Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående vissa utgifter för kapitalökning, i livad angår civildepartementsärenden, samt i ämnet väckta motioner.
1912-03-15 · 29 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 27 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1912:19, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående vissa utgifter för kapitalökning, i livad angår civildepartementsärenden, samt i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
1
Nr 19.
Ankom till Riksdagens kansli den 15 mars 1912 kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående vissa utgifter
för kapitalökning, i livad angår civildepartementsärenden,
samt i ämnet väckta motioner.
(4:e Af cl.)
Å. Postverket.
l:o) I den till Riksdagen aflåtna propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof har Kungl. Maj:t, bland utgifter för kapitalökning
i hvad afser statens affärsverksamhet, beträffande postverket
föreslagit Riksdagen att för inköp af inventarier för postverkets behof
för år 1913 anvisa ett anslag af 266,000 kronor med rätt för Kungl.
Maj:t att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna
125,000 kronor.
Utredning i ärendet återfinnes å sid. 2—6 i det vid statsverkspropositionen
under rubrik »utgifter för kapitalökning» fogade statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för den 13 januari 1912, till hvilket
utskottet tillåter sig hänvisa.
I anslutning till hvad Kungl. Maj:t föreslagit får utskottet hemställa,
att Riksdagen må för inköp af inventarier för
postverkets behof för år 1913 anvisa ett anslag af
266,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1912 af tillgängliga medel
utanordna 125,000 kronor.
Inköp af inventarier.
[1°.]
*) HänYisar till punkt i den kungl. propositionen.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 sand. 18 käft. (Nr 19.)
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
Inköp och
bebyggande af
fastigheter.
[2.]
Telegrafverket.
2ro) I afseende å utgifterna för statens affärsverksamhet, i hvad dessa
angå telegrafverket, har Kungl. Magt föreslagit Riksdagen att dels medgifva,
att för telegrafverkets räkning måtte inköpas lägenheten Akestorp
nr 1 i Boden för en köpeskilling af 3,700 kronor samt lägenheterna
Fredriksro nr 2 och Västervik nr 1 därstädes för en köpeskilling af
tillhopa 1,000 kronor, och att å den tomt, som skulle bildas af nämnda
lägenheter, måtte uppföras en förrådsbyggnad för en kostnad, ej öfverstigande
11,300 kronor, samt att å telegrafverket tillhörig tomt i Karlshamn
måtte uppföras en telegrafstationsbyggnad, inrymmande jämväl lokaler
för postkontoret i staden, för en kostnad, ej öfverstigande 325,000
kronor; dels ock för år 1913 anvisa till inköp och bebyggande af fastigheter
för telegrafverkets räkning ett anslag af 500,000 kronor.
Utredning i ärendet återfinnes i ofvannämnda statsrådsprotokoll
sid. 7—11.
Hvad Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om anvisande af medel till
inköp och bebyggande af fastigheter har synts utskottet väl grundad!
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må
a) medgifva, att för telegrafverkets räkning må
inköpas lägenheten Åkestorp nr 1 i Boden för en köpeskilling
af 3,700 kronor samt lägenheterna Fredriksro
nr 2 och Västervik nr 1 därstädes för en köpeskilling
af tillhopa 1,000 kronor och att å den tomt, som
bildas af nämnda lägenheter, må uppföras en förrådsbyggnad
för en kostnad, ej öfverstigande 11,300
kronor;
b) medgifva, att å telegrafverket tillhörig tomt i
Karlshamn må uppföras en telegrafstationsbyggnad, inrymmande
jämväl lokaler för postkontoret i staden, fölen
kostnad, ej öfverstigande 325,000 kronor; samt
c) för år 1913 anvisa till inköp och bebyggande
af fastigheter för telegrafverkets räkning ett anslag
af 500,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
3
3:o) Kung!. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för inköp af
stationsinventarier för telegrafverkets behof för år 1913 anvisa ett anslag
af 100,000 kronor.
Utredningen i ämnet återfinnes å sid. 11—14 i åberopade statsrådsprotokoll.
Utskottet, som funnit Kungl. Maj:ts förevarande förslag väl grundad!,
hemställer,
att Riksdagen må för inköp af stationsinventarier
för telegrafverkets behof för år 1913 anvisa ett anslag
af 100,000 kronor.
4:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för fortsatt
utveckling af statens telefonväsende för år 1913 anvisa ett anslag å
4,000,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under
år 1912 af tillgängliga medel utanordna beloppet.
Utredning i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet sid. 14—22.
Mot Kungl. Maj ds förevarande framställning har utskottet icke
haft något att erinra, och får utskottet sålunda hemställa,
att Riksdagen må för fortsatt utveckling af statens
telefonväsende för år 1913 anvisa ett anslag å
4,000,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1912 af tillgängliga medel
utanordna beloppet.
Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer
utskottet att framdeles afgifva yttrande.
5:o) Sedan Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen under utgifter för
statens affärsverksamhet i hvad afser telegrafverket föreslagit Riksdagen
att dels för anordnande af telefonförbindelse med Gottland
beräkna ett anslag för år 1913 af 900,000 kronor, dels ock för anordnande
af telefonförbindelse med Holmön beräkna ett anslag för
år 1913 af 14,000 kronor, med rätt för Kung]. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna sistnämnda
belopp, har Kungl. Maj:t vidare i en den 2 februari 1912 till Riksdagen
aflåten, till utskottets förberedande behandling öfverlämnad proposition
nr 45, under åberopande af statsrådsprotokollet öfver civildepartements
-
Inköp af
stationsinventarier.
[3.]
Fortsatt utveckling
af
statens telefonväsende.
[4-]
Telefonförbindelse
med
Holmön.
[5.]
4
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
ärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att dels anvisa ett anslag
af 14,000 kronor för anordnande af telefonförbindelse mellan fastlandet
och Holmön, under förutsättning att Holme byamän fullgöra sina i förbindelser
af den 31 december 1910 och den 22 september 1911 gjorda
åtaganden, dels ock lämna Kungl. Maj:t rätt att förskottsvis redan under
år 1912 af tillgängliga medel utanordna beloppet; samt att medgifva,
att den för ifrågavarande telefonanläggning erforderliga undervattenskabel
må i riket införas tullfritt.
Föredragande departementschefens anförande i detta ärende till
åberopade statsrådsprotokollet är af följande lydelse:
»Under afdelningen angående utgifter för kapitalökning i årets
statsverksproposition uttalade jag förhoppning om att under närmaste
tiden kunna för Kungl. Maj:t framlägga förslag till anordnande af telefonförbindelse
dels med Gottland och dels med Holmön i Västerbottens
län; och beslöt Kungl. Maj:t i anledning däraf föreslå Riksdagen dels
att för anordnande af telefonförbindelse med Gottland beräkna ett anslag
för år 1913 af 900,000 kronor, dels ock att för anordnande af
telefonförbindelse med Holmön beräkna ett anslag af 14,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga
medel utanordna sistnämnda belopp.
Om anordnande af förstnämnda telefonförbindelse hade telegrafstyrelsen
i skrifvelse den 24 november 1911 gjort framställning, utvisande
att kostnaden härför beräknats uppgå till förut angifna belopp,
900,000 kronor. Med hänsyn till den högst betydande statsutgift,
hvarom här är fråga, har jag genom telegrafstyrelsen sökt vinna en
utredning af den beräknade trafiken å kabeln och hela företagets ekonomiska
bärkraft. Den approximativa utredning, som härutinnan kunnat
för närvarande lämnas, visar, att anläggningen under sannolikt en afsevärd
tid framåt kommer att orsaka statsverket en betydande driftsförlust.
Vid sådant förhållande anser jag frågan böra underkastas en
ytterligare ingående utredning,. särskild t i ekonomiskt hänseende. Först
efter det denna utredning slutförts, blir det möjligt att slutgiltigt bedöma,
om och under hvilka förutsättningar förslaget om ifrågavarande
telefonförbindelse bör föreläggas Riksdagen. Med all sannolikhet torde
därför denna fråga icke kunna hänskjutas till den nu församlade Riksdagen,
hvilket jag härmed velat för Kungl. Magt anmäla.
Beträffande anordnandet af telefonförbindelse från fastlandet till
Holmön har telegrafstyrelsen i sin skrifvelse den 24 november 1911
angående anslag för kapitalökning gjort framställning om anvisande af
medel för denna anläggning. Frågan om denna telefonförbindelse har redan
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
5
en gång förut varit föremål för Kungl. Maj:ts pröfning, och tillåter
jag mig erinra om hvad därvid i ärendet förekom.
