Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående ökad centralisering vid upphandling för statens räkning m. m.

1913-04-04 · 43 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 39 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 4TU 1913:9, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående ökad centralisering vid upphandling för statens räkning m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till Riksdagens kansli den 5 april 1913 kl. 2 e. in.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskottsutlåtande nr 9 angående

herr Hildebrands m. fl. motion nr 231, om skrivelse

till Kungl. Maj:t angående ökad centralisering vid upphandling

för statens räkning m. m.

I motion inom Andra kammaren, nr 231, har herr Hildebrand m. fl.

hemställt, att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller, det Kungl.

Maj:t, i samband med den utredning rörande 1893 års upphandlingsförordnings

revision, som inom kort lär komma till stånd, må låta

undersöka, huruvida och i vad mån ökad centralisering vid upphandling

för statens räkning bör äga rum samt vilka fastare bestämmelser rörande

inhemsk varas företräde kunna vara lämpliga och nödiga.

Till stöd för denna hemställan hava motionärerna anfört följande:

År 1887 tillsattes en kungl. kommitté för att avgiva förslag till

förordningar dels angående leveranser och arbeten för statens behov,

dels angående besiktning av dessa, dels ock angående försäljning av

staten tillhörigt gods. Det första resultatet av kommitténs arbete blev

provisoriska föreskrifter av år 1889, vilka snart efterföljdes av 1893

års förordning angående statens upphandlings- och entreprenadväsende.

Denna är fortfarande normerande för all upphandling och försäljning

för statens räkning, men en så stark kritik har rests emot dess stadgande^

att en genomgripande revision synes alldeles nödvändig.

Statens direkta intresse vid all upphandling måste vara att få god

vara för skäligt pris. Därtill kommer det indirekta statsintresset, att

anskaffningen för statens räkning såvitt möjligt bör läggas så, att den

inhemska produktionen har gagn därav; staten är landets störste uppköpare

och kan i hög grad främja det produktiva arbetet och därmed

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 4 avd. 9 höft. (Nr 9.) 1

Motionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

även stärka näringsidkares och anställdes skatteförmåga. En klok anordning

av entreprenad- och npphandlingsväsendet är således av stor

både statsfinansiell och nationalekonomisk betydelse.

Inom tekniska kretsar har man länge haft den uppfattningen, att

bestämmelserna om statens och entreprenörernas-leverantörernas inbördes

förhållande icke äro ändamålsenliga. Svenska teknolog för eningens avdelning

för väg- och vattenbyggnadskonst upptog frågan till diskussion under

våren 1905. En kommitté tillsattes, vilken i mars 1908 framlade ett

rätt utförligt betänkande, vilket lades till grund för en utredningskommittés

överarbetning. Den 1 juni 1909 avlämnade Svenska Teknologföreningens

styrelse till Kungl. Maj:t en skrivelse med diverse bilagor,

utmynnande i hemställan om revision av 1893 års entreprenadförordning.

Bland annat begärdes avskaffande av förfarandet med auktion — vare

sig öppen eller förtäckt — vid tävlan om entreprenader eller leveranser,

minskande av riskerna för leverantörer och entreprenörer, ändrade bestämmelser

om prövning och antagande av anbud, om leveranstid, om

kontroll och besiktning etc.

Framställningen vilar fortfarande i civildepartementet i avvaktan

på yttranden från alla de ämbetsverk, som erhållit ärendet på remiss.

Under tiden fortsätter föreningens kommitté med granskning av entreprenadregier

etc. i allmänhet.

Om denna förening således till Kungl. Maj:t framfört kritik och

krav, sådana de framkommit inom tekniska kretsar, d. v. s. bland entreprenörer

och leverantörer, så har å andra sidan Civilkommissionen upptagit

enahanda spörsmål ur synpunkten av ett bättre tillgodoseende av

det direkta statsintresset. Frågor rörande statens upphandlingsväsende

ha berörts i flera olika skrivelser. Kommissionens viktigaste inlägg är

emellertid eu skrivelse till Kungl. Maj:t av den 20 december 1912, föranledd

av ett meddelande från chefen för civildepartementet av 10 mars

1911, att en revision av 1893 års förordning vore nära förestående.

Kommissionen ansluter sig delvis till sakkunnige för utredning i fråga

om flottans och kustartilleriets upphandlings- och entreprenadväsende,

vilka i mars 1909 avgåvo förslag till förändringar av leveransförordningen.

Bland annat påpekas undvikande av onödig omgång, tidsutdräkt

och mångskriveri vid smärre upphandlingars verkställande, ändrade bestämmelser

om anbuds inlämnande, om uppskov på grund av allmän

arbetsinställelse, om besiktning, om företräde för svensk vara försåvitt

priserna ej uppdyrkats genom trustbildning, etc., om omedelbar prövningav

anbuden såsom regel, om annonseringen samt om kontraktens avfattning.

Kommissionen framhåller till sist önskvärdheten av att en blivande re
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

vision av förordningen överlämnas till personer med sakkunskap ej

mindre på det industriella och merkantila området än även inom intendenturen

vid armén och marinen.

I ovan omnämnda framställningar har en synnerligen viktig fråga

så gott som icke alls beaktats. Vi mena frågan om centralisation eller

decentralisation vid upphandling för statens räkning. Det nuvarande

systemet utmärkes av stor decentralisation. Varje ämbetsverk, nästan

varje viktigare del av en förvaltningsgren — en länsstyrelse, en regementsförvaltning,

eu elementarskola — verkställer i stor utsträckning

självständigt uppköp för egen räkning. Vad detta i vissa stycken kan

medföra i olägenheter och ökade kostnader för statsverket belyses bäst

genom några exempel.

Krav på större centralisation vid statens upphandling framfördes i

slutet av år 1911 i tidskriften Verkstäderna. Det första inlägget kom

från eii industriman, ur vilkens artikel följande må återgivas:

»För att belysa på vilket oekonomiskt sätt upphandlingen nu sker, skall jag

endast framdraga ett exempel.

Vid de svenska regementena användas rätt mycket s. k. matbackar, bestående

av ett större kärl för soppor, ett kärl för fast föda, anbragt ovan det första

och med ett lock. Vid upphandling av dessa kärl annonserar ett regemente i Norrland

och infordrar anbud på exempelvis 35 stycken, ett annat i mellersta Sverige

anfordra!'' anbud på 100 stycken, ett tredje i södra Sverige behöver 135 stycken o. s. v.

Modellen på dessa backar är från början fastställd och skulle naturligtvis

i fortsättningen vara lika vid alla regementen, men därigenom att anbuden utlysas

från respektive regementen i mindre poster, har den ursprungliga modellen undan

för undan frångåtts, så att skillnaden i fråga om dem nu är så stor, att man icke

kan använda samma verktyg vid tillverkandet av de backar, som ifrågakomma till

de olika platserna eller regementena. En del av dessa ha visserligen samma modell

kvar, men icke alla, någon skillnad är det i de flesta fall alltid.

Att ett liknande förfaringssätt fördyrar varans tillverkning torde ligga i öppen

dag. Enligt mitt .förmenande föreligger här ett stort slöseri med statens medel.

Icke annat jag kan se vore rätta tillvägagångssättet att en upphandlingskommission

kom till stånd, till vilken alla regementen skulle äga att inkomma med

uppgifter på, huru mycket det behövde av varje vara eller artikel. Kommissionen

skulle, sedan alla uppgifter inkommit, i sin tur infordra anbud på respektive artiklar.

Följden bleve då, att kommissionen måhända kunde infordra anbud på exempelvis

1,000 stycken backar samtidigt i stället för att de olika regementena nu infordra

en mängd anbud å smärre leveranser, som under alla förhållanden ställa sig mycket

dyrbarare.

Envar, som arbetar inom industrien, inser mycket lätt, vilka besparingar

som staten skulle kunna göra, om en upphandling skedde på sådant sätt, genom en

myndighet och mera enhetligt.

Det blir en betydlig skillnad, om man får basera sina kalkyler och får för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

dela verktygskostnadema m. m. vid anbuds inlämnande på ett parti om 1,000 stycken

i stället för t. ex. 35 stycken.

Jag är övertygad om, att staten skulle kunna spara hundratusentals kronor

per år och fabrikanterna skulle kunna få större förtjänster, om anbuden infordrades

på ett rationellare sätt än vad nu sker.

Yad jag här ovan berört gäller icke endast den artikel jag som exempel

framdragit, utan det gäller nästan beträffande allt som skall levereras till staten.

Att så förhåller sig kan man lätt övertyga sig om, om man läser ett nummer av

Tidning för Leveranser till Staten.»

Fältintendenten Stendahl bestred i Nya Dagligt Allehanda riktigheten

av en starkare centraliserings önskvärdhet. Industrimännen från

Verkstäderna svarade i samma tidning, varvid han bl. a. sökte undanröja

sådana missförstånd som att för hela landet gemensamma förråd

skulle behöva uppläggas etc. Här må återgivas följande:

»Det har aldrig vid förslagets framställande varit någon tanke på att förflytta

landsortsförråd till Stockholm. Ej heller vore det meningen att undanröja någon

möjlighet för regementsintendenternas praktiska utbildning; det gäller endast att

nedbringa kostnaderna för arméns förnödenheter och samtidigt underlätta leveransernas

fullgörande. Och till belysande härav anföres följande exempel:

Vilka stora fördelar skulle icke vinnas med att olika artiklar kunde utbjudas

för leverans i ett enda parti i stället för i småpartier på 50, 100 å 15U stycken!

Priset skulle bli avsevärt billigare, samtidigt som fabrikanternas vinst skulle bli

större.

Huru skulle då detta kunna arrangeras? frågar industriidkaren och lämnar

själv på frågan följande belysande svar:

Som nu sker, utlysas entreprenaderna från respektive regementen genom

regementsintendenterna. I stället skulle regementsintendenterna inlämna sina uppgifter

till en eventuell upphandlingskommission.

Denna i sin tur utlyser entreprenad på det hela.

Hägra kostnader eller besvär med distribueringar behöver aldrig komma i

fråga, då upphandlingskommissionen samtidigt som entreprenaden utlyses kan uppgiva,

i huru många poster leveransen skall ske och vart dessa poster skola sändas.

Det blir då fabrikantens sak att i anbudet på det hela taga hänsyn till fraktkostnader

för hans poster till de olika platserna o. s. v.

Något intrång i regementsintendenternas arbete skulle detta icke medföra,

skillnaden bleve endast den, att intendenterna finge inlämna uppgifterna om respektive

regementens behov till upphandlingskommissionen i stället för att, som nu sker,

själva annonsera och infordra anbud. De större industriella verken i Sverige, som

ha sina verksamhetsfält förlagda på skilda områden, använda sig numera av ett

enhetligt upphandlingssystem, och detta har visat sig mycket ekonomiskt.

Några verkliga hinder för att staten följer detta exempel, då det gäller

arméns och flottans behov, torde», slutar artikelförfattaren, »sålunda icke förefinnas.»

Upphandlingsfrågan upptogs till behandling av Stockholms Dagblad,

som skrev bland annat följande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9. 5

»Om man närmare granskar den med Posttidningen följande »Tidning för leveranser

till staten m. m.» måste man med någon förvåning iakttaga, att icke blott

varje regemente för sig verkställer inköp, utan ibland varje bataljon. Man finner

hurusom arméförvaltningen inköper vissa varor, men hur anbud å det största antalet

förnödenheter dock infordras mera lokalt. Vidare har man, —--inköp av flottans

olika varv samt ett stort antal övriga statsinrättningar, spridda runt omkring i landet.

Vi kunna taga några belysande exempel. Den tredje januari (1911) infordrar

Livregementets grenadjärer anbud på 475 bordsgafflar, 475 bordsknivar, 18 stycken

brödkorgar av järnbleck, 100 stycken flata vita porslinstallrikar, lika många djupa tallrikar,

72 stycken såsskålar av porslin, 72 stycken karotter för potatis av förtennt stålplåt,

72 stycken serveringsfat för kött av dito, 168 stycken soppskålar av dito, 168 stycken

tillbringare av dito samt 168 stycken serveringsbrickor av dito. Därtill komma 245 strödosor

för salt eller peppar, 3 stycken mathämtare, en slipsten, en brödskämingsmaskin,

en kaffekvarn och två isskåp. Den 10 januari kommer så Älvsborgs regemente och infordrar

anbud på 13 stycken skyfflar till kaminer, 34 stycken spottlådor, 2 i stycken stolar,

6 dussin borstar av fiber, 35 dussin kvastar för sopning, 60 dussin skurborstar. Samma

dag meddelar Västgöta regemente att det behöver 42 stycken brödkorgar, 22 stycken

bänkar, 432 stycken bordsgafflar, 482 stycken bordsknivar, 13 stycken diskbaljor,

26 stycken förskäraregafflar, 22 stycken förskärareknivar, 4 förläggsskopor, 2 eller

4 handkärror med fjädrar, 1 köttkvarn, 1 köttyxa, 2 kockmössor, 6 mjölkflaskor,

15 potatiskokare, 1 porslinskanna, 140 porslinsmatskålar, 192 porslinsmuggar, 260

porslinstallrikar, 1 saltkar av glas, 1 vattenkaraffin av glas, 33 stycken serveringskärl

av plåt, 133 serveringsbrickor, 143 strödosor för salt eller peppar, 133 såsskålar

av porslin, 2 decimalvågar etc.

Alvsborgs regemente meddelar i numret för den 17 januari att det behöver 728

bordsgafflar, 722 bordsknivar, 65 brödkorgar, 2 brödskämingsmaskiner, 3 diskbaljor, 12

diskbaljor (mindre), 2 förskärareknivar, 74 kockmössor, 70 köksförkläden, 73 kökshanddukar,

72 köksgafflar, 2 köttkubbar, 3 köttyxor, 217 matskedar av stålplåt, 4mässingskranar,

1,001 muggar av porslin, 150 saltdosor, 1 serveringsskopa, 172 serveringsbrickor,

1 stekspade, 172 såsskålar av porslin, 1,158 tallrikar av porslin, 959 djupa

porslinstallrikar, 200 tillbringare av porslin. I numret för den 21 februari finner

man, att Upplands infanteriregemente behöver 638 bordsgafflar, 40 förskäraregafflar,

900 bordsknivar, 40 förskärareknivar, 46 brödkorgar, 75 uppläggningskärl, 175 såsskålar,

22 portionsskopor, 150 strödosor, 175 serveringsbrickor, 25 kockrockar samt

121 köksförkläden. O. s. v. i det ena numret efter det andra.

Nog förefaller det dock vara något oriktigt i att alla dessa inköp skötas för

varje regemente eller kår för sig. Nog borde det vara klart, att ett bättre pris

skulle kunna betingas, om upphandlingen kunde ske för de olika regementena och

även för flottan samtidigt. Varför skola anbud särskilt ingivas åt en hel mängd

olika håll, exempelvis på några få brödkorgar av järnbleck åt varje håll, eller på

några hundra bordsgafflar eller bordsknivar, eller ett sjuttital såsskålar, ett par

hundra djupa eller flata tallrikar eller något antal saltdosor? Det vore väl bra

mycket bättre att i fråga om sådana förnödenheter, där anspråken dock måste vara

desamma och där sålunda uppköp och tillverkning utan minsta olägenhet kunna ske

gemensamt, verkligen enhetliga inköp ägde rum. Detta ligger så i öppen dag, att

det torde vara tillräckligt bevisande att helt enkelt anföra de detaljerade uppgifter,

som vi ovan angivit.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Åven Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning anslöt sig till Industrimännens

uppfattning, såsom framgår av följande uttalande:

»Riktigheten av de här anförda påvisningarna är ju uppenbar och kan icke

vara någon tvist underkastad. Den samfällda upphandlingen har ju alla fördelar

och svårligen någon nackdel. Gemensamheten torde också vara helt lätt att genomföra.

