Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1911 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1910.

1912-03-15 · 51 sidor, varav 49 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 49 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1912:18, Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1911 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1910.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till Riksdagens kansli den 15 mars 1912 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1911 församlade revisorers

berättelse angående verkställd granskning af statsverkets

jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse

och förvaltning under år 1910.

(2:a Afd.)

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling ofvan nämnda

revisionsberättelse jämte de i anledning däraf från vederbörande ämbetsverk

och myndigheter till Kungl. Maj:t afgifna utlåtanden och förklaringar

blifvit hänvisad, får, efter tagen kännedom af dessa handlingar

och inhämtande af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga

upplysningar, underställa Riksdagens pröfning de af revisorerna gjorda

framställningar, som ansetts från utskottets sida påkalla yttrande; kommande

utskottet därvid att följa den ordning, som i revisionsberättelsen

blifvit iakttagen.

Arméförvaltningen.

§ I
(Rev.

ber. pag. 81; uti. pag. 630 och 631.)

Revisorerna, som aflagt besök vid Västernorrlands regementes

kasernetablissement i Sollefteå, hafva beträffande sina därvid gjorda

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 sand. 17 käft. (Nr 18.) 1

Ang. Västernorr

lands regementes

kasernetablissement

i

Sollefteå.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottets

yttrande.

iakttagelse!- meddelat, bl. a., att den nyuppförda kasernen vore förlagd

invid gränsen för kasernområdet, hvilket pa denna punkt, atskildt af

ett staket, gränsade intill enskild egendom. Då helt visst olägenheter

af flera slag kunde väntas uppstå därigenom, att kasernbyggnad förlädes

så nära markgränsen som här skett, hade revisorerna ansett sigböra

uttala önskvärdheten af att sådant undvikes vid framtida anläggningar

af likartad beskaffenhet.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement bär i den 23 december

1911 afgifvet utlåtande beträffande denna anmärkning anfört, att

afståndet från den västligast belägna kasernen till gränsen mot Hågesta

ägor utgjorde 18 meter, d. v. s. bredden på en vanlig bred Stockholmsgata.

Ursprungligen både afsikten varit att förlägga hela kasernetablissementet

längre öster- och norrut, i hvilket fall den västligaste

kasernen skulle kommit på ett afstånd af 60 meter från Hågestagränsen,

men denna plan hade måst öfvergifvas, emedan grundläggningen, med

hänsyn till markens beskaffenhet å nordöstra delen af den disponibla

kaserntomten, då skulle blifvit betydligt dyrare, och säkerheten för där

förlagda byggnaders framtida bestånd mindre. Att någon nämnvärd

olägenhet, åtminstone för kronan, skulle komma att uppstå genom förläggningen

närmare Hågestagränsen hade departementet ej anledning

att antaga. Några däraf föranledda olägenheter hade ej heller ännu

blifvit påvisade.

Utskottet, som visserligen icke kan uttala något omdöme om, huruvida

den ifrågavarande kasernens belägenhet i förhållande till kasernområdets

gräns är sådan, att några olägenheter ur ordningssynpunkt

kunna förväntas däraf uppstå, har emellertid, med anslutning till revisorernas

omförmälda uttalande, velat framhålla önskvärdheten däraf,

att vid uppförande af framtida kasernbyggnader dessa förläggas så långt

från kasernområdets gräns, att svårigheter af ofvan antydd art icke

skäligen kunna förväntas uppkomma. Under uttalande häraf har utskottet

velat hvad sålunda i ärendet förekommit för Riksdagen

omförmäla.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

3

Stockholms stads kronoräkenskaper och länens landsböcker.

§ 2.

(Rev. ber. pag. 156, 158, 159 och 508; uti. pag. 642, 643,

701, 702 samt 768—772.)

Revisorerna hafva vidare meddelat, att de aflagt besök vid länsresidenset

i Härnösand, hvilken byggnad numera icke användes till

bostad åt landshöfdingen i länet. Med undantag af några rum i bottenvåningen,

i hvilka landtmäterikontoret vore inrymdt, vore samtliga

lägenheter i denna byggnad för närvarande obebodda.

Frågan om uppförande af ny bostad för landshöfdingen i Västernorrlands

län hade varit underkastad Riksdagens pröfning både år 1910

och år 1911 utan att finna sin lösning. I viss mån torde svårigheterna

att ordna denna angelägenhet hafva varit beroende däraf, att densamma,

i öfverensstämmelse med de åsikter, som gjort sig gällande i fråga om

större planmässighet i statens byggnadsverksamhet, ställts i samband

med frågan om beredande af lokaler för vissa andra statsändamål.

Revisorerna, som icke velat ingå på ett bedömande af bostadsfrågan i

hela den omfattning, densamma sålunda kunde anses böra erhålla, hade

likväl velat såsom sin mening uttala, att förenämnda residensbyggnad

icke torde vara i sämre skick än att den efter vidtagande utan alltför

höga kostnader af ändamålsenliga anordningar i fråga om inredning

m. m. skulle kunna äfven framgent tjäna till lämplig bostad åt landshöfdingen

i länet.

Vidare hafva revisorerna under meddelande, att de besökt landsstatshuset

i Härnösand, erinrat, att 1907 års Riksdag till uppförande af

denna. byggnad beviljat ett anslag af 275,000 kronor samt att enligt

den till Riksdagen i ämnet aflåtna propositionen vissa rum i denna

byggnad — s. k. reservrum — vore afsedda bland annat för landtmäterikontoret.

Enligt hvad revisorerna vid sitt besök iakttagit vore

emellertid dessa rum, belägna å nedre botten al byggnaden, disponerade

för länsstyrelsens räkning. Visserligen tilltrodde sig icke revisorerna

att afgöra, huruvida landtmäterikontoret, hvilket för närvarande var

inrymdt i otidsenliga lokaler inom residensbyggnaden, skulle tillfredsställande

blifva tillgodose^ genom att få för sitt behof disponera förenämnda

s. k. reservrum, likasom revisorerna icke vore i tillfälle att bedöma,

huruvida dessa rum kunde af länsstyrelsen undvaras. Revisorerna

hade dock velat ifrågasätta, huruvida icke, då såväl vinden som källaren,

Any. länsresidenset,

landsstatshuset

och

landtmäterikontoret

i

Härnäsand.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande Nr 18.

båda''med ansenliga utrymmen, till allra största delen stode obegagnade,

genom ett lämpligt utnyttjande af dessa utrymmen, exempelvis till förväring

af arkivhandlingar, landtmäterikontoret skulle kunna beredas erforderlig^

lokaler inom landsstatshuset och da härtill komme att i byggnaden

ursprungligen för räntmästaren afsedt rum med kassahvalf numera

kunde för annat ändamål disponeras, hade revisorerna, titan att göra

något bestämdt uttalande, velat framhålla, att, innan frågan om nybyggnad

för landtmäterikontoret afgjordes, nu angifna spörsmål borde

tagas i öfvervägande.

Slutligen hafva revisorerna under berättelsen angående landtmäter

istyr elsen meddelat, att revisorerna funnit de i länsresidenset inrymda

lokalerna för landtmäterikontoret, som vore belägna i husets

bottenvåning, otillfredsställande särskilt i det hänseendet, att desamma

saknade nödiga säkerhetsanordningar mot eldfara.

Beträffande revisorernas uttalanden angående. länsresidenset har

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västernorrland i utlåtande den 28

december iOll anfört följande:

»Vid upprepade tillfällen, senast uti skrifvelse till kungl. öfverintendentsämbetet

den 13 sistlidna november, bär Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande framhållit det otidsenliga skick, hvaruti nuvarande

landshöfdingeresidenset befinner sig samt dess mindre lämpliga och i

sanitärt afseende mindre gynnsamma läge, som gör bostaden mindre användbar

under sommaren. Därtill kommer att den till residenset hörande,

åt sjösidan belägna terrassen hotas af tillintetgörelse, enär fråga föreligger

om fastställelse af ny stadsplan för Härnösand och i denna plan ingåi

ordnandet af en strandgata i skeppsbrons förlängning söderut förbi residenset.

Genom fastställelse af denna plan torde en stor del af terrassen

få lämna rum för gatan. Genom dyrbara reparationer och omändringar

kan visserligen bostaden blifva användbar, ehuru mindre ändamålsenlig,

men därigenom vinnes icke förmanen af sanitärt läge och lämplighet föi

bostad under sommaren. Kostnaden för dessa förändringar beräknades

senast till 71,500 kronor, hvartill dock torde böra läggas kostnaden för

inredningen af källaren. Genom dessa reparationer och ändringar, hvarigenom

byggnadens för sin tid karakteristiska yttre utseende i betänklig

mån försämras, har frågan om en tidsenlig landshöfdingebostad uti det

gamla residenset icke vunnit sin slutliga lösning, af hvilken anledning

det synts och fortfarande synes Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

mindre välbetänkt att vidtaga så dyrbara reparationer och ändringar uti

byggnaden, som med vida mindre kostnader kan göras användbar för

annat statens ändamål.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

5

I afseende å revisorernas yttrande angående landsstatshuset har

Kungl. Maj:ts bemälda befallningshafvande ofvannämnda den 28 december

1911 afgifvit utlåtande, så lydande:

»A de för nytt landsstatshus uppgjorda ritningarna, hvaröfver

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande både att afgifva yttrande, voro

betecknade såsom reservrum i bottenvåningen 2 större och 2 mindre

rum samt i öfre våningen 2 mindre rum. Uti sitt yttrande öfver ritningarne

framhöll Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, att ett af

rummen i nedre och bägge rummen i öfre våningen måste för uppgifna

ändamål användas och sålunda icke kunde anses såsom reservrum. Vid

inflyttning i byggnaden hafva samtliga reservrummen befunnits erforderliga

för eget begagnande, hufvudsakligen i följd däraf att personalen,

i följd af ökade göromål, blifvit talrikare. Uti sin framställning om

uppförande af nytt landsstatshus hade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

väl ansett reservrum behöfiiga, men så mycket mindre tänkt

sig inrymmande i landsstatshuset af landtmäterikontoret, som detta efter

att under en lång följd af år hafva disponerat öfver endast två mindre

rum uti gamla landsstatshuset, år 1900 erhållit sex rum jämte kassahvalf

uti landshöfdingeresidenset, en lokal, som då ansågs tillräcklig.

Numera har denna lokal befunnits otillräcklig och torde icke ens alla

de å ritningarne till nya landsstatshuset upptagna reservrum motsvara

de kraf, som numera framställas å utrymme för landtmäterikontoret,

äfven om af landtmäterikontoret finge disponeras det ursprungligen för

räntmästaren afsedda rum med kassahvalf. Detta sistnämnda rum kan

dessutom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande så mycket mindre

undvara, som det användes af länsbokhållare tre månader om året vid

upprättande af landsboken, af landskamreraren två månader i och för

förarbeten för pröfningsnämnden och tidtals för andra arbeten samt

kassahvalfvet utgör det enda säkra förvaringsstället för fem års deklarationer,

röstsedlar vid riksdagsmannaval, mobiliseringshandlingar samt

andra handlingar af större vikt.

Riksdagens revisorer hafva anmärkt att såväl vinden som källaren,

båda med ansenliga utrymmen, till allra största delen stå obegagnade

och skulle kunna användas till förvaring af arkivhandlingar och landtmäterikontoret

därigenom möjligen kunna beredas erforderliga lokaler

inom landsstatshuset. A vinden finnes redan en del af arkivet, handlingar

af mindre vikt, och i källaren inrymmes värmeapparaten, varmrum

och kol- och vedförråd. Hvarken källaren eller vinden kunna

uppvärmas och skulle arkiv!)andlingarne uti källaren fördärfvas af fukt

därest värmeledning dit icke anordnades samt så val i källaren som å

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

vinden blifva svåråtkomliga. Äfven om landsstatens tjänstemän placerades

flera liti hvart rum och därigenom ytterligare något rum kunde

göras disponibelt för landtmäterikontoret, skulle detta, hvars behof af

utrymme år för år synes stegras, icke kunna erhålla, ens för närvarande,

tillräckliga lokaler inom landsstatshuset, som dessutom genom dylika

anordningar redan nu skulle befinnas otillräckligt för därmed af sed t

ändamål.»

Vidkommande revisorernas anmärkning angående landtmäterikontorets

lokaler har landtmäteristyrelsen i utlåtande den 20 januari

1912 dels beträffar de frågans principiella sida yttrat följande:

»Redan uti underdånig skrifvelse den 7 november 1908 har landtmäteristyrelsen

gjort framställning om vidtagande af åtgärder för beredande

åt landtmäterikontoren i länen af lokaler, hvilka såväl i afseende

å utrymme som i andra hänseenden kunde befinnas tillfredsställande

med hänsyn till värdet af de arkivalier, som där förvarades, samt till

arten och omfattningen af det arbete, som där bedrefves och som genom

de då fattade besluten rörande omorganisation af förstelandtmätartjänsterna

och upprättande af ett jordregister framdeles skulle blifva

än mer kräfvande. Styrelsen har i nämnda skrifvelse anfört bland

annat följande.

Uti landtmäterikontoren i länen hade på grund af meddelade

bestämmelser samlats och samlades årligen stora mängder kartor och

handlingar, som innehölle viktiga upplysningar i hvarjehanda afseenden

rörande jordförhållanden i allmänhet och särskildt i fråga om äganderättsspörsmål.

Tyvärr hade värdet af dessa i många afseenden oskattbara

dokument icke alltid rätt uppfattats, och syntes man uti detta

förhållande kunna söka förklaringen till att ifrågavarande kartor och

handlingar icke beredts erforderlig vård. Bristerna härutinnan hade

bland annat bestått däri, att landtmäterikontorens lokaler icke alltid

varit fria från fukt och försedda med lämplig inredning för akternas

förvaring samt ej heller tillräckligt rymliga, hvarjämte det framför allt

måste beklagas, att lokalerna icke erbjudit skydd mot eldfara. Beträffande

sättet för kartornas handhafvande måste såsom ett synnerligen olyckligt

förhållande anmärkas, att på grund af bristande utrymme i landtmäterikontoren

det vant tillåtet att vika kartor. Härigenom hade beträffande

många kartor tillförlitligheten af de upplysningar, som af dem kunde

vinnas, i större eller mindre grad minskats. Genom utvecklande och

hopläggande upprepade gånger hade många kartor fördärfvats. Det

syntes styrelsen vara nödvändigt att bereda ej allenast jordregistret,

hvaraf något dubbelexemplar ej kom me att finnas, utan äfven alla landt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

7

mäteriakter och många andra handlingar ett fullt säkert och ändamålsenligt

förvar. Då detta icke torde kunna ske utan tillgång till brandfritt

arkivrum, ansage styrelsen, att samtliga läns landtmäterikontor

borde förses med sådant rum. Och anordnandet af dylikt syntes styrelsen

åt sådan vikt, att frågan därom icke borde uppskjutas.

Det utrymme en sådan arkivlokal borde äga vore hufvudsakligen

beroende af länets storlek och folkmängd, jorddelningens ståndpunkt

samt landtmäteriakternas omfattning och kartornas storlek. Frågan vore

emellertid äfven beroende af sättet för kartornas förvaring. Under

förutsättning att ett af styrelsen framlagdt förslag om förbud i allmänhet

emot kartors vikning komme att vinna bifall — hvilket numera skett —

uppstode fråga om kartorna borde förvaras rullade eller i plan, i hvilket

senare fall de kräfde mindre utrymme. Den senare utvägen kunde

emellertid endast användas beträffande mindre kartor. Kartorna i länens

landtmäterikontor behöfde i stor utsträckning lagas, men efter verkställd

lagning borde gifvetvis dessa kartor förvaras på sådant sätt, att de så

vidt möjligt icke på nytt toge skada. Äfven dessa kartor borde för

framtiden förvaras antingen plana eller rullade. I båda fallen borde

de inläggas i skjutbara fack eller i lådor. Handlingarna tillika med de

kartor, som fortfarande komme att förvaras bland dessa, borde inläggas

i skåp. På sådant sätt syntes äfven jordregistret böra förvaras.

För ordnande af landtmäterikontoren tillhörande kartor och handlingar

på förenämnda sätt erfordrades afsevärda utrymmen i arkiven.