I skrifvelse den 11 mars 1908 till Kungl. Maj ds befallningshafvande
i Västerbottens län anhöllo åtskilliga Holmö byamän, att åtgärder
måtte vidtagas för inrättande af en telefonförbindelse från lämplig
punkt på fastlandet till Holmö by å Holmön. Såsom bidrag till
den ifrågasatta anläggningen hade byamännen erbjudit sig att hålla för
linjen erforderliga stolpar från den punkt, där telefonkabeln nådde
Holmölandet, till den blifvande telefonstationen inom byn samt att för
framtiden hålla lokal för stationen och aflöna föreståndaren för densamma.
Kungl. Majds befallningshafvande inhämtade yttranden i saken
från lotsstyrelsen och från chefen för sjätte arméfördelningen, hvarjämte
chefen för marinstaben uttalade sig i ärendet.
Lotsstyrelsen anförde därvid, att styrelsen, med hänsyn till de fördelar,
som en sådan förbindelse skulle medföra för det allmänna, ansåge
ifrågavarande telefonledning böra komma till stånd med anlitande af
statsmedel. Chefen för sjätte arméfördelningen vitsordade, att telefonledningen
i viss mån skulle blifva försvaret till gagn, och chefen för
marinstaben förklarade sig anse, att ledningen ur flottans synpunkt
gifvetvis vore af afsevärd nytta.
Med afseende å beskaffenheten af de erbjudanden, hvilka sökandena
åtagit sig för anläggningens åvägabringande, samt på grund af
ofvanberörda tillstyrkande yttranden hemställde Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i skrifvelse den 9 juli 1908, att telegrafstyrelsen måtte
erhålla föreskrift att, med anlitande af uti ansökningen anvisade enskilda
bidrag, men i öfrigt på bekostnad af statsmedel, gå i författning om
utförande af ifrågavarande telefonförbindelse.
Telegrafstyrelsen, som hördes öfver denna hemställan, beräknade, att
kostnaden för telefonförbindelsen skulle uppgå till 14,000 kronor, och
ifrågaställde, under erinran att telegrafstyrelsen för dylika ledningars byggande
vore hänvisad till lånemedel, hvilka i detta fall icke kunde beräknas
blifva tillräckligt räntebärande, att, därest Kungl. Maj:t funne
ledningen böra komma till stånd, Kungl. Maj:t täcktes i proposition
till Riksdagen göra framställning om beviljande af ett särskilt anslag
å nyssnämnda belopp, 14,000 kronor.
Vid föredragning den 4 december 1908 fann emellertid Kungl. Maj:t,
med afseende å hvad telegrafstyrelsen anfört och då något kontant bidrag
till ledningens utförande icke blifvit utfästa, den gjorda ansökningen icke
föranleda till någon vidare åtgärd.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
I en vid 1911 års Riksdag inom Andra kammaren väckt motion,
(nr 197) hemställdes sedermera om ett anslag af 14,000 kronor att ställas
till telegrafstyrelsens förfogande för utförande af telefonförbindelse
från lämplig punkt å fastlandet till Holmöti. Statsutskottet, till fi vilket
motionen hänvisades, yttrade i utlåtande (nr 34), att hvad af motionären
anförts i fråga om angelägenheten att åstadkomma telefonförbindelse
mellan fastlandet och Holmön hade synts utskottet värdt beaktande.
Ehuruväl anledning funnes att antaga, att den ifrågasatta ledningen
knappast torde kunna lämna skälig ränta på den beräknade anläggningskostnaden
och ännu mindre möjlighet till amortering af samma
kostnad, hade det likväl synts utskottet, att i detta fall sådana omständigheter
förelåge, som innebure fullgiltiga skäl att afstå från fordran
på att anläggningens inkomster skulle kunna lämna tillgång till ränta
och amortering å därpå nedlagd kostnad. Af den i motionen lämnade
utredning framginge, att enskilda personer på platsen vore villiga att
för framtiden bestrida omkostnaderna för såväl lokal som aflöning till
föreståndare för telefonstationen. Till de sålunda gjorda utfästelserna
hade utskottet emellertid ansett böra läggas förbindelse af ortsinvånarna
att teckna visst antal abonnemang å telefonförbindelse med den föreslagna
ledningen, hvilket antal synts utskottet lämpligen böra bestämmas
till 5. Utskottet hemställde därför, att Riksdagen i anledning af
motionen måtte för år 1912 anvisa ett anslag af 14,000 kronor för anordnande
af telefonförbindelse från lämplig punkt å fastlandet till
Holmön, dock att anläggningen i fråga icke finge utföras, förrän från
ortsinvånarna lämnats vederbörlig förbindelse att erlägga utgifter för
minst fem telefonabonnemang äfvensom att bestrida kostnaderna för
såväl lokal för telefonstationen som aflöning till dess föreståndare.
Vid frågans behandling i Riksdagen stannade kamrarna i skiljaktiga
beslut, i det att Första kammaren beslöt, att motionen icke
skulle till någon Riksdagens åtgärd föranleda, under det att Andra
kammaren biföll statsutskottets hemställan med det tillägg, att Holmö
byamän skulle åtaga sig att äfven bekosta för linjen erforderligt antal
stolpar från den punkt, där telefonkabeln skulle komma att nå Holmöns
strand, till den blifvande stationen. Vid sedermera i ärendet företagen
gemensam votering fattade Riksdagen sitt beslut i enlighet med
Första kammarens mening, under det att minoriteter], 164 röster af 364
afgifna, ville anvisa 14,000 kronor för anordnande af omförmälda telefonförbindelse
under de i Andra kammarens beslut upptagna villkor.
Med en till Kungl. Maj:t inkommen skrifvelse af den 21 oktober
1911 har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens län öfver
-
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
7
lämnat en af Holmö bys invånare till Kungl. Majrts befallningshafvande
ingifven skrifvelse af den 26 november 1910, däri ånyo anhållits
om åtgärders vidtagande för anläggande af ifrågavarande telefonledning,
och har till stöd därför anförts följande.
Holmöns förbindelser med fastlandet vore alltid svåra och ovissa
utom de två å tre månader, som Västra Kvarken vore tillfrusen och
körbar. Under den öfriga delen af året omöjliggjordes trafiken ofta
flera dagar å rad genom storm, drifis m. m. Från den 21 december 1906
till den 20 januari 1907 hade så till exempel ej funnits en enda dag,
då posten kunnat komma öfver till fastlandet, och under vintern 1909
—1910 hade möjligheten till förbindelse varit oviss från höstetid ända
fram till början af februari månad. Då under sådana isoleringstider
sjukdomsfall inträffade, vore det omöjligt ej blott att skaffa den sjuke
lasarettsvård, om så erfordrades, eller erhålla läkarbesök, utan äfven
att få något som helst läkarråd. Hade telefonförbindelse funnits, skulle
inom byn befintligt medicinförråd enligt läkares anvisning kunnat utnyttjas
långt bättre än nu kunde ske. Äfven i allmänhet för Holmöbefolkningen,
som alltid vore hänvisad till knappa möjligheter, skulle
en jämn och snabb förbindelse med det öfriga Sverige hafva stort
värde. Genom en telefonförbindelse skulle jämväl redan förut befintliga
inrättningar, såsom Holmö motorbåt, andelsmejeri, strömmingssalteri
samt såg och kvarn, hvilka kostat och alltjämt kostade befolkningen
jämförelsevis stora uppoffringar, afsevärdt stiga i värde, emedan
de då bättre kunde utnyttjas. Att från det allmännas synpunkt en
dylik förbindelse skulle hafva betydelse framginge däraf, att inom Holmö
församling vore belägna tre fyrplatser, hvilkas invånare i tjänstens
såväl som i enskilda ärenden delade bybefolkningens svårigheter med
kommunikationer. Lotsverket skulle därför hafva ett direkt intresse af
en telefonförbindelse mellan Holmön och fastlandet. Då strandningar
ganska ofta förekommo i det svåra farvattnet kring Holmöarna, skulle
slutligen betydande värden kunna räddas undan förstöring, om man genom
snabb förbindelse kunde erhålla snar bärgningshjälp från fastlandets
närbelägna hamnar. Öns befolkning kunde emellertid ej ensam
eller ens till någon större del bära kostnaderna för anläggningen och
underhållet af telefonförbindelsen med fastlandet. Ett år 1907 afslutadt
laga skifte å hela ön hade ådragit dess invånare synnerligen tyngande
utgifter. Kommunalutskylderna för år 1910 uppgingo till omkring en
krona 25 öre för fyrk.
