Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående utlämning av förbrytare samt till lag om ändring i 1 kap. strafflagen, dels ock en i anledning därav väckt motion.

1913-04-17 · 41 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 39 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1913:25, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående utlämning av förbrytare samt till lag om ändring i 1 kap. strafflagen, dels ock en i anledning därav väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

1

Nr 25.

Ankom till Riksdagens kansli den 18 april 1913 kl. 5 e. in.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående utlämning av förbrytare samt till

lag om ändring i 1 kap. strafflagen, dels ock en i anledning

därav väckt motion.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Widén, Lindhagen, af Ekenstam,

Söderbergh, Trana, Gezelius*, Alexanderson, Greve Lagerbjelke,

von Baumgarten, Eliasson*, Petersson i Lidingö villastad*, Pettersson i

Södertälje, Pettersson i Bjälbo, Olsson i See, Rehn och Persson i Norrköping.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 31 januari 1913 dagtecknad proposition, nr 50, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga här nedan intagna

förslag till lag angående utlämning av förbrytare samt till lag om

ändring i 1 kap. strafflagen.

1 samband med denna proposition, som hänvisats till lagutskottet,

har utskottet till behandling förehaft en med anledning därav av herrar

Sven Persson i Norrköping och Richard Sandler inom Andra kammaren

vackt motion, nr 274, i vilken hemställts,

att Riksdagen måtte besluta sådana ändringar i föreliggande förslå^

till lag angående utlämning av förbrytare,

att uttrycket »eller den svenska sjölagen» i 4 § utgår;

att 7 § blott stadgar: »Utlämning må ej ske för politiskt brott»;

att handling vari utlämnande begäres även skall innehålla omständigheterna

för brottet;

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 saml. 24 käft. (Nr 25.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

Utskottets

yttrande.

att prövandet av häktningsbegäran överflyttas från polismyndighet

till Konungens befallningshavande;

att tiden mellan häktning och utlämningsframställning fastställes

till högst tre resp. sex veckor;

att bestämmelser i traktater och överenskommelser ej få strida mot

förevarande lags bestämmelser.

Vid föredragning av det ifrågavarande ärendet i statsrådet den 3

maj 1912 framhöll föredragande departementschefen bland annat hurusom,

under det enligt äldre rättsåskådning varje rättsstat endast hade att bekymra

sig om upprätthållandet av rättstillståndet inom sitt eget område

och icke ansågs äga något intresse eller ens någon rätt att straffa förbrytelser,

begångna utom dess eget område, numera däremot inom den

civiliserade världen den uppfattningen allmänt gjort sig gällande, att de

särskilda staterna ur rättslig synpunkt äga skyldighet att samarbeta med

varandra till brottslighetens bekämpande. I olika mån och på olika sätt

har berörda uppfattning tagit sig uttryck hos de särskilda staterna, men

såsom allmän regel kan sägas gälla, att den stat, dit förövaren av ett

annorstädes begånget brott tagit sin tillflykt, antingen själv straffar honom

för detsamma eller ock, med undantag för vissa fall, utlämnar honom till

vederbörande stat för att straffas.

Jämlikt 1 kapitlet i allmänna strafflagen kan utomlands begånget

brott här i riket bestraffas, då brottslingen är svensk eller brottet begåtts

emot Sverige eller svensk man. Beträffande utlämning finnas däremot i

svensk lag inga bestämmelser meddelade. Emellertid har Konungen på

framställning av främmande staters regeringar i överensstämmelse med

vanlig internationell praxis plägat bevilja utlämningar antingen i anslutning

till därom med vederbörande stat ingången traktat eller jämväl utan

att sådan funnits sluten.

De traktater av dylikt slag, som för närvarande äro i kraft, äro

såsom av departementschefens berörda yttrande framgår, de, som avslutats

med Portugal (1863), Italien (1866 och 1878), Österrike (1868), Frankrike

(1869), Belgien (1870 och 1877), Stora Britannien och Irland (1873),

Tyskland (iö78), Luxemburg (1883), Spanien (1885), Amerikas förenta

stater (1893), Nederländerna (1895) och Norge (1907).

Utom i dessa traktater förekomma i andra med främmande stater

träffade överenskommelser särskilda bestämmelser rörande utlämning i vissa

fall, såsom i handels- och sjöfartstraktaten med Kina av den 20 mars 1847,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

i vänskaps-, handels- och sjöfartstraktaten med Slam av den 9 november

1869 samt i den uti Bryssel den 2 juli 1890 slutna överenskommelsen

angående åtgärder till undertryckande av slavhandeln i det inre Afrika.

Såsom av det föregående framgår finnes överenskommelse angående

utlämning ej träffad med, bland andra stater, Danmark, Ryssland och

Schweiz.

Emellertid är frågan om utlämning av förbrytare av den stora betydelse

ur rättslig synpunkt, att, såsom departementschefen framhåller,

lösningen av densamma icke bör överlämnas allena åt traktatsmässiga

överenskommelser eller i särskilda fall av regeringen träffade förfoganden:

utan synas de normer, som skola gälla för utlämning och för förfarandet

vid avgörandet av dessa ärenden, böra hos oss, såsom skett i en stor

del andra länder, givas genom lagstiftning.

Med hänsyn härtill upptogs frågan om lagstiftning rörande utlämning

till behandling inom justitiedepartementet, och ett, förslag till lag

om utlämning av förbrytare blev där utarbetat. Sedan nämnda förslag

underkastats lagrådets granskning, har detsamma, med anledning av inom

lagrådet framställda anmärkningar, i vissa hänseenden undergått omarbetning,

varjämte uppgjorts ett särskilt förslag till lag om ändring i 1 kap.

strafflagen. Berörda lagförslag hava med ifrågavarande proposition förelagts

Riksdagen till antagande.

o o O

Beträffande det närmare innehållet av de ifrågavarande lagförslagen

får utskottet hänvisa till den kungl. propositionen jämte de därvid fogade

utdrag av i statsrådet och lagrådet förda protokoll.

Till stöd för de i motionen framställda yrkandena hava motionärerna

anfört följande:

»1 Kungl. Maj:ts propositioner nr 42 och 50 förelägges Riksdagen

förslag till lag, dels angående avvisning och utvisning av utlänningar och

dels angående utlämning av förbrytare. Utvisnings- och utlämningslagarna

ha otvivelaktigt ett visst samband med varandra, dock icke av starkare

art än att de mycket väl, såsom skett i Kungl. propositionerna, kunna av

lagstiftarna behandlas som fristående var för sig, om än därvid åtskillig

hänsyn synes böra tagas till vissa bestämmelser, som i båda lagarna äro

av internationell rättsnatur. Vad nu först beträffar det i kungl. propositionen

nr 42 förelagda lagförslaget angående »förbud för vissa utlänningar

att här i riket vistas», så synes oss detta förslag lida av så många och svåra

Motionen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

brister, att det enligt vårt förmenande näppeligen av denna Riksdag bör

antagas. Överlämnandet åt polismyndighet att okontrollerat handhava

avvisning^- och i vissa fall utvisningsförfarandet samt bibehållandet av bestämmelser,

som möjliggöra utvisning av utlänning, även sedan denne

varit i riket bosatt i årtionden och därunder uppfört sig väl, synas oss

vara tillräcklig anledning för ett sådant omdöme. I allt fall synas oss de

erforderliga förändringarna vara av så genomgripande natur, att vi ansett

det allt för vanskligt att därom förelägga positiva förslag. Annorlunda

är förhållandet med det i kungl. propositionen nr 50 förelagda lagförslaget

angående »utlämning av förbrytare», och det är däri som vi tillåta

oss förelägga några ändrings- och jämkningsförslag.

Att låta utlänning bliva beroende av bestämmelserna i vår nuvarande

föråldrade sjölag finna vi synnerligen betänkligt. Innan densamma

undergått vederbörlig revision, synes den icke böra inpassas i förevarande

förslag: till utlämningslag, och föreslå vi för den skull att uttrycket »eller

den svenska sjölagen» i 4 § utgår.

7 § i förevarande lagförslag är av följande lydelse: »Utlämning må

ej ske för politiskt brott. Dock må, där den gärning, för vilken utlämning

begärts, tillika innefattande brott av icke politisk beskaffenhet, utlämning

medgivas, för så vitt gärningen med hänsyn till omständigheterna

i det särskilda fallet prövas övervägande äga karaktären av ett icke

politiskt brott.

Såsom politiskt brott skall i intet fall anses mord, mordförsök eller

dråp å främmande statsöverhuvud eller någon till eu främmande suveräns

familj hörande person.»

I sin motivering i statsrådsprotokollet till denna del av lagförslaget

yttrar statsrådet och chefen för justitiedepartementet, efter att hava lämnat

eu sammanfattande redogörelse för motsvarande lagstiftning i några främmande

länder, bland annat: »Av den nu givna redogörelsen torde framgå,

vilka svårigheter möta att på ett tillfredsställande sätt genom bestämmelser

i lagen lösa frågan om behandlingen av de relativt-politiska brotten.

Det synes mig därför som det vore lämpligast att stanna på den schweiziska

lagens ståndpunkt och att alltså överlåta åt domstolen att med ledning av

doktrin och praxis i det särskilda fallet avgöra, huruvida handlingen skall

anses vara av övervägande politisk beskaffenhet eller icke, med påföljd att

utlämning i förra fallet vägras och i senare fallet medgives. Att märka

är, att den praxis, som den schweiziska förbundsdomstolen följt, synes gå

i riktning mot att tillerkänna de objektiva omständigheterna vid brottets

förövande eu avgörande betydelse, så att t. ex. mord av politisk hämnd

eller brott (mord eller stölder), som eljest begåtts utan samband med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

5

något verkligt försök att omstörta den bestående politiska ordningen, icke

anses böra medföra frihet från utlämning.

Huruvida den belgiska attentatsklausulen bör hos oss upptagas, kan

synas tveksamt. Om man omfattar den objektiva teorien, är detta nödvändigt,

ty då enligt denna teori varje attentat mot en suverän eller statschef

maste hänföras till politiskt brott, skulle eljest följden bliva den, att

förövare av dylika ^ brott komme att åtnjuta oinskränkt asylrätt och att

alltså suveräners och statschefers liv till och med bleve mindre skyddade

än enskilda personers. Men den schweiziska regeln nödgar icke att alltid

uppfatta sådana brott som politiska, och Schweiz har också på gjord framställning

medgivit utlämnande av en kungamördåre.»

\ ad som hår framhållits synes oss icke stå i full överensstämmelse

med det innehåll, som givits lagtextens 7 §. Vi hålla före att huvudstadgandet:

»Utlämning må ej ske för politiskt brott» är tillräckligt. Då det

i alla händelser måste överlämnas åt rättspraxis att närmare utforma detta

begrepp,. synes det oss icke tillrådligt att genom lagtexten giva denna

i ättspraxis ett direktiv, som kan komma att betänkligt kringskära omfånget

av begreppet politiskt brott. Och vad §:s andra stycke? attentatsklausulen,

beträffar, synes oss ej heller några tillräckligt bärande skäl tala

för att den nu skall införas i vår första lag på delta område. Den tveksamhet

justitieministern själv visar synes oss bort leda, till att den utelämnats.

Lagförslagets 8 § är av följande lydelse: »Utlämning må ej medgivas

utan att till stöd för framställningen därom förebragts antingen av

domstol meddelat fallande utslag eller ock av domstol eller annan behörig

myndighet meddelat beslut, som innebär förordnande om häktning;

skolande i handlingen brottets beskaffenhet samt tiden och orten för detsamma

vara noggrant angivna.

