Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 181 angående utförande under senare hälften af år 1912 eller förra hälften af år 1913 af en försöksmobilisering och därmed sammanhängande öfning ar, nr 182 med förslag till lag om vapenöfningar under senare hälften af är 1912 eller förra hälften af år 1913 för utrönande af härens krigsberedskap

1912-05-13 · 34 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 32 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1912:1, Utlåtande i anledning af dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 181 angående utförande under senare hälften af år 1912 eller förra hälften af år 1913 af en försöksmobilisering och därmed sammanhängande öfning ar, nr 182 med förslag till lag om vapenöfningar under senare hälften af är 1912 eller förra hälften af år 1913 för utrönande af härens krigsberedskap

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till Riksdagens kansli den 13 maj 1912 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning af dels Kungl. Maj:ts propositioner

nr 181 angående utförande under senare hälften af år

1912 eller förra hälften af år 1913 af en försöksmobilisering

och därmed sammanhängande öfning ar, nr 182

med förslag till lag om vapenöfningar under senare

hälften af är 1912 eller förra hälften af år 1913 för

utrönande af härens krigsberedskap (mobiliseringsafningar)

och nr 257 med förslag till förordning om

understöd i vissa fall åt värnpliktigs familj (familjeunderstöd)

under nämnda mobilisering söfning ar, dels ock

två i ämnet väckta motioner.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Widén, friherre Gripenstedt,

Hans Ericson, Lindh *), Thorsson, Nilson i Örebro, Gustafsson i Örebro,

Håkanson, Bergendahl, Alexanderson, Lindqvist och Olsson i See.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 19 april 1912 dagtecknad proposition, nr 181, har

Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för utförande under senare hälften af

innevarande eller förra hälften af nästkommande år af en försöksmobilisering

och därmed sammanhängande öfningar å extra stat för år 1913

bevilja ett belopp af 500,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att

under innevarande år förskjuta beloppet af omliänderhafvande medel

för att sedermera ersättas af förevarande anslag.

Uti en samma dag aflåten proposition, nr 182, har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att antaga här nedan intagna förslag till lag om

vapenöfningar under senare hälften af år 1912 eller förra hälften af år

1913 för utrönande af härens krigsberedskap (mobiliseringsöfningar).

Till propositionen nr 182 har därjämte fogats här nedan såsom bilaga

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 3 afd. 1 höft. (Nr 1.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

till utskottets utlåtande intagna »förslag till Kungl. Maj:ts nådiga förordning

med närmare bestämmelser för verkställighet af lagen om vapenöfningar

under -senare hälften af år 1912 eller förra hälften af år 1913

för utrönande af härens krigsberedskap (mobiliseringsöfningar).»

Kungl. Maj:t har vidare genom en den 26 april 1912 dagtecknad

proposition, nr 257, föreslagit Riksdagen att antaga här nedan intagna

förslag till förordning om understöd i vissa fall åt värnpliktigs familj

(familjeunderstöd) under mobiliseringsöfningar senare hälften af år 1912

eller förra hälften af år 1913, samt att medgifva, att kostnaderna för

familj eunderstöd enligt nämnda förordning finge af tillgängliga medel

utbetalas för att ersättas från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar.

I sammanhang med dessa, till förberedande behandling af det sammansatta

stats- och lagutskottet hänskjutna ärenden har utskottet jämväl

förehaft två i ämnet inom Andra kammaren väckta motioner, den ena,

nr 313 af herr Bernh. Eriksson i Grängesberg, som yrkat, att Riksdagen

måtte afstå propositionen nr 182, samt den andra, nr 314, af herr

Hjalmar Branting, som hemställt, att §§ 1 och 2 uti den i samma proposition

föreslagna lagen om vapenöfningar måtte erhålla följande ändrade

lydelse:

§ I
»Oberoende

— — — — — — under högst sju dagar, in- och utryckningstid

till sådan öfning medräknad.»

§ 2-

»Värnpliktig — — — — — — under högst sju dagar, in- och utryckningstid

till sådan öfning medräknad»;

att Riksdagen måtte besluta, att ersättningen till inkallad värnpliktig

och landstormsman måtte utgå med eu krona och femtio öre för ogift

samt två kronor för gift jämte 25 öre för minderårigt barn pr dag samt

att Riksdagen måtte anvisa ett belopp af 100,000 kronor å extra

stat för utdelning på administrativ väg enligt i föregående moment angifna

grunder åt personer, hvilka utan att inkallas till öfningen likväl

till följd af densamma blifva arbetslösa.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

Beträffande de allmänna grunderna för Kungl. Maj:ts förevarande

framställning till Riksdagen om anordnande af eu försöksmobilisering

bär föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet anfört följande:
»Under

fredstid tillhör det krigsstyrelsen att utarbeta sådana planer

för krigsmaktens användning vid ett fredsbrott, hvilka med tillämpning

af gällande organisation för personalen, med användande af tillgängliga

materiela hjälpmedel och med stöd af gällande lagar och författningar

kunna anses utförbara. När det gäller härens försättande på

krigsfot, finnas alltså att följa i detalj gående planer för personalens

inkallelse och samling till utrustningsorterna samt för anskaffande af nödigt

antal hästar och fordon för trupper och trängafdelningar. Planer

finnas uppgjorda för truppförbandens sammansättning och organisation

samt för utrustning af såväl personal som hästar och fordon. Förslag finnas

likaledes utarbetade rörande truppernas inkvartering och förplägning

under mobiliserings- och koncentreringstiderna, hvarjämte vidlyftiga beräkningar

äro gjorda för användandet af landets kommunikationer på ett

sådant sätt, att trupperna snarast möjligt kunna koncentreras till de

viktigaste områdena. Med gemensamma namn kallas dessa, redan i

fred uppgjorda beräkningar och förslag för mobiliserings- och koncentreringsplaner.

Allt, som under fred kan förberedas, måste vara förbereda

så att på mobiliseringsordern öfvergången från fredsfot till

krigsfot följer enkelt och naturligt samt tillika på kortaste tid.

När tidsfrågan är af så stor betydelse och man under en kort tid

skall utföra allt det af mig berörda arbete, som sammanhänger med

öfvergången från freds- till krigsfot, är det naturligt, att man vid

uppgörandet af arméns mobiliseringsplaner med yttersta omsorg sökt

sätta sig in i alla härpå inverkande frågor och särskiklt i den tid,

hvarje förrättning kan kräfva. Härvid har man god ledning af jämförelse

såväl med fredsförhållandena som med förhållandena i utlandet.

En dylik jämförelse blir dock ofta vansklig att göra, emedan

man vid en mobilisering rör sig med vida större mängder af

folk och materiel än under fredstid och emedan nationella olikheter,

såsom olika folktäthet, olika kommunala förhållanden in. m., försvåra

tillämpningen af erfarenheterna från andra länder. Endast genom

ett verkligen utfördt mobiliseringsförsök, därvid gällande planer tilllämpas

så långt fredsförhållandena medgifva, är det möjligt att i detalj

granska hållbarheten af desamma, och här om någonsin kommer

det att visa sig, hvad inflytande detaljerna hafva på utförbarheten af

det hela.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

För att blott nämna några af dessa detaljer, ber jag få påpeka,

hvilket inflytande på hela mobiliseringens gång det måste hafva, om

kungörelserna för de värnpliktigas inkallelse och samling hinna uppsättas

och anslås i tid, om de inkallade verkligen inställa sig på beräknad

tid och hvilket procenttal af dem, som ej infinner sig. Det är med

ledning af de tider etc., som i nu berörda afseenden beräknats, planerna

för alla mobiliseringstransporter på järnväg och sjöledes blifvit uppgjorda,

och, hvad särskildt beträffar de härvid mest betydelsefulla transportmedlen,

järnvägarna, kan hvarje större afvikelse inverka störande ej

endast på mobiliseringstransporterna i deras helhet utan äfven på förberedelserna

för koncentreringstransporterna, hvartill kommer, att de anstalter,

som träffats för truppernas organisation, inkvartering och

förplägnad, måste ändras just vid den tid, då man har minsta tillfälle

att omarbeta de uppgjorda planerna. Det är emellertid af vikt ej endast

att få pröfva, huruvida nuvarande beräkningar äro riktiga, utan

äfven att tillse, huruvida icke än säkrare och hastigare resultat kunna

nås genom förbättringar af det gällande systemet.

I fråga om arméns beklädnad, utredning och förseende i öfrigt

med krigsmateriel har ett mobiliseringsförsök äfven sin betydelse. Därigenom

gifves nämligen krigsstyrelsen tillfälle att kontrollera, huruvida

arméns utrustning i dessa afseenden är fullständig och ändamålsenlig.

Hvad fullständigheten angår, gäller visserligen, att i det stora hela

kontrollen bör kunna anordnas äfven utan mobiliseringsförsök, men i

alla delar låter detta sig icke göra. Jag vill sålunda påpeka, att undersökningar

i fred ej kunna till fyllest visa, till hvilken omfattning

beväringsmanskapet själft anskaffar de s. k. småpersedlarna och särskildt

skodonen, af hvilkas brukbarhet i fält marschförmågan så väsentligt

beror; och likväl är det på kännedomen härom, som de beräkningar

böra grundas, enligt hvilka dylika persedlar uppläggas i

förråd. Under de årliga värnpliktsöfningarna söker man visserligen

komma till klarhet i dessa förhållanden genom persedelmönstringar,

men dessa kunna naturligtvis endast omfatta de tre yngsta årsklasserna,

under det att långt flera ingå i de mobiliserade truppförbanden. Ännu

viktigare skulle en dylik undersökning vara beträffande landstormen.

Värnpliktig, tillhörande landstormen, är nämligen under tjänstgöring

pliktig att själf förse sig med kläder, och att, därest staten icke kan

genast vid inkallandet anskaffa föda, under tiden förse sig äfven med

sådan, mot ersättning af staten för värdet af soldatportion. I enlighet

härmed uppläggas i landstormsförråden, utom vapen och ammunition,

endast vissa beklädnads- och utredningspersedlar, hvarjämte staten i

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

allmänhet tillhandahåller föda först från och med tredje dagen efter

samlingen. Landstormens krigsduglighet är därför i hög grad beroende

på brukbarheten af den utrustning landstormsmännen själfva anskaffa.

De frivilliga befälsöfningar, hvilka anordnats för landstormen, hafva

emellertid gifvit endast ringa ledning för bedömandet af denna viktiga

fråga.

