Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utarbetande och framläggande av förslag till interimistiska bestämmelser i syfte att förekomma vanvård av samfälld skog.

1913-04-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1913:56, Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utarbetande och framläggande av förslag till interimistiska bestämmelser i syfte att förekomma vanvård av samfälld skog.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande, Nr 56.

1

Nr 56.

Ankom till Riksdagens kansli den 11 april 1913 kl. 4 e. in.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående utarbetande och framläggande av förslag

till interimistiska bestämmelser i syfte att förekomma vanvård

av samfälld skog.

(2:a Avd.)

I en inom Första kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande

behandling hänvisad motion, nr 84, har herr Pers hemställt, att Riksdagen

måtte ingå till Kungl. Maj:t med anhållan om utarbetande och framläggande

för Riksdagen av förslag till sådan inskränkning i rätten att förfoga

över samfälld skog, att dess vanvård må förhindras, intilldess definitiv

lagstiftning på området hinner åvägabringas.

Till stöd härför har anförts följande:

»Vid nästlidet års riksdag väckte jag en motion (nr 60 F. K.) avseende

åstadkommande av utredning och förslag angående interimistiska

bestämmelser till förekommande av vanvård av samfälld skogsmark. Denna

motion remitterades till jordbruksutskottet, som i sitt utlåtande (nr 66)

hemställde, att den icke måtte föranleda till någon Riksdagens åtgärd,

vilket också blev Riksdagens beslut. Utskottet ansåg visserligen motionens

syfte synnerligen behjärtansvärt, men grundade sitt avstyrkande av någon

särskild åtgärd därpå, att Riksdagen i annat sammanhang bragt saken under

Kungl. Maj:ts prövning. Riksdagen hade nämligen bifallit lagutskottets hemställan

(nr 31) med anledning av herr Molins i Dombäcksmark m. fl.

motion (A. K. nr 49), en hemställan som gick ut på en anhållan hos

Kungl. Maj:t om utredning angående bestämmelser i syfte att bereda delägare

i bysamfälligheter tillfälle att fatta bindande beslut angående sådana

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 samt. 34 käft. (Nr 56.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 56.

samfälligheter. I sin motivering hade lagutskottet uttalat sig i så vidsträckt

mån, att dess utlåtande torde kunna anses omfatta hela det område,

som min nämnda motion åsyftade, och Riksdagen skulle alltså ha uttalat

sig för önskvärdheten av definitiv lagstiftning i den riktning jag önskade.

Så högt värde jag än sätter på detta Riksdagens uttalande tillåter jag

mig dock att förnya min anhållan om, att Riksdagen ville taga i övervägande

nödvändigheten av sådana bestämmelsers åstadkommande, att de i

min förut åberopade motion skildrade missförhållanden rörande skötseln av

samfälld skogsmark måtte kunna förhindras, intilldess en sådan lagstiftning

hinner åstadkommas. Jag behöver ej erinra Riksdagen därom, att det tar

kort tid att hugga ned skog, att äventyra återväxt och kultur, men att det

tar lång tid att efter en sådan misshandel få marken försatt i produktivt

skick.

Min uppfattning, att det kommer att taga avsevärd tid innan en lagstiftning

av denna art kan komma till stånd, torde kunna grundas ej blott

på blott på sakens egen rätt invecklade beskaffenhet, utan även på den

omständigheten, att så vidlyftiga och tidsödande lagstiftningsarbeten för

närvarande äro på dagordningen att ett sådant ärende, som ligger liksom

ur den allmänna farvägen, är i fara att undanskjutas till en mer eller

mindre avlägsen framtid. Att låta det nuvarande tillståndet fortfara intilldess

en sådan lagstiftning kan komma till stånd är efter min mening alldeles

orätt, emedan detta är till stort förfång för det allmänna, under det

att det allmänna intresset skulle i hög grad gagnas, om förbud för sköfling

av dessa skogsmarker skulle kunna utverkas.

Att en allmän önskan råder om en bättre sakernas ordning, därom

torde icke något tvivel råda. Länge har den utvägen anlitats att uppdela

samfälligheterna på delägarne. Numera befinnes detta mindre lämpligt,

emedan lotterna bli alltför små och jorden alltjämt undergår uppdelning.

