Utlåtande i anledning af dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 181 angående utförande under senare hälften af år 1912 eller förra hälften af år 1913 af en försöksmobilisering och därmed sammanhängande öfning ar, nr 182 med förslag till lag om vapenöfningar under senare hälften af är 1912 eller förra hälften af år 1913 för utrönande af härens krigsberedskap
1912-05-13 · 34 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 32 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SLU 1912:1, Utlåtande i anledning af dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 181 angående utförande under senare hälften af år 1912 eller förra hälften af år 1913 af en försöksmobilisering och därmed sammanhängande öfning ar, nr 182 med förslag till lag om vapenöfningar under senare hälften af är 1912 eller förra hälften af år 1913 för utrönande af härens krigsberedskap
Dokumentets text
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
1
Nr 1.
Ankom till Riksdagens kansli den 13 maj 1912 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning af dels Kungl. Maj:ts propositioner
nr 181 angående utförande under senare hälften af år
1912 eller förra hälften af år 1913 af en försöksmobilisering
och därmed sammanhängande öfning ar, nr 182
med förslag till lag om vapenöfningar under senare
hälften af är 1912 eller förra hälften af år 1913 för
utrönande af härens krigsberedskap (mobiliseringsafningar)
och nr 257 med förslag till förordning om
understöd i vissa fall åt värnpliktigs familj (familjeunderstöd)
under nämnda mobilisering söfning ar, dels ock
två i ämnet väckta motioner.
Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Widén, friherre Gripenstedt,
Hans Ericson, Lindh *), Thorsson, Nilson i Örebro, Gustafsson i Örebro,
Håkanson, Bergendahl, Alexanderson, Lindqvist och Olsson i See.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Genom en den 19 april 1912 dagtecknad proposition, nr 181, har
Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för utförande under senare hälften af
innevarande eller förra hälften af nästkommande år af en försöksmobilisering
och därmed sammanhängande öfningar å extra stat för år 1913
bevilja ett belopp af 500,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att
under innevarande år förskjuta beloppet af omliänderhafvande medel
för att sedermera ersättas af förevarande anslag.
Uti en samma dag aflåten proposition, nr 182, har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att antaga här nedan intagna förslag till lag om
vapenöfningar under senare hälften af år 1912 eller förra hälften af år
1913 för utrönande af härens krigsberedskap (mobiliseringsöfningar).
Till propositionen nr 182 har därjämte fogats här nedan såsom bilaga
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 3 afd. 1 höft. (Nr 1.) 1
2 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
till utskottets utlåtande intagna »förslag till Kungl. Maj:ts nådiga förordning
med närmare bestämmelser för verkställighet af lagen om vapenöfningar
under -senare hälften af år 1912 eller förra hälften af år 1913
för utrönande af härens krigsberedskap (mobiliseringsöfningar).»
Kungl. Maj:t har vidare genom en den 26 april 1912 dagtecknad
proposition, nr 257, föreslagit Riksdagen att antaga här nedan intagna
förslag till förordning om understöd i vissa fall åt värnpliktigs familj
(familjeunderstöd) under mobiliseringsöfningar senare hälften af år 1912
eller förra hälften af år 1913, samt att medgifva, att kostnaderna för
familj eunderstöd enligt nämnda förordning finge af tillgängliga medel
utbetalas för att ersättas från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.
I sammanhang med dessa, till förberedande behandling af det sammansatta
stats- och lagutskottet hänskjutna ärenden har utskottet jämväl
förehaft två i ämnet inom Andra kammaren väckta motioner, den ena,
nr 313 af herr Bernh. Eriksson i Grängesberg, som yrkat, att Riksdagen
måtte afstå propositionen nr 182, samt den andra, nr 314, af herr
Hjalmar Branting, som hemställt, att §§ 1 och 2 uti den i samma proposition
föreslagna lagen om vapenöfningar måtte erhålla följande ändrade
lydelse:
§ I
»Oberoende
— — — — — — under högst sju dagar, in- och utryckningstid
till sådan öfning medräknad.»
§ 2-
»Värnpliktig — — — — — — under högst sju dagar, in- och utryckningstid
till sådan öfning medräknad»;
att Riksdagen måtte besluta, att ersättningen till inkallad värnpliktig
och landstormsman måtte utgå med eu krona och femtio öre för ogift
samt två kronor för gift jämte 25 öre för minderårigt barn pr dag samt
att Riksdagen måtte anvisa ett belopp af 100,000 kronor å extra
stat för utdelning på administrativ väg enligt i föregående moment angifna
grunder åt personer, hvilka utan att inkallas till öfningen likväl
till följd af densamma blifva arbetslösa.
3
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
Beträffande de allmänna grunderna för Kungl. Maj:ts förevarande
framställning till Riksdagen om anordnande af eu försöksmobilisering
bär föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet anfört följande:
»Under
fredstid tillhör det krigsstyrelsen att utarbeta sådana planer
för krigsmaktens användning vid ett fredsbrott, hvilka med tillämpning
af gällande organisation för personalen, med användande af tillgängliga
materiela hjälpmedel och med stöd af gällande lagar och författningar
kunna anses utförbara. När det gäller härens försättande på
krigsfot, finnas alltså att följa i detalj gående planer för personalens
inkallelse och samling till utrustningsorterna samt för anskaffande af nödigt
antal hästar och fordon för trupper och trängafdelningar. Planer
finnas uppgjorda för truppförbandens sammansättning och organisation
samt för utrustning af såväl personal som hästar och fordon. Förslag finnas
likaledes utarbetade rörande truppernas inkvartering och förplägning
under mobiliserings- och koncentreringstiderna, hvarjämte vidlyftiga beräkningar
äro gjorda för användandet af landets kommunikationer på ett
sådant sätt, att trupperna snarast möjligt kunna koncentreras till de
viktigaste områdena. Med gemensamma namn kallas dessa, redan i
fred uppgjorda beräkningar och förslag för mobiliserings- och koncentreringsplaner.
Allt, som under fred kan förberedas, måste vara förbereda
så att på mobiliseringsordern öfvergången från fredsfot till
krigsfot följer enkelt och naturligt samt tillika på kortaste tid.
När tidsfrågan är af så stor betydelse och man under en kort tid
skall utföra allt det af mig berörda arbete, som sammanhänger med
öfvergången från freds- till krigsfot, är det naturligt, att man vid
uppgörandet af arméns mobiliseringsplaner med yttersta omsorg sökt
sätta sig in i alla härpå inverkande frågor och särskiklt i den tid,
hvarje förrättning kan kräfva. Härvid har man god ledning af jämförelse
såväl med fredsförhållandena som med förhållandena i utlandet.
En dylik jämförelse blir dock ofta vansklig att göra, emedan
man vid en mobilisering rör sig med vida större mängder af
folk och materiel än under fredstid och emedan nationella olikheter,
såsom olika folktäthet, olika kommunala förhållanden in. m., försvåra
tillämpningen af erfarenheterna från andra länder. Endast genom
ett verkligen utfördt mobiliseringsförsök, därvid gällande planer tilllämpas
så långt fredsförhållandena medgifva, är det möjligt att i detalj
granska hållbarheten af desamma, och här om någonsin kommer
det att visa sig, hvad inflytande detaljerna hafva på utförbarheten af
det hela.
4
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
För att blott nämna några af dessa detaljer, ber jag få påpeka,
hvilket inflytande på hela mobiliseringens gång det måste hafva, om
kungörelserna för de värnpliktigas inkallelse och samling hinna uppsättas
och anslås i tid, om de inkallade verkligen inställa sig på beräknad
tid och hvilket procenttal af dem, som ej infinner sig. Det är med
ledning af de tider etc., som i nu berörda afseenden beräknats, planerna
för alla mobiliseringstransporter på järnväg och sjöledes blifvit uppgjorda,
och, hvad särskildt beträffar de härvid mest betydelsefulla transportmedlen,
järnvägarna, kan hvarje större afvikelse inverka störande ej
endast på mobiliseringstransporterna i deras helhet utan äfven på förberedelserna
för koncentreringstransporterna, hvartill kommer, att de anstalter,
som träffats för truppernas organisation, inkvartering och
förplägnad, måste ändras just vid den tid, då man har minsta tillfälle
att omarbeta de uppgjorda planerna. Det är emellertid af vikt ej endast
att få pröfva, huruvida nuvarande beräkningar äro riktiga, utan
äfven att tillse, huruvida icke än säkrare och hastigare resultat kunna
nås genom förbättringar af det gällande systemet.
I fråga om arméns beklädnad, utredning och förseende i öfrigt
med krigsmateriel har ett mobiliseringsförsök äfven sin betydelse. Därigenom
gifves nämligen krigsstyrelsen tillfälle att kontrollera, huruvida
arméns utrustning i dessa afseenden är fullständig och ändamålsenlig.
Hvad fullständigheten angår, gäller visserligen, att i det stora hela
kontrollen bör kunna anordnas äfven utan mobiliseringsförsök, men i
alla delar låter detta sig icke göra. Jag vill sålunda påpeka, att undersökningar
i fred ej kunna till fyllest visa, till hvilken omfattning
beväringsmanskapet själft anskaffar de s. k. småpersedlarna och särskildt
skodonen, af hvilkas brukbarhet i fält marschförmågan så väsentligt
beror; och likväl är det på kännedomen härom, som de beräkningar
böra grundas, enligt hvilka dylika persedlar uppläggas i
förråd. Under de årliga värnpliktsöfningarna söker man visserligen
komma till klarhet i dessa förhållanden genom persedelmönstringar,
men dessa kunna naturligtvis endast omfatta de tre yngsta årsklasserna,
under det att långt flera ingå i de mobiliserade truppförbanden. Ännu
viktigare skulle en dylik undersökning vara beträffande landstormen.
Värnpliktig, tillhörande landstormen, är nämligen under tjänstgöring
pliktig att själf förse sig med kläder, och att, därest staten icke kan
genast vid inkallandet anskaffa föda, under tiden förse sig äfven med
sådan, mot ersättning af staten för värdet af soldatportion. I enlighet
härmed uppläggas i landstormsförråden, utom vapen och ammunition,
endast vissa beklädnads- och utredningspersedlar, hvarjämte staten i
5
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
allmänhet tillhandahåller föda först från och med tredje dagen efter
samlingen. Landstormens krigsduglighet är därför i hög grad beroende
på brukbarheten af den utrustning landstormsmännen själfva anskaffa.
De frivilliga befälsöfningar, hvilka anordnats för landstormen, hafva
emellertid gifvit endast ringa ledning för bedömandet af denna viktiga
fråga.
