Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i 6 kap. 4 § strafflagen.

1913-02-20 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1913:11, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i 6 kap. 4 § strafflagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 11.

Nr 11.

Ankom till Riksdagens kansli den 21 februari 1913 kl. 11,so f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i 6 kap. 4 §

strafflagen.

Närvarande: herrar Wiclén, Lindhagen, af Ekenstam, Söderbergh, Stämer,

Gezelius, Alexanderson, greve Spens, Malmborg, Dah)*, Petersson i Lidingö villastad*,

Pettersson i Södertälje, Jansson i Edsbäcken, Lindqvist i Stockholm*, Olsson

i See och Svensson i Salang.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I eu inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

ur 191, har herr Rydén hemställt, att Riksdagen måtte för sin del besluta,

att 6 kap. 4 § strafflagen erhåller följande ändrade lydelse:

»Komma make, barn eller föräldrar efter den, som dödad blivit, att

genom hans frånfälle sakna nödigt underhåll; då skall den, efter ty, med

avseende å såväl den brottsliges tillgångar, som andra omständigheter,

.skäligt prövas, tilläggas såsom skadestånd vad för dem tarvas, till dess

de sig eljest försörja kunna; och må det skadestånd, efter omständigheterna,

sättas att utgå på en gång eller å särskilda tider».

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

Enligt svensk lag blir en person, som genom brott eller försummelse

vållat annans död, alldeles fri från skadeståndsskyldighet till andra den

dödes anhöriga än maka och barn. Om därför den döde efterlämnat åldriga

föräldrar, vilkas enda försörjare han varit, få dessa inga anspråk på

skadestånd.

Det är heller inte sällsynt, att exempel lämnas på, hur denna brist

i lagstiftningen verkar. En arbetare har varit utsatt för olycksfall i ar
Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. 9 saml. 11 höft. (Nr 11.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Lagutskottets utlåtande Nr 11.

bete pa grund av arbetsgivarens försummelse. Om han endast skadas,

blir arbetsgivaren ersättningsskyldig, likaså om han dödas och efterlämnar

maka och barn. Men om han dödas och efterlämnar endast föräldrar eller

andra till hans försörjning hänvisade anhöriga, går arbetsgivaren fullständigt

fri.

Av denna regel följer också eu annan. Endast den, som är skadeståndsberättigad,

kan nämligen uppträda som målsägande och föra talan

om ansvar mot den skyldige. En fader, vars barn dödats genom annans

vårdslöshet eller brott, kan inte föra ansvarstalan. Det var inte så länge

sedan den allmänna meningen upprördes av ett fall, då det ifrågasattes

att ett barn dött genom läkares vårdslöshet och fadern knappast kunde

få ens en utredning till stånd, hänvisad som han var allenast till åklagarens

nit.

Någon förändring till det bättre torde kunna ske genom en jämförelsevis

enkel lagändring. Om den centrala skadeståndsbestämmelsen i 6

kap. strafflagen jämkas något, så att åtminstone ordet »föräldrar» inskjutes

i 4 §, kommer detta att få önskvärda verkningar på hela skadeståndsområdet.

Utskottets

yttrande.

T allmänhet är i vår lagstiftning skadeståndsskyldigheten på grund

av brott principiellt inskränkt till av brottet omedelbart härflytande skada.

Sådan skada är den brottslige pliktig ersätta, vare sig brottet skett med

uppsåt eller av vållande. I ett särskilt fall har emellertid skadeståndsplikten

utsträckts även till medelbar skada, som genom brott tillskyndats

tredje man. I 6 kap. 4 § strafflagen stadgas sålunda:

»Komma make eller barn efter den, som dödad blivit, att genom

hans frånfälle sakna nödigt underhåll; då skall dem, efter ty, med avseende

å såväl den brottsliges tillgångar, som andra omständigheter, skäligt

prövas, tilläggas såsom skadestånd vad för makan eller barnen tarvas till

dess de sig eljest försörja kunna; och må det skadestånd, efter omständigheterna,

sättas att utgå på en gång eller å särskilda tider.»

Redan i lagkommitténs förslag till straffbalk av år 1882 hade

upptagits en bestämmelse av ungefär liknande innehåll som det ovan återgivna

stadgandet i gällande strafflag. I motiverna härtill anförde kommittén,

att, då dödad persons make eller barn kunde genom hans frånfälle

komma i saknad av nödigt underhåll, både rättvisa och billighet krävde,

att, när döden blivit genom uppsåtlig gärning eller grovt vållande orsakad,

såsom skadestånd tillädes nämnde målsägande vad för dem skäligen tar
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 11.