Grundas framställning om utlämning annorledes än å fällande utslag

eller sådant beslut, som föregåtts av förundersökning inför domstol eller

undersökningsdomare, och bestrider den, vilkens utlämnande begäres, att

han gjort sig skyldig till det uppgivna brottet, må ej utlämningen beviljas

med mindre tillika visas, att sannolika skäl föreligga till misstanke, att

han år skyldig till detsamma. Dock må efter överenskommelse med främmande

stat och under förutsättning av ömsesidighet utlämning till den

stat ske jämväl där ej bevisning, som nu sagts, blivit förebragt.»

Beträffande bestämmelsen i denna §:s första stycke synes det oss

nödvändigt, att minimifordringarna på innehållet i den handling, vari skall

meddelas utländsk domstols »utslag» eller myndighets »beslut» och vilken

handling skall ligga till grund för den svenska domstolens beslut om ut
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

lämning eller ej, skärpas i så måtto att ej blott brottets beskaffenhet, tiden

och orten för detsamma däri beskrives utan jämväl omständigheterna för

brottet. Med hänsyn till bestämmelserna i 4 § torde det även vara nödvändigt,

att omständigheterna för brottet klart framgå av handlingarna, tv

eljest'' synes prövning av 4 §:s förutsättningar vara omöjlig.. Uttrycket

»fällande utslag eller sådant beslut» i 8 §:s andra stycke äro ej tillräckliga

där icke sakens närmare omständigheter framgå af handlingarna. Endast

med iakttagande av dessa minimikrav på bevisning bör utlämning få ske.

Och vi anse i konsekvens härmed att dessa krav ej må eftergivas genom

traktat. Det eftergives ej t. ex. i England, men detta har ej uteslutit

detta land från traktater.

Angående bestämmelserna ilig följer som en konsekvens av vårt

yrkande i 7 §, att sista punkten i sista stycket bör utgå.

Lagförslagets 29 § stadgar i första stycket, att person kan häktas

innan formlig begäran om hans utlämnande skett. Som häktning av en

person i vissa fall för denne kan medföra synnerligt stort men, torde för

sådan åtgärd anses böra krävas liknande garantier som de vilka vi påpekat

i 8 §:en, nämligen att omständigheterna för brottet även skola vara angivne,

. Och för garanti för mera saklig prövning av förutsättningarna för

häktning anse vi, att ordet »polismyndighet» i andra stycket bör utbytas

mot »Konungens befallningshavande». Det kan nämligen ifrågasättas om

underordnad polismyndighet är i alla fall kvalificerad att upptaga inkommen

begäran om häktning till den sakliga prövning som kräves.

Ifra ga om tiden inom vilken framställning om utlämning efter skedd

häktning skall vara ingången föreslås i 29 §:s sista stycke sex veckor för

europeisk stat och tre månader för utomeuropeisk stat. Som regel anse

vi att tiden bör vara kortare, varför i detta avseende bör stadgas respektive

tre veckor och sex veckor, möjligen med undantag för vissa utomeuropeiska

länder.

I stadgandet angående lagens ikraftträdande föreslås, att bestämmelserna

i gällande traktat fortfarande skola gälla, äfven om sådan bestämmelse

står i strid mot vad i denna lag är stadgat. A sid. 17 i kungl. propositionen

meddelas, att traktater äro gällande med 12 utländska stater, och

därjämte finnas andra överenskommelser med vissa andra stater, bland

annat en konvention med Ryssland. Om bestämmelserna i dessa traktater

skola få gälla över lagens bestämmelser, blir ju lagen relativt betydelselös

och dess verkningar ställda på en oviss framtid. I vissa av dessa traktater

inedgives utlämning för brott som enligt lagens 4 § icke skulle föranleda

utlämning. Ingen nu gällande traktat upptager såsom villkor för utlämning

i fall, som i 8 §:en avses, fordran på företeende av där omnämnd hand
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

7

ling och i allmänhet kunna ej enligt traktaterna vid utlämnings beviljande

uppställas så stränga betingelser som de i 11 §:en upptagna. Härav framgår

att flera af lagens allra viktigaste bestämmelser bliva så att säga döda bokstäver,

därest de nuvarande traktatbestämmelserna skola stå över lagbestämmelserna.

Vi anse detta vara en oriktig ordning, som bör utbytas

mot mera lagbunden sådan, vilken kan vinnas genom att traktaterna uppsägas

samt efter förhandlingar bringas i överensstämmelse med lagens föreskrifter.

Och böra slutbestämmelserna omredigeras i överensstämmelse därmed.»

Vid granskning av de särskilda delarna av förslaget till lag angående

utlämning av förbrytare samt den väckta motionen har utskottet funnit

anledning till de uttalanden och ändringar, som nedan under de särskilda

paragraferna anmärkas. Härvid har utskottet vid angivande av paragrafernas

nummer följt den ordning, som iakttagits i Kungl. Maj:ts förslag.

4 §•

Förslaget utgår i likhet med utländska lagar i ämnet från den huvudprincipen,

att utlämning ej må beviljas för annan gärning än sådan, som

enligt svensk lag betraktas som brott. Därjämte har dock i förslaget

ytterligare fordrats, att brottet skall vara av viss svårare karaktär, och har

i detta hänseende i förevarande paragraf såsom regel stadgats, att brottet

skall vara sådant, att enligt den svenska allmänna strafflagen eller den

svenska^ sjölagen svårare straff än fängelse kan följa därå.

^Emellertid har i den av herrar Persson och Sandler väckta motionen

framhållits såsom betänkligt, att låta utlämning bliva beroende av bestämmelserna

i vår nuvarande sjölag, innan densamma undergått vederbörlig

revision, och med anledning därav hemställts, att orden »eller den svenska

sjölagen» i förevarande paragraf skulle ur förslaget utgå.

De av. motionärerna anförda förhållandena kunna enligt utskottets

uppfattning icke innebära anledning att från den här fastslagna regeln

göra undantag för i sjölagen bestraffade brott av den svårare beskaffenhet,

varom bär är fråga, så mycket mindre, som vår sjölag i sin nu föreliggande

avfattning icke torde i detta hänseende vara strängare än flertalet främmande

lagar i ämnet. Vissa sjölagsbrott äro ock i gällande traktater upptagna

bland sådana, för vilka utlämning må äga rum; och torde det för övrigt u/internationella

synpunkter icke gå för sig att helt vägra utlämning för alla

sådana brott. Utskottet har sålunda ej ansett sig på grund av motionärernas

ifrågavarande hemställan böra frångå Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

1 §•

I denna paragraf upptager förslaget den i alla länders utlämningsrätt

förekommande "bestämmelsen att utlämning ej får ske för s. k. politiska

brott. Till denna regel har emellertid i förslaget fogats vissa bestämmelser

innefattande närmare regler för vissa mera tveksamma fall, nämligen

dels i paragrafens första stycke för det fall att den gärning, för vilken utlämning

begäres, tillika innefattar brott av icke politisk beskaffenhet, dels

och i andra stycket, då fråga är om mord, mordförsök eller dråp å. främmande

statsöverhuvud eller någon till en främmande suveräns familj hörande

person.

1 fråga om grunderna för detta stadgande rörande politiska brott

anförde föredragande departementschefen bl. a.: »Om innebörden av

detta begrepp och vad därunder rätteligen bör innefattas råda mycket

divergerande meningar. Klart är, att därunder ingå de brott, som enbart

på den grund att de rikta sig direkt mot staten, vare sig dess integritet,

dess författning eller statsmaktens representanter, äro underkastade straff

(absolut-politiska brott). Det är, när man kommer till de gärningar, som

frånsett det politiska momentet däri, aro straffbara åven såsom vanliga

brott, mord, stöld etc. (relativt-politiska brott), som åsikterna skilja sig.

Härvidlag göres å ena sidan gällande, att varje brott, som begåtts i politiskt

syfte, bör föras in under begreppet politiskt brott och sålunda undantagas

från de utlämningsbara. " A andra sidan framhålles såsom det

riktigaste att fatta detta begrepp objektivt, att alltså föra därunder utom

de brott, som utgöra direkta angrepp mot staten (d. v. s. ungefärligen de

brott, som i vår strafflag upptagas i 8 och 9 kapitlen), vare sig gärningen

tillika konstituerar ett" vanligt brott eller icke, dessutom endast sådana

brott, som förövas i samband med en dylik statsförbrytelse och i avsikt

att främja densamma. Ett brott, som begåtts utan dylikt faktiskt samband

med en statsförbrytelse, är alltså enligt sistnämnda åsikt, oavsett att

gärningsmannen velat främja ett politiskt mål, av beskaffenhet att föianfeda

utlämning. Under de senare årtiondena hava, särskilt i anledning

av de allt talrikare anarkistattentaten, röster höjts för att inskränka regeln

om icke-utlämning för politiskt brott att gälla endast de absolut-politiska.

I praktiken hava dock dessa röster icke vunnit framgång. Endast i ett

par av Rysslands traktater stå bestämmelserna i överensstämmelse med

sistnämnda åsikt. Men otvivelaktigt är, att allmänna meningen bland

dem, som sysslat med hithörande frågor, sådan denna mening framträtt

inom lagstiftningen, vetenskapen eller eljest, dock går i riktning mot en

inskränkning i begreppet politiska brott, åtminstone såtillvida att icke i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

9

hvarje fall brott, endast därför att det skett i politiskt syfte, skall anses

vara av beskaffenhet att utlämning därför förbjudes. De senaste lagstiftningarna,

den schweiziska och den norska, hava även i viss mån rönt inverkan

av berörda m enin gs r i kt n in "».

Efter att hava redogjort för utvecklingen av den utländska rätten

i detta ämne samt för tillkomsten av den s. k. belgiska attentatsklausulen

och den i schweiziska lagen rörande de politiska brotten tillämpade regeln,

ävensom för de skäl, som föranlett att berörda klausul ej upptagits i

nämnda lag, anförde föredragande departementschefen vidare: »Av den

nu givna redogörelsen torde framgå, vilka svårigheter möta att på ett

tillfredsställande sätt genom bestämmelser i lagen lösa frågan om behandlingen

av de relativt-politiska brotten. Det synes mig därför som

det vore lämpligast att stanna på den schweiziska lagens ståndpunkt och

att alltså överlåta åt domstolen att med ledning av doktrin och praxis i

det särskilda fallet avgöra, huruvida handlingen skall anses vara av övervägande

politisk beskaffenhet eller icke, med påföljd att utlämning i förra

fallet vägras och i senare fallet medgives. Att märka är, att den praxis, som

den schweiziska förbundsdomstolen följt, synes gå i riktning mot att tillerkänna

de objektiva omständigheterna vid brottets förövande eu avgörande

betydelse, så att t. ex. mord av politisk hämnd eller brott (mord eller stöld),

som eljest begåtts utan samband med något verkligt försök att omstörta den

bestående politiska ordningen, icke ansetts höra medföra frihet från utlämning.

