Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående vissa utgifter för kapitalökning, i livad angår civildepartementsärenden, samt i ämnet väckta motioner.

1912-03-15 · 29 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 27 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1912:19, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående vissa utgifter för kapitalökning, i livad angår civildepartementsärenden, samt i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

1

Nr 19.

Ankom till Riksdagens kansli den 15 mars 1912 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar angående vissa utgifter

för kapitalökning, i livad angår civildepartementsärenden,

samt i ämnet väckta motioner.

(4:e Af cl.)

Å. Postverket.

l:o) I den till Riksdagen aflåtna propositionen angående statsverkets

tillstånd och behof har Kungl. Maj:t, bland utgifter för kapitalökning

i hvad afser statens affärsverksamhet, beträffande postverket

föreslagit Riksdagen att för inköp af inventarier för postverkets behof

för år 1913 anvisa ett anslag af 266,000 kronor med rätt för Kungl.

Maj:t att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna

125,000 kronor.

Utredning i ärendet återfinnes å sid. 2—6 i det vid statsverkspropositionen

under rubrik »utgifter för kapitalökning» fogade statsrådsprotokollet

öfver civilärenden för den 13 januari 1912, till hvilket

utskottet tillåter sig hänvisa.

I anslutning till hvad Kungl. Maj:t föreslagit får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för inköp af inventarier för

postverkets behof för år 1913 anvisa ett anslag af

266,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis

redan under år 1912 af tillgängliga medel

utanordna 125,000 kronor.

Inköp af inventarier.

[1°.]

*) HänYisar till punkt i den kungl. propositionen.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 sand. 18 käft. (Nr 19.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

Inköp och

bebyggande af

fastigheter.

[2.]

Telegrafverket.

2ro) I afseende å utgifterna för statens affärsverksamhet, i hvad dessa

angå telegrafverket, har Kungl. Magt föreslagit Riksdagen att dels medgifva,

att för telegrafverkets räkning måtte inköpas lägenheten Akestorp

nr 1 i Boden för en köpeskilling af 3,700 kronor samt lägenheterna

Fredriksro nr 2 och Västervik nr 1 därstädes för en köpeskilling af

tillhopa 1,000 kronor, och att å den tomt, som skulle bildas af nämnda

lägenheter, måtte uppföras en förrådsbyggnad för en kostnad, ej öfverstigande

11,300 kronor, samt att å telegrafverket tillhörig tomt i Karlshamn

måtte uppföras en telegrafstationsbyggnad, inrymmande jämväl lokaler

för postkontoret i staden, för en kostnad, ej öfverstigande 325,000

kronor; dels ock för år 1913 anvisa till inköp och bebyggande af fastigheter

för telegrafverkets räkning ett anslag af 500,000 kronor.

Utredning i ärendet återfinnes i ofvannämnda statsrådsprotokoll

sid. 7—11.

Hvad Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om anvisande af medel till

inköp och bebyggande af fastigheter har synts utskottet väl grundad!

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må

a) medgifva, att för telegrafverkets räkning må

inköpas lägenheten Åkestorp nr 1 i Boden för en köpeskilling

af 3,700 kronor samt lägenheterna Fredriksro

nr 2 och Västervik nr 1 därstädes för en köpeskilling

af tillhopa 1,000 kronor och att å den tomt, som

bildas af nämnda lägenheter, må uppföras en förrådsbyggnad

för en kostnad, ej öfverstigande 11,300

kronor;

b) medgifva, att å telegrafverket tillhörig tomt i

Karlshamn må uppföras en telegrafstationsbyggnad, inrymmande

jämväl lokaler för postkontoret i staden, fölen

kostnad, ej öfverstigande 325,000 kronor; samt

c) för år 1913 anvisa till inköp och bebyggande

af fastigheter för telegrafverkets räkning ett anslag

af 500,000 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

3

3:o) Kung!. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för inköp af

stationsinventarier för telegrafverkets behof för år 1913 anvisa ett anslag

af 100,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 11—14 i åberopade statsrådsprotokoll.

Utskottet, som funnit Kungl. Maj:ts förevarande förslag väl grundad!,

hemställer,

att Riksdagen må för inköp af stationsinventarier

för telegrafverkets behof för år 1913 anvisa ett anslag

af 100,000 kronor.

4:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för fortsatt

utveckling af statens telefonväsende för år 1913 anvisa ett anslag å

4,000,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under

år 1912 af tillgängliga medel utanordna beloppet.

Utredning i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet sid. 14—22.

Mot Kungl. Maj ds förevarande framställning har utskottet icke

haft något att erinra, och får utskottet sålunda hemställa,

att Riksdagen må för fortsatt utveckling af statens

telefonväsende för år 1913 anvisa ett anslag å

4,000,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis

redan under år 1912 af tillgängliga medel

utanordna beloppet.

Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer

utskottet att framdeles afgifva yttrande.

5:o) Sedan Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen under utgifter för

statens affärsverksamhet i hvad afser telegrafverket föreslagit Riksdagen

att dels för anordnande af telefonförbindelse med Gottland

beräkna ett anslag för år 1913 af 900,000 kronor, dels ock för anordnande

af telefonförbindelse med Holmön beräkna ett anslag för

år 1913 af 14,000 kronor, med rätt för Kung]. Maj:t att förskottsvis

redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna sistnämnda

belopp, har Kungl. Maj:t vidare i en den 2 februari 1912 till Riksdagen

aflåten, till utskottets förberedande behandling öfverlämnad proposition

nr 45, under åberopande af statsrådsprotokollet öfver civildepartements
-

Inköp af

stationsinventarier.

[3.]

Fortsatt utveckling

af

statens telefonväsende.

[4-]

Telefonförbindelse

med

Holmön.

[5.]

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

ärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att dels anvisa ett anslag

af 14,000 kronor för anordnande af telefonförbindelse mellan fastlandet

och Holmön, under förutsättning att Holme byamän fullgöra sina i förbindelser

af den 31 december 1910 och den 22 september 1911 gjorda

åtaganden, dels ock lämna Kungl. Maj:t rätt att förskottsvis redan under

år 1912 af tillgängliga medel utanordna beloppet; samt att medgifva,

att den för ifrågavarande telefonanläggning erforderliga undervattenskabel

må i riket införas tullfritt.

Föredragande departementschefens anförande i detta ärende till

åberopade statsrådsprotokollet är af följande lydelse:

»Under afdelningen angående utgifter för kapitalökning i årets

statsverksproposition uttalade jag förhoppning om att under närmaste

tiden kunna för Kungl. Maj:t framlägga förslag till anordnande af telefonförbindelse

dels med Gottland och dels med Holmön i Västerbottens

län; och beslöt Kungl. Maj:t i anledning däraf föreslå Riksdagen dels

att för anordnande af telefonförbindelse med Gottland beräkna ett anslag

för år 1913 af 900,000 kronor, dels ock att för anordnande af

telefonförbindelse med Holmön beräkna ett anslag af 14,000 kronor,

med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga

medel utanordna sistnämnda belopp.

Om anordnande af förstnämnda telefonförbindelse hade telegrafstyrelsen

i skrifvelse den 24 november 1911 gjort framställning, utvisande

att kostnaden härför beräknats uppgå till förut angifna belopp,

900,000 kronor. Med hänsyn till den högst betydande statsutgift,

hvarom här är fråga, har jag genom telegrafstyrelsen sökt vinna en

utredning af den beräknade trafiken å kabeln och hela företagets ekonomiska

bärkraft. Den approximativa utredning, som härutinnan kunnat

för närvarande lämnas, visar, att anläggningen under sannolikt en afsevärd

tid framåt kommer att orsaka statsverket en betydande driftsförlust.

Vid sådant förhållande anser jag frågan böra underkastas en

ytterligare ingående utredning,. särskild t i ekonomiskt hänseende. Först

efter det denna utredning slutförts, blir det möjligt att slutgiltigt bedöma,

om och under hvilka förutsättningar förslaget om ifrågavarande

telefonförbindelse bör föreläggas Riksdagen. Med all sannolikhet torde

därför denna fråga icke kunna hänskjutas till den nu församlade Riksdagen,

hvilket jag härmed velat för Kungl. Magt anmäla.

