartementet ett

förslag till bestämmelser i ämnet. Enligt detta förslag skulle i 11 kap.

20 § rättegångsbalken intagas stadgande därom att, om den som skulle

stämmas vistades å ort utom riket och ej, därest han ägde hemvist här i

riket, hos rätten eller häradshöfdingen i den ort, å hvilken han senast

varit boende, anmält viss person, som ägde att för honom stämning mottaga,

eller anvisning å sådant ombud eljest kunnat erhållas, delgifning

må ske i enlighet med lagen å den utrikes orten, samt i 38 § i samma

kapitel, att intyg därom, att delgifning å utrikes ort skett, skall, där

intygsgifvarens behörighet stvrkes af svensk eller här i riket anställd

diplomatisk eller konsulär tjänsteman, gälla såsom fullt bevis att delgifning

verkställts så, som intyget innehåller.

Därjämte föreslogos vissa af förslaget i öfrigt föranledda redaktionella

ändringar i 32 och 34 §§ i nämnda kapitel.

Sedan detta förslag till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 20, 32,

34 och 38 §§ rättegångsbalken underkastats lagrådets granskning, har

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets utlåtande Nr 41.

med anledning'' af i lagrådet framställda anmärkningar, de i 20 § föreslagna

bestämmelserna rörande sättet för delgifning af stämning utom

riket, med vissa af nämnda anmärkningar föranledda jämkningar och

tillägg, intagits i 9 § af nämnda kapitel, hvarigenom de föreslagna

ändringarna i 32 och 34 §§ blifvit obehöfliga, men en red aktion söndring

i stället betingats i 24 § af 11 kap. rättegångsbalken.

De ifrågasatta lagändringarna, innefattande förslag om ändrad

lydelse af 11 kap. 9, 24 och 38 §§ rättegångsbalken, hafva därefter

genom förevarande proposition förelagts Riksdagen till antagande.

Beträffande det närmare innehållet i öfrigt af ifrågavarande lagförslag

får utskottet hänvisa till den kungl. propositionen och de därvid

fogade i statsrådet och lagrådet förda protokoll.

Vid granskning af lagförslaget, som utskottet funnit ägnadt att

läggas till grund för lagstiftning i ämnet, har utskottet funnit anledning

att framställa följande anmärkningar.

Enligt det till införande ill kap. 9 § rättegångsbalken föreslagna

stadgandet skall i fråga om delgifning af stämning med den, som vistas

å ort utom riket, gälla såsom regel, att delgifningen får ske i enlighet

med lagen å den utrikes orten. Hvad sålunda stadgas skall dock icke

äga tillämpning för det fall, att svaranden hos rätten eller häradshöfdingen

i den ort, där han är eller senast var i riket boende, anmält

viss person, som äger att för honom mottaga stämning, eller anvisning

å sådant ombud eljest kunnat erhållas. Anmälan af dylikt ombud får

emellertid endast göras för viss tid ej öfverstigande tre år.

Då, på sätt en ledamot af lagrådet anmärkt, med uttrycket: eller

anvisning å sådant ombud eljest kunnat erhållas, »icke gärna kan afses

annat eller mera än att käranden erhållit kännedom om ombudsmannaskapet

under sådana förhållanden, att han icke rimligen får lämna detsamma

obeaktadt», har utskottet ansett denna stadgandets innebörd

böra vinna klarare uttryck i lagtexten, hvilket utskottet funnit lämpligast

kunna ernås genom att i förevarande § orden »kunnat erhållas» utbytas

mot »erhållits».

Beträffande vidare den i förslaget stadgade begränsningen i rätten

att göra anmälan om ombud med befogenhet att med laga verkan mottaga

stämning, är föreskriften därom föranledd af en inom lagrådet

framställd anmärkning. Vid anmälan i statsrådet af lagrådets utlåtande

öfver förslaget anförde föredragande departementschefen beträffande

ifrågavarande stadgande:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets utlåtande Nr 41.

