Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande föreskrifter i fråga om upplåtande av odling slög enheter å kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen m. m. dels ock en i ämnet väckt motion.

1913-05-06 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1913:117, Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande föreskrifter i fråga om upplåtande av odling slög enheter å kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen m. m. dels ock en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 117.

5

Nr 117.

Ankom till Riksdagens kansli den 6 maj 1913 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående

vissa ändringar i gällande föreskrifter i fråga om upplåtande

av odling slög enheter å kronoparker och överloppsmarker

i de sex nordligaste länen m. m. dels ock en i

ämnet väckt motion.

(2:a Avd.)

I en till Riksdagen den 14 mars 1913 avlåten, till jordbruksutskottets

förberedande behandling hänvisad proposition, nr 174, har

Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen besluta,

dels att de föreskrifter, som av 1909 års Riksdag meddelats att

lända till efterrättelse vid upplåtande av odlingslägenbeter å kronoparker

och överloppsmarker i de sex nordligaste länen, må, i den mån samma

föreskrifter återfinnas i 8 och 19 mom. av Kungl. Maj:ts i ämnet utfärdade

nådiga kungörelse den 18 juni 1909, erhålla följande ändrade

lydelse, att gälla från tid, som av Kungl. Maj:t bestämmes:

8. Lägenhetsinnehavaren skall vara skyldig att från och med

sextonde besittningsåret för lägenheten erlägga en årlig avgift, som

bestämmes vid upplåtelsen och sättes till 3.6 för hundrade av dels det

kapitalvärde lägenheten anses äga vid tiden för upplåtelsen, vilket värde

för ouppodlad och obebyggd lägenhet dock ej må sättas högre än till

20 kronor för hektar, impedimenter oberäknade, dels ock den odlingshjälp,

som, på sätt nedan sägs, kommer att utgå till lägenhetsinnehavaren.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 117.

Motion.

Innehavare av lägenhet, för vilken enligt tidigare bestämmelser

den årliga avgiften beräknats jämväl med hänsyn till den rätt till

byggnadsvirke, varom nedan förmäles, skall för framtiden erhålla den

nedsättning i avgiftsbeloppet, som motsvarar räntan, beräknad efter

3.6 för hundrade, å värdet av byggnads virket.

19. Innehavare av skogstorp, som väl hävdat detsamma, skall

äga att vid utgången av löpande fardagsår erhålla torpet på arrende

under femtio år med rätt att tillgodonjuta enligt föregående upplåtelse

möjligen återstående frihetsår.

Har innehavare av skogstorp erhållit torpet på arrende under femtio

år, skall han äga rätt att av allmänna medel erhålla — utöver honom

jämlikt äldre bestämmelser tillkommande statsbidrag å femhundra kronor

— ytterligare- tvåhundrafemtio kronor eller sålunda tillhopa sjuhundrafemtio

kronor. Av sistnämnda belopp skall, i den mån detsamma icke

redan uppburits, utbetalas tredjedelen, då torpets uthusbyggnad är färdig

och godkänd, tredjedelen, då manbyggnaden är färdig och godkänd,

samt återstoden, då minst en hektar jord, som vid tiden för innehavarens

tillträde varit ouppodlad, är bruten och försvarligt hävdad såsom åker.

Beträffande arrende, som i detta mom. avses, skola i övrigt uti

tillämpliga delar lända till efterrättelse de bestämmelser, som i denna

kungörelse meddelats angående odlingslägenheter; ägande domänstyrelsen

att i fråga om upplåtelsevillkoren föreskriva erforderliga jämkningar;

dels ock att innehavare av skogstorp, vilken ej erhållit torpet på

arrende, skall äga att av honom tillkommande statsbidrag å femhundra

kronor uppbära hälften, då torpets uthusbyggnad är färdig och godkänd,

samt återstoden, då manbyggnaden är färdig och godkänd.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,

får utskottet hänvisa till förberörda protokollsutdrag.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en

inom Första kammaren av herr Bosén väckt motion, nr 122, däri hemställts,

att Riksdagen måtte besluta, dels att mom. 19 i Kungl. Maj:ts nådiga

kungörelse den 18 juni 1909 angående upplåtande av odlingslägenheter

å kronoparker och överloppsm arker i de sex nordligaste länen

skall erhålla följande lydelse:

19. Innehavare---frihetsår.

Har innehavare av skogstorp erhållit torpet på arrende under

femtio år, skall han äga rätt att av allmänna medel erhålla — utöver

honom jämlikt äldre bestämmelser tillkommande statsbidrag å femhundra

kronor — ytterligare tvåhundrafemtio kronor eller sålunda tillhopa

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 117.