Att för dessa angifva en bestämd storlek läte sig icke göra. Landtmäteristyrelsen

ansåge sig emellertid med ledning af gjorda beräkningar

kunna uttala den mening, att minst 50 kvadratmeters golfyta borde

beräknas för arkiv i de mindre länen och en golfyta af inemot 100

kvadratmeter för de större landtmäterikontorens arkiv. Härförutom

erfordrades 3 å 4 rum, och framhölls med afseende å ett af dessa rum

eller det, som vore afsedt för att bereda allmänheten tillfälle att taga

del af kartor och handlingar, att detta rum i de norrländska länen, där

kartor af två och ända till tre meters bredd och fem å sex meters

längd förekomme, borde vara mycket stort med en golfyta af omkring

50 kvadratmeter. På det hela taget beräknade landtmäteristyrelsen, att

landtmäterikontorens blifvande lokaler borde beredas en golfyta af omkring

150 kvadratmeter för de mindre och omkring 250 kvadratmeter

för de större länen, förutom förstuga, tambur och toalettrum.

Såsom önskemål i öfrigt framhöll styrelsen bland annat, att lokalerna

finge rik tillgång på dagsljus, hvarför fönstren borde göras höga.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

Detta påkallade emellertid i sin ordning en ansenlig takhöjd, hvaraf

behof äfven af andra anledningar gjorde sig gällande.

Landtmäteristyrelsen vill här meddela, att förestående beräkning

af utrymme för arkiven var grundad på en takhöjd af 3.3 meter samt

att en jämförelsevis stor takhöjd är önskvärd särskildt i de län, där

större kartor till något afsevärdt antal förekomma. I öfrigt må här

framhållas, att landtmäteristyrelsen vid granskning af uppgjorda förslag

till lokaler för landtmäterikontoren i länen hittills alltid vidhållit kraf

därpå, att för allmänheten afsedt rum skall angränsa och stå i omedelbar

förbindelse med arkivlokalen;»

dels ock angående särskildt landtmäterikontoret i Härnösand anfört

följande:

»Uti ofvan otnförmälda underdåniga framställning den 7 november

1908 hade landtmäteristyrelsen anmärkt, att kontorets i Härnösand lokal

eller densamma, som för kontorets räkning ännu disponeras, saknade

skydd mot eldfara och komme att för framtiden visa sig otillräcklig.

Lokalen kunde väl utvidgas genom tillbyggnad af residenset på ena

eller andra sidan, men en sådan blefve antagligen vanprydande. Då

nytt landsstatshus emellertid inom närmaste tiden skulle uppföras, syntes

det styrelsen böra tagas i öfvervägande, huruvida icke landtmäterikontoret

kunde beredas lokal i sammanhang med länsstyrelsens ämbetslokaler,

helst ett afstånd mellan dessa lokaler af 700 å 800 meter säkerligen

komme att för arbetena visa sig mycket Underligt.

1 anledning af denna styrelsens framställning hafva, förutom att

underhandlingar förts dels om återköp för statsverkets räkning af gamla

landsstatshuset och dels om förhyrning för längre tid af lokal uti en

Härnösands stad tillhörig byggnad, icke mindre än fyra särskilda förslag

uppgjorts för frågans lösning. Det första af dessa förslag går ut

på användning af hela residensbyggnadens bottenvåning för ändamålet.

Därefter har under hösten 1911 uppgjorts tre olika förslag. Ett af dessa

afser att göra en tillbyggnad till nya landsstatshuset så att detsamma

komme att bilda en sluten fyrkant. Rörande detta förslag har landtmäteristyrelsen

instämt uti de erinringar mot detsamma, som framställts

af förste landtmätaren i länet och hvilka erinringar företrädesvis angå

otillräckligheten af utrymmet, hvarjämte styrelsen för egen del ytterligare

framhållit, att realiserandet af förslaget på grund af rummens

läge på båda sidor om en port samt deras fördelning i tvenne våningar

komme att medföra behof af ständig tillgång till vaktmästare. . De båda

andra af sistberörda förslag afse uppförande för landtmäterikontorets

räkning af en fristående byggnad på en till landsstatshusets tomt an
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

9

gränsande plats, som bereder utrymme äfven för ifrågasatt nytt residens.

Sistberörda båda förslag till nybyggnad för landtmäterilcontoret skilja

sig från hvarandra företrädesvis med afseende å ytförhållandena. Rörande

dessa båda förslag har landtmäteristyrelsen uti infordradt yttrande anfört,

att, då det visat sig nödvändigt att för ändamålet uppföra ett fristående

hus, ett sådant enligt styrelsens mening borde tilltagas så stort,

att behofvet af utrymme för landtmäterikontoret däri kunde tillgodoses

för en längre framtid, men att då detta behof enligt af förste landtmätaren

i ämnet åstadkommen utredning icke väl kunde fyllas, därest

förslaget af den mindre dimensionen bragtes till utförande, landtmäteristyrelsen

fann sig föranlåten att tillstyrka en nybyggnad efter den

större typen.

Sistnämnda båda förslag afse att bereda lokaler nf följande omfång

:

det mindre förslaget:

ai''kiv ..................................................... 160 kvadratmeter

öfriga lokaler.................................... 180 »

summa 340 kvadratmeter

det större förslaget:

arkiv .................................................. 189 kvadratmeter

öfriga lokaler...................................... 200 »

summa 389 kvadratmeter.

Enligt dessa förslag komma arkivlokalerna att till 2/3 erhålla eu

takhöjd af 2.6. meter och i öfrigt eu takhöjd af 3.4 meter.

I anledning af hänvisningen till hvad revisorerna å annat ställe i

sin berättelse anfört rörande möjligheten att i annan staten tillhörig

byggnad anordna nya lokaler för landtmäterikontoret i Härnösand har

landtmäteristyrelsen inhämtat, att revisorerna härvid åsyftat nya landsstatshuset.

I denna del hafva revisorerna å antydt ställe i berättelsen

anfört, att i den till 1907 års Riksdag aflåtna propositionen angående

uppförande af ifrågavarande landsstatshus angifvits, att vissa rum i

byggnaden — s. k. reservrum — vore afsedda bland annat för landtmäterikontoret,

men att dessa rum, som vore belägna å nedra botten

af byggnaden, vid revisorernas besök vore disponerade för länsstyrelsens

räkning. Visserligen tilltrodde sig icke revisorerna att afgöra, huruvida

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 17 höft. (Nr 18.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottets

yttrande.

landtmäterikontoret skulle tillfredsställande blifva tillgodosedt genom

att få för sitt behof disponera förenämnda s. k. reservrum, likasom

revisorerna icke vore i tillfälle att bedöma, huruvida dessa rum kunde

af länsstyrelsen undvaras. Revisorerna hade dock velat ifrågasätta,

huruvida icke, då såväl vinden som källaren, båda med ansenliga utrymmen,

till allra största delen stode obegagnade, genom ett lämpligt

utnyttjande af dessa utrymmen, exempelvis till förvaring af arkivhandlingar,

landtmäterikontoret skulle kunna beredas erforderliga lokaler

inom land sstatshuset, och då härtill komme, att i byggnaden ursprungligen

för räntmästaren afsedt rum med kassahvalf numera kunde för

annat ändamål disponeras, hade revisorerna, utan att göra något bestämdt

uttalande, velat framhålla, att, innan frågan om nybyggnad för

landtmäterikonforet afgjordes, nu angifva spörsmål torde böra tagas i

öfvervägande.

Förenämnda å nedra botten i landsstatshuset belägna reservrum

äro, enligt hvad landtmäteristyrelsen inhämtat, fyra till antalet och innehålla

en golfyta af 123 kvadratmeter. Om härtill lägges återstående

del af lägenheterna å nedra botten i husets västra hälft, erhålles en

effektiv golfyta af 215 kvadratmeter. Då landtmäteristyrelsen med hänvisning

till hvad styrelsen här nedan kommer att anföra i anledning af

revisorernas uttalande i fråga om lokal för landtmäterikontoret i Östersund

icke kan tillstyrka källarens användning för landtmäterikontorets

del för annat ändamål än såsom förvaringsplats för mindre viktiga

handlingar eller såsom material- och förrådsrum, synes alltså en afsevärd

tillökning erfordras till förenämnda rum för att på ett tillfredsställande

sätt tillgodose landtmäterikontorets behof af utrymme. Genom

tillägg i öfre våningen af de längst norrut i västra flygeln belägna

rum, som enligt ritningarna äro afsedda för länsnotarier och det mindre

af de rum, som äro åtecknade landskansli, jämte därtill gränsande

korridor erhålles en ökad golfyta af 53 kvadratmeter. Hela golfytan

blir härigenom 268 kvadratmeter. Om härtill ytterligare läggas en del

källarutrymmen i norra delen af västra flygeln, torde kunna åstadkommas*

en lokal, som för en längre framtid bereder utrymme för

landtmäterikontoret.

Landtmäteristyrelsen är gifvetvis icke i tillfälle att bedöma huruvida

förenämnda lokaler eller andra af samma storlek kunna af Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande undvaras.»

Hvad revisorerna anfört dels angående möjligheten att efter nödiga

reparations- och ändringsarbeten använda det nuvarande länsresidenset

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

11

till bostad för landshöfdingen, dels ock ifråga om beredande af lokaler

för landtmäterikontoret i det nyuppförda landsstatshuset, finner utskottet

beaktansvärdt. Genom berörda åtgärder skulle otvifvelaktigt både den

svårlösta frågan om bostad för landshöfdingen och lokalfrågan för landtmäterikontoret

erhålla en lösning, som ur kostnadssynpunkt måste betraktas

såsom tillfredsställande; och anser sig utskottet förty kunna

förvänta, att de af revisorerna sålunda framhållna möjligheterna i afseende

å ordnandet af förevarande angelägenheter varda af vederbörande

myndigheter och Kungl. Magt vid pröfningen af berörda frågor

tagna under noggrant öfvervägande. Under uttalande häraf, har utskottet

velat hvad i ärendet förekommit för Riksdagen

omförmäla.

Folkskoleinspektionen.

§ 3-

(Rev. ber. pag. 157 och 158; uti. pag. 675—698.)

Under granskningen af landskontorets i Blekinge län specialräkning

med tillhörande verifikationer hade det enligt hvad vidare i revisionsberättelsen

meddelas, väckt revisorernas uppmärksamhet, att resekostnadsersättningen

till folkskoleinspektören i Blekinge län uppgått till

ett jämförelsevis högt belopp, hvilket syntes hafva berott därpå, att

folkskoleinspektören i länet, hvilken tillika vore folkskoleinspektör i

Luggude kontrakt af Malmöhus län, vore boende i närheten af Hälsingborg

och sålunda på stort afstånd från förstnämnda inspektionsområde.

Med anledning häraf hade revisorerna velat ifrågasätta, huruvida icke,

vid en kommande omreglering af folkskoleinspektörsdistrikten dessa

borde så ordnas, att de om möjligt bildade sammanhängande områden.

I afseende å folkskoleinspektionen hafva revisorerna vidare anfört

följande:

»Med hänsyn till gjorda iakttagelser beträffande det sätt, hvarpå

folkskoleinspektörerna ordnat sina förrättningsresor hafva revisorerna

velat ifrågasätta huruvida icke i vissa fall ändrad anordning af dessa

resor skulle kunna lämna ett gynnsammare resultat af vederbörande

inspektörers verksamhet. Jämför man antalet å de i de inlämnade reseräkningarna

omförmälda skolor med hela antalet resor inom vederbörande

Ang. folkskoleinspektionen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottets

yttrande.

inspektionsområde, finner man nämligen i regel att icke ens närmelsevis

hela antalet skolor inom ett inspektionsområde kunnat af folkskoleinspektören

under ett verksamhetsår besökas. I skolrika inspektionsområden

torde mångenstädes — särskildt där folkskoleinspektören förenar

inspektörsbefattningen med annan tjänst — flera år förgå mellan hvarje

inspektion i vederbörande folk- och småskolor. Samtidigt finnas inom

flera inspektionsområden städer, som enligt § 8 mom. 4 af folkskolestadgan

anställt egna kommunala folkskoleinspektörer, som helt ägnat

sig åt ledningen af vederbörande städers folkskoleväsen. Det åligger

visserligen statens folkskoleinspektörer att jämväl öfva tillsyn öfver

folk- och småskolorna i samhällen med egna inspektörer, men det vill

dock synas som om en klok omtanke bjöde, att statsinspektörernas

verksamhet i sådana samhällen ej alltför mycket utsträcktes på bekostnad

af sådana skoldistrikt, som sakna fackmässig lokal inspektion.

Revisorerna hafva exempelvis i angifna hänseende bemärkt, att

folkskoleinspektören i Oxie, Skytts, Vemmenhögs och Frosta kontrakt

af Lunds stift under revisionsåret användt mera än tredjedelen af alla

förrättningsdagar i skoldistrikt med egna kommunala folkskoleinspektörer.

I någon mån synes ock samma förhållande varit rådande inom Domprosteriets,

Skärkinds, Yikbolands, Vifolka och Valkebo, Göstrings, Lysing^

samt norra och södra Yedbo kontrakts inspektionsområde inom

Linköpings stift, hvarest 13 dagar under revisionsåret användts på förrättningar

vid Linköpings stads folkskolor, som äfvenledes stå under

kommunal folkskoleinspektörs ledning.

I anledning af hvad ofvan anförts vilja revisorerna ifrågasätta,

huruvida icke för uppnående af största möjliga effektivitet af den nuvarande

folkskoleinspektionen i dess helhet förhållandet mellan statens

folkskoleinspektion och kommunernas borde närmare regleras i den af

revisorerna antydda riktning.»

I anledning af revisorernas sålunda gjorda anmärkningar hafva

utlåtanden afgifvits af samtliga domkapitel, i vissa fall efter hörande

af vederbörande folkskoleinspektörer; och tillåter sig utskottet att beträffande

dessa utlåtanden hänvisa till de vid revisionsberättelsen fogade

tryckta förklaringarna.

Utskottet har väl funnit hvad revisorerna i nu ifrågavarande hänseende

anfört beaktansvärdt, men då enligt hvad utskottet inhämtat

frågan om såväl folkskoleinspektionsdistriktens omfattning som ock det

inbördes förhållandet mellan statens och den kommunala folkskoleinspektionen

är föremål för folkundervisningskommitténs pröfning, och förslag

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

18

af kommittén till ordnande af dessa angelägenheter inom en ganska

snar framtid lärer vara att förvänta, har utskottet endast velat hvad i

ärendet förekommit för Riksdagen

omförmäla.

Postverket.

§ 4.

(Rev. ber. pag. 168 och 169; uti. pag. 702—718.)

I berättelsen angående postverket hafva revisorerna anfört, bland

annat, följande:

»Enligt af generalpoststyrelsen den 4 juni 1907 och telegrafstyrelsen

den 31 maj samma år fattade beslut har för post- och telegrafverkens

räkning gemensamt utgifvits en post- och telegrafortförteckning.

Af den i ärendet mellan de båda styrelserna förda skriftväxlingen

hafva revisorerna inhämtat, att redaktions-, sättnings-, trycknings- och

papperskostnaderna för ifrågavarande förteckning i eu upplaga af 8,500

exemplar före påbörjandet af arbetet beräknats till »minst 17,000 kronor».

Enligt hvad för revisorerna tillgängliga handlingar utvisa, hafva

emellertid kostnaderna för nämnda arbete, som till slut utgått i en

upplaga af 9,000 exemplar, uppgått till mer än 77,000 kronor, i hvilken

summa emellertid äfven ingå kostnaderna för vissa mindre supplementhäften.

För sättning, korrigering, tryckning och papper hafva utbetalats

mera än 48,000 kronor samt i arfvoden till redaktionspersonal öfver

23,000 kronor.

Likvid mellan de båda myndigheterna bär träffats under år 1910.

Det anmärkningsvärd t höga belopp, hvartill kostnaderna för detta

bokarbete uppgått, har föranledt revisorerna att ägna särskild uppmärksamhet

åt saken. Det postortlexilcon, som postverket ensamt utgaf

år 1894, kostade för en upplaga af 6,000 exemplar 14,937 kronor.

I detta belopp ingick emellertid icke de för telegrafverket nödiga uppgifterna

angående afståndet från olika orter till närmast belägna telegrafanstalt,

hvilka uppgifter måst införas i den nya, för båda verken gemensamma

ortförteckningen. Ehuru det nya bokarbetet på grund af dessa

nu tillkomna uppgifter gifvetvis måst betinga ett högre pris än 1894

års postortlexikon, vill det dock synas, som om, med iakttagande af

större omtanke och varsamhet vid arbetets utförande, en så betydande

Ang. postoch

telegrafortsforteckningtn.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

ökning i kostnaderna som den ofvan angifna bort kunna undvikas.

Revisorerna vilja i detta hänseende endast påpeka, att arbetet i tekniskt

afseende uppställts på ett sätt, som enligt de ingifna anbuden betingade

omkring 100 procent högre sättningskostnader än en annan, enligt revisorernas

uppfattning, tillfredsställande uppställning skulle hafva medfört.

