Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om behandling av alkoholister samt till lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen i mål enligt lag om behandling av alkoholister, dels ock i anledning därav väckta motioner.

32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1913:31, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om behandling av alkoholister samt till lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen i mål enligt lag om behandling av alkoholister, dels ock i anledning därav väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till Riksdagens kansli den 5 maj 1913 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om behandling av alkoholister samt till lag

om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen

i mål enligt lag om behandling av alkoholister, dels ock

i anledning därav väckta motioner.

Närvarande: herrar Widén, Trana, Stärner, Alexanderson, greve Lagerbjelke,

von Baumgarten* greve Spens, Petrén, Valerius Olsson, Petersson i

Lidingö villastad* Pettersson i Södertälje, Pettersson i Bjälbo, Olsson

i See* Forsberg, Persson i Norrköping och Borg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 11 april 1913 dagtecknad proposition, nr 193, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga här nedan intagna

förslag till lag om behandling av alkoholister samt till lag om ersättning

i vissa fall av allmänna medel till vittnen i mål enligt lag om behandling

av alkoholister.

I samband med denna proposition, som hänvisats till lagutskottet, kar

utskottet till behandling förekaft dels tre inom Första kammaren väckta

motioner, nämligen nr 150 av herr Alfred Petrén, nr 151 av herr August

Ljunggren, och nr 163 av herr K. A. Nilson, dels oek eu motion, som

väckts inom Andra kammaren, nämligen nr 345 av herr Bernhard Eriksson

i Grängesberg.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 30 käft, (Nr 31). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Herrar

Petréns och

Erikssons

Grängesberg

motioner.

2 Lagutskottets utlåtande Nr 31.

De av herrar Petrén och Eriksson i Grängesberg väckta motionerna,

vilka överensstämma med varandra, äro av följande lydelse:

»Uti Kungl. Maj:ts proposition nr 193, angående förslag till lag om

behandling av alkoholister, får undertecknad härmed föreslå följande ändringar

och tillägg.

Uti lagförslagets 4 § 2 mom. är föreskrivet, att, innan ansökning

göres om förordnande att person skall intagas å allmän anstalt för vård

av alkoholister, noggranna upplysningar om ifrågavarande person skola inhämtas

samt, därest ej uppenbarligen utsikt saknas att utan tvång återföra

honom till ett nyktert och ordentligt liv, härför lämpade åtgärder

vidtagas av den nykterhetsnämnd, som enligt lagförslagets 3 § skall finnas

i varje kommun, och vilken, om ej särskild sådan nämnd blivit tillsatt,

skall utgöras av kommunens fattigvårdsstyrelse. Av denna formulering

synes den slutledningen lätteligen kunna dragas, att nykterketsnämnden

vore förpliktad att själv företaga här omnämnda förarbete. Till stöd för

en sådan uppfattning skulle ock kunna anföras, att det uti departementschefens

motivering till ifrågavarande moment lika litet som i lagrådets

yttrande angående denna punkt finnes något nämnt angående sättet för

det sålunda föreskrivna förarbetets ordnande utöver det enkla uttalandet,

att nykterketsnämnden skall verkställa detsamma. Till förekommande av

en dylik snäv tolkning av ifrågavarande moment synes det mig vara av

behovet påkallat, att det i lagen uttryckligen säges, att nykterhetsnämndeu

äger att åt särskilda personer uppdraga vidtagandet av de förebyggande

åtgärderna, något som ju förutsatts av såväl svenska läkaresällskapets nykterhetskoinmitté

som den kungl. nykterhetskommittén. Uåkarkommittén hai

sålunda föreslagit anordnandet av eu under den kommunala nämnden sorterande

byrå, åt vilken ifrågavarande arbete skulle vara anförtrott, medan

den kungl. nykterhetskommittén framhållit, hurusom man ej borde genom

detaljerade stadganden regelbinda nämndernas verksamhet utan tillåta dem

att fritt få lämpa denna efter olika förhållanden, i det att det ju läte

tänka sig, att nämnderna i vissa kommuner kunde finna det lämpligt att

låta det förebyggande arbetet utföras av frivilliga organiserade kraftei,

såsom nykterhets- och skyddsföreningar. Yare sig nu en kommunal byra,

i enlighet med läkarkommitténs förslag, eller, som nykterhetskommittén

tänkt sig ofta skulle komma att inträffa, en frivillig organisation finge åt

sig anförtrott att inhämta de upplysningar och vidtaga de åtgärder, varom

här är fråga, bleve i bådadera fallen förhållandet det, att de personel'',, som

hade att vidtaga de förebyggande åtgärderna, vilka ju avse att förhjälpa

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

3

alkoholisten ur ett tillstånd, som eljest med nödvändighet måste få internering

till följd, icke bleve desamma som hade att bestämma om ingivande

av ansökning härom, en ordning som i praxis säkerligen skulle visa sig

mycket ändamålsenlig, i all synnerhet som därigenom skulle beredas större

möjlighet att till ifrågavarande arbete få de såväl med hänsyn till deras

ställning till nykterhetsrörelsen som i andra hänseenden för uppgiften mest

lämpade. Av nu anförda skäl föreslår jag alltså, att såsom tillägg till 4 §

2 mom. fogas följande punkt: Vidtagandet av de åtgärder, som i detta

moment avses, äger nämnden att överlåta åt särskilt organ eller åt särskilda

för uppgiften lämpade personer.

Enligt lagförslagets 10 § äger Konungens befallningshavande, när

ansökan ingives om internering av en åt dryckenskap hemfallen person,

som är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, att även innan

denne blivit hörd i målet, när skäl därtill äro, föranstalta om hans omhändertagande

och vårdande i avbidan på slutligt beslut. Däremot lämnas

varken i själva lagtexten eller motiveringen till densamma någon anvisning,

huru med eu dylik person, som uppträder på ett samhällsvådligt

sätt, skall förfaras under tiden till dess ansökan med den i ty fall jämlikt

5 § stadgade redogörelsen hunnit till Konungens befallningshavande ingivas.

Något stadgande härom synes mig dock vara nödvändigt, då det

icke torde vara utan vidare självklart, att polisen äger rättighet att omedelbart

ingripa och taga i förvar eu alkoholist, som inom hemmet uppträder

på ett för omgivningens liv och säkerhet farligt sätt, något som dock

understundom kan vara nödvändigt, om våldsdåd skola kunna förekommas.

Till belysande av detta förhållande ber jag att få hänvisa till fall 17 och

18 uti den som bilaga 3 till läkarkommitténs betänkande fogade kasuistiken.

Båda dessa fall gälla åt dryckenskap hemfallna familjefäder, vilka,

då de sent på kvällen eller nattetid hemkomma i berusat tillstånd, sönderslå

möbler och husgeråd samt misshandla hustru och barn, så att dessa

måste i blotta linnet fly ur huset och söka skydd hos grannar. Efter

dylika uppträden blevo båda de ifrågavarande personerna intagna å hospital,

sedan tillkallad läkare givit intyg om att sinnessjukdom förelåge, en uppfattning,

som emellertid visade sig vara oriktig, i det att de båda efter

rusets förflyktigande icke visade något abnormt. Det torde väl emellertid

vara uppenbart, att alkoholister, som i hemmen uppträda på här ovan angivet,

för omgivningen livsfarligt sätt, böra kunna bli av tillkallad polis

omedelbart tagna i förvar, även då betyg om sinnessjukdom icke kan erhållas.

Till förekommande av att eu sådan polismyndighet medgiven rätt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

missbrukas vore det dock önskvärt, att någon kortare tidsgräns bestämdes

för dylikt tagande i förvar i avvaktan på ansökans ingivande till Konungens

befallningshavande och denna myndighets första beslut i ärendet. I regel

bör naturligtvis detta kunna ske samma dag eller, då omhändertagandet

ägt mm på eftermiddagen eller — såsom ofta torde komma att inträffa

— nattetid, nästföljande dag. Med hänsyn till de från residensstaden

mera avlägset belägna orterna, torde det kanske dock vara skäl att tillåta,

det ifrågavarande tidsbegränsning utsträckes längre än'' till ett dygn. Då

det torde vara enklast att låta en bestämmelse av nu angiven art ansluta

sig till 10 §, tillåter jag mig föreslå, att till denna paragraf fogas ett nytt

moment av följande lydelse: Åt dryckenskap hemfallen person, som i berusat

tillstånd uppträder på sådant sätt, att hans omedelbara omhändertagande

med hänsyn till omgivningens liv och säkerhet måste anses nödvändigt,

äger polismyndighet att, i avvaktan på vidare åtgärd, taga i förvar

■under högst 48 timmar.