Det förefaller blott, att en praktisk arméförvaltningsman eller revisor kunde

tänkt därpå förut.

Det är väl antagligt, att den betydelsefulla frågan nu upptages till omprövning

i hela dess vidd och att därur skall framgå den gemensamhet och planmässighet,

som god hushållning kräver.»

De exempel, som nu anförts, torde ådagalägga, att den nuvarande

decentralisationen förts alldeles för långt. Men en förändring till större

centralisation kan även överdrivas och bör ifrågasättas endast i de fall,

där tydliga fördelar därav uppstå. Upphandling av hö och halm, av

ved, av mjölk, ägg, kött och andra livsmedel torde oftast böra ske

lokalt; likaså av koks från närmaste gasverk. I vad mån inköp av

stenkol bör centraliseras torde få bero på en utredning; antagligen skulle

i vissa fall stora fördelar därmed kunna vinnas. Närmast torde centraliseringen

lämpligen böra gälla industrialster, varvid dubbla fördelar kunna

uppnås: först att staten får varorna billigare och för det andra att den

svenska industrien bättre kan i pris tävla med utlandet, om tillverkningen

kan drivas i större skala än för närvarande. Den fråga, som här upptagits

till behandling, berör sålunda på det intimaste spörsmålet om

statens ställning till inhemska tillverkare. I samband med en revision

av upphandlingsväsendet borde närmare bestämmelser fastslås till reglering

av svenska producenters företrädesrätt.

Då vi nu övergå till eu mera ingående principiell och. praktisk

utveckling av sakens innebörd, kunna vi åberopa en av Sveriges industriförbund

med kungl. utrikesdepartementets hjälp verkställd utredning av

hithörande förhållanden i utlandet. Det materiel, som genom denna utredning

erhållits, har bifogats såsom en bilaga till denna motion.

Utredningen visar, att just de synpunkter som i Sverige framförts

beträffande ordnandet av upphandlingsväsendet, på senaste tiden blivit

beaktade i utlandet och där framkallat reformer. Så har exempelvis i

Förenta staterna de senaste åren inköpet av förbrukningsartiklar för olika

statens behov blivit helt och hållet centraliserat, och för varje år har en

kommitté, representerande de olika statsdepartementen, sammankallats

och efter bestämd plan organiserat upphandlingen av dessa artiklar,

såsom vidare framgår av bilagan. Samma koncentrationssträvan har

gjort sig gällande i Italien, där enligt en förordning av den 18 januari

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9. 7

1912 en kommitté har uppgiften att söka åstadkomma enhetlighet i

upphandlingsväsendet. Förordningen finnes i svensk översättning återgiven

i bilagan.

Genom en centralisering av upphandlingsväsendet skulle staten

ofta kunna betinga sig ett lägre pris, därigenom att beställningar kunde

göras å större kvantiteter, men även ernå fördelen av standardisering

av förbrukningsartiklar inom olika statens verk i stället för den mångfald

av typer och mönster, som nu användas på olika håll. Åven för

leverantörerna medför en centralisering och standardisering av statens

uppköpsväsende fördelar, då större beställningar möjliggöra fabrikation

i större skala med billigare tillverkningskostnader. Men härmed sammanhänger

också en annan synnerligen viktig omständighet. Svårigheten

för svenska tillverkare att i pris konkurrera med utländska anbudsgivare

skulle utan tvivel minskas genom ett dylikt system, då den svenske

tillverkaren på grund av beställningarnas ökade omfattning skulle kunna

tillgodogöra sig de fördelar, som äro förenade med massfabrikation och

vilka konkurrenter tillhörande de stora nationerna regelbundet kunna

tillgodogöra sig, då de redan på grund av en omfattande avsättninginom

hemlandet utan större ekonomisk risk kunna tillverka lagerartiklar

och alltså bedriva sin tillverkning i en större skala.

Fn centralisering av statens inköp skulle sålunda i och för sig

göra det lättare för den inhemske tillverkaren att även i pris konkurrera

med utländska anbudsgivare, men kravet på en omformulering av gällande

föreskrifter angående inhemsk varas företräde kvarstår dock oförändrat;

dessa bestämmelser äro nämligen allt för allmänt hållna för att kunna

utgöra något rättesnöre. Det är bristen på likformighet i bestämmelsernas

tillämpning, som föranlett de framställda klagomålen. Sålunda

föredrages inom vissa förvaltningar utländsk vara, så snart dess pris

överhuvud understiger priset på svensk vara. Fn del verk föredraga

utländskt anbud, då det med 5 procent understiger inhemskt, andra

åter tillämpa principen att ej inköpa utländsk vara, om prisskillnaden

icke överstiger 10 procent, varjämte inom vissa förvaltningar endast

inhemska tillverkningar lära användas. Dessutom torde ej alltid tillräckligt

avseende fästas därå, huruvida ett anbud gäller med eller utan

inberäknande av frakt, försäkring, tull och dylika omkostnader.

Det torde få anses självfallet, att det för svensk industri och jämväl

för hela vårt land är av största vikt, att staten vid sina inköp, i

den mån sådant med god hushållning låter sig göra, tillgodoser svenskt

arbete och att likformighet äger rum vid olika förvaltningars upphandling.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Betydelsen därav, att statens stundom högst betydande beställningar

stanna inom landet, ligger, som ofta framhållits, i ökad möjlighet

till sysselsättning för svensk arbetskraft, till förräntning av svenskt

kapital och på grund därav till skatteinkomst för svenska staten, varjämte

i sammanhang härmed en förbättring av handelsbalansen alltid

åstadkommes. Dessutom bör ej förbises betydelsen därav att specialindustrier

finnas att tillgå inom landet, därest våra förbindelser med

utlandet, exempelvis genom krigiska förvecklingar, längre eller kortare

tid bleve rubbade.

Det torde även förtjäna framhållas, att ett lågt pris ej i varje

fall kan i stort sett vara det fördelaktigaste, enär underprisförsäljning

från utlandet (dumping) ofta kan hava till syfte att undertrycka ett

nytt inhemskt företag för att sedan kunna diktera så mycket högre

priser.

Den uppfattningen torde utan tvivel vara principiellt orimlig, att

man vid prövning av två i övrigt lika anbud borde lämna företrädet åt

den utländska på den grund, att svenska staten genom tullenh den från

utlandet införda varan skulle komma i åtnjutande av en inkomst.

Den ovan anförda utredningen angående främmande staters upphandlingsväsende

har också visat, att frågan om inhemsk varas företräde

i utlandet vunnit stort beaktande och i en del länder föranlett

nya bestämmelser av sent datum. Att i de större länderna i allmänhet

inga särskilda bestämmelser finnas angående företräde för inhemsk vara

är ju helt naturligt, då där endast i undantagsfall en vara torde behöva

hämtas från ett främmande land. Dock äro i vissa förbundsstater inom

tyska riket dylika bestämmelser införda, nämligen i Preussen enligt en

förordning av den 23 december 1905 och i Bayern enligt förordning av

6 april 1903. För övrigt finnas föreskrifter i ifrågavarande syfte i bl. a.

följande länder: Österrike—Ungern, Norge och Finland, såsom framgår

av bilagan till denna motion. Av särskilt intresse äro härvid bestämmelserna

i Österrike, dels på grund av deras sena datum (1909), dels

på grund av deras utförlighet. Det är också att märka, att dessa bestämmelser

i Österrike framgått såsom resultatet av en genomgripande

och väl förberedd reform av upphandlingsväsendet i dess helhet.

Fn ökad centralisering skulle otvivelaktigt såsom sin naturliga

förutsättning kräva någon slags central upphandlingsmyndighet. Något

nytt dyrbart ämbetsverk borde dock icke vara av nöden. I Förenta

staterna är inköp av förbrukningsartiklar för de olika statsorganens behov

centraliserat och anförtrott åt en särskild inköpskommitté, sammansatt

av en tjänsteman från varje departement enligt departementschefens

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

val. På liknande sätt kommer centraliseringen att ordnas i Italien enligt

1912 års förordning. I finansdepartementet upprättas en rådgivande

nämnd, bestående av ordförande och ombud för tio departement; expeditionen

skall skötas av två sekreterare samt av tjänstemän från de departement,

som äro representerade i nämnden.

Slutligen borde vid en utredning undersökas, om det nuvarande

infordrandet av anbud medelst annonser i Tidning för leveranser är det

lämpligaste.

I England är upphandlingsväsendet visserligen icke centraliserat,

men gemensamma principer börja i allt högre grad tillämpas, bland annat

den att undvika mellanhänder och verkställa nödiga inköp direkt från

producenterna. Annonsering användes numera icke för infordrande av

offerter, utan sådana inhämtas i stället direkt från de firmor, som på ett

tillfredsställande sätt utfört leveranserna till vederbörande departement

och som finnas upptagna i eu särskild förteckning. Endast firmor, som

äro uppförda å denna lista, kunna komma i betraktande för leveranser.

I förteckningen kunna emellertid när som helst nya firmor bliva upptagna,

om de efter prövning från departementets sida dels genom förevisande

av fabrikerna, dels genom lämnade referenser visat sig fullt

solida och leveransdugliga. För varje månad utarbetas en lista å departementets

behov, vilken finnes tillgänglig för hugade anbudsgivare.

I Förenta staterna utarbetar inköpskommittén för varje år specificerade

förteckningar över behövliga artiklar, uppdelade på tolv olika

varugrupper. Priserna skola av anbudsgivarna noteras för två olika

kvantitetsenheter, en större och en mindre. Sedan inkomna anbud av

kommittén granskats och urval skett, kompletteras förteckningarna för

de olika varugrupperna med uppgifter om de firmor, vilka antagits som

leverantörer för de särskilda artiklarna, tillika med uppgifter om kontraherade

priser. Samtliga dessa uppgifter sammanställas i en särskild

bok, som utsändes till alla statens departement, myndigheter och verk.

Dessa hava sedan vid sina inköp endast att följa denna för året fastställda

inköpsplan och att vid förekommande behov av en artikel vända

sig till den firma, som enligt inköpsplanen erhållit leveransen för ifrågavarande

år.

I Italien åligger det inköpskommittén bland annat att uppsätta

förteckning över de inhemska firmor, vilka kunna anlitas för respektive

leveranser samt taga reda på desammas tillverkningsförmåga under vanliga

förhållanden och i vad mån de hava beställningar inne.

I de olika länderna synas bestämmelserna avse bland annat snabbast

möjliga leveranser, utan onödigt formväsen. Civilkommissionen har

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 4 avd. 9 käft. (Nr 9.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Historik.

Skrivelse från

Svenska teknologföreningens

styrelse.

10 Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

också i sin. skrivelse framhållit nödvändigheten av snabb prövning av

anbuden, men däremot lämnat utan anmärkning den långa anbudstiden.

Såsom av motionärerna omnämnes, är frågan om revision av förordningen

av den 17 november 1893 angående statens upphandlingsoch

entreprenad väsen för närvarande under utredning, på grund av en

från styrelsen för Svenska teknologföreningen den 1 juni 1909 till Kungl.

Maj:t ingiven skrivelse.

Frågan hade först upptagits till diskussion av Svenska teknologföreningens

avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst, som för densammas

utredning tillsatte en kommitté, vilken den 11 mars 1908 avgav ett

utlåtande, vari dels redogjordes för entreprenadväsendets i Sverige utveckling

och nuvarande ställning, dels framfördes allmänna synpunkter i fråga

om olika metoder för byggnadsarbetens utförande, dels lämnades en

översikt över entreprenadväsendets ställning i utlandet, dels slutligen

meddelades de grunder för det svenska entreprenadväsendets reformering,

som kommittén önskade få tillämpade.

Då de av kommittén framförda önskemålen ej stå i direkt samband

med de i förevarande motion upptagna synpunkterna, må här ur

nämnda utlåtande endast anföras, att bland de ändringar och tillägg, som

kommittén fann nödvändiga, nämndes, att i § 18 i uppliandlingsförordningen

även borde införas bestämmelse om att till prövning ej måtte

upptagas anbud från yrkesidkare, som icke gjort sig känd för ett tillfredsställande

uppfyllande av sina förpliktelser gentemot sina arbetare, samt

att bland de ändringar och tillägg, som kommittén ansåg lämpligen böra

tagas i övervägande, fanns upptaget, huruvida och i så fall i vad mån den

bestämmande förvaltningen skulle kunna medgivas rätt att ingripa vid

antagen entreprenörs underlåtande av vissa förpliktelser mot sina arbetare.

Det må här anmärkas, att dessa synpunkter icke upptogos i den

utförligare framställning, som sedermera före ärendets framförande inför

Kungl. Maj:t utarbetades.

Väg- och vattenbyggnads avdelningen inlämnade sin kommittés

utredning till föreningens styrelse, som emellertid beslöt, att densamma

skulle underställas prövning av en.ny kommitté, sammansatt av representanter

för föreningens samtliga facktekniska avdelningar. Den nya

kommittén avgav sitt utlåtande den 2 april 1909. De önskningar denna

kommitté framförde grupperades kring dels revidering av gällande upphandlingsförordning,

dels utsträckt tillämpning av nämnda förordning,

dels slutligen behovet av nya lagbestämmelser.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Här må ur nämnda kommittébetänkande endast anföras vad som

där säges rörande svensk varas företräde. Kommittén yttrar:

»Svensk varas företräde framför utländsk även i vissa fall, då den

icke är billigare än den senare, bör tydligare framhållas i förordningen,

än vad i dess nuvarande § 5 är fallet. Två sätt att skärpa denna paragrafs

nuvarande bestämmelser kunna nämnas. För det första bör sålunda

stadgas, att vara, som till större del tillverkas inom landet, bör ha företräde

framför sådan, som blott till ringa del (till exempel hopsättning,

montering och dylikt) är föremål för svensk bearbetning, samt att samma

förhållande bör äga rum, om svensk vara till någon avsevärdare del

ingår i ett entreprenadarbete. För det andra bör lämpligen, i överensstämmelse

med en redan här i vissa fall använd praxis, svensk vara

givas företräde, även när den med vissa "procent överstiger den utländska

varans pris, och bör en sådan procent angivas i förordningen. Det torde

även böra tagas under övervägande, huruvida utländska firmor eller

deras svenska representanter böra tillåtas deltaga i entreprenader till

staten, utan att den upphandlande myndigheten för varje fall särskilt

beslutar, att även utländska anbud böra infordras.

Ett särskilt stöd skulle den svenska exportindustrien få, om större

företräde lämnades åt svenska firmor än hittills, enär svenska beställningar

i utlandet, i synnerhet då de gälla statens behov, ofta användas

å världsmarknaden som reklam vid konkurrens med svenska firmor».

Frågan om centralisering av upphandlingsväsendet upptogs icke alls

i kommitténs framställning.

Svenska teknologföreningens styrelse avlät, som ovan nämnts, den

1 juni 1909 till Kungl. Maj:t en skrivelse, vari med överlämnande av

handlingarna i ärendet hemställdes, att Kungl. Maj:t täcktes taga vad

kommitterade föreslagit i nådigt övervägande.

Frågan vilar ännu i civildepartementet i avvaktan på infordrade

yttranden från vederbörande myndigheter. Från en del myndigheter

hava sådana yttranden numera inkommit, och ur dessa må rörande punkten

om svensk varas företräde följande anföras.

Marinförvaltningen yttrar: »Mot nu gällande bestämmelse (leveransförordningens

§ 5) att vid skiljande mellan anbud å inhemsk och

utländsk vara företräde skall lämnas åt den inhemska, då sådan av

erforderlig beskaffenhet och i rätt tid kan erhållas till antagligt pris,

har marinförvaltningen icke haft anledning till erinran, vadan ämbetsverket

för sin del icke finner behov av ändring av sagda bestämmelser.»

Marin för vältningen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stationsbefälhavaren

vid

flottans station

i Karlskrona.