Beträffande anordnandet af telefonförbindelse från fastlandet till

Holmön har telegrafstyrelsen i sin skrifvelse den 24 november 1911

angående anslag för kapitalökning gjort framställning om anvisande af

medel för denna anläggning. Frågan om denna telefonförbindelse har redan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

5

en gång förut varit föremål för Kungl. Maj:ts pröfning, och tillåter

jag mig erinra om hvad därvid i ärendet förekom.

I skrifvelse den 11 mars 1908 till Kungl. Maj ds befallningshafvande

i Västerbottens län anhöllo åtskilliga Holmö byamän, att åtgärder

måtte vidtagas för inrättande af en telefonförbindelse från lämplig

punkt på fastlandet till Holmö by å Holmön. Såsom bidrag till

den ifrågasatta anläggningen hade byamännen erbjudit sig att hålla för

linjen erforderliga stolpar från den punkt, där telefonkabeln nådde

Holmölandet, till den blifvande telefonstationen inom byn samt att för

framtiden hålla lokal för stationen och aflöna föreståndaren för densamma.

Kungl. Majds befallningshafvande inhämtade yttranden i saken

från lotsstyrelsen och från chefen för sjätte arméfördelningen, hvarjämte

chefen för marinstaben uttalade sig i ärendet.

Lotsstyrelsen anförde därvid, att styrelsen, med hänsyn till de fördelar,

som en sådan förbindelse skulle medföra för det allmänna, ansåge

ifrågavarande telefonledning böra komma till stånd med anlitande af

statsmedel. Chefen för sjätte arméfördelningen vitsordade, att telefonledningen

i viss mån skulle blifva försvaret till gagn, och chefen för

marinstaben förklarade sig anse, att ledningen ur flottans synpunkt

gifvetvis vore af afsevärd nytta.

Med afseende å beskaffenheten af de erbjudanden, hvilka sökandena

åtagit sig för anläggningens åvägabringande, samt på grund af

ofvanberörda tillstyrkande yttranden hemställde Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i skrifvelse den 9 juli 1908, att telegrafstyrelsen måtte

erhålla föreskrift att, med anlitande af uti ansökningen anvisade enskilda

bidrag, men i öfrigt på bekostnad af statsmedel, gå i författning om

utförande af ifrågavarande telefonförbindelse.

Telegrafstyrelsen, som hördes öfver denna hemställan, beräknade, att

kostnaden för telefonförbindelsen skulle uppgå till 14,000 kronor, och

ifrågaställde, under erinran att telegrafstyrelsen för dylika ledningars byggande

vore hänvisad till lånemedel, hvilka i detta fall icke kunde beräknas

blifva tillräckligt räntebärande, att, därest Kungl. Maj:t funne

ledningen böra komma till stånd, Kungl. Maj:t täcktes i proposition

till Riksdagen göra framställning om beviljande af ett särskilt anslag

å nyssnämnda belopp, 14,000 kronor.

Vid föredragning den 4 december 1908 fann emellertid Kungl. Maj:t,

med afseende å hvad telegrafstyrelsen anfört och då något kontant bidrag

till ledningens utförande icke blifvit utfästa, den gjorda ansökningen icke

föranleda till någon vidare åtgärd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

I en vid 1911 års Riksdag inom Andra kammaren väckt motion,

(nr 197) hemställdes sedermera om ett anslag af 14,000 kronor att ställas

till telegrafstyrelsens förfogande för utförande af telefonförbindelse

från lämplig punkt å fastlandet till Holmöti. Statsutskottet, till fi vilket

motionen hänvisades, yttrade i utlåtande (nr 34), att hvad af motionären

anförts i fråga om angelägenheten att åstadkomma telefonförbindelse

mellan fastlandet och Holmön hade synts utskottet värdt beaktande.

Ehuruväl anledning funnes att antaga, att den ifrågasatta ledningen

knappast torde kunna lämna skälig ränta på den beräknade anläggningskostnaden

och ännu mindre möjlighet till amortering af samma

kostnad, hade det likväl synts utskottet, att i detta fall sådana omständigheter

förelåge, som innebure fullgiltiga skäl att afstå från fordran

på att anläggningens inkomster skulle kunna lämna tillgång till ränta

och amortering å därpå nedlagd kostnad. Af den i motionen lämnade

utredning framginge, att enskilda personer på platsen vore villiga att

för framtiden bestrida omkostnaderna för såväl lokal som aflöning till

föreståndare för telefonstationen. Till de sålunda gjorda utfästelserna

hade utskottet emellertid ansett böra läggas förbindelse af ortsinvånarna

att teckna visst antal abonnemang å telefonförbindelse med den föreslagna

ledningen, hvilket antal synts utskottet lämpligen böra bestämmas

till 5. Utskottet hemställde därför, att Riksdagen i anledning af

motionen måtte för år 1912 anvisa ett anslag af 14,000 kronor för anordnande

af telefonförbindelse från lämplig punkt å fastlandet till

Holmön, dock att anläggningen i fråga icke finge utföras, förrän från

ortsinvånarna lämnats vederbörlig förbindelse att erlägga utgifter för

minst fem telefonabonnemang äfvensom att bestrida kostnaderna för

såväl lokal för telefonstationen som aflöning till dess föreståndare.

Vid frågans behandling i Riksdagen stannade kamrarna i skiljaktiga

beslut, i det att Första kammaren beslöt, att motionen icke

skulle till någon Riksdagens åtgärd föranleda, under det att Andra

kammaren biföll statsutskottets hemställan med det tillägg, att Holmö

byamän skulle åtaga sig att äfven bekosta för linjen erforderligt antal

stolpar från den punkt, där telefonkabeln skulle komma att nå Holmöns

strand, till den blifvande stationen. Vid sedermera i ärendet företagen

gemensam votering fattade Riksdagen sitt beslut i enlighet med

Första kammarens mening, under det att minoriteter], 164 röster af 364

afgifna, ville anvisa 14,000 kronor för anordnande af omförmälda telefonförbindelse

under de i Andra kammarens beslut upptagna villkor.

Med en till Kungl. Maj:t inkommen skrifvelse af den 21 oktober

1911 har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län öfver
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

7

lämnat en af Holmö bys invånare till Kungl. Majrts befallningshafvande

ingifven skrifvelse af den 26 november 1910, däri ånyo anhållits

om åtgärders vidtagande för anläggande af ifrågavarande telefonledning,

och har till stöd därför anförts följande.

Holmöns förbindelser med fastlandet vore alltid svåra och ovissa

utom de två å tre månader, som Västra Kvarken vore tillfrusen och

körbar. Under den öfriga delen af året omöjliggjordes trafiken ofta

flera dagar å rad genom storm, drifis m. m. Från den 21 december 1906

till den 20 januari 1907 hade så till exempel ej funnits en enda dag,

då posten kunnat komma öfver till fastlandet, och under vintern 1909

—1910 hade möjligheten till förbindelse varit oviss från höstetid ända

fram till början af februari månad. Då under sådana isoleringstider

sjukdomsfall inträffade, vore det omöjligt ej blott att skaffa den sjuke

lasarettsvård, om så erfordrades, eller erhålla läkarbesök, utan äfven

att få något som helst läkarråd. Hade telefonförbindelse funnits, skulle

inom byn befintligt medicinförråd enligt läkares anvisning kunnat utnyttjas

långt bättre än nu kunde ske. Äfven i allmänhet för Holmöbefolkningen,

som alltid vore hänvisad till knappa möjligheter, skulle

en jämn och snabb förbindelse med det öfriga Sverige hafva stort

värde. Genom en telefonförbindelse skulle jämväl redan förut befintliga

inrättningar, såsom Holmö motorbåt, andelsmejeri, strömmingssalteri

samt såg och kvarn, hvilka kostat och alltjämt kostade befolkningen

jämförelsevis stora uppoffringar, afsevärdt stiga i värde, emedan

de då bättre kunde utnyttjas. Att från det allmännas synpunkt en

dylik förbindelse skulle hafva betydelse framginge däraf, att inom Holmö

församling vore belägna tre fyrplatser, hvilkas invånare i tjänstens

såväl som i enskilda ärenden delade bybefolkningens svårigheter med

kommunikationer. Lotsverket skulle därför hafva ett direkt intresse af

en telefonförbindelse mellan Holmön och fastlandet. Då strandningar

ganska ofta förekommo i det svåra farvattnet kring Holmöarna, skulle

slutligen betydande värden kunna räddas undan förstöring, om man genom

snabb förbindelse kunde erhålla snar bärgningshjälp från fastlandets

närbelägna hamnar. Öns befolkning kunde emellertid ej ensam

eller ens till någon större del bära kostnaderna för anläggningen och

underhållet af telefonförbindelsen med fastlandet. Ett år 1907 afslutadt

laga skifte å hela ön hade ådragit dess invånare synnerligen tyngande

utgifter. Kommunalutskylderna för år 1910 uppgingo till omkring en

krona 25 öre för fyrk.