Ledaren af arbetet i fråga beräknar ock, att allenast denna dyrbarare

uppställning föranledt en utgift af 20,000 kronor. Då äfven i

öfrigt befogade anmärkningar synas kunna göras mot det sätt, hvarpå

ifrågavarande arbete planlagts och utförts, hafva revisorerna ej velat

underlåta att bringa hvad här förekommit till Riksdagens kännedom.»

Generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen hafva häröfver afgifvit

gemensamt utlåtande den 18 januari 1912 och däruti anfört följande:

»Då styrelserna i april 1907 beslöto att utgifva en gemensam postoch

telegrafortförteckning i stället för då beliöfliga nya upplagor af det

särskilda postortlexikonet, senast utgifvet år 1894, och den särskilda

telegrafortförteckningen, senast utgifven år 1890, skedde detta dels för

att genom de båda förteckningarnas hopslagning till en förteckningminska

utgifningskostnaderna, dels för att för post- och telegrafanstalterna

samt järnvägsstationerna göra de i förteckningarna meddelade

uppgifterna lättare att använda genom att sammanföra dem i ett enda

arbete, dels slutligen äfven för att, till förmån för post- och telegrafkorrespondensen,

bereda uppgifterna om post- och telegrafadresser större

spridning bland allmänheten, då, såsom man antog, särskilt de större

korrespondenterna skulle finna med sin fördel förenligt att köpa en dylik

uppslagsbok, som i sig förenade uppgifter, hvilka förut måst hämtas å

olika håll.

Dessa syften hafva ock uppnåtts. Det ligger i öppen dag, att

kostnaderna för två särskilda ortförteckningar, en för post och en för

telegraf, skulle medfört högst väsentligt större såväl redaktions- som

tryckningskostnader än hvad genom sammanslagning af de båda förteckningarna

till en nu blifvit fallet. För kommunikationsverkens lokalförvaltningar

har sammanförandet visat sig förmånligt. Och hvad slutligen

allmänheten beträffar, torde den med hänsyn till salupriset, 12

kronor, afsevärda försäljningen — intill 1911 års slut något öfver

1,000 ex. — vittna om att arbetet blifvit af den korresponderande

allmänheten uppskattadt.

Den i revisorernes berättelse förekommande, ur generalpoststyrelsens

skrifvelse till telegrafstyrelsen den 26 april 1907 hämtade kostnadsuppgiften,

17,000 kronor, var icke grundad på några beräkningar rörande

det då planerade arbetets omfattning, dåvarande tryckningskostnader

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

15

in. m.; detta belopp hade —- såsom ock framgår af det sammanhang,

hvari detsamma förekommer — blott anförts såsom utgångspunkt för

„ en beräkning, afseende att visa huru de af telegrafstyrelsen föreslagna

grunderna för fördelning mellan de båda ämbetsverken af kostnaderna

för arbetet skulle verka i tillämpningen. Någon verklig kostnadsberäkning

blef icke och kunde ej heller blifva verkställd förr än i början af år 1908,

då styrelserna hade att pröfva inkomna anbud å arbetets sättning och

tryckning m. m. Kostnaderna blefvo då för en upplaga af 9,000 exemplar

beräknade till ungefär följande belopp:

sättning...........

................................... kronor

13,830: —

tryckning...........

................................... »

7,260: —

papper ..............

................................... »

14,450: —

eller tillhopa kronor

35,540: —

Vid den sedermera i augusti 1909 verkställda afräkningen med

entreprenören befunnos emellertid — se bilaga 1 — dessa kostnader

för själfva ortförteckningen, omfattande 2,120 sidor, uppgå till 39,541.51

kronor, kostnadsökningen hade föranledts däraf, att vid anbudspröfningen

ortantalet beräknats till 100,000 med 52 orter på hvarje sida,

medan i verkligheten ortantalet uppgått till drygt 105,000 och — till

följd af omöjligheten att alltid sammantränga alla uppgifter rörande en

ort på en råd — allenast 50 orter i medeltal kunnat inrymmas på

hvarje sida, förändringar som vållat en ökning med ej mindre än 195

sidor.

Till ofvan angifna belopp.................................................. kronor 39,541: 51

böra emellertid läggas kostnaderna

för korrigering och kartongblad....................................... » 2,606: 50.

Summan................................................................................. kronor 42,148: Öl

utgör den tekniska framställningskostnaden för själfva ortförteckningen.

Redaktionskostnaderna uppgingo till 18,160.5 4 kronor. Då det

för förevarande utredning varit af vikt att undersöka, huru denna summa

uppkommit, har i den mån det varit möjligt beträffande ett arbete, där

de olika detaljerna så gripa in i hvarandra, en uppdelning af dessa

kostnader ägt rum, och framgå ur denna uppdelning (se bilaga 2) följande

belopp:

infordrande af uppgifter från post- och telegrafanstalterna

samt dessa uppgifters mekaniska ordnande

och sammanförande ..................................... kronor 5,278: 31

transport kronor 5,278: 31

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlånande Nr 18.

transport kronor

granskning af förenämnda uppgifter, utsändande af

förfrågningar samt granskning af svaren............ »

språkvetenskapliga biträden................................................ »

korrekturläsning.................................................................... »

arbetsledning (belöpande andel) ........................ »

5,278: 31

7,108: 13

1,596: —

1,178: io

3,000: —

tillhopa kronor 18,160: 5 4.

Läggas till kostnaderna för tryckning in. m............. kronor 42,148: o i

och redaktion ...................................................................... » 18,160: 5 4

öfriga utgifter, såsom för blankett-tryck, handböcker,

skrifmaterialier m. m................................ »_1,693: 7 9

erhålles totalkostnaden för själfva ortförteckningen i

obundet skick ............................................................ » 62,002: 3 4.

Till ortförteckningen hafva hittills utkommit 5 supplement, af

hvilka ett, omfattande 116 sidor, är inbundet tillsammans med själfva

ortförteckningen, ett, omfattande 77 sidor, (däraf 20 sidor post- och

telegrafunderrättelser), utgifvits såsom nr 1—2 1909 samt 3 supplement,

omfattande tillsammans 35 sidor, utgifvits såsom nr 1, 2 och 3 för år

1910. Kostnaderna för dessa 5 supplement hafva, såsom af bilaga 3

närmare framgår, utgjort 10,651: 12 kronor.

Om till ofvan uppgifna summor,

för själfva förteckningen .................................................. kronor 62,002: 3 4

och för supplementen ....................................................... » • 10,651: 12

läggas kostnaderna för bindningen af 7,000 exemplar » 4,881: 20

blir totalkostnaden för hela arbetet med tillhörande

supplement ................................................................ kronor 77,534: 66.

Såsom redan framhållits, vanns en afsevärd besparing genom åtgärden

att, i stället för utgifvande af en särskild postortförteckning och

en särskild telegrafortförteckning, utöka den förutvarande postortförteckningen

till att omfatta jämväl en telegrafortförteckning, låt vara

att för detta ändamål måste tilläggas icke allenast »de för telegrafverket

nödiga uppgifterna angående afståndet från olika orter till närmast

belägna telegrafanstalt», utan jämväl uppgift å de olika orternas telegrafadress,

enär denna ofta är en annan än postadressen, hvartill kom att

uppgiften om orternas beskaffenhet, hvilken uppgift generalpoststyrelsen

för att minska omfattningen af 1894 års postortlexikon utelämnat i detta

lexikon, på grund af vunnen erfarenhet om de olägenheter för post
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

17

tjänsten, som härigenom uppstått, af generalpoststyrelsen ansågs böra

återinföras.

Dessa tre uppgifters tilläggande till de i 1894 års postortlexikon

redan befintliga lyra uppgifterna måste gifvetvis, hvilken uppställning

som än valdes, vålla en betydande ökning af kostnaderna för redaktion,

sättning, tryckning och papper. Om därtill lägges att antalet orter

ökats från 20,000 i 1890 års telegrafortförteckning och 69,000 i 1894

års postortlexikon till öfver 105,000 i 1909 års sammanslagna förteckning,

torde kostnadsökningen vara förklarlig.

Beträffande uppställningen af det nya arbetet var det egentligen

endast två alternativ, som på allvar diskuterades, nämligen dels en uppställning,

hvilken så nära som möjligt anslöt sig till den i 1894 års

postortlexikon använda (det s. k. alternativet C, hvaraf ett exemplar

härjämte bifogas), och dels en uppställning, anordnad i kolumnform i

nära öfverensstämmelse med den i senaste telegrafortförtecknmgen använda

(det s. k. alternativet A, hvaraf ett exemplar likaledes närslutes).

Vid användande af alternativet C skulle i bokens inledning hafva angifvits,

att P betyder postanstalt, T telegrafanstalt, PT ort med både

post- och telegrafanstalt, samt siffran inom parentes ortens afstånd från

telegraf anstalten, hvaremot någon teckenförklaring icke skulle hafva

meddelats å hvarje sida.

Ehuruväl generalpoststyrelsen fann alternativet A i fråga om klarhet

och öfverskädlighet erbjuda vissa fördelar framför alternativet C,

ansåg generalpoststyrelsen likväl förnämligast af ekonomiska skäl, att

postverket skulle kunna låta sig nöjas med uppställningen C, medan

däremot telegrafstyrelsen ansåg, att alternativet A i nämnda afseenden

erbjöde sådana fördelar framför det förra, att det med hänsyn till telegraftjänsten

vore att ovillkorligen föredraga, hvarför ock telegrafstyrelsen,

för att få den nya ortförteckningen uppställd enligt alternativet A,

åtog sig att ensam gälda 75 procent af den kostnadsökning, som skulle

föranledas däraf att alternativet A antoges i stället för alternativet C.

Alternativet A blef också den uppställning, om hvilken de båda styrelserna

enades.

Att telegrafstyrelsen i fråga om arbetets uppställning så strängt

boll och fortfarande håller på kolumnuppställning, beror därpå att inom

telegrafverket ortförteckningen mest användes vid telegrams inlämnande,

hvarvid det alltså gäller att så hastigt som möjligt och med fullkomlig

säkerhet kunna finna den uppgift, som behöfves. Detta är särskildt af

vikt, då, såsom ofta händer, adressatens bostadsadress är ett namn som

är gemensamt för ett flertal orter och telegraftjänstemannen icke har

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 17 käft. (Nr 18.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

någon annan utväg att identifiera orten än att, med ledning åt de af

afsändaren lämnade uppgifterna om ortens beskaffenhet, postadress etc,,

genomsöka dessa speciella uppgifter för samtliga orter med det uppgiga

namnet. År ortförteckningen uppställd i kolumnform, låter sig

denna undersökning lätt verkställas, äfven om antalet orter med det

ifrågavarande namnet skulle uppgå till ett eller annat hundratal, såsom

understundom förekommer, hvaremot, med en uppställning som mera

närmar sig formen af eu sammanhängande text och i hvilken de olika

uppgiftslagen allt efter ordens längd och antal växla plats för hvarje

rad, detta endast med stor svårighet låter sig göra.

Till undvikande af tidsförlust och för allmänheten kanske ödesdigra

misstag måste därför telegrafanstalterna hafva tillgång till eu

ortförteckning, hvilken är anordnad med den största möjliga öfverskådlighet,

och i hvilken hvarje risk för förväxling af uppgifterna är

utesluten. Dessa fordringar anser telegrafstyrelsen icke kunna uppfyllas

med någon annan uppställning än med kolumnuppställning. Denna

uppställning, hvilken synes vara den naturliga för en uppslagsbok åt

ifrågavarande slag, har också varit använd i samtliga föregående telegrafortförteckningar,

liksom för öfrigt äfven i de föregående postortförteckningarna,

med undantag allenast för den år 1894 utgifna, i

hvilken generalpoststyrelsen af sparsamhetsskäl frångått kolumnuppställningen.

Man betrofver ju också endast kasta en blick på de här

bifogade profsidorna enligt de båda förslag som varit å^ bane, iör att

omedelbart inse, hvilketdera som ur synpunkten af tydlighet och säkerhet

vid afiäsningen är att föredraga, hvarvid man jämväl bör ihågkomma

att detta arbete har stor användning på mångfaldiga områden

inom samhället äfven utanför post- och telegraftjänsten.

Utan kolumnuppställning skulle slutligen den årliga revideringen

af de i ortförteckningen förekommande post- och telegrafuppgifterna

hafva biff vit synnerligen svår och tidskräfvande, i det att i sådant fall

det för redaktionen skulle varit nödigt att genomläsa så godt som hela

texten, då, såsom nyss nämndes, enligt uppställningen C de särskilda

uppgifternas plats växlar för hvarje rad, medan däremot med kolumnuppställning

samma slags uppgifter alltid stå midt under hvarandra och

därför lätt och säkert kunna genomgås, något som gifvetvis äfven bidrager

till större effektivitet vid revideringen.

Den genom kolumnuppställningens användande vållade verkliga

kostnadsökningen har, såsom af bil. 6 närmare framgår, utgjort för

själfva ortförteckningen 15,181 kronor 86 öre samt för det i orttörteckningen

inbundna supplementet 830 kronor 71 öre, eller tillsammans

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

19

16,012 kronor 57 öre, motsvarande för hvarje exemplar af arbetet eu

kostnadsökning af 1 krona 78 öre. Denna kostnadsökning torde af hvad

ofvan anförts vara väl motiverad.

Af bifogade redogörelse för det sätt, hvarpå redaktionsarbetet

planlagts och utförts (bilaga 7), torde framgå, att detsamma näppeligen

kunnat ordnas på annat sätt än som skett. De svårigheter, som varit,

förenade med utgifvandet af ett så vidlyftigt arbete, hafva, synes det,

på ett förtjänstfullt sätt öfvervunnits af redaktionspersonalen, och det

är att förvänta, att på grundvalen af detta arbete nästa upplaga skall

kunna framställas till betydligt billigare pris.

Härtill torde ock komma att bidraga en af styrelserna planerad

ny anordning i fråga om utgifningssättet för supplementen — en anordning,

som styrelserna emellertid, i afvaktan på Riksdagens beslut

med anledning af statsrevisorernas här förevarande anmärkning, ansett

böra tills vidare anstå. Denna anordning går ut på att ersätta de

hittillsvarande kvartalssupplementen med rekapitulerande årssupplement,

upptagande samtliga sedan arbetets utgifvande tillkomna ändringar och

tillägg, samt att år från år bevara denna sättning stående vare sig i

orginaltyper eller (sannolikare) i afgjutning, hvarigenom styrelserna, då

eu ny upplaga af post- och telegrafortförteckningen behöfver utgifvas,

skulle komma att redan hafva denna upplaga till betydande del uppsatt.

Styrelserna hysa den förhoppningen, att, då det årligen utkommande

supplementet komme att innehålla samtliga tillägg och ändringar

i förteckningen, denna alltjämt skulle bibehålla sin aktualitet och sålunda

försäljningen till allmänheten skulle kunna fortgå med samma framgång

som hittills.

Att vid jämförelse med andra likartade arbeten kostnaderna för

ortförteckningen ej varit för höga utan snarare tvärtom torde framgå

af bifogade två, af hvar på sitt område sakkunniga personer afgifna

intyg (bil. 8 och 9), af hvilka det förra afser uteslutande sättnings-,

korrigerings-, trycknings- och papperskostnader samt det senare endast

redaktionskostnaderna.

Styrelserna vilja till slut framhålla det stora värde, som ifrågavarande

ortförteckning har för den korresponderande allmänheten, icke

blott direkt såsom uppslagsbok utan framför allt indirekt genom den

säkerhet och snabbhet, som genom densamma beredes post- och telegrafkorrespondensen.

Antalet postförsändelser med otydlig, oriktig eller

ofullständig adress, som af postanstalterna med ortförteckningens hjälp

befordras till rätt adressat, kan med visshet anslås till flera 10,000-tal

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottets

yttrande.

Ang. förekomsten

af

kartellbildning

mellan

statens järnvägars

leverantörer.

om året, och vid telegrafanstalternas betjänande af allmänheten är förteckningen

till ovärderlig nytta.»

Beträffande i utlåtandet åberopade bilagor får utskottet hänvisa

till de vid revisionsberättelsen fogade tryckta förklaringarna.

Utskottet, som, med hänsyn till livad styrelserna i ofvan intagna

förklaring anfört, icke vill bestrida att skäl kunna hafva förelegat till

ordnandet af utgifningen af ifrågavarande ortsförteckning på sådant

sätt, att densamma betingat den af revisorerna påpekade, synnerligen

höga kostnaden, har emellertid velat hvad i ärendet förekommit för

Riksdagen

omförmäla.

J ärnvägsstyrelseij.

§ 5.

(Rev. ber. pag. 184—-186; uti. pag. 722—727.)

