Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vädd motion angående statsbidrag för å epileptikerhem vårdad, icke sinnesslö fallandes jude.

1912-05-17 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1912:121, Utlåtande, i anledning af vädd motion angående statsbidrag för å epileptikerhem vårdad, icke sinnesslö fallandes jude.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

1

>r 121.

Ankom till Riksdagens kansli den 17 maj 1912 kl. 4 e. ra.

Utlåtande, i anledning af vädd motion angående statsbidrag för

å epileptikerhem vårdad, icke sinnesslö fallandes jude.

(4:e Afd.)

I en inom Andra kammaren väckt, till statsutskottets förberedande

behandling öfverlämnad motion, nr 167, har herr O. Berg hemställt, att

Riksdagen ville besluta, att för å epileptikerhem vårdad, icke sinnesslö

fallandesjuk erhålles statsbidrag till samma belopp, som enligt kungl.

kungörelsen af den 13 juni 1908 utgår till arbetshemselev vid anstalt

för fallandesjuka sinnesslöa.

Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande:

»En klass af obotligt sjuka, för hvilken vården i Sverige i viss

mån kan sägas vara försummad, är de fallandesjukas. Som bekant innefattar

man under benämningen fallandesjuka eller epileptici sjuka, hvilkas

sjukdomsgrad är synnerligen olika. En del patienter hafva sjukdomen

i så lindrig grad, att för dem endast obetydliga absencer då och då förekomma;

dessa kunna utan hinder häraf utföra sitt arbete. Andra åter

lida af sin sjukdom i så hög grad, att de, vare sig på grund af våldsamhet

eller mera utpräglad slöhet, enligt gällande stadga angående

sinnessjuka äro berättigade till inträde å statens hospital och asyl.

Mellan nu nämnda grupper finner man emellertid en stor skara lidande

— de som i dagligt tal benämnas fallandesjuka — hvilka genom sin

sjukdom i större eller mindre grad äro förhindrade att bereda sig stadigvarande

arbetsförtjänst och hvilka därför till största delen, när meddellöshet

föreligger, falla fattigvårdsstyrelserna till last och af dessa ackorBihang

till Riksdagens protokoll 1912. 6 saml. 73 käft. (Nr 121—124.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

deras ut till enskilda personer eller intagas å fattiggårdar. Den särskilda

skötsel, som dessa sjuka skulle behöfva, kunna de ej på detta sätt erhålla.

Såväl i de enskilda hemmen som på fattigvårdsinrättningar saknas

i allmänhet förutsättningar härför, och på de" sistnämnda anstalterna

blifva ifrågavarande patienter ofta utsatta för de öfriga understödstagarnes

hat och ovilja på grund af den lynnets egenart som ofta utmärker dem.

Att genom ändamålsenlig skötsel mycket skulle kunna vinnas för i frågavarande

sjuka torde emellertid vara visst. Många kunna på så sätt förbättras

och blifva arbetsföra, för alla kan ernås lindring i deras lidanden.

Erfarenheten från vårdanstalter peka tydligt i denna riktning. Skall

något i denna väg kunna göras, torde emellertid staten få lof att inskrida

hjälpande i större omfattning än hvad hittills varit fallet.

Frånsedt de till ofvannämnda grupp hörande, hvilka äro berättigade

till intagning å sinnessjukanstalt, har staten hittills lämnat understöd endast

åt sådana fallandesjuka, som från barndomen äro sinnesslöa. Till

uppfostringsanstalter för sinnesslöa fallandesjuka barn, som äro bildbara.

utgår ett statsbidrag af 250 kronor per år för hvarje elev under högst 8

år samt till arbetshem för sådan fallandesjuk, som genomgått dylik uppfostringsanstalt

eller annorledes förvärfvat en utbildning motsvarande den

sådan anstalt afser att lämna, ett årligt anslag af 100 kronor för hvarje

här intagen. Däremot har staten hitintills icke lämnat något som helst

understöd åt sådana fallandesjuka, som icke äro sinnessjuka eller sinnes,

slöa, men på grund af sina ofta återkommande anfall likväl äro i behof

att blifva omhändertagna å för dem lämpad anstalt.