»Enligt det remitterade förslaget skulle endast den; som tiar

hemvist här i riket, äga att genom anmälan af ombud hos rätten eller

domaren hindra tillämpligheten af regeln om det utländska stämningssättets

begagnande. Lagrådets flesta ledamöter hafva däremot ansett

sådan förmån böra tilläggas äfven den, som en gång haft hemvist i

Sverige men sedermera bosatt sig utrikes. Hvilken ståndpunkt man

än väljer, kunna betänkligheter däremot göras gällande. A ena sidan

är -otvifvelaktigt, att man med förslagets ståndpunkt onödigt mycket

inskränker kretsen af de personer, som med fog böra kunna påfordra

att blifva stämda genom af dem hos rätten eller domaren ställda ombud,

men å andra sidan måste det, såsom af den skiljaktige ledamoten

i lagrådet framhålles, anses föga tillfredsställande att den, som åratal

efter utflyttningen har att stämma den utflyttade till svensk domstol,

skall, vid äfventyr af rättsförlust, vara tvungen att efterforska, huruvida

en ännu gällande anmälan af ifrågavarande beskaffenhet möjligen

blifvit gjord.

Senast anförda betänklighet torde emellertid i väsentlig mån kunna

minskas genom tilläggande af en bestämmelse därom att anmälan,

hvarom nu är fråga, endast må göras för viss tid, som ej må öfverstiga

exempelvis tre år. Då dessutom den af lagrådets pluralitet omfattade

mening innebär, att regeln i förevarande hänseende skulle

komma i öfverensstämmelse med motsvarande regel i 9 § af 11 kap.

rättegångsbalken, har jag ansett pluralitetens mening böra följas, dock

med det tillägg till stadgandet, att anmälan endast må göras för viss

tid, icke öfverstigande tre år. Genom bestämmelsen att anmälan skall

afse viss tid torde vara uttryckt, att ombuds behörighet icke får göras

beroende exempelvis däraf att hufvudmannen vid tiden för delgifningen

befinner sig utrikes. Att återkallelse af anmälan kan ske när som

helst, är uppenbart.:»

Enligt utskottets uppfattning torde emellertid den formulering,

som i denna del gifvits åt förevarande lagrum, icke utesluta den tolkning

af stadgandet, att anmälan hvarom här är fråga skulle kunna göras

med laga verkan, äfven sedan ett flertal år förflutit efter det vederbörande

flyttat ut ur riket, och jämväl kunna, sedan den stadgade tiden

af tre år förflutit, genast eller efter någon tid förnyas.

Då vid sådant förhållande det ändamål, som enligt hvad departementschefens

ofvanintagiia yttrande gifver vid handen afsetts med förevarande

bestämmelse, icke torde kunna vinnas, har utskottet ansett nämnda

stadgande lämpligen böra ur förslaget utgå, helst det icke torde behöfva

befaras, att de förteckningar, som skola föras öfver ifrågavarande an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets utlåtande Nr 41.

målningar, skola blifva af den vidlyftighet, att ett eftersökande i desamma

af sådan anmälan bör kunna föranleda större svårighet.

Beträffande förslaget i öfrigt har utskottet icke funnit anledningtill

anmärkning.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med tillkännagifvande att det

genom förevarande proposition framlagda lagförslag

icke kunnat oförändradt af Riksdagen godkännas, ville

i anledning af samma proposition för sin del antaga

följande förslag till

(Kungi. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Lag

om ändrad lydelse af 11 kap. 9, 24 och 38 §§ rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 9, 24 och 88 §§ rättegångsbalken

skola erhålla följande ändrade lydelse:

9 §•

Vistas svaranden å ort utom riket, må delgifningen ske i enlighet

med lagen å den utrikes orten.

Är svaranden veterligen ur riket faren utan att upplysning kunnat

vinnas, hvar han sig uppehåller, och förekomma därjämte omständigheter,

som gifva anledning antaga, att han håller sig undan eller att

han har för afsikt att för framtiden bosätta sig i främmande land,

varde stämningen införd i allmänna tidningarna tre gånger, minst fjorton

dagar mellan hvarje gång. Därjämte skall, där svaranden inom riket

har kändt hemvist, stämningen i hufvudskrift eller besannad afskrift

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 41.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

fästas å hans husdörr och uppläsas för hans husfolk, om sådant finnes,

samt, där han ej har sådant hemvist men äger fastighet inom riket,

öfverlämnas till den, som förvaltar fastigheten.

