Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående upphörande af den i värnpliktslagen föreskrifna mönstring med de värnpliktige m. m. Lagutskottet har till förberedande behandling fått emottaga en inom Andra kammaren af herr Bernhard Nilsson i Linnås väckt motion

1912-02-06 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1912:7, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående upphörande af den i värnpliktslagen föreskrifna mönstring med de värnpliktige m. m. Lagutskottet har till förberedande behandling fått emottaga en inom Andra kammaren af herr Bernhard Nilsson i Linnås väckt motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till Riksdagens kansli den 6 februari 1912 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående upphörande af den i värnpliktslagen

föreskrifna mönstring med de värnpliktige m. m.

Lagutskottet har till förberedande behandling fått emottaga en inom

Andra kammaren af herr Bernhard Nilsson i Linnås väckt motion (nr 9),

så lydande:

»Med anledning af Kungl. Maj:ts proposition till 1911 års Riksdag,

nr 98, har Riksdagen beslutat en ändring uti § 32 värnpliktslagen,

hvarigenom de så kallade höstmönstringarna i viss mån inskränkas, så

att numera endast en mönstring årligen hålles inom hvarje rullföringsområde.

För de värnpliktiga, som äro å sjömanshus inskrifna och tillhöra

flottan, hålles mönstring å sjömanshus. Enligt paragrafens förutvarande

lydelse skulle mönstringen förrättas å »lämpliga ställen inom

hvarj e rullfö ringsområde ».

Genom denna förändring är visserligen vunnen en ganska afsevärd

besparing till statsverket, men för de mönstringsskyldiga har ingen egentlig

förändring härigenom inträdt, då de redan på grund af paragrafens förutvarande

lydelse hade fritt val emellan att inställa sig vid mönstringen

eller ock att inom viss tid ingifva adressanmälan till respektive rullföringsområdesbefälhafvare

eller sjömanshusombudsman.

Såsom i en af mig m. fl. till samma års Riksdag ingifven motion,

nr 39, är framhållet, har bestämmelsen i denna paragraf endast till syfte

att skaffa vederbörande befäl underrättelse om beväringsmans boningsort

och yrke inom den kommun, där han varit och fortfarande är mantalsJBihang

till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 5 käft. (Nr 7.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

2 Lagutskottets utlåtande Nr 7.

skrifveri, då uti § 33 stadgas, hur beväringsman beträffande anmälningsskyldighet

skall förhålla sig i öfriga fall.

Skyldigheten att fullgöra den till synes så enkla handlingen att en

gång om året inskicka en mönstringsanmälan efterkommes dock med

stor motvilja af de värnpliktiga, och särskildt är detta förhållandet, då

den värnpliktige genom försummelse härvidlag åsamkar sig böter.

Då för uppnående af det med dessa anmälningar afsedda ändamålet

egentligen endast erfordras, att befälet får uppgift om de värnpliktigas

boningsort, som hafva flyttat under året, samt då prästerskapet

redan nu är skyldigt att lämna uppgifter'' om de i kyrkobokföringsområdet

in- eller utflyttade samt om dödsfall, torde prästerskapet eller

annan kommunal myndighet lätteligen kunna lämna äfven här åsyftade

uppgifter bättre och säkerligen mycket mera fullständiga, än som sker

under nuvarande förhållande.

Jag ber att i öfrigt få hänvisa till lagutskottets motivering för

sitt utlåtande nr 39 till 1911 års Riksdag samt äfven till mitt anförande

i Andra kammaren vid behandlingen af denna fråga.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställes, att Riksdagen

måtte besluta i skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

täcktes låta utreda, i hvad mån och på hvad sätt den i § 32 värnpliktslagen

stadgade mönstring må kunna helt och hållet borttagas och ersättas

med af myndighet lämnade uppgifter samt för Riksdagen framlägga det

förslag, som af utredningen må föranledas.»

I motionen hafva instämt herrar J. A. Jonsson, Carl F. Sjöberg,

E. Räf och Joh. Andersson.

Såsom motionären erinrat, var frågan om ändring af värnpliktslagens

bestämmelser angående mönstring föremål för behandling vid 1911 års

Riksdag. I afgifven proposition, nr 98, hade Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att antaga följande ändrade lydelse af § 32 i nämnda lag:

»1. Hvarje år skall mönstring, som i denna paragraf omförmäles,

hållas med till beväringen hörande värnpliktiga, med undantag af dem,

som under årets lopp varit i tjänstgöring eller som äro å sjömanshus

inskrifna och till sjöfart inmönstrade.