Enligt den 31 december 1910 och den 22 september 1911 dagtecknade
förbindelser, afgifna af ett flertal bland Holmö byamän, hafva
8
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
dessa numera åtagit sig, därest telefonförbindelse till Holmön komme
till stånd,
att vid dess utförande kostnadsfritt tillhandahålla stolpar till ledningen
på den sträcka, där den ginge fram öfver Holmön;
att bidraga till anläggningen med 300 mansdagsverken in natura,
dock med förbehåll att dagsverkena till hufvudsaklig del finge fullgöras
å Holmön; samt
att, om en samtalsstation inrättades i Iiolmö by, dels, så länge
denna samtalsstation hölles för allmänheten tillgänglig, kostnadsfritt för
telegrafverket tillhandahålla lokal för stationen samt aflöna dess föreståndare,
dels ock, om de vid denna samtalsstation inkommande, _ af
telegrafverket bestämda samtalsafgifterna under något år ej skulle tillsammans
uppgå till minst 70 kronor, gälda hvad som däri fattades.
I ett till Kungl. Maj:ts befallningshafvande den 21 mars 1911 afgifvet
yttrande har kronofogden i Umeå fögderi — med upplysning
att öns befolkning vid 1910 års utgång utgjorde 439 personer och
under vitsordande af behofvet för öborna af ifrågavarande telefonförbindelse
— på det lifligaste tillstyrkt densamma.
I sin skrifvelse till Kungl. Maj: t den 21 oktober 1911 har
Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört hufvudsakligen följande: Af
handlingarna i ärendet framginge, att ortsinvånarna numera åtagit
sig alla de inom Riksdagen förutsatta villkoren i för anordnande af
telefonförbindelse mellan fastlandet och Holmön med undantag af
åtagandet att erlägga utgifter för minst fem telefonabonnemang. Men
i stället hade de förbundit sig att utgöra ej mindre än 300 mansdagsverken
in natura samt att garantera en årlig inkomst af samtalsafgifter
af minst 70 kronor. Med hänsyn till de stora uppoffringar,
Holmöborna sålunda åtagit sig för att få den länge eftersträfvade telefonförbindelsen
med fastlandet till stånd, torde åtminstone för närvarande
ingen möjlighet förefinnas att från ortsinvånarna erhålla förbindelse
att erlägga utgifter för minst fem telefonabonnemang. Hvad
ortsinvånarna i de ingifna handlingarna anfört och de uttalanden,
som i Riksdagen vid den nyssnämnda motionens behandling gjordes,
torde till fullo ådagalägga det stora behof, som för öns befolkning
förefunnes att komma i telefonförbindelse med fastlandet. Detta stora
behof vore så uppenbart, att redan däri syntes ligga tillräcklig garanti
för att befolkningen i sina åtaganden gått så långt, som den trott
sig mäkta. För de jordbrukare, fiskare och sälskyttar, som ut
-
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
9
gjorde öns befolkning, ställde det sig svårt att åtaga sig kontanta årliga
utgifter till för dem betydande belopp. Deras villighet och förmåga
måste för den skull hellre tagas i anspråk i form af naturaprestationer
och dagsverken. Därpå gånge också deras åtagande hufvudsakligast
ut. Den bekvämlighet, som flera spridda telefonabonnemang
skulle medföra, hade befolkningen åtminstone för närvarande icke råd
att påkosta. Dess sträfvan måste tills vidare inskränka sig till att få
inom Holmö by, där nästan alla å ön vore boende, eu enda telefonstation,
hvarest de kunde komma i förbindelse med fastlandet, särskilt
under de långa tider af året, då isen icke vore trafikabel. Men
denna telefonförbindelse vore långt ifrån att betrakta såsom varande
endast en öbefolkningens angelägenhet. De myndigheter, hvilka i frågans
tidigare skede varit hörda, hade genom sina uttalanden tydligt
gifvit vid handen, att telefonförbindelsen vore önskvärd äfven ur flottans,
försvarets och lotsverkets olika synpunkter. Telegrafstyrelsen
hade också i sitt yttrande medgifvit, att telefonförbindelsen skulle medföra
beaktansvärda fördelar icke blott för den enskilde utan äfven för
det allmänna. Utsikt saknades ingalunda, att icke staten skulle utöfver
hjälp åt befolkningen kunna genom telefonförbindelsen bättre tillgodose
äfven andra statsintressen och dessutom från det i dessa trakter arbetande
bergningsbolag erhålla enskildt telefonabonnemang. Utgiften
torde för den skull icke få anses för staten alltför betungande i förhållande
till hvad därmed skulle vinnas, lika litet som något sedermera
tillämpligt prejudikat för statens direkta bekostande af telefonanläggning
åt enskilde därmed torde skapas. Det vore, syntes det, egentligen
farhågan för tillkomsten af ett farligt prejudikat, som föranledt
Riksdagen att afslå enskild riksdagsmans motion i ämnet. I betraktande
häraf och på det att ifrågavarande behöfliga telefonförbindelse
måtte komma till stånd, hemställde Kungl. Maj:ts befallningshafvande
slutligen om aflåtande af proposition till Riksdagen om anvisande
af erforderliga medel för att med anlitande af de bidrag,
hvartill Holmö byamän utfäst sig enligt förbindelser af den 31 december
1910 och den 22 september 1911, anlägga telefonförbindelse mellan
fastlandet och Holmön.
Sedan telegrafstyrelsen genom remiss anbefallts afgifva utlåtande
öfver ifrågavarande framställning, har styrelsen på grund af
hvad i ärendet förekommit ansett sig böra i sitt förslag till anslag
för kapitalökning för år 1913 upptaga nu ifrågavarande anläggning,
för hvilken kostnaden, utom tull för sjökabeln, beräknas till 14,000 kronor.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. <i samt. 18 höft. (Nr 19.J 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
Telegrafstyrelsen har därför hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att, under förutsättning att Holmö byamän vidblifva
sina ofvan omförmälda åtaganden, för anordnande af telefonförbindelse
till Holmön anvisa ett anslag af 14,000 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna
beloppet.
Då det har synts styrelsen oklokt att belasta kontot för kapitalökning,
hvilket väl till hufvudsaklig del erhölle sina tillgångar genom
lånemedel, med medel, som skulle direkt återinflyta i statskassan i form
af bevillning, ansåge styrelsen, att kabeln för ifrågavarande ledning,
hvilken kabel ej tillverkades inom landet, borde få tullfritt införas till
Sverige.
Chefen för generalstaben och chefen för sjätte arméfördelningen
hafva uti infordrade utlåtanden tillstyrkt framställningen, därvid den
sistnämnde yttrat, att ifrågavarande telefonförbindelse ur militär synpunkt
vore af stort gagn.
Lotsstyrelsen har — med åberopande af hvad styrelsen i sitt förberörda
yttrande anfört samt med tillkännagifvande, att lotsstyrelsen på
framställning af telegrafstyrelsen utfäst sig att för eventuell kabelutläggning
ställa en lotsångare till telegrafverkets disposition — anfört, att
ett fullständigt tillgodogörande för lotsverkets och sjöfartens räkning
af en telefonförbindelse mellan Holmöarna och fastlandet kan vinnas
endast om telefonlinjen utsträckes från Holmö by till Stora Fjäderäggs
och Holmögadds fyrplatser på östra och södra kusterna af nämnda
ögrupp, ehuru en sålunda utsträckt telefonförbindelse af ekonomisk
hänsyn för närvarande icke torde böra ifrågasättas. Däremot torde, om
telefonförbindelse till Holmö by komme till stånd, Berguddens fyrplats
böra förbindas med densamma och lotsverket för denna fyrplats, hvilken
jämväl är föreslagen till stormvarningsstation, ingå såsom abonnent. Någon
kostnad för ifrågavarande telefonanläggning från fastlandet till
Holmön anser lotsstyrelsen emellertid icke böra bestridas af fyr- och
båkmedel, hvilken tillgång för närvarande mer än väl är i sin helhet
behöflig för tillgodoseende af lotsverkets direkta ändamål.
