Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckt motion om vidtagande af åtgärder för bekämpande af spetålskesjukdomen i Sverige.

1912-04-19 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1912:42, Utlåtande i anledning af väckt motion om vidtagande af åtgärder för bekämpande af spetålskesjukdomen i Sverige.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 42.

1

Nr 42.

Ankom till Kiksdagens kansli den 19 april 1912 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning af väckt motion om vidtagande af åtgärder

för bekämpande af spetålskesjukdomen i Sverige.

(4:e Afd.)

I en inom Första kammaren väckt, till statsutskottets förberedande

behandling remitterad motion, nr 70, har herr A. Pers föreslagit, att

Riksdagen ville ingå till Kungl. Maj:t med anhållan om att vissa åtgärder

vidtagas för att kraftigt bekämpa och slutligen utrota spetälskesjukdomen

i landet, såsom dels strängare föreskrifter angående de sjukas

isolering och anstaltsvård, dels uppförande af ett sjukhus för spetälska

i Dalarne och dels att internerad sjuk familjeförsörjare måtte beredas

ett till familjen utgående understöd, svarande emot den förvärfsförmåga

familjen går förlustig genom interneringen, samt att Kungl. Maj:t efter

skedd närmare utredning, ville ingå till Riksdagen med de förslag, hvartill

ärendet kan föranleda.

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:

»Den allmänna uppmärksamheten fästes sällan på det sakförhållandet,

att sjukdomen spetälska, eller lepra, ännu finnes kvar i vårt land som en

rest ifrån forna dagar, särskildt medeltiden, då den var ganska allmänt

utbredd bland vårt folk. Med något kraftigare åtgärder än som hittills

vidtagits mot denna sjukdom, skulle den tid dock ej behöfva vara långt

aflägsen, då vårt folk kunde helt- vara befriad från denna sjukdom. Ty

så långt har numera insikten om sjukdomens art och natur och de metoder,

med hvilka den bör bekämpas, hunnit, att man kan ha ett visst hopp

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 6 samt. 39 käft. (Nr 42.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 42.

om dess slutliga upphörande, under förutsättning att sådana åtgärder,

som läkarekonsten anvisar för detta syftemål, vidtagas. Det är för att

påkalla Eiksdagens uppmärksamhet härpå, som denna framställning göres.

Enligt kungl. medicinalstyrelsens berättelse för år 1909 funnos då

i landet 73 spetälskesjuka. Deras hemorter fördelade sig på tio län och

Stockholms stad. Det största antalet fanns i Gäfleborgs och Kopparbergs

län. I det förstnämnda länet tinnes, som bekant, ett af staten underhållet

sjukhus för spetälska. Detta har haft en synnerligen förmånlig inverkan

i riktning af sjukdomens motarbetande inom närmaste orten, så att antalet

spetälskesjuka nedgått högst väsentligt i Gäfleborgs län under den tid

sjukdomen haft bestånd. I Kopparbergs län åter, där anstaltsvård blott

i ringare utsträckning kommit till användning, vill det synas som om

sjukdomen eu tid varit stadd i ökning och nu i lyckligaste fall är stadd

i långsam tillbakagång. Enligt en kungl. medicinalstyrelsens framställning

till Kungl. Maj:t af den 29 november 1905 kände man år 1897 från

Dalarna endast 9 fall af spetälska. År 1904 voro 14 fall bekanta och

i en af medicinalrådet E. Sederholm till leprakonferensen i Bergen sommaren

1907 lämnad historik om lepran (spetälskan) i Sverige, funnos då i Dalarne

icke mindre än 26 kända fall. Enligt underrättelse, som jag förskaffat

mig från spetälskeläkaren i Dalarne, doktor Jon Eriksson i Mora, uppgå

de i spetälska sjukes antal för närvarande till 19, sedan tre under gångna

året aflidit.

Yid två särskilda tillfällen har kungl. medicinalstyrelsen gjort framställning

till Kungl. Maj:t om åtgärder till ett kraftigare bekämpande af

den ifrågavarande sjukdomen. Den första är af den 18 mars 1896, då

kungl. styrelsen begär dels vissa föreskrifter angående läkarnas skyldighet

att uppsöka och hålla register öfver spetälskesjuka, dels föreskrifter om

anstaltsvård eller annan betryggande isolering af de sjuka och dels lättnader

för de sjukas resor med järnväg.

