Sök i Ratio Lex

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1

1913-05-15 · 129 sidor, varav 110 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 110 av 129 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SärU 1913:1, Särskilda utskottets utlåtande Nr 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till Riksdagens kansli den 15 maj 1913 kl. 5 e. m.

Särskilda utskottets utlåtande, nr 1, i anledning av dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till lag om allmän pensionsförsäkring

och till lag om ändrad lydelse av 17 kap.

12 § handelsbalken, dels ock åtskilliga med föranledande

av nämnda förslag väckta motioner.

Genom en den 28 mars 1913 dagtecknad proposition, nr 126, har

Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga nedan införda

förslag till lag om allmän pensionsförsäkring samt till lag om

ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken.

Till utskottet hava hänvisats följande i anledning av berörda lagförslag

väckta motioner, nämligen

inom Första kammaren

1) av herr Knut Larsson m. fl. (nr 113),

2) av greve Alexander Hamilton (nr 114),

3) av herr Gustaf Fredrik Östberg (nr 115),

4) av herr Clason m. fl. (nr 117),

5) av herr Hans Ericson (nr 118),

6) av densamme (nr 119),

7) av herr Jan Erik Berglund (nr 120),

8) av greve Lagerbjelke (nr 123),

9) av herr Steffen (nr 124),

10) av herr Karl Johan Ekman (nr 125),

11) av herr Asplund (nr 126),

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 samt. 1 käft. (Nr 1.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

12) av herr Ernst Lindblad (nr 127),

13) av herr Mannheimer (nr 128),

14) av herr Gerhard Magnusson (nr 129),

15) av herr Jan Erik Berglund (nr 130) och

16) av herr Sandler (nr 131),

samt inom Andra kammaren

17) av herr Jonsson i Hökhult m. fl. (nr 282),

18) av herr Bengtsson i Norup (nr 283),

19) av herr Jansson i Edsbäcken (nr 284),

20) av herr Leander m. fl. (nr 285),

21) av herr Ekerot m. fl. (nr 286),

22) av herr Persson i Tofta (nr 287),

23) av herr Larsson i Klagstorp m. fl. (nr 288),

24) av herr von Hofsten (nr 289),

25) av herr Pälsson (nr 290),

26) av herr Olsson i Blädinge (nr 292),

27) av herr Persson i Norrköping- (nr 293),

28) av herr Kronlund m. fl. (nr 294),

29) av herr Jonsson i Gmnboda (nr 295),

30) av herr Indebetou (nr 296),

31) av densamme (nr 297),

32) av herr Zetterstrand (nr 298),

33) av herr Lindqvist i Kosta (ur 303),

34) av herr Rydén m. fl. (ur 304),

36) av herr Olausson (nr 305),

37) av herr Pettersson i Södertälje m. fl. (nr 306),

38) av herr vice talmannen D. Persson (nr 307),

39) av herr Källman (nr 308),

40) av herr Anderson i Råstock (nr 309),

41) av herr Allan Cederborg (nr 310),

42) av herr J. A. Bärg i Katrineholm (nr 311),

43) av herr Hage (nr 312),

44) av herr Winberg m. fl. (nr 313),

45) av herr Bindley in. fl. (nr 314),

46) av herr Lundell (nr 315),

47) av herr Sjöberg (nr 316),

48) av herr von Sneidern (nr 317),

49) av herr Lindhagen (nr 318),

50) av herr Lindhagen m. fl. (nr 319),

s. 3 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

3

51) av herr Lindhagen (nr 320),

52) av herr Wijk (nr 321),

53) av herr Nordström (nr 322),

54) av herr Pettersson i Södertälje (nr 323).

Tillika hava till utskottet överlämnats vissa i anledning av Kungl.

Maj:ts omnämnda proposition inom Andra kammaren avgivna yttranden,

varjämte till utskottet inkommit skrivelser dels från stadsfullmäktige i

Gävle med bilagda utlåtanden från Gävle stads drätselkammare och Gävle

stads fattigvårdsstyrelse i anledning av ålderdomsförsäkringskommitténs

betänkande, dels från representanter för femton kvinnosammanslutningar

(skrivelsen även intagen i herr Lindhagens motion nr 318) och dels från

herr Pettersson i Södertälje med bilagd översättning i vissa delar av en

till franska regeringen ställd officiell rapport över verkningarna av

den franska understödslagen av den 14 juli 1905.

I fråga om lagförslagens motivering får utskottet hänvisa till propositionen.

Beträffande de yrkanden, som framställts uti de i anledning

av lagförslagen väckta motioner, hänvisar utskottet, utom till motionerna,

till den översikt av nämnda yrkanden, som meddelas i en utskottets

betänkande bifogad P. M. I avseende å den motivering, som anförts

för de av motionärerna framställda yrkandena, hänvisar utskottet till de

olika motionerna.

Såsom av den nyss åberopade P. M. framgår, hava i flertalet motioner

framställts förslag till mer eller mindre betydande ändringar av

vissa detaljföreskrifter i det föreliggande förslaget till lag om allmän

pensionsförsäkring. Dessa förslag vill utskottet upptaga till behandling

vid granskningen av de särskilda §§ i lagförslaget.

Till en början vill utskottet emellertid framställa några erinringar

med anledning av de motioner, vilka utmynnat i yrkanden på avslag

eller uppskov å Kungl. Maj:ts förslag.

En närmare granskning av de nio motioner, i vilka dylikt yrkande

framställts, giver vid handen, att allenast i fyra av dessa motioner

nämnda hemställan bygges på en motivering, som håller sig bestämt

avvisande till de grundprinciper, på vilka Kungl. Maj:ts lagförslag uppbyggts.

I övriga till denna grupp hörande motioner hava andra skäl

anförts för hemställan om avslag.

Herrar Knut Larsson m. fl. hava sålunda i sin motion grundat sitt

avslagsyrkande på önskan, att folkförsäkrings frågan och försvarsfrågan

Utskottets

utlåtande.

Avslags
yrkanden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

måtte jämte finansplan samtidigt framläggas till Riksdagens avgörande.

Likaså har hr Karl Johan Ekman i sin motion yrkat avslag å Kungl.

Maj:ts föreliggande förslag, såvida icke utgifterna därför bleve så begränsade,

att anledning icke funnes att befara, att till följd av de uppoffringar,

som måste göras för pensionsförsäkringen, lösningen av frågan

om ett allmänt rusdrycksförbud obehörigen undanskötes eller väsentligen

försvårades.

Med anledning av de i nämnda båda motioner framställda yrkanden

vill utskottet framhålla, att, ehuru en lösning av folkpensioneringsfrågan

visserligen ställer betydande krav på det allmänna, denna lagstiftnings

ändamålsenliga anordnande likväl ej lämpligen torde böra göras beroende

av den lösning endera av de båda andra stora frågor, som stå på dagordningen

i vårt land, nämligen försvarsfrågan och nykterhetsfrågan,

kan komma att erhålla.

Beträffande övriga motioner, som innefatta yrkanden om avslag på

lagen i dess helhet, vill utskottet påpeka, att såväl hr Olsson i Blädinge

som hr Lindhagen i sin motion nr 320 byggt sina avslagsjnEanden förnämligast

på av dem eller andra framställda ändringsförslag rörande

vissa detalj föreskrifter i det föreliggande lagförslaget. Hr Olsson i

Blädinge vänder sig sålunda endast mot den bestämmelse i förslaget,

enligt vilken personer med viss förmögenhet skulle undantagas från

avgiftspensioneringen, medan hr Lindhagen ifrågasätter ett uppskov till

nästa riksdag för att möjliggöra »ett tillfyllestgörande begrundande)) av

motionärens egna »och mångfalden övriga framkomna ändringsförslag».

Till denna grupp av avslagsmotioner torde även kunna räknas hr Gustaf

Fredrik Östbergs. Eu närmare granskning av de av denne motionär

framställda anmärkningar mot förslaget giver nämligen vid handen, att

dessa icke vända sig mot själva grundprinciperna för förslaget utan

riktas allenast mot en del visserligen viktiga men för förslaget i dess

helhet ej avgörande detaljbestämmelser. Alla dylika erinringar mot

förslaget, vare sig de förekomma i de nu nämnda motionerna eller uti

övriga i avslagsyrkanden utmynnande motioner, vill utskottet upptaga

till behandling vid den senare paragrafvis fullföljda granskningen av

Kungl. Maj:ts förslag.

Dessförinnan vill utskottet emellertid i korthet beröra de huvudanmärkningar

mot förslaget, som framträtt i övriga avslagsmotioner —

herrar greve Lagerbjelkes, Petterssons i Södertälje m. fl., Winbergs och

Wijks — i den mån de rikta sig mot förslagets grundprinciper.

Det bör då först framhållas, att man icke i något fall synes ha

vänt sig mot de båda huvudgrunder i förslaget, enligt vilka detta avser

s. 5 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

5

att dels omfatta hela folket, dels ock bereda i främsta rummet en invaliditetsförsäkring

och en därmed i lämplig ordning förknippad ålderdomsförsäkring.

Däremot framhålles i samtliga nu ifrågavarande motioner såsom en

avgörande brist hos förslaget, att detsamma icke skulle hava tagit behörig

hänsyn till den stora huvudgrupp av befolkningen, som utgöres

av lönarbetare och tjänare.

I dessa motioner uttalas — av herr Wijk dock med någon tvekan

— den uppfattning, att åt problemet i förevarande punkt bort givas en

lösning, enligt vilken befolkningen uppdelades i tvenne grupper, av

vilka den första skulle omfatta i huvudsak lönarbetare och den andra

befolkningens övriga klasser. För den förstnämnda gruppen skulle inrättas

en försäkring enligt s. k. tyskt mönster, d. v. s. med avgifter,

till vilka de försäkrade arbetarne bidraga med halva och deras arbetsgivare

med andra hälften av beloppet, med fasta, för alla lika statsbidrag,

med märkessystem för avgifternas upptagande o. s. v. För övriga

klasser av befolkningen skulle däremot inrättas en försäkring, där de

försäkrade själva skulle betala hela avgiften, men erhålla samma statsbidrag

som arbetarne. Huru ett på dessa grunder uppbyggt försäkringssystem

skulle te sig hava herr Pettersson i Södertälje m. fl. sökt visa

i det lagförslag, som innehålles i deras motion.

Till stöd för detta yrkande hava anförts förnämligast utlandets

exempel ävensom vissa lönepolitiska teorier.

Vad den utländska lagstiftningen i detta avseende beträffar, så synes

den knappast kunna anföras såsom stöd för den av motionärerna i nu

berörda fråga intagna ståndpunkten. I samtliga de länder, där en invaliditetsförsäkring

genomförts enligt det s. k. tyska systemet, omfattar

nämligen försäkringen i huvudsak allenast lönarbetare och tjänare, medan

så gott som alla andra klasser av befolkningen fått stanna utanför. Något

exempel på eu genomförd invaliditetsförsäkring, som omfattar hela folket,

gives ännu ej, vadan det svenska förslaget sålunda även ur denna synpunkt

torde böra bedömas närmast mot bakgrunden av det egna landets

förhållanden och förutsättningar. Det är visserligen sant, att i Österrike

framlagts ett förslag, som utan att vara en verklig folkförsäkring, likväl

omfattar betydande grupper av befolkningen även utanför lönarbetarnes

led, och att enligt detta förslag arbetsgivare skulle åläggas betala halva

avgiften för sina försäkringspliktiga arbetare, medan övriga försäkrade

skulle ensamma erlägga hela avgiften. Men det förtjänar likväl vid

åberopande av detta förslag såsom mönster erinras därom, att det icke

minst på grund av de nu nämnda bestämmelserna stött på starkt mot
-

Lönartetarförsäkring

och folkförsäkring.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

stånd i sitt hemland och där ännu icke föranlett lagstiftning1 i ämnet, i

trots av att förslaget framlades av regeringen redan år 1908 och sedan

dess varit föremål för en nästan oavbruten uppmärksamhet. Det må

ock i detta sammanhang anmärkas, att det av en officiell norsk kommitté

utarbetade och nyligen offentliggjorda förslaget, vilket av det

svenska förslagets vedersakare ej sällan framhållits såsom mönster för en

lycklig lösning av folkförsäkringsfrågan, och som verkligen avser att

omfatta hela befolkningen, avstått från att ålägga arbetsgivare skyldigheten

att bestrida någon del av kostnaden för deras arbetares försäkring.

Utskottet vill ej ingå på någon närmare granskning av den lönepolitiska

åskådning, vilken anförts såsom stöd för nödvändigheten av bidrag

från arbetsgivare till deras försäkrade arbetares avgifter. Denna åskådning

och dess praktiska krav anknytas i regel till den tyska socialförsäkringens

förebild och framträda i den offentliga diskussion, till

vilken denna givit upphov. I herr Petterssons i Södertälje m. fl.

motion, där denna fråga upptagits till utförlig behandling, framhålles

därvid bland annat, att om »en försäkring anordnas så, att en väsentlig

del av kostnaden av lagen lägges på de försäkrades arbetsgivare)), så

vore detta en anordning, varigenom staten möjliggjorde för arbetarne

att försäkra sig själva. Ty det vore alldeles visst, att avgifterna i sådant

fall komme att tagas av arbetslönen, vare sig det lyckades arbetsgivarne

att nedbringa den förut bestämda lönen med avgiftsbeloppet eller de

nödgades lämna avgifterna såsom tillägg till lönen. Det förefaller utskottet

tvivelaktigt, vilket värde eu dylik teori kan äga ens som grundval

lör ett ur arbetarsynpunkt förmånligt försäkringssystem. Då det enligt

motionärernas egen framställning ingalunda synes vara visst, att den

försäkringsavgift, som arbetsgivaren erlägger för sina arbetare, får betydelsen

av en motsvarande höjning av lönen, utan den lika väl kan

förorsaka en nedsättning av lönen med motsvarande belopp, så synes

vinsten för arbetaren av hela detta system vara mindre klar, åtminstone

såvida man på denna väg icke når fram till väsentligen högre pensionsbelopp

än genom att följa den väg Kungl. Maj:t anvisat.

Men även om man godtoge den åskådning, enligt vilken arbetsgivarbidrag

oundgängligen krävas i en försäkring mot invaliditet och

ålderdom, så ligger i själva utgångspunkterna för denna åskådning, att

den väl kan med någon styrka göras gällande allenast när fråga är

om anordnandet av en ren lönarbetarförsäkring. Den förlorar ej blott

väsentligt i teoretisk betydelse, utan dess förverkligande stöter dessutom

på de största praktiska svårigheter, när fråga är om en folkförsäkring.

Inom en sådan försäkring synas alla försäkrade i ungefär

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

1

samma ekonomiska ställning’ böra förpliktas till samma skyldigheter.

Skapandet genom själva försäkringsanordningen av en avsevärd ekonomisk

lättnad för en viss, låt vara mycket betydande grupp av befolkningen,

utan annan motivering än hänvisning till en viss yrkesställning,

strider mot en av folkförsäkringens naturligaste grundsatser,

enligt vilken största möjliga likhet bör eftersträvas med avseende på

de skyldigheter lagen ålägger de försäkrade. Ett genomförande av

systemet med arbetsgiv arbi drag inom en folkförsäkring måste oundvikligt

leda till, att en småbrukare, en liten handlande, en småhantverkare,

som trots sin större formella självständighet näppeligen vare sig

ifråga om årsinkomstens belopp eller dess säkra utfallande kan sägas

intaga en i ekonomiskt eller socialt hänseende mera gynnad ställning

än mången lönarbetare, skulle, för erhållande av samma pension

som denne, åläggas att betala dubbelt så stora avgifter till försäkringen.

En dvlik försäkringstagare är måhända under ett skede av sitt liv

lönarbetare och under ett annat utövare av ett s. k. självständigt yrke,

exempelvis jordbruk eller hantverk. Hans ekonomiska ställning förändras

ofta föga genom denna yrkesväxling, den sociala miljö, i vilken han

rör sig, knappast mera. Men blott därför att han i förra fallet regelbundet

mottager sin avtalade lön från sin arbetsgivare, medan hans utkomst

såsom småbonde eller hantverkare är beroende av omständigheter,

på vilkas gestaltning han själv delvis ej kan utöva någon inverkan,

så skulle han, enligt det i herr Petterssons i Södertälje m. fl.

motion förordade systemet, såsom lönarbetare ej behöva betala mer än

hälften av den pensionsavgift han nödgas erlägga i sin egenskap av självständig

yrkesidkare med samma, stundom kanske ej så litet otryggare

inkomst. Sannolikt komme han dessutom att betungas än mer i sin

egenskap av yrkesidkare. Ty antagligen har han såsom sådan, åtminstone

tidvis, i sin tjänst en tjänare eller en gesäll, gent emot vilken

Lian i sin tur spelar rollen av arbetsgivare och för vilken han sålunda

måste betala halva pensionsavgiften. Utan att hans förmåga att betala

högre avgifter undergått någon nämnvärdare förändring sedan den tid,

då han var lönarbetare, nödgas han sålunda nu erlägga tre gånger så

stort belopp till försäkringen. Men hans pension blir i båda fallen densamma.

Den belysning redan nu anförda exempel, vilka torde äga en

betydande allmängiltighet, giva åt frågan om inpassandet av ett

system med arbetsgivarbidrag inom en folkförsäkring, torde visa, att

en dylik anordning måste stöta på de allra största svårigheter och

bland de försäkrade framkalla känslan av, att lagen otillbörligt gynnar

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Själv hjälpsprincipen.

en viss grupp av dem framför de övriga. Gentemot den uppfattning

slutligen, enligt vilken en lönarbetarförsäkring i särskild grad bör och

kan tjäna den uppgiften att förhindra uppkomsten och utbredningen av

s. k. parasitism inom ett lands ekonomiska produktion, må uttalas,

att, därest samhället skulle finna ett sådant inskridande vara av nöden,

det näppeligen torde vara välbetänkt att för tillgodoseende av ett dylikt

syfte anordna folkförsäkringen efter ett system, som eljest ej befinnes

ändamålsenligt och vars betydelse såsom indirekt hjälpmedel för den

antydda uppgiftens fyllande icke synes vara given.

Härmed torde utskottet i huvudsak hava bemött de invändningar

mot det föreliggande lagförslaget, som utgått från dess förmenta bristfällighet

i nu berörda hänseenden, liksom även påvisats de avsevärda

olägenheter, som skulle möta ett genomförande i praktiken av herr

Petterssons i Södertälje m. fl. förslag, vilket utgör ett försök att inom

ramen av en folkförsäkring på sätt bär ovan antytts realisera den tyska

lönar betar försäkringen s system.

De viktigaste av de invändningar, som eljest i nu ifrågavarande

motioner riktats mot de huvudgrunder, på vilka regeringsförslaget uppbyggts,

äro de, som hävda, att »självhjälpsprincipen» knappast alls eller

ock ej i tillräcklig grad kommit till uttryck i förslaget. Dessa anmärkningar

innebära förnämligast, att dels försäkringen enligt förslaget

i alltför ringa grad skulle grundas på de försäkrades egna avgifter,

dels ock statens bidrag till försäkringen skulle utgivas under en form,

varigenom pensioneringen finge karaktären av försörjning, ej avförsäkring.

Båda dessa invändningar, vilka redan tidigare framställts i över

förslaget avgivna utlåtanden eller eljest i den offentliga diskussionen i

ämnet, hava redan upptagits till bemötande i det yttrande till statsrådsprotokollet

av föredragande departementschefen, som är bifogat den

kungl. propositionen. Utskottet vill här allenast i korthet beröra dessa

frågor.

Piegeringsförslaget, liksom ock ålderdomsförsäkringskommitténs förslag,

på vilket det förra i huvudsak är grundat, utgår från den förutsättningen,

att det allmännas bidrag till försäkringen ungefärligen borde

motsvara den allmänna och enskilda fattigvårdens nuvarande kostnader

för invalider över 15 år. Dessa kostnader hava för nuvarande förhållanden

beräknats utgöra något över 30 millioner kronor, vilken summa

ock lagts till grund för det ifrågavarande förslagets beräkningar. Mot

en beräkning av det allmännas bidrag till nämnda summa har ej heller

i de nu berörda motionerna någon invändning rests.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

9

Ålderdomsförsäkringskommitténs utredning visar nu, att kostnadsfrågan,

vilken alltid måste vara mer eller mindre avgörande vid anordnandet

av en försäkring av förevarande art, för vårt lands vidkommande

får en ännu större betydelse än för de flesta andra länder på grund

därav, att antalet åldringar i Sverige är högst avsevärt större än annorstädes.

En tillämpning i vårt land av någon av de utländska lagar i

ämnet, vilka ofta rekommenderas såsom förebild, kan sålunda redan av

denna anledning icke ske utan relativt väsentligt högre kostnader.

Den form för det allmänna bidragets disposition, som allmänt förordas

av flertalet bland de motionärer, som vända sig mot regeringsförslagets

anordning i detta hänseende, är utgivandet av ett bestämt

tillskott till pensionerna lika för alla pensionärer utan avseende

på deras behov av ekonomiskt understöd. Det är denna form, som

valts i den tyska försäkringen och i de lagar, som tagit denna till förebild.

Skulle ett dylikt system tillämpas i Sverige, bleve, enligt vad

verkställda beräkningar givit vid handen, under nyss angivna förutsättningar

för storleken av det allmännas kostnader, det fasta tillskottet för

varje pensionär 50 kronor, eller, om pensionstagare med minst 500

kronors inkomst uteslötes från rättigheten till dylikt tillskott, 60 kronor

för varje pension. Herr Pettersson i Södertälje m. fl. anse sig genom

att i sitt lagförslag från rätten till pension undantaga vissa kategorier

invalider, som varit försäkrade allenast under en kortare tid, kunna

beräkna det fixa tillskottets belopp till 70 kronor för varje pension.

Återstoden av kostnaderna för pensionerna måste uppenbarligen

bestridas genom försäkringsavgifter. Enligt det förslag till en försäkring

av denna typ, som innehålles i herr Petterssons i Södertälje m. fl.

motion, utgå dessa avgifter med följande belopp i nedanstående inkomstklasser,

varvid samtidigt angives beloppet av den beräknade pensionen

efter 50 år (inkl. det allmänna bidraget 70 kronor).

Inkomstklass.

Total

Årsinkomst.

årsavgift.

Pension efter 50 år.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

I...

.......................... under 500

5.20

140.20

II...

........................... 500— 799

10.40

210.40

III...

800—1,199

15.60

280.60

IV ...

........................... 1,200—1,499

20.80

350.80

V ...

........................... minst 1,500

26.—

421.—

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 samt.

1 höft. (Nr 1.)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Såsom av den betänkandet bifogade P. M. nr 3 av regeringsrådet

Lindstedt framgår, synas beräkningarna av de nu angivna pensionernas

belopp icke vara uppgjorda med den försiktighet, som funnits erforderlig

ifråga om kommitténs och det kungl. förslagets beräkningar. Iakttoges

en dylik försiktighet, bleve pensionsbeloppen, om avgifterna icke höjdes,

i alla klasser icke obetydligt mindre, eller ock måste, för ernående av

de i tablån upptagna pensionsbeloppen, avgifterna genomgående höjas.

Sålunda skulle exempelvis i den lägsta klassen pensionens verkiiga

belopp ej komma att överstiga 130 kronor eller ock måste, för bibehållande

av en pension å 140 kronor, årsavgiften höjas till omkring 6

kronor.

En blick på tablåns siffror visar emellertid att — även om man

utginge från att beräkningarna vore fullt tillförlitliga och sålunda godtoge

beloppen för såväl avgifter som pensioner — de försäkrade för

att ernå pensioner till relativt mycket ringa belopp måste underkasta

sig betydande ekonomiska uppoffringar. En person med en genomsnittlig

årsinkomst av under 500 kronor — sålunda tillhörande de allra

minst bemedlade befolkningslagren — skulle nödgas under hela sitt liv

årligen betala ett belopp av över 5 krono]- för att vid invaliditet ernå

en pension av 140 kronor. (Motsvarande korrigerade, tillförlitligare

siffror äro, såsom nyss nämnts, antingen eu avgift av 6 kronor eller

en pension av 130 kronor.) Enligt regeringsförslaget skulle en person

i samma klass erlägga 3 kronor om året eller omkring halva det nyssnämnda

beloppet och, därest han vid inträdande invaliditet vore utan

tillgångar, få en pension av 195 kronor. Enligt utskottets förslag blir

motsvarande pensionsbelopp 213 kronor. För en gift man i lägsta

klassen skulle avgiften enligt herr Pettersons m. fl. förslag ökas

med bidraget för hustruns pensionering till 10.40 kronor om året. (Korrigerad

siffra omkring 12 kronor, d. v. s. dubbla det belopp, som ifrågasatts

i det kungl. förslaget.) Visserligen skulle, enligt herr Petterssons

m. fl. förslag, för de personer, som äro lönarbetare, halva avgiften

betalas av resp. arbetsgivare. Utskottet har redan förut påvisat det

enligt utskottets mening ohållbara i en dylik anordning, där fråga är

om en allmän folkförsäkring. Här må allenast anmärkas, att, även om

en sådan anordning godtoges, arbetarnes bidragsskyldighet ofta måste

bliva synnerligen betungande. En arbetare med i,200 kronor i årsinkomst

skulle sålunda enligt förslaget erlägga 10.40 kronor för sin

egen, 15.60 kronor för sin hustrus och eventuellt 5.20 kronor för ett hemmavarande

barns försäkring, således sammanlagt 31.20 kronor. Å andra

sidan skulle en självständig yrkesidkare i samma ekonomiska ställning,

med eu arbetare tillhörande klass IT, nödgas erlägga 20.80 kronor

s. 11 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

11

för sin egen, 5.20 kronor för arbetaren, 15.60 för sin hustrus och 5.20 kronor

för sitt barns försäkring, d. v. s. tillsammans ej mindre än 46.80 kronor.

Trots de jämförelsevis ringa pensionsbelopp, vilka enligt detta system

skulle bjudas de försäkrade och vilka — även utan korrigering nedåt

i enlighet med beräkningsgrunder, valda med större försiktighet.— i

allmänhet ej oväsentligt understiga de pensioner, som enligt regeringsförslaget

skulle tillfalla medellösa invalider, hava avgifterna sålunda

måst ''fastställas till belopp, vilka redan i och för sig torde vara högre

än vad som må anses lämpligt att ifrågasätta. Det blir då också klart,

varför ålderdomsförsäkringskommittén vid uppgörande av sitt förslag

till folkförsäkring ansett sig nödsakad att frångå ett system, där även

mot höga avgifter kunde bjudas allenast ringa pensioner och där mot

en betydande, ofta alltför betungande uppoffring från den försäkrades

sida svarade ett resultat, som ej kunde anses fylla försäkringens syfte.

Enligt utskottets mening har det föreliggande kungl. förslaget därför

ock i detta hänseende byggt på en riktig grund. Storleken av de avgifter,

som där fastställts såsom de försäkrades bidrag till försäkringen,

Synes — med det undantag, vartill utskottet återkommer vid behandlingen

av 4 § — såvitt nu kan bedömas, icke kunna giva anledning

till någon välgrundad invändning. När förslaget sålunda i detta avseende,

i den utsträckning sådant tillsvidare synes vara möjligt, bygger

på avgifter från de försäkrade, är det ej lätt att inse, varför »självhjälpsprincipen»

skulle anses vara så väsentligt förbisedd. Tillämpandet

av denna princip synes näppeligen inom något försäkringssystem kunna

sträckas längre än till den punkt, där hänsynen till de försäkrades

ekonomiska bärkraft sätter gränsen. Bedömandet av denna bärkrafts

styrka leder måhända i olika fall till skilda resultat. Men av det ovan

anförda torde med tydlighet framgå, att en försäkring mot invaliditet,

byggd helt och hållet eller i huvudsak på de försäkrades egna avgifter,

knappast är tänkbar, om avgifterna ej skola bliva orimligt höga eller

pensionerna orimligt små. Huruvida det kungl. förslaget med dess av

utskottet förordade modifikationer alldeles träffat den rätta proportionen

mellan de försäkrades och det allmännas bidrag till försäkringen, kan, såsom

antytts, för närvarande ej med visshet varken påstås eller förnekas.

Men utskottet håller före, att den erfarenhet, som vid den föreslagna

försäkringens tillämpning kan vinnas rörande detta förhållande, skall

bliva synnerligen värdefull för ett bättre bedömande av denna fråga

och för möjligheten att taga säkrare ståndpunkt till densamma. Innan

dylik erfarenhet vunnits, må det vara tillåtet att anse de föreslagna

avgifterna i stort sett väl avvägda.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Försäkringen

och sparsamheten.

Vad sedermera formen för utgörandet av det allmännas bidrag till

försäkringen beträffar, varvid detta bidrag gjorts beroende av pensionstagarens

behov och sålunda utgår med ett efter pensionärens ekonomiska

ställning avpassat belopp såsom tillskott till den på grund av

egna avgifter förvärvade pensionen, så innebär denna metod sannolikt

en lösning av denna fråga, som på grund av vårt lands särskilda

förhållanden måste betecknas såsom mycket lämplig. Säkert är att —

såvida man vill hålla kostnaderna för försäkringen inom den förut angivna

ramen — genom detta system åt det allmännas bidrag beretts en effektivitet,

som icke kunde hava vunnits genom tillämpandet av metoden med

ett för alla pensionärer lika stort bidrag. Skulle det allmännas bidrag

fördelas på sistnämnda sätt, bliva pensionerna, under förutsättning

av att de försäkrades bidrag hållas inom de av förslaget angivna,

rimliga gränser, så små, att deras betydelse för de behövande blir alltför

ringa. En fördelning åter enligt kommitténs och regeringsförslagets

system medför den avgörande fördelen, att det allmännas tillskott främst

tillfaller dem, som äro mest i behov därav och för vilka pensionen

tack vare detta bidrag får den med försäkringen avsedda betydelsen.

Det. är icke klart, varför ett sådant system skall stämplas såsom

»försörjning» och av sådan anledning bekämpas, medan det tyska systemet

ensamt bör tillerkännas beteckningen »försäkring» och anses vara den

ofrånkomliga förebilden för en tillfredsställande lösning av problemet.

Här är i grunden icke fråga om annat än tvenne olika metoder för

användandet av det allmännas bidrag till försäkringen. Den ena har

tillämpats i lönarbetarförsäkringens föregångslaud och har där befunnits

användbar under givna, speciella förutsättningar ifråga om befolkningsförhållanden

och försäkringssystemets anordning i övrigt. Men när det

gällt en folkförsäkring och ett land som vårt med nära dubbelt så

många åldringar som i Tyskland, då har denna metod icke visat sig

vara den bästa. En annan har måst sökas. Och då man därvid måst

begränsa kostnaderna inom en given ram, har man föredragit att så

fördela det allmännas bidrag, att det framför allt hjälper till att öka

pensionsbeloppen för de fattigaste. Det är möjligt, att andra metoder

kunnat bättre tillfredsställa vissa ensidigt fullföljda principiella krav.

Men det är högst sannolikt, att det system, som nu valts för den

svenska folkpensioneringen och där hänsyn tagits till ett flertal på

frågan samtidigt inverkande omständigheter, gör det verksammaste bruket

av de miljoner, som för detta syfte utgå av det allmännas medel.

I vissa av nu berörda motioner — herrar greve Lagerbjelkes,

Petterssons i Södertälje m. fl. och Wijks — uttryckas farhågor för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

13

att den föreslagna regeln för pensionstilläggens beräknande skulle

komma att menligt inverka på folkets självhjälpssträvanden och på

grund bärav förorsaka allehanda missförhållanden.

Denna regel förmenas nämligen komma att motverka de svaga

tendenser till sparsamhet och omsorg om framtiden, som förklaras utmärka

vårt folk, försvaga pensionärernas strävan till självförsörjning,

samt locka till simulation och till försök att undandölja egendom och

arbetsförtjänst.

En närmare granskning reducerar emellertid, synes det utskottet,

i väsentlig mån vikten av de framförda betänkligheterna.

Då det för en person i arbetskraft^- ålder gäller att välja mellan

att slå in på sparandets väg eller att konsumera hela arbetsförtjänsten,

lärer hans val knappast komma att påverkas av det förhållandet, att

han vid inträdande arbetsoförmåga kan förvänta ett högre tillskott till

sin avgiftspension från det allmänna, om han då är medellös, än om

han äger någon sparpenning. Utsikten att bliva varaktigt invalid ter

sig nämligen för den ännu fullt friske och arbetsduglige som något så

ovisst och i varje fall så avlägset, att den knappast kommer att spela

in vid hans handlande. Härom vittnar bland annat det mycket ringa intresse,

varmed den privata livränteförsäkringen omfattas av särskilt de

mindre bemedlade samhällslagren. Däremot har ett sammansparat kapital

ett helt annat värde, vilket även bestyrkes av det faktum, att den enskilda

kapitalförsäkringen vunnit vida större utbredning. Det samlade kapitalet

utgör en påtaglig verklighet, är ständigt disponibelt och kan lämnas i arv

till efterkommande. För möjligheterna till dess ökning förefinnes icke

heller, såsom i fråga om pensionstilläggen, någon på förhand dragen

gräns:, det kan väl tänkas växa till sådant belopp, att dess avkastningöverstiger

högsta möjliga pensionstillägg. För övrigt vet den väljande,

att vid pensionstilläggets bestämmande avdrag kommer att ske icke för

hela hans inkomst utan allenast för en del därav och att pensionen i

förening med den egna inkomsten alltså kommer att utgöra ett större

belopp, i den män den egna inkomsten är större. Ställningen för en

pensionstagare med egna tillgångar blir alltså, för fall av lika avgiftspensioner,

i tvänne avseenden gynnsammare än för den pensionstagare,

som är medellös: den förres sammanlagda inkomst överstiger, utom

i vissa i verkligheten ytterst sällan förekommande undantagsfall, väsentligt

den senares pension och den förre äger därutöver den förmån, som

förfoganderätten över egna tillgångar innebär. I själva verket bereder

pensionstillägget pensionstagare med egen tillgång en ökad möjlighet att

bevara denna tillgång oförminskad. Här går skiljegränsen skarp mot fattig
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

vården, vilken ju i stort sett icke inskrider, förrän de egna tillgångarna

äro uttömda, och vilkens hjälp skall av understödstagaren i mån av förmåga

återbetalas.

Vissa av nyss anförda synpunkter äga betydelse jämväl i fråga om

de uttryckta farhågorna för att den, som för sin ålders dagar hopsparat

ett litet kapital, skall frestas att vid annalkande invaliditet konsumera

eller avhända sig detsamma för att sedermera kunna erhålla högre

pensionstillägg. Det bör här vidare märkas, att frestelsen att konsumera

den egna tillgången torde motvägas dels av det moment av ovisshet i

fråga om pensionsrätten, som dock alltid måste råda innan invaliditet

inträtt, och dels av det förhållandet, att inkomsten då blir mindre än

om kapitalet varit i behåll. Det starkast återhållande motivet härvidlag

torde dock i allmänhet komma att utgöras av den ålderstignes naturliga

önskan att till efterkommande kunna i arv överlämna den samlade

penningen. Ehuru här faran för ett avhändande redan under livstiden

någon gång kan ligga ganska nära, så torde denna likväl motvägas av

den minskning i vederbörandes ekonomiska självständighet, som härav

bleve en följd.

Beträffande möjligen förekommande missbruk sådana som undandöljande

av inkomst och egendom samt obehörigt avhändande av

egendom måste man givetvis i stor utsträckning förlita sig på att pensionsnämnderna

skola med nit och insikt omhänderhava sitt värv. I

regel komma dessa nämnder att arbeta inom ganska små distrikt och

man kan därför förvänta, att de skola äga den ingående kännedom om

flertalet pensionssökande samt om ortens förhållanden, som sätter dem

i stånd att noggrannt pröva inflytande ansökningar. Med kännedom

om det plikttrogna arbete, som i allmänhet utföres av våra kommunala

nämnder, torde man hava rätt att förvänta, det pensionsnämnderna skola

veta att samvetsgrant lösa sina viktiga uppgifter. Givetvis kommer

även pensionsstyrelsen att med uppmärksamhet följa lagtillämpningen

inom landets olika delar icke endast genom sin ställning såsom högsta

instans för pensionsärenden utan även i sin egenskap av högsta kontrollerande

myndighet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

15

Utskottet övergår nu till en närmare redogörelse för de av utskottet

ifrågasatta ändringar uti ifrågavarande lagförslag och för de i ovannämnda

motioner framställda yrkanden.