Under berättelsen angående järnvägsstyrelsen hafva revisorerna

anfört bland annat följande:

»Öfverrevisorerna för statens järnvägar hafva vid olika tillfällen

påpekat, att de vid sin granskning af statens järnvägars förvaltning

funnit talrika fall, där kartellbildning bland statens järnvägars leverantörer

uppenbarligen gjort sig gällande. För att bilda sig en uppfattning

om vidden af sådana kartellbildningar hafva revisorerna genomgått samtliga

protokoll öfver opphandlingar genom järnvägsstyrelsens förrådsbyrå

under år 1910 samt ägnat dessa upphandlingar en ingående granskning.

Revisorerna ha därvid kommit till den uppfattningen, att sådana kartellbildningar

finnas i flertalet af de branscher, inom hvilka järnvägsstyrelsen

är hänvisad att göra sina ordinära upphandlingar. Kartellbildningar

möta inom de mest olikartade områden: exempelvis vid byggandet af

järnvägsbroar, tillverkning af lokomotiv och järnvägsvagnar liksom äfven

vid leveranser af rälsspik, rälsskarfbultar, telegrafisolatorer o. s. v. De

i kartell sammanslutna leverantörerna använda olika tillvägagångssätt

vid ingifvande af anbud. Somliga sätta i sina anbud samma priser och

synas hafva i förväg sinsemellan uppdelat det parti, som skall levereras.

Såsom ett typiskt exempel bland talrika sådana af detta slag må föl
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

21

(ande anföras. Järnvägsstyrelsen inbjöd den 2 juni 1910 fyra verkstäder

till begränsad täflan om 5 stycken lokomotiv af B-typen och 10 stycken

af E-typen, samtliga med fyraxliga tendrar litt. A. Vid anbudens" öppnande

den 16 juni befanns den ena verkstaden erbjuda sig att leverera

allenast de fem B-lokomotiven till ett pris af 82,000 kronor för hvarje,

den andra enbart 2 stycken E-lokomotiv å 67,000 kronor, den tredje

blott 5 stycken E-lokomotiv å 67,000 kronor och den fjärde återstående

3 stycken E-lokomotiv å 67,000 kronor. Leveransen var sålunda på

förhand uppdelad af kartellen, och samtliga anbuden blefvo i närvaro

af järnvägsfullmäktige antagna af järnvägsstyrelsen den 18 juni 1910.

Talrika exempel af detta slag kunna anföras från 1910 års upphandlingsprotokoll.

Ett annat tillvägagångssätt, — och detta ganska vanligt — består

däri, att de i kartell sammanslutna leverantörerna ingifva anbud å flertalet

eller samtliga poster, som inom en viss bransch utbjudas. Priserna

ställas därvid oltast någorlunda lika från samtliga leverantörer, men dock

så, att olika leverantörer i vissa poster komma någon procent lägre än

de öfriga. Härigenom blir leveransen fördelad enligt kartellens önskan

och till priser, hvarom på förhand uppenbarligen aftalats mellan leverantörererna.

Belysande exempel i detta afseende lämna bland annat de

betydande leveranser af fjädrar, hvarom under revisionsåret vid olika

tillfällen kontrakterats mellan järnvägsstyrelsen och sex bruk, hvilka

inom ifrågavarande bransch tydligen bildat ring.

Ännu ett tredje tillvägagångssätt må här anföras. När eu enda

leverans utbjudes, till exempel en större brobyggnad, plägar järnvägsstyrelsen

till begränsad täflan inbjuda ett antal mekaniska verkstäder,

som utföra arbeten a! ifrågavarande slag. Verkstäderna bruka därvid i

allmänhet afkunna anbud, som sluta å olika belopp, och järnvägsstyrelsen

antager det lägsta. Granskar man emellertid de talrika, under året ingifna

anbuden å olika brobyggnader, finner man af fördelningen mellan

olika verkstäder, att öfverenskommelse måste i hvarje särskildt fall hafva

förefunnits mellan dessa om hvilken som skall afgifva lägsta anbudet

äfvensom sannolikt detsammas belopp. Uet finnes sålunda all anledningantaga,

att de talrika och i många fall dyrbara broarna å Inlandsbanan,

jämte flera andra statens på senare tid utförda järnvägsbyggnader,

utförts till priser, som bestämts af en mellan de täflande verkstäderna

bildad kartell.

Upphandlingarna för statens järnvägars räkning representera årligen

mycket betydande värden. Enligt järnvägsstyrelsens berättelse för år

1910 uppgingo sålunda de väsentligaste leveranserna till statens järn
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

vägar under samma år till eu summa af 27,096,340 kronor, hvaraf

14,948,490 kronor för varor af inhemsk tillverkning. De viktigaste

utländska upphandlingsartiklarna voro stenkol och räls. Det är uppenbart,

att under sådana förhållanden frågan om kartellbildning bland

leverantörerna kan få en vidtgående ekonomisk betydelse. Stor vikt

ligger uppå att järnvägsstyrelsen är i stånd att vid hvarje tillfälle kunna

kontrollera, att de priser, som af'' kartellerna erbjudas, äro skäliga och

icke innebära eu genom konstlad prisbildning åstadkommen uppskörtning

af staten. Enligt hvad statens järnvägars öfverrevisorer i sin senast

afgifna berättelse meddela, hafva dessa underkastat en del fall, där

kartellbildning bland leverantörerna gjort sig gällande, särskild granskning

samt inhämtat upplysningar angående det förfaringssätt järnvägsstyrelsen

tillämpat för att blifva i tillfälle att bedöma, huruvida de af

anbudsgifvarne fordrade prisen kunnat anses skäliga. Öfverrevisorerna

säga sig därvid ha kommit till uppfattningen, att järnvägsstyrelsen i

de flesta fall på ett tillfredsställande sätt lyckats kontrollera prisen.

Under framhållande af den stora betydelse för statens järnvägars

ekonomi, som ligger i att järnvägsstyrelsen — särskilt genom att noggrant

följa priserna å den utländska marknaden — oaflåtligen sträfva!''

efter att för staten uppnå i förhållande till världsmarknaden rätta priser,

vilja revisorerna, utan att närmare ingå på enstaka tall, som kunnat

synas anmärkningsvärda, å denna viktiga angelägenhet fästa Riksdagens

uppmärksamhet.»

Järnvägsstyrelsen har i anledning af revisorernas sålunda gjorda

uttalande uti ett den 18 januari 1912 afgifvet utlåtande anfört följande:

»Under § 4 hafva revisorerna påvisat, att kartellbildningar uppenbarligen

förefinnas i flertalet af de branscher, inom hvilka järnvägsstyrelsen

är hänvisad att göra sina ordinära upphandlingar; och hafva

revisorerna under framhållande af några speciella fall al sammanslutna

leverantörers olika sätt att afgifva anbud, fäst Riksdagens uppmärksamhet

å den stora betydelse för statens järnvägars ekonomi, som ligger

i att järnvägsstyrelsen — särskilt genom att noggrant följa priserna

å den utländska marknaden — oaflåtligen sträfvar efter att lör staten

uppnå i förhållande till världsmarknadens rätta priser.

Såsom statsrevisorerna framhållit hafva äfven öfverrevisorerna vid

statens järnvägar ägnat uppmärksamhet åt det anmärkta förhållandet;

och hafva öfverrevisorerna, på sätt framgår af deras berättelse för år

1910, efter verkställda utredningar ansett, att styrelsen i de flesta fall

på ett tillfredsställande sätt lyckats kontrollera de af anbudsgifvare

fordrade priserna.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

23

Kör egen del anser styrelsen sig böra erinra om den synnerligen

grannlaga ställning, styrelsen intar i upphandlingsärenden, då varan

eller arbetet kan utföras inom landet. A ena sidan gäller det att tillvarataga

statens järnvägars ekonomiska intressen samt å den andra att

taga tillbörlig hänsyn till att svensk industri så långt som möjligt gynnas.

Med beaktande af dessa intressen öfverväger styrelsen alltid vid pröfning

af anbud, huruvida de fordrade prisen äro skäliga med hänsyn till konjunkturernas

läge och varans kvalitet, hvarvid styrelsen genom egna

beräkningar eller genom inhämtande af upplysningar söker bilda sig ett

omdöme om de skäliga prisen för viss vara eller visst arbete. Vid de

upphandlingar då kartellbildning mellan anbudsgilvarna är uppenbar

eller i mer eller mindre maskerad form ansetts föreligga är styrelsen

gifvetvis i hvarje tall pliktig att på angifvet sätt skaffa sig tillförlitlig

utredning för den föreliggande frågans bedömande; och har styrelsen

ock så förfarit.

De viktigaste till styrelsens upphandlingar hörande effekter, hvilkas

tillverkning och leverans vid olika tillfällen utgjort föremål för kartellbildning,

äro lokomotiv och järnvägsvagnar. Upphandlingen häraf uppgår

till betydande belopp per år. Styrelsen har också ägnat särskild

uppmärksamhet åt att ej för höga pris må behöfva betalas för dessa

tillverkningar. Beräkningar af tillverkningskostnaden för de typer, som

kommit i fråga, hafva utförts med hänsyn tagen till de vid upphandlingstillfället

rådande materialprisen, hvarjemte jämförelser hafva anställts

med från danska och preussiska statsbanorna erhållna uppgifter å de

pris, sagda banor betala för jämförbara typer. Vid jämförelse med pris

från utländska tillverkare maste förutom till tull och frakt hänsyn tag''as

äfven till den ökade kostnad, som skulle uppstå för statens järnvägar

i och för kontrollerandet af tillverkning hos utländsk tillverkare, i "det

att styrelsen helt säkert skulle blifva nödsakad att låta ingenjörer vistas

längre tider vid de utländska fabrikerna. Svårighet skulle äfven uppstå

för styrelsen att i utlandet få materielen utförd efter styrelsens ritningar,

bestämmelser och profningsfordringar, så att den komme att till fullo

öfverensstämma med den vid inhemska verkstäder tillverkade.

Då inlämnade anbud enligt styrelsens uppfattning varit för höga,

hafva desamma förkastats och fabrikanterna hafva anmodats inkomma

med nya anbud eller ock har styrelsen erbjudit anbudsgifvarna tillverkning

af den vid tillfället ifrågakommande materielen till pris, som styrelsen

enligt beräkningar på förutnämndt sätt ansett vara skäliga.

f de fall af kartellbildning, som förekomma inom järnindustrien,

bär styrelsen möjlighet att kontrollera prisen med hänsyn till vid olika

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

tillfällen rådande materialpriser. Då i anbud från sammanslutna anbudso-ifvare

förelegat prisförhöjning, som synts styrelsen omotiverad, har

styrelsen anmodat anbudsgifvarne förklara anledningen till förhöjningen;

och först sedan de afgifna förklaringarna befunnits kunna godkännas,

hafva anbuden antagits.

Vid styrelsens upphandlingar under 1910, hvilka särskildt varit

föremål för revisorernas granskning, har, att döma af de inkomna anbuden,

enligt styrelsens uppfattning förekommit kartellbildning bland

leverantörerna af följande 8 artiklar, hvilkas respektive upphandlingsvärde

uppgått till vidstående belopp, nämligen:

lokomotiv .................. till värde af 1,100,000 kronor,

rälsspik......................

fjädrar ...................

rälsskarfbultar .........

värm el edningsgum
mirör.

...................

vågar...........................

stearinljus .................

telegrahsolatorer af

porslin..................

11

11

235,000

11

11

11

150,000

11

11

60,000

11

11

11

37,000

11

11

11

36,000

11

11

11

23,000

11

11

11

3,900

11

1,644,900 kronor.

Styrelsen har, äfvenledes att döma af de inkomna anbuden, trott

sig finna att kartellbildning ägt rum jämväl bland en del af anbudsgifvarne

å fotogen, rofolja och såpa, däraf upphandlingen under år

1910 belöpt sig till respektive 170,000, 60,000 och 20,000 kronor.

T fråga om nu senast nämnda varuslag har kartellbildningen emellertid

icke varit så fullständig, att konkurrens från utomstående icke förekommit.

Värdet af styrelsens samtliga upphandlingar uppgick under samma

år till 24,218,390 kronor, hvaraf 12,043,000 kronor för varor af inhemsk

tillverkning.

Den sammanslutning, som under en följd af år förefunnits mellan

tillverkarne af järnvägsvagnar, synes icke hafva ägt bestånd under år

1910, tv vid de under sagda år företagna upphandlingarna åt vagnar

uppträdde samtliga fabrikanter, utom tre, hvilka i en del fall afgifvit

gemensamt anbud, fullt själfständigt.

Hvad de af revisorerna framhållna fallen beträffar, får styrelsen

anföra följande.

I fråga om lokomotiv har vid några tillfällen öfverenskommelse

mellan anbudsgifvarne tydligen förelegat, under det att vid öfriga till
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

25

fållen fri konkurrens kan antagas hafva ägt rum. De af revisorerna

omnämnda anbuden, som öppnades den 16 juni 1910, voro tydligen

tillkomna efter öfverenskommelse mellan fabrikanterna. Prisen, ''82,000

kronor per stycke för lokomotiv litt. B. och 67,000 kronor per stycke

för lokomotiv litt. E., voro dock desamma, som styrelsen vid eu upphandling

af samma lokomotiv-typer i mars 1909 erbjöd anbudsgifvarne

såsom skäliga, sedan de i tillverkarnes anbud, tydligen efter gjord öfverenskommelse,

fordrade högre priserna respektive 84,800 kronor och 69,900

kronor blifvit förkastade. De då af styrelsen erbjudna prisen voro baserade

på inom styrelsen verkställda beräkningar och jämförelser med de pris,

som danska och preussiska statsbanorna betala för liknande lokomotiv.

Då någon nedgång i konjunkturerna ej ägt rum sedan våren 1909,

ansåg sig styrelsen vid pröfningen den 18 juni 1910 hafva fullgoda

skäl att antaga de förutnämnda, den 16 juni öppnade anbuden.

Angående den mellan tillverkarne af fjädrar påtagligen rådande

kartellen får styrelsen anföra följande. Efter det dessa fabrikanter intill

år 1904 fört en skarp konkurrens sinsemellan bildade de under nämnda

år en sammanslutning, som hade till följd anbudspris mer än dubbelt

så höga som de tidigare gällande. Då järnvägsstyrelsen på grund häraf

infordrade och antog ett anbud från utländsk tillverkare väsentligt billigare

än de svenska fabrikanternas, anförde dessa senare med anledning

häraf besvär hos Eders Kungl. Maj:t under påstående att järnvägsstyrelsen

obefogadt gynnade utländskt fabrikat. Emellertid funno de

svenska fabrikanterna det med sin fördel förenligt att det påföljande

året efter anfordran inkomma med anbud, som visserligen voro högre

än de till den utländska firman året förut betalda men dock höllo sig

inom sådana gränser, att järnvägsstyrelsen fann sig kunna antaga desamma.

Då dessa priser sedan dess undergått endast oväsentlig förändring

och under de senaste åren blifvit oförändrade, bär järnvägsstyrelsen

ansett sig med fog kunna antaga de inhemska tillverkarnes anbud.

Upphandlingen af järnöfverbyggnader till broar är äfven med

hänsyn till värdet, som för år 1910 uppgått till 860,000 kronor, af

stor betydelse. Huruvida med afseende å dessa leveransföremål föreligger

kartellbildning mellan tillverkarne, har icke kunnat med bestämdhet

påvisas. Genom att gifva äfven mindre mekaniska verkstäder tillfälle

att deltaga i täflingen om tillverkningen af brobyggnader af ej allt för

stor omfattning, har styrelsen sökt motarbeta den benägenhet för kartellbildning,

som tilläfventyrs kan förefinna^ hos d''e större tillverkarne.

Beträffande de 22 järnvägsbroar och viadukter, som upphandlats under

år 1910, tror sig styrelsen kunna påstå, att åtminstone 12, hvilkas uppBihang

till Riksdagens protokoll 1912. 6 saml. 17 höft. (Nr 18.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

Ang. lånefonden

för

torf industriens

under

stödjande.

26 Statsutskottets utlåtande Nr 18.

handlings värde uppgått till omkring 120,000 kronor, varit föremål för

fullt fri konkurrens mellan arbetsgifvarne.

Hvad nu senast nämnda upphandlingar angår är styrelsen särskild!

i tillfälle att konstatera, huruvida de erbjudna prisen äro skäliga eller

ej. Det är nämligen jämförelsevis lätt att före anbudens inlämnande

inom styrelsen verkställa säkra prisberäkningar med ledning af rådande

materialpriser och kännedom om tillverknings- och uppsättningskostnaderna.

