Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32

1913-04-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1913:32, Bevillningsutskottets betänkande Nr 32

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till Riksdagens kansli den 11 april 1913 kl. 11 f. m.

Betänkande i

och

anledning av väckt motion om ändrad lydelse av

4 §§ bevillningsförordningen.

(2:a Avd.)

Närvarande: Herrar K. G. Karlsson, Vennersten, flik. C. J. Beck-Friis, Ollas A. Ericsson,

Bäckström, Jesperson, Byström, Rune, Larsson i ''Klagstorp, flik. Palmstierna,

frib. ileming, K. A. Nilsson, Hallin, Knaust, Roman, Bergman, Jeansson

i Kalmar, Källman ock Månsson.

1 eu inom Andra kammaren av lierr Cederborg väckt motion, nr

134, som hänvisats till bevillningsutskottet, föreslås, »att Biksdagen ville

besluta följande förändrade lydelse av 3 och 4 §§ i gällande bevillningsförordning.

3 §. Bevillning för fast egendom erlägges av den, som för löpande

året författningsenligt mantalsskrivits eller bort mantalsskrivas såsom

ägare eller innehavare av fastigheten. Bevillningen —-------

— — — — — — —----stärbhus.

4 1 mom. Fast egendom skall uppskattas till det värde, egendomen

haft vid nästföregående års utgång. Detta värde — — — _

brandskada.

2 mom. — — — — — — ____ _ _ _ ______

3 mom. — — — — — — — — _ __________

4 mom. — — — -— — — — _ _ _ _ _ _ _

Beträffande motiveringen för detta förslag tillåter utskottet sig hänvisa

till motionen.

I 1897 års bevillningsförordning stadgades i förevarande ämne endast, Utskottet.

. att bevillning för fast egendom skulle erläggas av ägaren (2 §), samt

Bihang Ull Riksdagens protokoll 1313. 7 samt. 25 käft. (Nr 32.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

att fast egendom skulle uppskattas till sitt verkliga värde (3 §). Författningen

innehöll således ingenting om att skatteplikten eller värdet

skulle hänföras till förhållandena vid någon viss tidpunkt.

När sedermera inkomstbeskattningen 1907 skulle omläggas, så att

det föregående årets inkomst i stället för det löpande årets skulle göras

till föremål för taxeringen, lämnade, på sätt i motionen erinrats, Kung!.

Maj:ts förslag fastighetsbevillningen utan annan ändring, än att bevill

ningen skulle erläggas av den, som för löpande året mantalsskrivits eller

bort mantalsskrivas såsom ägare eller innehavare av fastigheten, varjämte

uttryckligen fastslogs, att bevillningen skulle utgöras efter fastighetens

för ''löpande året fastställda taxeringsvärde.

Bevillningsutskottet (betänkandet nr 13 1907) föreslog däremot, dels

att skatteplikten skulle åligga den som för nästföregående året mantalsskrifvits

eller bort mantalsskrifvas för fastigheten, dels ock att taxeringen

skulle ske efter det värde, egendomen haft nästföregående år. Riksdagen

följde utskottets förslag, och 1907 års bevillningsförordning erhöll i hithörande

avseenden den lydelse, som motionären jämväl återgivit och som

bibehållits oförändrad i nu gällande bevillningsförordning.

En fastighets värde »nästföregående år» är emellertid ett tämligen

svävande begrepp med möjlighet öppen för olika tolkningar. 1 öljdriktig

heten bjuder onekligen, att fastigheten taxeras till det värde den hatt

vid den tidpunkt, som lagts till grund för skatteplikten d. v. s. nästföregående

årets början. Huruvida Riksdagen avsett denna konsekvens är ovisst,

och taxeringsmyndigheterna hava helt visst ej heller i allmänhet tillämpat

densamma, utan med avseende å författningens obestämda ordalag

upptagit fastigheten till det värde, den haft vid nästföregående årets utgång.

I prejudikat, som numera givits av regeringsrätten, har emellertid den

angivna konsekvensen fastslagits såsom norm för taxeringen, vadan sålunda

de för skatteplikt och taxeringsvärde bestämmande förhållandena

knutits till en och samma tidpunkt.

Hur konsekvent och teoretiskt riktig denna tillämpning må vara,

har den dock visat sig i vissa avseenden olämplig.

Allmänt bekant är, att banker och andra låneinrättningar ställa

fastighetskrediten i visst förhållande till taxeringsvärdet, och det kan

därför bereda ägaren högst kännbara svårigheter att härvid vara beroende

av ett äldre värde, som kan avsevärt understiga det närvarande.

Då Riksdagen, på sätt ovan angivits, praktiskt taget flyttade bevillningsplikten

för fast egendom ett år tillbaka, gjordes icke någon mot
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

3

svarande ändring beträffande den kommunala skattskyldigheten, utan

åvilar denna alltjämt den som under löpande året äger eller brukar eu

fastighet. Då bevillningen numera allenast till formen kvarstår som

statsskatt, men i verkligheten avses för kommunala ändamål, synas goda

skäl tala för eu ändring, som låter bevillningsplikten sammanfalla med

den kommunala skatteplikten. Därigenom undanröjdes även den olägenheten,

att de kommunala myndigheterna under nuvarande förhållanden

måste vid utdebiteringen följa eu senare mantalslängd, än den som legat

till grund för fastighetstaxeringslängden, vilket medför ökat arbete och

lätteligen vållar oreda.