Varvschefen

vid flottans

station i

Stockholm.

Fortifikationsbefälhavaren

& Älvsborgs

fästning.

Telegraf
styrelsen.

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9-

Stationsbefälh avaren vid flottans station i Karlskrona anför: »Visserligen

stadgas i § 5 av leveransförordningen, att svensk vara skall hava företräde,

men anser jag, i likhet med vad i betänkandet sägs, att föreskriften

härom bör tydligare framhållas, och har jag ej något att anmärka mot i

betänkandet uttalade förslag till tydligare bestämmelser härutinnan.»

Varvschefen vid flottans station i Stockholm yttrar: »Om ock de

föreskrifter till skyddande av svensk industri, vilka gällande upphandlingsreglemente

innehåller, i huvudsak kunna anses betryggande, synes

mig dock föreslagna intagande uti förordningen om det antal procent,

varmed en svensk vara får i pris överstiga en utländsk, för att givas

företräde, vara ett beaktansvärt önskemål, varför jag i denna punkt biträder

kommitterades förslag.»

Fortifikationsbefälliavaren å Ålvsborgs fästning anför: »Emot vad

kommitterade härom yttrat, är intet annat att invända, än att de ifrågavarande

bestämmelserna till svensk varas förmån icke måtte göras så

stränga, att all utländsk konkurrens därigenom utestängdes. Konkurrensen

är ju erkänt ett av de kraftigaste medlen till höjande av ett lands

industri, och vårt land är intet föregångsland på industriens område.

Det torde icke vara för mycket sagt, att de svenska industrimännen

i de flesta fall hämta sina idéer, förebilder och metoder från utlandet.

Då emellertid omkastningar och förändringar inom en industri icke låta

sig göras utan kostnader, händer ofta, att man ej förr än man därtill

är nödd och tvungen tillägnar sig nya metoder m. m. för varornas förbättrande.

Fördenskull torde i de fall, då utländsk vara i följd av förbättrade

konstruktioner och tillverkningsmetoder äger avgjort företräde

och prisbillighet framför motsvarande inhemska fabrikat, statens myndigheter

böra hava rätt att någon gång hämta sitt behov från utlandet

(låt vara, att därtill borde erfordras nådigt tillstånd). Ett sådant myndigheterna

lämnat medgivande skulle endast verka till den svenska industriens

höjande.»

Telegrafstyrelsen yttrar:

»Att svensk vara bör givas allt det företräde framför utländsk,

som är möjligt, är ju en sak, varom meningarne icke kunna vara

delade.

Att vid eu blivande revidering av leveransförordningen nuvarande

§ 5 förtydligas därhän, att vara, som till större delen tillverkas inom

landet, bör hava företräde framför den, som blott till ringa del är före
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

mål för svensk tillverkning, samt att samma förhållande bör äga rum,

om svensk vara till någon avsevärdare del ingår i ett entreprenadarbete,

är sålunda påtagligt.

Vad åter angår den föreslagna åtgärden att i förordningen intaga

en bestämmelse att svensk vara skall äga företräde, även om den med

vissa i förordningen angivna procent överstiger den utländska i pris,

synes den styrelsen vara synnerlig betänklig.

I realiteten blir ju detta ett ''förtäckt tullskydd’.

Tullagstiftningen giver ett av Konung och Riksdag bestämt tullskydd,

den av Kungl. Maj:t utfärdade leveransförordningen ökar detta

ytterligare.

Det måste ifrågasättas, huruvida icke Kungl. Maj:t genom en sådan

åtgärd ingriper i Riksdagens rätt.

För att, då anbud från utländska firmor jämväl föreligga, bereda

de svenska en fördel framför dessa, får styrelsen förslagsvis föreslå,

att den svenska firma, som, därest man frånsåge de utländska anbuden,

skulle ifrågakomma, skall lämnas tillfälle att, om den så önskar, övertaga

leveransen eller arbetet till ett pris, som är lika med det utländska

anbud, som annars skolat antagas, eller ock understiger detta med vissa

procent av prisskillnaden mellan det svenska och det utländska anbudet.

Det torde i praktiken visa sig nödvändigt att använda det senare

alternativet, ty man riskerar annars att från svenska anbudsgivare, i

synnerhet då konkurrens dem emellan saknas, få mottaga vilka anbud

som helst, säkra som de äro att ändock icke ha försuttit möjligheten

att få leveransen.

Vid det av styrelsen föreslagna sättet riskerar svensk anbudsgivare,

som icke tillbörligt beaktat den utländska konkurrensen, att få sig

förelagt ett pris, som han icke kan antaga.

En sak är ju att under alla förhållanden giva svenska anbudsgivare

företräde, en annan är om detta är det bästa sättet att gynna

den svenska industrien.

Man får sålunda icke förbise den uppfostrande betydelsen av utländsk

konkurrens, i synnerhet för ett så litet land som vårt, där inhemsk

konkurrens på många håll saknas, icke minst i industriens eget

intresse vid dess försök till landsförvärv på utländsk botten.

Styrelsens ovannämnda förslag innebär ju emellertid ett förtäckt

auktionsförfarande, vilket kommitterade för sin del förkastat.

Ett tydligt medgivande för myndigheterna att, därest skäl därtill

i något särskilt fall föreligga, utesluta utländska tävlare, synes styrelsen

böra göras.»

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Vattenfalls
styrelsen.

Lotsstyrelsen.

Generalpost
styrelsen.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

»Vattenfallsstyrelsen instämmer till fullo i kommitterades förslag

att vid en eventuell revidering av förordning den 17 november 1893

den nuvarande § 5 bör förtydligas därhän, att vara, som till större

delen tillverkas inom landet, bör ha företräde framför sådan, som blott

till ringa del är föremål för svensk bearbetning, samt att samma förhållande

bör äga rum, om svensk vara till någon mera avsevärd del

ingår i ett entreprenadarbete.

Kommitterade hava vidare uttalat såsom ett önskemål, att svensk

vara bör givas företräde, även när dess pris med vissa procent överstiger

priset å den utländska varan. Det kan jämväl enligt styrelsens

mening vara lämpligt, att företräde lämnas svensk vara, även om den

är något dyrare än utländsk av samma beskaffenhet, och en viss praxis

har även utbildat sig i denna riktning, en praxis, som vattenfallsstyrelsen

för sin del i många fall tillämpat. Men detta är dock en helt

annan sak än att i förordningen tillförsäkra den svenska varan företräde

framför den utländska, om ej prisskillnaden överstiger visst procenttal

av den sistnämndas pris. Enligt styrelsens bestämda uppfattning bör

det även för den svenska industrien vara till fördel att icke alltför

mycket undanskjuta utländsk tävlan, enär det möjligen kan befaras, att

de inhemska leverantörernas energi annars kunde slappas. En bestämmelse

av den innebörd kommitterade ifrågasatt skulle dessutom i realiteten

innebära ett tullskydd utöver vad gällande tulltaxa innehåller samt

tvivelsutan komma att i avsevärd grad stegra statens kostnader för

levererade varor. En dylik bestämt formulerad föreskrift torde därför

enligt styrelsens mening icke böra införas i förordningen.»

Lotsstyrelsen yttrar: »Redan i nu gällande förordning finnes stadgat,

att svensk vara skall under vissa betingelser hava företräde framför

utländsk. Att, såsom kommitterade tänkt sig, precisera denna svensk

varas företrädesrätt genom att föreskriva, att svensk vara skall upphandlas,

även om dess pris med vissa procent överstiger priset på den

utländska, kan visserligen sägas vara ett förtäckt extra tullskydd. Då

emellertid kommitterades motivering är i vissa fall synnerligen beaktansvärd,

särskilt beträffande den inverkan frågan skulle kunna komma att

fa på svensk varas export till utlandet, och då dessutom fara kan föreligga

i händelse av utländsk trustbildning, torde det vara önskvärt, att

frågan tages i allvarligt övervägande.»

Generalpoststyrelsen yttrar: »Mot införande i förordningen av

stadganden i nyssnämnda riktning torde icke vara något att erinra.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Vad postverket angår, är dock denna fråga av underordnad betydelse,

enär postverket nästan utan undantag endast upphandlar svenska varor,

och § 5, enligt generalpoststyrelsens förmenande, redan nu tydligt

ånger, att inhemsk vara, såvitt möjligt, bör hava företräde framför

utländsk.

Vad beträffar kommitterades övriga förslag i nu angivna syfte,

nämligen angående angivandet i förordningen av en viss procent, varmed

priset å svensk vara finge överstiga den utländska varans pris,

samt uppställandet av vissa villkor för utländska firmors deltagande i

entreprenader till staten, synes ett bifall härtill otvivelaktigt komma att

för staten såsom upphandlare medföra icke obetydligt stegrade priser.»

Fångvårdsstyrelsen yttrar: »Principen om inhemsk varas företräde

framför utländsk synes genom bestämmelserna i § 5 av den gällande

nådiga förordningen fullt nöjaktigt och tydligt uttalad. Att i allmän

författning uppställa speciella stadganden i syfte att utestänga konkurrens

från utlandet skulle otvivelaktigt icke vara till praktiskt gagn.»

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför: »§ 5 i nu gällande

förordning ger svensk vara företräde ’då sådan av erforderlig beskaffenhet

och i rätt tid kan till antagligt pris anskaffas’. Kommitterade vilja nu

införa företräde för svensk vara även i sådana fall, då den icke är

billigare än den utländska. Det procenttal, varmed den inländska varan

får i pris överstiga den utländska, skulle direkt i förordningen angivas,

och dessutom skulle vissa villkor uppställas för utländska firmors deltagande

i konkurrensen. Styrelsen vill ej förneka, att i vissa avseenden

ett sådant företrädesgivande, som nu föreslagits, skulle komma att verka

till stödjande av den svenska industrien, men å andra sidan torde man

icke böra förbise den uppfostrande betydelsen av den utländska konkurrensen.

Styrelsen hyser dessutom tvivel, huruvida ett dylikt företrädesgivande

kan genomföras, då det ju skulle innebära ett ''förtäckt

tullskydd’. Åtminstone torde det med fog kunna ifrågasättas, om icke

Riksdagen vid ett dylikt fall bör hava sagt sitt ord. En helt annan

sak är ju, att såsom nu förekommer giva svensk vara företräde, därest

den kan anskaffas till antagligt pris, d. v. s. under i övrigt ungefär

likartade förhållanden. Att bedöma vad som i varje fall är ''antagligt’

pris har överlämnats till vederbörande myndighet att pröva. Inskränkningen

i företrädesrätten torde hava tillkommit för att motverka ''ringbildning’

till prisets oskäliga stegring, och man torde sakna anledning

att nu borttaga densamma. Att däremot med bibehållande av möjlig
-

Fångvårds
styrelsen.

Väg• och

vattenbyggnadsstyrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Civilkom
missionen.

16 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

heten att hindra prisets oskäliga stegring allt företräde, som rimligen

kan givas svensk vara framför utländsk, hör givas, därom torde meningarna

knappt vara delade. I sådant hänseende torde det vara lyckligt

att i enlighet med kommitterades förslag komplettera eller förtydliga

förordningen därhän, att vara, som helt eller till större delen tillverkas

inom landet, bör hava företräde framför sådan, som alls icke eller blott

till ringa del är föremål för svensk tillverkning, samt att samma förhållande

bör äga rum, om svensk vara till någon avsevärdare del ingår

i ett entreprenadarbete.»

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 december 1912 har civilkommissionen

med anledning av den förestående revisionen av upphandlingsförordningen

anmält en del önskemål, som kommissionen ansåg

böra vid revisionsarbetet beaktas. I denna skrivelse yttras angående

svensk varas företräde följande: »Det torde icke kunna av någon bestridas,

att i allmänhet svensk vara bör vid upphandling för statsverkets

räkning äga företräde framför utländsk. Att avsikten med bestämmelsen

i § 5 mom. 1 från början varit, att under i övrigt lika förhållanden

giva företräde åt svensk vara, framgår av den motivering, som på sin

tid (i oktober 1888) avgavs av kommitterade för utarbetande av leveransförordningen.

Civilkommissionen har för sin del icke något att erinra mot sådant

tillmötesgående åt den inhemska industrien, att, även om billigare pris

skulle kunna för staten uppnås genom att antaga utländskt anbud, det

svenska dock bör såvitt möjligt givas företräde. A andra sidan är

det oavvisligen nödvändigt, att de anbudsprövande myndigheterna utrustas

med befogenhet att antaga utländsk vara, i de fall, att svensk

anbudsgivare söker genom trustbildning eller annorledes obehörigen

profitera av statens välvilja mot svensk vara.

Med den nuvarande formuleringen av § 5 mom. 1 synes nöjaktig

trygghet härutinnan saknas. Medgivas måste dock, att svårigheter

kunna föreligga att uttömmande beskriva vad svensk vara är. Om

exempelvis råvaran importeras och därå här i landet nedlagt arbete

representerar en bråkdel av värdet, torde det alltid komma att bero på

avgörandet i det särskilda fallet, om varan kan betraktas såsom svensk

eller icke.

Vad särskilt beträffar uttrycket ''antagligt pris’ lärer det hava inträffat,

att priser, som i förhållande till utländska medkonkurrenters

måste efter vanliga begrepp ha ansetts oskäligt höga, icke desto mindre

av den upphandlande myndigheten — visserligen i bästa avsikt —

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

förklarats vara ''antagliga’. Och som detta uttryck följaktligen synes

kunna vantolkas, hemställer kommissionen om förtydligande i detta hänseende.

»

Den 22 oktober 1909 avgav civilkommissionen till Kungl. Maj:t oiviikommisföljande

skrivelse:

sionens

skrivelse

»Vid utredning, som inom civilkommissionen verkställts, har det, på sätt centraliserad

bifogade förteckning utvisar, framgått, att vid den upphandling av proviant- upphandling

artiklarna choklad och socker, som ägt rum för arméns särskilda regementens och av vlssa

kårers behov under år 1909, priserna ställt sig högst väsentligt olika för de sär- va''01''

skilda myndigheterna, ehuru vad beträlfar artikeln socker åtminstone olika kvaliteter

icke lära kunna ifrågakomma. Civilkommissionen har därjämte inhämtat,

att vid den upphandling av choklad arméförvaltningens intendentsdepartement företagit

för att kunna tillhandahålla regementen och kårer deras behov av choklad

priset utgjort allenast 1 krona 19 1/''2 öre och sålunda ställt sig synnerligen fördelaktigt

i jämförelse med de priser samma vara betingat ute vid regementen

och kårer.

På grund därav har civilkommissionen ansett sig böra i underdånighet hemställa,

det Eders Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande, huruvida upphandlingen

av ifrågavarande artiklar lämpligen kunde genom Eders Kungl. Maj:ts försorg till

nedbringande av priserna så anordnas, att anbud å dessa artiklar av arméförvaltningens

intendentsdepartement infordras under förbehåll om leverans direkt till

vederbörande regementen och kårer.

Civilkommissionen har härvid icke förbisett, att då ifrågavarande artiklar

icke ingå i fastställd normalportionsstat åtskilliga svårigheter kunna komma att

uppstå vid genomförande av en dylik upphandling, men civilkommissionen anser

dock, att de prisskillnader, som synas vara att vinna, äro väl värda det arbete,

ett övervinnande av dessa svårigheter må medföra.»

Den skrivelsen åtföljande bilagan, utvisande prisen å socker och

choklad meddelas här nedan.

Choklad

Socker å öre pr kg.

å öre pr kg.

socker-

halt

bit-

kross-

strö-

farin-

Karlskrona grenadjärreg:te................

139

62.9

60.4

56

Kronobergs reg:te ...........................

*) 219

—

61.0

—

—

57

Hallands regite....................................

129

60 %

62.o

—

60.o

56

Norra skånska inf.-reg:tet ................

137

63.o

—

_

56

Södra skånska inf.-regitet ................