Huruvida den belgiska attentatsklausulen bör hos oss upptagas, kan

synas tveksamt. Om man omfattar den objektiva teorien, är detta nödvändigt,

ty då enligt denna teori varje attentat mot en suverän eller statschef

måste hänföras till politiskt brott, skulle eljest följden bliva den, att förövare

av dylika brott koinme att åtnjuta oinskränkt asylrätt och att alltså

suveräners och statschefers liv till och med bleve mindre skyddade än enskilda

personers. Men den schweiziska regeln nödgar icke att alltid uppfatta

sådana brott som politiska, och Schweiz har också på gjord framställning

medgivit utlämnande av en konungamördare. Då emellertid den

ifrågavarande klausulen har hävd inom icke blott vår utan även de flesta

europeiska staters utlämningsrätt och man mot syftet med klausulen näppeligen

kan anföra någon berättigad invändning, synes det mig mindre lämpligt

att frångå denna regel. Det särskilda skäl, som enligt vad nyss

nämnts i de schweiziska motiverna anförts mot klausulens upptagande

speciellt i Schweiz, föreligger ju icke här».

I ovanberörda motion har på förut angivna skäl hemställts, att

ifrågavarande lagrum endast skulle innehålla följande stadgande: »Utlämning

må ej ske för politiskt brott.»

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 sand. 2å Käft. (Nr 25.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

Att, såsom i Kungl. Maj:ts förslag förutsattes, utlämning bör kunna

äga rum för sådana relativt-politiska brott, som med hänsyn till omständigheterna

i det särskilda fallet i övervägande grad hava karaktären av

ett icke-politiskt brott, är enligt utskottets förmenande riktigt, och med

hänsyn till vad departementschefen i denna fråga anfört synes utskottet

jämväl uppenbart, att en uttrycklig bestämmelse därom icke bör i lagen

saknas. Någon fara för att begreppet politiskt brott, på sätt motionärerna

antagit, därigenom skulle komma att på ett obehörigt sätt kringskäras,

lärer icke förefinnas. Man synes i detta avseende kunna utan tvekan följa

den schweiziska lagstiftningen av år 1892, som upptagit denna princip.

Utskottet har sålunda ej ansett sig kunna tillstyrka motionärernas

förslag i denna del.

Vad däremot angår det i paragrafens andra stycke upptagna stadgandet

anser utskottet, att man även i detta hänseende kan utan fara

följa den nyssnämnda schweiziska lagstiftningen. I motiven till denna

framhölls i detta avseende bland annat, att man ej kunde anse rättfärdigat,

att vissa brottsarter, enbart på grund av sin objektiva beskaffenhet, skulle

vara uteslutna från att under några förhållanden kunna hänföras till

dem, för vilka utlämning borde vägras. Över huvud ansåg man sig

icke kunna genom beskrivning i lagen utmärka vilka gärningar, som borde

oaktat sin politiska färg föranleda utlämning. Bedömandet kunde icke

ske efter gärningens art utan borde ske genom ett avvägande av de omständigheter,

under vilka gärningen förövats. Beträffande varje särskild

handling måste sålunda efter omständigheterna i det särskilda fallet prövas,

vilken karaktär den kunde anses huvudsakligen äga. Med hänsyn

härtill upptog den schweiziska lagen allenast ett stadgande av motsvarande

innehåll, som det i föregående paragrafs första stycke upptagna.

Även i åtskilliga andra länders lagstiftning har den ifrågavarande

klausulen uteslutits.

Utskottet anser alltså den i sista stycket av paragrafen upptagna

föreskriften böra ur förslaget utgå.

B §•

Herrar Persson och Sandler hava, såsom förut angivits, i sin motion

hemställt, att i denna paragraf skulle intagas bestämmelse därom, att

handling, vari utlämnande begäres, även skall innehålla omständigheterna

för brottet.

Redan af paragrafens nuvarande lydelse, jämförd med lagens bestämmelser

i övrigt, lärer följa, att vid framställning om utlämning om
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

11

ständigheterna för brottet måste vara så angivna, att brottets beskaffenhet

skall kunna bedömas, så att eu prövning, huruvida det ifrågavarande

brottet är sådant, som i 4 § omförmäles, må omedelbart kunna äga rum. Därest

i detta hänseende något brister, äger ock vederbörande myndighet enligt

sakens natur och på sätt jämväl i 14 § uttryckligen stadgas anmoda den,

som framställer utlämningsanspråk, att, innan ärendet slutligen prövas, inkomma

med de ytterligare upplysningar, som må finnas nödiga. Det i

motionen påyrkade tillägget är alltså obehövligt.

Att här införa ett dylikt tillägg kunde för övrigt föranleda till den

icke avsedda uppfattningen, att i samband med framställning om utlämning

fullständig utredning skulle förebringas om brottet och omständig
o

o o o o

heterna därvid.

11 §•

I överensstämmelse med vad utskottet hemställt under 7 § har utskottet

ej heller kunnat tillstyrka det i motionen framställda ändringsförslaget

beträffande förevarande paragraf.

I paragrafens första moment har utskottet föreslagit den endast

formella ändringen, att uttryckligen angives, att hänvisningen till 13 §

avser dess andra stycke.

17—27 §§.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag må utlämning, därest den i dylikt

ärende häktade motsätter sig densamma, icke äga rum i annat fall än att

domstol prövat hinder därför enligt lag ej möta. Med de härom meddelade

föreskrifterna har bland annat vunnits, att regeringen vid avslag å

utlämningsansökan kan gentemot den främmande staten till stöd för sitt

beslut åberopa domstols laga kraftvunna utslag, varigenom beslutets natur

av ett rättsligt avgörande framträder. Den prövning i utlämningsärenden,

som sålunda tillagts domstol, skall enligt förslaget i allmänhet handhavas

av rådstuvurätterna i rikets residensstäder, emot vilkas beslut i dessa

frågor klagan dock kan föras hos Konungen i högsta domstolen. Endast

i det fall, att vid rådstuvuråtten invändning framställts därom, att det

brott varför utlämning begärts, är av politisk beskaffenhet, skall rådstuvurätten,

efter i ärendet verkställd rannsakning, hänskjuta prövningen till

högsta domstolen, som sålunda i fall av sådan invändning dömer såsom

enda instans.

Angående frågan, till vilken domstol utlämningsfrågan borde hänskjutas,

anförde föredragande departementschefen bland annat, att det kunde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

ifrågasättas, helst handläggningen och prövningen av sådana ärenden understundom

vore av synnerligen grannlaga karaktär, huruvida icke behandlingen

av densamma borde anförtros åt någon överrätt. Med hänsyn till

att förhandlingen tydligen borde vara muntlig både dock ansetts lämpligast

att låta rådstuvurätterna i länens residensstäder handlägga dessa

ärenden, helst man därigenom vunne den fördelen, att transporter av de

häktade för deras inställande inför domstol icke behövde ifrågakomma.

På grund av den avfattning, som ansetts böra i förslaget givas åt regeln

om de politiska brotten, hade dock domstolen i fråga om prövningen i

detta avseende en uppgift av synnerligen svår och grannlaga beskaffenhet.

Att hos oss anförtro avgörandet av frågan om politiskt brott förelåge eller

ej åt en underrätt, syntes med hänsyn därtill knappast vara tillrådligt.

Det hade följaktligen ansetts nödigt att beträffande sådana frågor göra

den avvikelse från de eljest uppställda reglerna om förfarandet i utlämningsärenden,

att, då dylik fråga uppkommit, rådstuvurätten endast skulle

rannsaka i ärendet, men prövningen tillkomma högsta domstolen.

Lagrådet fann den av Kungl. Maj:! föreslagna anordningen av domstolsproceduren

i flera hänseenden otillfredställande. Lagrådets yttrande

i denna fråga var av följande lydelse:

»Såsom förut antytts, är enligt förslaget domstols prövning av frågan,

huruvida den gärning, som föranlett utlämningsansökningen, är att anse

såsom politiskt brott, beroende på särskild invändning i sådant hänseende.

Att en dylik, för den häktade oförmånlig undantagsställning beretts denna

fråga, ehuru en utredning av densamma i regel har största betydelse för

utlämningsärendets avgörande, är redan i och för sig föga tillfredsställande.

Men härtill kommer att just i detta avseende det minst överensstämmer

med förslagets syfte att prövningen undandrages domstol. Visserligen må

antagas att fall, där Konungen skulle av omförmälda anledning nödgas avslå

ansökan om utlämning, endast ytterst sällan komma att inträffa. Men

de äro dock icke otänkbara, särskilt i betraktande därav att uppfattningen

av vad som är att hänföra till politiskt brott mycket växlar inom de

olika länderna; så t. ex. torde hos oss brott, som omförmälas i 8 och 9 kap.

strafflagen, i regel komma att anses såsom politiska brott, även om de icke

begåtts i politiskt syfte, något som i andra länder ej alltid är förhållandet.

Och vid inträffandet av ett dylikt undantagsfall, som just på grund av

nyss antydda omständighet kan tänkas stå i strid mot rättsuppfattningen

i den främmande staten, skulle det ligga nära till hands att befara internationella

förvecklingar, då ansökningen, ehuru ärendet varit föremål för

behandling av domstol, som förklarat hinder mot utlämning ej förefinnas,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 25. 13

bleve avslagen av skäl, vilket kunnat utgöra föremål för domstolens

prövning.

Anledningen till denna behandling av spörsmålet rörande den brottsliga

gärningens hänförande till politiskt brott är ej heller grundad i sakens

egen natur utan torde huvudsakligen vara att söka däri att enligt förslaget

utlämningsärendets prövning anförtrotts åt underdomstol, rådstuvurått,

och att man ansett det föreliggande spörsmålet, isynnerhet på grund

därav att i förslaget icke intagits någon definition å begreppet politiskt

brott, vara så svårlöst, att rådstuvurätts avgörande härutinnan icke innebure

tillräcklig auktoritet gentemot den främmande staten.

Syftet att åt avgörandet bereda nödig auktoritet kan emellertid

uppenbarligen, utan att man behöver därför offra andra viktiga önskemål,

vinnas genom eu omläggning av den föreslagna domstolsproceduren.

Eu utväg vore sålunda att, även om uttrveldigt yrkande i sådan riktning

icke gjorts, låta rådstuvurättens prövning omfatta jämväl frågan huruvida

hinder mot bifall till ansökningen förelä ge uti det i 6 § (motsvarande

förslagets 7 §) omhandlade hänseende, med skyldighet dock för rådstuvurätten

att underställa ärendet högsta domstolen i varje fall, dä rådstuvurätten

funne hinder möta, varemot, därest rådstuvurätten icke ansåge något

hinder lagligen föreligga, ärendet komme till högre rätt endast i den mån

besvär av den häktade anfördes. En dylik anordning skulle emellertid giva

åt hela förslaget sken av att skyddandet av den häktade satts i skymundan

och att man huvudsakligen tagit sikte på att den främmande staten icke

måtte gå miste om att, då så lagligen kunde ske, få sin ansökning bifallen.

Och förslaget skulle, om det sålunda komme att synas illa fylla sin uppgift

att värna om asylrätten, vara ej obetydligt förfelat.

Lämpligare torde fördenskull vara att så ordna domstolsproceduren,

att rådstuvurätten i varje fall endast har att anställa förhör med

den häktade och verkställa annan utredning i ärendet samt sedan

hänskjuta ärendet i dess helhet till högsta domstolens pröfning.

Med hänsyn till det ringa antalet utlämningsärenden och då dessa väl i

allmänhet ändock genom besvär komme att dragas under högsta domstolens

prövning, torde med vad nu ifrågasatts ej läggas någon afsevärd

börda på högsta domstolen. Men de fördelar, som skulle följa med denna

anordning, äro uppenbara: nödig auktoritet gentemot utlandet uppehölles

utan att hänsynen till asylrättens bevarande eftergåves, och tolkningen

av begreppet politiskt brott samt tillämpningen av övriga stadganden i

2 9 §§ bleve i möjligaste mån enhetlig, varjämte vunnes en betydande

förenkling av domstolsproceduren, något som även i allmänhet komme att

medföra tidsvinst vid utlämningsärendenas behandling.»

