Bevillningsutskottets betänkande Nr 32
1913-04-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1913:32, Bevillningsutskottets betänkande Nr 32
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
1
Nr 32.
Ankom till Riksdagens kansli den 11 april 1913 kl. 11 f. m.
Betänkande i
och
anledning av väckt motion om ändrad lydelse av
4 §§ bevillningsförordningen.
(2:a Avd.)
Närvarande: Herrar K. G. Karlsson, Vennersten, flik. C. J. Beck-Friis, Ollas A. Ericsson,
Bäckström, Jesperson, Byström, Rune, Larsson i ''Klagstorp, flik. Palmstierna,
frib. ileming, K. A. Nilsson, Hallin, Knaust, Roman, Bergman, Jeansson
i Kalmar, Källman ock Månsson.
1 eu inom Andra kammaren av lierr Cederborg väckt motion, nr
134, som hänvisats till bevillningsutskottet, föreslås, »att Biksdagen ville
besluta följande förändrade lydelse av 3 och 4 §§ i gällande bevillningsförordning.
3 §. Bevillning för fast egendom erlägges av den, som för löpande
året författningsenligt mantalsskrivits eller bort mantalsskrivas såsom
ägare eller innehavare av fastigheten. Bevillningen —-------
— — — — — — —----stärbhus.
4 1 mom. Fast egendom skall uppskattas till det värde, egendomen
haft vid nästföregående års utgång. Detta värde — — — _
brandskada.
2 mom. — — — — — — ____ _ _ _ ______
3 mom. — — — — — — — — _ __________
4 mom. — — — -— — — — _ _ _ _ _ _ _
Beträffande motiveringen för detta förslag tillåter utskottet sig hänvisa
till motionen.
I 1897 års bevillningsförordning stadgades i förevarande ämne endast, Utskottet.
. att bevillning för fast egendom skulle erläggas av ägaren (2 §), samt
Bihang Ull Riksdagens protokoll 1313. 7 samt. 25 käft. (Nr 32.) 1
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
att fast egendom skulle uppskattas till sitt verkliga värde (3 §). Författningen
innehöll således ingenting om att skatteplikten eller värdet
skulle hänföras till förhållandena vid någon viss tidpunkt.
När sedermera inkomstbeskattningen 1907 skulle omläggas, så att
det föregående årets inkomst i stället för det löpande årets skulle göras
till föremål för taxeringen, lämnade, på sätt i motionen erinrats, Kung!.
Maj:ts förslag fastighetsbevillningen utan annan ändring, än att bevill
ningen skulle erläggas av den, som för löpande året mantalsskrivits eller
bort mantalsskrivas såsom ägare eller innehavare av fastigheten, varjämte
uttryckligen fastslogs, att bevillningen skulle utgöras efter fastighetens
för ''löpande året fastställda taxeringsvärde.
Bevillningsutskottet (betänkandet nr 13 1907) föreslog däremot, dels
att skatteplikten skulle åligga den som för nästföregående året mantalsskrifvits
eller bort mantalsskrifvas för fastigheten, dels ock att taxeringen
skulle ske efter det värde, egendomen haft nästföregående år. Riksdagen
följde utskottets förslag, och 1907 års bevillningsförordning erhöll i hithörande
avseenden den lydelse, som motionären jämväl återgivit och som
bibehållits oförändrad i nu gällande bevillningsförordning.
En fastighets värde »nästföregående år» är emellertid ett tämligen
svävande begrepp med möjlighet öppen för olika tolkningar. 1 öljdriktig
heten bjuder onekligen, att fastigheten taxeras till det värde den hatt
vid den tidpunkt, som lagts till grund för skatteplikten d. v. s. nästföregående
årets början. Huruvida Riksdagen avsett denna konsekvens är ovisst,
och taxeringsmyndigheterna hava helt visst ej heller i allmänhet tillämpat
densamma, utan med avseende å författningens obestämda ordalag
upptagit fastigheten till det värde, den haft vid nästföregående årets utgång.
I prejudikat, som numera givits av regeringsrätten, har emellertid den
angivna konsekvensen fastslagits såsom norm för taxeringen, vadan sålunda
de för skatteplikt och taxeringsvärde bestämmande förhållandena
knutits till en och samma tidpunkt.
Hur konsekvent och teoretiskt riktig denna tillämpning må vara,
har den dock visat sig i vissa avseenden olämplig.
Allmänt bekant är, att banker och andra låneinrättningar ställa
fastighetskrediten i visst förhållande till taxeringsvärdet, och det kan
därför bereda ägaren högst kännbara svårigheter att härvid vara beroende
av ett äldre värde, som kan avsevärt understiga det närvarande.
Då Riksdagen, på sätt ovan angivits, praktiskt taget flyttade bevillningsplikten
för fast egendom ett år tillbaka, gjordes icke någon mot
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
3
svarande ändring beträffande den kommunala skattskyldigheten, utan
åvilar denna alltjämt den som under löpande året äger eller brukar eu
fastighet. Då bevillningen numera allenast till formen kvarstår som
statsskatt, men i verkligheten avses för kommunala ändamål, synas goda
skäl tala för eu ändring, som låter bevillningsplikten sammanfalla med
den kommunala skatteplikten. Därigenom undanröjdes även den olägenheten,
att de kommunala myndigheterna under nuvarande förhållanden
måste vid utdebiteringen följa eu senare mantalslängd, än den som legat
till grund för fastighetstaxeringslängden, vilket medför ökat arbete och
lätteligen vållar oreda.