Kommunalstämmor ha utfärdat förbud för avverkning å ifrågavarande

marker, frivilliga föreningar om fredande ha ingåtts o. s. v. Men stora

svårigheter möta att få sådana åtgärder effektiva, då delägarne kunna räknas

i hundratal, i vissa fall tusental och den illojale kan åberopa sig på byggningabalkens

10 kap. 1 §, som ger honom otvivelaktig rätt att efter godtycke

förfoga över vad han kan hämta på dessa marker, om han blott

håller sig till vad som »till hus och gård tarfvas».

De former, som kunna befinnas lämpliga att välja för att nå det här

åsyftade ändamålet, böra givetvis framgå efter sakkunnig prövning. När

det är fråga om samfälligheter, i vilka alla eller större delen av en kommuns

jordägare äga del, torde kommunalstämma böra tillerkännas rätt att

fatta beslut i hithörande frågor med villkor av Kungl. Maj:ts befallnings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 5(1.

3

havandes fastställelse, sedan skogsvårdsstyrelsen blivit hörd. Medlemmar

av byalag skulle ju kunna tänkas inkomma till Konungens befallningshavandc

med samma framställning och erhålla avverkningsförbud, sedan

övriga delägare fått tillfälle att yttra sig i saken.»

Såsom motionären erinrar, förevar vid 1912 års riksdag en av honom

väckt motion i väsentligen enahanda syfte som den nu föreliggande.

Uti sitt i anledning av berörda motion avgivna utlåtande, nr 66,

framhöll samma års jordbruksutskott bland annat, hurusom, enligt utskottets

åsikt, de av motionären påpekade missförhållandena vore av den

art, att de påkallade särskild uppmärksamhet från lagstiftningens sida.

Det syntes nämligen utskottet, som om bestämmelser vore erforderliga,

genom vilka den för envar delägare i oskift skog av ifrågakomna slag i

lag medgivna rätten att till husbehov använda skogen ändrades därhän, att

dylika skogar måtte kunna till samtliga delägares båtnad bliva skötta på

ett ändamålsenligare och mera ekonomiskt sätt, än för närvarande i allmänhet

vore fallet. Ehuru utskottet sålunda funnit syftet med motionen

synnerligen behjärtansvärt, ansåg utskottet emellertid någon särskild åtgärd

i anledning av densamma icke för det dåvarande erforderlig, enär

med skäl kunde förväntas, att den i motionen berörda frågan skulle i annat

sammanhang bliva föremål för vederbörlig prövning. I anslutning härtill

erinrade utskottet om, att Riksdagen i anledning av en inom Andra

kammaren väckt motion och på tillstyrkan av lagutskottet beslutat att i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda,

i vad mån behov kunde förefinnas av bestämmelser, avseende att beträffande

vid skifte av jord undantagna eller därmed jämförliga samfällda

ägor eller rättigheter bereda delägarna i samfälligheten tillfälle att fatta

bindande beslut i frågor rörande densamma, samt för Riksdagen framlägga

det förslag, som av denna utredning kunde föranledas.

På grund av det anförda hemställde utskottet, att motionen icke

måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd, och blev i anledning härav motionen

av båda kamrarna avslagen.

Utskottet delar till fullo den uppfattning om motionens behjärtansvärda

syfte, som framhållits i det anförda utlåtandet. Det synes utskottet

otvivelaktigt, att de i motionen påpekade, mångenstädes rådande missförhållandena

beträffande skogssamfälligheters vård och tillgodogörandet av

deras avkastning påkalla reglerande lagbestämmelser i ändamål att möjliggöra

en till delägarnas gemensamma bästa genomförd rationellare hushållning

med befintlig skogstillgång. Vad som i sådant avseende kan anses

ur s&o<7srare/ssynpunkt nödigt eller befogat, är, enligt vad utskottet inhäm
-

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 56.

tat, föremål för den nu arbetande skogslagstiftningskoinmitténs uppmärksamhet

och lärer sålunda komma under Riksdagens omprövning i sammanhang

med det förslag, vartill nämnda kommittés utredning kan giva

anledning.

I likhet med 1912 års jordbruksutskott är emellertid utskottet av

den uppfattningen, att de anmärkta missförhållandena i främsta rummet

härröra från den nu rådande bristen på lagstadgade former för delägares

i samfällighet beslutanderätt ifråga om densammas angelägenheter samt

frånvaron av auktoriserade organ för verkställighet av beslut och förvaltning

av den samfällda egendomen.