Den enda vårdanstalt för fallandesjuka i vårt land torde vara Svenska

Diakonsällskapets vid Stora Sköndal. Erfarenheten från denna anstalt har

gifvit vid handen, att behofvet af vård för dessa sjuka är synnerligen stort;

platserna därstädes äro mycket eftersökta, fastän afgifterna måst sättas så

höga som 550 kronor per år för tredje klass patient, och många mindre

fattigvardssamhällen ej ansett sig kunna på grund af det höga priset

hafva råd att söka inträde för sina sjuka.

För detta hem har ofvan nämnda bestämmelser angående understöd

från staten verkat så att för en del patienter, de från barndomen sinnesslöa,

understöd erhållits, för öfriga däremot ej. Att detta inverkar menligt

på utvecklingen af epileptikervården torde vara tydligt. I många fall är

det svårt att skilja mellan dessa grupper af sjuka, och gifvetvis har någon

lindring i afgifterna ej kunnat medgifvas kommunerna, då det varit omöjligt

att sätta afgifterna olika. Skulle däremot anslag af statsmedel kunna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

3

påräknas för alla patienter, blefve ställningen mycket klarare och någon

minskning i afgifterna skulle kunna företagas.»

Utskottet, som begärt Konungens befallning till medicinalstyrelsen

att afgifva yttrande öfver ifrågavarande motion, har med föranledande

häraf mottagit följande af nämnda styrelse den 8 maj 1912 aflåtna skrifvelse

i ämnet.

TILL KONUNGEN.

Genom ämbetsskrifvelse af den 9 februari 1912 från Civildepartementet

har Medicinalstyrelsen erhållit befallning att till Eders Kung!

Maj:t inkomma med yttrande, bland annat, öfver en inom Riksdagens

Andra kammare väckt motion (nr 167) om statsbidrag för å epileptikerhem

vårdad, icke sinneslö fallandesjuk.

Med anledning häraf får Medicinalstyrelsen — som den 6 mars

1912 afgifvit genom förenämnda ämbetsskrifvelse jämväl infordradt yttrande

öfver motion rörande vården af spetälske — rörande nu förevarande

ärende anföra följande.

Såsom uti den ifrågavarande motionen är framhållet, har statens

verksamhet med afseende på de fallandesjuka hittills varit inskränkt till

tvenne grupper bland dem, nämligen dels sådana fallandesjuka, som därjämte

äro sinnessjuka, vare sig permanent eller allenast periodiskt, och

dels sådana, som från barndomen varit sinnesslöa (idioter). De förra omhändertager

staten direkt, i den mån platser finnas tillgängliga å sinnessjukanstalterna.

Till intagning å dessa äro, därest utrymmet så medgifver,

äfven sådana sinnesslöa fallandesjuka berättigade, hvilka såsom våldsamma

och opålitliga icke kunna annorstädes erhålla ändamålsenlig vård

(jämför § 28 af gällande stadga angående sinnessjuka). Öfriga sinnesslöa

fallandesjuka hafva däremot icke tillträde till statsanstalt, men staten

lämnar bidrag till de anstalters verksamhet, som för dels bildbara

sådana och dels obildbara finnas upprättade af landsting, föreningar och

enskilda personer. Detta statsbidrag utgår till uppfostringsanstalt för

sinnesslöa barn med 125 kronor respektive 62 kronor 50 öre per lästermin

och elev, allteftersom eleven i anstalten eller på dess bekostnad

njuter underhåll eller allenast deltager i undervisningen därstädes, till

arbetshem för sinnesslöa med 100 kronor årligen per elev (Kung! kungörelsen

angående anslag af allmänna medel åt uppfostringsanstalter för

sinnesslöa barn och åt arbetshem för sinnesslöa den 13 juni 1908) samt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

till af Kungi. Maj:t för sitt ändamål godkänd anstalt för obildbara sinnesslöa

med högst 250 kronor årligen för hvarje därstädes vårdad, utan

hänsyn till ålder (Kungl. kungörelsen angående understöd af statsmedel

åt anstalter för obildbara sinnesslöa den 31 december 1904).