En för det kommunala slcatteintresset synnerligen betänklig följd
av regeringsrättens ovanberörda ståndpunkt i fråga om den för taxeringsvärdet
avgörande tiden är, såsom motionären framhållit, att kommunen
oskäligt lång tid, intill tre år, är förhindrad att i beskattningsväg draga
nytta av uppkommen värdestegring hos en fastighet, exempelvis genom
bebyggande. Motionärens förslag, att en fastighet skall taxeras efter sitt
värde vid nästföregående års slut, synes därför ägnat att råda bot för
ett missförhållande.
Aven staten kan, ehuru den, såsom nyss är nämnt, ej längre har
något direkt intresse av bevillningen, av enahanda orsak tillskyndas ej
obetydliga förluster därigenom att, enligt gällande regler för förmögenhetsbeskattningen,
fast egendom skall ingå i den beräknade förmögenheten
med sitt taxeringsvärde nästföregående är, vilket tilläventyrs relativt
låga värde sålunda blir bestämmande för den utgående förmögenhetsskatten.
Denna oegentlighet avhjälpes genom motionärens förslag, som bringar
fastighetstaxeringens bestämmelser på förevarande punkt i överensstämmelse
med reglerna för förmögenhetsbeskattningen.
Motionens huvudsyfte kunde onekligen vinnas allenast genom föreslagen.
ändring av tidpunkten för beräknandet av fastighetens värde och
utan förändrade bestämmelser för skatteplikten. Oavsett vad ovan framhållits
såsom fördelar av den ifrågasatta förändringen jämväl härutinnan,
synes dock enahanda synpunkt, som föranlett vederbörande att i prejudikatväg
sammanföra värde och skatteplikt till samma tidpunkt, tala
för att denna likformighet fortfarande upprätthålles.
På här ovan i huvudsak anförda skäl har utskottet funnit motionärens
förslag böra förordas.
Ifrågavarande förändringar synas icke såsom konsekvens betinga
vidare ändringar i hithörande författningar än att orden »för nästföre
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
gående år» utgå ur såväl 3 § sist» stycket bevilluingsförorduingen som
29 § 3 mom. förordningen om taxeringsmyndigheter m. m.
Beträffande 3 § sista stycket bevillningsförordningen vill utskottet
emellertid hava erinrat, att, efter de förändringar som ovan förordats,
den däri meddelade föreskriften torde bliva tämligen överflödig, och har
utskottet ansett stycket i sin förändrade form böra kvarstå allenast på
grund av sammanhanget med stadgandet i 5 § sista stycket om rätt i
visst fall för skattskyldigs stärbhus till befrielse från påförd bevillning
av fast egendom.
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen i anledning av herr Cederborgs
förevarande motion, II: 134, måtte besluta
1) att 3 och 4 §§ förordningen den 28 oktober
1910 angående bevillning av fast egendom
samt av inkomst skola erhålla följande ändrade lydelse
:
3 §. Bevillning för fäst egendom erlägges av
den, som för löpande året författningsenligt mantalsskrivits
eller bort mantalsskrivas såsom ägare eller
innehavare av fastigheten. Bevillning^ — — —
.— — — — — -— — — — — — avsöndrad.
Ilar efter mantalsskrivningen skattskyldig ägare
eller innehavare av fastigheten avlidit, påföres bevillningen
hans stärbhus.
4 §. 1 mom. Bast egendom skall uppskattas
till det värde, egendomen haft vid nästföregående ars
utgång. Detta värde — — — — — — — — —
----— — — — — — — — — brandskada.
2 mom. — — — — — — — — — — —•
3 mom. — — — — — — — — — — —
4 mom. — — — — — — — — — — —*-•
2) vid bifall till vad utskottet under 1) hemställt,
att 29 § 3 mom. förordningen den 28 oktober
1910 om taxeringsmydigheter och förfarandet vid
taxering skall erhålla denna ändrade avfattning:
3 mom. Till taxeringsnämndens ordförande skall
å landet häradsskrivaren och i stad, utom i Stockholm,
5
Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.
vederbörande tjänsteman senast den 25 mars, vid bot
av tre kronor för varje överskjutande dag, hava avlämnat
dels på mantalslängden grundade fastighetslängder,
upptagande samtliga inom taxeringsdistriktet
belägna fastigheter, å vilka särskilda taxeringsvärden
skola sättas, ävensom fastigheternas ägare eller i fall,
då innehavaren är skattskyldig för fastighet, innehavaren,
dels ock tryckta blanketter till inkomstlängden.
Stockholm den 8 april 1913.
På bevillningsutskottets vägnar:
IL Gr. IvAKLSSOK
Reservationer:
av herrar Ollas A. Ericsson, Byström och Larsson i Klagstorp;
samt ’
av herr friherre Fleming mot vissa delar av motiveringen.
Bihang Ull Riksdagens protokoll 1913. 7 saml. 25 käft. (Nr 32.)
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1913:166 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 3 och 4 §§ bevillning sfer ordningen. s. 7 i texten