Hvad ofvan i denna § stadgas

skall icke äga tillämpning för det

fall att svaranden hos rätten eller

häradshöfdingen i den ort, där han

är eller senast var i riket boende,

anmält viss person, som äger att

för honom stämning mottaga, eller

anvisning å sådant ombud eljest

kunnat erhållas.

Anmälan, hvarom nu sagts, må

endast göras för viss tid, ej öfverstigande

tre år; och skall anmälan,

som sålunda sker, upptagas i förteckning,

som å landet föres af

häradshöfdingen och i stad af rätten.

Hvad ofvan i denna § stadgas

skall icke äga tillämpning för det

fall att svaranden hos rätten eller

häradshöfdingen i den ort, där han

är eller senast var i riket boende,

anmält viss person, som äger att

för honom stämning mottaga, eller

anvisning å sådant ombud eljest

erhållits.

Anmälan hvarom nu sagts, skall

upptagas i förteckning, som å landet

föres af häradshöfdingen och i

stad af rätten.

24 §.

Delgifves stämning enligt stadgandet i 9 § andra stycket, skall

hvad där om delgifningen är föreskrifvet vara till fullo verkställdt sist

å etthundratjugonde dagen före inställelsedagen.

38 §.

Intyg af två stämningsmål!, emot hvilka ej förekommer jäf, som

om vittnen är stadgadt, gälle såsom fullt bevis att delgifning blifvit

så verkställd, som intyget innehåller. Enahanda vitsord tillkomme

intyg, som meddelats af kronofogde, stadsfogde, länsman eller notarius

publicus eller af svensk konsul eller vid svenskt konsulat anställd

tjänsteman, så ock intyg af fjärdingsman, då han verkställt delgifningen

efter förmans uppdrag. Skriftligt erkännande om delgifning

vare ock, där det är genom intyg af en ojäfvig stämningsman bestyrkt,

ansedt såsom fullt bevis om delgifningen.

Intyg, att delgifning å utrikes ort skett, skall ock, där intygs
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 41.

7

gifvarens behörighet styrkes af svensk eller här i riket anställd diplomatisk

eller konsulär tjänsteman, gälla såsom fullt bevis att delgifning

verkställts så, som intyget innehåller.

Stockholm den 22 april 1912.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN AVIDÉN.

Reservation.

Herr Alexanderson, med hvilken herrar Råkanson och Petersson

i Lidingö villastad instämt, har anfört:

»Af föredragande departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet

i anledning af lagrådets anmärkningar föranledes jag antaga, att

den åsyftade innebörden af stadgandena i tredje och fjärde styckena af

den föreslagna 9 § i 11 kap. rättegångsbalken är den, att anmälan hos

rätten eller häradshöfdingen om ombud må ske endast före utflyttningen

och således ej heller efter utflyttningen kunna förnyas. En dylik lösning

synes mig i allt fall innebära en medelväg, som väl förtjänar att tagas

i öfvervägande. Såsom utskottet framhållit, medgifver emellertid den

i förslaget gifna formuleringen en tolkning, som medför, att begränsningen

till viss tid af anmälans giltighet skulle i det närmaste förfela

sitt syfte. För att skapa klarhet har utskottet utmönstrat all tidsbegränsning;

men därmed har utskottet ock helt lämnat obeaktade de

enligt min mening välgrundade betänkligheter, som af en ledamot i

lagrådet framställts emot anmälningsrätt oberoende af hemvist och med

till tiden obegränsad giltighet.

Då jag hvarken kan tillstyrka den kungl. propositionen oförändrad,

än mindre biträda utskottets ändringsförslag, och icke ser mig i tillfälle

att framlägga ett formuleradt ändringsförslag i den riktning, som synes

mig önskvärd, återstår mig ej annat än att hemställa om anslag å den

kungl. propositionen i dess helhet.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:155 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 8, 24 och 38 §§ rättegångsbalken. a1 i texten