Angående persedlarnas m. in. ändamålsenlighet ber jag få framhålla
den omständigheten, att det är viktigt utröna, huru uniformerna
passa de äldre årsklassernas manskap. Befinnas mera omfattande förändringar
nödvändiga, kan detta hafva inflytande på tillverkningen af
den nya fältuniformen. Nytillverkningen bör nämligen ordnas så, att
uniformerna passa det manskap, som skall använda dem vid mobilisering.
Tillverkades uniformerna i storlekar, som passade allenast för fredsöfningarna,
skulle vid krigstillfälle så stora förändringar erfordras, att
de icke kunde medhinnas under den korta mobiliseringstiden. I alla
händelser kunna icke ändringar helt och hållet undvikas vid mobilisering.
Det är därför angeläget att vinna erfarenhet angående dessas omfattning,
emedan detta kan hafva inflytande på sammansättning och utredning
af de handtverksafdelningar och verkstäder, hvilka vid en verklig
mobilisering böra träda i verksamhet, hvarjämte äfven med ledning
häraf måste beräknas, i hvad mån de icke vapenföra yrkesmännen härtill
förslå och till hvilket antal civila handtverkare måste tagas i anspråk.
Och vänder man uppmärksamheten till lerig smat er ielen i (ifrigt,
inses lätt, hvilka lärdomar ett mobiliseringsförsök kan lämna i frågor
rörande tidsåtgång för materielens utlämning och utredning, transport
och fördelning, de olika fordonens packning m. m. Endast när dylika
faktorer medtagas i beräkningen till sitt rätta mått, blir det möjligt
att säga, om trupperna verkligen kunna stå marschfärdiga de dagar,
som i mobiliseringsplanerna afsetts.
En annan viktig fråga, på hvilken allenast en försöksmobilisering
kan gifva svar, och på hvilken marschfärdigheten lika mycket beror
som på ofvan nämnda förhållanden, gäller anskaffningen af hästar och
fordon. För truppernas organisation och utrustning erfordras ett så
stort antal rid- och draghästar samt fordon, att en utskrifningslag för
hopbringandet åt antalet måst antagas, då man ingalunda kunnat lita
på att genom frivilliga aftal vara i stånd anskaffa sådana mängder.
Denna lag tillåter emellertid, i motsats till de flesta andra länders lagstiftning
i samma ämne, icke något försöks anställande i fredstid. Ur
militär synpunkt innebär detta förhållande en brist, i synnerhet som vi
icke ens äga möjlighet att genom periodiskt återkommande hästmönstrin
-
6 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
gar, såsom i flera länder äger rum, inhämta kännedom om hästmaterialets
beskaffenhet å olika orter. Tillämpningen af utskrifningslagen är
närmast att jämföra med tillämpningen af bestämmelserna om personalens
inkallelse, och hvad som sagts om denna sist nämnda gäller då
ock i viss mån i fråga om häst- och fordonsanskaffningen: allenast ett
mobiliseringsförsök kan ådagalägga, om hästarna och fordonen på de
tider och orter, som beräknats i mobiliseringsplanerna, kunna stå till
vederbörande truppers förfogande. Ett mobiliseringsförsök skulle äfven
ådagalägga, om de utskrifna hästarna äro fullt användbara för de olika
ändamål, till hvilka de afses. Redan ur dessa synpunkter är det önskvärdt,
att vid mobiliseringsöfningen de utskrifna hästarna och fordonen
icke blott uttagas inom kommunerna samt föras till mönstringsställena
och där inmönstras utan att de äfven transporteras från mönstringsställena
till utrustningsorterna och där tagas i bruk under viss tid.
En ingående kännedom om hästarnas och fordonens beskaffenhet och
om deras lämplighet för olika militära ändamål kan endast vinnas
genom att använda dem under en öfningsperiod, särskildt emedan man
icke äger någon säkerhet för att samma hästar och fordon framföras
vid mönstringsförrättningarna, om det endast gäller en besiktning, som
om staten också tager dem i bruk. Härtill kommer, att den egentliga
mobiliseringstiden numera i allmänhet är så kort, att erforderligt antal
hästar och fordon lika litet vid en försöksmobilisering som vid verkligmobilisering
kunna under densamma anskaffas genom lega. De formaliteter,
hvilka efter mobiliseringsöfningens slut erfordras för de utskrifna
hästarnas och fordonens återlämnande till ägarna samt för ersättning,
komma icke att bereda mycket större svårigheter än motsvarande förrättningar
beträffande de hästar och fordon, hvilka årligen till afsevärdt
antal legas för artilleriets, ingenjörtruppernas och trängens exercis samt
för större fälttjänstöfningar.
Öf vergår jag nu till att tala om mobiliseringsförsökets betydelse
för att utröna ändamålsenligheten af de planer, som blifvit uppgjorda
för truppernas underhåll och förläggning under mobilisering stiden, skulle
visserligen kunna invändas, att man hvarje år har tillfälle att anställa
försök, hvilkas utfall äfven kunna gifva ledning i nu berörda afseende.
Betänker man emellertid, huru mycket större antal folk och
hästar, som sammanföras på en plats vid mobilisering än vid de vanliga
fredsöfningarna, och tillika att underhållsfrågan under fred ordnas
lång tid i förväg, under det den vid mobilisering måste lösas
efter mycket kort varsel, bör man utan svårighet finna, huru vanskligt
det är att i denna fråga blott räkna med vanlig fredserfarenhet. Om
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 1
truppernas förplägnad å mobiliseringsorterna och deras förplägnadsutrustning
ej äro på förhand ordnade, kunna däraf de största faror för
disciplinen och för härens krigsberedskap uppstå, Endast praktiken
kan gifva vid handen, huruvida den beräknade tiden är tillräcklig för
förnödenheternas anskaffande, eller om denna tilläfventyrs måste förlängas
eller kan förkortas. Också böra försöken få tillräcklig omfattning
med afseende på olika lokala förhållanden, så att det kan afgöras,
om och i hvad mån högre myndigheter böra vara beredda på att
komma ett eller annat truppförband till hjälp. Att i allo pröfva de planer,
som uppgjorts för truppernas underhåll och förläggning vid mobilisering,
är icke möjligt utan tillämpning af rekvisitionslagarna, hvilket
åter icke lämpligen kan förutsättas annat än för landstormen. Manskapet
bör därför, synnerligast vid en försöksmobilisering vintertid,
icke inkallas till mobiliseringsorterna förr, än man där är i stånd att
förlägga och förpläga dem.
Och för att till sist tala om mobilisering stransporterna, kan en försöksmobilisering
visa, huruvida transportplanerna äro rätt uppgjorda samt
huruvida järnvägarnas personal och materiel äro tillräckliga för transportens
obehindrade gång, eller om rubbningar uppstå, hvilka man ej
på förhand kunnat beräkna.
Hvad jag nu anfört, torde vara tillfyllest för att motivera anställandet
af ett mobiliseringsförsök. Men ej allt det gagn, som är möjligt
att vinna af roobiliseringsförsöket, ernås, om man skulle stanna vid
själfva mobiliseringen i egentlig mening, d. v. s. de lägre truppförbandens
uppbringande till fältfot och vederbörliga utrustning, hvarefter
de marschfärdiga trupperna åter afrustade och hemförlofvades. Ett
dylikt tillvägagående vore att lämna tillfället att också pröfva de mobiliserade
truppernas fältduglighet obegagnadt. Samtliga mobiliseringsförberedelser
— utom möjligen beträffande landstormen samt vissa delar af
häst- och fordonsutskrifningen — utföras numera med största noggrannhet.
Också kommer numera vid en mobiliseringsöfning frågan om truppförbandens
krigsduglighet att tilldraga sig intresset i högre grad än vid
1900 års försöksmobilisering. Truppernas krigsduglighet utgör, jämte
arméns styrka och sammansättning på fältfot, den nya härordningens
facit samt, i den mån densamma kan påvisas under en kort fredsöfning,
ett värdefullt underlag för bedömande af krafven på förändringar i härordningen
under den närmaste framtiden. En exakt kunskap, om huru
vår här tager sig ut på fältfot och om den grad af krigsduglighet hären
då kan anses äga, är äfven af vikt för krigföringen. Under försöksmobiliseringen
böra därför prof anställas för att utröna såväl linje- och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
reservformationernas sammanhållning, uthållighet, manöver- och stridsduglighet
som utbildningsgraden och skjutskickligheten hos den inkallade
personalen, särskildt hos f. d. fast anställda, reservbefäl och
äldre årsklasser. I anslutning till det nu sagda har jag alltså funnit
mig böra föreslå, att med en försöksmobilisering af vissa truppförband
må förbindas därpå följande fälttjänstöfningar, skolskjutningar å skjutbanor
och fältmässiga skjutningar i obekant terräng.
Genom att låta mobiliseringsöfningen omfatta en hel arméfördelning,
d. v. s. en af svenska härens slagenheter, och genom att sammanföra
de olika truppförbanden af skilda vapenslag till en enda
öfningsgrupp blefve det möjligt att på praktiskt sätt ådagalägga, hvad
som möjligen kan brista i fråga om de högre stabernas mobilisering
samt att gifva stabspersonalen tillfälle att se och röra sig med fältstarka
trupp- och trängförband, med trupper och trängformationer till verkligen
samma numerär och beskaffenhet som i fält. Den ständigt ökade
enskilda trafiken å järnvägarna kan emellertid under fredsförhållanden
ej inskränkas i ens närmelsevis samma grad som vid en verklig mobilisering.
Järnvägarna kunna därför under en försöksmobilisering svårligen
tagas mera i anspråk för militära behof, än hvad som plägar
ske vid de större fälttjänstöfningarna, ja, deras tjänster kunna ej ens
påräknas i samma grad som då, enär tiden för förberedelsers träffande
måste blifva ganska knapp. Redan ur trafiksynpunkt är det följaktligen
önskligt, att sammandragningen af trupper till de fälttjänstöfningar,
som höra hållas under försöksmobiliseringstiden, inskränkes till en mindre
styrka än en mobiliserad arméfördelning. Genom att sålunda minska
vapenöfningens omfattning, kommer den ock att kännas mindre betungande.
För att pröfva de särskilda truppförbandens krigsduglighet
behöfva dessa ej heller sammanföras till en enda gemensam fälttjänstöfning.
Större fälttjänstöfningars betydelse framför fälttjänstöfningar i
mindre skala ligger, såsom ofvan antydts, egentligen i den utbildning,
som beredes högre befälhafvare och staber. De enskilda truppdelarnas
utbildning kan däremot tillgodoses och pröfvas lika väl i det ena som
andra fallet. Under en försöksmobilisering med mindre omfattning än
en arméfördelning gifva öfningarna också det största utbytet af därtill
anslagna medel, om de ordnas gruppvis, hvarvid intet hindrar att mobiliserade
truppförband öfvas tillsammans med trupper på fredsfot.
