Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 22 med förslag till lag om ändring i vissa delar af utsökning slag en m. m. och nr 57 med förslag till lag om ändrad lydelse af 154 och 156 §§ samma lag, dels ock justitieombudsmannens framställning till Riksdagen om ändrade bestämmelser i fråga om sättet för kungörande af utmätt lös egendoms försäljning.

1912-05-06 · 142 sidor, varav 137 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 137 av 142 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1912:51, Utlåtande i anledning af dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 22 med förslag till lag om ändring i vissa delar af utsökning slag en m. m. och nr 57 med förslag till lag om ändrad lydelse af 154 och 156 §§ samma lag, dels ock justitieombudsmannens framställning till Riksdagen om ändrade bestämmelser i fråga om sättet för kungörande af utmätt lös egendoms försäljning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

1

*1* 51.

Ankom till Riksdagens kansli den ti maj 1912 kl. 2 e. in.

Utlåtande i anledning af dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 22

med förslag till lag om ändring i vissa delar af utsökning

slag en m. m. och nr 57 med förslag till lag om

ändrad lydelse af 154 och 156 §§ samma lag, dels ock

justitieombudsmannens framställning till Riksdagen om

ändrade bestämmelser i fråga om sättet för kungörande

af utmätt lös egendoms försäljning.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Widén, Söderbergh, Stärner,

Bergendahl, Alexanderson, Trana, von Banmgarten, Högberg, grefve

Spens, Petersson i Lidingö villastad, Pettersson i Södertälje, Jansson

i Edsbäcken, Olsson i See, Forsberg, Pettersson i Bjälbo och Persson

i Norrköping.

Genom en den 19 januari 1912 dagtecknad proposition, nr 22,

hvilken blifvit af båda kamrarna till lagutskottet hänvisad, har Kungl.

Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga här nedan intagna

förslag till

l:o) Lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen;

2:o) Lag om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom;

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 47 käft- (Nr 51.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

3:o) Lag om livad iakttagas skall i afseende å införande af lagen

om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom;

4:o) Lag om ändrad lydelse af 7—14, 16, 18 och. 22 §§ i lagen

den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt;

5:o) Lag om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen;

6:o) Lag om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 september

1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så

ock angående lind anslå (''tand e af egendom i död makes bo;

7:o) Lag om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni

1907 om nyttjanderätt till fast egendom;

8:o) Lag om ändrad lydelse af 17 kap. 6, 9 och 16 §§ handelsbalken;
9:o)

Lag om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15

oktober 1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af

järnväg under konkurs;

10:o) Lag om ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen

den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt

behof;

ll:o) Lag om ändrad lydelse af 71 § i lagen den 20 juni 1879

om dikning och annan afledning af vatten;

12:o) Lag om ändrad lydelse af 31 § i grufvestadgan den 16

maj 1884;

13:o) Lag om ändrad lydelse af 6 § i lagen den 4 maj 1906

angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast

egendom; samt

14:o) Lag om ändrad lydelse af 1 § andra stycket och 2 § andra

stycket i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och

båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet.

Samtliga dessa lagförslag äro afsedda att träda i kraft den 1

januari 1914.

Vidare bar Kungl. Maj:t i en den 23 februari 1912 dagtecknad,

likaledes till lagutskottet hänvisad proposition, nr 57, under åberopande

af propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, före.

.slagit Riksdagen att antaga bär nedan under punkt B) i utskottets hemställan

intagna förslag till lag om ändrad lydelse af 154 och 156 §§ utsökningslagen.

Denna proposition innehåller icke någon bestämmelse angående

den tidpunkt, från hvilken de nya bestämmelserna skola lända till efter
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 51. 3

rättelse, och de skulle alltså komma att träda i kraft fyra veckor efter

deras utfärdande.

I sammanhang med dessa propositioner har utskottet till behandling

förehaft justitieombudsmannens framställning om ändrade bestämmelser

i fråga om sättet för kungörande af utmätt lös egendoms försäljning,

innefattande förslag till lag om ändrad lydelse af 88 § utsökningslagen,

hvilket finnes intaget i punkt C) af utskottets hemställan.

De omfattande lagförslag, som genom Kungl. Maj:ts proposition

nr 22 förelagts Riksdagen till pröfning, äro byggda på de i andra

afdelningen af lagberedningens förslag till jordabalk upptagna bestämmelser

angående utmätning och exekutiv försäljning af fast egendom

samt om inteckning i sådan egendom. På båda dessa viktiga lagstiftningsområden

innefatta förslagen väsentliga nyheter. Mest genomgripande

äro de ändringar, som föreslagits i utsökningslagen.

För närvarande gäller, att utmätt fast egendom skall säljas utan

hänsyn därtill, om köpeskillingen lämnar någon tillgång till betalning

af utmätningssökandens fordran, samt att hela köpeskillingen skall betalas

kontant, såvida icke annorlunda öfverenskommes mellan köparen

och vederbörande inteckningshafvare. Detta system för fastighetsexekution

— om hvilket den svenska lagstiftningen numera står skäligen

ensam — kan, såsom lagberedningen i sin allmänna motivering till de

nya bestämmelserna (J. B. II s. 442—449) närmare utvecklat, från

principiell ståndpunkt icke försvaras. Det är ock ägnadt att inverka

ogynnsamt på fastighetskrediten, ity att enligt detsamma en inteckningshafvare

riskerar, att den intecknade fastigheten varder på begäran af

någon annan inteckningshafvare eller borgenär med sämre rätt än han

exekutivt försåld till ett pris, som icke täcker den föregående inteckningen,

och till förekommande häraf kan blifva nödsakad att själf inropa

fastigheten för att därigenom rädda sin inteckning. Och äfven för

innehafvare af inteckningar af otvifvelaktig säkerhet, t. ex. sådana, som

ligga inom halfva taxeringsvärdet, medför det nu gällande systemet för

exekution i fast egendom allvarliga olägenheter på den grund, att de i

följd af fastighetens exekutiva försäljning kunna tvingas att taga kontant

likvid för sitt tillgodohafvande, oaktadt det intecknade beloppet enligt

aftal med jordägaren skall betalas enligt en bestämd amorteringsplan

eller eljest är från låntagarens sida ouppsägbart. Dessa brister i nu

gällande lagstiftning föranledde Riksdagen att i skrifvelse den 23 april

1903 anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om och i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

hvad mån lagstiftningen angående exekutiv försäljning af fast egendom

lämpligen kunde byggas på den grund, att fastighet icke finge säljas,

med mindre köpeskillingen försloge till gäldande af de fordringar, som

skulle utgå ur fastigheten framför den, för hvars gäldande försäljningen

begärdes.

Denna princip ligger till grund för de nu framlagda förslagen och

har i dem genomförts i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den tyska

och finska lagstiftningen i ämnet. Det skall alltså åligga auktionsförrättaren

att på förhand uppgöra en s. k. borgenärsförteckning, i

hvilken skola upptagas samtliga inteckningshafvare och öfriga rättsägare

i fastigheten, ordnade efter deras inbördes företräde, och med

angifvande af hvad enhvar har att fordra i kapital och ränta (107 §).

Borgenärsförteckningen skall uppgöras med ledning af gravationsbevis

och öfriga tillgängliga handlingar; och där anmälan erfordras för att

ett anspråk skall vinna beaktande, måste anmälan göras före förteckningens

upprättande antingen vid sj kifva auktionstillfället eller vid ett

särskildt borgenärssammanträde, som kan utsättas att äga rum några

dagar dessförinnan (102 och 106 §§). I borgenärsförteckningen skall

tillika angifvas ett visst bestämdt lägsta bud för den blifvande ''försäljningen,

hvilket erhålles genom sammanräkning af de fordringsbelopp,

som i förteckningen finnas upptagna före den fordran, för hvars gäldande

försäljningen är begärd, jämte kostnaderna för förfarandet (113 §).

Bjudes en köpeskilling, som öfverstiger det sålunda sammanräknade

beloppet, blir egendomen såld; uppnås icke lägsta budet, skall frågan om

försäljning i allmänhet förfalla (126 §), och den, som påkallat försäljningen,

får då betala kostnaderna för det resultatlösa förfarandet (198 § 1 mom.).

Härmed sammanhänger, att dessa kostnader skola på anfordran förskotteras

af sökanden (3 mom. i samma §), samt att fast egendom ej

får tagas i mät för icke intecknad gäld, utan att sökanden det begärt

(63 §). Kommer försäljning till stånd, rubbas icke därigenom rättigheter,

som enligt borgenärsförteckningen falla inom lägsta budet (113 §),

och innehafvare af penninginteckningar, som äga bättre förmånsrätt

än den fordran, för hvars gäldande försäljningen ägt rum, hafva i allmänhet

hvarken skyldighet eller rättighet att taga kontant likvid för

sina inteckningar, utan dessas kapitalbelopp skola innestå i egendomen

och gå i afräkning å köpeskillingen (116 § i Kungl. Maj:ts proposition,

117 § enligt utskottets förslag).

Dessa grundsatser skola tillämpas jämväl när exekutiv försäljning

påkallats af fastighetsägarens konkursbo. Endast om fastighetens värde

öfverstiger inteckningarna, utgör den en tillgång, som kan tagas i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 51. } 5

anspråk af ägarens oprioriterade borgenärer; betingar den icke så högt

pris, äga dessa icke till förfång för inteckningshafvarne genomdrifva

försäljning (114 § andra punkten), och konkursen får då afslutas utan

hinder däraf att fastigheten är osåld (124 § konkurslagen). Inteckningshafvare

och vissa andra ägarens prioriterade borgenärer hafva emellertid,

när det exekutiva förfarandet inledts al konkursboet, rätt att ansluta

sig till detsamma genom att påyrka, att försäljning må äga rum till

gäldande af deras fordran (114 § första punkten). Genom att begagna

sig al denna utväg har en inteckna! gshaf vare tillfälle att konstatera,

att fastigheten icke lämnar tillgång till betalning af hans fordran, och

han är då berättigad till utdelning ur konkursboets lösa. egendom 117

kap. 16 § handelsbalken). V

Vid sidan af reglerna om tvångsförsäljning af fast egendom hafva

i ett särskildt kapitel af utsökningslagen upptagits bestämmelser om

tvångsförvaltning af sådan egendom (169—178 §§). När egendomen

icke kunnat utmätningsvis säljas, äger utmätningssökanden påyrka, att

den sättes under särskild förvaltning af en af exekutiv myndighet

utsedd syssloman, på det att afkastningen må användas till betalning

af utmätningssökandens fordran. Dessa stadganden torde säkerligen

komma att få sin hufvudsakliga betydelse för stadsfastigheter eller öfver

hufvud fastigheter, som gifva afkastning i form af hyra eller arrende.

Att anordna tvångsförvaltning af en jordbruksfastighet, som brukats af

agaren själf, är, såsom lagberedningen framhållit, förenadt med betydande

svårigheter. Enligt svensk rätt äro nämligen kreatur och inventarier

icke att anse såsom tillbehör till den fasta egendomen, och den,

som påkallar tvångsförvaltning, måste i följd häraf vara beredd att

tillhandahålla sådana för egendomens skötsel, såvida den icke kan skötas

från någon närliggande egendom.

Af de nyheter, som föreslagits på inteckningslagstiftningens område,

är den, som afser att i svensk rätt införa det s. k. ägarehypoteket,

den mest betydelsefulla. Enligt nu gällande lag har ägaren af

en intecxnad fastighet eller hans konkursbo i händelse af fastighetens

exekutiva försäljning icke rätt till betalning för en inteckning, som är

inlöst eller eljest inneliggande hos honom, och om en inteckning är belånad

till lägre belopp än det, hvarå den lyder, eller inteckningshafvarens

fordran är genom afbetalningar minskad, tages den del af intecknade

beloppet, som icke motsvaras af någon fordran hos inteckningshafvaren,

icke i beräkning vid köpeskillingslikviden. Detta är så mycket

egendomligare,. som grundsatsen att fastighetsägaren kan med oförändiad

inteckningsrätt utsläppa en inlöst inteckning sedan länge varit

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets utlåtande Nr 51.

erkänd i svensk rätt. När efterföljande inteckningshafvare i sådana fall

icke få rycka upp på den föregåendes plats, är det svårt att inse, hvarför

den tillfälliga omständigheten, att eu viss inteckning vid tiden för

egendomens exekutiva försäljning är inneliggande hos gäldenären eller

allenast delvis belånad, skall komma dem till godo. ^ Enligt moderna

rättsgrundsatser medför intecknande al fast egendom sa att säga en uppdelning

af fastigheten såsom kreditobjekt i jika många delar, som det

finnes inteckningar i egendomen, och hvarje inteckning har sitt bestämda

läge i förmånsrättsordningen. Om en inteckning »ligger» mellan 30,000

och 40,000 kronor, är det ekonomiska underlaget för densamma allenast

den del af fastighetens värde, som återstår efter afdrag af 30,000 kronor

med ränta. " Huruvida detta belopp kommer föregående inteckningshafvare

eller ägaren af den intecknade fastigheten och hans oprioriterade

borgenärer till godo, kommer icke de efterföljande vid. Det är denna

o-rundsats — att fastighetsägaren med afseende å den del af inteckningarnas

kapitalbelopp, som icke motsvaras af någon fordran hos mteckningshafvarne,

ägor åtnjuta samma rätt som eu intockningsliarvare

som plägar betecknas med uttrycket ägarehypotek och som i förslaget

fått sitt uttryck i 25 § inteckningsförordningen. Då ägarehypoteket

sålunda representerar en tillgång i fastighetsägarens hand, hvilken denne

kan göra sig till godo genom att lata afskrifva beloppet a den ursprunglio-a

inteckningshandlingen och å detsamma anskaffa en särskild intecknmgshandling

(26 § samma förordning), är det gifvet, att denna tillgång

måste kunna af hans borgenärer tagas i anspråk genom utmätning

eller vid. konkurs. I syfte att för borgenärerna underlätta realisationen af

ägarehypoteket hafva särskilda bestämmelser meddelats i 74 och 91

§| utsökningslagen, 27 § inteckningsförordningen och 51 § 2 mom.

konkurslagen.

Genom ägarehypotekets införande vinnes den fördelen, att auktionsförrättaren

vid uppgörande af borgenärsförteckningen och fastställande

af lägsta budet icke behöfver ingå i undersökning, om och till

livilket belopp hvarje i egendomen gällande inteckning är belånad; äfven

om detta icke är fallet, skall inteckningens hela kapitalbelopp tagas i

beräkning. De i åtskilliga utlåtanden öfver Riksdagens ofvan berörda

skrifvelse uttalade farhågorna, att lägsta budet ofta komme att till förfång

för utmätningssökanden sättas för högt och försäljningen till följd

däraf utebli, oaktadt fastigheten i själfva verket lämnade tillgång till

betalning af hans fordran, torde härigenom vara i det väsentliga

undanröjda. Med förslagets ståndpunkt har nämligen en oprioriterad

borgenär intet anspråk på betalning ur en intecknad fastighet, med

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 51. 7

mindre ^ fastighetens värde öfverskjuter inteckningarna; äro dessa helt

e er delvis obelånade, är det genom utmätning och exekutiv försäljning

åt agarehypoteket, som borgenären skall komma till sin rätt.

Med den ståndpunkt förslaget intager, har det varit möjligt att tillgodose

äfven ett annat viktigt önskningsmål, åt hvilket Riksdagen gaf

uttryck, då den 1 skrifvelse den 22 april 1903 anhöll, att Kungl. Mai:t

tacktes. taga 1 öfvervägande, om och i hvad mån ändring af inteckningsforordnmgen

och därmed sammanhängande författningar kunde ske, i

syfte att anteckningar 1 inteckningsprotokollet rörande exekutiva åtgärder

måtte lämna för hvarje fall tillräckliga och tillförlitliga upplysningar

angående namnda åtgärders betydelse för giltigheten af de inteckningar,

som däraf kunde beröras. Att den nu gällande lagstiftningen härutinnan

icke är tillfredsställande, är från alla håll erkändt. Såsom brister

r-r®nsamma Plägar man bland annat framhålla: att inteckningar, som i

.. af fastighetens exekutiva försäljning förlorat sin verkan, endast

pa sarskildt initiativ af köparen blifva dödade, och att denne ofta icke

ly1 sig om att föranstalta därom, i hvilket fall sådana värdelösa inteckningar

måste i gravationsbevis upptagas såsom gällande; att köpalen

af fastigheten icke kan få denna formellt frigjord från dylika inteckningar,

innan honom icke vidkommande tvister inteckning,skafvare

emellan angående deras inbördes företräde blifvit slutligen afgjorda;

samt att det icke finnes någon möjlighet att få bort den anteckning om

exekutiva åtgärder, som skall göras i inteckningsprotokollet och därefter

inflyter 1 gravationsbeviset, ens sedan densamma icke vidare är behöflig

såsom en varning mot belåning af inteckningar, hvilka genom det exekutiva

förfarandet kunna hafva rönt inverkan. I fråga om dessa missförhållanden

och de försök, som förut blifvit gjorda att afhjälpa desamma,

nanvisas till hvad lagberedningen därom anfört (J. B. II, s. 344_350).

Bet nya systemet för fästighetsexekutionen i förening med o-rUndsatsen

om ägarehypotek hafva gjort det möjligt att frigöra frågan om

det exekutiva förfarandets inverkan på fastighetens gravationer från dess

beroende af köpeskillingslikviden. Så snart auktionen vunnit laga kraft

och köpeskillingen erlagts, är fastigheten i inroparens hand fri från intec

ningar, som icke täckas af den bjudna köpeskillingen, och likaledes

lian sadana, som täckas af denna, men falla utom det för försäljningen

bestämda lagsta. budet, såvida icke inroparen fått afräkna dem å köpeskillingen

(23 § inteckningsförordningen). Afgörande härvid är icke

hvad som vid köpeskillingslikviden belöper å inteckningen, utan hänsyn

skall tagas allenast till borgenärsförteckningen. Inroparen kan således

iorloga öfver fastigheten för kreditändamål utan att behöfva afvakta,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 51,

att likviden vinner laga kraft. Härmed sammanhänger, att lian icke

vidare behof ver vidtaga särskilda åtgärder för att få fastigheten rensad

från inteckningar, som förlorat sin verkan, utan att detta skall ske

ex officio. För sådant ändamål åligger det auktionsförrättaren att till

rätten eller domaren insända borgenärsförteckningen jämte protokoll

öfver köpeskillingslikviden (168 § ntsökningslagen), och sedan dessa

handlingar inkommit, skall i inteckningsprotokollet för hvarje särskild

inteckning, som genom försäljningen helt eller delvis förlorat sm verkan

o-öras anteckning därom (inteckningsförordningen 23 § andra punkten)

äfvensom antecknas, att det exekutiva förfarandet ledt till egendomens

försäljning (38 § andra stycket samma förordning). Sedan detta skett,

behöfver anteckning om nämnda förfarande icke vidare upptagas i gravationsbevis

angående egendomen. I syfte att få bort dylika anteckningar

för sådana fall, då försäljning skett enligt deri för närvarande

gällande ordningen, hafva särskilda bestämmelser meddelats i 4 § åt

promulgationslagen till inteckningsförordningen. _

Äfven i andra afseenden än de nu berörda innehålla de föreslagna

bestämmelserna betydelsefulla nyheter. Utskottet vill i detta sammanhang

erinra om föreskriften, att i inteckningsprotokollet skall goras anteckning

om fastighetsägarens konkurs (9 § konkurslagen), om bestämmelserna

angående återvinning af inteckning till fastighetsägarens konkursbo

(36 8 4 mom. samma lag och 2 § i förordningen om urarfvagörelse),

hvilka skola träda i stället för 2 och 3 mom. af 9 § i 17 kap. handelsbalken,

samt om de ändrade stadgandena angående s. k. relaxation åt

inteckningar (33 § inteckningsförordningen). Framhållas må ock, att i

utsökningslagen införts föreskrifter om skyldighet för auktionsförrattaren

att, när likvid utfallit å en inteckning eller inroparen fått a köpeskillingen

afräkna intecknadt belopp, göra anteckning därom a mteckningshandlingen

(I31 § andra stycket och 161 §),_samt att särskilda

bestämmelser meddelats till förhindrande af att en mteckningshafvare,

som fått fastigheten dömd i mät lör sin. fordran, underlåter att bringa

detta utslag till verkställighet och därigenom på senare mteckningshafvares

bekostnad bereder sig förmånsrätt lör ränta under hela den

tid, som kan förflyta mellan utslaget och egendomens försäljning till

dessa bestämmelser (86 § andra stycket), hvilka äro föranledda al Riksdagens

skrifvelse den 13 april 1905, skall utskottet i annat sammanhang

O ^ ^

Af den redogörelse, som nu lämnats för hufvndinnehållet i de

lagförslag, som innefattas i Kungl. Maj:ts proposition nr 22, framgår,

att de ämnen, som däri upptagits till behandling, äro af ganska inveckla

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

beskaffenhet, och att det erbjuder stora svårigheter att på ett fullt tillfredsställande

sätt ordna lagstiftningen på detta område. Utskottet har

emellertid kommit till den öfvertygelsen, att de föreslagna bestämmelserna

äga afgjordt företräde framför de nu gällande särskildt i det afseende,

att de konsekvent genomföra principen, att en föregående inteckningshafvares

rätt icke röner någon inverkan genom exekutiva

åtgärder, som inledas af senare inteckningshafvare eller oprioriterade

borgenärer. Enligt utskottets tanke skall genomförandet af denna

grundsats i förening med öfriga föreslagna lagändringar komma att bidraga

till fastighetskreditens stärkande, och utskottet anser sig därför

böra tillstyrka, att förslagen i hufvudsak antagas.

En granskning af de särskilda bestämmelserna har gifvit anledning

till följande erinringar, därvid i afseende å paragrafbeteckningen följts

Kungl. Maj:ts proposition, där den i detta afseende skiljer sig från

utskottets förslag.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen.

90 §.

I denna paragraf, som i Kungl. Maj:ts proposition är ordagrant

likalydande med 88 § i nu gällande utsökningslag, har utskottet infört

den af justitieombudsmannen föreslagna tilläggsbestämmelsen angående

kungörande i ortstidning af exekutiv auktion å lös egendom, när gäldenär

eller borgenär det äskar eller sådant eljest finnes lämpligt. I fråga om

skälen för denna lagändring hänvisas till justitieombudsmannens här

nedan å sid. 22 o. f. införda framställning.

107 §. ''

I syfte att tydligare utmärka, att den i mom. 3:o) intagna satsen

»såframt rättigheten är intecknad eller grundar sig å skriftlig handling»

hänför sig till samtliga de rättigheter, hvarom i momentet är fråga,

har ordet rättigheten utbytts mot rättighet, som nu sagts.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 47 höft. (Nr 51)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

112 §.

Jämväl i denna paragraf har vidtagits en redaktionell ändring,

hvarigenom klargöres, att innebörden af andra stycket allenast är den,

att undantagsförmåner skola beräknas för ett år, där det ej visats, att

de innestå för längre eller kortare tid.

115 och 116 §§.

Då utskottet af skäl, som i det följande skola angifvas, ansett 118

§ i Kungl. Maj:ts proposition böra utgå, har för undvikande af ändrad

nummerbeteckning å de följande paragraferna, 115 § i propositionen

uppdelats i två på det sätt, att dess första stycke, som icke står i närmare

sammanhang med de följande, ensamt kommer att utgöra 115 §

och de tre senare styckena liö §. 116 § i propositionen blir i följd

häraf 117 §, och den däri förekommande hänvisningen till 115 § har

utbytts mot en hänvisning till 116 § 3 mom.

117 §.

117 § i Kungl. Maj:ts proposition, som i utskottets förslag motsvaras

af 118 §, har synts utskottet vara i behof af förtydligande i olika

afseenden. Syftet med stadgandet har varit att fastslå, att de bestämmelser,

som i förslaget meddelas om rättsägarnes upptagande i borgenärsförteckningen

»efter det företräde dem emellan lag stadgar» samt

om villkoren för försäljningen, icke äro af tvingande natur. I propositionen

uttryckes denna grundsats på följande sätt: »Varder om rättsägares

inbördes företräde eller om villkoren för försäljningen mellan

dem, hvilkas rätt är i fråga, annorlunda öfverenskommet än i detta

kapitel är stadgadt, lände det vid borgenärsförteckningens upprättande

till efterrättelse». Enligt lagberedningens motiv till detta stadgande

(J. B. II s. 478) afser detsamma bland annat att möjliggöra lägsta budets

bestämmaDde på annat sätt, än de föreslagna stadgandena föranleda.

För så vidt öfverenskommelsen mellan rättsägarne icke afser deras inbördes

företräde, utan allenast höjning eller sänkning af lägsta budet,

skall densamma alltså enligt lagberedningens mening betraktas såsom en

öfverenskommelse angående »villkoren för försäljningen». Detta framgår

emellertid icke med full tydlighet af den föreslagna lagtexten. Att

förslagets terminologi i detta afseende lider af oklarhet, bekräftas af en

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

jämförelse med 202 och 213 §§, där lägsta budet nämnes vid sidan af

villkoren för försäljningen såsom något därifrån skildt. Enligt utskottets

tanke kan denna otydlighet lämpligen undanröjas på det sätt, att i förevarande

paragraf lägsta budet uttryckligen nämnes såsom ett exempel

på de villkor för försäljningen, hvarom öfverenskommelse kan träffas,

samt att genom förändrad affattning af 202 och 213 §§ utmärkes, att

lägsta budet betraktas såsom ett bland villkoren för försäljningen.

Jämväl i ett annat afseende gifver stadgandet i förevarande paragraf

anledning till anmärkning. Att döma af ordalydelsen skulle för

dess tillämpning erfordras, att öfverenskommelse blifvit träffad mellan

två eller flera rättsägare, men stadgandet bör uppenbarligen, såsom

också i motiven förutsättes, gälla jämväl för sådana fall, då afvikelse

från de lagstadgade villkoren för försäljningen påkallas af en enskild

rättsägare och den ifrågasatta afvikelsen icke är af beskaffenhet att beröra

annans rätt. Det är just för sådana fall, som stadgandet torde

komma att få sin hufvudsakliga betydelse. Om nämligen en rättsägare

begagnat sig af den honom enligt 87 § tillkommande befogenheten att

genom betalning af utmätningssökandens fordran inträda i dennes rätt,

bereder 117 § honom tillfälle att få lägsta budet så förhöjdt, att hans

egen fordran eller rättighet faller inom detsamma och sålunda blir oberörd

af försäljningen. Särskildt när egendomen blifvit utmätt för fordran,

som äger förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken, kan denna befogenhet

vara af värde för en inteckningshafvare, som vill undgå att

taga kontant likvid för sin fordran (jfr J. B. II s. 448, 461—462). Från

juridisk synpunkt torde detta förhållande visserligen kunna förklaras

sålunda, att den rättsägare, som inlöst utmätningssökandens fordran, i

egenskap af dennes rättsinnebafvare träffar en öfverenskommelse med

sig själ! såsom innehafvare af fordran eller rättighet med sämre rätt.

Ett sådant betraktelsesätt måste dock för lekmannauppfattning framstå

såsom konstladt. Stadgandet skulle gifvetvis vinna i lättfattligbet,

om genom detsamma uttryckligen fastsloges, att hvarje rättsägare är

berättigad att påkalla sådana afvikelse!'' från de lagstadgade villkoren

för egendomens försäljning, hvarigenom annans rätt icke beröres. En

bestämmelse af detta innehåll bar därför af utskottet införts i förevarande

paragraf. I fråga om dess tillämpning vill utskottet erinra, att,

om en rättsägare inlöst utmätningssökandens fordran, en förhöjning af

lägsta budet till sådant belopp, att hans egen fordran eller rättighet

faller inom detsamma, icke kräfver samtycke af mellanliggande inteckningshafvare

eller andra rättsägare (jfr J. B. II s. 478).

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

118 §.

Kungl. Maj:ts proposition innehåller, att borgenärsförteckningen

skall underskrifvas af auktionsförrättaren, och att de rättsägare, som

äro nöjda med förteckningen, skola lämnas tillfälle att å densamma

teckna sitt godkännande. Förstnämnda föreskrift synes utskottet obehöflig.

Det mest praktiska tillvägagångssättet torde vara, att borgenärsförteckningen

införes i auktionsprotokollet eller, där särskildt borgenärssammanträde

enligt 102 § hållits, i det därvid förda protokollet. Då

dessa protokoll naturligen underskrifvas af auktionsförrättaren, finnes

ingen anledning, att han särskildt undertecknar borgenärsförteckningen.

Bestämmelsen, att de rättsägare, som nöjas åt borgenärsförteckningen,

skola teckna sitt godkännande å densamma, bär sin förebild i

124 § af nu gällande utsökningslag, där motsvarande föreskrift meddelas

i fråga om tecknande af godkännande å den fördelningslängd,

som skall uppgöras vid köpeskillingslikviden. Denna föreskrift kan i

allmänhet icke efterlefvas. Äfven om fördelningslängden är på förband

uppgjord och utskrifven, framkomma vanligen vid själfva likvidstillfället

yrkanden eller upplysningar, som föranleda rättelser eller jämkningar i

densamma. Att då ajournera sammanträdet under så lång tid, som

erfordras för utskrifvande af ny fördelningslängd, allenast för att lämna

de rättsägare, som möjligen kunna vara därtill villiga, tillfälle att teckna

sitt godkännande å längden, skulle vålla onödig tidsntdräkt. Att sådant

godkännande tecknas, är ock obehöflig^ då protokollet äfven därförutan

måste äga vitsord likaväl i fråga om gjorda medgifvanden som framställda

yrkanden. Samma synpunkter göra sig gällande i fråga om den

föreslagna bestämmelsen, att rättsägarne skola teckna godkännande å

borgenärsförteckningen, åtminstone för sådana fall, då denna upprättas

vid själfva auktionstillfället. Har särskildt sammanträde föregått auktionen,

få visserligen inga nya yrkanden, som kunna föranleda rubbning

i förteckningen, göras vid själfva auktionen, och om förteckningen är

på förhand utskrifven, möta därför inga praktiska hinder att låta de

vid auktionen närvarande rättsägarne teckna sitt godkännande å densamma,

men då intet härigenom skulle vinnas, synes föreskriften ej

heller för dessa fall böra bibehållas.

På grund af hvad sålunda anförts anser sig utskottet böra hemställa,

att 118 § i Kungl. Maj:ts proposition helt och hållet utgår, samt

att en däraf betingad ändring vidtages i 145 § af förslaget, hvilken

återgifver innehållet af nuvarande 124 §.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

13

130 §.

Det förekommer icke sällan, att en inropare, som icke kan fullgöra

sin betalningsskyldighet, vid den nya auktion, som i anledning

häraf utlyses, själf eller genom någon för ändamålet anlitad mellanhand

ånyo inropar fastigheten till samma eller högre pris och såsom

säkerhet för betalningsskyldighetens fullgörande hänvisar till det belopp,

som vid den föregående auktionen af honom erlagts, eller till pant eller

borgen, som då blifvit af honom ställd. Särskild! när det är gäldenären

själf, som inropat fastigheten, har det inträffat, att detta upprepats

gång efter annan, och att han på detta sätt lyckats förhala egendomens

försäljning. I syfte att undanröja detta missförhållande väcktes

vid 1896 års riksdag inom Andra kammaren en motion, nr 72, hvilken

hänvisades till lagutskottet. Utskottet fann emellertid den af motionären

ifrågasatta lagändringen icke kunna förordas och hemställde i sitt utlåtande

nr 53, att motionen icke måtte föranleda till någon åtgärd.

Detta blef också kamrarnas beslut.

Kungl. Maj:ts proposition innehåller inga särskilda bestämmelser

i syfte att försvåra inrop af den, som redan en gång brustit i sin

betalningsskyldighet. Emellertid har af annan anledning i förevarande

paragraf föreslagits den ändring, att, när inroparen icke fullgör likviden,

auktionsförrättaren skall utan att afvakta resultatet af den nya auktionen

skrida till försäljning af den pant, som inroparen kan hafva ställt, eller

utsöka borgensförbindelsen hos hans löftesman. Denna bestämmelse är

i viss mån ägnad att motverka försök af den försumlige inroparen att

neutralisera verkningarna af sin försumlighet genom att själf ånyo inropa

egendomen. För sådana fall, då inroparen kontant erlagt en sjättedel

af köpeskillingen, leda de föreslagna bestämmelserna däremot icke

till annat resultat än de nu gällande. Båda synas gifva vid handen,

att, om egendomen vid det nya utropet går till mera än vid det föregående,

någon ersättningsskyldighet icke skulle åligga den försumlige

inroparen. Huruvida en sådan tolkning är riktig, må här lämnas därhän.

Säkert är, ati den omständigheten, att vid det nya utropet bjudes

lika mycket eller mera än vid det föregående, icke bör fritaga den

förre inroparen från betalningsskyldighet under annan förutsättning,

än att den nye inroparen fullgör hvad honom i följd af inropet åligger.

Om ej heller denne fullgör likviden och egendomen vid en tredje auktion

betingar lägre pris än vid den första, bör prisskillnaden kunna uttagas

af förste inroparen, honom obetaget att för hvad han sålunda nödgas

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

utgifva hålla sig till den andre. Men om det sålunda kan inträffa, att

prisskillnad kan utkräfvas af den förste inroparen, oaktadt egendomen

vid andra utropet betingat lika högt pris eller högre, bör han uppenbarligen

icke få förfoga öfver det belopp, som han erlagt såsom afbetalning,

eller den säkerhet, som han kan hafva ställt, innan det visat

sig, om den, som vid den senare auktionen stannat för högsta budet,

fullgör likviden. År det han själf, som ånyo blifvit högstbjudande, bör

det alltså åligga honom att ånyo fullgöra den förpliktelse, som enligt

125 § åligger inropare i allmänhet.

Enligt utskottets tanke äro de olägenheter, som äro en följd af

nu rådande lagtillämpning, så kännbara, att en lagändring är af behofvet

påkallad. Utskottet har därför i ett andra stycke af 130 § i förslaget

upptagit bestämmelser, hvilka äro ägnade att förhindra, att en inropare,

som brustit i sin betalningsskyldighet, får disponera öfver afbetaldt

belopp eller ställd säkerhet, innan det visat sig, om den vid den nya

auktionen bjudna köpeskillingen kommer att rätteligen erläggas.

138 §.

I denna paragraf, som motsvarar 117 § i nu gällande lag, har

utskottet genom att inskjuta en hänvisning jämväl till 141 § (= 120

§ i gällande utsökningslag) velat afhjälpa ett äfven i gällande utsökningslag

befintligt redaktionsfel. Gifvet är nämligen, att borgenär, som

påyrkar betalning ur fartyg, hvilket icke är af den storlek, att intecknande

däraf är medgifvet, bör njuta betalning i den ordning, som i 141

§ stadgas för annan lös egendom.

145 §.

I fråga om skälen till den ändring, som vidtagits i denna paragraf,

hänvisas till det vid 118 § i Kungl. Maj:ts proposition anförda.

169—171, 173—175 och 177 §§.

Förut har framhållits, att någon vidsträcktare användning af tvångsförvaltning

icke lärer vara att påräkna, såvidt rörer jordbruksfastigheter.

Hänsyn till Konungens befallningshafvandes arbetsbörda torde alltså icke

utgöra hinder för att åt denna myndighet såsom öfverexekutor för länets

landsbygd anförtro att utse syssloman för förvaltningen och handhafva

tillsyn öfver densamma. Huruvida denna myndighet eller utmätningsmannen

i orten (kronofogden) är mera ägnad att utöfva en sådan verk
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

samhet, kan vara föremål för olika meningar; enligt utskottets tanke

kan uppgiften med större trygghet anförtros åt Konungens befallningshafvande.

Mellan dessa båda alternativ synes ock valet böra stå. Förslaget

intager emellertid en annan ståndpunkt. Enligt detsamma är det

auktionsförrättaren i denna hans egenskap, hvilken bestyret med tvångsförvaltningen

åligger. Har auktionen förrättats å landskansliet, är det

sålunda Konungens befallningshafvande, under hvilken ärendet omedelbart

lyder; har den förrättats å tingsstället, är det kronofogden. Detta har

tydligen berott därpå, att tvångsförvaltning enligt förslaget icke är ett

själfständigt exekutivt förfarande utan allenast en fortsättning af det

genom utmätningen inledda, när detta icke resulterat i försäljning, och

att yrkande därom måste framställas vid själfva auktionen. Att låta den

tillfälliga omständigheten, huruvida auktionen förrättats å landskansliet

eller annorstädes, vara afgörande för frågan, hvilken myndighet som

skall utöfva tillsyn öfver en förvaltning af egendomen, som kan fortgå

under åratal, synes dock utskottet vara mindre välbetänkt.

Af nu anförda skäl har utskottet ansett, att det bör tillkomma

öfverexekutor att fatta beslut i anledning af yrkande om tvångsförvaltning

och utse lämplig person att handhafva förvaltningen (170 §).

Har auktionen förrättats af utmätningsman, skall det alltså åligga honom

att hos öfverexekutor göra anmälan om att sådant yrkande blifvit framställdt,

och för att öfverexekutor må få kännedom om rättsägarne i

fastigheten, har tillika föreskrifvits, att borgenärsförteckningen skall

insändas (169 §). Då öfverexekutor utser syssloman, är det gifvet, att

det bör tillkomma samma myndighet att i fall af behof skilja sysslomannen

från hans befattning och förordna annan i hans ställe. Det

bör också åligga sysslomannen att till öfverexekutor afgifva redovisning

för sin förvaltning, på det att öfverexekutor må blifva i tillfälle att utöfva

nödig tillsyn öfver densamma (171 §).