I överensstämmelse med vad som påpekats av lagrådet, som särskilt

betonat nödvändigheten av att det, när lagen skall börja att tillämpas,

finnes nödigt antal platser å statsanstalt, har det icke i lagförslaget angivits

någon viss dag för lagens trädande i kraft, utan har bestämmandet

härom lagts i Konungens hand. Medan lagrådet utgått ifrån att staten

måste sörja för att plats alltid funnes för de farliga alkoholisterna, så att

beslut om internering av sådan å allmän anstalt för vård av alkoholister

städse kunde bringas till verkställighet, har däremot Kungl. Maj it ■— med

hänsyn därtill att utredning om antalet farliga alkoholister i vårt land

saknas — icke ansett rådligt att nu genom lagens bestämmelser fastslå

eu dylik förpliktelse för staten. För att emellertid förebygga, att en farlig

alkoholist, om vars omhändertagande Konungens befallningshavande enligt

10 § föranstaltat, vid meddelande av slutligt beslut måste utsläppas, ehuru

han alltjämt är farlig, har Kungl. Maj:t i dess ställe föreslagit, att det

gives Konungens befallningshavande rättighet att, i avvaktan på plats å

allmän anstalt för vård av alkoholister, fortfarande draga försorg om hans

vårdande också på annat lämpligt sätt; sådan vård får dock ej fortgå

under längre tid än 3 månader (14 §).

Enligt det föreliggande lagförslaget äger sålunda Konungens befallningshavande

att oberoende av om plats å allmän anstalt för vård av alkoholister

är att tillgå dels, jämlikt 10 §, provisoriskt omhändertaga en farlig

alkoholist (för vilket ändamål givetvis bäst lämpar sig någon med isoleringsrum

försedd sjuk vårdsavdelning) och dels, jämlikt 14 §, att efter ett

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 31. 5

slutligt beslut om tvångsinternering låta företaga sådan för högst 3 månader

a annan anstalt (för vilket senare fall en försörjnings- och arbetsinrättning

naturligen i första hand kommer i fråga). Det synes nu, som om

det icke borde finnas något hinder för att dessa bestämmelser, vilkas tilllämpning

ju icke kräva tillgång på plats å statsanstalt för vård av alkoholister,

kunde träda i kraft omedelbart efter lagens utfärdande. Därmed

\ linnés å ena sidan att samhället dock finge något skydd gentemot farliga

alkoholister, där man nu anser sig icke kunna ingripa mot dem med

mindre de begått något brott eller betyg om att sinnessjukdom föreligger

för dem kan erhållas, å andra sidan åter att, där man redan under nuvarande

förhållanden, utan lagstiftning på området, likväl icke drar sig för

att vid behov omhändertaga eu farlig alkoholist, den för sådant omhändertagande

tillåtna tiden, när fråga är om en alkoholist, som i nyktert tillstånd

icke är abnorm, blir i lag fastställd. Det lärer nämligen i större

städer icke sällan inträffa, att personer på grund av läkarbetyg om alkoholismus

ehronicus av polismyndighet inremitteras till försörjningsinrättningar,

där de då intagas å sinnessjukavdelningen för att, när fråga är

om gamla, kända recidivister, efter tillnyktrandet ofta bli överflyttade till

den sa kallade personalavdelningen, där tiden för deras kvarhållande sedan

bestämmes av vederbörande funktionärer.

Då emellertid en sådan ordning, som givetvis framtvingats av omständigheterna,

icke kan vara lämplig, vore det för alla parter en stor

fördel, om regler för dylikt omhändertagande utan dröjsmål bleve i km

fastställda. '' 5

På grund av det nu anförda tillåter jag mig för den skull slutligen

föreslå, att det till lagen fogas en övergångsbestämmelse av följande lydelse:

De i lagens 10 och 14. §§ för polismyndighet och Konungens befallningshavande

givna föreskrifter att, oberoende av tillgång på plats å allmän anstalt

för vård av alkoholister, draga försorg därom, att åt dryckenskap hemfallen

person, som är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv,

blir omhändertagen och vårdad, träda genast vid lagens utfärdande i kraft.»

Herr August Ljunggrens motion är av följande lydelse: Herr August

»I Kungl. Maj:ts proposition, nr 193, föreslås i §'' 3, att »i varje kom- ^motion™

mun skall finnas en nykterhetsnämnd» och att, för den händelse ej särskild

sådan nämnd blivit tillsatt, den skall utgöras av kommunens fattigvårdsstyrelse.

I § 4 stadgas vidare, vilka befogenheter och förpliktelser

skola åligga densamma.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

Sedan interneringslagens omfattning blivit så väsentligen inskränkt,

som framgår av § 1 i kungl. propositionen, bliva givetvis nykterhetsnämndernas

befogenheter i samma mån begränsade. Men redan med den omfattning,

lagen enligt propositionen skulle tå, är det klart, att de kommunala

nykterhetsnämnderna komina att erhålla en ansvarsfull och krävande

ställning. För att det skall bliva dem möjligt att i någon mån fylla de

anspråk, som säkerligen komma att ställas på dem, är det av den största

vikt, att de inom sig sluta element, som genom erfarenhet och verkligt

intresse äro väl skickade för den maktpåliggande och grannlaga uppgiften.

Bäst skulle denna synpunkt ha tillgodosetts, för den händelse lagförslaget

medgivit enskilda sammanslutningar, sky dd värn etc. att taga hand om de

i § 4 angivna uppgifterna. Därigenom hade även den nödiga kontakten

upprätthållits med på nykterhetsområdet verkande organisationer och andra

liknande sammanslutningar. Då man nu emellertid valt eu annan väg

och det icke lär finnas utsikt att utan större rubbningar av lagförslaget

få en ändring till stånd på denna punkt, så tillåter jag mig att hemställa

om ett tillägg till § 3, varigenom ovan angivna och enligt min meninghögst

betydelsefulla kontakt skulle kunna mera effektivt och permanent

upprätthållas, särskilt med de organisationer, vars alldeles speciella medverkan

man påkallar genom bestämmelserna i § 4 mom. 2. Detta tillägg

kunde lämpligen fogas till § 3 i tredje stycket omedelbart efter den mening,

som börjar med »Särskild nykterketsnämnd — — — —» och som

slutar med »— — — - kommunalstämmorna», och föreslår jag följande

lydelse, som jag emellertid ber utskottet modifiera eller omformulera på

lämpligt sätt: »I sådan nykter hetsnämnd höra så vitt möjligt insättas ett

lämpligt antal organiserade nyhterhetsvänner». För den händelse denna

passus inskjutes, kunde följande stycke börja på detta sätt: »Om dylik

nämnds sammansättning i övrigt, val av ledamot» etc.

Det torde böra erinras därom, att denna princip — att vid tillsättandet

av vissa kommunala uppdrag taga särskild hänsyn till sådana

medborgargrupper, som kunna tänkas hava ett särskilt intresse och särskilda

kvalifikationer — icke är ny utan återfinnas exempelvis i § 25

i kungl. förordningen om taxeringsmyndigheter. Att en tillämpning av

denna princip i nu ifrågavarande fall är särskilt påkallad, anser jag för

min del vara alldeles uppenbart.

Kunde då härtill fogas en bestämmelse i § 4 av den art, som herr

Alfred Petrén i motion anvisar, så är det min övertygelse, att de olägen
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

7

heter, som obligatoriska kommunala nykterhetsnämnder måste medföra,

skola i väsentlig mån motverkas.

När det gäller ett så omfattande och maktpåliggande räddningsarbete,

som här är fråga om, så är det enligt min mening av den allra största

betydelse, att de frivilliga organisationer och personliga krafter, som finnas,

tagas i anspråk.

På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Riksdagen

ville vid ett bifall till Kung]. Maj:ts proposition nr 193 ävenledes besluta,

att vid tillsättandet av de enligt § 3 stadgade kommunala nykterhetsnämnderna

i desamma skola inväljas ett lämpligt antal medlemmar ur nykterhetssällskapen.

»

Herr Nilsons motion lyder sålunda:

»Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 193 med förslag till lag om behandling

av alkoholister innehåller i § 25 den bestämmelsen, att »den, på

vars framställning någon intagits å allmän anstalt för vård av alkoholister,

är skyldig att svara för all vårdkostnad».

Nu skiljer lagförslaget i föregående paragrafer (4, 5, 6, 7) på den

som gör ansökan (nykterketsnämnden m. fl.) och den som gör framställning

till nämnden eller Kungl. Maj:ts befallningshavande (den enskilde intresserade),

vadan alltså enligt § 25 skulle följa, att den, som av intresse för

samhällets, familjens eller enskildas väl och säkerhet finner sig nödsakad

påkalla ett ingripande gent emot alkoholisten, också blir ansvarig för

dennes vård.

Att eu sådan bestämmelse skall i hög grad vara ägnad att göra lagens

tillämplighet illusorisk synes mig vara tydligt, då man väl måste förutsätta,

att denna ansvarsplikt kommer att i de flesta fall avhålla från

framställning, till dess det är för sent eller någon olycka inträffat, liksom

också den avsedda hjälpen undandrages den medellöse, exempelvis eu

alkoholists ensamstående fattiga och betryckta hustru.

Det torde väl därför vara av nöden, att ansvarsskyldigheten under

alla omständigheter i första hand påvilar kommunen, dock med rätt för

denna, att, där tillgångar finnas och omständigheterna sådant medgiva, av

den vårdade eller hans familj utkräva beloppet.