*) 219

—

60.o

—

—

49.0

*) Osockrad.

Bihang till Biksdagens protokoll 1913. 13 sand. 4 avd. 9 käft. (Nr 9.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Choklad

Socker å öre pr kg.

å öre pr kg.

socker-1

halt |

1

bit-

1

kross-

strö-

farin-

Skånska dragonreg:tet........................

174

63.o

60.0

|

Kronprinsens husarreg:te....................

153

—

59.8

—

—

51.94

Yendes artillerireg:te ........................

*) 255

—

63.o

58.7

—

59.o

Skånska trängkåren............................

*) 255

—

63.o

—

61.o

59.o

Första livgrenadjärreg:tet ................

149

40%

59.75

—

—

57.o

Andra livgrenadj ärregrtet ................

149

40%

59.7 5

58.75

—

57.0

Jönköpings reg:te................................

125

61.85

—

59.0

—

Kalmar reg:te ....................................

125

—

62.9

''h —

60.o

56.o

Smålands husarreg:te .......................

149

—

61.4

—

60.o

56.5

Smålands artillerireg:te ....................

165

—

64.0

61.0

61.o

—

Ostgöta trängkår................................

—

—

61.3

—

60.o

—

Volontärskolan i Norrköping............

153.5

—

62.0

64.o

—

—

Gottlands inf.-reg:te............................

*) 192

—

63.8

—

60.9

60.o

Gottlands artillerikår ........................

172

:-

63.8

—

60.9

59.o

Västgöta reg:te....................................

149

40%

61.9

58.8

58.5

—

Skaraborgs reg:te................................

149

40%

61.9

—

58.5

—

Ålvsborgs reg:te ................................

129

60%

62.o

—

—

56.75

Bohusläns reg:te ................................

137

—

68.5

—

68.o

—

Livregementes husarer........................

*) 172

—

65.0

63.0

—

—

Göta artillerireg:te ............................

172

—

61.o

—

—

54.5

Boden—Karlsborgs art.-reg. I. b.....

139

—

62.o

58.o

59.0

55.o

Göta ingenjörkår ................................

*) 200

—

62.0

—

59.o

55.o

Göta trängkår ....................................

*) 263

—

65.0

63.0

63.o

—

Volontärskolan å Karlsborg ............

139

50 %

62.o

—

59.o

55.0

» i Varberg ................

*) 200

—

63.o

61.0

61.o

—

Svea livgarde ....................................

—

—

58.95

—

57.8

—

Göta livgarde ....................................

—

—

—

56.8

57.8

—

Livreg:tets grenadjärer ....................

—

—

63.5

—

62.o

—

Södermanlands reg:te ........................

—

—

64.o

—

59.0

Vaxholms grenadjärreg:te ................

—

—

60.o

—

58.o

—

Livgardet till häst ............................

—

—

59.2

—

—

—

Svea artillerireg;te ...........................

139

50%

59.2

56.8

57.2

—

Positionsartillerireg:tet ....................

149

40%

59.1

56.8

57.8

—

Svea ingenjörkår ................................

129

—

59.2

56.8

58.2

52.8

Fälttelegrafkåren ...............................

—

—

59.2

56.8

58.2

52.8

Svea trängkår ....................................

129

—

61.25

—

—

—

Upplands infanterireg:te....................

—

—

61.5

—

—

54.5

Dalreg:tet ............................................

*) 174

—

61.0

—

58.o

- .

Västmanlands reg:te............................

136

50 %

62.0

60.o

—

—

'') Osockrad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

19

Choklad

Socker å. öre pr kg.

å öre pr kg.

socker-

halt

hit-

kross-

strö-

farin-

Värmlands reg:te................................

62.0

62.0

63.o

58.o

Livregementets dragoner....................

139

50 °/n

59.2

■—

57.8

—

Upplands artillerireg:te ....................

129

60%

61.0

58.0

58.o

—

| Västmanlands trängkår ....................

—

—

62.o

—

—

—

VI. arméfördelningens stab ............

—

—

—

__

—

53.5

Hälsinge reg:te....................................

143

t

60.5

—

59.o

—-

Västerbottens reg:te............................

129

60%

59.3

—

60.o

—

Jämtlands fältjägarereg:te ................

145

63.o

—

57.o

54.5

Västernorrlands reg:te.......................

210

—

59.5

_

—

—

Norrlands dragonreg:te ....................

129

60 %

61.8

—

56.0

Norrlands artillerireg:te ....................

139

50 %

62.o

—

—

Norrlands trängkår ............................

149

—

59.o

—

Norrbottens reg:te ...........................

139

50%

63.o

62.o

—

Boden — Karlsborgs art.-reg. II. b.....

139

50 %

62.o

58.o

59.o

55.o

Civilkommissionens skrivelse remitterades till arméförvaltningens

intendentsdepartement, som däröver den 18 januari 1910 avgav följande

yttrande:

»Genom remiss den 1 sistlidne november bär Eders Kung!. Maj:t infordrat

arméförvaltningens intendentsdepartements underdåniga utlåtande över civilkommissionens

den 22 sistlidne oktober gjorda framställning, att, till nedbringande av kostnaderna

för leveranser av choklad och socker till armén, anbud å dessa varor måtte

för framtiden infordras av departementet med förbehåll av, att leveranserna härav

dock skedde direkt till vederbörande regementen och kårer.

Anledningar till förevarande framställning synes kommissionen funnit dels i

,den omständigheten, att, som skulle framgå av en framställningen vidfogad förteckning

över upphandlingarna år 1909 för armén av choklad och socker, prisen för

dessa artiklar ställt sig högst olika och dels därutinnan, att vid den upphandling

av choklad, som under berörda år direkt av departementet förehafts, priset härför

ställt sig synnerligen fördelaktigt jämfört med de pris samma vara betingat ute vid

regementen och kårer.

Civilkommissionen framhåller dessförutom i berörda framställning, beträffande

socker, att vid leveranser till armén av denna artikel olika kvaliteter icke lära

kunna ifrågakomma och har härmed påtagligen velat erinra om, att, därest de olika

värdesättningama av chokladleveranser kunnat finna sin förklaring i vissa fall,

beroende på olika kvaliteter av denna vara, så ej vore händelsen vidkommande socker.

Då civilkommissionen uti den bifogade förteckningen ansett sig hava

funnit ett stöd för den gjorda framställningen, torde emot denna förteckning böra

här erinras, att densamma för detta ändamål ingalunda är tillfyllest, enär den på

intet sätt utreder de särskilda omständigheter, vilka, åtminstone i flera fall, beroende

på transport och andra lokala förhållanden, bortförklarat de angivna växlande

leveranspriserna. Så är exempelvis sockerpriset vid Bohusläns regemente det högsta,

Arméförvaltningens

inteudentsdeparternents

yttrande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra kammarens fjärde tillfällig a utskotts utlåtande Nr 9.

men detta är beroende på att transporterna vid detta regemente, tillsvidare förlagt

mer än en mil från järnvägsstation, ställa sig mycket höga och därför i övrigt betinga

jämförelse,vis förhöjda varupris.

Vidkommande choklad kan ej heller av prisförteckningen dragas någon bestämd

slutsats huruvida denna vara vid leveranser till armén någonstädes blivit

överbetald, då densammas värde är beroende ej allenast av mindre eller större

sockerhalt utan jämväl av dess kvalitet i övrigt. Om ett truppförband, i den detsamma

härvidlag av Eders Kungl. Maj:t medgivna självhushållningen och självbestämningsrätten,

funnit fördelaktigt att använda den bättre och dyrbarare kvaliteten,

under det att ett annat nöjer sig med en lägre och billigare dylik, synes därutinnan

icke någon verklig anledning föreligga till att beröva vederbörande denna rätt, som

redan visat sig vara synnerligen uppfostrande för en intresserad och utmärkt mathållning

vid armén och än mer kommer att visa denna sin förmånliga inverkan härvidlag,

sedan armén i dess helhet beretts ny kasernering med dithörande förbättrade anordningar

för matlagningen, vilka naturligtvis av kostnadsskäl icke kunna eller böra

fullständigt genomföras å de gamla lägerplatserna med deras jämväl i detta hänseende

bristfälliga etablissement.

Det är oemotsägligt, att intendentsdepartementet under senare åren vid direkta

upphandlingar av reservlivsmedel för arméns krigsberedskap lyckats erhålla för

staten mycket förmånlig och billig prissättning å choklad och måhända jämförelsevis

lägre än ute vid truppförbanden, ehuru den lämnade prisförteckningen likväl, såsom

förut nämnts, på intet sätt härför lämnar tillfälle till något hållbart bedömande.

Vid intendentsdepartementets direkta upphandlingar av choklad såsom reservlivsmedel

får man dock taga hänsyn till att leveranserna ske till en plats och i eu

eller ett fåtal större poster, varför leveranskostnaderna ställa sig jämförelsevis

billiga och bekväma för leverantören. Skulle emellertid choklad, som av civilkommissionen

ifrågasatts, upphandlas av intendentsdepartementet under förbehåll av

direkt leverans till truppförbanden och skolorna, komme sådan leverans att omfatta

omkring ett femtiotal olika platser och en mångfald smärre poster till varje, då

vederbörande leverantör naturligtvis måste hålla sig, genom avsevärt höjt pris,

skadeslös för vid .sådana leveranser för transporter, hamnumgälder, ombud m. in.

uppkommande särskilda kostnader. Det har vid den gjorda framställningen icke av

civilkommissionen ådagalagts, huruvida ej dessa särskilda kostnader jämte de högre

prisen för bättre chokladkvaliteter motväga prisväxlingarna vid leveranser av varan

ute till truppförbanden.

Förbrukningen av choklad vid truppförbanden är mycket obetydlig, enär

denna proviantartikel såsom icke i allmänhet ingående i befolkningens hushållningsvanor

ej vunnit det erkännande i utspisningen den förtjänar, varför något växlande

pris för denna utbytesartikel i truppernas egen mathushållning på intet nämnvärt

sätt inverkar å denna.

Beträlfande socker torde civilkommissionens uppfattning, att utav denna vara

vid leveranser till armén icke kuima ifrågakomma olika kvaliteter, ej vara alldeles

riktig, då uti de av svenska sockerfabriksaktiebolaget senast utfärdade priskuranter

upptagits ej mindre än 15 olika sorter med en prisskillnad per kilogram av 11 öre

emellan de dyraste och de billigaste sorterna.

Frånsett nu emellertid en möjlig överdrift i det av civilkommissionen framställda

påståendet, torde i allt fall kunna, emot den slutsats, till vilken kommissionen

vidkommande sockerupphandlingama kommit, anföras att av framställningen

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

icke på något sätt framgår eller styrkts, det ej de förekommande prisväxlingarna

äro fullt betingade av särskilda lokala förhållanden uppkomna genom truppförbandens

olika förläggning.

I fråga om sockerleveranser till armén lära numera svenska sockerfabriksaktiebolagets

noteringar i regel vara de bestämmande med tillägg för förpackning,

frakter m. m., och det visar sig, att, vid jämförelse emellan dessa noteringar för

sistlidna november månad, prisväxlingarna åtminstone i de allra flesta fall varit

föranledda av olika leveransförhållanden.

För att vinna möjligast enhet i fråga om prissättningarna inom departementets

förvaltningsområde utarbetas årligen och delgives truppförbanden en statistik

utvisande för varje sådant, vad olika varor under året betingat. Härigenom bekantgöres

för vederbörande varornas prissättning å olika orter och behörig uppmärksamhet

fästes å möjliga missförhållanden i detta avseende till framtida rättelse.

Skulle emellertid en ändring uti nu av Eders Kungl. Maj:t lämnade bestämmelser

på sätt civilkommissionen ifrågasätter finnas lämplig, vidkommande choklad

och socker, borde den ingalunda inskränkas till allenast dessa artiklar utan omfatta

alla för arméns proviantering behövliga, ty prissättningen å choklad och socker

inverkar icke å statshushållningen, då dessa artiklar ju äro utbytesartiklar och sålunda

icke bestämmande för portionsvärdet och truppernas proviantanslag samt ej

heller nämnvärt å truppernas egen hushållning, då choklad högst obetydligt ingår

i denna hushållning och de på grund av lokala förhållanden oavvisliga prisväxlingama

å denna artikel och å socker tillgodogöras vederbörande indirekt genom växlande

prissättning av de i normalportionen ingående artiklarna och därav föranledd

höjning eller sänkning å proviantanslagen. Det torde vid en sådan genomgripande

förändring i gällande förplägnadsbestämmelser jämväl kunna ifrågasättas,

huruvida ej vissa leveranser såsom exempelvis just av choklad och socker m. fl.

proviantartiklar borde ske direkt till under departementet lydande anstalter och

därifrån tillhandahållas truppförbanden, enär det förefaller sannolikt och även bestyrkts

vid gjorda förfrågningar vidkommande socker, att den större fabrikationen

icke komme att befatta sig med tävlan om direkta leveranser till truppförbanden

å omkring femtio olika platser och i eu mångfald poster å varje utan allt framgent

överläte denna åt detaljhandeln.

För en dylik ändring erfordras ökat magasinsutrymme såväl vid arméns intendenturförråd

härstädes som vid de allra flesta truppförbanden. Frågan beträffande

magasinsutrymmet vid arméns härvarande intendenturförråd synes likväl icke lämpligen

kunna förekomma förrän i sammanhang med uppförande av ett nytt intendenturetablissement

härstädes, och frågan härom lärer höra lösas först då beslut om ny

förläggning av Stockholms truppförband fattats och beroende av denna.

Vidkommande ökat magasins- och förrådsutrymme vid truppförbanden är

denna fråga redan under utredning av arméförvaltningens fortifikations- och intendentsdepartement

i och för den framställning till Eders Kungl. Maj:t, som av detta behov

kan påkallas och skall härvid beaktas det ökade utrymme, vilket kan fordras, därest

Eders Kungl. Maj:t finner en omläggning av nu bestämda leveransföreskrifter böra ske.

Då vid arméförvaltningens nya organisation en decentralisation av upphandlingsväsendet

med självhushållning vid truppförbanden ansågs vara riktig, genomfördes

organisationen också efter dessa grunder vad personalbehovet anginge. Sammaledes

är också personaltillgången vid arméns intendenturförråd beräknad med hänsyn

till självhushållning vid truppförbanden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

En ändring av de nu rådande förhållandena påkallar därför, förutom nödigt

magasinsutrymme, jämväl någon ökning av personalen i intendentsdepartementet och

vid intendenturförråden till omhändertagande av de nya bestyr, som skulle tillkomma

densamma.

I äldre tider, med då bestämda korta övningstider för indelt manskap och

värnpliktiga, lades i allmänhet mycket liten vikt vid mathållningen för indelta armén,

vilken ofta ombestyrdes med gällande normalportionsstater, som i det närmaste oförändrade

tillämpades såsom utspisningsstater utan behörig hänsyn till varken erforderlig

omväxling i utspisningen eller befolkningens vanor därvidlag. Anordningarna

för livsmedlens beredning och utspisning voro också synnerligen anspråkslösa och

otillfredsställande samt medgåvo ej heller någon smakligare tillagning i dåvarande

mycket primitiva kokhus eller någon renlig och trevnadsfull utspisning i de oftast

öppna mathallarna, utsatta som de voro för inblåsande damm och annan orenlighet.

Vid garnisonerade armén voro dessa rådande missförhållanden dock till någon

del avhjälpta dels genom väsentligen bättre och kraftigare normalportionsstater med

från dessa tillämpade utspisningsstater, dels genom mera tillfredsställande och folk

ständigade anordningar för födans tillagning, och dels genom i kasernerna beredda

matsalar för utspisningen.

Med längre övningstider kunde dessa mathållningsanordningar i synnerhet vid

indelta armén ej längre på något sätt försvaras, utan de klagomål mot födans enformighet

till bestånd och anrättning samt dess otillfredsställande utlämning och tillhandahållande,

som redan förut framställts, måste genom förbättrade och tidsenligare

stater och anordningar tillgodoses.