Skulle vintertid i södra Sverige mobiliserade truppförband komma att
transporteras till norra delen af landet, kunna dessa utan nämnvärd
särskild kostnad sammanföras till en enda öfningsgrupp.
9
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
1900 års försöksmobilisering omfattade endast truppförbanden, emedan
landstormen vid denna tid icke erhållit någon organisation. Å fastlandet
tog landstormens organisation sin början först år 1905 i anslutning
till det frivilliga skytteväsendet, och vid början af innevarande år
hade inemot halfva antalet landstormsområden erhållit befälhafvare, förvaltare
och förråd, d. v. s. fullständig fredsorganisation. För närvarande
är det också mycket önskvärdt och lämpligt att anordna en
mobiliseringsöfning med landstormen, särskildt som öfningarna med densamma
— oafsedt det frivilliga skytteväsendets skjutöfningar — hittills
i allmänhet inskränkt sig till periodiskt återkommande frivilliga befälsöfningar.
I fråga om landstormen, som befinner sig under organisation,
kan det sägas vara ännu viktigare än beträffande linjen att
pröfva inkallelse, samling, utrustning, förplägnad och förläggning. Därjämte
böra äfven bevaknings- och stridsöfningar samt skol- och fältskjutningar
anordnas för landstormen. Redan i fråga om truppförbanden
framhölls, att det icke utan tillämpning af rekvisitionslagarna är möjligt
att i allo följa de för mobilisering uppgjorda förplägnads- och förläggningsplanerna,
hvilket, särskildt vintertiden, manade till en viss försiktighet
i fråga om personalens inkallande. Vid landstormen göra sig
motsvarande synpunkter gällande men, i följd af dess svagare organisation
och ofullständigare utrustning, framträda de där ännu kraftigare.
Landstormen saknar i regel kappa, tältutredning, reservportioner och
kokkärl. Dess befäls- och förvaltningspersonal är flerstädes ovan.
Landstormens afdelningar hafva därför mindre förmåga än linjeafdelningar
att reda sig under de svårigheter, h vilka är o oskiljaktiga från
kriget och i viss mån äfven från öfningar med den fältmässiga och
allvarliga karaktär, som en försöksmobilisering bör erhålla. Vid gränsoch
kustbevakning förekomma talrika detacheringar, hvilka i viss mån
försvåra förläggning och förplägning. Under en mobiliseringsöfning med
landstormen måste man därför antingen tillförsäkra densamma rätt att
rekvirera kvarter och mat i kvarteren eller ock förse den med bättre
utrustning och förvaltningspersonal än under verkliga krigsförhållanden.
Gifvetvis skulle öfningarna i förra fallet erhålla en fältmässigare prägel
samt blifva af större värde. Ju svagare en afdelnings organisation är,
desto viktigare är det nämligen för bedömande af dess krigsduglighet,
att det krigsmässiga förfaringssättet genomföres utan störande undantagsbestämmelser.
Särskildt gäller detta förvaltningen.
Anställandet af ett mobiliseringsförsök synes sålunda tillfyllest motiveradt.
Häremot skulle visserligen kunna invändas, att en försöksmobilisering
i ungefär här antydd omfattning utförts så nyligen som
år 1900 och att de rön och lärdomar, hvilka därunder gjordes, ännu
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. S afd. 1 käft. (Nr 1.) 2
10 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
höra äga sin giltighet. Detta är också i viss mån riktigt. Med stöd
af erfarenheterna från 1900 års försöksmobilisering, har nämligen den
egentliga mobiliseringstiden sedan år 1900 kunnat minskas med åtskilliga
dagar. Sedan år 1900 hafva dock så genomgripande förändringar timat
både utom och inom armén, att man icke längre kan i fråga om dess
organisation och mobilisering uteslutande eller ens hufvudsakligen stödja
sig på erfarenheterna från år 1900. Oafsedt den förändring i Sveriges
krigspolitiska läge som inträdt genom upplösningen af unionen med
Norge, stå vi nu inför betydligt ändrade förhållanden i många afseenden.
Samfärdsmedlen, hvilka för mobiliseringens skyndsamma utförande
äga en afgörande betydelse, hafva under de senaste 12 åren nått en
hastig utveckling. Sålunda hafva de trafikerade järnvägarnas längd
ökats från 10,707 km. den 1 januari 1900 till 14,041 km. den 1 januari
1912 samt antalet telegraf- och telefonstationer från 2,935 den 1 januari
1900 till 4,987 den 1 januari 1911.
Ännu betydelsefullare i nu förevarande afseende är genomförandet
af 1901 års härordning med ny värnpliktslag, ny inskrifningsförordning,
ny hästutskrifningsförordning, ny värnpliktsområdesindelning, nya
förläggnings- och utrustningsorter för ett stort antal truppförband, nya
freds- och fältförvaltningsreglementen, nya reglementen angående järnvägarnas,
postens och telegrafens användning för militära ändamål under
krig, nya mobiliserings- och inkallelseinstruktioner, nya mobiliseringsplaner
samt påbörjandet af landstormens organisation. Den försöksmobilisering,
som inom svenska armén ägde rum år 1900, kan icke
läggas till grund för ett bedömande af, huru den nuvarande arméorganisationen
skulle fungera vid försättande på fältfot.
För bedömande af flerehanda viktiga spörsmål rörande landets försvar,
hvilka föreligga till de nyligen bildade försvarsberedningarnas
och regeringens undersökning och pröfning, vore det af stor betydelse
att under den närmaste tiden, eller närmare bestämdt under senare
hälften af innevarande eller förra hälften af nästa år, utföra en försöksmobilisering.
Härför tala äfven andra skäl. Den senare öfvergångsperioden
till 1901 års härordning afslutas nämligen med år 1913, då
nämnda härordning sålunda i stort sedt kan anses genomförd. Därest
mobiliseringen inträffar efter den 1 nästkommande juli, inkallas till
truppförbanden endast årsklasser inom beväringen, hvilka erhållit sin
utbildning enligt § 27 eller § 52 i 1901 års vänpliktslag. I landstormen
ingå från och med innevarande år endast sådana årsklasser, hvilka
utbildats enligt de år 1892 beslutade ändringarna i värnpliktslagen.
Såväl beväringen som landstormen äga följaktligen hvar för sig en
homogen sammansättning, om man bortser från, att de sex äldsta, af
11
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
mobiliseringen berörda årsklasserna inom beväringen samt den äldsta
årsklassen inom landstormen utbildats enligt öfvergångsbestämmelserna
i ofvan berörda värnpliktslagar och sålunda tjänstgjort endast i respektive
172 och 66 dagar.
Ännu en synpunkt torde i detta sammanhang böra uppmärksammas.
För närvarande tillverkas en ny grå fältuniform för svenska armén.
Vid truppförbanden finnas afsevärda förråd af såväl den äldre
som den nya uniformen. Allom bekant torde vara, att nämnda båda
uniformer af taktiska skäl under krig icke böra blandas inom samma
afdelning. Denna hänsyn försvårar helt naturligt utrustningsarbetet
under tiden för anskaffningen af den nya uniformen. De erfarenheter,
hvilka i afseende å lämpligaste sättet för uniformernas utlämnande och
fördelning kunna vinnas genom berörda försöksmobilisering, komma
säkerligen att underlätta utrustningsarbetet vid verklig mobilisering.
A andra sidan är att bemärka, att ny fördelning af hästar och
fordon träder i kraft från och med år 1913, hvarjämte afsevärda förändringar
i mobiliseringsplanerna innevarande år äro under genomförande.
Äfven om detta i viss mån kan försvåra planläggningen af
den ifrågasatta mobiliseringsöfningen, kan det icke anses innebära några
skäl däremot af afgörande betydelse.
Fn försöksmobilisering kommer alltid att blifva ganska kännbar för
befolkningen inom det område, där densamma äger rum. Öfningarna
böra därtör icke erhålla allt- för stor omfattning. De här ifrågasatta
mobiliseringsöfningarna beräknas, frånsedt vissa landstormsområden, icke
heller komma att omfatta större truppstyrka än ungefär hälften af en
arméfördelning. Likaledes bör i fråga om tidpunkten för öfningarnas anordnande
behörig hänsyn tagas till jordbrukets och öfriga näringsgrenars
intressen på de orter, som komma att af mobiliseringen beröras.
I det förslag till lag rörande ifrågavarande mobiliseringsöfning, som jag
ärnar föreslå till framläggande i särskild proposition, finnes tillika intagen
en bestämmelse, enligt hvilken Konungen skall äga medgifva
befrielse från öfningen, när rikets tjänst eller det allmännas behof det
kräfver, äfvensom då sådan befrielse eljest kan finnas påkallad af särskilda
förhållanden, såsom på grund af värnpliktigs vistelse utom riket
eller på större afstånd från mobiliseringsorten.
Ku nämnda inskränkningar hindra icke att öfningarna komma
att lämna åsyftadt resultat. De viktigaste erfarenheterna vid en försöksmobilisering
under nuvarande förhållanden torde gälla den erforderliga
mobiliseringstiden för truppförbanden, de mobiliserade truppförbandens
krigsduglighet, särskildt under tiden närmast efter afslutad
mobilisering, de äldre värnpliktsklassernas utbildningsgrad, häst- och
Utskottets
yttrande.
12 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
fordonsutskrifningens utförande samt landstormens mobilisering och användbarhet,
hvithet allt kan blifva föremål för viktiga rön lika väl
inom den här beräknade styrkan sopa vid en hel mobiliserad arméfördelning.
Betydelsefullare än styrkans storlek är otvifvelaktigt öfningens
varaktighet. Hela tjänstgöringstiden beräknas till femton dagar för
beväringen och till tio dagar för landstormen. Af densamma åtgår
ungefär halfva antalet dagar för den egentliga mobiliseringen och för
afrustningen. För öfningar med de mobiliserade truppförbanden och
landstormsafdelningar kan sålunda omkring halfva tjänstgöringstiden
anslås. Under 1900 års mobiliseringsöfning, som i dess helhet kräfde
fullt lika lång tid som den nu för beväringen ifrågasatta, men vid
hvilken mobiliseringen skedde långsammare, kunde endast en tredjedel
af tjänstgöringstiden anslås till motsvarande öfningar.
När jag sålunda tagit i öfvervägande, hvilka erfarenheter och upplysningar
i fråga om arméns stridsberedskap som genom nu omhandlade
öfning kunna vinnas, har jag ansett ett förslag till utförande af
en försöksmobilisering böra utarbetas och för Riksdagen framläggas.»