Detta synes mig också hava varit fattigvårdskommitterades tanke, att

döma av dess förslag § 23, liksom ock departementschefen synes förutsätta,

att saken i de flesta fall komme att gestalta sig så. Men då lagtexten

i afla händelser icke ger detta vid handen och genom sin orda
-

Herr Nilsons

motion.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets utlåtande Nr 31.

lydelse kommer att verka avhållande från framställmngsmöjligheterna, her

jag få föreslå:

att § 25 i Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 193 måtte få följande

förändrade lydelse:

Den, på vars ansökan någon — — — intagits enligt § 20.

Sker sådan ansökan av enskild, såsom i § 6 sägs, och prövar Kung!

Maj:ts befallningshavande sådan ansökan böra bifallas, påvile ansvarsskyldigheten

gent emot vårdanstalt i första hand den kommun, där den

vårdade har hemortsrätt.

Kostnad för vård — — — vidkännas kostnaden. Där på grund —

— — till eftergift.

Eventuellt behövlig redaktionell förändring torde av utskottet vidtagas.»

Utskottets ytt- Bedan i motion vid 1889 års riksdag föreslogs vidtagande av lag*

'' stiftningsåtgärder i syfte att möjliggöra tvångsinternering av alkoholister.

Efter det denna fråga vid upprepade tillfällen under de därpå följande

åren inom Riksdagen varit å bane, anhöll Biksdagen i skrivelse den 27

februari 1907, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida

och i vad mån föreskrifter kunde meddelas i fråga om internering av alkoholister

även mot deras vilja i för dem avsedda kuranstalter samt, i fall

utredningen gåve anledning därtill, för Biksdagen framlägga förslag till

lagstiftning i ämnet.

Över denna Riksdagens skrivelse infordrades yttranden från överståthållarämbetet

och Kung]. Maj:ts befallningshavande i rikets samtliga län,

varefter skrivelsen tillika med nämnda yttranden överlämnades till den av

Kungl. Maj:t den 21 juni 1907 tillsatta kommittén för avgivande av förslag

till förändrad lagstiftning angående fattigvården och lösdrivares behandling

m. in. med uppdrag att efter verkställande av den vidare utredning

i ämnet, som kunde vara erforderlig, till Kungl. Maj:t inkomma med

det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Till fullgörande av detta uppdrag överlämnade nämnda kommitté i

januari 1911 till Kungl Maj:t följande lagförslag i ämnet: förslag till lag

om behandling av alkoholister, förslag till lag om tillägg till 2 § 17:o i

lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt och förslag till

lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen i mål enligt

lagen om behandling av alkoholister ävensom motiver till förslagen jämte

redogörelse för utländsk lagstiftning på detta område.

Sedan över dessa lagförslag utlåtanden infordrats från de medicinska

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

fakulteterna vid Uppsala och Lunds universitet, karolinska medico-kirurgiska

institutets lärarkollegium, medicinalstyrelsen, fångvårdsstyrelsen, överståthållarämbetet

samt Kung!. Maj:ts befallningshavande i rikets samtliga

län samt yttrande i ämnet jämväl avgivits av svenska läkarsällskapet,

remitterades förslagen jämte de i anledning därav inkomna yttrandena till

den av Ivungl. Maj:t den 17 november 1911 tillsatta nykterhetskommittén

för avgivande av utlåtande i ämnet. I skrivelse den 22 augusti 1912

fullgjorde kommittén detta uppdrag.

Lagförslagen underkastades därpå i justitiedepartementet en närmare

granskning och omarbetning, därvid särskilt hänsyn togs till vad i förenämnda

yttranden och utlåtanden anförts; varefter över samtliga lagförslagen

inhämtades yttrande av lagrådet. I anledning av de utav lagrådet

mot förslagen framställda anmärkningar blevo sedermera förslagen till lag

om behandling av alkoholister och till lag om ersättning i vissa fall av

allmänna medel till vittnen i mål enligt lagen om behandling av alkoholister

inom justitiedepartementet ånyo föremål för omarbetning. I det

skick de härvid erhållit hava de med förevarande proposition för Riksdagen

framlagts.

Den grundsats, varpå ifrågavarande lagförslag vilar, eller att personer

hemfallna åt dryckenskap må under vissa förutsättningar med tvång interneras

å för vård av dylika personer avsedda anstalter, har, såsom av den

föregående framställningen framgår, förut vunnit Riksdagens godkännande.

Emellertid har såsom en betänklighet mot ett omedelbart genomförande

av eu lagstiftning i förevarande ämne vid lagförslagets granskning

inom lagrådet framhållits, att antalet vårdplatser, med vilket man kunde

räkna, vida understege behovet. Det erinrades, hurusom därav nödvändiggjordes,

att enligt förslaget förordnande om internering kunde komma att

meddelas utan säkerhet för att sådan i alla fall vore möjlig att erhålla. Det

berodde på sökandens förmåga och vilja att skaffa plats, om verkställighet

följde. Detta system upprätthölles jämväl beträffande dem, vilka voro farliga

för annans personliga säkerhet eller eget liv. Den interimsvård, som det

enligt 7 § i förslaget ålagts Konungens befallningshavande att anskaffa, avsåge

endast tiden till dess slutligt beslut om internering meddelades. Hade

vid den tidpunkten sökanden icke anskaffat plats å anstalt, vare sig detta

berodde därpå att ingen plats funnes att tillgå eller — vilket i fråga om

enskild sökande lätteligen kunde inträffa — att sökanden ej hade erforderliga

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 30 käft. (Nr 31). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 LagutsJcottets utlåtande Nr 31.

medel för ändamålet eller ej påkallade verkställighet, återstode ej annat än

att utsläppa den farlige alkoholisten. Systemet kunde, så vitt anginge

farliga personer, enligt lagrådets mening icke bibehållas. Staten måste hava

sörjt för att i sådana fall plats vore att tillgå; och internering måste

ske, även om den enskilde sökanden saknade betalningsförmåga eller ej

fullföljde ansökningen. Men även av eu annan och ej mindre viktig anledning

krävdes, att staten trädde emellan för anskaffande av vårdplatser.

Klart vore, att man härvidlag finge att göra med personer av de mest

skilda slag, från brottslingstyper eller lösdrivarelement till sådana olyckliga,

som fallit offer för dryckenskapslasten men i fråga om vilka eljest icke

något från samhällssynpunkt vore att anmärka. Bland de internerade

skulle därför alltid finnas sådana, av vilka man hade att befara ett menligt

inflytande på de övriga eller ett störande av sämjan och som även

om man bortsåge från olägenheten av ett efterhängset vidhållande av bekantskapen

efter utskrivningen — lcomme att motverka vad man genom

anstaltsvården eljest kunnat vinna. Utväg måste därför finnas att befria

övriga anstalter från dylika skadliga element; i motsatt fall torde lagstiftningen

bliva mer till skada än till gagn. Såsom ett oeftergivligt villkor för

lagförslagets antagande, vilket emellertid med hänsyn till därför anförda

viktiga skäl av lagrådet tillstyrktes, måste fördenskull enligt lagrådets tanke

uppställas, att vid lagens ikraftträdande funnes en eller flera statsanstalter

med tillräckligt antal platser för att mottaga de farliga och dem, som av

ovan angivna anledningar måste utmönstras från övriga anstalter.

Då vid föredragning i statsrådet av lagrådets yttrande över de

remitterade lagförslagen vederbörande departementschef hemställt att, oaktat

frågan om byggande av en statens anstalt för vård av alkoholister ej förelåge

i tillräckligt utrett skick, förslag till lagstiftning i ämnet måtte föreläggas

Riksdagen, har departementschefen såsom skäl därför anfört bland annat:

»Redan vid ärendets föregående behandling inför Kungl. Maj:t framhöll

jag nödvändigheten av att hava en statsanstalt färdig att träda i verksamhet

vid tiden för lagens ikraftträdande. — — —-

Såsom flera gånger framhållits, är det dock ej gärna möjligt att kräva

en ovillkorlig verkställighet av alla enligt lagen meddelade beslut om tvångsinternering.

Lagrådet har nu föreslagit, att varje beslut om tvångsinternering

av farliga alkoholister skulle av Konungens befallningshavande

bringas till verkställighet. Genom en sådan bestämmelse skulle lagens

effektivitet väsentligen ökas, men ett dylikt stadgande synes medföra aen

konsekvensen, att staten, i den mån ej kommuner eller enskilda fyllde be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

hovet, ovillkorligen skulle tillhandahålla tillräckligt antal anstaltsplatser för

alla, om vilkas intagande Konungens befallningshavande förordnat på grund

av deras farlighet för annans personliga säkerhet eller eget liv. I saknad av

utredning om antalet farliga alkoholister i vårt land, torde det ej vara

rådligt att nu genom lagens bestämmelser fastslå en dylik förpliktelse för

staten, utan bör det få bliva beroende på framtida prövning, om lagens

effektivitet skall stärkas genom att skapa ett för farliga alkoholister under

alla förhållanden tillräckligt antal platser å statsanstalter. Under tiden

vinner man ökad erfarenhet om resultatet av anstalternas verksamhet

samt om deras ändamålsenliga anordnande och skötsel. Såsom även

lagrådet anmärkt, har lagstiftningen eu provisorisk karaktär, och därav

rättfärdigas, att man nu ej går alltför långt. För övrigt är lagen ej avsedd

att upphäva några regler, som nu finnas för omhändertagande av

farliga personer, utan den erbjuder blott eu ny utväg vid sidan av

redan befintliga möjligheter. Erinras må också, att den farlighet, varom

här är fråga, sammanhänger med alkoholmissbruket, och att eu viss trygghet

mot farligheten kan vinnas genom borttagande i annan ordning av tillfälle

till att åtkomma rusdrycker, även om man ej blir i tillfälle att påbörja

det mera varaktiga upprättelsearbete, som ligger i vården å en verklig

alkoholistanstalt.