De under 1910 antagna i respektive fall lägsta anbuden hafva

icke vid något tillfälle öfverstigit de af styrelsen beräknade prisen. I

ett fall nämligen beträffande öfverbyggnaden till bro öfver Angermanälfven

vid Forsmo understeg det lägsta anbudet det beräknade priset

med ett högst betydligt belopp, hvilket tydligen visar, att konkurrensen

Då järnvägsstyrelsen sålunda vid de upphandlingar, rörande hvilka

kartellbildning uppenbarligen föreligger eller är att förmoda, lägger sig

särskildt vinn om att genom beräkningar och jämförelser kontrollera de

erbjudna priserna, anser styrelsen sig hafva grundad anledning antaga,

att'' statens järnvägar icke till följd af kartellbildning bland leverantörerna

måst betala oskäliga priser.»

Utskottet, som funnit den af järnvägsstyrelsen afgifna förklaringen

fullt tillfredsställande, har med hänsyn till den föreliggande frågans

störa allmänna intresse velat hvad i ärendet förekommit för Riksdagen

omförmäla.

Statskontoret.

§ 6.

(Rev. ber. pag. 246 och 247; uti. pag. 730—735.)

Revisorerna hafva vidare under berättelsen angående statskontoret

erinrat och anfört, bland annat, följande: _ 0 n-,

»Med anledning af i ämnet väckta motioner beslöt 1J0~ års Kiksdao-

att, till bildande af en lånefond för torfindustriens understödjande,

särskild! tillverkningen af bränntorf och torfkol samt framställande åt

torfströ, att förvaltas och användas i öfverensstämmelse med visso af

Riksdagen närmare angifha grunder, bemyndiga riksgäldskontor! att

för ändamålet i mån af behof tillhandahålla statskontoret ett belopp af

1,500,000 kronor samt medgaf, att de kapitala! betalningar, som på visst

angifvet sätt skulle å de från fonden utgående lånen verkställas, fånge

intill utgången af år 1908 tilläggas fonden.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

27

Med bifall till af Kungl. Maj:t väckt proposition i ämnet beslöt

Riksdagen år 1907 att dels bemyndiga riksgäldskontoret att för höjning

åt ofvan omförmälda fond för torfindustriens befrämjande i män

åt behof tillhandahålla statskontoret utöfver de af Riksdagen redan anvisade

medel en summa af högst 2,000,000 kronor, häraf under år 1907

högst 750,000 kronor, dels ock medgifva, att de kapitalafbetalningar,

Indika enligt gällande bestämmelser skulle verkställas å lån, som erhållits

från fonden, finge, oafsedt om de afsåge lån, som beviljats af

nu ifrågavarande medel, eller lån, som utgått af fondens öfriga tillgångar,

intill utgången af år 1913 tilläggas fonden.

Ofvan omförmälda, af Riksdagen särskilt angifna grunder, i

ötverensstämmelse med hvilka den sålunda bildade lånefonden skall förvaltas

och användas, innefatta, bland annat,

att lånen må kunna enligt Kungl. Maj:ts bestämmande beviljas

till belopp, motsvarande högst två tredjedelar af den å fullbordad anläggning

nedlagda kostnaden eller af beräknad anläggningskostnad för

nytt företag;

att ränta å lånen skall erläggas med 4 procent;

att under de tre första åren efter låns utlämnande kapitalafbetalning

icke äger rum men att under de därpå följande åren så stor amortering

skall, ske, att lånet varder till fullo inbetaldt senast inom utgången

af tio år från det amorteringen skolat taga sin början.

Revisorerna halva vid granskning af ifrågavarande lånefond funnit

att från densamma intill den 30 oktober innevarande år utlämnats 96 lån,

af hvilka under årens lopp 6 tillfullo återbetalats, hvadan vid sagda

tid 90 lån voro utestående med ett sammanlagdt belopp af 3,163,919

kronor 48 öre. Beträffande två af de utlämnade lånen hafva låntagarna

helt och hållet brustit i återbetalningsskyldighet, hvarigenom statsverket

otvifvelaktigt kommer att tillskyndas icke obetydliga förluster. Med afseende

å vissa andra af ifrågavarande lån torde dylika förluster jämväl

vara att befara dels i följd af de i ekonomiskt hänseende mindre gynnsamma

konjunkturer, som under senare åren varit rådande, dels ock på

grund al den stora mängd företag, som uppstått inom torfindustrien

med dåra! föranledd öfverproduktion.

Revisorerna anse sig i detta sammanhang jämväl böra framhålla,

att, såvidt de i ämnet tillgängliga handlingarna utvisa, tillverkningen

al torlströ synes alltmer blifva det hufvudsakliga om icke enda föremålet

för verksamheten inom flertalet industriella företag af detta slag;

och dock torde val Riksdagen vid ifrågavarande medels beviljande i

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

framstå rummet hafva afsett att befordra framställandet åt ett torfbränsle,

som kunde ersätta eller minska den stora importen af stenkol.

Enär under nästa riksdag eller senast år 1913 fråga lärer uppstå

huruvida Riksdagens år 1907 i detta ämne fattade beslut skall oförändradt

vidhållas och fonden alltså från utgången af år 1913 i man åt

stadgade inbetalningar af därifrån utlämnade lån indragas eller på annat

sätt i denna fråga förfaras, hafva revisorerna velat bringa omförmälda

förhållanden till Riksdagens kännedom.»

Statskontoret har till belysning af de af revisorerna gjorda uttalanden

beträffande vissa låntagares oförmåga att kunna fullgöra stadgade

rånte- och kapitalinbetalningar å lån från ifrågavarande fond lämnat

följande den 29 december 1911 dagtecknade uppgift:

»Å nedan angifna lån från lånefonden för torfindustriens understödjande

äro denna dag oguldna följande till betalning förfallna belopp.

Lånets nr.

Lånets ursprungliga

belopp och året, då

det utlämnades.

Belopp. | År.

Oguldet

amorterings-

belopp.

Oguldet rånte- belopp.

Anteckningar.

14

150,000

1906

7,917

50

straffränta

1

20

60,000

—

6,000

2,160 —

-j- straffränta

24

38,000

—

»

3,800

1,368 —

-j- straffränta

i

1

27

28,000

-

»

2,800

—

1,008|- -j- straffränta

33

56,000

—

1907

5,600

—

2,215 52

4- straffränta

40

12,000

—

»

1,180

—

straffränta

( 418

i

35

60

28,000

—*

1908

—

—

1 1,120

—

74

47.000

»

—

—

1,869

35

Kapital kr. 15,134: 73 jämte för

närvarande ungefär ett års

ränta torde blifva fondens för- lust å detta lån.

4

15,600

1904

—

34

60,000

i

1907

_

Å kapitalet hafva kr. 10,000

inbetalts af borgesman.

För tillvaratagande såvidt möj- ligt af fondens rätt i öfrigt

har intecknade torffastigketen

blifvit för dess räkning in- ropad å exekutiv auktion.»

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

29

Kommerskollegium och landtbruksstyrelsen, som jämväl hörts uti

ärendet, hafva i gemensamt utlåtande den 15 januari 1912 anfört följande:

»Åt det irån fonden för torfindustriens befrämjande, som enligt

Riksdagens beslut borde afse att understödja särskildt tillverkningen af

bränntorf och torfkol samt framställande af torfströ, utlämnade sammanlagda

lånebeloppet har omkring en fjärdedel tagits i anspråk för bränntorf-

och torfkolindustrien, under det att den öfriga delen anvisats till

anläggningar för torfströtillverkning. Anledningen härtill har varit, att

man ej ännu lyckats framställa eu bränntorfsprodukt, som kan bära

fraktkostnaden, då det gällt dess användning på längre afstånd från

tillverkningsorten, under det att konjunkturerna för torfströindustrien

varit synnerligen goda under de första 6 åren efter lånefondens bildande.

Efter år 1908 inträdde ett prisfall på torfströ beroende på öfverproduktion

i förening med rikare halmtillgång för ströändamål.

Ämbetsverken, som dittills ansett sig sakna anledning att hos

Eders Kungl. Maj:t afstyrka låns beviljande för någon anläggning af

ifrågavarande slag, blott ansökningen uppfyllde de i nådiga kungörelsen

den 21. november 1902, angående villkoren för lån från fonden, stadgade

villkor, hafva sedermera på grund af ofvanberörda tryckta konjunkturer

ansett angeläget vara att icke genom tillstyrkande af lån till

andra torfindustriella företag än sådana, som äfven under dessa konjunkturer

kunde finna afsättning för sina produkter till skäligt pris,

bidraga att framkalla eller understödja företag, som icke kunnat bära

sig, och pa sådant sätt öka svårigheterna för denna industri.

På grund häraf hafva ämbetsverken under de senaste åren ej hos

Eders Kungl. Maj:t tillstyrkt låns beviljande för andra torfindustriella

företag iin dels bränntorf- och torf kol fabriker, hvilka varit så belägna,

att afsättningen hufvudsakligen kunnat äga rum inom orten, och som

således vant oberoende af fraktkostnader, och dels sådana torf strö fabriker,

som varit belägna i orter, där behof af torfströfabrikation förefunnes,

och som vore rentabla äfven med nuvarande låga pris.

Efter dessa grunder hafva äfven lånen af Eders Kungl. Maj:t beviljats.

Under år 1911 hafva 84 af de torfindustriella anläggningar, som

åtnjutit statslån, besiktigats af statens torftjänstemän, och anse sig

ämbetsverken böra meddela följande uppgifter ur de af besiktningsmännen

afgifna berättelserna:

Tillverkning smängd år 1910.

Vid 18 fabriker 17,919 ton bränntorf

» 70 » 1,193,421 balar torfströ + 6,400 m8 strötorf.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

Beräknad tillverkningsmängd år 1911.

Vid 17 fabriker 22,316 ton bränntorf

»71 » 1,657,300 balar torfströ.

Totala tillverkningskostnaden för 1910 års torf produkt.

B

rinntorf

T

o r f s t r ö

i

antal ton

totala priset

■

medel- pris pr

ton

antal balar

totala priset

medel- pris pr

bal

Vid

13 fabriker

12,967

117,376: 06

9.05

—

—

77

65 „

—

—

1,178,065

1,066,021: 8,4

0.90

Genomsnittliga försäljningspriset för 1910 års

torfprodukt.

B

r ä n n t o r f

T

o r f s t r ö

antal ton

totala priset

medel- pris pr

ton

antal balar

totala priset

medel- pris pr

bal

Vid

12 fabriker

9,307

88,475: so

9.51

—

—

—

77

65 „

—

—

—

1,184,565

1,140,522: 28

0.9 6

Då enligt ämbetsverkens åsikt statsmedel fortfarande böra finnas

tillgängliga för understödjande af torfindustrien medelst lån, men omständigheterna

för närvarande icke påkalla någon framställning från

ämbetsverkens sida rörande vare sig lånemedlens belopp eller sättet för

deras användning, få ämbetsverken, hvilka skola, när anledning därtill

förekommer, vidtaga på dem ankommande åtgärder i ofvan sagda, hänseenden

och för öfrigt förutsätta att tillfälle beredes dem att, innan

definitiva åtgärder varda vidtagna till följd af andra framställningar i

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

31

ämnet, däröfver afgifva utlåtande, i underdånighet meddela, att ämbetsverken

finna hvad i ärendet förekommit för närvarande icke till vidare

yttrande från deras sida föranleda.»

Då, på sätt revisorerna erinrat, frågan om torfindustriens understödjande

inom kort torde komma att ånyo underställas Riksdagens

pröfning, har utskottet ansett sig böra hvad nu i ärendet förekommit

för Riksdagen

omförmäla.

Alnarps landtbruksinstitut.

(Rev. ber. pag. 473; uti. pag. 752).

Vid granskningen af revisionsårets räkenskaper för Alnarps landtbruksinstitut

och egendom hafva revisorna, enligt hvad vidare i revisionsberättelsen

meddelas, funnit, att under året i allmänhet större kassabehållningar

innelegat hos kassaförvaltaren än som, såvidt af räkenskaperna

kunnat slutas, varit med nödvändighet erforderliga, hvarför revisorerna

ansett sig icke böra underlåta att å förhållandet fästa uppmärksamheten.

Beträffande det sålunda anmärkta förhållandet har styrelsen för

institutet i den 16 januari 1912 afgifvet utlåtande meddelat, att detsamma

endast berott därpå, att uppbärande af medel till löner och

kosthåll skedde den sista i hvarje månad och utbetalandet däraf den

första i nästföljande månad, hvarvid en insättning af medlen i bank

den ena dagen och uttagning den nästa ansetts vara obehöflig. Resultatet

blef emellertid, att en jämförelsevis stor kassabehållning kvarlåge

öfver sista dagen hvarje månad. Härtill hade därjämte stundom äfven

bidragit, att efterkrafsfraktkvitton för mejeriprodukter på samma sätt

innelåge och beräknades i kassan.

Då revisorernas anmärkning, enligt hvad utskottet inhämtat, afsett

icke de vid månadsskiftena hos kassaförvaltaren inneliggande kassabehållningarne

utan den omständigheten, att jämväl under löpande månad

Utskottetn

yttrande.

Ang. onödigt

stora kassa,

behållningar

vid institutet

Utskottets

yttrande.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

Att-g. flotilingsafgijlers

erläggande

och

redovisning.

vid upprepade tillfällen större sådan behållning än hvad som synts vara

behöflig^, hos bemälde tjänsteman innelegat samt styrelsens i ärendet

afgift)a förklaring endast berör förstnämnda förhållande, har utskottet,

under uttalande åt sin förväntan att det anmärkta förfaringssättet icke

må för framtiden upprepas, velat hvad i ärendet förekommit för

Riksdagen

omförmäla.

Domänstyrelsen.

§ 8.

(Rev. ber. pag. 495—501; uti. pag. 753 767).

Under berättelsen ang. domänstyrelsen hafva revisorerna anfört

följande: „ . . „ ^ „

»Redan för lång tid tillbaka fästes uppmärksamheten a beliolvet åt

åtgärder från kronans sida för reglering af flottleder i vattendragen

inom Norrbottens län. Sedan på grund af kungl. bref den 7 februari

1873 undersökning af vattendragen blifvit verkställd och förslag till

deras flottbargörande upprättats, utbjöds till försäljning afverkningsrätt

å vissa kronoparker med skyldighet för virkesköpare att på egen bekostnad

ombesörja de för vattendrags reglering erforderliga arbeten.

Snart visade det sig dock, att det i längden skulle för staten blifva

fördelaktigare, om dylika anläggningar blefve utförda på dess bekostnad,

och med afseende härå uppfördes å 1885 års reservationsanslag till

kronoskogarnas förvaltning ett anslag å 23,000 kronor till inrättande

af flottleder i Norrbottens län. Då emellertid kostnaderna uppgingo

till betydande belopp och härför erforderliga medel egentligen vore att

betrakta som förlagskapital, hvilket jämte sex procent ränta genom inflytande

amorteringsafgälder å flottgodset efter hand komme att återgäldas

och därföre ej borde sammanblandas med reservationsanslaget till

kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,

anvisade Riksdagen på förslag af Kungl. Maj:t för hvardera afåren

1891 och 1892 ett extra anslag af 100,000 kronor för bestridande af kostnaderna

för reglering af flottleder i Norrbottens län, hval jämte Riks

dagen medgaf, att de afgifter, som lädes å flottningen, finge för enahanda

ändamål disponeras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr. 18.

m

Till reglering af fiottleder har .Riksdagen sedermera- anvisat åren

1896 och 1897 50,000 kronor och för hvart af åren 1898—1907 100,000

kronor samt därvid och alltjämt sedermera förordnat, att inflytande

flottningsafgifter må användas för samma ändamål.

I afseende å medlens tillgodogörande har Riksdagen beslutit anslagets

utsträckande ar 1898 till flottleder inom Kopparbergs län, år 1902

till flottleder inom Västerbottens län, år 1904 till flottleder inom öfriga

norrländska län samt Örebro och Västmanlands län, hvarefter Riksdagen

slutligen år 1908 beslöt att hvad som funnes disponibelt å ifrågavarande

anslagsmedel skulle få användas till enahanda ändamål utan begränsning

till vissa län, och har Riksdagen sedermera alltjämt fattat enahanda

beslut i fråga om medlens användande.

Enligt hvad revisorerna inhämtat funnos å anslaget disponibla

vid 1907 års utgång ............... kronor 626,733: 63,

Af förestående tabell inhämtas att statsverket under år 1910 från

pegleiade flottleder haft en inkomst af 68,935 kronor 72 öre samt att

för reglering af fiottleder samma år utbetalts 209,513 kronor 26 öre.

Såsom af hvad ofvan anförts framgår, hafva högst betydande

belopp anvisats till reglering af fiottleder dels såsom bestämda anslag

och. dels genom rätt till disposition, för ändamålet af de afgifter, som

lagts å flottningen. De öfver dessa medel upplagda räkenskaper hafva

revisorerna icke funnit vara så förda, att man af dem kunnat vinna

önskvärd öfverblick öfver de inflytande medlen och deras användning.