Under sådana omständigheter och med fasthållande av förvaltnmgssvårigheterna

såsom det väsentliga uti ifrågavarande ämne, anser sig utskottet

givetvis böra biträda den av 1912 års jordbruksutskott uttalade

meningen angående betydelsen även för förevarande fråga av den av Riksdagen

samma år begärda utredningen om bestämmelser, avsedda att bereda

delägare i vissa samfälligheter tillfälle att fatta bindande beslut i

frågor rörande desamma. Utskottet anser fortfarande den därigenom öppnade

utvägen att avhjälpa de anmärkta missförhållandena framför andra

vara ägnad att främja en tillfredsställande, slutgiltig lösning av den nu

föreliggande frågan.

Emellertid torde, såsom motionären framhållit, med hänsyn till vikten

av ett skyndsamt tillvaratagande av de intressen, som stå på spel,

kunna ifrågasättas, huruvida icke åtgärder av interimistisk karaktär lämpligen

borde vidtagas i avvaktan på resultatet av de utredningar, varom

ovan varit tal. I detta hänseende har utskottet icke kunnat undgå att

taga livligt intryck av vad i motionen framhållits rörande nödvändigheten

av ett omedelbart ingripande från statsmakternas sida i ändamål att snarast

möjligt råda bot för de mest framträdande missbruken av rätten till

skogsavverkning å samfälld mark. Härtill kommer att, enligt vad utskottet

erfarit, inom intresserade kretsar förefinnes en stark opinion till förmån

för motionärens framställning. Sålunda hava till utskottet inkommit

skrivelser från kommunalstämmorna i Mora och Sollerö socknar samt

kommunalnämnden i Våmhus socken, samtliga belägna i Kopparbergs län,

i vilka skrivelser eftertryckligt framhålles nödvändigheten av att skyndsamma

åtgärder vidtagas i det syfte förevarande motion avser. Då det

torde vara ovedersägligt, att behovet av åtgärder i den av motionären

föreslagna riktningen är mest framträdande i Kopparbergs län, synes enligt

utskottets mening en möjlig utväg att åtminstone inom sagda län provisoriskt

avhjälpa de mest iögonenfallande olägenheterna av det nuvarande

tillståndet vara att finna i den av motionären framkastade tanken om med
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 56.

5

givande för lämplig myndighet att, där förhållandena sådant påkalla, på

ansökan av delägare och efter övriga delägares hörande, meddela temporärt

förhud mot avverkning, antingen helt och hållet eller i viss utsträckning,

å sådana skogsmarker, som i motionen avses. Den myndighet, som

härvid närmast kan komma i fråga, torde, såsom motionären antytt, vara

Konungens befallningshavande i länet, som emellertid borde äga skyldighet

att över varje ansökning om dylikt avverkningsförbud inhämta yttrande

från skogsvårdsstyrelsen. Emellertid torde, innan någon dylik befogenhet

tillerkännes Konungens befallningshavande, frågan härom böra göras till

föremål för en ingående och allsidig utredning, därom Kung! Maj:t lämpligast

torde kunna föranstalta.

Med åberopande av det anförda får utskottet sålunda hemställa,

att Riksdagen i anledning av förevarande motion

må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida icke, beträffande Kopparbergs

län i avbidan på slutlig lagstiftning angående

nyttj anderätten till sådan samfälld skog, som i motionen

avses, Konungens befallningshavande i länet må kunna

tillerkännas befogenhet att, på ansökan av delägare och

efter övriga delägares hörande, där förhållandena sådant

påkalla, tillsvidare förbjuda avverkning annat än efter

utsyning å dylik skog, samt därefter för Riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 10 april 1913.

På jordbruksutskottets vägnar:

D. PERSSON i Tallberg.

Närvarande: herrar Persson, Tamm, Odelberg, frih. De Geer, Lindblad, Pers, Ericsson,

Lundell, Nilsson i Kabbarp, Barthelson, frih. Gyllenstiema, Bosson, Tysk, Olausson och

Nilsson i Linnås.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:275 Skrivelse till Konungen, angående interimistiska bestämmelser i syfte att förekomma vanvård av samfälld skog. a1 i texten