Angående persedlarnas m. in. ändamålsenlighet ber jag få framhålla

den omständigheten, att det är viktigt utröna, huru uniformerna

passa de äldre årsklassernas manskap. Befinnas mera omfattande förändringar

nödvändiga, kan detta hafva inflytande på tillverkningen af

den nya fältuniformen. Nytillverkningen bör nämligen ordnas så, att

uniformerna passa det manskap, som skall använda dem vid mobilisering.

Tillverkades uniformerna i storlekar, som passade allenast för fredsöfningarna,

skulle vid krigstillfälle så stora förändringar erfordras, att

de icke kunde medhinnas under den korta mobiliseringstiden. I alla

händelser kunna icke ändringar helt och hållet undvikas vid mobilisering.

Det är därför angeläget att vinna erfarenhet angående dessas omfattning,

emedan detta kan hafva inflytande på sammansättning och utredning

af de handtverksafdelningar och verkstäder, hvilka vid en verklig

mobilisering böra träda i verksamhet, hvarjämte äfven med ledning

häraf måste beräknas, i hvad mån de icke vapenföra yrkesmännen härtill

förslå och till hvilket antal civila handtverkare måste tagas i anspråk.

Och vänder man uppmärksamheten till lerig smat er ielen i (ifrigt,

inses lätt, hvilka lärdomar ett mobiliseringsförsök kan lämna i frågor

rörande tidsåtgång för materielens utlämning och utredning, transport

och fördelning, de olika fordonens packning m. m. Endast när dylika

faktorer medtagas i beräkningen till sitt rätta mått, blir det möjligt

att säga, om trupperna verkligen kunna stå marschfärdiga de dagar,

som i mobiliseringsplanerna afsetts.

En annan viktig fråga, på hvilken allenast en försöksmobilisering

kan gifva svar, och på hvilken marschfärdigheten lika mycket beror

som på ofvan nämnda förhållanden, gäller anskaffningen af hästar och

fordon. För truppernas organisation och utrustning erfordras ett så

stort antal rid- och draghästar samt fordon, att en utskrifningslag för

hopbringandet åt antalet måst antagas, då man ingalunda kunnat lita

på att genom frivilliga aftal vara i stånd anskaffa sådana mängder.

Denna lag tillåter emellertid, i motsats till de flesta andra länders lagstiftning

i samma ämne, icke något försöks anställande i fredstid. Ur

militär synpunkt innebär detta förhållande en brist, i synnerhet som vi

icke ens äga möjlighet att genom periodiskt återkommande hästmönstrin
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

gar, såsom i flera länder äger rum, inhämta kännedom om hästmaterialets

beskaffenhet å olika orter. Tillämpningen af utskrifningslagen är

närmast att jämföra med tillämpningen af bestämmelserna om personalens

inkallelse, och hvad som sagts om denna sist nämnda gäller då

ock i viss mån i fråga om häst- och fordonsanskaffningen: allenast ett

mobiliseringsförsök kan ådagalägga, om hästarna och fordonen på de

tider och orter, som beräknats i mobiliseringsplanerna, kunna stå till

vederbörande truppers förfogande. Ett mobiliseringsförsök skulle äfven

ådagalägga, om de utskrifna hästarna äro fullt användbara för de olika

ändamål, till hvilka de afses. Redan ur dessa synpunkter är det önskvärdt,

att vid mobiliseringsöfningen de utskrifna hästarna och fordonen

icke blott uttagas inom kommunerna samt föras till mönstringsställena

och där inmönstras utan att de äfven transporteras från mönstringsställena

till utrustningsorterna och där tagas i bruk under viss tid.

En ingående kännedom om hästarnas och fordonens beskaffenhet och

om deras lämplighet för olika militära ändamål kan endast vinnas

genom att använda dem under en öfningsperiod, särskildt emedan man

icke äger någon säkerhet för att samma hästar och fordon framföras

vid mönstringsförrättningarna, om det endast gäller en besiktning, som

om staten också tager dem i bruk. Härtill kommer, att den egentliga

mobiliseringstiden numera i allmänhet är så kort, att erforderligt antal

hästar och fordon lika litet vid en försöksmobilisering som vid verkligmobilisering

kunna under densamma anskaffas genom lega. De formaliteter,

hvilka efter mobiliseringsöfningens slut erfordras för de utskrifna

hästarnas och fordonens återlämnande till ägarna samt för ersättning,

komma icke att bereda mycket större svårigheter än motsvarande förrättningar

beträffande de hästar och fordon, hvilka årligen till afsevärdt

antal legas för artilleriets, ingenjörtruppernas och trängens exercis samt

för större fälttjänstöfningar.

Öf vergår jag nu till att tala om mobiliseringsförsökets betydelse

för att utröna ändamålsenligheten af de planer, som blifvit uppgjorda

för truppernas underhåll och förläggning under mobilisering stiden, skulle

visserligen kunna invändas, att man hvarje år har tillfälle att anställa

försök, hvilkas utfall äfven kunna gifva ledning i nu berörda afseende.

Betänker man emellertid, huru mycket större antal folk och

hästar, som sammanföras på en plats vid mobilisering än vid de vanliga

fredsöfningarna, och tillika att underhållsfrågan under fred ordnas

lång tid i förväg, under det den vid mobilisering måste lösas

efter mycket kort varsel, bör man utan svårighet finna, huru vanskligt

det är att i denna fråga blott räkna med vanlig fredserfarenhet. Om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 1

truppernas förplägnad å mobiliseringsorterna och deras förplägnadsutrustning

ej äro på förhand ordnade, kunna däraf de största faror för

disciplinen och för härens krigsberedskap uppstå, Endast praktiken

kan gifva vid handen, huruvida den beräknade tiden är tillräcklig för

förnödenheternas anskaffande, eller om denna tilläfventyrs måste förlängas

eller kan förkortas. Också böra försöken få tillräcklig omfattning

med afseende på olika lokala förhållanden, så att det kan afgöras,

om och i hvad mån högre myndigheter böra vara beredda på att

komma ett eller annat truppförband till hjälp. Att i allo pröfva de planer,

som uppgjorts för truppernas underhåll och förläggning vid mobilisering,

är icke möjligt utan tillämpning af rekvisitionslagarna, hvilket

åter icke lämpligen kan förutsättas annat än för landstormen. Manskapet

bör därför, synnerligast vid en försöksmobilisering vintertid,

icke inkallas till mobiliseringsorterna förr, än man där är i stånd att

förlägga och förpläga dem.

Och för att till sist tala om mobilisering stransporterna, kan en försöksmobilisering

visa, huruvida transportplanerna äro rätt uppgjorda samt

huruvida järnvägarnas personal och materiel äro tillräckliga för transportens

obehindrade gång, eller om rubbningar uppstå, hvilka man ej

på förhand kunnat beräkna.

Hvad jag nu anfört, torde vara tillfyllest för att motivera anställandet

af ett mobiliseringsförsök. Men ej allt det gagn, som är möjligt

att vinna af roobiliseringsförsöket, ernås, om man skulle stanna vid

själfva mobiliseringen i egentlig mening, d. v. s. de lägre truppförbandens

uppbringande till fältfot och vederbörliga utrustning, hvarefter

de marschfärdiga trupperna åter afrustade och hemförlofvades. Ett

dylikt tillvägagående vore att lämna tillfället att också pröfva de mobiliserade

truppernas fältduglighet obegagnadt. Samtliga mobiliseringsförberedelser

— utom möjligen beträffande landstormen samt vissa delar af

häst- och fordonsutskrifningen — utföras numera med största noggrannhet.

Också kommer numera vid en mobiliseringsöfning frågan om truppförbandens

krigsduglighet att tilldraga sig intresset i högre grad än vid

1900 års försöksmobilisering. Truppernas krigsduglighet utgör, jämte

arméns styrka och sammansättning på fältfot, den nya härordningens

facit samt, i den mån densamma kan påvisas under en kort fredsöfning,

ett värdefullt underlag för bedömande af krafven på förändringar i härordningen

under den närmaste framtiden. En exakt kunskap, om huru

vår här tager sig ut på fältfot och om den grad af krigsduglighet hären

då kan anses äga, är äfven af vikt för krigföringen. Under försöksmobiliseringen

böra därför prof anställas för att utröna såväl linje- och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

reservformationernas sammanhållning, uthållighet, manöver- och stridsduglighet

som utbildningsgraden och skjutskickligheten hos den inkallade

personalen, särskildt hos f. d. fast anställda, reservbefäl och

äldre årsklasser. I anslutning till det nu sagda har jag alltså funnit

mig böra föreslå, att med en försöksmobilisering af vissa truppförband

må förbindas därpå följande fälttjänstöfningar, skolskjutningar å skjutbanor

och fältmässiga skjutningar i obekant terräng.

Genom att låta mobiliseringsöfningen omfatta en hel arméfördelning,

d. v. s. en af svenska härens slagenheter, och genom att sammanföra

de olika truppförbanden af skilda vapenslag till en enda

öfningsgrupp blefve det möjligt att på praktiskt sätt ådagalägga, hvad

som möjligen kan brista i fråga om de högre stabernas mobilisering

samt att gifva stabspersonalen tillfälle att se och röra sig med fältstarka

trupp- och trängförband, med trupper och trängformationer till verkligen

samma numerär och beskaffenhet som i fält. Den ständigt ökade

enskilda trafiken å järnvägarna kan emellertid under fredsförhållanden

ej inskränkas i ens närmelsevis samma grad som vid en verklig mobilisering.

Järnvägarna kunna därför under en försöksmobilisering svårligen

tagas mera i anspråk för militära behof, än hvad som plägar

ske vid de större fälttjänstöfningarna, ja, deras tjänster kunna ej ens

påräknas i samma grad som då, enär tiden för förberedelsers träffande

måste blifva ganska knapp. Redan ur trafiksynpunkt är det följaktligen

önskligt, att sammandragningen af trupper till de fälttjänstöfningar,

som höra hållas under försöksmobiliseringstiden, inskränkes till en mindre

styrka än en mobiliserad arméfördelning. Genom att sålunda minska

vapenöfningens omfattning, kommer den ock att kännas mindre betungande.

För att pröfva de särskilda truppförbandens krigsduglighet

behöfva dessa ej heller sammanföras till en enda gemensam fälttjänstöfning.

Större fälttjänstöfningars betydelse framför fälttjänstöfningar i

mindre skala ligger, såsom ofvan antydts, egentligen i den utbildning,

som beredes högre befälhafvare och staber. De enskilda truppdelarnas

utbildning kan däremot tillgodoses och pröfvas lika väl i det ena som

andra fallet. Under en försöksmobilisering med mindre omfattning än

en arméfördelning gifva öfningarna också det största utbytet af därtill

anslagna medel, om de ordnas gruppvis, hvarvid intet hindrar att mobiliserade

truppförband öfvas tillsammans med trupper på fredsfot.