Förslaget till lag om allmän pensionsförsäkring.

1 §•

I fråga om denna paragraf har herr Pålsson föreslagit den förändring

av lydelsen, att orden »där ej nedan annorlunda stadgas» skulle

utgå. Förslaget sammanhänger med samme motionärs yrkande om avgiftspliktens

utsträckande att omfatta dem, som enligt Kungl. Maj:ts

förslag på grund av besittning av viss förmögenhet eller till följd av

dem tillförsäkrad pensionsrätt skulle undantagas från avgiftsplikt. Såväl

enligt Kungl. Maj:ts som enligt motionärens förslag skulle emellertid

vissa åldersgrupper ävensom invalider samt icke i riket mantalsskrivna

vara befriade från avgiftsplikt. Och då ifråga om undantagen

från avgiftsplikt utskottet icke ansett sig böra föreslå annan ändring i

Kungl. Maj:ts förslag än förmögenhetsgränsens borttagande, föreligger

enligt utskottets mening intet skäl till ändring i avfattningen av 1 §.

2 §•

Herr Jonsson i Gumboda har vid denna § yrkat nedlyftning av

den åldersgräns, vid vilken, oavsett invaliditet, rätt till pension på grund

av erlagda pensionsavgifter skulle inträda, till sextio år, vid vilken ålder

pensionen skulle utgå allenast med någon del av sitt belopp för att

ernå sin fulla storlek först vid sjuttiofem år eller ännu senare. Iierr

Lindqvist i Kosta åter har, under hänvisning till den låga medellivslängden

i vissa hälsofarliga yrken, föreslagit åldersgränsens sänkande

till sextiofem år.

Utskottet vill i fråga om sistnämnda förslag till en början framhålla,

att, såsom föredragande departementschefen påvisat, en sänkning

av åldersgränsen på sätt motionären föreslagit skulle hava till följd,

att omkring 50 % flere personer skulle erhålla avgiftspension utan att

vara invalider än om 67-årsgränsen fasthålles. Försäkringens karaktär

av övervägande invaliditetsförsäkring skulle enligt utskottets mening

genom en sådan förändring på ett mindre fördelaktigt sätt försvagas.

Fn ännu större olägenhet vore pensionernas avsevärda minskning till

följd av avgiftspliktens tidigare upphörande.

Särskild

granskning

av förslagets

detaljer.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Särskilda utslcottets utlåtande Nr 1.

Herr Jonssons i Gumboda förslag synes utskottet vara i än högre

grad förbundet med anmärkta olägenheter samt brista i enkelhet och

reda. Utskottet finner sig på anförda skäl böra avstyrka motionärernas

förslag.

Herr Pålsson har i sin förenämnda motion föreslagit, att rätt till

pension skall tillkomma allenast den, vilkens årsinkomst understiger

ettusen kronor. Till detta yrkande vill utskottet återkomma vid behandlingen

av 6 §.

4 §•

Avgifter. Herrar Jonsson i Hökhult och Nilsson i Linnås ävensom herr Lun
dell

hava vid denna paragraf föreslagit, att den pensionsavgift, som

skall av envar avgiftspliktig erläggas, måtte höjas till 4 kronor. Utskottet

vill med anledning av detta förslag erinra, att ålderdomsförsäkringskommittén

för sin del ansåg sig böra, beträffande den lägsta

avgiften, stanna vid ett belopp av 2 kronor samt att föredragande departementschefen

enligt det vid den kungl. propositionen fogade utdrag

av statsrådsprotokollet haft under allvarligt övervägande en höjning till

4 kronor men icke funnit sig böra gå längre än till den nu föreslagna

avgiften av 3 kronor. Lika med departementschefen finner utskottet

försiktigheten bjuda att stanna vid sistnämnda belopp.

Till vissa, denna paragraf berörande yrkanden av herr Kronlund

m. fl., herr Pålsson samt herr Leander m. fl. vill utskottet återkomma

i samband med behandlingen av 5 §.

Het av herr Asplund framlagda förslag till ny lydelse av förevarande

paragraf sammanhänger med det pensioneringssystem, som av

nämnda motionär framlagts och som bland annat innebär, att envar till

inkomst- och förmögenhetsskatt taxerad skulle utöver sin nämnda skatt

erlägga ett lika stort belopp, vilket skulle utgöra ett särskilt slag av

försäkringsavgift. Uttagandet av så betydande försäkringsavgifter

samt den anvisade vägen för avgiftsbördans fördelning synas utskottet

innebära allvarliga olägenheter och utskottet har redan av denna anledning

icke kunnat förorda förslaget. Härav följer ock, att utskottet icke

funnit sig böra ägna någon närmare granskning åt det förslag till pensionsbelopp

och dessas beräkning in. in., som motionären jämväl framlagt

och som utgår från förutsättningen att det av honom föreslagna

avgiftssystemet godkännes. Beträffande förslaget hänvisas i övrigt till

vad regeringsrådet Lindstedt i sin P. M. Nr 3 om detsamma anfört.

Ny inkomst- Herrar Rydén in. fl. samt Larsson och Bosson hava i sina motioner

framfört kravet på införandet av en ny avgiftsklass för avgiftspliktiga

s. 17 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Kr 1.

17

med inkomst mellan 500 ocli 800 kronor samt med en avgift av två

kronor utöver den för alla avgiftspliktiga gemensamma pensionsavgiften

av tre kronor.

Motionärerna åberopa till stöd för sitt yrkande kommerskollegiums

vid den kung! propositionen fogade utlåtande över ålderdomsförsäkringskommittens

betänkande. I detta utlåtande påvisas, hurusom den

av nämnda kommitté — och jämväl av Kungl. Maj:t — föreslagna

lägsta avgiftsklassen skulle komma att omfatta sammanlagt ej mindre

än 2,128,300 av samtliga 2,588,100 försäkringspliktiga eller nära 5/c av

hela antalet. Denna indelning är, framhålles det, icke blott ojämn utan

även i flera hänseenden otillfredsställande. »Därigenom», yttrar kollegium,

»att den lägsta klassen tilltagits så oproportionerligt stor, tvingas

det stora flertalet av de försäkrade att åtnöjas med en invaliditets - pension, som för många måste anses vara otillräcklig. Eu jordbruksarbetare

eller en industriarbetare på landet, som under hela försäkringstiden

varit uppskattad till inkomst av mellan 700—800 kronor, kan ju

aldrig erhålla en högre pension än 180 kronor, medan en annan med

honom i övrigt fullständigt jämställd industriarbetare, som på grund av

dyrare levnadsförhållanden och dylikt uppnår en inkomst av exempelvis

800—900 kronor, erhåller under enahanda förhållanden en nära dubbelt

så stor pension (355 kronor). Denna oegentlighet blir så mycket mera

markerad, som den i stort sett kan återföras till olikheten i arbetsvillkor

mellan jordbruket och därmed sammanhängande näringar å ena

sidan och övriga näringsgrenar å den andra. Bortsett från dem, som

över huvud taget ännu icke hava några inkomster, hustrurna samt

större delen av de personliga tjänarne, torde den lägsta klassen just

komma att utgöras av hela skaran av jordbruksarbetare, inberäknat

torpare samt småbönder. Härtill kan vidare läggas, att den stora

massan av den jordbruksidkande befolkningen hela sitt liv nödgas kvarstå

i den lägsta pensionsklassen, medan däremot inom övriga samhällsgrupper,

som under yngre år tillhöra samma klass, ofta en successiv

förskjutning till högre inkomster och därmed förbättrade pensionsutsikter

äger rum.»

Kollegii framställning, som utmynnar i det av motionärerna nu

upptagna förslaget om en ny avgiftsklass, har av departementschefen i

hans förutnämnda yttrande till statsrådsprotokollet upptagits till granskning.

Det synes framgå, att departementschefen principiellt delar den

uppfattning kommerskollegium uttalat, men hyst väsentligen praktiska

betänkligheter. Han har sålunda invänt, »att varje ytterligare uppdelning

av de avgiftspliktiga försvårar debitering och'' indrivning, att

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 saml. 1 käft. (Nr 1.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

särskilt en uppdelning av den lägsta klassen skulle vålla taxeringsmyndigheterna,

som i allt fall erhålla ett icke så alldeles obetydligt

tillskott i arbete genom pensionsförsäkringens genomförande, ännu mer

ökat arbete, att det dessutom även i övrigt är önskvärt, att försäkringen

vid dess första tillämpning icke måtte bliva alltför invecklad

och att inkomstgränserna bliva bestämda i anslutning till de i gällande

inkomstskatteförordningar förekommande gränser.» Av liknande skäl

hade även kommittén ansett frågan om införande av en dylik ny avgiftsklass

böra tillsvidare anstå.

Utskottet vill ingalunda bestrida, att avsevärda svårigheter möta

vid försöket att anordna en nj^ avgiftsklass sådan som den föreslagna.

Då det emellertid på de skäl, vilka av kommerskollegium framförts,

synts utskottet innebära en betydande vinst, om en dylik klass kunde

redan från början infogas i försäkringen, har utskottet egnat denna

fråga särskild uppmärksamhet. Enligt vad regeringsrådet Lindstedt å

sid. 36 av sin P. M. nr 2 upplyst, skulle man, därest man rättade sig

efter bevillningstaxeringen som gräns, sannolikt hava att räkna med

följande siffror för antalen personer inom den nya inkomstklassen,

nämligen

300.000 män och

100.000 ej gifta kvinnor.

Lade man åter den efter inkomstskatteförordningens principer uppskattade

inkomsten till grund, finge man (för 1908 års förhållanden)

följande ungefärliga antal, nämligen

430.000 män,

196.000 kvinnor.

De båda beräkningsgrunderna giva alltså ett ganska skiljaktigt

resultat.

Det synes utskottet uppenbart, att vid de försäkringspliktigas fördelning

å inkomstklasser den verkliga inkomsten såvitt ske kan bör

läggas till grund. Så har ock skett i det kungl. förslagen vilket

kunnat anknyta till gränser, som bestämmas genom taxeringen till inkomst-

och förmögenhetsskatt. I fråga om den föreslagna nya gränsen,

vid 500 kronors inkomst, saknas emellertid möjlighet till dylik anknytning;

nämnda taxering börjar nämligen först vid 800 kronor.

Ställer man då frågan, huruvida denna taxering allenast med hänsyn

till den nya inkomstklassen lämpligen kunde utsträckas att avse jämväl

mindre inkomsttagare, torde denna icke utan en ganska ingående utredning

kunna nöjaktigt besvaras.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

19

Vid sådant förhållande ter sig en anknytning till bevillningstaxeringen

såsom den för närvarande enda utvägen. Det arbete, som härigenom

pålägges taxeringsmyndigheterna, blir tydligen, om ock ganska

omfattande, av övervägande mekanisk natur och torde därför kunna

anses bliva icke alltför betungande. Vederbörande departementschefer

hava ej heller, enligt vad utskottet inhämtat, funnit avgörande hinder

möta mot en dylik anordning.

Utskottet förbiser icke, att en sådan anordning är förknippad med

avsevärda olägenheter, i det att dels ett stort antal ägare och brukare

av jordbruksfastighet, vilka med hänsyn till sin ekonomiska ställning

borde hänföras till den nya klassen, såsom allenast påförda fastighetsbevillning,

komma att kvarstanna i den lägsta klassen, dels ock samma

förhållande kommer att inträffa i fråga om ett antal personer med inkomst

av 500 kronor eller därutöver å orter, där högre bevillningsfritt

avdrag än 450 kronor förekommer. Såsom av nyss anförda siffror

framgår, skulle de härigenom uteslutnas antal bliva ganska betydande.

Då utskottet, med full insikt om de därmed förbundna bristerna,

likväl sett sig nödsakat föreslå anslutning till bevillningstaxeringen,

vill utskottet emellertid icke underlåta att uttala den förvissning, att

Kung]. Maj:t skall låta sig angeläget vara att snarast till prövning upptaga

frågan om dessa bristers avhjälpande.

I samband med den omformulering av paragrafen, som betingats

av den föreslagna ändringen, har utskottet funnit lämpligt vidtaga den

jämkning, att vid bestämmande jämlikt förordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt av vad som skall anses såsom inkomst i paragrafens

mening »det taxerade beloppet» lägges till grund i stället för det inkomstbelopp,

som ingår i taxeringen. Frånsett det förhållandet att, där berörda

belopp icke sammanfalla, det förstnämnda torde vara bättre ägnat

att tjäna till ledning vid den avgiftspliktiges inordnande i ena eller

andra avgiftsklassen, medför ändringen även den fördelen, att medan

man för att finna det i taxeringen ingående inkomstbeloppet skulle

nödgas återgå till själva deklarationen, man ifråga om det taxerade

beloppet kan hålla sig till inkomstlängden, något som torde föranleda

ett väsentligt lindrigare arbete för taxeringsnämndens ordförande.

5 §•

De flesta ändringsju-kanden beträffande denna § avse uteslutande

därur av den bestämmelse, enligt vilken från avgiftsplikt skulle undantagas

den, i vilkens taxering under året enligt förordningen om inkomstoch

förmögenhetsskatt inberäknas förmögenhet till värde av minst 6,000

Förmögen
hets
gränsen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

kronor ävensom hustru till sålunda undantagen person. Yrkanden i

sådan riktning hava framställts i ej mindre än elva motioner (jfr P. M.

om motioner, sid. 3). Herr Jansson i Edsbäcken har däremot stannat

vid att föreslå höjandet av den angivna förmögenhetsgränsen till

10,000 kronor.

De skäl, som av föredragande departementschefen (ävensom av

ålderdomsförsäkringskommittén) anförts till stöd för nu åberopade stadgande,

ådagalägga visserligen, att därigenom en nedsättning av totalkostnaderna

för försäkringen otvivelaktigt skulle vinnas. Bestämmelsen

synes emellertid ur andra synpunkter icke vara till sin innebörd tillfredsställande.

Sålunda framhålles i åtskilliga av de i ämnet väckta

motioner, att det för var och en, som ej haft tillfälle att djupare tränga

in i den finansiella grundvalen för det föreliggande förslaget och framför

allt i den ekonomiska innebörden av det ifrågasatta stadgandet om

undantag från avgiftsplikt — sålunda sannolikt för den stora massan

av dem, som skulle omfattas av försäkringen — måste te sig såsom

en betydande oegentlighet att ur eu allmän folkpensionering utesluta

dem, som äga en viss förmögenhet. Det måste särskilt framträda,

att dessa ägde en större ekonomisk bärkraft än andra av försäkringen

berörda personer och sålunda lättare kunde erlägga dem påförda

avgifter. Men vidare innebure besittandet av förmögenhet under

någon tid av livet ingalunda trygghet för att icke denna kunde

komma att förloras, varigenom sålunda behov av högsta möjliga pensionsbelopp

komme att föreligga i samma grad som för alla andra.

Ju längre tid en person såsom ägare av förmögenhet bleve utesluten

från avgiftsplikten, desto mindre bleve hans avgiftspension. De

personer, som redan vid jämförelsevis unga år komme till förmögenhet

av minst 6,000 kronor, bleve så gott som helt och hållet uteslutna

från förmånen att genom inbetalning av egna avgifter bliva delaktiga

av denna del av försäkringen. För sådana personer bleve ställningen,

därest de på äldre dagar förlorade sin förmögenhet, sålunda särskilt

ogynnsam, i det att deras pension huvudsakligen komme att bestå

endast i pensionstillägg eller, eventuellt, understöd, enär de ej i avsevärd

mån kunnat öka sina pensionsförmåner genom egen avgiftspension

samt den i förhållande till antalet erlagda avgifter utgående

höjningen av pensionstillägget.

På grund av dessa synpunkter, vilka enligt utskottets mening

böra tillmätas en avgörande betydelse framför de för bestämmelsens

bibehållande omförmälda motiv, har utskottet, som ej finner

syftet med stadgandets ändring vara uppnått allenast genom en höjning

av förmögenhetsstrecket, såsom av herr Jansson i Edsbäcken

s. 21 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

21

ifrågasatts, föreslagit, att den berörda punkten måtte ur §:n utgå.

Till den ekonomiska innebörden av detta förslag återkommer utskottet

här nedan under 6 §.

Vad beträffar det av herrar Bengtsson i Norup samt Pålsson framställda

förslag, enligt vilket i avgiftsplikten skulle inbegripas jämväl

de enligt det kung!, förslagets 5 § andra stycket, andra och tredje

punkterna, samt tredje stycket från dylik skyldighet fritagna personer

och deras hustrur, så har utskottet icke ansett sig kunna biträda detsamma.

För pensionering av de personer, om vilka det här är fråga, d. v. s.

i huvudsak ordinarie statstjänare och med dem i pensionshänseende

jämnställda, är redan i annan ordning sörjt. Syftet med den nu föreslagna

pensioneringen är sålunda för dessa grupper redan fyllt, vadan

tillräcklig anledning ej förefinnes att ålägga dem att på dubbelt sätt sörja för

sin framtid. Visserligen kan det tänkas fall, då en statstjänare förlorar

sin tjänst före pensionsålderns inträdande och går miste om någon del

av sin pension. Men då han i regel i yngre år, innan han vunnit ordinarie

anställning, under någon tid tillhört folkpensioneringen, äger

han sålunda under sådana omständigheter rätt till en mot hans avgifter

svarande pension, i förekommande fall förstärkt med pensionstillägg.

Det förtjänar slutligen även beaktas, att ett åläggande för dessa grupper

att betala avgifter jämväl till den föreslagna försäkringen för många

av de lägre statstjänarne, som samtidigt måste erlägga avgifter till den

redan nu för dem anordnade pensioneringen, kunde bliva en avsevärd tunga.

I fråga om 5 §:ns första stycke har herr Lundell yrkat sådan begränsning

av avgiftsplikten, att denna borde inträda först vid 18:de och

sluta med 60:de året. Utskottet finner emellertid icke någon anledning

föreligga att tillstyrka en dylik begränsning, vilken bl. a. skulle utöva

en ogynnsam verkan i ekonomiskt hänseende. Hr Pålsson har åter

påyrkat en utvidgning av avgiftsplikten, så att denna skulle omfatta

jämväl invalider, ett förslag, som utskottet ej häller funnit sig kunna

biträda, då avgiftsplikt väl icke torde kunna åläggas andra än arbetsföra

personer, varemot invaliderna i stället förutsatts böra vara just

de, som tack vare den ifrågavarande lagstiftningen skulle komma

i åtnjutande .av pension. Ej häller har utskottet kunnat tillstyrka herr

Olaussons hemställan att för värnpliktiga pensionsavgiften under

värnpliktsåret måtte utgå av statsmedel, enär därigenom bl. a. försäkringens

administration skulle avsevärt belastas och statskassan betungas

utan någon nämnvärd vinst för den enskilde. Med avseende på de av

herr Lindqvist i Kosta samt hr Asplund under denna § framställda yrkan
-

Statstjänares

undan
tagande.

Övriga

yrkanden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Inverkan av

förmö genhetsgränsens

i orttag

ande.

Undantag

från rätt till

av giftspension
-

den, vilka utskottet ej kunnat biträda, hänvisas till vad beträffande den

förres motion anförts under 2 § och rörande den senares under 4 §.

6 §•

Enligt de beräkningar, som ligga till grund för det kungl. förslaget,

skulle det borttagande av den s. k. förmögenhetsgränsen, som av

utskottet under 5 § förordats, nödvändiggöra en sänkning av den på

grund av erlagda avgifter utgående pensionens belopp. Av den tidigare

berörda, utlåtandet bifogade P. M. nr 1 från regeringsrådet Lindstedt,

framgår, att denna sänkning skulle betyda eu reduktion från 30 till

28 Va % på de inbetalade avgifternas summa, varjämte det årliga statsbidrag,

som enligt regeringsförslaget ifrågasatts böra utgå för att uppbringa

pensionen för kvinna till samma belopp som för man, måste

höjas med något mer än 100,000 kronor (se propositionen sid. 137).

Dessutom vore det nödvändigt att ändra övergångsbestämmelserna för

den nuvarande generationen så, att avgiftspensionernas belopp något

minskades.

De i nämnda P. M. verkställda beräkningar visa även, att, därest man

ville bibehålla avgiftsprocenten samt statsbidraget för kvinnorna vid

oförändrade belopp och i stället genom indragning eller minskning av

avgiftspensionerna för personer med något högre inkomster vinna en

motsvarande besparing, en dylik reduktion, tänkt på sätt framgår av

de å sid. 28 i berörda P. M. angivna regler, måste börja för ej gifta

personer redan vid en inkomst av 500 kronor samt för gifta män vid

1,000 kronor. Av åtskilliga motioner (se P. M. om motioner, sidd.

4 — 5) framgår visserligen, att en dylik anordning även ur andra synpunkter

ansetts vara i och för sig befogad, ehuru det inkomstbelopp, vid

vilken indragning eller reduktion av avgiftspension skulle ske, i regel

förutsatts böra vara högre och i de olika motionerna föreslagits till

1,000 kronor (herr Pålsson), 1,100—2,000 kronor (herr Rydén m. fl.),

1,200 kronor (herr Bengtsson i Norup), 1,500 kronor (herr Kronlund

in. fl. och herr Leander m. fl.) samt förmögenhet över 12,000 kronor

(greve Alexander Hamilton).

Utskottet finner sig icke kunna biträda förslagen om en dylik anordning,

vare sig den ansetts böra ske till täckande av den kostnadsökning

ett borttagande av förmögenhetsgränsen kunde medföra eller

oberoende av en sådan ändring. Frånsett den ojämnhet, med vilken en

bestämmelse av denna art alltid måste drabba, håller utskottet nämligen

s. 23 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottats utlåtande Nr 1.

23

före, att den genomgående grundsats i förslaget, enligt vilken avgiftspension

bör tillfalla en var, som ålagts avgiftsplikt, och utgå i viss proportion

till de erlagda avgifternas summa, ej bör rubbas. Ett frånträdande

av denna princip synes dessutom leda till, att uttagandet av

pensionsavgifter, där mot dem ingen valuta erhålles i form av pension,

får karaktären av en direkt beskattning, drabbande även jämförelsevis

mindre bemedlade grupper av befolkningen.

Då utskottet emellertid å andra sidan velat undvika, att förmögenhetsgränsens

borttagande skulle medföra en sänkning av avgiftspensionen,

har utskottet ansett sig böra pröva, huruvida den räntefot, på

vilken det föreliggande förslagets beräkningar vila, möjligen kunde

något höjas, utan att beräkningarnas tillförlitlighet nämnvärt rubbades.

I sådant hänseende erinrar utskottet om, att denna räntefot —

den för fondens avkastning beräknade räntan -— enligt vad regeringsrådet

Lindstedt meddelat, närmast bör anses utgöra 3 2/s %.

Det regeringsförslag till socialförsäkring, som i Österrike framlades år

1908, ävensom den norska kommitténs förslag till folkpensionering av

år 1912 räkna båda med en räntesats av 4 %. De svenska livförsäkringsbolagens

officiellt uppgivna ränteavkastning åren 1906—11 å deras

till ett belopp av omkring 300 miljoner kronor uppgående räntebärande

kapital bär ofta väsentligt överstigit men ej för något år eller företag

understigit en räntesats av 4 %. Då folkpensioneringens fondmedel

väl i stor utsträckning komma att placeras i svenska statspapper,

bör även erinras om, att den effektiva räntan för de nyare statslånen

(efter år 1907) ligger omkring 3,9 %.

Av hr Lindstedts P. M. nr 2, sid. 35, framgår, att en höjning av

fondräntan till 3,85 % skulle möjliggöra ett bibehållande av avgiftsprocenten

för män vid 30 %, även om förmögenhetsgränsen borttoges,

varjämte det ifrågasatta statstillskottet för höjning av kvinnornas avgiftspension

till samma belopp som för männen skulle sänkas med omkring

1U miljon kronor. Under sådana omständigheter och då vad ovan anförts

synes giva vid handen, att en sådan förhöjning icke torde kunna

sägas överskrida den gräns, som bjudes av försiktigheten, har utskottet

ansett sig böra föreslå, att en räntefot till nyssnämnda belopp måtte läggas

till grund för beräkning av fondens avkastning. Utskottet vill, med

avseende på de farhågor beträffande försäkringens soliditet, till vilka

detta förslag möjligen i något fall kan giva upphov, ej underlåta att

påpeka, att, enligt 13 § i Kungl. Maj:ts förslag, mot vilket utskottet icke

har någon erinran att göra, redan fem år efter lagens ikraftträdande

Fondräntan.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kvinnornas

av giftspension.

och sedermera minst eu gång varf, tionde år undersökning skall verkställas

till utredande bland annat just av tillförlitligheten hos de kalkyler,

som lagts till grund för avgiftsförsäkringen.

Enligt ålderdomsförsäkringskommitténs förslag skulle avgiftspensionen

utgöra för man 30 och för kvinna 23 % av de erlagda pensionsavgifternas

sammanlagda belopp. Denna olikhet mellan män och kvinnor

motiverades av kommittén närmast därmed, att kostnaderna för kvinnornas

pensionering vore avsevärt större än för männens, förnämligast på

grund av den betydande skillnaden i fråga om invaliditets- och dödlighetsförhållanden,

och att, då de nämnda avgiftspensionerna utgjorde vad

som enligt försäkringstekniska grunder svarade mot de erlagda avgifterna,

en dylik olikhet måste genomföras. Gent emot kommitténs förslag

restes i nu förevarande hänseende ett betydande antal invändningar,

särskilt från kvinnorna själva. Med anledning av dessa anmärkningar

företogs i regerings förslaget den ändring i bestämmelsen, att

pensionen för kvinna höjdes till samma procent av erlagda avgifter som

för man. En dylik anordning kunde emellertid träffas allenast genom

att årligen till fonden tillskjuta ett belopp å omkring D/a miljon kronor

av statsmedel.

Det förslag till lösning av denna fråga, som i regeringspropositionen

sålunda framställts, anser sig utskottet ej kunna biträda. Den där

tillämpade metoden för höjning av kvinnornas avgifts pension till samma

belopp som männens synes nämligen utskottet strida mot själva grundsatsen

för dessa pensioners bestämmande. Skola dessa, såsom eljest av

regeringsförslaget synes framgå och vilket utskottet även för sin del

anser vara riktigt, utgå med belopp, som motsvara värdet av gjorda

inbetalningar, så frångås denna princip uppenbarligen, när till kvinnornas

pensionsavgifter av statsmedel tillskjutas belopp tillräckligt stora för

att höja deras pensioner till samma storlek som männens. Statsbidraget,

i den form för dess utgående, som eljest valts i den föreslagna pensioneringen,

avser, såsom redan nämnts, att öka avgiftspensionerna för

personer med ingen eller ringa egen inkomst upp till sådana belopp,

att totalpensionen må fylla sitt syfte. Det statstillskott, som enligt vad

nu antytts, skulle utgå till utfyllande av kvinnornas avgiftspensioner,

medför sålunda ej blott ett avsteg från lagförslagets grundsats i förut

berörda avseende utan innebär dessutom även en helt ny form för statsbidragets

utgörande inom försäkringen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

25

I den skrivelse, som ingivits till utskottet från representanter för

femton kvinnosammanslutningar, har mot det kungl. förslagets anordning

i denna punkt anmärkts, att den icke byggts på »principen om

full solidaritet mellan alla de försäkrade». Enligt dessa organisationers

uttalande borde de försäkrade utan hänsyn till kön sammanföras

i en enda riskklass och erhålla lika stora pensioner, beräknade på

grundvalen av en gemensam procent. Herr Lindhagen har, i anslutning

till denna skrivelse, i sin motion nr 318 hemställt om sådana ändringar

i förslaget, varigenom »full rättvisa vederfares kvinnorna och socialförsäkringens

grundtanke, solidariteten, helt och fullt tillämpas».

Såsom framgår av dessa framställningar, är således den lösning,

som i regeringsförslaget givits åt kvinnornas krav på likställighet,

även enligt kvinnornas egen mening otillfredsställande. Hen lösning,

som i stället av dem förordas, synes emellertid icke häller vara

lämplig. Ett införande av en för män och kvinnor lika genomsnittsprocent

för avgiftspensionens beräkning skulle i själva verket i praktiken

innebära en försämring ifråga om männens pensioner, som vore

relativt större än den förbättring av kvinnornas pensioner, vilken

svarade däremot. Man synes, enligt vad herr Lindstedts P. M. nr 2,

sid. 35, giver vid handen, kunna utgå från, att den gemensamma avgiftsprocenten,

under antagande av en fondränta å 3,85 %, skulle kunna

fastställas till 27 %, medan motsvarande silfror särskilt för män och särskilt

för kvinnor bleve respektive 30 och 24 %. Het mycket övervägande

flertalet kvinnor tillhöra den lägsta avgiftsklassen, medan betydande

grupper av männen, framför allt städernas industriarbetare, under en

avsevärd tid av sitt liv tillhöra någon av de högre inkomstklasserna.

Medan sålunda en höjning av avgiftsprocenten från 24 till 27 % för de

allra flesta kvinnor skulle betyda en högsta ökning av avgiftspensionen

med allenast 4.50 kronor (från 36 till 40.50 kronor) så innebär en motsvarande

sänkning av procentsatsen från 30 till 27 % för männen en,

absolut sett, avsevärt större minskning i avgiftspensionens belopp. För

dem, som tillhöra 800—1,200 kronorsklassen, kan minskningen sålunda

uppgå ända till 12 kronor (från 120 till 108 kronor) och, därest

någon under hela försäkringstiden inräknats i högsta klassen (över

1,200 kronor), blir sänkningen i det närmaste 20 kronor. Het kan

under sådana förhållanden näppeligen bestridas, .att den ifrågasatta

likställigheten blir väsentligen av endast formell natur och att denna

anordning i realiteten drabbar männen tyngre än den gynnar kvinnorna.

De skäl, som föranledde kommittén att icke sammanföra män och

kvinnor i en gemensam riskklass utan i stället bestämma avgiftspen
Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. 11 sand. 1 käft. (Nr 1.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

sionen till olika belopp för man och kvinna, synas utskottet, därest

frågan ses ur försäkringsteknisk synpunkt, för övrigt i stort sett ofrånkomliga.

Kvinnan blir, som känt är, dels tidigare invalid än mannen,

dels ock lever hon längre som invalid. Till följd härav betalar kvinnan

avgifter under kortare tid och således i genomsnitt till mindre sammanlagt

belopp än marmen, men uppbär pension under längre tid än

denne. Skillnaden mellan könen är i detta avseende så stor, att

inom den privata livränteförsäkringen, där män och kvinnor, enligt vad

allmänt är bekant, betala premier efter olika tabeller, årspremien för en

avgiftspension enligt kommitténs . mönster skulle bestämmas till en

tredjedel högre belopp för kvinna än för man. Det är visserligen

sannt, att förslaget ej i övrigt gjort skillnad på de försäkrade, såsom

efter civilstånd, yrken m. in., i vilka avseenden även skiljaktigheter

beträffande dödlighets- och invaliditetsförhållanden göra sig gällande.

Men härvid bör påpekas, att såväl ifråga om civilstånd som yrke gäller

i allmänhet den regel, att därest invaliditet inträder tidigare, så

är ock dödligheten större, vilka faktorer till stor del motväga varandras

betydelse för pensionskostnaden. För kvinnorna verka däremot

både invaliditetens tidigare inträdande och den längre livslängden tillsammans

till väsentligt fördyrande av försäkringen. Att någon dylik

åtskillnad icke, såsom i kvinnoföreningarnes skrivelse anföres, införts

inom den tyska, franska eller engelska lönarbetarförsäkringen, torde

böra ses i samband med andra i dessa försäkringar gällande bestämmelser.

Så visar särskilt den tyska försäkringens exempel, att av de

kvinnor, som i yngre år tillhöra försäkringen, efterhand två tredjedelar

på grund av giftermål utträda ur densamma och icke erhålla någon

pension. På detta sätt gör försäkringen således en betydande vinst,

som mer än väl uppväger den belastning tillämpningen av samma beräkningsgrunder

för de båda könens pensioner måste innebära.

Utskottet har sålunda funnit goda skäl tala för en återgång till

ålderdomsförsäkringskommitténs ståndpunkt i denna fråga och föreslår

därför, att avgiftsprocenten måtte för man och kvinna fastställas till det

särskilda belopp, som hänför sig till det enligt försäkringstekniska grunder

beräknade värdet av deras pensionsavgifter. I anslutning till vad ovan

anförts beträffande den förutsättning ifråga om fondens ränteavkastning,

från vilken utskottet ansett sig kunna utgå, har utskottet föreslagit, att

nämnda procentbelopp måtte fastställas till 30 för man och 24 för

kvinna, varigenom kvinnornas pension i själva verket blir något större

än enligt kommitténs förslag (23 %) och även skillnaden mellan männens

och kvinnornas pensioner något mindre.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

27

Samtidigt vill utskottet emellertid förorda eu förändring av det

kungl. förslagets stadganden med avseende på storleken av det för kvinnorna

bestämda pensionstilläggets belopp. Den summa av 1,5 miljoner

kronor, vilken enligt regeringsförslaget skulle från början av försäkringens

ikraftträdande årligen disponeras för utfyllande av kvinnornas

avgiftspension, motsvarar enligt herr Lindstedts beräkningar en efterhand

till omkring 3 Vs miljoner kronor växande pensionsutgift. Enligt

samma kalkyler skulle en höjning av pensionstillägget för kvinna från

125 till 140 kronor medföra en ökning i slutkostnaden (1907 års förhållanden)

av omkr. 3 miljoner kronor. Denna kostnad skulle sålunda

fullt uppvägas av den nyss berörda, från början med 1,5 miljoner kronor

utgående statsutgiften.

Att en dylik, förändrad användning av dessa medel i verkligheten

skulle innebära en avsevärt större fördel för kvinnorna än den påyrkade

likställigheten ifråga om avgiftsprocenten synes utskottet vara

uppenbart. Ej blott att pensionstillägget för kvinna därigenom höjes

till ett belopp, som föga understiger det för man bestämda, och att den

inkomst, vilken berättigar till erhållande av pensionstillägg, jämväl på

samma sätt höjes nära mannens nivå. Tack vare denna anordning

skulle kvinnorna dessutom i stället för eu relativt föga betydande förhöjning

av avgiftspensionen, en höjning, som först gjorde sig gällande

etter en längre tids förlopp och då för det stora flertalet skulle uppgå

till högst omkring 4 kronor, ernå en ökning av 15 kronor för de minst

bemedlades pensioner, vilken ökning skulle visa sin verkan helt redan från

början av försäkringens fulla tillämpning. Av vilken betydelse en dylik

förhöjning av pensionstillägget skulle bliva, framgår bland annat därav,

att, enligt kommitténs beräkningar, av samtliga ej gifta kvinnor över 60

år, änkor inberäknade, ej mindre än en tredjedel sakna egen inkomst

och således utan dröjsmål skulle (frånsett övergångsåren) vara berättigade

till fullt pensionstillägg eller understöd. Om sålunda den ifrågasatta

likställigheten beträffande avgiftsprocenten på grund av föreliggande

förhållanden synes vara av mera formell än praktisk innebörd,

så torde den av utskottet förordade anordningen ifråga om pensionstilläggen

i stället skänka de kvinnliga pensionärerna verkliga praktiska

fördelar.

Hurusom kvinnornas ställning inom försäkringen ytterligare förbättrats

på grund av en annan, av utskottet förordad förändring av

Kungl. Maj:ts förslag, skall i det följande (sid. 29) visas.

Kvinnornas

pensions
tillägg.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Pensions
tilläggets
höjning.

I åtskilliga motioner — herr Mannheimers, Jonssons i Hökhult

m. fl., Larssons i Klagstorp m. fl., Olaussons och Lundells — har yrkats

avslag å den bestämmelse i Kungl. Maj:ts förslag, enligt vilken

pensionstillägget för avgiftsbetalare i de båda högsta inkomstklasserna

skulle höjas med 1 % för varje erlagd avgift. Greve Alexander Hamilton

åter har i sin motion föreslagit, att nämnda procentsats måtte

höjas till 1 Vs %.