Vid bestämmande av de nya staterna fanns icke någon anledning uti olika

vanliga tjänstgöringsförhållanden att härvid särskilja armén i olika delar utan ansågs

allenast en stat, gällande för fredsförhållanden, böra fastställas. Då en sådan stat

vidare skulle lämna vederbörande full frihet att vid mathållningen bereda truppen

såväl önsklig omväxling uti olika slag av födoämnen och i deras tillagning, som

även tillgodose vanorna i respektive hemorter, borde densamma icke böra upprättas

i form av en utspisningsstat utan så, att den allenast för portionen angåve ett ur

skeende författningsenliga upphandlingar framgånget värde, inom vilket vederbörande

myndighet ägde att på bästa sätt förfoga för livsmedelsunderhållet.

Såsom värdemätare för vederbörande truppförbands proviantanslag bestämde

Eders Kungl. Maj:t den 4 oktober 1895 att från och med följande år skulle för varje

i detsamma ingående portion beräknas värdet å olika förläggningsorter av 650 gram

mjukt eller 433 gram torrt rågbröd, 165 gram färskt oxkött, 60 gram salt fläsk

med ett kontant tillägg av 20 öre. Sedan det emellertid, efter en flerårig tillämpning

av denna beräkningsgrund, visat sig, att densamma icke fullt nöjaktigt tillgodosåge

de prisväxlingar å livsmedel, som tillföljd av förläggning och andra lokala orsaker

uppkomme å olika orter, utan att rättvisligen naturavärdena borde ökas och

det kontanta tillägget undergå häremot svarande minskning, fastställde Eders Kung!.

Maj:t, genom nådigt brev den 1 juni 1900, ny normalportionsstät, att från och med

samma dag lända till efterrättelse vid alla kommenderingar och övningar under

fredstid för den garnisonerade och den icke garnisonerade armén samt beväringsmanskapet

och beräknad för varje man dagligen med 650 gram grovt mjukt rågbröd

eller däremot svarande 433 gram grovt torrt rågbröd, 170 gram färskt oxkött, 75

gram salt fläsk, 60 gram salt sill, 20 gram smör, 100 gram gula ärter, 100 gram

komgryn, 0.7 liter potatis, 1 liter skummad mjölk och 5 öre kontant.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

I sammanhang härmed täcktes Eders Kungl. Maj:t ibland annat medgiva, att

vederbörande finge till ett pris icke överstigande det efter gjorda utbjudanden fastställda

värdet a de i normalportionsstaten ingående naturaartiklarna helt eller delvis

utbyta dessa födoämnen mot sådana, som voro på samma gång närande och av

trupperna förtärdes, dock med villkor av ett visst näringsvärde samt att om möjligt

olika portionsstater upprättades för vinter- och sommartid, innehållande mera fett

och mindre kolhydrater under vintertid än under sommartid.

I fredsförplägnadsreglementet den 11 oktober 1907 har Eders Kungl. Maj:t

ytterligare i detta avseende förelagt vederbörande regementschefer och med dem

likställda chefer att med särskild omsorg eftersträva, det utan överskridande av

de belopp, som för kostnadernas bestridande blivit bestämda, manskapet beredes en

omtyckt, god och riklig föda samt erforderlig omväxling i utspisningen, varom allt

arméfördelningscheferna och med dem likställda skulle, var och en för sig underlydande,

hålla sig noga underrättade samt utfärda de vidare föreskrifter, som kunde

erfordras för åstadkommande av en god och välordnad förplägnad vid truppförbanden

under iakttagande av nödig sparsamhet med de därför avsedda medlen.

Den av Eders Kungl. Maj:t sålunda för truppförbanden medgivna självhushållningen

vid truppernas förplägnad, har, såsom redan angivits, medfört de lyckligaste

resultat i väckt intresse för densamma och i tävlan emellan truppförbandscheferna

att härvidlag åstadkomma det allra bästa. Intills armén i dess helhet kan bliva

förlagd i tidsenliga kaserner med goda och fullständiga anordningar för matens tilllagning

och förvaring samt lämpligt och tillräckligt matsalsutrymme, torde väl i

dessa avseenden tillsvidare något kunna anmärkas, men en sådan erinran gäller ju

snart tid som varit och kan ej för tillfället avhjälpas. Befogenhet och ansvar höra

ju på det intimaste tillsammans, ty utan befogenhet icke något ansvar, och man kan

ju med allt skäl här tillägga ej heller något verkligt intresse. Äga sålunda icke de

underordnade myndigheterna full befogenhet såsom hittills i självhushållning beträffande

mathållningen, är man ej berättigad att av dessa myndigheter fordra det

levande vakna intresse, som allenast kan befordra en god proviantering med omväxlande

utspisning och behörig hänsyn härvid till levnadsvanorna i de olika förläggningsorterna.

Man kan ju visserligen säga att en utbrytning i det nu rådande

systemet av allenast choklad och socker i stort sett icke behövde verka någon huvudsaklig

ändring uti detta system samt att i sådant avseende det här ådagalagts, det

ringa eller ingen inverkan skulle genom utbrytningen ifråga åstadkommas för truppernas

mathushållning, men då torde en dylik utbrytning också vara alldeles meningslös

såsom utan nytta medförande en rubbning i ett system, som funnits vara i alla

avseenden gott och tillfredsställande.

Med bifogande av från arméfördelningschefer och likställda över framställningen

infordrade yttranden samt med remissaktens återställande, får intendentsdepartementet

i underdånighet hemställa, att civilkommissionens förevarande framställning

icke måtte föranleda någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.»

Civilkommissionen avgav därefter till bemötande av arméförvaltningens

invändningar följande P. M.

. »Arméförvaltningens argumentering för sin hemställan om avslag på civilkommissionens

framställning är enligt kommissionens uppfattning vilseledande.

Ehuru arméförvaltningen avstyrker kommissionens hemställan, uttalar ämbets
-

P. M. från

civilkommi*- sio nen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

verket dock, att därest central upphandling funnes böra anordnas, densamma borde

avse åtskilliga andra artiklar än socker och choklad. Arméförvaltningens viktigaste

invändning emot en dylik anordning synes vara, att densamma skulle dels verka

rubbning i nu gällande självhushållningssystem, dels ock medföra kostnader för

magasinsutrymmen och personalökning.

Sättet för en varas upphandling torde icke kunna inverka på självhushållningsprincipen.

Endast under förutsättning att tvång infördes att anskaffa vissa kvantiteter

av centralt upphandlad vara ligger det inom möjlighetens gräns, att självhushållningen

kan påverkas. Men dylikt tvång har icke ifrågasatts. Den omständigheten

åter att viss vara köpes billigare synes kommissionen snarare ägnad att befordra

självhushållningssystemet. Och det är endast anordning i syfte att nedbringa priset

på vissa artiklar, som av kommissionen föreslagits.

Det framhålles av arméförvaltningen, att prissänkning å utbytesartiklar icke

nedbringar statens kostnader för mathållningen enligt gällande system. Det är naturligtvis

riktigt. Men om vid lägre priser kostnaden för mathållningen är densamma

som vid högre priser, så måste mathållningen, om den ordnas klokt, nödvändigtvis

förbättras. Och även detta mål är värt att vinna.

Arméförvaltningen framhåller själv, att ämbetsverket lyckats ingå fördelaktigt

avtal angående leverans av choklad. Vid sådant förhållande torde hinder icke gärna

kunna föreligga för att åtminstone försöksvis verkställa central upphandling av denna

artikel på fullt affärsmässigt sätt. Det är visserligen uppenbart, att distributionen

till de olika truppförbanden måste betalas, huru den än anordnas, men kostnaden

därför lärer väl komma att ligga å varan även vid köp från detaljhandlarna. Den

moderna engroshandeln följer i regel den metoden, att det av denna handel förmedlade

varuutbytet sker, såvitt möjligt, direkt från fabrikant till avnämare, utan

att engrossisten håller något upplag. Det torde icke vara outförbar för staten att

själv uppträda som engrossist enligt denna metod. Staten har i själva verket lättare

att tillämpa metoden än engrossisten, ty staten behöver icke såsom engrossisten

ställa sina dispositioner så, att fabrikant och avnämare hållas i okunnighet om varandra.

Givet är ju, att om staten följer nämnda metod vissa mellanhänder komma

att gå miste om förtjänst. Men om de gå miste om förtjänst, så behöva de icke

heller utföra ett i stort sett onyttigt arbete. Och det är framför allt ur denna

nationalekonomiska synpunkt, som staten bör till egen och nationens fördel slå in på

den av kommissionen ifrågasatta vägen. Därvid har kommissionen val tänkt sig

möjligheten, att åtskilliga andra artiklar än de i kommissionens framställning omförmälda

kunna lämpligen göras till föremål för central upphandling. Så torde exempelvis

kaffe kunna köpas centralt både för arméns och marinens hela behov. Som

denna fråga emellertid är något mera invecklad, ansåg sig kommissionen tills vidare

böra begränsa sin framställning till de nämnda båda artiklarna.

Vad beträffar distributionskostnaderna framhåller arméförvaltningen, att de

ställa sig högst väsentligt olika på olika orter. En av anledningarna härtill

angives vara belägenhet i förhållande till järnvägsstation. Kommissionen vill såsom

sin uppfattning uttala, att säkerligen mycket kan göras för att nedbringa dessa

kostnader genom lämpliga anordningar för transporter m. m. Samverkan på ekonomisk

grundval mellan fabrikant och statsverket vid central upphandling kan med

stor sannolikhet antagas medföra förbättrade anordningar till minskning av distributionskostnaderna;

därvid kan det befinnas oundvikligt för statsverket att självt

anlägga depåer för upplag, men detta sätt bör vara den sista nödfallsutvägen. Att

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

däremot genast slå in på denna väg och föreslå magasinsbyggnader etc., innan undersökning

skett, i vilken utsträckning enklare anordningar kunna föra till målet, synes

kommissionen icke vara ekonomiskt klokt. För övrigt torde det böra en gång

påpekas, att icke varje framställning om förbättrade metoder för statens verksamhet

lämpligen bör av vederbörande ämbetsmyndighet tagas till intäkt för stort anlagda

initiativ med dryga kostnader såsom konsekvens.

Yad särskilt beträffar artikeln socker, har arméförvaltningen såsom skäl emot

kommissionens hemställan uppvisat en priskurant, upptagande icke mindre än 15

olika sorter i olika prislägen med en högsta prisskillnad av 11 öre. Denna priskurant

upptager olika sorters socker från brunt bastardsocker till bitsocker i olika

förpackningar. Då litet var mycket väl känner skillnaden mellan exempelvis brunt

bastardsocker och bitsocker, ansåg sig kommissionen icke behöva i sin framställning

uttryckligen framhålla, att påståendet om att prisskillnader icke gärna kunde föreligga

vilade på den förutsättningen, att jämförelsen gällde lika sorter i lika förpackningar.

Därest exempelvis prisen å krossocker jämföras med varandra, beror

skillnaden uteslutande på förpackningarna. Vid sådant förhållande torde kommissionens

påstående icke kunna rubbas på sätt arméförvaltningen synes antaga.

Civilkommissionen har icke sökt anvisa vägen för att erhålla socker till

billigaste pris. Det har nämligen för kommissionen framstått såsom given sak att

lämpligast vore att träda i förbindelse med svenska sockerfabriksaktiebolaget. Vill

detta bolag icke behandla statsverket i dess egenskap av landets kanske största

sockerkonsument lika med andra mest gynnade kunder, torde statsverket icke sakna

medel tillgodose sina intressen. Frågan om distributionskostnaden kan icke heller

vara omöjlig att på enkelt sätt lösa. I varje fall kan det icke vara ekonomiskt

riktigt, att en så stor konsument som statsverket köper socker av detaljisterna.»

Kungl. Maj:t beslöt den 13 juli 1911, att för tredje arméfördelningens

truppförband skulle under tiden till och med utgången av år

1912 försöksvis anordnas central upphandling av socker i enlighet med

de närmare bestämmelser arméförvaltningens intendentsdepartement ägde

meddela. Därjämte erhöll intendentsdepartementet åläggande att framdeles

till Kungl. Maj:t inkomma med underdånig redogörelse för resultatet

av den sålunda vidtagna anordningen ävensom att avgiva de förslag

i berörda hänseende, vartill den vunna erfarenheten kunde föranleda.

Med anledning av sistnämnda åläggande avgav arméförvaltningens

intendentsdepartement den 25 februari 1913 till Kuugl. Maj:t

följande skrivelse.

»I underdånig skrivelse den 22 oktober 1909 hemställde civilkommissionen,

det täcktes Eders Kungl. Maj:t taga i övervägande, huruvida upphandlingen av

choklad och socker för armén kunde till nedbringande av kostnaderna för nämnda

artiklar så anordnas, att anbud å desamma av arméförvaltningens intendentsdepartement

infordrades under förbehåll om leverans direkt till vederbörande regementen

och kårer.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 sand. 4 avd. 9 höft. (Nr 9.) 4

Kungl. Majits

beslut.

Skrivelse från

arméförvaltningens

intendents

departement.

opaginerad Kontrollera mot PDF

26 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Genom remiss den 1 november samma år infordrade Eders Kungl. Maj:t

intendentsdepartementets underdåniga yttrande över nämnda framställning, och

ingav departementet, till åtlydnad av denna Eders Kungl. Maj:ts nådiga föreskrift,

sedan utlåtanden i ärendet inhämtats från samtliga arméfördelningschefer, militärbefälhavaren

på Gottland samt kommendanten i Boden, den 18 januari 1910 det

begärda yttrandet. Departementet hemställde däruti, efter att utförligt hava framlagt

de skäl, som tala mot att en dylik centralisering åvägabragtes i upphandlingen

av tvenne för arméns förplägnadshushållning så föga betydelsefulla artiklar som

choklad och socker, samtidigt med att övrig organisation av nämnda hushållning

fortfarande kännetecknades av vidsträckt decentralisation, att civilkommissionens

framställning icke måtte föranleda till någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.

Emellertid anbefallde Eders Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 13 juli

1911 att för tredje arméfördelningens truppförband skulle under tiden till och med

utgången av år 1912 försöksvis anordnas central upphandling av socker i enlighet

med de närmare bestämmelser, intendentsdepartementet ägde utfärda, varjämte

departementet ålades att till Eders Kungl. Maj:t framdeles inkomma med underdånig

redogörelse för resultatet av den sålunda vidtagna anordningen ävensom att avgiva

de förslag i berörda hänseende, vartill den vunna erfarenheten kunde föranleda.

Med stöd av denna Eders Kungl. Maj:ts nådiga föreskrift anmodade departementet

chefen för tredje arméfördelningen att till och med utgången av år 1912

för arméfördelningen företaga central upphandling av socker under förbehåll om

leverans direkt till vederbörande truppförband samt att under januari månad 1913

inkomma med det utlåtande i ämnet, vartill omständigheterna kunde föranleda.

I sitt med anledning härav till departementet den 24 nästlidne januari ingivna

yttrande föreslår arméfördelningschefen på grundval av de erfarenheter, han

vid de företagna upphandlingarna vunnit, att vid anskaffning av socker för arméns

räkning måtte iakttagas samma förfaringssätt som vid upphandling av övriga för

arméns behov erforderliga proviantartiklar. Arméfördelningschefen har sålunda

kommit till samma uppfattning i föreliggande fråga som departementet.