Om staten i fråga om anordnande av egna anstalter ej åtager sig

annan förpliktelse än att omhändertaga tyångsinternerade, som måste överflyttas

från de erkända anstalterna, samt att, i mån av utrymme, emottaga

andra alkoholister, särskilt de farliga, torde, i synnerhet efter den begränsade

omfattning lagförslaget numera erhållit, eu statsanstalt för manliga alkoholister

med plats för 100 patienter fylla det angelägnaste behovet och lagen därmed

hava utsikt att nå en ej ringa grad av effektivitet. Då den nämnda anstalten

så vitt möjligt bör hava karaktären av en kuranstalt, och anordningarna

därstädes ej böra göras alltför fängelseliknande, är det dock att förutse,

att en mindre statsanstalt kan bliva av nöden för att mottaga sådana, som

intagits å kuranstalten, men i längden ej kunna kvarhållas där.

Behovet av en statens vårdanstalt för kvinnliga alkoholister synes ej

vara lika framträdande som behovet av eu anstalt för män. Till äventyrs

kan man vänta sig, att här liksom i fråga om minderåriga kvinnliga förbrytare

någon enskild stiftelse skulle kunna åtaga sig vården. Om sådant

ej skulle låta sig göra, torde kravet på platser å statsanstalt för kvinnor i

allt fall bliva så litet, att man att börja med kan tänka sig någon provisorisk

och lätt genomförbar anordning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

Frågan om byggande av en statens anstalt för vård av manliga

alkoholister föreligger ej för närvarande i så utrett skick, att proposition

därom kan avgivas. Av vissa skäl är det emellertid det oaktat önskligt,

att lagen redan nu antages. Lagens tillämpning är nämligen ej grundad

ensamt på statsanstaltens verksamhet, utan man har utgått ifrån, att icke

statliga anstalter därvid skola lämna en kraftig medverkan. Så snart

lagen antagits, äro kommuner och stiftelser med flera i tillfälle att trätfa

förberedande åtgärder för att bringa anstalter till stånd och de nu befintliga

anstalterna få också rådrum att vidtaga de förändrade anordningar,

vartill lagen kan giva anledning. Även för ordnande av statens anstaltsväsende

är det av intresse att så tidigt som möjligt få kännedom om sådana

åtgärder. För övrigt torde man kunna utgå ifrån, att redan lagens

antagande skall giva ett kraftigt stöd åt strävandena för alkoholisters förbättrande.

»

Med hänsyn till vad departementschefen sålunda anfört, vartill utskottet

i alla delar ansluter sig, och då, såsom departementschefen framhåller,

beaktansvärda fördelar torde vara att vinna av ett genomförande

redan nu av lagstiftning i ämnet, har utskottet, som funnit de nu ifrågavarande

lagförslagen vara av beskaffenhet att kunna läggas till grund för en

dylik lagstiftning, icke tvekat att med de ändringar, här nedan omförmälas,

tillstyrka bifall till samma förslag.

Beträffande det närmare innehållet av ifrågavarande lagförslag får utskottet

hänvisa till den kungl. propositionen jämte därvid fogade utdrag av

i statsrådet och lagrådet förda protokoll.

"Vid granskning av förslaget Ull lag om behandling af alkoholister samt

de i ämnet väckta motionerna har utskottet funnit anledning till de uttalanden

och ändringar, som nedan under de särskilda paragraferna anmärkas.

2 §•

Den av utskottet i denna paragraf vidtagna ändringen är av redaktionell

art.

3 §•

Enligt denna paragraf skall i varje kommun finnas en nykterhetsnämnd,

som i allmänhet skall utgöras av kommunens fångvårdsstyrelse»

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

13

I lärest så prövas lämpligt, äger kommunen emellertid tillsätta särskild nykterlietsnämnd.

I fråga om sammansättning av dylik särskild nämnd skall enligt

förslaget, utom vad angår Stockholm, gälla enahanda bestämmelser,

som ifråga om fångvårdsstyrelse äro stadgade.

I herr Ljunggrens ovanintagna motion har emellertid hemställts om

sådan ändring i förslaget, att vid tillsättande av dessa nämnder i dem

skola inväljas ett lämpligt antal medlemmar ur nykterhetssällskapen. Eu

dylik bestämmelse synes utskottet dock varken behövlig eller lämplig. Då

med hänsyn därtill, att uppdraget att vara medlem av nykterhetsnämnd

enligt förslaget är frivilligt, endast personer med verkligt intresse för

verksamhet av ifrågavarande art kunna antagas bliva medlemmar i dylika

nämnder, lära även utan dylik bestämmelse jämväl medlemmar av nykterhetssällskap

komma att inväljas i dessa nämnder. Att däremot genom

uttrycklig föreskrift i förevarande hänseende inskränka kommunens valfrihet

synes utskottet icke lämpligt.

Utskottet har därför icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till herr

Ljunggrens motion.

Herrar Petrén och Eriksson i Grängesberg hava i sina ovan intagna motioner

yrkat, att såsom tillägg till paragrafens 2 mom. skulle fogas en bestämmelse

av följande lydelse:

»Vidtagandet av de åtgärder, som i detta moment avses, äger nämnden

att överlåta åt särskilt organ eller åt särskilda för uppgiften lämpade

personer.»

Utan tvivel torde det, såsom motionärerna framhålla, vara synnerligen

lämpligt, att nykterhetsnämnderna för inhämtande av de upplysningar och

vidtagande av de åtgärder, om vilka här är fråga, i största möjliga utsträckning

anlita befintliga frivilliga organisationer, såsom nykterhets- och

skyddsföreningar m. 11. dylika eller enskilda personer, vilka äro särskilt

skickade att utföra det arbete i förebyggande riktning, som det här gäller.

Såsom motionärerna erinrat, skulle härigenom bland annat även vinnas den

icke ringa fördelen, att de personer, som hade att vidtaga de förebyggande

åtgärderna icke vore desamma som de, vilka det sedermera tillkomme att

bestämma om ingivande av ansökning om internering; och man skulle också

otvivelaktigt härigenom tillföra arbetet på detta område ett intresse, som

eljest icke står att vinna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

Då emellertid en dylik befogenhet enligt sakens natur tillkommer nykterterlietsnämnden,

och lagförslagets i den kungl. propositionen erhållna avfattning

enligt utskottets mening icke giver anledning till annan uppfattning,

har utskottet funnit den föreslagna bestämmelsen icke vara behövlig samt

därför ansett Ivungl. Maj:ts förslag i denna del böra oförändrat godkännas.

5 §•

Särskild uppmärksamhet har i förslaget ägnats frågan om behandling

av de s. k. farliga alkoholisterna. I 5 § har stadgats rätt jämväl för polismyndighet

att, då åt dryckenskap hemfallen person är farlig för annans

personliga säkerhet eller eget liv, göra ansökan om hans internering; och,

om anledning förekommer att den som ansökning om internering avser är

på dylikt sätt farlig, äger jämlikt 10 §, även innan han blivit hörd i

målet, Konungens befallningshavande gå i författning om att han i avbidan

på slutligt beslut tillsvidare intages å allmän anstalt för vård av alkoholister

eller, om plats å dylik anstalt ej omedelbart kan beredas, föranstalta

om hans omhändertagande och vårdande under tiden på annat lämpligt sätt.

Det torde emellertid vara uppenbart, att den tara, som från dylika

s. k. farliga alkoholisters sida hotar, i många fall är så överhängande, att

med deras omhändertagande icke under några förhållanden bör få anstå till

dess Konungens befallningshavande med anledning av inkommen ansökan

hunnit förordna därom. Även den polismyndighet i 5 § tillerkända ansök - ningsrätt lärer i dylika fall vara mindre effektiv, därest ej myndigheten

jämväl äger rätt att omedelbart, då anledning förekommer att den åt dryckenskap

hemfallne är farlig för annans säkerhet eller eget liv, taga honom

i förvar i avbidan på Konungens befallningshavandes vidare förordnande.