De ändringar, som sålunda af utskottet vidtagits i Kungl. Maj:ts

proposition, hafva icke ansetts böra föranleda därtill, att när redovisning

för en fastighet å landet inkommit till öfverexekutor, det alltid bör vara

denna myndighet, som har att mellan borgenärerna verkställa fördelning

af den behållna afkastningen. Under enklare förhållanden och särskild!

när de borgenärer, som äro berättigade att taga del i likviden, äro bosatta

i orten, synes det vara lämpligare, att fördelningen verkställes af vederbörande

utmätningsman. Utskottet har därför föreslagit, att det skall ankomma

på öfverexekutor att efter förhållandena i hvarje särskild! fall bestämma,

huruvida fördelningssammanträdet skall äga rum inför honom själf

eller utmätningsmannen i orten (173 §). Den, som verkställer fördelningen,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

betecknas i utskottets förslag med uttrycket »förrättningsmannen», som

i 173, 174 och 175 §§ användes i stället för »auktionsförrättaren». I

177 § liar vidtagits den ändring, att utmätningssökanden, när han vill

äska nyj auktion, har att hänvända sig till öfverexekutor, äfven om

den förra auktionen förrättats af vederbörande utmätningsman. Denna

ändring betingas däraf, att enligt utskottets förslag auktionsförrättaren

i denna sin egenskap icke har något att skaffa med tvångsförvaltningen.

I städer, där magistraten eller någon dess ledamot är öfverexekutor

och där auktioner å fast egendom alltid förrättas af öfverexekutor,

bör gifvetvis denna myndighet äfven hafva bestyret med tvångsförvaltningen

af sådan egendom. Detsamma gäller, hvad Stockholms stad

beträffar, om öfverståthållarareämbetet. Någon ändring härutinnan föranledes

icke af utskottets förslag. Däremot skulle af detsamma blifva

en följd, att i de småstäder, där Konungens befallningshafvande är

öfverexekutor och magistraten utmätningsman, det skulle blifva Konungens

befallningshafvande och icke magistraten, som hade att tillsätta syssloman

och öfva tillsyn öfver förvaltningen. Detta skulle enligt utskottets mening

vara olämpligt, och utskottet har därför föreslagit, att magistraten i

sådana fall har att utöfva den befattning med tvångsförvaltning af fast

egendom, som i allmänhet tillkommer öfverexekutor. Detta stadgande

har upptagits i en ny femte punkt af 23 § i förordningen om utsökningslagens

införande den 10 augusti 1877.

188 och 190 §§.

Dessa paragrafer förete enligt deras lydelse i Kungl. Maj:ts proposition

nr 22 ingen annan afvikelse från 154 och 156 §§ i gällande

utsökningslag än en af den nya paragrafnumreringen betingad ändrad

hänvisning. Emellertid har Kungl. Maj:t, såsom förut påpekats, i propositionen

nr 57 föreslagit vissa sakliga ändringar i nuvarande 154 och

156 §§. Då dessa ändringar enligt utskottets mening äro af beskaffenhet

att böra antagas, har utskottet åt 188 och 190 §§ i föreliggande förslag

gifvit en lydelse öfverensstämmande med den i propositionen nr 57 för

154 och 156 §§ föreslagna.

202 och 213 §§.

I fråga om skälen för de redaktionella ändringar, som vidtagits i

dessa paragrafer, hänvisas till det här ofvan under 117 § i första

stycket anförda.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

17

Förslaget till lag om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom.

18 § 1 mom.

Enligt gällande lagstiftning (handelsbalken 17 kap. 9 § 1 mom.

och konkurslagen 117 § 2 inom.) äger inteckningshafvare icke förmånsrätt

för ränta, som upplupit mer än tre år före utmätning eller början

af konkurs. Det är emellertid endast förmånsrätten, som är sålunda

begränsad; fastigheten häftar äfven i ny ägares hand för ränta, som stått

inne • längre tid. Annorlunda förhåller sig detta enligt förslaget; låter

en inteckningshafvare ränta innestå för längre tid än tre år, har detta

enligt förevarande paragraf till följd, att han går miste icke blott om

sm förmånsrätt^ utan äfven om rätten att för utbekommande af räntan

hålla sig till fastigheten. År ägaren personligen ansvarig för räntan,

kan naturligtvis fastigheten likaväl som hans öfriga tillgångar tagas i

mät för räntans gäldande.

Ranta, som upplöper efter det egendomen tagits i mät eller afträdts

till konkurs, men _ innan densamma blifvit exekutivt försåld och sammanträde

för köpeskillingens fördelning ägt rum, skall såväl enligt nu gällande

lagstiftning sonp enligt förslaget utgå med samma förmånsrätt som inteckningens

kapitalbelopp. Att, såsom i Riksdagens skrifvelse den 13

april 1905 alternativt ifrågasatts, räkna de tre åren tillbaka icke från

utmätningen eller konkursen utan från dagen för köpeskillingens fördelning

skulle visserligen medföra en afsevärd begränsning af inteckningslafvaiens

förmånsrätt för ränta, men då af en sådan lagstiftning skulle

blifva eu följd, att inteckningshafvaren kunde komma att gå miste om sin

förmånsrätt, oaktadt det icke berott af honom, att det exekutiva förfarandet

kommit att draga ut på tiden, anser utskottet i likhet med

lagberedningen (J. B. II s. 460), att denna väg icke bör beträdas. För

savidt det exekutiva förfarandet inledts genom utmätning, erbjuder 86 §

utsöknmgslagen redan i sin nuvarande lydelse erforderligt skydd mot

att förfarandet af utmätningssökanden förhalas, och för sådana fall, då

inteckningshafvaren utverkat sig förordnande enligt 28 § om fastighetens

försäljning utan föregående utmätning, synas de bestämmelser, som föreslagits

i andra. stycket af 86 §, gorå tillfyllest, såvidt de afse att förhindra,

att en inteckningshafvare obehörigen bereder sig förmånsrätt för

ränta, som upplöper efter det sådant förordnande meddelats.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 sand. 47 höft. (Nr 51.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

Sistnämnda bestämmelser äro töranledda åt Riksdagens nyss berörda

skrifvelse, i hvilken anhölls, att Kungl. Magt täcktes taga under

öfvervägande, hvilka förändrade stadgande!! med afseende å förmånsrätt

för ränta å inteeknad fordran må vara erforderliga till förekommande

däraf, att sådan ränta kan vid exekutiv försäljning af fastighet ur densamma

med förmånsrätt uttagas till belopp, som äfventyra efterföljande

inteckningshafvares rätt och därmed sätta fastighetskrediten i fara.

Hvarken i den motion, som föranledde nämnda riksdagsskrivelse, eller

i lagutskottets utlåtande öfver motionen hade man haft sm uppmärksamhet

riktad på andra faror för fastighetskrediten än dem, som föranledas

däraf, att inteckningshafvaren kan dröja med att- söka verkställighet a

förordnande enligt 28 § eller, sedan verkställighet sökts, bevilja galdenären

anstånd med betalningen, och lagberedningen som fick riksdagsskrivelsen

till sig öfverlämnad, har ej heller till behandling upptagit

den däri väckta frågan i vidare omfattning. I fråga om förmånsrätten

för ränta, som upplupit före utmätning eller konkurs, galla enligt Kungl.

Maj:ts proposition samma regler som för närvarande, nämligen att toimånsrätt

finnes för tre år.

Inom utskottet har fråga blifvit väckt, huruvida mtecknmgshafvarens

intresse verkligen klöfver, att han skall vara bibehållen vid sm

förmånsrätt för räntan, om han låter denna innestå så lång tid som

tre år. En jämförelse med motsvarande bestämmelser for andra förmånsrätter

gifver t. ex. vid handen, att husvärd enligt 17 kap. 5 §

handelsbalken icke i hyresgästens lösören har förmånsrätt för hyra, som

förfallit till betalning mer än ett år före utmätning eller konkurs, samt

att förmånsrätten för arrende och andra fordringar, som afses i o § åt

samma kapitel, går förlorad, om fordringen stått inne mer an ett utefter

förfallo dagen. Det skulle kunna ifrågasättas att pa liknande satt

begränsa förmånsrätten för ränta å intecknad fordran. Detta synes

dock vara mindre lämpligt redan ur den synpunkten, att klagan om

förmånsrätt då blefve beroende af den i inteckningsreversen angifna

förfallodagen, hvilken i allmänhet icke sammanfaller med den, da rantan.

enligt omslagsreversen skall betalas. Däremot synes någon betänklighet

icke möta att nedsätta den tid, för hvilken ränta får utgå med förmånsrätt,

från tre år till två, För sådana fall, då ränta betalas endast eu

gång om året — och dessa äro val ännu åtminstone på landsbygden

de vanligaste — leder en sådan bestämmelse faktiskt till samma resultat

som den nyss ifrågasatta utan att i tillämpningen erbjuda samma svårigheter

som denna. Att nedsätta tiden med ytterligare ett hälft ar for

sådana fall, då räntan betalas halfårsvis, synes icke böra ifrågakomma.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 51. 19

o Att en inteckningshafvare låter ränta innestå för så lång tid som

tr® år utan att vidtaga åtgärder för dess utbekommande, torde endast

sällan förekomma, och det kunde därför tyckas, som om den af utskottet

förordade nedsättningen af tiden skulle hafva endast ringa praktisk betydelse.

Detta är emellertid ingalunda förhållandet. Som bekant är det

1 vårt land allmänt brukligt, att den, som beviljar lån mot inteckningssäkerhet,

al låntagaren mottager två särskilda handlingar, nämligen en

vanlig revers (omslags- eller kapprecksrevers) och såsom säkerhet för

denna en inteckning (hypoteksrevers). Detta bruk medför, såsom lagrådet

i sitt yttrande öfver föreliggande förslag (sid. 217—219 i propositionen)

framhåller, olägenheter i flera afseenden. Hvad nu föreiggande

fråga beträffar, har det till följd, att när räntan betalas, denna

1 allmänhet icke afskrifves å inteckningshandlingen utan endast å omslagsreversen.

När inteckningshandlingen sålunda icke innehåller någon

anteckning om räntelikvider, kan eu borgenär, som senare belånar densamma,

på grund af handlingen ånyo uttaga ränta för förfluten tid,

ehuru denna Jänta faktiskt är betald. Och om, såsom vid belåning* af

inteckningar i bank är regel, låntagaren måst medgifva, att inteckningen

skall utgöra pant jämväl för öfriga förbindelser till banken, för

hvilka han då häftar eller framdeles kan komma att häfta, är banken

lagxigen oförhindrad att, när räntan icke af skri! vits å inteckningshandlingen,

uttaga ränta jämväl för den tid densamma är gulden, såvida

detta fordras för täckande af bankens tillgodohafvande hos låntagaren,

bor senare mteckningsliafvare och oprioriterade borgenärer måste detta

fe sig som en orättvisa; de måste, äfven om de gjort sig förvissade

om att fastighetsägaren rätteligen fullgjort sina räntelik vider, alltid räkna

med möjligheten, att på grund af föregående inteckningar kan komma

att uttagas tre års ränta, hvilket, när inteckningshandlingarna löpa med

b procents ränta, gör 18 procent utöfver deras kapitalbelopp.

Att helt råda bot på denna och andra med bruket af särskilda

omslagsreverser förenade olägenheter är utan tvifvel ett synnerligen

vanskligt ^ problem, hyilket icke kan i detta sammanhang lösas. Utskottet

vågar emellertid hoppas, att den i förevarande paragraf förordade

andungen skall i någon mån förhindra, att efterföljande inteckningshal

val es rätt genom nämnda bruk äfven tyras. Genom ändringen vinnes

alltid den fördelen, att den, som belånar en senare inteckning, kan vara

Vyggd att icke för tiden före utmätningen eller konkursen högre ränta

fn 12 procent å föregående inteckningar utgår med förmånsrätt framför

hans egen.

Några särskilda öfvergångsbestämmelser i anledning af den af

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Lagutskottets utlåtande Nr 51.

utskottet föreslagna lagändringen lära icke erfordras. Det stadgande,

som af annan anledning upptagits i andra stycket af 1 § i förslaget till

lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om ändring i

vissa delar af inteckningsförordningen, gör nämligen i sådant afseende

tillfyllest. Af detsamma blir en följd, att ej heller nu ifrågavarande

lagändring verkar inskränkning i inteckningshafvarens förmånsrätt för

ränta, som upplupit före den 1 januari 1914, då samtliga de föreslagna

lagändringarna skola träda i kraft.

36 §.

I första stycket af denna paragraf gifvas regler, i hvad mån en

exekutivt försåld'' fastighet, som besvärats af eu eller flera gemensamma

inteckningar, efter försäljningen häftar för sådana inteckningar. Hufvudregeln

är, att fastigheten icke vidare häftar för det intecknade beloppet,

vare sig detta faller inom eller utom lägsta budet. Bland de undantagsfall,

då fastigheten fortfarande skall häfta, nämnes det, då innehafvare!!

af den gemensamma inteckningen gjort »sådant tillkännagifvande, som i

116 § 1 mom. utsökningslagen omformäles». Härmed åsyftas uppenbarligen

icke blott det fall, då allenast en af de gemensamt intecknade

fastigheterna varit föremål för försäljning och inteckningshafvaren gifvit

tillkänna, att han vill låta det intecknade beloppet innestå, utan jämväl

det i samma moment nämnda fall, att han gjort »sådant medgifvande,

som i 115 § sägs», d. v. s. vid en auktion, där flera gemensamt intecknade

fastigheter skola säljas, medgifvit, att den gemensamma ansvarigheten

må förfalla, såvidt rörer de egendomar,. som skola säljas.

Formuleringen af förevarande paragraf är emellertid i detta afseende

icke så tydlig, som önskligt vore. .

Äfven i ett annat afseende synes affattnmgen mindre tillfredsställande.

I paragrafens början göres undantag för sådana fall, då

samtliga de gemensamt intecknade fastigheterna blifvit vid samma auktion

sålda genom gemensamt utrop, som icke föregåtts af särskilda

sådana. Då alldeles samma undantagsbestämmelse förekommer i 116 §

1 mom. utsökningslagen, torde det vara lämpligare att göra hänvisningen

till detta lagrum så omfattande, att jämväl nämnda fall därunder

rymmes. Härigenom skulle stadgandet vinna i lättfattlighet.

Vid den omarbetning, som utskottet af nu nämnda skäl verkställt,

har iakttagits, att hänvisningen till 116 § utbytts mot hänvisning till

117 §, hvilken i utskottets förslag motsvarar 116 § i Kungl. Maj:ts.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

21

54 §.

De skäl, som föranledt utskottet att föreslå nedsättning af den tid,

för hvilken ränta å intecknadt belopp skall utgå med förmånsrätt, göra

sig, om ock med mindre styrka, gällande i fråga om undantagsförmåner,

som innestå oguldna för ^längre tid tillbaka än två år före egendomens

utmätning eller afträdande till konkurs. Att i detta afseende

tillämpa olika regler, när inteckningen meddelats för fordran och när

den afser rätt till afkomst eller annan förmån, lärer icke kunna försvaras,

och för innehafvare af sådan rättighet föreligger säkerligen intet

behof, att hans förmånsrätt hålles vid makt längre tid än två år, räknadt

tillbaka från utmätning eller konkurs. I öfverensstämmelse härmed har

paragrafen ändrats.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 7 — 14, 1(5, 18 och 22 §§ i lagen den

14 juni 1907 om inteckning i tomträtt.

8 § 1 mom.

I fråga om skälen för den ändring, som vidtagits i denna paragraf

— att ränta å inteckning i tomträtt skall utgå med förmånsrätt

allenast för två år före utmätning eller konkurs — hänvisas till det vid

18 § 1 mom. i förslaget till lag om ändring i vissa delar af inteckningsförordningen

anförda.

Förslaget till lag om ändring af vissa bestämmelser i koukurslageu.

57 §.

Af skål, som utvecklats vid 169—171, 173 —175 och 177 §§ i förslaget

till lag om ändring i vissa delar af utsökningslagen, har utskottet

föreslagit den ändring i 173 § af nämnda lagförslag, att fördelningen

af den behållning, som under tvångsförvaltning af fast egendom

å landet inflyter, skall verkställas af öfver exekutor eller, där denna

myndighet pröfvar sådant vara lämpligare, af utmätningsmannen i orten.

Hvad sålunda föreslagits bör jämväl gälla, när intecknad landtfastighet

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

LagulekoUeta utlåtande Nr 51.

under ägarens konkurs lämnat behållen afkastning, hvilken af konkursförvaltningen

öfverlämnas till öfverexekutor för att fördelas mellan

inteckningshafvare och andra rättsägare i fastigheten. En ändring i

detta syfte har därför vidtagits i förevarande paragraf.

De ändringsförslag, som innefattas i Kung]. Maj:ts proposition

nr 57 med förslag till lag om ändrad lydelse af 154 och 156 §§ utsökningslagen,

hafva icke gifvit utskottet anledning till anmärkning. Att låta

med deras ikraftträdande anstå i afbidan på de lagändringar, som föreslagits

i Kungl. Maj:ts proposition nr 22, betingas icke af något sakligt

skäl, och utskottet anser sig därför böra tillstyrka deras antagande

allenast med ett tillägg, som utmärker, att de icke skola hafva längre

giltighetstid än till dess förslaget till lag om ändring i vissa delar af

utsökningslagen träder i kraft eller alltså till den 1 januari 1914. Någon

reell betydelse bär icke detta, då 188 och 190 §§ enligt utskottets förslag

till innehållet öfverensstämma med 154 och 156 §§ i deras lydelse

enligt Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

Hvad härefter beträffar det af justitieombudsmannen framställda

förslaget till lag om ändrad lydelse af 88 § utsökningslagen, sjmes detsamma

vara af beskaffenhet att kunna godkännas. I fråga om den tid,

då den föreslagna lagen bör träda i kraft och upphöra att äga giltighet,

gäller alldeles detsamma som beträffande de i Kungl. Maj:ts proposition

nr 57 innefattade lagförslagen.

Till stöd för sin ifrågavarande framställning anför justitieombudsmannen

följande:

»1 fråga om sättet för kungörande af utmätt lös egendoms försäljning

är i 88 § 1 mom. utsökningslagen stadgadt: »Skall lös egendom

säljas, läte utmätningsmannen tid och ställe för auktionen kungöras i

kyrkan för den församling, där försäljningen sker, så ock, om gäldenär

eller borgenär det äskar, eller eljest sådant finnes lämpligt, i kyrkorna förde

församlingar, som närmast därintill äro. Finnes för viss stad förordnadt,

att auktion skall kungöras på annat sätt än nu är sagdt, lände det till

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Lagutskottets utlåtande Nr o 1.

efterrättelse.» För det fall, att egendom, som skall säljas, är af beskaffenhet

att den ej, utan att förstöras eller väsentligen försämras, kan förvaras

under den tid, som erfordras för auktionens kungörande i ofvan stadgad

ordning, är i 2 mom. af samma paragraf meddelad den nödvändiga undantagsbestämmelsen,

att utmätningsmannen äger låta kungöra försäljningen

på annat sätt, som finnes lämpligt.

Angående sättet för kungörande af auktion å utmätt fast egendom

stadgades i 99 § utsökningslagen, sådant detta lagrum lydde före tillkomsten

af lagen den 29 maj 1896, att auktionsförrättaren skulle låta kungörelsen

införas i allmänna tidningarne tre gånger äfvensom intagas i

länskungörelserna, hvarförutom auktionsförrättaren skulle foga anstalt,

att kungörelsen blefve å landet uppläst i tingslagets kyrkor och i stad

anslagen å det ställe, där auktionen höllds. I händelse för viss stad

förordnats, att auktion å fast egendom skulle jämväl på annat sätt kungöras,

skulle ock det lända till efterrättelse.

Emellertid anhöll Riksdagen i underdånig skrifvelse den 2 maj 1894,

att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslagtill

det tillägg till utsökaingslagens föreskrifter rörande försäljning af

utmätt fast egendom, att kungörelse om sådan försäljning skulle, därest

ske kunde, genom auktionsförrättarens försorg införas en gång i någon

tidning i orten, dock att auktionen ej finge inställas, förty att kungörelsen

ej varit i sådan tidning införd.

Till stöd för denna sin framställning anförde Riksdagen:

Enligt Riksdagens åsikt kunde det icke antagas, att genom kungörelsers

af ifrågavarande beskaffenhet införande i allmänna tidningarna, deras

uppläsande i ortens kyrkor och intagande i länskungörelserna kunskap

om den förestående auktionsförrättningen blefve tillräckligt spridd bland

befolkningen i den ort, där salubjudna egendomen vore belägen. Då det

emellertid syntes i hög grad önskligt, att en försäljning genom vederbörande

myndighets försorg af utmätt egendom gåfve ett så godt resultat

som möjligt, och utsikten härför mången gång torde ökas, i samma mån

som kungörelsen om auktionen vunne allmännare spridning bland traktens

befolkning, syntes ett stadgande om införande, genom auktionsförrättarens

försorg, af ifrågavarande kungörelser i eu ortstidning vara behöfligt

och nyttigt. Enär underlåtenhet eller försummelse att iakttaga de i 99

§ utsökningslagen förekommande bestämmelserna om sättet för kungörande

af utmätt fast egendoms försäljning medförde den verkan, att

auktionen inställdes, eller, om lian det oaktadt blifvit hållen, kunde

komma att upphäfvas, torde likväl ett dylikt stadgande böra gifvas en

sådan form, att kungörelsens införande i någon tidning i orten icke före
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

skrefves såsom ett oeftergifligt villkor för kållandet af fastighetsauktionen,

så att försummelse att iakttaga denna föreskrift skulle komma

att medföra auktionsförrättningens ogiltighet.

I öfverensstämmelse med denna Riksdagens framställning erköll

99 § utsökningslagen genom ofvanberörda lag af den 29 maj 1896 sin

nuvarande lydelse, enligt kvilken kungörelse om försäljning af utmätt

fast egendom skall, där så ske kan, införas jämväl i tidning inom orten.

Samtidigt gafs åt stadgandet i 101 § sådan affattning, att underlåtenket

eller försummelse att i tidning inom orten kungöra förestående försäljning

af utmätt fast egendom ej medför auktionens inställande eller ogiltighet.

I skrifvelse till Kung]. Maj:t år 1908 framköll jag, kurusom följdriktigketen

syntes kräfva, att äfven i afseende å försäljning af utmätt

lös egendom föreskrift blefve i lagen intagen därom, att kungörelse om

sådan försäljning skulle, där så ske kunde, genom utmätningsmannens

försorg införas i tidning inom orten.

Uppenbarligen vore det — anförde jag — äfven i fråga om utmätt

lös egendom synnerligen önskvärd!, att försäljningen gåfve ett så godt

resultat som möjligt. Och otvifvelaktigt ökades, såsom Riksdagen i sin

förenämnda framställning yttrade, utsikterna härför därigenom att kännedom

om försäljningen så mycket som möjligt spredes bland traktens

befolkning. Klart vore äfven, att till spridande af dylik kännedom

skulle i afsevärd mån bidraga, att kungörelse om auktionen infördes i

någon tidning inom orten.

Saknaden af eu bestämmelse af ifrågavarande art kade ock, enligt

hvad jag under min verksamhet såsom justitieombudsman varit i tillfälle

att iakttaga, vållat märklig olägenhet.

Sedan Kung!. Maj: t anbefallt länsstyrelserna'' äfvensom öfverståthållarämbetet

att, efter det kronofogdar, länsmän, magistrater ocli stadsfogdar

lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet, afgifva underdåniga

utlåtanden öfver min sålunda gjorda framställning, hafva dylika utlåtanden

numera inkommit. Nio länsstyrelser, nämligen Konungens befallningshafvande

i Östergötlands, Kronobergs, Örebro, Blekinge, Södermanlands,

Västmanlands, Kopparbergs, Gäfleborgs ock Västernorrlands

län kafva därvid tillstyrkt min framställning.

Öfverståthållarämbetet kar meddelat, att den af mig föreslagna

bestämmelsen redan nu följdes i Stockholm på grund af det för auktionsverket

den 12 december 1907 af öfverståthållarämbetet fastställda reglementet,

enligt k vilket kungörelse om auktion i Stockholm måste införas i

den tidning, hvari öfvers tåthåll arämbetets kungörelser intoges, nämligen,

förutom »Posttidningen», äfven »Stockholms Dagblad» samt i den eller

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

de tidningar säljaren, i detta fall utmätningsmannen, bestämde. Ehuru

således i fråga om Stockholm den föreslagna bestämmelsen icke vore

nödig, har öfverståthållarämbetet funnit bestämmelsen, äfven hvad Stockholm

anginge, lämpligen böra intagas i lagen och icke göras beroende

al stadgande i ett auktionsreglemente, som lätt underginge förändring.

Konungens befallningshafvande i Gottlands län har funnit ett tillläggsstadgande

i den af mig åsyftade riktningen vara både önskligt och

al behofvet påkalladt. Då det emellertid icke sällan torde förekomma,

att utmätning af lös egendom till jämförelsevis ringa värde ägde rum,

kunde kostnaden för kungörelse i ortstidning komma att stå i ett oskäligt

förhållande till sagda värde. Konungens befallningshafvande ansåge

sig fördenskull böra ifrågasätta, huruvida det icke lämpligen kunde

öfverlämnas åt vederbörande utmätningsman att pröfva, om i sistberörda

fall kungörelse angående auktionen borde införas i ortstidning

eller icke.

Äfven Konungens befallningshafvande i Kristianstads län har tillstyrkt

min framställning. Emellertid har Konungens befallningshafvande

ansett det icke böra lämnas oanmärkt, att den utmätta lösa egendomen

mången gång kunde hafva ett så obetydligt värde, att kostnaden för

auktionskungörelsens införande i tidningen blefve alltför betungande. I

sådant fall torde det böra åligga utmätningsmannen att inhämta fordringsägarens

mening, huruvida lian önskade kungörandet, i hvilket fall

han äfven skulle hafva skyldighet att förskjuta kostnaden därför.

Konungens befallningshafvande i Malmöhus län, som likaledes vitsordat

behofvet af den utaf mig förordade lagstiftningsåtgärden, har

dock tillika anmärkt, att kungörande i ortstidning icke borde ske, då

fråga vore om försäljning af lös egendom till ringa värde. För att

förebygga ovisshet, när ett kungörande i ortstidning borde ske, syntes

det Konungens befallningshafvande vara lämpligt föreskrifva, att sådant

kungörande ej erfordrades, då det utmättas värde understege visst

belopp; och ansåge sig Konungens befallningshafvande i nämnda hänseende

böra föreslå 50 kronor såsom gräns.

Jämväl af Konungens befallningshafvande i Jämtlands län har

min framställning vunnit understöd. Konungens befallningshafvande

har dock funnit det vara lämpligt att icke göra stadgandet i fråga obligatoriskt,

utan i en eller annan form fakultativt. Fall torde nämligen

finnas, då kostnaden för ett tillkännagifvande i ortstidningen blefve för

stor i förhållande till det utmätta godsets värde, liksom, särskild! i

aflägsna trakter, ett sådant tillkännagifvande kunde fordra för lång tid.

Konungens befallningshafvande i Kalmar län har äfvenledes ansett

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt 47 käft. (Nr 51.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

det föreslagna kungörandet i ortstidning lämpligt, dock att det borde

göras beroende på särskilda omständigheter, såsom att borgenär eller

gäldenär därom gjort framställning, att den utmätta egendomen både

ett betydligare värde, eller att vid redan hållen auktion någon försäljning

icke kunnat komma till stånd. I öfverensstämmelse härmed hemställdes,

»att 88 § i utsökningslagen måtte förses med ett tillägg, innehållande

att kungörelse om auktion å utmätt lös egendom äfven skall

införas en gång i tidning i orten, om borgenär eller gäldenär det önskar,

eller egendomen värderats till minst 500 kronor, eller det eljest finnes

lämpligt».

Konungens befallningshafvande i Skaraborgs län har hemställt, att

om ett stadgande ansåges vara påkallac;t uti ifrågavarande hänseende,

detsamma endast borde göras villkorligt och beroende ej mindre på

storleken och beskaffenheten af den utmätta lösegendom, som skulle

säljas, än äfven därpå att borgenär eller gäldenär därom hos utmätningsmannen

sist vid utmätningen framställt bestämdt yrkande och därvid

förskjutit kungörelsekostnaderna.

Konungens befallningshafvande i Västerbottens län har anfört, att den

föreslagna tilläggsbestämmelsen icke gåfve anledning till annan erinran,

än att under vissa omständigheter kungörandet af sådan försäljning kunde

blifva onyttigt och ändamålslöst. Sådant torde blifva fallet, då auktionen

afsåge försäljning af mindre värdefull egendom till gäldande af smärre

belopp, eller försäljningen måste hållas uti orter med bristfälliga kommunikationer.

I förra fallet skulle kungörandet endast öka kostnaderna

för gäldenären, ja annonskostnaden skulle sannolikt öfverstiga både exekutionskostnaderna

i öfrigt och fordringsbeloppet. I senare fallet skulle

bristen på tidsenliga samfärdsmedel säkerligen medföra uteblifvandet af

auktionsspekulanter, hvarigenom resultatet af försäljningen, oaktadt annonseringen,

ej blefve gynnsammare, än det eljest skulle blifvit. Då därtill

komme, att i åtskilliga fall eu annons om exekutiv auktion till försäljning

af lösören kunde tänkas lända till skada för gäldenärens kredit, hölle

Konungens befallningshafvande före, att det föreslagna tillägget till nu

gällande bestämmelser om sättet för kungörandet af utmätt lös egendoms

försäljning lämpligen borde gifvas sådant innehåll, att kungörelse om

dylik försäljning skulle i tidning inom orten genom auktionsförrättarens

försorg införas, där denne, med hänsyn till den utmätta egendomens

värde och i betraktande af omständigheterna i öfrigt, pröfvade sådant lämpligt,

eller gäldenären och borgenären eller endera hos honom det yrkade.

Konungens befallningshafvande i Norrbottens län har likaledes påpekat,

att föreskrift om "ovillkorlig skyldighet för utmätningsman att

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

låta i ortstidning införa kungörelse om utmätt lös egendoms försäljning

skulle kunna medföra oskälig tidsutdräkt ock kostnad, utan att det därmed

åsyftade resultatet kunde vara att påräkna; ock i vissa fall kunde

för öfrigt enligt Konungens befallningskafvandes mening kännedom om

auktionen genom utmätningsmannens försorg på annat lämpligare sätt

beredas sådan spridning, att tillräcklig täflan vid auktionen vore att

förutse. På grund häraf ansåge Konungens befallningshafvande, att försäljning

af utmätt lös egendom väl borde i regel kungöras jämväl i

ortstidning, men att utmätningsmannen borde hafva rätt att pröfva,

huruvida sådant kungörande borde äga rum.

Konungens befallningshafvande i Ålfsborgs län har förordat ett

stadgande, som uttryckligen medgåfve dels gäldenär eller borgenär rätt

att på egen bekostnad få kungörelse af ifrågavarande slag genom utmätningsmannen

införd i tidning i orten, dels ock utmätningsmannen

befogenhet att, där det utmätta vore af mera betydande värde eller

andra omständigheter påkallade annonsering, låta på gäldenärens bekostnad

på nämnda sätt publicera kungörelsen.

Konungens befallningshafvande i Stockholms län har förklarat sig

biträda det af mig väckta förslaget under förutsättning dock, att kungörandet

i tidning gjordes beroende af dels att gäldenär eller borgenär

därom till utmätningsmannen framställde begäran, dels ock att kostnaden

förskötes af den, som påkallade kungörandet.

_ Konungens befallningshafvande i Jönköpings län har tillstyrkt den

af mig gjorda framställningen med förbehåll dock för det fall, att värdet

af den utmätta egendomen vore synnerligen obetydligt, i hvithet fall

enligt Konungens befallningshafvandes mening kungörelse i ortstidning

icke skulle få äga rum.

I nära öfverensstämmelse härmed har Konungens befallningshafvande

i Göteborgs och Bohus län hemställt, att kungörelse om försäljning''

af utmätt lös egendom skulle införas i ortstidning, där ej egendomen

vore af så ringa värde, att kostnaderna för annonseringen icke

stode i rimligt förhållande därtill.

Konungens befallningshafvande i Värmlands län har funnit syftet

med min framställning bäst vinnas genom eu sådan affattning af 88 §

utsökningslagen, att, såsom redan gällde beträffande kungörandet om

försäljning af utmätt lös egendom i mera än en kyrka, meddelande om

försäljningen skulle, då borgenär eller gäldenär det äskade eller eljest

sådant funnes lämpligt, införas i en tidning inom orten. Härigenom

finge utmätningsmannen friare händer att begagna sig af det ifrågasatta

medgifvandet att anlita kungörandet i tidning, hvilket förfarings
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Lagutskottets utlåtande Nr 51.

sätt i allt fall säkerligen komme till användning i utsträckt omfattning.

I händelse en bestämmelse i angifvet hänseende komme till stånd, borde

emellertid enligt Konungens befallningshafvandes mening tillika meddelas

föreskrift därom, att borgenär, om utmätningsman så ansåge

nödigt, vore skyldig förskjuta den för kungörandet i tidning erforderliga

kostnaden. _ .

Konungens befallningshafvande i Uppsala lån, som funnit det al

mig föreslagna kungörelseförfarandet vara åt behof pakalladt, har emellertid

tillika uttalat sig för ett undantagsstadgande härutinnan af innehåll,

att kungörande i ortstidning ej skulle äga rum, då sådant ej lämpligen

kunde ske. Vidare har äfven denna länsstyrelse funnit, att skyldighet

icke borde åläggas utmätningsman att i ortstidning införa auktionskungörelse,

med mindre kostnaden därför blefve förskjuten af vare sig

borgenär eller gäldenär.

Konungens befallningshafvande i Hallands län har ansett sig böra i

så måtto understödja min framställning, att befallningshafvanden hemställde

om sådan ändring i utsökningslagen, att kungörelse om auktion å

utmätt lös egendom skulle, där ej egendomen vore af beskaffenhet, hvarom

förmäles i 88 § 2 mom. samma lag, införas i tidning inom orten

eu gång, minst fjorton dagar före auktionsdagen, såvida borgenären det

äskade och försköte kostnaden därför. Skulle emellertid Kungl. Maj:t

anse de omständigheterna, att borgenär ej äskat auktionskungörelsens

intagande i ortstidningen och éj heller förskjutit kostnaden därför, icke

böra utgöra hinder för att i lag påbjuda dylikt publicerande, hemställdes

att åt de lagbestämmelser, som i anledning däraf kunde komma att för

Riksdagen framläggas, måtte gifvas det innehåll: att kungörelse i ortstidning

ej skall äga rum, då den utmätta egendomen af utmätningsförrättaren

åsatts ett värde, understigande 100 kronor; att, om utmätt lös

egendom i sin helhet eller till någon del icke kunnat vid auktion, som

i tidningarna varit kungjord, försäljas, förnyad auktion icke behöfde utlysas;

och att, därest kostnad för intagande i tidning af kungörelse af

ifrågavarande art icke kunde ur egendomen gäldas och ej heller hos utmätningssökanden

uttagas, utmätningsförrättaren skulle njuta ersättning

af allmänna medel för hvad till sådant ändamål förskjutits.

Några länsstyrelser hafva förordat särskild föreskrift, att kungörelse,

hvarom nu är fråga, skulle göras kortfattad. En länsstyrelse karp detta

afseende föreslagit den formuleringen, att kungörelsen skulle generellt

angifva arten af den utmätta egendomen eller, om de utmätta föremålen

vore flera, de olika slagen däraf.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

Med hänsyn till den utredning, som sålunda på Kungl. Maj:ts föranstaltande

åstadkommits i ärendet, har jag ansett det för mig vara

möjligt att för Riksdagen framlägga ett bestämdt förslag i den riktning

som angifves i min här ofvan omnämnda skrifvelse till Kungl. Maj:t.

I enlighet med hvad af åtskilliga länsstyrelser framhållits, torde

emellertid finnas fall, då kostnaden för kungörande i tidning af utmätt

lös egendoms försäljning skulle blifva för stor i förhållande till det utmätta

godsets värde, liksom då, särskild!, i aflägsna trakter, ett sådant

kungörande kunde fordra för lång tid.

En ovillkorlig föreskrift om skyldighet för utmätningsmannen att

införa auktionskungörelsen i ortstidning har jag därför funnit icke böra

ifrågakomma, med undantag dock för den händelse, att yrkande om sådant

kungörande framställes af borgenären eller gäldenären. Beträffande

öfriga fall synes man utan risk kunna gifva utmätningsmannen fria händer,

så att det, i öfverensstämmelse med hvad som redan gäller i fråga

om kungörandet i mer än en kyrka, skulle öfverlämnas åt hans bepröfvande,

huruvida auktionskungörelsen skulle införas i ortstidning eller icke.

Såsom ofvan framhållits, är i 101 § utsökningslagen stadgadt, att

underlåtenhet eller försummelse att i tidning inom orten kungöra förestående

exekutiv försäljning af fast egendom ej medför auktionens inställande

eller ogiltighet. Nästan alla länsstyrelser hafva förklarat sig anse,

att hvad som anförts till stöd för denna bestämmelse ägde tillämplighet

jämväl i fråga om försäljning å auktion af utmätt lös egendom. En länsstyrelse

har dock härutinnan varit af annan mening och påpekat, att

exekutiv försäljning af fast egendom bringades till de närmast intresserades

och allmänhetens kännedom på flera andra sätt än genom kungörande

i kyrka och annons i ortstidning. På grund af den sålunda

påpekade omständigheten och då i fråga om lös egendom utmätningsmannen

är ovillkorligen pliktig att handla i enlighet med borgenärens

eller gäldenärens yrkande om auktionens kungörande i mer än en kyrka,

vid äfventyr att auktionen i annat fall kan upphäfvas, synes skäl icke

förefinnas för en mindre sträng regel, då utmätningsmannen underlåter

att ställa sig till efterrättelse yrkande af borgenär eller gäldenär om

auktionskungörelsens införande i ortstidning. I händelse utmätningsmannen,

där dylikt yrkande icke framställts, felaktigt bedömt frågan

om lämpligheten af auktionens kungörande i ortstidning, kan detta tydligen

icke inverka på auktionens giltighet.