Till sitt yttrande har arméfördelningschefen fogat dels protokoll över de olika

upphandlingarna jämte kontraktsavskrifter, dels i en särskild tablå sammanförda

uppgifter å de vid arméns övriga truppförband under år 1912 gällande uppnandlingspris

å socker, dels även av underlydande regementsintendenter avgivna yttranden

angående resultatet, särskilt ur ekonomisk synpunkt, av den för vederbörligt

truppförband verkställda upphandlingen. Vissa av de sålunda ingivna handlingarna

torde vara ägnade att läggas till grund för bedömande av förevarande ärende, av

andra åter torde det vara vanskligt att draga några egentliga slutsatser.

De inlämnade upphandlingsprotokollen torde sålunda giva en del hållpunkter

för bedömandet. Först är då att märka att ej mindre än tre olika upphandlingar

— den sista under hand — måste företagas, innan antagliga anbud för samtliga

truppförband kunde erhållas. Vid första upphandlingen den 8 november erhöllos

för Alvsborgs och Bohusläns regementen samt Göta artilleriregemente inga andra

anbud än tvenne med obestämt pris. Vid andra upphandlingen, den 29 november,

inkommo för nämnda truppförband en del anbud, men ansågos dessa för höga, varför

de kasserades och upphandling under hand beslöts. De sålunda vid sista upphandlingen

den 4 december inkomna anbuden understego ej med mer än ett tiondedels

å ett tjugondedel öre per kilogram de förut kasserade, men ansågos likväl

böra antagas, enär utsikt ej förelåge att erhålla lägre. Det torde finnas skäl att

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

antaga, att, när med central upphandling så stora svårigheter mött för erhållande

av antagliga anbud till en arméfördelnings truppförhand, svårigheterna skulle bliva

än större, därest intendentsdepartementet skulle för hela armén verkställa central

upphandling, oavsett de betydande annons- med flera kostnader, vilka säkerligen

komme att erfordras genom ett dylikt upphandlingssätt, men ej därest socker

upphandlades av vederbörliga truppförband själva i samband med övriga proviantartiklar.

Granskar man vidare, vilka firmor, som erhållit de olika leveranserna, skall

man finna att för samtliga truppförband i Skövde, å Åxvall .och å Karlsborg en

firma i Skövde och en firma i Motala blivit leverantörer, för Älvsborgs regemente

och Göta artilleriregemente en firma i Borås samt för Bohusläns regemente en firma

i Uddevalla. I stort sett hava sålunda firmor å eller i omedelbar närhet av vederbörliga

truppförbands förläggningsorter erhållit leveranserna. Man kan med skäl

fråga sig, om ej, därest upphandlingen företagits av truppförbandschefema och med

samma omsorg som nu av arméfördelningschefen, samma resultat och samma pris

erhållits. Men skulle så hava blivit fallet, vilket visserligen ej kan direkt påvisas,

synes den centrala upphandlingen endast hava förorsakat ökad omgång och ökade

kostnader.

Ett stöd för denna uppfattning finner departementet även uti vad till upphandlingsprotokollet

av den 4 december i § 3 anförts. I sista stycket av denna

paragraf har nämligen antecknats följande:

»Enligt de upplysningar, som kunnat erhållas, har emellertid blivit utrönt,

dels att den så kallade sockerringen behärskar sockermarknaden inom riket och ej

anser sig kunna fastställa något bestämt pris å socker för någon viss tidrymd,

denna må nu vara av kortare eller längre varaktighet, dels att de affärsmän, som

handla med socker, sinsemellan träffat avtal — vars brytande medför plikt till höga

belopp — om hållande av bestämda priser å socker i enlighet med sockerringens

noteringar.»

Departementet omnämnde redan i sin förutnämnda underdåniga skrivelse av

den 18 januari 1910 att sannolikt den större fabrikationen av socker — det vill

säga i huvudsak Svenska sockerfabriksaktiebolaget — ej komme att befatta sig

med tävlan om direkta leveranser till de olika truppförbanden utan komme att

överlåta denna åt detaljhandeln. Denna departementets förmodan har även besannats

i det att Svenska sockerfabriksaktiebolaget väl ingivit anbud men detta i enlighet

med den priskurant, som komme att gälla, då varje särskild leverans skulle ske,

samt med tillägg av det för Göteborgsfabriken gällande tillägg av 1.2 öre per

kilogram ävensom under villkor, att hela leveransen finge verkställas fritt barnvagn

eller ångare Göteborg. Detta anbud — vilket såsom förut antytts förkastades,

enär det innehöll obestämt pris — kan ingalunda sägas vara avgivet i och för

tävlan, vilket även är helt naturligt, då bolaget givetvis icke vill konkurrera med

sina återförsäljare och förstöra marknaden för dem. Alla skäl finnas för det antagande,

att förhållandet skulle bliva enahanda vid central upphandling för hela

armén. Då sålunda sockerbolaget å ena sidan behärskar marknaden och bestämmer

sockerpriset inom landet — härvid visserligen följande priset å världsmarknaden —

men å andra sidan ej är villigt självt ingiva anbud under sina egna handelspriser,

torde utsikterna för erhållande — såsom regel — av lägre pris just å socker vid

central upphandling än vid decentraliserad dylik vara ytterst obetydliga.

Arméfördelningschefen har, såsom förut omnämnts, till sitt yttrande fogat

s. 28 Kontrollera mot PDF

Statsrevisorernas

berättelser.

1896 års revisorer.

28 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

vissa i särskild tablå sammanförda uppgifter å sockerprisen vid arméns övriga truppförband

under år 1912. Departementet anser sig böra i underdånighet beträffande

denna tablå framhålla, att den icke är av den beskaffenhet, att den utgör en säker

grund för bedömandet av resultatet av den verkställda centrala upphandlingen inom

tredje arméfördelningen, i det att den icke nämner något om tidpunkten för upphandlingarna

vid olika truppförband. Detta är emellertid en sak av stor betydelse,

enär sockerpriset i allmänna marknaden växlar väsentligt och upphandlingsprisen

vid truppförbanden naturligtvis härav röna inverkan. Bortser man emellertid även

från denna omständighet, synes det, som om den rena ekonomiska vinsten av den

centrala upphandlingen varit skäligen obetydlig. Det är nämligen att märka, att

prisen vid så gott som samtliga truppförband utom de till tredje arméfördelningen

hörande avse leverans fritt vid vederbörligt magasin, under det att prisen för tredje

arméfördelningens vidkommande avse leverans fritt banvagn vid närmaste station.

Till sistnämnda pris böra därför läggas kostnaden för transport från stationen till

magasinet. Jämföras härefter exempelvis prisen vid första och tredje arméfördelningarna,

skall man finna att skillnaden är obetydlig.

Vad beträffar de från respektive regementsintendenter vid tredje arméfördelningen

infordrade yttranden angående det ekonomiska resultatet av den centrala

upphandlingen för vederbörligt truppförband, torde — ehuru de allra flesta av nämnda

yttranden gå i den riktningen, att vinsten av upphandlingen varit ingen eller ringa

— ej alltför stor betydelse böra tillmätas dem, enär de endast synas vara uttryck

för vederbörandes subjektiva uppfattning vunnen utan tillräckligt studium av frågan

och de på densamma inverkande omständigheter.

På grund av vad sålunda anförts och då resultatet av den centraliserade

upphandlingen icke synes lämna stöd för att några fördelar för statsverket vore att

härigenom vinna samt då därtill chefen för tredje arméfördelningen, vilkens företrädare

på sin tid, innan sådan upphandling vid arméfördelningen försökts, antog

att densamma skulle för statsverket vara fördelaktig, efter härom numera vunnen

erfarenhet funnit den olämplig, får intendentsdepartementet i underdånighet hemställa,

att central upphandling av socker för armén i dess helhet icke måtte ifrågakomma.

»

Riksdagens revisorer hava vid upprepade tillfällen i sina berättelser

framställt anmärkningar i fråga om statens upphandlingsväsen. Vanligen

röra dessa anmärkningar bristande aktgivande på upphandlingsförordningens

föreskrifter. Utskottet, som genomgått statsrevisorernas berättelser

för tiden sedan 1893 års förordning utfärdades, vill erinra om

följande anmärkningar, som för belysande av förevarande motion synas

vara av intresse.

1896 års revisorer anmärkte bland annat beträffande flottans station

i Karlskrona, att för stationens behov upphandlats nästan endast utländsk

spannmål samt att en stor del av stationens behov av smör

importerats från Finland.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9. 29

Förvaltningsdirektionen svarade härpå bland annat, att spannmålsleverantörerna

föredroge att leverera utländsk spannmål, framför allt därför

att den visat sig vara bättre torkad än den svenska och därför bättre fylla

de på en leveransgiltig vara ställda fordringarna. Det vore dessutom

förenat med dryga kostnader och stora svårigheter att till stationen

leverera erforderliga partier svensk spannmål av fullgod och jämn beskaffenhet.

Förvaltningsdirektionen uttalade därför som sin mening, att

någon förändring i det dittills följda tillvägagångssättet för fyllande av

stationens behov av spannmål varken vore av behovet påkallad eller

med statens fördel överensstämmande.

Beträffande smöret hade i leveranskontrakten ingalunda föreskrivits,

att detsamma skulle vara finskt. Enligt kontrakten'' skulle levereras

»smör, norrlands- eller finskt, av sommartillverkning, prima vara».

Direktionen förklarade sig emellertid vara betänkt att föreslå utspisning

av inhemskt mejerismör ombord.

1901 års revisorer anmärkte, att vid byggande av pansarbåten

»Tapperheten» plåt av utländskt fabrikat använts i större utsträckning

än som nödvändigt vore och i allmänhet vid byggande av flottans pansarbåtar

varit fallet.

Marinförvaltningen svarade härpå bland annat, att bestämmelse

om att den i nybyggnaden ingående materielen skulle vara av svensk

tillverkning, skulle medfört en kostnadsökning av omkring 55,000

kronor, att dylik föreskrift skulle fördröjt leveransen, samt att då fråga

var om samtidigt byggande av tre pansarbåtar och det icke skäligen

kunde antagas, att någon inhemsk verkstad skulle kunna åtaga sig mer

än en pansarbåt samt till följd därav för åstadkommande av konkurrens

blev nödvändigt att infordra ombud från både svenska och utländska

verkstäder med rätt för envar att bygga en eller alla tre pansarbåtarna,

kunde icke villkoren för entreprenaden formuleras olika för

svenskar och utlänningar, varjämte de senare antogos icke vilja frivilligt

underkasta sig förpliktelse att taga sitt materiel från Sverige och

en bestämmelse därom bland anbudsvillkoren utan tvivel skulle hava i

avsevärd mån förhöjt de utländska anbudsgivarnas pris och äventyrat

leveransernas rättidiga fullgörande.

1908 års revisorer hade inhämtat, att fortifikationsbefälhavaren

å Gottland å statens vägnar jämlikt kontrakt den 31 maj 1907 för en

köpeskilling av 515 kronor till handlanden K. F. Smitterberg försållt

avverkningsrätten till tre skogslotter vid Fårösund. Samme fortifika
-

1901 års revisorer.

1908 års revisorer.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

tionsbefälhavare hade vidare enligt kontrakt den 8 juni 1907 till

majoren A. L. Töraer försålt bland annat omkring 3,000 vanliga famnar

barrved, väl kvistad och sorterad samt upplagd vid kronans bryggor

vid Fårösund till ett pris av 8 kronor per famn. Sistberörda kontrakt

blev därefter med fortifikationsbefälhavarens tillstånd den 1 juli 1907

överlåtet å grosshandlaren J. Andersson i Stockholm.

Vid granskning av Vaxholms kustartilleriregementes räkenskaper

hade revisorerna funnit, att i kostnaden för eldning och belysning ingick

ett belopp av 770 kronor, utgörande likvid för ett parti ved om 70

famnar, som regementets detachement vid Fårösund för ett pris av 11

kronor per famn inköpt av handlanden K. F. Smitterberg. Åven under

år 1908 hade, enligt vad för revisorerna uppgivits, för nämnda detachements

räkning inköpts ved, som levererats av grosshandlaren J. Andersson

till ett pris av 14 kronor per famn. Vidare hade, enligt vad räkenskaperna

utvisade, för regementets behov i Vaxholm enligt kontrakt

den 27 juni 1907 med handlanden C. Andersson i Stockholm inköpts

ett parti ved, som betalts med 23 kronor 25 öre per famn..

Revisorerna hade funnit anmärkningsvärt, att avtal icke träffats

de militära myndigheterna emellan rörande inköp av ved för kustartilleriets

räkning och i all synnerhet, att de priser, kustartilleriet nödgats

betala, betydligt överstigit vad, på sätt ovan nämnts, fortifikationen vid

försäljning till enskild person erhållit.

Marinförvaltningen anförde rörande denna anmärkning, att då

marken närmast omkring batterierna vid Fårösund för några år sedan

förvärvades för sjöförsvarets räkning i syfte att fria skjutfält skulle

åstadkommas genom undanröjande av den inpå batterierna växande

skogen, erhöll fortifikationsbefälhavaren å Gottland uppdrag att låta

utföra detta röjningsarbete på för kronan förmånligaste sätt. Då eget

folk för arbetets utförande ej stod denne till buds och det skulle blivit

allt för dyrt att lega sådant, synnerligast för röjning vid det över en

mil från Fårösund liggande andra batteriet, ansåg fortifikationsbefälhavaren

det vara förmånligast att söka sälja avverkningsrätten till skogen.

Vid utbjudandet härav inkommo emellertid ej några anbud eller

i allt fall ej några antagliga sådana, och torde anledningen härtill hava

varit, att allt virke, såväl dugligt som odugligt, måste borttagas, för

att fria skjutfält skulle erhållas. Då sedermera försök gjordes att lega

folk för ifrågavarande röjning, kröntes ej heller dessa med någon större

framgång.

För försäljning av upphuggen ved hade fortifikationsbefälhavaren

även vänt sig till detacliementsbefälhavaren i Fårösund, som enligt vad

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

denne upplyst i en den 9 januari 1909 ställd skrivelse visserligen år

1905 av fortifikationsbefälhavaren upphandlat ved för detachementets

behov men ansett det år 1907 begärda priset vara väl högt i betraktande

av att den då utbjudna veden skulle levereras vid den på långt

avstånd från kustartillerietablissementet i Fårösund liggande bry o-van

vid andra batteriet.

Fortifikationsbefälhavaren sökte även genom personligt hän vändande

till dem, som kunde antagas vilja köpa avverkningsrätt till områdena,

införskaffa antagliga anbud. Detta hänvändande medförde likväl

ej heller önskat resultat, ehuruväl handlanden K. F. Smitterberg

köpte avverkningsrätten till ett par mindre skogslotter.

Emellertid hade röjningsarbetet så småningom kiinnat börjas och

slutligen utförts, därvid den upphuggna veden, som icke var av prima

beskaffenhet, upplagts ovanför bryggan vid andra batteriet. Vid ett

besök, som majoren Å. L. Törner sedermera gjorde å platsen, lyckades

fortifikationsbefälhavaren att med denne uppgöra om köp av hela vedpartiet

till ett pris av 8 kronor per famn, vilket pris, med hänsyn till

såväl vedens beskaffenhet som kostnaderna för dess transport först till

båt vid den mycket långa bryggan och sedan därifrån, måste anses

fullt nöjaktigt. Angeläget var ju även att få bort de skymmande vedtravarna

från batteriets skjutfält.

Den ved, som detachementsbefälhavaren under år 1907 inköpt av

Smitterberg för ett pris av 11 kronor per famn, var, enligt vad nämnda

befälhavare i sin förberörda skrivelse till marinförvaJtningen upplyst,

huggen på Smitterberg tillhörig mark; och torde vedens pris hava betingats

dels av dess beskaffenhet, dels därav att densamma levererats

vid själva kasernetablissementet. Att kronan vid inköp under år 1908

av ved fått liksom enskilda vidkännas avsevärt högre pris än under

föregående år, lärer vara helt naturligt med hänsyn till denna artikels

nuvarande prisläge, särskilt efter Riksdagens den 9 maj 1908 fattade

beslut angående skogsvårdslag för Gottland.