Enligt den 31 december 1910 och den 22 september 1911 dagtecknade

förbindelser, afgifna af ett flertal bland Holmö byamän, hafva

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

dessa numera åtagit sig, därest telefonförbindelse till Holmön komme

till stånd,

att vid dess utförande kostnadsfritt tillhandahålla stolpar till ledningen

på den sträcka, där den ginge fram öfver Holmön;

att bidraga till anläggningen med 300 mansdagsverken in natura,

dock med förbehåll att dagsverkena till hufvudsaklig del finge fullgöras

å Holmön; samt

att, om en samtalsstation inrättades i Iiolmö by, dels, så länge

denna samtalsstation hölles för allmänheten tillgänglig, kostnadsfritt för

telegrafverket tillhandahålla lokal för stationen samt aflöna dess föreståndare,

dels ock, om de vid denna samtalsstation inkommande, _ af

telegrafverket bestämda samtalsafgifterna under något år ej skulle tillsammans

uppgå till minst 70 kronor, gälda hvad som däri fattades.

I ett till Kungl. Maj:ts befallningshafvande den 21 mars 1911 afgifvet

yttrande har kronofogden i Umeå fögderi — med upplysning

att öns befolkning vid 1910 års utgång utgjorde 439 personer och

under vitsordande af behofvet för öborna af ifrågavarande telefonförbindelse

— på det lifligaste tillstyrkt densamma.

I sin skrifvelse till Kungl. Maj: t den 21 oktober 1911 har

Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört hufvudsakligen följande: Af

handlingarna i ärendet framginge, att ortsinvånarna numera åtagit

sig alla de inom Riksdagen förutsatta villkoren i för anordnande af

telefonförbindelse mellan fastlandet och Holmön med undantag af

åtagandet att erlägga utgifter för minst fem telefonabonnemang. Men

i stället hade de förbundit sig att utgöra ej mindre än 300 mansdagsverken

in natura samt att garantera en årlig inkomst af samtalsafgifter

af minst 70 kronor. Med hänsyn till de stora uppoffringar,

Holmöborna sålunda åtagit sig för att få den länge eftersträfvade telefonförbindelsen

med fastlandet till stånd, torde åtminstone för närvarande

ingen möjlighet förefinnas att från ortsinvånarna erhålla förbindelse

att erlägga utgifter för minst fem telefonabonnemang. Hvad

ortsinvånarna i de ingifna handlingarna anfört och de uttalanden,

som i Riksdagen vid den nyssnämnda motionens behandling gjordes,

torde till fullo ådagalägga det stora behof, som för öns befolkning

förefunnes att komma i telefonförbindelse med fastlandet. Detta stora

behof vore så uppenbart, att redan däri syntes ligga tillräcklig garanti

för att befolkningen i sina åtaganden gått så långt, som den trott

sig mäkta. För de jordbrukare, fiskare och sälskyttar, som ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

9

gjorde öns befolkning, ställde det sig svårt att åtaga sig kontanta årliga

utgifter till för dem betydande belopp. Deras villighet och förmåga

måste för den skull hellre tagas i anspråk i form af naturaprestationer

och dagsverken. Därpå gånge också deras åtagande hufvudsakligast

ut. Den bekvämlighet, som flera spridda telefonabonnemang

skulle medföra, hade befolkningen åtminstone för närvarande icke råd

att påkosta. Dess sträfvan måste tills vidare inskränka sig till att få

inom Holmö by, där nästan alla å ön vore boende, eu enda telefonstation,

hvarest de kunde komma i förbindelse med fastlandet, särskilt

under de långa tider af året, då isen icke vore trafikabel. Men

denna telefonförbindelse vore långt ifrån att betrakta såsom varande

endast en öbefolkningens angelägenhet. De myndigheter, hvilka i frågans

tidigare skede varit hörda, hade genom sina uttalanden tydligt

gifvit vid handen, att telefonförbindelsen vore önskvärd äfven ur flottans,

försvarets och lotsverkets olika synpunkter. Telegrafstyrelsen

hade också i sitt yttrande medgifvit, att telefonförbindelsen skulle medföra

beaktansvärda fördelar icke blott för den enskilde utan äfven för

det allmänna. Utsikt saknades ingalunda, att icke staten skulle utöfver

hjälp åt befolkningen kunna genom telefonförbindelsen bättre tillgodose

äfven andra statsintressen och dessutom från det i dessa trakter arbetande

bergningsbolag erhålla enskildt telefonabonnemang. Utgiften

torde för den skull icke få anses för staten alltför betungande i förhållande

till hvad därmed skulle vinnas, lika litet som något sedermera

tillämpligt prejudikat för statens direkta bekostande af telefonanläggning

åt enskilde därmed torde skapas. Det vore, syntes det, egentligen

farhågan för tillkomsten af ett farligt prejudikat, som föranledt

Riksdagen att afslå enskild riksdagsmans motion i ämnet. I betraktande

häraf och på det att ifrågavarande behöfliga telefonförbindelse

måtte komma till stånd, hemställde Kungl. Maj:ts befallningshafvande

slutligen om aflåtande af proposition till Riksdagen om anvisande

af erforderliga medel för att med anlitande af de bidrag,

hvartill Holmö byamän utfäst sig enligt förbindelser af den 31 december

1910 och den 22 september 1911, anlägga telefonförbindelse mellan

fastlandet och Holmön.

Sedan telegrafstyrelsen genom remiss anbefallts afgifva utlåtande

öfver ifrågavarande framställning, har styrelsen på grund af

hvad i ärendet förekommit ansett sig böra i sitt förslag till anslag

för kapitalökning för år 1913 upptaga nu ifrågavarande anläggning,

för hvilken kostnaden, utom tull för sjökabeln, beräknas till 14,000 kronor.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. <i samt. 18 höft. (Nr 19.J 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

Telegrafstyrelsen har därför hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att, under förutsättning att Holmö byamän vidblifva

sina ofvan omförmälda åtaganden, för anordnande af telefonförbindelse

till Holmön anvisa ett anslag af 14,000 kronor, med rätt för Kungl.

Maj:t att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna

beloppet.

Då det har synts styrelsen oklokt att belasta kontot för kapitalökning,

hvilket väl till hufvudsaklig del erhölle sina tillgångar genom

lånemedel, med medel, som skulle direkt återinflyta i statskassan i form

af bevillning, ansåge styrelsen, att kabeln för ifrågavarande ledning,

hvilken kabel ej tillverkades inom landet, borde få tullfritt införas till

Sverige.

Chefen för generalstaben och chefen för sjätte arméfördelningen

hafva uti infordrade utlåtanden tillstyrkt framställningen, därvid den

sistnämnde yttrat, att ifrågavarande telefonförbindelse ur militär synpunkt

vore af stort gagn.

Lotsstyrelsen har — med åberopande af hvad styrelsen i sitt förberörda

yttrande anfört samt med tillkännagifvande, att lotsstyrelsen på

framställning af telegrafstyrelsen utfäst sig att för eventuell kabelutläggning

ställa en lotsångare till telegrafverkets disposition — anfört, att

ett fullständigt tillgodogörande för lotsverkets och sjöfartens räkning

af en telefonförbindelse mellan Holmöarna och fastlandet kan vinnas

endast om telefonlinjen utsträckes från Holmö by till Stora Fjäderäggs

och Holmögadds fyrplatser på östra och södra kusterna af nämnda

ögrupp, ehuru en sålunda utsträckt telefonförbindelse af ekonomisk

hänsyn för närvarande icke torde böra ifrågasättas. Däremot torde, om

telefonförbindelse till Holmö by komme till stånd, Berguddens fyrplats

böra förbindas med densamma och lotsverket för denna fyrplats, hvilken

jämväl är föreslagen till stormvarningsstation, ingå såsom abonnent. Någon

kostnad för ifrågavarande telefonanläggning från fastlandet till

Holmön anser lotsstyrelsen emellertid icke böra bestridas af fyr- och

båkmedel, hvilken tillgång för närvarande mer än väl är i sin helhet

behöflig för tillgodoseende af lotsverkets direkta ändamål.