Särskild t hafva revisorerna funnit anmärkningsvärd^ att af räkenskaperna

icke kunnat utrönas, huru stor del af de för ifrågavarande ändamål

disponibla tillgångar utgöres af anslagsmedel och till huru stor del

amorteringsafgifter ingå däri, än mindre i hvad män sådana utgifter

belöpa på de olika flottningslederna och deras särskilda distrikt.

I detta sammanhang hafva revisorerna velat meddela, att, enligt

hvad revisorerna inhämtat, domänstyrelsen i vissa fall funnit skäligt

besluta, att amorteringsafgift icke skall påläggas virke, som, härrörande

från kronans skogar, framflottas i på kronans bekostnad upprensad och

byggd flottled, som icke varit att hänföra till vattendrag, som förklarats

för allmän flottled. Då emellertid ett sådant beslut, om än af särskilda

förhållanden föranledt och med kronans fördel förenligt, icke synes stå

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 sand. 17 höft, (Nr 18.) '' 5

)) 1908 » »

)) 1909 » )>

» 1910 » »

)> 741,095: 9 8,

» 702,105: 33,

»• 561,527: 7 9.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Statsutskottets utlåta,nde Nr 18.

i öfverensstämmelse med Riksdagens vid ofvannämnda medels anvisande

uttalade förutsättning i fråga om amortering af kostnaden för flottleders

reglering, hafva revisorerna velat därå fasta uppmärksamheten.

I § 10 af gällande flottningsstadga den 30 december 1880 töreskrifves,

att de, som låta flottgods löst framflyta i allmän flottled, skola

vara pliktiga att i gemensam flottning deltaga och skola för sådant

ändamål utgöra en förening, där deltagarnas inbördes förhållande bestämmes

genom reglemente, som Konungens befallningshafvande fastställer.

Föreskrifter äro vidare lämnade såväl rörande styrelsens åliggande

att fördela kostnaderna för flottningen, Indika, om flottleden är indelad

i distrikt, skola fördelas distriktvis, som ock beträffande påföljd för försummelse

att fullgöra inbetalning af flottningsumgälder m. m.

I fråga om redovisningen och förvaltningen af inflytande afgifter

för flottning i flottled inom Norrbottens län finnas särskilda föreskrifter

meddelade i kungl. brefvet den 27 november 1896, enligt hvilket förordnats,

att i reglementet för flottled i detta län skall intagas bestämmelse

därom, att fiottningsföreningsstyrelse skall vara skyldig att å viss

tid till Konungens befallningshafvande i länet inleverera för flottledens

amortering bestämda afgälder och för kontrollen häröfver samtidigt insända

en på noggrant förda räkenskaper grundad uppgift å den virkesmängd,

som för hvarje virkesägares räkning blifvit under året flottad,

samt å de härå belöpande amorteringsafgälder, äfvensom att vid anfordran

hålla flottningsräkenskapen tillgänglig för vederbörande skogstjänstemän,

hvilka genom Konungens befallningshafvandes försorg böra

erhålla del af förenämnda uppgift för granskning.

Under förutsättning att flottningsföreningar funnes bildade vid

samtliga de vattendrag, hvilka flottbargjorts genom anslag af statsmedel

och blifvit förklarade för allmänna flottleder, borde dessa bestämmelser,

hvilka emellertid gälla endast för Norrbottens län, vara fullt tillfredsställande.

Men i åtskilliga fall hafva, såvidt revisorerna kunnat inhämta,

flottningsföreningar för dylika vattendrag icke blifvit bildade, änskönt

flottning i desamma under flera år bedrifvits. I sådant fall hafva utgifter

af enskilde virkesägare insatts å vederbörande länsstyrelses räkning

hos riksbankens afdelningskontor. Men huruvida tillbörlig kontroll därvid

kunnat hållas öfver det inbetalda beloppets riktighet, torde vara svårt

att afgöra, i synnerhet som fall förekommit, då i levereringsreversalet

upptagits allenast den insatta afgiftens belopp utan angifvande af mycken
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

35

heten flottadt timmer, än mindre af antal flottade enheter efter antagen

beräkningsgrund.

Visserligen innehåller revirförvaltarnas skogsmedelsförteekningar

för revisionsåret uppgifter öfver de å flottande belöpande flottningsafgälder,

men dessa uppgifter hafva icke kunnat jämföras med inbetalda

och i räkenskaperna redovisade belopp, då det visat sig, att inbetalningar

för flottning under år 1909 först under följande år ägt rum och att

afgift till flottning år 1910 icke influtit under året, ehuru betalningen

skolat erläggas det år, då flottningen verkställts.

Att bestämmelserna i flottningsstadgan och ofvanberöda kungl.

bref icke efterlefvats, har visat sig däraf, att afgifterna stundom erlagts

af den flottande själf, under det att vissa afgifter, sannolikt afseende

annat flottgods än virke, afverkadt från statens skogar, inlevererats af

flottningsförenings syssloman.

Till belysande af huru förhållandena i förevarande hänseende

kunna gestalta sig få revisorerna i afskrift bifoga dels Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes i Norrbottens län skrifvelse den 26 september innevarande

år till domänstyrelsen jämte därvid fogadt, inför länsstyrelsen

den 24 i samma månad fördt protokoll, och dels domänstyrelsens skrifvelse

till Kungl. Maj:ts befallningshafvande den 29 i nämnda månad, samtliga

handlingar afseende flottning i Parkajoki vattendrag.

Genom uppställande af betryggande villkor vid försäljning af virke

från statens skogar skulle möjligen kunna åstadkommas, att amorteringsafgifter

för flottning af sådant virke varda behörigen erlagda, men däremot

torde det kunna dragas i tvifvelsmål, huruvida säkerhet förefinnes

för att amorteringsafgifter för virke från enskilda skogar, hvilket flottats

i allmänna flottleder, verkligen komme statsverket till godo.

Det är af stor vikt icke allenast, att staten erhåller ersättning för

den kostnad, som nedlagts å reglering af flottleder, utan än mer att dylika

kostnader varda i vederbörlig ordning amorterade, hvarigenom ökad möjlighet

kan beredas att i de aflägsna trakter, hvarom nu särskild! är fråga,

ur skogarna uttaga mindre virke till åstadkommande af en af de viktigaste

förutsättningarna för en god skogsvård. Med afseende härå

hafva revisorerna icke velat underlåta att fästa uppmärksamheten på

det enligt deras förmenande otillfredsställande sätt, på hvilket det nu

synes vara sörjdt för tillvaratagande af omförmälda viktiga statsintressen.

Slutligen hafva revisorerna velat framhålla, att en närmare undersökning

synes böra åvägabringas för utrönande huru ofvan angifna förhållanden

lämpligast må kunna ordnas för att bringas i öfverensstämmelse

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande År 18.

med de för utsättningar, på indika bedrifvandet af flottning i allmän

flottled enligt gällande flottningsstadga är byggd t. »

Beträffande de af revisorerna åberopade handlingarne angående flottning

i Parkajoki vattendrag får utskottet hänvisa till revisionsberättelsen.

Domänstyrelsen har den 18 januari 1912 i ärendet afgifvit utlåtande

och därvid anfört följande:

»I underdånig skrifvelse den 16 december 1889 anmälde domänstyrelsen

att styrelsen på förekommen anledning föranstaltat att syn

jämlikt gällande flottningsstadga hållits uti bland andra Svärdälfvens

och Nuortijaurebäckens vattendrag i Norrbottens län och att i anledning

däraf Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande i länet i meddelade utslag

föreskrifvit den ordning, i hvilken vattendragen skulle regleras och flottningen

däri bedrifvas. Det hade därvid bland annat. bestämts att till

ersättande af de kostnader, som flottledernas reglering komme att draga,

å hvarje flottad timmerenhet skulle läggas en afgäld, beräknad i förhållande

till virkesmängden efter 10 års amortering med 6 procents

ränta å oguldet kapital. På anförda skäl ansåg domänstyrelsen det fördelaktigast

att nämnda flottledsanläggningar utfördes genom statens försorg,

för hvilket ändamål skulle erfordras särskildt anslag, hvillcet, såsom

egentligen varande ett förlagskapital soln jämte 6 procent ränta genom

inflytande amorteringsafgälder å flottgodset efter hand komme att återgäldas,

likväl ej syntes böra sammanblandas med reservationsanslaget för

kronoskogarnas förvaltning utan förvaltas såsom en särskild förlagsfond

för reglering af flottleder, som berörde kronans skogar i Norrbottens''

län. På anförda skäl hemställde domänstyrelsen, att ett anslag af 100,000

kronor för hvart och ett af åi’en 1890 och 1891 måtte anvisas såsom

förlagsfond för omförmäldt ändamål.

Sedan Eders Kungl. Maj:t i nådig proposition angående statsverkets

tillstånd och behof föreslagit Riksdagen år 1890 att för bestridande af

kostnaderna för reglering af flottleder i Norrbottens län måtte anvisas

ett extra anslag för år 1891 å 100,000 kronor, äfvensom att det skulle

medgifvas att de afgifter, som lades å flottningen, finge för enahanda

ändamål disponeras, och Riksdagen lämnat bifall till hvad Eders Kungl.

Maj:t sålunda föreslagit, meddelade Eders Kungl. Maj:t i nådig skrifvelse

den 6 juni 1890 domänstyrelsen bland annat detta Riksdagens beslut till

kännedom och underdånig efterrättelse.

Vid ärendets föredragning inför Eders Kungl. Maj:t hade vederbörande

departementschef, som i öfrigt varit ense med domänstyrelsen i

fråga om hvad styrelsen uti ärendet i underdånighet hemställt, emellertid

ansett, sig icke kunna förorda bildandet, på det af domänstyrelsen före
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18. 37

slagna sätt, af en särskild förlags fond för bestridande af berörda kostnader.

Det både synts departementschefen under dåvarande förhållanden

för ändamålet tillfyllest, att för bestridande af omförmälda kostnader ä

extra stat för 1891 anvisades ett extra anslag till belopp af 100,000

kronor, och både detta departementschefens uttalande till stadsrådsprotokollet

icke löranledt till någon erinran från Riksdagens sida.

I nådigt bref clen 29 maj 1891 har Eders Kungl. Maj:t meddelat

domänstyrelsen att Riksdagen för bestridande åt kostnaderna för reglering

af flottleder i Norrbottens län anvisat ett extra anslag äfvenledes för

är 1892 å 100,000 kronor, äfvensom medgifvit att de utgifter, som lades

a flottningen, finge för enahanda ändamål disponeras.

Sedermera har Riksdagen för berörd! ändamål anvisat för hvart

och ett af åren 1896 och 1898 50,000 kronor och för hvart och ett af

åren 1899—1908 100,000 kronor samt därvid och äfven i fråga om

därefter följande år medgifvit, att inflytande flottningsafgälder finge

användas för samma ändamål.

I fråga om medlens användande har Riksdagen under olika tider

beslutat, att från och med 1899 medlen skulle få användas till bestridande

af kostnaderna för flottledsbyggnader förutom i Norrbottens län, äfven

i Kopparbergs län, från och med 1904 äfven i Västerbottens län, från

och med 1905 i samtliga norrländska län äfvensom Kopparbergs, Örebro

och Västmanlands län samt år 1908 i hela riket utan afseende på visst

län, och har Riksdagen sedermera alltjämt fattat enahanda beslut i fråga

om för ändamålet disponibla medels användande.

De af Riksdagen sålunda anvisade extra ordinarie anslag hafva

uppgått till ett sammanlagdt belopp åt 1,350,000 kronor. Jämlikt

härmed bilagda sammanställning öfver under åren 1891—1910 anvisade

extra ordinarie anslag till reglering af flottleder samt äfven härtill disponibla

medels användning framgår, att under samma tid influtit i afgälder,

som lagts på det flottade virket, ett belopp af 976,655.10 kronor. Utgifterna

hafva uppgått till 1,765,127.31, hvadan behållningen å anslaget

den 31 december 1910 utgjorde 561,527.7 9 kronor.

Omförmälda amorteringsafgifter, 976,655.10 kronor, hafva influtit

pa grund af dels föreskrifter i vederbörligen meddelade regleringsutslag,

hvarigenom af kronan rensade vattendrag förklarats såsom allmänna

flottleder, dels bestämmelser i utaf Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

beträffande icke slutligt reglerade vattendrag meddelade interimsresulotioner,

på grund af Indika kronan, som i vattendragen utfört vissa

regleiingsaibeten, berättigats att tillsvidare, intill dess regleringarna

hunnit slutföl as, af do flottande uppbära viss bestämd afgift för hvarje

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Statsutskottets utlåtande Nr 18.

flottgodsenhet, dels ock på grund af bestämmelser, intagna såsom villkor

vid försäljning från kronans skogar af virke, som efter aftorkning

komme att nedföras till sådana flottleder, som, utan föregången syn

enligt gällande flottningsstadga, genom domänstyrelsens försorg upprensats

ocli fiottbargjorts. I dessa sist afsedda vattendrag, hvilka antingen

enbart beröra kronans skogar eller i hvilka virke från enskilda

områden endast till mycket ringa mängd kan komma att för flottning

nedläggas, har domänstyrelsen icke ansett lämpligt föranstalta om ny

för deras upplåtande till, enligt flottningsstadgans bestämmelsei, allmänna

flottleder, enär därigenom onödiga kostnader skulle påläggas

lederna, hvilka kostnader sedermera skulle återbetalas genom pa i hufvudsak

kronans virke lagda afgifter. Där det funnits enskilda skogai, från

hvilka virke kunnat afverkas och framföras till ifrågavarande flottleder,

har ö fverenskommelser träffats med dessa skogars innehål vare, att de

för rätt att vid flottning använda kronans byggnader skulle hafva att

betala viss afgift för hvarje genom flottleden framflottad. stock.

Såsom här förut omnämnts, hafva Riksdagens revisorer anmärkt,

att de icke funnit räkenskaperna öfver disponibla anslag och därmed

bestridda utgifter varit så upplagda att däraf kunnat vinnas önskvärd

öfverblick öfver de inflytande medlen och deras användning. Därjämte

hafva revisorerna funnit särskildt anmärkningsvärd^, att af räkenskaperna

icke kunnat utrönas, huru stor del af disponibla tillgångar som utgöres

af anslagsmedel och till huru stor del amorteringsafgifter ingå däri, an

mindre i hvad mån sådana afgifter belöpa på de olika flottnmgslederna

och deras särskilda distrikt.

Eders Kung!, Magt har uti nådigt bref till domänstyrelsen den u

november 1896 föreskrifvit bland annat, att inflytande amorteringsafgifter

skola i domänstyrelsens hufvudbok redovisas i särskildt konto gemensamt

med extra anslagen för reglering af flottleder. De uti härmed bilagda

ofvan omförmälda sammanställning öfver anvisade medel och dessas

användande införda belopp äro hämtade direkt ur styrelsens hutvudböcker,

i hvilka af Riksdagen anvisade extra anslag för reglering åt

flottleder och influtna amorteringsafgifter äro jämlikt omförmälda nådiga

bref förda å gemensamt konto. Domänstyrelsen har uti dess årligen

afgifna underdåniga berättelse rörande skogsväsendet lämnat detaljerad

redogörelse för användandet af under berättelseåret utbetalda medel till

flottleders inrättande eller underhåll. Dessutom låter styrelsen fora

särskild liggare med skildt uppslag för hvarje sådan flottled eller fastställdt

distrikt däraf, hvari flottledsanordningar bekostats af statsmedel.

I denna liggare äro införda dels de kostnader, som genom skogsväsendet

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets uUätande Nr 18. 39

utbetalats för vattendragets reglering, eller, där flottleden genom vederbörligt

regleringsutslag är upplåten till allmän flottled, de kostnader,

som genom utslaget bestämts skola återbetalas kronan genom fastställda

amorteringsafgifter, dels de räntor på oguldet bygg-nadskapital, som enligt

i egleringsutslaget skola tillkomma kronan, dels ock de belopp som under

skilda år influtit genom a framflottadt virke lagda amorteringsafgifter.

.Dessutom är liggaren så uppställd, att därur kan för hvarje flottled

eller distrikt däraf inhämtas huru stor del af byggnad skapit alet som vid

hvarje årsskifte återstår oamorterad.

Huruvida regleringskostnaderna för viss flottled eller distrikt däraf

bestridts utaf. de medel, som af Riksdagen direkt anvisats eller af

amorteringsafgifter, som influtit från andra förut reglerade vattendrag,

kan styrelsen icke afgöra, då dessa medel ansetts utgöra ett gemensamt

anslag, som jämlikt åberopade nådiga föreskrifter den 27 november 1896

redovisats på ett och samma konto.