Beträffande skälen i öfrigt för de särskilda förslag, som innefattas i
Kungl. Maj:ts förevarande propositioner, liksom rörande hvad af herrar
Eriksson i Grängesberg och Branting anförts till stöd för de af dem i
ofvan nämnda motioner framställda yrkandena, får utskottet hänvisa till
berörda propositioner och motioner.
Af den utredning, som föredragande departementschefen lämnat i
frågan, finner utskottet det vara styrkt, att anställandet inom den närmaste
tiden af en försöksmobilisering ur försvarssynpunkt framstår såsom
i hög grad önskvärdt. Till vinnande i möjligaste mån af verklig kännedom
om arméorganisationens förmåga att fylla sin uppgift och om de
förändringar inom densamma, som till äfventyra kunna vara påkallade,
erbjuder under fredstid eu dylik vapenöfning den bästa och i vissa afseende
den enda möjligheten. Då i vårt land någon försöksmobilisering
icke företagits senare än år 1900, måste det gifvetvis vara af vikt att
ju förr dess hellre de militära spörsmålens detaljer underkastas ny
praktisk belysning äfvensom att en så vidt möjligt tillförlitlig uppfattning
vinnes’ angående de hittills nådda resultaten af 1901 års härordning.
Emot den af Kungl. Maj:t ifrågasatta tidpunkten för utförandet
af den föreslagna mobiliseringsöfningen har utskottet på dessa grunder
icke funnit skäl att göra någon erinran, hvartill ytterligare skäl före
-
13
Sammansatta stats- och lagutslcottets utlåtande Nr 1.
finnes i den utredning af olika spörsmål inom försvarväsendets område,
som genom de jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 1 december 1911 tillsatta
försvarsberedningarna för närvarande pågår. Utskottet bar på
dessa skäl ansett Kungl. Maj:ts förslag vara af beskaffenhet att böra af
Riksdagen i hufvudsak godkännas.
De invändningar, som herrar Eriksson i Grängesberg och Branting
— med erkännande i viss mån af de förmåner, som en försöksmobilisering
ur försvarets synpunkt erbjuder, — i de af dem väckta motionerna
anfört emot Kungl. Maj:ts föreliggande förslag, grundas hufvudsakligen
på de olägenheter, som mobiliseringsöfningen skulle medföra
för de värnpliktige och deras anhöriga. Såsom jämväl departementschefen
framhållit, betecknar otvifvelaktigt en försöksmobilisering
en kännbar uppoffring för befolkningen, i synnerhet den mindre bemedlade,
inom det område, där öfningen företages. Af hänsyn till nämnda
förhållande har Kungl. Maj:t i sitt förslag begränsat försöksmobiliseringens
omfattning till allenast omkring hälften af eu arméfördelning samt i
särskilda propositioner framlagt förslag dels angående understöd åt de
värnpliktiges familjer under mobiliseringsöfningarna, där familjen för sitt
uppehälle är i behof af sådant understöd, och dels till lag i syfte att
skydda värnpliktig mot förlust af arbetsanställning med däraf följande
ekonomisk skada. Utskottet har sökt ytterligare lindra mobiliseringens
mera kännbara påföljder genom att, på sätt här nedan närmare omförrnäles,
hemställa om höjning af det af Kungl. Maj:t beräknade penningbidraget
och en del andra förmåner, som under mobiliseringen skola utgå
till de värnpliktiga och deras närmaste anhöriga. Vid nu nämnda förhållanden
synas utskottet de olägenheter, hvilka alltid måste åtfölja en
mobiliseringsöfning, icke böra tillmätas någon afgörande betydelse.
Tjänstgöringstiden vid försöksmobiliseringen har af Kungl. Maj:t
föreslagits för beväringen till högst femton dagar och för landstormen
till högst tio dagar, i båda fallen oberäknad! in- och utryckningstiden
till öfningen. Dessa sålunda angifna tider äro maximitider,
utöfver hvilka Kungl. Maj:t icke kan gå; och det kan alltså vara möjligt,
att de icke behöfva till fullo utnyttjas. Enligt de upplysningar,
som utskottet varit i tillfälle att inhämta, räknas den i lagen om försöksmobiliseringen
angifna tiden för tjänstgöringen från och med dagen
näst efter mobiliseringsorderns utfärdande till och med dagen näst före
den gemensamma utryckningsdagen. Därest inställelsen kräfver längre
14
Sammansatta stats- och lagutslcottets utlåtande Nr 1.
tid än den dag, hvarunder mobiliseringsordern utfärdas, kommer sålunda
tiden för den verkliga tjänstgöringen att blifva kortare, än den
nyss angifna, för dem, som icke hinna inställa sig nämnda dag. Återfärden
från utrustningsorten till hemvistet, hvilken, i den mån den icke
kan verkställas utryekningsdagen, faller utanför den för mobiliseringen
beräknade tiden, skulle visserligen kunna tänkas något förlänga den sammanlagda
tid,'' under hvilken de värnpliktige komma att tagas i anspråk.
I verkligheten torde detta dock icke blifva fallet. De värnpliktiga å
mera aflägsna orter erhålla nämligen jämförelsevis sent kännedom om
inkallelsen och anträda därför färden till utrustningsorten först någon
dag efter det mobiliseringen redan tagit sin början. Dessutom lärer
truppbefälet komma att förständigas hemförlofva de värnpliktige, hvilka
behöfva längre tid för färden till hemorten, där de sådant begära, redan
något före den ordinarie utryckningstiden, om så utan olägenhet
kan ske.
I den sålunda af. Kungl. Maj:t angifna tiden för mobiliseringen har
herr Branting föreslagit den nedsättningen, att nämnda tid måtte bestämmas
till sju dagar för samtliga värnpliktige, in- och utryckningstid
däri inräknad. Såsom äfven motionären erkänt, skulle emellertid en
dylik inskränkning väsentligen begränsa öfningen till den egentliga mobiliseringen,
d. v. s. truppförbandens inkallelse, samling och utrustning
samt därpå så godt som omedelbart följande afrustning och utryckning.
Till öfningar för utrönande af truppens fältduglighet och
skjutskicklighet skulle den sålunda tillmätta tiden lämna mycket ringa
eller i de flesta fall intet tillfälle. Enligt hvad som framgår af chefens
för landtförsvarsdepartementet vid propositionen nr 181 fogade, här ofvan
intagna yttrande till statsrådsprotokollet, är det emellertid afsedt att till
dylika öfningar använda omkring hälften af den föreslagna mobiliseringstiden.
Då landstormen och de äldre årsklasserna i beväringen icke deltaga
i de större eller mindre fälttjänstöfningar, som anordnas under de årliga
repetitionsöfning’arna vid armén, är det synnerligen angeläget att blifva
i, tillfälle att vid försöksmobiliseringen anställa en pröfning af deras
krigsduglighet; men till en dylik pröfning skulle genom en nedsättning
af mobiliseringstiden, såsom af herr Branting föreslagits, icke gifvas
möjlighet. Den föreslagna mobiliseringsöfningens värde skulle alltså
enligt utskottets mening härigenom i mycket afsevärd mån minskas; och
det vore enligt utskottets uppfattning i högsta måtto opraktiskt och
oekonomiskt att, då man sätter en så pass besvärlig och kostsam apparat
i rörelse, som en försöksmobilisering onekligen är, icke på samma gång
15
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
ordna den så, att man blir i tillfälle däraf vinna den kännedom om
truppernas krigsduglighet, som måste vara det icke minst viktiga syftemålet
med en dylik åtgärd. Äfven i öfrigt synas de af departementschefen
anförda skälen för mobiliseringens företagande i af Kimgl. Maj:t
föreslagen utsträckning så öfvertygande, att utskottet icke funnit sig
kunna tillstyrka den väsentliga rubbning af propositionens hufvudgrunder,
som den af herr Branting föreslagna ändringen innefattar. Emellertid
vill utskottet i detta sammanhang uttala den förvissningen, att de värnpliktiges
sammanhållande till sådana öfningar, som här afses, icke skall
komma att omfatta längre tid än som finnes oundgängligen nödig och
i intet fall mera än det antal dagar, som enligt departementschefens
ofvan omförmälta yttrande är därför afsedt.
Vid granskning af det genom propositionen nr 182 framlagda lagförslaget
har utskottet icke heller i öfrigt funnit anledning till andra
anmärkningar än beträffande dels 5 § 6 inom., dels 6 § 12 mom.
I fråga om förstnämnda stadgande i förslaget har utskottet ansett mindre
lämpligt, att vid den i mom. omförmälda förrättningen den af vederbörande
kommun utsedda ledamoten i möstringskommissionen, hvilken
får anses där företräda ortsbefolkningens och hästägarnes intressen, skulle
ur kommissionen uteslutas. På grund häraf har utskottet föreslagit den
jämkning af ifrågavarande moment, som af det ofvan sagda betingas.
I 6 § 12 mom. stadgas, att pröfning och bestämmande af fordringsbelopp
för utgjorda rekvisitioner och i sammanhang därmed uppkomna
ersättnings- eller skadeståndsfrågor skall åligga Konungens befallningshafvande.
Det har synts utskottet lämpligare, att nämnda funktion omhänderhafves
af den kommission, som omförmäles i 11 § i lagen angående
skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner
för krigsmaktens behof den 24 maj 1895. För afgörande af dylika
frågor torde nämligen kommissionen äga större förutsättningar än Konungens
befallningshafvande; och det synes därjämte innebära en viss
fördel, att vid försöksmobiliseringen erfarenhet kan vinnas äfven om
dessa kommissioners sätt att fungera. Kostnaderna för kommissionernas
sammanträden lära icke heller vara afsevärda. — I kommissionens beslut
må gifvetvis ändring sökas i den ordning, nyssnämnda lag bestämmer.
Enligt lagen den 24 maj 1895 angående anskaflande af hästar
och fordon för krigsmaktens ställande på krigsfot, hvilken i detta fall
skall lända till efterrättelse, skall med hvarje fordon utom dess vanliga
tillbehör aflämnas seltyg. Mot denna bestämmelse har inom utskottet
riktats den anmärkning, att det under sådant förhållande lätt kunde in
-
16 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
träffa, att seldonen icke passade för och därigenom kunde skada de tillhandahållna
hästarna. Utskottet, som icke ansett det lämpligt att
härutinnan föreslå någon ändring, har emellertid velat påpeka angelägenheten
af att vid mobiliseringen i detta hänseende iakttages nödig
omsikt, så att skada af ifrågavarande anledning undvikes.