2. Med värnpliktiga, utom dem, som äro å sjömanshus inskrifna

och tillhöra flottan, hålles mönstringen inom hvarje rullföringsområde.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

För sådan mönstring är hvarje värnpliktig skyldig att, i enlighet med de

närmare föreskrifter Konungen meddelar, till befälet afgifva tillförlitlig

skriftlig uppgift om bostad och yrke, den värnpliktige dock medgifvet att

under tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid

muntligen afgifva nämnda uppgift.

3. Med värnpliktiga, som äro å sjömanshus inskrift^ och tillhöra

flottan, hålles mönstringen vid sjömanshus. För sådan mönstring är

hvarje värnpliktig skyldig att, i enlighet med de närmare föreskrifter

Konungen meddelar, till sjömanshusombudsman afgifva tillförlitlig skriftlig

uppgift om bostad och sysselsättning, den värnpliktige dock medgifvet att

under tiden för mönstringen iakttaga personlig inställelse och därvid muntligen

afgifva nämnda uppgift.

4. Kallelse till mönstring; verkställes genom kungörelse, som skall

införas i en eller flera af ortens tidningar och uppläsas minst två gånger

i kyrkorna samt offentligen anslås inom vederbörande kommuner.»

I två inom Andra kammaren väckta motioner yrkade herr Nilsson

i Finnas, dels i motion nr 39, att Riksdagen måtte besluta i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla,

l:o) det Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta utreda, om bestämmelsen

uti § 32 värnpliktslagen angående mönstring lämpligen kunde

ur lagen utgå och

2:o) att Kungl. Maj:t likaledes måtte låta utreda, huruvida den i

samma paragraf stadgade anmälningsskyldighet kunde utgå, och i dess

ställe uppgifter årligen lämnas af vederbörande prästerskap,

samt att Kungl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga de förslag,

hvartill utredningen kunde föranleda,

dels och i motion nr 337, hvilken väckts i anledning af Kungl.

Maj:ts ofvannämnda proposition, att bestämmelsen i § 32 värnpliktslagen

angående mönstring skulle ur lagen utgå, samt att den i samma § stadgade

anmälningsskyldigheten för vissa värnpliktige måtte borttagas och

föreskrift i stället i fägen inrymmas om skyldighet för vederbörande

prästerskap, att i den mån sådant funnes erforderligt, lämna årliga uppgifter

om de värnpliktiges bostäder och sysselsättning.

Slutligen hemställde herr Christiernson i en inom Andra kammaren

väckt motion, nr 140, att Riksdagen måtte besluta, att § 32 värnpliktslagen

måtte utgå och mönstringsskyldigheten upphöra.

Lagutskottet tillstyrkte i utlåtande nr 39 omförmälda proposition,

men fann sig icke kunna utan föregående närmare utredning biträda de

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

i herrar Nilssons och Christiernsons motioner gjorda yrkanden på omedelbar

lagändring i af dem angifven riktning.

Därefter yttrade utskottet: »Såsom af ifrågavarande proposition framgår,

har emellertid Riksdagen i skrifvelse den 15 mars 1905 anhållit, att

Kungl. Maj:t måtte taga under ompröfning, under hvilka villkor den i

§ 32 värnpliktslagen stadgade mönstring må kunna upphöra, och för

Riksdagen framlägga förslag till de ändringar i samma lag, som däraf

kunna påkallas. Den fråga, som i denna skrifvelse beröres, synes utskottet

icke vara slutgiltigt afgjord genom hvad som nu blifvit föreslaget

och tillstvrkt.

J

Redan år 1894 anhöll Riksdagen med anledning af i ämnet väckt

motion i skrifvelse till Kungl. Maj:t om utredning, huruvida mönstringen

skulle kunna upphöra, därvid ifrågasattes, att den personliga inställelsen

skulle utbytas mot ovillkorlig skyldighet att aflämna tillförlitlig bostadsuppgift.

Denna skrifvelse föranledde emellertid icke någon Kungl. Maj:ts

åtgärd. I den af Kungl. Maj:t år 1898 tillsatta kommitté för utredning

bland annat, i hvad mån genom ändring af värnpliktslagens bestämmelser

antalet öfverträdelser af samma lag skulle kunna nedbringas, kom frågan

därefter ånyo under bedömande. Kommittén fann visserligen alltför stora

betänkligheter icke böra möta mot vidtagande af den ändring, att skyldigheten

att årligen inställa sig till mönstring eller ock lämna bostadsuppgift

icke vidare komme att gälla för de beväringsmän, som tillhörde andra uppbådet,

men betonade däremot vikten af mönstringsskyldighetens bibehållande

beträffande beväringens första uppbåd. År 1899 i ämnet väckta

motioner blefvo af Riksdagen afslagna. Vid 1901 års riksdag var frågan

föremål för pröfning af det särskilda utskott, som till behandling förehade

Kungl. Maj:ts proposition om ny härordning och ny värnpliktslag m. m.

