Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag angående utlämnande af lån åt kommuner från konungariket Sveriges stadshypotekskassa m. m. samt om anslag till utredningens verkställande.

1912-04-22 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBU 1912:1, Skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag angående utlämnande af lån åt kommuner från konungariket Sveriges stadshypotekskassa m. m. samt om anslag till utredningens verkställande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till Riksdagens kansli den 22 april 1912 kl. 4 e. m.

Sammansätta stats- och bankoutskottets utlåtande nr 1, i anledning

af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t

med begäran om utredning och förslag angående utlämnande

af lån åt kommuner från konungariket Sveriges

stadshypotekskassa m. m. samt om anslag till utredningens

verkställande.

I en inom Andra kammaren väckt motion nr 72 har herr A. Rune

föreslagit, »att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och på hvad sätt den förändring

skulle kunna vidtagas i fråga om konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

att denna kassa erhölle rätt och genom statens ytterligare ekonomiska

stöd äfven förmåga att utlämna lån jämväl åt Sveriges kommuner,

hvilken utredning för fullständighetens skull äfven bör afse frågan, huruvida

på annat och lämpligare sätt en allmän lånekassa för Sveriges kommuner

kan inrättas, och, såvida utredningen därtill gifver anledning,

för Riksdagen framlägga förslag i ämnet; samt att Riksdagen för sagda

utrednings verkställande må för år 1913 på extra stat under sjunde hufvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag af fem tusen kronor.»

Till stöd för berörda förslag har motionären anfört följande:

»Under de senare åren har frågan om inrättande af en statsunderstödd låneanstalt

för Sveriges kommuner tillvunnit sig alltmera beaktande, och Andra kammaren

har för sin del de fyra senaste riksdagarna bifallit väckt förslag om en

skrifvelse till Kungl. Maj:t om utredning i frågan. Första kammaren har emellertid

. hvarje gång afslagit samma förslag, hvadan någon riksdagsskrivelse ej

kommit till stånd. Då jag har den uppfattning, att denna fråga är af den stora

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 2 afd. 1 käft. (Nr 1.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 1.

betydelse, att den icke kan undanskjutas, tvekar jag icke_ att äfven i år underställa

densamma Riksdagens pröfning. Jag åberopar därvid den motivering och

utredning i öfrigt, som vid frågans föregående behandlingar uti Riksdagen förekommit

och vill blott särskildt betona, att jag anser den ifrågasatta utredningen

nödvändigt böra omfatta jämväl frågorna om sättet att af en kommun på laglig

väg uttaga fordran samt ''om en viss förmånsrättsordning emellan en kommuns å

olika tider upptagna lån.

Under frågans behandling har jag för min egen del alltmera kommit till

den uppfattningen, att densamma står ''i det samband med landtfastigheternas och

stadsfastigheternas låneväsen, att lösningen helst borde gått ut på att inrätta en

stor statsgaranterad låneanstalt med uppgift att öfvertaga såväl allmänna hypoteksbankens

och konungariket Sveriges stadshypotekskassas obligationer som ock

kommunallån, så att på detta sätt kunnat genom en och samma anstalt tillgodoses

såväl stadsfastighetskrediten som ock jordbruksfastighets- och kofnmunallånekrediten.

Uti denna uppfattning bar jag äfven erhållit stöd genom ett af fullmäktige

i riksbanken och i riksgäldskontoret afgifvet yttrande. Men då det synes

mig som om utsikterna att på detta sätt få frågan i hela dess vidd löst för det

närvarande icke vore särdeles stora och då en tillfredsställande lösning, af kommunallånefrågan

synes mig kunna ernas äfven pa annat sätt, som möjligen är

lättare att åstadkomma, vill jag härmed närmare ingå på detta sätt till frågans

lösning. Detta vore, att konungariket Sveriges stadshypotekskassa finge sitt

verksamhetsområde utvidgadt till att omfatta äfven utlämnandet af kommunallån.

Dör att kunna öfvertaga denna nya utlåning finge gifvetvis kassan utrustas, med

ytterligare grundfond af statsobligationer till belopp af förslagsvis trettio millioner

kronor och inrättningen finge därefter arbeta på två afdelningar. Den enda förändring

af kassans organisation, som synes i och för denna sak blifva nödig,

skulle vara, att kassans styrelse förstärktes, med exempelvis tre ledamöter, representanter

för kommunerna. Någon solidarisk ansvarighet synes ej böra åläggas,

vare sig fastighetslåntagarne för kommunernas lån eller dessa senare för

hvarandras lån. Om frågan löstes på detta sätt, undginge man den uppgifna

olägenheten af att en ny svensk statsgaranterad obligat i onstyp utsläpptes på lånemarknaden,

samt vunne fördelen af betydligt billigare förvaltningskostnad för såväl

stadsfastighetslånen som kommunlånen, då ju både lokal, direktör och tjänstemän

m. m. kunde i hufvudsak blifva desamma för båda lånerörelserna. Dör denna

saks ordnande erfordras gifvetvis en allsidig utredning med å denna grundadt

förslag, och denna utredning borde för fullständighetens skull omfatta äfven frågan,

huruvida på annat och lämpligare sätt än det nu föreslagna kommunernas

upplåning skulle kunna ombesörjas och ordnas.»

Efter öfverenskommelse mellan stats- och banko utskotten har denna

motion hänskjutits till behandling af sammansatt stats- och bankoutskott.

Frågans Frågan om inrättande af en hypoteksanstalt med särskild uppgift att

beliandlin * tillgodose kommunernas lånebehof har gång efter annan varit uppe till

a behandling, merendels i samband med förslag om ordnande af fastighetskrediten

i städerna och de stadsliknande samhällena. Redan det förslag

till en med statsgaranti försedd hypoteksanstalt för städerna, som år 1863

framlades af utsedde delegerade lör städer och köpingar i riket, inne
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 1. 3

fattade sålunda, att den tilltänkta hypoteksanstalten skulle utlämna lån

äfven till stadskommuner. Förslaget, som genom motion underställdes

1863 års riksdag, vann ej Riksdagens bifall, men föranledde sedermera

på enskildt initiativ till upprättandet af allmänna hypotekskassan för

Sveriges städer, som började sin verksamhet år 1871 och enligt sitt af

Kungl. Maj:t fastställda reglemente hade att bland annat utlämna lån äfven

åt kommuner.

Beträffande den behandling, som frågan sedermera intill år 1909

erhållit inom Riksdagen, tillåter sig utskottet, under hänvisning till den

utförliga redogörelse därför, som vid 1909 års riksdag lämnats i sammansatta

stats- och bankoutskottets utlåtande (nr 10) öfver då väckta motioner

i ämnet, här erinra om följande.

Vid 1885 års riksdag väcktes inom Andra kammaren af herr E. v. d.

Lancken motion om utredning, på hvilka villkor en allmän lånekassa för

Sveriges kommuner kunde inrättas. Motionen afstyrktes af vederbörande

tillfälliga utskott och blef äfven af kammaren utan votering afslagen.