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

På grund av det anförda hemställde lagrådet, att bestämmelserna i

fråga måtte omarbetas i angiven riktning.

Vid föredragning inför Kungl. Ma.j:t av denna lagrådets hemställan

anförde departementschefen såsom skäl för bibehållandet av det till lagrådet

remitterade och jämväl i den Kungl. propositionen upptagna förslaget

bland annat, att det i verkliga livet väl näppeligen kunde förekomma,

att en politisk flykting, vars utlämnande begärdes, ej vid domstol, då

saken komme dit, gjorde invändning om att den gärning, varom i ärendet

vore fråga, vore av politisk beskaffenhet. Möjligen skulle ju, ehuru det

vore föga sannolikt, kunna tänkas, att en person, som ej hade hjälp av

rättskunnigt biträde, av okunnighet underläte att göra sådan invändning,

och syntes därför lagrådets erinringar böra föranleda till den ändringen i

förslaget, att i varje fall den, vars utlämnande begärdes, erhölle hjälp av

lämpligt biträde ej'' blott inför domstolen utan ock hos Konungens befallningshavande.

Med hänsyn härtill och efter det jämväl med anledning av

inom lagrådet gjord anmärkning 17 § i det remitterade förslaget undergått

sådan ändring, att ärendet oberoende av invändningens beskaffenhet, då

sådan av den häktade framställdes, skulle hånskjutas till domstol, syntes

risken, att frågan om politiskt brott icke skulle bliva av domstol prövad

praktiskt taget vara utesluten. Därjämte syntes departementschefen den

av lagrådet ifrågasatta anordningen ofta kunna medföra eu onödig förlängning

av utlämningsförfarandet.

Utskottet finner sig i huvudsak kunna instämma i vad lagrådet

anfört. De fördelar av trygghet och enhetlig prövning av hithörande mål,

som skulle vinnas genom den av lagrådet förordade anordningen synas

utskottet vara av den betydelse, att nämnda anordning måste anses böra

föredragas framför den i Kungl. Maj:ts proposition föreslagna.

Att härigenom någon förlängning av utlämningsförfarandet skulle

föranledas, synes utskottet ej vara att befara, då nämligen jämväl enligt

Kungl. Maj:ts förslag utlämningsärenden i de flesta fall genom besvär torde

komma att dragas under högsta domstolens prövning. Den särskilda åklagare,

som förordnas att tillvarataga den främmande statens intressen, torde

nämligen knappast kunna underlåta att klaga i högsta, instans, därest rarlstuvurätten

finner hinder för bifall till utlämningsansökningen föreligga.

Och den häktade, som i rättegången åtnjuter hjälp av rättskunnigt biträde,

torde för motsatt händelse jämväl i flertalet fall draga saken under prövning

av högre rätt. Snarare torde, såsom lagrådet antyder, tidsvinst genom

den nu föreslagna omläggningen i de flesta fall uppstå vid utlämningsärenden

as behandling.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

15

I anledning härav har utskottet verkställt erforderlig omarbetning

av 17—28 §§ i Kungl. Maj:ts förslag, vilka i utskottets förslag motsvaras

av 17—23 §§.

Vid denna omarbetning har utskottet emellertid ansett föreskriften,

att i utlämningsärendet rättshjälp skall beredas den häktade, utan avseende

på om han framställt begäran därom, böra bibehållas i vad avser handläggningen

inför rådstuvurätt.

I enlighet med lagrådets hemställan har ock utskottet i särskilt stadgande,

22 §, upptagit föreskrift, huru förfaras skall i händelse den i

utlämningsärende häktade bestrider, att han är den person utlämningsansökningen

avser. Därjämte har i enlighet med vad lagrådet därom erinrat

i utskottets förslag stadgats, att frågor om ersättning åt vittne eller

-annan, som kallats att meddela upplysning i ärendet ävensom åt tolk, skola

avgöras av högsta domstolen i samband med huvudsaken samt att, beträffande

ersättning åt åklagare och åt den häktades biträde, Konungen äger

att i administrativ väg meddela erforderliga föreskrifter.

De beträffande förevarande del av förslaget vidtagna ändringarna hava

föranlett förskjutning i paragrafföljden i fråga om 29—35 §§ i Kungl. Maj:ts

förslag, vilka paragrafer sålunda i utskottets förslag motsvaras av 24—30 §§.

Slutligen hava ändringar vidtagits i 11, 13, 16, 30 och 34 §§ med

avseende å där gjorda hänvisningar till de paragrafer, vilkas nummerbeteckning

sålunda ändrats.

29 §.

Med avseende å föreskrifterna i denna paragraf hava herrar Persson

och Sandler i sin ovanberörda motion yrkat, dels att prövning av häktningsbegäran

måtte överflyttas från polismyndighet till Konungens befallningshavande,

och dels att tiden mellan häktning och utlämningsframställning

fastställes till högst tre resp. sex veckor, »möjligen med undantag för

vissa utom-europeiska länder». Slutligen hava de även ansett, att en ändring

borde göras i paragrafens första moment i överensstämmelse med det

av dem vid 8 § framställda yrkandet.

Vad angår motionärernas sistberörda hemställan, eller att jämväl i

förevarande paragraf skall meddelas bestämmelse därom, att handling, vari

utlämning begäres även skall innehålla omständigheterna för brottet, får

utskottet hänvisa till vad ovan under 8 § anförts.

För att icke rätten att få flyktade förbrytare utlämnade skall på

grund av nutidens utvecklade kommunikationsmöjligheter kunna göras

illusorisk, måste, såsom departementschefen framhåller, tydligen utväg finnas

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

att få en flyktad person häktad, redan innan formlig utlämningsansökan

hunnit att framställas och prövas. Enligt alla nyare utlämningslagar och

traktater medgives också, att på särskild begäran personer må kunna provisoriskt

häktas, innan ännu de eljest stadgade formaliteterna fullgjorts.

Då för vinnande av det med förevarande paragraf avsedda syftet

ofta torde vara av vikt, att den största skyndsamhet iakttages, och någon

betänklighet mot att i fall av ifrågavarande art, där någon invecklad prövning

av rättsfrågan ej förekommer, anförtro avgörandet åt polismyndighet, som

i allmänhet äger häktningsrätt, icke synes utskottet föreligga, har utskottet

ej funnit skäl bifalla motionärernas yrkande därom, att den ifrågavarande

provisoriska häktningen endast skall kunna verkställas av Konungens befallningshavande.

Det synes i varje fall icke vara skäl att här stadga andra

häktningsregler i detta" avseende, än som gälla för svenska medborgare.

Utskottet har ej heller ansett sig kunna tillstyrka bifall till motionärernas

hemställan om ändring i paragrafens sista stycke med avseende å

den tid inom vilken framställning om utlämning efter det häktning skett

skall hava ingått. På sätt redan nu är fallet lärer visserligen i allmänhet

den av motionärerna ifrågasatta tiden eller en ännu kortare tidsfrist

vara tillfyllest och även i allmänhet komma att föreskrivas. Men da i

vissa fall en längre tid för framställning av denna art obestridligt måste

medgivas, synes det icke lämpligt att i lagen så knappt utmäta maxiniitiden,

som motionärerna föreslagit.

Den av utskottet i paragrafens första stycke vidtagna ändringen är

av redaktionell art och avser att bringa stadgandet i denna del i överensstämmelse

med motsvarande bestämmelse i 14 §.

32 §.

Den här vidtagna ändringen är av uteslutande redaktionell art.

Med avseende å dverg äng sstadgandet hava slutligen herrar Persson

och Sandler i sin ovanberörda motion hemställt om sådan ändring, att däri

måtte angivas, att bestämmelser i traktater och överenskommelser ej finge

strida mot förevarande lag.

1 fråga om grunderna för övergångsstadgandet anförde departementschefen

bl. a.:

»Vad särskilt angår reglerna rörande förbud mot utlämning för

politiskt brott, så torde av det föregående framgå, att ett bedömande, av

huruvida avfattningen av förslagets bestämmelser i detta avseende giver

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

17

förbudet mot utlämning en större omfattning än det har enligt de bestämmelser,

som härom upptagits i traktaterna, eller tvärtom, näppeligen låter

sig verkställas. Med hänsyn härtill förefaller närmast som borde lagens

antagande föranleda uppsägning av våra samtliga traktater. Det är emel1

ertid att märka att, om än principiellt sett bestämmelserna rörande behandlingen

av politiska brott äga viss vikt, dessa bestämmelser i praxis

ytterst sällan komma till användning och att sålunda icke i något fall

torde hava förekommit, att vid utlämning till stat, med hvilken traktat

är av Sverige ingången, invändning gjorts att politiskt brott förelegat.

Vid sådant förhållande synes den omständighet, att skiljaktighet i nu

berörda avseende komme att råda mellan traktaterna och lagen, icke

kunna tillräckligt motivera en så våldsam åtgärd som annullerandet av

våra samtliga utlämningstraktater. Ej heller övriga nämnda skiljaktigheter

äro av den betydelse, att de torde höra föranleda omedelbar uppsägning

av någon traktat.»

I likhet med departementschefen anser utskottet uppenbart, att en

uppsägning av samtliga traktater för vinnande av omedelbar tillämpning

av bestämmelserna i förevarande lag icke kan komma i fråga och att det

i varje fall icke går för sig att i övergångsstadgandet införa en bestämmelse

sådan som den av motionärerna ifrågasatta. Utskottet har sålunda ej

ansett sig kunna tillstyrka bifall till motionärernas hemställan i denna del.

Vad angår de olägenheter, som även enligt departementschefens mening

synas i viss mån kunna vara förbundna med att förevarande lags

bestämmelser icke stå i överensstämmelse med gällande traktater, lärer

det för övrigt kunna förutsättas såsom visst, att Kungl. Maj:t skall hava

sin uppmärksamhet riktad på denna angelägenhet och på grund därav, i

den mån det finnes lämpligt och låter sig göra, vidtaga erforderliga åtgärder

i ändamål att våra utlämningstraktater bringas till överensstämmelse

med bestämmelserna i den föreliggande lagen.

Mot förslaget till lag om ändring i 1 kap. strafflagen har utskottet

icke haft något att erinra.

Bihang till Riksdagens protokoll 1915. 9 samt. 2å käft. (Nr 25.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

Med anledning av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte

l:o) med tillkännagivande, att det i förevarande

proposition framlagda förslag till lag angående utlämning

av förbrytare icke kunnat av Riksdagen i oförändrat skick

antagas, i anledning av sagda proposition samt herrar

Perssons och Sandlers ifrågavarande motion för sin del

antaga följande förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Lag

angående utlämning av förbrytare.

Härigenom förordnas som följer:

I KAP.

Om villkoren för utlämning.

1 §•

På begäran av främmande stats regering må person, som uppehåller

sig här i riket och är för brott misstänkt, tilltalad eller dömd,

kunna till den främmande staten utlämnas efter ty i denna lag sägs.

Utlämning må ske, även om ej till stöd för framställningen därom

föreligger överenskommelse med den främmande staten; dock varde, såvitt

ej särskilda omständigheter föranleda undantag, utlämning i ty fall

medgiven endast under förutsättning att den främmande staten utfäster

sig att i liknande fall villfara från Sveriges sida gjord framställning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

19

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

2 §•

Svensk medborgare må ej utlämnas.