Skulle vintertid i södra Sverige mobiliserade truppförband komma att

transporteras till norra delen af landet, kunna dessa utan nämnvärd

särskild kostnad sammanföras till en enda öfningsgrupp.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

1900 års försöksmobilisering omfattade endast truppförbanden, emedan

landstormen vid denna tid icke erhållit någon organisation. Å fastlandet

tog landstormens organisation sin början först år 1905 i anslutning

till det frivilliga skytteväsendet, och vid början af innevarande år

hade inemot halfva antalet landstormsområden erhållit befälhafvare, förvaltare

och förråd, d. v. s. fullständig fredsorganisation. För närvarande

är det också mycket önskvärdt och lämpligt att anordna en

mobiliseringsöfning med landstormen, särskildt som öfningarna med densamma

— oafsedt det frivilliga skytteväsendets skjutöfningar — hittills

i allmänhet inskränkt sig till periodiskt återkommande frivilliga befälsöfningar.

I fråga om landstormen, som befinner sig under organisation,

kan det sägas vara ännu viktigare än beträffande linjen att

pröfva inkallelse, samling, utrustning, förplägnad och förläggning. Därjämte

böra äfven bevaknings- och stridsöfningar samt skol- och fältskjutningar

anordnas för landstormen. Redan i fråga om truppförbanden

framhölls, att det icke utan tillämpning af rekvisitionslagarna är möjligt

att i allo följa de för mobilisering uppgjorda förplägnads- och förläggningsplanerna,

hvilket, särskildt vintertiden, manade till en viss försiktighet

i fråga om personalens inkallande. Vid landstormen göra sig

motsvarande synpunkter gällande men, i följd af dess svagare organisation

och ofullständigare utrustning, framträda de där ännu kraftigare.

Landstormen saknar i regel kappa, tältutredning, reservportioner och

kokkärl. Dess befäls- och förvaltningspersonal är flerstädes ovan.

Landstormens afdelningar hafva därför mindre förmåga än linjeafdelningar

att reda sig under de svårigheter, h vilka är o oskiljaktiga från

kriget och i viss mån äfven från öfningar med den fältmässiga och

allvarliga karaktär, som en försöksmobilisering bör erhålla. Vid gränsoch

kustbevakning förekomma talrika detacheringar, hvilka i viss mån

försvåra förläggning och förplägning. Under en mobiliseringsöfning med

landstormen måste man därför antingen tillförsäkra densamma rätt att

rekvirera kvarter och mat i kvarteren eller ock förse den med bättre

utrustning och förvaltningspersonal än under verkliga krigsförhållanden.

Gifvetvis skulle öfningarna i förra fallet erhålla en fältmässigare prägel

samt blifva af större värde. Ju svagare en afdelnings organisation är,

desto viktigare är det nämligen för bedömande af dess krigsduglighet,

att det krigsmässiga förfaringssättet genomföres utan störande undantagsbestämmelser.

Särskildt gäller detta förvaltningen.

Anställandet af ett mobiliseringsförsök synes sålunda tillfyllest motiveradt.

Häremot skulle visserligen kunna invändas, att en försöksmobilisering

i ungefär här antydd omfattning utförts så nyligen som

år 1900 och att de rön och lärdomar, hvilka därunder gjordes, ännu

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. S afd. 1 käft. (Nr 1.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

höra äga sin giltighet. Detta är också i viss mån riktigt. Med stöd

af erfarenheterna från 1900 års försöksmobilisering, har nämligen den

egentliga mobiliseringstiden sedan år 1900 kunnat minskas med åtskilliga

dagar. Sedan år 1900 hafva dock så genomgripande förändringar timat

både utom och inom armén, att man icke längre kan i fråga om dess

organisation och mobilisering uteslutande eller ens hufvudsakligen stödja

sig på erfarenheterna från år 1900. Oafsedt den förändring i Sveriges

krigspolitiska läge som inträdt genom upplösningen af unionen med

Norge, stå vi nu inför betydligt ändrade förhållanden i många afseenden.

Samfärdsmedlen, hvilka för mobiliseringens skyndsamma utförande

äga en afgörande betydelse, hafva under de senaste 12 åren nått en

hastig utveckling. Sålunda hafva de trafikerade järnvägarnas längd

ökats från 10,707 km. den 1 januari 1900 till 14,041 km. den 1 januari

1912 samt antalet telegraf- och telefonstationer från 2,935 den 1 januari

1900 till 4,987 den 1 januari 1911.

Ännu betydelsefullare i nu förevarande afseende är genomförandet

af 1901 års härordning med ny värnpliktslag, ny inskrifningsförordning,

ny hästutskrifningsförordning, ny värnpliktsområdesindelning, nya

förläggnings- och utrustningsorter för ett stort antal truppförband, nya

freds- och fältförvaltningsreglementen, nya reglementen angående järnvägarnas,

postens och telegrafens användning för militära ändamål under

krig, nya mobiliserings- och inkallelseinstruktioner, nya mobiliseringsplaner

samt påbörjandet af landstormens organisation. Den försöksmobilisering,

som inom svenska armén ägde rum år 1900, kan icke

läggas till grund för ett bedömande af, huru den nuvarande arméorganisationen

skulle fungera vid försättande på fältfot.

För bedömande af flerehanda viktiga spörsmål rörande landets försvar,

hvilka föreligga till de nyligen bildade försvarsberedningarnas

och regeringens undersökning och pröfning, vore det af stor betydelse

att under den närmaste tiden, eller närmare bestämdt under senare

hälften af innevarande eller förra hälften af nästa år, utföra en försöksmobilisering.

Härför tala äfven andra skäl. Den senare öfvergångsperioden

till 1901 års härordning afslutas nämligen med år 1913, då

nämnda härordning sålunda i stort sedt kan anses genomförd. Därest

mobiliseringen inträffar efter den 1 nästkommande juli, inkallas till

truppförbanden endast årsklasser inom beväringen, hvilka erhållit sin

utbildning enligt § 27 eller § 52 i 1901 års vänpliktslag. I landstormen

ingå från och med innevarande år endast sådana årsklasser, hvilka

utbildats enligt de år 1892 beslutade ändringarna i värnpliktslagen.

Såväl beväringen som landstormen äga följaktligen hvar för sig en

homogen sammansättning, om man bortser från, att de sex äldsta, af

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

mobiliseringen berörda årsklasserna inom beväringen samt den äldsta

årsklassen inom landstormen utbildats enligt öfvergångsbestämmelserna

i ofvan berörda värnpliktslagar och sålunda tjänstgjort endast i respektive

172 och 66 dagar.

Ännu en synpunkt torde i detta sammanhang böra uppmärksammas.

För närvarande tillverkas en ny grå fältuniform för svenska armén.

Vid truppförbanden finnas afsevärda förråd af såväl den äldre

som den nya uniformen. Allom bekant torde vara, att nämnda båda

uniformer af taktiska skäl under krig icke böra blandas inom samma

afdelning. Denna hänsyn försvårar helt naturligt utrustningsarbetet

under tiden för anskaffningen af den nya uniformen. De erfarenheter,

hvilka i afseende å lämpligaste sättet för uniformernas utlämnande och

fördelning kunna vinnas genom berörda försöksmobilisering, komma

säkerligen att underlätta utrustningsarbetet vid verklig mobilisering.

A andra sidan är att bemärka, att ny fördelning af hästar och

fordon träder i kraft från och med år 1913, hvarjämte afsevärda förändringar

i mobiliseringsplanerna innevarande år äro under genomförande.

Äfven om detta i viss mån kan försvåra planläggningen af

den ifrågasatta mobiliseringsöfningen, kan det icke anses innebära några

skäl däremot af afgörande betydelse.

Fn försöksmobilisering kommer alltid att blifva ganska kännbar för

befolkningen inom det område, där densamma äger rum. Öfningarna

böra därtör icke erhålla allt- för stor omfattning. De här ifrågasatta

mobiliseringsöfningarna beräknas, frånsedt vissa landstormsområden, icke

heller komma att omfatta större truppstyrka än ungefär hälften af en

arméfördelning. Likaledes bör i fråga om tidpunkten för öfningarnas anordnande

behörig hänsyn tagas till jordbrukets och öfriga näringsgrenars

intressen på de orter, som komma att af mobiliseringen beröras.

I det förslag till lag rörande ifrågavarande mobiliseringsöfning, som jag

ärnar föreslå till framläggande i särskild proposition, finnes tillika intagen

en bestämmelse, enligt hvilken Konungen skall äga medgifva

befrielse från öfningen, när rikets tjänst eller det allmännas behof det

kräfver, äfvensom då sådan befrielse eljest kan finnas påkallad af särskilda

förhållanden, såsom på grund af värnpliktigs vistelse utom riket

eller på större afstånd från mobiliseringsorten.

Ku nämnda inskränkningar hindra icke att öfningarna komma

att lämna åsyftadt resultat. De viktigaste erfarenheterna vid en försöksmobilisering

under nuvarande förhållanden torde gälla den erforderliga

mobiliseringstiden för truppförbanden, de mobiliserade truppförbandens

krigsduglighet, särskildt under tiden närmast efter afslutad

mobilisering, de äldre värnpliktsklassernas utbildningsgrad, häst- och

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

12 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

fordonsutskrifningens utförande samt landstormens mobilisering och användbarhet,

hvithet allt kan blifva föremål för viktiga rön lika väl

inom den här beräknade styrkan sopa vid en hel mobiliserad arméfördelning.

Betydelsefullare än styrkans storlek är otvifvelaktigt öfningens

varaktighet. Hela tjänstgöringstiden beräknas till femton dagar för

beväringen och till tio dagar för landstormen. Af densamma åtgår

ungefär halfva antalet dagar för den egentliga mobiliseringen och för

afrustningen. För öfningar med de mobiliserade truppförbanden och

landstormsafdelningar kan sålunda omkring halfva tjänstgöringstiden

anslås. Under 1900 års mobiliseringsöfning, som i dess helhet kräfde

fullt lika lång tid som den nu för beväringen ifrågasatta, men vid

hvilken mobiliseringen skedde långsammare, kunde endast en tredjedel

af tjänstgöringstiden anslås till motsvarande öfningar.

När jag sålunda tagit i öfvervägande, hvilka erfarenheter och upplysningar

i fråga om arméns stridsberedskap som genom nu omhandlade

öfning kunna vinnas, har jag ansett ett förslag till utförande af

en försöksmobilisering böra utarbetas och för Riksdagen framläggas.»