Frågan om telefonledning till Holmön har, såsom framgår af hvad

jag nu anfört, redan under flera år varit aktuell. De skäl, som tala

för denna anläggning, äro dels de allmänna statsintressen ur sjöfartens

och försvarets synpunkt, hvilka af lotsstyrelsen och de militära myndigheterna

framhållits, dels ortsbefolkningens behof af förbättrade kommunikationer

med fastlandet, som kraftigt vitsordats af de lokala myndig
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

11

heterna. Ehuruväl anläggningen i fråga med all sannolikhet ej kommer

att bära sig, åtminstone ej på en längre tid framåt, samt ej heller större

bidrag från öborna kunna erhållas än de, som redan erbjudits, synas

mig dock på en gång så viktiga allmänna intressen och så säregna lokala

förhållanden tala för anläggningen, att jag, då kostnaden ej är särskildt

betydande, anser mig böra tillstyrka anläggningens utförande.

I fråga om tullfrihet för undervattenskabeln ber jag, med anmälan

att tullen enligt gällande taxa af telegrafstyrelsen beräknats till 1,500

kronor, få, i samråd med chefen för finansdepartementet, förorda hvad

härutinnan af telegrafstyrelsen äskats.»

Beträffande ofvannämnda, till 900,000 kronor beräknade anslag för

anordnade af telefonförbindelse med Gottland, hvilken frågas hänskjutande

till nu församlade Riksdag, enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas,

är oviss, kommer utskottet att framdeles afgifva yttrande; hvithet

utskottet

a) skolat för Riksdagen anmäla.

Utskottet, som i likhet med föredragande departementschefen anser,

att såväl viktiga allmänna intressen som säregna lokala förhållanden

tala för anordnande af telefonförbindelse mellan fastlandet och Holmön,

har, då kostnaden härför icke uppgår till särdeles betydande belopp,

ansett sig böra tillstyrka Riksdagen att bifalla Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer alltså,

b) att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts

förslag, må

l:o) anvisa ett anslag af 14,000 kronor för anordnande

af telefonförbindelse mellan fastlandet och

Holmön, under förutsättning att Holmö byamän fullgöra

sina i förbindelser af den 31 december 1910 och

den 22 september 1911 gjorda åtaganden, dels ock

lämna Kungl. Maj:t rätt att förskottsvis redan under

år 1912 af tillgängliga medel utanordna beloppet;

samt

2:o) medgifva, att den för ifrågavarande telefonanläggning

erforderliga undervattenskabel må i riket

införas tullfritt.

Utskottets

yttrande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

Nya byggnader

och anläggningar

vid

statens järnvägar.

[6.]

Statens järnvägar.

6:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till utförande

af nya byggnader och anläggningar vid statens redan trafikerade järnvägar

för år 1913 anvisa ett belopp af 2,447,600 kronor, med rätt för

Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga medel

utanordna 600,000 kronor.

Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes å sid. 23—52 af

förenämnda statsrådsprotokoll öfver civilärenden.

Angående de särskilda ändamål, för hvilka det begärda anslaget är

afsedt, får utskottet meddela följande sammanfattning:

Husbyggnader .................................................................. kronor

Spåranordningar................................................................. »

Växel- och signalsäkerhetsanläggningar..................... )>

Öfriga anläggningar ....................................... »

Större ny byggnadsarbeten ........................ »

Diverse arbeten .................................................................. »

Summa kronor

172,600: —

64,500: —

500''()00: —

73,500: —

1,137,000: —

500,000: —

2,447,600: —

Hvad först vidkommer det till husbyggnader äskade belopp, är

detta i hufvudsak afsedt att användas till uppförande af boställshus för

personalen.

Såsom departementschefen anfört har Kungl. Maj:t under nästlid et

år föranstaltat om en utredning i syfte att utröna, huruvida icke, utan

att ändamålsenligheten äfventyras eller underhållskostnaderna allt för

mycket ökades, kostnaderna för uppförande af sådana boställshus kunde

nedbringas.

Den kommission, åt hvilken denna utredning anförtrotts, har hem-''

ställt, att det måtte tagas i öfvervägande, huruvida icke sådan ändring

i boställsstaten för den lägsta tjänstemannagruppen, banvakter, stationskarlar

m. fl., lämpligen borde vidtagas, att dessa tilldelades två rum

och kök i stället för, såsom nu är fallet, ett rum och kök; och har

kommissionen utarbetat förslag till boställshus med sådan anordning.

Departementschefen, som funnit beloppet af den utaf denna anordning

följande kostnadsökningen ej alltför betydande, har med hänsyn till de

otvifvelaktiga fördelarna af tvårumslägenheter ur hygienens synpunkt,

ansett sig böra förorda den af kommissionen ifrågasatta anordningen.

Utskottet biträder hvad departementschefen i detta afseende anfört,

men vill därvid understryka departementschefens uttalande, att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

13

ifrågavarande personal icke skall erhålla ovillkorlig rätt till tvårumslägenheter

och att således några kostnader för ombyggnad af äldre bostadshus

icke skola framkallas genom att tvårumslägenheter nu anordnas.

Hvad kostnaderna för de föreslagna boställshusen beträffar, har

utskottet visserligen icke kunnat undgå att finna dem väl höga, men

då utskottet å andra sidan förmenar, att en tendens till minskning af

kostnaderna förefinnes, har utskotter, som anser sig kunna hysa förhoppning,

att denna tendens skall fortfarande göra sig gällande, icke

velat i detta afseende framställa någon erinran.

Äfven hvad Kungl. Maj:t i öfrigt under denna punkt föreslagit

har utskottet ansett sig böra biträda.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må till utförande af nya byggnader

och anläggningar vid statens redan trafikerade

järnvägar för år 1913 anvisa ett belopp af 2,447,600

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis

redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna

600,000 kronor.

7:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, i afvaktan

på den proposition, som kan komma att aflåtas angående anslag till

vissa byggnader vid Järfva, Mjölby och Uppåkra stationer, för ändamålet

beräkna ett anslag för år 1913 af 442,000 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under

Riksdagen afgifva utlåtande, hvilket utskottet skolat härigenom för

Riksdagen

anmäla.

8:o) På grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning och

under''''åberopande af hvad i statsrådsprotokollet, sid. 52 och 53, blifvit

i ärendet anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må för inköp af mark, som erfordras

för utvidgning af visssa järnvägsstationer, för

år 1913 anvisa ett anslag af 300,000 kronor.

Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer

utskottet att framdeles afgifva yttrande.

9:o) Under åberopande af hvad till statsrådsprotokollet, sid. 53,

blifvit i ärendet anfördt, får utskottet med tillstyrkande af bifall till

Kungl. Maj:ts framställning hemställa,

Byggnader

och anlägg*

ningar vid

vissa statsbanestationer.

[70

Anslag till

mark förvärf.

[8.]

Anslag till

nya inventarier

in. m.

[9.]

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

Ny rullande

materiel för

statens

järnvägar.

[io.]

Anslag till

åtgärder för

underlättande

af arméns

strategiska

uppmarsch.

[11.]

Utläggning af

ytterligare ett

järnvägsspår

mellan Rönningo

och

Jama m. m.

[12.]

Utläggning af

dubbelspår

mellan Göteborg

och

Alingsås.

[13.]

att Riksdagen må för nya inventarier och ökadt

förlag vid statens järnvägar anvisa ett anslag för år

1913 af 2,000,000 kronor.

10:o) Kungl. Maj:t liar vidare föreslagit Riksdagen att för år 1913

till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens järnvägar bevilja ett

anslag af 3,000,000 kronor.

Öfver detta förslag kommer utskottet att framdeles under riksdagen

afgifva yttrande; hvilket utskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

ll:o) I anledning af Kungl. Maj:ts framställning om ^anslag för

underlättande af arméns strategiska uppmarsch och under åberopande

af hvad till statsrådsprotokollet, sid. 55, blifvit i ärendet anfördt, får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må för fullföljande af vissa åtgärder

för underlättande af arméns strategiska uppmarsch

för år 1913 bevilja ett anslag af 100,000 kronor.

12:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, i afvaktan på

den proposition, som kan komma att aflåtas angående fortsättande af

arbetet med utläggande af ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninge

och Järna stationer m. m., för ändamålet beräkna ett anslag för år

1913 af 2,900,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis

redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna 1,250,000 kronor.

öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under

Riksdagen afgifva utlåtande, hvilket utskottet skolat härigenom för

Riksdagen

anmäla.

13:o) I anledning af Kungl. Maj:ts framställning om anslag för

fortsättning af arbetet med utläggning af dubbelspår mellan Göteborg

och Alingsås och under åberopande af hvad till statsrådsprotokollet,

sid. 56, blifvit i ärendet anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för fortsättande af arbetet med

utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Göteborg

och Alingsås och därmed sammanhängande arbeten

för år 1913 anvisa ett belopp af 1,100,000 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

15

Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer

utskottet att framdeles afgifva yttrande.

14:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för år 1913

anvisa

dels till fortsättande af statsbanau Järna—Norrköping ett anslag

af 3,200,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att däraf förskottsvis

redan under år 1912 åt tillgängliga medel utanordna 500,000 kronor;

dels till fortsättning af statsbanan Ulriksfors—Yolgsjön ett anslag

af 2,000,000 kronor;

dels ock för fortsättande af statsbanan Ålfsjö—Piteå ett anslag af

1,200,000 kronor.

Utredning i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet, sid. 56—61.

Utskottet bär icke funnit skäl till erinran mot hvad Kungl. Maj:t

under denna punkt föreslagit.

Med anledning af hvad departementschefen anfört om att Kungl.

Maj:t icke funnit skäl antaga något af inkomna anbud å utförande på

generalentreprenad af bansträckan Enstaberga—Åby af statsbanan

Järna—Norrköping utan beslutit att låta utföra denna sträcka direkt

genom järnvägsstyrelsens försorg, vill utskottet uttala den bestämda

förhoppning, att utförandet af bandelen icke skall visa sig blifva förenadt

med större kostnader, än som blifvit fallet, om generalentreprenad

anlitats vid anläggningen.

Utskottet hemställer, att Riksdagen må

a) till fortsättning af statsbanan Järna—Norrköping

för år 1913 anvisa ett anslag af 3,200,000

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att däraf förskottsvis

redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna

500,000 kronor;

b) till fortsättning af statsbanan Ulriksfors—

Volgsjön för år 1913 anvisa ett anslag af 2,000,000

kronor; samt

c) för fortsättande af statsbanan Ålfsby—Piteå

för år 1913 anvisa ett anslag af 1,200,000 kronor.

Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer

utskottet att framdeles afgifva yttrande.

Anslag till

vissa statsbanebyggnader.

[14]

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

Fortsättning

af statsbanan

Veittijärvi—

Karungi—Matarengi.

[15.]

Statsbana

Sveg—Brunflo.

[16.]

Motioner om

utredning för

ifrågasatt anläggning

af

järnväg från

norra stambanan

till

inlandsbanan.

Utskottets

yttrande.

15:o) Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda

framställning och under åberopande af hvad statsrådsprotokollet sid.

61 och 62 i ämnet innehåller får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till fortsättning af statsbanan

Yeittijärvi—Karungi—Matarengi för år 1913 anvisa ett

anslag af 900,000 kronor.

Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer

utskottet att framdeles afgifva yttrande.

16:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att i afvaktan

på den proposition, som kan komma att aflåtas rörande anläggande af

en statsbana från Sveg till Brunflo, för ändamålet beräkna ett anslag

för år 1913 af 500,000 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under

riksdagen afgifva yttrande; hvilket utskottet skolat härigenom för Riksdagen
anmäla.

17:o) I två likalydande motioner, väckta, den ena i Första kammaren

af herr G. Rosén (nr 63) och den andra (nr 127) i Andra kammaren

af herrar E. F. Hellberg, W. Bäckström, A. tf iklund och J. Reling

har föreslagits att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kungl.

Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes för ifrågasatt anläggning

af järnväg från norra stambanan till inlandsbanan snarast möjligt låta

verkställa undersökning och allsidig utredning jämväl med utgångspunkt

från Tvärålund och Hörnsjö samt för sträckningen från Lycksele till

inlandsbanan med anknytning vid Stensele.

Beträffande hvad af motionärerna till stöd för den sålunda gjorda

framställningen anförts, tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Enligt den af järnvägsstyrelsen utarbetade plan för arbetenas bedrifvande

med afseende å nyanläggningar vid statens järnvägar, som

af Kungl. Maj:t framlagts för 1911 års Riksdag, skulle den ifrågasätta

tvärbanan mellan norra stambanan och inlandsbanan, med hänsyn till

de stora kraf som enligt samma plan komme att för järnvä,gsbyggnader

ställas på statskassan under åren 1912, 1913 och 1914, icke påbörjas

från norra stambanan förrän 1915 och från inlandsbanan förr än tidgast

1917.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

17

Då ett bifall till motionärernas förslag skulle verka förryckande på

denna plan bär utskottet redan af detta skäl ansett sig icke böra biträda

samma förslag.

Emellertid kommer härtill, att inlandsbanans framdragande till

Stensele, hvilket är en nödvändig förutsättning för motionärernas framställning,

icke blifvit af Riksdagen beslutadt, vid hvilket förhållande

utskottet gifvetvis icke kan biträda förslaget.

Utskottet får fördenskull hemställa,

att herrar Roséns och Hellbergs in. fl. förevarande

motioner icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

18:o) I två likalydande motioner, väckta den ena (nr 28) i Första

kammaren af herr G. Rosén och den andra (nr 128) inom Andra kammaren

af herrar E. F. Hellberg, TF. Bäckström, A. Wiklund och J. Rehn,

har föreslagits, att Riksdagen måtte besluta byggande af järnväg från

Umeå till Holmsund vid hafvet, i enlighet med af järnvägsstyrelsen

upprättadt förslag, för en beräknad kostnad af 1,300,000 kronor förutom

de medel, som förut finnas för ändamålet disponibla, samt för

byggnadens påbörjande för år 1913 anvisa ett anslag af 300,000

kronor.

Beträffande hvad af motionärerna till stöd för den sålunda gjorda

framställningen anförts, får utskottet hänvisa till motionerna.

Enligt den af järnvägsstyrelsen utarbetade, af Kung!. Maj:t för 1911

års Riksdag framlagda plan för arbetenas med nyanläggningar vid

statens järnvägar bedrifvande under de närmaste åren är bandelen

Umeå—Holmsund afsedd att påbörjas under år 1916.

Vid sådant förhållande och då hvad motionärerna anfört icke

synts utskottet innefatta tillräckliga skäl för vidtagande af åtgärder,

ägnade att verka rubbning i nämnda plan, har utskottet icke kunnat

biträda motionärernas framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att herrar Roséns och Hellbergs m. fl. förevarande

motioner icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 18 haft. (Nr 19.)

Motioner om

anläggning af

järnväg från

Umeå till

Holmsund.

Utskottets

yttrande.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Tilläggsanslag

för anläggningarna

vid

Trälleborgs

ångfärjestation.

[17.]

Införande af

elektrisk drift

å bandelen

Kiruna—

Riksgränsen.

[18.]

Anslag för

anläggning

af ny farled

mellan

Vänersborg

och Göteborg.

[19-]

18 Statsutskottets utlåtande Nr 19.

19:o) Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda

framställning ocli under åberopande af hvad statsrådsprotokollet sid. 63

i ärendet innehåller, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må såsom tilläggsanslag för redan

utförda anläggningar vid Trälleborgs ångfärjestation

för år 1913 anvisa ett belopp af 37,300 kronor.

Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer

utskottet att framdeles under Riksdagen afgifva yttrande.

20:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att utaf det af

Riksdagen för uppförande af eu elektrisk kraftstation vid Porjusfallen

i Stora Lule älf och i sammanhang därmed anläggning af järnväg

mellan Gällivare och Porjus samt för öfriga erforderliga åtgärder i och

för införande af elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen beviljade

anslaget å 21,500,000 kronor för år 1913 anvisa ett belopp af

800,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 64 i statsrådsprotokollet.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, hemställer,

att Riksdagen må utaf det af Riksdagen för uppförande

af en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen i

Stora Lule älf och i sammanhang därmed anläggning

af järnväg mellan Gällivare och Porjus samt för öfriga

erforderliga åtgärder i och för införande af elektrisk

drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen beviljade anslaget

å 21,500,000 kronor för år 1913 anvisa ett

belopp af 800,000 kronor.

Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer

utskottet att framdeles under riksdagen afgifva yttrande.

Statens vattenfallsverk.

21:o) I den till Riksdagen aflåtna propositionen angående statsverkets

tillstånd och behof har Kungl. Maj:t i afseende å utgifterna för

statens affärsverksamhet, i hvad dessa angå statens vattenfallsverk, föreslagit

Riksdagen att af det utaf Riksdagen för anläggning af en ny

farled mellan Vänersborg och Göteborg beviljade anslaget å 22,800,000

kronor för år 1913 anvisa ett belopp af 4,500,000 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

19

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 77 och 78 i statsrådsprotokollet.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot bifall till Kungl.

Maj:ts förevarande framställning, hemställer,

att Riksdagen må af det utaf Riksdagen för anläggning

af en ny farled mellan Vänersborg och Göteborg

beviljade anslaget å 22,800,000 kronor för år

1913 anvisa ett belopp af 4,500,000 kronor.

Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer

utskottet att framdeles under riksdagen afgifva yttrande.

22:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts framställning om anslag till

ledningar för distribuering af elektrisk energi från Trollhättan, får utskottet

med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts framställning och

under åberopande af hvad statsrådsprotokollet sid. 79 och 80 i ärendet

innehåller,, hemställa,

att Riksdagen må för år 1913 anvisa ett belopp

af 1,500,000 kronor att enligt de närmare föreskrifter,

Kungl. Maj:t meddelar, användas för anläggning af

ledningar, afsedda att distribuera elektrisk energi från

statens kraftverk vid Trollhättan, samt för därmed

sammanhängande arbeten, med rätt för Kungl. Maj:t

att låta redan under år 1912 af tillgängliga medel

förskottsvis utanordna 500,000 kronor.

Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer

utskottet att framdeles under riksdagen afgifva yttrande.

23:o) På grund af Kungl. Majfi.ts därom gjorda framställning och

under åberopande af hvad statsrådsprotokollet sid. 80 och 81 i denna

fråga innehåller, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för inköp af inventarier för

Trollhätte kraftverk för år 1913 anvisa ett anslag af

125,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis

redan under år 1912 af tillgängliga medel

utanordna 75,000 kronor.

Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer

utskottet att framdeles under riksdagen afgifva yttrande.

Ledningar för

distribuering

af elektrisk

energi från

Trollhättan.

[20.]

Inköp af

inventarier

för Trollhätte

kraftverk.

[21.]

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

Anslag för

uppförande af

kraftstation

vid Porjus*

fallen.

[22.]

Anslag för

anläggning af

ett statens

kraftverk vid

Ålfkarleby.

[23.]

Ledningar för

distribuering

af elektrisk

energi från

Ålfkarleby.

[24.]

24:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

och under åberopande af hvad statsrådsprotokollet sid. 82 i ämnet innehåller,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må utaf det af Riksdagen för uppförande

af en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen i

Stora Lule älf och i sammanhang därmed anläggning

af järnväg mellan Gällivare och Porjus samt för öfriga

erforderliga åtgärder i och för införande af elektrisk

drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen beviljade anslaget

å 21,500,000 kronor för år 1913 anvisa ett belopp

af 3,040,000 kronor.

Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer

utskottet att framdeles afgifva yttrande.

25:o) Vidare bär Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att af det af

Riksdagen för anläggande af ett statens kraftverk vid Ålfkarleby beviljade

anslaget å 9,210,000 kronor för år 1913 anvisa ett belopp af

2,i 50,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 83—84 i statsrådsprotokollet.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, hemställer,

att Riksdagen må af det af Riksdagen för anläggande

af ett statens kraftverk vid Ålfkarleby beviljade

anslaget å 9,210,000 kronor för år 1913 anvisa

ett belopp af 2,150,000 kronor.

Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer

utskottet att framdeles afgifva yttrande.

26:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts framställning om anslag till

ledningar för distribuering af elektrisk energi från Ålfkarleby, får utskottet,

med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts framställning och

under åberopande af.hvad statsrådsprotokollet sid. 84—86 i ärendet

innehåller, hemställa,

att Riksdagen må för år 1913 anvisa ett belopp

af 1,500,000 kronor att enligt de närmare föreskrifter,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

21

Kung]. Maj:t meddelar, användas för anläggning af

ledningar, afsedda att distribuera elektrisk energi från

statens kraftverk vid Ålfkarleby, samt för därmed

sammanhängande arbeten, med rätt för Kungl. Makt

att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga

medel utanordna 500,000 kronor.

Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer

utskottet att framdeles under riksdagen afgifva yttrande.

2 7:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för afsättning till

fonden för att underlätta åstadkommande af bibanor inom vissa delar

af riket i riksstaten för år 1913 upptaga ett belopp af 1,000,000 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes i stadsrådsprotokollet, sid. 87.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft två

likalydande inom Riksdagen väckta motioner, nämligen den ena (nr 71)

inom Första kammaren af herr S. Neiglick m. fl. och den andra

(nr 193) inom Andra kammaren af herr G. M. Sandin m. fl., i hvilka

motioner föreslagits, att Riksdagen måtte dels besluta, att för att underlätta

åstadkommandet af bibanor inom västra delarne af Värmlands,

Kopparbergs och Jämtlands län samt delar af Bohuslän och Dalsland

öka den för detta ändamål af 1911 års Riksdag beslutade lånefonden

från 5,000,000 kronor till 7,500,000 kronor på det sätt att under 5 år

från och med år 1912 afsättas ytterligare 500,000 kronor årligen, dock

så att belopp, som ej blifvit till utgående under ett af dessa år anvisadt,

må för ett efterföljande år af samma femårsperiod disponeras,

med rätt för Kungl. Maj:t att från denna fond anvisa statslån till understödjande

af nya, ännu ej påbörjade enskilda järnvägsanläggningar,

om hvilka här är fråga; dels för afsättning till berörda fond bevilja ett

ytterligare anslag af 500,000 kronor för hvartdera af åren 1912 och

1913; dels ock besluta att de för åtnjutande af lån från ifrågavarande

fond redan föreskrifna villkor och bestämmelser skola gälla äfven för

lån ur den sålunda ökade fonden.

Till stöd för sina framställningar hafva motionärerna anfört följande:
»På

framställning af Kungl. Maj:t till 1911 års riksdag (Kungl.

Maj:t prop. nr 96) beslöt Riksdagen bildandet af en lånefond af

5,000,000 kronor att afsättas under fem år från och med år 1912

med 1,000,000 kr. årligen, för att underlätta åstadkommandet af bibanor

inom västra delarne af Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län

samt delar af Bohuslän och Dalsland.

Afsättning till

fond för

bibanor i vissa

delar af riket.

[33.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

Kungi. Maj:ts framställning hvilade på den uppfattning, att byggandet

af de ifrågsatta bibanorna visserligen borde öfverlåtas åt den

enskilda företagsamheten, men att med hänsyn till befolkningens ringa

antal och i allmänhet mindre goda ekonomiska ställning det torde vara

nödvändigt, att staten i detta fall för ändamålets snara vinnande kraftigare

än vanligt understödde den enskilda företagsamheten. Med hänsyn

härtill föreslogs jämväl såväl af Kungl. Maj:t som ock af enskild

motionär, herr Fränekel, vissa lättnader i de bestämmelser som gälla

för statslån ur den vanliga järnvägslånefonden. I de af Riksdagen för

denna fond beslutade lånevillkoren ingingo äfven vissa lättnader.

Bland de bibanor, som ansågos böra ifrågakomma för ett tillfredsställande

tillgodoseende af trakternas kommunikationsbehof, och som

tillika tänkes skola utgöra en ersättning för södra inlandsbanan, omförmälas

i den kungl propositionen följande:

Smedberg—Ed—Billingsfors.

Strömstad—Ed.

Billingsfors—Silbodal—Koppan—Ottebol.

Ottebol—Åmål.

Tor sby—H vitsan d.

Edebäck—Vingängsjön.

-Limedsforsen—Särna.

Ålfdalen—Vansjön.

Lillherdal—Sveg.