3 §■

Utlämning må ej ske för brott, som förövats inom Sverige eller å

svenskt fartyg utom riket. Begäres någons utlämnande för delaktighet i

brott, vilket förövats utomlands, må dock i särskilt fall, utan hinder

av vad i 1 kap. 2 § strafflagen stadgas, utlämning medgivas jämväl där

delaktighetsbrottet är att anse såsom begånget i Sverige eller å svenskt

fartyg utom riket.

4 §•

Utlämning må ej ske, såvitt icke den brottsliga gärningen är eller,

om den hade begåtts i Sverige och under motsvarande förhållanden, skulle

vara att anse såsom brott, varå enligt den svenska allmänna strafflagen

eller den svenska sjölagen svårare straff än fängelse kan följa. Till

brott, varom nu sagts, skola hänföras jämväl brott, som allenast där

de äro med försvårande omständigheter förenade förskylla svårare straff

än fängelse.

För gärning, varom i 10 kap. strafflagen förmäles, må ej utlämning

medgivas, där ej gärningen, bedömd enligt strafflagen i övrigt,

skulle vara att anse såsom brott, varför utlämning jämlikt bestämmelserna

i denna § må ske.

5 §•

Skulle den gärning, för vilken utlämning sökes, enligt svensk rätt

vara att anse såsom tryckfrihetsbrott, må utlämning ej medgivas.

6 §•

Där framställning om utlämning avser gärning, som enligt svensk

rätt skulle vara att anse såsom brott mot strafflagen för krigsmakten,

må utlämning ske, såvitt gärningen är av den beskaffenhet att om den

förövats av någon, som icke är underkastad samma lag, utlämning, enligt

vad i 4 § är stadgat, därför kunnat äga rum.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

{Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

7 §•

Utlämning må ej ske för politiskt

brott. Dock må, där den gärning,

för vilken utlämning begäres,

tillika innefattar brott av icke politisk

beskaffenhet, utlämning medgivas,

för så vitt gärningen med

hänsyn till omständigheterna i det

särskilda fallet prövas övervägande

äga karaktären av ett icke politiskt

brott.

Såsom politiskt brott skall i intet

fall anses mord, mordförsök eller

dråp å främmande statsöverhuvud

eller någon till en främmande suveräns

familj hörande person.

i

Utlämning må ej medgivas utan att till stöd för framställningen

därom förebragts antingen av domstol meddelat fällande utslag eller ock

av domstol eller annan behörig myndighet meddelat beslut, som innebär

förordnande om häktning; skolande i handlingen brottets beskaffenhet samt

tiden och orten för detsamma vara noggrant angivna.

Grundas framställning om utlämning annorledes än å fällande utslag

eller sådant beslut, som föregåtts av förundersökning inför domstol eller

undersökningsdomare, och bestrider den, vilkens utlämnande begäres, att

han gjort sig skyldig till det uppgivna brottet, må ej utlämningen beviljas,

med mindre tillika visas, att sannolika skäl föreligga till misstanke att

han är skyldig till detsamma. Dock må efter överenskommelse med

främmande stat och under förutsättning av ömsesidighet utlämning till

den stat ske jämväl där ej bevisning, som nu sagts, blivit förebragt.

9 §•

Utlämning må ej beviljas:

1. om redan innan framställningen därom gjordes, här i riket meddelats

dom eller anhängiggjorts åtal angående den förbrytelse, för vilken

utlämning begäres;

7 §•

Utlämning må ej ske för politiskt

brott. Dock må, där den gärning,

för vilken utlämning begäres,

tillika innefattar brott av icke politisk

beskaffenhet, utlämning medgivas,

för så vitt gärningen med

hänsyn till omständigheterna i det

särskilda fallet prövas övervägande

äga karaktären av ett icke politiskt

brott.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

2. om straff för förbrytelsen skulle enligt svensk lag vara att anse

såsom förfallet.

10 §.

År den, om vilkens utlämnande är fråga, här i riket slutligen

dömd till straff för annat brott än det, som i framställningen om utlämning

avses, må ej utlämning äga rum, förrän han till fullo undergått det

ådömda straffet; dock må han för rannsaknings undergående kunna provisoriskt

utlämnas till den främmande staten, därest denna förbinder sm

att omedelbart, efter det han därstädes blivit slutligen dömd, åter överlämna

honom till svensk myndighet.

Är den, vilkens utlämnande begäres, här i riket ställd under åtal

för annat brott, må, såvitt han i det målet hålles häktad, utlämning i

intet fall ske, förrän detsamma slutligen avgjorts.

11 §•

Vid beviljande av utlämning skola

i tillämpliga delar följande betingelser

uppställas:

1. den utlämnade må icke i den

stat, till vilken utlämningen sker,

åtalas eller straffas för någon annan

före utlämningen begången straffbar

handling än den, för vilken han utlämnats,

eller, oavsett det i 13 §

nämnda fall, utlämnas vidare till

en tredje stat, allt med mindre särskilt

medgivande jämlikt 32 § lämnats

eller ock den utlämnade inför

domstol eller eljest fritt och offentligen

givit sitt samtycke därtill eller,

sedan han slutligen frikänts eller

efter till fullo avtjänt straff'' försatts

på fri fot, antingen, oaktat hinder

icke mött, underlåtit att lämna landet

inom loppet av en månad eller ock

11 §.

Vid beviljande av utlämning skola

i tillämpliga delar följande betingelser

uppställas:

1. den utlämnade må icke i den

stat, till vilken utlämningen sker,

åtalas eller straffas för någon annan

före utlämningen begången straffbar

handling än den, för vilken han utlämnats,

eller, oavsett det i 13 §

andra stycket nämnda fall, utlämnas

vidare till en tredje stat, allt med

mindre särskilt medgivande jämlikt

21 § lämnats eller ock den utlämnade

inför domstol eller eljest fritt

och offentligen givit sitt samtycke

därtill eller, sedan han slutligen frikänts

eller efter till fullo avtjänt

straff försatts på fri fot, antingen,

oaktat hinder icke mött, underlåtit

att lämna landet inom loppet av en

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

återvänt dit, sedan han en gång

lämnat det;

2. under den tid av eu månad,

varom nu sagts, må, så framt den

utlämnade icke gör sig skyldig till

nytt brott, icke något som helst hinder

läggas för honom att, därest han

så önskar, lämna landet;

8. den utlämnade må icke för

det ifrågavarande brottet ställas under

tilltal inför domstol, vilken endast

för tillfället eller för särskilda undantagsförhållanden

förlänats befogenhet

att döma i mål av sådan

O

beskaffenhet.

Då utlämning medgives i fall,

varom i 4 § andra stycket eller 6

§ sägs, varde dessutom sådana betingelser

satta, att den utlämnade

icke må kunna straffas för den gärning,

varom fråga är, i vidare mån

än den varit av beskaffenhet att föranleda

utlämning. Beviljas utlämning

jämlikt 7 § för gärning, vilken

övervägande äger karaktären av ett

icke politiskt brott, skall den betingelse

göras, att den utlämnade icke

må för gärningen straffas såsom för

politiskt brott.

( Utskottets förslag.)

månad eller ock återvänt dit, sedan

han en gång lämnat det;

2. under den tid av en månad,

varom nu sagts, må, så framt den

utlämnade icke gör sig skyldig till

nytt brott, icke något som helst hinder

läggas för honom att, därest han

så önskar, lämna landet;

3. den utlämnade må icke för

det ifrågavarande brottet ställas under

tilltal inför domstol, vilken endast

för tillfället eller för särskilda undan

tagsförhållanden förlänats befogenhet

att döma i mål av sådan

O

beskaffenhet.

Då utlämning medgives i fall,

varom i 4 § andra stycket eller 6

§ sägs, varde dessutom sådana betingelser

satta, att den utlämnade

icke må kunna straffas för den gärning,

varom fråga är, i vidare mån

än den varit av beskaffenhet att föranleda

utlämning. Beviljas utlämning

jämlikt 7 § för gärning, vilken

övervägande äger karaktären av ett

icke politiskt brott, skall den betingelse

göras, att den utlämnade icke

må för gärningen straffas såsom för

politiskt brott.

12 §•

Framställes begäran om någons utlämnande av flera stater och avse

framställningarna ett och samma brott, bestämme Konungen, till vilken

stat utlämning skall ske; dock bör, där ej särskilda omständigheter föranleda,

att utlämningen anses böra ske till den stat, vars undersåte den

ifrågavarande personen är, utlämningen i regel ske till den stat, där

brottet ägt rum, eller, därest brottet begåtts inom flera staters områden,

till den, där huvudhandlingen förövats.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

13 §.

Hava flera stater begärt utlämning

av samma person för olika brott,

skall företräde givas den stat, som

först begärt hans utlämnande eller,

på sätt i 29 § avses, hans häktande,

där icke hänsyn till de olika staternas

läge eller annan särskild omständighet

prövas föranleda avvikelse

härifrån.

I fall, som i denna § avses, må

vid utlärnningens beviljande kunna

som villkor föreskrivas, att den person,

om vars utlämnande fråga är,

skall efter utståndet straff i den ena

staten vidare utlämnas till den andra.

13 §.

Hava flera stater begärt utlämning

av samma person för olika brott,

skall företräde givas den stat, som

först begärt hans utlämnande eller,

på sätt i 24 § avses, hans häktande,

där icke hänsyn till de olika staternas

läge eller annan särskild omständighet

prövas föranleda avvikelse

härifrån.

1 fall, som i denna § avses, må

vid utlärnningens beviljande kunna

som villkor föreskrivas, att den person,

om vars utlämnande fråga är,

skall efter utståndet straff i den ena

staten vidare utlämnas till den andra.

II KAP.

Om förfarandet i utlämningsärende.

14 §.

Framställning om utlämning skall göras på diplomatisk väg.

Framställningen skall innehålla upplysning om den med densamma

avsedda personens medborgarskap, och skall vid framställningen vara foo-ad

sådan handling, varom i 8 § första stycket sägs.

Signalement bör om möjligt jämväl företes.

Sakna de inkomna handlingarna nödig fullständighet eller är ytterligare

upplysning i något avseende erforderlig, må den främmande staten

anmodas att inkomma med det felande.

15 §.

Framgår av de inkomna handlingarna, att framställningen icke är

av beskaffenhet att lagligen kunna efterkommas, eller prövar Konungen

eljest anledning föreligga att icke villfara utlämningen, varde densamma

omedelbarligen avslagen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

(.Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

16 §•

Prövas skäl till avslag, på sätt i

15 § sägs, ej föreligga, förordne

Konungen, att den, vilkens utlämnande

begäres, skall i ärendet häktas,

där så ej redan jämlikt bestämmelse

i 20 eller 30 § skett, samt inställas

till förhör inför Konungens befallningshavande.

o

17 §•

Vid förhöret inför Konungens

befallningshavande skall den häktade

åtnjuta hjälp. Säger han sig ej själv

kunna anskaffa biträde, förordne

Konungens befallningshavande lämplig

person att honom biträda; och

njuts denne härför skälig ersättning

av allmänna medel.

Medgiver den häktade vid förhöret,

att han är den person, vilkens

utlämnande begärts, och förklarar

han sig ej hava något att invända

mot bifall till framställningen om

hans utlämnande, varde protokoll

över vad sålunda förekommit jämte

öviiga handlingar i ärendet insända

till justitiedepartementet.