Åtskilliga länsstyrelser hafva, såsom synes af den ofvan lämnade

redogörelsen, framhållit såsom önskvärd! eller nödigt, att stadgande om

skyldighet för utmätningsmannen att kungöra auktionen i tidning modi
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Lagutskottets utlåtande Nr 51.

fierades genom en föreskrift, att sådan skyldighet förutsatte, att kostnaden

för kungörandet af vederbörande förskötes.

Då emellertid enligt mitt här väckta förslag ovillkorlig skyldighet

uti ifrågavarande afseende icke skall förefinnas, med mindre borgenär

eller gäldenär särskilt begärt auktionens kungörande i tidning, samt

anledning torde saknas till antagande, att sådant kungörande skall påkallas

i oträngda mål — i hvilket hänseende jag vill erinra därom, att

den borgenär och gäldenär tillagda rätten att påfordra auktions kungörande

i samtliga angränsande församlingars kyrkor veterligen icke

missbrukats — har jag för min del funnit, hvad länsstyrelserna härutinnan

anfört icke böra vinna vidare beaktande. Tillräckligt torde vara,

att kungörelse, hvarom nu är fråga, införes i ortstidning en gång.

Att kungörelsen skall vara kortfattad, ligger i sakens natur. Det

synes mig ej erforderligt, att särskild föreskrift härom varder i lag intagen.

Ej heller lärer ett stadgande om kungörelsens innehåll vara behöfligt.

Den nu ifrågasatta lagändringen torde icke påkalla någon jämkning

af de i 89 § utsökningslagen meddelade bestämmelserna om tiden för

auktionens kungörande.))

Under åberopande af hvad här ofvan blifvit anförd t får utskottet

alltså hemställa,

A) att Riksdagen med tillkännagifvande, att de i

Kungl. Maj:ts proposition nr 22 innefattade lagförslag

icke kunnat i oförändradt skick af Riksdagen antagas,

måtte, i anledning af sagda proposition och propositionen

nr 57 samt justitieombudsmannens framställning

om ändrade bestämmelser i fråga om sättet för kungörande

af utmätt lös egendoms försäljning, för sin

del antaga följande förslag till

s. 31 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr Öl.

31

(Kung!,. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

l:o) Lag

om ändring i vissa delar af utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 3, 4, 13, 22, 28, 48, 52, 62, 63, 71,

74, 79—82 och 85—88 §§ samt 5—11 kap. utsökningslagen skola erhålla

följande lydelse:

3 §•

Kronofogde äger att för bestämdt fall till utmätningsman i sitt

ställe sätta länsman eller annan man, som af Konungens befallningshafvande

antagen är; svare dock vid utmätning kronofogden själf för

redovisningen och för skada, som af utmätningsmannens fel eller försummelse

kan komma. Ej må kronofogde åt annan uppdraga försäljning

af fast egendom eller af fartyg, som i 94 § sägs, ej heller fördelning

af köpeskilling för fast egendom eller för lös egendom i fall, då enligt

140 eller 141 § sammanträde för fördelningen erfordras.

I Stockholm, så ock i annan stad, där utmätningsmannabefattningen

anses icke kunna af en stadsfogde ensam fullgöras, må, om

Konungen finner godt sådant medgifva, stadsfogde likaledes äga att,

under enahanda ansvarighet och med det förbehåll i afseende å försäljning

af fartyg samt fördelning af köpeskilling för lös egendom, som för

kronofogde här ofvan stadgas, samt under de villkor i öfrigt Konungen

må föreskrifva, för bestämdt fall i sitt ställe till utmätningsman sätta

annan man, som af öfverexekutor antagen är,

4 §‘

Konungens befallningshafvande äge för bestämdt fall eller inom

visst område förordna länsman eller annan lämplig person att på eget

ansvar i kronofogdes ställe vara utmätningsman. Om sålunda förordnad

utmätningsman galle hvad i denna lag om kronofogde stadgas; dock

må han ej i sitt ställe sätta annan man och ej heller, med mindre för
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ordnandet innehåller särskilt medgifvande, befatta sig med försäljning

af fast egendom eller af fartyg, som i 94 § sägs, eller med fördelning

af köpeskilling i fall, som i 3 § 1 mom. omförmälas.

13 §.

Vill någon för fordran, hvarför fast egendom på grund af inteckning

häftar, söka betalning ur egendomen, göre det hos öfverexekutor

i den ort, där egendomen ligger.

Vill borgenär, för hvars fordran fartyg är intecknadt, hålla sig

till fartyget, söke ägaren, där denne skall svara i mål, som i 12 § afses.

Tillhör fartyget flera redare, äge borgenären söka hufvudredaren, eller,

om hufvudredare ej är vald, någon af redarne, hvilken han helst vill.

22 §.

Har ej borgenär inom natt och år, sedan, honom förelädes att

gifva gäldenär del af ansökningen, inkommit till öfverexekutor med

bevis att delgifning skett, och är ej heller svar från gäldenären ingifvet,

vare ansökningen förfallen. Lag samma vare, där inom sagda tid lagsökningshandlingarna

icke blifvit till öfverexekutor återställda och ej

heller styrkt afskrift däraf ingifven.

Innefattar ansökningen yrkande, som jämlikt 35 § eller 37 § 3

mom. andra stycket i förordningen angående inteckning i fast egendom

framställts af innehafvare af fordran, för hvilken på grund af inteckning

flera fasta egendomar gemensamt häfta, och har ej sökanden inom sextio

dagar från det föreläggande, som nyss sagts, honom gafs fullgjort hvad

enligt första stycket honom åligger, vare det yrkande förfallet.

28 §.

Aro ej sådana skäl för handen, att målet bör såsom tvistigt till

domstol förvisas, ålägge öfverexekutor gäldenären betalningsskyldighet,

vid äfventyr af utmätning.

Har borgenär enligt 13 § utsökt betalning ur fast egendom, och

varder fordringen fastställd till betalning ur egendomen, förordne öfverexekutor

tillika, att egendomen må, utan föregående utmätning, säljas

i den ordning, som om utmätt fast egendom stadgas; och vare det så

ansedt, som hade egendomen blifvit utmätt.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

48 §.

Skall någon för verkställighet af dom eller eljest enligt denna lagställa

pant eller borgen, och är ej säkerheten af vederparten godkänd,

värde den pröfvad af myndighet, hos hvilken säkerheten ställes. Löftesmän

skola borga en för alla och alla för en; för menighet eller för

utländsk man, så ock i fall, hvarom i 95 och 125 §§ sägs, skall borgas

såsom för egen skuld. Den pant bjuder, vare, där myndighet, som den

pröfva skall, det föreskrifver, pliktig att sätta panten i förvar hos vederhäftig

man, som åtager sig att den vårda; löftesskrift må omhändertagas

af den, till hvars säkerhet den gäller.

Den, som Konungens och kronans talan förer, vare från säkerhets

ställande fri.

52 §.

Har öfverexekutor fällt någon till böter eller vite eller dömt utmätningsman

att utgifva skadestånd, må ej utslaget verkställas förr än

det vunnit laga kraft. Huru hofrätts beslut, hvarigenom i utsökningsmål

någon blifvit fälld till böter eller vite, må utan hinder af ändringssökande

verkställas, därom är särskildt stadgadt; och skall hofrätts

beslut, hvarigenom i sådant mål utmätningsman dömts till utgifvande

af skadestånd, gå i verkställighet så som vore det i tvistemål meddeladt.

Beslut, hvarigenom utmätningsman dömts till mistning af tjänst

på viss tid, må ej verkställas, förr än det vunnit laga kraft.

Huru beslut angående fördelning af köpeskilling för utmätt egendom

och af medel, som influtit under tvångsförvaltning, går i verkställighet,

därom skils i 6 och 7 kap.

62 §.

Af gäldenärs tillgångar skola, där ej borgenär och gäldenär annorlunda

sämjas, tagas i mät först lösören, därnäst fordran eller annan

rättighet, som kan öfverlåtas, och sist fast egendom. Sådana obligationer

eller andra värdepapper, hvilka med lätthet kunna i penningar förvandlas,

skola i fråga om ordningen för deras utmätande anses lika med lösören.

Häftar på grund af inteckning gäldenärens fasta egendom för fordran,

hvarför utmätning skall ske, varde den egendom först utmätt, där ej borgeBihang

till Riksdagens protokoll 1912. 9 saml. 47 käft. (Nr 51.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

nären hellre vill taga betalning ur annan egendom. Skall utmätning på

en gång ske för fleras fordringar, må borgenär, för hvars fordran den

fasta egendomen sålunda häftar, ej för hvad därur kan utgå till förfång

för annan borgenär taga betalning ur öfriga tillgångar.

63 §.

Ej må utmätning af fast egendom ske för fordran, hvarför egendomen

icke på grund af inteckning häftar, med mindre borgenären sådant

särskildt begär.

n §■

tiar någon panträtt i gäldenär^ lösa gods eller rätt att sådant gods

till säkerhet för sin fordran kvarhålla, må hinder däraf ej möta för

godsets utmätande och försäljande för annan gäldenärens skuld; och

njuto sådan borgenär rätt till betalning ur köpeskillingen, såsom i 6 kap.

sägs. Den, som har lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt

i handom, vare dock, där egendomen icke utgöres af fartyg eller gods

i fartyg, ej pliktig att lämna panten från sig, med mindre full lösen

därför gifves, eller panthafvaren nöjes med att för sin betalning hålla

sig till köpeskillingen; ej äge panthafvaren vägra att taga lösen, då den,

i fall som nu är sagdt, honom bjudes, ändå att hans fordran ej är till

betalning förfallen.

Har inteckning i fast egendom blifvit af fastighetsägaren lämnad

såsom pant, skall inteckningen icke utmätas utan i stället den rätt till

andel i inteckningen, som, efter ty särskildt är stadgadt, må tillkomma

gäldenären, tagas i mät i den ordning 74 § stadgar.

74 §.

Utmätas penningar, skola de af utmätningsmannen om händer tagas.

Lösören, som utmätas, skola, där de ej, efter ty nedan sägs, föras från

stället, därstädes sättas i förvar under utmätningsmannens försegling

eller, om han finner det i brist af tjänliga förvaringsrum eller af annan

orsak ej lämpligen kunna ske, med hans insegel eller skriftligt anslag

eller på annat sätt så utmärkas, att uppenbart synes att godset, blifvit

utmätt. Anses det utmätta ej kunna med säkerhet lämnas på stället

under gäldenärens tillsyn, läte utmätningsmannen det af annan där vårdas

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

eller till annat ställe föras, om det så ske kan ocli borgenär den för

godsets vård eller flyttning nödiga kostnad förskjuter.

Utmätes gäldenärs egendom, som i annans besittning finnes, värde

förbud innehafvare!! meddeladt att egendomen utlämna till förfång för den,

till hvilken i följd af utmätningen gäldenärens rätt kan komma att öfvergå.

Skall utmätning ske af den rätt till andel i inteckning, som, efter

ty särskild t är stadgadt, tillkommer gäldenären såsom ägare af intecknade

egendomen, värde förbud inteckningshafvaren meddeladt att till förfång

för den, till hvilken i följd af utmätningen gäldenärens rätt kan komma

att öfvergå, utlämna inteckningshan dlingen eller att på begäran af annan

än denne eller utmätningsmannen uppvisa handlingen vid domstol för

sådant ändamål, som i 26 § förordningen angående inteckning i fäst

egendom sägs. Förbud, som nu sagts, skall tecknas å inteckningshandlingen,

där icke denna af inteckningshafvaren öfverlämnas till utmätningsmannen

för att af honom uppvisas. Kostnaden för sådant uppvisande

äfvensom för anskaffande af särskild inteckningshandling å den

utmätta andelen i inteckningen vare borgenären pliktig att förskjuta,

där utmätningsmannen det äskar.

79 §.

_ Utmätes fast egendom, skall utmätningsmannen upprätta beskrifning

däröfver; och galle om egendomens värdering hvad förut om värdering

af lös egendom är sagdt. Utmätningsmannen affordra ock gäldenären

do handlingar, hvilka visa hans äganderätt eller tjäna till upplysning

om servitut, nyttjanderätt eller rätt till afkomst eller annan förmån, som

skall af egendomen utgå, äfvensom uppgift å dem, hvilka hafva fordran

eller rättighet, som bör vid auktionen iakttagas. Utmätas flera egendomar

på en gång; varde de livar för sig beskrifna och värderade.

Hvad nu är sagdt gälle ock, där öfverexekutor enligt 28 § förordnat

om försäljning af fast egendom eller sådan egendom skall säljas

pa begäran af borgenärer jämlikt 51 § konkurslagen.

År fast egendom, som skall utmätningsvis säljas, intecknad gemensamt

med andra egendomar, och finnes för någon af egendomarna icke

uppskattning till allmän bevillning, skall värdering ske jämväl af egendom,

som ej skall säljas; skolande om förrättningen ägaren underrättas

på sätt i 60 § stadgas.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

80 §.

Då utmätning af fast egendom skett, skall, där borgenär det yrkar,

afrad, hyra eller ränta, som af egendomen faller till dess den varder

såld och af köparen tillträdd, uppbäras af utmätningsmannen eller af

syssloman, som af honom förordnas. Utmätningsmannen kungöre utan

dröjsmål den, hvilken betalningsskyldigheten åligger, förbud att utgifva

något till annan än utmätningsmannen eller sysslomannen.

Har öfverexekutor förordnat om egendomens försäljning; då skall

han, där borgenär det yrkar, tillsätta syssloman, som afkomsten uppbär,

och låta förbud kungöras, som nu är sagdt.

Det åligger sysslomannen att till auktionsförrättare!! före auktionen

eller, där jämlikt 102 § särskildt sammanträde skall hållas, före det

sammanträde redovisa afrad, ränta eller hyra, som utgår i penningar

och af honom uppburits. Lag samma vare i fråga om utmätningsman,

där han uppburit sådan afkastning och icke själf skall förrätta auktionen.

IJtgår afrad, ränta eller hyra i varor, skall utmätningsmannen föranstalta

om deras försäljning på sätt i 90 § stadgas och redovisa därför

influtna medel efter ty nu är sagdt; skolande i sadant fall syssloman

hålla de af honom uppburna varor utmätningsmannen till hända. För

medel, som ej sålunda redovisats, skall redovisning lämnas före det

sammanträde, då fördelning af köpeskillingen skall äga rum.

81 §.

År fara att utmätt fast egendom af ägaren genom vanvård eller

annorledes i större mån försämras, äge öfverexekutor, där borgenär det

påstår, förordna syssloman att egendomen om händer taga och förvalta;

dock vare i ty fall borgenären pliktig att förskjuta den kostnad, som

för egendomens förvaltning kan vara nödig.

I fråga om skyldighet för sådan syssloman att till auktionsförrättaren

redovisa skall hvad i 80 § 3 mom. är stadgadt äga motsvarande

tillämpning.

82 §.

Öfverlåter någon sin fasta egendom till annan, må, innan nye

ägaren sökt lagfart, öfverlåtelsen ej utgöra hinder för egendomens utmätande

för förre ägarens gäld.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Sökes å öfverlåtelse, som före utmätningen, skett, lagfart samma

dag, då utmätningen verkställes, eller sist å den allmänna rättegångsdag

för lagfartsärenden, som näst efter fjorton dagar från utmätningen

infaller; då vare ej utmätningen gällande emot nye ägaren, med mindre

egendomen på grund af inteckning häftar för fordran, som utsökes, eller

fordringen eljest är sådan att, efter ty i lag i öfrigt stadgas, egendomen

därför häftar, ändå att den kommit ur gäldenärens hand. Har auktion

till egendomens försäljning blifvit kungjord att hållas innan den rättegångsdag,

som nämnd är, inträffar, eller å samma dag, åligge dock nye

ägaren att före auktionen öfverlåtelsen anmäla och sin åtkomsthandling

i hufvudskrift eller besannad afskrift för auktionsförrättaren uppvisa. Sker

ej sådan anmälan, vare utmätningen emot nye ägaren gällande, ändå

att lagfart sökes å tid, som förut är sagd.

Giöres af nye ägaren anmälan, på sätt nu stadgadt är, eller har

öfverlåtelsen blifvit för auktionsförrättaren kunnig innan han utsatt dag

för egendomens försäljning, skall, därest öfverlåtelsens verkan mot utmätningen

är beroende därpå, att lagfart kommer att sökas å tid, som

ofvan är sagd, auktionsförrättaren låta med försäljningen anstå till dess

sig visat, om lagfarten sökes.

Har öfverlåtelsen omfattat rätt till andel i inteckning, som tillkom

öfverlåtaren såsom ägare af intecknade egendomen, åligger det nye

ägaren, där han vill freda andelen från utmätning för förre ägarens

gäld, att söka lagfart å öfverlåtelsen och göra anmälan såsom i 2 mom.

sägs, och skall hvad i 3 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning.

85 §.

Utmätningsmannen åligger att, då fast egendom blifvit tagen i mät,

genast anmäla det hos öfverexekutor och tillika, om gäldenären vid utmätningen

uppgifva auktionsställe, såsom i 98 § sägs, gifva det till känna.

Då fast egendom blifvit utmätt, vare utmätningsmannen pliktig att

genast å landet till domaren och i stad till rätten insända bevis om utmätningen,

innefattande uppgift om beloppet af den fordran, för hvilken

utmätningen ägt rum, samt huruvida egendomen på grund af inteckning

häftar för samma fordran eller icke, äfvensom hvad i öfrigt kan vara

erforderligt för att tydligt utmärka, hvilken den fordran är, hvarför utmätningen

skett.

Utmätes fartyg, som blifvit i fartygsregistret infördt, åligger utmätningsmannen

att ofördröjligen till Stockholms rådstufvurätt insända

bevis om utmätningen med angifvande af fartygets registreringsnummer.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Sker utmätning af fartygslott, insände utmätningsmannen ofördröjligen

bevis därom till den myndighet, som förer fartygsregistret; och värde i det

bevis intagna de uppgifter, som för fartygets säkra urskiljande erfordras.

Myndighet, som enligt 28 § meddelat förordnande om fast egendoms

försäljning eller hos hvilken enligt Öl § konkurslagen äskats,

att fastighet eller intecknadt fartyg må utmätningsvis säljas, vare ock

pliktig att därom insända bevis efter ty nyss är sagdt.

86 §.

klar borgenär, som sökt utmätning, lämnat gäldenär anstånd med

betalningen, må ej målet därigenom uppehållas utöfver sex månader från

den dag, då utmätningsmannen mottagit de i 54 eller 56 § omförmälda

handlingar. Fortfar anståndet vid utgången af nämnda tid, vare ansökningen

förfallen och gånge verkställd utmätning åter.

Har i fall, då öfverexekutor enligt 28 § meddelat förordnande om

fast egendoms försäljning, borgenären icke inom två månader efter det

öfverexekutors utslag vunnit laga kraft, med företeende af bevis därom

samt af den handling i hufvudskrift, på grund hvaraf betalning blifvit

sökt, begärt verkställighet af beslutet, eller har borgenären begärt sådan

verkställighet men därefter lämnat gäldenären anstånd, som fortfar när

sex månader förflutit från det verkställigheten begärdes, vare frågan om

egendomens försäljning förfallen.

87 §.

År fast egendom utmätt, och har någon fordran, hvarför egendomen

på grund af inteckning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, eller

ock nyttjanderätt till egendomen eller rätt till servitut eller till afkomst

eller annan förmån, äge sådan rättsägare, där hans rätt kan vara beroende

af försäljningen, mot det att han till utmätningsmannen erlägger

fordringsbeloppet jämte kostnad, hvarför utmätningssökanden ansvarar,

göra gällande den rätt, som tillkom denne; dock att, där utmätning skett

för allenast del af fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning

''eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, utmätningssökanden för sin

återstående fordran äger företräde.

88 §.

Har utmätning af fast egendom upphäfts eller eljest frågan om

sådan egendoms försäljning förfallit, åligger det utmätningsmannen eller

öfverexekutor, om ärendet där är anhängig!, att därom genast göra anmälan

å landet hos domaren och i stad hos rätten.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 51. 39

(Kung!.. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

5 KAP.

Om utmätt egendoms försäljning.

89 §.

Försäljning af utmätt egendom skall ske genom offentlig auktion.

90 §.

Skall lös egendom säljas, läte

utmätningsmannen tid ock ställe för

auktionen kungöras i kyrkan för den

församling, där försäljningen sker,

så ock, om gäldenär eller borgenär

det äskar, eller eljest sådant linnes

lämpligt, i kyrkorna för de församlingar,

som närmast därintill äro.

Finnes för viss stad förordnadt, att

auktion skall kungöras på annat sätt

än nu är sagdt, lände det till efterrättelse.

År egendom, som säljas skall,

af beskaffenhet att den ej, utan att

förstöras eller väsentligen försämras,

kan förvaras under den tid, som för

auktionens kungörande i ofvan stadgad

ordning erfordras, äge utmätningsmannen

låta kungöra försäljningen

på annat sätt, som lämpligt

finnes.

90 §.

Skall lös egendom säljas, läte

utmätningsmannen tid och ställe för

auktionen kungöras i kyrkan för

den församling, där försäljningen

sker, så ock, om gäldenär eller borgenär

det äskar, eller eljest sådant

finnes lämpligt, i tidning inom orten

äfvensom i kyrkorna för de församlingar,

som närmast därintill äro.

Finnes för viss stad förordnadt, att

auktion skall kungöras på annat

sätt än nu är sagdt, lände det till

efterrättelse.

År egendom, som säljas skall,

af beskaffenhet att den ej, utan

att förstöras eller väsentligen försämras,

kan förvaras under den tid,

som för auktionens kungörande i

ofvan stadgad ordning erfordras,

äge utmätningsmannen låta kungöra

försäljningen på annat sätt, som

lämpligt finnes.

91 §.

Kungörelse om auktion å lösören skall ske minst åtta dagar innan

auktionen hålles, där ej i fall, som i 90 § 2 mom. sägs, kortare tid för

kungörandet nödig finnes; auktion å fordran eller rättighet skall kun
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

göras minst fjorton dagar förut. Skall i stad auktion å lös egendom

kungöras mera än en gång, vare det gillt, om första kungörandet skett

inom tid, som nu är sagd.

Har gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans

fasta egendom blifvit utmätt, läte utmätningsmannen anskaffa särskild

inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga

hinder däremot icke möter; skall sådan handling anskaffas, må ej förrän

det skett kungörelse om auktionen utfärdas. Skall försäljning ske

af inteckningshandling, hvilken tagits i mät hos någon, som enligt

handlingen är personligen ansvarig för det däri förskrifna beloppet,

åligger det utmätningsmannen, där ej med gäldenärens samtycke handlingen

säljes med bibehållande af hans ansvarighet, att, innan handlingen

utlämnas till köparen, förse densamma med påskrift, hvarigenom gäldenären

frikallas från ansvarighet.

Skall fartyg eller gods i fartyg säljas, varde kungörelsen om försäljningen

jämväl införd i allmänna tidningarna tre gånger, sista gången

minst fjorton dagar före auktionen; och skall kungörelsen tillika innehålla,

att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit utmätning eller i

utmätt fartyg hafva inteckning, äga rätt till betalning ur det utmätta,

hafva att sådant, på sätt i 139 § sägs, före auktionen hos utmätningsmannen

anmäla. De borgenärer, Indika jämlikt 11 kap. sjölagen äga

rätt till betalning ur det utmätta eller i utmätt fartyg hafva inteckning,

skola därjämte, såvidt ske kan, underrättas om auktionen genom särskilda

kallelsebref, Indika auktionsförrättaren skall med posten afsända

till inländska borgenärer så tidigt, att kallelserna må komma dem till

banda minst fjorton dagar före auktionen, och till utländska borgenärer

så fort ske kan.

År fråga om försäljning af fartyg, som blifvit i far tygsregistret

infördt, anskaffa utmätningsmannen gravationsbevis rörande fartyget;

dock vare, där utmätningsmannen det äskar, borgenären pliktig att förskjuta

den för bevisets utlösande nödiga kostnad.

92 §.

Skall egendom säljas, den någon har såsom lös pant eller eljest

under panträtt i handom, varde, där ej panthafvaren är pliktig att för

sin fordran taga betalning ur köpeskillingen eller på sätt i 71 § sägs

förklarat sig därmed nöjas, före utropet underrättelse meddelad, att försäljningen

sker med bibehållande af panthafvarens rätt.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kung!,. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Vid försäljning af lott i fartyg tillkännagifve utmätningsmannen,

att försäljningen ej medför rubbning i panträtt, som i hela fartyget

gäller; meddele ock före utropet underrättelse om de fordringar, för

hvilka fartyget veterligen utgör pant.

93 §.

Utmätt lös egendom skall i uppslag säljas. De yppersta varor

skola så länge sparas, att mesta folket är samladt. Då så mycket af

det utmätta godset blifvit såldt, att gälden, hvarför utmätning skett, så

ock kostnad, som skall ur egendomen utgå, kan af det sålda fullt godtgöras,

upphöre försäljningen.

94 §.

Skall försäljning ske af fartyg, som enligt mätbref eller å fartyget

anbragt tontalsmärke har en dräktighet af tjugu registerton eller härutöfver,

uppläse utmätningsmannen före utropet gravationsbevis, där

enligt 91 § sådant skall vara anskaffadt, och gifve till känna, å hvad

tid köpeskillingen sist skall inbetalas; anmane ock dem, hvilka äro tillstädes

och hafva fordran, som skall vid auktionen bevakas, att sådant

anmäla. Varder fordran anmäld hos utmätningsmannen, meddele han

före utropet därom underrättelse.

Innan auktionen afslutas, meddele auktionsförrättaren underrättelse

om tiden, då efter 140 § sammanträde för fördelning af köpeskillingen

hållas skall, så ock om stället för sammanträdet.

95 §.

Den, som inropat fartyg, hvarom i 94 § är sagdt, åligger att

genast efter inropet gälda en sjättedel af köpeskillingen i reda penningar

eller ställa pant eller borgen såsom för egen skuld för en femtedel af

köpeskillingen. Sker det ej, varde fartyget genast ånyo utropadt.

Hvad af köpeskillingen ej må vara vid inropet erlagdt skall gäldas

sist å det sammanträde, som i 140 § sägs. Visar köparen, att inteckningshafvare,

som skall ur fartyget erhålla betalning, låtit köparen öfvertaga

den intecknade skulden och lämnat anstånd med betalningen, njute

köparen till godo de villkor, som därvid blifvit tingade. Finnes, sedan

för samtliga fordringar beräknats utdelning, öfverskott å köpeskillingen,

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 47 käft. (Nr 51) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Logutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag)

och beviljar gäldenären anstånd med betalning däraf, njute köparen ock

det anstånd till godo.

Varder ej sist å det sammanträde, hvarom förut är sagdt, köpeskillingen

till fullo gulden eller anstånd lämnadt efter t}^ nyss är sagdt,

vare köpet ogillt och besörje genast utmätningsmannen, att fartyget

varder till försäljning ånyo utlyst, som i 90 och 91 §§ sägs. Går fartyget

vid nya utropet till mindre än den förra köpeskillingen med laga

ränta därå från den dag, då betalning sist bort ske, ersätte förre köparen

skillnaden; går fartyget till mera, kåfve förre köparen ej rätt till öfverskottet.

Kostnaden för senare försäljningen skall ock af förre köparen

gäldas, där den ej kan genom öfverskott å köpeskillingen godtgöras.

År pant eller borgen ställd för köpeskillingen, läte utmätningsmannen,

där sådant erfordras till gäldande af hvad förre köparen utgifva bör,

ofördröjligen försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören

stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen hos löftesmannen.

Varder köpeskillingen gulden, äge köparen genast komma i besittning

af fartyget; och vare det i köparens hand fritt från all förre ägarens

gäld, där ej köparen, efter ty förut i denna paragraf sägs, gälden

öfvertagit.

96 §.

Annan lös egendom än i 94 § sägs skall genast efter inropet betalas;

sker det ej, gånge egendomen under nytt utrop. Utmätningsmannen

stånde dock fritt att på eget äfventyr lämna anstånd med betalningen.

97 §.

Auktion å utmätt fast egendom skall förrättas af öfverexekutor,

där ej i 98 § annorledes stadgas.

98 §.

Å landet äge gäldenären bestämma, om auktion å fast egendom

skall hållas å landskansliet eller å tingsställe i orten. Uppgifver gäldenären

annat ställe i orten, må ock auktionen där hållas, om öfverexekutor

pröfva!- stället lämpligt. Har ej gäldenär vid utmätningen eller,

där enligt 28 § egendomen skall utan föregående utmätning säljas, hos

öfverexekutor före målets afgörande uppgifvit auktionsställe, eller äro

flere, som äga auktionsställe nämna, och kunna de ej därom sig förena,

s. 43 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 5i. 43

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

bestämma öfverexekutor, hvar auktionen skall hållas. Skall auktionen

hållas på annat ställe än landskansliet, värde den förrättad af utmätningsmannen

i orten.

1 stad skall auktion å fast egendom förrättas å öfver exekutor

ämbetsrum eller annat ställe, där auktioner i staden gemenligen hållas.

Skola fastigheter inom särskilda öfverexekutorers områden gå i en

försäljning, varde auktionen förrättad där hufvudgården eller, om sådan

ej finnes, den till allmän bevillning högst uppskattade fastigheten är

belägen; är det å landet, varde auktionen hållen å landskansliet.

99 §.

Varder ej vid utmätning bestämdt, att auktionen skall hållas å

tingsstället, insände utmätningsmannen till öfverexekutor protokollet

öfver utmätningen med beskrifning och värdering å egendomen jämte

öfriga tillgängliga handlingar, hvarom i 79 § är nämndt.

Har vid utmätning biifvit bestämdt, att auktionen skall hållas å

tingsstället, och är utmätningsförr ättar en ej behörig att med försäljningen

taga befattning, sände han ofvannämnda handlingar till den utmätningsman,

som skall auktionen hålla.

100 §.

Den, som skall auktionen förrätta, anskaffe gravationsbevis rörande

egendomen äfvensom de för bestyrkande af gäldenärens äganderätt till

egendomen eller för upplysning om intecknad rättighets beskaffenhet erforderliga

och ej redan emottagna handlingar, hvilka kunna hos rätten erhållas.

101 §.

Tiden för auktionen värde af auktionsförrättaren bestämd, och läte

han kungörelse därom, så ock om egendomens beskaffenhet och auktionsstället

införas i allmänna tidningarna tre gånger, första gången minst

fyra veckor och sista gången minst fjorton dagar före auktionsdagen,

äfvensom intagas i länskungörelserna; foge ock anstalt, att kungörelsen

varder ej mindre, sist fyra veckor före auktionsdagen, å landet uppläst

i tingslagets kyrkor och i stad anslagen å det ställe, där auktionen hålles,

än äfven, där så ske kan, i tidning inom orten införd en gång, minst

fjorton dagar före nämnda dag. År för viss stad förordnadt, att auktion

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj.is förslag.) (Utskottets förslag.)

å fast egendom skall jämväl på annat sätt kungöras, lände ock det till

efterrättelse.

Skall försäljning ske på grund af förordnande, som i 28 § sägs,

må kungörelse om auktionen ej utfärdas förr än den handling, på grund

hvaraf borgenären sökt betalning, blifvit i hufvudskrift till auktionsförrättaren

aflämnad.

102 §.

Auktionsförrättaren äger, där så pröfvas nödigt, utsätta särskildt

sammanträde för förhandling om rättsägares anspråk och villkoren för

försäljningen; och varde uppgift om tid och ort därför intagen i kungörelsen

om auktionen. Ej må sådant sammanträde hållas tidigare än

å tredje dagen före auktionen, där ej särskilda omständigheter därtill

föranleda; i ty fall må sammanträdet utsättas att äga rum tidigast å

tionde dagen före auktionen.

103 §.

Kungörelse om auktion å fast egendom skall tillika innehålla, att

den, som har fordran, hvarför egendomen häftar eller för hvilken han

eljest äger njuta betalning ur köpeskillingen, eller har annan rätt, som

bör vid auktionen iakttagas, äger att därvid eller, där enligt 102 §

särskildt sammanträde skall hållas, vid det sammanträde bevaka sin rätt.

De, hvilka hafva fordran eller rättighet, som bör vid auktionen

iakttagas, skola, såvidt ske kan, om auktionen och det särskilda sammanträdet,

där sådant skall hållas, underrättas genom särskilda kallelsebref,

hvilka auktionsförrättaren skall till dem med posten afsända senast

fyra veckor före auktionen; skolande i kallelsebrefven tillika lämnas

uppgift, som i 85 § 2 mom. sägs, angående den fordran, för hvars

gäldande försäljningen skall äga rum. Underrättelse om auktionen och

sammanträdet varde ock, efter ty nyss sagts, borgenären och gäldenären

meddelad.

104 §.

År ej auktion så kungjord, som i 101 § sägs, varde den inställd,

och sätte auktionsförrättaren ut annan tid därtill. Ej må dock auktion

inställas förty att kungörelsen ej varit i en eller annan kyrka uppläst

eller i tidning inom orten införd, där den eljest allmänneligen ågått.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

105 §.

Då utlyst auktion i följd af laga hinder inställes, varde, där så

ske kan, det i länskungörelserna så ock å landet i tingslagets kyrkor

och i. stad genom anslag, som förut är sagdt, före den utsatta dagen

kungjordt.

106 §.

Vid början af auktion, den där icke föregåtts af sådant sammanträde,

som i 102 § sägs, uppläse auktionsförrättare!! såväl protokollet

öfver utmätningen eller det utslag, hvarigenom öfverexekutor om egendomens

försäljning förordnat, som ock gravationsbevis och de öfriga

handlingar, som i 99 och 100 §§ nämnas, och anmane dem, hvilka

hafva fordran eller rättighet, som bör vid auktionen iakttagas, att sådant

anmäla; lämne ock tillstädesvarande rättsägare samt gäldenären, där lian

när är, tillfälle att yttra sig öfver handlingarna och de anspråk, som

anmälas, så ock angående de villkor, som skola gälla för försäljningen.

Hålles sammanträde som i 102 § sägs, skall hvad sålunda föreskrifvits

iakttagas vid det sammanträde. Ej må i ty fall vid auktionen

anspråk anmälas eller förhandling mellan rättsägarne äga rum, utan skola

allenast de i första stycket omförmälda handlingar vid auktionens början

ånyo uppläsas.

107 §.

Sedan förhandlingen afslutats,

uppgöre auktionsförrättare!! borgenärsförteckning,

hvari skola, ordnade

efter det företräde dem emellan

lag stadgar, upptagas, förutom fordran,

hvarför utmätning skett:

l:o) fordran, hvarför egendomen

på grund af inteckning eller enligt

11 kap. 2 § jordabalken häftar, där

fordringen finnes upptagen i de i 99

och 100 §§ omförmälda handlingar

eller blifvit hos auktionsförrättaren

anmäld;

107 §•

Sedan förhandlingen afslutats,

uppgöre auktionsförrättaren borgenärsförteckning,

hvari skola ordnade

efter det företräde dem emellan lag:

stadgar, upptagas, förutom fordran,

hvarför utmätning skett:

l:o) fordran, hvarför egendomen

på grund af inteckning eller enligt

11 kap. 2 § jordabalken häftar, där

fordringen finnes upptagen i de i 99

och 100 §§ omförmälda handlingar

eller blifvit hos auktionsförrättaren

anmäld;

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Lagutskottets utlåtande, Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

2:o) fordran, hvarför förmånsrätt

enligt 17 kap. 6 § handelsbalken

äger rum eller som eljest

skall ur egendomen utgå med förmånsrätt

framför intecknad fordran,

såvida yrkande om betalning för

fordringen blifvit bos auktionsförrättaren

framställdt; och

3:o) nyttjanderätt, rätt till afkomst

eller annan förmån samt rätt

till servitut, som icke är af beskaffenhet

att skola oansedt egendomens

försäljning äga bestånd,

såframt rättigheten är intecknad eller

grundar sig å skriftlig handling,

hvilken blifvit af rättsägaren till

auktionsförrättaren ingifven eller

eljest är för honom tillgänglig.

I borgenärsförteckningen skola

kostnaderna för förfarandet upptagas

näst före den fordran, hvarför

utmätning skett.

År egendomen afträdd till konkurs,

skall jämväl fordran, som

skall ur egendomen utgå med förmånsrätt

enligt 17 kap. 4 § handelsbalken

eller som afser kostnad eller

arfvode för egendomens förvaltningunder

konkursen, upptagas i borgenärsförteckningen,

såvida yrkande

om betalning för sådan fordran

blifvit hos auktionsförrättaren framställdt.

(Utskottets förslag.)

2:o) fordran, hvarför förmånsrätt

enligt 17 kap. 6 § handelsbalken

äger rum eller som eljest

skall ur egendomen utgå med förmånsrätt

framför intecknad fordran,

såvida yrkande om betalning för

fordringen blifvit hos auktionsförrättaren

framställdt; och

3:o) nyttjanderätt, rätt till afkomst

eller annan förmån samt rätt

till servitut, som icke är af beskaffenhet

att skola oansedt egendomens

försäljning äga bestånd,

såframt rättighet, som nu sagts, är

in tecknad eller grundar sig å skriftlig

handling, hvilken blifvit af rättsägaren

till auktionsförrättaren ingifven

eller eljest är för honom

tillgänglig.

I borgenärsförteckningen skola

kostnaderna för förfarandet upptagas

näst före den fordran, hvarför

utmätning skett.

År egendomen afträdd till konkurs,

skall jämväl fordran, som

skall ur egendomen utgå med förmånsrätt

enligt 17 kap. 4 § handelsbalken

eller som afser kostnad

eller arfvode för egendomens förvaltning

under konkursen, upptagas

i borgenärsförteckningen, såvida

yrkande om betalning för sådan

fordran blifvit hos auktionsförrättaren

framställdt.

108 §.

År fordran eller rättighet, som i 107 § sägs, tvistig eller beroende

af villkor, varde den ändock i borgenärsförteckningen upptagen.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kung!. Maj;ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

109 §.

År fråga om giltigheten af inteckning, som blifvit för fordran eller

rättighet meddelad, beroende på särskild pröfning eller afgjord genom

beslut, som ej vunnit laga kraft, eller är inteckning sökt men ännu ej

beviljad, värde fordringen eller rättigheten upptagen så som vore inteckningen

gällande.