7

sjuhundrafemtio kronor. Av sistnämnda belopp skall, i den mån detsamma

icke redan uppburits, utbetalas två tredjedelar i den mån arbetet

fortskrider, och återstoden, då torpets åbyggnader är o färdiga och godkända

samt minst en hektar jord, som vid tiden för innehavarens tillträde varit

ouppodlad, är bruten och försvarligt hävdad såsom åker.

Beträffande — — — jämkningar;

dels ock, att innehavare av skogstorp, vilken ej erhållit torpet på

arrende, skall äga att av honom tillkommande statsbidrag å femhundra

kronor uppbära två tredjedelar i den män arbetet fortskrider, och återstoden,

då torpets åbyggnader äro färdiga och godkända.

Till stöd för motionen har anförts följande:

»1 Kungl Maj:ts nådiga proposition, nr 174, angående vissa ändringar

i gällande föreskrifter i fråga om upplåtande av odlingslägenheter å

kronoparker och överloppsmarker i de ses nordligaste länen m. m.

föreslås bland annat, att innehavare av skogstorp på arrende skall äga

rätt att av allmänna medel erhålla tillhopa 750 kronor, varav tredjedelen

utbetalas, då torpets uthusbyggnad är färdig och godkänd, tredjedelen,

då manbyggnaden är färdig och godkänd, samt återstoden, då minst

en hektar jord, som vid tiden för innehavarens tillträde varit ouppodlad,

är bruten och försvarligt hävdad såsom åker.

I allmänhet är det fullständigt obemedlade personer, som söka

och erhålla dylika lägenheter. Det finnes gott om duktiga arbetare med

lust att bryta och odla kronojord, men därest svårigheterna, som sannerligen

äro stora nog, ej skola bli alldeles oöverkomliga, är det nödvändigt

att så långt möjligt är underlätta dessa fattiga människors strävan att

ej blott kunna skapa ett eget hem, utan även behålla detsamma.

Min avsikt är icke att föreslå någon höjning av det kontanta

bidrag eller rättare lan, som av allmänna medel skall utgå, ehuru en

ökning vore väl motiverad. Däremot synes det vara av vikt, att den

föreslagna ordningen för dessa medels utbetalande ändras.

Vid 1912 års riksdag väckte jag eu motion, nr 80, angående

åtgärder för underlättande av jordupplåtelser å kronomark i Norrland.

Däri framhölls bland annat, att kronotorpare funnes, som icke utfått

någon del av statsbidraget, ehuru de uppfört både ladugård och boningshus

samt odlat jord, men att detta förhållande sannolikt berodde på en

alltför sträng tolkning av gällande bestämmelser.

Såsom ett exempel på huru det för närvarande tillgår, ber jag

att få anföra följande.

Vid besök sistlidet år hos en kronotorpare i en lappmarkssocken

fann jag, att denne uppfört eu manbyggnad av timmer på stoppstenar,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 117.

innehållande kök, kammare och förstuga, men endast köket var inrett.

Han hade uppfört en provisorisk uthusbyggnad samt brutit och odlat

något mer än en halv hektar, varpå växte potatis och havre. Då

följaktligen varken uthus- eller manbyggnaden var färdig och ej heller

tillräckligt stor areal brutits och hävdats såsom åker, hade ingen del

av statsbidraget utfallit.

Enligt egen uppgift hade torparen utfört allt arbete under en tid

av 8 å 9 månader utan någon som helst hjälp. För att kunna livnära

sig själv och familjemedlemmarna — hustru och tre små barn — under

denna tid, hade han varit hänvisad till skuldsättning. Men han hade

också nödgats köpa spik, tegel, järnspis, fönsterglas o. d., allt på kredit.

Härigenom hade dessa varor givetvis betingat ett långt högre pris, än

fallet varit, om han kunnat betala åtminstone en del kontant. Mannen

hade goda förhoppningar att kunna reda sig på torpet, men han var

bekymrad för de skulder, han åsamkat sig, och vilka han icke kunde i

någon mån betala, förrän en del av statsbidraget utfölle. Dessförinnan

hade han emellertid mycket arbete att utföra.

Samma förhållande har jag varit i tillfälle iakttaga även på andra

håll. Det är endast med umbäranden och försakelser av till och med

det allra nödvändigaste och genom ett arbete, vars intensitet stundom

gränsar till det otroliga, som dessa pioniärer kunna kämpa sig fram

under den första tiden.'' Givet är också, att dessa nybyggare till stor

del äro beroende av affärsmännens välvilja och förmåga att hålla

dem kredit.

Torparen kan icke börja med att bygga uthuset färdigt, så att

han utfår första tredjedelen, ty han måste ha någonstans att bo. Han

kan ej heller bygga boningshuset fullt färdigt, ty han behöver även

ladugård. Och han måste även bryta mark och odla densamma för att

få någon avkastning av jorden. Följden blir i regel den, att allt göres

halvfärdigt på jämförelsevis kort tid, men så länge intet är fullt färdigt,

får han icke ut några pengar. Härav tvingas torparen ut att skaffa,

sig arbetsförtjänst på annat håll, varigenom torpet försummas och ej

på många år blir iståndsatt.