Frågan om telefonledning till Holmön har, såsom framgår af hvad
jag nu anfört, redan under flera år varit aktuell. De skäl, som tala
för denna anläggning, äro dels de allmänna statsintressen ur sjöfartens
och försvarets synpunkt, hvilka af lotsstyrelsen och de militära myndigheterna
framhållits, dels ortsbefolkningens behof af förbättrade kommunikationer
med fastlandet, som kraftigt vitsordats af de lokala myndig
-
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
11
heterna. Ehuruväl anläggningen i fråga med all sannolikhet ej kommer
att bära sig, åtminstone ej på en längre tid framåt, samt ej heller större
bidrag från öborna kunna erhållas än de, som redan erbjudits, synas
mig dock på en gång så viktiga allmänna intressen och så säregna lokala
förhållanden tala för anläggningen, att jag, då kostnaden ej är särskildt
betydande, anser mig böra tillstyrka anläggningens utförande.
I fråga om tullfrihet för undervattenskabeln ber jag, med anmälan
att tullen enligt gällande taxa af telegrafstyrelsen beräknats till 1,500
kronor, få, i samråd med chefen för finansdepartementet, förorda hvad
härutinnan af telegrafstyrelsen äskats.»
Beträffande ofvannämnda, till 900,000 kronor beräknade anslag för
anordnade af telefonförbindelse med Gottland, hvilken frågas hänskjutande
till nu församlade Riksdag, enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas,
är oviss, kommer utskottet att framdeles afgifva yttrande; hvithet
utskottet
a) skolat för Riksdagen anmäla.
Utskottet, som i likhet med föredragande departementschefen anser,
att såväl viktiga allmänna intressen som säregna lokala förhållanden
tala för anordnande af telefonförbindelse mellan fastlandet och Holmön,
har, då kostnaden härför icke uppgår till särdeles betydande belopp,
ansett sig böra tillstyrka Riksdagen att bifalla Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet hemställer alltså,
b) att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag, må
l:o) anvisa ett anslag af 14,000 kronor för anordnande
af telefonförbindelse mellan fastlandet och
Holmön, under förutsättning att Holmö byamän fullgöra
sina i förbindelser af den 31 december 1910 och
den 22 september 1911 gjorda åtaganden, dels ock
lämna Kungl. Maj:t rätt att förskottsvis redan under
år 1912 af tillgängliga medel utanordna beloppet;
samt
2:o) medgifva, att den för ifrågavarande telefonanläggning
erforderliga undervattenskabel må i riket
införas tullfritt.
Utskottets
yttrande.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
Nya byggnader
och anläggningar
vid
statens järnvägar.
[6.]
Statens järnvägar.
6:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till utförande
af nya byggnader och anläggningar vid statens redan trafikerade järnvägar
för år 1913 anvisa ett belopp af 2,447,600 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga medel
utanordna 600,000 kronor.
Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes å sid. 23—52 af
förenämnda statsrådsprotokoll öfver civilärenden.
Angående de särskilda ändamål, för hvilka det begärda anslaget är
afsedt, får utskottet meddela följande sammanfattning:
Husbyggnader .................................................................. kronor
Spåranordningar................................................................. »
Växel- och signalsäkerhetsanläggningar..................... )>
Öfriga anläggningar ....................................... »
Större ny byggnadsarbeten ........................ »
Diverse arbeten .................................................................. »
Summa kronor
172,600: —
64,500: —
500''()00: —
73,500: —
1,137,000: —
500,000: —
2,447,600: —
Hvad först vidkommer det till husbyggnader äskade belopp, är
detta i hufvudsak afsedt att användas till uppförande af boställshus för
personalen.
Såsom departementschefen anfört har Kungl. Maj:t under nästlid et
år föranstaltat om en utredning i syfte att utröna, huruvida icke, utan
att ändamålsenligheten äfventyras eller underhållskostnaderna allt för
mycket ökades, kostnaderna för uppförande af sådana boställshus kunde
nedbringas.
Den kommission, åt hvilken denna utredning anförtrotts, har hem-''
ställt, att det måtte tagas i öfvervägande, huruvida icke sådan ändring
i boställsstaten för den lägsta tjänstemannagruppen, banvakter, stationskarlar
m. fl., lämpligen borde vidtagas, att dessa tilldelades två rum
och kök i stället för, såsom nu är fallet, ett rum och kök; och har
kommissionen utarbetat förslag till boställshus med sådan anordning.
Departementschefen, som funnit beloppet af den utaf denna anordning
följande kostnadsökningen ej alltför betydande, har med hänsyn till de
otvifvelaktiga fördelarna af tvårumslägenheter ur hygienens synpunkt,
ansett sig böra förorda den af kommissionen ifrågasatta anordningen.
Utskottet biträder hvad departementschefen i detta afseende anfört,
men vill därvid understryka departementschefens uttalande, att
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
13
ifrågavarande personal icke skall erhålla ovillkorlig rätt till tvårumslägenheter
och att således några kostnader för ombyggnad af äldre bostadshus
icke skola framkallas genom att tvårumslägenheter nu anordnas.
Hvad kostnaderna för de föreslagna boställshusen beträffar, har
utskottet visserligen icke kunnat undgå att finna dem väl höga, men
då utskottet å andra sidan förmenar, att en tendens till minskning af
kostnaderna förefinnes, har utskotter, som anser sig kunna hysa förhoppning,
att denna tendens skall fortfarande göra sig gällande, icke
velat i detta afseende framställa någon erinran.
Äfven hvad Kungl. Maj:t i öfrigt under denna punkt föreslagit
har utskottet ansett sig böra biträda.
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen må till utförande af nya byggnader
och anläggningar vid statens redan trafikerade
järnvägar för år 1913 anvisa ett belopp af 2,447,600
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna
600,000 kronor.
7:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, i afvaktan
på den proposition, som kan komma att aflåtas angående anslag till
vissa byggnader vid Järfva, Mjölby och Uppåkra stationer, för ändamålet
beräkna ett anslag för år 1913 af 442,000 kronor.
Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under
Riksdagen afgifva utlåtande, hvilket utskottet skolat härigenom för
Riksdagen
anmäla.
8:o) På grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning och
under''''åberopande af hvad i statsrådsprotokollet, sid. 52 och 53, blifvit
i ärendet anfördt, hemställer utskottet,
att Riksdagen må för inköp af mark, som erfordras
för utvidgning af visssa järnvägsstationer, för
år 1913 anvisa ett anslag af 300,000 kronor.
Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer
utskottet att framdeles afgifva yttrande.
9:o) Under åberopande af hvad till statsrådsprotokollet, sid. 53,
blifvit i ärendet anfördt, får utskottet med tillstyrkande af bifall till
Kungl. Maj:ts framställning hemställa,
Byggnader
och anlägg*
ningar vid
vissa statsbanestationer.
[70
Anslag till
mark förvärf.
[8.]
Anslag till
nya inventarier
in. m.
[9.]
14
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
Ny rullande
materiel för
statens
järnvägar.
[io.]
Anslag till
åtgärder för
underlättande
af arméns
strategiska
uppmarsch.
[11.]
Utläggning af
ytterligare ett
järnvägsspår
mellan Rönningo
och
Jama m. m.
[12.]
Utläggning af
dubbelspår
mellan Göteborg
och
Alingsås.
[13.]
att Riksdagen må för nya inventarier och ökadt
förlag vid statens järnvägar anvisa ett anslag för år
1913 af 2,000,000 kronor.
10:o) Kungl. Maj:t liar vidare föreslagit Riksdagen att för år 1913
till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens järnvägar bevilja ett
anslag af 3,000,000 kronor.
Öfver detta förslag kommer utskottet att framdeles under riksdagen
afgifva yttrande; hvilket utskottet skolat för Riksdagen
anmäla.
ll:o) I anledning af Kungl. Maj:ts framställning om ^anslag för
underlättande af arméns strategiska uppmarsch och under åberopande
af hvad till statsrådsprotokollet, sid. 55, blifvit i ärendet anfördt, får
utskottet hemställa,
att Riksdagen må för fullföljande af vissa åtgärder
för underlättande af arméns strategiska uppmarsch
för år 1913 bevilja ett anslag af 100,000 kronor.
12:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, i afvaktan på
den proposition, som kan komma att aflåtas angående fortsättande af
arbetet med utläggande af ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninge
och Järna stationer m. m., för ändamålet beräkna ett anslag för år
1913 af 2,900,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna 1,250,000 kronor.
öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under
Riksdagen afgifva utlåtande, hvilket utskottet skolat härigenom för
Riksdagen
anmäla.
13:o) I anledning af Kungl. Maj:ts framställning om anslag för
fortsättning af arbetet med utläggning af dubbelspår mellan Göteborg
och Alingsås och under åberopande af hvad till statsrådsprotokollet,
sid. 56, blifvit i ärendet anfört, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må för fortsättande af arbetet med
utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Göteborg
och Alingsås och därmed sammanhängande arbeten
för år 1913 anvisa ett belopp af 1,100,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
15
Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer
utskottet att framdeles afgifva yttrande.
14:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för år 1913
anvisa
dels till fortsättande af statsbanau Järna—Norrköping ett anslag
af 3,200,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att däraf förskottsvis
redan under år 1912 åt tillgängliga medel utanordna 500,000 kronor;
dels till fortsättning af statsbanan Ulriksfors—Yolgsjön ett anslag
af 2,000,000 kronor;
dels ock för fortsättande af statsbanan Ålfsjö—Piteå ett anslag af
1,200,000 kronor.
Utredning i ärendet återfinnes i statsrådsprotokollet, sid. 56—61.
Utskottet bär icke funnit skäl till erinran mot hvad Kungl. Maj:t
under denna punkt föreslagit.
Med anledning af hvad departementschefen anfört om att Kungl.
Maj:t icke funnit skäl antaga något af inkomna anbud å utförande på
generalentreprenad af bansträckan Enstaberga—Åby af statsbanan
Järna—Norrköping utan beslutit att låta utföra denna sträcka direkt
genom järnvägsstyrelsens försorg, vill utskottet uttala den bestämda
förhoppning, att utförandet af bandelen icke skall visa sig blifva förenadt
med större kostnader, än som blifvit fallet, om generalentreprenad
anlitats vid anläggningen.
Utskottet hemställer, att Riksdagen må
a) till fortsättning af statsbanan Järna—Norrköping
för år 1913 anvisa ett anslag af 3,200,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att däraf förskottsvis
redan under år 1912 af tillgängliga medel utanordna
500,000 kronor;
b) till fortsättning af statsbanan Ulriksfors—
Volgsjön för år 1913 anvisa ett anslag af 2,000,000
kronor; samt
c) för fortsättande af statsbanan Ålfsby—Piteå
för år 1913 anvisa ett anslag af 1,200,000 kronor.
Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer
utskottet att framdeles afgifva yttrande.
Anslag till
vissa statsbanebyggnader.
[14]
16
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
Fortsättning
af statsbanan
Veittijärvi—
Karungi—Matarengi.
[15.]
Statsbana
Sveg—Brunflo.
[16.]
Motioner om
utredning för
ifrågasatt anläggning
af
järnväg från
norra stambanan
till
inlandsbanan.
Utskottets
yttrande.
15:o) Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda
framställning och under åberopande af hvad statsrådsprotokollet sid.
61 och 62 i ämnet innehåller får utskottet hemställa,
att Riksdagen må till fortsättning af statsbanan
Yeittijärvi—Karungi—Matarengi för år 1913 anvisa ett
anslag af 900,000 kronor.
Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer
utskottet att framdeles afgifva yttrande.
16:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att i afvaktan
på den proposition, som kan komma att aflåtas rörande anläggande af
en statsbana från Sveg till Brunflo, för ändamålet beräkna ett anslag
för år 1913 af 500,000 kronor.
Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under
riksdagen afgifva yttrande; hvilket utskottet skolat härigenom för Riksdagen
anmäla.
17:o) I två likalydande motioner, väckta, den ena i Första kammaren
af herr G. Rosén (nr 63) och den andra (nr 127) i Andra kammaren
af herrar E. F. Hellberg, W. Bäckström, A. tf iklund och J. Reling
har föreslagits att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kungl.
Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes för ifrågasatt anläggning
af järnväg från norra stambanan till inlandsbanan snarast möjligt låta
verkställa undersökning och allsidig utredning jämväl med utgångspunkt
från Tvärålund och Hörnsjö samt för sträckningen från Lycksele till
inlandsbanan med anknytning vid Stensele.
Beträffande hvad af motionärerna till stöd för den sålunda gjorda
framställningen anförts, tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.
Enligt den af järnvägsstyrelsen utarbetade plan för arbetenas bedrifvande
med afseende å nyanläggningar vid statens järnvägar, som
af Kungl. Maj:t framlagts för 1911 års Riksdag, skulle den ifrågasätta
tvärbanan mellan norra stambanan och inlandsbanan, med hänsyn till
de stora kraf som enligt samma plan komme att för järnvä,gsbyggnader
ställas på statskassan under åren 1912, 1913 och 1914, icke påbörjas
från norra stambanan förrän 1915 och från inlandsbanan förr än tidgast
1917.
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
17
Då ett bifall till motionärernas förslag skulle verka förryckande på
denna plan bär utskottet redan af detta skäl ansett sig icke böra biträda
samma förslag.
Emellertid kommer härtill, att inlandsbanans framdragande till
Stensele, hvilket är en nödvändig förutsättning för motionärernas framställning,
icke blifvit af Riksdagen beslutadt, vid hvilket förhållande
utskottet gifvetvis icke kan biträda förslaget.
Utskottet får fördenskull hemställa,
att herrar Roséns och Hellbergs in. fl. förevarande
motioner icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.
18:o) I två likalydande motioner, väckta den ena (nr 28) i Första
kammaren af herr G. Rosén och den andra (nr 128) inom Andra kammaren
af herrar E. F. Hellberg, TF. Bäckström, A. Wiklund och J. Rehn,
har föreslagits, att Riksdagen måtte besluta byggande af järnväg från
Umeå till Holmsund vid hafvet, i enlighet med af järnvägsstyrelsen
upprättadt förslag, för en beräknad kostnad af 1,300,000 kronor förutom
de medel, som förut finnas för ändamålet disponibla, samt för
byggnadens påbörjande för år 1913 anvisa ett anslag af 300,000
kronor.
Beträffande hvad af motionärerna till stöd för den sålunda gjorda
framställningen anförts, får utskottet hänvisa till motionerna.
Enligt den af järnvägsstyrelsen utarbetade, af Kung!. Maj:t för 1911
års Riksdag framlagda plan för arbetenas med nyanläggningar vid
statens järnvägar bedrifvande under de närmaste åren är bandelen
Umeå—Holmsund afsedd att påbörjas under år 1916.
Vid sådant förhållande och då hvad motionärerna anfört icke
synts utskottet innefatta tillräckliga skäl för vidtagande af åtgärder,
ägnade att verka rubbning i nämnda plan, har utskottet icke kunnat
biträda motionärernas framställning.
Utskottet hemställer alltså,
att herrar Roséns och Hellbergs m. fl. förevarande
motioner icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 18 haft. (Nr 19.)
Motioner om
anläggning af
järnväg från
Umeå till
Holmsund.
Utskottets
yttrande.
3
Tilläggsanslag
för anläggningarna
vid
Trälleborgs
ångfärjestation.
[17.]
Införande af
elektrisk drift
å bandelen
Kiruna—
Riksgränsen.
[18.]
Anslag för
anläggning
af ny farled
mellan
Vänersborg
och Göteborg.
[19-]
18 Statsutskottets utlåtande Nr 19.
19:o) Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda
framställning ocli under åberopande af hvad statsrådsprotokollet sid. 63
i ärendet innehåller, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må såsom tilläggsanslag för redan
utförda anläggningar vid Trälleborgs ångfärjestation
för år 1913 anvisa ett belopp af 37,300 kronor.
Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer
utskottet att framdeles under Riksdagen afgifva yttrande.
20:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att utaf det af
Riksdagen för uppförande af eu elektrisk kraftstation vid Porjusfallen
i Stora Lule älf och i sammanhang därmed anläggning af järnväg
mellan Gällivare och Porjus samt för öfriga erforderliga åtgärder i och
för införande af elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen beviljade
anslaget å 21,500,000 kronor för år 1913 anvisa ett belopp af
800,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 64 i statsrådsprotokollet.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, hemställer,
att Riksdagen må utaf det af Riksdagen för uppförande
af en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen i
Stora Lule älf och i sammanhang därmed anläggning
af järnväg mellan Gällivare och Porjus samt för öfriga
erforderliga åtgärder i och för införande af elektrisk
drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen beviljade anslaget
å 21,500,000 kronor för år 1913 anvisa ett
belopp af 800,000 kronor.
Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer
utskottet att framdeles under riksdagen afgifva yttrande.
Statens vattenfallsverk.
21:o) I den till Riksdagen aflåtna propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof har Kungl. Maj:t i afseende å utgifterna för
statens affärsverksamhet, i hvad dessa angå statens vattenfallsverk, föreslagit
Riksdagen att af det utaf Riksdagen för anläggning af en ny
farled mellan Vänersborg och Göteborg beviljade anslaget å 22,800,000
kronor för år 1913 anvisa ett belopp af 4,500,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
19
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 77 och 78 i statsrådsprotokollet.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot bifall till Kungl.
Maj:ts förevarande framställning, hemställer,
att Riksdagen må af det utaf Riksdagen för anläggning
af en ny farled mellan Vänersborg och Göteborg
beviljade anslaget å 22,800,000 kronor för år
1913 anvisa ett belopp af 4,500,000 kronor.
Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer
utskottet att framdeles under riksdagen afgifva yttrande.
22:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts framställning om anslag till
ledningar för distribuering af elektrisk energi från Trollhättan, får utskottet
med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts framställning och
under åberopande af hvad statsrådsprotokollet sid. 79 och 80 i ärendet
innehåller,, hemställa,
att Riksdagen må för år 1913 anvisa ett belopp
af 1,500,000 kronor att enligt de närmare föreskrifter,
Kungl. Maj:t meddelar, användas för anläggning af
ledningar, afsedda att distribuera elektrisk energi från
statens kraftverk vid Trollhättan, samt för därmed
sammanhängande arbeten, med rätt för Kungl. Maj:t
att låta redan under år 1912 af tillgängliga medel
förskottsvis utanordna 500,000 kronor.
Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer
utskottet att framdeles under riksdagen afgifva yttrande.
23:o) På grund af Kungl. Majfi.ts därom gjorda framställning och
under åberopande af hvad statsrådsprotokollet sid. 80 och 81 i denna
fråga innehåller, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må för inköp af inventarier för
Trollhätte kraftverk för år 1913 anvisa ett anslag af
125,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1912 af tillgängliga medel
utanordna 75,000 kronor.
Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer
utskottet att framdeles under riksdagen afgifva yttrande.
Ledningar för
distribuering
af elektrisk
energi från
Trollhättan.
[20.]
Inköp af
inventarier
för Trollhätte
kraftverk.
[21.]
20
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
Anslag för
uppförande af
kraftstation
vid Porjus*
fallen.
[22.]
Anslag för
anläggning af
ett statens
kraftverk vid
Ålfkarleby.
[23.]
Ledningar för
distribuering
af elektrisk
energi från
Ålfkarleby.
[24.]
24:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
och under åberopande af hvad statsrådsprotokollet sid. 82 i ämnet innehåller,
får utskottet hemställa,
att Riksdagen må utaf det af Riksdagen för uppförande
af en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen i
Stora Lule älf och i sammanhang därmed anläggning
af järnväg mellan Gällivare och Porjus samt för öfriga
erforderliga åtgärder i och för införande af elektrisk
drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen beviljade anslaget
å 21,500,000 kronor för år 1913 anvisa ett belopp
af 3,040,000 kronor.
Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer
utskottet att framdeles afgifva yttrande.
25:o) Vidare bär Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att af det af
Riksdagen för anläggande af ett statens kraftverk vid Ålfkarleby beviljade
anslaget å 9,210,000 kronor för år 1913 anvisa ett belopp af
2,i 50,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 83—84 i statsrådsprotokollet.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, hemställer,
att Riksdagen må af det af Riksdagen för anläggande
af ett statens kraftverk vid Ålfkarleby beviljade
anslaget å 9,210,000 kronor för år 1913 anvisa
ett belopp af 2,150,000 kronor.
Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer
utskottet att framdeles afgifva yttrande.
26:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts framställning om anslag till
ledningar för distribuering af elektrisk energi från Ålfkarleby, får utskottet,
med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts framställning och
under åberopande af.hvad statsrådsprotokollet sid. 84—86 i ärendet
innehåller, hemställa,
att Riksdagen må för år 1913 anvisa ett belopp
af 1,500,000 kronor att enligt de närmare föreskrifter,
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
21
Kung]. Maj:t meddelar, användas för anläggning af
ledningar, afsedda att distribuera elektrisk energi från
statens kraftverk vid Ålfkarleby, samt för därmed
sammanhängande arbeten, med rätt för Kungl. Makt
att förskottsvis redan under år 1912 af tillgängliga
medel utanordna 500,000 kronor.
Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer
utskottet att framdeles under riksdagen afgifva yttrande.
2 7:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för afsättning till
fonden för att underlätta åstadkommande af bibanor inom vissa delar
af riket i riksstaten för år 1913 upptaga ett belopp af 1,000,000 kronor.
Utredningen i ämnet återfinnes i stadsrådsprotokollet, sid. 87.
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft två
likalydande inom Riksdagen väckta motioner, nämligen den ena (nr 71)
inom Första kammaren af herr S. Neiglick m. fl. och den andra
(nr 193) inom Andra kammaren af herr G. M. Sandin m. fl., i hvilka
motioner föreslagits, att Riksdagen måtte dels besluta, att för att underlätta
åstadkommandet af bibanor inom västra delarne af Värmlands,
Kopparbergs och Jämtlands län samt delar af Bohuslän och Dalsland
öka den för detta ändamål af 1911 års Riksdag beslutade lånefonden
från 5,000,000 kronor till 7,500,000 kronor på det sätt att under 5 år
från och med år 1912 afsättas ytterligare 500,000 kronor årligen, dock
så att belopp, som ej blifvit till utgående under ett af dessa år anvisadt,
må för ett efterföljande år af samma femårsperiod disponeras,
med rätt för Kungl. Maj:t att från denna fond anvisa statslån till understödjande
af nya, ännu ej påbörjade enskilda järnvägsanläggningar,
om hvilka här är fråga; dels för afsättning till berörda fond bevilja ett
ytterligare anslag af 500,000 kronor för hvartdera af åren 1912 och
1913; dels ock besluta att de för åtnjutande af lån från ifrågavarande
fond redan föreskrifna villkor och bestämmelser skola gälla äfven för
lån ur den sålunda ökade fonden.
Till stöd för sina framställningar hafva motionärerna anfört följande:
»På
framställning af Kungl. Maj:t till 1911 års riksdag (Kungl.
Maj:t prop. nr 96) beslöt Riksdagen bildandet af en lånefond af
5,000,000 kronor att afsättas under fem år från och med år 1912
med 1,000,000 kr. årligen, för att underlätta åstadkommandet af bibanor
inom västra delarne af Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län
samt delar af Bohuslän och Dalsland.
Afsättning till
fond för
bibanor i vissa
delar af riket.
[33.]
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
Kungi. Maj:ts framställning hvilade på den uppfattning, att byggandet
af de ifrågsatta bibanorna visserligen borde öfverlåtas åt den
enskilda företagsamheten, men att med hänsyn till befolkningens ringa
antal och i allmänhet mindre goda ekonomiska ställning det torde vara
nödvändigt, att staten i detta fall för ändamålets snara vinnande kraftigare
än vanligt understödde den enskilda företagsamheten. Med hänsyn
härtill föreslogs jämväl såväl af Kungl. Maj:t som ock af enskild
motionär, herr Fränekel, vissa lättnader i de bestämmelser som gälla
för statslån ur den vanliga järnvägslånefonden. I de af Riksdagen för
denna fond beslutade lånevillkoren ingingo äfven vissa lättnader.
Bland de bibanor, som ansågos böra ifrågakomma för ett tillfredsställande
tillgodoseende af trakternas kommunikationsbehof, och som
tillika tänkes skola utgöra en ersättning för södra inlandsbanan, omförmälas
i den kungl propositionen följande:
Smedberg—Ed—Billingsfors.
Strömstad—Ed.
Billingsfors—Silbodal—Koppan—Ottebol.
Ottebol—Åmål.
Tor sby—H vitsan d.
Edebäck—Vingängsjön.
-Limedsforsen—Särna.
Ålfdalen—Vansjön.
Lillherdal—Sveg.