Kungl. Maj:t besvarade denna framställning genom sitt bref af den

28 januari 1898, hvari kungl. styrelsens begäran med afseende å läkarevården

och lättnaderna vid resor blef tillgodosedd, hvaremot frågan om

isoleringen blott tillgodosågs såtillvida, att spetälskan i hufvudsak likställdes

med andra smittosamma sjukdomar. De skarpare tvångsåtgärder

vid fall af tredska från af anstaltsvård eller isolering behöfvande spetälskesjuk,

hvarom kungl. styrelsen anhållit i öfverensstämmelse med i Korge

gällande lag, blefvo ej medgifna.

Den 29 november 1905 gjorde kungl. medicinalstyrelsen en förnyad

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 42.

3

vädjan till Kungl. Maj:t i fråga om åtgärders vidtagande för bekämpande

af sjukdomen. Denna framställning utmynnade i dels en begäran om

bemyndigande för kungl. styrelsen att uppdraga åt en läkare att vara

föreståndare för spetälskesjukvården i Dalarne, liksom en sådan ända sedan

år 1861 funnits i Hälsingland, dels en anhållan, att Kungl. Maj:t ville

aflåta proposition till Riksdagen om upprättande af ett sjukhus för spetälska

i Mora socken, för hvilket anläggningskostnaden beräknades till 55,000

kronor eu gång och driftkostnaderna till 9,000 kronor årligen.

Kungl. Maj:t biföll framställningen ifråga om anställningen af föreståndare

för denna särskilda sjukvård i Dalarne, men ej i fråga om upprättande

af sjukhus.

Den framgång, med hvilken ifrågavarande sjukdom bekämpats särskilt

i vårt grannland Korge, ger förhoppning om, att vi inom en ej

särdeles aflägsen framtid skulle kunna bli kvitt densamma. Skall så ske

måste vi dock ingripa med något större energi än hittilldags. Och därvid

torde just de åtgärder, som kungl. medicinalstyrelsen hittills förgäfves

häfdat, komma till beaktande. I fråga om de sjukas isolering torde det

vara uppenbart, att det ej är tillräckligt att likställa spetälskan, en oftast

genom årtionden varande, långsamt sig genom smitta spridande sjukdom,

med hastigt förlöpande, snart öfvergående smittosamma sjukdomar. Med

nuvarande förhållanden stå hälsovårdsmyndigheterna utan medel att tvångsvis

internera eu spetälskesjuk, som är till uppenbar fara för sin omgifning

och i största behof af anstaltsvård, i det fall att han tredskas. Men ett

dylikt tvång bör, om det skall utöfvas, naturligtvis göras så mjukt och

så litet tryckande som möjligt. Med hänsyn härtill anser jag kungl.

styrelsens förslag, att i Dalarne upprätta ett sjukhus för spetälska, vara

synnerligen väl motiveradt, liksom att förlägga detta till Mora. Enligt

uppgiften från 1909 förekommo fall af denna sjukdom visserligen i 10

af provinsens socknar, men Mora socken hade de flesta eller 9 af sjukdomen

lidande. Det är helt naturligt, att de sjuka ogärna vilja låta

internera sig i ett långt ifrån hembygden beläget sjukhus för sin återstående

lefnad. Det sker ej utan tvång förrän man helt gjort upp sin

räkning med lifvet. Men många af dessa sjuka äro vid den vigör och i

den ställning, att de äro i eu viss grad arbetsföra och kunna deltaga i

omsorgen om och hysa intresse för de sina. En internering i hembygden

afstänger dem ej helt ifrån åtminstone den senare uppgiften, hvars utöfvande

ännu kan göra deras lif drägligt.

Eör att dessa af kungl. styrelsen framställda men ännu ej genom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 42.

Utskottets

yttrande.

förda åtgärder skola komma till sin rätt, på samma gång de sjuka kunna

använda sig af anstaltsvården, med den känslan, att samhället gjort allt

hvad som rimligtvis kan begäras för deras tillgodoseende, anser jag ännu

en sak höra tillkomma. Gifvetvis möter det största svårigheterna att förmå

arbetsföra personer att låta sig intagas på sjukvårdsanstalt af ifrågavarande

slag. Är den sjuke'' därjämte familjeförsörjare, så är fallet naturligtvis

så mycket svårare. Utsikten att, trots en viss arbetsförhet, försättas i

overksamhet med påföljd måhända att de närmaste mista sina utkomstmöjligheter,

eller att det lilla egna hemmet spolieras, är gifvetvis ägnad

att få en människa att reagera, ju mer dess bättre hon är. Här bör det

allmänna komma till hjälp med ett understöd åt familjen, ett understöd

som svarar emot den arbetsprestation, hvarmed den sjuke kunnat bidraga

till familjens försörjande, och bör detta understöd utgå. äfven om familjen

ej skulle vara medellös.»