3

vades, intill dess de sig eljest kunde försörja. Enahanda stadgande upptogs

sedermera även i lagberedningens år 1844 avgivna förslag till straffbalk.

''Den genom 6 kap. 4 § strafflagen såsom undantag från den allmänna

regeln medgivna rätten till skadestånd är dock väsentligen begränsad, dels

därigenom att dess inträde är bundet vid förutsättningen, att den dödades

make och barn genom hans frånfälle komma att sakna nödigt underhåll,

och dels så till vida, att skadeståndets belopp, som i allmänhet bestämmes

endast med hänsyn till skadans beskaffenhet, i dessa fåll skall beräknas

med hänsyn såväl till den brottsliges tillgångar som »andra omständigheter».

Frågan om en utvidgning av ifrågavarande lagrum har förut varit

föremål för Eiksdagens prövning. I en vid 1901 års riksdag inom Andra

kammaren väckt motion hemställdes, att Eiksdagen för sin del måtte besluta,

att förevarande bestämmelse skulle erhålla följande lydelse: »Var

den, som dödad blivit, familjeförsörsörjare, då skall den brottslige eller

den, som till dödsfallet varit vållande, till familjen utgiva skadestånd,

efter som skäligt prövas; och må detta skadestånd, efter omständigheterna,

sättas att utgå på eu gång eller å särskilda tider.» Med anledning av

nämnda motion hemställde då lagutskottet i avgivet utlåtande, att Eiksdagen

måtte i skrivelse till Kungi. Maj:t anhålla, det täcktes Kung!

Maj:t taga i övervägande, huruvida och i vad män utvidgning av den i G

kap. 4 § strafflagen stadgade skadeståndsplikten lämpligen kunde äga rum

samt för Eiksdagen framlägga det förslag till ändring av ifrågavarande

paragraf, vartill förhållandena kunde giva anledning. Utskottets förslag bifölls

av Andra kammaren utan votering men blev av Första kammaren avslaget.

I förevarande motion har motionären emellertid icke upptagit frågan

om en utvidgning av skadeståndsplikten i samma omfattning, som föreslogs

av 1901 års lagutskott, utan allenast hemställt, att den rätt till skadestånd,

som enligt 6 kap. 4 § strafflagen tillkommer make och barn efter

dödad person, jämväl bör tillerkännas dennes föräldrar.

I likhet med motionären anser utskottet de ifrågavarande bestämmelserna

allt för snävt avfattade. De skäl, som föranlett lagstiftningen att

tillerkänna maka och barn efter dödad person rätt att av brottslingen utbekomma

skadeersättning, måste på sätt 1901 års lagutskott framhållit

anses i lika hög grad gälla i fråga om andra personer, som för sin

utkomst varit helt och hållet beroende av den dödade. Den rättvisa och

billighet, som av lagkommittén åberopades såsom grund för skadeståndsrätt

för dödad persons maka och barn, synes med samma fog påkalla dylik

rätt för dennes övriga närmaste, vilka ägt att av honom komma i åtnjutande

av försörjning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 11.

Åven om man, vid en utvidgning av ifrågavarande från de allmänna

skadeståndsreglerna givna undantagsbestämmelser, bör framgå med försiktighet,

torde i allt fall eu utsträckning av rätten till skadestånd till att,

såsom motionären föreslagit, omfatta även föräldrar utan olägenhet kunna

vidtagas.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra, att i den moderna utländska

lagstiftningen ifrågavarande skadeståndsrätt i allmänhet givits en större

utsträckning än hos oss. I några lagar såsom t. ex. tyska civillagen av

år 1896 tillerkännes skadeståndsrätt åt envar, som gentemot den dödade

ägt lagstadgad rätt till understöd, under det i andra lagar dylik rätt medgives

alla, som av denne i verkligheten åtnjutit försörjning. Bland lagar

av sistnämnda slag må nämnas norska lagen av den 22 maj 1902, som i

förevarande hänseende stadgar: »Er ved den forvoldte Död nogen berovet

sin Forsorger, bliver han på Förlängande hos den Erstatningspliktige att

tillkjende en sådan Erstatning for det derved opståede Tab, som af Betten

efter omstaendighederne findes billig.» Endast ett fåtal främmande lagar

såsom Danmarks strafflag av år 1866 och Finlands av år 1889 inskränka

skadeståndsrätten till den dödades maka och barn. I båda dessa länder

hava emellertid röster höjts för skadeståndsrättens utsträckning i ovan

angivna riktning.