Under framhållande härav hava herrar Petrén och Eriksson i

Grängesberg i sina ovannämnda motioner hemställt, att till 10 § måtte

fogas ett tillägg av innehåll att polismyndighet skulle äga att, i avvaktan

på vidare åtgärd, under högst 48 timmar taga i förvar åt dryckenskap

hemfallen person, som i berusat tillstånd uppträder på sådant sätt, att hans

omedelbara omhändertagande med hänsyn till omgivningens liv och säkerhet

måste anses nödvändigt.

Det torde visserligen kunna ifrågasättas, huruvida icke nämnda befogenhet

även utan ett dylikt stadgande finge anses tillkomma polismyndigheten.

Men utskottet liar dock med hänsyn till de olägenheter, som varje

oklarhet med avseende på myndigheternas befogenhet i dylika fall måste

medföra, ansett ett uttryckligt stadgande härom böra i lagen intagas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

Utskottet, som ansett nämnda stadgande lämpligen böra inflyta vid 5

§, har sålunda till denna paragraf fogat ett tillägg av innehåll att, därest i

fall, som i paragrafen avses, faran är så överhängande, att åtgärd som

ankommer på Konungens befallningshavande ej utan våda kan avvaktas,

här omförmälda myndighet skall äga vidtaga erforderlig åtgärd för farans

avvärjande.

Att såsom motionärerna föreslagit stadga en viss tidrymd av 48 timmar,

under vilken polismyndighet på detta sätt skulle äga omhändertaga alkoholisten,

har utskottet ej ansett lämpligt. Otvivelaktigt skulle, särskilt i

fråga om de nordliga länen, där avstånden till residensstaden ofta äro

synnerligen stora och kommunikationerna otillfredsställande, en dylik tidsbegränsning

vara för knappt tilltagen, under det däremot utsättandet av

en längre tidrymd i andra fall skulle kunna föranleda onödig förlängning

av det provisoriska omhändertagandet. Med anledning härav har utskottet

ansett i lagen endast böra föreskrivas, att, om ej ansökning om internering

redan gjorts, sådan ofördröjligen skall insändas till Konungens befallningshavande.

I sammanhang härmed har utskottet funnit orden i paragrafens första

stycke: »av stadsfiskal eller av polismästare, där sådan tinnes» lämpligen

böra utbytas mot orden »av vederbörande polismyndighet».

Genom den av utskottet i denna paragraf vidtagna ändringen, som

uteslutande är av redaktionell art, har stadgandets ordalydelse, i vad densamma

av utskottet ändrats, bringats i överensstämmelse med motsvarande

uttryck i 26 §.

25 §.

I enlighet med ett av herr Kilson i hans ovannämnda motion framställt

yrkande har utskottet i sitt förslag utbytt ordet framställning mot

ordet ansökning.

Att däremot, såsom motionären jämväl föreslagit, införa eu bestämmelse

därom, att kommun, även då enskild person enligt 6 § gjort ansökan

om internering, i första hand skall ansvara för kostnaden för vården,

synes utskottet icke böra ifrågakomma. Enskild person skulle då, sedan

av honom hos nykterhetsnämnd gjord framställning av nämnden ansetts icke

böra föranleda åtgärd, kunna ådraga kommunen en kostnad, som den kommunala

myndigheten ansett sig sakna skäl att pålägga kommunen. I fråga

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

om medellösa personer lärer det i varje fall bliva nödigt att gå genom

nykterhetsnämnden för att få kostnadsfrågan ordnad.

Övergångsbestämmelsen.

I herrar Petréns och Erikssons i Grängesberg motioner har bland

annat hemställts, att till lagen skulle fogas eu övergångsbestämmelse av

följande lydelse:

»De i lagens 10 och 14 §§ för polismyndighet och Konungens befallningshavande

givna föreskrifter att, oberoende av tillgång på plats å allmän

anstalt för vård av alkoholister, draga försorg därom, att åt dryckenskap

hemfallen person, som är farlig för annans personliga säkerhet eller

eget liv, blir omhändertagen och vårdad, träda genast vid lagens utfärdande

i kraft.»

Att emellertid genom en övergångsbestämmelse giva omedelbar giltighet

endast åt de enstaka bestämmelser motionärerna avse torde icke låta

sig göra. De nämnda föreskrifterna hava i lagen intagits såsom ett led

i det allmänna förfarande mot alkoholister, som ifrågavarande lag avser

att möjliggöra, och torde ej kunna utbrytas ur sitt sammanhang

med lagförslaget i övrigt. För vinnande av det av motionärerna här åsyftade

ändamålet är en övergångsbestämmelse uppenbarligen icke tillfyllest,

utan skulle därför erfordras eu särskild lagstiftning av provisorisk karaktär.

Yid sådant förhållande har utskottet ej ansett sig kunna tillstyrka

bifall till motionärernas förslag i denna del.

Beträffande förslaget till lag om ersättning i vissa fall av allmänna

medel till vittnen i mål enligt lag om behandling av alkoholister har utskottet

ej funnit skäl till annan ändring, än att orden »och har han på grund

därav inställt sig vid domstolen» uteslutits för att tydligare utmärka i anledning

av en inom lagrådet gjord anmärkning, att jämväl 3 § i lagen den 4 juni

1886 angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål må i

mål av förevarande beskaffenhet vinna motsvarande tillämpning.

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa:

l:o) att Riksdagen, med tillkännagivande att det

i förevarande proposition framlagda förslaget till lag

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lagutslcottets utlöpande Nr 31.

om behandling av alkoholister icke kunnat i oförändrat

skick av Riksdagen antagas, måtte i anledning av

sagda proposition samt herrar Petréns, Erikssons i Grängesberg

och K. A. Nilsons ovan åberopade motioner,

men med avslag å herr Ljunggrens motion, för sin del

antaga följande förslag till

(Kung!. Maj:ts förslag:)

( Utskottets förslag:)

LAG

om behandling av alkoholister.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

År någon hemfallen åt dryckenskap, och finnes han i följd därav

vara farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, eller

utsätta hustru eller barn, som han är skyldig att försörja, för nöd

eller uppenbar vanvård, eller

ligga fattigvården eller sin familj till last,

då må i den ordning, som stadgas i denna lag, förordnas om hans

intagande å allmän anstalt för vård av alkoholister.

2 §•

Allmän anstalt för vård av alkoholister

är antingen av staten för sådant

ändamål upprättad anstalt eller

ock av landsting, kommun eller annan

för enahanda ändamål anordnad anstalt,

vilken av Konungen erkänts såsom

allmän. Sådant erkännande kan

när som helst återkallas.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913.

2 §■

Allmän anstalt för vård av alkoholister

är antingen av staten för sådant

ändamål upprättad anstalt eller

ock av landsting, kommun, förening,

stiftelse eller annan för enahanda

ändamål anordnad anstalt, vilken av

Konungen erkänts såsom allmän. Sådant

erkännande kan när som helst

återkallas.

9 samt. 30 käft. (Nr 31.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

(Kungl. May.ts förslag:)

Anstalt, som här sägs, skall stå

under ledning av en styrelse. Konungen

meddelar för varje särskild

anstalt närmare bestämmelser angående

dess verksamhet.

Anstalterna skola stå under uppsikt

av den myndighet, som Konungen

bestämmer.

( Utskottets förslag:)

Anstalt, som här sägs, skall stå

under ledning av eu styrelse. Konungen

meddelar för varje särskild

anstalt närmare bestämmelser angående

dess verksamhet.

Anstalterna skola stå under uppsikt

av den myndighet, som Konungen

bestämmer.

3 §.

I varje kommun skall finnas eu nykterhetsnämnd.

Kykterhetsnämnden skall, om ej särskild sådan nämnd blivit tillsatt,

utgöras av kommunens fångvårdsstyrelse.

Särskild nykterhetsnämnd må tillsättas, i fall så prövas lämpligt i stad

av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga och på

landet av kommunalstämma. Om dylik nämnds sammansättning, val av

ledamot och suppleant däri, ledamots och suppleants tjänstgöringstid och

avgång, val av ordförande och vice ordförande, ordningen för nämndens

arbete, avgivande av utgifts- och inkomstförslag, räkenskapers förande, redovisning

samt ledamots ansvarighet äger för annan ort än Stockholm vad

om fångvårdsstyrelse finnes stadgat motsvarande tillämpning, och gälla

för Stockholm de bestämmelser, Konungen på förslag av stadsfullmäktige

meddelar. Vald ledamot äger att när som helst avsäga sig uppdraget.

4 §.

1 mom. Ansökning om förordnande att person, som omförmäles i

1 §, skall intagas å allmän anstalt för vård av alkoholister må göras av

nykterhetsnämnden i den kommun, där han vistas eller äger hemortsrätt.

2 mom. Innan sådan ansökning göres, skall nämnden inhämta noggranna

upplysningar om ifrågavarande person samt, därest ej uppenbarligen

utsikt saknas att utan tvång återföra honom till ett nyktert och

ordentligt liv, vidtaga härför lämpade åtgärder, såsom att söka

förmå honom att ingå i nykterhetsförening,

bereda honom, för minskande av frestelserna till bruk av rusdrycker,

anställning hos lämplig person eller ombyte av verksamhet eller vistelseort,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

(Kungl. Maj\ts förslag:) (Utskottets förslag:)

utverka hos försäljare av brännvin, vin eller Öl, att sådana drycker

ej utlämnas till honom,

förmå honom att rådfråga läkare och följa dennes föreskrifter eller

att frivilligt söka vård å lämplig anstalt.