Utskottet, som begärt Konungens befallning till medicinalstyrelsen

att afgifva yttrande öfver ifrågavarande motion, har med föranledande

häraf från nämnda styrelse mottagit skrifvelse i ämnet, hvilken skrifvelse

finnes detta utlåtande bilagd.

Motionärens förslag, att Kiksdagen skulle hos Kungl. Maj:t anhålla

dels om vissa åtgärders vidtagande för att kraftigt bekämpa och

slutligen utrota spetälskesjukdomen i landet, såsom strängare föreskrifter

angående de sjukas isolering, uppförande af ett sjukhus för spetälska

i Dalarna m. m., dels ock att Kungl. Maj:t efter skedd närmare utredning

ville för Kiksdagen framlägga de förslag, hvartill ärendet kunde

föranleda, har i den form, hvari det nu föreligger, icke kunnat af utskottet

till bifall förordas. Däremot har utskottet ansett sig böra biträda

motionärens framställning, i hvad den afser åstadkommande af utredning

angående de åtgärder, som böra vidtagas för bekämpande och

utrotande af spetälskesjukdomen i vårt land. Detta syfte finner nämligen

utskottet vara väl värdt behjärtande och synes frågan vara af allt

för stor vikt för att dess lösning må vidare undanskjutas.

Hvad medicinalstyrelsen i sitt vid detta utlåtande fogade yttrande i

ärendet anfört finner utskottet vara ägnadt att ytterligare bestyrka

angelägenheten af åtgärders vidtagande för bekämpande och utrotande af

spetälskesjukdomen i Sverige.

På grund af hvad sålunda förekommit finner utskottet starka skäl

tala för att Kiksdagen hos Kungl. Maj:t må begära utredning angående

sättet för ett kraftigt bekämpande af denna sjukdom.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 42.

5

Utskottet får sålunda hemställa,

att Riksdagen, i anledning af herr Pers’ förevarande

motion, må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Ivungl. Maj:t täcktes föranstalta om utredning

angående de åtgärder, som höra vidtagas för

kraftigt bekämpande af spetälskesjukdomen i landet,

samt för Riksdagen framlägga det förslag i ämnet,

hvartill denna utredning må gifva anledning.

Stockholm den 19 april 1912.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hafva närvarit:

herrar A. G. L. Billing, A. Ekman, grefve F. Wachtmeister, O. Jonsson, A.

N. Hahn, friherre J. T. Gripenstedt, grefve P. O. L. Klingspor, It. F. Lamm,

friherre C. H. Falkenberg, friherre J. G. Beck-Friis, A. C. Lindblad, N. O. Bruce,

A. W. Lindh, IT. Andersson, F. W. Thorsson, C. Persson, J. A. Sjö, N. E. Lindberg,

J. Ström, E. A. Nilson, A. Ifvarsson, E. F. Hellberg, J. Andersson i Stärte

och J. E. Berglund.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 42.

Bilaga

Till Konungen.

Genom ämbetsskrifvelse af den 9 februari 1912 från Civildepartementet har

medicinalstyrelsen erhållit befallning att till Eders Kung! Maj:t inkomma med

yttrande öfver en inom Riksdagens Första kammare väckt motion (nr 70) om

vidtagande af åtgärder för kraftigt bekämpande af spetälskesjukdomen i Sverige.

Med anledning häraf får Medicinalstyrelsen meddela följande upplysningar.

I motionen redogöres i korthet för de två underdåniga skrifvelser af den

18 mars 1896 och den 29 november 1905, i hvilka medicinalstyrelsen påyrkat

kraftigare åtgärder till spetälskans utrotande inom landet. Af dessa skrifvelser

afsåg den första utverkande af en lag i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

den norska »Lov angaaende spedalskes afsöndring» af den 6 maj 1885 jämte

några andra för upptäckande och öfvervakande af spetälskefall i hemorten afsedda

åtgärder och administrativa bestämmelser. Den senare skrifvelsen innehöll

ett förslag att för att motarbeta spetälskans spridning i Dalarna, där sjukdomen

då syntes vara i tilltagande eller åtminstone icke aftaga i samma mån, som i

Hälsingland, ett särskild! mindre sjukhem för spetälske från Dalarna skulle uppföras

i Mora och att de sjukas tillstånd och genomförande af isolering i hemmet

skulle öfvervakas af en såsom föreståndare för spetälskesjukvården i Dalarna förordnad

provinsialläkare därstädes. Efter att hafva hört samtliga förste provinsialläkare

äfvensom Eders Kung!. Maj :ts befallningshafvande i länen, utfärdade Eders Kungl.