En avsevärd lättnad skulle beredas torparna och arrendatorerna,

om statsbidraget utbetalades i mån av arbetets fortgång. Någon fara

för, att ett sådant medgivande skulle missbrukas, torde icke föreligga.

Det arbete, som nedlägges på torpet för att detta skall komma i sådant

skick, som kontraktet föreskriver, torde i varje fall böra taxeras avsevärt

högre än statsbidraget. Och genom revirförvaltaren utövas ju från

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 117.

9

statens sida kontroll däröver, att penningar icke ens till någon del

förskottsvis utbetalas.»

Nu föreliggande förslag till ändringar i gällande föreskrifter i fråga

om upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker och överloppsmarker

i de sex nordligaste länen m. m. grundar sig å ett av de av chefen för

jordbruksdepartementet, jämlikt nådigt bemyndigande den 20 januari

1911, tillkallade sakkunniga för utredning av egnahemsfrågan den 31

december 1912 avgivet betänkande. Syftet med de i propositionen föreslagna

ändringarna är dels att nedbringa de i förhållande till lägenhetsinnehavarnas

ekonomiska ställning alltför betungande årliga avgifter,

som från och med det sextonde besittningsåret författningsenligt skola

av lägenhetsinnehavarna utgöras, dels ock att bereda vissa lättnader och

fördelar, särskilt i avseende å åtnjutande av statsbidrag, åt innehavarna

av de enligt äldre författningar upplåtna skogstorpen. 1 förstnämnda

hänseende föreslås sålunda, att vid bestämmandet av det kapitalvärde,

efter vilket de årliga avgälderna skola utgå, icke såsom hittills skett

skall medräknas värdet av de skogsprodukter, som lägenhetsinnehavarna

från kronans mark erhålla i form av virke för nödiga byggnaders uppförande,

ävensom i överensstämmelse härmed, att de som innehava

odlingslägenheter enligt äldre kontrakt och förty äro skyldiga att erlägga

avgäld efter ett kapitalvärde, vid vars bestämmande jämväl inräknats

värdet av byggnadsvirke!,, för framtiden skola erhålla den lindring i

avgälden, som motsvarar räntan å virkets värde. För innehavare av

skogstorp föreslås i mom. 19 dels den lättnaden, att de, om de så önska,

skola äga rätt att redan vid utgången av löpande fardagsår — icke

såsom, förut först vid frihetsårens utgång — övertaga torpet på arrende

under 50 år i enlighet med de bestämmelser, som gälla angående odlingslägenheter,

samt därvid tillgodonjuta möjligen återstående frihetsår,

dels och den fördelen, att de i händelse av dylik arrendeupplåtelse såväl

i avseende å storleken av det dem tillkommande statsbidraget som ock

beträffande ordningen för nämnda bidrags utgående skola likställas med

innehavare av odlingslägenheter, d. v. s. utom det enligt äldre bestämmelser

till dem utgående statsbidraget å 500 kronor erhålla ytterligare

ett bidrag av 250 kronor eller sålunda tillhopa 750 kronor, vilket belopp,

i den mån detsamma icke redan uppburits, skall utbetalas med en

tredjedel, då torpets uthusbyggnad är färdig och godkänd, en tredjedel,

då ''manbyggnaden på lika sätt godkänts, samt återstoden, då viss närmare

angiven odlingsskyldighet behörigen fullgjorts. Slutligen föreslås,

för att understödja jämväl sådana skogstorpare, vilka icke enligt vad

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 samt. 63 käft. (Nr 116—117.) 2

Utskotta

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 117.

ovan sagts erhållit torpen å arrende, i deras strävan att snarast möjligt

få torpen bebyggda, ett särskilt stadgande därom, att dylika torpare

skola äga rätt att utfå dem tillkommande statsbidrag å 500 kronor i

två lika stora poster, den ena efter uthusbyggnadens och den andra

efter manbyggnadens fullbordande.

De av Kungl. Maj:t sålunda föreslagna ändrade bestämmelserna i

fråga om avgäldernas fastställande samt skogstorparnas ställning och

villkor måste enligt utskottets mening anses innebära icke oväsentliga

förbättringar i förhållande till de i berörda hänseenden nu gällande föreskrifterna.