Lämnar den häktade ej sådant

medgivande och sådan förklaring

som nu sagts, skall, såvitt icke

Konungens befallningshavande finner,

att den häktade ej är densamme, som

med framställningen avses, och pa

sådan grund förordnar om hans lösgivande,

den vidare behandlingen av

16 §•

Prövas skäl till avslag, på sätt i

15 § sägs, ej föreligga, förordne

Konungen, att den, vilkens utlämnande

begäres, skall i ärendet häktas,

där så ej redan jämlikt bestämmelse

i 24 eller 25 § skett, samt inställas

till förhör inför Konungens befallningshavande.

17 §•

Vid förhöret inför Konungens befallningshavande

äge den häktade, där

han så äskar, åtnjuta hjälp. Säger han

sig ej själv kunna anskaffa biträde, förordne

Konungens befallningshavande

lämplig person att honom biträda.

Medgiver den häktade vid förhöret,

att han är den person, vilkens

utlämnande begärts, och förklarar

han sig ej hava något att invända

mot bifall till framställningen om

hans utlämnande, varde protokoll

över vad sålunda förekommit jämte

övriga handlingar i ärendet insända

till Kungl. Maj:t.

Lämnar den häktade ej sådant

medgivande och sådan förklaring som

nu sagts, skall ärendet hänskjuta

till domstol; och varde förty protokollet

över förhöret samt övriga handlingar

i ärendet överlämnade till

rådstuvurätten i den stad, där

Konungens befallningshavande har

sitt säte. Underrättelse om vad vid

förhöret sålunda förelupit skall ge
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ärendet hänslcjutas till rådstuvurätten

i den stad, där Konungens befallningshavande

har sitt säte; och varde

förty protokollet över förhöret samt

övriga handlingar i ärendet dit överlämnade.

Underrättelse om vad vid

förhöret sålunda förelupit skall genast

insändas till utrikesdepartementet.

nast insändas till utrikesdepartementet.

18 §.

Göres i utlämning särende, som

till rådstuvurätt inkommit, invändning

att brott, varom i ärendet är

fråga, är av ''politisk beskaffenhet,

äge rådstuvurätten allenast rannsaka

i ärendet; och hänskjute rådstuvurätten

prövningen till högsta domstolen.

År ej sådant fall för handen,

som nu sagts, pröve rådstuvurätten,

huruvida hinder mot utlämning i de

avseenden, varom i 2—6, 8 och 9 §§

sägs, möter eller ej.

I varje fall skall, där den häktade

bestrider att han är den, vars

utlämnande begärts, rådstuvurätten

ingå i prövning härav; finnes att

den häktade icke är densamme, som

med framställningen avses, färordne

rådstuvurätten om hans lösgivande.

19 §.

I fråga om handläggning vid rådstuvurätt

av ärende rörande utlämning

skall, såvitt ej nedan annor
-

18 §.

1 ärende, som jämlikt 17 § till

rådstuvurätt inkommit, skall rådstuvurätten

rannsaka, huruvida för
-

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 24 käft. (Nr 25.)

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

{Kungi. Maj:ts förslag.)

lunda sägs, vad om rannsakning med

häktad person gäller äga motsvarande

tillämpning.

Särskild åklagare värde av Konungens

befallning skärande förordnad

att i ärendet tillvarataga den

främmande statens intressen.

Den häktade skall åtnjuta hjälp

vid sin talans utförande. Säger han

sig ej själv kunna anskaffa biträde,

förordne Konungens befallningshavande

lämplig person att honom biträda.

° •

Åklagaren ävensom biträde, som

nu sagts, njute skälig ersättning av

allmänna medel, efter ty rådhusrätten

bestämmer.

Kräver i särskilt fall hänsyn till

den främmande staten, att ärendet

inom lyckta dörrar behandlas, förordne

rådstuvurätten därom.

Expedition i ärendet varde för

varje rättegångsdag senast fyra dagar

därefter tillhandahållen åklagaren

samt översänd till Konungens

befallning skärande för att tillställas

den häktade.

20 §.

Sedan förhandlingarna förts till

ända, meddele rådstuvurätten, där

ej fråga är om fall, som i 18 §

första stycket sägs, snarast möjligt

utslag i ärendet; och varde i utslaget

tillkännagivet, vad part har att

iakttaga, om han vill däri söka ändring.

Efter utslags meddelande skall

(Utskottets förslag.)

hållande, som enligt 2—9 §§ utgör

hinder mot utlämning, föreligger; och

skall i fråga om handläggningen av

sådant ärende, såvitt ej nedan annorlunda

sägs, vad om rannsakning

med häktad person gäller äga motsvarande

tillämpning.

Vid ärendets handläggning skall

särskild åklagare, som av Konungens

befallning skärande förordnas, närvara

för att i ärendet tillvarataga den

främmande statens intresse.

Den häktade skall åtnjuta hjälp

vid sin talans utförande. Säger han

sig ej själv kunna anskaffa biträde,

förordne Konungens befallningshavande

lämplig person att honom biträda.

Kräver i särskilt fall hänsyn till

den främmande staten, att ärendet

inom lyckta dörrar behandlas, förordne

rådstuvurätten därom.

19 §.

Högsta domstolen tillkomme att

pröva huruvida mot utlämning möter

hinder varom i 2—9 §§ sägs.

Det åligger förty rådstuvurätten

att, sedan handläggningen där avslutats,

skyndsamt insända protokoll

och övriga handlingar i ärendet till

nedre justitierevisionen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag)

detsamma jämte ''protokoll och övriga

handlingar i ärendet, så snart ske

kan, överlämnas till Konungens befallning

skärande.

I fall, som i 18 § första stycket

sägs, insände rätten skyndsamligen

efter förhandlingarnas slut protokoll

och övriga handlingar till nedre justitierevisionen.

21 §.

Anda att rådstuvurätten i utslaget

förklarat hinder mot utlämning

möta, skall den häktade, i avbidan

på att utslaget vinner laga

kraft, förbliva i häktet.

22 §.

Har rätten genom beslut under

ärendets handläggning eller i sammanhang

med utslaget utlåtit sig om

ersättning åt vittne eller annan, som

kallats att meddela upplysning i

ärendet, eller åt åklagare eller biträde

som i 19 § sagts, mot det beslut skall,

i händelse av missnöje, särskild talan

föras. Sådan talan föres genom besvär,

som skola ställas till Konungen

och ingivas till nedre justitierevisionen

före klockan tolv å trettionde dagen

frän den dag då beslutet gavs; och

skall i övrigt om förfarandet i sådant

mål vad i 27 kap. rättegångsbalken

är för hovrätt stadgat i tilllämpliga

delar gälla.

20 §.

Frågor om ersättning åt vittne,

eller annan, som kallats att meddela

upplysning i ärendet, eller åt tolk,

avgöras av högsta domstolen i samband

med huvudsaken.

21 §■

Huru ersättning åt åklagare samt

biträden, varom i 17 och 18 §§ sägs,

må bestämmas, därom förordne Konungen.

22 §.

Befinnes under utlämning särendets

fortgång, att den häktade ej är den

person, vars utlämnande begärts, äge

den myndighet, där ärendet är anhängigt,

att förordna om hans lösgivande.

1 annat fall än nu sagts skall

den häktade förbliva i häktet i avbidan

på högsta domstolens utslag.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Över beslut, som eljest under utlämning

sär en des handläggning av

rådstuvurätten meddelats, må ej särskild

klagan föras.

23 §.

Klagan över rådstuvurättens slutliga

utslag må föras genom besvär,

vilka skola ställas till Konungen samt

sist före klockan tolv ä åttonde dagen

från den dag, då utslaget gavs,

till Konungens befallning skonande

avlämnas. Anstånd med. besvärens

avgivande, må, där särskilda omständigheter

sådant betinga, av Konungens

befallningshavande medgivas,

dock högst fjorton dagar.

24 §.

Vardera av parterna äge, därest

han så önskar, den häktade dock

tidigast å andra dagen efter det utslaget

gavs, att inför Konungens befallningshavande

avgiva förklaring

att han åtnöjes med detsamma. Sådan

förklaring må ej återkallas.

Har, i det fall att hinder mot

utlämning förklarats ej möta, den

häktade och i annat fall åklagaren

avgivit förklaring, som nu sagts, eller

har tid för klagan tilländagått, utan

att besvär av någondera parten anförts,

värde handlingarna av Konungens

befallningshavande genast

insända till justitiedepartementet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

(■Kungl. Mcij:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

■2.5 §.

Hava besvär över rådstuvurättens

utslag anförts, skall Konungens befallning

skavande ofördröjligen låta

delgiva motparten besvären med föreläggande

att inom viss tid till Konungens

befallning skavande inkomma

med förklaring över besvären vid

äventyr att ärendet ändock avgöres.

Tid varom nu sagts, må ej, utan att

särskilda omständigheter sådant betinga,

sättas längre än åtta dagar

och må i intet fall överstiga tre

veckor.

Sedan förklaring inkommit eller

tid för förklarings avgivande tilländagått,

skall Konungens befallningshavande

översända samtliga handlingar

i ärendet till nedre justitierevisionen.

26 §.

Prövas i ärende, som till Konungen

inkommit, nödigt att till vinnande

av upplysning rörande viss

omständighet förhör med parterna

hålles, galle vad i 30 kap. 30 §

rättegångsbalken är stadgat.

27 §.

Sedan utslag av högsta domstolen

meddelats, varde detsamma jämte

handlingarna i ärendet tillställda

justitiedepartementet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

(Kung!. Maj:ts förslag.)

28 §.

Sedan jämlikt 17, 24 eller 27 §

handlingarna i ärende rörande utlämning

till justitiedepartementet inkommit,

give Konungen i statsrådet

sitt beslut angående den gjorda framställningen.

Ej må därvid denna bifallas,

om genom domstols utslag

hinder förklarats möta mot utlämningen.

I beslut, varigenom förordnas om

utlämning, varde, utom de betingelser,

som jämlikt 11 § skola för

utlämning gälla, samt de ytterligare

villkor, Konungen kan finna nödigt

uppställa, tillika utsatt viss tid från

beslutets delfående, inom vilken tid

den häktade skall av den främmande

staten avhämtas, ävensom att, om

så ej sker, han varder på fri fot försatt.

Tid, varom nu sagts, må ej

sättas längre än en månad, där ej

särskilda omständigheter sådant påkalla,

och må i intet fall överstiga

tre månader.

29 §.

På begäran av främmande stats

regering må, innan formlig framställning

om utlämnande av viss person

skett, denne i avbidan därpå kunna

här i riket häktas. Sådan begäran

skall göras på diplomatisk väg och

skall innehålla upplysning om den

förbrytelse, som lägges personen till

last, tiden och orten för densamma

(Utskottets förslag.)

23 §.

Sedan högsta domstolens utslag

meddelats eller, där ärendet ej varit

där anhängigt, handlingarna i ärendet

från Konungens befallning skavande

inkommit, give Konungen i

statsrådet sitt beslut angående den

gjorda framställningen. Ej må därvid

denna bifallas, om genom högsta

domstolens beslut hinder förklarats

möta mot utlämningen.

I beslut, varigenom förordnas om

utlämning, varde, utom de betingelser,

som jämlikt 11 § skola för

utlämning gälla, samt de ytterligare

villkor, Konungen kan finna nödigt

uppställa, tillika utsatt viss tid från

beslutets delfående, inom vilken tid

den häktade skall av den främmande

staten avhämtas, ävensom

att, om så ej sker, han varder på

fri fot försatt. Tid, varom nu sagts,

må ej sättas längre än en månad,

där ej särskilda omständigheter sådant

påkalla, och må i intet fall

överstiga tre månader.