En för det kommunala slcatteintresset synnerligen betänklig följd

av regeringsrättens ovanberörda ståndpunkt i fråga om den för taxeringsvärdet

avgörande tiden är, såsom motionären framhållit, att kommunen

oskäligt lång tid, intill tre år, är förhindrad att i beskattningsväg draga

nytta av uppkommen värdestegring hos en fastighet, exempelvis genom

bebyggande. Motionärens förslag, att en fastighet skall taxeras efter sitt

värde vid nästföregående års slut, synes därför ägnat att råda bot för

ett missförhållande.

Aven staten kan, ehuru den, såsom nyss är nämnt, ej längre har

något direkt intresse av bevillningen, av enahanda orsak tillskyndas ej

obetydliga förluster därigenom att, enligt gällande regler för förmögenhetsbeskattningen,

fast egendom skall ingå i den beräknade förmögenheten

med sitt taxeringsvärde nästföregående är, vilket tilläventyrs relativt

låga värde sålunda blir bestämmande för den utgående förmögenhetsskatten.

Denna oegentlighet avhjälpes genom motionärens förslag, som bringar

fastighetstaxeringens bestämmelser på förevarande punkt i överensstämmelse

med reglerna för förmögenhetsbeskattningen.

Motionens huvudsyfte kunde onekligen vinnas allenast genom föreslagen.

ändring av tidpunkten för beräknandet av fastighetens värde och

utan förändrade bestämmelser för skatteplikten. Oavsett vad ovan framhållits

såsom fördelar av den ifrågasatta förändringen jämväl härutinnan,

synes dock enahanda synpunkt, som föranlett vederbörande att i prejudikatväg

sammanföra värde och skatteplikt till samma tidpunkt, tala

för att denna likformighet fortfarande upprätthålles.

På här ovan i huvudsak anförda skäl har utskottet funnit motionärens

förslag böra förordas.

Ifrågavarande förändringar synas icke såsom konsekvens betinga

vidare ändringar i hithörande författningar än att orden »för nästföre

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

gående år» utgå ur såväl 3 § sist» stycket bevilluingsförorduingen som

29 § 3 mom. förordningen om taxeringsmyndigheter m. m.

Beträffande 3 § sista stycket bevillningsförordningen vill utskottet

emellertid hava erinrat, att, efter de förändringar som ovan förordats,

den däri meddelade föreskriften torde bliva tämligen överflödig, och har

utskottet ansett stycket i sin förändrade form böra kvarstå allenast på

grund av sammanhanget med stadgandet i 5 § sista stycket om rätt i

visst fall för skattskyldigs stärbhus till befrielse från påförd bevillning

av fast egendom.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen i anledning av herr Cederborgs

förevarande motion, II: 134, måtte besluta

1) att 3 och 4 §§ förordningen den 28 oktober

1910 angående bevillning av fast egendom

samt av inkomst skola erhålla följande ändrade lydelse

:

3 §. Bevillning för fäst egendom erlägges av

den, som för löpande året författningsenligt mantalsskrivits

eller bort mantalsskrivas såsom ägare eller

innehavare av fastigheten. Bevillning^ — — —

.— — — — — -— — — — — — avsöndrad.

Ilar efter mantalsskrivningen skattskyldig ägare

eller innehavare av fastigheten avlidit, påföres bevillningen

hans stärbhus.

4 §. 1 mom. Bast egendom skall uppskattas

till det värde, egendomen haft vid nästföregående ars

utgång. Detta värde — — — — — — — — —

----— — — — — — — — — brandskada.

2 mom. — — — — — — — — — — —•

3 mom. — — — — — — — — — — —

4 mom. — — — — — — — — — — —*-•

2) vid bifall till vad utskottet under 1) hemställt,

att 29 § 3 mom. förordningen den 28 oktober

1910 om taxeringsmydigheter och förfarandet vid

taxering skall erhålla denna ändrade avfattning:

3 mom. Till taxeringsnämndens ordförande skall

å landet häradsskrivaren och i stad, utom i Stockholm,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

vederbörande tjänsteman senast den 25 mars, vid bot

av tre kronor för varje överskjutande dag, hava avlämnat

dels på mantalslängden grundade fastighetslängder,

upptagande samtliga inom taxeringsdistriktet

belägna fastigheter, å vilka särskilda taxeringsvärden

skola sättas, ävensom fastigheternas ägare eller i fall,

då innehavaren är skattskyldig för fastighet, innehavaren,

dels ock tryckta blanketter till inkomstlängden.

Stockholm den 8 april 1913.

På bevillningsutskottets vägnar:

IL Gr. IvAKLSSOK

Reservationer:

av herrar Ollas A. Ericsson, Byström och Larsson i Klagstorp;

samt ’

av herr friherre Fleming mot vissa delar av motiveringen.

Bihang Ull Riksdagens protokoll 1913. 7 saml. 25 käft. (Nr 32.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:166 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 3 och 4 §§ bevillning sfer ordningen. s. 7 i texten