Beträffande skälen i öfrigt för de särskilda förslag, som innefattas i

Kungl. Maj:ts förevarande propositioner, liksom rörande hvad af herrar

Eriksson i Grängesberg och Branting anförts till stöd för de af dem i

ofvan nämnda motioner framställda yrkandena, får utskottet hänvisa till

berörda propositioner och motioner.

Af den utredning, som föredragande departementschefen lämnat i

frågan, finner utskottet det vara styrkt, att anställandet inom den närmaste

tiden af en försöksmobilisering ur försvarssynpunkt framstår såsom

i hög grad önskvärdt. Till vinnande i möjligaste mån af verklig kännedom

om arméorganisationens förmåga att fylla sin uppgift och om de

förändringar inom densamma, som till äfventyra kunna vara påkallade,

erbjuder under fredstid eu dylik vapenöfning den bästa och i vissa afseende

den enda möjligheten. Då i vårt land någon försöksmobilisering

icke företagits senare än år 1900, måste det gifvetvis vara af vikt att

ju förr dess hellre de militära spörsmålens detaljer underkastas ny

praktisk belysning äfvensom att en så vidt möjligt tillförlitlig uppfattning

vinnes’ angående de hittills nådda resultaten af 1901 års härordning.

Emot den af Kungl. Maj:t ifrågasatta tidpunkten för utförandet

af den föreslagna mobiliseringsöfningen har utskottet på dessa grunder

icke funnit skäl att göra någon erinran, hvartill ytterligare skäl före
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sammansatta stats- och lagutslcottets utlåtande Nr 1.

finnes i den utredning af olika spörsmål inom försvarväsendets område,

som genom de jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 1 december 1911 tillsatta

försvarsberedningarna för närvarande pågår. Utskottet bar på

dessa skäl ansett Kungl. Maj:ts förslag vara af beskaffenhet att böra af

Riksdagen i hufvudsak godkännas.

De invändningar, som herrar Eriksson i Grängesberg och Branting

— med erkännande i viss mån af de förmåner, som en försöksmobilisering

ur försvarets synpunkt erbjuder, — i de af dem väckta motionerna

anfört emot Kungl. Maj:ts föreliggande förslag, grundas hufvudsakligen

på de olägenheter, som mobiliseringsöfningen skulle medföra

för de värnpliktige och deras anhöriga. Såsom jämväl departementschefen

framhållit, betecknar otvifvelaktigt en försöksmobilisering

en kännbar uppoffring för befolkningen, i synnerhet den mindre bemedlade,

inom det område, där öfningen företages. Af hänsyn till nämnda

förhållande har Kungl. Maj:t i sitt förslag begränsat försöksmobiliseringens

omfattning till allenast omkring hälften af eu arméfördelning samt i

särskilda propositioner framlagt förslag dels angående understöd åt de

värnpliktiges familjer under mobiliseringsöfningarna, där familjen för sitt

uppehälle är i behof af sådant understöd, och dels till lag i syfte att

skydda värnpliktig mot förlust af arbetsanställning med däraf följande

ekonomisk skada. Utskottet har sökt ytterligare lindra mobiliseringens

mera kännbara påföljder genom att, på sätt här nedan närmare omförrnäles,

hemställa om höjning af det af Kungl. Maj:t beräknade penningbidraget

och en del andra förmåner, som under mobiliseringen skola utgå

till de värnpliktiga och deras närmaste anhöriga. Vid nu nämnda förhållanden

synas utskottet de olägenheter, hvilka alltid måste åtfölja en

mobiliseringsöfning, icke böra tillmätas någon afgörande betydelse.

Tjänstgöringstiden vid försöksmobiliseringen har af Kungl. Maj:t

föreslagits för beväringen till högst femton dagar och för landstormen

till högst tio dagar, i båda fallen oberäknad! in- och utryckningstiden

till öfningen. Dessa sålunda angifna tider äro maximitider,

utöfver hvilka Kungl. Maj:t icke kan gå; och det kan alltså vara möjligt,

att de icke behöfva till fullo utnyttjas. Enligt de upplysningar,

som utskottet varit i tillfälle att inhämta, räknas den i lagen om försöksmobiliseringen

angifna tiden för tjänstgöringen från och med dagen

näst efter mobiliseringsorderns utfärdande till och med dagen näst före

den gemensamma utryckningsdagen. Därest inställelsen kräfver längre

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatta stats- och lagutslcottets utlåtande Nr 1.

tid än den dag, hvarunder mobiliseringsordern utfärdas, kommer sålunda

tiden för den verkliga tjänstgöringen att blifva kortare, än den

nyss angifna, för dem, som icke hinna inställa sig nämnda dag. Återfärden

från utrustningsorten till hemvistet, hvilken, i den mån den icke

kan verkställas utryekningsdagen, faller utanför den för mobiliseringen

beräknade tiden, skulle visserligen kunna tänkas något förlänga den sammanlagda

tid,'' under hvilken de värnpliktige komma att tagas i anspråk.

I verkligheten torde detta dock icke blifva fallet. De värnpliktiga å

mera aflägsna orter erhålla nämligen jämförelsevis sent kännedom om

inkallelsen och anträda därför färden till utrustningsorten först någon

dag efter det mobiliseringen redan tagit sin början. Dessutom lärer

truppbefälet komma att förständigas hemförlofva de värnpliktige, hvilka

behöfva längre tid för färden till hemorten, där de sådant begära, redan

något före den ordinarie utryckningstiden, om så utan olägenhet

kan ske.

I den sålunda af. Kungl. Maj:t angifna tiden för mobiliseringen har

herr Branting föreslagit den nedsättningen, att nämnda tid måtte bestämmas

till sju dagar för samtliga värnpliktige, in- och utryckningstid

däri inräknad. Såsom äfven motionären erkänt, skulle emellertid en

dylik inskränkning väsentligen begränsa öfningen till den egentliga mobiliseringen,

d. v. s. truppförbandens inkallelse, samling och utrustning

samt därpå så godt som omedelbart följande afrustning och utryckning.

Till öfningar för utrönande af truppens fältduglighet och

skjutskicklighet skulle den sålunda tillmätta tiden lämna mycket ringa

eller i de flesta fall intet tillfälle. Enligt hvad som framgår af chefens

för landtförsvarsdepartementet vid propositionen nr 181 fogade, här ofvan

intagna yttrande till statsrådsprotokollet, är det emellertid afsedt att till

dylika öfningar använda omkring hälften af den föreslagna mobiliseringstiden.

Då landstormen och de äldre årsklasserna i beväringen icke deltaga

i de större eller mindre fälttjänstöfningar, som anordnas under de årliga

repetitionsöfning’arna vid armén, är det synnerligen angeläget att blifva

i, tillfälle att vid försöksmobiliseringen anställa en pröfning af deras

krigsduglighet; men till en dylik pröfning skulle genom en nedsättning

af mobiliseringstiden, såsom af herr Branting föreslagits, icke gifvas

möjlighet. Den föreslagna mobiliseringsöfningens värde skulle alltså

enligt utskottets mening härigenom i mycket afsevärd mån minskas; och

det vore enligt utskottets uppfattning i högsta måtto opraktiskt och

oekonomiskt att, då man sätter en så pass besvärlig och kostsam apparat

i rörelse, som en försöksmobilisering onekligen är, icke på samma gång

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

ordna den så, att man blir i tillfälle däraf vinna den kännedom om

truppernas krigsduglighet, som måste vara det icke minst viktiga syftemålet

med en dylik åtgärd. Äfven i öfrigt synas de af departementschefen

anförda skälen för mobiliseringens företagande i af Kimgl. Maj:t

föreslagen utsträckning så öfvertygande, att utskottet icke funnit sig

kunna tillstyrka den väsentliga rubbning af propositionens hufvudgrunder,

som den af herr Branting föreslagna ändringen innefattar. Emellertid

vill utskottet i detta sammanhang uttala den förvissningen, att de värnpliktiges

sammanhållande till sådana öfningar, som här afses, icke skall

komma att omfatta längre tid än som finnes oundgängligen nödig och

i intet fall mera än det antal dagar, som enligt departementschefens

ofvan omförmälta yttrande är därför afsedt.

Vid granskning af det genom propositionen nr 182 framlagda lagförslaget

har utskottet icke heller i öfrigt funnit anledning till andra

anmärkningar än beträffande dels 5 § 6 inom., dels 6 § 12 mom.

I fråga om förstnämnda stadgande i förslaget har utskottet ansett mindre

lämpligt, att vid den i mom. omförmälda förrättningen den af vederbörande

kommun utsedda ledamoten i möstringskommissionen, hvilken

får anses där företräda ortsbefolkningens och hästägarnes intressen, skulle

ur kommissionen uteslutas. På grund häraf har utskottet föreslagit den

jämkning af ifrågavarande moment, som af det ofvan sagda betingas.

I 6 § 12 mom. stadgas, att pröfning och bestämmande af fordringsbelopp

för utgjorda rekvisitioner och i sammanhang därmed uppkomna

ersättnings- eller skadeståndsfrågor skall åligga Konungens befallningshafvande.

Det har synts utskottet lämpligare, att nämnda funktion omhänderhafves

af den kommission, som omförmäles i 11 § i lagen angående

skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner

för krigsmaktens behof den 24 maj 1895. För afgörande af dylika

frågor torde nämligen kommissionen äga större förutsättningar än Konungens

befallningshafvande; och det synes därjämte innebära en viss

fördel, att vid försöksmobiliseringen erfarenhet kan vinnas äfven om

dessa kommissioners sätt att fungera. Kostnaderna för kommissionernas

sammanträden lära icke heller vara afsevärda. — I kommissionens beslut

må gifvetvis ändring sökas i den ordning, nyssnämnda lag bestämmer.

Enligt lagen den 24 maj 1895 angående anskaflande af hästar

och fordon för krigsmaktens ställande på krigsfot, hvilken i detta fall

skall lända till efterrättelse, skall med hvarje fordon utom dess vanliga

tillbehör aflämnas seltyg. Mot denna bestämmelse har inom utskottet

riktats den anmärkning, att det under sådant förhållande lätt kunde in
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

träffa, att seldonen icke passade för och därigenom kunde skada de tillhandahållna

hästarna. Utskottet, som icke ansett det lämpligt att

härutinnan föreslå någon ändring, har emellertid velat påpeka angelägenheten

af att vid mobiliseringen i detta hänseende iakttages nödig

omsikt, så att skada af ifrågavarande anledning undvikes.