Maj:t den 28 januari 1898 kungörelse med sådan ändring af gällande förordningar

angående smittosamma sjukdomar, att spetälska i de flesta afseenden

skulle behandlas på samma sätt som dessa, utan att dock isoleringsfeåw# ålades

de sjuka. I anledning af styrelsens hemställan om särskilda åtgärder mot spetälskan

i Dalarna bemyndigades styrelsen förordna en föreståndare för spetälskesjukvården

därstädes, men förslaget om anläggning af en särskild isoleringsanstalt

blef icke bifallet (nådiga brefvet den 16 november 1906).

I den underdåniga skrifvelsen af 1905 redogör styrelsen för förhållandena

med de spetälske i Dalarna och Hälsingland intill år 1905. Däraf äfvensom af

en till leprakonferensen i Bergen utarbetad »Spetälskans historia i Sverige»,

hvilken beklagligen endast finnes tryckt på engelska och som här bifogas, där

hänsyn tages till alla insjuknade fall redan från det uppgifna året för insjuknandet

framgår, att under det de spetälskes antal i Hälsingland kontinuerligt

nedgått från nära 160 fall år 1873 till 38 år 1902, antalet kända spetälske i

Dalarna däremot snarare under senare år tilltagit. Därigenom att först under

de sista åren af förra och de första af detta århundrade noggrannare forskningar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 42.

1

efter de speta]ske i Dalarna gjordes, kan man dock icke vara fullt säker på, att

den skenbara ökningen af spetälskan motsvarade ett verkligt tilltagande af densamma,

men det synes sannolikt att så varit förhållandet. Enligt medicinalstyrelsens

berättelser finnas följande tal för de kända spetälskefallen i Dalarna

under de därpå följande åren:

I hemmet

Intagna

på Järfsö

Summa

år 1904 ..................................

................................ 20

3

23

år 1905 .

................................ 15

6

21

år 1906 .

................................ 12

8

20

år 1907

................... 17

9

26

år 1908

................... . 12

10

22

år 1909

................................ 13

10

23

Häraf framgår, att antalet sedan dess icke minskats. Men det är uppenbart,

att om endast procenttalet isolerade kunde hållas vid hvad det varit under

senare år, så småningom en minskning af fallens antal skall uppstå. Kunde

genom lämplig lagstiftning en säker isolering åstadkommas för samtliga kända

fall, skulle smitta kunna spridas endast från de okända fallen. Man skulle då

säkert ernå ett snabbare aftagande af sjukdomen. Det måste emellertid medgifvas,

att ett sådant tvång till isolering af hvarje fall, särskildt om man skulle

fordra isolering i anstalt, hvilket utan tvifvel är den enda fullt tillförliliga formen

för isolering, kan kännas svårt för den enskilde. Såsom motionären påpekat, torde

i vissa fall den sjukes och hans omgifnings benägenhet för hans intagning å isoleringsanstalt

motverkas af familjens behof af den sjukes arbete och den sjukes

omsorg om sin familj. Motionären vill afhjälpa detta hinder för de sjukas intagning

å vårdanstalt dels genom bekvämare tillgång till sjukhus, dels ock genom

understöd till familjen, svarande mot den förvärf sförmåga familjen går förlustig

genom interneringen af sjuk familjeförsörjare.