I fråga om de värnpliktige tillkommande penningbidrag och andra
förmåner under mobiliseringsöfningen inhämtas af det vid propositionen
nr 182 fogade förslaget till närmare bestämmelser om verkställigheten af
försöksmobiliseringslagen, att till värnpliktig, som tillhör beväringen, skulle
utgå penningbidrag med 50 öre om dagen, samt till värnpliktig, som
tillhör landstormen, enahanda penningbidrag och därjämte slitningsersättning
med 25 öre om dagen, allt för eu tid och på sätt, som i nämnda
bestämmelser närmare angifvas, samt därjämte till landstormsman, som
själf förser sig med föda, portionsersättning med 75 öre portion. Häri
har herr Branting föreslagit den förhöjning, som i hans motion närmare
angifves. Äfven utskottet anser för sin del, på sätt redan förut är antyda
en förhöjning af förmånerna vara skälig. Det må i detta afseende
bemärkas, att en sådan mobilisering, som här är i fråga, har
en fullkomligt extraordinär karaktär och alls icke är jämförlig med
de vanliga Iredsöfningarna. Och härtill kommer, att de uppoffringar,
som mobiliseringen medför, drabba endast vissa landsdelar, under det
öfriga gå alldeles fria. Det är därför rättvist och billigt, att uppoffringarna
för dem, de drabba, göras så litet kännbara som möjligt; och de
grunder, som i allmänhet gälla för ersättning till de värnpliktiga vid
deras ölningar, kunna därför här i ingen mån blifva normgifvande.
^ På grund häraf har utskottet ansett det skäligt, att, med anslutning
i ifrigt till de grunder, som af Kungl. Maj:t angifvits, penningbidraget
till de värnpliktiga höjes till 1 krona om dagen och att den till landstormsman,
som själf håller sig med föda, utgående portionsersättningen
också sättes till 1 krona per dygn; slitningsersättningen bör däremot
bibehållas vid hvad Kungl. Maj:t ansett lämpligt eller 25 öre om dagen.
I förslaget till förordning med närmare bestämmelser för verkställighet
af försöksmobiliseringslagen angifves vidare dels i § 2 mom. 5 a),
att med de uttagna hästarna följande foder skall inlösas till ett pris af
en krona lör hvarje ration, och dels i § 3 mom. 4, att vid rekvisitioner
lör landstormen mat och foder, som lämnas i kvarteren, skola ersättas
med ^5 öre per man och dygn samt med en krona per häst eller slakt
-
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 17
djur och dygn. De sålunda angifna priserna har utskottet funnit kunna
blifva under vissa förhållanden för låga.
I öfverensstämmelse med hvad utskottet föreslagit i fråga om portionsersättning
åt värnpliktig, som tillhör landstormen, anser utskottet
att priset för mat, som i kvarter lämnas åt landstormsman, bör sättas
till en krona per dygn. Hvad priset för foder angår, är detta dels i
hög grad beroende på utfallet af skörden under olika år dels i hög grad
växlande för olika landsdelar. Då det emellertid synes vara praktiskt
att detta pris på förhand bestämmes till visst belopp, på det att ersättning
för det rekvirerade må kunna genast kontant betalas, har utskottet
ansett sig böra hemställa, att ersättningsbeloppet per häst eller djur och
dygn må, efter det utfallet af detta års skörd och däraf beroende foderpris
blifvit kända, af Kungl. Maj:t med hänsyn härtill och med, såvidt
möjligt, tagen hänsyn till förhållandena inom olika landsdelar bestämmas
till skäligt belopp, dock ej under en krona.
Utskottet har i öfrigt, beträffande ofvannämnda förslag till förordning
med närmare bestämmelser för verkställighet af lagen angående
försöksmobiliseringen, ansett sig böra uttala, förutom hvad här ofvan
berörts, att betänklighet yppats i afseende å den i § 3 mom. 2 upptagna
bestämmelsen, att rätt till verkställande af rekvisition för landstormens
räkning under mobiliseringsöfningarna skall i visst fall tillkomma befälhafvare
för landstormsafdelning. Det synes utskottet med fog kunna
ifrågasättas, om dylik befälhafvare under alla förhållanden kan antagas
äga det omdöme och den insikt, som erfordras för utförande af den
stundom grannlaga uppgiften att verkställa rekvisitioner af ifrågavarande
beskaffenhet. Utskottet anser därför, att den i berörda mom. omförmälta
befogenheten bör begränsas till att gälla befälhafvare för landstormsafdelning,
som af i § 3 mom. 1 nämnd befälhafvare i skriftlig order förklarats
vara detacherad.
I propositionen nr 181 har Kungl. Maj:t föreslagit, att för utförande
af försöksmobiliseringen måtte för år 1913 beviljas ett belopp af 500,000
kronor med rätt för Kungl. Maj:t att förskjuta beloppet af omhänderhafvande
medel för att sedermera ersättas af nämnda anslag. Rörande
beräkningen af dessa kostnadar har departementschefen i det till nämnda
proposition fogade yttrandet till statsrådsprotokollet anfört:
»livad beträffar kostnaderna för den af mig ifrågasatta försöksmobiliseringen,
har jag med ledning af nu gällande mobiliseringsplaner låtit
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 3 afd. 1 käft. (Nr 1.) 3
18
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
uppgöra eu beräkning af desamma, hvilken i särskild bilaga framlägges.
Däri upptagas endast de kostnader, som blifva en följd af själfva försöksmobiliseringen
och alltså falla på denna; hvaremot öfriga, samtidigt
förekommande utgifter bestridas från anslagen för arméns mathållning,
för furagering af arméns hästar, för arméns munderingsutrustning,
för arméns diverse intendenturbehof, för arméns kasernutredning samt
ved, ljus och vatten, för arméns sjuk- och veterinärvård samt hofbeslag
äfvensom från anslagen till aflöning och rekrytering, till lega af hästar
för artilleriets, ingenjörtruppernas och trängens exercis samt för de
värnpliktiges aflöning, inskrifning och redovisning m. m. Från dessa
ordinarie anslag komma härigenom endast att bestridas utgifter, hvilka
skulle utgå, äfven om försöksmobiliseringen icke ägde rum. De
prisuppgifter in. m., på hvilka kostnadsberäkningen grundar sig, äro
bestämda efter arméförvaltningens hörande.»
Ett godkännande af utskottets förslag i fråga om penningbidraget
åt de värnpliktige och öfriga till dem utgående kontanta förmåner äfvensom
beträffande mönstringskommissionernas sammansättning och inlösningspriset
för rationerna nödvändiggör emellertid en höjning af berörda
anslag. Enligt beräkning skulle efter samma grunder, som i Kungl.
Maj:ts förslag användts, anslaget behöfva höjas för linje- och reservtrupper
med depåer med 68,000 kronor, däraf aflöningskostnader 60,000
kronor och mönstringskostnader m. m. 8,000 kronor, samt för landstormen
med 20,000 kronor, däraf aflöningskostnader 15,000 kronor och
mathållningskostnader 5,000 kronor, eller tillhopa 88,000 kronor.
Hvad härefter angår det i propositionen nr 257 framlagda förslaget
till familjeunderstöd har utskottet funnit detta understöd, af hufvudsakligen
samma skäl, som här ofvan anförts i fråga om aflöningsförmånerna
till de värnpliktige, höra höjas från 75 öre till 1 krona om dagen
med tillägg därjämte af 25 öre om dagen för hvarje barn under
femton år, som den värnpliktige har att försörja. Utskottet har därför
föreslagit, att förordningen i ämnet måtte affattas i enlighet härmed.
I fråga om sättet för utgående af härför erforderliga kostnader har
utskottet intet att anmärka mot hvad Kungl. Maj:t föreslagit. Dessa
kostnader komma genom den af utskottet föreslagna höjningen att ökas
dels på grund af höjningen af det bestämda understödet med ett belopp
af ungefär 14,000 kronor och dels till följd af det föreslagna understödet
till minderåriga barn med ett belopp, som ej kan nu närmare
angifvas.
19
Sammansatta stats- och lagutskottet^ utlåtande Nr 1.
1 sin ofvanberörda motion har slutligen herr Branting hemställt om
anvisande på extra stat af ett belopp af 100,000 kronor för utdelning
åt sådana personer, hvilka utan att deltaga i mobiliseringen likväl till
följd af densamma blifva arbetslösa. Utskottet finner emellertid det icke
vara i någon mån utredt, att genom försöksmobiliseringen sådan arbetslöshet
kan komma att uppstå, att behof af dylikt statsunderstöd kan
inträda. Redan på sådan grund har utskottet icke ansett sig kunna
tillstjrrka nämnda förslag.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,
A) att Riksdagen måtte
l:o) med afslag å herr Erikssons i Grängesberg
ofvan åberopade motion samt å herr Brantings motion
i hvad den rör här ifrågavarande lag, i anledning af
Kungl. Maj:ts proposition nr 182 för sin del antaga följ
ande
(Kungl. Majds förslag)
(Utskottets förslag)
Lag
om vapenöfningar under senare hälften af år 1912 eller
förra hälften af år 1913 för utrönande af härens
krigsberedskap (mobiliseringsöfningar).
Härigenom för ordnas som följer:
A. Angående de värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet,
§ I
Oberoende
af den tjänstgöring för utbildning, som åligger värnpliktig
enligt §§ 27, 52 och 58 värnpliktslagen, skall vid de delar af
20
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
(Kung!. May.ts förslag) (Utslcottets förslag)
hären Konungen bestämmer, värnpliktig, som tillhör beväringen, vara
pliktig att för vapenöfning, som afser utrönande af härens krigsberedskap
(mobiliseringsöfning), under senare hälften af år 1912 eller förra
hälften af år 1913 tjänstgöra under högst femton dagar, in- och ut»
ryckningstid till sådan öfning oberäknad.
§ 2.
Värnpliktig, som tillhör landstormen, skall inom de områden,
Konungen bestämmer, vara pliktig att för vapenöfning, som afser utrönande
af härens krigsberedskap (mobiliseringsöfning,., under senare
hälften af år 1912 eller förra hälften af år 1913 tjänstgöra under högst
tio dagar, in- och utryckningstid till sådan öfning oberäknad.
§ 3.
För värnpliktigas tjänstgöring i enlighet med §§ 1 och 2 ofvan
gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i värnpliktslagen med följande
ändringar och tillägg:
1. Värnpliktig, som är lagstadd eller annorledes i annans tjänst
eller arbete antagen, må ej af husbonde eller arbetsgivare hindras att
i behörig tid inställa sig till fullgörande af tjänstgöring eller annan på
grund af denna lag ålagd skyldighet.