Såsom skäl för införandet av en bestämmelse om förhöjning av

pensionstillägget hava såväl ålderdomsförsäkringskommittén som föredragande

departementschefen angivit i huvudsak dels det behov av

större pensionsbelopp, som torde förefinnas inom de befolkningslager,

vilka tillhöra de högre inkomstklasserna, dels ock att denna anordning

kunde förväntas tjäna såsom en sporre till större punktlighet och omsorg

vid avgifternas inbetalande. I ovannämnda motioner invändes

häremot, att en dylik förhöjning av pensionstilläggen allenast för dem,

som betala högre avgifter, måste te sig såsom en orättvisa mot

övriga försäkrade.

Utskottet, som väl håller före, att fog förelegat för berörda bestämmelses

införande i lagförslaget, men tillika anser, att den mot densamma

framburna invändningen äger en viss grad av berättigande,

har för frågans lösning sökt finna en annan utväg. Det har därvid

synts utskottet angeläget att närmast anordna den ifrågasatta förhöjningen

på det sätt, att den komme samtliga försäkrade till del och

framför allt finge karaktären av en uppmuntran till största möjliga

punktlighet och omsorg vid avgiftsbetalningen. Emellertid har det

visat sig, att en anordning i sådant syfte, enligt vilken, i anslutning

till det i Kungl. Majrts förslag förordade system, samma procentiska

förhöjning av pensionstillägget skulle komma alla till del, antingen,

om procentsiffran skulle för alla utgöra 1 %, komme att kräva oöverkomliga

utgifter — kostnaden skulle stiga till 11,7 miljoner kronor —

eller ock, om kostnaderna hölles inom rimliga gränser, bleve praktiskt

betydelselös.

Utskottet har därför funnit sig böra i stället förorda ett system,

enligt vilket pensionstillägget höjes med viss procent för varje

1-krona av fullt erlagd pensionsavgift. Genom en dylik anordning, synes

förhöjningens karaktär av uppmuntran till ordentligt fullgörande av

avgiftsbetalningen på tydligaste sätt framträda, varjämte den för ändamålet

nödiga kostnaden på jämnaste sätt fördelas till förmån för alla

försäkrade.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

29

För att göra denna förhöjning någorlunda effektiv kräves emellertid,

såsom lätt inses, ett ej oväsentligt högre belopp än den summa

av 1,5 miljoner kronor, som enligt Kung!. Maj:ts förslag avsetts för

den där ifrågasatta anordningen. Då utskottet emellertid, såsom nedan

skall angivas, icke funnit sig kunna förorda bifall till den av Kungl.

Maj:t föreslagna s. k. barnpensioneringen, har det för dennas anordnande

beräknade beloppet ansetts kunna disponeras för nu ifrågavarande syfte.

För täckande av utgifterna för barnpensioneringen skulle enligt Kungl.

Maj:ts förslag från början av försäkringens ikraftträdande utgå ett belopp

av 1,2 miljoner kronor, en summa, vilken motsvarar en efterhand

till omkring 2,7 miljoner kronor växande kostnad (jämför herr Lindstedts

P. M. nr 2, sid''. 34). För en förhöjning av pensionstilläggen skulle

sålunda, utan att den verkliga kostnaden för försäkringen ökades utöver

det av Kungl. Maj:t ifrågasatta belopp, kunna disponeras en summa

av omkring 4,2 miljoner kronor. Enligt verkställda beräkningar (jämför

nyssnämnda P. M. sid. 34) skulle härför kunna ernås en förhöjning

av pensionstillägget med 0,08 % för varje 1-krona av till fullo erlagd

pensionsavgift, varvid kostnaden komme att fördela sig på följande sätt

(klassindelningen enligt utskottets förslag, se under 4 §):

för grundavgiften 3 kronor..............

x> ytterligare 2 kronor i klass II

» » 5 )) )) )) III

» » 10 )) )) )) IV

............ kronor

2,811,000: —

............ 0

377,000: —

............ »

410,000: —

............ )>

451,000: —

Kronor

4,049,000: -

Av nu anförda skäl har utskottet förordat eu bestämmelse, enligt

vilken förhöjningen av pensionstillägget skulle utgöra 0,08 % för varje

1-krona av fullt erlagd avgift.

Utskottet vill i detta sammanhang ej underlåta att påpeka, att den

sålunda föreslagna förändringen av Kungl. Maj:ts förslag medför en

avsevärd förbättring särskilt av kvinnornas ställning i försäkringen.

Såsom tidigare anmärkts, tillhör det stora flertalet av dessa —• bland

annat hustrurna — den lägsta avgiftsklassen, för vilken enligt det

kungl. förslaget ingen procentisk förhöjning av pensionstillägget ifrågasatts,

men skulle denna klass enligt utskottets förslag taga i anspråk

en mycket stor del av det för denna förhöjning beräknade totalbelopp.

Tack vare denna förhöjning jämte det för kvinnorna ökade pensionstillägget,

varom tidigare nämnts, höjes i själva verket maxirni-pensionen

för kvinna utan egen inkomst, tillhörande den lägsta klassen, från 148

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

kronor enligt kommitténs och 170 kronor enligt Kungl. Maj ds förslag till

ej mindre än 193 kronor enligt utskottets förslag.

Undantagandet

av viss

inkomst.

I den av herr Rydén m. fl. i ämnet väcka motion yrkas bland

annat den förändring i Kungl. Majrts förslag, att vid bestämmande av

den inkomst, vilken ligger till grund för pensionstilläggets beräkning,

inkomster under 100 kronor må räknas såsom obefintliga. Motionärerna

framhålla till stöd för detta yrkande, att »en bland de allmännare invändningar»,

som framställts mot förslaget, avsåge det sakförhållandet,

att varje inkomst, hur liten den än vore, skulle föranleda avdrag å

pensionstillägget.

Av de beräkningar, som ligga till grund för Kungl. Majrts förslag,

framgår, såsom även motionärerna beaktat, att borttagandet av varje bestämmelse

rörande pensionstilläggets minskning med hänsyn till pensionärens

egna inkomster, omöjligt kan ifrågasättas på grund av den enorma

kostnadsökning, som därav skulle bliva en följd. Utskottet inser däremot i

likhet med motionärerna de betydande fördelar, som skulle vinnas, särskilt

för de minsta inkomsttagarne och därigenom för försäkringens effektivitet

överhuvud, om denna kunde så anordnas, att åtminstone de allra lägsta

inkomsterna icke behövde fråndragas vid beräkning av pensionstilläggets

storlek. Härigenom brötes ock i väsentlig grad udden av invändningarna

från dem, som mot förslaget anmärka, att detta skulle missgynna

sparsamhet och arbetsamhet. Utskottet har därför ock sökt att, i den mån

det synts ekonomiskt genomförbart, tillmötesgå det här framställda kravet.

För att hålla kostnaden inom överkomliga gränser bär det emellertid

visat sig nödvändigt att, då undantagandet för att fylla sitt syfte

synts böra avse inkomst av varje slag, således såväl av arbete som av

ett litet sparkapital o. s. v., bestämma den ifrågasatta minimisumman till

lägre belopp än det föreslagna.

Utskottet finner sig sålunda kunna förorda en bestämmelse, enligt

vilken vid en årsinkomst av högst 50 kronor intet avdrag får sked pensionstilläggets

belopp och vid inkomster, som uppgå till 50 men icke till

100 kronor, avdrag göres allenast med det belopp, varmed årsinkomsten

överstiger 50 kronor. Genom en dylik bestämmelse undvikes olägenheten

av alltför stora differenser ifråga om inkomsttagare, vilkas inkomster

ligga nära minimigränsen, men på ömse sidor om densamma, och

vinnes en mjukare anpassning till inkomstens belopp. Verkan av den

föreslagna bestämmelsen framgår närmare av följande skala:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Årsinkomst.

kr.

Avdrag.

kr.

Pensionstillä^

för man.

kr.

0..........

........................................................... 0

iso

50..........

........................................................... 0

150

60..........

........................................................... 10

140

70..........

........................................................... 20

130

80..........

.......................................................... 30

120

90..........

....................................................... 40

no

100..........

........................................................... 50

100

Kostnaden för denna bestämmelses genomförande har av herr

Lindstedt uppgivits vara synnerligen svår att med säkerhet beräkna,

men har av honom approximativt angivits till ett slutligt belopp av

omkring 1 miljon kronor. För första året komme kostnaden ej att överstiga

0,1 miljon kronor.

Utskottet meddelar i nedanstående tablå en översikt av pensionsbeloppens

storlek (efter 50 försäkringsår) enligt de av utskottet föreslagna

grunder.

Pensionernas årliga belopp i kronor.

Egen årsinkomst.

Pensions- tillägg utan

förhöjning.

Årsavgift

3 kronor.

Pension efter

50 år.

Årsavgift

5 kronor.

Pension efter

50 år.

Årsavgift

8 kronor.

Pension efter

50 år.

Årsavgift

13 kronor.

Pension efter

50 är.

Ensam man.

0 kr...............................

150

213

255

318

423

O

O

100

157

195

252

347

200 » :.............................

50

101

135

186

271

300 » och däröver...............

0

45

75

120

195

Ensam kvinna.

0 kr. .............................

140

193

228

281

369

100 » ..............................

90

137

168

215

293

200 » .............................

40

81

108

149

217

280 » och däröver...............

0

36

60

96

158

Man och hustru.

(Hustrun

i varje fall räknad till lägsta avgiftsklassen.)

0 kr.............................

290

406

448

511

616

200 » ................

190

294

332

389

484

400 » ..............................

90

182

216

267

352

600 » och däröver...............

0

81

in

156

231

Pensionernas

storlek enligt

utskottets

förslag.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Barnpensio
neringen.

Med anledning av det i 6 § 4 stycket av föreliggande lagförslag

förekommande stadgande, enligt vilket pensionstillägget skulle ökas för

pensionsberättigad änkling, änka eller annan ogift kvinna, som vore

till arbete varaktigt oförmögen och både att försörja ett eller flera egna

barn under femton år, den s. k. barnpensioneringen, hava greve Alexander

Hamilton samt herrar Clason och Pettersson i Södertälje m. fl. i

avgivna motioner yrkat, att nämnda bestämmelse borde ur förslaget

utgå. I sistnämnda motion hemställes i stället om skrivelse till Kung!.

Maj:t med anhållan om utredning ej mindre av frågan om pensioner

av allmänna medel till barn än även av de därmed sammanhängande

frågorna om uttagande av barnförsörjningsbidrag från tredskande fäder

och mödrar, om förskott å sådana bidrag från det allmännas sida, om

skärpt kontroll över vården av barn och om en förbättrad förmyndarevård

samt de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Ett ämne

av liknande art beröres även i de motioner av herrar Jan Erik Berglund

samt Lindhagen (nr 319), vari föreslås skrivelse till Kungi. Maj:t med

begäran att till de uppdrag om utredning angående barns rätt gentemot

försumliga försörjare, som redan givits fattigvårdslagstiftningskommittén

och lagberedningen, desamma även måtte få i uppdrag att inkomma

med utredning angående sådan lagstiftning, varigenom för barn till ogift

moder, övergiven och frånskild hustru bidrag till underhåll utbetalas

av det allmänna, utan att ett hänvändande för att erhålla sådant bidrag

behöver ske genom fattigvården och utan att det av mottagaren erhållna

bidraget anses såsom erhållen fattighjälp. Herr Zetterstrand har

yrkat, att barnpensioneringen även bör komma äkta makar till del —

ett förslag, som jämväl framställts av herr Sjöberg — samt att barnpension

till ogift kvinna bör utgå endast i den mån uppfostringshjälp

från barnfadern ej kan utfås. Herrar Mannheimer, Rydén och Rundel l

hava slutligen föreslagit andra belopp å barnpensionerna än de i Kungl.

Maj:ts förslag förekommande.

I de motioner, där avslag yrkats å nu ifrågavarande bestämmelse

eller anmärkningar riktats mot dess avfattning, har gjorts gällande

bl. a. dels att förslaget vore för vittutseende, dels ock att de gifta

kvinnorna därigenom i åtskilliga fall kunde bliva sämre ställda än de

ogifta och att pensionsbeloppet till ogift moder skulle utgå utan hänsyn

till barnafaderns inkomster, oavsett av vem barnet vårdades och av vad

art denna vård vore.

Utskottet finner de mot förslaget i denna punkt gjorda invändningar

visserligen i många fall sakna fog och ofta hänföra sig till fall,

vilka i verkligheten endast undantagsvis förekomma. De mot förslaget

s. 33 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

33

framställda erinringar och. en del av de med anledning därav framkomna

förslag ådagalägga emellertid även, att åtskilliga av de frågor,

som äro mer eller mindre nära förbundna med den nu ifrågavarande

pensioneringens anordnande, ännu icke nått sin lösning i vårt land och

delvis icke kunna förutsättas bliva lösta förrän i samband med den

revision av vår fattigvårdslagstiftning, vartill som bekant förarbeten för

närvarande pågå. Under sådana omständigheter har utskottet, ehuru

det finner det med barnpensioneringen avsedda syftet behjärtansvärt,

icke ansett sig böra förorda bifall till dess medtagande i nu förevarande

lagförslag.

Ej heller vill utskottet förorda bifall till de båda ovannämnda skrivelseförslagen,

enär sannolikt torde vara, att de ämnen, som där beröras,

redan äro eller inom kort skola bliva föremål för utredning inom

fattigvårdslagstiftningskommittén eller lagberedningen.

Herr Mannheimer har i sin motion hemställt om sådan förändring

av den i det kung! förslaget förordade regel för avgiftspensionens

beräkning, att denna pension i stället borde beräknas enligt de grunder,

som framställts uti det av riksförsäkringsanstalten över förslaget avgivna

utlåtande och där betecknats såsom alternativ 2. Nämnda ämbetsverk

beskriver denna regel på följande sätt:

»Detta förslag går i huvudsak ut därpå, att de av den försäkrade

erlagda avgifterna betraktas såsom årsavgifter, för vilka, under förutsättning

att de med oförändrat belopp erläggas, tills invaliditet inträffar

eller senast till 67 års ålder, erhålles ett visst enligt de försäkringstekniska

grunderna för ränta, dödlighet och invaliditet med hänsyn till

åldern vid inträdet i försäkringen bestämt pensionsbelopp, således oberoende

av tiden för invaliditetens inträffande. Då en årsavgift ökas,

betraktas ökningen som årsavgift för en ny försäkring, vars belopp

bestämmes med hänsyn till åldern vid ökningen, och med vilket belopp det

förra försäkringsbeloppet alltså ökas. Då en årsavgift minskas, erhålles

ett mot åldern vid minskningen svarande minskat försäkringsbelopp».

Visserligen skulle genom tillämpande av ett dylikt förslag vinnas,

att för den, som bleve invalid vid yngre år, avgiftspensionen skulle

utgå med högre belopp än vad som enligt det kung!, förslaget bleve

fallet. Men å andra sidan skulle pensionens belopp för äldre invalider

minskas — enligt herr Mannheimers förslag bleve högsta avgiftspensionen

i klass 1 39 kronor och i klass IV 169 kronor mot respektive

45 och 195 enligt utskottets förslag. Ridare måste enligt detta system

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 samt. 1 höft. (Nr 1.) 5

Avgiftspensionens

Ideräkning

m. m.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

bestämmelse om viss vänte- eller karenstid för pensions tillgodonjutande

i en eller annan form införas. Ett stadgande av sistnämnda

art skulle ej oväsentligt komplicera försäkringen och dessutom alltid

komma att verka mer eller mindre ojämnt. Gent emot det framställda

förslaget, sådant det i riksförsäkringsanstaltens utlåtande närmare utvecklas,

synes — utöver vad föredragande departementschefen däremot

anmärkt — böra invändas, att enligt detsamma införes ej allenast en

väntetid, innan någon pension överhuvud utgår, utan även en karenstid

vid varje inträde i en ny klass, varjämte en försäkrad, som under fem

år närmast före invaliditetens inträdande tillhört eu lägre avgiftsldass

än eljest måhända under större delen av sitt liv, Unge sin pension beräknad

till lägre belopp än om invaliditeten inträffat före nedsjunkandet

i den lägre klassen, d. v. s. en lägre pension skulle utgå trots att de

inbetalda avgifternas summa är större. En dylik regel måste väl betraktas

såsom mindre gynnsam för de försäkrade.

Då olägenheterna med detta förslag sålunda synas ej oväsentligt

överväga dess fördelar, har utskottet ej kunnat biträda detsamma.

Vad herr Mannheimer eljest föreslagit under denna § och vilket,

utom i de avseenden där det redan varit föremål för utskottets yttrande,

i huvudsak avser en förändrad anordning beträffande bestämmandet av

pensionstilläggets belopp, har utskottet behandlat under 7 §. Herr

Lundells förslag till förändring av inkomstbeloppens maximum samt pensionstilläggens

storlek och grunderna för deras beräkning har utskottet

ej funnit skäl biträda. Med avseende på herr Asplunds yrkanden vid

denna § hänvisar utskottet till sitt avslagsyrkande ä dennes motion i

dess helhet.

7 §•

Herrar Carl A. Olausson och Å. J. Bärg hava hemställt, att ur

paragrafen måtte utgå bestämmelsen att vid årsinkomstens beräkning

årliga värdet av bostad ej må uppskattas till lägre belopp än 50 kronor.

Till stöd för sitt yrkande hava motionärerna erinrat, hurusom värdet

av nödtorftig bostad i talrika fall måste anses understiga 50 kronor,

och har herr Bärg vidare förmenat, att bestämmelsen komme att verka

ytterst ojämnt, enär den eller de, som erlade någon om än aldrig så

ringa hyra för sin bostad, ställdes i ett alltför gynsamt läge, då det

stipulerade »innaturavärdet» av fri bostad för dem ej komme att beräknas.

Gentemot sist angivna uppfattning vill utskottet erinra, att vederbörande

pensionsnämnd har att i förekommande fall avgöra, huruvida

fråga är om ett verkligt hyresförhållande eller icke. Genom kännedom

s. 35 Kontrollera mot PDF

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 1.

35

om personer och förhållanden inom orten bör nämnden lätteligen kunna

komma till ett sådant avgörande. Finner nämnden härvid, att ett försök

att kringgå lagen i själva verket föreligger, är nämnden givetvis

icke bunden vid att betrakta som ett hyresavtal vad som faktiskt utgör

upplåtelse av bostadsförmån.

Ifrågavarande regel måste, synes det utskottet, bedömas i relation

till den i samma moment av paragrafen givna normen för uppskattningav

full försörjning. Godtager man denna norm, s}Tnes man knappast

kunna rikta någon allvarligare anmärkning emot normen för taxeringen

av bostadsförmån. Densamma utgör en erinran därom, att vid uppskattningen

av årsinkomst bostadsförmån icke får lämnas utom räkningen,

något som med säkerhet ofta bleve fallet, därest stadgandet

utginge ur lagen. Det måste beaktas, å ena sidan att bostaden utgör

en väsentlig och nödvändig del av livets nödtorft, å andra sidan att

dess värde på skilda orter företer mycket starka växlingar. Den här

givna regeln är ägnad att i någon man motverka en alltför stor ojämnhet

i bedömandet av ifrågavarande förmån, varigenom pensionstagare

å orter med billigare levnadskostnader skulle komma att obehörigt gynnas

på bekostnad av invånare å dyrare orter. Den av motionärerna föreslagna

ändringen torde följaktligen ej böra bifallas.

Herr Mannheimer har såsom sitt upptagit riksförsäkringsanstaltens

förslag, att den på erlagda avgifter — obligatoriska såväl som frivilliga

— grundade pensionen skall inräknas i den inkomst, som lägges till

grund för beräkning av pensionstilläggets storlek. Genom en sådan

anordning möjliggjordes, menar motionären, att höja inkomstgränsen

för pensionstilläggs utgående. Härigenom skulle de, som hade relativt

stor avgiftspension, få mindre pensionstillägg än enligt Kungl. Maj:ts

förslag, under det att andra, särskilt bland dem, som tillhörde den nuvarande

generationen, finge sina pensionstillägg ökade.

Utskottet vill med anledning av detta förslag erinra, att genom

fördelningen i avgiftsklasser ernås ej allenast ett avpassande av avgifterna

efter de försäkrades ekonomiska bärkraft utan samtidigt även

pensionernas ställande i ett visst förhållande till de villkor, under vilka

den försäkrade framlevat sitt liv. I fråga om pensionstilläggen har

man vidare sökt så ordna, att totalpensionen, d. v. s. avgiftspension

och pensionstillägg, skulle komma att i stort sett anpassa sig efter vederbörandes

oundgängliga behov, vare sig han tillhört den ena eller den andra

avgiftsklassen. Det av motionären föreslagna beräkningssättet ingriper

tydligen störande i en dylik anordning. Detsamma innebär nämligen,

att pensionstilläggen skulle förminskas i samma mån som avgiftspen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

sionerna växte, d. v. s. en minskning- av pensionstilläggen, som bleve

starkast i den högsta avgiftsklassen, minst i den lägsta. Det system

med procentvis förhöjning av pensionstillägget i förhållande till beloppet

av erlagda pensionsavgifter, vilket utskottet gifvit sin anslutning,

låter sig vidare icke förena med motionärens förslag. Maximipensionerna

för eu obemedlad man skulle enligt herr Mannheimers förslagbliva

respektive 195 och 260 kronor i klass 1 och IV mot respektive

213 och 423 kronor enligt utskottets förslag — sålunda eu högst avsevärd

minskning för den högsta klassen. Av här anförda skäl torde

den av motionären föreslagna ändringen ej böra bifallas.

Herrar Hans Ericson och Indebetou hava i sina motioner föreslagit,

att vid pensionstilläggets beräkning såsom inkomst icke skall räknas

understöd eller pension, som sjöman uppbär eller kommer att uppbära

från sjömanshusen eller handelsflottans pensionsanstalt. I annat fall

skulle, anföra motionärerna, sjömännen genom sin anslutning till den

allmänna pensioneringen berövas de förmåner, vilka de nu efter 55

levnadsår eller eventuellt vid tidigare inträffad oförmåga till arbete äro

berättigade att kunna erhålla från handelsflottans pensionsanstalt och

sjömanshusen och vilka förmåner väsentligen grunda sig på avgifter,

erlagda av sjöfolket.

Utskottet skall på annat ställe återkomma till frågan om sjömännens

ställning till försäkringen. Beträffande ovan återgivna yrkande vill utskottet

framhålla, att sjöfolket givetvis icke kommer att genom nu förevarande

lag »berövas)) någon av dem innehavd förmån. Vad som kommer

att inträffa är allenast, att pension, som upphäres från handelsflottans

pensionsanstalt eller sjömanshusen, på samma sätt som annan inkomst,

t. ex. livränta eller pension, tages i beräkning vid bestämmande av

beloppet av pensionstillägget. Det torde icke vara lämpligt att i en

allmän folkförsäkring på sätt som föreslagits giva en viss yrkesgrupp

en gynnad ställning. Helt visst skulle lika starka skäl kunna i talrika

andra fall anföras till förmån för krav å en liknande undantagsställning.

Utskottet kan sålunda icke ansluta sig till motionärernas yrkande. I

viss mån synes detsamma emellertid kunna anses tillgodosett genom utskottets

förslag att ett belopp upp till 50 kronor av pensionsberättigads

årsinkomst icke skall föranleda minskning i pensionstillägget.

8 §.

Lagrådet hade vid 8 § i det till lagrådet remitterade förslaget

hemställt, att i paragrafens första stycke förekommande bestämmelse

s. 37 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

37

om indragning- av pensionstillägg måtte göras tillämplig även å dem,

som före uppnådd ålder av 67 år åtnjöte avgiftspension. I samband

med den ändring, som härav föranletts, har av Kungl. Maj:t vidtagits

en förändring, som möjliggjort avgiftspensions indragning även för

den, som icke längre är mantalsskriven i riket. Enligt utskottets mening

innebär denna förändring ett avsteg från den princip, som annars är

genomförd i fråga om avgiftspensionen, nämligen att densamma alltid

utgår, så snart någon av de för densamma grundläggande betingelser,

invaliditet eller fyllda 67 år, är för handen. Utskottet har för sin del

funnit riktigast att fasthålla vid denna princip samt med anledning härav

föreslagit en förändring i paragrafen.

9 §•

Bland de anmärkningar, som från fattigvårdens målsmän riktats

mot ålderdomsförsäkringskommitténs och Kungl. Maj:ts förslag, är den

viktigaste, vilken gäller formen för utgörandet av det allmännas bidrag

till försäkringen, redan i det föregående berörd (jämför sid. 12). 1

övrigt har i nämnda anmärkningar framburits bl. a. kravet på att de

i 9 § innehållna s. k. »värdighetsbestämmelserna» för rätten att åtnjuta

det allmännas bidrag till pensionen måtte skärpas. I viss utsträckning

hava dessa önskemål tillgodosetts redan i Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet,

som i dessa avseenden velat så långt möjligt beakta de framställda

anmärkningarna, har funnit skäl att ytterligare fullständiga nämnda

bestämmelser.

Sålunda har undandöljande av inkomst eller egendom ansetts böra

uttryckligen likställas med avhändande.

Vidare har i fråga om paragrafens tredje stycke en återgång till

ålderdomsförsäkringskommitténs uttryckssätt skett i sådant avseende, att

»oordentligt levnadssätt» såsom diskvalifikationsgrund funnits böra ersättas

av »uppenbar underlåtenhet att efter förmåga söka ärligen bidraga till

sin försörjning», varjämte utskottet ansett sådan underlåtenhet ävensom

hemfallenhet åt dryckenskap böra i och för sig — och alltså oberoende

av huruvida den pensionsberättigade av sådan anledning »blivit eller

måste antagas bliva i behov av fattigvård» — föranleda angiven påföljd.

Det sålunda ändrade stadgandet bär inordnats såsom en avdelning

c) i första stycket av utskottets förslag, varvid, genom en jämkning

i nämnda styckes lydelse, pensionsnämnds befogenhet att undantagsvis

medgiva pensionstillägg med minskat belopp ställts i relation

allenast till a) och b). De i dessa båda moment upptagna diskvalifi
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

kationsgrunder utgöras nämligen av vissa den pensionsberättigades

handlingar i förfluten tid under det att under c) är fråga om hans förhållande

vid tiden för ansökningen. 1 förstnämnda fall kunna förseelserna

tydligen vara av den jämförelsevis ringa art, att desamma icke

ovillkorligen böra för all framtid utesluta från rätten till pensionstilllägg.

Däremot bör tydligen pensionstillägg under inga förhållanden

utgå till någon, så länge han faller under c); kan han däremot hänvisa

till att ändrade förhållanden inträtt, vaknar ju.hans rätt utan vidare åter

till liv och hans förnyade ansökan kan icke med hänvisning allenast därtill,

att han tidigare varit hänförlig under c), av pensionsnämnden avvisas.

Då slutligen lagens formulering icke synts förebygga det onekligen

mindre lämpliga förhållande, att pensionstillägg utginge till fånge eller

den, som dömts till tvångsarbete, har till förekommande av sådant ett

stadgande härom inryckts i lagen. Det har i samband härmed befunnits

lämpligt att, i likhet med vad som stadgas i den tyska riksförsäkringslagen,

medgiva den pensionsberättigades anhöriga rätt att under tiden

uppbära pensionstillägget, försåvitt de för sitt uppehälle äro beroende

av pensionstagaren.

I fråga om stadgandet att, där pensionstillägg eller del av pensionstillägg

av någon av de i paragrafen angivna orsaker icke utgår

till pensionstagare, sådant tillägg eller- del därav skall tillfalla den

kommun, till vilken pensionstagaren i fattigvårdshänseende hör, har herr

Cederborg i sin motion anmärkt, att tillräcklig grund för ett dylikt medgivande

funnes endast om och i den män pensionstagaren komme i behov

av och tilldelades fattigvård. Utskottet, som funnit motionärens

ståndpunkt äga fog, vill föreslå en förändring av paragrafen i anmärkta

avseende.

Samme motionär har påyrkat införande på lämpligt ställe i lagen

av bestämmelse att, där pensionsberättigad, för vilken en eller flera

pensionsavgifter av tre kronor blivit på grund av stadgandet i lagens

15 § erlagda av kommun, bliver tilldelad fattigvård, den kommun, som

bekostar vården, skall äga att för sina kostnader undfå ersättning från

den i lagens 12 § omförmälda fond intill det belopp, som enligt den i

6 § första stycket angivna grund skulle i pension motsvara det eller

de av kommunen erlagda pensionsavgiftsbeloppen. Motionären erinrar,

att de av kommuner erlagda trekronorsavgifterna icke vid de ekonomiska

kalkylerna tagits i beräkning såsom representerande något

visst bidrag till kostnaderna. Det syntes befogat, att den kommun,

som nödgades meddela vederbörande pensionsberätfigade fattigvård,

till kostnaderna härför finge det bidrag, som motsvarade nedsättningen

s. 39 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

39

under den normala avgiftspensionen. Jämväl i detta avseende delar

utskottet motionärens mening och har i paragrafen infört ett stadgande

av föreslaget innehåll. Härigenom anser sig utskottet jämväl hava i

lämplig mån tillgodosett syftet med de yrkanden, som i denna del framställts

av herrar Larsson i Klagstorp och Bosson samt von Sneidern.

Med anledning av motioner av herrar Zetterstrand och Gerhard

Magnusson har utskottet vidare funnit lämpligt att i förevarandé paragraf

medgiva allmän fattigvårds- eller sjukvårdsanstalt eller annan allmän

anstalt, där pensionstagare vårdas, rätt att uppbära hans pensionstillägg.

OO

10 §.

Utskottet har funnit den av Kung!. Maj:t föreslagna fördelningen

av kostnaderna för pensionstilläggen taga tillbörlig hänsyn till de olika

intressen, som här framträda. Visserligen finnas i vårt land ej få

kommuner, som redan under nuvarande förhållanden äro avsevärt betungade

i ekonomiskt hänseende, och det är ur denna synpunkt förklarligt,

att fråga väckts om nedsättning av kommunernas bidrag till

ifrågavarande kostnaders betäckande. Men å andra sidan kommer förslagets

genomförande — såsom redan framhållits — att innebära ett

avlyftande i ej ringa män av kommunernas fattigvårdstunga, som utan

all fråga utgör en av de drygaste utgiftsposterna på den kommunala

budgeten, och då därtill kommer, att kommunernas direkta medansvarighet

i varje beviljat pensionstillägg måste anses innebära en behövlig

garanti för en skälig begränsning av kostnaderna, har utskottet funnit

sig böra avstyrka de förslag till ändring av ifrågavarande paragraf, som

framlagts av herrar Jönsson i Hökhult m. ti., Bengtsson i Norup och

Hage.

11 §•

Här givna bestämmelser hava tillkommit i syfte att bereda möjlighet

till något högre pensioner i de fall, där utan pensionstagarens

förvållande avgiftspension jämte pensionstillägg icke förslå till fyllande

av de mest trängande levnadsbehoven.

_ Detta syfte finner utskottet värt uppmärksamhet. Det synes emellertid

utskottet, att stadgandet bör anses falla utom ramen för ett försäkringssystem

och lärer det icke vara osannolikt, att vad man med detsamma

velat vinna skall kunna ernås på annan väg. Vid sådant förhållande

har utskottet funnit lämpligt låta paragrafen utgå ur förslaget.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Särskilda utskottets Utlåtande Nr 1.

En följd av denna §:s uteslutande liar blivit, att 12—17 §§ enligt

Kungl. Maj:ts förslag i utskottets förslag erhållit förändrad nummerföljd

från och med 11 till och med 16, varefter ett nytt stadgande

inskjutits såsom 17 § i utskottets förslag.

12 §.

På grund av den „förändring i sättet för beräknandet av kvinnornas

avgiftspensioner, som av utskottet föreslagits under 6 §, måste tydligen

andra stycket av förevarande paragraf utgå.

14-16 §§.

Frågan om en lämplig anordning av uppbörd och debitering av

pensionsavgifterna är tvivelsutan av deri största betydelse för försäkringens

lyckliga genomförande. Kungl. Maj:t har av näraliggande skäl

icke funnit möjligt att här tillämpa det i en lönarbetareförsäkring som

den tyska med framgång använda märkessystemet utan i stället i största

möjliga utsträckning sökt att i angivna avseende anlita befintliga kommunala

och statliga myndigheter. Åt taxeringsnämnderna har anförtrotts

huvudparten av arbetet med debiteringen. _ Den kommunerna

ålagda garantien för inbetalningen av den envar avgiftspliktig åliggande

pensionsavgiften av tre kronor har låtit det framstå såsom lämpligast,

att jämväl uppbörden av nämnda avgift lades å kommunerna. Uppbörden

av de högre pensionsavgifterna har däremot föreslagits skola

ske i samband med kronouppbörden.

Den granskning utskottet underkastat förslaget uti ifrågavarande

del har bibringat utskottet den uppfattning, att detsamma i stort sett

erbjuder en tillfredsställande och efter vårt lands förhållanden väl avpassad

anordning. Uppenbart är emellertid, att en ökad arbetsbörda

genom detsamma ålägges nämnda myndigheter. Då man å vissa

håll förutsatt, att taxeringsnämnderna skulle komma att betungas

av undersökningar rörande de å förteckningen uppfördas arbetsförmåga,

torde man dock göra sig skyldig till ett missförstånd. I sådant avseende

åligger det i främsta rummet pensionsnämnderna att tillhandagå

med upplysningar och då närmast för varje år rörande under året nytillkomna

pensionstagare. Av taxeringsnämnderna bör icke krävas —

och torde ej heller, enligt den formulering förevarande lagrum erhållit,

kunna krävas — ett arbete, som faller utom området för deras egentliga

verksamhet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

41

Påtagligt är emellertid, att det föreslagna debiterings- och uppbördssystemet

med ganska stor sannolikhet kan förutses komma att i

tillämpningen visa brister och ofullständigheter, som kräva avhjälpande

eller komplettering. Särskilt under den första tiden skola givetvis åtskilliga

svårigheter göra sig gällande. Det får bliva framtidens sak att

med ledning av vunnen erfarenhet vidtaga de förändringar, som befunnits

nödiga.

Följande ändringar hava emellertid synts utskottet innebära önskvärda

förbättringar i förslaget.

Den tidpunkt, före vilken den för alla avgiftspliktiga gemensamma

pensionsavgiften skall vara erlagd, är i förslaget bestämd till utgången

av mars månad året efter det, under vilket avgiften påförts. I ett stort

antal kommuner torde denna tidsbestämning icke bereda svårigheter;

på vissa orter torde dessa avgifter t. o. m. kunna uppbäras redan samma år

som de påförts. För andra kommuner torde däremot den föreslagna tiden

bliva väl knapp. Med hänsyn till önskvärdheten av att för de avgiftspliktiga

i största möjliga utsträckning underlätta avgifternas erläggande

bär utskottet därför föreslagit nämnda tidpunkts framflyttande till den

1 juli. En ytterligare lättnad för de avgiftspliktiga har utskottet ansett

lämpligen kunna beredas därigenom, att såsom villkor för rätt till avgifts

tillgodoräknande uppställa, icke, såsom det kungl. förslaget, att avgiften

erlagts »före uppbördstidens utgång», utan allenast att densamma erlagts

före den 1 juli.

Det har inom utskottet påvisats, att, med hänsyn till vissa för

Stockholm säregna förhållanden, tillämpningen därstädes av 15 §:ns

stadganden rörande uppgörandet av deni§:n nämnda förteckning skulle vålla

vissa svårigheter. Med hänsyn härtill och då någon jämkning av dessa

bestämmelser kan komma att visa sig erforderlig jämväl vad beträffar

andra kommuner, har utskottet föreslagit att genom ett särskilt stadgande

möjlighet härtill beredes.

Vad angår föreskriften i 16 § första stycket, vill utskottet framhålla,

att ett införande i taxeringslängden av alla de avgiftspliktiga,

som hava att erlägga allenast 3 kronor och vilket skulle äga ruin för

det fall att Konungen meddelat sådant förordnande, varom i 14 § tredje

stycket förmäles, torde förutsätta eu ändring i gällande förordningom

taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, varom förslag icke

förelagts Riksdagen. Innan sådan ändring skett, torde därför förordnande

jämlikt 14 § tredje stycket icke kunna meddelas.

Avfattningen av 16 § andra stycket i Kung!. Maj:ts förslag synes

utskottet otydlig samt möjligen ägnad att bibringa en oriktig uppfattning

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 samt. 1 käft. (Nr 1.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

av statens ställning till frågan om statsutskyldernas ordentliga erläggande.