110 §.

Fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall gäldas

före förfallodagen, beräknas till det belopp, som efter en räntefot af

fem för hundra om året utgör fordringens värde den dag, å hvilken

enligt 142 § sammanträde för köpeskillingens fördelning skall äga rum.

Ränta eller annan dylik fordran, som ej är till kapitalet bestämd,

varde efter samma räntefot uppskattad till sitt kapitalvärde å fördelningsdagen.

År fråga om lifränta, skall uppskattningen ske med användande

af den dödlighets- och lifslängdstabell för riket, som af vederbörande

myndighet sist blifvit utgifven.

in §.

Nyttjanderätt så ock rätt till servitut eller till afkomst eller annan

förmån af egendomen upptagas i borgenärsförteckningen utan att något

värde för dem utsättes.

112 §.

Ränta å fordran, som är i egendomen

intecknad eller hvarför egendomen

häftar enligt 11 kap. 2 §

jordabalken, skall vid borgenärsförteckningens

uppgörande beräknas

för ett år, där det ej visats, att

den för annan tid innestär.

Häftar egendomen på grund af

inteckning eller så som i 11 kap.

2 § jordabalken sägs för rätt till

112 §.

Ränta å fordran, som är i egendomen

intecknad eller hvarför egendomen

häftar enligt 11 kap. 2 §

jordabalken, skall vid borgenärsförteckningens

uppgörande beräknas

för ett år, där det ej visats, att den

för annan tid innestår.

Häftar egendomen på grund af

inteckning eller så som i 11 kap.

2 § jordabalken sägs för rätt till

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Majits förslag.)

afkomst eller annan förmån, skall

hvad ofvan är stadgadt i fråga om

ränta äga motsvarande tillämpning

beträffande förmån i penningar eller

varor, som skall utgå till rättighetens

innehafvare.

(Utskottets förslag.)

afkomst eller annan förmån, skall

hvad i första stycket är stadgadt i

fråga om ränta äga motsvarande

tillämpning beträffande förmån i

penningar eller varor, som skall

utgå till rättighetens innehafvare.

113 §.

Sedan auktionsförrättare!! efter ty ofvan är sagdt antecknat de

fordringar och rättigheter, hvilka böra vid auktionen iakttagas, skola de

fordringsbelopp, som hafva bättre rätt än den fordran, för hvars gäldande

försäljningen äger rum, samt kostnaderna för förfarandet sammanräknas;

och varde i borgenärsförteckningen angifvet, ej mindre att det lägsta

bud, som, där ej annat föranledes af 126 § 2 mom., må vid auktionen

antagas, skall öfverstiga den sålunda erhållna summan, än äfven att

försäljningen sker under förbehåll om beståndet af rättighet, som enligt

förteckningen faller inom lägsta budet.

Finnes behållen afkastning af egendomen att tillgå, skall vid lägsta

budets beräknande afdrag därför ske.

114 §.

År fast egendom afträdd till konkurs, och skall efter ty i 51 §

konkurslagen, stadgas på begäran af borgenärerna auktion hållas för

egendomens försäljning i den ordning, som i denna lag är stadgad,

vare borgenär, som i konkursen bevakat fordran, hvarför egendomen

häftar enligt 17 kap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken

eller som skall i!r egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad

fordran, berättigad att, där hans rätt till betalning ur egendomen är

ostridig eller styrkt, äska att försäljningen i stället sker till gäldande af

hans fordran; framställe dock yrkande därom hos auktionsförrättaren

inom den tid, som i 106 § är föreskrifven för anmälan af fordran eller

rättighet. Göres ej sådant yrkande, må ej försäljning ske till förfång

för de i borgenärsförteckningen upptagna rättsägare.

115 §. 115 §.

År egendom, som skall utmät- År egendom, som skall utmätningsvis

säljas, intecknad gemen- ningsvis säljas, intecknad gemen
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

49

(Kungl. Maj:ts förslag.)

samt med annan egendom, skall af

den gemensamma inteckningen i

borgenärsförteckningen upptagas

allenast det belopp, hvarför egendomen

svarar i förhållande till den

andra.

Skola flera gemensamt intecknade

egendomar säljas vid samma

auktion och jämlikt 121 § hvar för

sig utropas, skall särskild borgenärsförteckning

för hvarje egendom

upprättas och i en hvar af dem

anmärkas, att större andel af den

gemensamma inteckningen än det i

förteckningen upptagna beloppet

kan komma att falla å egendomen

till följd af brist i de andra.

Skola egendomarna säljas för

gäldande af samma fordran, och

har den gemensamma inteckningen

bättre rätt än denna, varde lägsta

budet för en hvar af egendomarna

så bestämdt, som om försäljningen

ägde

rum för gäldande af den

(Utskottets förslag.)

samt med annan egendom, skall af

den gemensamma inteckningen i

borgenärsförteckningen upptagas

allenast det belopp, hvarför egendomen

svarar i förhållande till den

andra.

gemensamma inteckningen. Dock

skall jämväl beträffande de egendomar,

för hvilka lägsta buden uppnåtts,

frågan om försäljning, utom

i fall som i 126 § 2 mom. afses,

förfalla, där försäljningen ej skulle

lända till gäldande af någon del af

förstnämnda fordran; och varde

detta förhållande i borgenärsförteckningarna

anmärkt.

Medgifver innehafvaren af den

gemensamma inteckningen, att, där

försäljning kommer till stånd, den

gemensamma ansvarigheten må upphöra,

såvidt rörer de egendomar,

Bihang till Riksdagens protokoll 1912.

9 samt. 47 käft. (Nr 51)

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

som skola säljas, varde i öfverensstämmelse

därmed borgenärsförteckningarna

upprättade och lägsta buden

bestämda.

(Utskottets förslag)

116 §.

Skola flera gemensamt intecknade

egendomar säljas vid samma

auktion och jämlikt 121 § hvar för

sig utropas, skall särskild borgenärsförteckning

för hvarje egendom upprättas

och i en hvar af dem anmärkas,

att större andel af den

gemensamma inteckningen än det

i förteckningen upptagna beloppet

kan komma att falla å egendomen

till följd af brist i de andra.

Skola egendomarna säljas för

gäldande af samma fordran, och

har den gemensamma inteckningen

bättre rätt än denna, varde lägsta

budet för en hvar af egendomarna

så bestämdt, som om försäljningen

ägde rum för gäldande af den gemensamma

inteckningen. Dock skall

jämväl beträffande de egendomar,

för hvilka lägsta buden uppnåtts,

frågan om försäljning, utom i fall

som i 126 § 2 mom. afses, förfalla,

där försäljningen ej skulle lända

till gäldande af någon del af förstnämnda

fordran; och varde detta

förhållande i borgenärsförteckningarna

anmärkt.

Medgifver innehafvaren af den

gemensamma inteckningen, att, där

försäljning kommer till stånd, den

gemensamma ansvarigheten må upp
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

116 §.

I afräkning å köpeskillingen skall

i egendomen innestå hufvudstolen

af däri intecknad gäld, som faller

inom lägsta budet. JSj må dock

sålunda innestå gäld,'' som i 109 §

afses, ej heller belopp, som är i

flera egendomar gemensamt intecknadt,

utan så är att egendomarna

säljas vid gemensamt utrop utan

att särskilda utrop föregått eller ock

innehafvare!! af den gemensamma

inteckningen gjort sådant medgifvande,

som i 115 § sägs, eller, där

allenast en af de gemensamt intecknade

egendomarna skall säljas,

gifvit till känna, att han vill låta

beloppet innestå i egendomen.

År intecknad fordran, som efter

ty ofvan sagts skulle i egendomen

innestå, förfallen till betalning sist

å den dag, då enligt 142 § sammanträde

för köpeskillingens fördelningäger

rum, vare inteckningshafvaren

berättigad att erhålla betalning för

fordringen, där han inom den i 106 §

stadgade tid framställer yrkande därom.

Finnes vid borgenärsförteckningens

upprättande andel i inteckning,

som faller inom lägsta budet,

tillkomma gäldenären, varde sådan

(Utskottets förslag.)

höra, såvidt rörer de egendomar,

som skola säljas, varde i öfverensstämmelse

därmed borgenärsförteckningarna

upprättade och lägsta

buden bestämda.

117 §.

I afräkning å köpeskillingen skall

i egendomen innestå hufvudstolen

af däri intecknad gäld, som fäller

inom lägsta budet. Ej må dock

sålunda innestå gäld, som i 109 §

afses, ej heller belopp, som är i flera

egendomar gemensamt intecknadt,

utan så är att egendomarna säljas

vid gemensamt utrop utan att särskilda

utrop föregått eller ock innehafvaren

af den gemensamma inteckningen

gjort sådant medgifvande,

som i 116 §3 mom. sägs,

eller, där allenast, en af de gemensamt

intecknade egendomarna skall

säljas, gifvit till känna, att han vill

låta beloppet innestå i egendomen.

År intecknad fordran, som efter

ty ofvan sagts skulle i egendomen

innestå, förfallen till betalning sist

å den dag, då enligt 142 § sammanträde

för köpeskillingens fördelning

äger rum, vare inteckningshafvaren

berättigad att erhålla betalning för

fordringen, där han inom den i 106

§ stadgade tid fraipställer yrkande

därom. Finnes vid borgenärsförteckningens

upprättande andel i inteckning,

som faller inom lägsta budet,

tillkomma gäldenären, varde sådan

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungi. Maj:ts förslag.)

andel utan särskildt yrkande ur köpeskillingen

gulden.

Belopp, som icke, efter ty förut

sagts, skall i egendomen innestå,

skall i reda penningar gäldas.

I borgenärsförteckningen skall

angifvas, Indika belopp skola i egendomen

innestå och hvilka skola i

reda penningar gäldas.

117 §.

Varder om rättsägares inbördes

företräde eller om villkoren för försäljningen

mellan dem, hvilkas rätt

är i fråga, annorlunda öfverenskommet

än i detta kapitel är stadgadt,

lände det vid borgenärsförteckningens

upprättande till efterrättelse.

118 §.

Borgenärsförteckningen skall underskrifvas

af auktionsför rättar en;

och läte han rättsägare, hvilka åt

förteckningen nöjas, därå teckna sitt

godkännande.

(Utskottets förslag.)

andel utan särskildt yrkande ur

köpeskillingen gulden.

Belopp, som icke, efter ty förut

sagts, skall i egendomen innestå,

skall i reda penningar gäldas.

I borgenärsförteckningen skall

angifvas, hvilka belopp skola i egendomen

innestå och hvilka skola i

reda penningar gäldas.

118 §.

Varder ota rättsägares inbördes

företräde eller om lägsta budet eller

andra villkor för försäljningen mellan

dem, hvilkas rätt är i fråga, annorlunda

öfverenskommet än i detta kapitel

är stadgadt, eller har i fall, där

annans rätt ej är ifråga, någon rättsägare

påyrkat andra villkor för försäljningen

än de här ofvan stadgade,

varde borgenärsförteckningen i

öfverensstämmelse därmed upprättad.

119 §.

Innan utrop af egendomen sker, skall auktionsförrättaren uppläsa

borgenärsförteckningen samt meddela fullständig och tydlig underrättelse

om sättet för försäljningen; gifve ock till känna tiden, då köpeskillingen

sist skall vara gulden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

120 §.

Egendomen säljes i uppslag, där ej gäldenären före utropet yrkar,

att försäljningen skall ske genom utrop i upp- och afslag.

121 §.

Skola flera fasta egendomar, som för en fordran äro gemensamt

intecknade, säljas; varde, så framt någon af dem häftar för särskild

fordran eller rättighet, som skall vid försäljningen iakttagas, eller

kommit i särskild ägares hand, hvarje egendom för sig till försäljning

utropad. Gå ej vid dessa utrop egendomarna så högt, att fordran, för

hvilken de äro gemensamt intecknade, fullt kan gäldas; då skola, där

de bjudna köpeskillingarna lämna tillgång till gäldande af någon del

af utmätningssökandens fordran och ej innehafvare!! af den gemensamma

inteckningen samtycker, att vid de skedda utropen må förblifva,

eller hvad för honom ur köpeskillingarna brister genast erlägges, alla

egendomarna gemensamt utropas till försäljning. Aro egendomarna

utmätta för fordran, hvarför de gemensamt häfta, skall gemensamt utrop

ske, ändå att fordringen icke till någon del kan ur de förut bjudna

köpeskillingarna gäldas. Åro två eller flera bland egendomarna i samma

ägares hand, skall ock, där han det äskar, gemensamt utrop äga rum

af de egendomar, som honom tillhöra.

Gå ej vid det gemensamma utropet egendomarna öfver sammanlagda

beloppet af det, som bjudits vid de särskilda utropen, skall vid

dessa utrop förblifva; gå egendomarna högre, äge det gemensamma utropet

företräde, och varde öfverskottet på de gemensamt utropade egendomarna

fördeladt efter de uppskattningsvärden, hvarefter allmän bevillning

utgick för nästföregående år. Har någon af egendomarna blifvit

styckad, och finnes ej sådant uppskattningsvärde för hvarje del; då skall

den å egendomen belöpande andel i öfverskottet mellan delarna skiftas

efter den för hvarje del bjudna köpeskilling. Finnes beträffande någon

af egendomarna att dess andel af den gemensamma köpeskillingen icke

förslår till gäldande af de belopp, hvilka falla inom lägsta budet, och

skall förty frågan om den egendoms försäljning förfalla, skola de öfriga

egendomarna ånjm gemensamt utropas.

Har från egendom, däri inteckning beviljats, lägenhet afsöndrats,

och ansvarar lägenheten för den inteckning allenast på sätt i 3 mom.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

af 37 § i förordningen angående inteckning i fast egendom sägs, må

inteckningen ej föranleda försäljning af den afsöndrade lägenheten, utan

så är att vid utropet af stamfastigheten den därför bjudna köpeskillingen

funnits icke förslå till fulla gäldandet af inteckningshafvarens fordran

och icke lägenhetens ägare genast erlägger hvad däri brister.

122 §.

Har innehafvare af gemensam inteckning, i anledning däraf att

någon af de gemensamt intecknade egendomarna skall på begäran af

annan utmätningsvis säljas, äskat försäljning af de andra egendomarna,

och skola till följd däraf egendomarna säljas vid samma auktion, då

skall den egendom, hvars särskilda försäljning blifvit begärd, först utropas.

Göres ej därvid sådant bud, att det lämnar tillgång till betalning

af någon del af den fordran, för hvars gäldande försäljningen

blifvit begärd, och skall förty frågan om den egendoms försäljning förläna,

varde jämväl försäljningen af de öfriga egendomarna inställd.

Göres sådant bud, då förfares vidare med egendomarnas försäljning så

som i 121 § stadgas; dock att, där köpeskillingen för förstnämnda

egendom till följd af brist, som uppkommer i de andra egendomarna,

icke vidare lämnar någon tillgång till betalning af den fordran, för

hvars gäldande försäljningen blifvit begärd, jämväl frågan om de öfriga

egendomarnas försäljning skall förfalla.

123 §.

Finnes i borgenärsförteckningen upptagen rättighet, som i 107 §

sägs, då skall, där icke rättigheten enligt förteckningen faller inom lägsta

budet, vid egendomens försäljning iakttagas, att egendomen först utropas

med förbehåll om rättighetens bestånd, men, om ur den då bjudna

köpeskillingen borgenär, som äger bättre rätt, ej kan erhålla full godtgörelse

och ej denne samtycker att vid det skedda utropet må förblifva,

eller hvad för honom ur köpeskillingen brister genast af rättighetens

innehafvare till auktionsförrättaren erlägges, egendomen ånyo utropas

utan förbehåll om rättighetens bestånd. Stiger köpeskillingen då högre,

gälle sista utropet; i annat fall stånde fast vid det första.

Aro i borgenärsförteckningen upptagna flera sådana rättigheter,

som nyss sagts, skall vid egendomens utropande iakttagas det företräde,

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

som på grund af inteckning eller tidigare upplåtelse tillkommer dem i

förhållande till hvarandra, så att rättighet, som har företräde framför

annan, skall vika först efter denna.

124 §.

Finnes å egendom, då den säljas skall, växande gröda, och tillhör

den ej brukare eller annan, som har nyttjanderätt till egendomen; gånge

grödan i samma utrop som egendomen, och värde det före utropet

kungjordt.

125 §.

Då inrop skett, gälde köparen genast eu sjättedel af köpeskillingen,

dock ej mer än hvad enligt borgenärsförteckningen bör i reda penningar

utgå eller mindre än beloppet af den kostnad, hvarom i 198 § förmäles.

Vill köparen hellre ställa pant eller borgen såsom för egen skuld för

hvad sålunda skolat gäldas, vare det ock gillt. Erbjuder köparen såsom

pant inteckning i egendomen, må den godkännas endast såvidt dess

hufvudstol ligger inom inropssumman, så ock inom det af utmätningsmannen

å egendomen satta värde samt inom det uppskattningsvärde,

hvarefter allmän bevillning för egendomen utgick för nästföregående år.

Gitter ej köparen gälda eller säkerhet ställa som nu är sagd!,

varde egendomen genast ånyo utropad.

126 §.

Göres å auktion sådant bud, att det enligt 113 och 125 §§ må

antagas, skall försäljning af egendomen ske, utan så är att köpeskillingen

ej förslår till fulla gäldandet af utmätningssökandens fordran och han

bestrider att försäljning må ske.

Göres icke så högt bud, skall försäljning ändock ske, där sådant

yrkas af utmätningssökanden och innehafvarne af de fordringar, hvilka

äga företräde framför hans fordran men icke fullt täckas af den bjudna

köpeskillingen, därtill samtycka.

127 §.

Kommer försäljning ej till stånd förty att vid auktionen bud icke

göres eller antages, då skall, om utmätningssökanden före förrättningens

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Lagutskottets utlåtande Nr 5L

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

slut det äskar, ny auktion hållas å samma ställe fyra veckor därefter,

hvarom auktionsförrättaren skall genast meddela underrättelse, och foge

han anstalt, att kungörelse om tiden för den nya auktionen varder, sist

fjorton dagar före auktionen, ej mindre uti länskungörelserna införd

samt å landet uppläst i tingslagets kyrkor och i stad anslagen, som i

101 § stadgas, än äfven, där så ske kan, i tidning inom orten införd.

128 §.

Sker ej försäljning å första auktionen, och yrkar ej utmätningssökanden

ny auktion, eller varder egendomen ej heller å den senare

auktionen såld, gånge utmätningen åter, utan så är att egendomen efter

ty i 7 kap. stadgas ställes under tvångsförvaltning.

129 §.

Kommer försäljning till stånd, eller finnes, där anbud ej gjorts

eller antagits, afkastning att redovisa, skall auktionsförrättaren, innan

auktionen afslutas, meddela underrättelse om tiden, då sammanträde för

fördelning af influtna medel skall hållas, så ock om stället för sammanträdet.

130 §.

Sist å det sammanträde, som i

142 § sägs, skall den del af köpeskillingen,

som enligt borgenärsförteckningen

bör i reda penningar

utgå, vara till auktionsförrättaren

gulden, såvidt anstånd efter 131 §

icke blifvit köparen lämnadt. Sker

ej betalning såsom nu sagts, vare

köpet ogillt, och besörje genast

auktionsförrättaren att egendomen

varder till försäljning ånyo utlyst,

som i 101 § föreskrifves. År pant

eller borgen ställd, som i 125 §

sägs, läte auktionsförrättaren ofördröjligen

försälja panten i den ord
-

130 §.

Sist å det sammanträde, som i

142 § sägs, skall den del af köpeskillingen,

som enligt borgenärsförteckningen

bör i reda penningar

utgå, vara till auktionsförrättaren

gulden, såvidt anstånd efter 131 §

icke blifvit köparen lämnadt. Sker

ej betalning såsom nu sagts, vare

köpet ogillt, och besörje genast

auktionsförrättaren att egendomen

varder till försäljning ånyo utlyst,

som i 101 § föreskrifves. År pant

eller borgen ställd, som i 125 §

sägs, läte auktionsförrättaren ofördröjligen

försälja panten i den ord
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

ning, som om utmätta lösören stadgas,

eller utsöka borgensförbindelsen

hos löftesmannen. Understiger

hvad vid nya utropet högst bjudes

förra köpeskillingen med laga ränta

därå från den dag, då betalning

sist bort ske, ersätte den försumlige

inroparen skillnaden eller, där försäljning

ej kommer till stånd, hvad

vid förra auktionen bjudits utöfver

sammanlagda beloppet af de fordringar,

som äga företräde framför

utmätningssökandens fordran, jämte

ränta därå äfvensom kostnaderna

för samma auktion; går egendomen

till mera, hafve han ej rätt till

öfverskottet. Kostnaden för senare

auktionen vare han ock pliktig att

gälda, där den ej af öfverskott å

köpeskillingen täckes.

(Utskottets förslag.)

ning, som om utmätta lösören stadgas,

eller utsöka borgensförbindelsen

hos löftesmannen. Understiger

hvad vid nya utropet högst bjudes

förra köpeskillingen med laga ränta

därå från den dag, då betalningsist

bort ske, ersätte den försumlige

inroparen skillnaden eller, där försäljning

ej kommer till stånd, hvad

vid förra auktionen bjudits utöfver

sammanlagda beloppet af de fordringar,

som äga företräde framför

utmätningssökandens fordran, jämte

ränta därå äfvensom kostnaderna

för samma auktion; går egendomen

till mera, hafve han ej rätt till

öfverskottet. Kostnaden för senare

auktionen vare han ock pliktig att

gälda, där den ej af öfverskott å

köpeskillingen täckes.

Belopp, som enligt 125 § guldits

af den försumlige inroparen, eller

säkerhet, som blifva af honom ställd,

må icke, ändå att egendomen vid den

senare auktionen betingar högre pris,

återställas till honom, innan det visat

sig, huruvida den nye inroparen

kommer att fullgöra sin betalningsskyldighet;

och äge förty den försumlige

inroparen, där han vid senare

auktionen själf stannar för högsta

budet, icke för fullgörande af hvad

köpare enligt 125 § åligger åberopa

den förut erlagda betalningen eller

ställda säkerheten.

131 §.

Visar köparen, att fordringsägare, som enligt borgenärsförteckningen

skulle ur köpeskillingen erhålla betalning i reda penningar,

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 47 höft. (Nr 51.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

lämnat honom anstånd med betalningen, eller är köparen själf berättigad

till sådan betalning, äge ban å köpeskilligen afräkna motsvarande belopp;

dock skall, om auktionsförrättaren det äskar, ställas pant eller

borgen för återbäring i händelse beloppet skulle finnas rätteligen tillkomma

annan borgenär. Finnes, sedan fordringsägarne förnöjde äro,

öfverskott å köpeskillingen, och beviljar gäldenären anstånd med betalning

däraf, vare lag samma.

Har köparen, efter tj nu sagts, fått afräkna fordran, hvarför egendomen

på grund af inteckning häftar, åligger det auktionsförrättaren

att därom göra anteckning å inteckningshandlingen, där denna är för

honom tillgänglig.

132 4

K/

Sedan köparen fullgjort sin betalningsskyldighet och auktionen

vunnit laga kraft, utfärde auktionsförrättaren köpebref å egendomen.

133 §.

Köparen äger att tillträda egendomen, då han sin betalningsskyldighet

fullgjort; och gifve, där så fordras, utmätningsmannen därtill

handräckning. Har ej gäldenär annat hemvist att tillgå, anvise utmätningsmannen

honom nödiga rum; och må han efter försäljningen sitta

i dem kvar till näst infallande fardag för afträdande af förhyrd lägenhet.

Finnes å egendomen arrendator eller hyresgäst, hvars rätt ej är vid

försäljningen bibehållen, åligge köparen, där han ej ändock vill låta

legotagaren kvarsitta, att inom en månad efter tillträdesdagen uppsäga

legoaftalet vid äfventyr att'' det eljest varder mot köparen gällande; sker

uppsägning, gälle om tid för afträde hvad i lag stadgas angående tid

för afträde, när på grund af frivillig öfverlåtelse af fastighet arrendator

eller hyresgäst uppsäges.

Sedan köparen tillträdt egendomen, äge han uppbära arrende eller

hyra, som därefter förfaller, och i öfrigt utöfva de rättigheter, som på

grund af arrende- eller hyresaftalet tillkomma ägaren; svare ock, där

aftalet skall gälla mot honom, i förre ägarens ställe till de jordägaren

åliggande förpliktelser, livilka skola fullgöras efter sagda tid. Ej må

å legoafgift, som förfaller till betalning mer än ett år eller vid hyra

mer än sex månader efter det försäljningen skedde, legotagaren afräkna

hvad han må hafva att fordra af förre ägaren, ej heller gälle i fråga

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

om sådan afgift betalning, som af legotagaren erlagts till förre ägaren,

eller annan nppgörelse, som med denne träffats; fordran, hvaraf legotagaren

blifvit innehafvare, eller uppgörelse, som träffats, efter det legotagaren

fick kunskap om egendomens utmätning eller om förordnande,

som i 28 § sägs, må ej åberopas mot köparen.

Angående verkan däraf att i arrende- eller hyresaftal, som skall

gälla mot köparen, skett ändring eller tillägg, hvarom icke vid försäljningen

gjorts förbehåll, samt om legotagares rätt att, där köparen skulle

brista i aftalets fullgörande, hålla sig till förre ägaren, skall hvad i fråga

om frivillig öfverlåtelse af fastighet är stadgadt äga motsvarande tilllämpning.

134 §.

Då köparen fullgjort sin betalningsskyldighet, vare egendomen i

hans hand fri från ränta, utskyld eller annan för egendomen utgående

afgift, som före försäljningsdagen till betalning förfallit.

135 §.

Skall af anledning, som i 127 eller 130 § sägs, ny auktion hållas,

varde fordran eller rättighet, som upptagits i den för förra auktionen

upprättade borgenärsförteckningen, upptagen i den nya förteckningen,

ändå att fordringen eller rättigheten ej ånyo anmäles. Har rättsägare

på grund af försummad anmälan ej blifvit i den förra förteckningen

upptagen, äge ej annan rätt än i 148 § sägs.

I fall, som i 130 § sägs, skall vid bestämmande af lägsta budet

afdrag ske för hvad af förre inroparen blifvit jämlikt 125 § erlagdt eller

som influtit genom försäljning af pant eller utsökande af borgen.

136 §.

Ej må den, som förrättar auktion å utmätt egendom, själf köpa

något, som å den auktion säljes.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

[Utskottets förslag.)

6 KAP.

Om redovisning och fördelning af medel, som till följd af utmätning

influtit.

137 §.

Då utmätt lös egendom blifvit såld, skall utmätningsmannen, skyndsamligen

och, där ej nedan annorlunda stadgas, sist inom fjorton dagar

efter försäljningen, af försäljningssumman, så långt den förslår, tillhandahålla

den, som utmätning vunnit, betalning för hans fordran. Hafva

penningar annorledes än efter försäljning till utmätningsmannen influtit,

skola de inom lika tid därefter hållas borgenären till hända.

Innan dom eller utslag, på grund hvaraf utmätning skett, vunnit

laga kraft, må dock betalning ej af borgenären lyftas annorledes än mot

pant eller borgen.

Har fogde till utmätningsman i sitt ställe satt annan man, fullgöre

dock fogden själf hvad, efter ty ofvan är sagdt, utmätningsman åligger,

där han ej åt den, som förrättat utmätningen, uppdragit att medlen

borgenären tillhandahålla, och denne därom blifvit underrättad.

138 §.

Har, då någon vunnit utmätning

å lös egendom, som annan hade

under panträtt i handom, panthafvaren,

såsom i 71 § sägs, förklarat sig

nöjas med att för sin betalning hålla

sig till köpeskillingen, njute han sin

rätt till godo inom den tid, som i

137 § stadgas; dock att, där i fråga

om utmätningsvis såldt fartyg eller

gods i fartyg annan borgenär påstår

betalning för fordran, som skall utgå

med förmånsrätt framför panthafvarens,

denne ej äger njuta betalning

i annan ordning, än i 140 § sägs.

138 §.

Har, då någon vunnit utmätning

å lös egendom, som annan hade

under panträtt i handom, panthafvaren,

såsom i 71 § sägs, förklarat

sig nöjas med att för sin betalning

hålla sig till köpeskillingen, njute

han sin rätt till godo inom den tid,

som i 137 § stadgas; dock att, där i

fråga om utmätningsvis såldt fartyg

eller gods i fartyg annan borgenär

påstår betalning för fordran, som

skall utgå med förmånsrätt framför

panthafvarens, denne ej äger njuta

betalning i annan ordning, än i

140 eller 141 § sägs.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 51. 61

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

139 §•

Borgenär, som, då lös egendom för annans fordran utmättes, hade

panträtt i egendomen, utan att hafva den under panträtt i handom, eller

ock ägde rätt att till säkerhet för sin fordran hålla egendomen kvar, vare

ock berättigad att ur köpeskillingen, efter ty nedan sägs, undfå betalning,

såvida han därom hos utmätningsmannen före auktionen framställt

yrkande. Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg utmätningsvis

försäljas, äge jämväl borgenär, som för sin fordran har förmånsrätt

enligt 4 eller 7 § i 17 kap. handelsbalken, den rätt, nu är sagd.

Har fartyg, som är för fordran intecknadt, blifvit utmätningsvis

såldt, skall den å inteckningshafvarens fordran enligt förmånsrättsordningen

belöpande utdelning utgå, ändå att fordringen ej blifvit anmäld.

Skall ränta utgå, varde den beräknad för ett år, där ej sist å sammanträde,

som i 140 § afses, visadt varder, att den för annan tid innestår.

140 §.

Då fartyg, hvarom i 94 § sägs, blifvit utmätningsvis såldt, äge

de, hvilka anse sig hafva rätt till betalning ur köpeskillingen, så ock

gäldenären att å fjortonde dagen efter auktionen å utsatt ort och timme

inför auktionsförrättaren sammanträda för att höras angående köpeskillingens

fördelning.

Har, på klagan öfver utmätningen eller auktionen, högre myndighet

förordnat om inställande af vidare åtgärd i målet, och kan förty sammanträde

ej hållas å den därför bestämda tid, varde det, såvidt ske kan,

kungjordt i tidning inom orten; upphör hindret, utsatte auktionsförrättaren

ofördröjligen ny tid för sammanträdet och läte kungörelse därom

införas tre gånger i allmänna tidningarna och, där så ske kan, i tidning

inom orten, första gången minst tio dagar före sammanträdet, där ej

alla rättsägare annorledes så tidigt underrättas om sammanträdet, att

de själfva eller genom ombud kunna sig där infinna.

141 §.

• Nu har, då annan lös egendom, än i 140 § sägs, blifvit för eu

borgenärs fordran utmätt, annan borgenär, som därå jämväl vunnit

utmätning, påstått bättre förmånsrätt, än utmätningen medför, eller har

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

sådant yrkande, som i 139 § sägs, blifvit af borgenär inom föreskrifven

tid framställdt: finnes ej full tillgång för borgenärerna och kunna de

ej åsämjas, huru medlen skola fördelas; bestämme utmätningsmannen

viss tid för medlens fördelning och kalle borgenärerna, så ock, då fråga

är om fordran, hvarför ej utmätning skett och för hvilken ej heller

borgenären haft det utmätta i handom såsom pant, gäldenären att med

utmätningsmannen å uppgifvet ställe sammanträda för att sin rätt i

afseende å fördelningen iakttaga och bevaka. Sådan kallelse skall tre

gånger, första gången minst tio dagar före sammanträdet, i allmänna

tidningarna införas, där ej alla rättsägare annorledes så tidigt underrättas

om sammanträdet, att de själfva eller genom ombud kunna sig

där infinna.

Finnes i fall, som här förut är sagdt, full tillgång till alla fordringarnas

gäldande, eller åsämjas borgenärerna om fördelningen, men

gitter ej borgenär, som efter i39 § yrkar betalning utan att han fått

utmätning, visa att gäldenären medgifvit honom betalning ur köpeskillingen;

hålle utmätningsmannen inne hvad å sådan borgenärs fordran

belöper och kalle, såsom ofvan sägs, honom och gäldenären till sammanträde

för att sin rätt bevaka. Ej må däraf öfriga borgenärer uppehållas

i sin rätt till utdelning.

Då sammanträde för köpeskillingens fördelning erfordras, men

utmätningsförrättaren ej är behörig att sådant sammanträde hålla, insände

han genast de medel, som fördelas skola, samt protokollet öfver

utmätningen och öfriga till ärendet hörande handlingar till fogden, som.

därefter vidare förfar på sätt ofvan är stadgadt.

142 §.

Sedan fast egendom blifvit utmätningsvis såld, skall för fördelning

af den del af köpeskillingen, som köparen har att i reda penningar

gälda, sammanträde inför auktionsförrättaren hållas i Norrbottens, Västerbottens,

Jämtlands och Västernorrlands län å femtiosjätte dagen, men i

öfriga delar af riket å fyrtioandra dagen efter auktionen.

Har, på klagan öfver utmätningen eller auktionen, högre myndighet

förordnat om inställande af vidare åtgärd i målet, och kan förty sammanträde

ej hållas å den därför bestämda tid, varde det, såvidt ske kan,

kungjordt på sätt i 105 § sägs; upphör hindret, utsatte auktionsförrättaren

ofördröjligen ny tid för sammanträdet och läte kungörelse

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

därom införas tre gånger i allmänna -tidningarna och, där så ske kan,

i tidning inom orten, första gången minst tio dagar före sammanträdet,

äfvensom intagas i länsknngörelserna.

143 §.

Finnes behållen afkastning af såld fast egendom att tillgå, varde

den tillgång jämte köpeskillingen fördelad. Har i fall, som i 95 eller

130 § sägs, fartyg eller fast egendom försålts efter nytt utrop, och är

förre inroparen skyldig att utgifva ersättning, skall ock ersättningsbeloppet,

såvidt detsamma af honom guldits eller influtit genom försäljning

af pant eller utsökande af borgen, tillika med köpeskillingen

fördelas.

Har försäljning af fast egendom icke kommit till stånd, skall för

fördelning af tillgång, som nu sagts, sammanträde hållas å tid, som i

142 § är föreskrifven. 1 ty fall skall afkastningen af egendomen fördelas

efter de grunder, som i 7 kap. äro stadgade för fördelning af

medel, hvilka influtit under tvångsförvaltning. Ersättningsbelopp,

hvarom i första stycket sägs, skall, sedan kostnaderna för förfarandet

därur guldits, användas till betalning af utmätningssökandens fordran;

uppstår öfverskott, varde det fördeladt på enahanda sätt som afkastningen.

144 §.

Vid sammanträde, hvarom förut är sagdt, afgifve förrättningsmannen

redogörelse dels för den tillgång, som skall fördelas, dels ock

för de fordringar, för hvilka anspråk på betalning ur köpeskillingen

blifvit anmäldt eller utdelning ändock må beräknas; skolande, där fråga

är om fast egendom, borgenärsförteckningen därvid lända till efterrättelse.

Därefter äge tillstädesvarande borgenärer samt gäldenären,

där han när är, att andraga hvad de till bevakande af sin rätt akta

nödigt.

145 §.

Varda alla borgenärer, hvilkas

rätt är af fördelningen beroende,

så ock gäldenären ense huru fördel
-

145 §.

Varda alla borgenärer, hvilkas

rätt är af fördelningen beroende,

så ock gäldenären ense huru för
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

64

(Kungl. Maj ds förslag.)

ningen må ske; uppgöra förrättningsmannen

i öfverensstämmelse

därmed fördelningslängd samt läte

dem, som däråt nöjas, teckna sitt godkännande

å längden; och varde därefter

utdelning genast verkställd,

dock mot pant eller borgen, där

enligt 156 eller 157 § sådan säkerhet

bör ställas.

(Utskottets förslag.)

delningen må ske; uppgöre förrättningsmannen

i öfverensstämmelse

därmed fördelningslängd; och varde

därefter utdelning genast verkställd,

dock mot pant eller borgen, där

enligt 156 eller 157 § sådan säkerhet

bör ställas.

146 §.

Nu kan ej öfverenskommelse träffas, såsom i 145 § sägs; finnes

ärendet anhängigt hos utmätningsman, afgifve han genast skriftligt

förslag, huru tillgångarna må fördelas; och äge sedan den, som därmed

icke åtnöjes, att, ehvad han vid sammanträdet varit tillstädes eller icke,

inom den tid och i den ordning, som i 10 kap. bestämmes, hos öfverexekutor

anhängiggöra sin klandertalan, vid äfventyr, om det försummas,

att förslaget kommer att såsom lagakraftvunnet till efterrättelse lända.

Varder klandertalan anhängiggjord, pröfve öfverexekutor, om och i hvad

mån klandret må till ändring i utmätningsmannens förslag föranleda.

Under klandertiden skall förslaget hos utmätningsmannen hållas tillgängligt

för den, som önskar däraf taga del.

147 §.

Kan, då fråga om fördelning omedelbart hos öfverexekutor anhängig

är, öfverenskommelse, såsom i 145 § sägs, ej träffas, pröfve

han genast hvad en hvar i utdelning tillkomma bör och afkunne sitt

utslag muntligen.

148 §.

Har fordran, som, där den anmälts inom den i 106 § stadgade

tid, bort upptagas i borgenärsförteckningen, blifvit senare anmäld, varde

utdelning, i den mån tillgång finnes, borgenären tillagd efter de i förteckningen

upptagna belopp.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

149 §.

Skall ersättning utgå till innehafvare af rätt till afkomst eller

annan förmån, som vid försäljning af fäst egendom icke bibehållits,

skall utdelningen beräknas för det kapitalvärde, hvartill förmåner i

penningar eller varor, som tillkomma rättighetens innehafvare, beräknas

uppgå å dagen för köpeskillingens fördelning; skolande därvid förmåner,

som utgå i varor, uppskattas efter ortens pris.

