Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående understöd till aktiebolaget Svenska Amerika Mexicolinjen för uppehållande af regelbunden ångfartygsförbindelse mellan Sverige samt Nordamerika.

1912-05-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1912:119, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående understöd till aktiebolaget Svenska Amerika Mexicolinjen för uppehållande af regelbunden ångfartygsförbindelse mellan Sverige samt Nordamerika.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

Nr 119.

Ankom till Riksdagens kansli den 17 maj 1912 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen

angående understöd till aktiebolaget Svenska

Amerika Mexicolinjen för uppehållande af regelbunden

ångfartygsförbindelse mellan Sverige samt Nordamerika.

(3:e Afd.)

1 en den 12 april 1912 till Riksdagen aflåten, till statsutskottets

förberedande behandling öfverlämnad proposition (nr 190) har Kungl.

Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att såsom understöd

till aktiebolaget Svenska Amerika Mexico-linjen för uppehållande under

tiden från medlet af år 1912 till 1916 års utgång af regelbunden förbindelse

med ångfartyg (motorfartyg) mellan Sverige samt Nordamerikas

Förenta Stater och Mexiko, äfvensom eventuellt Västindien, bevilja ett

anslag å 600,000 kronor, att, på de villkor Kungl. Maj:t, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med de i nämnda protokoll tillstyi’kta grunder,

må finna skäligt föreskrifva, utgå med sammanlagdt 150,000 kronor

åren 1912 och 1913 samt 150,000 kronor hvart och ett af åren 1914,

1915 och 1916, samt att till beredande af sådant understöd åt bolaget

under åren 1912 och 1913 på extra stat under riksstatens sjunde hufvudtitel

för år 1913 anvisa ett belopp af 150,000 kronor, med rätt för

Kungl. Maj:t att däraf redan under år 1912 för ändamålet disponera

50,000 kronor.

I fråga om utredningen i ärendet tillåter sig utskottet att hänvisa

till propositionen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

11

Frågan om anordnande af en reguljär ångbåtslinje mellan Sverige

och Nordamerika har länge varit på tal. Redan 1898 års handels- och

sjöfartskommitté ägnade sålunda sin uppmärksamhet åt eu dylik linje,

hvarom kommittén yttrade, att det synts kommittén antagligt, att vårt

varuutbyte med denna världstrakt vore så betydande, att det åtminstone

ganska snart borde kunna mata en direkt linje dit. Intresset för en

dylik linje har sedermera varit i alltjämt stigande och upprepade försök

hafva till och med förut varit å bane för åstadkommande af en

direkt sådan förbindelse utan att dock hittills hafva ledt till något resultat.

Af dessa försök synes man kunna sluta, att ett verkligt behof af eu

direkt ångbåtslinje mellan Sverige och Nordamerika förefinnes. Den

utredning, som i ärendet förebragts, gifver också, såvidt utskottet

kunnat döma, tydligen vid handen, att så är förhållandet. Med hänsyn

till det afsevärda varuutbyte, som enligt denna utredning äger rum

mellan Sverige och Nordamerika, måste det nämligen anses i hög grad

önskvärd!, om åt vårt land kunde beredas möjlighet att själft eller åtminstone

i så stor utsträckning som möjligt på egen köl ombestyra

befraktningen mellan de båda länderna. Om varuutbytet sålunda är högst

betydande mellan Sverige och Nordamerika, lärer emellertid icke kunna

sägas detsamma om de öfriga afsättningsområden, som ingå i bolagets

plan. Då emellertid upptagandet i planen af jämväl dessa områden

synes hafva nödvändiggjorts för åvägabringande med det norska rederiet

af öfverenskommelse om samsegling, hvilken synes hafva utgjort en

tvungen förutsättning för åstadkommande öfver hufvud taget af eu svensk

lastångarlinje på Nordamerika, lärer emot denna anordning, som, på

sätt i ärendet anförts, säkerligen framgått såsom resultat af ett synnerligen

noggrant öfvervägande, icke skäligen kunna göras någon erinran,

så mycket mindre som, enligt hvad bolaget meddelat, exporten till de

flesta af de inre staterna kan ske lika förmånligt öfver den ena som

den andra hamnen.

I hvad mån den nu ifrågasatta linjen äger sådana utvecklingsmöjligheter,

att den efter en icke alltför lång tid skulle kunna uppehållas

utan statens ekonomiska hjälp, torde vara svårt att i frågans nuvarande

läge med visshet afgöra. En garanti för sannolikheten häraf torde

emellertid förefinnas dels i storleken af det varuutbyte, som äger rum

emellan Sverige, å ena sidan, och de afsättningsområden, å den andra,

hvarmed den ifrågavarande linjen skulle förmedla förbindelsen från

Sverige, dels ock däri att förbindelsen redan är ganska väl inarbetad

af det norska bolag, med hvilket sökandebolaget skulle samarbeta.

På grund af det ofvan anförda och då för ett understödjande af

Utskottets

yttrande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

företaget från statens sida synas föreligga samma förutsättningar, som

ansetts påkalla ett ingripande af staten för understödjande af andra

liknande ångfartygsförbindelser, har utskottet ansett sig kunna i hufvudsak

tillstyrka Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag om statsunderstöd jämväl

för denna linje.