Enligt hvad vi inhemtat äro emellertid redan till Kungl. Maj:t
ingifna ansökningar från tre järnvägsföretag om lån ur denna fond, till
hvilka låns beviljande fonden icke förslår. Dessutom pågår i vissa
trakter ett intresseradt arbete för förverkligandet af jämväl andra af de
här ofvan angifna bibanorna. Det har alltså redan nu visat sig, att den
af 1911 års Riksdag beslutade fonden icke är tillräcklig för. tillgodoseende
af lånebehofvet åt vissa bibanor, hvilkas tillkomst eljes synes
vara eller i den närmaste framtiden blifva betryggad.
Visserligen hafva vi oss bekant, att Kungl. Maj:t ägnar sitt lifliga
intresse åt afhjälpandet af de västra gränstrakternas kommunikationsbehof,
men då vi sakna kännedom om, huruvida omständigheterna medgifva
Kungl. Maj:t att till nu pågående Riksdag göra framställning om
den ökning af ifrågavarande lånefond, som är oundgängligen nödig,
därest de synnerligen angelägna kommunikationsbehof, som föranledde
fondens bildande, skola kunna i afsevärd män afhjälpas, tillåta vi oss
hemställa om en ökning af fonden med 2,500,000 kronor.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
Af sistlidne års Riksdag afsattes till fonden för att underlätta åstadkommande
af bibanor inom vissa delar af riket ett belopp af 5,000,000
kronor. Ehuru utskottet ej kan fördölja för sig, att högre belopp torde
för ändamålet inom en nära framtid vara erforderligt, anser det sig
dock ej på grund allenast af i motionerna föreliggande utredning böra
föreslå^ anslagssummans höjande, så mycket mindre som, om Kungl.
Maj:t finner höjning vara erforderlig, framställning härom torde komma
att af Kungl. Maj:t göras hos Riksdagen.
Utskottet får sålunda hemställa,
att Riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning och med afslag å de af herrar
Neiglick m. fl. och Sandin m. fl. väckta motionerna,
må för afsättning till fonden för att underlätta åstadkommande
af bibanor inom vissa delar af riket i riksstaten
för år 1913 upptaga ett belopp af 1,000,000
kronor.
Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer
utskottet att framdeles under riksdagen afgifva yttrande.
28:o) Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda
framställning och under åberopande af hvad statsrådsprotokollet sid. 87
i ärendet innehåller, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må för afsättning till järnvägslånefonden
i riksstaten för år 1913 upptaga ett belopp
af 1,500,000 kronor.
Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer
utskottet att framdeles under riksdagen afgifva yttrande.
29:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för afsättning
till lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby för år 1913 anvisa
ett anslag af 200,000 kronor.
Departementschefens utredning ifråga om detta anslag förekommer
å sid. 87—90 i statsrådsprotokollet.
Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit,
får utskottet hemställa,
Utskottets
yttrande.
Anslag till
järn vägslånefonden.
[34.]
Lånefonden
för tjänstemannasamhället
vid
Mörby.
[35.]
24
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
Motion angående
bildande
af en fond för
finansiering
af vattenfallsrätten.
att Riksdagen må för afsättning till lånefonden
för tjänstemannasamhället vid Mörby för år 1913 anvisa
ett anslag af 200,000 kronor.
Angående sättet för anskaffande af ifrågavarande medel kommer
utskottet att framdeles under riksdagen afgifva yttrande.
30:o) I eu inom Andra kammaren af friherre E. Palmstierna väckt
motion, nr 22, har föreslagits, att Riksdagen i skrifvelse till Kungl.
Maj:t ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om en utredning
angående lämpligheten af att upplägga eu statens lånefond för finansiering
af företag, hvilka afse utbyggande af statens vattenfall förmedelst
vattenfall srätt, samt för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill
denna utredning må gifva anledning.
Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:
»Inom alla partier torde det vara eu allmän önskan, att statens
vattenfall snarast möjligt och på ett rationellt sätt utnyttjas i produktionens
tjänst. För detta ändamål har Riksdagen äfven under de sista
åren dels anslagit stora belopp till utbyggande af vissa vattenfall för
egen räkning, dels genom fastställande af grunder för utarrendering af
vattenfall och skapandet af ett nytt rättsinstitut, den s. k. vattenfallsrätten,
sökt underlätta för enskilda att enligt särskilda villkor tillgodogöra
sig kraften i statens vattenfall. Efter allt att döma, kommer staten
att fortskrida på den förstnämnda vägen och utbygga det ena vattenfallet
efter det andra. Sannolikt torde behofvet af stats]ärnvägarnas
elektrifiering härnäst kräfva ett apterande af de för dylikt syfte inköpta
vattenfallen. Man bör sålunda kunna förutsätta, att en väsentlig
del af de stora och medelstora vattenfallens utbyggande kommer
att företagas af staten själf. För de mindre och öfriga medelstora vattenfall,
hvilka tillhöra kronan, torde däremot vattenfallsrätten komma i
bruk. Detta rättsinstitut är emellertid äfven, ehuru detsamma erbjuder
företagarna betydande fördelar, ur finansiell synpunkt så opröfvadt, att
det kan befaras, att de kapitalförvaltande anstalterna ogärna placera
sina medel mot säkerhet i vattenfallsrätten, förrän densamma vunnit
mera burskap. Ungefär samma förhållande yppar sig här, som när
tomträtten skulle tagas i anspråk. Det visade sig, att enskilda penninginrättningar
i början icke ville placera sina medel mot inteckning
i tomträtt och det allmänna måste fördenskull bana väg. Tomträttskassor
och lånefonder ha upplagts, och sedan tomträtten sålunda kom
-
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
25
mit i gång, förklara sig vissa sparbanker och enskilda banker benägna
att godtaga inteckningar i tomträtt såsom säkerhet mot utlånta medel.
Man kan häraf draga den slutsatsen, att staten troligen icke kan undandraga
sig att själf finansiera vattenfallsrätten, om staten vill, att densamma
uti nämnvärd omfattning skall tagas i bruk.
Genom ett indirekt främjande af de statliga vattenfallens tillgodogörande
på nu nämndt sätt skulle staten dessutom kunna såväl bereda
industrien väsentliga fördelar som äfven vinna ökad trygghet för realiserandet
af den vattenfallspolitik staten finner lämpligt att utöfva. Den
goda kredit, svenska staten åtnjuter, kan nämligen möjliggöra, att billigare
kapital nedlägges i vattenfallen, än om enskilda helt och hållet
skulle verkställa företagens finansiering. Denna omständighet är särskilt
värd uppmärksamhet, då, såsom vid vattenbyggnader, kapitalets
förräntande spelar eu stor roll för företagets ekonomi i jämförelse med
driftkostnaderna. För staten själf bör det äfven vara angeläget, att
svenskt eller af svenska staten disponeradt kapital begagnas till utbyggande
af vattenfallen. Det kan nämligen i eu framtid innebära olägenheter,
om utländska pengar skulle direkt importeras för ett utbyggande
ej endast af enskildas, utan också af kronans vattenfall. Vattenkraftsföretagets
finansiering kan tillika bereda staten en sådan ställning
till detsamma, att staten förmår till kraftproduktionens och den kraftkonsumerande
industriens gagn öfvervaka, att dess syften med vattenfallens
upplåtande fullföljas.
I hvad utsträckning finansieringen lämpligen bör bedrifvas, kan
gifvetvis icke utan föregående utredning afgöras. Det bör sålunda tagas
i öfvervägande hvilka villkor, som böra gälla för rättigheter att
erhålla lån ur den för ändamålet upplagda fonden och hur stor säkerhet,
som staten bör kräfva för kreditgifningen, samt till hvad belopp
lånefonden bör uppgå, för att densamma må erhålla afsedd betydelse.»
I den af motionären omhandlade frågan har chefen för vattenfallsstyrelsen
öfverste F. W. Hansen gjort följande, utskottet tillhandakomna
uttalande:
»Enligt anmodan får jag härmed meddela min åsikt rörande det
förslag, som framställes i den af herr Palmstierna till årets Riksdag
afgifna motionen nr 22.
Det torde vara otvifvelaktigt, att staten bör på allt sätt befordra
vattenfallens utnyttjande i kulturens tjänst såväl med hänsyn till den
häraf föranledda relativa minskningen i kolimporten med åtföljande
verkningar på handelsbalansen, som ock till de möjligheter för indu
Bihang
till Riksdagens protokoll 1912. a samt. 18 höft. (Nr 19.) 4
Yttrande
l chefen för
vattenfallsstyrelsen.