Kapitalvärdets beräkning skall ske efter en räntefot af fem för

hundra om året och, där rättigheten är någon för lifstiden tillförsäkrad,

med användande af den dödlighets- och lifslängdstabell för riket, som

af vederbörande myndighet sist blifvit utgifven.

150 §.

Skall ur köpeskillingen för utmätningsvis såld lös egendom utdelning

ske för fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall

gäldas före förfallodagen, eller ock allenast för ränta eller annan dylik

fordran, som ej är till kapitalet bestämd, varde fordringen beräknad

efter de i 110 § stadgade grunder.

151 §‘

År fråga om fordrans eller för fordran beviljad intecknings giltighet

beroende på särskild pröfning eller afgjord genom beslut, som ej

vunnit laga kraft, eller är inteckning för fordran sökt men ej beviljad,

varde hvad å fordringen enligt förmånsrättsordningen belöpa kan vid

fördelningen afsatt, intill dess frågan om borgenärs ratt blifvit slutligen

afgjord.

Finnes eljest fordran tvistig, varde borgenären hänvisad att sin

talan efter stämning anhängiggöra och hvad å fordringen belöper afsatt,

såsom nyss är stadgadt. Vill annan, hvars rätt är af frågan beroende,

själ!'' stämma, stånde det honom fritt.

År fordran beroende af villkor, skall efter ty nu sagts afsättning

ske, intill ''dess villkoret uppfyllts eller förfallit.

152 §.

Då utdelning för fordran beräknas, utan att fordringsbeviset blifvit

företedt, så ock då medel enligt 151 § afsättas, varde bestämmelse

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 47 käft. (Nr 51.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tillika meddelad, huru beloppet fördelas skall, för det fall att detsamma

eller någon del däraf sedermera finnes ej böra tillkomma den borgenär,

för hvars fordran det blifvit beräknadt eller afsatt.

153 §.

Varder, utan att gäldenären det medgifvit, betalning tillerkänd

borgenär ur egendom, som ej varit för hans fordran utmätt, och är ej

heller fordringen förut genom dom eller utslag fastställd, äge gäldenären

rätt att stämma om återvinning inom sex månader efter det fördelningen

vann laga kraft.

154 §.

Klander mot utmätningsmannens fördelningsförslag eller öfverexekutors

beslut i fördelningsfråga gälle ej för annan än den, som klandret

väckt.

155 §.

Vill borgenär, innan utmätningsmannens fördelningsförslag eller

öfverexekutors beslut om fördelningen vunnit laga kraft, lyfta hvad

honom därigenom tillagdt blifvit, äge därtill rätt; ställe dock pant eller

borgen för hvad han lyfter, där ej öfverexekutor finner skäligt tillåta,

att lyftning må utan sådan säkerhet ske.

Har full betalning blifvit borgenär tillagd, efter ty han yrkat

eller, om hans fordran ej varit anmäld, enligt de här ofvan stadgade

grunder; då må, utan hinder af hans uteblifvande från sammanträdet,

de borgenärer, som äro tillstädes, öfverenskomma, att lyftning må ske

utan pant eller borgen; och vare det gillt, där ej gäldenären det bestrider,

eller enligt 156 eller 157 § säkerhet ställas bör.

156 §.

År auktion å utmätt fast egendom öfverklagad, må ej utan köparens

medgifvande utdelning ur köpeskillingen lyftas annorledes än mot pant

eller borgen.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 51. 67

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

157 §.

År utmätning i död mans bo verkställd, och vill, innan tid till

egendomsafträde ute är, borgenär för sin fordran njuta betalning, vare,

i fråga om hans skyldighet att ställa borgen eller annan säkerhet föllivad

han lyfter, gällande hvad därom särskild! stadgadt är.

158 §.

Belopp, som jämlikt 151 § blifvit vid fördelningen afsatt för någon

borgenärs fordran, skall ofördröjligen i riksbanken nedsättas på sätt

särskildt är stadgadt. Har borgenärens anspråk blifvit godkändt genom

dom eller utslag, som ej vunnit laga kraft, vare han dock berättigad

att beloppet mot pant eller borgen lyfta. I annat fall må på öfverexekutors

pröfning ankomma, huruvida beloppet, innan fråga om rätt

därtill blifvit afgjord, må mot pant eller borgen lyftas, vare sig af den

borgenär, för hvilken det blifvit afsatt, eller af annan, hvilken på grund

af bestämmelse, hvarom i 152 § sägs, medlen kunna tillfalla.

159 §.

Medel, som vid köpeskillings fördelning å landskansli blifvit borgenär

tillagda men icke af honom lyftas, skola i riksbanken nedsättas på

sätt särskildt är stadgadt. Lag samma vare, där fördelning skett annorstädes

än å landskansli, och borgenären ej inom fyra veckor därefter

medlen lyfter.

År utdelning beräknad, utan att fordringsbeviset blifvit företedt,

och anmäler sig ej fordringsägaren inom natt och år efter det fördelningen

vunnit laga kraft, må medlen, mot pant eller borgen, lyftas af

annan, som de enligt 152 § kunna tillfalla.

160 §.

Medel,, som jämlikt 158 och 159 §§ skola i riksbanken nedsättas,

må, där någon rättsägare det äskar, insättas i bankinrättning, som af

öfverexekutor godkännes, för att där mot ränta innestå, under den tid

öfverexekutor bestämmer; och komme räntan den borgenär till godo,

som finnes till medlen berättigad.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj ds förslag.)

(Utskottets förslag.)

161 §.

Då betalning utfallit å fordran, hvarför egendomen på grund af

inteckning häftar, åligger det auktionsförrättaren att därom göra anteckning

å inteckningshandlingen, när denna företes för lyftning af inteckningshafvaren

tillkommande belopp.

162 §.

År ej utmätning förrättad och, där lös egendom af annat slag,

än i 163 § sägs, tagits i mät, försäljning däraf verkställd inom två

månader, sedan kronofogde emottagit de handlingar, som i 54 och 56 §§

nämnas, och inom en månad, sedan stadsfogde sådana handlingar emottagit;

svare fogden själf för det belopp, hvarför utmätning bort ske,

i den mån han ej förmår visa, att skada af dröjsmålet icke uppkommit.

Styrker fogden, att borgenär lämnat gäldenär anstånd med betalningen

eller att för utmätning eller försäljning mött hinder, som utmätningsmannen

ej kunnat förekomma, vare han från all ansvarighet fri.

Möter sådant hinder, bör det, vid äfventyr att det eljest ej må till ursäkt

räknas, genast antecknas i den dagbok, som skall af utmätningsmannen

hållas.

163 §.

År fartyg eller gods i fartyg utmätt, eller skall utmätt fordran

eller rättighet säljas, och varder ej det utmätta såldt å landet inom tre

månader och i stad|inom två månader efter det fogden emottagit de i

54 och 56 §§ nämnda handlingar; vare om hans ansvarighet lag som

i 162 § sägs.

164 §.

Då enligt 141 § sammanträde för fördelning af köpeskilling för

lös egendom skall äga rum, vare utmätningsmannen pliktig att utsätta

sammanträdet att hållas inom fjorton dagar eller, om kungörelse i allmänna

tidningarna erfordras, inom fyra veckor efter försäljningen.

165 §.

Har utmätning af fast egendom skett, skall utmätningsmannen så

skyndsamt vidtaga alla de åtgärder, hvilka på honom ankomma, att

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

egendomens försäljning ej må genom hans vållande fördröjas å landet

öfver fyra månader och i stad öfver tre månader från mottagandet af de

i 54 och 56 §§ nämnda handlingar.

166 §.

Medel, som till utmätningsman influtit och borgenär tillkomma,

skola, utom i fall, som i 159 § sägs, hos utmätningsmannen hållas borgenären

till hända under åtta veckor från den dag borgenären äger rätt

att medlen utfå. Varda medlen ej under den tid eller därefter före ingången

af nästföljande kalendermånad af borgenären lyftade, skola de

ofördröjligen af utmätningsmannen i riksbanken nedsättas på sätt särskildt

är stadgadt; och äge utmätningsmannen sedermera att med beviset

om nedsättningen till borgenären redovisa. Där fordringsbevis, som för

utmätnings vinnande blifvit af borgenär aflämnadt, bör efter målets handläggning

till honom återställas, skall handlingen hos utmätningsmannen

hållas borgenären till banda under åtta veckor; och gälle i öfrigt om

sådan handling hvad nyss är om influtna medel stadgadt.

Försummar borgenär att ur utmätt egendom taga betalning, hafve

ej rätt till ränta från den tid det af honom berott att betalning njuta,

där ej på grund af stadgandet i 160 § sådan ränta må honom tillkomma.

blår någon fått lyfta köpeskillingsmedel, innan frågan om bättre

rätt därtill blifvit slutligen pröfvad, och finnes han sedan pliktig att det

lyftade eller någon del däraf återbära, gälde i’änta efter sex för hundra

om året.

167 §.

Förhåller utmätningsman medel för fordringsägare, då denne äger

rätt att dem utfå och till erhållande däraf sig anmäler, gälde ränta efter

sex för hundra om året och ansvare dessutom för tjänstefelet.

168 §.

Sedan laga kraft åkommit auktion å fast egendom, samt köpeskillingen

erlagts och sammanträde enligt 142 § hållits för köpeskillingens

fördelning, åligge det auktionsförrättaren att därom genast göra

anmälan å landet hos domaren och i stad hos rätten samt därvid tillika

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

insända det vid sammanträdet förda protokoll jämte borgenärsförteckningen;

har försäljningen skett utan förbehåll om beståndet af intecknad

nyttjanderätt eller rätt till servitut eller till afkomst eller annan förmån

af egendomen, skall tillika uppgift därom lämnas.

Har vid fördelning af medel, som i 143 § 2 mom. afses, likvid

utfallit å hufvudstolen af intecknad fordran, för hvars gäldande egendomen

skolat säljas, åligge det den, som förrättat fördelningen, att,

sedan denna blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, därom göra anmälan

som nyss sagts och tillika insända fördelningslängden. .

7 KAP.

Om tvångsförvaltning af fast egendom.

169 §.

Kommer vid auktion å fast egendom

försäljning icke till stånd, och

vill utmätningssökanden, att afkastningen

skall användas till gäldande

af hans fordran, äge han äska, att

egendomen sättes under särskild

förvaltning; framställe dock därom

hos auktionsförrättaren yrkande,

innan förrättningen afslutas. Den

för förvaltningen nödiga kostnad

skall af sökanden på anfordran förskjutas.

170 §.

Sättes egendom under tvångsförvaltning,

som i 169 § sägs, för
-

169 §.

Kommer vid auktion å fast egendom

försäljning icke till stånd, och

vill utmätningssökanden, att afkastningen

skall användas till gäldande

af hans fordran, äge han

äska, att egendomen sättes under

särskild förvaltning; framställe dock

därom hos auktionsförrättaren yrkande,

innan förrättningen afslutas.

Har auktionen förrättats af utmätningsman.

, åligge honom att, där sådant

yrkande framställts, ofördröjligen göra

anmälan därom hos öfverexekutor och

tillika insända borg enär sförteckning en.

Den för förvaltningen nödiga

kostnad skall af sökanden på anfordran

förskjutas.

170 §.

Är tvångsförvaltning, som i 169

§ sägs, begärd, förordne öfverexekutor

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ordne auktions förrättar en syssloman

att omhändertaga egendomen och

besörja förvaltningen.

Har ej gäldenären annat hemvist

att tillgå, anvise sysslomannen

honom nödiga rum till bostad; och

må han i dem bo kvar till näst infallande

fardag för afträdande af

förhyrd lägenhet.

År egendomen upplåten till

arrendator eller hyresgäst, skall i

fråga om legotagarens rätt att å

legoafgift afräkna fordran hos gäldenären

eller åberopa uppgörelse, som

träffats med denne, hvad i 133 §

2 mom. är stadgadt äga motsva-,

rande tillämpning.

171 §.

Sysslomannen skall inom eu

månad efter hvarje kalenderårs utgång,

dock icke för kortare tid

än ett fjärdedels år, till auktionsförr

ättar en afgifva redovisning för

sin förvaltning. I redovisningen

äge sysslomannen tillgodoföra sig

skäligt arfvode för sitt bestyr.

Auktions förrättar en äge skilja

sysslomannen från befattningen, där

skäl därtill äro, och förordna annan

i hans ställe.

syssloman att omhändertaga egendomen

och besörja förvaltningen.

Har ej gäldenären annat hemvist

att tillgå, anvise sysslomannen

honom nödiga rum till bostad; och

må han i dem bo kvar till näst

infallande fardag för afträdande af

förhyrd lägenhet.

År egendomen upplåten till arrendator

eller hyresgäst, skall i

fråga om legotagarens rätt att å

legoafgift afräkna fordran hos gäldenären

eller åberopa uppgörelse, som

träffats med denne, hvad i 133 §

2 mom. är stadgadt äga motsvarande

tillämpning.

171 §.

Sysslomannen skall inom en

månad efter hvarje kalenderårs utgång,

dock icke för kortare tid än

ett fjärdedels år, till öfver exekutor

afgifva redovisning för sin förvaltning.

I redovisningen äge sysslomannen

tillgodoföra sig skäligt

arfvode för sitt bestyr.

Öfver exekutor äge skilja sysslomannen

från befattningen, där skäl

därtill äro, och förordna annan i

hans ställe.

172 §.

Behållning, som af tvångsförvaltning uppstår sedan därför nödigkostnad

guldits, skall användas till betalning af utmätningssökandens

fordran och de fordringar, hvilka äga företräde framför denna; dock att

för fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning eller enligt 11

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

kap. 2 § jordabalken häftar, annan borgenär än den, som vunnit utmätning,

må taga del i likviden endast för räntor och andra årligen upplöpande

belopp.

173 §.

Sedan redovisning till auktionsförrättaren

inkommit, utsatte denne

ofördröjligen tid och ort för sammanträde

mellan borgenärerna och

kungöre det minst tio dagar förut

i allmänna tidningarna samt, där

så ske kan, i tidning inom orten;

läte ock kungörelsen införas i länskungörelserna.

Borgenärerna och

gäldenären skola ock genom särskilda

kallelsebref, efter ty i 103 § 2 mom.

stadgas, om sammanträdet underrättas.

174 §.

Vid sammanträde, som i 173 §

sägs, framlägge auktions förrättar en

den inkomna redovisningen och

verkställe därefter fördelning af behållningen

mellan de borgenärer,

som i 172 § äro nämnda, efter det

företräde dem emellan lag stadgar.

A fordran, som finnes upptagen

i den för auktionen upprättade

borgenärsförteckningen, varde utdelning

beräknad, ändå att fordringen

ej _ anmäles vid sammanträdet;

och gälle anmälan vid ett

sammanträde jämväl för ett senare.

173 §.

Sedan redovisning inkommit,

skall för fördelning af behållningen

sammanträde hållas inför öfver exekutor

eller, där redovisningen afser fast

egendom å landet och öfverexekutor

pröfvar sådant lämpligare, inför utmätningsmannen

i orten. Förr ältning smannen

utsätte ofördröjligen tid och

ort för sammanträdet och kungöre

det minst tio dagar förut i allmänna

tidningarna samt, där så ske kan, i

tidning inom orten; läte ock kungörelsen

införas i länskungörelserna.

Borgenärerna och gäldenären skola

ock genom särskilda kallelsebref,

efter ty i 103 § 2 mom. stadgas,

om sammanträdet underrättas.

174 §.

Vid sammanträde, som i 173 §

sägs, framlägge förrättning smannen

den inkomna redovisningen och

verkställe därefter fördelning af

behållningen mellan de borgenärer,

som i 172 § äro nämnda, efter det

företräde dem emellan lag stadgar.

A fordran, som finnes upptagen

i den för auktionen upprättade

borgenärsförteckningen, varde utdelning

beräknad, ändå att fordringen

ej anmäles vid sammanträdet;

och gälle anmälan vid ett sammanträde

jämväl för ett senare.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

I öfrigt skall i fråga om fördelningen

och verkställighet åt beslut

därom tillämpas hvad angående

fördelnihg af köpeskilling för fast

egendom är stadgadt.

175 §.

År utmätningssökandens fordran

intecknad i egendomen, åligge

auktions för rättaren att, när likvid å

hufvudstolen utfaller, därom, sedan

fördelningen blifvit godkänd eller

vunnit laga kraft, göra anmälan å

landet hos domaren och i stad hos

rätten samt därvid tillika insända

fördelningslängden.

I öfrigt skall i fråga om fördelningen

och verkställighet af beslut

därom tillämpas hvad angående

fördelning af köpeskilling för fast

egendom är stadgadt.

175 §.

År utmätningssökandens fordran

intecknad i egendomen, åligge förrättning

smannen att, när likvid å

hufvudstolen utfaller, därom, sedan

fördelningen blifvit godkänd eller

vunnit laga kraft, göra anmälan å

landet hos domaren och i stad hos

rätten samt därvid tillika insända

fördelningslängden.

176 §.

Vill borgenär klandra sysslomannens redovisning, göre det genom

stämning inom nittio dagar från det sammanträde, där redovisningen

framlades, eller kåfve förlorat sin rätt till klander. Gäldenären vare

ock öppet att efter ty nu sagts klandra redovisningen.

177 §.

Den, som begärt tvångsförvaltning,

vare Öppet att när som helst

hos auktionsförrättaren äska, att

egendomen ånyo utbjudes till försäljning.

Har sådant yrkande gjorts,

eller har för annan borgenärs fordran

egendomen blifvit utmätt, åligge

sysslomannen att till auktionsförrättaren

före auktionen eller, där

jämlikt 102 § särskild! sammanträde

skall hållas, före det sammanB

Utäng till Riksdagens protokoll 1912.

177 §•

Den, som begärt tvångsförvaltning,

äge när som helst hos öfverexekutor

äska, att egendomen ånyo

utbjudes till försäljning. Har sådant

yrkande gjorts, eller har för annan

borgenärs fordran egendomen blifvit

utmätt, åligge sysslomannen att till

auktionsförrättaren före auktionen

eller, där jämlikt 102 § särskild!

sammanträde skall hållas, före det

sammanträde afgifva redovisning.

9 sand. 47 höft. (Nr 51.) 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

träde afgifva redovisning. För För medel, som ej sålunda redomedel,

som ej sålunda redovisats, visats, skall redovisning lämnas före

skall redovisning lämnas före det dest sammanträde, då fördelning af

sammanträde, då fördelning af köpe- köpeskillingen skall äga rum.

skillingen skall äga rum.

178 §.

Sedan utmätningssökandens fordran blifvit till fullo gulden, gånge

utmätningen åter och varde egendomen till gäldenären återställd. Lag

samma vare, där syssloman icke kunnat förordnas inom tre månader

räknadt från auktionen eller ny syssloman icke blifvit förordnad inom

samma tid från det företrädaren skilts från sin befattning eller denna

annorledes upphört.

8 KAP.

Om kvarstad, skingringsförbud samt reseförbud, så ock annan

handräckning, som af öfverexekutor gifvas må.

179 §.

Begär borgenär hos öfverexekntor, till säkerhet för sin fordran,

kvarstad å så mycket af gäldenärens lösa egendom, som kan mot den

fordran svara, eller äskar man kvarstad å visst gods, som annan innehafver

och hvartill man bättre rätt påstår; har sökanden företett sannolika

skäl för sin talan, och pröfvar öfverexekutor, det fara är att gäldenären

undansticker eller förstör godset; varde då kvarstad beviljad.

180 §.

Pröfvar öfverexekutor full anledning ej vara att bevilja kvarstad

efter 179 §, eller äskar borgenär eller den, som påstår bättre rätt till

visst gods, att gäldenär tillhörig lös egendom eller det gods, hvarom

fråga är, må ställas under förbud att säljas eller skingras; då må sådant

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

förbud, när skäl därtill äro, af öfverexekutor beviljas. Finnes gäldenärs

gods eller det, hvarom tvistas, hos tredje man, må ock denne förbjudas

att det iitgifva.

181 §•

Öfverexekutor äge makt att, när skäl därtill äro, sätta fast egendom

och hvad därtill hörer under förbud att säljas eller skingras. År

•synnerlig fara, att det, som under sådant förbud satt är, genom vanvård

eller annorledes i större mån försämras, vare lag, som i 81 § 1 mom. sägs.

182 §.

Vid pröfning af 1 utsökningsmål äge, ändå att betalningsskyldighet

ej kunnat gäldenären åläggas, öfverexekutor att, där så skäligt finnes,

bevilja kvarstad å gäldenärs lösa gods eller stadga förbud mot skingring.

183 §.

Då kvarstad lägges å lös egendom, varde med den så förfaret,

som då dylik egendom utmätes; dock vare, där kvarstaden ej sker till

säkerhet för fordran, värdering icke af nöden.

Fj må för fordran kvarstad läggas å egendom, som icke får i

mät tagas.

184 §.

Finner öfverexekutor skäl att i kvarstad sätta afrad, hyra eller

ränta, som af fäst egendom faller, varde, på sätt i 80 § sägs, syssloman

tillsatt att medlen uppbära och förbud den betalningsskyldig^ kungjordt.

Den som blifvit satt till syssloman skall tillse, att utskyld eller afgift,

som bör för egendomen gäldas och under kvarstadstiden till betalning

förfaller, gulden varder.

185 §.

Lös egendom, som ställes under skingringsförbud, förblifve under

innehafvarens vård och nyttjande; sker förbudet till säkerhet för fordran,

värde egendomen värderad, såsom i fråga om utmätning är sagdt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

70 Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kung!. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

186 §.

Åro penningar satta i kvarstad, eller hafva medel, hvarom i 184 §

förmäles, till syssloman influtit, äge öfverexekutor, där borgenär eller

gäldenär det äskar, förordna om medlens insättande i bankinrättning,

såsom i 160 § sägs.

187 §.

År fara för handen, att gäldenär begifver sig från riket utan att

efterlämna känd egendom, som mot gälden svarar, eller att någon, som

häftar i skuld för hushyra, kost, skeppslega eller annat dylikt, afviker

från orten, utan att borgenären har säkerhet i kvarlämnadt gods; då

äge öfverexekutor förbjuda gäldenären att afresa från orten, innan han

gjort rätt för sig; dock må sådant reseförbud ej gälla för längre tid än

sex veckor. Öfverträdes förbudet, varde gäldenären återhämtad och, däi

borgenär det äskar, i häkte insatt, under den tid förbudet gäller.

188 §.

Har ej den, som vunnit kvarstad

eller skingringsförbud, inom trettio

dagar, och den, som utverkat reseförbud,

inom fjorton dagar efter det

öfverexekutors förordnande därom

gafs, hos gäldenären genom lagsökning

sin fordran kräft eller sin talan

till domstol instämt eller fullföljer

han ej genast eller å föreskrifven

tid sin talan, där den hos öfverexekutor

eller domstol anhängig är;

gånge kvarstaden eller förbudet åter.

Ilar i det fall, hvarom i 182 § skils,

borgenär fört klagan mot öfverexekutors

utslag, såvidt därigenom betalning

ej blifvit honom tillerkänd,

må tiden för talans instämmande

188 §.

Har ej den, som vunnit kvarstad

eller skingringsförbud, inom trettio

dagar, och den, som utverkat reseförbud,

inom fjorton dagar efter det

öfverexekutors förordnande därom

gafs, hos gäldenären genom lagsökning

sin fordran kräft eller sin

talan till domstol instämt eller fullföljer

han ej genast eller å föreskrifven

tid sin talan, där den hos

öfverexekutor eller domstol anhängig

är; gånge kvarstaden eller förbudet

åter. Har i det fall, hvarom i 148 §

skils, borgenär fört klagan mot öfverexekutors

utslag, såvidt därigenom

betalning ej blifvit honom tillerkänd,

må tiden för talans instämmande

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

räknas från den dag hofrättens utslag

gafs.

Skall lagsökning eller stämning,

hvarom nu är sagdt, delgifvas genom

kungörelse i allmänna tidningarna,

kåfve den, som kvarstaden eller förbudet

vunnit, sin rätt förvarat, om

första kungörandet skett inom nu

stadgad tid och hvad i öfrigt i ty

fall föreskrifvet är rätteligen fullgöres.

räknas från den dag hofrättens utslag

gafs.

Skall lagsökning eller stämning,

hvarom nu är sagdt, delgifvas genom

kungörelse i allmänna tidningarna,

hafve den, som kvarstaden eller förbudet

vunnit, sin rätt förvarat, om

första kungörandet skett inom nu

stadgad tid och hvad i öfrigt i ty

fall föreskrifvet är rätteligen fullgöres.

Bär enligt lag eller författning

det åligger den, som vill göra viss

fordran eller rätt gällande, att utföra

sin talan hos myndighet i annan

ordning än efter stämning eller genom

lagsökning, skall hvad ofvan stadgats

om påföljd af underlåtenhet att kräfva

fordran eller instämma eller fullfölja

talan äga motsvarande tillämpning i

fråga om underlåtenhet att i föreskrift

ordningen anhängiggöra eller

fullfölja talan, som nu sagts.

Är den, som kvarstad eller förhud

vunnit, enligt stadgande i lag eller

författning eller enligt dom eller aftal

förpliktad att låta sin talan af skiljemän

pröfvas eller vill han göra gällande

sådant anspråk på ersättning

på grund af jordbruksarrende, som

må allenast genom syn styrkas, åligge

honom, vid äfventyr af kvarstadens

eller förbudets återgång, att inom tid,

som ofvan för talans instämmande

stadgats, ej mindre skriftligen påkalla

skiljedom eller syn med uppgift i förra

fallet å den eller de frågor, om

hvilka skiljedom äskas, än äfven, där

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Lagutskottets utlåtande Nr Öl.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

parterna hvar för sig skola välja

skiljemän eller synemän, skriftligen

underrätta motparten om sitt val.

189 §.

Kvarstad och skingringsförbud, som till säkerhet för fordran

beviljade blifvit, så ock reseförbud upphöre, då gäldenären pant eller

borgen ställer.

190 §.

Pröfvas de omständigheter, som

föranledt kvarstad eller förbud, ej

vidare vara för handen, må kvarstaden

eller förbudet af öfverexekutor

häfvas, så ock af domstol,

då saken dit instämd är.

•190 §•

Pröfvas de omständigheter, som

föranledt kvarstad eller förbud, ej

vidare vara för handen, må kvarstaden

eller förbudet af öfverexekutor

häfvas, så ock af domstol,

då saken dit instämd är. Väckes

eljest, där till vidmakthållande af

kvarstad eller förhud förfarande, som

i 188 § fjärde stycket sägs, hlifvit

anhängiggjordt, fråga om återgång

af kvarstaden eller förbudet, gröfre

öfverexekutor efter omständigheterna,

huruvida sådan återgång skall äga

rum eller om och på hvad villkor

kvarstaden eller förbudet må bestå.

19 i §.

Har man egenmäktigt pantat något till sig eller skilt annan från

det han innehar eller eljest själf tagit sig rätt; äge öfverexekutor att

genast besittningen eller annat förhållande, som rubbadt är, återställa;

och svare den, som sig förgrep, vid domstol.

Den, mot hvilken sådan handräckning gifves, vare ej förment att

sin talan vid domstol efter stämning utföra.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kung1. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

192 §.

Vägrar arrendator eller hyresgäst att afflytta, då bestämd legotid

äi till ända eller eljest, utan att legorätten förverkats, för honom inträdt

skyldighet att afflytta, och gitter han ej visa sannolika skäl, att han

ändock äger kvarsitta, då ma öfverexekutor förordna om hans vräkande.

Menai ägaren, att arrendator eller hyresgäst förverkat legorätten, må

ock förordnande, som nyss sagts, meddelas, där öfverexekutor finner

uppenbart, att rätten är förverkad.

Om rätt för den, mot hvilken sådan handräckning gifves, att sin

talan vid domstol utföra, gälle hvad i 191 § sägs.

193 §.

Kvarstad, skingring^- eller reseförbud eller handräckning enligt

192 § må ej af öfverexekutor beviljas, där ej sökanden ställt pant eller

borgen för den skada, som kan genom åtgärden vederparten tillskyndas.

Finnes någon, som bör sådan säkerhet ställa, ur stånd därtill, och har

han för sin talan visat synnerliga skål, äge dock öfverexekutor honom

från säkerhets ställande befria,

194 §.

Ansökning om . kvarstad, förbud eller annan handräckning skall

göras skriftligen. Ej må ansökningen bifallas innan tillfälle att därå

svara blifvit vederparten lämnadt; finner öfverexekutor saken sådan,

att den dylikt uppskof ej tåla kan, äge han att den äskade åtgärden

bevilja tills vidare och intill dess annorledes förordnadt varder, dock

icke i det fall, hvarom i 192 § sägs.

195 §.

Finner öfverexekutor, att den, som talan anhängiggjort, saknar

skäl därtill, gifve genast sitt beslut därom. Skall någon i målet höras,

föioidne öfverexekutor, huru det ske må; och äge öfverexekutor därvid

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(.Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

förelägga vite eller äfventyr att, om part försummar fullgöra hvad

honom varder ålagdt, målet ändå afgöres.

Hvad här är stadgadt vare ock gällande i andra hos öfverexekutor

förekommande utsökningsmål, för livilka annan ordning ej finnes i denna

lag föreskrifven.

9 KAP.

Om kostnad i utsökningsmål.

196 §.

*

I mål, hvarom i 2 kap. handlas, tillägg^ öfverexekutor sökanden,

där han saken vinner, ersättning för all nödig kostnad, som lagsökningen

medfört. Varder målet såsom tvistigt förvisadt till domstol; då

må ersättning tilläggas vederparten för hans kostnad, och äge ändå

domstolen, när målet där fullföljes, pröfva hvad ersättning den ena

parten bör till den andra gifva för kostnaden hos öfverexekutor.

197 §.

I andra utsökningsmål, än i 196 § nämnas, bestämme öfverexekutoi,

efter ty skäligt finnes, om och till hvad belopp den tappande parten

bör till den andra gälda ersättning för hans kostnad i målet.

198 §.

All nödig kostnad för utmätning samt utmätt egendoms vård och

försäljning, så ock för köpeskillingens fördelning skall ur köpeskillingen

för den utmätta egendomen gäldas. Kostnad, som ej sålunda gulden

varder, skall af sökanden betalas, och må beloppet, där det ej är* förskjutet

eller vid anfordran gäldas, hos honom utmätas. Skall af flera

gemensamt intecknade egendomar någon särskildt säljas för gäldande

af fordran, som äger sämre rätt än den gemensamma inteckningen,

och har i anledning däraf inteckningshafvaren yrkat försäljning af de

andra egendomarna, skall, där försäljning ej kommer till stånd, den,

som påkallat den särskilda försäljningen, vidkännas hela kostnaden.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

{Kungi. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Sökes utmätning- på grund af dom eller utslag, som ej vunnit laga

kraft, och upplyses, då utmätning skall företagas, att nedsättning skett

efter ty i 39 § sägs, skall livad som erfordras till betäckande af kostnaden

för förrättningen tagas i mät, där ej den tappande parten vid

förrättningen styrker, att nedsättningsbevis eller besannad afskrift däraf

blifvit för vederparten uppvist så tidigt, att denne kunnat om nedsättningen

underrätta utmätningsmannen.

Ej vare utmätningsman pliktig att verkställa utmätning å dom

eller utslag, som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för förrättningen

förskjutes af sökanden. Den, som begär utmätning af fast

egendom eller verkställighet af förordnande, som i 28 § sägs, vare,

ändå att domen eller utslaget äger laga kraft, pliktig att på anfordran

förskjuta erforderligt belopp till bestridande af förrättningskostnaden.

Åskas jämlikt 51 § konkurslagen försäljning af konkursboets fasta

egendom, skall ock kostnaden på anfordran förskjutas.

199 §.

Kostnad för annan förrättning, än i 198 § omförmäles, skall, där

utmätningsmannen det äskar, förskjutas af den som åtgärden sökt.

År i dom eller utslag, som skall verkställas annorledes än genom

utmätning, föreskrift gifven, att verkställigheten skall ske på den

tappande partens kostnad; då skall ock bevislig och nödig kostnad hos

honom af utmätningsmannen uttagas.

10 KAP.

Om klagan öfver utmätningsmans förfarande.

200 §.

Vill man klaga öfver utmätningsmans förfarande i mål, hvarom

denna lag handlar, göre det skriftligen hos öfverexekutor.

201 §.

För klagan öfver utmätning äge gäldenär tid intill klockan tolf å

femtonde dagen sedan utmätningen fullbordats eller blifvit i fall, hvarom

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 saml. 47 käft. (Nr 51.) 11

\

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Lagutskottets utlutande Nr 51.

{Kungi. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

i 75 § sägs, hos gäldenären verkställd. År borgenär missnöjd med

förrättningen, iugifve sin klagoskrift inom samma tid, efter det han

erhöll del af protokollet öfver utmätningen.

202 §.

Vill någon klaga öfver utmätningsmans

åtgärd vid auktion å

fast egendom, göre det före klockan

tolf å femtonde dagen därefter; dock

att klagan öfver borgenärsförteckningen,

där ej fråga är om bestämmande

af lägsta budet eller villkoren

för försäljningen, skall föras i den

ordning 203 § stadgar.

202 §.

Vill någon klaga öfver utmätningsmans

åtgärd vid auktion å

fast egendom, göre det före klockan

tolf å femtonde dagen därefter; dock

att klagan öfver borgenärsförteckningen,

där ej fråga är om bestämmande

af lägsta budet eller andra

villkor för försäljningen, skall föras

i den ordning 203 § stadgar.

203 §.

År någon missnöjd med utmätningsmans förslag till fördelning af

köpeskilling för utmätningsvis såld egendom eller af medel, som i 143 §

2 mom. afses eller som influtit under tvångsförvaltning, ingifve sin.

klagoskrift till öfverexekutor före klockan tolf å tjugonde dagen, sedan

förslaget afgafs.

204 §.

Försittes den i 201, 202 eller 203 § stadgade tid för klagan, och

visas ej inom samma tid laga förfall, varde klagan, såvidt den åsyftar

att vinna ändring i utmätningsmannens åtgärd, ej upptagen till pröfning.

Visas förfall, sätte öfverexekutor ut ny tid för klaganden att målet

fullfölja.

Vid förrättning, som i nämnda paragrafer omförmäles, meddele

utmätningsmannen underrättelse om hvad för ändrings sökande iakttagas

bör samt äfventyret, om det försummas.

205 §.

Har den, som förer klagan efter ty i 201, 202 eller 203 § sägs,

underlåtit att förete protokollet öfver den klandrade förrättningen, och

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

är det ej ändå tillgängligt, då målet till afgörande företages, stånde

förrättningen fast. Styrker klaganden, att laga kinder mött för protokollets

utbekommande, förelägge öfverexekutor viss tid för dess ingifvande ocb

gifve därvid till känna, att, där protokollet ej är tillgängligt då målet

skall afgöras, klaganden förlorat sin talan.

206 §.

Påstår den, som öfver utmätning eller auktion klagar, att vid

förrättningen annorledes tillgått, än utmätningsmannens protokoll utvisar,

äge. öfverexekutor, där sådant för pröfning af klagandens talan finnes

nödigt, förordna om vittnens hörande vid domstol.

207 §.

Yrkar borgenär hos öfverexekutor, att utmätningsman skall, efter

ty i 162 ocb 163 §§ stadgas, själf svara för hvad utmätas bort, eller

söker någon eljest hos öfverexekutor skadestånd af utmätningsman, förty

att han i utsökningsmål orätt förfarit; äge öfverexekutor, där han finner

sökandens rätt uppenbar, honom därtill förhjälpa. I annat fall varde

sökanden hänvisad att sin talan efter stämning vid domstol utföra.

208 §.

Då klagan öfver utmätningsmans åtgärd hos öfverexekutor anmäles,

äge han, om skäl därtill finnes och saken ej tål uppskof, att

tills vidare i afbidan på det slutliga utslaget inställa vidare fortgång

af åtgärden eller meddela den rättelse däri, hvartill omständigheterna

föranleda.

209 §.

I mål, hvarom i 201, 202 eller 203 § förmäles, skall öfverexekutors

slutliga utslag gifvas i den ordning, som i 34 § stadgas.

210 §.

Ej må klagan öfver utmätning hindra förrättningens fullbordan

eller egendomens försäljning, eller klagan öfver annan af utmätningsman

vidtagen åtgärd verka uppehåll däri, med mindre öfverexekutor annorledes

förordnar.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

{Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

11 KÅP.

Om klagan öfver utslag i utsökningsmål.

211 §.

Nöjes ej part åt öfverexekutors beslut i utsökningsmål, äge däröfver

i hofrätten sig besvära; och åligger det öfverexekutor, då slutligt

utslag gifves eller auktion å fast egendom af honom hållen är, att tillika

meddela underrättelse om hvad vid ändrings sökande iakttagas bör samt

äfventyret, om det försummas.

Öfver utslag, hvarigenom öfverexekutor visat mål åter till utmätningsman,

må ej klagas; innefattar utslaget pröfning af fråga, som på

målets utgång inverkar, vare dock part berättigad att däremot fullfölja

talan i sammanhang med hufvudsaken, där denna kommer under högre

myndighets pröfning.

I utslag, hvarigenom mål blifvit såsom tvistigt till domstol förvandt,

må ej gäldenär söka ändring.

212 §.

Har öfvei''exekutor genom särskild! beslut utlåtit sig öfver omständighet,

som angår målets behandling; däröfver må ej besvär anföras

annorledes än i sammanhang med hufvudsaken. Ej vare part förment

att särskildt öfverklaga förordnande, som enligt 194 eller 208 § före

målets slutliga afgörande meddelas. Tilltror part sig visa, att utsökningsmål

af öfverexekutor onödigt uppehälles; äge då att däröfver klaga.

213 §.

Vill någon öfverklaga öfverexekutors

slutliga utslag, som muntligen

eller efter anslag meddelas i

mål, hvarom i 2 kap. sägs, eller i

fråga om fördelning af köpeskillingför

fast egendom, som blifvit af

öfverexekutor såld, eller af medel,

213 §.