Beträffande storleken af det understöd, som borde för ändamålet

utgå, har utskottet visserligen satt i fråga, huruvida det föreslagna

understödsbeloppet står i skäligt förhållande till de understödsbelopp,

som förut tilldelats de af staten redan subventionerade ångfartygsförbindelserna.

Då emellertid det äskade understödsbeloppet är grundadt

på bolagets öfverenskommelse med det norska bolaget om samsegling,

har utskottet ansett sig icke böra föreslå någon annan ändring härutinnan,

än att, då det äskade beloppet framgått efter ett beräknadt

understöd af 50,000 kronor per ångfartyg (motorfartyg) och år, storleken

af det bolaget tillkommande understöd bör härefter rättas, så att

bolaget inom ramen af det beviljade anslaget icke må i något fall

komma i åtnjutande af en ersättning, som är högre än 50,000 kronor

per ångfartyg (motorfartyg) och år.

Vidare har utskottet, med anledning däraf att det med Norge

Mexico Gulf Linjen afslutade kontraktet, som är bindande, bland annat,

under den förutsättning, att svenska staten beviljar det svenska rederiet

eu årlig subvention af minst 50,000 kronor för hvarje fartyg, är ingånget

för tiden intill den 31 december 1921, i detta sammanhang

ansett sig böra särskildt framhålla, att på detta förhållande ej får åt

bolaget grundas några framtida anspråk på ytterligare understöd från

statens sida utöfver hvad utskottet nu tillstyrker.

Närmare bestämmelser rörande tillgodonjutande! af detta understöd

och beträffande bolaget på grund däraf åliggande förpliktelser torde,

på sätt i propositionen föreslagits, böra intagas i kontrakt mellan Kronan

och bolaget. Emot de särskilda af departementschefen tillstyrkta grunderna

för ett dylikt kontrakt har utskottet icke funnit annat att erinra, än

att utskottet ansett det böra ifrågasättas, huruvida icke de svenska fartygen

borde gifvas åtminstone samma lastdryghet som de hittills använda norska

fartygen å linjen, eller minst 5,500 tons. Grunderna för kontraktet torde

alltså, med iakttagande af hvad departementschefen sålunda föreslagit,

eventuellt med den ändring däri som må anses påkallad i anledning

af hvad utskottet anfört i fråga om fartygens lastdryghet, böra i tillämpliga

delar blifva desamma, som gälla i afseende å den regelbundna ångfartygsförbindelsen

mellan Sverige samt Brasilien och La Plata-länderna.

Särskildt böra i kontraktet intagas bestämmelser, motsvarande stadgandena

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

13

i kontraktet rörande sistnämnda linje om eventuell återbäringsskyldighet

af lyftadt statsunderstöd samt om skyldighet för bolaget att upprätthålla

reguljär förbindelse mellan Sverige, å ena sidan, samt Nordamerikas

Förenta Stater och Mexico äfvensom eventuellt Västindien, å den andra.

Slutligen har utskottet i detta sammanhang velat framhålla vikten af

noggrann kontroll öfver företagets räkenskaper med hänsyn till tillämpningen

af gifna bestämmelser och eventuell återbetalningsskyldighet.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må

a) såsom understöd till aktiebolaget Svenska

Amerika Mexicolinjen för uppehållande under tiden

från medlet af år 1912 till 1916 års utgång af regelbunden

förbindelse med ångfartyg (motorfartyg) mellan

Sverige samt Nordamerikas Förenta Stater och Mexiko,

äfvensom eventuellt Västindien, bevilja ett anslag å

600.000 kronor, att, på de villkor Kung! Maj:t, i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för den 12 april 1912

tillstyrkta grunder, må finna skäligt föreskrifva, utgå

med 50,000 kronor för ångfartyg (motorfartyg) och

år; dock sammanlagdt högst 150,000 kronor åren 1912

och 1913 samt högst 150,000 kronor hvart och ett af

åren 1914, 1915 och 1916 samt

b) till beredande af sådant understöd åt bolaget

under åren 1912 och 1913 på extra stat under riksstatens

sjunde hufvudtitel för år 1913 anvisa ett belopp

af 150,000 kronor, med rätt för Kung!. M.aj:t att däraf

redan under år 1912 för ändamålet disponera högst

50.000 kronor.

Stockholm den 17 maj 1912.

På statsutskottets vägnar:

Gl. BILLING.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 119.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hafva närvarit:

herrar A. G. L. Billing, A. Ekman, O. Jonsson, A. N. Hahn, grefve P.o O. L.

Klingspor, friherre C. H. Falkenberg, A. C. Lindblad, C. G. Ekman, A. Åst om,

G. M. É. Ekelund, II. H. K. Ericson, A. W. Lindh, F. Berglund, A. Wiklund,

II- Andersson, F. W. Thorsson, P. Olsson, C. Persson, K. V. Rydén, J. A. Sjö,

N. E. Lindberg, J. Ström, E. Ä. Nilson och A. Ifvarsson.

Reservation

af herrar A. C. Lindblad, H. Andersson, F. W. Thorsson, C. Persson,

K. V. Rydén, J. A. Sjö och N. E. Lindberg, hvilka ansett att utskottet

bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition måtte

af Riksdagen afslås.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:7 Skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet. s. 1 i texten