Förutom de sinnessjuka och de från barndomen sinnesslöa fallandesjuka

finnas emellertid åtskilliga andra, af fallandesot lidande, Indika

äro i behof af att bli omhändertagna, enär de på grund af karaktärslyte,

anfallens talrikhet och så vidare icke äro i stånd att försörja sig eller

taga hand om sig själfva. Under nuvarande förhållanden komma sådana

fallandesjuka, när de äro medellösa, att falla fattigvården till last. Såsom

i motionen är anfördt, sakna emellertid såväl fattigvårdsinrättningarna

som enskilda hem i allmänhet förutsättningarna för att kunna bereda

här ifrågavarande patienter en ändamålsenlig skötsel, hvarför det

otvifvelaktigt skulle vara till gagn att få särskilda, för uppgiften ifråga

organiserade anstalter eller afdelningar inom förutvarande anstalter, där

de sjuka under perioder af tätare anfall kunde få den nödiga vården,

medan de under fritiderna kunde erhålla för dem lämpad sysselsättning,

och där för öfrigt en behandling, som toge nödig hänsyn till deras karaktärsegendomligheter,

komme dem till del. Af vårdanstalter för fallandesjuka

är i vårt land för närvarande endast en afsedd icke enbart

för sinnesslöa sådana, nämligen det invid diakonanstalten å Stora Sköndal

belägna epileptikerhemmet, som motionen afser och hvars platsantal

är 26. Då staten icke själf torde böra upprätta anstalter för icke sinnessjuka

epileptiska personer, men behof af dylika anstalter otvifvelaktigt

föreligger, finner Styrelsen det vara önskvärdt, att staten lämnar

bidrag till sådana anstalters verksamhet. Ehuru Styrelsen sålunda finnermotionens

syfte behjärtansvärdt, kan Styrelsen icke finna lämpligt, att

bidrag af statsmedel redan nu beviljas, till vården af sådana fallandesjuka,

som icke kunna betecknas vare sig som sinnessjuka eller sinnesslöa.

Innan dylikt bidrag beviljas synes det nämligen vara angeläget,

att någon kännedom inhämtas om, huru stort dessas antal är. En undersökning

i detta afseende torde hvad landsbygden beträffar utan större

svårighet kunna anordnas i sammanhang med de provinsialläkarna åliggande

besöken hos sinnessjuka inom distrikten.

Underdånigst

Klas Linroth.

Richard Stenbeck. E. Sederholm. Erik Åberg.

A. E. Eastman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 121.

I likhet med medicinalstyrelsen finner utskottet motionärens förslag

värdt allt behjärtande.

Emellertid har utskottet ansett det vara af nöden att, innan beslut

i af motionären föreslagen riktning fattas, utredning verkställes dels,

såsom af medicinalstyrelsen framhållits såsom erforderligt, angående

antalet fallandesjuka, som ej kunna betecknas såsom sinnessjuka eller

sinnesslöa, hvilken utredning emellertid enligt hvad af medicinalstyrelsens

skrifvelse framgår, utan större svårighet skulle kunna anordnas i sammanhang

med de provinsialläkarne åliggande besöken hos sinnessjuka

inom distrikten, dels ock angående storleken af det bidrag, som skulle

lämnas för å epileptikerhem vårdad icke sinnesslö fallandesjuk, in. m.

Vid sådant förhållande har utskottet ansett sig böra tillstyrka

Riksdagen att i skrifvelse till Kung!. Maj:t begära utredning i ämnet.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af herr Bergs förevarande

motion, må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om utredning

i fråga om beredande af statsbidrag för å epileptikerhem

vårdad icke sinnesslö fallandesjuk samt

för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill denna

utredning må föranleda.

Stockholm den 17 maj 1912.

På statsutskottets vägnar:

G-. BLLIINGr.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hafva närvarit:

herrar A. G. L. Billing, O. Jonsson, A. N. Halm, grefve P. O. L. Klingspor.

friherre C. H. Falkenberg, friherre J. G. Beck-Friis, A. G. Lindblad, C. G. Ekman,

F. Berglund, A. Aström, H. U. K. Ericson, A. W. Lindh, A. Wiklund, II.

Andersson, P. Olsson, C. Persson, K. V. Bydén, J. A. Sjö, N. E. Lindberg, J. Ström,

E. A. Nilson, A. Ifvarsson, A. Anderson i Råstock och J. Pålsson.

Utskottets

yttrande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:236 Skrifvelse till Konungen angående utredning i fråga om beredande af statsbidrag för å epileptilcerhem vårdad, icke sinnesslö fallandesjuk. a1 i texten