Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i gällande bestämmelser angående anmälan till domstol om avbetalning å intecknat skuldebrev.

1913-04-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1913:28, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i gällande bestämmelser angående anmälan till domstol om avbetalning å intecknat skuldebrev.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

1

Nr 28.

Ankom till Riksdagens kansli den 25 april 1913 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i gällande

bestämmelser angående anmälan till domstol om avbetalning

å intecknat skuldebrev.

Närvarande: herrar Widén, Lindhagen * af Ekenstam,* Trana, Gezelius* Alexanderson,

von Baumgarten, Olsson i Hot, Dahl, Eliasson * Pettersson i Södertälje^

Forsberg, Rehn, Holm däld,* Persson i Norrköping och Johansson i Mellbyn.*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Till lagutskottet har för förberedande behandling överlämnats en

av herr T. Zetterstrand inom Andra kammaren väckt motion, nr 86.

Ifrågavarande motion är av följande lydelse:

»Vid nästlidet års riksdag godkändes ett av Kungl. Maj:t framställt

förslag till lag om ändring i vissa delar av förordningen angående inteckning

i fast egendom, varefter lag i ämnet utfärdades den 11 oktober

1912. Vid behandlingen av lagförslaget i Andra kammaren gjorde jag

vissa erinringar mot innehållet i dess 26 §, men då förslaget i dess helhet

innebar åtskilliga avsevärda förbättringar, och jag fördenskull önskade

dess antagande, vågade jag ej under diskussionen framställa något avslags-

eller ändringsyrkande beträffande nämnda §. Och då härtill kom,

att den nya lagen ej var avsedd att träda i kraft förr än den 1 januari

1914, ansåg jag möjlighet finnas, att en ändring av paragrafen dessförinnan

skulle kunna bringas till stånd.

för att lämna Riksdagen tillfälle att taga denna fråga under förnyat

övervägande har jag ansett mig böra bringa saken på tal.

Förhållandet är att i sammanhang med den nyttiga reformen om

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 sand. 27 Käft. (Nr 28.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets

utlåtande.

2 Lagutskottets utlåtande Nr 28.

det s. k. ägarehypotekets införande har i 26 § stadgats, att anmälan om

avbetalning å en intecknad skuld kan få ske hos Rätten ej allenast i

sammanhang med inteckningens dödning för beloppet, utan även i sådana

fall då dylik dödning icke samtidigt äger rum. Denna bestämmelse

fruktar jag skall komma att väcka åtskilligt missförstånd vid tolkning av

framtida gravationsbevis och medföra förluster för mindre lagkunniga

lånegivare samt på grund därav verka störande för fastighetskrediten.

I anledning härav och under åberopande av den diskussion, som

härom ägde rum vid lagförslagets behandling nästlidet år i Andra kammaren,

vilken återfinnes i kammarens protokoll band 5, nr 43, sid. 54—60,

får jag härmed vördsamt hemställa, att Riksdagen för sin del måtte besluta

ändring av 26 § i lagen den 11 oktober 1912 om ändring i vissa

delar av inteckningsförordningen i syfte att anmälan till domstol om avbetalning

å intecknat skuldebrev ej må äga rum annorledes än i sammanhang

med begäran om dödning av inteckningen beträffande motsvarande

skuldbelopp samt eventuell begäran om ny intecknings meddelande för

beloppet.

Skulle lagutskottet finna ändringsyrkandet beaktansvärt, behagade

utskottet gå i författning om utarbetande av därav påkallad ändring i

ovanberörda och därmed sammanhängande lagrum.»

Innebörden av det nya rättsinstitut, ägarehypoteket, som genom

lagen den 11 oktober 1912 om ändring i vissa delar av förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom infördes i svensk

rätt, kan i huvudsak sägas vara den, att fastighetsägare är såsom inteckningshavare

principiellt likställd med annan sådan, och att den å en inteckning

grundade rätt, som icke tillkommer någon annan, tillkommer

honom. Enligt 25 § inteckningsförordningen i dess nya lydelse äger

förty vid fastighetens exekutiva försäljning fastighetsägaren eller, om han

är i konkurs försatt, hans konkursbo tillgodonjuta inteckningshavares rätt

för obelånad inteckning; och är inteckning blott delvis belånad, vare sig

på grund av verkställd avbetalning eller därför att överhypotek från

början förefunnits, skall vid exekutiv försäljning det överskjutande beloppet

tillgodokomma ägaren eller hans konkursbo.