Äfven förevar frågan vid 1902 års riksdag, men föranledde ej heller då

någon Riksdagens åtgärd.

I berörda skrifvelse den 15 mars 1905 framhöll Riksdagen, att efter

den erfarenhet, som efter den nya värnplikts]agens antagande gjorts om

dess verkningar i olika afseenden, syntes det fortfarande föreligga skäl till

anmärkningar mot ifrågavarande mönstringar.

Enligt gällande värnpliktslag skall värnpliktig, som tillhör beväringen

och icke är inskrifven å sjömanshus, i inskrifningsafseende såsom värnpliktig

tillhöra det område, inom hvilket han är kyrkobokförd. När inskrifven

värnpliktig afflytta!’ från en församling inom ett rullföringsområde,

till församling inom annat område, skall han afföras från det förra området

och införas såsom i värnpliktsafseende tillhörande det senare. För de

s. 5 Kontrollera mot PDF

La hottets utlåtande Nr 7.

5

värnpliktigas redovisande s ola tillhandahållas åtskilliga uppgifter såväl från

vederbörande mantalsskrif ingsförrättare som församlingarnas prästerskap.

Hvarje ändring, som gen m inflyttning, utflyttning, dödsfall in. m. äger

rum i fråga om de värn liktiga inom en församling (i Stockholm rote),

under loppet af hvarje månad, skall af pastorsämbetet (i Stockholm rotemannen)

i föreskrifven ordning anmälas hos vederbörande rullföringsområdesexpeditioner

och där antecknas.

Vid sidan af dessa uppgifter, som af vederbörande myndigheter

skola aflämnas till militärbefälet, åligger det emellertid enligt värnpliktslagen

äfven den enskilde värnpliktige att vid afflyttning till annan ort inom

samma rullföringsområde senast en månad efter densamma därom göra

anmälan hos rullföringsområdesbefälhafvaren samt vid afflyttning från ett

rullföringsområde till ett annat att afgifva anmälan därom såväl före afflyttningen

hos befälhafvaren för det rullföringsområde, från hvilket han

afflyttar, som ock inom en månad efter ankomsten till det nya hemvistet

hos befälhafvaren för det rullföringsområde, till hvilket han inflyttat. Från

den sålunda stadgade anmälningsskyldigheten är dock enligt inskrifningsförordningen

den befriad, som med företeende af inskrifningsbok eller inskrifningssedel

inom den för anmälan hos rullföringsområdesbefälhafvare

föreskrifna tid hos vederbörande pastorsämbete, församlingsföreståndare eller

roteman uttagit och aflämnat flyttningsbetyg och af denna myndighet i

inskrifningsboken eller å sedeln erhållit med stämpel eller namnteckning

bestyrkt anteckning om dagen för ut- och inflyttningen. Vill värnpliktig

för längre tid än en månad vistas utom den ort, där han är kyrkobokförd,

skall enligt värnpliktslagen anmälan därom före af resan göras hos vederbörande

områdesbefäl samt detta befäl därjämte hållas underrättadt om hans

adress, intill dess han återkommer. Äfven denna anmälan anses enligt

stadgande i inskrifningsförordningen fullgjord, om den med företeende af

inskrifningsbok eller inskrifningssedel göres hos pastorsämbete, församlingsföreståndare

eller roteman inom det rullföringsområde den värnpliktige

tillhör. Förutom sagda anmälningar åligger det därjämte hvarje enskild

värnpliktig att undergå sådan mönstring, som omförmäles i § 32 värnpliktslagen

och hvarom närmare föreskrifter äro meddelade i kap. VIII

inskrifningsförordningen.

Den hittills med anledning af Riksdagens ofvanberörda skrifvelse

verkställda utredningen, som, såvidt propositionen utvisar, utgöres endast

af infordrade yttranden från vederbörande arméfördelningschefer och

militärbefälhafvare samt af utlåtanden från generalskommissionen och

försvarskommittén, lämnar enligt utskottets uppfattning icke tillräcklig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

ledning för ett tillfredställande bedömande i det hänseende, som med

sagda skrifvelse åsyftades. De skäl, som blifvit anförda till stöd för uppehållande,

på sätt i propositionen skett, af det nuvarande systemet i förevarande

afseende, synas utskottet icke heller öfvertygande.