I fråga om de värnpliktige tillkommande penningbidrag och andra

förmåner under mobiliseringsöfningen inhämtas af det vid propositionen

nr 182 fogade förslaget till närmare bestämmelser om verkställigheten af

försöksmobiliseringslagen, att till värnpliktig, som tillhör beväringen, skulle

utgå penningbidrag med 50 öre om dagen, samt till värnpliktig, som

tillhör landstormen, enahanda penningbidrag och därjämte slitningsersättning

med 25 öre om dagen, allt för eu tid och på sätt, som i nämnda

bestämmelser närmare angifvas, samt därjämte till landstormsman, som

själf förser sig med föda, portionsersättning med 75 öre portion. Häri

har herr Branting föreslagit den förhöjning, som i hans motion närmare

angifves. Äfven utskottet anser för sin del, på sätt redan förut är antyda

en förhöjning af förmånerna vara skälig. Det må i detta afseende

bemärkas, att en sådan mobilisering, som här är i fråga, har

en fullkomligt extraordinär karaktär och alls icke är jämförlig med

de vanliga Iredsöfningarna. Och härtill kommer, att de uppoffringar,

som mobiliseringen medför, drabba endast vissa landsdelar, under det

öfriga gå alldeles fria. Det är därför rättvist och billigt, att uppoffringarna

för dem, de drabba, göras så litet kännbara som möjligt; och de

grunder, som i allmänhet gälla för ersättning till de värnpliktiga vid

deras ölningar, kunna därför här i ingen mån blifva normgifvande.

^ På grund häraf har utskottet ansett det skäligt, att, med anslutning

i ifrigt till de grunder, som af Kungl. Maj:t angifvits, penningbidraget

till de värnpliktiga höjes till 1 krona om dagen och att den till landstormsman,

som själf håller sig med föda, utgående portionsersättningen

också sättes till 1 krona per dygn; slitningsersättningen bör däremot

bibehållas vid hvad Kungl. Maj:t ansett lämpligt eller 25 öre om dagen.

I förslaget till förordning med närmare bestämmelser för verkställighet

af försöksmobiliseringslagen angifves vidare dels i § 2 mom. 5 a),

att med de uttagna hästarna följande foder skall inlösas till ett pris af

en krona lör hvarje ration, och dels i § 3 mom. 4, att vid rekvisitioner

lör landstormen mat och foder, som lämnas i kvarteren, skola ersättas

med ^5 öre per man och dygn samt med en krona per häst eller slakt
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 17

djur och dygn. De sålunda angifna priserna har utskottet funnit kunna

blifva under vissa förhållanden för låga.

I öfverensstämmelse med hvad utskottet föreslagit i fråga om portionsersättning

åt värnpliktig, som tillhör landstormen, anser utskottet

att priset för mat, som i kvarter lämnas åt landstormsman, bör sättas

till en krona per dygn. Hvad priset för foder angår, är detta dels i

hög grad beroende på utfallet af skörden under olika år dels i hög grad

växlande för olika landsdelar. Då det emellertid synes vara praktiskt

att detta pris på förhand bestämmes till visst belopp, på det att ersättning

för det rekvirerade må kunna genast kontant betalas, har utskottet

ansett sig böra hemställa, att ersättningsbeloppet per häst eller djur och

dygn må, efter det utfallet af detta års skörd och däraf beroende foderpris

blifvit kända, af Kungl. Maj:t med hänsyn härtill och med, såvidt

möjligt, tagen hänsyn till förhållandena inom olika landsdelar bestämmas

till skäligt belopp, dock ej under en krona.

Utskottet har i öfrigt, beträffande ofvannämnda förslag till förordning

med närmare bestämmelser för verkställighet af lagen angående

försöksmobiliseringen, ansett sig böra uttala, förutom hvad här ofvan

berörts, att betänklighet yppats i afseende å den i § 3 mom. 2 upptagna

bestämmelsen, att rätt till verkställande af rekvisition för landstormens

räkning under mobiliseringsöfningarna skall i visst fall tillkomma befälhafvare

för landstormsafdelning. Det synes utskottet med fog kunna

ifrågasättas, om dylik befälhafvare under alla förhållanden kan antagas

äga det omdöme och den insikt, som erfordras för utförande af den

stundom grannlaga uppgiften att verkställa rekvisitioner af ifrågavarande

beskaffenhet. Utskottet anser därför, att den i berörda mom. omförmälta

befogenheten bör begränsas till att gälla befälhafvare för landstormsafdelning,

som af i § 3 mom. 1 nämnd befälhafvare i skriftlig order förklarats

vara detacherad.

I propositionen nr 181 har Kungl. Maj:t föreslagit, att för utförande

af försöksmobiliseringen måtte för år 1913 beviljas ett belopp af 500,000

kronor med rätt för Kungl. Maj:t att förskjuta beloppet af omhänderhafvande

medel för att sedermera ersättas af nämnda anslag. Rörande

beräkningen af dessa kostnadar har departementschefen i det till nämnda

proposition fogade yttrandet till statsrådsprotokollet anfört:

»livad beträffar kostnaderna för den af mig ifrågasatta försöksmobiliseringen,

har jag med ledning af nu gällande mobiliseringsplaner låtit

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 3 afd. 1 käft. (Nr 1.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

uppgöra eu beräkning af desamma, hvilken i särskild bilaga framlägges.

Däri upptagas endast de kostnader, som blifva en följd af själfva försöksmobiliseringen

och alltså falla på denna; hvaremot öfriga, samtidigt

förekommande utgifter bestridas från anslagen för arméns mathållning,

för furagering af arméns hästar, för arméns munderingsutrustning,

för arméns diverse intendenturbehof, för arméns kasernutredning samt

ved, ljus och vatten, för arméns sjuk- och veterinärvård samt hofbeslag

äfvensom från anslagen till aflöning och rekrytering, till lega af hästar

för artilleriets, ingenjörtruppernas och trängens exercis samt för de

värnpliktiges aflöning, inskrifning och redovisning m. m. Från dessa

ordinarie anslag komma härigenom endast att bestridas utgifter, hvilka

skulle utgå, äfven om försöksmobiliseringen icke ägde rum. De

prisuppgifter in. m., på hvilka kostnadsberäkningen grundar sig, äro

bestämda efter arméförvaltningens hörande.»

Ett godkännande af utskottets förslag i fråga om penningbidraget

åt de värnpliktige och öfriga till dem utgående kontanta förmåner äfvensom

beträffande mönstringskommissionernas sammansättning och inlösningspriset

för rationerna nödvändiggör emellertid en höjning af berörda

anslag. Enligt beräkning skulle efter samma grunder, som i Kungl.

Maj:ts förslag användts, anslaget behöfva höjas för linje- och reservtrupper

med depåer med 68,000 kronor, däraf aflöningskostnader 60,000

kronor och mönstringskostnader m. m. 8,000 kronor, samt för landstormen

med 20,000 kronor, däraf aflöningskostnader 15,000 kronor och

mathållningskostnader 5,000 kronor, eller tillhopa 88,000 kronor.

Hvad härefter angår det i propositionen nr 257 framlagda förslaget

till familjeunderstöd har utskottet funnit detta understöd, af hufvudsakligen

samma skäl, som här ofvan anförts i fråga om aflöningsförmånerna

till de värnpliktige, höra höjas från 75 öre till 1 krona om dagen

med tillägg därjämte af 25 öre om dagen för hvarje barn under

femton år, som den värnpliktige har att försörja. Utskottet har därför

föreslagit, att förordningen i ämnet måtte affattas i enlighet härmed.

I fråga om sättet för utgående af härför erforderliga kostnader har

utskottet intet att anmärka mot hvad Kungl. Maj:t föreslagit. Dessa

kostnader komma genom den af utskottet föreslagna höjningen att ökas

dels på grund af höjningen af det bestämda understödet med ett belopp

af ungefär 14,000 kronor och dels till följd af det föreslagna understödet

till minderåriga barn med ett belopp, som ej kan nu närmare

angifvas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sammansatta stats- och lagutskottet^ utlåtande Nr 1.

1 sin ofvanberörda motion har slutligen herr Branting hemställt om

anvisande på extra stat af ett belopp af 100,000 kronor för utdelning

åt sådana personer, hvilka utan att deltaga i mobiliseringen likväl till

följd af densamma blifva arbetslösa. Utskottet finner emellertid det icke

vara i någon mån utredt, att genom försöksmobiliseringen sådan arbetslöshet

kan komma att uppstå, att behof af dylikt statsunderstöd kan

inträda. Redan på sådan grund har utskottet icke ansett sig kunna

tillstjrrka nämnda förslag.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

A) att Riksdagen måtte

l:o) med afslag å herr Erikssons i Grängesberg

ofvan åberopade motion samt å herr Brantings motion

i hvad den rör här ifrågavarande lag, i anledning af

Kungl. Maj:ts proposition nr 182 för sin del antaga följ

ande

(Kungl. Majds förslag)

(Utskottets förslag)

Lag

om vapenöfningar under senare hälften af år 1912 eller

förra hälften af år 1913 för utrönande af härens

krigsberedskap (mobiliseringsöfningar).

Härigenom för ordnas som följer:

A. Angående de värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet,

§ I
Oberoende

af den tjänstgöring för utbildning, som åligger värnpliktig

enligt §§ 27, 52 och 58 värnpliktslagen, skall vid de delar af

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

(Kung!. May.ts förslag) (Utslcottets förslag)

hären Konungen bestämmer, värnpliktig, som tillhör beväringen, vara

pliktig att för vapenöfning, som afser utrönande af härens krigsberedskap

(mobiliseringsöfning), under senare hälften af år 1912 eller förra

hälften af år 1913 tjänstgöra under högst femton dagar, in- och ut»

ryckningstid till sådan öfning oberäknad.

§ 2.

Värnpliktig, som tillhör landstormen, skall inom de områden,

Konungen bestämmer, vara pliktig att för vapenöfning, som afser utrönande

af härens krigsberedskap (mobiliseringsöfning,., under senare

hälften af år 1912 eller förra hälften af år 1913 tjänstgöra under högst

tio dagar, in- och utryckningstid till sådan öfning oberäknad.

§ 3.

För värnpliktigas tjänstgöring i enlighet med §§ 1 och 2 ofvan

gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i värnpliktslagen med följande

ändringar och tillägg:

1. Värnpliktig, som är lagstadd eller annorledes i annans tjänst

eller arbete antagen, må ej af husbonde eller arbetsgivare hindras att

i behörig tid inställa sig till fullgörande af tjänstgöring eller annan på

grund af denna lag ålagd skyldighet.