För att emellertid fastighetsägaren, då han gjort avbetalning å intecknat

belopp, skall kunna för kreditändamål tillgodogöra sig sin däremot

svarande andel i inteckningen, oaktat han ej innehar handlingen, är i

26 § första stycket skyldighet stadgad för mteckningshavaren, att där ej annat

förbehåll gjorts, på begäran av fastighetsägaren och mot förskott

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

av nödig kostnad uppvisa inteckningshandlingen vid rätten för avbetalningens

antecknande i inteckningsprotokollet. Därvid skall ock såväl å

inteckningshandlingen som i protokollet antecknas, att handlingen ej

vidare medför inteckningsrätt för avbetalade beloppet. Sådant uppvisande

kan jämväl ske vid annan underrätt än inteckningsdomstolen. I detta

fall har fastighetsägaren att med företeende av protokoll över uppvisandet

göra anmälan därom hos inteckningsdomstolen (26 § andra stycket).

Sedan efter anteckning om avbetalning inteckningsrätten till ifrågavarande

belopp frigjorts från inteckningshandlingen, kan inteckningsrätten

i denna del antingen överflyttas på en annan handling, i det nämligen

på begäran av fastighetsägaren ny inteckning till belopp motsvarande vad

som avbetalats må meddelas att gälla med förmånsrätt näst efter inteckningshavarens

återstående fordran; eller ock kan, utan att inteckningshandlingen

företes, den gamla inteckningen dödas till samma belopp

(26 § tredje stycket).

Mot detta i 26 § inteckningsförordningen stadgade förfarande har

i förevarande motion i ett visst avseende riktats en anmärkning, vilken

synes utskottet icke sakna fog.

Då fastighetsägaren kanske icke förr än lång tid efter det jämlikt

26 § första stycket anteckning om avbetalning skett i inteckningsprotokollet,

begagnar sig av den honom enligt tredje stycket av samma

paragraf tillkommande rätt att få ny inteckning beviljad för avbetalade

beloppet eller inteckningsrätten till samma belopp dödad, kommer,

på sätt vid den ifrågavarande lagens behandling inom Riksdagen

av motionären erinrats, gravationsbevis rörande fastigheten i förevarande

hänseende att under mellantiden innehålla, att— såsom i protokollet antecknats

—* den ifrågakomna inteckningshandlingen »ej vidare medför inteckningsrätt

för avbetalade beloppet». Genom eu dylik anteckning torde

emellertid en icke lagkunnig kunna få den felaktiga föreställningen, att

den på grund av nämnda handling meddelade inteckningen icke besvärar

fastigheten till större belopp än det, som efter avbetalningen återstår.

Det av motionären för undanröjande av denna olägenhet framställda

förslaget, att anmälan om avbetalning å intecknat skuldebrev ej skulle

få äga rum annat än i sammanhang med begäran om dödning av inteckning

för motsvarande skuldbelopp eller eventuell begäran om ny inteckuing

för samma belopp, synes utskottet emellertid icke utgöra en lämplig

lösning av den förevarande frågan.

Då nämligen intecknings dödande eller beviljande för avbetalat belopp

uppenbarligen måste äga rum vid inteckningsdomstolen, skulle genom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

eu bestämmelse av dylikt innehåll jämväl den del av det ifrågavarande

förfarandet, som består i inteckningshandlingens uppvisande för avbetalningens

antecknande i protokollet och å handlingen, vilket eljest utan

olägenhet skulle kunna ske vid vilken domstol som helst, ovillkorligen

för varje fall äga rum vid den rätt, inom vars domvärjo den intecknade

fastigheten är belägen.

Inteckningshavaren skulle sålunda för att kunna tillhandahålla inteckningshandlingen

för avbetalningens antecknande mången gång bliva nödsakad

att till avlägsen ort försända eller eljest där tillhandahålla handlingen,

vilket i allmänhet torde för honom medföra olägenhet och risk

och i särskilda fall kunde komma att möta mycket stora svårigheter.

Det ifrågavarande syftemålet synes utskottet däremot kunna vinnas

därigenom, att vid inteckningshandlingens uppvisande inför rätten för

anteckning om verkställd avbetalning, anteckningen sker i domboken i

stället för, såsom nu är föreskrivet, i inteckningsprotokollet. Någon anteckning

därom, att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt för avbetalade

beloppet, skulle sålunda ej komma att inflyta i inteckningsboken

och i gravationsbevis rörande fastigheten. Den ovan anmärkta olägenheten

skulle härmed vara undanröjd och anmälan om avbetalningen

dock fortfarande kunna ske vid vilken domstol som helst.

Någon anmärkning ur principiell synpunkt synes utskottet ej kunna

riktas mot ett så ordnat förfarande. De anteckningar, som för närvarande

inflyta i inteckningsprotokoll och inteckningsbok hava avseende å själva

inteckningsåtgärden och den rätt i fastigheten denna bereder, under det

att den anteckning, varom här är fråga, endast avser att klargöra fastighetsägarens

och inteckningshavarens inbördes förhållande i fråga om en

i övrigt oförändrad inteckningsrätt.