2. Såväl under all tjänstgöring och marsch eller annan färd, då
värnpliktig står under militärbefäl, som ock i fråga om åtlydnad af inkallelse,
i enlighet med § 29 mom. 2 värnpliktslagen, till i §§ 1 och 2
ofvan omförmäld tjänstgöring är värnpliktig att anse såsom krigsman
och förty underkastad de i kriminallag för krigsmakten gifna bestämmelser.
3. Under tjänstgöring enligt § 1 ofvan äfvensom under marsch
eller annan färd till och från densamma erhåller till beväringen hörande
värnpliktig underhåll och förmåner i enlighet med hvad i § 35 värnpliktslagen
stadgas, dock att där nämndt särskilt tillskott i penningar
icke utgår.
4. Under tjänstgöring enligt § 2 ofvan gälla för värnpliktig, tillhörande
landstormen, i fråga om underhåll och förmåner bestämmelserna
i § 39 värnpliktslagen, dock att dylik värnpliktig därutöfver erhåller
slitningsersättning och penningbidrag under tjänstgöringen, in- och utryckningsdagar
samt färddagar i trupp däri inräknade.
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
21
(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)
5. Konungen äger meddela de föreskrifter rörande befrielse från
öfningen, som för rikets tjänst och det allmännas behof eller med
hänsyn till särskilda förhållanden, såsom värnpliktigs vistelse utom
riket eller på större afstånd från vederbörande truppförbands mobiliseringsort,
kunna finnas påkallade.
B. Angående tillhandahållande af hästar och fordon.
§ 4.
Ägare af hästar och fordon äro, inom de områden Konungen bestämmer,
skyldiga att för vapenöfning, som i denna lag afses, tillhandahålla
desamma i högst tolf dagar, in- och afmönstringstid till sådan
öfning oberäknad.
§ 5''
För tillhandahållande af hästar och fordon i enlighet med § 4
ofvan gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i lagen den 24 maj 1895
angående anskaffande af hästar och fordon för krigsmaktens ställande
på krigsfot med däri genom lagen den 13 juni 1902 vidtagna förändringar,
dock med följande ändringar och tillägg:
1. Den uti §§ 6 och 7 föreskrifva inlösningen af uttagna hästar
jämte persedlar äfvensom af fordon med tillbehör skall icke äga ruin.
2. Uttagning tvångsvis af hästar och fordon, enligt §§ 5 och 7,
skall ej heller äga rum.
3. Uppstår genom nämndens uraktlåtenhet att uttaga det bestämda
antalet hästar och fordon eller i följd däraf att uttagna hästar och fordon
icke vid mönstringstillfället inställts, brist i det antal hästar eller
fordon, kommun äger skyldighet tillhandahålla, skall mönstringskommissionen
lega bristande antal hästar och fordon; skolande det belopp,
hvarmed de sålunda anskafiade hästarnas och fordonens ]egopris kan
komma att öfverstiga stadgad ersättning för motsvarande antal utskrida
hästar och fordon, staten ersättas af kommunen mot godtgörelse
af den eller dem, som genom försummelse att fullgöra stadgade föreskrifter
vållat kommunen utgift.
4. För de hästar och fordon, Indika uttagas för användning vid
22
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
(Kungl. Maj ds förslag) (Utskottets förslag)
krigsmakten, utgår ersättning efter visst pris per dag af den tid de
tagas i anspråk, in- och afmönstringstiden häri icke inräknad.
Ersättning enligt särskilda bestämmelser utgår likaledes för de uttagna
hästarnas och fordonens inställelse å mönstringsställe äfvensom
till de personer, hvilka tagas i anspråk för hästarnas och fordonens
förande från mönstringsstället till utrustningsorten.
5. Ägare af uttagna hästar och fordon är o mot stadgad ersättning
skyldiga att efter öfningens slut afhämta desamma på ort och tid,
som tillkännagifvas vid inmönstringen.
6. Vid återlämnandet besikti- 6. Vid återlämnandet besik
gas
de uttagna hästarna och for- tigas de uttagna hästarna och fordonen
af samma mönstringskom- donen af samma mönstringskommission,
som vid inmönstringen mission, som vid inmönstringen
pröfvat deras duglighet, dock att pröfvat deras duglighet.
den biträdande veterinären inträder
såsom medlem i stället för den af
kommunen utsedde.
7. Om häst under öfningen eller före återlämnandet kommit bort,
störtat eller enligt kommissionens åsikt blifvit för alltid obrukbar eller
om fordon förkommit eller blifvit alldeles obrukbart, utgifves ersättning
med hela det vid inmönstringen åsätta värderingsbeloppet; och tillfaller
den skadade hästen eller det skadade fordonet staten. År skadan mindre,
bestämmer kommissionen ersättningen.
C. Angående rekvisition af kvarter in. in.
§ 6.
Under öfningarna må i den utsträckning, som nedan sägs, från dag,
som af Konungen i allmän kungörelse bestämmes, genom rekvisition
af kommuner eller enskilda utfordras förnödenheter och tjänstbarheter,
som må vara att i orten tillgå och som erfordras för fyllande af sådana
krigsmaktens oundgängliga behof, hvilka icke på annat sätt kunna
med tillräcklig skyndsamhet tillgodoses.
1. Rekvisit.ionsrätten inskränkes till hvad som erfordras lör inkallad
landstorm.
2. Rätt att göra rekvisition tillkommer de militära myndigheter,
åt hvilka Konungen sådan rätt meddelar. Rekvisition skall alltid ske
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
23
(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)
genom skriftlig, af rekvirenten undertecknad handling. För hvad enligt
rekvisition blifvit lämnadt eller fullgjordt skall kvitto gifvas.
3. Genom rekvisition må anskaffas eller tagas i anspråk:
a) kvarter för trupper med befäl och vederlikar samt för andra,
som äro vid krigsmakten anställda eller för dess räkning använda; stallrum
för hästar och slaktdjur äfvensom plats under tak i befintliga byggnader
för materiel och andra effekter;
b) mat i kvarteren för den i a) omförmälda personal samt foder åt
hästar och slaktdjur;
c) bränsle och lägerhalm för trupper i kvarter, läger eller bivack;
d) vård hos befolkningen för sjuka människor och hästar.
4. Vederbörande kommun ansvarar för utgörande af rekvisition,
som i mom. 3 sägs, såframt icke rekvisitionen enligt mom. 7 ställes
omedelbart till den, som skall densamma fullgöra; och äger å landet
kommunalnämnden och i stad magistraten besluta om fördelningen af
det rekvirerade och hvad därmed äger samband.
5. Rekvisition må icke omfatta annat än hvad som finnes att tillgå
hos den, som skall rekvisitionen utgöra, ej heller sådant, som för dennes
behof och näring är oundgängligen nödvändigt.
6. Rekvisition ställes till kronofogde, länsman eller magistrat.
7. Då större skyndsamhet erfordras och rekvisitionens ändamål
eljest skulle förfelas, må rekvisition ställas till kommunal myndighet
eller, där sådant icke kan ske, omedelbart till den, som bör rekvisitionen
fullgöra.
8. Vägrar eller försummar någon att rekvisition behörigen eller i
rätt tid fullgöra, äger administrativ eller kommunal myndighet att hos
honom uttaga det rekvirerade. Kan dröjsmål medföra våda och är civil
myndighet ej när, tillkommer ock militär myndighet samma rätt vid
ansvar, för missbruk, efter lag.
9. Kvarter lämnas i mån af utrymme i tillgängliga hus och byggnader
å all egendom såväl i stad som på landet; dock äro invånarna
ej skyldiga att lämna de rum och sängar, där de vanligen hafva sitt
nattläger, ej heller de stallrum, som för egna djur erfordras.
10. Mat, som lämnas i kvarteren, skall vara efter ortens sed.
11. I öfrigt lända i fråga om kvarter gällande inkvarteringsordningar
och författningar om truppers och persedlars fortskaffande i
tillämpliga delar till efterrättelse; skolande dock, vid behof af trängre
inkvartering än i vederbörliga inkvarteringsordningar är föreskrifvet,
24
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1
(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)
en hvar af krigsmakten åtnöjas med inkvartering i den byggnad samt
med det utrymme, som utan olägenhet kan lämnas.
12. Den i 11 § i lagen angående
skyldighet för kommuner och
enskilde att fullgöra rekvisitioner för
krigsmaktens behof den 24 maj 1895
omförmäla kommission åligger att
pröfva och bestämma fordringsbeloppen
för inom landstingsområdet
eller staden utgjorda rekvisitioner,
där ersättning för dessa icke utgår
efter behörigen fastställda taxor,
samt att i öfrigt handlägga ären-- den, som äga sammanhang med
ersättning för utgjorda rekvisitioner
eller därunder uppkommen
skada.
13. Ålit, som utfordras genom rekvisition, ersättes af statsmedel.
Likvid för fullgjord rekvisition skall, efter fordringsbeloppets pröfning
och godkännande, erläggas kontant.
12. Kungl. Maj:ts befallningshafvande
åligger att pröfva och bestämma
fordringsbeloppen för inom
länet utgjorda rekvisitioner, där ersättning
för dessa icke utgår efter
behörigen fastställda taxor, samt att
i öfrigt handlägga sådana ärenden,
som äga sammanhang med ersättning
för utgjorda rekvisitioner eller
för därunder uppkommen skada.
Ändring i Kungl. Maj:ts befallning
sliafv andes beslut må icke sökas.
§ r
De närmare föreskrifter, som för verkställigheten af denna lag
blifva erforderliga, meddelas af Konungen.
Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1912.
2:o) i anledning af Kungl. Maj:ts proposition nr
257 och herr Bran tings i detta ämne väckta motion
antaga följande
25
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)
Förordning
om understöd i vissa fall åt värnpliktigs familj (familjeunderstöd)
under mobiliseringsöfningar senare hälften
af år 1912 eller förra hälften af år 1913.
Härmed förordnas som följer:
Under den tid, värnpliktig fullgör
värnpliktstjänstgöring, som åligger
honom enligt lagen om vapenöfningar
under senare hälften afår
1912 eller förra hälften af år 1913
för utrönande af härens krigsberedskap
(mobiliseringsöfningar), erhåller
hans familj, till hvilken äfven
räknas i värnpliktslagen § 16 mom.
2 omförmälda personer, understöd
af statsmedel med 15 öre för hvarje
dag under tjänstgöringstiden, inoch
utryckningsdagarna inberäknade,
därest familjen för sitt uppehälle är
i behof af sådant understöd.