Då utskottet emellertid med hänsyn till de svårigheter, med

vilka de ifrågavarande lägenhetsinnehavarna och skogstorparna i allmänhet

hava att kämpa, livligt behjärtar önskvärdheten av att från statsmakternas

sida intet underlåtes, som kali vara ägnat att befrämja deras

rätt och bästa, har utskottet, som visserligen icke funnit någon anledning

till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag i och för sig, ansett sig böra

ifrågasätta, huruvida icke, på sätt i den av herr Rosén väckta motionen

i avseende å skogstorparna hemställts, vissa lättnader, utöver vad av

Kungl. Maj:t föreslagits, skulle i fråga om ordningen för statsbidragets

utgående kunna beredas såväl skogstorpare som lägenhetsinnehavare.

Såsom motionären påpekar, måste det nämligen för personer, vilka såsom

merendels ifrågavarande skogstorpare och lägenhetsinnehavare befinna

sig i eu synnerligen svag ekonomisk ställning, mången gång vara förenat

med betydande svårigheter att kunna fullgöra den byggnads- och

odlingsskyldighet, som för närvarande förutsättes, för att de över huvud

taget skola komma i åtnjutande av någon del av det för dem beräknade

statsbidraget. I allmänhet torde det, såsom motionären anmärker, förhålla

sig så, att torp- och lägenhetsinnehavarna, sedan uthus- och manbyggnad

helt provisoriskt hoptimrats, äro nödsakade att, ehuru byggnaderna

ännu icke befinna sig i det skick, att de kunna vederbörligen

avsynas och godkännas, ägna hela sin arbetskraft åt att brj7ta och uppodla

mark för att erhålla någon avkastning av jorden och därigenom de

nödvändigaste medlen till sitt livsuppehälle. Följden av att byggnadsarbetena

sålunda avbrytas, medan husen ännu befinna sig i halvfärdigt

skick, är givetvis, att vederbörande icke, kanske på mycket länge,

kunna komma i åtnjutande av någon del av statsbidraget och därigenom

mången gång råka i ett ekonomiskt betryck, som måhända med

ändamålsenligare bestämmelser i fråga om ordningen för statsbidragets

utbetalande icke behövt komma i fråga. I likhet med motionären håller

utskottet före, att en avsevärd lättnad skulle beredas vederbörande torp
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 117.

11

och lägenhetsinnehavare, därest nu ifrågavarande bestämmelser ändrades

därhän, att statsbidraget, åtminstone till någon del, finge utbetalas i

mån av arbetets fortgång, oavsett huruvida någon av byggnaderna ännu

blivit behörigen godkänd eller huruvida den föreskrivna odlingsskyldigheten

helt fullgjorts.

Då emellertid motionärens förslag avser och av formella skäl

allenast kunnat avse beredande av dylik förmån åt skogstorparna, men

i sakens natur torde ligga, att innehavare av odlingslägenheter i förevarande

hänseende icke böra bliva sämre ställda än dessa, samt härtill

kommer, att ett stadgande med den av motionären föreslagna innebörden

torde nödvändiggöra närmare bestämmelser rörande ordningen för och

kontrollen över statsbidragens utbetalande, har utskottet, som efter vad

ovan sagts visserligen till fullo sympatiserar med motionärens tankegång,

likväl icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till motionen, sådan

densamma föreligger, utan funnit sig böra inskränka sig till att, med

tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag oförändrat, i anledning av motionen

förorda en skrivelse till Kungl. Magt med begäran om utarbetande av

sådan ändring i gällande föreskrifter i fråga om ordningen för utbetalande

av statsbidrag åt skogstorpare och lägenhetsinnehavare, att detsamma

må åtminstone delvis kunna i mån av byggnads- och odlingsarbetets

fortgång till vederbörande utbetalas, oberoende därav att varken

uthus- eller manbyggnad blivit färdig och behörigen godkänd eller föreskrivet

odlingsarbete helt fullgjorts.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må

av Riksdagen bifallas, och

2) att Riksdagen, i anledning av den av herr

Rosén väckta motionen, må i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring

i gällande föreskrifter i fråga om ordningen för utbetalande

av statsbidrag till innehavare av torp och

odlingslägenheter å kronoparker och överloppsmarker

i de sex nordligaste länen, att statsbidraget må, åtminstone

till någon del, kunna i mån av byggnadsoch

odlingsarbetets fortgång till vederbörande utbe
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 117.

talas, oberoende därav, att varken uthus- eller manbyggnad

blivit behörigen godkänd eller föreskrivet

odlingsarbete helt fullgjorts.

Stockholm den 6 maj 1913.

På jordbruksutskottets vägnar:

GÖSTA TAMM.

Närvarande: herrar Tamm, Odelberg, frih. De Geer, Paulson, Fahlén, Ericsson,

Lundell, Nilsson i Kabbarp, Kronlund, Linders, Hellström, greve Wacht.

meisier, Jonsson, Lundström, Ekerot och Bosson.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:134 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Majds proposition angående vissa ändringar i gällande föreskrifter i fråga om upplåtande av odling slag enhe s. 1 i texten