Utskottet anser med anledning härav en omformulering av

stadgandet böra äga rum.

Av vad ovan anförts framgår, att utskottet ställer sig avvisande

till det av herr Nordström framförda förslaget till en omläggning av

hela debiterings- och uppbördssystemet ävensom till herr Lundells

förslag om borttagande av kommunens ansvar för trekronorsavgiften

och om hela uppbördens verkställande genom statens försorg. Ej häller

har utskottet funnit lämpligt att, såsom i herr Rydéns in. fl. motion

föreslagits, lägga bestyret med uppbörden av avgifterna i den nya klassen

å kommunerna, vilka synas böra verkställa uppbörden allenast av de

avgifter, vilkas inflytande till fonden av dem garanteras.

17 § (ny, jämlikt utskottets förslag).

Utskottet bär funnit det ur flera synpunkter önskvärt, att i denna

lag uttryckligen fastslå, att hos en person kunde uttagas de avgifter,

som påförts hans hustru och hemmavarande minderåriga barn. Uppenbart

är ju, att härigenom vunnes en avsevärd lättnad vid avgifternas

indrivning. Å andra sidan får man se till, att genom en sådan anordningen

fattig familjeförsörjare ej obehörigen betungas med erläggande av avgifter

för sina anhöriga. Ätt gift man skall vara skyldig erlägga sin

hustrus ifrågavarande pensionsavgift, därest hon ej vunnit boskillnad, synes

helt naturligt och har här därför uttryckligen stadgats. Någon motsvarande

skyldighet för fader beträffande hans barns avgifter förefinnes däremot

icke. Att utskottet trots detta föreslagit att i viss utsträckning ålägga

minderårigs fader att ansvara för avgiftens erläggande har sin grund dels

däri, att det måste antagas vara för honom angeläget att bereda sitt

barn förmånen av pensionsrätt, dels ock däri att, om den minderårige på

grund av eget arbete eller eljest har några inkomster, hans fader väl

får anses kunna utan större svårighet göra sin regressrätt gällande.

18 §.

Av åtskilliga motionärer, herrar Rydén m. fl,, Pettersson i Södertälje

m. fl., Andersson i Råstock, Hage, von Sneidern och Lundell, har

den tanken framförts, att arbetsgivare borde åläggas att i ena eller

andra formen medverka till sina arbetares pensionering. I sådant avseende

hava herr Rydén in. fl. anfört, att det syntes dem principiellt

riktigt, att arbetsgivarne bidraga till sina arbetares försäkring, att detta

ock redan vore av många arbetsgivare erkänt, i det att de frivilligt

avsatt pensionsfonder eller på annat sätt sörjt för sina arbetares pensionering

samt att Kungl. Maj:ts förslag vore ägnat att hos arbets
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

43

givarne minska intresset för sådana speciella omsorger, var ocli en om

sina arbetare, vilket måste anses i hög grad betänkligt.

Beträffande frågan om arbetsgivares skyldighet inom en folkpensionering

att med sina arbetare dela bördan av avgiftsbetalningen hänvisar

utskottet till vad förut anförts.

Med avseende å ovan återgivna anmärkning, att Kung]. Maj:ts förslag

kunde befaras minska arbetsgivares intresse för sina arbetares

pensionering, vill utskottet erinra, att detsamma kunde med lika fog

befaras bliva en följd av varje lönarbetar- eller folkförsäkring, huru

densamma än anordnats. I eu dylik allmän försäkring är det nämligen

knappast möjligt att taga hänsyn till de fall, i vilka arbetsgivare godvilligt

åtagit sig att tillförsäkra sina arbetare en tryggad ställning vid

invaliditet eller på ålderdomen. Enligt utskottets mening är emellertid

den frivilliga försäkringen i den form, i vilken dess anordnande av utskottet

till styrkes, i särskild grad ägnad att tillvinna sig de arbetsgivares

intresse, som önska bereda sina arbetare något mera avsevärda

förmåner än dem den obligatoriska försäkringen erbjuder.

Herr von Sneidern har gjort gällande, att skäl icke synes föreligga

att icke göra arbetsgivarna ansvariga och uppbördsskyldiga för sina

arbetares avgifter. Såsom motionären även anmärkt, torde en konsekvens

av ett, dylikt indrivningssystem bliva införandet av märkessystem enligt

tyskt mönster. Ett sådant system torde emellertid icke lämpligen kunna

tillämpas för samtliga försäkrade utan böra begränsas till lönarbetare

och tjänare. Härigenom uppstår en brist på enhetlighet, som måste

föranleda avsevärda olägenheter. Ett märkessystem för även med sig

en ganska omfattande administration, och skulle säkerligen på grund härav,

tillämpat på svenska förhållanden, föranleda betydligt högre kostnader

än Kung!. Maj:ts förslag.

Med hänsyn till det anförda finner sig utskottet icke kunna tillstyrka

bifall till vare sig de framkomna yrkandena om ändringar i

Kung!. Maj:ts förslag uti här ifrågavarande avseenden eller det av herr

Rydén in. fl. framställda förslaget om en skrivelse med begäran om

Kungl. Maj:ts medverkan för lagens fullständigande med stadganden

rörande arbetsgivares skyldighet att bidraga till sina arbetares pensionering.

19—22 §§.

Utskottet har icke funnit anledning föreslå någon ändring av de i

dessa §§ intagna bestämmelser om landets indelning i pensionsdistrikt, val

av ledamöter i pensionsnämnd och dessa nämnders allmänna befogenhet.

Utskottet har sålunda ansett sig böra avstyrka bifall till de av herr

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Ernst Lindblad och herr Lundell framlagda förslag att i viss mån helt

eller delvis överflytta pensionsnämnds arbete på taxeringsnämnd eller

kommunalnämnd, liksom ock de förslag till ändrade valbestämmelser,

som återfinnas i herr Lundells nyssnämnda motion och herr Hages

motion. Beträffande de tillägg till 21 §, som föreslagits av herrar Janson

i Edsbäcken och Kronlund och som utskottet icke heller ansett sig

böra förorda till antagande, vill utskottet framhålla, att det särskilt i

mindre pensionsdistrikt ofta kan bliva svårt att erhålla för ordförandeuppdraget

fullt kvalificerade personer och att det ur denna synpunkt

icke kan anses lämpligt att stadga några inskränkningar i den riktning

dessa motionärer föreslagit.

23 §. ,

I andra stycket av denna paragraf har enligt Kungl. Maj:ts förslag

lämnats den föreskrift, att ordförande och ledamöter i pensionsnämnd

skola för sin inställelse vid sammanträdena åtnjuta ersättning av kommunen,

ävensom att beloppet av denna ersättning skall av kommunen

bestämmas. Emellertid har innevarande års riksdag redan för sin del

beslutat rörande dylik ersättning till ledamot av taxeringsnämnd, och

då ordförande och ledamot av pensionsnämnd lämpligen torde i detta

avseende böra likställas med ledamot av taxeringsnämnd, har utskottet

ansett sig böra förorda, att stadgandet om ifrågavarande ersättning åt

ordförande och ledamöter i pensionsnämnd avfattas i överensstämmelse

med Riksdagens nyssnämnda beslut.

Herr vice talmannen D. Persson har vid denna § hemställt om sådan

ändring, att den till pensionsnämnds ordförande utgående ersättning för

inställelse skulle utgå av statsmedel Och till beloppet bestämmas av

Konungens Befallningshavande. Utskottet har emellertid icke funnit

tillräckligt starka skäl föreligga för införande av en dylik bestämmelse,

varigenom kommunala medel skulle tagas i anspråk för ersättning åt

pensionsnämndsledamöterna för deras inställelse, men statsmedel för

motsvarande ersättning åt ordföranden, ehuru nämnden i sin helhet väl

är att betrakta närmast såsom en kommunal och ej såsom en statens

myndighet. Den utgift för kommunerna, som skulle bliva en följd av

det berörda stadgandet i Kungl. Maj:ts förslag, torde sannolikt ej häller

bliva mera betungande än att den utan avsevärd uppoffring skall kunna

bäras.

26 §.

Utskottet har vid denna § föreslagit två smärre tillägg. Dels

har i första stycket bland ordförandens skyldigheter intagits, att han

skall föra förteckning över de pensionstagare, till vilkas pensioner

s. 45 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

45

kommunen enligt 10 § lämnar bidrag, dels har i tredje stycket stadgats,

att protokoll vid pensiousnämnds sammanträde skall innehålla

uppgift jämväl om närvarande ombud för pensionsstyrelsen och landsting.

Den förstnämnda föreskriften återfinnes i ålderdomsförsäkringskommitténs

förslag till lydelse av denna §, och det synes utskottet,

som om skäl saknas att utelämna detta stadgande.

Beträffande andra stycket, har utskottet förordat bifall endast till

dess första punkt.

Lagrådet har fäst uppmärksamheten därå, att bibehållandet av det

i sista punkten av stycket upptagna stadgandet rörande arvode till

ordförande i pensionsnämnd måste bliva beroende därav, om vid lagens

antagande i kommunalförordningen för landet givits de bestämmelser,

till vilka här hänvisats. Med anledning härav och då Kungl. Maj:ts

förslag till ändring av gällande kommunalförfattningar ännu icke varit

föremål för Riksdagens slutliga prövning, har utskottet ansett bestämmelserna

om eventuellt särskilt arvode åt pensionsnämnds ordförande

böra uteslutas ur förslaget. Utskottet anser emellertid givet att likartade

bestämmelser lämpligen böra äga giltighet i fråga om berörda

områden samt föreställer sig att Kungl. Magt icke lärer försumma att

framlägga det förslag i här förevarande ämne, som av Riksdagens

beslut må föranledas.

2S §.

Herr von Hofsten har vid denna § med åberopande av ett av

Konungens befallningshavande i Gävleborgs län avgivet förslag hemställt

om sådan ändring av §:ns innehåll, att till bevakande av det allmännas

intressen justitiekansler!! måtte tilldelas befogenhet att hos

Konungen anföra eller medgiva anförandet av besvär mot pensionsstyrelses

beslut. Samme motionär har tillika hemställt om sådant tillägg

till lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt, att mål av denna art skulle

hänskjutas till regeringsrättens avgörande. Utskottet har funnit de av

motionären anförda skäl värda beaktande och fördenskull föreslagit en

ändring i ifrågavarande § i huvudsaklig överensstämmelse med motionärens

yrkande, ävensom en däremot svarande ändring i lagen om Kungl.

Maj:ts regeringsrätt.

32 §.

Enligt det av Kungl. Maj:t framlagda förslag skulle pensioner under

30 kronor utbetalas på en gång, men större pensioner med en

tolvtedel varje månad. Med en sådan anordning för pensionernas utbetalande

skulle emellertid understundom synnerligen små belopp komma

att för varje gång lyftas, medan å andra sidan det väl kan låta tänka

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

sig, att en pensionstagare under vissa förhållanden kunde hava fördel

av en utbetalning i åtminstone två terminer av pensioner understigande

30 kronor. Utskottet har därför funnit sig böra förorda den ändrade

lydelse, som återfinnes i utskottets förslag till lagtext.

Beträffande det av Kungl. Maj:t föreslagna stadgande om särskild

preskriptionstid för förfallna pensionsbelopp, har utskottet funnit, att

tvekan möjligen kan uppkomma rörande tidpunkten, då ett belopp skall

anses till betalning förfallet. Kungl. Maj:t har vidare föreslagit att

låta den årliga pensionen som regel preskriberas med eu tolvtedel för

varje månad. Det har synts utskottet vara redigare och överskådligare

att i stället föreskriva, att hela den under visst år utfallande pension

preskriberas vid utgången av nästföljande år.

33 §.

Vad Kungl. Maj:t i denna § föreslagit, har utskottet icke funnit

föranleda till annan anmärkning än att då utskottet hemställt, att det

i 6 § fjärde stycket föreslagna stadgandet om särskilt pensionstillägg

för den, som är till arbete varaktigt oförmögen och har att försörja

ett eller flera egna barn under femton år icke måtte vinna riksdagens

bifall, utskottet i anslutning härtill hemställer att jämväl den i andra

stycket av ifrågavarande paragraf givna föreskrift om understöd åt

person i liknande ställning måtte utgå ur förslaget. Härav följer även

att utskottet icke funnit herr Zetterstrands och herr Rydéns m. fl. yrkande

under denna § böra föranleda till någon åtgärd.

Vidkommande den av herr Mannheimer förordade metod för beräkning

av understödet hänvisar utskottet till vad ovan anförts rörande de

av samma motionär föreslagna grunder för beräknande av pensionstillägg.

34 §.

Mot vissa bestämmelser i förevarande §, vilken innehåller förslagets

stadganden angående frivillig försäkring, hava i några motioner en

del invändningar framställts. Sålunda hava herr Lindley in. fl. yrkat,

att den högsta tillåtna avgiftsumman måtte höjas till 30 kronor för år

samt att pensionen för samtliga frivilligt försäkrade måtte höjas med

en tredjedel, ett förslag, som även framställts av herr J. Sandler. Herr

Mannheimer åter har påyrkat andra bestämmelser rörande avgiftens

belopp ävensom en annan beräkningsgrund av pensionerna än vad i

Kungl. Maj:ts förslag ifrågasatts, varjämte herr Mannheimer jämväl före
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

47

slagit, att den bestämmelse, enligt vilken pensionen skulle höjas med

eu tredjedel för pensionstagare, som åtnjöte pensionstillägg, borde utgå.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle frivilliga avgifter under ett

kalenderår ej få erläggas till högre sammanlagt belopp än det antal

kronor, som motsvarade halva antalet levnadsår. Denna begränsning

vore avsedd att hindra, att de förmögnare klasserna i någon avsevärd

grad skulle tillgodogöra sig det bidrag staten i vissa fall lämnade till

denna försäkring. Emellertid synes bestämmelsens föreslagna avfattning

tillika medföra en begränsning av möjligheten för personer tillhörande

yngre åldersklasser att i tillräcklig grad utnjddja den frivilliga försäkringens

fördelar. Förmågan att betala avgifter torde ingalunda jämnt

växa med åldern, utan i allmänhet vara större i yngre år än på gamla

dagar. Den i det kungl. förslaget förekommande bestämmelsen angående

avgifternas maximibelopp synes därför böra ändras, så att dess tillämpning

ej på grund av detta stadgande onödigt försvåras. För tillgodoseende

av detta krav har utskottet funnit sig böra förorda det i herr

Lindleys motion föreslagna stadgande, enligt vilket, i stället för de

med åldern stigande maximibeloppen, för avgiften fastställdes allenast

en övergräns av 30 kronor för år. Denna bestämmelse har synts utskottet

enklare än det av herr Mannheimcr föreslagna motsvarande

stadgandet.

Däremot anser sig utskottet böra biträda sistnämnda motionärs

yrkande på att bestämmelsen om viss förhöjning med statsmedel av

den frivilliga pensionens belopp för allenast mindre bemedlade pensionärer

måtte ur förslaget utgå och i stället tillstyrka övriga ovannämnda

motionärers hemställan, att den frivilliga pensionen måtte höjas med

samma belopp för alla. Det ligger nämligen enligt utskottets mening

stor vikt därpå, att den frivilliga försäkringen vinner största möjliga

anslutning, och för vinnande av sådant syfte synes det — enligt vad

utlandets erfarenhet visar — vara oundgängligen nödvändigt att sporra

därtill genom ett understödjande med statsmedel av försäkringen,

ett understöd, som för att tjäna såsom verklig uppmuntran icke

torde böra begränsas till att omfatta allenast vissa grupper av försäkrade.

För att hålla kostnaden för ett dylikt statsbidrag inom samma

ram, som enligt Kungl. Maj:ts förslag ifrågasatts, har utskottet stannat

vid att föreslå, att den procent, enligt vilken det årliga beloppet av

den frivilliga pensionen skall för alla försäkrade beräknas, skall för

män höjas från lf a till P/s % av avgiftens belopp i den ordning det

kungl. förslaget innebär. Kostnaden för denna höjning skall med ett

belopp, motsvarande 1 s av summan av de under året erlagda avgif
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

terna, bestridas av statsmedel. Statsbidragets utgivande till den frivilliga

försäkringen innebär således, att den mot de erlagda avgifternas

värde svarande pensionen Ilöjes med Vs av sitt belopp.

På grund av den under 6 § angivna ståndpunkt, enligt vilken såväl

männens som kvinnornas pensioner skola var för sig försäkringsmässigt

fastställas, har utskottet föreslagit, att frivillig pension skall för kvinna

bestämmas till % av mannens. Att sålunda för den frivilliga pensionen

fastställts en något mindre differens mellan männens och kvinnornas

pensioner än ifråga om avgiftspensionen beror på de skilda sätten för

pensionernas och avgifternas bestämmande. Avgiftspensionen i den

obligatoriska försäkringen beräknas så, att den växer proportionellt mot

antalet erlagda avgifter, medan den frivilliga pensionen med det beräkningssätt

där användes och vari hänsyn tages även till tiden, som

förflutit från avgiftens erläggande, blir relativt mindre, då pensionen

utfaller redan vid yngre år, och relativt större, då den utfaller först vid

äldre år. Vid ett system med konstanta pensioner, som t. ex av herr

Mannheimer förordats och där pensionen •— efter vänte- eller karenstidens

förlopp — utgår med en fix summa, oberoende av antalet erlagda

avgifter eller av den tid, som förflutit mellan första avgiftsinbetalningen

och pensionens utfallande, blir skillnaden mellan könen ännu större; där

uppgå kvinnornas pensioner. allenast till 2 s av männens. Vid det för den

frivilliga försäkringen valda systemet, vilket närmast motsvarar en ålderspensionering,

blir nu, som nämnts, den ifrågavarande differensen däremot

mindre, medan avgiftspensioneringen enligt det föreliggande förslaget

i nu berörda hänseende representerar en mellanställning.

37 §.

Enligt Kungl. Majds förslag under denna §, vilken innehåller lagens

övergångsbestämmelser, skulle från dess tillämpning vid ikraftträdandet

undantagas de, som då fyllt 60 år samt de invalider som fyllt 15 år

och under år 1913 under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit

full försörjning av fattigvården, välgörenhetsinrättningar och enskilda

personer. Herr Rydén m. fl. hava i sin motion påyrkat sådan ändring

av denna bestämmelse, att från lagens tillämpning skulle uteslutas

allenast de, som fyllt 67 år och åtnjöte full försörjning av fattigvård,

välgörenhetsinrättningar eller enskilda samt de invalider mellan 15 och 67

år som vore fullt försörjda av fattigvård, välgörentsinrättningar eller av

vissa i ekonomiskt hänseende bättre ställda försörjningspliktiga enskilde.

Utskottet behjärtar varmt de önskemål, som gå ut på att låta

den nu levande generationen i största möjliga utsträckning bliva delaktig

av försäkringens förmåner. Det synes utskottet uppenbart, att

s. 49 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

49

ju gynnsammare övergångsstadgandena gestaltas och. därigenom den

nu levande generationens intressen tillgodoses, desto tidigare och klarare

skall försäkringens nytta och innebörd framträda. Det är emellertid

ock klart, att detta spörsmål i främsta rummet är en kostnadsfråga,

vars lösning måste rättas efter de medel, som kunna för ändamålet

disponeras.

Vad först beträffar avgiftsförsäkringen, så finner utskottet i likhet

med kommittén och Kungl. Maj:t, att kostnaden för upptagandet i densamma

av den nuvarande generationen bör täckas av den närmast för

ett dylikt syfte samlade arbetarförsäkringsfonden. Utskottet har beträffande

Kungl. Maj:ts förslag i detta avseende intet annat ändringsyrkande

att framställa än vad som föranledes av utskottets förslag om

förmögenhetsgränsens borttagande och införandet av den nya klassen,

varigenom nödvändiggöres någon reduktion i avgiftspensionernas belopp

utöver vad som av Kungl. Magt föreslagits. Därjämte kräves, i anslutning

till utskottets beslut om beräkning av kvinnas avgiftspension,

särskild bestämmelse om att den sistnämnda må beräknas med fyra

femtedelar av motsvarande procent för man.

Vad sedermera angår kostnaden för pensionstillägg och understöd

under övergångsåren, så anser sig utskottet icke, hur önskvärd än saken

må vara, kunna överskrida det belopp av omkring 3 miljoner kronor i

bidrag från det allmänna, som enligt Kungl. Maj:ts förslag påräknats

för detta syfte. Då ett biträdande av herr Rydéns m. fl. yrkande i detta

avseende skulle kräva en högst betydligt större utgift, så har utskottet

ej kunnat förorda detsamma. Den av Kungl. Maj: t föreslagna bestämmelse

i ämnet synes utskottet emellertid ej häller vara helt tillfredsställande.

Dels skulle den nämligen, såsom av herr Lindstedts P. M.

nr 2, sid. 38, framgår, kunna giva upphov till en del betydande svårigheter

vid tillämpningen, dels och framför allt uteslutes ock därigenom

helt och hållet den mycket stora gruppen icke fullt försörjda invalider

mellan 60 och 67 år. Av kommitténs beräkningar framgår, att därest

man ville låta alla dem, som vid 1914 års ingång icke fyllt 67 år och

redan äro invalider, men icke äro fullt försörjda av fattigvården eller

enskilda, komma i åtnjutande av understöd enligt 33 § i föreliggande

lagförslag, kostnaden härför skulle under första året uppgå till omkring

6,3 miljoner kronor. Då emellertid, såsom tidigare nämnts, allenast

omkring hälften av denna kostnad, enligt utskottets mening, kan

för detta syfte disponeras, måste, om alla ej av fattigvården eller enskilda

försörjda invalider under 67 år skola medtagas i försäkringen,

de till dem utgående understöden på något sätt reduceras. Bland de

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 samt. 1 haft. (Nr 1.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Nytt lagförslag.

olika utvägar, som utskottet för dylikt ändamåls vinnande haft under

övervägande, har utskottet funnit sig böra förorda den anordning, enligt

vilken för dem, som före utgången av år 1918 förvärvat rätt till

pensionstillägg eller understöd eller till ökning därav, beloppen bestämmas

till följande procent av eljest stadgade summa, nämligen:

för den, som under år 1914 förvärvat sådan rätt, till 50 %

» )> )) » » 1915 » » » » 60 %

)) )) » )> »1916 » » » » 70 %

» » » » » 1917 » » » » 80 %

» » » » » 1918 ■>) » » » 90 %

Genom en tillämpning av denna bestämmelse, för vars genomförande

kostnaden för första året av herr Lindstedt (P. M. nr 2, sid.

39) beräknats till 3,15 miljoner kronor, således till ungefärligen det av

Kungl Maj:t beräknade belopp, minskas pensionstilläggen etc. för dem,

som under de två, tre första åren inträda i försäkringen visserligen

med i en del fall kännbara belopp, men redan på fjärde året av försäkringens

verksamhet kommer man nära de fulla pensionsbeloppen

och från och med sjätte året utgå de utan inskränkning.

Antalet av de invalider, som på grund av utskottets förslag skulle

genast från början medtagas i försäkringen, utgör något över 80,000

mot omkring 50,000 enligt Kungl. Maj:ts förslag.

I de motioner, som väckts med anledning av Kungl. Maj:ts förslag

hava framställts åtskilliga yrkanden eller förslag, vilka ej lämpligen

kunnat upptagas till behandling i det föregående, men vilka utskottet

mot vill här beröra.

Åt det förslag till ny lag i ämnet, som framlagts i den av herr

Pettersson i Södertälje m. fl. avgivna motion, anser sig utskottet

icke böra ägna någon detaljgranskning, då utskottet, enligt vad tidigare

anförts, icke funnit detta förslag böra läggas till grund för lagstiftning

i ämnet Till belysande av innebörden av och innehållet i vissa viktiga

delar av nämnda lagförslag hänvisar utskottet i övrigt till det uttalande

därom, som återfinnes i herr Lindstedts P. M. nr 3, sidd. 42—46.

Beträffande innebörden av det utkast till förändrad lagstiftning i

ämnet, som innehålles i den till herr Wijks motion fogade bilaga, vill

utskottet jämväl hänvisa till den granskning, som innehålles i nyssnämnda

P. M.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

51

Herr Rydén in. fl. hava i sin motion hemställt om införande i lagen

av en bestämmelse, enligt vilken för varje försäkrad borde av pensionsstyrelsen

utfärdas en försäkringsbok, vilken efter inbetalandet av

första pensionsavgiften skulle avgiftsfritt tillställas de avgiftspliktige.

En föreskrift av denna art synes utskottet ej hava sin rätta plats

i lagen, enär den i själva verket torde avse en administrativ detalj

och dess genomförande sålunda kan tillgodoses i sammanhang med utfärdandet

av de föreskrifter rörande lagens tillämpning, vilka, där de

kunna befinnas erforderliga jämlikt 36 § i Kungl. Maj:ts förslag, skola

utfärdas av Konungen.

Lämpligheten av eu anordning av den art motionärerna föreslagit

har utskottet under sådana omständigheter för sin del ej närmare prövat,

men vill det synas utskottet, som om förslaget vore värt att tagas

under allvarligt beaktande, när fråga uppstår om utfärdande av nyssnämnda

föreskrifter.

Herr J. E. Berglund samt herr Persson i Norrköping hava i sina

motioner hemställt om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning

»huruvida och under vilka vilkor pensionsförsäkringsfondens

avkastning må i viss utsträckning tagas i anspråk för åtgärder, avsesende

att förebygga invaliditet, ävensom, därest denna utredning därtill

föranleder, förslag i ämnet i samband med avgivande till Riksdagen av

förslag angående fondens placering och förvaltning)).

Herr Rydén m. fl. hava i liknande syfte begärt utredning, »om

lämpligaste sättet för att i samband med införande av en obligatorisk

sjukförsäkring komplettera den allmänna pensionsförsäkringen med åtgärder

till förebyggande av invaliditet», samt därefter de förslag, vartill

utredningen må föranleda.

Utskottet håller i likhet med motionärerna före, att de i förslagen

åsyftade åtgärder, varigenom en förebyggande sjukvård i anslutning till

pensioneringen kunde åvägabringas, måste anses såsom mycket betydelsefulla.

I likhet med vad föredragande departementschefen i detta

ämne anfört, finner emellertid även utskottet, att frågan om dylika åtgärders

vidtagande lämpligen bör upptagas först då försäkringen någon

tid varit i verksamhet och nödig erfarenhet vunnits rörande de anordningar

i detta syfte, som kunna befinnas bäst avpassade för vårt land.

Beträffande innebörden i övrigt av de båda ovan angivna yrkandena

vill utskottet med avseende på det första av dessa anmärka, att pensionsförsäkringsfondens

avkastning enligt det kungl. förslaget beräknats böra

Försäkring sb

och er.

Åtgärder till

förebyggande

av invaliditet.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Sjöfolkets

pensionering.

tagas i anspråk för täckande av kostnaden för avgiftspensionerna, vadan

dessa medel icke torde vara att påräkna för bestridande av de utgifter,

som motionärerna ifrågasatt. Den skrivelse åter, vilken av herr Rydén

m. fl. föreslås, synes i varje fall lämpligen böra anstå tills dess frågan

om införande av obligatorisk sjukförsäkring bliver aktuell, då motionärerna

förknippat spörsmålet om åtgärder till invaliditetens förebyggande

med frågan om den obligatoriska sjukförsäkringens samtidiga genomförande.

Ilerr II. Ericson samt herr Indebetou hava framställt förslag om

skrivelse till Kung! Maj:t med begäran om »utredning snarast möjligt

i syfte att erhålla en särskild efter yrkets egenart avpassad sjömanspensionering

med beaktande i första rummet av det oeftergivliga behovet

för sjöfolket av eu väsentligt lägre pensionsålder än den i nu

föreliggande allmänna pensionsförsäkringsförslag angivna samt därefter

så fort ske kan det förslag i ärendet, vartill förhållandena kunna föranleda».

Med anledning av detta yrkande vill utskottet erinra om, att föredragande

departementschefen vid föredragning av nu ifrågavarande

lagförslag uttalat, att, om ock sjöfolket för närvarande vore bäst betjänt

med att icke utbrytas ur förslaget, han likväl funne, att frågan

om förbättrade pensioner för sjömännen snarast borde återupptagas till

förnyat och slutligt övervägande, och ville departementschefen i sin

mån söka medverka härtill.

Under sådana omständigheter finner utskottet sig ej kunna förorda

bifall till nu berörda skrivelseförslag, men vill utskottet likväl understryka

det av motionärerna i förslaget framförda kravet på beaktande

av att, med anledning av sjöfolkets särskilda förhållanden, andra bestämmelser

än i den allmänna försäkringen böra i viktiga avseenden, såsom

beträffande tiden för ålderspensionens utfallande m. m., anses av behovet

påkallade.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 17 kap.

12 § handelsbalken.

Innehållet i detta lagförslag har icke givit utskottet anledning till

någon erinran.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

53

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

l:o) att Riksdagen, med förklarande att det i

Ivungl. Maj:ts förevarande proposition innefattade förslaget

till lag om allmän pensionsförsäkring icke kan

oförändrat godkännas, måtte antaga följande

Lag

om

allmän pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Envar svensk man eller kvinna skall, där ej nedan annorlunda

stadgas, enligt denna lag genom erläggande av årliga pensionsavgifter

och med bidrag av allmänna medel försäkras till erhållande av pension.

2 §•

Rätt till pension enligt denna lag inträder vid varaktig oförmåga

till arbete och senast vid fyllda sextiosju år, även om varaktig arbetsoförmåga

då ännu icke är för handen.

Varaktig oförmåga till arbete skall anses vara för handen hos den,

som befinnes till följd av ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet

eller lyte vara ur stånd att vidare försörja sig genom sådant

arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter.

3 §•

Pensionsärenden, som i denna lag avses, handläggas av eu för hela

riket gemensam myndighet, benämnd pensionsstyrelsen, samt av särskilda

pensionsnämnder i orterna.

Utskottets

förslag.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kung!. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

I behandling av besvärsmål eller, oberoende av besvär, av fråga om

lagligheten av pensionsnämnds beslut skola deltaga förutom den, av

vilken ärendet föredrages, minst två av styrelsens ledamöter; skolande

av dessa ledamöter åtminstone en hava fullgjort vad författningarna

föreskriva dem, som uti domareämbeten må nyttjas. Uppstå härvid

skiljaktiga meningar, gälle vad allmänna lagen stadgar angående omröstning

till dom.

I övrigt bestämmas grunderna för pensionsstyrelsens organisation

och verksamhet av Konung: och Riksdag''.

O O

Om avgiftsplikt.

Beloppet av den pensionsavgift,

som skall av envar avgiftspliktig

erläggas, utgör för varje år tre

kronor, samt, därest i hans taxering

under året enligt gällande förordning

om inkomst- och förmögenhetsskatt

ingår inkomst av minst 800 kronor,

därutöver :

a) om inkomsten ej uppgår till

1,200 kronor, fem kronor;

b) om inkomsten uppgår till

1,200 kronor eller mera, tio kronor.

§•

Beloppet av den pensionsavgift,

som skall av envar avgiftspliktig

erläggas, utgör för varje år tre

kronor. Därutöver erlägges av den,

som under nästföregående är åtnjutit

inkomst av minst 500 kronor:

a) om inkomsten ej uppgår till

800 kronor, två kronor;

b) om inkomsten uppgår till 800

men ej till 1,200 kronor, fem kronor;

c) om inkomsten uppgår till

1,200 kronor eller mera, tio kronor.

Inkomst, som i denna § avses,

utgör för den, som taxerats enligt

gällande förordning om inkomst- och

förmögenhetsskatt, det taxerade beloppet,

samt för den, som icke taxerats

enligt nämnda förordning, den inkomst,

som taxerats enligt förordningen

angående bevillning av fast egendom

samt av inkomst.

5 §•

Pensionsavgift erlägges ej av någon för år före det, under vilket

han fyller sexton år, eller efter det, imder vilket han fyllt sextiosex

s. 55 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

55

Kuugl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

år, eller för år, för vilket han icke är i riket mantalsskriven. Pensionsavgift

erlägges ej heller av den, som är till arbete varaktigt oförmögen.

Från avgiftsplikt undantages

jämväl

dels den, i vilkens taxering under

året enligt förordningen om inkomst-

och förmögenhetsskatt inberäknas

förmögenhet till värde av minst

6.000 kronor;

dels

a) ordinarie innehavare av

tjänst, å vilken lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänsteinnehavares

rätt till pension eller

lagen den 4 juli 1910 angående

rätt till pension för tjänstemän vid

statens järnvägar äger tillämpning;

b) delägare i telegrafverkets

eller folkskollärarnas pensionsinrättning

samt i arméns eller flottans

pensionskassa;

c) ordinarie innehavare av prästerlig

tjänst;

dels ock hustru till sålunda undantagen

person.

Från avgiftsplikt undantages

jämväl

a) ordinarie innehavare av

tjänst, å vilken lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänsteinnehavares

rätt till pension eller

lagen den 4 juli 1910 angående

rätt till pension för tjänstemän vid

statens järnvägar äger tillämpning;

b) delägare i telegrafverkets

eller folkskollärarnas pensionsinrättning

samt i arméns eller flottans

pensionskassa;

c) ordinarie innehavare av prästerlig

tjänst;

ävensom hustru till sålunda undantagen

person.

I övrigt ankommer på Konungens prövning, huruvida och under

vilka villkor personer, vilka pension är tillförsäkrad på grund av anställning

i allmän eller enskild tjänst eller genom försäkring i pensionsinrättning

eller livränteanstalt, må undantagas från avgiftsplikt enligt

denna lag.

Om pension.

6 §•

Pensions årliga belopp utgör Pensions årliga belopp utgör

trettio procent av de erlagda pen- för man trettio och för kvinna tjugo
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kung!. Majrts förslag:

sionsavgifternas sammanlagda belopp.

Därjämte utgar av allmänna

medel ett tillägg till pensionen för

pensionstagare, som är till arbete

varaktigt oförmögen och vilkens

årsinkomst ej uppgår för man till

300 och för kvinna till 250 kronor.

Pensionstillägget utgör för år

räknat i fråga om pensionstagare,

som ej åtnjuter någon inkomst, för

man 150 och för kvinna 125 kronor,

och i fråga om pensionstagare, som

åtnjuter inkomst, nämnda belopp

med avdrag av halva årsinkomsten.

För varje år, för vilket endera av

de i 4 § stadgade pensionsavgifter av

åtta eller tretton kronor blivit erlagd,

höjes pensionstillägget med en procent.

För pensionsberättigad änkling,

änka eller annan ogift kvinna, som är

till arbete varaktigt oförmögen och har

att försörja ett eller flera egna barn

under femton ar, ökas pensionen,

därest årsinkomsten ej uppgår till 300

kronor för man och 250 kronor för

kvinna jämte 120 kronor för varje

barn, med särskilt pensionstillägg för

barnen. Beloppet av sådant pensionstillägg

utgör 60 kronor för varje barn,

där årsinkomsten ej överstiger 300

kronor för man och 250 kronor för

kvinna, samt, där årsinkomsten överstiger

nämnda belopp, 60 kronor för

varje barn med avdrag av hälften

av det belopp, varmed årsinkomsten

överstiger 300 kronor för man och

250 kronor för kvinna.

Utskottets förslag:

fyra procent av de erlagda pensionsavgifternas

sammanlagda belopp.

Därjämte utgår av allmänna

medel ett tillägg till pensionen för

pensionstagare, som är till arbete

varaktigt oförmögen och vilkens

årsinkomst ej uppgår för man till

300 och för kvinna till 280 kronor.

Pensionstillägget utgör för år

räknat i fråga om pensionstagare,

som ej åtnjuter någon inkomst eller

vilkens årsinkomst ej överstiger 50

kronor, för man 150 och för kvinna

140 kronor, och i fråga om pensionstagare,

vilkens årsinkomst överstiger

50 kronor, för man 150 och

för kvinna 140 kronor med avdrag

av halva årsinkomsten. Uppgår

pensionstagarens årsinkomst till 50

men icke till 100 kronor, sker dock

avdrag allenast med det belopp, varmed

årsinkomsten överstiger 50 kronor.