Vill någon öfverklaga öfverexekutors

slutliga utslag, som muntligen

eller efter anslag meddelas i

mål, hvarom i 2 kap. sägs, eller i

fråga om fördelning af köpeskilling

för fast egendom, som blifvit af

öfverexekutor såld, eller af medel,

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Lagutskottets utlåtande Kr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

som i 143 § 2 mom. eller i 7 kap.

afses, eller på klagan öfver utmätning,

auktion å fast egendom eller

förslag till fördelning af köpeskilling

eller af medel, som i 143 § 2 mom.

eller i 7 kap. afses, ingifve sina

besvär till hofrätten i mål från Norrbottens,

Västerbottens, Jämtlands,

Västernorrlands och Gottlands län

före klockan tolf å trettionde dagen

samt i mål från öfriga delar af riket

före klockan tolf å tjugonde dagen

från den dag, då utslaget muntligen

afkunnades, eller, om det blifvit

efter anslag meddeladt, från den

dag, å hvilken utslaget är ställdt.

För klagan öfver auktion, som

af öfverexekutor hållen är, vare

tid, som nu är sagd, räknad från

auktionsdagen; dock att besvär öfver

borgenärsförteckningen, när de ej

afse bestämmande af lägsta budet

eller villkoren för försäljningen, skola

anföras i den ordning, som för

klagan öfver öfverexekutors utslag

i fråga om köpeskillings fördelning

är stadgad.

(Utskottets forslag.)

som i 143 § 2 mom. eller i 7 kap.

afses, eller på klagan öfver utmätning,

auktion å fast egendom eller

förslag till fördelning af köpeskilling

eller af medel, som i 143 § 2 mom.

eller i 7 kap. afses, ingifve sina

besvär till hofrätten i mål från Norrbottens,

Västerbottens, Jämtlands,

Västernorrlands och Gottlands län

före klockan tolf å trettionde dagen

samt i mål från öfriga delar af

riket före klockan tolf å tjugonde

dagen från den dag, då utslaget

muntligen afkunnades, eller, om det

blifvit efter anslag meddeladt, från

den dag, å hvilken utslaget är

ställdt.

För klagan öfver auktion, som

af öfverexekutor hållen är, vare

tid, som nu är sagd, räknad från

auktionsdagen; dock att besvär öfver

borgenärsförteckningen, när de ej

afse bestämmande af lägsta budet

eller andra villkor för försäljningen,

skola anföras i den ordning, som

för klagan öfver öfverexekutors utslag

i fråga om köpeskillings fördelning

är stadgad.

214 §.

Den, som ej nöjes åt öfverexekutors beslut i andra fall än i 213 §

nämnas, äge, där beslutet blifvit för honom muntligen afkunnadt, tid till

klagan, såsom i samma § stadgas; eljest njute han lika tid från det han

af beslutet erhöll* del.

215 §.

Skall besvärstid räknas från erhållen del af beslutet, läte den vinnande

tillställa vederparten beslutet i hufvudskrift eller besannad afskrift,

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

och. varde därå tecknad dagen, då tillställandet skett. Vistas vederparten

utrikes, eller vet man ej hvar han sig uppehåller, och har han ej för

sig ställt ombud, varde afskrift af beslutet hos öfverexekutor lämnad,

och läte den vinnande sedan i allmänna tidningarna tre gånger, minst

fjorton dagar mellan hvarje gång, kungöra, att beslut i det mål gifvet

är, och att afskrift af beslutet finnes hos öfverexekutor att tillgå; i ty

fall hafve vederparten tid att sig besvära före klockan tolf å nittionde

dagen efter sista kungörandet.

216 §.

Vill någon klaga däröfver, att han af öfverexekutor blifvit fälld

till ansvar enligt 9, 10 eller 11 § eller till skadestånd enligt 207 §, och

är utslaget ej för honom muntligen afkunnadt, hafve för klagan tid,

som i . 213 § sägs, från den dag, utslaget genom öfverexekutors försorg

honom delgafs.

217 §.

Ingifvas ej besvären till hofrätten inom föreskrifven tid, värde de

ej upptagna till pröfning, där ej inom samma tid laga förfall visas;

visas laga förfall, sätte hofrätten ut ny tid.

218 §.

Har klaganden underlåtit att till hofrätten ingifva öfverexekutors

utslag eller protokoll i målet, skall hvad i 205 § finnes för där afsedt

fall stadgadt äga motsvarande tillämpning.

219 §.

Ej må ändring göras i öfverexekutors utslag, med mindre tillfälle,

efter ty här nedan sägs, lämnats pai’t, hvars rätt är i fråga, att öfver

besvären sig förklara.

Finner hofrätten någon böra öfver besvären höras, vare klaganden

pliktig att efter föreläggande uttaga de af honom ingifva besvärshandlingarna

samt dem i hufvudskrift eller besannad afskrift vederparten

tillställa, så ock att inom lika tid, som för besvärens anförande gällt,

räknad från den dag föreläggandet genom anslag inom hofrätten kun
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

87

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

göres, till liofrätten inkomma med sådant intyg, som i 11 kap 38 8

rättegångsbalken sägs, rörande delgifningen och dagen därför'' samt

åtel stalla handlingarna eller ingifva styrkt afskrift däraf.

Har klaganden före utgången af den tid, som är stadgad för ingifvande

af delgifmngsbevis och återställande af besvärshandlingarna,

nos hofratten sokt anstånd med fullgörande af hvad honom i sagda

anseenden åligger, må hofrätten sådant anstånd på viss tid bevilja

nar skal därtill äro. J ’

1 Ji''^r° vic] b.enV:'',1T3n *°£ade kartor eller andra ritningar, eller ock

andlmgar af vidlyftigare beskaffenhet, såsom protokoll ! annat mål

e er handlingar rörande laga skifte eller därmed jämförlig förrättning

elier handelsbocker eller andra räkenskaper, äge, på framställning af

klaganden, hofratten efter omständigheterna förordna, huruvida de må

tran delgilnmg undantagas.

220 §.

.År, i fall då klagandens vederpart skall höras, ej veterlig!, hvar

han sig uppehåller, eller upplyses, att han vistas å utrikes ort; har han

ej i hofratten anmält viss person, som äger att å hans vägnar mottaga

besvarshandlmgarna, eller anvisning å sådant ombud eljest kunnat erhallas;

aterstalle klaganden inom stadgad tid besvärshandlingarna, där

de aro af honom uttagna, och lägge hofrätten honom viss tid före att

styrka, det han latit i allmänna tidningarna tre gånger, minst fjorton

dagar mellan hvarje gång, kungöra, att besvär i målet blifvit anförda,

samt att besvarshandlmgarna finnas hos hofrätten att tillgå

Visas, att klaganden på grund af laga förfall varit ur stånd att

fullgöra hvad honom enligt 219 eller 220 § åligger, lägge hofrätten

honom ny tid före. Visas ej laga förfall, eller, där fråga är om delgifning

enligt 219 §, att för delgifningen mött hinder, hvarom i 220 8

mflet «4“ ® *■*- f^g!

. Har 0j» då ,målet till afgörande företages, till hofrätten inkommit

bevis att delgifnmg skett före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis

bestämda tid och är ej heller förklaring afgifven eller

aro ej besvärshandlingarna återställda eller styrkt afskrift häraf ingifven

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

{Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

då målet afgöras skall, kåfve klaganden förlorat sin talan. Lag samma

vare, där klaganden ej styrkt sig hafva. i enlighet med hofråttens föreläggande

låtit i allmänna tidningarna införa kungörelse om besvären

och förklaring ej inkommit då målet till afgörande företages.

222 §.

Har klaganden låtit sina besvär af annan ingifvas till hofrätten,

vare i fall, som i 219 § afses, denne utan särskildt bemyndigande berättigad

att å klagandens vägnar uttaga besvärshandlingarna från hofrätten.

223 §.

Har före utgången af den för ingifvande af delgiimngsbevis bestämda

tid klaganden låtit besvärshandlingarna tillställas veaerparten,

vare denne pliktig att inom lika tid som för besvärens anförande gällt,

räknad från den dag handlingarna honom tillställdes, förklaring till holrätten

ingifva; är kungörelse angående besvären i allmänna tidningarna

införd, skall förklaringen ingifvas inom nittio dagar från sista kungörandet.

Förklaring, hvarom nu är sagdt, må ock i betaldt bref med

allmänna posten till hofrätten insändas. o

Inkommer ej förklaring inom föreskrifven tid, ma det ej föranleda

uppehåll med'' målets afgörande, med mindre inom samma tid visas

laga förfall; visas förfall, utsätte hofrätten ny tid.

224 §.

Hvad parterna enligt 219 och 223 §§ hafva att iakttaga, så ock

äfventyret, om det försummas, skall tecknas å besvärssknften.

225 §.

Pröfvar hofrätten tillfälle böra lämnas klagandens vederpart att

afgifva yttrande öfver inlaga, som efter det besvären utställts till förklaring

blifvit af klaganden ingifven, eller finnes nödigt att klaganden

höres öfver förklaring eller annan inlaga, som af vederparten xngifvits,

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

äge hofrätt eu meddela föreskrift om delgifvande af inlaga, hvarom fråga

är. Besluter hofrätten att infordra öfverexekutors eller utmätningsmans

utlåtande öfver besvären, må ej part med beslutets delgifvande betungas.

226 §.

Huru mål, som blifvit af öfverexekutor å Gottland afgjorda, må

fullföljas i annan ordning, än nu är sagdt; därom är särskildt stadgadt.

227 §.

Föranleda besvären ej ändring i öfver klagade utslaget, gälde den

klagande vederpartens kostnader i målet, efter ty hofrätten pröfvar skäligt.

Finnes någon hafva ohemult klagat, böte såsom i 29 kap. 2 §

rättegångsbalken stadgadt är. Missfirma!- någon hos hofrätten öfverexekutor,

äge hofrätten, ändå att åtal ej sker, döma den felande till ansvar,

när brottsligheten ej är gröfre, än att den må med böter beläggas;

är den svårare, läte hofrätten den brottslige där särskildt åtalas.

228 §.

Då besvär mot öfverexekutors utslag anmälas, äge hofrätten, när

skäl därtill förekommer, att, innan ändringssökandet slutligen pröfvas,

förordna, att utslaget icke må verkställas eller att, om verkställighet

redan följt, ytterligare åtgärd ej må vidtagas.

229 §.

Då i utsökningsmål hofrätt meddelat utslag, däröfver klagan må

föras, skall kungörelse om utslaget införas i allmänna tidningarna.

. Närmare föreskrifter i fråga om sådan kungörelse meddelas af

Konungen.

230 §.

Hofrätts utslag i mål, hvarom i 2 kap. sägs, må ej öfverklagas.

Har i annat utsökningsmål hofrätt meddelat utslag, hvarigenom målet

visats åter till öfverexekutor eller utmätningsman, skall hvad i 211 §

finnes stadgadt för där afsedt beslut om återförvisning äga tillämpning.

öfver slutligt utslag, som eljest i utsökningsmål af hofrätt meddelats,

må klagan hos Konungen föras genom besvär, som, vid talans

förlust, skola till nedre justitierevisionen ingifvas före klockan tolf å

trettionde dagen från den dag, då utslaget gafs, dock att, där inom

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 sand. 47 käft., (Nr 51.) 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

sagda tid laga förfall visas, ny tid af Konungen utsattes. Klaganden

åligger att vid besvären foga öfverklagade utslaget jämte hofrättens

protokoll, så ock öfriga protokoll och utslag i målet, där de ej skola

från hofrätten insändas; försummas det och är ej det felande hos

Konungen tillgängligt, då målet till afgörande företages, skall klaganden

hafva sin talan förlorat. Hvad sålunda för ändringssökande iakttagas

bör skall i utslaget gifvas till känna.

Åro besvär öfver hofrätts utslag anförda, skola från hofrätten infordras

därstädes befintliga handlingar i målet. Finnes någon böra

höras öfver besvären eller öfver annan inlaga, som i målet ingifvits till

Konungen, skall hvad i 219—225 §§ är för hofrätt stadgadt i tillämpliga

delar gälla; och skola, vid delgifning af besvär, jämväl de i hofrätten

af klaganden ingifna handlingar, öfver hvilka tillfälle ej lämnats

vederparten att sig yttra, honom delgifvas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

Mål, som före nämnda dag redan äro anhängiga, skola behandlas

enligt äldre lag; dock att, där ej före nämnda dag skett utmätning

eller meddelats förordnande, som i 28 § sägs, nya lagen skall lända

till efterrättelse, samt att i fråga om förordnande om fast egendoms

försäljning, hvilket meddelats före nämnda dag, bestämmelserna i 86 §

2 mom. skola tillämpas men, i händelse före samma dag öfverexekutors

beslut vunnit laga kraft eller borgenären begärt verkställighet af beslutet,

de i sagda lagrum stadgade tider räknas från nämnda dag.

Begäres efter den dag, då nya lagen träder i kraft, jämlikt 51 §

konkurslagen försäljning af fast egendom, som hör till konkjirsbo, skola

ändock i fråga om försäljningen tillämpas bestämmelserna i äldre lag,

där konkursen börjats före sagda dag.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum.

som blifvit ersatt genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i

stället tillämpas.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(.Kungl. Maj ås förslag.)

(Utskottets förslag.)

2:6) Lag

om tillägg till 23 § i förordningen

den 10 augusti 1877 om nya utsökningslagcns

införande och hvad i afseende

därå, iakttagas skall.

Härigenom förordnas, att till 23

§ i förordningen den 10 augusti

1877 om nya utsökningslagens införande

och hvad i afseende därå

iakttagas skall ett nytt moment

skall fogas, så lydande:

5. I fråga om fast egendom,

som ställes under tvångsförvaltning

såsom i 7 kap. nya lagen sågs, skall

magistraten utöfva den befattning

med förvaltningen, som eljest åligger

öfverexekutor.

Denna lag skall träda i kraft

den 1 januari 1914.

%

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kunyl. Ma):ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3:o) Lag

om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordna^, att 15, 18—27, 30, 32—38, 44, 45, 52,

54—56 och 61 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning

i fast egendom skola erhålla nedan angifna lydelse samt att 47 § i samma

förordning skall upphöra att gälla.

15 §.

År, när inteckning för fordran sökes, egendomen afträdd till konkurs,

eller afträdes den samma dag ansökningen göres, skall ansökningen

afslås, där ej inteckningen sökes för ogulden köpeskilling, hvarför egendomen

häftar på sätt i 11 kap. 2 § jordabalken sägs.

År på grund af ansökning, som nu sagts, inteckning meddelad,

vare den utan verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning

därom gjord i inteckningsprotokollet.

18 §.

1 mom. Inteckning för fordran

medför rätt att i den ordning utsökningslagen

bestämmer ur egendomen

utbekomma hvad intecknadt

är, dock ej ränta för längre tid

före den dag utmätning sker eller

konkurs börjas än tre år.

2 mom. År, då inteckningshafvare

vill söka betalning ur intecknade

egendomen, denna från en

till annan öfverlåten utan att nye

ägaren sökt lagfart å sitt fång, må

18 §.

1 mom. Inteckning för fordran

medför rätt att i den ordning utsökningslagen

bestämmer ur egendomen

utbekomma hvad intecknadt

är, dock ej ränta för längre tid

före den dag utmätning sker eller

konkurs börjas än två år.

2 mom. År, då inteckningshafvare

vill söka betalning ur intecknade

egendomen, denna från en

till annan öfverlåten utan att nye

ägaren sökt lagfart å sitt fång, må

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj.ls förslag.)

utan hinder af öfverlåtelsen förre

ägaren sökas. År tvist om äganderätten

antecknad i lagfartsprotokollet,

må den sökas, hvilken såsom

ägare har egendomen i besittning.

Hvad sålunda stadgats skall

jämväl gälla i fråga om uppsägning

af intecknad gäld.

{Utskottets förslag.)

utan hinder af öfverlåtelsen förre

ägaren sökas. År tvist om äganderätten

antecknad i lagfartsprotokollet,

må den sökas, hvilken såsom

ägare har egendomen i besittning.

Hvad sålunda stadgats skall

jämväl gälla i fråga om uppsägning

af intecknad gäld.

19 §.

Inteckning för fordran skall förnyas i den ordning, som uti 20 §

bestämmes, första gången inom tio år sedan den beviljades och sedermera

inom tio år från hvarje förnyelse. Sker det ej, vare inteckningen

förfallen, ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åtgärd, som i 22 §

andra stycket sägs.

Har rätten förklarat ansökan om inteckning för fordran hvilande,

skall inom tio år därefter och sedermera inom hvart tionde års slut

ansökningen, där den fortfarande är hvilande, åter af sökanden hos

rätten anmälas. Sker det ej, vare ansökningen förfallen.

20 §.

Vill någon låta förnya inteckning, uppvise hos rätten fordringshandlingen

i hufvudskrift; och varde bevis om förnyelsen där tecknadt

å handlingen. Sökanden stånde ock fritt att inför annan underrätt förete

inteckningshandlingen; den rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll

korteligen intagas hvad handlingen innehåller med dag och

årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under

hvilken paragraf i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades,

nedsattes eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock bevis

å handlingen, att den varit företedd till vinnande af inteckningsförnyelse:

sedan ingifve sökanden protokollet däröfver till den rätt, som

inteckningen beviljat, inom tid, som i 19 § sägs; och vare detta så gillt,

som om handlingen där blifvit företedd.

Går tiden, inom hvilken inteckning i egendom å landet bör förnyas,

till ända innan nästa lagtima ting, må inteckningen förnyas på

urtima ting, hvilket domaren har att på anmälan af inteckningens

innehafvare och på hans bekostnad inom sagda tid hålla; vare dock

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Lagutskottets tillåtande Nr 51.

(.Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

inteckningshafvaren skyldig att å nästa lagtima ting förete inteckningshandlingen

eller rättens bevis om förnyelsen att i inteckningsprotokollet

införas. Försummar han det, vare förnyelsen utan verkan.

21 §.

Vill fastighetsägaren i stället för en inteckningshandling sätta en

eller flera andra handlingar innefattande medgifvande af inteckning,

som i 1 § sägs, för intecknade beloppet, ingifve till rätten inteckningshandlingen

jämte den eller de handlingar, som skola sättas i stället;

och göre rätten om utbytet anteckning i inteckningsprotokollet samt

åteckne handlingarna bevis om utbytet, anmärke ock å den eller de

nya inteckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens bedömande är

af betydelse. Utbyte, hvarom nu sagts, må ock ske på begäran af

inteckningshafvare, där det visas, att fastighetsägaren samtyckt till

åtgärden.

22 §.

Där fastighetsägaren det äskar och till rätten ingifver inteckningshandlingen,

varde inteckningen dödad helt och hållet eller till viss del;

och teckne rätten å handlingen bevis om dödandet. Åskas sådan åtgärd

af annan än fastighetsägaren, må ock inteckningen dödas, där det visas,

att fastighetsägaren samtyckt till åtgärden.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, skall hvad i

första stycket är stadgadt i fråga om intecknings dödande äga motsvarande

tillämpning. År egendomen besvärad af flera inteckningar,

må ej någon af dem sättas efter annan, med mindre den tillika sättes

att gälla efter den eller de inteckningar, hvilka äga lika eller bättre

rätt än denna.

23 §.

Sker försäljning af fast egendom i den ordning utsökningslagen

bestämmer, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen

erlagts, egendomen icke vidare häfta för intecknadt belopp,

som enligt borgenärsförteckningen faller utom hvad af köpeskillingen

täckes, ej heller för belopp, som af köpeskillingen täckes men faller

utom det för försäljningen bestämda lägsta budet, där ej köparen fått

afräkna beloppet å köpeskillingen såsom i 131 § utsökningslagen sägs.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Anteckning härom skall, sedan till rätten eller domaren inkommit handling,

som visar köpeskillingens fördelning, införas i inteckningsprotokollet, å

landet^ å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa

rättegångsdag för inteckningsärenden.

24 §.

1 mom. Varder i enlighet med gällande bestämmelser om jords

eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om ändring eller utrifning

al vattenverk last egendom afträdd och löseskillingen å behörig

ort nedsatt, skall hvad sålunda afträdts ej vidare häfta för inteckning,

som meddelats i egendomen; skolande därom, sedan till rätten eller

domaren inkommit anmälan om förhållande!, göras anteckning i inteckningsprotokollet

så som i 23 § sägs.

2 mom. Kommer vid fördelning af ersättning, som enligt lagen

om dikning och annan afledning af vatten tillkommer vattenverksägare

för skada eller intrång, eller af lösen för mark, som jämlikt bestämmelserna

i grufvestadgan afträdts till grufägare, betalning att utfalla å

hufvudstolen af inteckning i egendomen, eller utfaller vid fördelning

af medel, som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas

mellan rättsägare i fast egendom ändå att försäljning af egendomen ej

skett, betalning å hufvudstolen af intecknad fordran, för hvars gäldande

försäljningen skolat ske, vare inteckningen till motsvarande belopp utan

verkan; och. varde därom, sedan fördelningen visats vara godkänd eller

hafva vunnit laga kraft, anteckning gjord i inteckningsprotokollet som

nyss sagts.

Hvad sålunda stadgats skall jämväl tillämpas, där enligt gällande

bestämmelser om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof eller

om ändring eller utrifning af vattenverk allenast eu del af intecknad

egendom afträdes och vid löseskillingens fördelning betalning utfaller å

hufvudstol af inteckning.

25 §.

Har intecknad fordringshandling blifvit inlöst af fastighetsägaren

eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för handen, att

inteckningen är . ogin eller utan verkan, må handlingen ånyo utgifvas

med oförändrad inteckningsrätt.

Innehafves inteckningshandling, när egendomen utmätningsvis

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

säljes, af fastighetsägaren, äge denne vid försäljningen tillgodonjuta

samma rätt, som skulle tillkomma annan innehafvare af inteckningen;

dock att, där i handlingen ränta är förskrifven, sådan ej må räknas

ägaren till godo. År fastighetsägaren försatt i konkurs, äge konkursboet

den rätt nu sagts.

Finnes, när egendomen utmätningsvis säljes, att fastighetsägaren

gjort afbetalning å belopp, hvarför egendomen på grund af inteckning

häftar, eller att inteckning i egendomen belånats till lägre belopp än

det, hvarå den lyder, skall i fråga om den del af intecknade beloppet,

som icke tillkommer inteckningshafvaren, hvad i andra stycket är stadgadt

äga tillämpning; dock att inteckningshafvaren för sin lordran äger

företräde.

26 §.

Har fastighetsägaren gjort afbetalning å intecknadt belopp, vare

inteckningshafvaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran

af fastighetsägaren och mot förskott af nödig kostnad uppvisa inteckningshandlingen

vid rätten för afbetalningens antecknande i inteckningsprotokollet;

skolande, när sådant sker, ej mindre i protokollet anmärkas,

att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt för afbetalade beloppet,

än äfven handlingen förses med bevis därom.

Uppvisande, hvarom nu är sagdt, må ock ske vid annan underrätt.

Den rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll korteligen anteckna

hvad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då den

utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under hvilken

paragraf i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, nedsattes

eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen bevis,

som ofvan är sagdt. Sedan göre fastighetsägaren om uppvisandet anmälan

hos rätten i den ort, där egendomen ligger, för antecknande i

dess inteckningsprotokoll och ingifve tillika den andra rättens protokoll

i ärendet. .

Sedan anteckning om afskrifning, efter ty nu är sagdt, skett i

inteckningsprotokollet, må, där fastighetsägaren det äskar och tillika

ingifver handling innefattande medgifvande, som i 1 § sägs, inteckning

till belopp motsvarande hvad sålunda afskrifvits meddelas att gälla med

förmånsrätt näst efter inteckningshafvarens återstående fordran, vare

ock fastighetsägaren öppet att utan inteckningshandlingens företeende

få inteckningen dödad till belopp motsvarande hvad som afskrifvits.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kung!. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

27 §.

Utmätes fastighetsägaren tillkommande rätt till andel i inteckning,

eller varder fastighetsägare, hvilken sådan rätt tillkommer, försatt i

konkurs, vare inteckningshafvaren, ändå att han annat sig betingat,

pliktig att på begäran af utmätningsmannen eller syss lomännen i konkursen

uppvisa inteckningshandlingen för afskrifning, såsom i 26 § sägs,

af det fastighetsägaren tillkommande beloppet. Sedan afskrifning sålunda

skett, må inteckning å det afskrifna beloppet med ränta på ansökan af

utmätningsmannen eller sysslomännen meddelas, ändå att inteckningsmedgifvandet

icke är tecknadt å sådan handling, som i 1 § sägs.

Handling, på grund hvaraf inteckning sålunda meddelas, skall innehålla,

att beloppet förfaller till betalning sex månader efter uppsägning.

30 §.

Har vid försäljning af fast egendom i den ordning utsöka ingslagen

bestämmer borgenär, som i egendomen har inteckning för fordran,

ägt taga betalning ur köpeskillingen, men låter han efter öfverenskommelse

med köparen intecknadt belopp, som kunnat ur köpeskillingen

gäldas, kvarstå i egendomen, vare den, som personligen svarade för

fordringen, fri från ansvarighet för sådant belopp. Lag samma vare

i fråga om belopp, som köparen i egenskap af inteckningshafvare fått

afräkna å köpeskillingen.

32 §.

År inteckning för fordran meddelad i flera egendomar gemensamt,

hvile ansvarigheten å hvar af egendomarna till så stort belopp, som å

den faller efter förhållandet al denna egendoms särskilda värde till

sammanlagda värdet af alla egendomarna. Finnes ej i den handling,

på grund hvaraf gemensam inteckning beviljas, visst värde å hvarje

egendom utsatt, skall för bestämmande af ansvarighetsbeloppet hvarje

egendoms värde beräknas efter den uppskattning därå till allmän bevillning,

som var gällande året näst före den tid, då inteckningen söktes,

eller, där sådan uppskattning för det året ej finnes, den, som efter

nämnda tid först sker; finnes, när en eller flera af egendomarna skola

utmätningsvis säljas, för någon af dem ej sådan uppskattning, skall

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 47 käft. (Nr 51.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ansvarighetens fördelning bestämmas efter de värden, som, efter ty i

utsökningslagen stadgas, af utmätningsmannen åsättas egendomarna.

Kan den, som har gemensam inteckning i flera egendomar, ur köpeskillingen

för någon af dem ej utfå det belopp, hvarför den egendom efter,

första stycket skall ansvara, fälle bristen de öfriga egendomarna till last

och varde dem emellan fördelad enligt där stadgade grund. Saknas i någon

af egendomarna tillgång till gäldande af därå belöpande andel i bristen,

skall den andel på enahanda sätt fördelas å de återstående egendomarna.

33 §.

Har den, som fått gemensam inteckning i flera egendomar, låtit

inteckningen i någon af dem helt och hållet eller till viss del dödas

eller ock förfalla eller nedsättas, vare då ej berättigad att för belopp,

som skulle falla å den egendom efter ty i 32 § sägs, hålla sig till de

andra egendomarna, där ej i beslutet angående dödandet eller nedsättningen

rätt därtill blifvit honom förbehållen. Ej må sådant förbehåll

göras, med mindre samtycke därtill lämnats såväl af ägarne af dessa

egendomar som af dem, hvilka hafva inteckning i egendomarna gällande

med lika eller sämre rätt än den, om hvars dödande eller nedsättning

är fråga, eller ock fordran eller rättighet, hvarför egendomarna jämlikt

11 kap. 2 § jordabalken må häfta.

34 §.

Vill den, som har gemensam inteckning i flera egendomar, uppdela

denna i särskilda inteckningar, gällande i en hvar af egendomarna

för belopp, som å den faller efter ty i 32 § sägs, eller vill inteckningshafvaren

eftergifva den gemensamma ansvarigheten, såvidt rörer någon

eller några af de gemensamt intecknade egendomarna, äge därtill rätt,

där han visar, att egendomarnas ägare samtyckt till åtgärden. När

sådan åtgärd äskas, ingifve sökanden till rätten inteckningshandlingen

jämte bevis angående de värden, som enligt 32 § äro bestämmande

för ansvarighetens fördelning mellan egendomarna, äfvensom handlingar

innefattande medgifvande af ägarne såsom i 1 § sägs af inteckning i

de särskilda egendomarna för belopp, som nyss sagts, eller, där allenast

någon eller några af egendomarna skola befrias från den gemensamma

ansvarigheten, sådana handlingar, såvidt rörer dessa egendomar, jämte

handling innefattande medgifvande af gemensam inteckning i de öfriga

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

för återstående beloppet. Sedan göre rätten om uppdelningen anteckning

i inteckningsprotokollet samt åteckne handlingarna bevis därom; anmärke

ock å de nya inteckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens bedömande

är af betydelse.

Häfta några af egendomarna fortfarande gemensamt, och yppas

sedermera brist i någon af dessa egendomar, äge inteckningshafvaren

icke för den andel af bristen, som skulle falla å egendom, hvilken

befriats från den gemensamma ansvarigheten, hålla sig till de andra

egendomarna, där ej i beslutet angående inteckningens uppdelning rätt

därtill blifvit honom förbehållen. 1 fråga om villkoren för sådant förbehåll

skall hvad i 33 § andra punkten är stadgadt äga tillämpning.

Har åtgärd, hvarom nu är sagdt, vidtagits utan samtycke af den,

som personligen ansvarar för den fordran, för hvilken den gemensamma

inteckningen fastställts, och kan till följd af åtgärden fordringen icke

uttagas ur egendomarna, vare han fri från sin ansvarighet.

35 §.

Innehafvare af gemensam inteckning i flera egendomar vare, där

någon af dem skall på begäran af annan än inteckningshafvaren särskildt

säljas i den ordning utsökningslagen bestämmer, berättigad att för utrönande

huruvida sådan brist kan uppstå, som enligt 32 § andra stycket

bör falla egendomen till last, äska försäljning jämväl af de öfriga egendomarna

eller någon af dem utan hinder däraf, att intecknade beloppet

ej är förfallet till betalning; dock åligge honom att inom den tid, som

i 106 § utsökningslagen är föreskrifven för anmälan af fordran eller

rättighet, som skall vid auktionen iakttagas, framställa sitt yrkande i

den ordning 13 § samma lag bestämmer och, där ej den myndighet,

hos hvilken yrkandet framställes, skall förrätta auktionen, till auktionsförrättaren

ingifva bevis, att yrkandet blifvit framställdt.

G öres ej sådant yrkande, eller kommer gjordt yrkande att förfalla,

må ej innehafvaren af den gemensamma inteckningen, där nämnda

egendom då säljes, ur köpeskillingen utfå mer än det belopp, hvarför

egendomen ansvarar i förhållande till de andra egendomarna.

36 §. 36 §.

Har egendom, som gemensamt Har egendom, som gemensamt

med annan häftar för inteckning, med annan häftar för inteckning,

blifvit såld i den ordning utsöknings- blifvit såld i den ordning utsöknings
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

lagen bestämmer, då skall, såframt

icke samtliga de egendomar, som häfta

för inteckningen, hlifvit sålda vid

samma auktion och försäljningen

skedde utan att särskilda utrop föregått,

egendomen, sedan auktionen

vunnit laga kraft och köpeskillingen

erlagts, icke vidare käfta för större

del af intecknade beloppet än köparen

enligt 131 § utsökningslagen

kan kafva fått afräkna å köpeskillingen

eller som på grund af sådant

tillkännagifvande af inteckning skaf - varen, som i 116 § 1 mom. samma

lag omförmåles, skall innestå i egendomen;

ock varde därom, efter ty

i 23 § sägs, anteckning gjord i

inteckningsprotokollet.

Varda af gemensamt intecknade

egendomar en eller flera utmätningsvis

sålda, skola de öfriga ej vidare

käfta för kvad af inteckningen kunnat

utgå ur köpeskillingen för de egendomar,

som sålts; skolande därom,

när det visas, kuru köpeskillingen

fördelats ock att fördelningen blifvit

godkänd eller vunnit laga kraft,

göras anteckning i inteckningsprotokollet.

(''Utskottets förslag.)

lagen bestämmer, skall egendomen,

sedan auktionen vunnit laga kraft

och köpeskillingen erlagts, icke vidare

häfta för större del af intecknade

beloppet än köparen enligt

131 § utsökningslagen kan hafva

fått afräkna å köpeskillingen eller

som enligt 117 § 1 mom. samma

lag skall innestå i egendomen; ock

varde därom, efter ty i 23 § sägs,

anteckning gj ord i inteckningsprotokollet.

Varda af gemensamt intecknade

egendomar en eller flera utmätningsvis

sålda, skola de öfriga ej vidare

häfta för kvad af inteckningen kunnat

utgå ur köpeskillingen för de egendomar,

som sålts; skolande därom,

när det visas, huru köpeskillingen

fördelats ock att fördelningen blifvit

godkänd eller vunnit laga kraft,

göras anteckning i inteckningsprotokollet.

37 §.

1 mom. Hvad i 32—36 §§ är stadgadt skall äga motsvarande

tillämpning, där flera samfälldt, en kvar till viss lott, äro ägare af intecknad

egendom.

2 mom. Har egendom, sedan inteckning däri beviljades, blifvit

styckad, skall, såvidt ej nedan i denna paragraf annorlunda stadgas, i

fråga om de särskilda delarnas ansvarighet för intecknade beloppet

tillämpas hvad om flera egendomar ofvan är sagdt.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

3 mom. Skedde styckningen genom jordafsöndring, svare stamfastigheten

för hela intecknade beloppet och lägenheten allenast för

hvad däraf icke kan utgå ur köpeskillingen för stamfastigheten; dock

att inteckningshafvaren äger att på en gång söka betalning ur stamfastigheten

och lägenheten. Åro från stamfastigheten flera lägenheter

afsöndrade, gånge lägenhet, hvarå lagfart senare är sökt, i betalning

före den, hvarå lagfart sökts tidigare; har å samma dag lagfart sökts

å flera lägenheter, eller är fråga om lägenheter, hvarå lagfart ej blifvit

sökt, gånge den, som senare öfverlåtits, förr i betalning; äro lägenheterna

öfverlåtna samma dag, vare ansvarigheten dem emellan fördelad

efter de grunder, som i 32 § äro stadgade.

Skall på begäran af någon, som äger lika eller bättre rätt än

inteckningshafvaren, någon af egendomarna utmätningsvis säljas, äge

inteckningshafvaren, efter ty i 35 § sägs, äska försäljning jämväl af

lägenhet, som för inteckningen ansvarar först efter den egendom, hvars

särskilda försäljning blifvit begärd.

4 mom. Inteckning, som afses i 3 inom., må, såvidt den besvärar

lägenheten, dödas, ändå att lägenhetens ägare icke visas hafva samtyckt

till åtgärden.

För dödande, hvarom nu är sagdt, må inteckningshandlingen uppvisas

vid annan underrätt än den, hvarunder lägenheten lyder. Den

rätt läte, då sådant sker, i sitt inteckningsprotokoll göra anteckning

om ansökningen samt korteligen angifva hvad inteckningshandlingen

innehåller med dag och årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen

är beviljad, när och under hvilken paragraf i protokollet det skedde, och

när inteckningen förnyades, nedsattes eller annorledes förändrades, om

det skett; teckne ock bevis å handlingen om uppvisandet och ändamålet

därmed. Sedan må protokollet i ärendet ingifvas till rätten i den ort,

där lägenheten ligger; och vare det så gillt, som hade inteckningshandlingen

dit ingifvits.

5 mom. Huru i vissa fall afsöndradt område, som förut tillhört

ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, må befrias från ansvarighet för inteckningar

i stamhemmanet, därom är särskildt stadgadt.

38 §.

Då fast, egendom blifvit utmätt eller enligt 28 § utsökningslagen

förordnande meddelats om sådan egendoms försäljning, så ock då jämlikt

51 § konkurslagen äskats försäljning af konkursbos fastighet i den

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

ordning, som om utmätt fast egendom är stadgad, skall, sedan bevis

härom till rätten eller domaren inkommit, beviset vid rätten uppläsas

och i inteckningsprotokollet införas, å landet å nästa rättegångsdag

under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

Inkommer anmälan, att utmätningen upphäfts eller att frågan

om egendomens försäljning eljest förfallit, varde ock sådant i protokollet

antecknadt.

Har egendomen blifvit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer,

varde anteckning därom, efter ty i första stycket sägs, i inteckningsprotokollet

införd, när handling, som visar köpeskillingens

fördelning, till rätten eller domaren inkommer.

44 §.

Vill innehafvare af nyttjanderätt låta därför meddelad inteckning

helt och hållet eller till viss del dödas eller ock under annan inteckning

nedsättas, skall hvad i 22 § är med afseende å inteckning för fordran

stadgadt äga motsvarande tillämpning; dock att fastighetsägarens samtycke

till sådan åtgärd icke är af nöden.

45 §.

tiar den tid, för hvilken nyttjanderätten upplåtits, gått till ända,

eller visas, att nyttj anderätten af annan anledning upphört, må på begäran

af fastighetsägaren inteckningen dödas, äfven om inteckningshandlingen

ej företes.

Har egendomen blifvit utmätningsvis försåld utan förbehåll om

nyttj anderättens bestånd, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft

och köpeskillingen erlagts, inteckningen vara utan verkan; skolande

därom, sedan från auktionsförrättaren inkommit uppgift om förhållandet,

göras anteckning i inteckningsprotokollet, å landet å nästa rättegångsdag

under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

Hvad i 24 § 1 mom. är stadgadt med afseende å inteckning för

fordran skall äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning för

nyttj anderätt.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

52 §.

Hvad vid försäljning af fast egendom i den ordning utsökningslagen

bestämmer skall iakttagas, när egendomen är besvärad af inteckning

för fordran och för nyttjanderätt, därom skils i ntsökningslagen.

54 §.

Hvad i denna förordning är stadgadt

angående nyttjanderätt galle

ock i fråga om rätt till afkomst

eller annan förmån, som åt någon

upplåtes att utgå af fast egendom.