24 §.

På begäran av främmande stats

regering må, innan formlig framställning

om utlämnande av viss

person skett, denne i avbidan därpå

kunna här i riket häktas. Sådan

begäran skall göras på diplomatisk

väg och skall innehålla upplysning

om den förbrytelse, som lägges personen

till last, tiden och orten för

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

(.Kungl. Maj ds förslag.)

samt meddelande att utslag eller beslut,

varom i 8 § förmärs, föreligger

ävensom, om möjligt, personens

signalement.

Efter avtal med främmande stat

och under förutsättning av ömsesidighet

äge Konungen förordna att

dylik begäran, som av myndighet i

den främmande staten framställes

omedelbart hos polismyndighet här i

riket, jämväl må av den upptagas.

Begäran om häktning prövas, där

den inkommit på diplomatisk väg,

av. ministern för utrikes ärendena

samt i annat fall av den myndighet,

till vilken samma begäran är ställd.

Äger begäran nödig fullständighet,

och synes hinder mot utlämning ej

möta, varde åtgärd för häktningens

verkställande genast vidtagen. Sedan

häktning skett, skall underrättelse

därom omedelbarligen insändas till

utrikesdepartementet.

Inom viss tid, som, där ej sådan

är i traktat med den främmande

staten angiven, av ministern för utrikes

ärendena bestämmes, skall i

vanlig ordning framställning göras

om den häktades utlämning. Sker

det ej, varde han å fri fot försatt.

Tid, varom nu sagts, må ej sättas

längre än till sex veckor eller, där

fråga är om utlämning till utomeuropeisk

stat eller eljest för undergående

av rannsakning eller straff

å ort utom Europa, till tre månader

från det den främmande staten erhållit

underrättelse om häktningen.

(Utskottets förslag.)

densamma samt meddelande att utslag

eller beslut, varom i 8 § förmäles,

föreligger. Signalement bär om möjligt

även företes.

Efter avtal med främmande stat

och under förutsättning av ömsesidighet

äge Konungen förordna, att dylik

begäran, som av myndighet i den

främmande staten framställes omedelbart

hos polismyndighet här i

riket, jämväl må av den upptagas.

Begäran om häktning prövas,

där den inkommit på diplomatisk

väg, av ministern för utrikes ärendena

samt i annat fall av den myndighet,

till vilken samma begäran

är ställd. Äger begäran nödig fullständighet,

och synes hinder mot

utlämning ej möta, varde åtgärd för

häktningens verkställande genast vidtagen.

Sedan häktning skett, skall

underrättelse därom omedelbarligen

insändas till utrikesdepartementet.

Inom viss tid, som, där ej sådan

är i traktat med den främmande

staten angiven, av ministern för utrikes

ärendena bestämmes, skall i

vanlig ordning framställning göras

om den häktades utlämning. Sker

det ej, varde han å fri fot försatt.

Tid, varom nu sagts, må ej sättas

längre än till sex veckor, eller, där

fråga är om utlämning till utomeuropeisk

stat eller eljest för undergående

av rannsakning eller straff

å ort utom Europa, till tre månader

från det den främmande staten erhållit

underrättelse om häktningen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Lagutskottets

(Kungl. Maj:ts förslag.)

30 §.

Den, som i främmande stat är

efterlyst för brott, som enligt denna

lag kan föranleda utlämning, må här

i riket häktas utan att särskild fram

ställning därom föreligger. Anmälan

om häktningen skall ofördröjligen

o-öras till utrikesdepartementet.

° Finner ministern för utrikes ärendena

hinder mot utlämning av deri

häktade föreligga, förordne då om

hans lösgivande. Finnes hinder ej

föreligga, skall den främmande staten

underrättas om häktningen och skall

därvid med tillämpning av de i 29

§ crivna bestämmelser utsättas viss

tid,& inom vilken framställning om

den häktades utlämning skall göras.

31 §■

När någon enligt bestämmelserna

i denna lag häktas, skola alla föremål,

som han då har i sin besittning

och vilka kunna antagas vara

av ^betydelse såsom bevismedel beträffande

den förbrytelse, som lägges

honom till last, eller vilkas utbekommande

målsäganden kan antagas

påfordra, tagas i beslag samt, där

utlämning beviljas, överlämnas till

myndighet i den främmande staten,

ägande Konungen att med avseende

£ berörda föremål göra det förbehåll

till betryggande av tredje mans rätt,

som må anses påkallat.

Nr 25.

(Utskottets förslag.)

25 §.

Den, som i främmande stat är

efterlyst för brott, som enligt denna

lag kan föranleda utlämning, må här

i riket häktas utan att särskild framställning

därom föreligger. Anmälan

om häktningen skall ofördröjligen

göras till utrikesdepartementet.

Finner ministern för utrikes ärendena

hinder mot utlämning av den

häktade föreligga, förordne då om

hans lösgivande. Finnes hinder ej

föreligga, skall den främmande staten

underrättas om häktningen och

skall därvid med tillämpning av de

i 24 § givna bestämmelser utsättas

viss tid, inom vilken framställning

om den häktades utlämning skall

göras.

26 §.

När någon enligt bestämmelserna

i denna lag häktas, skola alla föremål,

som han då har i sin besittning

och vilka kunna antagas vara

av "betydelse såsom bevismedel beträffande

den förbrytelse, som lägges

honom till last, eller vilkas utbekommande

målsäganden kan antagas

påfordra, tagas i beslag samt, där

utlämning beviljas, överlämnas till

myndighet i den främmande staten;

ägande Konungen att med avseende

å^berörda föremål göra det förbehåll

till betryggande av tredje mans rätt,

som må anses påkallat.

utlåtande

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.

III KAP.

Om vissa i samband med utlämningsväsendet stående framställningar

från främmande stater.

32 §.

Vill främmande stat inhämta tillstånd

att någon, som till densamma

utlämnats, må, utan hinder av villkor,

varom i 11 § under 1 förmärs,

ställas till ansvar eller vidare till

tredje stat utlämnas för något annat

före utlämningen förövat brott än det

varför utlämning skett, skall framställning

härom göras på diplomatisk

väg; och skall framställningen

innehålla eller åtföljas av uppgift

å förbrytelsens beskaffenhet samt

tiden och orten för densamma.

Tillstånd, som nu sagts, må ej

givas, såvitt enligt denna lag hinder

mot utlämning för den uppgivna förbrytelsen

skulle mott; dock att prövningen

härav ej må under någon

förutsättning omfatta frågan om den

utlämnades brottslighet.

Där det ej tinnes uppenbart, att

hinder mot tillstånds meddelande

lagligen möter, varde frågan härom

underkastad prövning av högsta

domstolen.

Sedan utslag i sålunda hänskjliten

fråga givits, skall Konungen i

statsrådet företaga framställningen

till avgörande; dock må i intet fall

densamma bifallas, där genom högsta

domstolens utslag hinder mot tillstånds

meddelande förklarats möta.

21 §.

Vill främmande stat inhämta tillstånd

att någon, som till densamma

utlämnats, må, utan hinder av villkor,

varom i 11 § under 1 förmäles,

ställas till ansvar för något annat

före utlämningen förövat brott än del

varför utlämning skett eller vidare

till tredje stat utlämnas, skall framställning

härom göras på diplomatisk

väg; och skall framställningen

innehålla eller åtföljas av uppgift å

förbrytelsens beskaffenhet samt tiden

och orten för densamma.

Tillstånd, som nu sagts, må ej

givas, såvitt enligt denna lag hinder

mot utlämning för den uppgivna förbrytelsen

skulle mött; dock att prövningen

härav ej må under någon förutsättning

omfatta frågan om den

utlämnades brottslighet.

Där det ej finnes uppenbart, att

hinder mot tillstånds meddelande

lagligen möter, varde frågan härom

underkastad prövning av högsta domstolen.

Sedan utslag i sålunda hänskj liten

fråga givits, skall Konungen i

statsrådet företaga framställningen

till avgörande; dock må i intet fåll

densamma bifallas, där genom högsta

domstolens utslag hinder mot tillstånds

meddelande förklarats möta.

Bihang till (Riksdagens protokoll 1913. 9 sand. 24 Käft. (Nr 25.)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

33 §.

Tillstånd att genom riket föra

o

person, som av en främmande stat

till annan utlämnas, må av Konungen

meddelas under förutsättning att

fråga icke är om svensk medborgare.

Framställning härom skall

göras på diplomatisk väg, och skall

vid densamma vara fogad handling,

utvisande innehållet av beslutet angående

utläinningen, eller ock handling,

som i 8 § första stycket omförmäles.

28 §.

Tillstånd att genom riket föra

person, som av en främmande stat

till annan utlämnas, må av Konungen

meddelas under förutsättning att

fråga icke är om svensk medborgare.

Framställning härom skall

göras på diplomatisk väg, och skall

vid densamma vara fogad handling,

utvisande innehållet av beslutet angående

utläinningen. eller ock handling,

som i 8 § första stycket omförmäles.

IV KAP.

Övriga bestämmelser.

34 §. 29

Utan hinder av vad ovan är i

denna lag stadgat må, såvitt angår

utlämning till Danmark eller Norge,

under förutsättning av ömsesidighet:

1. utlämning medgivas jämväl

för brott, som jämlikt 4 § icke

skulle föranleda utlämning, såvitt å

brottet enligt vad där sägs fängelsestraff

kan följa;

2. i samband med beslut om

utlämning för visst brott eller, där

utlämning för visst brott redan beviljats,

i den uti 32 § stadgade ordning

lämnas medgivande att bestraffa

den utlämnade jämväl för annat brott

av beskaffenhet att utlämning därför

icke kunnat jämlikt 4 § äga ruin,

därest hinder mot utlämning för

Utan hinder av vad ovan är i

denna lag stadgat må, såvitt angår

utlämning till Danmark eller Norge,

under förutsättning av ömsesidighet:

1. utlämning medgivas jämväl

för brott, som jämlikt 4 § icke skulle

föranleda utlämning, såvitt å brottet

enligt vad där sägs fängelsestraff kan

följa;

2. i samband med beslut om utlämning

för visst brott eller, där utlämning

för visst brott redan beviljats,

i den uti 27 § stadgade ordning

lämnas medgivande att bestraffa den

utlämnade jämväl för annat brott av

beskaffenhet att utlämning därför

icke kunnat jämlikt 4 § äga rum,

därest hinder mot utlämning för det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

det brott icke på grund av övriga

bestämmelser i lagen skulle hava

mött.

35 §.

Vad i denna lag är stadgat skall

icke äga tillämpning å framställningar

om återförande av sjömän,

som rymt ur tjänsten.

(Utskottets förslag.)

brott icke på grund av övriga bestämmelser

i lagen skulle hava mött.

30 §.

Vad i denna lag är stadgat skall

icke äga tillämpning å framställningar

om återförande av sjömän, som

rymt ur tjänsten.

Denna lag träder i kraft den i juli 1913. Är enligt bestämmelse

i. traktat, . som då är i kraft, skyldighet till utlämning stadgad i fall, då

hinder enligt denna lag möter, eller står eljest bestämmelse i sådan traktat

i strid mot vad i denna lag är stadgat, skall den bestämmelse lända till

efterrättelse.

2:o) godkänna följande genom ifrågavarande proposition

framlagda förslag till

Lag

om ändring i S kap. strafflagen.

Härigenom förordnas, att i 1 kap. strafflagen skall införas en ny §

av följande lydelse: ^ J 1

5 §•

1 vilka fall utlämning av förbrytare till främmande stat må ske,

därom är särskilt stadgat.