Därjämte höjes pensionstillägget

med 0,08 procent för varje krona av

erlagda pensionsavgifter; dock att

sådanhöjning må äg a rum allenast med

hänsyn till pensionsavgift, som jämlikt

14 eller 15 § blivit tillfullo erlagd.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

57

Kung''!. Majrts förslag:

Utskottets förslag:

7 §•

Årsinkomst, som i 6 § avses, utgör all den inkomst av fast egendom,

kapital eller arbete, som någon skäligen kan antagas komma att

tillsvidare årligen åtnjuta utöver den pension honom enligt denna lag

tillkommer.

Där inkomst helt eller delvis utgöres

av naturaförmåner, iakttages,

att för den, som av inkomsten har

full om än torftig försörjning, årsinkomsten

ej må uppskattas till lägre

belopp än 300 kronor för man och

250 kronor för kvinna, och att, där

inkomsten ej räcker till full försörjning,

årsinkomsten uppskattas

till motsvarande lägre belopp, ävensom

att årliga värdet av bostad ej

må uppskattas till lägre belopp än

50 kronor. Där uppskattningen ej

kan ske med ledning av dessa bestämmelser,

verkställes densamma

efter de i orten gällande priser eller

efter andra grunder, som finnas tilllämpliga.

Där inkomst helt eller delvis utgöres

av naturaförmåner, iakttages,

att för den, som av inkomsten har

full om än torftig försörjning, årsinkomsten

ej må uppskattas till lägre

belopp än 300 kronor för man och

280 kronor för kvinna, och att, där

inkomsten ej räcker till full försörjning,

årsinkomsten uppskattas

till motsvarande lägre belopp, ävensom

att årliga värdet av bostad ej

må uppskattas till lägre belopp än

50 kronor. Där uppskattningen ej

kan ske med ledning av dessa bestämmelser,

verkställes densamma

efter de i orten gällande priser eller

efter andra grunder, som finnas

tillämpliga.

I fråga om äkta makar skall, vid bestämmande av pensionstilläggs

belopp, årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av deras

sammanlagda årsinkomst.

8 §.

Befinnes någon, som åtnjuter Befinnes någon, som på grund

pension, icke längre vara i riket av varaktig oförmåga till arbete åtmantals

skriv en, må efter omständig- njuter pension, sedermera icke längre

heterna pensionen eller, där pen- vara till arbete varaktigt oförmögen,

sionstillägg utgår, allenast tillägget må efter omständigheterna pensioindragas.

Lag samma vare, därest nen eller, där pensionstillägg utgår,

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 samt. 1 höft. (Nr 1.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kung!. Majrts förslag:

någon, som i följd av varaktig oförmåga

till arbete åtnjuter pension,

sedermera befinnes icke längre vara

till arbete varaktigt oförmögen.

Utskottets förslag:

allenast tillägget indragas. Lag

samma vare i fråga om pensionstillägg

för den, som befinnes icke

längre vara i riket mantalsskriven.

Har för någon, som åtnjuter pensionstillägg, årsinkomsten ökats till

sådant belopp, att rätt till pensionstillägg ej längre tillkommer honom,

indrages tillägget. Sker eljest ändring i den inkomst, efter vilken

pensionstillägget blivit bestämt, må tillägget i enlighet därmed ökas eller

minskas, dock att dylik jämkning i pensions belopp ej må äga rum mer

än en gång under värjo år.

9

I fråga om pensionsberättigad,

som

a) avhänt sig inkomst eller egendom

i uppsåt att erhålla pensionstillägg

eller högre sådant tillägg

än honom eljest skolat tillkomma;

eller

b) visat tredska eller uppenbar

försumlighet i fullgörandet av honom

enligt denna lag åliggande avgiftsplikt;
-

må sökt pensionstillägg icke beviljas

och skall redan beviljat pensionstillägg

indragas; dock att vederbörande

pensionsnämnd må, efter

prövning av omständigheterna, för

särskilt fall medgiva pensionstillägg

med minskat belopp.

Pensionstillägg eller del av pensionstillägg,

som på grund av vad

§•

I fråga om pensionsberättigad,

som

a) avhänt sig eller undandolt

inkomst eller egendom i uppsåt att

erhålla pensionstillägg eller högre

sådant tillägg än honom eljest

skolat tillkomma;

b) visat tredska eller uppenbar

försumlighet i fullgörandet av honom

enligt denna lag åliggande avgiftsplikt;
c)

uppenbarligen icke efter förmåga

söker ärligen bidraga till sin

försörjning eller är hemfallen åt

dryckenskap;

må sökt pensionstillägg icke

beviljas och skall redan beviljat

pensionstillägg indragas; dock att

vederbörande pensionsnämnd må,

efter prövning av omständigheterna,

för fall, varom under a) och b) förmäles,

undantagsvis medgiva pensionstillägg

med minskat belopp.

Pensionstillägg eller del av pensionstillägg,

som på grund av vad

s. 59 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

59

Käng!. Maj:ts förslag:

sålunda stadgats icke utgår till pensionstagare,

tillfaller den kommun,

till vilken p ensio ris tag aren i fattigvärdshänseende

hör.

Angående pensionstillägg för pensionstagare,

som i följd av dryckenskap

eller eljest oordentligt levnadssätt

blivit eller måste antagas bliva

i behov av fattigvård, må vederbörande

pensionsnämnd besluta, att

tillägget tills vidare indrages; och

tillfaller jämväl sålunda indraget

pensionstillägg den kommun, till vilken

pensionstagaren i fattigvårdshänseende

hör.

Utskottets förslag:

sålunda stadgats icke utgår till pensionstagare,

skall, där pensionstagaren

för sin försörjning anlitar allmänna

fattigvården, för tid, under vilken

fattigvård till honom utgår, tillfalla

den kommun, till vilken han i fattigvårdshänseende

hör, dock icke i vidare

mån än som erfordras till täckande

av kostnaderna för den lämnade

fattigvården.

Pensionstillägg utgår ej för tid,

under vilken pensionsberättigad undergår

frihetsstraff, som ej understiger

en månad, eller är intagen å tvångsarbetsanstalt.

Har den pensionsberättigade

anhöriga, vilka för sitt

uppehälle äro beroende av honom,

må dem medgivas rätt att under

tiden uppbära pensionstillägget.

För tid, under vilken pensionstagare

är intagen å allmän fattigvårds-

eller sjukvårdsanstalt eller

annan allmän anstalt, äger anstalten

uppbära honom tillkommande pensionstillägg

samt därav tillgodogöra

sig kostnaderna för vården.

Där pensionstagare, för vilken

inbetalning blivit på grund av bestämmelserna

i 14 § gjord av kommun,

för sin försörjning anlitar

allmänna fattigvården, äger den kommun.

, till vilken han i fattigvårdshänseende

hör, att för tid, under

vilken fattigvården utgår, uppbära

det belopp, som enligt de i 6 § första

stycket angivna grunder motsvarar

vad av kommun sålunda inbetalats,

dock icke i vidare mån än som erfordras

till täckande av kostnaderna

för den lämnade fattigvården.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Käng!. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

10 §.

Kostnaden för pensionstilläggen bestrides till tre fjärdedelar av

staten och till en fjärdedel av landstingen och kommunerna efter fördelning

dem emellan på sätt nedan stadgas.

En åttondel av kostnaden fördelas emellan samtliga kommuner sålunda,

att varje kommun bestrider åttondelen av pensionstillägget för

pensionstagare, som var i kommunen mantalsskriven vid den tid, från

vilken tillägget bestämts att utgå, och att, där tillägget blivit jämlikt

8 § ökat, åttondelen av ökningen bestrides av den kommun, i vilken

pensionstagaren då var mantalsskriven. Minskas pensionstillägg, till

vilket två eller flera kommuner lämna bidrag, skola dessa kommuners

andelar i återstående beloppet bestämmas efter förhållandet mellan deras

förutvarande bidrag.

En åttondel av kostnaden fördelas mellan landstingen och de städer,

som icke deltaga i landsting, sålunda, att varje landsting bidrager

med ett belopp, motsvarande vad som enligt ovan stadgade grunder belöper

å de i landstinget deltagande kommunerna, och att varje stad,

utöver det belopp, som enligt samma grunder skall av staden gäldas,

ytterligare bidrager med ett lika stort belopp.

Kommunernas och landstingens andelar i pensionskostnaden uträknas

av pensionsstyrelsen. Angående tid och sätt för gäldande av dessa andelar

förordnas av Konungen.

11 §•

Finnes på grund av höga levnadskostnader

i den ort, där pensionstagare

är bosatt, pensionen ej vara tillräcklig

för hans försörjning, äger

den kommun, till vilken pensionstagaren

i fattigvårdshänseende hör, att, Paragrafen utgår.

därest han förut sökt efter förmåga

ärligen försörja sig, till hans pension

lämna ett tillskott, vilket förty icke

skall anses såsom fattigvård. Sådant

pensionstillskott må dock, evad det

utgår i penningar eller naturaförmåner,

t ej uppgå till högre årligt värde

s. 61 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

61

Kung!. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

än för man till 150 och för kvinna

till 125 kronor; och kan tillskottet

av kommunen efter omständigheterna

minskas eller indragas.

Om fonden.

12 §• 11 §•

Pensionsavgifterna ingå till en fond, vilken förvaltas enligt grunder,

som bestämmas av Konung och Riksdag.

Till denna fond skall för varje

år av statsmedel tillskjutas ett belopp,

motsvarande en tredjedel av samtliga

för av giftspliktiga kvinnor för året

erlagda pensionsavgifter.

13 §.

Inom fem år efter det lagen trätt

i kraft och sedermera minst eu gång

vart tionde år skall genom pensionsstyrelsens

försorg anställas en på

vetenskaplig sannolikhetsberäkninggrundad

undersökning, huruvida

genom de föreskrivna pensionsavgifterna

jämte det tillskott av statsmedel,

varom i 12 § sägs, kunna

för dem, som först därefter bliva

avgiftspliktiga, beredas de pensioner,

som enligt bestämmelserna i 6

§ första stycket motsvara dessa

avgifter.

I sammanhang med sådan undersökning skall tillika verkställas

utredning, huruvida fonden är så stor, att den minst motsvarar kapitalvärdet

av alla de utbetalningar, som med dess medel skola bestridas.

Om pensionsavgifternas erläggande.

14 §. 13 §.

Den avgift av tre kronor om året, som skall av envar avgiftspliktig

erläggas, uppbäres av den kommun, där den avgiftspliktige är

12 §.

Inom fem år efter det lagen trätt

i kraft och sedermera minst en gång

vart tionde år skall genom pensionsstyrelsens

försorg anställas en på

vetenskaplig sannolikhetsberäkning

grundad undersökning, huruvida

genom de föreskrivna pensionsavgifterna

kunna för dem, som först

därefter bliva avgiftspliktiga, beredas

de pensioner, som enligt bestämmelserna

i 6 § första stycket motsvara

dessa avgifter.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kung!. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

mantalsskriven. Uppbörden ombesörjes av den myndighet inom kommunen,

som förrättar uppbörden av kommunalutskylderna.

De pensionsavgifter av fem och De pensionsavgifter av två, fem

tio kronor, som enligt 4 § åligga och tio kronor, som enligt 4 §

vissa avgiftspliktiga, debiteras och åligga vissa avgiftspliktiga, debiuppbäras

i samband med kronout- teras och uppbäras i samband med

skylderna. kronoutskylderna.

Där så skäligt prövas, äger Konungen för viss kommun förordna,

att jämväl uppbörden av de i första stycket av denna § omförmälda

avgifter skall verkställas i samband med kronouppbörden.

15 §.

För det i 14 § första stycket

omförmälda ändamål skall varje år,

sedan mantalslängden för kommunen

blivit i stadgad ordning justerad,

av mantalsskrivningsförrättaren

uppgöras förteckning över de

i längden upptagna personer, som

vid årets början uppnått femton

men icke sextiosex års ålder. 1

förteckningen, som uppgöres enligt

fastställt formulär, angives för

varje person namn, födelseår och

dag, civilstånd, yrke samt bostad,

varjämte för envar, som under nästföregående

år varit undantagen

från avgiftsplikt, anteckning göres

härom.

Förteckningen tillställes taxeringsnämndens

ordförande samtidigt

med att den justerade mantalslängden

enligt gällande författning till

honom överlämnas. Sedan förteckningen

kommit taxeringsnämnden

tillhanda, beslutar nämnden, på

grund av upplysningar från vederbörande

pensionsnämnd och i övrigt

14 §.

För det i 13 § första stycket

omförmälda ändamål skall varje år,

sedan mantalslängden för kommunen

blivit i stadgad ordning justerad,

av mantalsskrivningsförrättaren

uppgöras förteckning över de

i längden upptagna personer, som

vid årets början uppnått femton

men icke sextiosex års ålder. I

förteckningen, som uppgöres enligt

fastställt formulär, angives för

varje person namn, födelseår och

dag, civilstånd, yrke samt bostad,

varjämte för envar, som under

nästföregående år varit undantagen

från avgiftsplikt, anteckning göres

härom.

Förteckningen tillställes taxeringsnämndens

ordförande samtidigt

med att den justerade mantalslängden

enligt gällande författning till

honom överlämnas. Sedan förteckningen

kommit taxeringsnämnden

tillhanda, beslutar nämnden, på

grund av upplysningar från vederbörande

pensionsnämnd angående

s. 63 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 7.

63

Kungi. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

de personer, som äro berättigade till

pension eller understöd, samt med hänsyn

till de förhållanden, som enligt

5 § andra och tredje styckena medföra

undantagande från avgiftsplilct, för

varj e i förteckningen upptagen pers on,

huruvida för året avgiftsplikt må

åligga honom, varjämte om besluten

anteckning göres i förteckningen.

Senast fem dagar efter det taxeringsnämndens arbete för året avslutats,

överlämnas förteckningen till den kommunala uppbördsmyndigheten,

som ombesörjer, att avskrift av densamma hålles tillgänglig för

allmänheten under tiden från och med den 1 till och med den 10 juli

å ställe, som minst fjorton dagar förut kungöres i kyrkan och tillika

på annat lämpligt sätt tillkännagives. Härigenom skall envar som

vederbör anses hava erhållit del av förteckningens innehåll.

kända förhållanden, för varje i förteckningen

upptagen person, huruvida

för året avgiftsplikt må åligga

honom, varjämte om besluten anteckning

göres i förteckningen.

Den pensionsavgift av tre kronor,

som i 14 § första stycket avses,

erlägges därefter före utgången

av mars månad nästföljande år i

den ordning, som av kommunen

bestämmes. Har avgiftspliktig, där

uppbörden skett ä en termin, icke

erlagt avgiftens hela belopp, eller,

där uppbörden fördelats å två eller

flera terminer, icke i föreskriven ordning

erlagt avgiften, skall likväl vad

av honom före upphördstidens utgång

må hava erlagts tagas i beräkning

vid bestämmande av pensions belopp

enligt 6 § första stycket.

De erlagda avgifterna redovisas

och inbetalas till den i 12 § omförmälda

fonden. Kommunen är därjämte

skyldig att till samma fond

redovisa och inbetala ett belopp,

motsvarande avgifter, som icke blivit

erlagda. Vad av kommunen

sålunda inbetalats må icke tagas i

Den pensionsavgift av tre kronor,

som i 13 § första stycket avses,

erlägges därefter före utgången

av juni månad nästföljande år i

den ordning, som av kommunen

bestämmes. Har avgiftspliktig icke

erlagt avgiftens hela belopp, skall

likväl vad av honom inom nämnda

tid må hava erlagts tagas i beräkning

vid bestämmande av pensions

belopp enligt 6 § första stycket.

De erlagda avgifterna redovisas

och inbetalas till den i 11 § omförmälda

fonden. Kommunen är därjämte

skyldig att till samma fond

redovisa och inbetala ett belopp,

motsvarande avgifter, som icke blivit

erlagda. Vad av kommunen

sålunda inbetalats må icke tagas i

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kung!. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

beräkning vid bestämmande av pen- beräkning vid bestämmande av pen
-

sionsbeloppet.

Sker uppbörden på sätt i 14

§ sista stycket omförmäles, svarar

kommunen även i sådant fall på

sätt ovan stadgats för de pensionsavgifter

av tre kronor eller delar

icke blivit erlagda.

därav, som

sionsbeloppet

Sker uppbörden på sätt i 13 §

sista stycket omförmäles, svarar

kommunen även i sådant fall på

sätt ovan stadgats för de pensionsavgifter

av tre kronor eller delar

därav, som icke blivit erlagda.

För ej erlagd pensionsavgift eller del därav äger kommunen fordran

bos den avgiftspliktige.

Den ovannämnda förteckningen,

försedd med uppgift om den avgift

eller del därav, som av avgiftspliktig

erlagts och enligt vad ovan stadgats

må tagas i beräkning vid bestämmande

av pensions belopp, insändes

av kommunens uppbördsmyndigbet

till pensionsstyrelsen före utgången

av månaden näst efter den,

under vilken uppbördstiden utgått.

Närmare bestämmelser angående

tid och sätt för ovan föreskrivna

redovisning och inbetalning

till den i 12 § omförmälda fonden

meddelas av Konungen.

Den ovannämnda förteckningen,

försedd med uppgift om den avgift

eller del därav, som av avgiftspliktig

erlagts och enligt vad ovan stadgats

må tagas i beräkning vid bestämmande

av pensions belopp, insändes

av kommunens uppbördsmyndigbet

till pensionsstyrelsen före utgången

av juli månad.

Där så prövas nödigt, äger

Konungen för viss kommun bestämma

annan ordning för förteckningens

uppgörande än ovan stadgas.

Närmare bestämmelser angående

tid och sätt för ovan föreskrivna

redovisning och inbetalning

till den i 11 § omförmälda fonden

meddelas av Konungen.

16 §.

För verkställande av uppbörd,

som i 14 § andra och tredje styckena

omförmäles, skall av vederbörande

taxeringsnämnd i taxeringslängden

för året angående varje avgiftspliktig

anteckn as beloppet av den

avgift, som skall av honom i sammanhang

med kronouppbörden erläggas.

16 §.

För verkställande av uppbörd,

som i 13 § andra och tredje styckena

omförmäles, skall av vederbörande

taxeringsnämnd i taxeringslängden

för året angående varje avgiftspliktig

antecknas beloppet av den

avgift, som skall av honom i sammanhang

med kronouppbörden erläggas.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

65

Kungi. Maj:ts förslag:

o

A kronodebetsedel uppförd pensionsavgift

må kunna av avgiftspliktig

särskilt erläggas jämlikt härom

av Konungen meddelade närmare

bestämmelser.

Pensionsavgift, varom i 14 §

andra stycket sägs, må ej erläggas

och ej heller utsökas, sedan sex

månader förflutit efter utgången

av det år, under vilket avgiften

blivit påförd. Har sådan pensionsavgift

allenast till en del av sitt

belopp erlagts eller indrivits, t.ages

jämväl den del i beräkning vid bestämmande

av pensions belopp enligt

6 § första stycket.

Utskottets förslag:

Pensionsavgift, som i denna

paragraf avses, må kunna av avgiftspliktig

särskilt erläggas. Närmare

bestämmelser härom meddelas

av Konungen.

Pensionsavgift, varom i 13 §

andra stycket sägs, må ej erläggas

och ej heller utsökas, sedan sex

månader förflutit efter utgången

av det år, under vilket avgiften

blivit påförd. Har sådan pensionsavgift

allenast till en del av sitt

belopp erlagts eller indrivits, tages

likväl den del i beräkning vid bestämmande

av pensions belopp enligt

6 § första stycket.

Varje år skall före den 1 september genom uppbördsmyndigheten

till pensionsstyrelsen '' insändas uppgift enligt fastställt formulär om de

för nästföregående år enligt denna § erlagda och indrivna pensionsavgifter.

17 §•

Ändring i taxeringsnämnds beslut

enligt 15 eller 16 § må av enskild

sakägare ävensom av kommun

samt av ombud, varom i 27

§ förmäles, sökas genom besvär

inom tid och i den ordning, som

angående besvär över taxeringsnämnds

beslut är stadgat, dock att,

där ändring sökes i beslut rörande

fråga, huruvida någon skall på

grund av varaktig oförmåga till

arbete undantagas från erläggande

av pensionsavgift, besvären skola

anföras hos pensionsstyrelsen och

Bihang till Riksdagens protokoll 1913.

16 §.

Ändring i taxeringsnämnds beslut

enligt 14 eller 15 § må av enskild

sakägare ävensom av kommun

samt av ombud, varom i 27

§ förmäles, sökas genom besvär,

inom tid och i den ordning, som

angående besvär över taxeringsnämnds

beslut är stadgat, dock att,

där ändring sökes i beslut rörande

fråga, huruvida någon skall på

grund av varaktig oförmåga till

arbete undantagas från erläggande

av pensionsavgift, dessa besvär skola

anföras hos pensionsstyrelsen och

11 sand. 1 hiift. (Nr 1.) 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

G6

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kung!. Maj:ts förslag:

inlämnas till vederbörande pensionsnämnd

inom utgången av juli månad.

Har pensionsavgift blivit den

klagande påförd, är han ändock

skyldig att erlägga avgiftsbeloppet

med rätt att återfå vad han finnes

hava för mycket erlagt.

Utskottets förslag:

inlämnas till vederbörande pensionsnämnd

före utgången av juli månad.

Har pensionsavgift blivit den

klagande påförd, är han ändock

skyldig att erlägga avgiftsbeloppet

med rätt att återfå vad han finnes

hava för mycket erlagt.

Har ändring i beslut, varom här är fråga, gjorts av annan myndighet

än pensionsstyrelsen, skall genom den myndighets försorg anmälan

härom ofördröjligen ske hos pensionsstyrelsen.

Menar någon, vilken pensionsavgift påförts, att för honom sedermera

sådant förhållande inträtt, att han, då avgiften skall erläggas, bör undantagas

från avgiftsplikt, må frågan hänskjutas till ordföranden i vederbörande

pensionsnämnd. Den, som med ordförandens utlåtande ej åtnöjes,

må underställa frågan pensionsnämndens avgörande. Intill dess

nämndens beslut i ämnet meddelats, skall det besked, som ordföranden

givit, lända till efterrättelse.

17 §•

Den envar avgiftspliktig åliggande

pensionsavgift av tre kronor

erlägges av gift man för hustru, där

hon ej vunnit boskil triad, och är fader

ansvarig för erläggandet av sådan

pensionsavgift för barn under aderton

år, som är hos honom mantalsskrivet.

18 §.

Innehar avgiftspliktig vid tid, då pensionsavgift skall av honom

erläggas, tjänst eller arbetsanställning hos arbetsgivare, och varder avgiften

för den avgiftspliktige erlagd a\r arbetsgivaren, äger denne, mot

avlämnande till den avgiftspliktige av bevis om avgiftens erläggande,

av honom tillkommande kontant avlöning till ersättning för sitt utlägg

innehålla det erlagda beloppet.

Har ersättningen ej sålunda uttagits inom sex månader efter det

avgiften av arbetsgivaren erlagts, är all rätt till ersättning förfallen.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande AV 1.

67

Kung]. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Om pensionsnämnder.

19 §.

Varje socken å landet samt varje stad ävensom varje köping, som

utgör egen kommun, bildar ett pensionsdistrikt.

Hava två eller flera socknar på landet gemensam kommunalförvaltning,

skola de samfällt utgöra ett pensionsdistrikt.

Där på grund av kommuns vidsträckthet eller folkmängd eller

andra förhållanden så prövas lämpligt, må kommunen fördelas i två

eller flera pensionsdistrikt. Beslut om sådan fördelning ävensom om upphävande

eller förändring därav fattas å landet av kommunalstämma

och i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga.

Beslutet skall underställas Konungens befallningshavande, som äger

att detsamma antingen oförändrat fastställa eller ock på anförda skäl

ogilla.

20 §.

För varje pensionsdistrikt skall finnas en pensionsnämnd, bestående

av en ordförande och ett jämnt antal ledamöter, högst sex.

Ordförande i pensionsnämnd och suppleant för honom förordnas av

Konungens befallningshavande för fyra år i sänder.

Ledamöterna i pensionsnämnd, jämte ett lika antal suppleanter för

dem, väljas varje gång för fyra år, å landet av kommunalstämma eller

av kommunalfullmäktige, där sådana finnas, och i stad av stadsfullmäktige

eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga. Vid val å kommunalstämma

och allmän rådstuga iakttages, att varje röstande har en

röst. Halva antalet av de utsedda ledamöterna samt halva antalet av

suppleanterna avgå efter lottning vid slutet av andra året från det

denna lag trätt i kraft. Avgår ledamot eller suppleant under den för

honom bestämda tjänstgöringstid, anställes fyllnadsval; och bör den sålunda

valde tjänstgöra under den tid, som för den avgångne återstått.

Sedan val av ledamot eller suppleant ägt rum, skall underrättelse

om den valdes namn och bostad ofördröjligen meddelas pensionsnämndens

ordförande.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Eungl. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

21 §.

Ordförande eller ordförandes suppleant samt ledamot eller ledamots

suppleant i pensionsnämnd må endast den man eller kvinna vara, som

är i kommunen boende ocli som uppnått myndig ålder samt är i besittning

av medborgerligt förtroende och råder över sig och. sitt gods.

Gift kvinna vare ej på den grund, att hon står under mannens målsmanskap,

obehörig att utöva uppdrag, varom nu är fråga.

Ej må annan kunna avsäga sig uppdrag, som nu nämnts, än

ämbete- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra

uppdraget, den, som under de fyra sistförflutna åren tjänstgjort såsom

ordförande eller ledamot i pensionsnämnd, samt den, som eljest uppgiver

förhinder, som i fråga om ordförande av Konungens befallningsliavande

och i fråga om ledamot av vederbörande valkorporation godkännes.

22 §.

Pensionsnämnd har, förutom att i allmänhet övervaka denna lags

efterlevnad inom pensionsdistriktet, att vid behandling av ärenden rörande

pension förfara på sätt i SO § angives samt att i övrigt ställa

sig till efterrättelse bestämmelserna i denna lag och de föreskrifter, som

angående pensionsnämnder av Konungen meddelas.

23 §.

Pensionsnämnd sammanträder minst en gång var tredje månad å

tid och ställe, som nämnden bestämmer. Dessutom sammanträder nämnden

på kallelse av ordföranden, så ofta han med avseende å inkomna

ärendens antal och vikt finner det nödigt. Tid och ställe för sammanträde

läte ordföranden minst fjorton dagar förut kungöra i kyrkan samt

tillika på annat lämpligt sätt bringa till allmänhetens kännedom; varjämte

ombud, som i 27 § omförmäles, skall om sammanträdet genom

ordförandens försorg i god tid underrättas.

Ordföranden och ledamöterna Ordföranden och ledamöterna

skola för sin inställelse vid samman- äga, därest av vederbörande kommunalträdena

av kommunen åtnjuta ersätt- stämma eller, där kommunalfullmäkning

till belopp, som av kommunen tige finnas, av dessa eller i stad av

bestämmes. stadsfullmäktige eller, där sådana ej

finnas, av allmän rådstuga, sådant be
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

69

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

slutas, att av kommunens medel åtnjuta

dels tralctamentsersättning under såväl

sammanträdes- som resedagar med

högst fyra kronor om dagen, dels ock1

då de icke äro bosätta å den ort, där

nämnden sammanträder, samt dä

skjuts, järnväg eller ångfartyg för

resa till och från sammanträdesorten

verkligen begagnats, resekostnadsersättning

med högst lega för skjuts

efter en häst eller för bätskjuts eller

utgift för II klass å järnväg eller

för salongsplats å ångfartyg.

24 §.

Pensionsnämnd må ej handlägga ärende, där icke, förutom ordföranden,

minst två ledamöter äro tillstädes.

Inträffar för ordförande eller ledamot sådant hinder, att han ej kan

inställa sig vid sammanträde, åligger det honom att därom ofördröjligen

underrätta -vederbörande suppleant; och vare sålunda underrättad suppleant

skyldig att utan vidare kallelse infinna sig.

Ordförande, ledamot eller vederbörligen kallad suppleant, som utan

av pensionsnämnden godkänt förhinder utebliver från nämndens sammanträde,

ävensom ordförande eller ledamot, vilken vid inträffat

förhinder uraktlåter att underrätta suppleant, skall till kommunens kassa

bota ordföranden eller hans suppleant tjugufem kronor samt ledamot eller

hans suppleant fem kronor. Därest sammanträdet i anseende till de

närvarande ledamöternas fåtalighet måste inställas eller upplösas, böte

ledamot eller suppleant dubbelt. Om uttagande av sådana böter förordnar

Konungens befallningshavande efter anmälan av ordföranden eller

ledamot i vederbörande pensionsnämnd eller av pensionsstyrelsens ombud

i orten.

25 §.

Å pensionsnämnds sammanträde skola till prövning företagas de

sedan nästföregående sammanträde inkomna ärenden, och skall ärende

genast avgöras, där icke nämnden för vederbörandes hörande eller eljest

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kung!. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

i följd av särskilda omständigheter finner uppskov oundgängligen erfordras.

Dock skall i sådant fall ärendet bringas till slut å näst därpå

följande sammanträde.

Åro vid omröstning rösterna lika delade, gäller den mening ordföranden

biträder.

26 §.

Pensionsnämnds ordförande

åligger att enligt fastställt formulär

hålla register över gjorda framställningar

och inkomna ansökningar.

Han förer vid nämndens sammanträden

protokoll eller är för

dess ordentliga förande ansvarig,

ombesörjer skriftväxlingen, emottatager

alla till nämnden ställda skrivelser

och framställningar samt

vårdar nämndens handlingar.

Ordföranden äger av kommunen

tillgodonjuta gottgörelse för de honom

genom uppdraget åsamkade

kostnader, såsom för skrivmaterialier,

postporto och skrivarehjälp.

Äro de ordföranden åliggande göromålen

synnerligen omfattande, äger

kommunen, i den mån en dylik utgift

för densamma ej må anses

alltför betungande, därjämte tilldela

honom skäligt arvode. Beslut om

sådant arvode fattas å landet av

kommunalstämma och i stad av

stadsfullmäktige eller, där sådana ej

finnas, av allmän rådstuga. Rörande

av kommunalstämma fattat beslut

om sådant arvode gäller i övrigt

vad i gällande kommunalförfattning

är stadgat angående arvode till ordförande

i kommunalnämnd.

Pensionsnämnds ordförande

åligger att enligt fastställt formulär

hålla register över gjorda framställningar

och inkomna ansökningar

samt föra förteckning över de pensionstagare,

till vilkas pensionering

kommunen enligt 10 § lämnar bidrag.

Han förer vid nämndens sammanträden

protokoll eller är för dess

ordentliga förande ansvarig, ombesörjer

skriftväxlingen, emottager

alla till nämnden ställda skrivelser

och framställningar samt vårdar

nämndens handlingar.

Ordföranden äger av kommunen

tillgodonjuta gottgörelse för de honom

genom uppdraget åsamkade

kostnader, såsom för skrivmaterialier,

postporto och skrivarehjälp.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

71

Kimgl. Maj:ts förslag:

Protokollet skall innehålla uppgift

om de vid sammanträdet närvarande

ledamöterna av pensionsnämnden

samt redogörelse för de ärenden,

som vid sammanträdet förekommit,

ävensom för de beslut, som av nämnden

fattats.

Utskottets förslag:

Protokollet skall innehålla "uppgift

om de vid sammanträdet närvarande

ledamöter av pensionsnämnden

och i 21 § omförmälda ombud,

samt redogörelse för de ärenden,

som vid sammanträdet förekommit,

ävensom för de beslut, som av nämnden

fattats.

Protokollet för varje sammanträde skall genast justeras; dock må

pensionsnämnden särskilt för varje gång uppdraga åt två ledamöter att

jämte ordföranden verkställa justeringen sist inom åtta dagar efter sammanträdets

slut.

Sedan protokollet för sammanträde justerats, åligger det ordföranden

att ofördröjligen till vederbörandes kännedom å förut kungjort

ställe anslå de beslut, som fattats, och anses härigenom meddelande om

besluten hava skett den dag anslag gjordes.

27 §.

För varje pensionsdistrikt skall finnas ett av pensionsstyrelsen förordnat

ombud; dock må samma person kunna förordna^ till ombud

för flera pensionsdistrikt.

Ombud äger närvara vid vederbörande pensionsnämnds sammanträden

och deltaga i överläggningarna, men ej i besluten. I övrigt har

ombudet att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som

varda av pensionsstyrelsen meddelade.

Landsting äger ock för pensionsdistrikt inom landstingsområdet

utse ombud. För sådant ombud äge vad i denna lag är stadgat om

pensionsstyrelsens ombud motsvarande tillämpning.

28 §.

Ändring i pensionsnämnds beslut må av enskild sakägare ävensom

av kommun samt av vederbörande i 27 § omförmälda ombud sökas hos

pensionsstyrelsen genom besvär, vilka skola ingivas till pensionsnämndens

ordförande eller i betalt brev med allmänna nosten vara till denne

a

inkomna sist å trettionde dagen efter beslutets meddelande, den dagen

oräknad, då sådant skedde. Ordföranden äge ock att över nämndens

beslut anföra besvär. Över inkomna besvär skall nämnden avgiva ytt
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kung]. Maj:ts förslag-: Utskottets förslag:

rande, varefter handlingarna i ärendet av ordföranden så snart ske kan

insändas till pensionsstyrelsen.

Öfver pensionsstyrelsens beslut Över pensionsstyrelsens beslut

må klagan ej föras. må klagan ej föras av enskild sak
ägare.

Justitiekanslern eller efter

justitiekanslerns medgivande kommun,

pensionsnämnds ordförande och i 27

§ omförmäla ombud må söka ändring

i pensionsstyrelsens beslut hos

Konungen genom besvär, vilka, vid

talans förlust, skola före klockan tolv

å trettionde dagen från den dag

beslutet gavs, eller, om då är söneller

helgdag, å nästa söckendag därefter

ingivas till civildepartementet.

Om ansökning rörande pension.

29 §.

Ansökning rörande pension göres bos pensionsnämnden i det pensionsdistrikt,

där sökanden senast blivit mantalsskriven.

Ansökningen, som avfattas enligt fastställt formulär, skall innehålla

upplysningar angående sökandens arbetsförmåga och inkomster samt vad

i övrigt till utredande av hans pensionsrätt må erfordras jämte en av

sökanden undertecknad, på beder och samvete avgiven förklaring, att

de lämnade upplysningarna äro med sanningen överensstämmande. År

sökanden ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten

av upplysningarna intygas av två trovärdiga, med sökandens förhållanden

förtrogna personer. Vid ansökningen fogas prästbevis angående

sökandens ålder.

.Där ansökning allenast avser pension enligt 6 § första stycket, är

uppgift om sökandens inkomster ej erforderlig.

30 §.

År ansökning gjord rörande pension, skall pensionsnämnden pröva

de i ansökningen lämnade upplysningar och åberopade handlingar

samt på grund av denna prövning och kända förhållanden besluta,

s. 73 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

73

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

huruvida sökanden äger rätt till pension, samt bestämma storleken av

den årsinkomst, som skall läggas till grund för beräkning av pensionstilläggs

belopp.

Sedan den i 28 § stadgade besvärstid

gått till ända, skall, evad

besvär anförts eller icke, beslutet i

ärendet jämte tillhörande handlingar

av ordföranden ofördröjligen insändas

till pensionsstyrelsen.

Sedan den i 28 § första stycket

stadgade besvärstid gått till ända,

skall, evad besvär anförts eller icke,

beslutet i ärendet jämte tillhörande

handlingar av ordföranden ofördröjligen

insändas till pensionsstyrelsen.

Där sökanden funnits berättigad till pension, skall pensionsstyrelsen

beräkna och fastställa beloppet samt utfärda pensionsbrev, som genom

nämndens försorg tillställes pensionstagaren. Uppgår det beräknade

beloppet icke till sex kronor om året, må dock pension ej utgå och

förty ej heller pensionsbrev utfärdas.

Finnes pensionsnämnds beslut strida mot denna lag, äger pensionsstyrelsen,

där ej på grund av anförda besvär rättelse kan ske, att återförvisa

ärendet till'' förnyad prövning.

Vad om ansökning rörande pension samt om handläggning av sådant

ärende stadgats gäller i tillämpliga delar jämväl om ärende rörande

ökning, minskning eller indragning av pension. Innan pensionsnämnd

fattar beslut i ärende rörande minskning eller indragning av pension,

skall nämnden lämna pensionstagaren tillfälle att yttra sig.