Då genom lagen den 11 oktober 1912 om ändrad lydelse av 7—14,

16, 18 och 22 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt

med avseende å sådan inteckning införts enahanda institut, som här är i

fråga, och bestämmelserna rörande förfarandet vid anmälan om avbetalning

och dödning av eller beviljande av ny inteckning för avbetalat belopp,

vilka bestämmelser innefattas i nämnda lags 14 § 1 mom., avfattats i fullkomlig

överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i 26 § inteckningsförordningen,

är uppenbarligen vad ovan sagts i lika grad tillämpligt

i fråga om de nämnda bestämmelserna i lagen om inteckning i tomträtt

och en ändring jämväl i denna lag erforderlig. «

Med hänsyn därtill, att ifrågavarande bestämmelser träda i kraft

redan den 1 januari 1914, har utskottet, för att ej den ovan anmärkta

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

olägenheten under någon tid efter berörda tidpunkt skall bestå, ej ansett

sig böra inskränka sig till att föreslå Riksdagen att i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla om förslag till sådan ändring, utan utskottet bar utarbetat

de förslag till ändring i ovanberörda bestämmelser, som för ifrågavarande

syfte erfordras.

Med anledning av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte med anledning av herr Zetterstrands

ifrågavarande motion för sin del antaga följande

förslag till

(l:o) Lag angående viss ändring i lagen den II oktober 1912 om ändring

i vissa delar av förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast

egendom,

Med ändring av lagen den 11 oktober 1912 om ändring i vissa

delar av förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast

egendom förordnas, att 26 § i nämnda förordning skall erhålla följande

lydelse:

26 §.

Har fastighetsägaren gjort avbetalning å intecknat belopp, vare

inteckningshavaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran

av fastighetsägaren och mot förskott av nödig kostnad uppvisa inteckningshandlingen

vid rätten, på det att handlingen må förses med rättens

bevis, att den ej vidare medför inteckningsrätt för avbetalade beloppet,

och anteckning därom göras i domboken.

Uppvisande, varom nu är sagt, må ock ske vid annan underrätt.

Den rätt läte, då sådant sker, i sin dombok korteligen anteckna vad inteckningshandlingen

innehåller med dag och årtal, då den utgavs, av

vilken rätt inteckningen är beviljad, när och under vilken paragraf i

protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, nedsattes eller

annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen bevis, som

ovan är sagt.

Sedan anteckning om avskrivning, efter ty nu är sagt, skett i

domboken, må, där fastighetsägaren det äskar och tillika ingiver handling

innefattande medgivande, som i 1 § sägs, inteckning till belopp motsvarande

vad sålunda avskrivits meddelas att gälla med förmånsrätt näst

efter inteckningshavarens återstående fordran; vare ock fastighetsägaren

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 27 häjt. (Nr 28.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

öppet att utan inteckningshandlingens företeende få inteckningen dödad

till belopp motsvarande vad som avskrivits,

samt

(2:o) Lag angående vtes ändring i lagen den !! oktober 1912 om ändrad

lydelse av 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen desi 14 juni 1907 om inteckning

i tomträtt.

av

den 11 Oktober 1912 om ändrad lydelse

av 7 —14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inteckning

Med

ändring

lagen

i tomträtt förordnas,

följande lydelse:

att 14

1 mom. i sistnämnda lag skall erhålla

14 §.

1 mom. Har tomträttshavaren gjort avbetalning å intecknat belopp,

vare inteckningshavaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran

av tomträttshavaren och mot förskott av nödig kostnad uppvisa

inteckningshandlingen vid rätten, på det att handlingen må förses med

rättens bevis, att den ej vidare medför inteckningsrätt för avbetalade

beloppet och anteckning därom göras i domboken.

Uppvisande, varom nu är sagt, må ock ske vid annan underrätt.

Den rätt läte, då sådant sker, i sin dombok korteligen anteckna vad

inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då den utgavs, av

vilken rätt inteckningen är beviljad, när och under vilken paragraf i

protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, nedsattes eller

annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen bevis,

som ovan är sagt.

Sedan anteckning om avskrivning, efter ty nu är sagt, skett i domboken,

må, där tomträttshavaren det äskar och tillika ingiver handling

innefattande medgivande, som i 1 § sägs, inteckning till belopp motsvarande

vad sålunda avskrivits meddelas att gälla med'' förmånsrätt näst

efter inteckningshavarens återstående fordran; vare ock tomträttshavaren

öppet att utan inteckningshandlingens företeende få inteckningen dödad

till belopp motsvarande vad som avskrivits.

Stockholm den 25 april 1913.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.

STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKE K.I AKTIE BOLAGET 1913

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:135 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändring i gällande bestämmelser angående anmälan till domstol om avbetalning å intecknat skuldebrev. s. 1 i texten