Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af förslag till en svensk utvandring slag.

1912-05-14 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1912:61, Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af förslag till en svensk utvandring slag.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

Motionen.

6

Lagutskottets utlåtande Nr 61.

Nr 61.

Ankom till Kiksdagens kansli den 14 maj 1912 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af

förslag till en svensk utvandring slag.

Närvarande: herrar Widén, Lindhagen, Håkanson, Söderbergh,

Gustaf Andersson, Stärner, af Ekenstam, Bergendahl*,

Alexanderson, Gezelius, Pettersson i Södertälje, Jansson i

Edsbäcken, Olsson i See, Pettersson i Bjälbo, Persson i

Norrköping och Rehn.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom Första kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

nr 53, hafva herrar August Bellinder, Gösta Tamm, Johan E. Ekman,

K. II. Bergendahl och Eric Hallin hemställt, att Riksdagen måtte besluta

en skrifvelse till Konungen med anhållan, att, med beaktande af de grundsatser,

som under senaste tiden gjort sig gällande i utvandringslagstiftningen

i andra europeiska länder, förslag till utvandringslag för Sverige

utarbetas och för Riksdagen framlägges.l

Till stöd för denna hemställan hafva motionärerna anfört följande:

»Under 17:de och 18:de århundradena karakteriserades de europeiska

staternas utvandringslagstiftning i allmänhet af restriktiva utvandringsförfattningar.

Dessa skilde sig i enskildheter, men voro lika i vissa hufvuddrag,

såsom passtvång, inskränkning i arfsrätt vid utflyttning samt förbud

att utvandra för tjänstefolk, kvalificerade arbetare m. fl. Men under inflytande

af idéerna från franska revolutionen och en mer liberal närings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets utlåtande Nr 61.

politik upphäfdes så småningom dessa inskränkningar i rätten att flytta ur

landet. I Sverige kvarstodo de visserligen på papperet, men uppkörde att

tillämpas. Efter midten af 1800-talet var utvandringsfriketens grundsats

allmänt erkänd i Europa.

Snart uppstodo dock i afseende på denna friket åsikter, som gingo

till ensidigket ock öfverdrift, ock sedan de tidigare kindren för utvandring

utgått ur lagstiftningen, kom man att sakna alla föreskrifter om utvandringsförbud,

där rättsförkållandena väl kunde gjort dem keköfliga. De

missförhållanden, som kärigenom uppstått, ka emellertid keaktats, ock man

kar i flera af de mellan- ock sydeuropeiska staterna sökt afkjälpa dem

genom en modern ock mera tidsenlig utvandringslagstiftning. För de västeuropeiska

staterna kar en sådan lagstiftning varit af mindre vikt, då

England under det gångna årkundradet i allmänket velat främja utvandringen,

under det att denna i Frankrike, Belgien ock Nederländerna icke

varit af någon så stor ketydelse, att den medfört några nationella olägenketer.

I de mellan- ock sydeuropeiska staterna kar genom de större nationella

faror, utvandringen innekurit, ock i anledning af en strängare uppfattning

af statens förpliktelser ett starkare kekof af kestämda föreskrifter

gjort sig gällande till reglering af utvandringen eller till kinder för dem,

som äro bundna af vissa statsrättsliga eller privaträttsliga skyldigketer.

De nyare tyska, schweiziska, spanska ock ungerska utvandringslagama

innehålla föreskrifter angående värnpliktigs rätt att utvandra, omyndigs

rätt till utvandring utan målsmans samtycke, minderårigs ock öfverårigs

rätt att utvandra utan att vara åtföljd af lämplig person ock utan att vara

försäkrad om utkomst ock vård vid framkomsten till det främmande landet,

angående försörjningspliktig persons rätt att utvandra o. s. v. De principer,

som framträda i dessa föreskrifter, kunna numera sägas ka vunnit

internationellt erkännande.