Närmare föreskrifter i fråga om
villkoren för understöds utgående
samt om tillämpning i (ifrigt af
denna förordning meddelas af Konungen.
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1912.
Härmed förordnas som följer:
Under den tid värnpliktig fullgör
värnpliktstjänstgöring, som åligger
honom enligt lagen om vapenöfningar
under senare hälften af år
1912 eller förra hälften af år 1913
för utrönande af härens krigsberedskap
(mobiliseringsöfningar) erhåller
hans familj, till hvilken äfven
räknas i värnpliktslagen § 16 mom.
2 omförmälda personer, understöd
af statsmedel med en krona för
hvarje dag under tjänstgöringstiden,
in- och utryckningsdagarna inberäknade,
med tillägg af 25 öre om
dagen för hvarje barn under femton
dr, därest familjen för sitt uppehälle
är i behof af sådant understöd,
som i denna förordning afses.
Närmare föreskrifter i fråga
om villkoren för understöds utgående
samt om tillämpning i öfrigt
af denna förordning meddelas af
Konungen.
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1912.
3:o) vid bifall till utskottets hemställan under
Do) här ofvan, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
nr 182 samt herr Brantings motion i hvad den
afser ersättningen till de värnpliktige, besluta,
a) att värnpliktig, tillhörande beväringen, hvilken
inkallats till mobiliseringsöfning, skall under tjänstgö
-
Biliang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 3 afd. 1 höft. (Nr 1.) 4
26
Sammansatta stats- och lagutskott ds utlåtande Nr 1.
ringen, utom andra förmåner, erhålla penningbidrag,
som utgår med en krona om dagen;
b) att värnpliktig, som tillhör landstormen, skall
under tjänstgöringen, in- och utryckningsdagar samt
färddagar i trupp häri inräknade, erhålla, utom andra
• förmåner, penningbidrag med en krona och slitningsersättning
med 25 öre om dagen, samt att landstormsman,
som själf förser sig med föda enligt föreskrift
i order eller kungörelse om tjänstgöringen eller
på den grund att staten ej anskaffar sådan, skall äga
härför utbekomma ersättning med värdet af soldatportion,
beräknadt till ett belopp af en krona för portion;
4:o) likaledes vid bifall till utskottets hemställan
under l:o), i afseende å tillhandahållande af
hästar och fordon under dessa öfningar samt rekvisitioner
för landstormen förklara sig icke hafva annat att
erinra emot de i förslaget till förordning med närmare
bestämmelser för veifkställighet af mobiliseringslagen
angifna priser, än att
dels den i § 2 mom. 5 a) angifna ersättning
för foder må utgå med belopp, ej understigande en
krona för hvarje ration, hvilket Konungen med hänsyn
till utfallet af skörden och däraf beroende foderpris
samt, i den mån ske kan, olika orters förhållanden
bestämmer;
dels och den i § 3 mom. 4 omförmälda ersättning
för mat och foder, som lämnas i kvarteren, må utgå,
för maten med en krona per man och dygn samt för
fodret etter enahanda grund som här ofvan angifvits,
dock minst med eu krona per häst eller slaktdjur och
dygn.
5:o) att, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
nr 181 samt med föranledande af den under
3:o) här ofvan gjorda hemställan, besluta, att för
utförande af den i l:o) här ofvan omförmälta
försöksmobilisering och därmed sammanhängande öfningar
å extra stat för år 1913 bevilja ett belopp
af 588,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att under
innevarande år förskjuta beloppet af omhänderhafvande
medel för att sedermera ersättas af förevarande anslag;
och
27
Sammansatta stats- och lagutslcottets utlåtande nr 1.
6:o) att med bifall till Kungl. Maj:ts hemställan
i propositionen nr 257 medgifva, att kostnaderna för
familj eunderstöd enligt under 2: o) här ofvan omförmälta
förordning må af tillgängliga medel utbetalas
för att ersättas från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar;
samt
B) att hvad herr Branting i sista stacket af sin
uti ofvanberörda motion nr 314 gjorda hemställan
föreslagit icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 maj 1912.
På det sammansatta utskottets vägnar:
JOHAN W1DÉN.
Reservation
af herrar Lindqvist och Thorsson som anfört:
»I en af hr Bernh. Eriksson i Andra kammaren framförd motion, i
anledning af Ivungl. Maj:ts propositioner nr 181 och 182, äro, synes det
oss, beaktansvärda skäl förebragta för ett rent afslag å Kungl. Maj:ts
förelagda förslag rörande en försöksmobilisering. De uppoffringar, svårigheter
och lidanden, som vid en dylik försöksmobilisering komme att
drabba de för mobiliseringen inkallade och deras familjer, torde knappast
kunna betecknas stå i rimlig proportion till de fördelar och resultat,
som eventuellt kunna afvinnas en dylik mobilisering.
Men äfven hos dem, som anse att en försöksmobilisering nu borde
anordnas för att pröfva, hur ett hastigt inkallande af en viss del af värnplikts
armén skulle verka efter 1901 års härordnings genomförande, äfven
hos dessa synes största tvekan böra förefinnas rörande den nu föreslagna
försöksmobiliseringen, på grund af den form Kungl. Maj:t föreslagit för
densamma.
28 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande nr 1.
Det är ju här ingalunda fråga om enbart en verklig försöksmobilisering
— hvilken enligt ordalydelsen borde inskränkas till ett inkallande,
en samling och en utrustning af de värnpliktiga — utan här föreskrifves
jämväl en viss tids såväl fältskjutningar som fälttjänstöfningar.
Som en följd häraf kräfves, att de värnpliktiga skola stå till militärens
förfogande så lång tid som 15 dagar, in- och utryckningsdagar oberäknade,
hvartill får läggas den tid, som från utryckningsdagen åtgår för
den inkallades resa till hemorten.
Något verkligt bärande skäl för de inkallades kvarhållande i mobiliseringen
så lång tid som 15 dagar synes oss ej vara förebragt. Det
förefaller snarare som Kung!. Maj:t härvid endast velat fasthålla vid
samma tid, som var föreskrifven för 1900 års försöksmobilisering. Då
de skäl, som framförts för en inskränkning i mobiliseringstiden, bl. a.
i en af hr Branting i Andra kammaren väckt motion, ej alls beaktats
af utskottet, hvilket nu yrkar på Riksdagens bifall till den långa mobiliseringstid,
som af Kungl. Maj:t föreslagits, så finna vi däri ett ytterligare
och afgörande skäl att nu bestämdt yrka afslag å den af Kungl.
Magt föreslagna försöksmobiliseringen.
Härtill må ytterligare anföras, att utskottet ej tagit ringaste hänsyn
till det af hr Branting i hans motion framförda yrkandet om beredande
af ersättning till de arbetare, hvilka själfiallet blifva sysslolösa vid de
fabriker och industriella anläggningar, där majoriteten af arbetarstammen
uttages i försöksmobiliseringen. Vi dela emellertid till fullo hr Brantings
mening, att det borde vara statens oafvisliga plikt att gifva ersättning
till alla dem, som oförvållad! blifva sysslolösa genom denna försöksmobilisering,
oaktadt de icke inkallats till tjänstgöring i densamma.
Af här i korthet anförda skäl tillåta vi oss hemställa,
att Riksdagen måtte afstå Kungl. Maj:ts proposition
nr 182 jämte de propositioner, som därmed
sammanhänga.))
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
29
Bilaga.
Såsom bilaga har till propositionen nr 182 fogats följande
Förslag till
Kungl Majrts nådiga förordning med närmare bestämmelser
för verkställighet af lagen den 1912 om
v ap enö fningar under senare hälften af år 1912 eller
förra hälften af år 1913 för utrönande af härens
krigsberedskap (mobiliseringsöfningar).
Sedan Vi den i nåder utfärdat lag om särskilda
vapenöfningar för utrönande af härens krigsberedskap (mobiliseringsöfningar)
hafva Vi, som vilja i kommandoväg dels bestämma tider för
ifrågavarande öfningar samt de delar af hären och de landstormsområden,
vid hvilka desamma skola företagas, dels ock utfärda de föreskrifter
rörande befrielse från öfningarna, som för rikets tjänst och det allmännas
behof kunna finnas påkallade, funnit godt i nåder förordna
som följer:
§ I
1
afseende å dessa öfningar skola tillämpliga stadganden i inskrifningsförordningen
den 5 december 1901 med däri gjorda ändringar
lända till efterrättelse för såväl till beväringen som till landstormen
hörande värnpliktiga, dock med iakttagande af nedan angifna föreskrifter:
ö
1- Befrielse från ifrågavarande mobiliseringsöfningar kan meddelas
värnpliktig, därest tjänstgöringens fullgörande skulle bereda af hans
arbete beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter eller därest nära
anhörig aflidit.
För erhållande häraf, må värnpliktig hos inskrifningsområdesbefälhafvaren
eller, om han redan blifvit till mobilisermgsöfnmgen inkallad
eller därtill inställt sig, hos chefen för det regemente (kår, bataljon),
vid hvilket han skall tjänstgöra, göra skriftlig ansökan, åtföljd af intyg,
30
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
som i | 28 mom. 2, inskrifningsförordningen sägs, och äger nämnde
inskrifningsområdesbefälhafvare eller chef att, efter pröfning af uppgifna
förhållanden, den sökta frikallelse bevilja.
2. Från skyldighet att i öfningarna taga del frikallas:
värnpliktig, som vid tiden för utfärdande af order om mobili serings
öfningens
verkställande vistas utom riket;
värnpliktig, tillhörande Gottlands inskrifningsområde, som vid tiden
för . utfärdande af order om mobiliseringsöfningens verkställande vistas
utom eget inskrifningsområde;
värnpliktig, tillhörande inskrifningsområde å fastlandet, som vid
tiden för utfärdande af order om mobiliseringsöfningens verkställande
vistas inom Gottlands inskrifningsområde;
värnpliktig, tillhörande första, andra eller tredje arméfördelningsområdet,
som vid tiden för utfärdande af order om mobiliseringsöfningens
verkställande vistas inom sjätte arméfördelningsområdet; samt
värnpliktig, tillhörande sjätte arméfördelningsområdet, som vid tiden
för utfärdande af order om mobiliseringsöfningens verkställande vistas
inom första, andra eller tredje arméfördelningsområdet;
allt såvida han med intyg af präst jämte annan trovärdig person i
den församling, där han vistas — af konsul eller utländsk ämbetsmyndighet
därest han vistas utom riket —, styrker sin bortvaro vid tiden
för utfärdande af order om mobiliseringsöfningens verkställande; varande
dylik värnpliktig dock berättigad att i vapenöfningen deltaga.