Så länge den personliga inställelsen till mönstring kvarstod såsom

regel, kunde mönstringen anses hafva en viss betydelse för bevarande af

sambandet mellan den värnpliktiga och de militära myndigheterna samt

därför böra bibehållas. Men sedan nu‘ mönstringsskyldigheten i regel skall

fullgöras genom insändande allenast af en skriftlig anmälan om bostad

och yrke, synes mönstringen böra hafva förlorat all betydelse i nämnda

afseende. Uppenbarligen är det emellertid för den personliga värnkraftens

behöriga tillvaratagande, i händelse af härens eller flottans försättande på

krigsfot och äfven eljest för mobilisering, fortfarande af vikt, att behörig

kännedom förefinnes om de värnpliktiga, deras antal m. m. Huruvida dock

med gällande eller nu föreslagna bestämmelser — hvilka, meddelade som

de äro i vidt omfattande olika författningar och i olika sammanhang, redan

ur formell synpunkt lämna rum för berättigad anmärkning — detta ändamål

verkligen i behörig grad vinnes, synes icke utan skäl kunna ifrågasättas.

Enligt utskottet tillhandahållna uppgifter utgjorde antalet värnpliktiga,

som i Stockholm försummat sin mönstringsskyldighet under år 1906

7,609, under år 1907 8,112, under 1908 7,125, under år 1909 6,953

samt under år 1910 7,650. Dessa siffror lära hafva motsvarighet äfven

i många delar af landet i öfrigt. Det är äfven ett öfverklagadt förhållande,

att de skriftliga uppgifter, som af de enskilda värnpliktiga för mönstring

aflämnas, i ganska stor omfattning ej äro tillförlitliga. Då i allt fall

genom mönstringsanmälningarna kunskap icke vinnes, om hvilka värnpliktiga,

som på grund af ådragen kroppsskada eller sjukdom blifvit otjänstbara,

förefinnes redan härutinnan en ofullständighet, som åtminstone icke

afhjälpes genom bibehållande af mönstringsskyldigheten i dess nuvarande

eller föreslagna form.

Sagda missförhållanden äro enligt utskottets uppfattning ej minst ur

försvarets egen synpunkt i behof af rättelse. Den allmänna önskan om

borttagande af mönstringsskyldigheten, som förefinnes och som vid olika

tillfällen konstaterats och vunnit uttryck äfven inom Riksdagen, tyder

enligt utskottets mening också på, att dess betydelse för landets försvarskraft

ej är så allmänt erkänd, som efter så många års tillämpning kunde

vara att förvänta.

Det lärer alltså böra mer ingående undersökas, om ej den behöfliga

kännedomen om de värnpliktigas förhållanden kunde både effektivare och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

LagutsTcottets utlåtande Nr 7.

bekvämare vinnas genom någon myndighets medverkan. I den omständigheten,

att man i fråga om förut omförmälta anmälningar, som vid flyttning

eller vistelse utom rullföringsområde åligga värnpliktig, kunnat förklara

skyldigheten till deras lämnande fullgjord genom uttagande och afläinnande

af flyttningsbetyg eller annan anmälan hos vederbörande civila

myndighet, finner utskottet äfven ett skäl för antagande, att sambandet

mellan de enskilda värnpliktiga och militärbefälet jämväl i det afseende,

hvarom nu är fråga, skall kunna till fördel förmedlas genom samma eller

annan civil myndighet. Vid en dylik undersökning torde böra tagas till

råds ej blott, såsom hittills väsentligen skett, militära myndigheter, utan

äfven de civila, hvilkas medverkan härvid kan antagas blifva af betydelse.»

Efter denna motivering hemställde utskottet, att Riksdagen måtte i

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda,

i hvad mån och på hvad sätt den i § 32 värnpliktslagen stadgade

mönstringen kunde helt och hållet borttagas och ersättas med af myndighet

lämnade uppgifter, samt för Riksdagen framlägga det förslag, som af

utredningen kunde föranledas.

Genom Riksdagens antagande af Kungl. Maj:ts förslag erhöll § 32

värnpliktslagen ofvannäinnda, fortfarande gällande lydelse, hvaremot kamrarna

i fråga om utskottets sistberörda hemställan stannade i skiljaktiga

beslut, och frågan i detta hänseende förföll.

Hvad nästlidet års lagutskott sålunda i ämnet uttalat synes utskottet

fortfarande äga full giltighet, och får utskottet alltså, under åberopande

häraf, hemställa,

att Riksdagen, i anledning af herr Nilssons förevarande

motion, måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, i hvad

mån och på hvad sätt den i § 32 värnpliktslagen

stadgade mönstring må kunna borttagas och ersättas

med af myndighet lämnade uppgifter, samt för Riksdagen

framlägga det förslag som af utredningen må

föranledas.

Stockholm den 6 februari 1912.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

Reservation

af herr von Baumgarten.

Herrar Häkanson, Bergendahl och Petersson i Lidingö villastad hafva

begärt få antecknadt, att de ej deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIAKTIEBOLAGET 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:31 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående upphörande eif den i värnpliktslagen föreskrifna mönstring med de s. 7 i texten