3 mom. Ansökning, som ovan sägs, göres hos Konungens befallningsha

vande.

Ansökningen skall innehålla eu fullständig redogörelse för de av

nämnden i ärendet gjorda undersökningar och för de övriga åtgärder, som

enligt 2 mom. må hava vidtagits.

Vid ansökningen skola fogas prästbevis enligt av Konungen fastställt

formulär samt utlåtande av legitimerad läkare, avfattat enligt av Konungen

meddelade anvisningar och grundat å undersökning, som verkställts inom

en månad före ansökningens ingivande.

Hava prästbevis och läkarutlåtande, enligt vad nu är sagt, ej bifogats

ansökningen, varde denna ej upptagen till prövning, med mindre anledning

förekommer, att den, som ansökningen avser, är farlig för annans

personliga säkerhet eller eget liv. Upptages ej ansökningen, meddele

Konungens befallningshavande därom skriftligt besked.

År åt dryckenskap hemfallen person

farlig för annans personliga säkerhet

eller eget liv, må ansökning om

förordnande att lian skall intagas å

allmän anstalt för vård av alkoholister

jämväl göras å landet av kronofogde

eller länsman samt i stad

av stadsfiskal eller av polismästare,

där sådan finnes.

Ansökningen skall innehålla en

fullständig redogörelse för de av polismyndigheten

i ärendet inhämtade

upplysningar samt vara åtföljd av

prästbevis och läkarutlåtande, som i

4 § sägs, om dylika handlingars anskaffande

kan utan våda avvaktas.

5 §•

1 mom. Är åt dryckenskap hemfallen

person farlig för annans personliga

säkerhet eller eget liv, må

ansökning om förordnande att han

skall intagas å allmän anstalt för vård

av alkoholister jämväl göras å landet

av kronofogde eller länsman samt

i stad av vederbörande polismyndighet.

Ansökningen skall innehålla en

fullständig redogörelse för de av polismyndigheten

i ärendet inhämtade upplysningar

samt vara åtföljd av prästbevis

och läkarutlåtande, som i 4 §

sägs, om dylika handlingars anskaffande

kan utan våda avvaktas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

(Utskottets förslag:)

För köping eller annat område

å landet, för vilket ordningsstadgan

för rikets städer är i tillämpliga delar

gällande, må Konungens befallningshavande

förordna lämplig polisman

att fullgöra vad enligt denna

lag åligger länsman.

2 mom. Bärest i fall, som i

1 mom. avses, faran är så överhängande,

att åtgärd, som ankommer på

Konungens befallning shav ande, ej utan

våda kan avvaktas, har myndighet,

varom i samma mom. förmäles, att

vidtaga erforderlig åtgärd för farans

avvärjande; åliggande det myndigheten

att, om ansökning enligt nämnda

mom. ej redan gjorts, ofördröjligen

till Konungens befallningshavande insända

sådan ansökning.

6 §■

Har framställning om åtgärd, som i 4 § 1 mom. sägs, hos nykterhetsnämnden

gjorts av förmyndare för en åt dryckenskap hemfallen person

eller av sådan persons make, föräldrar, barn eller syskon eller, där hans

barn ej uppnått myndig ålder, av förmyndaren för dessa, men har nämnden

avslagit framställningen eller ej inom två månader vidtagit den äskade

åtgärden, äger den, som hos nämnden gjort dylik framställning, att själv hos

Konungens befallningshavande göra ansökning om förordnande att den åt

dryckenskap hemfallne skall intagas å allmän anstalt för vård av alkoholister.

Sådan ansökning skall vara åtföljd av prästbevis och läkarutlåtande,

som omförmälas i 4 §, samt inlämnas till nykterhetsnämnden inom tolv

månader efter det sagda framställning gjorts hos nämnden; och åligger

det nämnden att, sedan vederbörliga ansökningshandlingar inkommit, till

Konungens befallningshavande ofördröjligen insända desamma jämte eget

utlåtande, vilket tillika skall innefatta redogörelse för de undersökningar

och övriga åtgärder enligt 4 § 2 mom., som av nämnden vidtagits, samt,

om dylika åtgärder ej förekommit, upplysning om skälen därtill.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

För köping eller annat område

å landet, för vilket ordningsstadgan

för rikets städer är i tillämpliga delar

gällande, må Konungens befallningshavande

förordna lämplig polisman

att fullgöra vad enligt denna

lag åligger länsman.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

Har ansökning i behörig ordning

gjorts, läte Konungens befallningshavande

ofördröjligen ansökningshandlingarna

delgivas den, vilken ansökningen

gäller, samt, då fråga är

om gift kvinna eller omyndig, jämväl

målsmannen, med föreläggande att

inom viss kort tid skriftligen förklara

sig över ansökningen, vid äventyr,

om det försummas, att målet ändock

avgöres. Finner Konungens befallningshavande

part böra lämnas tillfälle

att yttra sig över handling, som

inkommit efter det ansökningen utställts

till förklaring, har Konungens

befällningsliavande att, enligt vad nu

är sagt, låta delgiva sådan handling.

Äskar part, att angående uppgivna

omständigheter någon skall vid

domstol höras såsom vittne eller upplysningsvis,

och är förhöret icke uppenbarligen

onödigt, skall Konungens

befallningskavande förordna om sådant

förhör vid underrätt, som Konungens

befallningshavande bestämmer,

samt meddela föreskrift om vad

parterna med avseende å förhöret

hava att iakttaga. Förekommer anledning,

att den, vars intagande å

anstalt ifrågasättes, är farlig för annans

personliga säkerhet eller eget

liv, äger Konungens befallningshavande

även utan parts begäran förordna

om vittnesförhör.

(Utskottets förslag:)

Har ansökning i behörig ordning

gjorts, läte Konungens befallningshavande

ofördröjligen ansökningshandlingarna

delgivas den, vilken ansökningen

gäller, samt, då fråga är

om person, som står under annans

målsmanskap, jämväl målsmannen,

med föreläggande att inom viss kort

tid skriftligen förklara sig över ansökningen,

vid äventyr, om det försummas,

att målet ändock avgöres.

Finner Konungens befallningshavande

part böra lämnas tillfälle att yttra

sig över handling, som inkommit efter

det ansökningen utställts till förklaring,

har Konungens befallningshavande

att, enligt vad nu är sagt,

låta delgiva sådan handling.

Åskar part, att angående uppgivna

omständigheter någon skall vid

domstol höras såsom vittne eller upplysningsvis,

och är förhöret icke uppenbarligen

onödigt, skall Konungens

befallningshavande förordna om sådant

förhör vid underrätt, som Konungens

befallningshavande bestämmer,

samt meddela föreskrift om vad

parterna med avseende å förhöret

hava att iakttaga. Förekommer anledning,

att den, vars intagande å

anstalt ifrågasättes, är farlig för annans

personliga säkerhet eller eget

liv, äger Konungens befallningshavande

även utan parts begäran förordna

om vittnesförhör.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Lagutskottets utlåtande Nr 31.

(Kungl. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)

8 §•

Finner Konungens befallningsliavande, då enskild person är sökande,

erforderliga åtgärder enligt 4 § 2 mom. icke hava vidtagits, må Konungens

befallningsliavande förelägga nykterhetsnämnden att vidtaga dylika åtgärder

samt inom viss tid inkomma med redogörelse för desamma och det genom

dem vunna resultat.

9 §.

Förekommer anledning, att den, som ansökningen avser, är farlig för

annans personliga säkerhet eller eget liv, må återkallelse av ansökningen

ej utgöra hinder för Konungens befallningsliavande att fortsätta med målets

handläggning.

10 §•

Därest anledning förekommer, att den, som ansökningen gäller, är

farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, må, även innan han

blivit hörd i målet, Konungens befallningsliavande, när skäl därtill äro, gå

i författning om att han, i avbidan på slutligt beslut, tillsvidare intages å

allmän anstalt för vård av alkoholister, eller, om plats å dylik ej omedelbart

kan beredas, föranstalta om lians omhändertagande och vårdande under

tiden på annat lämpligt sätt.

11 §■

Slutligt beslut i målet skall genom Konungens befallningshavandes

försorg ofördröjligen delgivas parterna.

12 §.

Vid slutligt beslut om någons intagande å allmän anstalt för vård

av alkoholister äger Konungens befallningsliavande, när skäl därtill äro,

förordna, att beslutet må gå i verkställighet, utan hinder därav att det ej

äger laga kraft.

13 §.

Ilar å allmän anstalt för vård af alkoholister beretts plats för den,

om vars intagande å dylik anstalt förordnande meddelats, men vägrar han

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

att ingå å anstalten, äger Konungens befallningshavande att efter framställning

av flen, på vars ansökning förordnandet meddelats, lämna handräckning

för beslutets verkställande.