Enligt hvad vi inhemtat äro emellertid redan till Kungl. Maj:t

ingifna ansökningar från tre järnvägsföretag om lån ur denna fond, till

hvilka låns beviljande fonden icke förslår. Dessutom pågår i vissa

trakter ett intresseradt arbete för förverkligandet af jämväl andra af de

här ofvan angifna bibanorna. Det har alltså redan nu visat sig, att den

af 1911 års Riksdag beslutade fonden icke är tillräcklig för. tillgodoseende

af lånebehofvet åt vissa bibanor, hvilkas tillkomst eljes synes

vara eller i den närmaste framtiden blifva betryggad.

Visserligen hafva vi oss bekant, att Kungl. Maj:t ägnar sitt lifliga

intresse åt afhjälpandet af de västra gränstrakternas kommunikationsbehof,

men då vi sakna kännedom om, huruvida omständigheterna medgifva

Kungl. Maj:t att till nu pågående Riksdag göra framställning om

den ökning af ifrågavarande lånefond, som är oundgängligen nödig,

därest de synnerligen angelägna kommunikationsbehof, som föranledde

fondens bildande, skola kunna i afsevärd män afhjälpas, tillåta vi oss

hemställa om en ökning af fonden med 2,500,000 kronor.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

Af sistlidne års Riksdag afsattes till fonden för att underlätta åstadkommande

af bibanor inom vissa delar af riket ett belopp af 5,000,000

kronor. Ehuru utskottet ej kan fördölja för sig, att högre belopp torde

för ändamålet inom en nära framtid vara erforderligt, anser det sig

dock ej på grund allenast af i motionerna föreliggande utredning böra

föreslå^ anslagssummans höjande, så mycket mindre som, om Kungl.

Maj:t finner höjning vara erforderlig, framställning härom torde komma

att af Kungl. Maj:t göras hos Riksdagen.

Utskottet får sålunda hemställa,

att Riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och med afslag å de af herrar

Neiglick m. fl. och Sandin m. fl. väckta motionerna,

må för afsättning till fonden för att underlätta åstadkommande

af bibanor inom vissa delar af riket i riksstaten

för år 1913 upptaga ett belopp af 1,000,000

kronor.

Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer

utskottet att framdeles under riksdagen afgifva yttrande.

28:o) Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda

framställning och under åberopande af hvad statsrådsprotokollet sid. 87

i ärendet innehåller, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för afsättning till järnvägslånefonden

i riksstaten för år 1913 upptaga ett belopp

af 1,500,000 kronor.

Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer

utskottet att framdeles under riksdagen afgifva yttrande.

29:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för afsättning

till lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby för år 1913 anvisa

ett anslag af 200,000 kronor.

Departementschefens utredning ifråga om detta anslag förekommer

å sid. 87—90 i statsrådsprotokollet.

Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit,

får utskottet hemställa,

Utskottets

yttrande.

Anslag till

järn vägslånefonden.

[34.]

Lånefonden

för tjänstemannasamhället

vid

Mörby.

[35.]

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

Motion angående

bildande

af en fond för

finansiering

af vattenfallsrätten.

att Riksdagen må för afsättning till lånefonden

för tjänstemannasamhället vid Mörby för år 1913 anvisa

ett anslag af 200,000 kronor.

Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer

utskottet att framdeles under riksdagen afgifva yttrande.

30:o) I eu inom Andra kammaren af friherre E. Palmstierna väckt

motion, nr 22, har föreslagits, att Riksdagen i skrifvelse till Kungl.

Maj:t ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om en utredning

angående lämpligheten af att upplägga eu statens lånefond för finansiering

af företag, hvilka afse utbyggande af statens vattenfall förmedelst

vattenfall srätt, samt för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill

denna utredning må gifva anledning.

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»Inom alla partier torde det vara eu allmän önskan, att statens

vattenfall snarast möjligt och på ett rationellt sätt utnyttjas i produktionens

tjänst. För detta ändamål har Riksdagen äfven under de sista

åren dels anslagit stora belopp till utbyggande af vissa vattenfall för

egen räkning, dels genom fastställande af grunder för utarrendering af

vattenfall och skapandet af ett nytt rättsinstitut, den s. k. vattenfallsrätten,

sökt underlätta för enskilda att enligt särskilda villkor tillgodogöra

sig kraften i statens vattenfall. Efter allt att döma, kommer staten

att fortskrida på den förstnämnda vägen och utbygga det ena vattenfallet

efter det andra. Sannolikt torde behofvet af stats]ärnvägarnas

elektrifiering härnäst kräfva ett apterande af de för dylikt syfte inköpta

vattenfallen. Man bör sålunda kunna förutsätta, att en väsentlig

del af de stora och medelstora vattenfallens utbyggande kommer

att företagas af staten själf. För de mindre och öfriga medelstora vattenfall,

hvilka tillhöra kronan, torde däremot vattenfallsrätten komma i

bruk. Detta rättsinstitut är emellertid äfven, ehuru detsamma erbjuder

företagarna betydande fördelar, ur finansiell synpunkt så opröfvadt, att

det kan befaras, att de kapitalförvaltande anstalterna ogärna placera

sina medel mot säkerhet i vattenfallsrätten, förrän densamma vunnit

mera burskap. Ungefär samma förhållande yppar sig här, som när

tomträtten skulle tagas i anspråk. Det visade sig, att enskilda penninginrättningar

i början icke ville placera sina medel mot inteckning

i tomträtt och det allmänna måste fördenskull bana väg. Tomträttskassor

och lånefonder ha upplagts, och sedan tomträtten sålunda kom
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

25

mit i gång, förklara sig vissa sparbanker och enskilda banker benägna

att godtaga inteckningar i tomträtt såsom säkerhet mot utlånta medel.

Man kan häraf draga den slutsatsen, att staten troligen icke kan undandraga

sig att själf finansiera vattenfallsrätten, om staten vill, att densamma

uti nämnvärd omfattning skall tagas i bruk.

Genom ett indirekt främjande af de statliga vattenfallens tillgodogörande

på nu nämndt sätt skulle staten dessutom kunna såväl bereda

industrien väsentliga fördelar som äfven vinna ökad trygghet för realiserandet

af den vattenfallspolitik staten finner lämpligt att utöfva. Den

goda kredit, svenska staten åtnjuter, kan nämligen möjliggöra, att billigare

kapital nedlägges i vattenfallen, än om enskilda helt och hållet

skulle verkställa företagens finansiering. Denna omständighet är särskilt

värd uppmärksamhet, då, såsom vid vattenbyggnader, kapitalets

förräntande spelar eu stor roll för företagets ekonomi i jämförelse med

driftkostnaderna. För staten själf bör det äfven vara angeläget, att

svenskt eller af svenska staten disponeradt kapital begagnas till utbyggande

af vattenfallen. Det kan nämligen i eu framtid innebära olägenheter,

om utländska pengar skulle direkt importeras för ett utbyggande

ej endast af enskildas, utan också af kronans vattenfall. Vattenkraftsföretagets

finansiering kan tillika bereda staten en sådan ställning

till detsamma, att staten förmår till kraftproduktionens och den kraftkonsumerande

industriens gagn öfvervaka, att dess syften med vattenfallens

upplåtande fullföljas.

I hvad utsträckning finansieringen lämpligen bör bedrifvas, kan

gifvetvis icke utan föregående utredning afgöras. Det bör sålunda tagas

i öfvervägande hvilka villkor, som böra gälla för rättigheter att

erhålla lån ur den för ändamålet upplagda fonden och hur stor säkerhet,

som staten bör kräfva för kreditgifningen, samt till hvad belopp

lånefonden bör uppgå, för att densamma må erhålla afsedd betydelse.»

I den af motionären omhandlade frågan har chefen för vattenfallsstyrelsen

öfverste F. W. Hansen gjort följande, utskottet tillhandakomna

uttalande:

»Enligt anmodan får jag härmed meddela min åsikt rörande det

förslag, som framställes i den af herr Palmstierna till årets Riksdag

afgifna motionen nr 22.

Det torde vara otvifvelaktigt, att staten bör på allt sätt befordra

vattenfallens utnyttjande i kulturens tjänst såväl med hänsyn till den

häraf föranledda relativa minskningen i kolimporten med åtföljande

verkningar på handelsbalansen, som ock till de möjligheter för indu
Bihang

till Riksdagens protokoll 1912. a samt. 18 höft. (Nr 19.) 4

Yttrande

l chefen för

vattenfallsstyrelsen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

striens, jordbrukets och samfärdselns uppblomstring’, hvilka en ökad

tillgång på elektrisk kraft till billigt pris måste befordra.