Vid 1907 års riksdag väcktes enahanda motion inom Andra kammaren

af herr A. Rune. Motionen blef af tillfälliga utskottet tillstyrkt, men afslogs

af kammaren.

Vid 1908 års riksdag förekommo flera olika förslag rörande dels en

kommunal låneanstalt och dels en anstalt för belåning af fastigheter i städer

och stadsliknande samhällen. Inom Första kammaren väcktes af herr

O. F. Trapp motion angående en kommunal låneanstalt och af herr Gustaf

Berg dels angående ombildning af allmänna hypotekskassan för Sveriges

städer i syfte att tillgodose såväl kommunernas som fastighetsägarnes i

städerna och med dem jämförliga samhällen lånebehof, dels ock eventuellt

om inrättande af en särskild lånekassa för kommunerna samt utvidgning

af hypotekskassan. Därjämte föreslogs i en af herr E. Ilägglund väckt

motion inrättande af eu särskild hypoteksbank för ordnande af fastighetskrediten

i städerna.

Inom Andra kammaren framkommo följande motioner, nämligen dels

af herr Rune m. fl., som förnyade det vid föregående riksdag väckta förslaget

om inrättande af en allmän lånekassa för Sveriges kommuner, dels

af herr J. Jeansson i Kalmar in. fl. angående ombildning af allmänna

hypotekskassan för Sveriges städer i enahanda syfte, som af herr G. Berg

inom Första kammaren föreslagits, dels ock af herr C. R. Johansson i

Jönköping, hvilken inom Andra kammaren framställde samma yrkande,

som herr Berg inom Första kammaren.

Endast herr Hägglunds motion om inrättande af en stadshypoteksanstalt

blef af Riksdagen bifallen och föranledde till en skrifvelse angående

1908 års

riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

1909 års

riksdag.

1909 års

utskott.

4 Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 1.

utredning i ämnet. Hvad de öfriga motionerna beträffar, uttalade sig

visserligen de kåda tillfälliga utskott, till hvilka motionerna hänvisades,

sammanstämmande för en utredning, huruvida och under hvilka villkor

en eller flera hypotekskassor med grundfond af statsobligationer, tillhandahållna

af staten, skulle kunna organiseras i ungefärlig öfverensstämmelse

med motionärernas förslag, eller huruvida kreditväsendet för kommuner

och fastighetsägare skulle kunna på annat sätt ordnas under statens medverkan.

Men "hvad utskotten sålunda hade föreslagit blef endast inom

Andra kammaren bifallet, medan däremot Första kammaren afslog förslaget,

hvilket i anledning däraf förföll.

1908 års Riksdags ofvannämnda skrifvelse angående en stadshypoteksanstalt

föranledde tillsättandet den 13 juni 1908 af en kommitté, hvilken

framlade utredning och förslag i ämnet i början af år 1909, hvarpå

Kungl. Maj:t redan till samma års Riksdag aflat proposition med förslag

till förordningar angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa och

angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet

in. m.

Mot slutet af år 1908 fästes uppmärksamheten vid den omfattning,

hvari särskild! stadskommunerna begagnat sin fria lånerätt, och fråga uppstod

att genom lag begränsa densamma, utan att emellertid något förslag

i sådant syfte framkom till 1909 års Riksdag. Däremot fick denna upptaga

frågan om en kommunal låneanstalt till förnyad behandling med anledning

af i hufvudsak sammanstämmande motioner dels af herr Trapp

inom Första kammaren och dels af herr Rune inom Andra kammaren.

Båda motionerna hänvisades till behandling af sammansatt stats- och

bankoutskott, hvilket i sitt ofvan berörda utlåtande tillstyrkte, att Riksdagen

.skulle hos Kungl. Maj:t begära utredning, huruvida och på hvilket

sätt en allmän lånekassa för Sveriges kommuner borde inrättas.

Utskottet framhöll, bland annat, hurusom under behandlingen af frågan

om inrättande af en central stadshypotekskassa uttalats önskvärdheten af, att den

upplåning, som för landet kunde ifrågakomma från utlandet, så mycket som möjligt

centraliserades, så att en enhetlig organisation kunde åstadkommas för såväl

fastighetskredit som kommunernas kredit till undvikande åt den konkurrens på

lånemarknaden, som eljest ansåges kunna förekomma. Emellertid hade angelägenheten

af stadsfastighetskreditens ordnande ansetts så trängande, att, när denna

fråga fått en nöjaktig utredning,'' det icke ansetts lämpligt att vidare undanskjuta

dess afgörande i afbidan på ett gynnsammare ordnande af den nuvarande jordbrukskrediten

eller skapande af en ny form för tillgodoseende af kommunernas

lånebohof.

»Vid detta förhållande — fortsätter utskottet — gäller det att bedöma,

huruvida kommunernas lånebehof är af den art, att dess tillgodoseende är ett

statsintresse. I likhet med hvad förut i denna fråga inom Riksdagen uttalats,.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 1.

5

finner utskottet det obestridligt, att äfven för denna kategori af låntagare ett

oundgängligt och berättigadt lånebehof förefinnes och att det äfven ligger i det

allmännas intresse, att detta behof fylles på sådant sätt, att grundade önskemål

rörande bekväm och billig penninganskaffning uppnås. Särskild! gäller hvad nu

sagts landskommunerna samt de mindre och medelstora städerna. De större städerna

röra sig med så stora lån och hafva i allmänhet tillgång till sådan erfarenhet

vid låns anskaffande äfven på utländsk marknad samt åtnjuta där så god

kredit, att de kunna åt sig betinga kanske lika förmånliga villkor, som en sammanslutning

för kommunalkreditens ordnande väntas kunna åstadkomma. Men så

är ej förhållandet med de mindre kommunerna. Små lån äro helt naturligt för

den kapitalplacerande allmänheten mindre begärliga och kräfva med nödvändighet

relativt högre kostnader. Söka sådana lån sig ut på den utländska marknaden,

måste de därför mottagas jämförelsevis ogynnsamt, hvilket åter i sin ordning

medför, att landets kredit i dess helhet nedsättes.

Måste det under sådana förhållanden anses vara önskligt, att de smärre

kommunerna beredas tillfälle att åtnjuta den utländska lånemarknadens fördelar,

synes ett ingripande från statens sida i detta afseende vara berättigadt och nödvändigt

samt således en grundlig utredning af hithörande frågor vara erforderlig.

Det är emellertid uppenbart, att de åtgärder, som från statens sida böra

vidtagas, icke böra gå ut allenast därpå att främja och underlätta den kommunala

upplåningen. Det måste fasthellre hufvudsakligen gälla att dels konsolidera och

organisera denna upplåning, dels underlätta densamma i den mån den är nödvändig

för tillgodoseende af hvad man skulle kunna kalla legitima kommunala

lånebehof. Det torde nämligen icke kunna förnekas, att kommuner understundom

upptagit lån för ändamål, som antingen bort tillgodoses genom skattemedel eller

också afsett mer eller mindre tydliga lyxbehof.