Statsutskottet vid 1909 års riksdag anförde vid denna punkt i

statsrevisorernas berättelse:

Utskottet har funnit anmärkningsvärt, att, såsom i förevarande

fall ägt rum, en militär myndighet till enskilda personer, därav en

officer i tjänst, försålt en vara, vilken en annan militär myndighet,

tillhörande samma truppförband som omförmälda officer, under samma

år från enskild person för det allmännas räkning upphandlat till högre

pris, än den förstnämnda myndigheten erhållit; varvid upphandlingen

försiggått dels å samma plats, där försäljningen ägt rum, och dels å

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

annan förläggningsort, i sistnämnda fall med högst betydlig prisskillnad.

Med anledning av vad sålunda förekommit får utskottet hemställa,

att Riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kung!.

Magt täcktes taga i övervägande på vad sätt en bättre samverkan

mellan olika förvaltande statsmyndigheter må kunna åvägabringas i

syfte att vid köp och försäljning undvika mellanhänder.

Kamrarna fattade beslut i enlighet med statsutskottets hemställan,

och Riksdagen avlät den 25 maj 1909 till Kungl. Magt en skrivelse,

innefattande vad statsutskottet i ifrågavarande punkt anfört.

Kungl. Magt infordrade den 31 juli 1909 yttrande från arméförvaltningen

och marinförvaltningen rörande denna Riksdagens skrivelse.

Nämnda myndigheter avgåvo den 10 januari 1910 yttrande i ämnet och

anförde däri, efter att hava redogjort för det ärende, som förorsakat

Riksdagens skrivelse, att, för den händelse med avseende ä det anförda

någon föreskrift i syfte att åstadkomma bättre samverkan mellan olika

förvaltande statsmyndigheter i ifrågakomna hänseende ansåges vara

erforderlig, ämbetsverken hemställde, att åt sådan föreskrift måtte givas

det innehåll, att det skall åligga statens myndigheter dels att, då fråga

förekommer om försäljning av staten tillhörigt gods och innan godset

utbjudes till försäljning, undersöka, huruvida godset må lämpligen finna

användning hos annan statens myndighet, dels att i allmänhet lata sig

angeläget vara att, i den män det finnes med god hushållning överensstämmande,

söka, genom att för föreliggande behov tillgodogöra statens

egna tillhörigheter, till det minsta möjliga inskränka statens utgift

för samma behovs fyllande.

1911 års revisorer anförde i fråga om järnvägsstyrelsen, att överrevisorerna

för statens järnvägar vid olika tillfällen påpekat, att de vid

sin granskning av statens järnvägars förvaltning funnit talrika fall, där

kartellbildning bland statens järnvägars leverantörer uppenbarligen gjort

sig gällande. För att bilda sig en uppfattning om vidden av sådana

kartellbildningar hade revisorerna genomgått samtliga protokoll över

upphandlingar genom järnvägsstyrelsens förrådsbyrå under år 1910 samt

ägnat dessa upphandlingar en ingående granskning. Revisorerna hade

därvid kommit till den uppfattningen, att sadana kartellbildningar funnes

i flertalet av de branscher, inom vilka järnvägsstyrelsen vore hänvisad

att göra sina upphandlingar. Kartellbildningar mötte inom de mest

olikartade områden: exempelvis vid byggandet av järnvägsbroar, till
verkning

av lokomotiv och järnvägsvagnar, liksom även vid leveranser

av rälsspik, rälsskarvbultar, telegrafisolatorer o. s. v.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Efter att hava lämnat en redogörelse för de olika tillvägagångssätt

de i kartell sammanslutna leverantörerna plägade använda vid ingivande

av anbud, anförde revisorerna vidare, att upphandlingarna för statens

järnvägars räkning årligen representerade mycket betydande värden.

Enligt järnvägsstyrelsens berättelse för år 1910 uppginge sålunda de

väsentligaste leveranserna under samma år till en summa av 27,096,340

kronor, varav 14,948,490 kronor för varor av inhemsk tillverkning. Det

vore uppenbart att under sådana förhållanden frågan om kartellbildningbiand

leverantörerna kunde få en vittgående ekonomisk betydelse. Stor

vikt läge uppå att järnvägsstyrelsen vore i stånd att vid varje tillfälle

kunna kontrollera, att de priser, som av kartellerna erbjödes, vore

skäliga och icke innebure en genom konstlad prisbildning åstadkommen

uppskörtning av staten. Enligt vad statens järnvägars överrevisorer

i sin senast avgivna berättelse meddelade, hade dessa underkastat en

del fall, där kartellbildning bland leverantörerna gjort sig gällande,

särskild granskning samt inhämtat upplysningar angående det förfaringssätt

järnvägsstyrelsen tillämpat för att bliva i tillfälle att bedöma,

huruvida de av anbudsgivarne fordrade prisen kunnat anses skäliga.

Overrevisorerna sade sig därvid ha kommit till den uppfattningen, att

järnvägsstyrelsen i de flesta fall på ett tillfredsställande sätt lyckats

kontrollera prisen.

Under framhållande av den stora betydelse för statens järnvägars

ekonomi,, som läge i att järnvägsstyrelsen — särskilt genom att noggrant

följa priserna å den utländska marknaden — oavlåtligen strävade

efter att för staten uppnå i förhållande till världsmarknaden rätta priser,

ville revisorerna, utan att närmare ingå på enstaka fall, som kunnat

synas anmärkningsvärda, å denna viktiga angelägenhet fästa Riksdagens

uppmärksamhet.

Med anledning av vad statsrevisorerna anfört erinrade järnvägsstyrelsen

i sitt svar om den synnerligen grannlaga ställning, styrelsen

intoge i upphandlingsärenden, "då varan eller arbetet kunde utföras inom

landet. . A ena sidan gällde det att tillvarataga statens järnvägars

ekonomiska intressen samt å den andra att taga tillbörlig hänsyn till

att svensk industri så långt som möjligt gynnades. Med beaktande av

dessa intressen övervägde styrelsen alltid vid prövning av anbud, huruvida

de fordrade prisen vore skäliga med hänsyn till konjunkturernas

läge och varans kvalitet, varvid styrelsen genom egna beräkningar eller

genom inhämtande av upplysningar sökte bilda sig ett omdöme om de

skäliga prisen för viss vara eller visst arbete. Vid de upphandlingar,

då kartellbildning mellan anbudsgivarna vore uppenbar eller i mer eller

Bihang till Eiksdagens protokoll 1913. 13 samt. 4 avd, 9 höft, (Nr 9.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

1912 år:

revisorer.

34 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr .9.

mindre maskerad form ansetts föreligga, vore styrelsen givetvis i varje

fall pliktig att på angivet sätt skaffa sig tillförlitlig utredning för den

föreliggande frågans bedömande; och hade styrelsen ock så förfarit.

Järnvägsstyrelsen lämnade därefter eu utförlig redogörelse för de

metoder, styrelsen plägade använda för att kontrollera att de fordrade

prisen vore skäliga samt yttrade slutligen, att, då järnvägsstyrelsen

sålunda vid de upphandlingar, rörande vilka kartellbildning uppenbarligen

förelåge eller vore att förmoda, lade sig särskilt vinn om att

genom beräkningar och jämförelser kontrollera de erbjudna priserna,

styrelsen ansåge sig hava grundad anledning antaga, att statens järnvägar

icke till följd av kartellbildning bland leverantörerna måst betala

oskäliga priser.

Statsutskottet vid 1912 års riksdag redogjorde för statsrevisorernas

ovannämnda erinringar och järnvägsstyrelsens svar samt anförde

därefter, att utskottet, som funnit den av järnvägsstyrelsen avgivna förklaringen

fullt tillfredsställande, hade med hänsyn till den föreliggande

frågans stora allmänna intresse velat vad i ärendet förekommit för

Riksdagen omförmäla.

1912 års revisorer upptogo åter frågan om kartellbildning bland

leverantörerna till statens järnvägar och yttrade därvid, efter en redogörelse

för vad i samma ärende föregående år förekommit, bland annat

följ ande.

»På grund av denna frågas synnerligen stora betydelse hava även

innevarande års revisorer funnit sig böra ägna ingående uppmärksamhet

åt densamma. Samtliga upphandlingar för statens järnvägars räkning

under år 1911 ha av revisorerna genomgåtts, jämförelse mellan 1910

och 1911 års upphandlingspriser å de viktigaste artiklarna har verkställts,

och revisorerna ha yttermera genom inhämtandet av upplysningar

från chefen för den byrå inom järnvägsstyrelsen, som handlägger de

flesta leveransfrågorna, erhållit kännedom om de åtgärder, som från

styrelsens sida vidtagits för att under revisionsåret kontrollera leverantörernas

anbud och förhindra, att statens järnvägar genom leverantörernas

ringbildning tvingas till betalande av oskäliga priser.

På samma gång som revisorerna såsom ett samlat intryck av

denna granskning anse sig kunna uttala, att det vill synas, som om

järnvägsstyrelsen i stort sett lyckats väl tillvarataga statens intressen,

anse sig emellertid revisorerna även böra giva Riksdagen del av några

under granskningsarbetet gjorda iakttagelser.»

Revisorerna lämna därefter en redogörelse för förefintliga kartell
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

bildningar samt rörande de prisstegringar, som under år 1911 inträffat,

och de åtgärder mot oskäliga prisförhöjningar, som järnvägsstyrelsen

vidtagit.

Slutligen anföra revisorerna, att de »vid granskningen av hithörande

frågor trott sig finna, att åtminstone i ett avseende en förändring i nu

rådande förhållanden beträffande upphandlingarna bör komma till stånd.

Gällande förordning angående statens upphandlings- och entreprenadväsende

av den 17 november 1893 stadgar i § 10 beträffande entreprenaders

utbjudande, att, då icke auktion är i fråga, vid samtidigt utbjudande

av flera varor eller av samma varor i flera poster samt därest

det icke finnes lämpligt föreskriva, att särskilt anbud skall avgivas å

varje vara eller post, bör tillkännagivas, att, om i samma handling göres

anbud å mer än en av dessa varor eller poster, myndigheten är berättigad

att antaga jämväl blott eu del av anbudet. I § 13 mom. 3

medgives emellertid, att, därest icke vid samtidigt utbjudande av flera

varor eller samma vara i flera poster föreskrivits, att särskilt anbud skall

avgivas å varje vara eller post, anbudsgivare, som i samma handlinggör

anbud å flera varor eller poster och vill förekomma antagande allenast

av en del av anbudet, äger däri göra förbehåll, att det endast odelat

gäller.

Revisorerna hava i flera fall uppmärksammat, att vid tävlan om

eu större entreprenad, till exempel årsbehovet av eu viss vara eller vissa

artiklar, den största anbudsgivaren gjort förbehåll om leveransen odelad.

I de fall, där denne haft att tävla med mindre produktionskraftiga

konkurrenter, som kunnat åtaga sig endast en del av leveransen, har

den leveranskraftigaste anbudsgivaren på grund av förbemälda stadgande

försatt järnvägsstyrelsen i tvångsläget att antaga den odelade

leveransen, även om denna i åtskilliga poster betingat högre priser än

dem, som konkurrenterna erbjudit i de delar, å vilka de avgivit anbud.

Att detta är ett missförhållande är uppenbart. Det skulle kunna

förekommas, därest järnvägsstyrelsen i minsta detalj uppdelade alla

entreprenader och större poster och för varje tillfälle utfärdade den

föreskrift, som omförmäles i § 13 mom. 3. Huruvida detta är praktiskt

genomförbart inom ett affärsverk, där upphandlingarna nått den stora

omfattning som vid statens järnvägar, tilltro sig revisorerna icke att

bestämt avgöra. Därest stora praktiska olägenheter resa sig häremot,

vill det emellertid synas revisorerna, som om upphandlingsförordningen

borde undergå en lämplig omformulering till förekommande av missbruk

i omförmälda avseende. I varje fall vilja revisorerna framhålla önskvärdheten

av att en förändring i berörda avseende åvägabringas.»

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Angående revisorernas ovan återgivna framställning anförde järnvägsstyrelsen

i avgivet utlåtande bland annat följande.

»Under § 1 ha revisorerna, liksom vid granskningen av 1910 års

ifpphandlingar, påvisat förefintligheten av kartellbildningar mellan leverantörerna

till statens järnvägar, varvid revisorerna särskilt fäst sig vid

den under 1911 å nyo bildade kartellen mellan tillverkarna av järnvägsvagnar.

Revisorerna framhålla, att den nya kartellen synes av 1911

års anbud att döma sträva efter dels en fördelning av tillverkningen

så att olika verkstäder specialisera sig för tillverkning av vissa vagntyper,

dels ock en i samband med kartellbildningen åstadkommen väsentlig

prisstegring å tillverkningen.

Därjämte ha revisorerna fäst uppmärksamheten vid att några leverantörer

såsom ensamma tillverkare i riket av någon speciell artikel av

typ eller modell, som statens järnvägar använda, inneha en monopolställning

i så måtto, att all inhemsk konkurrens är utesluten.»

Järnvägsstyrelsen lämnar därefter en redogörelse för det sätt,

styrelsen använder för prövning av anbudspriserna, och fortsätter sedermera:
»Mot

slutet av förut omnämnda § 1 framhålla revisorerna önskvärdheten

av att i gällande förordning angående statens upphandlingsoch

entreprenadväsende av den 17 november 1893 en förändring åvägabringas

i föreskriften om anbudsgivarens rätt att för anbudet i sin helhet

eller viss de! därav göra förbehåll om, att prisen gälla endast under

förutsättning av odelad leverans. I anledning härav vill styrelsen framhålla,

att vilken föreskrift, som än uppställes, en anbudsgivare ej kan

förhindras att i sitt anbud uppgiva, att, för den händelse hela beställningen

eller vissa uppgivna poster därav tilldelas honom, han för hela

beställningen respektive vissa uppgivna poster beräknar ett lägre pris

och att i annat fall gälla högi’e priser. Genom ett dylikt förbehåll med

t. ex. lägre priser för vissa poster kan ett anbud bli förmånligare i

sin helhet, än om ur de skilda anbuden de billigaste posterna skulle

utbrytas. Att en anbudsgivare gör ett dylikt förbehåll är helt naturligt,

då genom en större beställning tillverkningskostnaderna kunna nedbringas

och således även försäljningspriset. Den enda olägenhet, som

kan uppstå genom förbehåll om odelad leverans, är, då eu svagt rustad

leverantör har att lämna anbud i tävlan med en bättre rustad och då

den förre endast kan lämna anbud på vissa poster av det erbjudna

partiet. Genom föreskrift om odelad leverans kan den bättre rustade

anbudsgivaren utestänga sin medtävlare från att erhålla beställning trots

dennes lägre pris. För att stödja eu mindre fabrikant har styrelsen

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra Immrmrens fjärde tillfälliga utskotts nilålartde Nr 9. 37

tillfälle att utbjuda vissa mindre partier för sig, och kan detta tillvägagående

ibland hava åsyftad verkan. Men att — såsom revisorerna tänkt

sig — städse i minsta detalj uppdela alla entreprenader och större

poster skulle utan tvivel medföra ett avsevärt fördyrande av varan och

således medföra motsatt verkan mot den avsedda. Styrelsen kan icke

finna, att någon förändring i gällande förordning i nu åsyftad riktningär

vare sig behövlig eller lämplig.»

Statsutskottet vid innevarande riksdag har beträffande denna punkt

i statsrevisorernas berättelse och järnvägsstyrelsens däröver avgivna utlåtande

anfört följande:

»I anslutning till den uppfattning, som av statsutskottet vid 1912

års riksdag- uttalades angående det stora allmänna intresse, som vore

förbundet med frågan om kartellbildningar bland leverantörerna till

statens järnvägar, har utskottet ansett sig böra bringa vad i detta

ärende nu förekommit till Riksdagens kännedom.