2. Såväl under all tjänstgöring och marsch eller annan färd, då

värnpliktig står under militärbefäl, som ock i fråga om åtlydnad af inkallelse,

i enlighet med § 29 mom. 2 värnpliktslagen, till i §§ 1 och 2

ofvan omförmäld tjänstgöring är värnpliktig att anse såsom krigsman

och förty underkastad de i kriminallag för krigsmakten gifna bestämmelser.

3. Under tjänstgöring enligt § 1 ofvan äfvensom under marsch

eller annan färd till och från densamma erhåller till beväringen hörande

värnpliktig underhåll och förmåner i enlighet med hvad i § 35 värnpliktslagen

stadgas, dock att där nämndt särskilt tillskott i penningar

icke utgår.

4. Under tjänstgöring enligt § 2 ofvan gälla för värnpliktig, tillhörande

landstormen, i fråga om underhåll och förmåner bestämmelserna

i § 39 värnpliktslagen, dock att dylik värnpliktig därutöfver erhåller

slitningsersättning och penningbidrag under tjänstgöringen, in- och utryckningsdagar

samt färddagar i trupp däri inräknade.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

21

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

5. Konungen äger meddela de föreskrifter rörande befrielse från

öfningen, som för rikets tjänst och det allmännas behof eller med

hänsyn till särskilda förhållanden, såsom värnpliktigs vistelse utom

riket eller på större afstånd från vederbörande truppförbands mobiliseringsort,

kunna finnas påkallade.

B. Angående tillhandahållande af hästar och fordon.

§ 4.

Ägare af hästar och fordon äro, inom de områden Konungen bestämmer,

skyldiga att för vapenöfning, som i denna lag afses, tillhandahålla

desamma i högst tolf dagar, in- och afmönstringstid till sådan

öfning oberäknad.

§ 5''

För tillhandahållande af hästar och fordon i enlighet med § 4

ofvan gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i lagen den 24 maj 1895

angående anskaffande af hästar och fordon för krigsmaktens ställande

på krigsfot med däri genom lagen den 13 juni 1902 vidtagna förändringar,

dock med följande ändringar och tillägg:

1. Den uti §§ 6 och 7 föreskrifva inlösningen af uttagna hästar

jämte persedlar äfvensom af fordon med tillbehör skall icke äga ruin.

2. Uttagning tvångsvis af hästar och fordon, enligt §§ 5 och 7,

skall ej heller äga rum.

3. Uppstår genom nämndens uraktlåtenhet att uttaga det bestämda

antalet hästar och fordon eller i följd däraf att uttagna hästar och fordon

icke vid mönstringstillfället inställts, brist i det antal hästar eller

fordon, kommun äger skyldighet tillhandahålla, skall mönstringskommissionen

lega bristande antal hästar och fordon; skolande det belopp,

hvarmed de sålunda anskafiade hästarnas och fordonens ]egopris kan

komma att öfverstiga stadgad ersättning för motsvarande antal utskrida

hästar och fordon, staten ersättas af kommunen mot godtgörelse

af den eller dem, som genom försummelse att fullgöra stadgade föreskrifter

vållat kommunen utgift.

4. För de hästar och fordon, Indika uttagas för användning vid

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj ds förslag) (Utskottets förslag)

krigsmakten, utgår ersättning efter visst pris per dag af den tid de

tagas i anspråk, in- och afmönstringstiden häri icke inräknad.

Ersättning enligt särskilda bestämmelser utgår likaledes för de uttagna

hästarnas och fordonens inställelse å mönstringsställe äfvensom

till de personer, hvilka tagas i anspråk för hästarnas och fordonens

förande från mönstringsstället till utrustningsorten.

5. Ägare af uttagna hästar och fordon är o mot stadgad ersättning

skyldiga att efter öfningens slut afhämta desamma på ort och tid,

som tillkännagifvas vid inmönstringen.

6. Vid återlämnandet besikti- 6. Vid återlämnandet besik
gas

de uttagna hästarna och for- tigas de uttagna hästarna och fordonen

af samma mönstringskom- donen af samma mönstringskommission,

som vid inmönstringen mission, som vid inmönstringen

pröfvat deras duglighet, dock att pröfvat deras duglighet.

den biträdande veterinären inträder

såsom medlem i stället för den af

kommunen utsedde.

7. Om häst under öfningen eller före återlämnandet kommit bort,

störtat eller enligt kommissionens åsikt blifvit för alltid obrukbar eller

om fordon förkommit eller blifvit alldeles obrukbart, utgifves ersättning

med hela det vid inmönstringen åsätta värderingsbeloppet; och tillfaller

den skadade hästen eller det skadade fordonet staten. År skadan mindre,

bestämmer kommissionen ersättningen.

C. Angående rekvisition af kvarter in. in.

§ 6.

Under öfningarna må i den utsträckning, som nedan sägs, från dag,

som af Konungen i allmän kungörelse bestämmes, genom rekvisition

af kommuner eller enskilda utfordras förnödenheter och tjänstbarheter,

som må vara att i orten tillgå och som erfordras för fyllande af sådana

krigsmaktens oundgängliga behof, hvilka icke på annat sätt kunna

med tillräcklig skyndsamhet tillgodoses.

1. Rekvisit.ionsrätten inskränkes till hvad som erfordras lör inkallad

landstorm.

2. Rätt att göra rekvisition tillkommer de militära myndigheter,

åt hvilka Konungen sådan rätt meddelar. Rekvisition skall alltid ske

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

23

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

genom skriftlig, af rekvirenten undertecknad handling. För hvad enligt

rekvisition blifvit lämnadt eller fullgjordt skall kvitto gifvas.

3. Genom rekvisition må anskaffas eller tagas i anspråk:

a) kvarter för trupper med befäl och vederlikar samt för andra,

som äro vid krigsmakten anställda eller för dess räkning använda; stallrum

för hästar och slaktdjur äfvensom plats under tak i befintliga byggnader

för materiel och andra effekter;

b) mat i kvarteren för den i a) omförmälda personal samt foder åt

hästar och slaktdjur;

c) bränsle och lägerhalm för trupper i kvarter, läger eller bivack;

d) vård hos befolkningen för sjuka människor och hästar.

4. Vederbörande kommun ansvarar för utgörande af rekvisition,

som i mom. 3 sägs, såframt icke rekvisitionen enligt mom. 7 ställes

omedelbart till den, som skall densamma fullgöra; och äger å landet

kommunalnämnden och i stad magistraten besluta om fördelningen af

det rekvirerade och hvad därmed äger samband.

5. Rekvisition må icke omfatta annat än hvad som finnes att tillgå

hos den, som skall rekvisitionen utgöra, ej heller sådant, som för dennes

behof och näring är oundgängligen nödvändigt.

6. Rekvisition ställes till kronofogde, länsman eller magistrat.

7. Då större skyndsamhet erfordras och rekvisitionens ändamål

eljest skulle förfelas, må rekvisition ställas till kommunal myndighet

eller, där sådant icke kan ske, omedelbart till den, som bör rekvisitionen

fullgöra.

8. Vägrar eller försummar någon att rekvisition behörigen eller i

rätt tid fullgöra, äger administrativ eller kommunal myndighet att hos

honom uttaga det rekvirerade. Kan dröjsmål medföra våda och är civil

myndighet ej när, tillkommer ock militär myndighet samma rätt vid

ansvar, för missbruk, efter lag.

9. Kvarter lämnas i mån af utrymme i tillgängliga hus och byggnader

å all egendom såväl i stad som på landet; dock äro invånarna

ej skyldiga att lämna de rum och sängar, där de vanligen hafva sitt

nattläger, ej heller de stallrum, som för egna djur erfordras.

10. Mat, som lämnas i kvarteren, skall vara efter ortens sed.

11. I öfrigt lända i fråga om kvarter gällande inkvarteringsordningar

och författningar om truppers och persedlars fortskaffande i

tillämpliga delar till efterrättelse; skolande dock, vid behof af trängre

inkvartering än i vederbörliga inkvarteringsordningar är föreskrifvet,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

en hvar af krigsmakten åtnöjas med inkvartering i den byggnad samt

med det utrymme, som utan olägenhet kan lämnas.

12. Den i 11 § i lagen angående

skyldighet för kommuner och

enskilde att fullgöra rekvisitioner för

krigsmaktens behof den 24 maj 1895

omförmäla kommission åligger att

pröfva och bestämma fordringsbeloppen

för inom landstingsområdet

eller staden utgjorda rekvisitioner,

där ersättning för dessa icke utgår

efter behörigen fastställda taxor,

samt att i öfrigt handlägga ären-- den, som äga sammanhang med

ersättning för utgjorda rekvisitioner

eller därunder uppkommen

skada.

13. Ålit, som utfordras genom rekvisition, ersättes af statsmedel.

Likvid för fullgjord rekvisition skall, efter fordringsbeloppets pröfning

och godkännande, erläggas kontant.

12. Kungl. Maj:ts befallningshafvande

åligger att pröfva och bestämma

fordringsbeloppen för inom

länet utgjorda rekvisitioner, där ersättning

för dessa icke utgår efter

behörigen fastställda taxor, samt att

i öfrigt handlägga sådana ärenden,

som äga sammanhang med ersättning

för utgjorda rekvisitioner eller

för därunder uppkommen skada.

Ändring i Kungl. Maj:ts befallning

sliafv andes beslut må icke sökas.

§ r

De närmare föreskrifter, som för verkställigheten af denna lag

blifva erforderliga, meddelas af Konungen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1912.

2:o) i anledning af Kungl. Maj:ts proposition nr

257 och herr Bran tings i detta ämne väckta motion

antaga följande

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

Förordning

om understöd i vissa fall åt värnpliktigs familj (familjeunderstöd)

under mobiliseringsöfningar senare hälften

af år 1912 eller förra hälften af år 1913.

Härmed förordnas som följer:

Under den tid, värnpliktig fullgör

värnpliktstjänstgöring, som åligger

honom enligt lagen om vapenöfningar

under senare hälften afår

1912 eller förra hälften af år 1913

för utrönande af härens krigsberedskap

(mobiliseringsöfningar), erhåller

hans familj, till hvilken äfven

räknas i värnpliktslagen § 16 mom.

2 omförmälda personer, understöd

af statsmedel med 15 öre för hvarje

dag under tjänstgöringstiden, inoch

utryckningsdagarna inberäknade,

därest familjen för sitt uppehälle är

i behof af sådant understöd.

Närmare föreskrifter i fråga om

villkoren för understöds utgående

samt om tillämpning i (ifrigt af

denna förordning meddelas af Konungen.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1912.