Skulle en utredning i det afseende, som här ifrågasattes, utvisa, att eu

kommunal lånekassa i angifvet syfte lämpligen bör upprättas, finner utskottet det

därför, med hänsyn till landets kredit och finansiella ställning, att såsom oeftergiflig!

villkor därvid uppställes, att ifrågavarande låneverksamhet blir reglerad

genom ganska noggranna och restriktiva bestämmelser.»

Utskottet angifver därefter på följande sätt i korthet några af de synpunkter,

hvilka i sådant afseende borde enligt utskottets åsikt komma under

beaktande.

»Som bekant kunna våra kommunallån — yttrar utskottet — (jelas i två

kategorier, nämligen korta lån på högst två år, till hvilkas upptagande icke erfordras

Konungens medgifvande, samt längre lån, för hvilka dylikt medgifvande

erfordras. Till dessa former för kommunala förbindelser kan läggas en tredje,

nämligen borgensförbindelser.

Nu tillämpas med afseende på kommunal skuldsättning ofta nog det tillvägagångssättet,

att för lånebehofvens täckande till en början korta, tillfälliga

lån upptagas. Med den så ådragna sväfvande skulden opererar kommunen ofta

i flera är med omsättningar och ökningar, till dess att man ändtligen besluter att

förvandla den sväfvande skulden till fast, vare sig i form af obligationslån eller

icke. För detta ändamål går kommunen in till Konungen, som då svårligen kan

annat än bifalla ansökningen. Den sväfvande skulden har nämligen ofta vuxit

till ett sådant belopp och är så öfverhängande, att ett afslag skulle betyda kommunens

ruin.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 1.

Då sålunda emellertid genom anlitande af den tillfälliga upplåningen Konungens

pröfning ocli fastställelse, det vill säga Konungens rätt att medgifva

eller afslå upptagande af längre lån, i verkligheten helt enkelt kan omintetgöras,

synes rätten till upptagande af tillfälliga lån böra inskränkas.»

Utskottet uttalar sig sedan angående det sätt, hvarpå en dylik inskränkning

lämpligen borde genomföras, och fortsätter därpå:

»Man har vidare mot det nuvarande tillståndet anmärkt, att dels alla af

eu kommun upptagna lån hafva samma rätt gentemot kommunen, dels inga former

finnas stadgade för indrifning af fordringar hos en kommun.

Otvifvelaktigt är, att sådana förhållanden kunna inträffa, att en kommun

kommer på obestånd. Sådant har visserligen icke hittills händt i vårt land, och

om lämpliga restriktiva åtgärder i af utskottet här antydt syfte vidtagas, torde

sannolikheten därför väsentligen minskas, men möjligheten däraf torde dock icke

kunna förnekas. Emellertid synas för dylikt fall vår gällande utsökningslags

bestämmelser icke vara fullt tillräckliga. Det är således obestämdt, huruvida en

fordringsägare har rätt att låta utmäta en kommuns samfällda fasta och lösa

egendom, äfven sådan som nödvändigt erfordras för dess verksamhet såsom kommun,

till exempel kyrka, skolhus, eldsläckningsmateriel, eller om för skuldens

gäldande uttaxering skall ske, på en gång eller på annat sätt. Förtydligande

bestämmelser i dessa afseenden torde vara nödvändiga i sammanhang med ordnande

af en kommunal lånekassa.

I sammanhang härmed har framhållits önskvärdheten af stadganden om

viss förmånsrättsordning mellan olika lån, upptagna af samma kommun. En

kommun, som, förut skuldfri, upptager ett lån, lian nämligen därefter, under

annan finansledning, lätt tänkas genom en senare hejdlös skuldsättning för improduktiva

ändamål försätta den förste långifvaren i en lika oväntad som oangenäm

situation.

En annan anmärkning gäller de kommunala borgensförbindelserna, om

hvilka våra kommunallagar icke innehålla några som helst stadganden. Körande

betingelserna för ingående af borgensförbindelser har praxis varit olika, i det att

kommun ibland ansett sig böra begära kungligt tillstånd att ikläda sig dylik

borgen, ibland icke. Gifvetvis måste emellertid en borgensförbindelse i detta afseende

likställas med vanlig skuldförbindelse och sålunda kommunallagarna förtydligas

med en bestämmelse, att samma regler, som gälla för upptagande af

kommunala lån, jämväl böra gälla för ingående af kommunala borgensförbindelser.

Slutligen torde kontrollen öfver upptagande af lån behöfva skärpas. Noggrannare

utredning än hittills i allmänhet förekommit måste företagas beträffande

ändamålet med de olika kommunernas upplåning, och detta är af desto större betydelse,

när det gäller att upptäda på den utländska lånemarknaden.

Att under nu angifna förutsättningar anordna en central låneanstalt med

uppgift att på bästa och billigaste sätt tillgodose kommunernas lånebehof, finner

utskottet kunna medföra gagn ej blott för kommunerna, utan äfven för landet i

dess helhet. Utskottet instämmer därför i det af herr Kune i hans motion gjorda

uttalandet, att därmed ej mindre skulle beredas kommunerna tillgång till den

billigast möjliga upplåning, då sådan vore oundgängligen nödig, än äfven ur det

allmännas intresse denna upplåning så skulle ordnas, att den största möjliga sparsamhet

befordrades och olämplig skuldsättning så mycket som möjligt förebyggdes.

»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 1.

7

Utskottets utlåtande var emellertid ej enhetligt. Tre reservanter

yrkade afslag utan anförande af någon motivering, och två reservanter

framställde samma yrkande under uttalande i hufvudsak, att det vore betänkligt

att i konkurrensen mellan de obligationer, som utfärdades af riksgäldskontoret,

allmänna hypoteksbanken och den då planerade stadshypotekskassan,

insätta ytterligare en grupp obligationer, som skulle likställas

med de nyssnämnda; att det kunde innebära våda för landets välfärd och

skada statens kredit att skapa nya möjligheter till skuldsättning i utlandet;

att något behof af statens mellankomst i förevarande afseende ej förelåge,

då de större städerna kunnat direkt placera sina lån i utlandet på fullt

så goda villkor, som en central låneanstalt kunde åstadkomma, och de

mindre kommunerna finge sina lånebehof tillgodosedda hos kassor och försäkringsbolag,

hvarjemte genom stadshypotekskassans inrättande ytterligare

kapital borde kunna för de kommunala lånebehofven lediggöras; samt att,

medan statens upplåning ej borde afse annat än produktiva ändamål, det

ej vore möjligt att betrakta kommunernas upplåning såsom alltid afseende

sådana ändamål.