Staten kan gifvetvis verka i denna riktning genom att själf i stor

utsträckning utbygga sina egna vattenfall, och motionären synes förutsätta,

att staten icke allenast skall bebygga sådana i många afseenden

betydande kraftkällor som Trollhättans, Porjus och Ålfkarleby vattenfall

samt de, hvilka äro afsedda för elektrisk järnvägsdrift, utan jämväl

en väsentlig del af de stora och medelstora vattenfallen. Om

lämpligheten häraf kunna finnas delade meningar. Men ju mindre omfattning

statens direkta byggnads- och affärsverksamhet får, dess större

blir gifvetvis behofvet af att befordra den enskilda företagsamheten på

detta område.

Nu är det emellertid så, att vattenfallens byggande kräfver stora

kapital. Allt hvad som kan göras för att åstadkomma motsvarande

betydande penningbelopp på lindriga villkor befordar sålunda vattenfallens

utnyttjande på samma gång som det minskar framställningskostnaden

för den elektriska energien och därmed ökar möjligheten för

dess användning.

Staten måste därför uppenbarligen hafva intresse af att ordna så,

att penningar till möjligast lågt pris stå till förfogande för ändamålet.

Ser man — såsom motionären synes göra —- i främsta rummet

på statens privatekonomiska intresse, gäller det sålunda att underlätta

finansieringen af sådana företag, som afse utnyttjandet af staten tillhöriga

vattenfall. Men såsom representant för landets ekonomi i dess

helhet bör staten äfven hafva intresse af att enskildas vattenfall komma

till användning, i synnerhet som en afsevärd del af statens egna fall

ligger sämre till än de förra.

En utredning rörande möjligheten och lämpligheten af att staten, som

kan upplåna penningar till lägre pris än den enskilde, uppträder som

långifvare för vattenkraftsföretag, borde sålunda måhända omfatta äfven

betingelserna för en eventuell lånerörelses utsträckning till underlättande

af enskildas vattenfalls bebyggande, åtminstone då motsvarande

företag hafva en allmännare betydelse. En parallell härtill finnes i viss

mån i den ställning staten intager till enskilda järnvägsanläggningar.

Härvid bör å ena sidan visserligen beaktas, att en dylik utsträckning

af lånerörelsen kräfver tillgång på högst betydande kapital, men å andra

sidan kan staten, såsom sammanfattning af det allmänna, hafva större

fördel af ett vidsträcktare utnyttjande af vattenkraften, oafsedt hvem

den tillhör, än af de oftast jämförelsevis blygsamma inkomster, som

kunna erhållas i arrende för vattnet i statens vattenfall. Huru som

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

27

helst borde enligt mitt förmenande en utredning af antydd art blifva

till nytta.

Mot företagande af eu sådan utredning redan nu kan — om det

blott gäller statens egna vattenfall — uppställas det skälet, att grunderna

för utarrendering af statens vattenfall fastställdes först den 4

juli 1910, och att lagen om vattenfallsrätt ej är äldre än sedan den 1

juni 1911, hvarför dessa bestämmelsers verkningar ej ännu hafva kunnat

göra sig gällande. Men att döma af den visserligen korta tids erfarenhet,

som nu föreligger, torde man kunna säga, att något lifligare

intresse för erhållande af arrende eller vattenfallsrätt icke trädt i dagen.

Till stor del kan detta bero på, att statens vattenfall såsom ofvan

antydts i regel ej ligga såväl till i kommunikationshänseende in. in.,

men en viktig orsak är dock utan tvifvel den osäkerhet om vattenfallsrättens

värde som realsäkerhet, hvilken ännu finnes hos dem, som

skulle kunna tillhandahålla det erforderliga kapitalet. Det är emellertid

icke oantagligt, att statens initiativ — såsom motionären framhåller

— skulle kunna åstadkomma eu annan syn på tingen.

På grund af det anförda skulle jag vilja förorda en utredning sådan

som motionären föreslagit, dock att åt den borde gifvas den vidsträcktare

omfattning, som förut antydts.»

Utskottet delar motionärens mening angående angelägenheten af att

statens vattenfall må på ett rationellt sätt utnyttjas i produktionens

tjänst.

Den af motionären anvisade väg för främjande af ett sådant utnyttjande

genom inrättande af en fond för finansiering af företag afseende

att tillgodogöra sig dessa vattenfall förmedelst vattenfallsrätt,

synes utskottet hafva goda skäl för sig, och finner utskottet ett stöd i

denna sin uppfattning i det af vatten fallsdirektören gjorda uttalandet.

På grund af hvad sålunda anförts finner sig utskottet böra

tillstyrka Riksdagen att hos Kungl. Maj:t begära utredning på sätt af

motionären föreslagits.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till friherre Palmstiernas

förevarande motion, må hos Kungl. Maj it anhålla, att

Kungl. Maj:t måtte föranstalta om en utredning angående

lämpligheten af att upplägga en statens lånefond

för finansiering af företag, hvilka afse utbyg
-

Utskottets

yttrande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

gande af statens vattenfall förmedelst vattenfallsrätt

samt för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill denna

utredning må gifva anledning.

Stockholm den 15 mars 1912.

På statsutskottets vägnar:

Gl. BILLING.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hafva närvarit:
herrar

A. G. L. Billing, A. Ekman, S. H. Kvarnzelius, grefve F.

Waclitmeister, 0. Jonsson, A. N. Halm, friherre J. T. Gripenstedt, grefve

P. O. L. Kling spor, H. F. Lamm, friherre C. H. Falkenberg, A. G1. Lindblad,

C. fr. Ekman, J. Nilsson, /l. Wiklund, II. Andersson i Skifarp, G.

TV. Thorsson, P. Olsson, V. Starbäck, C. Persson, V. P. Rydén, J. A. Sjö,

iV E. Lindberg, ,/. Ström och E. A. Nilson med undantag af att vid behandlingen
af

punkterna 17 och 18 deltagit i stället för herr ,7. /Ström herr E. F.

Hellberg,

» » 27—30 » » » » »A Wiklund herr V.

Olofsson,

” » 28—30 » » » » friherre J. T. Gripenstedt

herr Tf. Tf. Tf, Pn’cson.

Reservationer:

vid punkten 17 (angående motioner om utredning för järnvägsanläggning

från norra stambanan till inlandsbanan):

af herrar A. Wiklund och E. F. Hellberg, hvilka ansett, att utskottets

jhtrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Det synes utskottet angeläget, att, innan för Riksdagen framlägges

förslag till utförande af järnväg från norra stambanan öfver Lycksele

till inlandsbanan, eu allsidig utredning i fråga om den lämpligaste

sträckningen för en sådan bana verkställes, därvid hänsyn bör tagas

ej allenast till afstånd och anläggningskostnad utan äfven till befolkningstäthet

och de olika trakternas utvecklingsmöjligheter.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

29

Utskottet, som finner livad af motionärerna i sådant afseende föreslagits

väl grundadt, hemställer,

att Riksdagen, med bifall till herrar Roséns och

Hellbergs m. fl. motioner, må besluta att i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes för

ifrågasatt anläggning af järnväg från norra stambanan

till inlandsbanan snarast möjligt låta verkställa undersökning

och allsidig utredning jämväl med utgångspunkt

från Tvärålund och Hörnsjö samt för sträckningen

från Lycksele till inlandsbanan med anknytning

vid Sten sele».

vid punkten 18 (angående motioner om anläggning af järnväg från

Umeå till Holmsund):

af herrar A. Wiklund och E. F. Hellberg, hvilka ansett, att utskottet

bort hemställa

att Riksdagen måtte besluta byggande af järnväg

från Umeå till Holmsund vid hafvet, i enlighet med

af järnvägsstyrelsen upprättadt förslag, för en beräknad

kostnad af 1,300,000 kronor förutom de medel,

som förut finnas för ändamålet disponibla, samt för

byggnadens påbörjande för år 1913 anvisa ett anslag

af 300,000 kronor.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 18 käft. (Nr 19.)

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:232 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående vissa utgifter för kapitalökning, i hvad angår c s. 1 i texten