Beträffande den av revisorerna väckta frågan om ändring i gällande

förordning angående statens upphandlings- och entreprenadväsende i

syfte att bereda mindre leveranskraftiga affärer ökad möjlighet att med

utsikt till framgång upptaga tävlan med de större firmorna, har det

synts utskottet, som om vad revisorerna härutinnan anfört vore värt

beaktande och det sålunda skulle kunna ifrågasättas, att en omarbetning

i sådan riktning av förordningen borde vidtagas. Oavsett huru härmed

må förhålla sig, torde det emellertid kunna dragas starkt i tvivelsmål,

huruvida gällande upphandlingsreglemente, som tillkommit för snart 20

år sedan, numera, med de oerhörda framsteg, som industrien sedan dess

tagit, och med de affärsmetoder, som under tiden efter reglementets

tillkomst utvecklat sig, kan anses motsvara de krav i avseende å förmåga

att tillvarataga statens intresse, som på en dylik författning böra

uppställas. Då emellertid, enligt vad utskottet inhämtat, Kungl. Maj:ts

uppmärksamhet genom olika framställningar från annat håll redan är

riktad på förevarande ämne, har utskottet icke ansett sig böra tillstyrka,

att Riksdagen för närvarande vidtager åtgärd i ärendet. Under uttaiande

härav får utskottet vad sålunda i nu omhan dlade avseenden förekommit

för Riksdagen omförmäla.

Utskottet har icke kunnat erhålla någon fullständig uppgift å

värdet av statens upphandlade varor under ett år. För att dock söka

giva en föreställning om att det här är fråga om högst avsevärda belopp,

kunna nedanstående upplysningar om vissa upphandlingar meddelas.

Omfattningen

av vissa

statens upphandlingar.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Utskottets

yttrande.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Enligt vad utskottet av civilkommissionen inhämtat, skulle den

approximativa konsumtionen vid armén av socker, kaffe och margarin

under år 1910 uppgått till följande kvantiteter: bitsocker 192,552 kilogram,

krossocker 25,055 kilogram, strösocker 79,261 kilogram, farinsocker

38,456 kilogram, pudersocker 8,076 kilogram samt bastard 3,149

kilogram, sålunda för samtliga slag av socker tillsammans 346,549

kilogram. Konsumtionen av kaffe skulle uppgått till 75,992 kilogram

och av kaffesurrogat till 8,020 kilogram samt slutligen konsumtionen

av margarin till 340,749 kilogram.

Enligt järnvägsstyrelsens berättelse för år 1911 uppgick för nämnda

år värdet av de väsentligaste leveranserna till statens järnvägar till

sammanlagt 22,940,890 kronor, därav ett värde av 13,112,190 kronor

för inhemsk vara eller tillverkning och 9,828,700 kronor för utländsk

vara eller tillverkning. Det väsentligaste av de utländska leveranserna

utgjordes av räls och dylikt till värde av 2,600,550 kronor, stenkol och

annan kol till värde av 5,941,860 kronor samt fotogen och andra oljor

eller kemisk-tekniska produkter till värde av 629,960 kronor.

Enligt telegrafstyrelsens berättelse för år 1911 hade nämnda år

för telegrafverkets behov inköpts linjeinventarier, stationsinventarier och

verktygsinventarier till ett sammanlagt värde av 4,370,039 kronor, därav

3,228,744 kronor för inhemsk tillverkning eller vara och 1,141,295 kronor

för utländsk tillverkning eller vara. Det väsentligaste av de utländska

leveranserna utgjordes av olika slags kablar, vilka sammanlagt voro

värda 989,186 kronor.

Motionärernas yrkande innefattar begäran om utredning dels angående

ökad centralisering vid upphandling för statens räkning, dels

rörande bestämmelserna i fråga om inhemsk varas företräde.

Beträffande först upphandlingsväsendets centralisering vill utskottet

understryka de synpunkter, som i motionen framförts, rörande olägenheterna

av den nuvarande ytterliga decentralisationen på detta område.

Vinsten av en centraliserad upphandling skulle ligga däri, att varorna

bleve för staten billigare, därigenom att mellanhandssystena et i största

möjliga utsträckning undvekes, att tillverkningen kunde standardiseras

samt att specialiseringen befrämjades.

Givetvis kan, såsom också motionärerna framhållit, ett centraliserat

upphandlingsförfarande ej tillämpas vid afl upphandling. För en del

varor torde lokala uppköp alltjämt visa sig vara bäst förenliga med

statens ekonomiska intressen. Så synes exempelvis förhållandet vara

med de flesta lantmannaprodukter, som staten behöver inköpa. Även

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Andra kammarens fjärde t,illfålliga utskotts utlåtande Nr 9.

på detta område torde det emellertid icke vara omöjligt att erhålla för

såväl staten som producenterna förmånligare villkor än nu, om ett mera

affärsmässigt förfarande komme till användning och de fördyrande mellanhänderna

i större utsträckning undvekes.

Den centrala upphandlingen torde däremot med fördel kunna tilllämpas

vid uppköp av de flesta industrialster, inhemska såväl som utländska,

samt dessutom vid upphandling av sådana importerade varor

som exempelvis kaffe och kol.

Huruvida centraliseringen kan och bör ske för vart förvaltningsområde

för sig eller genom samarbete mellan olika förvaltningsgrenar,

torde en blivande utredning få närmare undersöka. Därvid bör också

tagas under övervägande frågan om inrättande av en central upphandlingskommission,

som måhända torde bliva nödvändig.

Syftet med genomförandet av ett centralt upphandlingsförfarande

skulle i huvudsak vara att därigenom bereda staten ekonomisk fördel,

men samtidigt även befrämja utvecklingen av svenskt näringsliv. Det

är härvid givetvis nödvändigt att noga se till, att de eftersträvade ekonomiska

fördelarna verkligen komma staten och ej endast enskilda företagare

till godo. Såsom ovan meddelats, hava statsrevisorerna vid upprepade

tillfällen påpekat, att karteller eller truster tillskansat sig stora

fördelar vid leveranser till staten. Det får icke förbises, att, om detta

kunnat inträffa med nuvarande former för upphandlingen, faran därför lär

kunna bliva avsevärt större, i samma mån en centraliserad upphandlinggenomföres.

I samband med dess genomförande kräves förvisso ett skärpt aktgivande

på monopolbildningarna och övervägande av lämpliga åtgärder

för att, med bibehållande och utvecklande av de ekonomiska fördelar

sådana företeelser kunna bringa, tillse, det fördelarna även komma det

allmänna till godo. En förutsättning för centraliseringen är också att

vederbörande producenter verkligen låta staten intaga en lika gynnad

ställning som deras mellanhänder. Som ovan nämnts, har armé förvaltningen

i fråga om inköp av socker förklarat, att detta icke kunnat ske

och därmed motiverat sitt motstånd mot centraliseringen. Dessa förhållanden

måste dock kunna på lämpligt sätt ordnas, och staten torde

icke sakna möjligheter att bereda sig nämnda gynnade ställning.

Statsutskottet vid innevarande års Riksdag, som starkt ifrågasätter

lämpligheten av nu gällande upphandlingsreglemente, bär emellertid,

enligt vad ovan anförts, icke ansett sig böra tillstyrka någon Riksdagens

åtgärd i frågan, då Kungl. Maj:ts uppmärksamhet genom andra framställningar

redan riktats därå.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

Emellertid beröra dessa framställningar icke direkt frågan om

mera centraliserat upphandlingsförfarande. Och därtill kommer, att,

såvitt utskottet kunnat se, frågan om genomförande av en centraliserad

upphandling icke torde stå i det nödvändiga samband med bestämmelserna

i gällande upphandlingsförordning, som motionärerna synas förutsätta.

Enligt utskottets mening kan en viss centralisering ske redan

med nuvarande bestämmelser. Civilkommissionen har också, såsom av

den ovan meddelade redogörelsen framgår, upprepade gånger i skrivelser

till Kungl. Magt framhållit önskvärdheten av att åtminstone några

särskilt lämpliga varuslag, som i stor utsträckning användes för arméns

och flottans behov, måtte upphandlas centralt. Hittills har emellertid

intet resultat uppnåtts, detta framför allt av den anledning att vederbörande

myndigheter rest ett bestämt motstånd mot alla förslag till

centralisering. Från intet håll har emellertid härvid, såvitt utskottet

erfarit, gjorts gällande, att bestämmelserna i 1893 års förordning angående

statens upphandlings- och entreprenadväsen lägga hinder i vägen

för ett centraliserat upphandlingsförfarande.

Då utskottet finner frågan om centralisering vara av synnerligen

stor betydelse, anser sig utskottet böra, fastän frågan om upphancllingsförordningens

revision ligger under prövning, tillstyrka en skrivelse

i motionens syfte.

Vad därefter angår frågan om svensk varas företräde, så har

denna, såsom ovan omtalats, redan dragits under omprövning med anledning

av den från Svenska teknologföreningens styrelse till Kungl.

Maj:t ingivna skrivelsen med begäran om revision av statens entreprenad-

och le ver ans väsen.

Nuvarande formulering av § 5 i förordningen angående statens

upphandlings- och entreprenadväsen ger ett bestämt företräde åt inhemsk

vara, och utskottet har ej blivit övertygat om att en skärpning

av dessa bestämmelser i syfte att ännu större företräde skulle lämnas

svensk vara skulle vara nödvändig och nyttig eller ens tillrådlig. En

sådan skärpning av ifrågavarande bestämmelser som den, vilken finnes

i den i motionens bilaga återgivna förordningen för Osterrike-Ungern,

där det föreskrives, att utländska anbud kunna antagas, endast när de

inhemska varorna betinga »ojämförligt mycket högre priser», finner utskottet

kunna vara direkt skadlig för statens ekonomi. Ett flertal myndigheter,

som yttrat sig angående svenska teknologföreningens skrivelse,

hava också, som av det ovan lämnade referatet framgår, kraftigt

betonat de ekonomiska vådor staten skulle kunna utsätta sig för genom

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

införande av dylika bestämmelser, vilka så gott som fullständigt skulle

utestänga den utländska konkurrensen.

Däremot vill utskottet erkänna, att det synes, som om tillämpningen

av gällande bestämmelser ofta varit alltför olikformig, och att

därvid överdrifter i båda riktningarna torde hava förekommit. Det är

därför, enligt utskottets mening, ett berättigat önskemål att i detta avseende

söka få enhetliga och fasta normer till stånd, men därvid möta

utan tvivel stora svårigheter,. då det ej torde vara lätt att finna eu

generellt giltig formel för den svenska varans företräde. Att fastställa

någon viss procent, med vilken de svenska anbuden få överstiga de

utländska, torde knappast vara lämpligt. Ett sådant förfarande skulle

ju, såsom flera myndigheter framhållit, innebära ett förtäckt tullskydd,

och det torde vara uppenbart, att dylika bestämmelser icke kunna fastställas

utan Riksdagens hörande.

Den utredning, utskottet finner erforderlig, skulle därför endast

gälla behövligheten av att gällande bestämmelser kompletteras med

fastare regler i fråga om tillämpningen. Därvid bör särskilt, närmare

fixeras, vad som menas med inhemsk vara. Det synes i detta avseende

vara uppenbart, att den vara, som till största delen tillverkas inom

landet, bör hava företräde framför den, som blott till ringa del är föremål

för svensk tillverkning, samt att samma förhållande bör äga rum,

om svensk vara till någon avsevärdare del ingår i ett entreprenadarbete.

Lika uppenbart synes det utskottet vara, att den tillverkning, för vilken

uteslutande inhemsk arbetskraft anlitas, bör hava företräde framför den,

som helt och hållet eller till större delen utföres av utländsk arbetskraft,

även om tillverkningen är förlagd till Sverige.

Det företräde för inhemsk vara, som föreskrives redan i gällande

förordning, och för vilket motionärarna önskat erhålla fastare bestämmelser,

avser närmast att gynna och stödja det svenska näringslivet.

Givetvis bör, om detta syfte fullt skall nås, uppmärksamhet ägnas även

åt de arbetsförhållanden, under vilka varorna tillverkas. I utlandet hava

även, såsom i motionens bilaga framhålles, bestämmelser rörande arbetsvillkoren

fastställts just i samband med ordnandet av upphandlingsförfarandet.

Eu utförligare redogörelse för vid allmänna arbeten i utlandet

gällande minimibetingelser för arbetarna torde utskottet bliva i tillfälle

att lämna i sitt yttrande angående motion nr 238 angående fastställande

av minimilöner för vissa lönearbetare m. fl. Ett övervägande

rörande vilka bestämmelser, som i fråga om arbetsvillkoren kunna vara

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 saml. 4 avd. 9 käft. (Nr 9.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9.

lämpliga, bör, enligt utskottets mening, äga rum i samband med revisionen

av upphandlingsförordningen.

Den föreslagna centraliseringen av statens upphandling har motiverats

därmed att staten därigenom skulle erhålla betydande ekonomiska

fördelar. Redan denna skulle, såsom också motionärerna framhållit,

medföra ökad konkurrenskraft för svenska företag. Skola därtill läggas

fastare bestämmelser för svensk varas företräde vid statens upphandlingar,

måste emellertid tillses, att detta företräde ej gives på sådant

sätt, att det statsekonomiska syftet med centraliseringen motverkas.

Det synes utskottet vara nödvändigt att garantier erhållas för att ej

genom nämnda företräde prisen oskäligt stiga i höjden. Att fara härför

verkligen förefinnes, synes vara obestridligt. Därom vittna såväl

statsrevisorernas ovan omnämnda anmärkningar som ock de skrivelser

civilkommissionen ingivit till Kungl. Maj:t. Trust- och kartellbildningen

fortskrider ju alltjämt och torde i viss mån komma att befrämjas genom

den föreslagna centraliseringen av upphandlingen. Skola därför de

ekonomiska fördelarna av dylika sammanslutningar komma staten och

samhället till godo, torde det vara nödvändigt att garantier härför

skapas. Det torde därför ej vara tillrådligt att helt avstänga den utländska

konkurrensen, och man får därvid ej heller, såsom telegrafstyrelsen

framhållit, bortse från »den uppfostrande betydelsen av utländsk

konkurrens, i synnerhet för ett så litet land som vårt, där inhemsk

konkurrens på många håll saknas, icke minst i industriens eget intresse

vid dess försök till landsförvärv på utländsk botten».

Vid statens upphandlingar bör sålunda, enligt utskottets mening,

nödig hänsyn tagas även till prisförhållandena på världsmarknaden, ty

endast därigenom torde kunna förverkligas vad motionärerna åsyftat,

nämligen att giva företräde åt svensk vara och svenskt arbete, »i den

mån sådant med god hushållning låter sig göra».

På grund av vad sålunda anförts får utskottet med anledning av

herr Hildebrands in. fl. förevarande motion hemställa,

att Andra kammaren måtte för sin del besluta,

att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, dels huruvida

och i vad mån ökad centralisering vid upphandling

för statens räkning bör äga rum, dels ock vilka

s. 43 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 9. 43

närmare bestämmelser rörande inhemsk varas företräde

kunna vara lämpliga och nödiga.

Stockholm den 4 april 1913.

På utskottets vägnar:

W. BÄCKSTRÖM.

1 detta ärendes slutbehandling hava inom utskottet deltagit:

herrar Sandler/) Bäckström, Andersson i Hägelåkra, Olsson i Åsen, Henrikson•

i Heberg, Sjöberg, Westlund, Lithander, Nilsson i Kristianstad och Lindqvist i

Kosta.

x) Icke närvarit vid utlåtandets justering.

Reservation:

av herrar Andersson i Hägelåkra, Henrikson i Heberg och Lithander

mot vissa delar av utskottets motivering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:82 Skrivelse till Konungen, angående ökad centralisering vid upphandling för statens räkning m. m. s. 1 i texten