Vid ärendets behandling inom kamrarna blef utskottets hemställan

af Första kammaren afslagen med 74 röster mot 49, hvaremot Andra

kammaren med 110 röster mot 77 uttalade sig för den af utskottet föreslagna

utredningen. Frågan om en kommunal lånekassa hade sålunda

äfven vid 1909 års riksdag förfallit. Däremot — och detta torde i sin

mån förklara utgången af frågan om den kommunala lånekassan — biträdde

Riksdagen i hufvudsak det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget om en

stadshypoteksanstalt. I öfverensstämmelse därmed utfärdades sedermera

den 5 juni 1909 särskilda förordningar angående konungariket Sveriges

stadshypotekskassa och angående grunderna för stadshypoteksföreningars

bildande och verksamhet, hvarigenom och sedan den nya låneanstalten

i början af år 1910 trädt i verksamhet, frågan om tillgodoseende

af städernas och de stadsliknande samhällenas lånebehof nått fram till sin

lösning.

Äfven vid 1910 års riksdag väcktes af herr Rune motion angående

utredning och förslag rörande inrättande af en kommunal lånekassa, hvilken

motion hänvisades till behandling af sammansatt stats- och bankoutskott.

Utskottet tillstyrkte för sin del en skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran

om utredning i ämnet och anförde till stöd härför bland annat följande.

»I öfverensstämmelse med den uppfattning, som uttalats i ofvan återgifna

utlåtande vid 1909 års riksdag, anser äfven utskottet, att det ligger i det allmännas

intresse, att kommunernas lånebehof fylles på ett sådant sätt, att grundade

önskemål rörande bekväm och billig penninganskaffhing uppnås. Då kommunerna

1910 års

riksdag.

1910 års

utskott.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 1.

fått sig ålagda åtskilliga funktioner, hvilkas fullgörande är. att anse såsom ett

verkligt statsintresse, synes det berättigadt, att staten äfven i någon man bidrager

att för kommunerna underlätta anskaffandet af de medel, som lämpligen höra

i låneväg uppbringas. Särskildt gäller detta hvad beträffar landtkommuner och

de mindre eller de medelstora städerna. De större städerna däremot åtnjuta redan

en sådan kredit å lånemarknaden, att för dem statens garanti synes mindre

erforderlig.

Majoriteten inom fullmäktige har i sitt yttrande såsom skäl förslag å

motionen bland annat uttalat, att för närvarande några nämnvärda svårigheter

att på skäliga villkor placera kommunallån icke syntes vara för handen. Enligt

utskottets mening kan emellertid eu tillfälligtvis rådande lättnad å lånemarknaden

ingalunda utgöra något skäl för att afböja den ifrågasatta utredningen. Ställningen

på penningmarknaden kan lätt nog undergå väsentliga förändringar, och

utskottet anser det vara en gifven fördel, om en sådan utredning som den nu

föreslagna kan igångsättas utan trycket af öfverhängande finansiella svårigheter.

I anslutning till den af minoriteten inom fullmäktige uttalade åsikt finner

utskottet äfven i den nu beslutade begränsningen af kommunernas rätt att upptaga

korta lån eu ytterligare anledning att tillmötesgå förslaget om utredning

angående en kommunal låneanstalt. Behofvet af en sådan anstalt torde nämligen

framträda mera i samma mån, som kommunerna tvingas till en skyndsam fondering

af sina lån. Det synes ej heller vidare lämpligt, om, på samma gång detta

kraf blifvit i statens eget intresse ställdt på kommunerna, ingenting från statens

sida blefve åtgjord^ för att underlätta en sådan fondering. A andra sidan innebär

den genomförda begränsningen i rätten att upptaga lån en viss garanti för att en

eventuell kommunal låneanstalt icke skall leda till onödigtvis ökad skuldsättning.

Då utskottet sålunda, i likhet med såväl sammansatta stats- och bankoutskottet

vid 1909 års riksdag som minoriteten inom fullmäktige,, anser goda skäl

tala för en utredning i motionens syfte, har utskottet emellertid ingalunda förbisett,

att genom den nya stadshypotekskassans bildande frågan om en särskild kommunal

låneanstalt kommit i ett väsentligen förändradt läge. Därom synes nämligen

ej mer än en mening råda, att det vore olämpligt, om tre lika ställda och

af staten garanterade låneanstalter skulle komma att uppträda på lånemarknaden,

konkurrerande både med hvarandra inbördes och med staten. Utredningen bör sålunda,

på sätt äfven framhålles af minoriteten inom fullmäktige, afse, huruvida

och på hvad sätt med undvikande af en dylik eventualitet kommunernas lånebehof

må kunna tillgodoses. Bland de olika sätt, hvarpå denna fråga synes .kunna lösas,

har under ärendets föregående behandling i främsta rummet framhållits önskvärdheten

af en central låneanstalt såsom ett slags öfverbyggnad på de numera befintliga

båda hypoteksanstalterna för landt- och stadsfastigheter. Man har äfven

antydt möjligheten däraf, att endera af dessa båda anstalter skulle vid sidan af

sin egentliga lånerörelse inrätta en särskild afdelning för lån till kommuner.

Hvad i öfrigt beträffar omfattningen af eu blifvande utredning, får utskottet

i allo ansluta sig till de synpunkter, Indika här ofvan återgifvits ur det sammansatta

stats- och bankoutskottets utlåtande vid föregående års riksdag.»

Mot betänkandet hade sex af utskottets ledamöter reserverat sig med

yrkande att motionen icke måtte bifallas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 1.

9

Första kammaren godkände utan votering reservanternas yrkande,

hvaremot Andra kammaren med 108 röster mot 90 biföll utskottets hemställan.

Hvad beträffar frågan om kommunernas lånebehof, är från tiden

efter 1909 års riksdag att omförmäla ytterligare utredning af det mot slutet

af år 1908 väckta förslaget om begränsning af kommunernas fria lånerätt,

en utredning, som resulterade i Kungl. Maj:ts till 1910 års Riksdag

aflåtna proposition (nr 86) med förslag till lag angående ändrad lydelse

af vissa paragrafer i kommunallagarna. Med anledning af denna proposition

har Riksdagen beslutit sådan ändring af de ifrågavarande paragraferna,

att från början af år 1913 kommunernas rätt att utan Kungl. Maj:ts särskilda

medgifvande upptaga lån begränsas till sammanlagdt det belopp,

som motsvarar skillnaden mellan å ena sidan en tiondel af den sammanlagda

inkomst, för hvilken kommunalutskylder skolat för sistförflutna året

utgöras, och å andra sidan den summa, som för nämnda år beslutits skola

i kommunen anskaffas genom uttaxering, dock med frånräknande af eventuell

uttaxering för folkskoleväsen och barnavård. Genom detta beslut har

sålunda äfven frågan om inskränkning i kommunernas lånerätt blifvit löst.