I vårt land saknar man fortfarande lagstiftning i ofvan berörda frågoi.

I brist på bestämda föreskrifter tillämpas ofta godtyckliga principer,

ock personer, som enligt de kungl. förordningar vi äga sakna rätt därtill’

få likväl utflyttningsbetyg. Ännu mer beköfliga äro fasta stadganden i

fråga om sådana personer, som icke äro lagligen förkindrade att utvandra

men enligt internationell rättsuppfattning ock den nyare lagstiftningen på

detta område böra vara det.

Schweiz och Tyskland voro de stater, i kvilka moderna utvandringslagar

först kommo till stånd, emedan utvandringen i dessa länder djupt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutshottets utlåtande Nr 61.

ingrep i samhällsförhållandena. Närmaste anledningen till stiftandet af

den schweiziska förbundslagen af den 22 mars 1888 var de under de

föregående åren af regeringen gjorda undersökningarna angående orsakerna

till den då mycket stora utvandringen. Därvid fann man bland annat,

att utvandringsagenterna i konkurrens med hvarandra anställde ett stort

antal underagenter, hvilka ofta voro mycket olämpliga och skadliga i sin

verksamhet samt med hvarjehanda medel i stor skala värfvade utvandrare,

hvilka af agenterna befordrades till länder, som voro mindre lämpliga för

emigranternas hälsa och utkomst. Öfver dessa missförhållanden rådde den

nya förbundslagen bot. Såväl agenter som så kallade resebyråer ställdes

under sträng kontroll och underkastades koncessionsplikt, liksom krafvet

på personliga kvalifikationer skärptes. Därjämte, hvilket var af stor betydelse,

upprättades en med utrikesdepartementet förenad statsmyndighet

eller byrå, hvilken dels utöfvade kontrollen öfver agenterna, dels ock tillvaratog

alla öfriga frågor och intressen rörande utvandrarna.

Efter långa förberedelser, som hade pågått sedan 1873, då en särskild

kommission för ändamålet tillsattes, antogs slutligen i Tyskland af

förbundsrådet och riksdagen den n^a utvandringslagen och utkom den 9

juni 1897 såsom rikslag.

Före denna lags tillkomst fanns i Tyskland fyra olika slag af förmedlare

af utvandringen. Till dessa hörde ock redarna och skeppsmäklarne,

men de voro oåtkomliga af lagen och ansvarade ej för transporten.

Hela ansvaret hvilade på företagarna eller agenterna. Genom rikslagen

skedde en fullständig förändring härutinnan. Endast två slags utvandringsförmedlare

fingo finnas, nämligen de änsvariga företagarna och deras likaledes

för sina handlingar ansvariga lokala agenter. Lagen föreskref äfven

att vid transport öfver världshafven redarna själfva skola vara de ansvariga

företagarna med skyldighet att, om de äro utlänningar, inom Tyskland

anställa befullmäktigade syssloman. Sådana redare måste alltså personligen

förskaffa sig koncession och lyda under landets lagar och genom

sysslomannen svara i mål, som röra utvandringen och transporten. Lagen

är mycket sträng mot emigrantvärfning å de i transporten intresserades

sida och stadgar därför intill ett års fängelse och ända till sextusen marks

böter; därjämte fastslår lagen den principen, att hvilken person som helst,

som främjar emigrantvärfning, gör sig skyldig till brott.

Eätten att åt företagare meddela koncession tillhör rikskansleren och

förbundsrådet med biträde af ett särskildt utvandringsråd, allsidigt och

sakkunnigt sammansatt. Fastän man vid meddelande af koncession af ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets utlåtande Nr 61.

vandringsföretagare gärna vill tillämpa nationella synpunkter, har man

likväl ej, vare sig direkt eller indirekt, lagt något tvång på emigrantens

fria vilja. Därför ha de stora in- och utländska rederierna, som föra utvandrarna

till Nord-Am enka, efter ansökan utan undantag erhållit koncession,

äfven om man gärna ser, att utvandrarströmmen går till de tyska

rikskolonierna i Afrika, i samma mån de blifva lämpliga för kolonisering.