Härmed förordnas som följer:

Under den tid värnpliktig fullgör

värnpliktstjänstgöring, som åligger

honom enligt lagen om vapenöfningar

under senare hälften af år

1912 eller förra hälften af år 1913

för utrönande af härens krigsberedskap

(mobiliseringsöfningar) erhåller

hans familj, till hvilken äfven

räknas i värnpliktslagen § 16 mom.

2 omförmälda personer, understöd

af statsmedel med en krona för

hvarje dag under tjänstgöringstiden,

in- och utryckningsdagarna inberäknade,

med tillägg af 25 öre om

dagen för hvarje barn under femton

dr, därest familjen för sitt uppehälle

är i behof af sådant understöd,

som i denna förordning afses.

Närmare föreskrifter i fråga

om villkoren för understöds utgående

samt om tillämpning i öfrigt

af denna förordning meddelas af

Konungen.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1912.

3:o) vid bifall till utskottets hemställan under

Do) här ofvan, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition

nr 182 samt herr Brantings motion i hvad den

afser ersättningen till de värnpliktige, besluta,

a) att värnpliktig, tillhörande beväringen, hvilken

inkallats till mobiliseringsöfning, skall under tjänstgö
-

Biliang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 3 afd. 1 höft. (Nr 1.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sammansatta stats- och lagutskott ds utlåtande Nr 1.

ringen, utom andra förmåner, erhålla penningbidrag,

som utgår med en krona om dagen;

b) att värnpliktig, som tillhör landstormen, skall

under tjänstgöringen, in- och utryckningsdagar samt

färddagar i trupp häri inräknade, erhålla, utom andra

• förmåner, penningbidrag med en krona och slitningsersättning

med 25 öre om dagen, samt att landstormsman,

som själf förser sig med föda enligt föreskrift

i order eller kungörelse om tjänstgöringen eller

på den grund att staten ej anskaffar sådan, skall äga

härför utbekomma ersättning med värdet af soldatportion,

beräknadt till ett belopp af en krona för portion;

4:o) likaledes vid bifall till utskottets hemställan

under l:o), i afseende å tillhandahållande af

hästar och fordon under dessa öfningar samt rekvisitioner

för landstormen förklara sig icke hafva annat att

erinra emot de i förslaget till förordning med närmare

bestämmelser för veifkställighet af mobiliseringslagen

angifna priser, än att

dels den i § 2 mom. 5 a) angifna ersättning

för foder må utgå med belopp, ej understigande en

krona för hvarje ration, hvilket Konungen med hänsyn

till utfallet af skörden och däraf beroende foderpris

samt, i den mån ske kan, olika orters förhållanden

bestämmer;

dels och den i § 3 mom. 4 omförmälda ersättning

för mat och foder, som lämnas i kvarteren, må utgå,

för maten med en krona per man och dygn samt för

fodret etter enahanda grund som här ofvan angifvits,

dock minst med eu krona per häst eller slaktdjur och

dygn.

5:o) att, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition

nr 181 samt med föranledande af den under

3:o) här ofvan gjorda hemställan, besluta, att för

utförande af den i l:o) här ofvan omförmälta

försöksmobilisering och därmed sammanhängande öfningar

å extra stat för år 1913 bevilja ett belopp

af 588,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att under

innevarande år förskjuta beloppet af omhänderhafvande

medel för att sedermera ersättas af förevarande anslag;

och

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Sammansatta stats- och lagutslcottets utlåtande nr 1.

6:o) att med bifall till Kungl. Maj:ts hemställan

i propositionen nr 257 medgifva, att kostnaderna för

familj eunderstöd enligt under 2: o) här ofvan omförmälta

förordning må af tillgängliga medel utbetalas

för att ersättas från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar;

samt

B) att hvad herr Branting i sista stacket af sin

uti ofvanberörda motion nr 314 gjorda hemställan

föreslagit icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 maj 1912.

På det sammansatta utskottets vägnar:

JOHAN W1DÉN.

Reservation

af herrar Lindqvist och Thorsson som anfört:

»I en af hr Bernh. Eriksson i Andra kammaren framförd motion, i

anledning af Ivungl. Maj:ts propositioner nr 181 och 182, äro, synes det

oss, beaktansvärda skäl förebragta för ett rent afslag å Kungl. Maj:ts

förelagda förslag rörande en försöksmobilisering. De uppoffringar, svårigheter

och lidanden, som vid en dylik försöksmobilisering komme att

drabba de för mobiliseringen inkallade och deras familjer, torde knappast

kunna betecknas stå i rimlig proportion till de fördelar och resultat,

som eventuellt kunna afvinnas en dylik mobilisering.

Men äfven hos dem, som anse att en försöksmobilisering nu borde

anordnas för att pröfva, hur ett hastigt inkallande af en viss del af värnplikts

armén skulle verka efter 1901 års härordnings genomförande, äfven

hos dessa synes största tvekan böra förefinnas rörande den nu föreslagna

försöksmobiliseringen, på grund af den form Kungl. Maj:t föreslagit för

densamma.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande nr 1.

Det är ju här ingalunda fråga om enbart en verklig försöksmobilisering

— hvilken enligt ordalydelsen borde inskränkas till ett inkallande,

en samling och en utrustning af de värnpliktiga — utan här föreskrifves

jämväl en viss tids såväl fältskjutningar som fälttjänstöfningar.

Som en följd häraf kräfves, att de värnpliktiga skola stå till militärens

förfogande så lång tid som 15 dagar, in- och utryckningsdagar oberäknade,

hvartill får läggas den tid, som från utryckningsdagen åtgår för

den inkallades resa till hemorten.

Något verkligt bärande skäl för de inkallades kvarhållande i mobiliseringen

så lång tid som 15 dagar synes oss ej vara förebragt. Det

förefaller snarare som Kung!. Maj:t härvid endast velat fasthålla vid

samma tid, som var föreskrifven för 1900 års försöksmobilisering. Då

de skäl, som framförts för en inskränkning i mobiliseringstiden, bl. a.

i en af hr Branting i Andra kammaren väckt motion, ej alls beaktats

af utskottet, hvilket nu yrkar på Riksdagens bifall till den långa mobiliseringstid,

som af Kungl. Maj:t föreslagits, så finna vi däri ett ytterligare

och afgörande skäl att nu bestämdt yrka afslag å den af Kungl.

Magt föreslagna försöksmobiliseringen.

Härtill må ytterligare anföras, att utskottet ej tagit ringaste hänsyn

till det af hr Branting i hans motion framförda yrkandet om beredande

af ersättning till de arbetare, hvilka själfiallet blifva sysslolösa vid de

fabriker och industriella anläggningar, där majoriteten af arbetarstammen

uttages i försöksmobiliseringen. Vi dela emellertid till fullo hr Brantings

mening, att det borde vara statens oafvisliga plikt att gifva ersättning

till alla dem, som oförvållad! blifva sysslolösa genom denna försöksmobilisering,

oaktadt de icke inkallats till tjänstgöring i densamma.

Af här i korthet anförda skäl tillåta vi oss hemställa,

att Riksdagen måtte afstå Kungl. Maj:ts proposition

nr 182 jämte de propositioner, som därmed

sammanhänga.))

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

29

Bilaga.

Såsom bilaga har till propositionen nr 182 fogats följande

Förslag till

Kungl Majrts nådiga förordning med närmare bestämmelser

för verkställighet af lagen den 1912 om

v ap enö fningar under senare hälften af år 1912 eller

förra hälften af år 1913 för utrönande af härens

krigsberedskap (mobiliseringsöfningar).

Sedan Vi den i nåder utfärdat lag om särskilda

vapenöfningar för utrönande af härens krigsberedskap (mobiliseringsöfningar)

hafva Vi, som vilja i kommandoväg dels bestämma tider för

ifrågavarande öfningar samt de delar af hären och de landstormsområden,

vid hvilka desamma skola företagas, dels ock utfärda de föreskrifter

rörande befrielse från öfningarna, som för rikets tjänst och det allmännas

behof kunna finnas påkallade, funnit godt i nåder förordna

som följer:

§ I
1

afseende å dessa öfningar skola tillämpliga stadganden i inskrifningsförordningen

den 5 december 1901 med däri gjorda ändringar

lända till efterrättelse för såväl till beväringen som till landstormen

hörande värnpliktiga, dock med iakttagande af nedan angifna föreskrifter:

ö

1- Befrielse från ifrågavarande mobiliseringsöfningar kan meddelas

värnpliktig, därest tjänstgöringens fullgörande skulle bereda af hans

arbete beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter eller därest nära

anhörig aflidit.

För erhållande häraf, må värnpliktig hos inskrifningsområdesbefälhafvaren

eller, om han redan blifvit till mobilisermgsöfnmgen inkallad

eller därtill inställt sig, hos chefen för det regemente (kår, bataljon),

vid hvilket han skall tjänstgöra, göra skriftlig ansökan, åtföljd af intyg,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

som i | 28 mom. 2, inskrifningsförordningen sägs, och äger nämnde

inskrifningsområdesbefälhafvare eller chef att, efter pröfning af uppgifna

förhållanden, den sökta frikallelse bevilja.

2. Från skyldighet att i öfningarna taga del frikallas:

värnpliktig, som vid tiden för utfärdande af order om mobili serings
öfningens

verkställande vistas utom riket;

värnpliktig, tillhörande Gottlands inskrifningsområde, som vid tiden

för . utfärdande af order om mobiliseringsöfningens verkställande vistas

utom eget inskrifningsområde;

värnpliktig, tillhörande inskrifningsområde å fastlandet, som vid

tiden för utfärdande af order om mobiliseringsöfningens verkställande

vistas inom Gottlands inskrifningsområde;

värnpliktig, tillhörande första, andra eller tredje arméfördelningsområdet,

som vid tiden för utfärdande af order om mobiliseringsöfningens

verkställande vistas inom sjätte arméfördelningsområdet; samt

värnpliktig, tillhörande sjätte arméfördelningsområdet, som vid tiden

för utfärdande af order om mobiliseringsöfningens verkställande vistas

inom första, andra eller tredje arméfördelningsområdet;

allt såvida han med intyg af präst jämte annan trovärdig person i

den församling, där han vistas — af konsul eller utländsk ämbetsmyndighet

därest han vistas utom riket —, styrker sin bortvaro vid tiden

för utfärdande af order om mobiliseringsöfningens verkställande; varande

dylik värnpliktig dock berättigad att i vapenöfningen deltaga.