Enligt hvad som framgår af det vid Kungl. Maj:ts ofvannämnda proposition

fogade utdrag af protokollet öfver civilärenden den 11 mars 1910,

hade i sammanhang med detta ärende äfven anmälts, att af stadsförbundets

styrelse hos Kungl. Maj:t gjorts framställning om utredning jämväl

af frågan om en af staten understödd lånekassa för kommunerna. Enligt

hvad utskottet inhämtat, har Kungl. Maj:t den 11 november samma år

låtit berörda ärende sig föredragas och »därvid, sedan erinradt blifvit, att

ifrågavarande utredning i främsta rummet torde böra afse omfattningen

af behofvet af en kommunal lånekassa, äfvensom sättet för dess tillgodoseende,

hvarvid det vore af särskildt intresse att vinna upplysning om de

önskemål och den uppfattning, som i de båda angifna afseenden gjorde

sig gällande bland de af frågan närmast berörda, samt denna undersökning,

hvars resultat torde kunna tjäna till ledning för bedömande af frågan,

huruvida staten borde fullfölja den fortsatta utredning, som för sakens

klarläggande vore erforderlig, lämpligen syntes kunna verkställas af just

de af frågan närmast berörda, icke funnit skäl bifalla den nu gjorda framställningen.

»

Vid 1911 års riksdag kom frågan ånyo upp, i det herr Rune väckte

motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och för
jBihang

till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 2 afd. 1 häfte (Nr 1.) 2

1911 års

Riksdag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 1.

slag angående utlämnande af lån åt kommuner från konungariket Sveriges

stadshypotekskassa m. m. samt om anslag till utredningens verkställande.

Sedan motionen hänskjutits till behandling af sammansatt stats- och

bankoutskott, ansåg sig det sammansatta utskottet böra i ämnet höra fullmäktige

i riksbanken och i riksgäldskontoret.

Fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret beslöto hvar för sig

att behandla detta ärende vid gemensamt sammanträde; enligt utskottet

tillhandakommet utdrag af protokollet vid fullmäktiges gemensamma sammanträde

den 13 april 1911 förenade sig af fullmäktige i riksbanken herrar

von Frusen, friherre Langenskiöld, Berg, Norberg, Palme och Törnebladh

om att tillstyrka motionen på de skäl, som finnas anförda i deras

här nedan intagna yttrande, hvaremot fullmäktigen i riksbanken herr Jonsson

samt af fullmäktige i riksgäldskontoret herrar Cavalli, Höglund, Ostberg,

Moll och Almqvist för sin del afstyrkte motionen med åberopande af

de grunder, som anförts i deras här nedan jämväl intagna yttrande.

Utskottet ansåg sig vidare böra inhämta yttrande från styrelsen för

konungariket Sveriges stadshypotekskassa öfver motionen i dess förra del.

För sådant ändamål anhöll utskottet i vederbörlig ordning om utverkande

af Kung!. Maj:ts befallning till nämnda styrelse att afgifva sådant yttrande.

Med anledning häraf öfverlämnades till utskottet en till Kungl. Maj:t ställd

skrifvelse, däri styrelsen anförde, att, därest det etter verkställd utredning

skulle befinnas lämpligt att inrätta en af staten understödd låneanstalt för

landets kommuner, något hinder från organisatorisk och administrativ synpunkt

ej syntes möta för att anordna densamma under form af en till

konungariket Sveriges stadshypotekskassa hörande afdelning, dock under

förutsättning att afdelningen i fråga med afseende å ansvarigheten för ingångna

förbindelser skildes från stadshypotekskassans öfriga verksamhet.

Fullmäktige Ofvannämnda af fullmäktige i riksbanken afgifna yttrande var af

x riksbanken n J

1911. följande lydelse:

»Då vid 1909 års riksdag fråga förevar om upprättande al en stadshypoteksanstalt

yttrade fullmäktige, att det icke kunde vara för landet nyttigt, att

flera olika anstalter konkurrerade på den utländska marknaden. Ju mey^upplåningen

från utlandet centraliserades, desto bättre måste detta vara för riket i

dess helhet. Vid sådant förhållande hade fullmäktige ansett det varit lyckligare,

om den ifrågasatta anstalten fått ett mera vidsträckt verksamhetsområde, så att

den kunnat tillgodose såväl stadfastighetskrediten som_ock jordbruksfastighetsoch

kommunallånekrediten. Den kreditanstalt, konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

som sedermera upprättades, blef emellertid med hänsyn till sin verksamhet

inskränkt till belåning af stadsfastigheter. _

Vid 1910 års Riksdag infordrades fullmäktiges yttrande med anledning af

en motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning och förslag

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 1.

11

angående inrättande af en allmän lånekassa för Sveriges kommuner, ock uttalade

sig en minoritet inom fullmäktige på anförda skäl för önskvärdketen af den ifrågasatta

undersökningen, därvid dock särskildt betonades, att det icke vore fördelaktigt,

om. till de två redan bestående, af staten subventionerade, anstalterna för

jordbrukskrediten ock stadsfastigketskrediten, en tredje af staten understödd anstalt

inrättades för tillgodoseende af kommunernas lånebekof, hvilka tre anstalter

konkurrerade med hvarandra ock med riksgäldskontoret. Den eventuella undersökningen

borde därför, enligt dessa fullmäktige, afse att på ett eller annat sätt

så söka ordna förhållandena, att de olika kreditbehofven kunde behörigen tillgodoses

utan nyss anmärkta olägenhet.

Det synes oss, att motionären vid innevarande års riksdag icke blott tagit

hänsyn till ofvan afgifna synpunkter utan äfven undanröjt den viktigaste anledningen

till de betänkligheter, som år 1910 i anledning af den då väckta motionen

framhöllos af flertalet inom fullmäktige. Yi anse oss därför kunna förorda bifall

till motionärens framställning om en undersökning, för så vidt denna undersökning

afser att tillgodose det kommunala kreditbehofvet genom någon af de två redan

bestående statssubventionerade anstalterna eller öfverhufvud en centralisering af

utlåning genom hypotekslåneinrättningar och till kommuner.»

Det af fullmäktige i riksgäldskontoret afgifna yttrandet lydde: Fullmäktige

»Oiver en ar herr A. Rune vid 1910 års riksdag väckt motion om skrifvelse kontoret

till Kung!. Maj:t med anhållan om utredning och förslag angående inrättande af 1911.

en allmän lånekassa för Sveriges kommuner afgaf vid gemensamt sammanträde

den 18 april 1910 med fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret fullmäktiges

majoritet följande yttrande:

Törlidet år bereddes fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret tillfälle

att med anledning af ett utaf särskilda kommitterade den 25 januari 1909

afgifvet betänkande för utredning af frågan om upprättande af en stadshypoteksanstalt

yttra sig beträffande dels kommitténs förslag, dels ock ett vid betänkandet

fogadt särskildt yttrande.