Den italienska utvandringslagen af den 81 januari 1901, den ungerska

af den 11 mars 1903 och den spanska af den 22 december 1907 hafva

i mångt och mycket tagit till mönster den tyska. Men under det att i

den tyska lagen och i den spanska det civilrättsliga ansvaret för författningsöfverträdelser

delas mellan redarne och deras lokala agenter, få enligt

de italienska och ungerska lagarna de förra bära hela ansvaret. Föreskrifterna

om ansvarsbeloppets storlek, om risken för koncessionens återkallande,

om redarnas och deras ombuds affärsverksamhet synas äfven vara

strängare i den italienska och den ungerska lagen än i de tyska och

spanska lagarna.

Af ofvanstående korta framställning, hvartill uppgifterna äro hämtade

ur docenten Wohlins ypperliga »Öfversikt af utvandringslagstiftningens

historiska utveckling och nuvarande beskaffenhet i Europas olika

länder», utgifven som bilaga I till professor Sundbärgs »Emigrationsutredningen»,

framgår huru stora framsteg många europeiska länder på

senare tiden gjort i afseende på åstadkommandet af en modern emigrationslagstiftning.

För att åskådliggöra, hvad man med denna emigrationslagstiftning

åsyftar, tillåta vi oss att här anföra docenten Wohlins sammanfattning af

hufvudpunkterna i hans allmänna öfversikt af »De moderna utvandringslagarna»:
»De

nyare utvandringslagarna och den utveckling hos den europeiska

lagstiftningen, som de beteckna, uppbäres af den uppfattning, att utvandringsstaten

i afseende å utvandringen har väsentligt större förpliktelser

än som uppfyllas af de liberala transportreglementena. Sedan dessa

reglementen tillkommo, har utvandringen för ett flertal europeiska stater

blifvit en utomordentligt viktig, för flera af dem den viktigaste samhällsföreteelsen;

och lagstiftningens uppgift är icke fylld genom att utvandrarna

försäkras mot öfvergrepp och vidriga förhållanden under sjötransporten.

De nya utvandringslagarna hafva i stället och utom detta gjort gällande

som erforderligt

dels att gifva fasta stadganden i afseende å sådana privaträttsliga

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 sand. 54 käft. (Nr 60—62.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Lagutskottets utlåtande Nr 61.

och offentligt-rättsliga förhållanden, som rättvisligen böra utgöra hinder

för utvandring;

dels att reglera icke enhart utvandrartransporten, utan äfven all annan

verksamhet, som har sammanhang med utvandringen;

dels att effektivare än hvad med hjälp af de liberala reglementena

varit möjligt skydda de utvandrande medborgarna, och

dels, samt framför allt, att tillvarataga hemlandets vid utvandringen

förbundna intressen och så långt möjligt hålla det skadeslöst för de nationella

förluster, som utvandringen förorsakar.

För dessa tvenne sista ändamål är nödigt,

att emigrationsvärfning i alla former och från hvilka som helst personers

sida underställes lagstiftningen;

att en förändrad teknik för utvandrartransporten åvägabringas i

främsta rummet genom att systemet med ansvariga företagare, som icke

själfva äro redare (så kallade agenter), öfvergifves, samt de in- och

utländska redarna af emigrantfartygen personligen underställas lagstiftningen;
att

ett effektivare skydd för de inhemska utvandrarna åvägabringas

därigenom, att erforderliga garantier förbindas vid koncessionen åt utländska

rederier; kvilket är så mycket angelägnare, när, såsom i Sverige

är fallet, utvandringen helt och hållet försiggår å utländska linjer; hvarförutom