År inteckning meddelad för sådan

rätt, äge rättighetens innehafvare

att i den ordning ntsökningslagen

bestämmer nr egendomen utbekomma

förmån i penningar eller

varor, som är upplupen och innestår

ogulden, samt, där egendomen

säljes utan förbehåll om rättighetens

bestånd, ur köpeskillingen njuta ersättning

motsvarande uppskattade

värdet af de förmåner i penningar

eller varor, som tillkomma honom.

Ej må dock ur egendomen uttagas

förmån för längre tid före den dag

utmätning sker eller konkurs börjas

än tre år.

I fråga om inteckning, som nu

sagts, skall hvad i 18 § 2 mom.

första stycket samt 32—37 §§ är

stadgadt angående inteckning för

fordran äga motsvarande tillämpning.

54 §.

Hvad i denna förordning är stadgadt

angående nyttjanderätt gälle

ock i fråga om rätt till afkomst

eller annan förmån, som åt någon

upplåtes att utgå af fast egendom.

År inteckning meddelad för sådan

rätt, äge rättighetens innehafvare

att i den ordning utsökningslagen

bestämmer ur egendomen utbekomma

förmån i penningar eller

varor, som är upplupen och innestår

ogulden, samt, där egendomen

säljes utan förbehåll om rättighetens

bestånd, ur köpeskillingen njuta ersättning

motsvarande uppskattade

värdet af de förmåner i penningar

eller varor, som tillkomma honom.

Ej må dock ur egendomen uttagas

förmån för längre tid före den dag

utmätning sker eller konkurs börjas

än två år.

I fråga om inteckning, som nu

sagts, skall hvad i 18 § 2 mom.

första stycket samt 32—37 §§ är

stadgadt angående inteckning för

fordran äga motsvarande tillämpning.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

55 §.

Upplåtes servitutsrätt skriftligen, må, till betryggande af rättighetens

bestånd efter ty nedan sägs, inteckning meddelas, såsom om

nyttjanderätt är stadgadt.

Hvad i 43, 44 och 45 §§ är stadgadt angående inteckning för

nyttjanderätt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning

för servitut.

56 §.

Öfverlåtes äganderätt till en och upplåtes servitutsrätt till annan,

vare servitutet gällande, om inteckning därför sölces förr än lagfart å

fånget; sökas lagfart och inteckning samma dag, galle om företrädet

hvad i lagen om servitut stadgas; skolande hvad i 48 och 49 §§ är

stadgadt angående nyttjanderätt jämväl tillämpas å servitut.

61 §.

Vid rätten skall i öfverensstämmelse med inteckningsprotokollet

föras bok så inrättad, att däraf lätteligen kan ses: hvarje egendom,

däri inteckning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet

af fordran eller beskaffenheten af annan rättighet, hvarför inteckning

är sökt, så ock, där inteckning blifvit beviljad eller afslagen, förnyad,

nedsatt, annorledes förändrad eller dödad, eller ock ansökning om inteckning

blifvit ^förklarad hvilande eller därefter åter hos rätten anmäld,

tiden då sådant skedde. Då enligt 15, 21, 23, 24, 26, 34, 36, 38 eller

45 § anteckning skett i protokollet, varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

105

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

4:o) L a g1

om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om ändring i vissa

delar af förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning

i fast egendom.

1 §•

Den nu antagna lagen om ändring i vissa delar af förordningen

den 16. juni 1875 angående inteckning i fast egendom skall jämte hvad

här nedan stadgas träda i kraft den 1 januari 1914 och tillämpas jämväl

å inteckning, som tillkommit före nämnda dag; dock att

dels härigenom icke sker inskränkning i inteckningshafvares rätt

att ur egendomen utbekomma ränta, afkomst eller förmån, som upplupit

före nämnda dag,

dels hvad i 26 § stadgas angående inteckningshafvares skyldighet

att på begäran af fastighetsägaren uppvisa inteckningshandlingen icke

skall äga tillämpning, med mindre inteckningshandlingen blifvit af fastighetsägaren

utgifven efter sagda dag,

och dels bestämmelserna i 37 § 3 och 4 mom. icke skola tillämpas

i fråga om afsöndring, som skett före den 1 januari 1910.

2 §•

Varder intecknad egendom försåld i den ordning hittills gällande

utsökningslag bestämmer, skall i fråga om den rätt till andel i köpeskillingen

inteckning medför och i fråga om försäljningens verkan å inteckning

äldre lag äga tillämpning.

I fråga om verkan å inteckning däraf, att intecknade egendomen

blifvit afträdd i enlighet med gällande bestämmelser om jords eller

lägenhets afstående för allmänt behof eller om ändring eller utrifning

af vattenverk, skall ock äldre lag tillämpas, där egendomen blifvit afträdd

före den 1 januari 1914.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 47 höft. (Nr 51.)

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kung!. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

3 §•

Utan hinder däraf att nya lagen trädt i kraft, vare fastighetsägare

öppet att få inteckning, som på grund af bestämmelse i äldre lag kunnat

dödas utan inteckningshandlingens företeende, sålunda dödad.

4 §•

Har utmätning eller annan dylik åtgärd, hvarom jämlikt 38 § i

förordningen angående inteckning i fast egendom anteckning skett i

inteckningsprotokollet, förän!edt egendomens försäljning i den ordning

hittills gällande utsökningslag bestämmer, då må, sedan fördelning af

köpeskillingen vunnit laga kraft eller blifvit godkänd, på begäran af ny

ägare, som å fastigheten erhållit lagfart, i inteckningsprotokollet samt i

intecknings- eller fastighetsboken anmärkas, att anteckningen om utmätningen

eller åtgärden förfallit, såvida det visas,

ej mindre att de inteckningar, hvilka enligt äldre lag kunnat dödas

utan inteckningshandlingens företeende, blifvit dödade eller förfallit eller

ock, där försäljningen skett före den 1 januari 1899, på grund af nye

ägarens medgifvande skola fortfarande gälla,

än äfven, där inteckningshafvares fordran kunnat ur köpeskillingen

till fullo gäldas men understigit intecknade beloppet, att inteckningen

på grund af nye ägarens medgifvande skall gälla för fulla beloppet eller

ock dödats eller förfallit;

skolande tillika, där annan utmätning eller åtgärd, som föregått

försäljningen, finnes i intecknings- eller fastighetsboken antecknad, därom

göras sådan anmärkning, som nu sagts.

Har utmätningen upphäfts eller frågan om egendomens försäljning

eljest kommit att förfalla, varde, när bevis därom ingifves, i inteckningsprotokollet

samt i intecknings- eller fastighetsboken anmärkt, att anteckningen

om utmätningen eller åtgärden förfallit.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

107

(Kling!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

5:o) Lag

om ändrad lydelse af 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den 14 juni 1907

om inteckning i tomträtt.

Härigenom förordnas, att 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den

14 juni 1907 om inteckning i tomträtt skola erhålla följande ändrade

lydelse:

7 §•

År, när inteckning i tomträtt sökes, tomträtten afträdd till konkurs,

eller afträdes den samma dag ansökningen göres, skall ansök
-

ningen afslås.

År på grund af ansökning,

vare den utan verkan; och varde,

därom gjord i tomträttsprotokollet.

8 §•

1 mom. Inteckning i tomträtt

medför rätt att i den ordning utsökningslagen

bestämmer ur tomträtten

utbekomma hvad intecknadt

är, dock ej ränta för längre tid före

den dag utmätning sker eller konkurs

börjas än tre år.

2 mom. År, då inteckningshafvare

vill söka betalning ur tomträtten,

denna från en till annan

öfverlåten utan att nye tomträttshafvaren

sökt inskrifning af sitt

fång, må utan hinder af öfver
-

som nu sagts, inteckning meddelad,

när förhållandet styrkes, anteckning

8 §■

1 mom. Inteckning i tomträtt

medför rätt att i den ordning utsökningslagen

bestämmer ur tomträtten

utbekomma hvad intecknadt

är, dock ej ränta för längre tid före

den dag utmätning sker eller konkurs

börjas än två år.

2 mom. År, då inteckningshafvare

vill söka betalning ur tomträtten,

denna från en till annan

öfverlåten utan att nye tomträttshafvaren

sökt inskrifning af sitt

fång, må utan hinder af öfver
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

låtelsen förre tomträttshafvaren

sökas. År tvist om tomträttshafvarens

fång antecknad i tomträttsprotokollet,

må den sökas, hvilken

såsom tomträttshafvare har tomten

i besittning.

Hvad sålunda stadgats skall

jämväl gälla i fråga om uppsägning

af intecknad gäld.

(Utskottets förslag.)

låtelsen förre tomträttshafvaren

sökas. År tvist om tomträttshafvarens

fång antecknad i tomträttsprotokollet,

må den sökas, hvilken

såsom tomträttshafvare har tomten

i besittning.

Hvad sålunda stadgats skall

jämväl gälla i fråga om uppsägning

af intecknad gäld.

9 §•

1 mom. Inteckning i tomträtt skall förnyas i den ordning här

nedan i 2 mom. sägs, första gången inom tio år sedan den beviljades

och sedermera inom tio år från hvarje förnyelse. Sker det ej, vare

inteckningen förfallen, ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åtgärd,

som i 11 § andra stycket sägs.

Har rätten förklarat ansökan om inteckning hvilande, skall inom

tio år därefter och sedermera inom hvart tionde års slut ansökningen,

där den fortfarande är hvilande, åter af sökanden hos rätten anmälas.

Sker det ej, vare ansökningen förfallen.

2 mom. Vill någon låta förnya inteckning, uppvise hos rätten

fordringshandlingen i hufvudskrift; och varde bevis om förnyelsen där

tecknadt å handlingen. Sökanden stånde ock fritt att inför annan

underrätt förete inteckningsh an dlingen; den rätt läte, då sådant sker, i

sitt tomträttsprotokoll korteligen intagas hvad handlingen innehåller

med dag och årtal, då den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad,

när och under hvilken paragraf i protokollet det skedde, och när

inteckningen förnyades, nedsattes eller annorledes förändrades, om det

skett; teckne ock bevis å handlingen, att den varit företedd till vinnande

af inteckningsförnyelse; sedan ingifve sökanden protokollet häröfver till

den rätt, som inteckningen beviljat, inom tid, som i 1 mom. sägs; och

vare detta så gillt, som om handlingen där blifvit företedd.

Går tiden, inom hvilken inteckning i tomträtt, som afser tomt

å landet, bör förnyas, till ända innan nästa lagtima ting, må inteckningen

förnyas på urtima ting, hvilket domaren har att på anmälan

af inteckningens innehafvare och på hans bekostnad inom sagda tid

hålla; vare dock inteckningshafvaren skyldig att å nästa lagtima ting

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

förete inteckningshandlingen eller rättens bevis om förnyelsen att i

tomträttsprotokollet införas. Försummar han det, vare förnyelsen utan

verkan.

10 §.

Vill tomträttshafvaren i stället för en inteckningshandling sätta

en eller flera andra handlingar innefattande medgifvande af inteckning,

som i 1 § sägs, för intecknade beloppet, ingifve till rätten inteckningshandlingen

jämte den eller de handlingar, som skola sättas i stället;

och göre rätten om utbytet anteckning i tomträttsprotokollet samt

åteckne handlingarna bevis om utbytet, anmärke ock å den eller de

nya inteckningshandlingarna hvad för inteckningsrättens bedömande är

åt betydelse. Utbyte, hvarom nu sagts, må ock ske på begäran af

inteckningshafvare, där det visas, att tomträttshafvaren samtyckt till

åtgärden.

n §•

Där tomträttshafvaren det äskar och till rätten ingifver inteckningshandlingen,

varde inteckningen dödad helt och hållet eller till viss del;

och teckne rätten å handlingen bevis om dödandet. Åskas sådan åtgärd

af annan än tomträttshafvaren, må ock inteckningen dödas, där det

visas, att tomträttshafvaren samtyckt till åtgärden.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, skall hvad i

första stycket är stadgadt i fråga om intecknings dödande äga motsvarande

tillämpning. År tomträtten besvärad af flera inteckningar,

må ej någon af dem sättas efter annan, med mindre den tillika sättes

att gälla efter den eller de inteckningar, hvilka äga lika eller bättre

rätt än denna.

12 §.

1 mom. Sker försäljning af tomträtt i den ordning utsökningslagen

bestämmer, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen

erlagts, tomträtten icke vidare häfta för intecknadt belopp,

som enligt borgenärsförteckningen faller utom hvad af köpeskillingen

täckes, ej heller för belopp, som af köpeskillingen täckes men faller

utom det för försäljningen bestämda lägsta budet, där ej köparen fått

afräkna beloppet å köpeskillingen såsom i 131 § utsökningslagen sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Anteckning därom skall, sedan till rätten eller domaren inkommit handling,

som visar köpeskillingens fördelning, införas i tomträttsprotokollet,

i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden och å landet å nästa

rättegångsdag under lagtima ting.

2 mom. Varder i enlighet med gällande bestämmelser om jords

eller lägenhets afstående för allmänt behof eller om ändring eller utrifning

af vattenverk tomträtt afträdd och löseskillingen å behörig ort nedsatt,

skall hvad sålunda afträdts ej vidare häfta för inteckning, som meddelats

i tomträtten; skolande därom, sedan till rätten eller domaren inkommit

anmälan om förhållandet, göras anteckning i tomträttsprotokollet

så som i 1 mom. sägs.

3 mom. Kommer vid fördelning af ersättning, som enligt lagen

om dikning och annan afledning af vatten tillkommer vattenverksägare

för skada eller intrång, eller af lösen för mark, som jämlikt bestämmelserna

i grufvestadgan afträdts till grufägare, betalning att utfalla å

hufvudstolen af inteckning i tomträtten, eller utfaller vid fördelning af

medel, som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas mellan

rättsägare i tomträtt ändå att försäljning af tomträtten ej skett, betalning

å hufvudstolen af intecknad fordran, hvarför utmätning skett, vare

inteckningen till motsvarande belopp utan verkan; och värde därom,

sedan fördelningen visats vara godkänd eller hafva vunnit laga kraft,

anteckning gjord i tomträttsprotokollet som nyss sagts.

13 §.

Har intecknad fordringshandling blifvit inlöst af tomträttshafvaren

eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för handen, att

inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen ånyo utgifvas

med oförändrad inteckningsrätt.

Innehafves inteckningshandling, när tomträtten utmätningsvis säljes,

af tomträttshafvaren, äge denne vid försäljningen tillgodonjuta samma

rätt, som skulle tillkomma annan innehafvare af inteckningen; dock att,

där i handlingen ränta är förskrifven, sådan ej må räknas tomträttshafvaren

till godo. År tomträttshafvaren försatt i konkurs, äge konkursboet

den rätt nu sagts.

Finnes, när tomträtten utmätningsvis säljes, att tomträttshafvaren

gjort afbetalning å belopp, hvarför tomträtten på grund af inteckning

häftar, eller att inteckning i tomträtten belånats till lägre belopp än

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

det, hvarå den lyder, skall i fråga om den del af intecknade beloppet,

som icke tillkommer inteckningshafvaren, hvad i andra stycket är stadgadt

äga tillämpning; dock att inteckningshafvaren för sin fordran äger

företräde.

14 §.

1 mom. Har tomträttshafvaren gjort afbetalning å intecknadt

belopp, vare inteckningshafvaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig

att på begäran af tomträttshafvaren och mot förskott af nödig kostnad

uppvisa inteckningshandlingen vid rätten för af betalningens antecknande

i tomträttsprotokollet; skolande, när sådant sker, ej mindre i protokollet

anmärkas, att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt för afbetalade

beloppet, än äfven handlingen förses med bevis därom.

Uppvisande, hvarom nu är sagdt, må ock ske vid annan underrätt.

Den rätt läte, då sådant sker, i sitt tomträttsprotokoll korteligen

anteckna hvad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då

den utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under

hvilken paragraf i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades,

nedsattes eller annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen

bevis, som ofvan är sagdt. Sedan göre tomträttshafvaren om

uppvisandet anmälan hos rätten i den ort, där tomten ligger, för antecknande

i dess tomträttsprotokoll och ingifve tillika den andra rättens

protokoll i ärendet.

Sedan anteckning om afskrifning, efter ty nu är sagdt, skett i

tomträttsprotokollet, må, där tomträttshafvaren det äskar och tillika

ingifver handling innefattande medgifvande, som i 1 § sägs, inteckning

till belopp motsvarande hvad sålunda afskrifvits meddelas att gälla med

förmånsrätt näst efter inteckningshafvarens återstående fordran; vare

ock tomträttshafvaren Öppet att utan inteckningshandlingens företeende

få inteckningen dödad till belopp motsvarande hvad som afskrifvits.

2 mom. Utmätes tomträttshafvaren tillkommande rätt till andel i

inteckning, eller varder tomträttshafvare, hvilken sådan rätt tillkommer,

försatt i konkurs, vare inteckningshafvaren, ändå att han annat sig

betingat, pliktig att på begäran af utmätningsmannen eller sysslomännen

i konkursen uppvisa inteckningshandlingen för afskrifning, såsom i 1

mom. sägs, af det tomträttshafvaren tillkommande beloppet. Sedan afskrifning

sålunda skett, må inteckning å det afskrifna beloppet med

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ränta på ansökan af utmätningsmannen eller sysslomännen meddelas,

ändå att inteckningsmedgifvandet icke är tecknadt å sådan handling,

som i 1 § sägs. Handling, på grund hvaraf inteckning sålunda meddelas,

skall innehålla, att beloppet förfaller till betalning sex månader

efter uppsägning.

16 §.

Har vid försäljning af tomträtt i den ordning utsökningslagen

bestämmer borgenär, som i tomträtten har inteckning för fordran, ägt

taga betalning ur köpeskillingen, men låter han efter öfverenskommelse

med köparen intecknadt belopp, som kunnat ur köpeskillingen gäldas,

kvarstå i tomträtten, vare den, som personligen svarade för fordringen,

fri från ansvarighet för sådant belopp. Lag samma vare i fråga om

belopp, som köparen i egenskap af inteckningshafvare fått afräkna å

köpeskillingen.

18 §.

Då tomträtt blifvit utmätt eller förordnande, som i 28 § utsökningslagen

sägs, meddelats om sådan rättighets försäljning, så ock då vid

tomträttshafvares konkurs borgenärerna äskat, att tomträtt, som hör till

konkursboet, skall försäljas i den ordning, som om utmätt fast egendom

är stadgad, skall, sedan bevis härom till rätten eller domaren inkommit,

beviset^ vid rätten uppläsas och i tomträttsprotokollet införas, i stad å

nästa rättegångsdag lör inteckningsärenden och a landet å nästa rättegångsdag

under lagtima ting. Inkommer anmälan, att utmätningen

upphäfts eller att frågan om tomträttens försäljning eljest förfallit, varde

ock sådant i protokollet antecknadt.

Har tomträtten blifvit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer,

värde anteckning därom, efter ty i första stycket sägs, i tomträttsprotokollet

införd, när handling, som visar köpeskillingens fördelning,

till rätten eller domaren inkommer.

22 §.

Vid rätten skall i öfverensstämmelse med tomträttsprotokollet föras

bok så inrättad, att däraf lätteligen kan ses: hvarje tomträtt, däri inteckning

blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet af

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

fordran, hvarför inteckning är sökt, så ock, där inteckning blifvit beviljad

eller afslagen, förnyad, nedsatt eller dödad, eller ock ansökan

om inteckning blifvit förklarad hvilande eller därefter åter bos rätten

anmäld, tiden då sådant skedde. Då enligt 7, 10, 12, 14 eller 18 §

anteckning skett i protokollet, varde ock det i boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

_ Å protokollsutdrag, som utfärdas i inteckningsärende, skall tecknas

afskrift af hvad om ärendet blifvit infördt i boken.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

Hvad i lagen om hvad iakttagas skall i afseende å införande af

lagen om ändring i vissa delar af förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom stadgas om sådan inteckning skall

äga motsvarande tillämpning i fråga om inteckning i tomträtt.

6:o) Lag

om ändring af vissa bestämmelser i konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 9 §, 36 § 4 mom., 51, 54—57, 67 och

90. §§i § 2 mom. samt 122—126 §§ konkurslagen skola erhålla

följande ändrade lydelse:

9 §.

Vid konkursansökning foge gäldenär uppteckning å boets egendom

och gäld, med uppgift å borgenärers namn och hemvist, så ock å de

böcker och handlingar, som boet röra; och vare uppteckningen med

edsförpliktelse underskrifven. År ej bouppteckning bifogad, eller uppBihang

till Riksdagens protokoll 1912. 9 sand. 47 höft. (Nr 51.) 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

står konkurs i följd af borgenärs yrkande och aflämnar ej gäldenär vid

förklarings afgifvande bouppteckning; varde, i stad af rätten och å

landet af domaren, förordnande genast meddeladt magistratsperson,

kronofogde, länsman, rättens betjänt eller annan lämplig person att uppteckningen

utan dröjsmål förrätta; och åligge gäldenären att allt, som

till boet hörer, under edsförpliktelse redligen uppgifva. Kan ej fullständig

uppteckning genast ske, bör skriftlig uppgift å borgenärerna

och deras hemvist rätten eller domaren ofördröjligen tillställas.

Då konkurs uppstått, varde förordnande genast meddeladt person,

som nu nämnd är, att gäldenär böcker och andra handlingar, som hans

rörelse angå, under försegling sätta eller i förvar taga, så ock, där rätten

eller domaren så nödigt anser, att låta konkursboets kända egendom under

säker vård hållas och boets angelägenheter bevakas intilldess, såsom framdeles

sägs, gode män utsedde blifvit. År ej bouppteckning af gäldenären

ingifven, varde förordnande, på sätt nyss nämndt är, alltid meddeladt.

På yrkande af gäldenären eller någon af borgenärerna äge rätten eller

domaren att i stället för förordnande, hvarom nu är nämndt, uppdraga

åt en eller flere skicklige män att boet jämte de böcker och handlingar,

som nämnda äro, omhändertaga och med den befogenhet, som tillkommer

gode män, boet förvalta, intilldess gode män utsedde blifvit.

Varder annan än den, som domare- eller tjänsteed aflagt, till förrättningsman

enligt denna paragraf förordnad; svärje inför rätten eller

domaren, att han det uppdrag redligen fullgöra skall; och klafve sedan

samma plikt och njute lika skydd, som enligt lag tillkommer dem,

hvilka rättens ärenden gå.

Utvisar bouppteckningen, att fast egendom finnes i boet, skall om

konkursen göras anteckning i inteckningsprotokollet samt i inteckningseller

fastighetsboken, å landet å nästa rättegångsdag under lagtima

ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden. Ligger

egendomen inom annan rätts domvärjo, skall för verkställande af sådan

anteckning ofördröjligen till rätten eller domaren i den ort, där egendomen

ligger, insändas bevis om konkursen jämte utdrag "ur bouppteckningen.

36 §.

4 mom. År under de sista trettio dagarna före konkursens början

pant af gäldenären lämnad för skuld, vid hvars tillkomst sådan säkerhet

ej varit betingad, vare pantsättningen utan verkan, där borgenärerna

det påstå. Har under sagda tid borgenär sökt inteckning i fast egen
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Rungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

dom för fordran, vid hvars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, vare

han pliktig att, där borgenärerna det påstå, återställa inteckningshandlingen

till konkursboet eller lör verkställande af utbyte efter ty därom

är stadgadt hålla den till banda; dock att hvad sålunda är föreskrifvet

icke skall äga tillämpning å inteckning, som inom den i 11 kap. 2 §

jordabalken stadgade tid sökts för fordran, som där afses.

51 §.

1 mom. Finnes i boet fast egendom, äga borgenärerna hos vederbörande

myndighet äska försäljning däraf i den ordning utsökningslagen

bestämmer. Ej må försäljning annorledes ske, där ej borgenärerna i

den ordning 59 och 60 §§ stadga sådant besluta eller, där fråga är

om försäljning annorledes än å offentlig auktion, alla vid sammankomsten

närvarande borgenärer så ock gäldenären därtill samtycka.

2 mom. Lös egendom må ej säljas annorledes än å auktion, den

där blifvit lagligen kungjord, där ej borgenärerna i den ordning, som

i 59 och 60 §§ stadgas, besluta, att egendomen eller någon del däraf

må säljas under hand, samt rättens ombudsman efter gäldenärens hörande

därtill lämnar bifall. Lös egendom, däri borgenär har panträtt

eller annan förmånsrätt, som endast i viss egendom gäller, må ej i

något fall utan hans samtycke säljas utom auktion.

Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas, äga borgenärerna, där

fartyget finnes å ort inom riket, hos vederbörande utmätningsman äska

försäljning i den ordning, som om dylik egendom, den där blifvit utmätt,

särskildt är stadgad. År fartyg, som säljas skall, för gäld intecknadt,

må det ej annorledes än utmätningsvis säljas, med mindre

inteckningshafvare, hvilkens rätt är af försäljningen beroende, därtill

samtycker och för inteckningens dödande aflämnar inteckningshandlingen

till den, som af inteckningshafvaren och köparen utses.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans

fasta egendom säljas, läte sysslomännen, innan försäljning sker, anskaffa

särskild inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet,

där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske af inteckningshandling,

som innehafves af gäldenären och för hvilken han är

personligen ansvarig, vare sysslomännen pliktiga att, där ej gäldenären

medgifver, att handlingen må försäljas med bibehållande af hans ansvarighet,

förse handlingen med påskrift, hvarigenom gäldenären frikallas

från ansvarighet.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

{Utskottets förslag.)

54 §.

Har borgenär lös egendom i pant eller eljest under panträtt i

handom, eller har fartyg eller gods i fartyg tagits i mät för fordran,

för hvilken borgenären har sådan rätt till fartyget eller godset, som i

11 kap. sjölagen sägs, eller har eljest för fordran lös egendom blifvit

utmätt inom den tid och på det sätt, att, enligt hvad särskildt är stadgadt,

förmånsrätt i den egendom för samma fordran uppkommit; äge borgenären

besörja, att den pant eller egendom å offentlig auktion såld varder,

där ej gode männen eller sysslomännen vilja den lösa; skolande försäljningen,

där egendomen utgöres af fartyg eller gods i fartyg, ske i den

ordning, som om dylik egendom, den där blifvit utmätt, särskildt är

stadgad. Där ej egendomen utmätningsvis försäljes, läte borgenären

gode männen eller sysslomännen minst en månad förut veta, när försäljningen

skall ske, och vise för dem reda för hvad som influtit.

Vill ej borgenären om försäljningen föranstalta, som nu sagdt

är, äge sysslomännen därom besörja. Dock må inteckning i fast

egendom, hvilken blifvit af fastighetsägaren lämnad såsom pant, icke

af sysslomännen säljas, utan äge de allenast låta sälja den rätt till

andel i inteckningen, som, efter ty särskildt är stadgadt, må tillkomma

gäldenären.

55 §.

Gode män eller sysslomän må, efter samråd med rättens ombudsman,

i män af influtna tillgångar, medgifva borgenär, som har fordran,

den där enligt 4 eller 5 § i 17 kap. handelsbalken med förmånsrätt

utgå bör, att betalning därför före tiden för fordringarnas granskning

lyfta, dock bör borgenären förut hafva gifvit sin bevakningsinlaga till

rätten eller domaren in: vare ock pliktig ställa borgen för hvad han

lyfter, där ej borgenärerna, vid sammankomst, lyftning utan borgen

medgifva.

Då inställelsedagen förbi är, må andra borgenärer, som förmånsrätt

för sina bevakade fordringar hafva, medgifvas, på sätt nyss är

sagdt, att betalning ur tillgångarna lyfta, sedan de, där edgång äskats,

sådan fullgjort. Kronan vare dock ej pliktig att borgen ställa.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 51. 117

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

56 §.

Vägras lyftning, där den enligt föregående paragraf medgifvas

må, äge borgenär att sig därom hos rätten anmäla, och gifve rätten

däröfver utslag.

57 §.

Varder auktion å boets fasta

egendom utsatt att hållas i den ordning

utsökningslagen stadgar, åligge

det gode männen eller sysslomannen

att före auktionen eller, där jämlikt

102 § samma lag särskildt sammanträde

skall hållas, före det sammanträde

till auktionsförrättaren aflämna

behållning, som under deras förvaltning

af egendomen uppkommit. Behållning,

som ej sålunda aflämnas,

skall, innan slutlig utdelning sker,

öfverlämnas till öfverexekutor, som

Jim'' att mellan rättsägarne uppgöra

likvid i den ordning utsökningslagen

bestämmer i fråga om medel, som

influtit under tvångsförvaltning.

57 §.

Varder auktion å boets fasta

egendom utsatt att hållas i den ordning

utsökningslagen stadgar, åligge

det gode männen eller sysslomännen

att före auktionen eller, där jämlikt

102 § samma lag särskildt sammanträde

skall hållas, före det sammanträde

till auktionsförrättaren aflämna

behållning, som under deras förvaltning

af egendomen uppkommit. Behållning,

som ej sålunda aflämnas,

skall, innan slutlig utdelning sker,

öfverlämnas till öfverexekutor att på

sätt och i den ordning utsökningslagen

bestämmer i fråga om medel,

som influtit under tvångsförvaltning,

mellan rättsägarne fördelas.

67 §.

Arfvode till gode män och till sysslomän bestämmes af borgenärerna

; ej må det för sysslomän efter tid räknas. God man eller

syssloman äge ej att för egen del, där han själf är borgenär, eller

såsom ombud för annan deltaga i borgenärernas beslut därutinnan.

Nöjes ej god man eller syssloman med beslutet, eller menar någon

borgenär, eller gäldenären, att arfvodet blifvit för högt bestämdt; lägge

rätten dem emellan, som skäligt pröfvas.

När beslut angående arfvode till sysslomännen fattas, skola borgenärerna

tillika föreslå arfvode till rättens ombudsman. Det förslag

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

skall, jämte det i ärendet förda protokoll, ingifvas till rätten, som därefter

bestämmer hvad skäligen må rättens ombudsman i arfvode tillerkännas.

Ej må arfvode njutas förr än gode män eller sysslomän slutlig

reda för sig gjort.

Finnes i boet egendom, som är intecknad eller däri särskild förmånsrätt

eljest äger rum, må ej till förfång för dem, som hafva inteckning

eller eljest äga förmånsrätt i egendomen, utgå högre arfvode

än som skäligen motsvarar besväret med egendomens vård och skötsel.

90 §.

Borgenär, som för sin fordran har lös pant i handom eller inteckning

i gäldenärens fasta gods eller i denne tillhörigt fartyg eller rätt

till betalning ur fartyg, frakt eller gods i fartyg, som i 11 kap. sjölagen

sägs, njute, där han fordringen i konkursen icke bevakat, ej rätt

till betalning ur annan konkursboets egendom än den, som för fordringen

sålunda häftar. Sådan borgenär vare ock pliktig, där det äskas, att,

innan han betalning ur egendomen njuta må, sin fordran med den i

82 § föreskrift^ borgenärsed fästa. Åskas sådan ed; förelägge rätten

eller domaren, såsom i 86 § sägs, borgenären viss tid, från det han af

föreläggandet erhållit del, att till rätten eller domaren ingifva bevis, att

han föreskrifven ed aflagt: utsätte ock viss tid af högst en månad,

inom hvilken den, som edgången yrkat, har att delgifvandet ombesörja

och med bevis därom inkomma, vid den påföljd för underlåtenhet däraf,

som i sistnämnda paragraf stadgas. Ej må i detta fall föreläggandets

införande i tidning såsom delgifning godkännas.

Försummar borgenären att inom den föreskrifna tiden med eagångsbevis

inkomma eller laga förfall därför visa; då må egendomen, såsom

annan konkursboets tillhörighet, af gode männen eller sysslomännen om

händer tagas, och utdelning därutur ske till andra borgenärer, som sina

fordringar lagligen bevakat: fullgör han edgången innan sådan utdelning

skett; vare vid sin rätt till betalning ur egendomen bibehållen.

117 §.

2 mom. Utgår fordran med förmånsrätt, njutes därå full ränta

till den dag, som för utdelning bestämmes, där borgenären ej dessförinnan

fått uppbära betalning. År för fordran, hvarom nu sagdt är,

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ränta ej utfäst och viss betalningstid ej heller bestämd; varde ändå

ränta till fem för hundrade om året därå beräknad från den dag, den

offentliga stämningen utfärdad blek

122 §.

Kommer borgenär, som efter inställelsedagen fordran anmält, och

bos syssloman visar sig hafva bevakningshandlingar till rätten eller

domaren ingifvit; då skall i utdelningsförslag, om hvars framläggande

å viss dag kungörelse ej redan blifvit utfärdad, utdelning å hans fordran

beräknas; och varde beloppet afsatt till dess fordringen granskad och

pröfvad blifvit.

Varder den fordran godkänd; äge borgenären rätt att af de konkursboets

tillgångar, som ej äro upptagna uti äldre utdelningsförslag än

det i första stycket omförmälda, först, så vidt återstående tillgångar

därtill förslå, erhålla utdelning till så stort belopp, som på hans fordran

löper i förhållande till hvad de andra redan uppburit, och tage sedan

med dem del i det, som af tillgångarna kan återstå: njute ock tillgodo

-den förmånsrätt, honom enligt lag tillkommer.

123 §.

Då slutlig utdelning sker, skall ock redovisning för boets förvaltning

framläggas.

Vill borgenär eller gäldenär förvaltningen, eller sysslomännens

-åtgärder i ett eller annat afseende klandra; instämme klandret till den

rätt, under hvars dom konkurssaken lyder, inom tre månader från den

dag, å hvilken den för redovisningens granskning utsatta sammankomst

upplöstes; och varde klandret pröfvadt, ändå att konkurssaken i högre

rätt fullföljes.

124 §.

Sedan all konkursboets tillgängliga egendom blifvit i penningar

förvandlad, och den för slutliga utdelningen däraf bestämda dag tilländagått,

anses konkursen afslutad, ändå att dom öfver bevakade tvistiga

fordringar ej fallen är, eller någon ytterligare tillgång, i följd af rätte
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(.Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

gång eller annorledes, sedermera för boet uppkomma kan; yppas sådan

tillgång, varde den, på sätt förut stadgadt är, bland borgenärerna

fördelad.

År fast egendom, som hör till boet, icke försåld, vare det ej

binder för konkursens afslutande, där auktion å egendomen hållits i den

ordning utsökningslagen bestämmer eller borgenärerna efter inställelsedagen

besluta, att konkursen skall afslutas, ändå att sådan auktion ej

hållits. Har borgenär i konkursen bevakat fordran, hvarför egendomen

häftar enligt 17 kap. 9 § handelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken

eller som skall ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad

fordran, må dock icke utan hans samtycke konkursen afslutas, utan att

auktion hållits som nu sagts.

Då konkurs bör såsom afslutad anses, göre rättens ombudsman

genast anmälan därom till rätten eller domaren; gifve ock om konkursens

afslutande bevis till gäldenären, om han det äskar. Vägrar

ombudsmannen att meddela gäldenären äskadt bevis, pröfve rätten, om

laga skäl för den vägran är.

125 §.

Nu varder under förvaltningens lopp, förr eller senare, uppenbart,

att konkursboets tillgångar ej förslå till kostnaderna för boets utredning

och konkurssakens behandling; då skall rättens ombudsman, med företeende

af gode männens eller sysslomännens därom afgifna framställning,

förhållandet hos rätten anmäla, och äge rätten förordna, att

vidare behandling af konkurssaken ej äger rum, därest ej inom trettio

dagar borgenär eller gäldenären visar, att tillräckliga medel för konkurssakens

fortsättning äro att tillgå.

Finnes ej i boet tillgång till gäldande af kostnaden för den offentliga

stämningens kungörande och kallelsebrefs afsändande, njute rätten

eller domaren ersättning af allmänna medel, för hvad till sådant ändamål

förskjutet blifvit.

126 §.

Har konkurs afslutats utan att fast egendom, som hör till boet,

gått till försäljning, ankomme på fastighetens ägare att därom göra

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(•Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

anmälan hos rätten i den ort, där egendomen ligger; skolande, när

förhållandet styrkes, anteckning därom göras i inteckningsprotokollet

samt i intecknings- eller fastighetsboken.

9 Den pa lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall icke

tillämpas i konkurs, som börjats före nämnda dag.

7:o) Lag

om ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 18 september 1862 huru gäld

vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående undanskiftande

af egendom i död makes bo.

Härigenom förordnas, att 2 § i förordningen den 18 september 1862

huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående

undanskiftande af egendom i död makes bo skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Vill den, som i den dödas bo äger förfallen fordran, därför njuta

betalning ur boet innan tid till egendomsafträde ute är efter hvad i 5

eller 7 § sägs; ställe då borgen eller annan säkerhet för hvad han lyfter:

varder boets egendom därefter inom sagda tid till konkurs afträdd;

bevake han i konkursen sin fordran, såsom vore den ogulden, och njute

ej bättre rätt än han hade innan gäldenären dog: gifve ock, där det

lyftade, eller något däraf, honom i konkursen frångår, sådant till boet

ut, med laga ränta från lyftningsdagen.

Afyttras af stärbhusdelägare boet tillhörig fast egendom förr än en

månad förflutit, antingen från den dag, uppteckningen af boet slutad

var, eller, om bouppteckning inom föreskrifven tid ej förrättad blifvit,

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 sand. 47 käft. (Nr 51.) 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

från den dag, tiden därtill tilländagå^; vare öfverlåtelsen emot den dödas

borgenärer utan verkan, där konkurs efter den döda börjas inom sagda

tid, samt gode männen, sysslomännen eller borgenärerna i konkursen å

nya ägaren taga stämning och fortställa den sist en månad efter inställelsedagen:

har å egendomen lagfart ej blifvit sökt förr än efter

inställelsedagen; vare den klandertid, nu sagd är, beräknad från den dag,

lagfarten söktes. Enskild borgenär äge ock rätt återvinningstalan anställa

på sätt nämndt är: kungöre det dock, innan saken vid. domstolen

förekommer, för gode männen eller sysslomännen: försummar han det;

då må hans talan ej till pröfning upptagas.