Har någon såsom för brott misstänkt, tilltalad eller dömd blivit av

hämmande stat utlämnad till Sverige och hava vid utlämningens beviljande

särskilda villkor med avseende å hans åtalande och straffande blivit

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Lagutskottets utlåtande Nr 25.

av den främmande staten uppställda, skola de här i riket lända till efterrättelse.

__

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1913.

Stockholm den 17 april 1913.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.

Reservationer:

vid utskottets hemställan under bo beträffande förslaget till lag angående

utlämning av förbrytare

4 och 6 §§

dels av herr Lindhagen, som anfört:

»Vid behandling under föregående riksdagar av motioner om lindring

i vissa föråldrade, synnerligen stränga straffpåföljder enligt sjölagen,

har även av mig inom utskottet och i riksdagen betonats det berättigade

i kravet på att sjölagen i dylika fall bringas till närmare överensstämmelse

med den allmänna strafflagen. Den i första stycket av 4 och 6 §§ gjorda

sammanställningen mellan allmänna strafflagens och sjölagens straffpåföljder

blir under nuvarande förhållanden sakligt sett understundom mycket olikvärdig.

Att i allmänhet den allmänna strafflagens straffmått här böra vara

normerande och icke dylika speciallagars har i lagförslaget erkänts i 6 §

med avseende å strafflagen för krigsmakten. Sjölagen har också för närvarande

i straffrättsligt hänseende enahanda undantagskaraktär som strafflagen

för krigsmakten. Motionärernas erinran synas mig sålunda vara

fullt riktig och har som sagt även på visst sätt redan vunnit erkännande

i propositionen.

Lämpligast synes då vara att införa i 6 § beträffande sjölagen en

motsvarande bestämmelse, som finnes där beträffande strafflagen för krigsmakten.

Häremot lärer dock kunna invändas att visst eller vissa brott

enligt sjölagen sakna motsvarighet i den allmänna strafflagen. Det skulle

s. 37 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

37

således kunna inträffa att utlämningslagen saknade bestämmelse att tilllämpa

på framställning om utlämning för visst brott, vilket åter skulle

leda även till det äventyret, att utländska makter ej skulle vilja inlåta sig

med oss i traktatsöverenskommelser på en sådan grundval. Denna svårighet

får dock ej föranleda att utlämningslagen i fråga om sjölagen helt

förbiser vad den beträffande strafflagen för krigsmakten ansett sig böra

iakttaga. Hur denna sak skall i lagtexten lämpligen lösas har dock av

mig ej medhunnits att med någon vederhäftighet undersöka på grund av

den kol ta reservations liden av endast en även av andra göromål upptagen

dag, . som blivit för avgivande av reservationer mot utskottets betänkande

beviljad. Emellertid anser jag att med anledning av herrar Perssons och

Sandlers motion eu ändring i förslaget bör av Riksdagen beslutas.»

och dels av herr Persson i Norrköping, som yttrat:

Svenska sjölagen föreskriver bland annat: »Sätter sig sjöman upp

mot befälhavaren och vägrar honom lydnad, straffes med böter eller fängelse

i högst 6 månader eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande,

med straffarbete i högst 2 år». Som ingen åtskillnad göres på

huruvida olydnaden mot befälhavaren försiggår å sjön eller vid hamn,

synes mig att deltagarna i en helt vanlig sjömansstrejk kommer att falla

under ovannämnda lagbestämmelser och att strejkande sjömän sålunda, åtminstone

i vissa fall, skulle kunna utlämnas blott för deltagande i en

kanske ur andra synpunkter lovvärd strejk. Detta synes mig vara så betänkligt,

att jag anser att den svenska sjölagen i förevarande avseende bör,

intill dess att den blir reformerad och mildrad, jämställas med strafflagen

för krigsmakten. På grund härav föreslår jag

att riksdagen må besluta ur 4 § utesluta orden:

»eller den _ svenska sjölagen», samt att, om detta mitt

yrkande bifalles, orden »eller den svenska sjölagen» i

stället införes i 6 §, efter orden »strafflagen för krigsmakten».

7 §•

dels av herrar av Ekenstam, Trana, greve Lagerbjelke, von Baumgarten

och Pettersson i Bjälbo, som ansett

att Kungl. Majts förslag i denna del bör oförändrat

bifallas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

dels ock av herrar Lindhagen och Persson i Norrköping, vilka anfört:

»På de i herrar Perssons i Norrköping och Sandlers motion anförda

grunder anse vi att även andra punkten i första stycket bör utgå. Dock

torde för sådant fall den första satsen i anslutning till formuleringen i

våra utlämningstraktater böra i stället kompletteras med orden: »eller

annan därmed sammanhängande förbrytelse».

Dessutom hava vi inom utskottet ansett att de engelska och nordamerikanska

lagarnes formulering i förevarande ämne bäst tillgodoser den

utlämnade personens tillbörliga anspråk på trygghet och säkerhet (se propositionen

sid. 33). Visserligen stadgas i 11 § att vid utlämningen skall

o-öras det villkor, att den utlämnade icke må åtalas eller straffas för någon

annan före utlämningen begången straffbar handling än den, för vilken han

utlämnas. Men detta innefattar dock särskilt i fråga om politiska brott

ingalunda samma trygghet för den det gäller, som ett förbud mot utlämning.

Svårigheter kunna visserligen möta vid tolkningen av ett så beskaffat stadgande

i de speciella fallen, men det är likafullt av betydelse att en sådan

princip får tillfälle att göra sig gällande.

Det synes oss därför att denna § bort erhålla följande lydelse:

»Utlämning må ej ske för politiskt brott eller

därmed sammanhängande förbrytelse och ej heller i

händelse den person, vars utlämnande på annan grund

begäres, kan visa att hans utlämnande i själva verket

begäres i avsikt att tilltala eller straffa honom för en

förbrytelse av politisk beskaffenhet.»

Då emellertid motion ej väckts i den senare delen av detta yrkande

och vår hemställan såsom omfattad endast av en minoritet inom utskottet

måhända ej anses därutinnan kunna komma under bedömande, bliva vi i

sådan händelse nödsakade att inskränka oss till en hemställan om, att

denna § skall erhålla följande lydelse:

»Utlämning må ej ske för politiskt brott eller

annan därmed sammanhängande förbrytelse.»

8 §•

dels av herrar Persson i Norrköping och Lindhagen, som beträffande

första stycket yrkat

s. 39 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

39

att Riksdagen med anledning av herrar Perssons

och San diers motion måtte besluta att första stycket

skall erhålla följande förändrade lydelse:

»Utlämning må ej medgivas utan att till stöd för

framställningen därom förebragts antingen av domstol

meddelat fällande utslag eller ock av domstol eller annan

behörig myndighet meddelat beslut, som innebär förordnande

om häktning; skolande i handlingen tiden och

orten för hrottet vara utsatta, samt i övrigt omständigheterna

vid. dess begående vara så noggrant angivna att

brottets beskaffenhet därav framgår.

dels av herr Persson i Norrköping, som beträffande sista punkten

av andra stycket hemställt

att med anledning av herrar Perssons och Samlare

motion sista punkten i andra stycket måtte utgå.

dels ock av herr Lindhagen, som beträffande sista punkten i andra

stycket anfört:

»Detta förbehåll måste ur lagens synpunkt anses synnerligen betänkligt.

Det medgiver nämligen regeringen att genom överenskommelse med

främmande makt alldeles upphäva andra styckets innehåll, som är av största

betydelse för den, vilkens utlämning begäres. Förbehållet är icke heller

ägnat att giva svenska regeringen det stöd gent emot främmande makters

tilläventyrs obehöriga anspråk, som lagen är avsedd att skänka. Allra

minst blir förslaget tilltalande, då såsom i utskottet upplystes bestämmelsen

är tillkommen för att kunna tillgodose fordringar i dylikt avseende,

som pläga uppställas av europeiska stormakter. Sist nämnda omständighet

framhölls emellertid å andra sidan göra en sådan bestämmelse oundgänglig

vare sig man var med om den eller icke. Urståndsatt att på den

som sagt allt för korta reservationstiden kunna bilda mig ett slutgiltigt

omdöme om denna sak bär jag nu endast velat framhålla att förevarande

bestämmelse i propositionen helst bör utgå.»

16 §.

av herr Lindhagen, som anfört:

»Det kan onekligen riktas principiella erinringar mot att häktning

enligt denna § är ovillkorligen påbjuden. Det kan nämligen tänkas fall

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

då laga skäl därtill ej skulle föreligga enligt den svenska allmänna strafflagen.

Då emellertid denna fråga kanske har nästan uteslutande ett teoretiskt

intresse samt förslaget i denna del lärer vara avfattat i enlighet med

nyaste utländska föredömen såsom exempelvis de schweiziska föreskrifterna

i ämnet, har jag ej funnit tillräcklig anledning att föreslå någon ändring

i propositionen.

17—23 §§.

Av herr Lindhagen, som anfört:

»De icke politiska brott, för vilka utlämning hos oss vanligen förekommer,

lära bestå väsentligen av stölder eller bedrägerier, begångna i

hemlandet av norrmän, danskar och även tyskar o. s. v. För dessas behandling

är det säkerligen onödigt att kräva avgörande i första hand av

högsta, domstolen och icke heller lärer det vara oundgängligt i fråga om

övriga icke politiska mål. Liksom underdomstolarne inom landet överlämna

för brott tilltalade direkt till deras vederbörliga forum, synes mig

eu liknande samverkan lämpligen kunna äga ram mellan de svenska ortsmyndigheterna

cell ortsmyndigheterna, i grannländerna. Detta är också en

riktigare utvecklingslinje för den internationella rättssamhörigheten. Rätten

till klagan står i varje fall öppen. Utskottets förslag innefattar dessutom

ett egendomligt avsteg från strävandet just nu att med alla överkomliga

medel söka nedbringa högsta domstolens arbetsbörda. Då enligt min uppfattning

ej heller i övrigt avgörande skäl förebragts för utskottets ändringsförslag,

synes mig den kungl. propositionen (§§ 17—28) mycket väl

k u n n åt god känn as».

24 §.

Av herr Persson i Norrköping, som med instämmande av herrar

Lindhagen och Pettersson i Södertälje hemställt

att Riksdagen i anledning av herrar Perssons och

Sandlers motion måtte besluta, att de i sista punkten

av denna § föreslagna tiderna, sex veckor och tre månader,

måtte utbytas mot respektive eu månad och

två månader.

Övergångsbestämmelserna.

Av herrar Lindhagen, Pettersson i Södertälje och Persson i Norrköping,

vilka anfört:

s. 41 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 25.

41

Därest den tillämnade lagstiftningen skall bliva av någon betydelse

och ej stanna vid föreskrifter på papperet, måste våra nu gällande utlämningstraktater

bringas i överenssstämmelse därmed. Det har därför synts

oss som om Riksdagen i och med antagandet av lagförslaget vore uppfordrad

att till yttermera visso fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på förenämnda

omständighet. Vi hemställa därför

att Riksdagen måtte på det sätt bifalla herrar

Perssons och Sandlers motion, att Riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl. Maj:t ville i möjligaste

mån vidtaga åtgärder i ändamål att våra u''tlämningstraktater

bringas till överensstämmelse med

bestämmelserna i föreliggande lag.

oo o

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 24 höft. (Nr 25.)

6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:102 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående utlämning av förbrytare samt till lag om ändring i 1 kap. s s. 1 i texten