utvandringsstaten skall äga ovillkorlig rätt att af dylika skäl utestänga

ett utländskt rederi från verksamhet inom riket;

att vid koncession åt emigrantrederierna specialiseringsbestämmelsen

i afseende å bestämda in- och ntskeppningshamnar tillämpas;

att utvandringsstatens högsta myndighet medgifves rätt att i form af

koncessionsvägrande eller återkallande förbjuda utvandringen till en viss

trakt, när utvandrarnas välfärd gör detsamma påkalladt;

att ett målmedvetet, statsunderstödt arbete åvägabringas för att skydda

och konsolidera den inhemska nationaliteten i de transoceanska invandringsländerna;
att

för sistnämnda ändamål en statlig upplysningsverksamhet organiseras

med mål dels att hämma utvandringen, dels att afvända densamma

från länder och trakter, där hemlandets nationalitet lättast går förlorad;

att koncessioneringsinstansen befullmäktigas att, då omständigheterna

göra detsamma synnerligen påkalladt, äfven för sistnämnda ändamåls befrämjande

vägra utländskt emigrantrederi koncession;

att den inhemska nationaliteten i utlandet ekonomiskt anknytes till

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets utlåtande Nr 61.

hemlandet genom befrämjande af dettas handels- och sjöfartsförbindelser

med de länder och trakter, där dess forna medborgare äro samlade;

att den inhemska sjöfartsnäringens intressen understödjas vid behof,

därigenom att endast visst eller vissa rederier koncessioneras att åtaga

sig utvandrartransporten från riket;

att en beskattning af emigrantrederierna, uteslutande eller företrädesvis

de utländska, införes i ändamål att tillförsäkra utvandringslandet en

del af den vinst, dessa rederier draga af utvandringen såsom samhällelig

företeelse;

att för de så erhållna medlen kostnaderna bestridas för inrättande af

särskilda för utvandringen afsedda statsmyndigheter med uppgift att handlägga

utvandringsärenden, utöfva kontroll öfver utvandringsförfattningarnas

efterlefnad, studera utvandringen och dess sammanhang med andra ekonomiska

företeelser samt på grund däraf motarbeta densamma och på ofvan

anförda sätt befrämja dess utnyttjande i hemlandets tjänst;

att hvad genom den nämnda beskattningen ytterligare kan inflyta afsättes

till en utvandringsfond, som ställes till nyssnämnda myndigheters

förfogande för här ofvan omnämnda ändamål.»

Det är sålunda många och stora fordringar, som ställas på eu modern

utvandringslag. Huru uppfyllas de af vår svenska emigrationslagstiftning?

Högst ofullständigt. Yi sakna helt och hållet en utvandringslag

i egentlig mening, stiftad af Konung och Riksdag. Våra utvandringsförordningar

äro samtliga utfärdade af regeringen med stöd af 89 § i

regeringsformen utan folkrepresentationens hörande och afse blott utvandringens

reglerande. I vårt land är emellertid behofvet af en sådan lag större

än i de flesta andra länder, eftersom utvandringen från det spelar en så

oerhördt stor roll och är af en så genomgripande betydelse. Det är sålunda

hög tid, att vi oförtöfvadt gripa oss an med detta rikets hittills

försummade lagstiftningsarbete. Att detta bör ske medgifver man kanske,

men invänder, att man först bör afvakta den sedan flera år tillbaka pågående

»emigrationsutredningen». Det är enligt vår mening ingalunda

nödvändigt. Denna utredning har många sidor. Den del af den, som

rör lagstiftningen, blef färdig redan 1908 och utgafs då, såsom jag förut

nämnt, af docenten Wohlin som bilaga till det ännu ej färdiga »betänkandet»

om emigrationsutredningen. Den Wohlinska utredningen är så

grundlig och så orienterande i afseende på alla nu i Europa gällande utvandringsförfattningar,

att med hjälp af den en modern svensk utvandringslag

utan alltför lång tidsutdräkt torde kunna utarbetas.»