Utaf förberörda sammanställning öfver under 1891—1910 anvisade

anslag och. dess användande framgår att de kostnader, som för flottleders

^byggande och underhåll utbetalats, kronor 1,765,127.31, med

415,121.31 kronor öfverstiga af Riksdagen direkt anvisade medel, kronor

1,350,000. Det kan alltså anses att den vid 1910 års slut disponibla

behållningen 561,527.79 kronor utgöres af för afsedt ändamål ännu ej

använda influtna amorteringsafgifter.

I fråga om revisorernas anmärkning, att domänstyrelsen i vissa

tall beslutat att amorteringsafgift icke skulle påläggas virke, som, härrörande

från kronans skogar, framflottades i på kronans bekostnad upprensad

och byggd flottled, hvilket beslut revisorerna ansett icke stå i

öfveiensstämmelse mod Riksdagens vid berörda medels anvisande uttalade

förutsättning i fråga om regleringskostnadernas amortering, får

styrelsen underdånigst anföra följande.

Då visst vattendrag ansetts kunna i afsevärdare grad komma att

efter foretagen reglering eller upprensning befordra afsättningen af

virke fiån kronans inom vattenområdet belägna skogar, vare sig vattendraget

vant användt såsom flottled, ehuru ej reglerad jämlikt bestämmelserna

i nådiga flottningsstadgan eller icke, har styrelsen så fort

lämpligen kunnat ske vidtagit åtgärder för dess ändamålsenliga anordnande

för flottning, så framt det ansetts att enskild! initiativ härtill

icke kunnat vara att förvänta. I allmänhet har styrelsen för sådant

afseende hos Eders Kungl, Maj:ts respektive befallningshafvande anhållit,

att befallningshafvande måtte förordna om sådan syn för vattendragets

upplåtande till allmän flottled, hvarom omförmäles ''i 1 § af'' nådiga flott
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Statmtslcottets utlåtande Nr 18.

ningsst-adgan den 30 december 1880. Sedan begärd syn hållits och

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande efter ärendets pröfning meddelat

vederbörligt utslag, innefattande bestämmelser om sättet och villkoren

för flottledens inrättande och begagnande samt tiden för föreskrifna

arbetens fullbordande, äfvensom angående de flottandes förhållande

till den, som å flottleden nedlagt kostnad, har domänstyrelsen i regel

gått i författning om att de föreskrifna arbetena utförts under ledning

af statens härför särskildt anställda flottningsingenjörer. Efter slutfördt

arbete och sedan flottleden i vederbörlig ordning afsynats och godkänts,

har den öfverlämnats till de flottande för användande och framtida underhåll.

Genom förberörda regleringsutslag hafva de flottande förpliktigats

dels att bilda en förening, hvars samtliga medlemmar skola vara skyldiga

deltaga i gemensam flottning, dels att till kronan genom å flottgodset

lagda amorteringsafgifter återbära de kostnader, hvartill de af kronan

utförda arbetena värderats vid afsyningen.

I sådant mindre vattendrag, som antingen till hela sin längd framrinner

genom kronans skogar och till hvilket pa grund al terrängförhållandena

kan framföras allenast virke från dessa skogar eller som

är så beläget att det visserligen berör enskildas områden och därifrån

kan väntas blifva tillfördt något flottgods, men i hvilket vattendrag

virkestillförseln från de enskilda skogarna ansetts komma att bill va

endast en mycket ringa del af hela den beräknade flottgodsmängden,

har domänstyrelsen i vissa fall, där öfverenskommelse kunnat träffas

med dem, som berörts af regleringsarbetet, låtit upprensa och utbygga

vattendraget utan att syn enligt flottningsstadgan dessförinnan hållits.

Sedan arbetet med vattendragets utbyggande slutförts, har domänstyrelsen

tillåtit att flottning däri fått äga rum ej blott af virke, som försålts från

kronans skogar, utan ock af virke, som afverkats från efter vattendraget

eventuellt belägna enskilda skogar. Vid försäljning af virke

från kronans skogar efter flottleden har såsom försäljningsvillkor bestämts,

att virkesköparen skulle hafva att, förutom köpeskillingen för virket,

till kronan erlägga viss afgift för hvarje virkesenhet, som komme att

flottas i det af kronan rensade vattendraget, och att dessa utgifter skulle

inlevereras till Eders Kungl. Maj ds vederbörande befallningshafvande

samtidigt med inleverering af köpeskillingsbeloppet. I fråga om virke,

som från enskilda skogar afverkats och därefter framförts till flottleden

i och för flottning, har öfverenskommelse träffats med virkesägarna,

hvarigenom dessa förbundit sig att erlägga förut omförmäld a afgifter.

I nu ifrågavarande slag af flottleder har underhållet af flottledsbyggnaderna

bestridts med statsmedel, under det att sjelf Va flottnings
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18. 41

arbetet gemensamt bedrifvits af de flottande, hvilka varit skyldiga att

därest genom försummelse eller vårdslöshet vid flottningens bedrifvande

skadegörelse åstadkommits å flottledsbyggnaderna, '' till kronan utgifva

ersättning för kostnaderna för skadans botande och har äfvenledes sådan

ersättning i vissa fall utkräfts.

Vid försäljning af på kronans skogar i Norrland utstämplade träd

beraknas trädens värde på rot efter en med hänsyn till trävarumarknadens

läge uträknad prisnota lör skilda virkesdimensioner, afseende

värdet vid kusten, och afdrages från virkespartiets sålunda beräknade

bruttopris omkostnaderna för dess afverkning och flottning m. in., alltså

äfven här förut omförmälda utgifter för användande af flottledsanordningar,

som bekostats af kronan. Virkets nettovärde blir sålunda minskadt

med dessa afgiftsbelopp.

För rationell skötsel al skogarna är af största betydelse att afsättning

må kunna erhållas för virke af äfven obetydligt värde, då nämligenrensnings-

och gallringskvistar i de flesta skogar bör afverkas i

alsevärda mängder. Där afverknings- och flottningskostnaderna m. in.

öfverstiga _ viss _ virkesdimensions bruttovärde, kommer sådant mindervärdigt

virke, äfven där det är af sådan beskaffenhet att det bör borttagas

föi återstående bestands utveckling och lör föryngringens upphjälpande,

^ att kvarlämnas i skogarna till men för dessas rationella

skötsel. Sedan numera afsättning vunnits för smärre pappersmassvirke

irån kronans skogar äfven i öfre Norrland, fönämligast i följd af att

därstädes under senare aren anlagts ett flertal trämassefabriker, hvilka

i med kronan ingångna kontrakt tillförsäkrats större del af för driften

behöfligt virke för vissa år, har styrelsen ansett vara af största betydelse

att vidtaga åtgärder för att virke af äfven mindre dimensioner och obetydligt

värde må kunna komma till användning ej blott från skogar

invid hufvudälfvärna eller de större bivattendragen utan äfven från mera

aflägset belägna skogar, hvarifrån det afverkade virket framföres till

hufvudvattendraget genom bland andra de förut omnämnda af kronan

flottbargjorda smärre biflöden.

På anförda skäl har styrelsen ansett det vara med kronans fördel

förenligt och för statsskogarnas i öfre Norrland skötsel af stor betydelse

att de algifter, som hittills lagts på flottgods, som, afverkadt från kronans

skogai, framflottats i utaf kronan rensade men ej till allmänna flottleder

jämlikt nådiga flottningsstadgan upplåtna vattendrag, icke komme att

vidare utgå.

Genom sådant minskande af från bruttoprisen afgående omkostBihang

till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt, 17 höft. (Nr 18.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

nåder komma nettoprisen å de virkessortiment, hvars värden kunna

bära samtliga omkostnader, att i motsvarande mån höjas.

Riksdagens förberörda, af Eders Kungh Maj:t godkända beslut,

hvarigenom medgifvits att de utgifter, som komme att laggas a tiottningen,

få för reglering af flottleder i Norrbottens och sedermera äfven

andra län disponeras, bär domänstyrelsen ansett innebära att, då i eu ighet

med vederbörligt reglerings utslag å flottgodset lagda amortermgsafgifter

influtit från flottleder, som genom styrelsens försorg reglerats

iämlikt nådiga fiottningsstadgan, domänstyrelsen hade rätt att disponera

afgiftsbeloppen för reglering af äfven andra flottleder. Domänstyrelsen

har likaledes ansett sig pliktig tillse dels att kostnaderna för reglering

af ifrågavarande slag af flottleder må blifva kronan ersatta genom på

flottgodset lagda amorteringsafgifter, dels att de bestämda afgifterna

komme att i vederbörlig ordning inflyta. _

I sådana fall, där det emellertid ansetts icke vara till fordel tor

kronan att ett vattendrags reglering ägde rum jämlikt bestämmelserna

i gällande flottningsstadga, utan det på grund af särskilda förhållanden

befunnits lämpligare anordna flottled af mera enskild natur, har styrelsen

ansett sig oförhindrad ombestyra vattendragets flottbargörande pa förut

antyd t sätt. Då bestämmelserna i nådiga fiottningsstadgan icke aga

tillämpning å dessa kronans enskilda flottleder, tillkomna for beredande

af ökad afsättning af virke från kronans skogar, har domänstyrelsen

likaledes ansett sig oförhindrad att besluta huruvida omformaldt virke, som

framfiottats i flottlederna, skall påläggas viss _ afgift eller icke, enar

styrelsen funnit sådan anordning ej vara stridande mot Riksdagens

beslut. Styrelsen kan däremot icke hafva ägt befogenhet medgi va

ägarna af virke, som afverka^ från enskilda skogar, ratt att utan ersättning

till kronan begagna sig af de med statsmedel anordnade hot - ledsbyggnaderna. Före år 1911 har styrelsen i allenast nagra enstaka

undantagsfall bestämt att inga som helst amorterings- och underhallsafgifter

skulle påläggas från kronans skogar afverkadt virke, som flottades

i förberörda med statsmedel anordnade flottleder, hvilka icke

reglerats i enlighet med bestämmelserna i gällande flottningsstadga. 1

augusti 1911 beslöt emellertid styrelsen att ifrågavarande slags utgifter

icke skulle påläggas något från kronans skogar afverkadt etter sagd

dag försåldt virke, som flottades i senast omförmalda fiottleder, Pvilka

samtliga äro belägna i Norrbottens län, och har detta styrelsens beslut

meddelats virkesspekulanterna uti vederbörliga försäljnmgskungoreiser.

Domänstyrelsen bär likaledes anmodat vederbörande öfverjägmästare

söka träffa preliminära aftal dels med de skogsägare, som i

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande dsr 18. 43

någon män beröras af respektive flottleder, rörande de villkor hvarpå

de skulle tillatas att vid flottning af från deras skogar afverkadt virke

begagna sig af kronans flottledsanordningar, dels med respektive flottningsföieningar

föi de allmänna flottleder, i Indika de olika kronans

enskilda flottleder utmynna, i fråga om eftertagande af en flottning äfven

i sistnämnda flottleder. Bland de af domän styrelsen för berörda aftala

ingående bestämda villkor må omnämnas dels att all flottning af virke

såväl från kronans som enskildas skogar skall ske gemensamt genom

respektive flottningsförenings försorg, dels att inga andra afgifter få af

flottningsföreningen påläggas flottgodset än som må kunna betingas af

kostnaderna för virkets framflottning samt för den strandskadeersättning

som föreningen kan blifva skyldig utgifva för å utaf enskilda disponerad

mark åstadkommen skada genom flottningen, dels att ägarna utaf från

enskild skog afverkadt flottgods skola vara skyldiga att till kronan utgifva

viss för de olika lederna bestämd underhållsafgift för hvarje flottgodsenhet,

som i vattendraget nedlägges för flottning, dels och att

flottningsföreningen har att ansvara för den skada, som eventuellt kunde

åstadkommas å kronans byggnader genom vårdslöshet eller försummelse

vid .flottningens bedrifvande. Domänstyrelsen skulle dessutom i aftalen

förbinda sig att underhålla befintliga och för flottningens drift nödiga

byggnader och anordningar, hvarjämte aftalen skulle gälla tillsvidare

med parterna förbehållen rätt till viss uppsägningstid. Därest enskild

skogsägare, för hvilken visst vattendrag är af större eller mindre betydelse,

anser sig icke vilja träffa aftal med kronan 1 berördt afseende,

står det honom fritt att hos Eders Kung!. Maj:ts vederbörande befallningshafvande

begära syn enligt flottningsstadgan för vattendragets

upplåtande till allmän flottled.

Då Riksdagens revisorer anmärkt, att flottningsföreningar gent

emot föreskrifterna i nådiga flottningsstadgan icke alltid bildats för flottleder,

som af kronan jämlikt sagda stadga reglerats, i följd hvaraf det

kunde vara tvifvel underkastadt, huruvida tillbörlig kontroll'' kunnat hållas

öfver att kronan tillkommande amorteringsafgifter verkligen inbetalades

till sitt riktiga belopp, synnerligast ifråga om afgifter, som skulle utgå

föi flottgods, som härrörde från enskildes skogar, får styrelsen underdånigst

redogöra för hittills använda förfaringssätt för vinnande af be
kontroll

i detta afseende samt för de frågor, som härmed

kunna hafva samband.

Inom det län, där nu ifrågavarande slag af flottleder hufvudsakligen

aro belägna, nämligen Norrbottens, är i regeln bestämdt uti vederbörligen

fastställda reglementen för hufvudälfvarnas flottningsföreningar,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Statsutskottets utlåtande Nr 18.

att dessa flottningsföreningars verksamhetsområden skola utgöras af

respektive hufvudälf jämte alla däri utfallande biflöden, som genom

vederbörligt regleringsutslag förklarats såsom allmänna flottleder. I följd

däraf har, så snart ett af kronan regleradt bivattendrag genom vederbörligt

utslag förklarats såsom allmän flottled och däri af kronan utförda

byggnadsarbeten afsynats och godkänts, detsamma öfvertagits af respektive

hufvudälfs flottningsförening, hvilken det ålegat att såväl ombestyra

all flottning däri som ock att bestrida flottled sanordningarnas behöriga

underhåll.

I gränsälfvarna mot Finland, Torne och Muomo allvar, i hvilka

flottning af virke får äga rum tillsvidare endast i lasta flottoi, äi emellertid

bestämmelserna i nådiga flottningsstadgan icke gällande, i följd

hvaraf de, som däri bedrifva flottning, icke hafva bildat flottningsförening.

Några af de i dessa älfvar från svenska sidan utfallande bivattendrao-

hafva upprensats och såsom allmänna flottleder reglerats genom

kungl. styrelsens försorg och skulle de flottande i dessa allmänna flottleder

''hafva varit skyldiga att, då någon flottningsförening icke finnes

för vattendraget i dess helhet, bilda särskilda föreningar för hvar och

en af flottlederna. I afsikt att vinna ordning i dessa förhållanden har

domänstyrelsen i framställningar till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län anhållit, att befallningshafvande ville tillhålla

de flottande att i enlighet med bestämmelserna i respektive utslag angående

trävaruflottningen i berörda allmänna flottleder bilda flottningsföreningar

samt att hos befallningshafvande göra framställningai om

fastställande af reglementen för dessa föreningar.

Af det »utdrag af protokoll inför landshöfdingeämbetet i Norrbottens

län å landskansli i Luleå den 24 september 1910» i fråga om

bildande af flottningsförening i uti Muoni älf utfallande Parkajoki allmänna

flottled, hvilket i afskrift bifogats Riksdagens revisorers anmärkmngsakt,

framgår att de flottleder, som sammanträdt inför länsstyielsen,

förklarat sig villiga bilda flottningsförening, så snart de från domänstyrelsen

erhållit uppgifter angående amorteringens gång och beloppet

af de regleringskostnader, som ännu voro oguldna.

Förnämsta hindret för bildande af flottningsförening i nu ifrågavarande

allmänna flottled äfvensom öfriga dylika flottleder, som utfalla

i gränsälfvarna, torde emellertid icke ligga i det vid förbeiöida sammanträde

anmärkta förhållande, i ty att, därest sådan förening bildades

af de flottande för viss genom domänstyrelsens försorg reglerad flottled,

och denna förening hos styrelsen anmälde förhållandet under anhållan

om bekommande af uppgift i fråga om amorteringens gång m. m.,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

45

svårighet i allmänhet icke torde hafva förefunnits att lämna den begärda

uppgiften, ehuru det på grund af särskilda omständigheter visat sig

svårt att i fråga om Parkajoki flottled omedelbart öfverlämna riktig uppgift,

enär det beträffande under vissa år influtna amorteringsafgifter icke

angifvits de distrikt af flottlederna, i hvilka flottgodset nedlagts.