Hvad angår den först nämnda af dessa utvägar har medicinalstyrelsen i

afseende på dess verkan på sjukdomens minskning den bestämda öfvertygelsen,

att den skulle inverka kraftigt. Denna åsikt stöder medicinalstyrelsen därpå, att,

redan från det ögonblick sjukhuset i Järfsö utvidgats så, att omkring 15 procent

af de sjuka i Hälsingland voro där isolerade, ett tydligt och raskt aftagande af

sjukdomens frekvens visade sig inom landskapet och att äfven sedan dess allt

färre årligen insjuknade kunde konstateras. Till det hastiga aftagandet af sjukdomen

torde emellertid äfven öfvervakandet genom läkare af de fall, som icke

voro intagna på sjukhemmet, hafva bidragit. Vid slutet af år 1909 utgjorde

antalet å Jerfsö sjukhus internerade spetälske från Dalarna 43 procent af hela

antalet kända spetälskefall i Dalarna. Kunde man räkna på, att detta förhållande

skulle fortfara, vore ett hastigt aftagande af sjukdomen att vänta. Skulle ett

sjukhus i Mora inrättas, anser medicinalstyrelsen det säkert, att, hvad de sjuka

från Dalarna angår, en större benägenhet att låta sig vårda därstädes än på

Järfsö sjukhus skulle förefinnas och att således en ännu högre interneringsprocent

skulle kunna ernås.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 42.

Hvad angår den andra åtgärden synes äfven den ägnad att minska obenägenheten

att låta vårda sig på anstalt, hvilken obenägenhet framträdt starkare i

Dalarna än i Hälsingland. Det synes medicinalstyrelsen dock förenadt med viss

svårighet att rättvist bedöma den förlust i inkomst, som en familj skulle röna

genom att en ännu i högre eller lägre grad arbetsför familjemedlem läte intaga

sig på vårdanstalt, särskild! som äfven arbetsförmågan, om sjukdomen, såsom

regel är, fortskrider, torde aftaga i proportion därefter och då därmed äfven

ersättningen för inkomstförlusten borde år för år minskas.

Hvad angår det system för spetälska^ utrotande, som hos oss tillämpats

sedan början af 1870-talet, har det gått ut på beredande af kostnadsfri vård åt

de sjuka, läkaröfvervakande i hemmen och upplysningsverksamhet genom samme

läkare. Med detta system har, hvad angår Hälsingland, vunnits lika mycket,

som i Norge uträttats med strängare lagstiftning med i hufvudsak för öfrigt lika

åtgärder. Såväl i Norge som i Sverige (Hälsingland) har på 20 år ett aftagande

med omkring 60 procent af fallens antal konstaterats.*) Att detta system visat

ett godt resultat kan således ej bestridas. Den del af spetälskesjukvården i

Sverige, som hittills varit i någon mån eftersatt, är nämnda sjukvård i Dalarna.

Med inrättandet af ett särkildt spetälskesjukhem i Mora vore säkerligen framgången

äfven i sagda landskap betryggad. Styrelsen kan därför icke undgå att

finna, att ett sådant sjukhems inrättande är den viktigaste åtgärden, som för

förevarande frågas lösning bör företagas. Men om också det nuvarande systemet

är bra, finns dock intet skäl för att ej förbättra det än mera, där så ske kan.

Att den af motionären föreslagna ersättningen till de sjukas familjer är ägnad

att verka i denna riktning, synes medicinalstyrelsen uppenbart. Styrelsen kan

dock icke underlåta att framhålla, att förslaget om dylik ersättning synes svårt

att praktiskt tillämpa och kanske ännu icke torde vara oundgängligen nödvändigt.

Dock måste man besinna, att, om också kurfvan öfver sjukdomens frekvens

synes jämnt och vackert sjunka, isoleringen af de sista fallen och därmed sjukdomens

fullkomliga utrotande sannolikt kan ligga ganska aflägset, om icke utvecklingen

påskyndas antingen genom vidtagande af tvångsåtgärder eller genom

anordnandet af särskilda fördelar för de sjuka i samband med interneringen.

Ett par diagram, visande spetälskans aftagande i Norge och Sverige (Hälsingland)

bifogas.

Stockholm den 6 mars 1912.

Underdånigst:

Klas Linroth.

Herm. Petersson.

K. Sederholm.

Alfred Petrén.

*) X Norge har denna siffra varit omkring 64, i Hälsingland omkring 55 procent.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1912.

opaginerad Kontrollera mot PDF

DIAGRAM, VISANDE SPETALSKANS AFTAGANDE

I NORGE OCH 1 HÄLSINGLAND.

1. Antal fall af spetälska iJIalsliigland under åreax 1862-1902.

Tall

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Valla fall af spetälska! Norge under åreii 1856* 1907

rån

2800

2300

Bihang hill Riksdagens protokoll 1912, 6 samt. 39 häft. (N=r 42).

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1912:233 Skrifvelse till Konungen angående utredning om åtgärder för bekämpande af spetälskesjukdomen i Sverige. s. 1 i texten