År under tid, som i andra stycket sägs, inteckning i fast egendom

sökt på grund af stärbhusdelägares utfästelse eller ock, på grund af

utfästelse af den döda, för fordran, vid hvars tillkomst sådan säkerhet

ej betingats, gälle därom hvad i konkurslagen stadgas angående inteckning,

som blifvit sökt inom trettio dagar före början af konkurs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall icke

tillämpas i konkurs, som börjats före nämnda dag.

8:o) Lag

om ändrad lydelse af 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt

till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 4 kap. 9 § i lagen den 14 juni 1907

om nyttjanderätt till fast egendom skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Hvad i utsökningslagen och konkurslagen är stadgadt angående

fast egendom och inteckning däri samt om fastighetsägaren tillkommande

rätt ti]1 andel i sådan inteckning skall äga motsvarande tillämpning i

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

fråga om tomträtt och. inteckning däri samt tomträttshafvaren tillkommande

rätt till andel i sådan inteckning; skolande hvad i 82 § utsökningslagen

samt 36 § 1 mom. och 37 § konkurslagen sägs angående

lagfart gälla om inskrifning, hvarom ofvan i 5 § sagts.

Hvad angående fast egendoms afstående för allmänt behof är stadgadt

skall ock äga motsvarande tillämpning i fråga om tomträtt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

9:o) Lag

om ändrad lydelse af 17 kap. 6, 9 och 16 §§ handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 6, 9 och 16 §§ handelsbalken

skola erhålla följande ändrade lydelse:

6 §•

Den, som äger rätt till tionde, ränta eller annan sådan afgäld af

fast egendom, njute ock företräde till betalning ur egendomen, i hvems

hand den vara må, där ej afgälden stått inne längre än ett år efter

förfallo dagen. Samma förmånsrätt tillkomme ock jordägare, som åt

annan upplåtit sin fasta egendom, i de denne tilhöriga lösören och

byggnader, som å egendomen finnas, samt, där tomträtt eller vattenfallsrätt

upplåtits, i den upplåtna rättigheten med hvad därtill hör, för arrende

eller afgäld, som till jordägaren skall utgå, samt för jordägaren åliggande

utskyld eller annan afgift, som bort af egendomens innehafvare gäldas,

dock ej för fordran, som förfallit'' till betalning tidigare än ett år före

utmätning eller början af konkurs, så ock för husröta eller vanhäfd,

där sådan ersättning skall utgå. Har jordägare lämnat arrendator

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungi. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

kreatur, redskap eller annat till egendomens bruk, njute jordägaren lika

rätt för lega, som ej stått inne längre än nyss sagts, äfvensom för ersättning,

där sådan bör utgå, för hvad sålunda blifvit arrendator!! lämnadt.

Därefter njute borgenär, som har inteckning i tomträtt eller vattenfallsrätt,

förmånsrätt i tomträtten eller vattenfallsrätten med hvad därtill

hör från den dag inteckningen söktes. Finnas i tomträtten eller vattenfallsrätten

flera inteckningar, njute den, som tidigare sökt inteckning,

företräde och de, som sökt inteckning samma dag, lika rätt.

9 §•

1 mom. Har någon i gäldenärs fasta egendom inteckning för

fordran, äge näst efter fordringar, hvarom i 6 § förmäles, förmånsrätt i

samma egendom från den dag inteckningen söktes. Finnas i egendomen

flera inteckningar, njute den, som tidigare sökt inteckning, företräde och

de, som sökt inteckning samma dag, lika rätt; dock att inteckning, som

inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid sökes för ogulden

köpeskilling, skall gifva företräde framför annan inteckning för köparens

gäld, ändå att denna inteckning sökts tidigare.

2 mom. Har någon inteckning i gäldenärs fasta egendom för rätt

till afkomst eller annan förmån af egendomen, njute för hvad han enligt

lag äger att ur egendomen utbekomma enahanda förmånsrätt som inteckning

för fordran enligt 1 mom. medför.

3 mom. Har fast egendom blifvit utmätt för fordran, hvarför

egendomen icke på grund af inteckning häftar, äge borgenären, där icke

utmätningen upphäfves eller går åter, förmånsrätt till betalning ur den

utmätta egendomen, såsom vore inteckning för hans fordran beviljad

den dag utmätningen skedde; dock att, om inteckning sökes samma dag

utmätningen sker, utmätningen har företräde. Inträffar konkurs, såsom

i 8 § sägs; äge den förmånsrätt ej rum.

16 §.

År gods att tillgå, sedan förmånsrättsägande borgenärer sin rätt

njutit, som nu är sagdt; njute såväl de, för hvad i full betalning af

deras fordringar brustit, som ock alla öfriga borgenärer, med undantag,

som i 18 § nämnes, lika betalning hvar i förhållande till sin fordran.

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Har under konkursen fast egendom, som hör till boet, blifvit till

gäldande af fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning eller

enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar, utbjuden till försäljning i den

ordning utsökningslagen bestämmer men försäljning icke kommit till

stånd, äge innehafvare af sådan fordran, där han själ!’ äskat försäljning

^ fordringens gäldande eller har sämre rätt än den, som sålunda äskat

försäljning, njuta betalning för sin fordran såsom i första stycket sägs

utan hinder däraf, att den fasta egendomen fortfarande häftar för

fordringen; har den bjudna köpeskillingen lämnat tillgång till betalning

af någon del af den fordran, till hvars gäldande försäljning skolat ske,

äge fordringens innehafvare allenast för återstoden den rätt nu sagts.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

10:o) Lag

om ändrad lydelse af 17—22 §§ i förordningen den 15 oktober 1880,

innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af

järnväg under konkurs.

Härigenom förordnas, att 17—22 §§ i förordningen den 15 oktober

1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och

utmätning af järnväg, så ock i fråga om förvaltning af järnväg under

konkurs skola erhålla följande ändrade lydelse:

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(iUtskottets förslag)

ii §•

Utmätes järnväg, som begagnas för allmän trafik, då skall, efter

därom enligt 85 § ntsökningslagen erhållen anmälan, äfvensom i det

fall att öfverexekutor omedelbart förordnat om järnvägens försäljning,

öfverexekutor, ehvad borgenär gör yrkande, som i 80 och 81 §§ samma

lag omförmäles, eller icke, genast förordna en eller, där så nödigt anses,

flera erfarna och sakkunniga män att i egenskap af sådana sysslomän,

som i nyssnämnda §§ afses, järnvägen omhändertaga och förvalta samt

om trafikens uppehållande i det omfång, som förut varit vanligt eller

eljest finnes lämpligt, besörja, intill dess järnvägen blifvit i laglig ordning

såld eller utmätningen eljest afslutats.

I fråga om kostnad, som för trafikens uppehållande enligt hvad

nu är sagdt åtgår och ej af inflytande inkomster betäckes, gälle hvad i

198 § utsökningslagen sägs.

18 §.

Auktion å utmätt järnväg skall förrättas af öfverexekutor samt

hållas å den ort, där ''han har sitt säte; och gånge därvid järnvägen

med allt hvad enligt 1 § därtill hör i ett utrop.

Hvad i 7 kap. utsökningslagen är stadgadt om tvångsförvaltning

af fast egendom skall icke äga tillämpning i fråga om järnväg.

Om förvaltning under konkurs.

19 §.

Varder järnväg, som begagnas för allmän trafik, till konkurs afträdd,

skall rätten eller domaren genast förordna en eller, där så nödigt

anses, flera erfarna och sakkunniga män att såsom förvaltare taga järnvägen

om händer och, intill dess å inställelsedagen i konkursen sysslomän

blifvit valda, besörja trafikens uppehållande i det omfång, som förut

varit vanligt eller eljest pröfvas lämpligt och med borgenärernas fördel

mest förenligt.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förvaltare må af konkursdomaren entledigas, om skäl därtill äro,

och annan förvaltare i ofvan stadgad ordning tillsättas.

Förvaltningen åligger att afgifva redovisning till konkursboets

syssloman. Vilja borgenärerna eller gäldenären den redovisning klandra,

göre det genom stämning inom natt och år, sedan redovisningen afgafs.

Beloppet af den förvaltare tillkommande godtgörelse bestämmes,

där stridighet därom uppstår, af konkursdomaren enligt de grunder,

som för motsvarande eller jämförlig befattning vid statens järnvägar

tillämpas.

Kostnad, som åtgår till järnvägens drift och förvaltning, skall utgå

af järnvägens afkastning och köpeskilling.

20 §.

Den tillåtelse att i visst fall före inställelsedagen sälja till konkursbo

hörande fast egendom, som följer af stadgandena i'' 13 och 47

§§ konkurslagen, gälle ej i fråga om järnväg, som blifvit till konkurs

afträdd.

Anses försäljning af järnvägen ej kunna utan förlust för borgenärerna

ske sa skyndsamt, som i konkurslagen för fast egendoms afyttrande

i allmänhet är bestämdt, och vill borgenär förty yrka uppskof

med försäljningen, göre det skriftligen senast å inställelsedagen i konkursen,

och varde yrkandet då af ordföranden föredraget för borgenärerna.

Med pröfningen af sådant yrkande skall anstå till det i 71 §

konkurslagen omförmälda förhör inför rättens ombudsman; tarfvas ej

sådant förhör, utsätte ordföranden och kungöre å inställelsedagen för

parterna viss tid och ort att inför ombudsmannen sammankomma för

att beslut i anledning af uppskofsyrkandet fatta, och varde emellertid

åtgärderna för järnvägens försäljning inställda. Å den dag, då uppskofsyrkandet

sålunda pröfvas bör, skola borgenärerna besluta, om och

på. huru lång tid uppskof med järnvägens försäljning skall äga rum,

hvilken tid dock ej må sättas längre än fem år från beslutets dag,

äfvensom, där så anses nödigt, bestämma de villkor, hvarpå järnvägen

må äfven före den beslutade uppskofstidens förlopp af boets syssloman

afyttras. Vid omröstning härom gälle såsom beslut den mening, hvarom,

bland närvarande borgenärer, de sig förena, hvilkas fordringar sammanräknade

utgöra största beloppet, så framt dessa borgenärer därjämte

utgöra minst en fjärdedel af de röstande. Kan beslut på sådant sätt ej

åstadkommas, vare frågan förfallen. Efter den genom borgenärernas

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

beslut bestämda tidens utgång må vidare uppskof med järnvägens försäljning

ej äga rum.

Har uppskof med järnvägs försäljning blifvit beslutet, på sätt i

andra stycket sägs, och varder, i brist på medel eller af annan orsak,

järnvägens eller dess tillhörigheters behöriga underhåll åsidosatt eller

trafiken ej vederbörligen vidmakthållen, då må, på talan af järnvägsstyrelsen,

som i nämnda hänseenden äger utöfva tillsyn öfver järnvägens

förvaltning, konkursdomaren förordna, att järnvägen utan hinder af uppskofsbeslutet

skall säljas.

21 §.

År järnväg intecknad, må den ej annorledes än utmätningsvis

försäljas under inteckningarnas värde sammanlagdt med det belopp, som

med förmånsrätt framför desamma enligt lag bör ur egendomen utgå,

med mindre bifall till försäljningen lämnas på sätt i 51 § konkurslagen

stadgas och inteckningshafvarne därtill samtycka.

Skall under konkurs försäljning af järnväg ske i den ordning

utsökningslagen bestämmer, skall därvid så förfaras som om försäljningen

ägde rum till gäldande af fordran, som i järnvägen äger bästa förmånsrätt,

och försäljning ske, ändå att innehafvaren af den fordran sådant

bestrider.

Hvad i 124 § konkurslagen är stadgadt om afslutande af konkurs

utan hinder däraf, att boets fasta egendom icke blifvit försåld, skall ej

äga tillämpning i fråga om järnväg.

22 §.

Den behållna inkomst, som järnvägen, efter afdrag för underhålls-,

förvaltnings- och annan kostnad, under konkursen gifver, skall af öfverexekutor

fördelas efter de enligt lag i allmänhet om borgenärers inbördes

företräde gällande grunder. Har uppskof med järnvägs försäljning

blifvit beslutadt, på sätt i 20 § sägs, skall den behållna inkomsten

årligen fördelas.

Utfaller vid fördelningen betalning å hufvudstol en af intecknad

fordran, skall inteckningen till motsvarande belopp vara utan verkan,

och åligger det i ty fall öfverexekutor att, sedan fördelningen blifvit

godkänd eller vunnit laga kraft, därom hos rätten göra anmälan och

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Lagutskottds utlåtande Nr 51.

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tillika insända fördelningslängden; skolande rätten, där sådan anmälan

inkommer, om förhållandet göra anteckning i inteckningsprotokollet och

fastighetsboken.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men icke äga

tillämpning, där utmätning skett eller förordnande enligt 28 § utsökningslagen

meddelats före nämnda dag, ej heller där konkurs börjats

före sagda dag.

11:o) Lagom

ändrad lydelse af 24 och 26 §§ i förordningen den 14 april 1866

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.

Härigenom förordnas, att 24 och 26 §§ i förordningen den 14

april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof

skola erhålla följande ändrade lydelse:

24 §.

Lösen för jord eller lägenhet, som afstås skall, så ock ersättning

för intrång, hvilken skall på en gång utgå eller blifvit beräknad för

sjkifva anläggningen, vare den, som jordens eller lägenhetens begagnande

yrkat, skyldig att till ersättningstaganden utgifva inom den för jordens

eller lägenhetens afstående eller upplåtande stadgade tid, eller, om ersättningsbeloppet

därförinnan ej hunnit bestämmas, inom tre månader

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 sand. 47 höft. (Nr 51.) 17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

efter det sådan bestämmelse skett. För betalning- af årlig afgift sätte

rätten nt tid, där parterna ej åsämjas.

Har ej öfverenskommelse om ersättningen träffats eller nämnden

sitt beslut meddelat inom deri tid, då jorden eller lägenheten afstås eller

upplåtas bör, må sådant ej hindra arbetets företagande, därest sökanden

hos Konungens befallningshafvande ställer full borgen för lösnings- eller

ersättningsbeloppet samt för kostnad och skada. Kronan vare för sådan

borgen fri.

År jord eller lägenhet, som afstås skall, in tecknad, varde ersättningsbeloppet

därför inom den för dess utgifvande här ofvan stadgade

tid nedsatt hos Konungens befallningshafvande, som kungör sådant

vederbörande ersättningstagande och inteckningsägare, samt likvid dem

emellan sedermera i laga ordning uppgör. År ersättningsbeloppet fastställdt

genom öfverenskommelse emellan den ersättningstagande och

den, som ersättningen gifvit, och förmenar inteckningsägaren värdet

hafva blifvit för lågt beräknadt, vare denne berättigad att, där ej full

likvid för hans fordran honom lämnas, äska jordens uppskattning af

nämnd, i den ordning förut i denna lag är vordet stadgadt; dock gånge

beslutet om jordens afträdande icke dess mindre i verkställighet.

Sådan talan, som efter 21 och 22 §§ föras kan, må ej heller utgöra

hinder för vederbörande att, sedan ersättningsbeloppet blifvit inom

stadgad tid erlagdt eller nedsatt, jorden eller lägenheten tillträda eller

begagna. Fördröjes utöfver nämnda tid betalningen; då skall, i händelse

någon till ersättning berättigad det yrkar, frågan om jordens eller

lägenhetens afstående eller begagnande, såvidt på hans rätt inverkar,

vara förfallen och ankomma på ny pröfning.

26 §.

År jord eller lägenhet, som, på sätt omförmäldt blifvit, är vorden

afträdd, intecknad, åligge Konungens befallningshafvande att, sedan ersättningsbeloppet

blifvit nedsatt, därom ofördröjligen göra anmälan å

landet hos domaren och i stad hos rätten. Utgör det som afträdts

allenast en del af den fastighet, hvari inteckningen är meddelad, och

har vid fördelning af ersättningen likvid utfallit å inteckningens hufvudstol,

åligge ock Konungens befallningshafvande att därom, sedan

fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, göra anmälan efter

ty nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.

Utan hinder däraf att fördelning af ersättning för afträdd jord

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

ägt ruin och blifvit godkänd eller vunnit laga kraft, äge intecknings-''

häfvare, hvars fordran icke blifvit till fullo betäckt, den rätt till talan,

som honom eljest, efter ty ofvan sägs, tillkommit.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall ej

tillämpas, där jorden blifvit afträdd före nämnda dag.

12:o) Lag
-

om ändrad lydelse af 71 § i''lagen den 20 juni 1879 om dikning- och annan

afledning af vatten.

Härigenom förordnas, att 71 § i lagen den 20 juni 1879 om

dikning och annan afledning- af vatten skall erhålla följande ändrade

lydelse:

År fäst egendom, för hvilken löseskilling blifvit nedsatt, intecknad,

åligge Konungens befallningshafvande att, sedan egendomen blifvit afträdd,

därom ofördröjligen göra anmälan å landet hos domaren och i

stad hos rätten. Utgör det som afträdts allenast en del af den egendom,

hvari inteckningen är meddelad, och har vid fördelning af löseskillingen

likvid utfallit å inteckningens hufvudstol, åligge ock Konungens befallningshafvande

att därom, sedan fördelningen godkänts eller vunnit laga

kraft, göra anmälan efter ty nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.

Har vid fördelning af ersättning, som i 67 § afses, likvid utfallit

å hufvudstol af intecknad gäld, vare lag samma.

Utan hinder däraf att fördelning af löseskilling eller af ersättning,

som i 67 § afses, ägt rum och blifvit godkänd eller vunnit laga kraft,

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

äge inteckningshafvare, hvars fordran icke blifvit till fullo betäckt, den

rätt, hvarom i 69 § 3 inom. förmäles.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall ej

tillämpas, där egendomen blifvit afträdd före nämnda dag.

13:o) Lag

om ändrad lydelse af 31 § i griifvestadgan den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att 31 § i grufvestadgan den 16 maj 1884

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Den lösen, grufägaren enligt 30 § bör erlägga för mark, som till

honom afträdes, skall bestämmas vid utmålsläggningen. Sämjas ej parterna

om beloppet, varde det af förrättningsmannen och gode männen

bestämdt efter uppskattning af marken till det värde, annan mark al''

enahanda beskaffenhet och godhet i orten högst gäller, med beräkning

att jordägaren ansvarar för räntor och utskylder af jorden.

Lösesumman skall å sådan kronojord, som under ständig besittningsrätt

innehafves, grufveskogar därunder inbegripna, tillfalla innehafvaren

af besittningsrätten, men eljest jordägaren, mot förbindelse för denne,

om jorden är åt annan till nyttjande upplåten, att hålla innehafvaren

skadeslös för den förlust, som genom mistningen af marken honom tillskyndas.

År marken intecknad, och hafva inteckningshafvarne ej medgifvit

jordägaren rätt att lyfta lösesumman, varde beloppet nedsatt hos Konungens

befallningshafvande, som har att fördela detsamma i den ordning,

som för fördelning af köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kung!. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

är stadgad; åliggande det Konungens befallningshafvande att, där Jikvid

utfallit å hufvudstol af intecknad gäld, därom ofördröjligen, sedan fördelningen

godkänts eller vunnit laga kraft, göra anmälan å landet hos

domaren och i stad hos rätten samt därvid tillika insända fördelningslängden.

Äfven i andra fall än nu sagts, må grufägaren, om han det

hellre vill, nedsätta lösesumman hos Konungens befallningshafvande,

som, på anmälan, håller densamma vederbörande tillhanda.

Betalning eller nedsättning af lösesumman jämte ränta därå från

den dag, utmålsförrättningen blifvit afslutad, skall fullgöras inom nittio

dagar därefter, vid påföljd, om det försummas, att grufägaren förverkat

utmålet och sin på mutsedeln grundade rätt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914, men skall ej

tillämpas, där marken blifvit afträdd före nämnda dag.

1Lag

om andrad lydelse af 6 § i lagen den 4 maj 1906 angående förbud i vissa

fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom.

Härigenom förordnas, att 6 § i lagen den 4 maj 1906 angående

förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Medelst inrop å exekutiv auktion äger bolag eller förening förvärfva

fastighet utan afseende å dess beskaffenhet.

Har bolag eller förening inropat fastighet å exekutiv auktion, skall,

där ej bolaget eller föreningen vinner godkännande af förvärfvet i den

ordning 5 § stadgar, fastigheten åter afyttras inom sådan tid, att lag
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag)

fart å fånget kan sökas förr än tre år förflutit från det auktionen vunnit

laga kraft. Har sistnämnda tid tilländagått, och framgår ej af vederbörande

domstols lagfartsprotokoll, att fastigheten är afyttrad, iörordne

Konungens befallningshafvande, o att fastigheten skall säljas å offentlig

auktion efter ty nedan sägs. A sådan auktion må fastigheten ej åter

inropas af samma bolag eller förening. Om hvad sålunda stadgats skall

erinran införas i det köpebref, som i anledning af den exekutiva auktionen

utfärdas.

Har Konungens befallningshafvande meddelat förordnande, som

ofvan förmäles, vare det gällande, ändå att fastigheten finnes hafva

varit af bolaget eller föreningen afyttrad eller sedermera afyttras; och

skall i öfrigt så anses samt med ärendet i tillämpliga delar så förfaras,

som hade enligt 28 § utsökningslagen meddelats förordnande om egendomens

försäljning till gäldande af fordran, som däri äger bästa förmånsrätt;

och skall försäljning ske, ändå att innehafvaren af den fordran

sådant bestrider. Hvad i fråga om fastighets försäljning och köpeskillingens

fördelning nämnda lag stadgar beträffande gäldenären, skall

i ärende, som nu sägs, lämpas till fastighetens ägare, och skall denne

vara pliktig att betala kostnad, som ej kan i enlighet med 198 § utsökningslagen

gäldas ur den försålda fastigheten.

Har inrop, hvarom i denna § sägs, skett för skyddande af någon

bolagets eller föreningens fordran eller rättighet, hvarför fastigheten på

grund af inteckning eller jämlikt 11 kapitlet 2 § jordabalken häftar; och

visas sannolika skäl, att fastigheten ej kunnat af bolaget eller föreningen

utan förlust afyttras, äge Konungen på därom gjord ansökan medgifva

anstånd med fastighetens afyttrande efter ty skäligt pröfvas. Sådan

ansökan skall sist inom tre år från det auktionen vunnit laga kraft ingifvas

till Konungens befallningshafvande, som därefter med eget utlåtande

öfverlämnar den till Konungen; och skall med förordnande, som

enligt denna paragraf ankommer på Konungens befallningshafvande,

anstå till dess ansökningen af Konungen pröfvats.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914 men icke äga

tillämpning, där Konungens befallningshafvandes förordnande meddelats

före nämnda dag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 51. 185

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

15:o) Lag

om ändrad lydelse af 1 § andra stycket och 2 § andra stycket i lagen den

18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande

i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet.

Härigenom förordnas, att 1 § andra stycket och 2 § andra, stycket

i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps

befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet

skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §■

2. Har sådan anteckning skett, vare lägenheten, där ej nedan

annorledes stadgas, fri från ansvar för inteckning för fordran, som meddelats

i stamhemmanet eller de! däraf; och skall inteckningen oafkortad

gälla i återstoden af den intecknade fastigheten.

2 §•

2. Har sådan anteckning skett och varder området från hemmanet

afsöndradt, vare, där ej nedan annorledes stadgas, den afsöndrade lägenheten

fri från ansvar för inteckning för fordran, som meddelats eller

meddelas i stamhemmanet eller del däraf; och skall inteckningen oafkortad

gälla i återstoden af den intecknade fastigheten.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

B) att Riksdagen måtte, i anledning af Kungl.

Maj:ts proposition nr 57, godkänna följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse af 154 och 156 §§ utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 154 och 156 §§ utsökningslagen skola

intill den 1 januari 1914, då den nu utfärdade lagen om ändring i vissa

delar af utsökningslagen träder i kraft, hafva följande ändrade lydelse:

154 §.

Har ej den, som vunnit kvarstad eller skingringsförbud, inom trettio

dagar, och den, som utverkat reseförbud, inom fjorton dagar efter det

öfverexekutors förordnande därom gafs, hos gäldenären genom lagsökning

sin fordran kraft eller sin talan till domstol instämt eller fullföljer han

ej genast eller å föreskrifven tid sin talan, där den hos öfverexekutor

eller domstol anhängig är; gånge kvarstaden eller förbudet åter. Har

i det fall, hvarom i 148 § skils, borgenär fört klagan mot öfverexekutors

utslag, såvidt därigenom betalning ej blifvit honom tillerkänd, må tiden

för talans instämmande räknas från den dag hofrättens utslag gafs.

Skall lagsökning eller stämning, hvarom nu är sagdt, delgifvas

genom kungörelse i allmänna tidningarna, kåfve den, som kvarstaden

eller förbudet vunnit, sin rätt förvarat, om första kungörandet skett

inom nu stadgad tid och hvad i öfrigt i ty fall föreskrifvet är rätteligen

fullgöres.

Där enligt lag eller författning det åligger den, som vill göra

viss fordran eller rätt gällande, att utföra sin talan hos myndighet i

annan ordning än efter stämning eller genom lagsökning, skall hvad

ofvan stadgats om påföljd af underlåtenhet att kräfva fordran eller instämma

eller fullfölja talan äga motsvarande tillämpning i fråga om

underlåtenhet att i föreskrifna ordningen anhängiggöra eller fullfölja

talan, som nu sagts.

År den, som kvarstad eller förbud vunnit, enligt stadgande i lag

eller författning eller enligt dom eller aftal förpliktad att låta sin talan

af skiljemän pröfvas eller vill lian göra gällande sådant anspråk på

ersättning på grund af jordbruksarrende, som må allenast genom syn

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

{Kung!. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

styrkas, åligge honom, vid äfventyr af kvarstadens eller förbudets återgång,

att inom tid, som ofvan för talans instämmande stadgats, ej

mindre skriftligen påkalla skiljedom eller syn med uppgift i förra fallet

å den eller de frågor, om hvilka skiljedom äskas, än äfven, där parterna

hvar för sig skola välja skiljemän eller synemän, skriftligen underrätta

motparten om sitt val.

156 §.

Prof vas de omständigheter, som föranledt kvarstad eller förbud,

ej vidare vara för handen, må kvarstaden eller förbudet af öfverexekutor

häfvas, så ock af domstol, då saken dit instämd är. Väckes eljest, därtill

vidmakthållande af kvarstad eller förbud förfarande, som i 154 §

f järde stycket sägs, blifvit anhängiggjordt, fråga om återgång af kvarstaden

^ eller förbudet, pröfve öfverexekutor efter omständigheterna, huruvida

sådan återgång skall äga rum eller om och på hvad villkor kvarstaden

eller förbudet må bestå.

C) att Riksdagen måtte, i anledning af justitieombudsmannens

framställning om ändrade bestämmelser

i fråga om sättet för kungörande af utmätt lös

egendoms försäljning, för sin del antaga följande förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af 88 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 88 § utsökningslagen skall intill den 1

januari 1914, då den nu utfärdade lagen om ändring i vissa delar af

utsökningslagen träder i kraft, hafva följande ändrade lydelse:

Skall lös egendom säljas, läte utmätningsmannen tid och ställe

för auktionen kungöras i kyrkan för den församling, där försäljningen

sker, så ock, om gäldenär eller borgenär det äskar, eller eljest sådant

finnes lämpligt, i tidning inom orten äfvensom i kyrkorna för de församlingar,

som närmast därintill äro. Finnes för viss stad förordnadt,

att auktion skall kungöras på annat sätt än nu är sagdt, lände det till

efterrättelse.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 47 käft. (AV 51.)

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

(.Kung!. Maj:ts förslag.) [Utskottets förslag.)

År egendom, som säljas skall, af beskaffenhet att den ej, utan att

förstöras eller väsentligen försämras, kan förvaras under den tid, som

för auktionens kungörande i ofvan stadgad ordning erfordras, äge utmätningsmannen

låta kungöra försäljningen på annat sätt, som lämpligt

finnes.

Stockholm den 6 maj 1912.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.

Reservationer:

af grefve Spens, som, beträffande utskottets hemställan under A),

anfört: .

Mot bifall till nu föreliggande lagförslag i den kung!, propositionen

nr 22 har jag stora betänkligheter i flera afseenden.

Enbak min mening har utmätningssökandens intresse biff vit allt fö>

litet beaktadt i förslagen. För närvarande fordras aldrig, att utmätningssökanden

förskjuter kostnaderna för utmätning af fast egendom,,

enär dessa kostnader nu alltid utgå med bästa rätt, och försäljning, af

utmätt fastighet alltid skall ske. Det nya förfarandet med exekutiva

fastighetsförsäljningar, som nu föreslås, fordrar däremot med nödvändighet,

på sätt äfven i motiven medgifves, att kostnaderna för försäljningen

förskotteras af utmätningssökanden. Det belopp, som sålunda

skall förskjutas, ifall en borgenär begär utmätning af en fastighet, kan

ej gärna understiga 75 kronor, men kommer ofta att uppgå till ansenligt

högre belopp. Detta är hårdt för en borgenär, särskildt om han

förut haft betydande kostnader för att få sin fordran fastställd af domstol

eller öfverexekutor. Utmätningssökanden riskerar äfven ofta med

rätt stor sannolikhet att slutligen få vidkännas de förskjutna kostnaderna

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

för utsökningsförfarandet. Detta får lian nämligen, om det fastställda

lägsta budet ej bjudes och försäljning sålunda ej kommer till stånd.

Han ställes ock inför den ofta synnerligen svåra uppgiften att på förband

verkställa beräkning af värdet af de fordringar, hvilka äga förmånsrätt

framför hans egen fordran. Han kan ej gärna veta, huru hög

ränta, de fordringsägare, hvilka hafva bättre rätt än han, skola bevaka

vid försäljningen, och därpå kan det ofta bero, huruvida den bjudna

köpeskillingen kommer att räcka till betäckande af hans fordran eller

icke. En beräkning i detta hänseende blir äfven så mycket svårare,

som lägsta budet mången gång kommer att ligga för högt, därför att

i lägsta budet skall upptagas dels ett års ränta på intecknad fordran,

då annan ränta ej uppgifvits, och dels intecknad fordran, som är tvistig

eller beroende af villkor. Ofta blir därför fordringsägare af fruktan för

att få betala kostnaderna afskräckt från att söka uttaga sin fordran,

äfven om denna eljest skulle utgå åtminstone till någon del. Förslagen

komma sålunda att försvåra verkställighet af dom, i synnerhet för den

mindre bemedlade, hvilket ju måste anses vara en bestämd olägenhet

hos förslagen.

Äfven genom bestämmelserna om det s. k. ägarehypoteket har

förslaget minskat möjligheterna för utmätning ssökande att utfå sin fordran

ur köpeskillingen för fastigheten. För det fall att fastighetsägaren tilllika

är den personligt ansvarige gäldenären för utmätningssökandens

fordran — hvilket ju i allmänhet är förhållandet — synes det vara ett

otillbörligt gynnande af fastighetsägaren och stötande för rättskänslan,

att fastighetsägaren, därest exekutiv försäljning kommer till stånd i

enlighet med 126 § i förslaget till utsökningslag, erhåller del af köpeskillingen,

under det att utmätningssökanden måhända icke till någon

del får sin fordran betäckt. Om eu inteckningshafvare vid exekutiv

auktion inropat den intecknade fastigheten till ett pris, som ej till fullo

betäcker hans fordran, kan han till och med få betala penningar till

sin gäldenär, hos hvilken han äger förfallen fordran. Att utmätningssökanden,

om fordringen är genom dom fastställd till betalning, kan

begära utmätning af ägarehypoteket, blir mången gång en klen tröst,

då svårighet ofta möter för en dylik utmätning och han kanske blir

förbigången af eller får konkurrera med en annan borgenär, som dock

senare vidtagit utmätningsåtgärd mot gäldenären än den utmätningssökande,

hvilken först vändt sig mot fastigheten. Denne sistnämnde

har därtill fått betala dryga kostnader för försöket att utmäta fastigheten.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140 Lagutskottets utlåtande Nr 51.

Såsom exempel på svårigheter, som möta för utmätning af ägarehypotek,

får jag anföra, att fastighetsägaren måhända ej vill uppgifva,

att han har ägarehypotek — häri har nämligen intresse af att undgå

försök til] utmätning af detsamma —, samt att för inteckning af ägarehypotek

erfordras, att den ursprungliga inteckningshandlingen uppvisas

för domstol. Innehafvare!! af sådan inteckning kan emellertid vara

okänd eller ej stå att anträffa eller ock neka att uppvisa inteckningshandlingen.

För honom kan det vara förmånligast att själf realisera

panten. Någon påföljd för underlåtenhet i dessa afseenden stadgas icke

i förslagen vare sig för fastighetsägare eller inteckningshafvare. Inteckning

af ägarehypoteket medför äfven ganska stora kostnader för stämpel

m. in.

Ägarehypoteket blir vid dessa förhållanden ofta för fastighetsägarens

borgenärer så godt som värdelöst, men fastighetsägaren kan

själf genom att till fulla värdet inteckna sin fastighet och lämna inteckningshandlingarna

såsom pant för obetydliga fordringar till personer,

med hvilka han står i samförstånd, göra fastigheten oåtkomlig för

borgenärer. Sistnämnda förfarande kan visserligen stäfjas genom att

anordna tvångsförvaltning af fastigheten, men dylik förvaltning kan,

på sätt jag strax skall angifva och af utskottets majoritet i betänkandet

äfven medgifvits, sällan komma till stånd beträffande jordbruksfastighet.

Jag befarar äfven, att det föreliggande förslaget kommer att

medföra ogynnsamma förhållanden för jordbruket. Om exekutiv försäljning

af en jordbruksfastighet ej kommer till stånd därför att lägsta

budet ej bjudits och fastigheten icke är utarrenderad, inträffar lätt, att

fastigheten får ligga någon tid obrukad, och den försämras då hastigt

i värde, hvilket äfven kan lända inteckningshafvarna till skada. Då

fastigheten utmätes, hafva nämligen inventarierna alltid förut blifvit

utmätta, ty utmätningssökande kommer för undvikande af större kostnader’

alltid att begagna sig af den honom enligt 62 § i förslaget till

utsökningslag tillerkända rätt att i första hand begära utmätning af

gäldenärens lösa egendom. I Tyskland, hvarifrån förslaget hämtats,

höra inventarierna till fastigheten, och förfarandet har därför där lättare

kunnat genomföras.

Äfven jordbrukarms kreditförhållanden komma att påverkas af förslaget.

Inteckningar, som ligga öfver 7» eller s/± af taxeringsvärdet,

blifva nästan omöjliga att belåna utan att förstärkas af borgen, och

högre ränta än förut får nog betalas vid belåning af dylika inteckningar.

Detta kan ju medföra den fördelen, att fastighetsägare icke vågar

skuldsätta sig så högt som förut och manas till sparsamhet, men det

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

kan ock bringa en skötsam jordbrukare, som råkat ut för ett dåligt

skördeår och behöfver taga nytt lån, på ekonomiskt fall. Äfven vid

egnahem sbildning, där fastigheten ofta behöfver högt belånas, kan förslaget

medföra ogynnsam verkan.

Tvångsförvaltning af jordbruksfastighet torde till följd af brist på

inventarier ej kunna komma i fråga i andra fall än då fastigheten är

utarrenderad eller då under tryckta tider med prisfall på jorden inteckningshafvare

komma öfverens att uppsätta inventarier i afvaktan på att

jorden åter skall stiga i värde. Äfven i sistnämnda fall möta emellertid

betänkligheter ur jordbrukssynpunkt, ty, då tvångsförvaltningen anordnas

på förslag af borgenärer, kommer säkerligen under förvaltningens gång

jorden att utsugas och skogen att sköflas för att tillgodose borgenärerna

så mycket som möjligt.

Ur enahanda synpunkt synes mig äfven bestämmelsen att konkursbos

fastighet ej behöfver säljas, vara betänklig.

Till alla nu nämnda olägenheter af förslagen kommer äfven den,

att. förslagen komma att i väsentlig män öka myndigheternas arbete med

och ansvar vid fastighetsförsäljningar.

Nu omförmälda olägenheter, som vidlåda de föreliggande lagförslagen,

äro enligt min mening så betydande, att förslagen icke böra

antagas utan att genomgå eu genomgripande förändring, till hvars vidtagande

nu ej är tillfälle.

Den största faran för fastighetskrediten torde med nu gällande

lagstiftning'' ligga i möjligheten för en fastighetsägare att genom eu

exekutiv försäljning blifva fri från en inteckning, som för ägaren är

ofördelaktig. Denna fara torde emellertid kunna undvikas på ett enklare

sätt än det förfärande, som förslaget upptagit. Möjligen skulle syftet

kunna vinnas genom bestämmelser, att köpare af exekutivt försåld fastighet

skulle, där ej annorlunda öfverenskommes, hafva skyldighet att inom

köpeskillingens belopp öfvertaga hufvudstolen af intecknad gäld till

belopp, liggande inom t. ex. Va af fastighetens taxeringsvärde, samt att,

• därest så högt bud vid en första auktion icke afgifvits, att inteckningar

inom nämnda taxeringsvärde blefve betäckta, fastigheten icke då skulle

genast säljas, utan ytterligare en auktion hållas för att fästa inteckningshafvarnes

och flera spekulanters särskilda uppmärksamhet på försäljningen.

På grund af hvad jag nu anfört, anser jag, att utskottet bort

hemställa,

att den kungl. propositionen nr 22 i sin helhet

måtte af Riksdagen af slås;

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 47 käft. (Nr 51.)

19

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Lagutskottets utlåtande Nr 51.

af herr Rogberg, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till

de al Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna angående tvångsförvaltning

al last egendom i oförändradt skick; samt

af herr Persson i Norrköping, hvilken påyrkat sådan ändring i

91, 101, 140, 141 och 142 §§ af förslaget till lag om ändring'' i vissa

delar al utsökningslagen, att där afsedda kungörelser behöfde införas i

allmänna tidningarna endast en gång.

STOCKHOLM, ISÅAC J1AECUS’ BOKTEYCKEET-AKTIEBOLAG, 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:156 Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungi. Maj:ts ''propositioner nr 22 med förslag till lag om ändring i vissa delar af utsökning slag en m. m. och nr s. 1 i texten