26
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
striens, jordbrukets och samfärdselns uppblomstring’, hvilka en ökad
tillgång på elektrisk kraft till billigt pris måste befordra.
Staten kan gifvetvis verka i denna riktning genom att själf i stor
utsträckning utbygga sina egna vattenfall, och motionären synes förutsätta,
att staten icke allenast skall bebygga sådana i många afseenden
betydande kraftkällor som Trollhättans, Porjus och Ålfkarleby vattenfall
samt de, hvilka äro afsedda för elektrisk järnvägsdrift, utan jämväl
en väsentlig del af de stora och medelstora vattenfallen. Om
lämpligheten häraf kunna finnas delade meningar. Men ju mindre omfattning
statens direkta byggnads- och affärsverksamhet får, dess större
blir gifvetvis behofvet af att befordra den enskilda företagsamheten på
detta område.
Nu är det emellertid så, att vattenfallens byggande kräfver stora
kapital. Allt hvad som kan göras för att åstadkomma motsvarande
betydande penningbelopp på lindriga villkor befordar sålunda vattenfallens
utnyttjande på samma gång som det minskar framställningskostnaden
för den elektriska energien och därmed ökar möjligheten för
dess användning.
Staten måste därför uppenbarligen hafva intresse af att ordna så,
att penningar till möjligast lågt pris stå till förfogande för ändamålet.
Ser man — såsom motionären synes göra —- i främsta rummet
på statens privatekonomiska intresse, gäller det sålunda att underlätta
finansieringen af sådana företag, som afse utnyttjandet af staten tillhöriga
vattenfall. Men såsom representant för landets ekonomi i dess
helhet bör staten äfven hafva intresse af att enskildas vattenfall komma
till användning, i synnerhet som en afsevärd del af statens egna fall
ligger sämre till än de förra.
En utredning rörande möjligheten och lämpligheten af att staten, som
kan upplåna penningar till lägre pris än den enskilde, uppträder som
långifvare för vattenkraftsföretag, borde sålunda måhända omfatta äfven
betingelserna för en eventuell lånerörelses utsträckning till underlättande
af enskildas vattenfalls bebyggande, åtminstone då motsvarande
företag hafva en allmännare betydelse. En parallell härtill finnes i viss
mån i den ställning staten intager till enskilda järnvägsanläggningar.
Härvid bör å ena sidan visserligen beaktas, att en dylik utsträckning
af lånerörelsen kräfver tillgång på högst betydande kapital, men å andra
sidan kan staten, såsom sammanfattning af det allmänna, hafva större
fördel af ett vidsträcktare utnyttjande af vattenkraften, oafsedt hvem
den tillhör, än af de oftast jämförelsevis blygsamma inkomster, som
kunna erhållas i arrende för vattnet i statens vattenfall. Huru som
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
27
helst borde enligt mitt förmenande en utredning af antydd art blifva
till nytta.
Mot företagande af eu sådan utredning redan nu kan — om det
blott gäller statens egna vattenfall — uppställas det skälet, att grunderna
för utarrendering af statens vattenfall fastställdes först den 4
juli 1910, och att lagen om vattenfallsrätt ej är äldre än sedan den 1
juni 1911, hvarför dessa bestämmelsers verkningar ej ännu hafva kunnat
göra sig gällande. Men att döma af den visserligen korta tids erfarenhet,
som nu föreligger, torde man kunna säga, att något lifligare
intresse för erhållande af arrende eller vattenfallsrätt icke trädt i dagen.
Till stor del kan detta bero på, att statens vattenfall såsom ofvan
antydts i regel ej ligga såväl till i kommunikationshänseende in. in.,
men en viktig orsak är dock utan tvifvel den osäkerhet om vattenfallsrättens
värde som realsäkerhet, hvilken ännu finnes hos dem, som
skulle kunna tillhandahålla det erforderliga kapitalet. Det är emellertid
icke oantagligt, att statens initiativ — såsom motionären framhåller
— skulle kunna åstadkomma eu annan syn på tingen.
På grund af det anförda skulle jag vilja förorda en utredning sådan
som motionären föreslagit, dock att åt den borde gifvas den vidsträcktare
omfattning, som förut antydts.»
Utskottet delar motionärens mening angående angelägenheten af att
statens vattenfall må på ett rationellt sätt utnyttjas i produktionens
tjänst.
Den af motionären anvisade väg för främjande af ett sådant utnyttjande
genom inrättande af en fond för finansiering af företag afseende
att tillgodogöra sig dessa vattenfall förmedelst vattenfallsrätt,
synes utskottet hafva goda skäl för sig, och finner utskottet ett stöd i
denna sin uppfattning i det af vatten fallsdirektören gjorda uttalandet.
På grund af hvad sålunda anförts finner sig utskottet böra
tillstyrka Riksdagen att hos Kungl. Maj:t begära utredning på sätt af
motionären föreslagits.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen, med bifall till friherre Palmstiernas
förevarande motion, må hos Kungl. Maj it anhålla, att
Kungl. Maj:t måtte föranstalta om en utredning angående
lämpligheten af att upplägga en statens lånefond
för finansiering af företag, hvilka afse utbyg
-
Utskottets
yttrande.
28
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
gande af statens vattenfall förmedelst vattenfallsrätt
samt för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill denna
utredning må gifva anledning.
Stockholm den 15 mars 1912.
På statsutskottets vägnar:
Gl. BILLING.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hafva närvarit:
herrar
A. G. L. Billing, A. Ekman, S. H. Kvarnzelius, grefve F.
Waclitmeister, 0. Jonsson, A. N. Halm, friherre J. T. Gripenstedt, grefve
P. O. L. Kling spor, H. F. Lamm, friherre C. H. Falkenberg, A. G1. Lindblad,
C. fr. Ekman, J. Nilsson, /l. Wiklund, II. Andersson i Skifarp, G.
TV. Thorsson, P. Olsson, V. Starbäck, C. Persson, V. P. Rydén, J. A. Sjö,
iV E. Lindberg, ,/. Ström och E. A. Nilson med undantag af att vid behandlingen
af
punkterna 17 och 18 deltagit i stället för herr ,7. /Ström herr E. F.
Hellberg,
» » 27—30 » » » » »A Wiklund herr V.
Olofsson,
” » 28—30 » » » » friherre J. T. Gripenstedt
herr Tf. Tf. Tf, Pn’cson.
Reservationer:
vid punkten 17 (angående motioner om utredning för järnvägsanläggning
från norra stambanan till inlandsbanan):
af herrar A. Wiklund och E. F. Hellberg, hvilka ansett, att utskottets
jhtrande och förslag bort hafva följande lydelse:
»Det synes utskottet angeläget, att, innan för Riksdagen framlägges
förslag till utförande af järnväg från norra stambanan öfver Lycksele
till inlandsbanan, eu allsidig utredning i fråga om den lämpligaste
sträckningen för en sådan bana verkställes, därvid hänsyn bör tagas
ej allenast till afstånd och anläggningskostnad utan äfven till befolkningstäthet
och de olika trakternas utvecklingsmöjligheter.
Statsutskottets utlåtande Nr 19.
29
Utskottet, som finner livad af motionärerna i sådant afseende föreslagits
väl grundadt, hemställer,
att Riksdagen, med bifall till herrar Roséns och
Hellbergs m. fl. motioner, må besluta att i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes för
ifrågasatt anläggning af järnväg från norra stambanan
till inlandsbanan snarast möjligt låta verkställa undersökning
och allsidig utredning jämväl med utgångspunkt
från Tvärålund och Hörnsjö samt för sträckningen
från Lycksele till inlandsbanan med anknytning
vid Sten sele».
vid punkten 18 (angående motioner om anläggning af järnväg från
Umeå till Holmsund):
af herrar A. Wiklund och E. F. Hellberg, hvilka ansett, att utskottet
bort hemställa
att Riksdagen måtte besluta byggande af järnväg
från Umeå till Holmsund vid hafvet, i enlighet med
af järnvägsstyrelsen upprättadt förslag, för en beräknad
kostnad af 1,300,000 kronor förutom de medel,
som förut finnas för ändamålet disponibla, samt för
byggnadens påbörjande för år 1913 anvisa ett anslag
af 300,000 kronor.
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 18 käft. (Nr 19.)
5
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1912:232 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående vissa utgifter för kapitalökning, i hvad angår c s. 1 i texten