14 §•

Därest slutligt beslut om någons intagande å allmän anstalt för vård

av alkoholister grundats därpå, att lian är farlig för annans personliga

säkerhet eller eget liv, har Konungens befallningshavande att föranstalta

om hans intagande å sådan anstalt, så snart plats kan beredas.

Kan plats å dylik anstalt ej omedelbart beredas, äger Konungens

befallningshavande, när skäl därtill äro, att draga försorg om hans omhändertagande

och vårdande under tiden på annat lämpligt sätt; dock må sådan

vård ej fortgå under längre tid än tre månader.

15 §.

Har ej inom tre månader, efter det slutligt beslut om intagande å

allmän anstalt för vård av alkoholister vunnit laga kraft, handräckning

sökts för beslutets verkställande, och har ej heller, därest den, vilken beslutet

avser, utan handräckning ingått å anstalt, anmälan om beslutet

inom samma tid gjorts hos anstaltens styrelse, vare beslutet förfallet.

Lag samma vare, om beslut, för vars verkställande handräckning begärts

inom nyss angivna tid eller Konungens befallningshavande enligt 14 §

har att själv sörja, ej blivit verkställt inom sex månader från det beslutet

vunnit laga kraft.

16 §.

En var, som är intagen å allmän anstalt för vård av alkoholister,

skall vara skyldig att fullgöra det arbete, som ur synpunkten av en ändamålsenlig

vård ålägges honom.

17 §.

Den myndighet, som har att utöva uppsikt över de allmänna anstalterna

för vård av alkoholister, äger att förordna om överflyttning av intagen

person från en anstalt till en annan. Konungen utfärdar de bestämmelser,

som härvid skola lända till efterrättelse.

Sådant förordnande må genast gå i verkställighet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

18 §.

Den, som på grund av slutligt förordnande intagits å allmän anstalt

för vård av alkoholister, må kvarhållas under en tid av ett år. Har han

före förordnandets meddelande vårdats å sådan anstalt minst sex månader,

må han kvarhållas under en tid av två år.

Utskrivning från anstalten skall ske tidigare än nu är sagt, därest

skäl föreligga till antagande, att den vårdade efter utskrivningen skall föra

ett nyktert och ordentligt liv.

Yid beräkning av tid, som i första stycket avses, skall den tid inräknas,

under vilken någon varit enligt 10 § intagen å allmän anstalt

för vård av alkoholister eller jämlikt 10 eller 14 § omhändertagits

och vårdats på annat sätt. Har någon, efter det förordnande meddelats

om hans intagande å allmän anstalt, frivilligt ingått å sådan,

och påkallas, medan han är intagen där, verkställighet av förordnandet, skall

den tid han frivilligt vistats å anstalten likaledes medräknas vid bestämmande

av den tid, under vilken han på grund av förordnandet må kvarhållas.

19 §.

Om utskrivning tillkommer det anstaltens styrelse att förordna.

Den myndighet, som har att utöva uppsikt över anstalterna, må ock

förordna om utskrivning, jämväl om styrelsen avslagit framställning därom.

20 §.

Den som utskrivits vare under tid, som vid utskrivningen blivit förelagd,

dock högst sex månader, pliktig att vistas inom viss vid utskrivningen

eller därefter bestämd kommun samt att underkasta sig den tillsyn och

de övriga villkor, som blivit vid utskrivningen eller därefter bestämda.

Konungen meddelar närmare föreskrifter om villkoren.

Fullgör ej den utskrivne vad sålunda åligger honom, må på ansökning

av nykterhetsnämnden i den kommun, där han vistas, samt, om han

visat sig farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, jämväl på

ansökning av myndighet, som omförmäles i 5 §, Konungens befallningshavande

förordna om hans återintagande å allmän anstalt för vård av

alkoholister.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

(Kungl. Majds förslag:) (Utskottets förslag:)

Om delgivning och verkställighet av sådant förordnande gäller i

tillämpliga delar vad i 11—15 §§ stadgats.

21 §.

Har utskriven återintagits enligt 20 §, må lian kvarhållas under sex

månader eller, om han på grund av det ursprungliga förordnandet varit .skyldig

att stanna den i 18 § föreskrivna längre tiden, under ett år.

Vid utskrivning av den sålunda återintagne må villkor ej fästas.

Sedan beslut om sådan utskrivning fattats, har anstaltens styrelse att

därom i god tid före utskrivningen underrätta nykterhetsnämnden i den

kommun, dit den utskrivne begiver sig, samt den person eller myndighet,

på vars framställning han intagits å anstalten.

22 §.

Avviker den intagne från anstalten, skall, sedan han återhämtats, den

tid han egenvillig! undandragit sig anstaltsvården ej medtagas vid beräkning

av den tid, under vilken han längst må kvarhållas.

Polismyndighet har att meddela handräckning för hämtande av den,

som avvikit från anstalt.

23 §.

1 mom. Ordföranden i nykterhetsnämnd äger att, där så prövas nödigt,

påkalla biträde av kommunal- eller polismyndighet. Nykterhetsnämnderna

i olika kommuner böra bistå varandra i de till deras handläggning

hörande ärenden.

2 mom. Kallas någon, som bor eller uppehåller sig inom kommunen,

till inställelse inför nykterhetsnämnden för att höras i de till nämndens

handläggning hörande ärenden, är han pliktig att hörsamma kallelsen, så

vida han minst fyra dagar förut erhållit del därav. Utebliver han utan laga

förfall, skall han höta fem kronor till kommunens kassa och tillhållas af

nämnden genom upprepade viten, som dock tillsammans ej må överstiga

etthundra kronor, att inställa sig. Kan den tredskande ändå ej förmås till

inställelse, må nämnden lita Konungens befallningshavande till.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 30 käft. (Nr 31.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

(Kung1. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

24 §.

Kostnad för handräckning enligt 13 §, 20 § tredje stycket och 22 §

bestrides av statsverket.

25 §.

Den, på vars framställning någon

intagits å allmän anstalt för vård

av alkoholister, är skyldig att svara

för all vårdkostnad så väl gent emot

den anstalt, där intagning först ägt

rum, som gent emot anstalt, till vilken

överflyttning skett eller i vilken han

efter utskrivning intagits enligt 20 §.

Kostnad för vård, som meddelats

enligt 10 §, skall statsverket vidkännas.

Har statsverket i fall, som i 14 §

sägs, förskjutit eller bestritt vårdkostnad,

äger statsverket rätt till gottgörelse

därför av den kommun, där

den vårdade hade hemortsrätt vid den

tid, då ansökning om förordnandet

gjordes. Därest den vårdade vid tiden

för ansökningen oavbrutet under

minst fem år vistats utom nämnda

kommun, skall statsverket vidkännas

kostnaden.

Där på grund av ansvarsförbindelse

eller eljest annan person än den,

som åtnjutit vården, guldit vårdkostnaden,

är han berättigad till gottgörelse

av den vårdade. Har kommun

bekostat vården, äger nykterhetsnämnden

att uttaga sådan gottgörelse,

i den mån den icke finner skäl till

eftergift.

Den, på vars ansökning någon

intagits å allmän anstalt för vård av

alkoholister, är skyldig att svara för

all vårdkostnad så väl gent emot den

anstalt, där intagning först ägt rum,

som gent emot anstalt, till vilken

överflyttning skett eller i vilken han

efter utskrivning intagits enligt 20 §.

Kostnad för vård, som meddelats

enligt 10 §, skall statsverket

vidkännas. Har statsverket i fall,

som i 14 § sägs, förskjutit eller

bestritt vårdkostnad, äger statsverket

rätt till gottgörelse därför av den

kommun, där den vårdade hade hemortsrätt

vid den tid, då ansökning

om förordnandet gjordes. Därest den

vårdade vid tiden för ansökningen

oavbrutet under minst fem år vistats

utom nämnda kommun, skall statsverket

vidkännas kostnaden.

Där på grund av ansvarsförbindelse

eller eljest annan person än

den, som åtnjutit vården, guldit vårdkostnaden,

är han berättigad till

gottgörelse av den vårdade. Har

kommun bekostat vården, äger nykterhetsnämnden

att uttaga sådan gottgörelse,

i den mån den icke finner

skäl till eftergift.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

(Kung!. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

26 §.

Har åt dryckenskap hemfallen person ingått å allmän anstalt för vård

av alkoholister på grund av egenhändigt underskriven, av prästbetyg och

läkarutlåtande åtföljd ansökning, i vilken han förbundit sig att stanna å

anstalten under viss tid, må han kvarhållas under den angivna tiden,

dock ej längre än ett år från inträdet. Läkarutlåtandet skall vara avfattat

enligt av Konungen meddelade anvisningar och utfärdat av annan

läkare än den, som är anställd vid den anstalt, där inträde sökes. Står

sökanden under annans målsmanskap, erfordras målsmannens samtycke till

ansökningen.

Yad i 16 §, 18 § andra stycket, 19, 22 och 24 §§ stadgats äger

motsvarande tillämpning rörande den, som, efter vad här sägs, ingått å anstalt.