Härom anförde då fullmäktige bland annat: ’En låneanstalt, som skall

hafva till uppgift att tillhandahålla städernas fastighetsägare erforderligt kapital,

bör naturligtvis vara inriktad på möjligheten att upptaga penningar äfven från

den utländska penningmarknaden. På denna marknad äro redan införda allmänna

hypoteksbankens obligationer, och på senare tider har starkt framhållits behofvet

jämväl af en kommunal låneanstalt. Men, såsom i kommittébetänkandet framhållits,

det kan icke vara för landet nyttigt, att flera olika anstalter konkurrera

på den utländska marknaden. Ju mera upplåningen från utlandet kan centraliseras,

desto bättre måste det enligt fullmäktiges åsikt vara för riket i dess helhet.

Vid sådant förhållande hafva fullmäktige ansett, att det skulle hafva varit

lyckligare, om den nu ifrågasatta anstalten fått ett mera vidsträckt verksamhetsområde

än som i kommittébetänkandet föreslagits. Detta hade lämpligen kunnat

ske genom en anordning i öfverensstämmelse med den af såväl kommitténs majoritet

som reservanten åberopade danska hypoteksbanken. Så anordnad hade den

svenska anstalten kunnat öfvertaga såväl allmänna hykoteksbankens och hypotekskassans

för Sveriges städer obligationer som ock kommunallån, och genom en och

samma anstalt hade sålunda kunnat tillgodoses såväl stadsfastighetskrediten som

ock jordbruksfastighets- och kommunallånekrediten. Men då något förslag i denna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 1.

riktning ej nu föreligger, ock enligt fullmäktiges öfvertygelse ett verkligt behof

af stadsfastighetskreditens tidsenliga ordnande är för handen, anse fullmäktige

sig höra förorda inrättandet af en hypoteksanstalt äfven med den begränsning,

som i betänkandet afses.’

Under intrycket af en omfattande ekonomisk kris och däraf följande penningknapphet

hade en allmänt utbredd opinion såväl inom som utom Riksdagen

påyrkat en omedelbar lösning af det i nyss omnämnda kommittébetänkande innehållna

förslaget. Under sådant förhållande hade fullmäktige ansett sig icke kunna

afstyrka inrättandet af den föreslagna stadshypoteksanstalten. Men fullmäktige

hade tydligt angifvit sin uppfattning, att frågan kommit i ett oriktigt läge. Och

det hade säkerligen varit lyckligt, om de betänkligheter, som restes mot det då

föreliggande förslaget, tillmätts större betydelse och om man således beslutit sig

för att, i stället för den föreslagna anstalten, inrätta en central låneanstalt såsom

ett slags öfverbyggnad på redan befintliga låneanstalter samt med befogenhet att

lämna län äfven till kommuner.

Den omständigheten, att konungariket Sveriges stadshypotekskassa kommit

till stånd, synes emellertid i högst väsentlig grad böra inverka på lösningen af

nu föreliggande fråga. Att redan nu, sedan den nya hypotekskassan varit i verksamhet

blott några få månader, vidtaga åtgärder för anordnandet af en central

låneanstalt, synes i och för sig föga tilltalande. Man skulle om dem med fog

kunna saga, att de icke vittnade om något större mått af planmässighet.

Ännu mindre lämpligt synes det vara att skapa en lånekassa uteslutande

för kommunernas behof. Inrättandet af en sådan kassa skulle uppenbarligen vara

utan ändamål, om den ej kunde utlämna lån på åtminstone lika goda villkor som

de i landet befintliga penninginrättningarna erbjuda. I detta hänseende må erinras,

att kommunerna kunnat inom landet upplåna penningar mot en ränta, som

långa tider icke uppgått till mer än 4 ppoc. och i regel hållit sig omkring 41/2

proc. Men för att den nya lånekassan skulle kunna utlämna lån på sådana

villkor, som nyss nämndes, måste den uppenbarligen erhålla en utrustning, som

satte den i stånd att med framgång uppträda på den utländska penningmarknaden.

Frågan kunde tänkas löst äfven på det sättet, att antingen allmänna hypoteksbanken

eller stadshypotekskassan vid sidan af hypotekslånerörelsen inrättade

en särskild afdelning för lån till kommuner. Men då hypoteksföreningarna åligger

gemensam ansvarighet för resp. hypoteksanstalts förbindelser, och då hypoteksföreningarna

hvarken böra eller kunna åläggas någon ansvarighet för de på grund

af kommunallånen utgifna obligationerna, möter här svårigheten att så fullständigt

från hvarandra åtskilja de båda afdelningarna, att hypoteksafdelningen blir fri

från allt såväl direkt som indirekt ansvar för kommunaliåneafdelningens förbindelser.

Som bekant lämnar Crédit Foncier de France äfvensom åtskilliga tyska

hypoteksbanker såväl hypotekslån som kommunallån, men dessa anstalters låntagare

hafva intet gemensamt ansvar för långifvarens förbindelser.

Hvilketdera af nu vidrörda tre alternativ för frågans lösning än valdes,

blefve följden, att en ny tredje kategori svenska obligationer, afsedda för cirkulation

i utlandet, tillbomme. Detta kan för landets kredit icke vara annat än

skadligt.

I sitt ofvannämnda yttrande framhöllo fullmäktige äfven, att de svårigheter,

som mött att få stadsfastigheter belånade på skäliga villkor, nog på sina

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 1. 13

ställen, särskild! i de större städerna, endast varit och vore mer eller mindre

öfvergående.

Detta omdöme i fråga om stadsfastighetslånen torde säkerligen hafva lika

om ej större tillämplighet på kommunallånen. Såväl till följd af nämnda kris

som ock af orsaker, hvilka nedan beröras, hade otvifvelaktigt för ett flertal kommuner

uppstått svårigheter med afseende å tillgodoseendet af deras lånebehof.

Men sedan dess hafva förhållandena på den allmänna penningmarknaden så väsentligt

förbättrats, att för närvarande några nämnvärda svårigheter att på skäliga

villkor placera kommunallån icke torde vara för handen.

Den nya stadshypotekskassan har för beredande af medel till utlåning till

bypoteksföreningarna under sistlidna januari månad beslutat upplägga ett tre

och en half procents obligationslån å 210 millioner francs. Häraf hafva obligationer

till belopp af 84 millioner francs försålts till Frankrike. Således har ett

mot valutan för de sålda obligationerna svarande belopp inteckningar i stadsfastigheter,

hvilka hitintills varit placerade inom landet, kommit att häfta såsom

pant till utlandet. Af lånets belopp framgår, att ytterligare dylik pantsättning

är att emotse. Detta är ock den naturliga och väntade följden af stadshypotekskassans

upprättande. På redan antydda skäl torde det vara i högsta grad sannolikt,

att inrättandet af en kommunal låneanstalt skulle få samma påföljd, d. v. s.

föranleda ytterligare export till utlandet af inom landet placerade svenska säkerheter.

Då skuldsättningen till utlandet redan antagit en omfattning, som ger anledning

till allvarliga betänkligheter, böra icke utan tvingande nödvändighet åtgärder

vidtagas, som i sina konsekvenser måste antagas leda till ökning af denna

skuldsättning.