3. Värnpliktig, hvilken icke undergått den i §§ 27, 52 och 53
värnpliktslagen föreskrifna tjänstgöring, är, därest han, på grund af
här ofvan gifna bestämmelser, icke deltagit i mobiliseringsöfningen, härigenom
icke frikallad från fullgörande af den tjänstgöring, honom enligt
någondera af nämnda §§ åligger.
4. Till värnpliktig, som tillhör beväringen och som inkallats till
mobiliseringsöfning, utgår ersättning för färd till och från tjänstgöringen
i enlighet med bestämmelserna i § 60 aflöningsreglementet, dock att
dylik värnpliktig, som tillfälligt uppehåller sig å annan ort än kyrkobokföringsorten,
därest han hos rullföringsområdesbefälhafvaren gjort
anmälan härom, undfår godtgörelse för inställelse till och återfärd från
samlingsplats eller öfningsort, ändock att densamma uppgår till högre
belopp, än som skulle hafva utgått för färd från hemvistet i kyrkobokföringsorten
och åter.
Vederbörande rullföringsområdesbefälhafvare skola snarast möjligt
efter inkallelsen tillställa cheferna för vederbörliga truppförband i § 61
mom. 2, aflöningsreglementet omförmälda uppgifter, hvarefter nämnda
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 31
chefer omedelbart gå i författning om att ersättningen tillhandahålles
de värnpliktiga.
Värnpliktig, tillhörande beväringen, hvilken inkallats till mobiliseringsöfning,
erhåller under tjänstgöringen, utom andra förmåner, jämväl
penningbidrag, som utgår med 50 öre ‘) om dagen.
Värnpliktiga under mobiliseringsöfningen tillkommande penningbidrag
utbetalas i terminer, som bestämmas af regementschefen, och
första gången senast 5 dagar efter inställelsen å öfningsorten.
5. Värnpliktig, som tillhör landstormen, erhåller under tjänstgöringen,
in- och utryckningsdagar samt färddagar i trupp häri inräknade,
utom andra förmåner jämväl penningbidrag och slitningsersättning,
som utgå, penningbidraget med 50 öre‘) och slitningsersättningen med 25
öre om dagen.
Landstormsman, som själf förser sig med föda enligt föreskrift i
order eller kungörelse om tjänstgöringen eller på den grund att staten
ej anskaffar sådan, äger härför utbekomma ersättning med värdet af
soldatportion, beräknadt till ett belopp af 75 3) öre för portion.
§ 2.
I afseende å tillhandahållande af hästar och fordon under dessa öfningar
skola tillämpliga stadganden i Vår förnyade nådiga förordning den 12
augusti 1902 med närmare bestämmelser för verkställighet af lagen den
24 maj 1895 angående anskaffande af hästar och fordon för krigsmaktens
ställande på krigsfot med däri gjorda ändringar lända till efterrättelse,
dock med iakttagande af nedan angifna föreskrifter:
1. Det åligger Konungens befallningshafvande att till vederbörande
kommuner ofördröjligen i två exemplar utdela lagen den
om särskilda vapenöfningar för utrönande af härens krigsberedskap
(mobiliseringsöfningar) och denna förordning; gällande i fråga om desammas
förvarande föreskrifterna i § 1.
2. Mönstringskommissionens medlemmar äfvensom biträdande veterinär
och protokollsförare äga uppbära rese- och traktamentsersättning enligt
bestämmelsen i § 4 mom. 5 såväl för mönstringsförrättningarna som
för fordonens besiktigande vid återlämnandet, hvaremot ledamöterna i
nämnderna för hästarnas och fordonens uttagande inom de särskilda
kommunerna icke äro berättigade till ersättning för berörda uppdrag.
9 Enligt utskottets hemställan 1 krona.
2) » » »1 krona.
32 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
3. Häst- och fordonsägare skola märka täcken, täckjordar och
fodertornistrar, hvilka medfölja utskrifna hästar, samt seltyg, hvilka
följa med utskrifna fordon.
4. Kostnaderna för hästars och fordons inställande å mönstringsstället
värderas särskildt för hvarje häst och för hvarje fordon enligt
följande grunder:
a) för framförandet af hästarna och fordonen från ägarens hemvist
öfver samlingsorten inom kommunen till mönstringsstället utgår för
hvarje full nymil ersättning med belopp motsvarande för hvarje häst
den maximilega per nymil, som för entreprenadskjuts är för orten bestämd,
och för hvarje fordon den afgift, som, enligt gällande taxa, för
tillhandahållande vid skjutsanstalterna af åkdon utaf enklare beskaffenhet
finnes fastställd;
b) för tidsspillan å samlingsorten och mönstringsstället utgår ersättning
med sammanlagdt fyra kronor för hvarje häst och med tre
kronor 50 öre för hvarje af hästarnas och fordonens framförande jämlikt
§ 9 mom. 1 upptagen person;
c) för återfärden från mönstringsstället till hemvistet utgår skjutsersättning
med en krona för hvarje full nymil till hvarje af de uttagna
hästarnas och fordonens framförande jämlikt § 9 mom. 1 upptagen person,
hvilken icke tages i anspråk för hästarnas och fordonens förande
från mönstringsstället till vederbörlig afdelnings utrustningsort;
d) ersättning enligt a) och b) detta mom. utgår likaledes för inställande
å mönstringsstället af de hästar och fordon, hvilka enligt fastställd
mobiliseringsplan skola medföras i reserv, eller hvilka eljest icke
uttagas; för återförande af dylika hästar och fordon från mönstringsstället
till hemvistet utgår däremot icke särskild ersättning.
5. a) Med de uttagna hästarna följande foder inlöses till ett pris
af en krona för hvarje ration1).
b) De persedlar, som medfölja hvarje häst, inlösas icke och användas
— med undantag af grimma med grimskaft — endast under
färden från mönstringsstället till vederbörlig afdelnings utrustningsort.
Under den tid hästarna tagas i anspråk vid afdelningen förvaras sagda
persedlar vid densamma.
c) Tillbehör och seltyg, som aflämnas med fordonen, inlösas icke
heller; däremot användas de af afdelningen under samma tid som fordonen.
6. Till dem af de aflämnande, som tagas i anspråk för hästarnas
och fordonens förande från mönstringsstället till vederbörlig afdelnings
1) Se utskottets hemställan i punkt A) 4:o) sid. 26.
33
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.
utrustningsort, utgår ersättning med två kronor om dagen jämte förplägnad
i kvarteren eller portionsersättning beräknad efter en krona 50
öre om dagen för det antal dagar — mönstringsdagen oräknad — som
erfordras såväl för färden till utrustningsorten, som ock, om fri resa å
järnväg icke beredes, efter beräkning af tre nymil om dagen, för återfärden
till hemvistet.
7. Alla vid inmönstringen å hästar och fordon med tillbehör iakttagna
fel antecknas i de förteckningar och rullor, hvilka omförmälas i
§§ 21 och 23.
8. Öfver de hästar och fordon, hvilka enligt § 5 mom. 3 lagen
den legas af mönstringskommissionen, skall uppgöras särskild
förteckning i två exemplar enligt § 22 förordningen den 12 augusti 1902.
9. För de hästar och fordon, hvilka uttagas för användning vid
krigsmakten, utgår ersättning efter fyra kronor om dagen för häst samt
50 öre om dagen för enspändt fordon med seltyg och en krona om
dagen för tvåspändt fordon med seltyg under den tid de tagas i anspråk,
in- och afmönstringsdagarna häri icke inräknade.
10. För afhämtandet och återförandet af utskrifna hästar och fordon
från utrustnings- eller aflämningsorten till hemvistet utgår för hvarje
full nymil ersättning med belopp motsvarande för afhämtandet en krona
för hvarje häraf upptagen person samt för återförandet för hvarje häst
den maximilega per nymil, som för entreprenadskjuts är för orten bestämd,
och för hvarje fordon den afgift, som, enligt gällande taxa, för
tillhandahållande vid skjutsanstalterna af åkdon utaf enklare beskaffenhet
finnes fastställd.
11. Ersättning för bortkomna, störtade eller skadade utskrifna
hästar samt för förkomna eller skadade fordon med seltyg bestämmes
af vederbörlig mönstringskommission i tillämpliga delar i enlighet med
arméförvaltningens intendentsdepartements kungörelse den 18 januari
1910 angående bestämmandet af ersättning för störtade eller skadade
legda hästar m. m, vid truppförband tillhörande artilleriet, ingenjörtrupperna
och trängen.
§ 3.
I afseende å rekvisitioner för landstormen under öfningarna gälla
följande närmare föreskrifter:
1. Rätt att göra rekvisition tillkommer:
befälhafvare för arméfördelning;
kommendant i fästning;
befälhafvare för inskrifningsområde;
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 saml. 3 afä. 1 höft. (Nr 1.)
5
34 Sammmansatta stats- och lagutslcottets utlåtande Nr 1.
befälhafvare för landstormskår;
befälhafvare för landstormsbataljon.
2. Befälhafvare för landstormsafdelning, som är stadd på tåg, utan
att marschrut för tåget meddelats, så ock befälhafvare för detacherad
landstormsafdelning må, äfven om han ej är att hänföra till de i mom.
1 nämnda befälhafvare, verkställa rekvisitioner1).
3. Ersättning per dygn för kvarter utgår sommartid (1 april—31
oktober) med 20 öre per man samt vintertid (1 november—31 mars)
med 50 öre per man. Stallrum för hästar och slaktdjur ersättes med
25 öre per dygn för hvarje häst eller slaktdjur.
4. Mat och foder, som lämnas i kvarteren, ersättes med 75 öre
per man och dygn samt med en krona per häst eller slaktdjur och dygn3).
5. Bränsle och lägerhalm ersättas, efter det pris, markegångstaxan
upptager, med tjugofem procent förhöjning härutöfver.
6. Vård hos befolkningen för sjuka människor och hästar ersättes
med tre kronor per dag och man samt två kronor per dag och häst.
7. I öfrigt skola stadgandena i förordningen den 8 juli 1898 med
närmare bestämmelser för verkställighet af lagen den 24 maj 1895 angående
skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner
för krigsmaktens behof i tillämpliga delar lända till efterrättelse, dock
att den i § 6 mom 1, nämda kommission icke skall träda i verksamhet
och att de landstormsområden, inom hvilka mobiliseringsöfningarna äga
rum, äro att anse såsom hemort. * 2
*) Se utskottets betänkande sid. 17.
2) » » hemställan i punkt A) 4:o) sid. 26.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1912.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1912:172 Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 181 omgående utförande under senare hälften af år 1912 eller förra hälften af är 191 s. 1 i texten