Den i svensk rätt anförvanter åliggande försörjningsplikten har i 3 §

i Kungl. förordningen angående fattigvården i riket bestämts sålunda:

»Envar, som är arbetsför, skall -— — — — — försörja sig själv

och sina minderåriga barn, så ock arbetsför man sin hustru ; åliggande det

i övrigt föräldrar och barn att i mån av behov, å ena, och förmåga, å

andra sidan, varandra försörja.

Därest, såsom nu ifrågasatts, skadeståndsrätten enligt 6 kap. 4 §

strafflagen utvidgas att omfatta även föräldrar, skulle sålunda denna rätt

komma att omfatta alla de fall, där försörjningsplikt inom familjen enligt

lag föreligger.

Det bör beaktas, att eu utvidgning av den i förevarande lagrum

stadgade skadestånd splikten har betydelse även med avseende på den särskilda

skadeståndsplikt, som, vid sidan om de allmänna skadeståndsreglerna,

finnes stadgad i en del särskilda lagar, såsom lag angående ansvarighet

för skada i följd av järnvägsdrift den 12 mars 1886, lag innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar den 27 juni 1902

och lag om ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik den 8 juni 1906.

Den genom dessa författningar bestämda skadeståndsplikten är nämligen

till sin omfattning bestämd genom hänvisning till de allmänna skadestånds
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 11.

5

reglerna i 6 kap. strafflagen. I detta förhållande torde emellertid, enligt

utskottets mening, icke ligga något hinder mot den nu ifrågasatta utsträckningen.

Ej heller synes något dylikt hinder böra möta häruti, att enligt

lagen den 5 juli 1901, angående ersättning för skada till följd af olycksfall

i arbete — hvilken lag är föremål för omarbetning inom den s. k.

ålderdomsförsäkringskommittén — den arbetsgivare åliggande skyldigbeten

att vid inträffat olycksfall, som medfört döden, till den dödades efterlevande

utgiva viss livränta inskränkts att omfatta allenast änka och minderåriga

barn.

Det närmare övervägande, som bör föregå avfattningen av den nu

förordade utvidgningen av den i 6 kap. 4 § strafflagen stadgade skadeståndsrätten,

anser emellertid utskottet böra ankomma på Kungl. Maj:t.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning av förevarande motion,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till sådan ändring av 6 kap. 4 § strafflagen,

att (ten skadeståndsrätt, som i detta lagrum är

medgiven maka och barn efter dödad person, måtte

tillkomma jämväl den dödades föräldrar.

Stockholm den 20 februari 1913.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN AVIDÉN.

Reservation

av herr af Ekenstam, som anfört:

»Endast med tvekan har jag anslutit mig till dem som ansett, att

skrivelse i anledning av motionen skall avlåtas till Kungl. Maj:t. Jag.

har nämligen trott, att, då straffrätten är under omarbetande, och frågan

om skadeståndsrätt i samband därmed tvivelsutan kommer att behandlas,

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 sand. 11 höft. (Nr 11.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 11.

eu skrivelse nu knappast kunde vara nödig eller av väsentligt gagn. Avser

man emellertid att genom en skrivelse lämna direktiv för ett kommande

förslag, torde avfattningen av utskottets hemställan icke vara lycklig.

Ty utan tvivel finnas åtskilliga personer utom dem, som i utskottets skrivelse

avses, som till den döde kan hava stått i fullt ut lika beroende

ekonomiskt förhållande som någon av desse. Min åsikt har därföre varit

den, att, om överhuvud skrivelse borde avlåtas i ämnet, inga detaljeringar

borde förekomma. Utskottet borde endast hava hemställt till Kung!. Maj:t

att utreda, huruvida och i vad mån den nu i 6 kap. 4 § strafflagen upptagna

skadeståndsrätten må kunna utsträckas jämväl till andra personer

än dem som nu finnas där nämnda.»

Stockholm, A.-B. Fahlcrantz’ Boktryckeri, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:21 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändring i 6 kap. 4 § strafflagen. s. 1 i texten