_ Allmänt bekant är, att svårigheterna under 1907—-1908 årens finansiella

kris i väsentlig mån skärptes därigenom att en del stadskommuner i utlandet

åsamkat sig sväfvande skulder till mycket betydande belopp. Kung!. Maj:ts proposition

nr 86 till den nu samlade Riksdagen, innehållande förslag till begränsning

af kommunernas rätt att utan Kungl. Maj:ts tillstånd upptaga lån, afser att

förebomma ett upprepande af de missförhållanden, som i afseende å kommunernas

sväfvande skulder trädde i dagen under krisen. Om denna proposition vinner

Riksdagens bifall, undanröjes utan tvifvel en icke ringa del af de olägenheter,

som under den närmast föregående tiden ieke blott kommunerna utan äfven det

allmänna fått erfara i afseende å den kommunala upplåningen. Och om, såsom

propositionen afser, upplåningen göres, icke såsom hittills i stor utsträckning

skeft, till täckande af utgifter, som redan äro gjorda, utan företrädesvis för samtida

eller framtida behof, böra kommunerna i allmänhet kunna afvakta den för

lånets upptagande lägligaste tiden. Af sådan orsak torde ett bifall till propositionen

eller en i samband därmed möjligen genomförd större begränsning af tiden

för sökt låns fondering icke böra försätta kommunerna i ett läge, som skulle göra

inrättandet af en kommunal lånekassa för dem särskild! trängande eller eljest behöflig!.

Någon tid torde därför i hvarje fall böra och utan olägenhet kunna afvaktas,

innan åtgärder vidtagas till utredning af sättet för inrättandet af en ny

med statsgaranti utrustad låneanstalt, antingen denna skulle anordnas såsom en

centralanstalt eller såsom en fristående kommunal lånekassa eller möjligen inordnas

i någon redan befintlig hypoteksanstalt. Innan nya utvägar till ökad

skuldsättning i utlandet uppsökas, För ock någon erfarenhet föreligga angående

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 1.

landets förmåga att utan svårigheter fullgöra de under senaste tid betydligt ökade

förpliktelserna.

En annan sak åter vore att i god tid vidtaga en undersökning om de rättsliga

bestämmelser, som böra genomföras till beredande af nödig säkerhet för kommuns

långifvare, såväl i deras förhållande till den låntagande kommunen, som

ock dem inbördes emellan, samt de åtgärder i öfrigt, hvilka i detta sammanhang

kunna anses behöfliga.

På grund af hvad sålunda anförts anse vi oss icke kunna tillstyrka bifall

till herr Runes förevarande motion.

Den af herr Rune vid innevarande riksdag väckta motionen skiljer sig från

hans motion af år 1910 endast däri, att den föreslagna allmänna utredningen i

första hand skall gå ut på att undersöka, huruvida och på hvithet sätt den förändring

skulle kunna vidtagas i fråga om konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

att kassan kunde lämna lån till kommuner.

Under den tid, som förflutit sedan ofvan anförda yttrande den 18 april

1910 afgafs, har enligt vårt förmenande ingenting inträffat, som varit ägnadt att

rubba den i samma yttrande uttalade meningen. Snarare synes oss åtskilligt, af

hvad som sedan dess inträffat, hafva varit af beskaffenhet att ytterligare befästa

denna mening.

Förhållandena på den allmänna penningmarknaden hafva utvecklat sig i

den riktningen, att fyllandet af kommunernas lånebehof torde kunna sägas i regel

försiggå med något större lätthet nu än för ett år sedan. Eu mindre stadskomnmn

har nyligen inom landet kunnat afsluta ett obligationslån löpande med 4

proc. ränta, hvilken räntefot under de senaste åren förekommit endast för lån

upptagna i utlandet af rikets största kommuner. Enligt hvad vi hafva oss bekant,

har äfven inträffat, att landtkommuner afböjt anbud å lån mot 41/* proc.

ränta och 40 års amorteringstid utan uppsägningsrätt med den motiveringen, att

fördelaktigare villkor kunnat på annat håll betingas. Dessa omständigheter tyda

på större begärlighet efter kommunallån. Behofvet af en kommunal lånekassa

torde därför kunna sägas vara mindre kännbart nu än när ofvannämnda yttrande

afgafs.

Att en del mindre kommuner med svag ekonomisk ställning hafva svårt

att på rimliga villkor erhålla lån, är ostridigt. Men för att dessa kommuner

skola blifva hjälpta ur sitt betryck fordras helt andra och verksammare åtgärder

än beredandet af tillfälle till lån på billigare villkor. Att af hänsyn till

kommuner af denna kategori inrätta en allmän kommunal lånekassa, vore att

tillgripa ett medel som icke stode i rimligt förhållande till målet.

Den nya stadshypotekskassan har nyligen sålt en andra post obligationer,

denna gång till belopp af 86 millioner francs, till Frankrike, hvadan således

ytterligare ett mot valutan för de sålunda sålda obligationerna svarande belopp

inteckningar i stadsfastigheter, hvilka hittills varit placerade inom landet, pantförskrifvits

till utlandet. Enligt vårt förmenande finnes ingen anledning att hoppas,

att inrättandet af en kommunal lånekassa, fristående eller i förening med

någon redan bestående anstalt, icke skulle hafva till påföljd ytterligare obligationsexport

till utlandet, d. v. s. pantsättning till utlandet af nu inom landet

placerade kommunala skuldförbindelser.

Vi anse följaktligen, att den af fullmäktiges majoritet i ofvan anförda yttrande

uttalade meningen fortfarande äger oförminskad giltighet. Den förändring

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bankoutsJcottets utlåtande Nr 1.

15

motionen undergått kan icke heller anses vara af beskaffenhet att bringa frågan

i fqrändradt läge.

Yi kunna således icke förorda bifall till herr Runes ifrågavarande motion.»

Utskottet afstyrkte för sin del motionen.

Häremot anfördes reservation af fyra af utskottets ledamöter, som

yrkade bifall till motionen.

Första kammaren biföll utan votering utskottets hemställan, hvaremot

Andra kammaren med 105 röster mot 97 godkände reservanternas

yrkande.

Utskottet har icke ansett nödigt att vid detta tillfälle ånyo höra

vare sig fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret eller styrelsen för

konungariket Sveriges stadshypotekskassa.

Motionärens föreliggande framställning sammanfaller helt och hållet

med hans motion vid förlidet års riksdag och afser alltså till skillnad mot

hans föregående förslag i ämnet — hvilka åsyftade inrättandet af en allmän

lånekassa för Sveriges kommuner — att den ifrågasatta allmänna

utredningen skulle i första hand utmynna i en undersökning, huruvida

och på hvilket sätt den förändring skulle kunna vidtagas i fråga om

konungariket Sveriges stadshypotekskassa, att kassan kunde utlämna lån

jämväl till Sveriges kommuner.