Kan den frivilligt ingångne på grund av sitt uppförande ej lämpligen

behållas å anstalten, må han när som helst utskrivas.

I Konungens befallningshavandes eller uppsiktsmyndighetens beslut

må ändring sökas hos Konungen inom den tid, som i allmänhet är bestämd

för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut; dock

vare klagan över beslut enligt 10 § ej inskränkt till viss tid, och må

över annat beslut, som Konungens befallningshavande meddelat under

målets handläggning, särskild klagan icke föras.

Besvär över Konungens befallningshavandes beslut inlämnas till befallningshavanden,

som infordrar vederbörandes förklaring, om anledning

därtill ej uppenbarligen saknas, samt, efter att hava införskaffat den ytterligare

utredning, som kan vara erforderlig, till vederbörande statsdepartement

insänder samtliga målet rörande handlingar tillika med eget utlåtande.

28 §.

Lämnar någon åt person, vilken honom veterligen är intagen å allmän

anstalt för vård av alkoholister, brännvin, vin eller Öl, eller hjälper någon

eljest sådan person att åtkomma dylika drycker, straffes med böter från

och med fem till och med etthundra kronor.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Därest gärning, som här sägs, tillika innefattar förbrytelse mot förordningen

angående försäljning av brännvin eller förordningen angående

försäljning av vin och Öl, gånge som i 4 kap. 2 § strafflagen stadgas.

Förseelsen åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad, men

eljest hos poliskammare, eller, där sådan ej finnes, vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna paragraf, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna

strafflagen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

2: o) att Riksdagen, med tillkännagivande att det

i förevarande proposition framlagda förslaget till lag

om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen

i mål enligt lag om behandling av alkoholister icke

kunnat i oförändrat skick av Riksdagen antagaa, måtte

för sin del antaga följande förslag till

(Kungl. Majds förslag:) (Utskottets förslag:)

om ersättning i vissa fall av allmänna medel till vittnen i

mål enligt lag om behandling av alkoholister.

Härigenom förordnas som följer:

Itar i mål, som avses i lag om

behandling av alkoholister, någon

vid förhör inför domstol blivit av

polismyndighet åberopad såsom vittne

eller för att upplysningsvis höras

eller ock efter förordnande av Ivonun
-

Har i mål, som avses i lag om

behandling av alkoholister, någon

vid förhör inför domstol blivit av

polismyndighet åberopad såsom vittne

eller för att upplysningsvis höras

eller ock efter förordnande av Konun
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

(Kung!. Mag ds förslag:)

gens befallningshavande blivit för sådant

ändamål inkallad, och har lian

på grund därav inställt sig vid domstolen,

njute han ersättning för inställelsen

av allmänna medel efter enahanda

grunder och i samma ordning,

som stadgas angående ersättning av

allmänna medel till vittnen i brottmål;

skolande sådan kostnad alltid

stanna å statsverket.

Denna lag träder i kraft den

dag Konungen förordnar.

Stockholm den. 5 april 1913.

(Utskottets förslag:)

gens befallningshavande blivit för sådant

ändamål inkallad, njute han ersättning''

för inställelsen av allmänna

medel efter enahahanda grunder och

i samma ordning, som stadgas angående

ersättning av allmänna medel

till vittnen i brottmål; skolande sådan

kostnad alltid stanna å statsverket,

Denna lag träder i kraft den

dag Konungen förordnar.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.

Reservationer:

beträffande förslaget till lag om behandling av alkoholister vid

3 §•

Av herrar Petrén och Borg, vilka ansett att utskottets yttrande vid

denna paragraf bort givas följande lydelse:

»Enligt — —~ — —- — — — — stadgade.

I herr Ljunggrens ovanintagna motion har emellertid hemställts om

sådan ändring i förslaget, att vid tillsättandet av dessa nämnder i dem

skola inväljas ett lämpligt antal medlemmar ur nykterhetsnämnderna. I

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

likhet med motionären finner utskottet det vara synnerligen önskvärt, att

nykterketsintresset blir val representerat uti nykterhetsnämnderna, men

anser utskottet likväl, att det icke lämpligen låter sig göra att uti lagtexten

införa en bestämmelse av föreslagen art. För övrigt torde man

nog kunna hysa förhoppning om att även utan dylik bestämmelse medlemmar

uti nykterhetssällskap i avsevärd utsträckning korame att inväljas

i dessa nämnder.

Utskottet kar därför icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till herr

Ljunggrens motion».

4 § 2 mom.

Av herrar Petrén och Pettersson i Södertälje, vilka anfört:

»Utskottet har, beträffande det av mig, Petrén, och herr Eriksson i

Grängesberg väckta förslaget, att nykterhetsnämnd må kunna åt särskilt

organ eller åt särskilda för uppgiften lämpade personer överlåta vidtagande

av de åtgärder, som i 4 § 2 mom. avses, vitsordat lämpligheten av den

sålunda ifrågasatta anordningen, men funnit att sådan befogenhet enligt

sakens natur tillkommer nykterhetsnämnd samt fördenskull funnit ett tilllägg

i omförmälda hänseende obehövligt. För vår del hysa vi emellertid

den meningen, att ett sådant tillägg dock är önskvärt, enär utskottets

motivering till lagen icke blir så allmänt tillgänglig som själva lagen samt

det därför lätt kan inträffa, att de kommunala myndigheter, som skola

tillämpa den senare, i saknad av insikt om ovanberörda, enligt utskottets

mening självklara förhållande, komma att antaga, att nykterhetsnämnd

saknar ifrågavarande befogenhet. På grund härav och delvis efter mönstret

av 3 § av lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade och

i sedligt avseende försummade barn hava vi ansett,

att till 4 § 2 mom. av det nu föreliggande lagförslaget

bort fogas ett nytt stycke av följande lydelse:

»I fall av behov äger nykterhetsnämnd att för

vidtagande av de i detta moment omförmälda åtgärder

till sitt biträde utse ombud antingen bland sina egna

ledamöter eller bland andra för uppgiften lämpade personer,

föreningar eller stiftelser.»

s. 31 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

31

19 §.

Av herrar Petrén, Persson i Norrköping och Borg, som anfört:

»Som fattigvårdslagstiftningskommittén i motiveringen till sitt lagförslag

i frågan (sid. 155—156) framhållit, är det, till förekommande av

den utskrivnes återfall i dryckenskap, av stor vikt att lian erhåller nödigt

skydd och framförallt att han genast får ordnat arbete. Det ligger ju

också i sakens natur, att utan tillgång på arbete det i allmänhet icke skall

finnas mycken utsikt för att även de bästa föresatser att för framtiden

föra ett nyktert och ordentligt liv skola kunna upprätthållas, då ingenting

i högre grad än arbetslöshet är ägnat att verka nedbrytande på karaktären.

Enligt vad erfarenhet visat, är arbetslöshet också en mycket vanlig orsak

till alkoholmissbruk. Om det också kan antagas, att bär anförda synpunkt

blir beaktad uti de föreskrifter om de närmare villkoren vid utskrivningen,

som det enligt 20 § tillkommer Konungen att meddela, synes

det osa likväl, med hänsyn till frågans stora vikt, önskvärt att den får

sitt uttryck uti själva lagen. Fattigvårdslagstiftningskommittén hade ock

i sitt lagförslag intagit en paragraf (21), som gav föreskrifter i här nämnt

hänseende, vilken paragraf emellertid behöver något omformuleras med

anledning därav, att enligt det föreliggande lagförslaget icke endast anstaltens

styrelse, utan även den myndighet, som har att utöva uppsikt över

anstalterna, äger att förordna om utskrivning.

På grund av vad sålunda blivit anfört få vi hemställa,

att § 19 erhåller ett tillägg av följande lydelse:

Innan utskrivning beslutes, bör vederbörande, därest

ej annorledes är sörjt för den utskrivnes skyddande mot

återfall i dryckenskap, hava skaffat sig garanti för att

den utskrivne erhåller behövligt stöd och bistånd samt,

om han är medellös, att han har tillgång på lämpligt

och lönande arbete.»

samt

20 §.

Av herrar Persson i Norrköping och Borg, vilka ansett, att det icke

borde föreskrivas plikt för den utskrivne att inom viss tid efter utskrivningen

vistas inom viss kommun. Det torde vara alldeles tillräckligt med

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Lagutskottets utlåtande Nr 31.

stadgande därom, att den utskrivne skal] underkasta sig den tillsyn och

de övriga villkor, som blivit vid utskrivningen eller därefter bestämda.

Förhållanden kunna nämligen inträffa, som fullt motivera, att den frigivne

lämnas frihet att vistas inom den kommun, som för honom själv synes

lämpligast för hans utkomst. På grund härav yrkas,

att orden i 20 § första stycket: »att vistas inom

viss vid utskrivningen eller därefter bestämd kommun

samt» måtte ur paragrafen utgå.

Tryckt kos P. Palunquists Aktiebolag, Stoekkolm 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:136 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om behandling av alkoholister samt till lag om ersättning i vissa fal s. 1 i texten