3. Värnpliktig, hvilken icke undergått den i §§ 27, 52 och 53

värnpliktslagen föreskrifna tjänstgöring, är, därest han, på grund af

här ofvan gifna bestämmelser, icke deltagit i mobiliseringsöfningen, härigenom

icke frikallad från fullgörande af den tjänstgöring, honom enligt

någondera af nämnda §§ åligger.

4. Till värnpliktig, som tillhör beväringen och som inkallats till

mobiliseringsöfning, utgår ersättning för färd till och från tjänstgöringen

i enlighet med bestämmelserna i § 60 aflöningsreglementet, dock att

dylik värnpliktig, som tillfälligt uppehåller sig å annan ort än kyrkobokföringsorten,

därest han hos rullföringsområdesbefälhafvaren gjort

anmälan härom, undfår godtgörelse för inställelse till och återfärd från

samlingsplats eller öfningsort, ändock att densamma uppgår till högre

belopp, än som skulle hafva utgått för färd från hemvistet i kyrkobokföringsorten

och åter.

Vederbörande rullföringsområdesbefälhafvare skola snarast möjligt

efter inkallelsen tillställa cheferna för vederbörliga truppförband i § 61

mom. 2, aflöningsreglementet omförmälda uppgifter, hvarefter nämnda

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1. 31

chefer omedelbart gå i författning om att ersättningen tillhandahålles

de värnpliktiga.

Värnpliktig, tillhörande beväringen, hvilken inkallats till mobiliseringsöfning,

erhåller under tjänstgöringen, utom andra förmåner, jämväl

penningbidrag, som utgår med 50 öre ‘) om dagen.

Värnpliktiga under mobiliseringsöfningen tillkommande penningbidrag

utbetalas i terminer, som bestämmas af regementschefen, och

första gången senast 5 dagar efter inställelsen å öfningsorten.

5. Värnpliktig, som tillhör landstormen, erhåller under tjänstgöringen,

in- och utryckningsdagar samt färddagar i trupp häri inräknade,

utom andra förmåner jämväl penningbidrag och slitningsersättning,

som utgå, penningbidraget med 50 öre‘) och slitningsersättningen med 25

öre om dagen.

Landstormsman, som själf förser sig med föda enligt föreskrift i

order eller kungörelse om tjänstgöringen eller på den grund att staten

ej anskaffar sådan, äger härför utbekomma ersättning med värdet af

soldatportion, beräknadt till ett belopp af 75 3) öre för portion.

§ 2.

I afseende å tillhandahållande af hästar och fordon under dessa öfningar

skola tillämpliga stadganden i Vår förnyade nådiga förordning den 12

augusti 1902 med närmare bestämmelser för verkställighet af lagen den

24 maj 1895 angående anskaffande af hästar och fordon för krigsmaktens

ställande på krigsfot med däri gjorda ändringar lända till efterrättelse,

dock med iakttagande af nedan angifna föreskrifter:

1. Det åligger Konungens befallningshafvande att till vederbörande

kommuner ofördröjligen i två exemplar utdela lagen den

om särskilda vapenöfningar för utrönande af härens krigsberedskap

(mobiliseringsöfningar) och denna förordning; gällande i fråga om desammas

förvarande föreskrifterna i § 1.

2. Mönstringskommissionens medlemmar äfvensom biträdande veterinär

och protokollsförare äga uppbära rese- och traktamentsersättning enligt

bestämmelsen i § 4 mom. 5 såväl för mönstringsförrättningarna som

för fordonens besiktigande vid återlämnandet, hvaremot ledamöterna i

nämnderna för hästarnas och fordonens uttagande inom de särskilda

kommunerna icke äro berättigade till ersättning för berörda uppdrag.

9 Enligt utskottets hemställan 1 krona.

2) » » »1 krona.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

3. Häst- och fordonsägare skola märka täcken, täckjordar och

fodertornistrar, hvilka medfölja utskrifna hästar, samt seltyg, hvilka

följa med utskrifna fordon.

4. Kostnaderna för hästars och fordons inställande å mönstringsstället

värderas särskildt för hvarje häst och för hvarje fordon enligt

följande grunder:

a) för framförandet af hästarna och fordonen från ägarens hemvist

öfver samlingsorten inom kommunen till mönstringsstället utgår för

hvarje full nymil ersättning med belopp motsvarande för hvarje häst

den maximilega per nymil, som för entreprenadskjuts är för orten bestämd,

och för hvarje fordon den afgift, som, enligt gällande taxa, för

tillhandahållande vid skjutsanstalterna af åkdon utaf enklare beskaffenhet

finnes fastställd;

b) för tidsspillan å samlingsorten och mönstringsstället utgår ersättning

med sammanlagdt fyra kronor för hvarje häst och med tre

kronor 50 öre för hvarje af hästarnas och fordonens framförande jämlikt

§ 9 mom. 1 upptagen person;

c) för återfärden från mönstringsstället till hemvistet utgår skjutsersättning

med en krona för hvarje full nymil till hvarje af de uttagna

hästarnas och fordonens framförande jämlikt § 9 mom. 1 upptagen person,

hvilken icke tages i anspråk för hästarnas och fordonens förande

från mönstringsstället till vederbörlig afdelnings utrustningsort;

d) ersättning enligt a) och b) detta mom. utgår likaledes för inställande

å mönstringsstället af de hästar och fordon, hvilka enligt fastställd

mobiliseringsplan skola medföras i reserv, eller hvilka eljest icke

uttagas; för återförande af dylika hästar och fordon från mönstringsstället

till hemvistet utgår däremot icke särskild ersättning.

5. a) Med de uttagna hästarna följande foder inlöses till ett pris

af en krona för hvarje ration1).

b) De persedlar, som medfölja hvarje häst, inlösas icke och användas

— med undantag af grimma med grimskaft — endast under

färden från mönstringsstället till vederbörlig afdelnings utrustningsort.

Under den tid hästarna tagas i anspråk vid afdelningen förvaras sagda

persedlar vid densamma.

c) Tillbehör och seltyg, som aflämnas med fordonen, inlösas icke

heller; däremot användas de af afdelningen under samma tid som fordonen.

6. Till dem af de aflämnande, som tagas i anspråk för hästarnas

och fordonens förande från mönstringsstället till vederbörlig afdelnings

1) Se utskottets hemställan i punkt A) 4:o) sid. 26.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande Nr 1.

utrustningsort, utgår ersättning med två kronor om dagen jämte förplägnad

i kvarteren eller portionsersättning beräknad efter en krona 50

öre om dagen för det antal dagar — mönstringsdagen oräknad — som

erfordras såväl för färden till utrustningsorten, som ock, om fri resa å

järnväg icke beredes, efter beräkning af tre nymil om dagen, för återfärden

till hemvistet.

7. Alla vid inmönstringen å hästar och fordon med tillbehör iakttagna

fel antecknas i de förteckningar och rullor, hvilka omförmälas i

§§ 21 och 23.

8. Öfver de hästar och fordon, hvilka enligt § 5 mom. 3 lagen

den legas af mönstringskommissionen, skall uppgöras särskild

förteckning i två exemplar enligt § 22 förordningen den 12 augusti 1902.

9. För de hästar och fordon, hvilka uttagas för användning vid

krigsmakten, utgår ersättning efter fyra kronor om dagen för häst samt

50 öre om dagen för enspändt fordon med seltyg och en krona om

dagen för tvåspändt fordon med seltyg under den tid de tagas i anspråk,

in- och afmönstringsdagarna häri icke inräknade.

10. För afhämtandet och återförandet af utskrifna hästar och fordon

från utrustnings- eller aflämningsorten till hemvistet utgår för hvarje

full nymil ersättning med belopp motsvarande för afhämtandet en krona

för hvarje häraf upptagen person samt för återförandet för hvarje häst

den maximilega per nymil, som för entreprenadskjuts är för orten bestämd,

och för hvarje fordon den afgift, som, enligt gällande taxa, för

tillhandahållande vid skjutsanstalterna af åkdon utaf enklare beskaffenhet

finnes fastställd.

11. Ersättning för bortkomna, störtade eller skadade utskrifna

hästar samt för förkomna eller skadade fordon med seltyg bestämmes

af vederbörlig mönstringskommission i tillämpliga delar i enlighet med

arméförvaltningens intendentsdepartements kungörelse den 18 januari

1910 angående bestämmandet af ersättning för störtade eller skadade

legda hästar m. m, vid truppförband tillhörande artilleriet, ingenjörtrupperna

och trängen.

§ 3.

I afseende å rekvisitioner för landstormen under öfningarna gälla

följande närmare föreskrifter:

1. Rätt att göra rekvisition tillkommer:

befälhafvare för arméfördelning;

kommendant i fästning;

befälhafvare för inskrifningsområde;

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 saml. 3 afä. 1 höft. (Nr 1.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Sammmansatta stats- och lagutslcottets utlåtande Nr 1.

befälhafvare för landstormskår;

befälhafvare för landstormsbataljon.

2. Befälhafvare för landstormsafdelning, som är stadd på tåg, utan

att marschrut för tåget meddelats, så ock befälhafvare för detacherad

landstormsafdelning må, äfven om han ej är att hänföra till de i mom.

1 nämnda befälhafvare, verkställa rekvisitioner1).

3. Ersättning per dygn för kvarter utgår sommartid (1 april—31

oktober) med 20 öre per man samt vintertid (1 november—31 mars)

med 50 öre per man. Stallrum för hästar och slaktdjur ersättes med

25 öre per dygn för hvarje häst eller slaktdjur.

4. Mat och foder, som lämnas i kvarteren, ersättes med 75 öre

per man och dygn samt med en krona per häst eller slaktdjur och dygn3).

5. Bränsle och lägerhalm ersättas, efter det pris, markegångstaxan

upptager, med tjugofem procent förhöjning härutöfver.

6. Vård hos befolkningen för sjuka människor och hästar ersättes

med tre kronor per dag och man samt två kronor per dag och häst.

7. I öfrigt skola stadgandena i förordningen den 8 juli 1898 med

närmare bestämmelser för verkställighet af lagen den 24 maj 1895 angående

skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner

för krigsmaktens behof i tillämpliga delar lända till efterrättelse, dock

att den i § 6 mom 1, nämda kommission icke skall träda i verksamhet

och att de landstormsområden, inom hvilka mobiliseringsöfningarna äga

rum, äro att anse såsom hemort. * 2

*) Se utskottets betänkande sid. 17.

2) » » hemställan i punkt A) 4:o) sid. 26.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1912.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:172 Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 181 omgående utförande under senare hälften af år 1912 eller förra hälften af är 191 s. 1 i texten