I nu ifrågavarande flottleder, som i hufvudsak tillföras virke från

kronans skogar, och rörande hvilka flottgodsägarna ofta icke äro de

samma år efter år samt hvari därjämte vissa år allenast eu person eller

ett trävarubolag bedrifver flottning, äro förhållandena, såsom domänstyrelsen

i underdånigt utlåtande den 27 maj 1909 jämväl framhållit,

ofta sådana att bestämmelserna i nådiga flottningsstadgans 10—16 paragrafer

icke kunna i alla delar vinna tillämpning.

För ernående af kontroll öfver att fastställda amorteringsafgälder

blifva behörigen inlevererade, har domänstyrelsen uti af styrelsen utfärdade

reglementariska föreskrifter för skogsstatens tjänstförvaltning

den 31 januari 1910 bestämt, att i fråga om flottled, där kronan äger

uppbära sådana afgälder, vederbörande jägmästare skall hafva att i god

tid till öfverjägmästaren insända uppgift för hvarje flottningsdistrikt å

den virkesmängd, som för hvarje virkesägares räkning under året flottats,

samt å de härå belöpande afgälderna. Efter granskning skall öfverjägmästaren

skyndsamt insända uppgifterna å kronan tillkommande afgälder

till länsstyrelsen för medlens indrifning, hvarjämte han vid årets

slut skall insända ett exemplar af sina till länsstyrelsen lämnade uppgifter

till domänstyrelsen.

För att fullgöra detta sitt åliggande har jägmästaren att hos vederbörande

flottningsföreningsstyrelse anhålla om uppgift å förberörda för

hvarje virkesägares räkning under året flottade virkesmängd. Där flottningsförening

icke funnits i visst vattendrag, har jägmästaren att vända

sig till vederbörande virkesägare med anhållan om sagda uppgift. Då

nästan undantagslöst allt virke, som framflottas i af kronan reglerade

flottleder inom Norrbottens län, härrör från skogar, från hvilka afverkning

icke får äga rum annat än efter stämpling af skogspersonalen och

då sådant virke, sedan det afverkats och framkörts till flottleder, alltid

för hvarje skild virkesägare uppräknas till stycketal af vederbörande

kronojägare, som därom aflämnar rapport till jägmästaren, kan denne

utöfva kontroll öfver riktigheten utaf af flottningsföreningsstyrelsen eller

de olika virkesägarna erhållna virkesuppgifter.

Förutom förenämnda uppgifter till öfverjägmästaren har jägmästaren

dessutom att i samband med kassaredogörelsen årligen insända så kallade

skogsmedelförteckningar, i Indika skola införas sådana inkomster för

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

•från reviret försålda skogseffekter, som icke af jägmästaren själf uppburits

och redovisats i kassaredogörelsen, äfvensom bland annat alla nu

ifrågavarande slag af afgälder, med iakttagande dels att införandet sker

det år fordran uppkommit, oberoende af under hvilket år medlen skola

inflyta, dels att noggrant angifvas år och dag, då medlen skola inbetalas.

Där i någon af omförmälda skilda förteckningar angifvits, att

kronan äger fordran, känner sig styrelsen förvissad om att revisionen

hos styrelsen icke underlåter tillse, att densamma varder vederbörligen

indrifven.

Riksdagens revisorer hafva slutligen framhållit, att nämnare undersökning

syntes böra åvägabringas för utrönande, huru angifna förhållanden

lämpligast skulle kunna ordnas för att bringas i öfverensstämmelse

med de förutsättningar, på hvilka bedrifvandet af flottning i

allmän flottled enligt gällande flottningsstadga är byggdt.

Genom de i det föregående omnämnda bestämmelser, som meddelats

uti af styrelsen utfärdade föreskrifter för skogsstatens tjänstförvaltning

den 31 januari 1910, torde kontrollen öfver uppbörden af flottledsafgifterna

skärpas utöfver hvad därförut varit fallet. I samma syfte

anhåller styrelsen samtidigt härmed i bref till Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i de län, hvarest kronans flottleder äro belägna,

att afskrifter af de från flottledsföreningarna jämlikt vederbörligt regleringsutslag

till länsstyrelserna årligen inkommande uppgifter angående

flottleders amortering m. m. måtte tillställas vederbörande öfverjägmästare.

Denne anmodas tillika att, sedan han därefter i nödiga delar

granskat uppgifterna, lämna styrelsen del af hvad därvid befunnits

kunna föranleda till anmärkning, samt tillika hit insända desamma.

På detta sätt torde bokföring och redovisning hos styrelsen kunna

bringas i full öfverensstämmelse med hvad flottningsstadgan i sådant

afseende förutsätter.

Beträffande i öfrigt sistnämnda anmärkning torde styrelsen efter

hand blifva i tillfälle vidtaga åtgärd för att de kronans flott leder, som

icke tillika äro allmänna flottleder, varda i mån som deras betydelse

härför kan utgöra motiv, insynade till allmänna flottleder.

Styrelsens i det föregående omnämnda åtgörande ifråga om träffande

af bindande aftal dels med ägare af enskilda skogar, som beröra

kronans till allmän flottning ej upplåtna flottleder, dels med de flottningsföreningar,

som finnas för respektive hufvudvattendrag, torde äfvenledes

helt visst komma att på praktiskt och tillfredsställande sätt ordna förhållandena

i de mindre, med statsmedel flottbargjorda vattendrag, som

så godt som endast beröra kronans skogar och i hvilka på skäl, som

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18. 47

förut anförts, icke ansetts lämpligast företaga flottledsreglering i den

ordning nådiga flottningsstadgan föreskrifver.

I sammanhang härmed får styrelsen ock nämna att styrelsen haft

för afsikt att till Eders Kungl. Maj:t inkomma med underdånig framställning

om, att dessa nu senast berörda flottleder från och med 1912

ej vidare skulle redovisas i samband med extra ordinarie anslaget till

flottleders reglering, utan att de med det skäliga värde, de anses äga

den 31 december 1911, skulle såsom en kapitalökning öfverföras till

statens domäners fond, hvaraf äfvenledes skulle följa att framdeles nödiga

kostnader för dessa flottleders underhåll skulle ingå bland nämnda fonds

driftkostnader.

Slutligen får styrelsen — under hänvisning till sin underdåniga

framställning den 27 maj 1909, hvari framhållits önskvärdheten af att

gällande bestämmelser angående allmän flottled och flottning af virke i

väsentliga delar omläggas, och rörande hvilka frågor Eders Kungl.

Maj:t lärer hafva uppdragit åt särskilda sakkunnige att utarbeta förslag

— härmed underdånigst ifrågasätta, huruvida icke, därest det ansåges

nödigt företaga för af revisorerna antydt ändamål ytterligare utredning

utöiver hvad nu lämnats, densamma lämpligen skulle för undvikande

af dubbelarbete kunna anstå för att utföras i sammanhang med de förändringar,

som kunna påkallas af blifvanae nya flottningsförfattningar.D

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

Bilaga.

Sammanställning öfver under åren 1891-1910 anvisade extra ordinäre anslag

i

Ink

omster kronor.

Behåll-

—

ut

gifter;

ning ( + )

Influtna amorteringsafgifter från

Summa

eller

flottleder inom

amorte-

—

År.

brist (—’

Anslag.

Norr-

Väster-

Västei

rings-

bottens

bottens

norrlands

Norr-

Jämt-

Koppar-

V ärm-

afgifter.

län.

län.

gående ar.

bottens

lands

beres

lands

Kronor.

län.

län.

län.

län.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1891

100,000

_

_

_

_

_

_

—

—

57,527

68

—

-

-

1892

+ 42,472

32

100,000

—

4,648

49

-

-

-

-

-

-

4,648

49

36,360

78

-

—

—

—

1893

+ 110,760

03

—

—

14,046

88

-

-

-

-

-

-

14,046

88

65,059

79

-

~

—

—

1894

+ 59,747

12

—

—

10,125

21

-

-

-

-

-

10,125

21

64,842

68

-

—

—

—

1895

+ 5,029

65

—

—

32,116

75

-

-

-

-

-

-

32,116

75

46,567

55

—

—

—

—

1896

— 9,421

15

50,000

—

14,331

99

-

-

-

-

-

-

14,331

99

63,606

75

—

—

—

1897

— 8,695

91

50,000

—

36,813

54

-

—

-

—

-

-

36,813

54

62,172

80

—

—

—

—

1898

+ 15,944

83

50,000

—

67,219

43

—

-

-

-

-

-

67,219

43

96,025

10

—

—

—

—

1899

+ 37,139

16

100,000

—’

59,219

56

-

-

-

-

-

-

59,219

56

101,942

94

—

—

—

—

1900

+ 94,415

78

100,000

—

99,134

75

—

-

-

-

-

-

99,134

75

142,060

33

—

—

—

—

1901

+ 151,432

60

100,000

—

55,086

84

-

-

-

-

-

-

55,086

84

123,796

60

—

—

—

—

1902

+ 182,722

84

100,000

—

33,262

75

—

-

-

-

-

-

33,262

75

50,838

48

—

—

—

—

1903

+ 265,147

11

100,000

—

41,828

12

—

—

-

-

-

-

41,828

12

59,769

33

-

—

—

—

1904

+ 325,671

36

100,000

87,668

61

—

-

-

-

-

-

87,668

61

76,915

14

-

—

—

1905

+ 393,585

10

100,000

55,205

61

—

-

182

17

-

55,387

7 S

97,579

08

—

—

—

1906

+ 439,177

38

100,000

—

68,731

09

—

-

-

-

-

68,731

09

71,570

77

—

—

—

—

1907

+ 532,123

3 7

100,000

—

44,038

29

-

—

22,963

95

1,287

10

68,289

34

72,158

10

—

—

26

so

1908

+ 626,733

63

100,000

54,989

29

—

—

23,552

72

813

32

79,355

83

54,843

81

1,705

31

4,484

—

1909

+ 741,095

98

—

—

65,714

97

—

11,359

88

3,378

12

80,452

92

76,897

49

2,763

84

441

55

1910

+ 702,105

33

—

-

53,099

3 2

71

63

14,815

39

949

38

68,935

72

93,037

64

12,345

25

218

84

Summa

—

1,350,000

OO

ca

00

49

71

63

72,874

06

6,427

92

976,655

10

1,513,572

34

16,814) 4=0

5,170

89

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

49

till reglering af flottleder samt öfver härtill disponibla medels användande.

r e g 1 e i

i n g s- och

under

hållskostnader

uti flottleder

inom

Behållning (-)-)

eller

brist (—)

till näst- kommande

år.

"

Jämt-

lands

län.

Kronor.

Gäfle-

borgs

län.

Kronor.

Koppar-

bergs

län.

Kronor.

Värm-

lands

län.

Kronor.

Örebro

län.

Kronor.

Västman-

lands

lön.

Kronor.

Alfs-

borgs

lön.

Kronor.

Kalmar

län.

Kronor.

Hal-

lands

län.

Kronor.

Summa

utgifter.

Kronor.

-

-

-

-

—

-

—

-

—

-

—

-

—

—

_

57,527

68

+ 42,472

32

-

—

-

—

-

36,360

78

+ 110,760

03

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

-

—

-

—

-

65,059

79

+ 59,747

12

—

—

--

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

-

—

-

--

-

64,842

68

+ 5,029

65

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

-

—

-

—

-

46,567

55

- 9,421

15

—

-

—

-

—

-

63,606

75

— 8,695

91

—

62,172

SO

+ 15,944

83

96,025

10

+ 37,139

16

101,942

94

+ 94,415

78

—

—

—

57

60

—

—

-

—

-

—

-

—

-

—

-

142,117

93

+ 151,432

60

123,796

60

+ 182,722

84

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

-

—

-

—

50,838

48

+ 265,147

11

—

—

—

21,534

54

—

-

81,303

87

+ 325,671

36

—

—

—

—

42,839

73

119,754

87

+ 393,585

10

—

—

6,404

26

5,570

86

-

-

—

-

241

30

—

—

—

—

—

_

109,795

50

+ 439,177

38

—

—

1,182

~

2,831

63

—

-

—

-

200

70

—

-

—

—

--

_

75,785

10

+ 532,123

37

—

—

—

—

1,494

48

—

—

_

73,679

08

+ 626,733

63

129

S 7

-

-

2,392

20

60

6 2

—

-

116

70

1,260

97

—

—

—

64,992

98

+ 741,095

98

1,085

7 9

—

37,825

84

249

38

115

68

—

-

—

—

—

—

64

_

119,443

57

+ 702,105

33

9,362

49

_

43,314

41

50,000

-

280

53

—

-

772

70

181

40

—

_

209,513

26

+ 561,527

79

10,578

15

7,586

26

157,861

29*)

50,310

-

396

21

558

70

2,033

67

181

40

64

—

1,765,127

:U

_

_''

*) Kostnaden för reglering af Hedströmmen 56,841: oo kronor är i sin helhet inbegripen

i denna summa, ehuru vattendraget delvis är beläget inom Västmanlands län.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 sand. 17 höft. (Nr 18.)

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottets

yttrande.

Förevarande fråga synes utskottet till fullo värd den uppmärksamhet

som revisorerna ägnat densamma. Uppenbarligen är det en

angelägenhet af stor vikt ej mindre att en effektiv kontroll kan utöfvas

därå, att vederbörliga flottningsafgifter till kronans kassa inflyta, än

äfven att såväl dessa afgifter och de till upprensning af flottleder anvisade

anslag som utgifterna för sistberörda ändamål varda på ett tillförlitligt

och öfverskådligt sätt bokförda och redovisade. Det är äfven

synnerligen viktigt både för kronan och den enskilde skogsägaren att

räkenskaperna klart utvisa huru regleradt vattendrag amorteras. Utskottet

har emellertid icke af domänstyrelsens i ärendet afgifna förklaring

blifvit öfvertygadt om att under nuvarande förhållanden dessa önskemål

blifva tillgodosedda i erforderlig grad och anser förty, att Riksdagen bör

hos Kungl. Maj:t anhålla om åtgärders vidtagande till ernående af nödig

ordning och reda i hithörande förhållanden. Likaledes har utskottet i

anslutning till revisorernas därom uttalade mening velat framhålla

önskvärdheten af att, då befrielse från erläggande af flottningsafgifter

anses böra beviljas, Kungl. Maj:ts medgifvande härtill inhämtas.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla dels att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga

åtgärder i syfte att uppbörd och redovisning af inflytande

afgifter för flottning i vattendrag, som blifvit

på statens bekostnad flottbargjorda, må, där vattendraget

blifvit inrättadt till allmän flottled, underkastas

sådan kontroll, som i flottningsstadgan föreskrifves, och

i öfriga fall kontrolleras på sätt eljest kan finnas

ändamålsenligt, äfvensom att den hos domänstyrelsen

förda räkenskap öfver nu ifrågavarande medel må varda

så uppställd, att af densamma omedelbart framgår ej

endast beloppet af utbetalda rensningskostnader och

inflytande amorteringsafgifter för hvarje flottled och

distrikt, än äfven kvarstående, icke amorterade sådana

kostnader, dels ock att förslag angående afskrifning

af kostnader för verkställda rensningsarbeten i vissa

vattendrag och befrielse för flottande från skyldighet

att erlägga amorteringsafgifter för virke, afverkadt på

kronans skogar, må i förekommande fall underställas

Kungl. Maj:ts pröfning.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 18.

51

i

Hvad i (ifrigt blifvit af revisorerna anmäldt och erinradt, har

utskottet funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i

öfvervägande vid behandlingen af de utgiftsanslag, revisorernas framställning

berört, dels hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara af vederbörandes

utlåtande nöjaktigt förklaradt, dels ej vara af den vikt, att,

oaktadt förklaringen ej varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens

åtgärd bort af förhållandena föranledas, dels slutligen icke hafva varit

af beskaffenhet att från utskottets sida påkalla något yttrande; h vilket

utskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

Stockholm den 15 mars 1912.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hafva

närvarit:

henai A. G. L. Billing, A. Ekman, S. H. Kvarnzelius, grefve

F. Wachtmeister, O. Jonsson, A. N. Hahn, friherre J. T. Gripenstedt,

grefve F. 0. L. Kling.spor, IL F. Lamm, friherre C. II. Falkenberg,

fnheire J. G. Beck-Friis, A. C. Lindblad, C. G. Ekman, A. Wiklund,

H. Andersson i Skifarp, F. W Thorsson, P. Olsson, C. Persson, K. V.

Rydén, J. A. Sjö, N. E. Lindberg, J. Ström, E. A. Nilson och E. F.

Hellberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:48 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1911 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörand s. 1 i texten