I afseende härå vill utskottet till en början erinra, att styrelsen för

nämnda kassa, enligt hvad dess vid förlidet års riksdag afgifna, här ofvan

intagna yttrande utvisar, framhållit, att förutsättningen för att under form

af en till kassan hörande afdelning eventuellt anordna en här afsedd låneanstalt

vore den, att ifrågavarande afdelning med afseende å ansvarigheten

för ingångna förbindelser skildes från stadshypotekskassans öfriga verksamhet.

för genomförande af den föreslagna anordningen har motionären

tänkt sig, att stadshypotekskassan borde från statens sida erhålla en förstärkning

af sin nuvarande grundfond med 30 millioner kronor. Styrelsen

för kassan skulle emellertid förblifva densamma som förut, ehuru med

något ökadt antal medlemmar.

En dylik förstärkning af grundfonden måste naturligtvis vara afsedd

till förmån för den nya afdelningens verksamhet och gifvet är, att, med

hänsyn särskildt till ansvarigheten för ingångna förbindelser, de båda afdelningarna,

som nämndt, böra skiljas från hvarandra. Denna omständig
-

Utshottets

yttrande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 1.

het torde emellertid vara ägnad att ej oväsentligt försvåra en tillfredsställande

lösning af den föreliggande frågan. Ty följden häraf blefve med

säkerhet den, att ett nytt slag af obligationer af i viss mån statsgaranterad

beskaffenhet skulle komma att införas på lånemarknaden, och att

detta icke kan vara till gagn för vare sig placeringen af våra statslån

eller vår utländska kredit i allmänhet torde ligga i öppen dag.

Utskottet har därför svårt att föreställa sig, att en lycklig lösning

af frågan skall stå att vinna på den af motionären i främsta rummet angifna

vägen. Men då frågan om beredande af förmånligare lånemöjligheter,

än som för närvarande äro rådande för åtminstone en stor del af

landets kommuner, utan tvifvel är af stor vikt, något som också tydligt

ådagalägges af de upprepade framställningar till Riksdagen om utredning

i dessa afseende!!, hvilka under de senare åren gjorts, anser sig utskottet

ej böra motsätta sig anordnandet af en utredning, hvarigenom på

ett slutgiltigt sätt skulle kunna fastslås, om och i sådant fall hvilka möj.

igheter skulle kunna förefinnas för beredande af lättnader åt kommunerna

uti ifrågavarande afseenden.

Då emellertid, såsom framgår af hvad tidigare i ärendet förekommit,

de större stadskommunerna med all sannolikhet fortfarande, som

hittills, komma att sjulfva ombesörja upptagandet af sina lån, angår frågan

egentligen de medelstora och mindre städerna äfvensom köpingar och

municipalsamhällen samt landskommunerna.

Ifrågavarande kommuners lånebehof hafva hittills, åtminstone till allra

största delen, kunnat tillgodoses genom upptagande af lån inom landet

och utan tvifvel vore det ur många synpunkter önskvärdt, om så jämväl

för framtiden kunde blifva fallet. Den olägenhet, med hvilken dessa lån

ofta varit förbundna och som just utgör hufvudanledningen till klagomålen

öfver de nuvarande förhållandena, nämligen att väl hårda villkor uppställts

för lånens erhållande, torde i många fall hafva mera berott på den

lånesökande kommunens obekantskap med lånemarknaden samt bristande

kännedom om hvar de bästa lånekällorna varit att finna, än på verklig

knapphet med afseende på för utlåning tillgängliga medel. Det vill därför

synas, som om det förtjänade undersökas, huruvida ej denna olägenhet

skulle kunna undanröjas, utan att därför en så vidtutseende åtgärd

som upprättandet af en statsunderstödd lånekassa behöfde tillgripas.

I sådant afseende förtjänar framhållas, hurusom i Tyskland en viss

sträfvan gjort sig gällande hos en del stadskominuner att genom inrättande

af förmedlingsanstalter för kommunala lån på ett enhetligt sätt sörja för

tillgodoseendet af de kommunala lånebehofven. Sålunda har nyligen därstädes

på initiativ af det tyska stadsförbundet en dylik låneförmedlings
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 1.

17

anstalt utan något stöd från statens sida upprättats med uppgift att åt

de till förbundet anslutna städerna anskaffa amorteringslån på längre eller

kortare tid. Äfven här i landet kunde tänkas inrättad en dylik anstalt,

genom hvilkens bemedling respektive kommuner, hvilka därom gjorde

framställning, till äfventyrs i ett flertal fall kunde erhålla lån på bättre

villkor, än som af kommunerna på egen hand kunde utverkas, och hvilken

för öfrigt kunde tillhandagå kommunerna med råd och upplysningar

i hithörande ämnen.

Motionären har därjämte framhållit såsom nödvändigt, att den utredning,

som kan komma till stånd, jämväl bör omfatta frågorna om sättet

att af en kommun på laglig väg uttaga fordran samt om en viss förmånsrättsordning

emellan en kommuns å olika tider upptagna lån.

För den händelse den af utskottet ifrågasatta utredningen skulle utmynna

i ett förslag om meddelande af viss statsgaranti för en kommunal

låneafdelning af konungariket Sveriges stadshypotekskassa, synes det jämväl

utskottet vara för statens äfvensom i allmänhet för långifvarens säkerhet

af behofvet påkalladt, att eu utredning af nu angifna frågor äger rum,

och att förslag till bestämmelser framlägges i samband med förslaget till

ordnandet af själfva lånekassans angelägenheter. Därest utredningens resultat

blifver ett förslag om en kommunal låneförmedlingsanstalt, förefinnes

tydligen ej, ur synpunkten af statens säkerställande, anledning att utsträcka

undersökningen till sistberörda frågor, men då dessa frågor i alla

händelser gifvetvis kräfva sin lösning, anser utskottet jämväl för detta fall

dem höra underkastas en utredning.

Åberopande hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af ifrågavarande motion, må

dels i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och i sådant

fall på hvilket sätt lättnader med afseende å upptagandet

af lån skulle kunna beredas de kommuner, som

önskade att däraf begagna sig, vare sig genom anordnande

af en kommunal låneförmedlingsanstalt eller genom

vidtagande af sådan förändring i fråga om konungariket

Sveriges stadshypotekskassa, att denna kassa med

stöd af särskild gai’anti från statens sida erhölle rätt att

utlämna lån jämväl åt Sveriges kommuner, eller ock på

annat lämpligt sätt, börande denna utredning omfatta

jämväl frågorna om sättet att af en kommun på laglig

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 2 afd. 1 käft. (Nr 1.) 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande Nr 1.

väg uttaga fordran samt om en viss förmånsrättsordning

emellan en kommuns å olika tider upptagna lån;

dels ock, för utredningens verkställande för år 1913,

på extra stat under sjunde hufvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

af femtusen kronor.

Stockholm den 22 april 1912.

På det sammansatta utskottets vägnar:

F. CL:SON WACHTMEISTER.

Stockholm 1912. Kung! Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

121310

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:125 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag angående utlämnande af lån åt kommune s. 4 i texten