Om pensions utbetalande.

.31 §.

Pension utgår från den dag rätt till pension inträtt, vilket, då

annat förhållande ej visas, anses hava skett den dag pensionen sökes,

till utgången av den månad, under vilken pensionstagaren avlidit eller

pensionens indragning beslutats.

Lag samma vare i tillämpliga delar i fråga om ökning eller minskning

av pension.

32 §.

Utbetalning av pension verkställes genom postanstalten i den ort,

där pensionstagaren vistades, då ansökning om pension gjordes, därest

icke i ansökningen uppgivits annan postanstalt. Anvisning å den postanstalt,

genom vilken utbetalningen sker, skall lämnas i pensionsbrevet.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 samt. 1 höft. (Kr 1). 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kung!. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Avflyttar pensionstagare till annan ort eller önskar pensionstagare eljest

pensionens utbetalande genom annan än förut angiven postanstalt, må

pensionsstyrelsen förordna om utbetalningens verkställande genom den

postanstalt pensionstagaren uppgivit.

Pension må för varje kalendermånad

lyftas tidigast den 15 i samma

månad eller, om den dagen inträffar

å sön- eller helgdag, nästpafföljande

söckendag; dock att, om pension ej

uppgår till 30 kronor eller pensionstagaren

flyttat ur riket, beloppet utbetalas

allenast en gång för varje år

efter ingången av därpå följande år.

Pensionsbelopp, som ej lyftats

inom ett är, sedan det till betalning

förfallit, vare förverkat och tillfälle

den i 12 § omnämnda fonden.

Pension skall utbetalas månadsvis;

dock att utbetalning äger rum

kvartalsvis, om pensionen uppgår till

30, men ej till 60 kronor, och halvårsvis,

om pensionen uppgår till 15, men ej

till 30 kronor, samt en gäng om året, om

pensionen understiger 15 kronor eller

tillkommer någon, som flyttat ur riket.

Utbetalning verkställes tidigast den 15

i- varje månad eller, om den dagen

inträffar å sön- eller helgdag, nästpåf

oljande söckendag, samt, där utbetalningen

fördelas å längre terminer

än en månad, tidigast den 15 i sista

månaden av varje termin eller, om

den dagen inträffar å sön- eller helgdag,

nästpåfoljande söckendag.

Pensionsbelopp, som ej lyftats

före utgången av året näst efter det,

under vilket beloppet förfallit till betalning,

vare förverkat och tillfälle

den i 11 § omnämnda fonden.

Om understöd.

33 §.

Den, som efter fyllda femton

år bliver till arbete varaktigt oförmögen,

men för vilken avgifter till

erhållande av pension icke blivit

erlagda, ävensom den, vilken vid

nämnda ålder redan är varaktigt

arbetsoförmögen, äger erhålla understöd

under villkor och med be
-

Den, som efter fyllda femton

år bliver till arbete varaktigt oförmögen,

men för vilken avgifter till

erhållande av pension icke blivit

erlagda, ävensom den, vilken vid

nämnda ålder redan är varaktigt

arbetsoförmögen, äger erhålla understöd

under villkor och med be
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

75

Kung!. Maj:ts förslag:

lopp, som angående pensionstilläggär

i 6 § stadgat.

Änkling, änka eller annan ogift

kvinna, som är till arbete varaktigt

oförmögen men icke berättigad till

pension och vilken har att försörja

ett eller flera egna barn under femton

år, äger erhålla understöd under

villkor och med belopp, som i 6 §

är stadgat angående pensionstillägg

för barn.

Beträffande understöd, varom

ovan sägs, gäller även i övrigt i

tillämpliga delar vad i denna lag

är föreskrivet om pensionstillägg

och om kostnaden för dess bestridande

samt om ansökning rörande

pension . och om pensions utbetalande.

Utskottets förslag:

lopp, som angående pensionstillägg

är i 6 § stadgat. Beträffande sådant

understöd gäller även i övrigt i tilllämpliga

delar vad i denna lag är

föreskrivet om pensionstillägg och

om kostnaden för dess bestridande

samt om ansökning rörande pension

och om pensions utbetalande.

Om pension på grund av frivilliga avgifter.

34 §.

För att vid varaktig oförmåga

till arbete och senast vid fyllda sextiosju

år erhålla pension utöver vad

ovan i denna lag stadgas, vare det

envar svensk man eller kvinna, som

fyllt femton år, medgivet att, på

sätt Konungen bestämmer, erhålla

försäkring genom erläggande av

frivilliga avgifter. Dylika avgifter

må för varje gång ej erläggas med

mindre belopp än en krona eller,

där högre belopp erlägges, annorlunda

än med helt antal kronor,

och ej heller må av någon under

För att vid varaktig oförmåga

till arbete och senast vid fyllda sextiosju

år erhålla pension utöver vad

ovan i denna lag stadgas, vare det

envar svensk man eller kvinna, som

fyllt femton år, medgivet att, på

sätt Konungen bestämmer, erhålla

försäkring genom erläggande av

frivilliga avgifter. Dylika avgifter

må för varje gång ej erläggas med

mindre belopp än en krona eller,

där högre belopp erlägges, annorlunda

än med helt antal kronor,

och ej heller må av någon under

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kung!. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

ett kalenderår avgifter erläggas till

högre sammanlagt belopp än det

antal kronor, som motsvarar halva

antalet fyllda levnadsår.

De frivilliga avgifterna ingå

till den i 12 § omnämnda fonden.

Till denna fond skall för varje år

av statsmedel tillskjutas ett belopp,

motsvarande en femtedel av summan

av de av kvinnor under året erlagda

frivilliga avgifter.

Årliga beloppet av pension enligt

denna § skall utgöra för varje

erlagd avgift en och en tredjedels

procent av avgiftens belopp för

varje helt år, som förflutit från den

dag avgiften erlades till den dag,

från vilken pensionen utgår.

För pensionstagare, som åtnjuter

pensionstillägg, höjes pensionen med

en tredjedel.

Kostnaden för sådan höjning av

pension bestrides av statsmedel.

ett kalenderår avgifter erläggas till

högre sammanlagt belopp än trettio

kronor.

De frivilliga avgifterna ingå

till den i 11 § omnämnda fonden.

Till denna fond skall för varje år

av statsmedel tillskjutas ett belopp,

motsvarande en åttondel av summan

av de under året erlagda frivilliga

avgifter.

Årliga beloppet av pension enligt

denna § skall för man utgöra för

varje erlagd avgift en och en halv

procent av avgiftens belopp för varje

helt år, som förflutit från den dag

avgiften erlades till den dag, från

vilken pensionen utgår.

För kvinna beräknas pensionens

belopp till fem sjättedelar av motsvarande

belopp för man.

Finnes någon hava försummat att fullgöra honom enligt 4 § åliggande

avgiftsplikt för år, varunder frivillig avgift för honom erlagts,

skall vid bestämmande av pensionens belopp hänsyn ej tagas till den

frivilliga avgiften i vidare mån än denna avgifts belopp må överstiga

beloppet av den försummade avgiften.

Beträffande avgifter och pensioner,

som i denna § avses, länder

i tillämpliga delar till efterrättelse

vad 13 § innehåller om verkställande

av undersökning å vissa tider

av pensionsvillkor och fond.

Beträffande avgifter och pensioner,

som i denna § avses, länder

i tillämpliga delar till efterrättelse

vad 12 § innehåller om verkställande

av undersökning å vissa tider

av pensionsvillkor och fond.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

77

Kung!. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

35 §.

*

Rätt till pension eller understöd enligt denna lag kan icke överlåtas

och må förty ej för gäld tagas i mät.

36 §.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller,

finnas erforderliga för lagens tillämpning, meddelas af Konungen.

Övergångsbestämmelser.

37

Denna lag skall träda i kraft

den 1 januari 1914; dock att rätt

till understöd enligt 33 § ej tillkommer

den, som då fyllt sextio

år, ej heller den, som då fyllt femton

år och är till arbete varaktigt

oförmögen samt år 1913 under

sammanlagt mer än fyra månader

åtnjutit full försörjning av fattigvården,

v älgörenhe t sinrättningar

eller enskilda personer.

§•

Denna lag skall träda i kraft

den 1 januari 1914; dock att 5,

19—28 samt 36 §§ skola i tillämpliga

delar lända till efterrättelse från

och med den 1 september 1913.

Rätt till understöd enligt 33 §

tillkommer ej den, som vid tiden

för lagens ikraftträdande fyllt sextiosju

år, och ej heller den, som då

fyllt femton år och är till arbete

varaktigt oförmögen samt år 1913

under sammanlagt mer än fyra månader

åtnjutit full försörjning av

fattigvården, välgörenhetsinrättningar

eller enskilda personer.

För dem, som före utgången av år

1918 förvärvat rätt till pensionstillägg

eller understöd eller till ökning därav,

bestämmas beloppen av pensionstilllägg,

understöd och ökning till följande

procent av eljest stadgade belopp

, nämligen

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Kung!. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

För den, som vid lagens ikraftträdande

fyllt aderton år, skall den

pension eller del därav, som jämlikt

6 § första stycket beräknas till

viss procent av erlagda pensionsavgifter,

utgå med följande procent

av dessa avgifters sammanlagda belopp,

nämligen

för den,

som

fyllt 18, men icke 25 år

med 29 procent

» ))

»

» 25,

»

» 30 »

» 28

)> »

»

» 30,

».

» 35 »

>• 27

» »

»

» 35,

))

» 40 »

» 26

» »

»

» 40,

»

» 45 »

» 25

)) »

»

» 45,

))

» SO »

» 24

)) ))

»

» 50,

»

» 55 ''

» 23 »

)) ))

»

» 55,

))

» 60 »

» 22 »

» »

»

» 60..

.......21

för dem, som under år 1914 förvärvat sådan rätt, till 50 %

» 1915 »

»

» » 60 »

» 1916 »

»

* » 70 »

»> 1917 »

»

» » 80 »

» 1918 »

»

» » 90 »

För den, som vid lagens ikraftträdande

fyllt tjugofem år, skall den

pension eller del därav, som jämlikt

6 § första stycket eljest skolat

beräknas för man till trettio och för

kvinna till tjugofyra procent av erlagda

pensionsavgifter, i stället utgå

med följande procent av dessa avgifter

nämligen

förman, som fyllt 25, men icke 30 år, med 27^ procent

» « » » 30,

» ))

35 »

»

25

n

» » » » 35,

)) ))

45 »

)>

22\

))

n » » » 45

år......

»

20

»

och för kvinna,

som fyllt 25,

men »

30 år

»

22

»

» » 30,

n »

35 »

))

20

»

» » 35,

» »

45 »

))

18

»

» » 45

är......

))

16

»

Den ökade kostnad, som av denna bestämmelse föranledes, bestrides

av statsmedel.

2:o) att Riksdagen, under förutsättning att lag om

allmän pensionsförsäkring varder av Kungl, Maj:t och

Riksdagen antagen, måtte, med bifall till förevarande

proposition, antaga följande

s. 79 Kontrollera mot PDF

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 1.

79

ijSlg’

om

ändrad lydelse av 17 Itap. 12 § handelsfälten.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 12 § handelsbalken skall erhålla

följande ändrade lydelse:

12 §.

Därnäst have kronan företräde till lös egendom för gäldenärens

utskylder sista och löpande året, de där ej för fast egendom utgå.

Sist skola med förmånsrätt ur gäldenärens egendom så i fast som

löst gäldas med lika rätt sins emellan: kommunal- och stadsutskylder,

av kyrkostämma eller kyrkofullmäktige beslutade avgifter till kyrka och

skola samt’ härads- och landstingsmedel, samtliga dock endast för sista

och löpande året; så ock vad enligt lag om allmän pensionsförsäkring

kommun må hava utgivit på grund av gäldenärens underlåtenhet att

erlägga pensionsavgift för sista och löpande året.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

3:o) att Riksdagen, under förutsättning att lag om

allmän pensionsförsäkring varder av Kungl. Maj:t och

Riksdagen antagen, måtte i anledning av den av herr

von Hofsten avgivna motion antaga följande:

Lag

om

ändrad lydelse av lagen den 26 Maj 1909 om Kungl. Maj:ts

regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § av lagen den 26 Maj 1909 om Kungl.

Maj:ts regeringsrätt skall erhålla följande förändrade lydelse:

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Besvär, som jämlikt författningarna må hos Konungen fullföljas i

statsdepartementen, skola, med de undantag, varom i 3 § sägs, tillhöra

regeringsrättens upptagande och avgörande i följande mål:

l:o) mål om riksdagsmannaval — — — den valdes avsägelse;

2:o) mål om beslut av landsting, av kommun, annan menighet eller

deras representationer;

mål om nybyggnad, inredning eller reparation av allmän byggnad,

som av menighet skall byggas och underhållas, om stället för sådan

byggnads uppförande;

mål angående fattigvården;

mål angående allmän pensionsförsäkring.

3:o) mål om sammankallande — — — — — — — — — — —

18:o) handräckningsmål.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.

samt 4:o) att övriga i anledning av förevarande

proposition i riksdagens kamrar väckta motioner må,

därest de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet

ovan hemställt, icke föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 15 maj 1913.

På utskottets vägnar:

HUGO HAMILTON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit herrar greve

II. E. G. Ilamilton, K. H. Branting, S. H. Kvarnzelius, E. Trygger, C. J. G. Sivartz,

G. Kobb, frih. G. O. R. Lagerbring, A. Antonsson, G. G. Ekman, I. E. G. Svensson,

Ä. C. Lindblad, J. Nilsson, D. Persson, S. A. A. Lindman, greve B. G. Hamilton, F. W.

Thorsson, H. Andersson, E. A. Nilson, J. B. Eriksson, K. B. Karlsson, P. Nilsson och

A. Cederborg.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

81

Reservationer.

Vid 6 §:

av herr Eriksson i Grängesberg med yrkande om bifall till herrar

Lindhagens och Hellbergs i Lycksele motion nr 319, vari hemställes:

att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla att till de uppdragom

utredning angående barns rätt gentemot försumliga försörjare, som

redan givits fattigvårdslagstiftningskommittén och lagberedningen, desamma

även måtte få i uppdrag att inkomma med utredning angående

sådan lagstiftning, varigenom för barn till ogift moder, övergiven

och frånskild hustru bidrag till underhåll utbetalas av det allmänna,

utan att ett hänvändande för att erhålla sådant bidrag behöver ske

genom fattigvården och utan att det av mottagaren erhållna bidraget

anses såsom erhållen fattighjälp.

Vid 18 §:

av herr Eriksson i Grängesberg med hemställan om bifall till i

herr Rydéns m. fl. motion nr 304 framställda yrkande:

att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning

och därpå grundat förslag till sådana bestämmelser i lagen om

allmän pensionsförsäkring, varigenom arbetsgivares skyldighet att med

skäligt belopp bidraga till sina arbetares pensionering på ett lämpligt

sätt regleras.

Vid 37 §:

Av herrar Thorsson och Eriksson i Grängesberg, vilka inom utskottet

yrkat bifall till det i herr Rydéns in. fl. motion framställda förslag

till övergångsbestämmelser.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 samt. 1 häjt. (Nr 1.)

It

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

1

Bilaga 1.

P. M.

angående yrkanden, framställda i motioner i anledning av

Knngl. Maj:ts proposition nr 126 med förslag till lag om allmän

pensionsförsäkring m. in.

I.

Ändrings- och avslagsyrkanden å vissa bestämmelser i lagförslaget.

l §•

Pälsson (290)x).

Förändrad lydelse:

»Envar svensk man eller kvinna skall enligt denna lag genom erläggande

av årliga pensionsavgifter och med bidrag av allmänna medel försäkras

till erhållande av pension.»

(Orden »där ej nedan annorlunda stadgas» ha utelämnats.)

lista stycket.

Jonsson i Gumboda (295).

67 år ändras till 60 år.

Lindqvist i Kosta (303).

67 år ändras till 65 år.

Pålsson (290).

Se under 6 §.

4 §•

Jonsson i Hökhult (282).

Avgiften i lägsta klassen höjes från 3 till 4 kronor.

Larsson i Klagstorp (288) och

*) Motioner med nummer mellan 113 och 131 från Första kammaren och med

nummer mellan 282 och 323 från Andra kammaren.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 saml. 1 hälft. (Nr 1.) Bilagor. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Rydén (304).

Tillfogande av en ny avgiftsklass för inkomster mellan 500—800

kronor med en pensionsavgift av 5 kronor.

Kronlund (294).

Okade pensionsavgifter för större inkomsttagare i stigande skala,

t. ex. för inkomster å 3,000—6,000 kronor en avgift av 25 kronor, för

6,000—12,000 kronors inkomst en avgift av 50 kronor o. s. v. (För täckande

av bristen genom förmögenhetsgränsens borttagande.)

o o o o /

Pälsson (290).

Fn pensionsavgift å 3 kronor bör erläggas av alla enligt förslagets

5 § 2:dra och 3:dje styckena undantagna personer.

Leander (285).

En pensionsavgift å 3 kronor bör erläggas av alla enligt förslagets

5 § 2:dra stycket punkterna a—c (statstjänare etc.) samt 3:dje stycket

(enl. Konungens prövning) undantagna personer jämte deras hustrur.

Asplund (126).

Förändrad lydelse:

»Pensionsavgifterna utgöras dels av en personlig avgift, som av envar

avgiftspliktig enskild person erlägges med tre kronor för varje år;

dels av eu inkomstavgift, som av envar till inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerad enskild person eller annan skattskyldig för varje år erlägges

med samma belopp, vartill den skattskyldiges inkomst- och förmögenhetsskatt

med tillämpning av 1910 års Kungl. förordning om inkomstoch

förmögenhetsskatt skulle komma att för. året uppgå.»

Lundell (315).

Allenast två avgiftsklasser böra införas, en för inkomster å 0—800

och en för inkomster över 800 kronor. Avgiften i den lägre klassen bör

bestämmas till 4 och i den högre till 8 kronor.

5 §.

I dess helhet.

Asplund (126).

Förändrad lydelse:

»Personlig pensionsavgift erlägges ej av någon för år, före det

under vilket han fyller sexton år, eller efter det under vilket han fyllt

sextiosex år, eller för år, för vilket han icke är i riket mantalsskriven.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 3''

Sådan avgift erlägges ej heller av den, som är till arbete varaktigt oförmögen.

Från erläggande av personlig pensionsavgift undantages jämväl dels

a) ordinarie — -— -— — — — — tillämpning;

b) delägare — — — — — — — pensionskassa;

c) ordinarie — — — — — — — tjänst;

dels ock hustru till sålunda undantagen person.

I övrigt — — — -— undantagas från skyldighet att erlägga

personlig pensionsavgift enligt denna lag.

Från personlig pensionsavgift sålunda undantagen person vare denbefriad

från erläggande av inkomstavgift enligt denna lag i den mån ock

samma icke överstiger åttio kronor för ett år».

lusta stycket. •"> § • »t.

Lindqvist i Kosta (303).

Pensionsavgift skall ej erläggas av någon för år efter det, under

vilket han fyllt (i4 år (jfr vid 2 §).

Olausson (305).

Tillägg: »För det år värnpliktig fullgör huvudsakliga delen av sin

värnplikt, utgår hans pensionsavgift av statsmedel.»

Pälsson (290).

Styckets sista punkt bör utgå. (Undantag från avgiftsplikt för den,

som är invalid.)

Lundell (315).

Avgiftsplikt bör inträda med 18:de och sluta med 60:de året.

2:dra stycket, lista punkten (»förmögenhetsgränsem). 5 § 2 st.

Hamilton, Alexander (114),

Jonsson i Hökhult (282),

Bengtsson i Norup (283),

Leander (285),

Persson i Tofta (287),

Ekerot (286),

Pälsson (290),

Olsson i Blädinge (292),

Kronlund (294),

Rydén (304) och

von Sneidern (317).

Bestämmelsen bör utgå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

(Olsson i Blädinge: om bestämmelsen ej utgår, yrkas avslag).

Jansson i Edsbäcken (284).

Förmögenhetsgränsen bör höjas till 10,000 kronor.

2:dra stycket, 2:dra och 3:dje punkterna och

» § 3 st. 3:dje stycket.

Bengtsson i Norup (283) och

Pålsson (290). Jfr 4 §.

Bestämmelserna böra utgå.

§ 6.

6 § l st. lista stycket.

Jonsson i Gumboda (295).

Pensionsbeloppet bör ändras på grund av yrkandet om pensionsålderns

sänkande till 60 år (jfr vid 2 §).

Rydén (304).

Förändrad lydelse:

»Pensionens årliga belopp utgör 30 procent av de erlagda pensionsavgifternas

sammanlagda belopp, då pensionstagares årsinkomst ej uppgår

till 1,100 kronor. Därest pensionstagares årsinkomst uppgår till 1,100 kronor,

men icke 2,000 kronor, utgår pensionen med följande del av hela

pensionen:

För inkomst

av

minst

1,100 kronor, men

e.i

1,200

kronor

90

%

» *

>

>

1,200

» >

»

1,300

»

80

%

»

>

2>

1,300

» >

1,400

>

70

%

>

»

1,400

1,500

60

%

3>

>

1,500

» »

>

1,600

»

50

%

> >

>

>

1,600

>

1,700

40

%

» >

3>

1,700

> >

»

1,800

>

30

%

>

1,800

> >

3»

1,900

>

20

%

> >

>

»

1,900

»

»

2,000

>

10

%

Uppgår pensionstagares årsinkomst till 2,000 kronor eller mera, utgår

ingen pension.»

Hamilton, Alexander (114).

Rätten till avgiftspension bör undantagas för den, som har eu taxerad

förmögenhet överstigande 12,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bengtsson i Norup (283).

De personer, som enligt förslagets 5 § undan tagits från avgiftsplikt,

men som enligt motionärens förslag skola, vara avgiftspliktiga, höra

järn vill äga rätt till avgiftspension, då deras inkomst icke överstiger 1,200

kronor, och, där årsinkomsten överstiger 1,200 kronor, vidkännas 50 kronors

avdrag för varje 100-tal kronor, varmed årsinkomsten överstiger

1,200 kronor.

Kronlund (294).

Avgiftspension bör utgå allenast till personer med mindre än 1,500

kronor i årlig inkomst.

Leander (285).

Avgiftspension bör ej utbetalas till den, som äger en årlig inkomst

av 1,500 kronor eller till den, som av staten eller annorledes är tillförsäkrad

skälig pension.

Pålsson (290).

Rätt till pension bör inträda allenast om årsinkomsten understiger

1,000 kronor.

Ericsson, H. (118).

Se vid. 7 §.

Mannheimer (128).

Avgiftspensions årliga belopp bör beräknas i enlighet med det i

riksförsäkringsanstaltens utlåtande såsom alternativ 2 betecknade förslag

till dylik beräkning, dock med iakttagande därav, att pensionsbeloppet

sättes lika för man och kvinna samt beräknas enligt den av riksförsäkringsanstalten

för män upptagna tabellen.

Asplund (126).

Förändrad lydelse:

»Pensions årliga belopp utgör

av de erlagda personliga pensionsavgifternas sammanlagda belopp

trettio procent samt

för varje erlagd inkomstavgift i den mån densamma icke överskrider

åttio kronor för ett år, en och en tredjedels procent av avgiftens belopp

för varje helt år, som förflutit från den dag avgiften erlades till den

dag, från vilken pensionen utgår med den inskränkning, att pension i sin

helhet ej må utgå, med högre belopp än ettusen kronor.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

6

0 § ä st. 2:dra stycket.

Rydén (304).

Tillägg: »dock att härvid mindre inkomster än 100 kronor räknas

såsom obefintliga.» ■>

Mannheimer (128) och

Lundell (315).

Pensionstillägg bör utgå för pensionstagare, som är till arbete varaktigt

oförmögen och vilkens årsinkomst ej uppgår för man till 350 och

för kvinna till 300 kronor.

Asplund (126).

Förändrad lydelse:

»Därjämte utgår, då pensionen ej uppgår till femhundra kronor förman

och fyrahundrafemtio kronor för kvinna, av allmänna medel ett tilllägg

till pensionen för pensionstagare, som är till arbete varaktigt oförmögen

och vilkens årsinkomst ej uppgår för man till trehundra och för

kvinna till tvåhundrafemtio kronor.»

<> $ 8 st. 3:dje stycket.

Hamilton, Alexander (114).

Pensionstilläggets höjning bör bestämmas till IV3 %.

Jonsson i Hökhult (282),

Larsson i Klagstorp (288),

Olausson (305),

Lundell (315) och

Mannheimer (128).

Sista punkten (pensionstilläggets höjning) bör utgå,

Rydén (304).

Förändrad lydelse:

»Pensionstillägget utgör för år räknat i fråga om pensionstagare,

som ej åtnjuter någon inkomst, för man 150 och för kvinna 125 kronor

och i fråga om pensiontagare, som åtnjuter inkomst av 100 kronor eller

därutöver, nämnda pensionstillägg med avdrag av halva årsinkomsten.

För varje år, för vilket endera av de i 4 § stadgade pensionsavgifter av

fem, åtta eller tretton kronor blivit erlagd, höjes pensionsbeloppet med

en procent.»

Olausson (305).

Beloppen 150 och 125 kronor böra ändras till resp. 160 och 130

kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Mannheimer (128).

Pensionstillägget skall utgöra, för år räknadt, i fråga om pensionstagare,

som ej ''åtnjuter någon inkomst, för man 175 och för kvinna 150

kronor, och i fråga om pensionstagare, som åtnjuter inkomst, nämnda

belopp med avdrag av halva årsinkomsten.

Asplund (126).

Förändrad lydelse:

»Pensionstillägget utgör med nedanstående inskränkningar för år

räknat i fråga om pensionstagare, som åtnjuter inkomst, de av motionären

i 6 § andra stycket omnämnda belopp med avdrag av halva årsinkomsten.

För varje år, för vilket i 4 § stadgade inkomstavgift blivit

erlagd, höjes pensionstillägget med en procent. Varken pensionstillägg

eller förhöjning utbetalas dock till högre belopp, än att desamma tillsammans

med avgiftspensionen uppgå till högst femhundra kronor för man

och fyrahundrafemtio kronor för kvinna.»

Lundell (315).

Pensionstilläggets maximum bör bestämmas till 120 och 100 kronor

för resp. man och kvinna. För pensionstagare med årsinkomst bör pensionstillägget

utgå med nyssnämnda belopp med avdrag av lU av årsinkomsten.

4:de stycket {»barnpensioner ing em). t § 4 st.

Hamilton, Alexander (114),

Glasört (117) och

Petterson i Södertälje (306) jfr under »Särskilda yrkanden» samt

»Skrivelseförslag»

Stycket bör utgå.

Rydén (304).

Förändrad lydelse:

»För änkling, änka eller annan ogift kvinna, som har att försörja

ett eller flera egna barn under femton år, ökas pensionen, därest årsinkomsten

ej uppgår till 300 kronor för man och 250 kronor för kvinna

jämte 150 kronor för varje barn, med särskilt pensionstillägg för barnen.

Beloppet av sådant pensionstillägg utgör 75 kronor för varje barn, där

årsinkomsten ej överstiger 300 kronor för man och 250 kronor för kvinna,

samt, där årsinkomsten överstiger nämnda belopp, 75 kronor för varje

barn med avdrag av hälften av det belopp, varmed årsinkomsten överstiger

300 kronor för man och 250 kronor för kvinna.»

O

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

(Orden »pensionsberättigad» före »änkling» etc. samt »är till arbete

varaktigt oförmögen» efter »kvinna, som» äro uteslutna ur l:sta punkten).

Mannheimer (128).

För pensionsberättigad änkling, änka eller annan ogift kvinna, som

är till arbete varaktigt oförmögen och har att försörja ett eller flera egna

barn under femton år, skall pensionen ökas, därest årsinkomsten ej uppgår

till 350 kronor för man och 300 kronor för kvinna jämte 120 för

varje barn, med särskilt pensionstillägg för barnen.

Beloppet av sådant pensionstillägg skall utgöra 60 kronor för varje

barn, där årsinkomsten ej överstiger 350 kronor för man och 300 kronor

för kvinna, samt, där årsinkomsten överstiger nämnda belopp, 60 kronor

för vaxje barn med avdrag av hälften av det belopp, varmed årsinkomsten

överstiger 350 kronor för man och 300 kronor för kvinna.

Limdell (315).

Barnpensionens belopp ändras från 60 till 50 kronor och föräldrarnes

inkomstmaximum från 300 och 250 till resp. 350 och 300 kronor

för resp. man och kvinna, överstigande årsinkomster avdragas med en

fjärdedel.

Zetterstrand (298).

De pensionstillägg för barn, som under vissa förhållanden skola tillkomma

pensionsberättigad änkling och änka, böra jämväl i analoga fall

tillkomma pensionsberättigade äkta makar, och dylikt pensionstillägg till

ogift kvinna bör utgå endast i den mån uppfostringshjälp från barnfadren

ej kan utfås.

Sjöberg (316).

Samma rätt, som enligt förslaget skulle tillkomma änkling, änka

eller annan ogift kvinna, bör tillkomma gifta invalider, som hava att försörja

ett eller flera egna barn.

7 §.

§ i st. lista stycket.

Rydén (304).

Förändrad lydelse:

»Årsinkomst, som i 6 § avses, utgör, med det undantag samma §

stadgar, all den inkomst av fast egendom, kapital eller arbete, som någon

skäligen kan antagas komma att tillsvidare årligen åtnjuta utöver den

pension honom enligt denna lag tillkommer.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande AV 1.

9

2:dra stycket. <

Ericson, H. (118) och

Indebetou (296).

Vid beräkning av pensionstillägg bör såsom inkomst icke räknas

understöd eller pension, som sjöman uppbär eller kommer att uppbära

från sjömanshusen eller handelsflottans pensionsanstalt.

Olausson (305) och

Bärg i Katrineholm (311).

I lista punkten bör satsen »ävensom att årliga värdet av bostad ej

må uppskattas till lägre belopp än 50 kronor» utgå.

Mannheirner (128).

Vid bestämmande av storleken av den inkomst, till vilken hänsyn

skall tagas vid tillgodoförandet av pensionstillägg, bör deri på erlagda

obligatoriska eller frivilliga avgifter grundade pensionen inräknas i inkomsten.

S §.

Kronlund (294).

Se under 6 §.

h §•

Zetterstrand (298).

Pensionstillägg för pensionstagare, vilka på grund av sjukdom, ålderdomssvaghet

eller oförmåga att sköta sig, måste intagas å sjukvårdsanstalt,

ålderdomshem och dylikt eller omhändertagas av fattigvården, ävensom

pensionstillägg för barn, vilka intagas i barnhem eller uppfostringsanstalter

eller omhändertagas av fattigvården, böra tillfalla vederbörande anstaltsstyrelse

eller fattigvårdskommun.

Cederborg (310).

Pensionstillägg eller del av pensionstillägg, som icke utgår till pensionstagare,

bör tillfalla den kommun, till vilken pensionstagaren i fattigvårdshänseende

hör, allenast om och i den man sådant kräves för att gottgöra

kommunen utgifter till fattigvård för pensionstagaren.

Magnusson, Gerhard. (129).

Lydelsen av §:n bör förändras så, att därest pensionstagare blir i

behov av fattigvård, vederbörande fattigvårdsmyndighet skall, där så beflnnes

lämpligt, äga att till full försörjning omhändertaga pensionstagaren

med rätt att uppbära hans pensionstillägg.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 sand. 1 käft. (Nr 1.) Bilagor. 2

5 i st.

*«■

9 tf.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

10 §.

Jonsson i Höklmlt (282).

Förändrad lydelse:

»Av pensionstilläggen bestridas sju åttondelar av staten och en åttondel

av kommunerna.

Den å kommunerna för varje år belöpande kostnad fördelas dem

emellan i förhållande till storleken av den inom varje kommun under nästföregående

år debiterade bevillning av fast egendom samt av inkomst.

Kommunernas andelar i pensionskostnaden uträknas av pensionsstyrelsen.

Angående tid och sätt för gäldande av dessa andelar förordnas

av Konungen.»

Bengtsson i Norup (283).

Pensionstilläggen böra bestridas till 4/5 av staten, Vio av landstingen

och Vio av kommunerna.

Hage (312).

Pensionstilläggen böra bestridas till ''AU av staten samt till 1U av

landstingen och de städer, som ej deltaga i landsting.

11 $.

Källman (»08).

Förändrad lydelse:

»Finnes på grund — — — äger den kommun, där pensionstagaren

för löpande året mantalsskrivits, att, därest han förut sökt efter förmåga

ärligen försörja sig, till hans pension lämna ett tillskott, vilket förty icke

skall anses som fattigvård. Sådant pensionstillskott — — — eller indragas.

»

Lundell (315).

Efter lista punkten tillägges: »Till bestridande av sådant pensionstillskott

lämnas en fjärdedel av statsmedel.»

12 $.

Mannheimer (128).

Till den i lagförslagets 12 § omförmälda fond skall för varje år av

statsmedel tillskjutas ett belopp, motsvarande hälften av samtliga för

kvinnor för året erlagda obligatoriska eller frivilliga avgifter, dock att tillskottet

utgör för dem, som äro födda något av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

11

åren 1874—1883 .............. 45 %

» 1864—1873 .............. 35 %

» 1854—1863 .............. 25 %

» före 1863*)............. 15 %

Asplund (126).

Förändrad lydelse:

»Samtliga personliga pensionsavgifter samt de utav enskilda personer

erlagda inkomstavgifter i flen mån de icke överstiga åttio kronor för ett

år eller avdrag av samma belopp enligt § 5 redan gjorts, ingå till en

pensionsfond, som förvaltas enligt grunder, som bestämmas av Konung

och Riksdag.

Till pensionsfonden skall för varje år av statsmedel tillskjutas ett

belopp, motsvarande eu tredjedel av samtliga för avgiftspliktiga kvinnor

för året erlagda pensionsavgifter.

Till pensionsfonden icke ingående enskilda personers inkomstavgifter

i den mån de överstiga åttio kronor för varje år eller äro efter på grund

av § 5 gjorda avdrag återstående avgifter, samt av andra inkomst- och

förmögenhetsskattetaxerade än enskilda personer erlagda inkomstavgifters

hela belopp skola jämte de medel, som av Riksdagen anslås, föras till en

särskild kassafond, som användes till bestridande av statens kostnader för

pensionstillägg och andra staten åliggande utgifter för folkpensioneringen.

Uppstående behållning användes enligt grunder, som bestämmas av Konung

och Riksdag.»

13 §.

Asplund, (126).

Andra stycket av paragrafen bör erhålla följande ändrade lydelse:

»1 sammanhang med sådan undersökning skall tillika verkställas utredning,

huruvida pensionsfonden är så stor, att den minst motsvarar

kapitalvärdet av alla de utbetalningar, som med dessa medel skola bestridas.

Finnes i kassafonden behållning, skall utredning även verkställas om dess

lämpl iga an vän dning.»

14 §.

Rydén (304).

lista stycket, lista punkten.

Förändrad lydelse:

»Den grund avgift av tre kronor om året, som skall av envar avgiftspliktig

erläggas, ävensom den tilläggsavgift av två kronor, som omförmäles

13 §

It §

*) 1854(?)

s. 12 Kontrollera mot PDF

15 §.

12 Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

i 4 § a), uppbäres av deri kommun, där den avgiftspliktige är mantalsskriven.

»

Asplund (126).

De två första styckena av paragrafen böra hava följande lydelse:

»Den personliga avgift av tre kronor om året — — — —

— — — — — — — kommunalutskylderna.

De inkomstavgifter, som enligt 4 § åligga till inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade, debiteras och uppbäras i samband med kronoutskylderna.

»

Nordström (322).

Förändrad lydelse:

»Den avgift, som skall av envar avgiftspliktig erläggas, uppbäres av

pensionsnämnden inom det pensionsdistrikt, vartill den kommun hör, där den

avgiftspliktige är mantalsskriven.»

Lundell (315).

Ändringar, betingade av förslag under 4 §, so denna.

15 g.

Larsson i Klagstorp (288).

Förändrad lydelse av o:te stycket, sista punkten.

»Vad av kommun sålunda inbetalts, beräknas särskilt vid bestämmande

av pensionsbeloppet, och tillfaller motsvarande del av pensionen den kommun,

till vilken pensionst agaren i fattigvård shänseende hör.»

von Sneidern (317).