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

12 Lagutskottets utlåtande Nr 61.

Såsom motionärerna erinrat, saknas för närvarande i vårt land en

utvandringslagstiftning i egentlig mening. Enligt den redogörelse för hithörande

förhållanden, som under titeln »Utvandringsväsendet i Sverige»

lämnats af den så kallade emigrationsutredningen såsom bilaga II till dess

blifvande betänkande i ämnet, innefattas gällande bestämmelser om utvandrares

befordran från Sverige i kungl. förordningen om hvad med utvandrares

fortskaffande till främmande världsdel iakttagas bör den 4 juni

1884 med vissa däri senare vidtagna ändringar samt Kungl. Maj:ts cirkulär

till öfverståtkållareämbetet och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

samtliga län angående öfvervakande af utvandraragenternas och deras ombuds

verksamhet den 8 juli 1904. Härtill ansluta sig vissa bestämmelser

i värnpliktslagen, hvarjämte några stadganden i allmänna lagen i förevarande

hänseende torde kunna anses innebära hinder för vissa personer

att utvandra. De inskränkande bestämmelser, som förefinnas, hafva emellertid

enligt uppgift i emigrationsutredningens ofvannämnda redogörelse

icke erhållit någon egentlig tillämpning.

Af den sammanfattning af åtskilliga främmande länders utvandringslagstiftning,

som på grundval af emigrationsutredningens hittills i detta

afseende meddelade publikationer lämnats i motionen, framgår med full

tydlighet, att man på andra håll i långt högre grad än i Sverige sökt att

på lagstiftningens väg reglera utvandringen till främmande länder i syfte

dels att motverka en skadlig eller illojal utvandring och dels att till utvandrarnas

säkerhet och bästa ordna den med deras befordran till utlandet

förbundna verksamheten. Då den svenska emigrationen under de senare

årtiondena nått en synnerligen stor omfattning och densamma alltså

för vårt land innebär eu mycket viktig samhällsföreteelse, synas giltiga

skäl föreligga för en utredning, huruvida äfven för Sverige en genom

Konung och Riksdag gemensamt antagen, efter nyare erfarenheter bättre

afvägd lagstiftning i detta ämne än den nuvarande bör komma till

stånd. Det gäller härvid enligt utskottets uppfattning att närmare

reglera verksamheten för utvandrarnas fortskaffning, så att, utan att

en berättigad utvandringsfrihet hindras, utvandrarnas säkerhet och bästa

tillgodoses och sådan utvandring, som måste betecknas som illojal, om

möjligt förekommes. Därjämte synes en sådan lagstiftning böra, i den

mån det låter sig göra, söka trygga emigranternas ställning i det främmande

landet och hindra, att de obehörigen exploateras eller gå under.

Gifvetvis kan icke utskottet i frågans nuvarande skede närmare i detalj

uttala sig om de hufvudgrunder, som i eu dylik lagstiftning böra

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets utlåtande Nr 61.

komma till genomförande, eller i hvad mån, på sätt motionärerna anfört,

den af dem åberopade utländska lagstiftningen härvid lämpligen kan

tjäna som förebild. Det är för sådant ändamål nödigt att underkasta

frågan och de förslag, som däri redan föreligga, ett allsidigt och noggrant

öfvervägande.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Eiksdagen, med anledning af förevarande motion,

måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj.‘t täcktes taga i öfvervägande, huruvida och

i hvilken omfattning behof må förefinnas af en utvandringslag,

samt för Eiksdagen framlägga det förslag

till en dylik lagstiftning, hvartill nämnda öfvervägande

kan gifva anledning.

Stockholm den 14 maj 1912.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.

Reservationer

af herrar Lindhagen, Jansson i Edsbäcken och Persson i Norrköping med

afseende å vissa delar af motiveringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:229 Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af förslag till en svensk utvan s. 1 i texten