Pensionsnämnderna böra medgivas rätt att antingen låta pensionären

komma i åtnjutande av eller till fattigvårdskommunen indraga det belopp,

som svarar mot av kommunala medel gjorda avgiftsinbetalningar för pensionären

i fråga.

Cederborg (310).

Där pensionsberättigad, för vilken eu eller flera pensionsavgifter

av tre kronor blivit på grund av stadgandet i lagens 15 § erlagda av

kommun, bliver tilldelad fattigvård, bör den kommun, som bekostar denna

vård, äga att för dessa sina kostnader undfå ersättning från den i lagens

12 § omförmälda fond intill det belopp, som enligt den i 6 §, första

stycket, angivna grund skulle i pension motsvara det eller de av kommun

erlagda pensionsavgiftsbeloppen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

13

Lundell (315).

§:n ändras sålunda, att allt som angår kommunens bestyr med uppbörden

uteslutes och bestämmelser införas om uppbörd genom statens försorg.

Ur §:n uteslutes likaledes allt, som angår kommunens ansvar och

ersättningsskyldighet för afgifter som ej kunnat uttagas.

(Nödiga ändringar som följa av kommunernas befrielse från bestyr

med uppbörden och ansvar för avgifternas erläggande till pensionsanstalten,

införas ock på vederbörliga ställen i lagen).

Nordström (322).

Förändrad lydelse:

»För det i id § omförmäla ändamål skall varje år, sedan mantalslängden

för kommunen blivit i stadgad ordning justerad, avskrift av densamma,

evad den rör personer mellan 16-—67 år, genom vederbörande

mantalsskrivningsförrättare tillställas pensionsnämnden inom det pensionsdistrikt,

vartill kommunen hör.

Likaledes skall för samma ändamål avskrift av taxeringslängden av

vederbörande taxeringsnämnds ordförande tillställas pensionsnämnden.

När dessa längder kommit pensionsnämnden tillhanda, uppgör nämnden

kommunvis eu förteckning över samtliga personer, som vid årets

början uppnått femton men icke sextiosex år.

1 förteckningen, som uppgöres enligt fastställt formulär, angives för

varje person namn, födelseår och dag, civilstånd, yrke samt bostad.

Sedan förteckningen uppgjorts, beslutar nämnden med ledning av

föregående års förteckning och på grund av de upplysningar och i övrigt

kända förhållanden, som föreligga, för varje i förteckningen uppförd person,

huruvida och till vilket belopp avgiftsplikt för året må åligga honom,

varom anteckning göres i förteckningen,

Denna förteckning hålles därefter för allmänheten tillgänglig under

tiden från och med 1 till och med 10 juli å ställe, som minst fjorton

dagar förut kungöres på sätt som för allmänna kungörelser finnes föreskrivet.

Härigenom skall envar som vederbör anses hava erhållit del av

förteckningens innehåll.

Efter tillställande till envar avgiftspliktig av debetsedel, hålles härpå

uppbördsmöte med de avgiftspliktige före utgången av augusti månad

samma år. Med dem, som vid detta tillfälle ej erlägga dem påförda avgifter,

liksom jämväl med dem, som ej erlägga sådana till sitt fulla belopp,

hålles förnyat uppbördsmöte före utgången av oktober månad. Därefter

resterande uppföres på rostlängd, vilken överlämnas till kronofogde

för verkställande av indrivning.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Därest detta yrkande ej bifalles, hemställer motionären, att Riksdagen

måtte besluta att ur lagen låta utgå stadgandet om kommunernas

ansvarsskyldighet för grundavgifterna, eller att eventuellt ordet »icke» i

15 § femte styckets sista sats måtte utgå.

18 3- 16

Nordström (322).

Fö rändrad lydelse:

»De erlagda avgifterna redovisas och inbetalas efter varje uppbördsmöte

till den i 12 § omförmälda fonden. Den ovannämnda förteckningen,

försedd med uppgift om den avgift eller del därav, som av avgiftspliktig

erlagts, jämte de medel, som av kronobetjäning indrivits, insändes senast

före utgången av juni månad påföljande år till pensionsstyrelsen.

Närmare bestämmelseser angående tid och sätt för ovan föreskrivna

redovisning och inbetalning till den i 12 § omförmälda fonden meddelas

av Konungen.

Pensionsavgift, varom i 14 § sägs, må ej erläggas ej heller utsökas,

sedan sex månader förflutit efter utgången av det år, under vilket avgiften

blivit påförd. Har sådan avgift allenast till eu del av sitt belopp

erlagts eller indrivits, tages jämväl den del i beräkning vid bestämmande

av pensions belopp enligt 6 § första stycket.»

17 §. 17 §.

Nordström (322).

Förändrad lydelse:

»Ändring i pensionsnämnds beslut enligt 15 § må av enskild sakägare

ävensom av kommun samt av ombud, varom i 27 § förmäles, sökas

genom besvär hos pensionsstyrelsen inom utgången av juli månad och inlämnas

till pensionsnämnden, vilken jämte eget yttrande har att till pensionsstyrelsen

skyndsammast desamma inlämna. Har pensionsavgift blivit

den klagande påförd, år lian ändock skyldig att erlägga avgiftsbeloppet

med rätt att återfå, vad han finnes hava för mycket erlagt.

Menar någon — — -— — — — — — till efterrättelse.»

H $. IS §•

Rydén (304).

Skrivelseförslag, se under denna rubrik.

Andersson i Råstock (309).

Rätten till frivilliga inbetalningar bör utvidgas, så att arbetsgivarebidrag

till samma belopp som envar på grund av inkomst är skyldig att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

15

för egen person inbetala, och under i övrigt samma former må kunna på

så sätt gottskrivas vederbörande arbetare.

Varje arbetsgivare bör kunna åläggas skyldighet, att för eu var hos

honom under näst föregående kalenderår längre eller kortare tid anställd,

manlig eller kvinnlig arbetare, för pensionsändamål till pensionsstvrelsen

enligt gällande uppbördsbestämmelser inbetala eu krona för varje hundratal

krono]- av respektive arbetare hos arbetsgivaren ifråga intjänad kontant

eller värderad in natura avlöning, dock icke i något fall till högre belopp

än arbetaren ifråga enligt pensionslagen är skyldig att på grund av sin

inkomst för egen person inbetala.

Dessa arbetsgivareavgifter böra tillgodoföra^ en var arbetare personligen

och ifråga om rätt till pension betraktas såsom jämnställda med frivilligt

inbetalda avgifter.

Sådana arbetsgivareavgifter böra få beräknas såsom sådana arbetsomkostnader

för vilka avdrag medgives vid inkomsttaxering.

Alla arbetsgivare höra åläggas uppgiftsplikt till taxeringsmyndigheterna

angående till anställda arbetare utbetalad avlöning.

Hage (312).

Varje arbetsgivare, som under föregående år utbetalt i avlöning till

fast eller tillfälligt anställd eller använd person en avlöningssumma av

exempelvis minst 900 kronor, skall samtidigt med deklarationen på heder

och samvete uppgiva den under föregående år utbetalda summans belopp.

A nämnda belopp erlägger arbetsgivaren en avgift av Va öre per

krona, om summan uppgår till 900 men ej till 1,800 kronor, Ad öre, om

summan uppgår till 1,800 kronor men ej till 15,000 kronor, samt ett öre,

om summan uppgår till 15,000 kronor eller däröver.

Avgiften upptages på arbetsgivarens kronodebetsedel och kan utmätas

på samma sätt som kronoskatt.

Arbetsgivare, som för sina arbetares pensionering per år avsatt

minst lika stort belopp, som han annars skulle erlagt till staten, borde

kunna befrias från avgifter jämlikt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

Arbetsgivaravgifterna tillföras en särskild fond och avkastningen av

denna fond användes till att öka invaliders a, v g ifts pensioner på så sätt,

att eu viss procent per avgiftspensionskrona, beräknad motsvara fondens

avkastning, tillägges varje invalids avgiftspension.

von Snedjern (317).

Arbetsgivare och husfäder böra åläggas uppbära och ansvara för inbetalningen

av i deras tjänst eller hus varande avgiftspliktigas avgifter

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

med dem medgiven rätt att inom tolv månader täcka gjorda utlägg genom

att innehålla de betalningsskyldiga tillkommande avlöning.

Lundell (315).

I §:n införas bestämmelser om skyldighet för arbetsgivare att svara

för avgifternas uttagande hos anställda arbetare och tjänare.

19 f. 19 §■

Lindblad. Ernst (127).

1 stället för 19—21 §§ eu ny § av följande lydelse:

»Varje taxeringsdistrikt, som linnes inrättat enligt förordningen om

taxeringsmyndigheter, skall tillika bilda ett pensionsdistrikt, och utses för

varje sådant en pensionsnämnd, bestående av eu ordförande och sex ledamöter.

Ordförande i taxeringsnämnd är jämväl ordförande i pensionsnämnden,

och i denna insattes den av Konungens befallningshavande förordnade

ledamoten av taxeringsnämnden samt av de valde de 5 i tjänstgöring

äldste ledamöterna.

I taxeringsnämnden invald kvinna skall inträda som ledamot av

pensionsnämnd en oavsett om manlig ledamot av taxeringsnämnden tjänstgjort

längre tid än hon.»

Lundell (315).

I §:n införas bestämmelser om att kommunalnämnd må kunna handhava

de bestyr och åliggande, som tillhör pensionsnämnden, om kommunen

så beslutar.

20 §• 20 §.

Lindblad., Ernst (127).

§:n bör utgå. (jfr 19 §).

Lundell (315).

§:n ändras sålunda, att vid val av ledamöter i pensionsnämnd gälla

samma bestämmelser om rösträtt som vid val av ledamöter i kommunalnämnd.

Hage (312).

Ledamöter i pensionsnämnd jämte suppleanter böra väljas även inom

stad, där stadsfullmäktige finnas, och inom kommun, där kommunalfullmäktige

finnas vid allmän rådstuga, resp. kommunalstämma, och bör därvid

varje röstande äga en röst.

I dess helhet.

Lindblad, Ernst (127).

§:n bör utgå (jfr 19 §).

21 §.

21

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

IT

lista stycket.

Jansson i Edsbäcken (284).

Tillägg till lista punkten: »dock får till ordförande eller dennes

suppleant icke utses tjenstförrättande ordförande i fattigvårdsstyrelse».

Kronhjul (294).

Tillägg till lista punkten: »till ordförande eller ordförandes suppleant

må ej förordnas fattigvårds- eller kommualnämndsordförande.»

Hamilton, Alexander (114).

Garantier böra införas mot nämndens ensidiga sammansättning.

23 %. 23 §

2idra stycket (ang. ersättning åt nämndens ordf. och ledamöter).

Hamilton, Alexander (114).

Stycket bör utgå.

Hage (312).

Ordförande och ledamöter i pensionsnämnd ävensom landstingsoinbud

böra för sin inställelse vid sammanträdena av kommunerna resp.

landstinget åtnjuta ersättning till belopp, motsvarande den genom uppdragets

fullgörande förlorade verkliga eller beräknade arbetsförtjänsten,

dock med högst 4 kronor om dagen.

Persson i Tallberg (307).

Förändrad lydelse:

»Ordföranden och ledamöterna skola för sin inställelse vid sammanträdena

åtnjuta ersättning, den förre av staten och de senare av kommunen

med belopp, som för ordföranden bestämmes av Konungens befallningskavande

och för ledamöterna av kommunen.»

Lindblad, Ernst (127).

Förändrad lydelse:

»Beträffande pensionsnämndens beslutmässighet vid sammanträden

och om påföljd för uteblivande från sammanträde gäller vad som stadgas

i förordning om taxeringsmyndigheter.»

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 samt. 1 käft. (Nr 1.) Bilagor. 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

•>S §..

2:dra stycket.

von Hofsten (289).

Bör beslutas »dels eu sådan ändring av §:n, att justitiekansler!! medgives

befogenhet att hos Konungen anföra eller medgiva anförandet av besvär

mot pensionsstyrelsens beslut med stadgande tillika att besvären må,

vid talans förlust, hos Konungen anföras före klockan tolv å trettionde

dagen från beslutets dag dels ock sådant tillägg till lagen om Kungl.

Maj:ts regeringsrätt att till regeringsrättens upptagande och avgörande må

jämväl höra mål om beslut om pensionsstyrelsen.»

3:dje stycket.

29 $.

Jansson i Edsbäcken (284).

Stycket bör utgå.

33 f
I

dess helhet.

Mannlieimer (128).

Understödet bör beräknas i enlighet med de grunder, som motionären

föreslagit för pensionstilläggs beräkning.

2:dra stycket.

Rydén (304).

Förändrad lydelse:

»Änkling, änka eller annan ogift kvinna, som har att försörja ett

eller flera egna barn under femton år, äger erhålla understöd under villkor

och med belopp, som i 6 § är stadgat angående pensionstillägg

för barn.»

(Orden »är till arbete varaktigt oförmögen, men icke berättigad till

pension» äro uteslutna efter »kvinna, som».)

Zetterstrand (298).

Bestämmelsen bör gälla jämväl äkta makar.

U g.

Andersson i Råstock (309), se under 18 §.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bilaijor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

19

lista stycket.

Lindley (314).

Förändring därhän, att under ett kalenderår må erläggas avgifter

till sammanlagt belopp av högst trettio kronor; dock att under ett och

samma år må kunna erläggas avgift även för ett eller flera följande år.

Mannheimer (128).

Frivillig avgift bör ej för något år få erläggas med högre belopp än

den obligatoriska, dock att den frivilliga avgiften tillsammans med den

obligatoriska inå få uppgå till det högsta belopp, vartill den obligatoriska

avgiften för vartdera av 5 föregående år uppgått.

2:dra stycket.

Mannheimer (128).

Rörande tillskott till fonden, se yrkande vid 12 §.

3:dje stycket.

Mannheimer (128).

Den på grund av frivilliga avgifter utgående pensionen bör beräknas

enligt av motionären för avgiftspensionen vid 6 § angivna grunder

för beräkning av den pension, som härflyter ur de obligatorista avgifterna.

4:de stycket.

Lindley (314).

Pensionen bör höjas med en tredjedel, vare sig pensionstillägg utgår

eller ej.

Sandler, J. (131) clio. 4 och 5 styckena utbytas mot ett stycke

av följande lydelse:

»Pensionen höjes med en tredjedel och bestrides kostnaden för sådan

höjning av statsmedel.»

Mannheimer (128).

Den i 34 § av Kungl. Maj:ts lagförslag förekommande bestämmelsen,

att för pensionstagare, som åtnjuter pensionstillägg, höjes pensionen

med en tredjedel, bör utgå.

37 §.

Rydén (304).

Förändrad lydelse:

»Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914; dock att rätt till

understöd enligt 33 § ej tillkommer den, som då fyllt 67 år och, åtnjuter

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bilagor till Särskilda .utskottets ''utlåtande Nr 1.

Särskilda

yrkanden.

full försörjning av fattigvärden, välgörenhetsinrättningar eller av enskilda,

ej heller den som då, fyllt femton men icke sextiosju är och är till arbete

varaktigt oförmögen samt åtnjuter full försörjning av fattigvården, välgörenhetsinrättningar

eller av sädana enligt förordningen angående fattigvården

försörjningspliktiga enskilda, i vilkas taxering under år 1913 enligt

gällande förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt ingätt en inkomst

av minst 2,000 kronor eller inberäkrats en förmögenhet av 20,000

kronor eller mera.»

Jansson i Edsbäcken (284).

De jämkningar, som betingas av motionärens förslag under 5 §

2 stycket rörande höjning av förmögenhetsgränsen till 10,000 kronor,

böra vidtagas.

Persson i dofta (287) d:o. (Jfr 5 §.)

Asplund (126).

Förändrad lydelse av de två första styckena:

»Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914; dock att för den,

som vid lagens ikraftträdande fyllt aderton år, skall den pension eller del

därav, som jämlikt 6 § första stycket beräknas till trettio procent av erlagda

personliga pensionsavgifter, utgå med följande procent av dessa

avgifters sammanlagda belopp nämligen»

— — (samma procenttabell som i Kung]. Maj:ts förslag).

II.

Särskilda yrkanden, ej hänförliga till viss paragraf.

Förslag till helt ny lag.

Pettersson i Södertälje (306).

Fullständig lagtext.

Försäkringsböcker.

Rydén (304).

I lagen bör införas en bestämmelse av ungefärligen följande lydelse:

»Av pensionsstyrelsen utfärdad försäkringsbok, vartill formulär fastställes

av Kungl. Magt, skall efter inbetalandet av första pensionsavgiften

kostnadsfritt tillställas envar avgiftspliktig».

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

21

Ändring i lagen om regeringsrätten.

von Hofsten (289) jfr 28 §.

Samband med frågan om ett allmänt rusdryeksförbud.

Ekman, Karl Johan (125).

Förslaget bör bifallas endast i den mån, att anledning icke finnes

att befara, att till följd av de uppoffringar, som måste göras för pensionsförsäkringen,

lösningen av frågan om ett allmänt rusdryeksförbud

obehörigen undanskjutes eller väsentligen försvåras.

Allenast provisorisk giltighet åt lagen.

Steffen (124).

Därest lagförslaget skulle bifallas, bör den .sålunda antagna lagen

vara allenast provisorisk, gällande intill den 1 januari 1915.

Förslagets ställning till gifta och ogifta.

Clason (117).

Yrkande om omarbetning av de bestämmelser i förslaget, som äro

ägnade att verka premierande för lösa förbindelser gent emot lagliga

äktenskap.

Avsättning til l arbetarförsäkringsfonden.

Pettersson (323).

Därest Kung!. Maj:ts förslag ej skulle bifallas, böra 4,650,000 kronor

avsättas till arbetarförsäkringsfonden.

Winherg (313).

De 5 miljoner kronor, som enligt statsverkspropositionen äskats för

pensionsförsäkringen, böra avsättas till arbetarförsäkringsfonden.

Kvinnornas ställning.

Lindhagen (318).

Hemställan, att Riksdagen måtte beakta de i motionen återgivna,

från kvinnornas sida gjorda anmärkningar mot förslaget och för den hän
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Skrivelse
förslag.

22 Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

delse frågan komme före redan vid denna riksdag till slutlig prövning,

besluta sådana ändringar i propositionen, att i den blivande pensionsförsäkringslagen

full rättvisa vederfares kvinnorna och socialförsäkringens

grundtanke, solidariteten, helt och fullt tillämpas.

Lagens inverkan på utövande av rösträtt.

Lindhagen (320).

Hemställan, att Riksdagen vid avgörandet av lagförslaget måtte

genom förslagets formulering eller annorledes tillse, att pensionsavgifternas

uttagande icke verkar ofördelaktigt på utövningen av politisk och möjligen

även kommunal rösträtt genom föranledande av ökat häftande för oguldna

utskylder.

in.

Skrivelseförslag.

Åtgärder till förebyggande av invaliditet.

Berglund, J. E. (120) och

Persson i Norrköping (293). ♦

Utredning, »huruvida och under vilka villkor pensionsförsäkringsfondens

avkastning må i viss utsträckning tagas i anspråk för åtgärder,

avseende att förebygga invaliditet, ävensom, därest denna utredning därtill

föranleder, förslag i funnet i samband med avgivande till Riksdagen

av förslag angående fondens placering och förvaltning».

Rydén (304).

Utredning, »om lämpligaste sättet för att i samband med införande

av en obligatorisk sjukförsäkring komplettera den allmänna pensionsförsäkringen

med åtgärder till förebyggande av invaliditet», samt därefter de

förslag, vartill utredningen må föranleda.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

23

Särskild sjöman spensionering.

Ericson, H. (119) och

Indebetou (297).

»Utredning snarast möjligt i syfte att erhålla eu särskild efter yrkets

egenart avpassad sjömanspensionering med beaktande i första rummet av

det oeftergivliga behovet för sjöfolket av en väsentligt lägre pensionsålder

än den i nu föreliggande allmänna pensionsförsäkringsförslag angivna samt

därefter så fort ske kan det förslag i ärendet, vartill förhållandena kunna

föranleda.»

A r betsgi va rbi drag.

Rydén (304).

»Utredning och därpå grundat förslag till sådana bestämmelser i

lagen om allmän pensionsförsäkring, varigenom arbetsgivares skyldighet

att med skäligt belopp bidraga till sina arbetares pensionering på ett lämpligt

sätt regleras.»

Bariipensionering etc.

Pettersson i Södertälje (306).

Utredning ej mindre av frågan om pensioner av allmänna medel till

barn än även av de därmed sammanhängande frågorna om uttagande av

barnförsörjningsbidrag från tredskande fäder och mödrar, om förskott å

sådana bidrag från det allmännas sida, om skärpt kontroll över vården av

barn och om en förbättrad förmyndarevård samt de förslag, vartill utredningen

kan föranleda.

Kostnadsfrågans samband med rusdrycksförbndet genomförande.

Ekman, Karl Jolian (125).

Därest motionärens yrkande (se »Särskilda yrkanden») ieka bifalles,

hemställes, att Riksdagen ville — med förklarande, att Kung!. Maj:s proposition

med förslag till lag om allmän pensionsförsäkring icke kan av

Riksdagen antagas — i skrivelse till Kung!. Maj:t anhålla, att nytt förslag,

lämpat efter i motionen angivna synpunkter, måtte snarast möjligt

föreläggas Riksdagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Lagstiftning: om understöd för barn till ogift moder in. in.

Berglund, Jan Erik (130) och

Lindhagen (319).

Begäran, att till de uppdrag om utredning angående barns rätt

gentemot försumliga försörjare, som redan givits fattigvårdslagstiftningskommittén

och lagberedningen, desamma även måtte få i uppdrag att inkomma

med utredning angående sådan lagstiftning, varigenom för barn

till ogift moder, övergiven och frånskild hustru bidrag till underhåll utbetalas

av det allmänna, utan att ett hänvändande för att erhålla sådant

bidrag behöver ske genom fattigvården och utan att det av mottagaren

erhållna bidraget anses såsom erhållen fattighjälp.

Nytt förslag.

Ekman, Karl Johan (125).

Jfr ovan.

Steffen (124).

Utarbetade snarast möjligt och framläggande för 1914 års Riksdagav

ett förslag till lag om allmän pensionsförsäkring, uti vilket en särskilt

för löntagare anpassad pensionsförsäkring, eventuellt av den i motionen

angivna typen, skall vara sammanarbetad med de delar av den provisoriska

lagen (se sid. 21), vilka gälla icke löntagare eller äro tillämpliga

oberoende av de pensionspliktiges ställning såsom för lön tjänande eller

självständig näringsverksamhet bedrivande eller annorledes ekonomiskt

situerade medborgare.

TVinberg (313).

Hemställan, att Riksdagen ville, med avslag å Kungl. Maj:ts förslag

till lag om allmän pensionsförsäkring, hemställa, att denna fråga bleve

föremål för förnyad utredning, dels för att få utrönt i vilken utsträckning

de inom Riksdagen eller på annat sätt framkomna yrkandena om ändring

i det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget må kunna vinna beaktande, dels

ock för att samtidigt härmed låta utarbeta en detaljerad finansplan för

frågans ekonomiska ordnande samt därefter snarast möjligt för Riksdagen

framlägga nytt förslag till lag om allmän pensionsförsäkring.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 25

Wijk (321).

Avslag samt begäran att Kling!. Maj:t ville låta utarbeta och om

möjligt till nästkommande riksdag framlägga ett nytt förslag till lag om

allmän pensionsförsäkring, byggt på mer försäkringsmässiga grunder än

det nu framlagda.

IV.

Avslagsyrkanden å lagen i dess helhet.

Larsson, Knut (113).

Östberg, G. F. (115).

Pettersson i Södertälje (306). Jfr under »Särskilda yrkanden».

Lagerbjelke (123).

Olsson i Blädinge (292), se vid 5 §.

Ekman, Karl Johan (125), villkorligt. Jfr under »Särskilda yrkanden»

och »Skrivelseförslag».

Winberg (313). Jfr under »Skrivelseförslag».

Lindhagen (320), med yrkande,

att Riksdagen mätte ta i övervägande, huruvida ej ett tillfyllestgörande

begrundande av de av motionären nämnda och mångfalden övriga

framkomna ändringsförslag lämpligen bör föranleda ett uppskov till nästa

riksdag med förslagets slutliga avgörande.

Wijk (321). Jfr under »Skrivelseförslag».

Avslags
yrkanden.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 sand. 1 käft. (Nr 1). Bilagor.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Bilaga 2.

P. M. nr 1.

för särskilda utskottet beträffande vissa ifrågasatta förändringar i

förslaget till allmän pensionsförsäkring.

Förändring av den föreslagna åldersgränsen (67 år).

Argiftsprocenten (8 §) förändras tills

Åldersgräns.

Förmögenhetsgräns

Statsbidrag

för

kvinnorna

Statsbidrag för böjning till 30 %,

förmögenhetsgräns

med

utan

med

utan

70 år........................

33 %

31 %

40 %

65 » ........................

28 »

26 »

29 »

V12

it

62 » ........................

24 »

22 »

23 »

lU

36 %

Säkerheten är här ungefär densamma som i propositionen, d. v. s.

med ett säkerhetstillägg till procenttalen av omkring en procentenhet.

Att det för kvinnorna erforderliga statsbidraget sjunker med fallande

pensionsålder sammanhänger därmed, att försäkringens karaktär samtidigt

närmar sig en ålderdomsförsäkring och att vid eu sådan försäkring

ifrågavarande skillnad mellan man och kvinna med lägre pensionsålder

minskas.

Skulle någon sänkning av pensionsåldern, trots den fortgående

förbättringen av dödlighetsförhållandena särskilt i städerna, komma att

föreslås, bliver även någon jämkning av ^-talen i övergångsbestämmelsen

erforderlig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Borttagande av förmögenhetsgränsen.

Om avgiftsprocenten skall erbjuda samma säkerhet, som i förslaget

är avsett, måste den sänkas till 28 %. Dock torde 281 2 % vara säkert

nog. De följande beräkningarna äro visserligen mycket approximativa,

men hålla sig på den säkra sidan.

Avgiftssumman beräknas sålunda (Del II, pag. 154) (tusental).

Inkomst.

Avgifter.

Män.

Avgifter.

Kvinnor.

Avgifter

—800 .......

.. 3 kr.

943

2,829

1,335

4,005

8-1,200.......

.. 8 »

273

2,184

53

424

1,200- .......

.. 13 »

180

2,340

22

286

Summa 7,353 4,715

Summa avgifter.............. 12,068,000 kronor

Bidrag för kvinnorna ...... 1,572,000 » (1914: 1,665,000 kronor, prop. p. 137).

Summa 13,640,000 kronor

Framtida fond (90 ggr.) 1,280 mill.

1) Vill man höja avgiftsprocenten från 28Va till 30%, erfordras

omkring 5 % av hela avgiftssumman eller omkring 682,000 kronor i

årligt statsbidrag. Detta belopp motsvarar i pensionskostnad (1907) i

maximum omkring 1,600,000 kronor, d. v. s. sistnämnda belopp skulle,

om försäkringen nu vore i full utveckling, erfordras för utökning avpensionsbeloppen,

om man ville nå samma effekt som genom angivna

bidrag till avgifterna.

2) För att höja avgiftsprocenten till 30 % har föreslagits reduktion

av avgiftspensionerna för något högre inkomster, så att de nämnda

1,600,000 kronor inbesparas.

Man kan antaga, att av samtliga pensionstagare (inkl. statstjänare

och dylika) följande procent äro inkomstskattetaxerade (1,000 kronor)

respektive bevillningstaxerade:

inkomstskattetaxerade:.......................................... av gifta män: 12 %

)) ej gifta » : 6 »

» » kvinnor: 3 Va »

bevillningstaxerade (icke inkomstskattetaxerade)

................................................................. » gifta män: 9 »

» ej gifta » : 5 )>

» )) kvinnor: 2 )>

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

''Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Hela antalen pensionstagare (inklusive stat stjänare m. in.) (Del II

pag. 34), jämte medelpensionsbelopp för 40 år och 5 kronor såsom

medelavgift för man och 3 kronor för kvinna, äro följande:

Gifta män ..........

Ej gifta män.......

» kvinnor

Antal pensions- tagare.

Medelpen-

sioner.

Summa pensions- belopp.

Kronor.

... 150,000

100

15,000,000: —

... 86,000

60

5,200,000: —

.. 200,000

40

8,000,000: —

Summa

28,200,000: —

Jag antager nu, att för varje ej gift person avgiftspensionen minskas

med 10 procent för varje 50 kronor över bevillvingstaxeringen

sålunda, att för inkomst 500—550 avgiftspension utgår med 90 procent,

för 550—600 med 80 procent o. s. v., samt att för gift man reduktion

börjar vid 1,000 kronor med 10 procent minskning för varje överskjutande

100-krona sålunda, att för inkomst av 1,000 kronor avgiftspen,

sionen utgör 90 procent, för 1,100 kronor 80 procent o. s. v.

Man erhåller då följande ungefära minskningar i pensionssummorna:
-

för gifta män ungefär 5 % av 15,000,000 = kronor

för ej gifta män 1) 6 % av 5,200,000 = »

2) 2 % av 5,200,000 = »

för ej gifta kvinnor 1) 3 Va % av 8,000,000 = »

2) 1 % av 8,000,000 = »

Härtill kommer för gifta män med inkomst

över 2,000 ungefär 1 % av 15,000,000 = »

750,000: —

312,000: —

104,000: —

280,000: —

80,000: —

150,000: —

Summa kronor 1,676,000:—,

varigenom således den erfordeliga summan skulle vara täckt, dock under

förutsättning av, att inflytandet av statstjänarnes medtagande i de anförda

beräkningarna något så när motväges av de senare årens ökningar

i de taxerade inkomstbeloppen.

3) För den så kallade nuvarande generationen måste övergångsbestämmelsen

ändras. Då man har mycket svårt att för densamma

värdera inflytandet av de reduktioner, som anförts under 2), äro procenttalen

beräknade för det fall, att förmögenhetsgränsen borttages och ett

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

statsbidrag enligt 1) för avgiftsprocentens höjande till 30 procent förutsattes.

Procenttalen i 37 paragrafen, vilka dock även torde gälla

för de i 2) anförda reduktioner, bliva då

18—20..............................

.. 29

procent

20—25.............................

.. 28

»

25—30...............................

... 27

»

O. S. V.

55 — 60..............................

.. 21

))

60 och däröver .............

.. 20

Det synes dock som en dylik reduktion, som ovan anförts, skulle

kunna befinnas olämplig t. ex. av den anledningen, att den träffar så

ojämnt. Sålunda skulle den ene inkomsttagaren med 1,000 kronors

inkomst gå miste om en avgiftspension av i medeltal 40 kronor, medan

en annan, som tillhört högsta avgiftsklassen, men efter invaliditetens

eller 67-årsålderns inträdande ej heller har mer än 1,000 kronors egen

inkomst, skulle drabbas av en reduktion om 175 kronor i medeltal.

Dessa reduktioner få därjämte utan tvivel karaktären av en betydande

direkt beskattning å jämförelsevis mindre bemedlade. En olägenhet

med en dylik reduktion är även, att den måste baseras på taxeringarna,

som gälla föregående års inkomst samt växla år efter år.

Eu annan utväg vore därför t. ex., att bestämma avgiftsprocenten

till 28 procent, eller ock till 29 procent jämte en förmögenhetsgräns av

10,000 kronor, vilken gräns enligt en överslagsräkning torde motsvara

avgiftsprocentens höjning från 28 till 29 %.

Införande av en ny inkomstklass 5—800 kronor.

Rättar man sig efter bevillningstaxeringen såsom gräns, skulle antalen

i denna klass bliva (Del II pag. 97):

gifta män, omkring 145,000,

ej gifta män, » 93,000,

)) kvinnor, » 32,000.

Lägger, man åter den efter inkomstskatteförordningen uppskattade

inkomsten till grund, får man följande ungefära antal (pag. 154) (utan

förmögenhetsgräns):

gifta män, omkring 172,000,

ej gifta män, » 258,000,

» kvinnor, » 196,000.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bilagor till Särskilda, utskottets utlåtande Nr 1.

Då taxeringarna i allmänhet alltmera tendera åt att uppskatta den

verkliga inkomsten, torde den senare uppdelningen av försiktighetsskäl

böra läggas till grund.

För nu nämnda personer skulle en ytterligare årsavgift av 2 kronor

beräknas. Avgiftssumman 13,640,000 kronor (se ovan) ökas då med

för män.............................................................. kronor 860,000: —

» kvinnor....................................................... » 392,000:

statsbidrag för kvinnor ............ »_131,000: —

Summa kronor 1,383,000: —

»Fonden» ökas med 125 millioner till runt 1,350 millioner, och statsbidraget

för kvinnorna till (1914) 1,804,000 kronor.

Man bar vidare ifrågasatt förböjning med 1 procent av pensionstilläggen

såsom för de båda högsta klasserna. Vid maximalkostnaden

(1907) kan man härför beräkna 3 kronor för man och 6 kronor för

kvinna (egentligen 2,93 respektive 5,9l) (Del II pag. 207). Ökningen

i kostnaden för pensionstilläggen bliver sålunda:

för män .................................. 3 x 430,000: — = kronor 1,290,000: —

» kvinnor .................................... 6 x 196,000: — — » 1,176,000:

Summa kronor 2,466,000: —

För att förbättra hustrurnas respektive änkornas ställning kan

man t. ex. tänka sig, att pensionstilläggets höjning räknades till en halv

procent för alla till de högre inkomstklasserna (d. v. s. över 500 kronors

inkomst) hörande personer; således även för hustrur till män inom

dessa klasser. För gifta skulle pensionen minskas för mannen och ökas

för hustrun, men sammanlagda beloppen därigenom ej nämnvärt minskas.

För ogifta skulle pensionerna bliva något mindre (minskningen

högst 37,50 respektive 31,25), medan däremot änkor skulle få högre

pensioner.

Kostnaden för pensionstilläggens förhöjning skulle då bliva följande

(1907):

A) Under förutsättning av regeringspropositionen (med förmögenhetsgräns):
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

31

för män (pag. 155):......... kronor 3 x V* X 392,000: — = 588,000: —

» kvinnor j> ......... » 6 x Vs x 320,000: — = 960,000: —

Summa kronor 1,548,000: —;

således ungefär samma kostnad som enligt regeringens förslag.

B) Under förutsättning av ytterligare en klass 5—800 kronor,

samt utan förmögenhetsgräns:

för män ................................. kronor 3 x Vs • 883,000: — = 1,325,000: —

» kvinnor (pag. 154) » 6 x Vs • 759,000:^ = 2,277,000: —

Summa kronor 3,602,000: —

således runt 2 millioner mer än enligt regeringens förslag, d. v. s. i

maximum enligt 1907 års förhållanden.

Pensionärer med små egna inkomster.

Beträffande pensionärer med små egna inkomster har man tänkt sig,

att under en viss inkomstgräns (50 eller 100 kr.) skulle vid pensionstillläggens

bestämmande hänsyn ej tagas till inkomsten, d. v. s. att personer

med dylik mindre inkomst skulle få fullt pensionstillägg.

Av dem, som enligt kommitténs förslag skulle erhålla pensionstillägg,

hava omkring 21,000 män och 34,500 kvinnor en beräknad inkomst

(för gifta halva sammanlagda inkomsten för vardera maken) av

mindre än 100 kronor. Beräknar man 50 kronors medelinkomst, motsvarande

en minskning av 25 kronor uti pensionstillägget, skulle man

härigenom således få en ökning av kostnaden med omkring 525,000 +

862,000 — 1,387,000 kronor. Emellertid finnes ett ännu större antal

personer med uppgiven inkomst av mindre än 100 kronor, vilka dock

i allmänhet ej skulle få pensionstillägg eller endast ett mindre sådant,

då de äga full eller nästan full försörjning av jordbruksfastighet, vars

avkastning ej beräknats efter försörjningsvärdet utan efter uppskattat

värde i penningar. Om man inför en bestämmelse av ovan angiven art,

löper man risken (mera än enligt kommitténs förslag) att många av

dessa skulle få höga pensionstillägg, och att merkostnaden då nog

skulle gå till måhända dubbla beloppet. Jag kan därför ej för närvarande,

innan större erfarenhet vunnits, tillstyrka eu dylik lindring, med

mindre inkomst av fastighet, kapital, pension eller livränta undantages,

och således väsentligen endast inkomst av arbete, där sammanlagda inkomsten

ej uppgår till 100 kronor, ej beräknas vid bestämmande av

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

pensionstilläggets belopp. Nv försiktighetsskäl skulle jag dock, beträffande

försäkringens första tid (förbättring'' kan ju längre fram vidtagas)

vilja förorda en begränsning till 50 kronors inkomst. Merkostnaden

torde då säkert hålla sig under en halv million.

Kommunernas ansvarighet för ej erlagda avgifter.

Den härigenom uppkommande vinsten för fonden har ej tagits i

beräkning. Dels är densamma i och för sig oberäknelig, dels trodde

kommittén sig kunna antaga, att avgiften, som av kommittén föreslogs

till 2 kronor, i allmänhet skulle erläggas, så att restantierna skulle bliva

väsentligt mindre än vid skatteuppbörden. I sådan riktning torde nämligen

verka, förutom avgiftens särställning till skillnad från kommunalskatten,

den påföljd, försummelse att erlägga avgiften skulle hava,

nämligen ej endast den relativt obetydliga minskningen i avgiftspensionen,

utan ännu mera risken att avgiften indrives utan att räknas

den försäkrade till godo jämte risken att därjämte gå miste om rätt

till pensionstillägg. Härtill kommer, att avgiften, som nu höjts till 3

kronor, skulle kunna fördelas å flera uppbörder, och att husbönder och

andra arbetsgivare eller föräldrar måste antagas komma att i stor utsträckning

ombesörja avgifternas erläggande.

Skulle det, trots dessa omständigheter, ändock böra antagas, att

avgifterna ej skulle inflyta i önskvärd omfattning, och att kommunerna

därigenom skulle åsamkas avsevärda utgifter, kunde man i någon form

bereda kommunen lämplig ersättning'' t. ex. genom återbetalning utan

räntor vid den försäkrades eller pensionerades frånfälle av de avgifter,

som av kommunen inbetalats. En sådan utväg skulle hava den fördelen

framför t. ex. att låta kommunen uppbära eu mot dessa avgifter

svarande del av pensionen, att man undviker en invecklad bokföring

och redovisning och på samma gång erhåller större möjlighet för att

få kännedom om avgången genom dödsfall, än vad antagligen eljest

skulle bliva händelsen.

Stockholm den 11 april 1913.

And. Lindstedt.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

33

Bilaga 3.

P. IVL nr 2

till Särskilda utskottet.

Pensionstilläggens hö j ning.

Då vid beräkning av kostnaden för pensionstilläggens höjning den

å sid. 5 i föreg. P. M. angivna regeln kan användas oberoende av förmögenhetsgränsen,

erinrar jag om de försäkrades fördelning enligt Del. II,

sid. 155:

Klass

Inkomst

Afgifter

Män

Ogifta kvinnor

Hustrur

1.

under 500 kronor

3

kronor

482

450

193

II.

5—800 »

5

»

399

193

151

in.

8—1,200 »

8

»

243

49

150

IV.

1,200 kronor och mer :

13

»

150

19

no

Summ

a 1.274

711

604

En förhöjning med 1

%

för varje

erlagd hel

avgift medför

en slut-

kostnad (1907) av omkring

för män .

3,822,000

kronor

» kvinnor

7,840,000

Summa

11,712,000

kronor

En förhöjning med 1 4 % för varje 3 kronors avgift, samt därutöver

med 1/i % för klass II, med 2A % för klass III och med 3U % för klass IV"

medför en kostnad av:

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 saml. 1 käft. (Nr 1.) Bilagor. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bilagor till Särskilda utskottets utlutande JS/r 1.

för samtliga 3-kronor....... 2,928,000 kronor

därutöver för klass II....... 589,000 »

» III....... 512,000 »

IV . ...... 423,000

Summa 4,452,000 kronor

i stället för IV2 millioner enligt regeringens och 2 millioner enligt kommitténs

förslag. Skillnaden, 2V2 a 3 millioner, uppväges genom barnpensionernas

borttagande. Kostnaden för dessa, beräknad till 1,200,000 kronor

från början, motsvarar nämligen en efterhand till omkring 23/4 millioner

anväxande kostnad.

Vill man i stället, såsom ock blivit ifrågasatt, beräkna eu höjningav

0,08 % för varje erlagd 1-krona, ställer sig kostnaden på följande sätt:

för grundavgiften 3 kronor .... 2,811,000 kronor

» ytterligare 2 kronor i klass II . 377,000 »

» » 5 » » » III 410,000 »

» » 10 » » » IV . 451,000 »

4,049,000 kronor

vilken kostnad mer än väl täckes på sätt nyss angivits. Siffrorna för klass

IT äro av nedan angivna grunder osäkrare än de övriga.

Avgiftsprocenten.

Beräknas avgiftsprocenten (6 §) enligt grunderna för regeringens förslag

och utan iakttagande av andra försiktighetsmått än som ligga i valet av

räntefot, invaliditets- och dödlighetstabeller, ocli vilka försiktighetsmått jag,

bl. a. med hänsyn till vad i Del II pag. 234 anförts, måste anse nödiga,

erhåller man följande värden:

med förmögenhetsgräns, för man: 31''3 %.

» » » kvinna: 23"3 »

utan » » man: 28''5 »

» » » kvinna: 22''9 »

Under samma förutsättning bliver eu eventuellt gemensam avgiftsproeent:

med förmögenhetsgräns: 27*7 %

o o

utan » : 26''i »

(Enligt kommittéförslagets grunder bliva procenttalen något lägre.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 35

Vill man åtnöja sig med dessa försiktighetsåtgärder (vilka av många

tekniker torde anses fullt tillräckliga), kali man, om ingen förmögenhetsgräns

stadgas, bestämma avgiftsprocenten till

för man: 281 2 /; för kvinna: 23 % och en gemensam avgiftsprocent

till 26 %.

För min personliga del skulle jag, då förutsättningarna för kalkylen

i allmänhet äro osäkrare i fråga om en folk försäkring än i fråga om

individuell försäkring i privat anstalt, dock ej vilja tillstyrka högre avgiftsprocenter

än resp. 28, 22V2 och ''Ib1 i2 %.

Dessa procenttal rubbas ej väsentligen genom införande av en avgiftsklass

för inkomst mellan 5—800 kronor.

Behåller man en förmögenhetsgräns av 10,000 kronor, kunna avgiftsprocenten

antagas till resp. 29, 23 och 26 f.

Vill man, i enlighet med regeringens förslag, åstadkomma en gemensam

avgiftsprocent genom att av statsmedel årligen bidraga med ett

belopp, motsvarande en tredjedel av kvinnornas avgifter, kan denna procent

bestämmas till 281/2 eller, med något mindre försiktighet, till 29 %.

Med en förmögenhetsgräns av 10,000 kronor, kan procenten, under samma

förutsättning hållas vid 30 %.

Anser man sig kunna räkna med en räntefot av 3.85 %, kan, även

med borttagande av förmögenhetsgränsen, avgiftsprocenten för män bestämmas

till 30 för kvinna till 24 / och den eventuellt gemensamma

avgiftsprocenten till 27 %. För att höja avgiftspensionen för kvinna till

samma belopp som för man erfordras då ett tillskott av blott en fjärdedel

av kvinnornas avgifter.

Införande av ny inkomstklass 5—800 kronor.

I föregående P. M. pag. 4 har jag redogjort för verkningarna av

införandet av en dylik klass enligt de grunder, som av kommittén för

dylikt fall varit påtänkta, nämligen att inkomstgränsen 500 kronor skulle

bestämmas genom en uppskattning av personens verkliga levnadsvillkor,

närmast med ledning av inkomstskatteförordningens grunder. Att kommittén

för närvarande ej ansåg sig kunna bestämt föreslå en dylik avgiftsklass,

berodde naturligtvis på taxeringssvårigheterna.

Vill man emellertid, såsom nu inom utskottet påtänkts, tillsvidare

åtnöja sig med den gräns, som bestämmes genom &em7/m’ngs-förordningen,

så bliva de i den föregående P. M. angivna siffrorna modifierade. Då

man tydligen numera ej kan lägga siffrorna från 1908 års bevillningstaxering

till grund, har man ingen annan utväg än att överslagsvis söka

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

finna antagliga siffror, och synes mig i sådant avseende följande siffror

för antalen personer inom den nya inkomstklassen (utan förmögenhetsgräns)

vara sannolika, nämligen

300.000 män,

100.000 ej gifta kvinnor.

Antalen avgiftspliktiga

in. in.

(utan

förmögenhetsgräns) s

skulle då

bliva (tusental):

Inkomst.

Avgift.

Män.

Avgifter. Kvinnor.

Avgifter.

under 500 kronor ... 3

kronor

643

1,929 1,235

3,705

5—800 » .... 5

»

300

1,500 100

500

8—1,200 » .... 8

»

273

2,184 53

424

1,200 kronor och mer . .13

»

180

2,340 22

286

Summa

1,396

7,953 1,410

4,915

Summa avgifter......

12,868,000 kronor.

Statsbidrag för kvinnorna . .

1,638,000

» (1914 1,736,000

kronor.)

Summa 14,506,000 kronor.

»Slutlig fond” omkring 1,300 millioner kronor.

(Om man vågar antaga 3.85 ’/• räntefot, nedgår statsbidraget för kvinnorna

till 1,230,000 kronor, motsvarande 1914: 1,300,000 kronor.)

Införandet av den nya avgiftsklassen inverkar i övrigt ej på kostnaden

utom i fråga om pensionstilläggens »höjning» (se ovan).

Om undantagande av 50 kronors inkomst.

I den föregående P. M. har framhållits, att om man vid bestämmande

av pensionstillägg för dem, som äga mindre än 50 kronors inkomst, ej

såsom inkomst beräknar inkomst av arbete, den härigenom uppkommande

merkostnaden ej kan bliva av större betydelse.

Det har emellertid även ifrågasatts, att i alla fall undantaga 50

kronor från inkomsten vid pension tilläggets bestämmande. Ett dylikt medgivande

skulle i kostnadshänseende tydligen hava en vida större verkan.

Härigenom skulle inkomstgränsen för pensionstilläggs erhållande höjas till

resp. 350 och 300, och tilläggets belopp till 175 resp. 150 med avdrag

av halva inkomsten, utom för inkomster mellan 0 och 50 kronor, för

vilka tillägget skulle bliva 150 resp. 125 kronor.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande, Nr 1.

37

Med ledning av bland annat siffrorna i Del II pag. 196 och följande;

kan man beräkna, att härigenom totalkostnaden (1907) för penssiontilläggen

och understöden skulle ökas med omkring (för runt 110,000 personer)

2 SU millioner kronor. Skulle man däremot endast undantaga 50

kronors ar/letsförtjänst, torde ökningen (uppskattningen är mycket osäker)

hålla si sr omkring; eu million.

o o

Om kvinnornas pensioner.

För att höja avgiftsprocenten för kvinna till samma belopp som för

man är i regeringsförslaget avsett ett från början utgående årligt belopp

av omkring 1,500,000 kronor. Jag erinrar vidare om, att avgiftsprocenten

i olika fall skulle utgöra, om förmögenhetsgränsen borttages:

för man...............

» kvinna..............

gemensam avgiftsprocent........

statsbidrag till kvinnornas avgifter för höj
-

ning . . .

årligen (1907)

Kommitténs Räntefot

gränder

3*85

%

28 %

30

%

22V2 »

24

»

25V2 ''->

27

»

30 »

25

IV2 millioner iVi- millioner

Då nu en likställighet över hela limen, det vill säga både i fråga

om avgiftsprocent och pensionstillägg, för närvarande ej torde kunna

ifrågasättas, och då väl en sänkning av pensionsvillkoren för männen för

att därmed åstadkomma en höjning för kvinnorna skulle medföra en alltför

betydande försämring av villkoren för männen, uppkommer frågan,

huru det av regeringen föreslagna årliga beloppet av IV2 millioner lämpligen

bör disponeras för att höja pensionsvillkoren för kvinnorna.

Om man skulle finna, att den av regeringen föreslagna utvägen,

nämligen att höja avgiftsprocenten för kvinnorna, ej äger erforderlig

effektivitet, då ju de allra flesta kvinnorna tillhöra den lägsta avgiftsklassen

och ökningen först efter eu längre tids förlopp gör sig gällande i

en relativt föga betydande förhöjning av avgiftspensionen, skulle man i

stället kunna vara betänkt på att höja pensionstillägget för kvinnorna, en

åtgärd, som skulle visa sin verkan redan från början genom högre pensionsbelopp

för de minst bemedlade.

Utgår man från den ovan avhandlade förutsättningen om samtliga

pensionstilläggs förhöjning i mån av erlagda avgifter, skulle slutkostnaden

(1907) för pensionstilläggen fördela sig med omkring 18 millioner för

opaginerad Kontrollera mot PDF

38 Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

männen och 21 millioner för kvinnorna. En höjning av pensionstillägget

för kvinna från 125 till 140 kronor skulle endast medföra en ökning i

slutkostnaden av något mera än 3 millioner, och således fullt uppvägas

av den pensionskostnad, som motsvaras av de IV2 millionerna från början,

och som uppgår till omkring 8V3 millioner. Av vilken betydelse en dylik

förhöjning av pensionstillägget skulle vara, kan man bland annat finna

därav, att bland samtliga ej gifta kvinnor över 60 år, inklusive änkor, ej

mindre än en tredjedel sakna egen inkomst och således skulle vara berättigade

till fullt pensionstillägg eller understöd. Däremot har frågan

om likställighet med avseende å avgiftsprocenten tydligen vida mera principiell

än praktisk betydelse.

Pensionstillägg för den nuvarande generationen.

Regeringens förslag beträffande den nuvarande generationen har

beräknats komma att under första året medföra en kostnad av omkring

3 millioner, däri inräknad jämväl kostnaden för de under året nytillträdande

invaliderna. För att denna summa ej i verkligheten skall överskridas,

erfordras, att vederbörande nämnder noga tillse, att personer

mellan 60 och 67 år, som i verkligheten äro och under normala förhållanden

skulle behandlats såsom invalider och därför rätteligen ej borde

erhålla »understöd», ej genom efterlåtenhet komma att medgivas rätt att

erlägga pensionsavgift och på sådant sätt förvärva rätt till pensionstillägg.

Man kan visserligen söka i någon män skydda sig mot dylika missbruk

genom att i övergångsbestämmelsen, i fråga om personer över 60 år,

t. ex. införa ett stadgande om, att i första årets förteckning (15 §) över

de avgiftspliktiga såsom sådana endast må uppföras personer, som uppenbarligen

icke äro arbetsoförmögna.

Eu säkrare utväg att hålla kostnaderna inom de avsedda beloppen

synes då vara att lägga herr Brantings yrkande till grund med de modifikationer,

som i kosta adshänseende kunna anses nödiga. Detta yrkande

går som bekant ut på att låta alla dem, som vid 1914 års ingång icke

fyllt 67 år och redan äro invalider men icke äro fullt försörjda av fattigvård

eller enskilda, komma i åtnjutande av »understöd». Kostnaden härför

skulle första året (Del II pag. 214 och följande) uppgå till

för män............. 1,710,000 kronor

. 3,745,000 »

» kvinnor

Summa 5,455,000 kronor

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 39

vartill för ^tillträdande invalider under året skulle tillkomma (pag. 213):

för män.............. 295,000 kronor

» kvinnor............MföOOO »

Summa 843,000 kronor

eller tillsammans runt 0,300,000 kronor.

Om man därför t. ex. bestämmer, att pensionstillägg och understöd

för dem, som under första året bliva därtill berättigade, utgå med hälften

av de belopp, som eljest skulle hava utgått, skulle första årets kostnad

reduceras till 3,150,000 kronor eller ungefär samma belopp som avsetts

i regeringsförslaget.

För dem, som bliva invalider under 1915 kunde tilläggen beräknas

till 60 % av de normala beloppen o. s. v. så att från och med 1919 fulla

beloppen kunde beviljas. Härigenom skulle någon avsevärd skillnad

mellan kostnaderna för de följande åren enligt de båda planerna ej

uppstå.

Skulle, såsom ovan ifrågasatts, pensionstilläggen för kvinnorna höjas

från 125 till 140 kronor, ökas årskostnaden med omkring 10 /, således

första året till omkring 3,500,000 kronor.

Tänker man sig således, att barnpensionskostnaden användes till

förhöjning av pensionstilläggen, och att det för kvinnopensioneringen avsedda

årliga beloppet användes till förhöjning av kvinnornas pensionstillägg,

skulle för staten första årets (1914) kostnad bliva:

:!/4 av 3,500,000 ............ 2,600,000 kronor

för pension sstyrelsen.........._ 600,000 »

Summa 3,200,000 kronor

Slutkostnaden för pensionstilläggen skulle, enligt 1907 års förhållanden

bliva omkring 37 millioner kronor.

Enligt regeringsförslaget är begynnelsekostnaden för staten 5,250,000

kronor och slutkostnaden (utom förvaltningen) omkring 34 millioner.

Avgiftspensioner för den nuvarande generationen.

Såväl införandet av eu ny avgiftsklass med 500 kronor såsom inkomstgräns

som även och i ännu högre grad borttagandet av förmögenhetsgränsen

• måste medföra någon minskning av avgiftspensionernas belopp för

den nuvarande generationen, om den redan samlade arbetarförsäkrings
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bilagor till Särskilda utskottds utlåtande Nr 1.

fonden skall vara tillräcklig för sitt ändamål. Jag angiver i förevarande

syfte tvenne utvägar.

Alt. 1. Antingen kan i 37 § motsvarande skala för avgiftsprocenten

för olika åldrar ändras till följande:

för man, som fyllt 18, men icke 20 år, med 29 procent,

» » » » 20 » » 25 » » 28 »

» » » » 25 » > 30 » »27 »

för man, som fyllt 40, men icke 45 år, med 24 procent,

■% » » » 45 » » 50 » » 22 »

> • » » 50 år 20

och för kvinna med fyra femtedelar av motsvarande procent.

Alt. It. Eller kan man låta avgiftsprocenten vara 30 procent (för

man) till 30 år och mellan 30 och 40 år bestämma den till 25 procent

samt för högre åldrar till 20 procent, eu utväg, som mera närmar sig

kommitténs förslag. 1 sådant fall borde motsvarande bestämmelse i 37 §

erhålla ungefär följande lydelse: För den, som vid lagens ikraftträdande

fyllt trettio men icke fyrtio år, skall den procent, efter vilken pension

eller del därav enligt 6 § första stycket beräknas i förhållande till erlagda

pensionsavgifter, utgöra tjugufem procent för man och tjugu procent

för kvinna, samt för den, som då fyllt fyrtio år tjugu procent för man

och sexton procent för kvinna.

Alt. III. Ett ytterligare förslag:

»För den, som vid lagens ikraftträdande fyllt tjugufem år, skall den

pension eller del därav, som jämlikt 6 § första stycket beräknas till viss

procent av er lagda pensionsavgifter, utgå med följande procent av dessa

avgifter, nämligen:

för man, som fyllt 25 men icke JO år, med 271/2 procent,

» » » » 30 » » 35 » » 25 »

» » » » 35 » » 45 » » 22V2 »

» » » » 45 år.....» 20 »

oeh för kvinna med fyra femtedelar av motsvarande procent.»

Jag tillfogar här de för män beräknade procent, som skulle blivit

gällande, om ingen arbetarförsäkringsfond funnits samlad:

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

41

mellan

18—20

år:

2972

procent,

»

20-

-25

»

28

»

25-

-30

»

25

2>

»

30-

-35

»

2272

»

»

35—40

20

»

»

40—45

»

18

»

»

45—50

16

»

»

50—55

2>

1472

»

5>

55-

-60

»

1372

»

»

60—65

12

»

Den frivilliga försäkringen.

Då i fråga om den frivilliga försäkringen tvekan uppstått om lämpligheten

av att bevilja statsbidrag endast till dem, som åtnjuta pensionstillägg,

kan man i stället t. ex. för alla män höja den årliga tillväxtprocenten

från IV3 till IV2 %, d. v. s. med en åttondel, som skulle

lämnas av statsmedel. Härigenom får envar för sin avgift den pension,

som svarar mot en ålder av 15 år vid avgiftens erläggande (Del II, pag.

174). Dessutom måste särskilt avgöras, huruvida kvinnas pension skall

bestämmas till 5/e av mannens, eller om staten ytterligare skall tillskjuta

7s av kvinnornas avgifter.

Stockholm den 5 maj 1913.

And. Lindstedt.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 samt. 1 käft. (Nr 11) Bilagor. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

9

Bilaga 4.

P. M. nr 3

till Särskilda utskottet.

Efter anmodan får jag härmed angående vissa i folkpensioneringsfrågan

avgivna motioner i korthet anföra följande.

Motion nr 306, av herr Pettersson i Södertälje in. fl.

Huvudsyftet med det i denna motion avgivna förslag till allmän

pensionsförsäkring är att genom ökning av de i regeringsförslaget angivna

pensionsavgifter söka erhålla en utväg att ersätta det i visst avseende

efter pensionärens ekonomiska behov bestämda pensionstillägget

med ett för alla fall lika stort sådant tillägg. Förutom genomförande

av full likställighet mellan man och kvinna med avseende å pensionernas

storlek i förhållande till årsavgifternas belopp innebär motionen därjämte

särskilt ökade avgifter för hustrur inom de högsta avgiftsklasserna

för att bereda högre pensioner.

För lönarbetare, d. v. s. för dem, som hava arbetsgivare, erlägges

enligt motionen halva avgiften av dessa. De övriga försäkrade få vidkännas

hela avgiften. Med lönarbetare likställas även torpare. Därjämte

må erinras om, att enligt motionen en försäkrad, som icke tillhör lönarbetarnes

klass, kan efter vederbörlig anmälan befrias från att erlägga

mer än halva avgiften. Sistnämnda bestämmelse, som avser att bereda

lättnad för mindre yrkesutövare, är tydligen egnad att minska försäkringens

soliditet, då man kan antaga, att företrädesvis personer tillhörande

yngre åldrar skulle komma att begagna sig av medgivandet, men däremot

äldre personer i allmänhet skulle finna sig vara mera betjänta av

att betala fulla avgiften.

Det är dock tydligt, att man ej, utan att bliva orättvis, bör fästa

sig vid detaljerna i förslaget. Man bör fastmer förnämligast taga

hänsyn till själva huvudfrågan, nämligen huruvida ökningen i pensionsavgifterna

till sådana belopp, att pensionstillägget kan hållas konstant

och oberoende av det ekonomiska behovet samt på samma gång

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 43

pensionerna erhålla något så när avsevärda belopp kan anses erbjuda

sådana fördelar, att därigenom uppvägas alla de olägenheter, som i varje

fall äro förbundna med ett system med höga avgifter, jämte därmed

förknippade bestämmelser om arbetsgivarnes bidragsskyldighet, märkesystemet

m. m.

Vid en jämförelse mellan de båda förslagen bar jag ansett mig

böra utgå från det av utskottet ändrade förslaget, emedan den i

motionen avsedda kostnaden för pensionstilläggen av 33—34 miljoner

(vilken måste betraktas såsom ett minimum) närmast motsvarar utskottets

förslag i motsvarande hänseende, vilket slutar på ungefär 34 miljoner

(efter avdrag av »understöden», som ju ej avses i motionen). Till

underlättande av jämförelsen utgår jag vidare från de av utskottet

tillämpade beräkningsgrunder, som äro något mindre stränga än de i

regeringsförslaget tillämpade, men försiktigare än de i motionen använda.

Jämförelsen avser i första hand den lägsta avgiftsklassen, då ju i

varje fall pensionsbeloppen och avgifterna i fråga om denna klass hava

en grundläggande betydelse för bedömande av försäkringen i övrigt.

För en årsavgift av 5,20 kronor i denna klass beräknas i motionen

ett pensionsbelopp mellan runt 105 och 140 kronor.

Enligt de något strängare beräkningsgrunder, som av utskottet

följts, reduceras dessa siffror ej oväsentligt. Pensionen består nämligen

av ett grundbelopp å 31,20 kronor (6 gånger avgiften) samt ett förböjningsbelopp,

som i motionen angives till 15 % å avgifternas sammanlagda

belopp. För ett grundbelopp av 100 kronor erfordras med en

inträdesålder av 16 år och enligt kommitténs beräkningsgrunder en årsavgift

av 7,68 kronor för man och 11,60 kronor för kvinna, i medeltal

således omkring 9,60 kronor. Med utskottets beräkningsgrunder minskas

denna avgift till nära 9 kronor. Men med hänsyn till inflytandet

av de relativt höga grundbeloppen såväl för män som kvinnor (inklusive

hustrur) i de högre inkomstklasserna, kan årsavgiften ej antagas lägre

än 10 kronor för 100 kronors pension.

För grundbeloppet av 31,20 kronor bliver årspremien således 3,12

kronor och för förhöjningsbeloppet återstår då av hela årsavgiften 5,20

kronor omkring 2,08 kronor. Enligt utskottets grunder kan för denna

avgift erhållas ett förhöjningsbelopp av högst 28 %, d. v. s. 0,58 kronor

eller runt 11 % av hela årsavgiften i stället för 15 %, såsom i motionen

antagits. Hade beräkningen utförts enligt grunderna för beräkningarna

till regeringsförslaget, skulle resultatet blivit än ogynnsammare.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Pensionsbeloppen bliva då för en årsavgift av 5,20 kronor:

Efter 5 år Efter 50 år

Grundbelopp ....................................................... 31,20 kronor 31,20 kronor

Förhöjningsbelopp............................................. 2,86 » 28,60 »

Pensionstillägg.................................................... 70,oo » 70,oo »

Summa runt 104 kronor 130 kronor

För att böja maximipensionen till 140 kronor erfordras ytterligare

minst en kronas avgift.

I klass IV, som motsvarar utskottets högsta avgiftsklass, bliva

beloppen:

efter 5 år........ 206 kronor

» 50 )»......... 309 »

I den lägsta avgiftsklassen erhålles således enligt motionen en pension

mellan 104 och 130 kronor (motionen antager 140 kronor i maximum)

för en årsavgift, som uppgår till:

för en lönarbetare ............................................................................. 2,60 kronor

» » icke-lönarbetare utan tjänare eller gesäll .................... 5,20 »

» » » » med eu » » )) ................... 7.80 »

varjämte en gift man för eu liknande pension till hustrun har att erlägga

ytterligare 5,20 kronor.

Enligt utskottets förslag erhålles för en individuell, i alla fall lika

årsavgift av 3 kronor (för gift man 6 kronor) en pension, som efter

omständigheterna växlar mellan följande belopp:

för obemedlad man ....

)) » kvinna.

150-

140-

•213 kronor

•193 »

för man med inkomst av minst 300 ..................... 0—45 kronor

:» kvinna)) » » » 280 ..................... 0—36 »

I klass IV bliva beloppen:

enligt motionen: 206—309 kronor (i stället för 210—351).

enligt utskottets förslag:

för man.................................

» kvinna ............

0—423 kronor

0—369 »

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

45

avgifter enligt motionen:

för ogift lönarbetare ...................................................... 10,40 kronor

» gift » ...................................................... 26,00 )>

» ogift icke-lönarbetare utan tjänare eller gesäll 20,80 »

» gift » » » » » 36,40 »

» ogift » med eu » » » 26,oo—31,20»

» gift » » » » » » 41,60—46,80))

avgifter enligt utskottets förslag:

för ogift man eller kvinna............................................... 13 kronor

» gift man ....................................................................... 16 ))

Skillnaden mellan motion och förslag består vidare därutinnan, att

enligt motionen en obemedlad person i lägsta avgiftsklassen ej erhåller

högre inkomst att leva på än mellan 104—130 kronor, medan enligt

förslaget minimiinkomsten bliver 150 kronor för man och 140 kronor

för kvinna. Så låga pensionsbelopp, som enligt motionen skulle erhållas,

förekomma endast i det österrikiska (och norska) förslaget, och

där endast för inkomst under 180 kronor med pensionen växlande mellan

95 och 135 kronor. Men redan vid inkomster upp till 540 kronor

kan pensionen stiga till omkring 200 kronor. I den tyska försäkringen

växlar pensionen i den lägsta inkomstklassen (under 311 kronor) mellan

105 och 170 kronor. För nästa inkomstklass (311—489 kronor) växlar

pensionen mellan 120 och 250 kronor. För inkomster under 500

kronor kunna således i dessa fall pensionerna bliva nära dubbelt så

stora som enligt motionen.

Om man verkligen skulle vara betänkt på en pensionslag enligt

motionens mönster, måste väl, om den lägsta inkomstgränsen sättes till

500 kr., pensionens medelbelopp åtminstone kunna bliva 140 eller 150

kronor, men härför skulle erfordras en 50 % högre årsavgift än enligt

motionen. Kommer så härtill, att en mindre bonde, hantverkare m. m.

skulle få betala dubbelt så mycket, och, om han har en tjänare eller

gesäll, tre gånger så mycket för samma pension som tjänaren eller

arbetaren, så torde väl kunna ifrågasättas lämpligheten av ett förslag enligt

nämnda mönster. Övriga olägenheter med ett system med högre

årsavgifter har jag sökt angiva i ett föredrag inom Nationalekonomiska

Föreningen, vilket föredrag stått till utskottets förfogande.

Enligt motionens förutsättningar skulle omkring 23 miljoner kronor

inbetalas i årsavgifter, motsvarande en »slutlig fond» av omkring 2

milliarder. Ville man öka avgifterna med omkring 50 % för att erhålla

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

pensionsbelopp, någorlunda jämförliga med de tyska, bleve fondens

belopp 3 milliarder.

Motion Nr 321 av herr Wijk.

Denna motion går i buvudsak ut på detsamma som motionen nr

306, nämligen att böja pensionsavgifterna, ålägga arbetsgivarne bidragsskyldighet

samt ersätta pensionstillägget med ett statstillskott, vilket

dock i detta fall synes tänkt såsom ett bidrag till avgifterna.

Till illustration av det system, som av motionären påtänkts, är bifogat

ett av herr I. Flodström uppgjort utkast till plan för allmän pensionering.

För närvarande ändamål torde det vara tillräckligt att söka

erhålla en föreställning om huvudinnebörden av ett dylikt förslag.

Till en början må erinras om, att man i utkastet, under användning

av mindre stränga beräkningsgrunder än enligt kommittéförslaget,

antagit, att mot 1 kronas årsavgift skulle svara 12 kronors invalidpension.

Enligt kommitténs beräkningsgrunder (inträdesålder 17 år) skulle

pensionen endast blivit 10 kronor. Vid en jämförelse mellan båda

förslagen har jag därför i fråga om pensionsbeloppen tagit hänsyn till

denna omständighet på det sätt, att avgiftspensionernas belopp enligt

utskottets förslag höjts med 20 %. Vid beräkningen av det direkta

statsbidraget böra även båda förutsättningarna beaktas. Det torde väl

för övrigt knappast behöva påpekas, att om kommitténs beräkningar i

något avseende skulle visa sig hava varit alltför försiktiga, ett eventuellt

överskott kommer de försäkrade tillgodo i form av förbättrade

pensionsvillkor, och att skillnaden mellan förslag enligt olika beräkningsgrunder

endast gör sig gällande i fråga om vad man tror sig

med säkerhet kunna utlova.

Kostnaden för försäkringen bestrides enligt utkastet dels genom »årsavgifter»

och dels genom ett direkt statstillskott till dessa avgifter. Avgifterna

utgå med 1 procent av inkomsten (för äkta makar räknas hällten av

inkomsten på vardera), dock minst 6 kronor för gift och ej gift man och 4

kronor för ej gift kvinna. För lägre inkomster räcka dessa avgifter

på långt när ej till för ändamålet. Därför måste pensionsvillkoren

minskas för personer med högre inkomster. Redan i årsavgifterna ligger

således en beskattning av högre inkomster. Härtill kommer statens

direkta bidrag, vilket i utkastet beräknas till 21 Vi miljoner, men efter

kommitténs beräkningsgrunder skulle uppgå till 273 V miljoner, och

vilket belopp, så vida ej meningen är att avskilja en stor del av den

nuvarande generationen från avgiftsplikt, synes erfordras redan frän för
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

47

säkringens början. Härtill komma de i detta fall betydande kostnaderna

för den nuvarande generationens upptagande i försäkringen på

något så när drägliga villkor, men vilka kostnader med avseende å

den begränsade tiden ej kunnat närmare bestämmas.

Den årliga kostnaden skulle enligt utkastet från början, med tillämpning

dels av utkastets och dels av kommitténs beräkningsgrunder,

bliva

Utkastet. Kommittén.

Avgifter ........................................................ 19,662,000 kr. 19,662,000 kr.

Statstillskott ................................................... 21,235,000 » 27,723,000 »

Summa 40,897,000 kr. 47,385,000 krSlutlig

fond, omkring 3,100 mill. 3,600 mill.

Såsom jag redan antytt, skulle emellertid, enligt kommitténs beräkningsgrunder,

ytterligare ungefär 4 miljoner årligen erfordras, och

den slutliga fonden således uppgå till nära 4 miljarder.

Beträffande pensionsbeloppen jämför jag nu beloppen enligt utkastet

med beloppen enligt utskottets förslag, varvid dock, motsvarande

grunderna för detta förslag, för att göra jämförelsen rättvis, avgiftspensionerna

enligt sistnämnda förslag böjts med omkring 15 %. Jämförelsen

inskränka till den lägsta och högsta avgiftsklassen enligt utskottets

förslag.

Inkomst 400 kronor.

Ej gift man.

Utkastet.

Utskottet.

Årsavgift....................................................

....................... 6 kr.

3 kr.

Pension.......................................................

....................... 194 »

0—220 »

Ej gift kvinna.

Årsavgift..................................................

...................... 4 kr.

3 kr.

Pension......................................................

...................... 143 »

0—198 ))

Gift gar.

Årsavgift....................................................

....................... 6 kr.

6 kr.

Pension.......................................................

....................... 214 v,

0-418 »

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Inkomst 1,200 kronor.

Ej gift man.

Utkastet.

Utskottet.

Årsavgift....................................................

.................... 12 kr.

13 kr

Pension........................................................

...................... 255 »

0—452 »

Ej gift kvinna.

Årsavgift...................................................

....................... 12 kr.

13 kr.

Pension........................................................

...................... 255 »

0—392 »

Gift par.

Årsavgift....................................................

....................... 12 kr.

16 kr.

Pension........................................................

...................... 388 »

0—650 »

0. S. V.

Motionerna 126 och 136 av lir Asplund.

Bortsett från mindre detalj avvikelser skiljer sig herr Asplunds motion

från regerings förslaget därutinnan, att för inkomster över 800 kronor

(egentligen för taxerat belopp av den storlek, att inkomst- och förmögenhetsskatt

erlägges) utöver den för alla gemensamma avgiften av 3

kronor, erlägges ett belopp, som är lika stort som inkomst- och förmögenhetsskatten.

Av denna tilläggsavgift beräknas intill 80 kronor såsom

pensionsavgift för en avgiftspension, som bestämmes enligt den för den

frivilliga försäkringen i regeringsförslaget angivna regeln, varjämte för

dem, som erlägga högre skatt, de överskjutande beloppen tillsammans

med motsvarande skatt för bolag o. d., till ett beräknat belopp av omkring

27 miljoner, skulle användas för att redan från början låta hela

den nuvarande generationen erhålla understöd. För kommunerna och

landstingen skulle utgiften redan första året uppgå till något över 8

miljoner. En del av dessa utgifter (enligt kommitténs uppskattning

omkring en tredjedel) uppvägas av minskningen i fattigvårdsbördan.

I egentliga pensionsavgifter skulle sålunda år 1914 inflyta något

över 20 miljoner kronor, motsvarande i detta fall (med starkare fondbildning

än enligt regeringsförslaget) en slutlig fond av minst 2 miljarder.

Då förslaget således väsentligen går ut på att genom en ytterligare

inkomst- och förmögenhetsskatt skaffa medel för hela den nuvarande

generationens upptagande i försäkringen, torde något särskilt utlåtande

från min sida ej vara erforderligt.

Stockholm den 10 maj 1913. And. Lindstedt.

Stockliolm, K. L. Beckmans boktryckeri, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:128 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om allmän pensionsförsäkring och till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 s. 1 i texten