Särskilda utskottets utlåtande Nr 1
1913-05-15 · 129 sidor, varav 110 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 110 av 129 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SärU 1913:1, Särskilda utskottets utlåtande Nr 1
Dokumentets text
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
1
Nr 1.
Ankom till Riksdagens kansli den 15 maj 1913 kl. 5 e. m.
Särskilda utskottets utlåtande, nr 1, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om allmän pensionsförsäkring
och till lag om ändrad lydelse av 17 kap.
12 § handelsbalken, dels ock åtskilliga med föranledande
av nämnda förslag väckta motioner.
Genom en den 28 mars 1913 dagtecknad proposition, nr 126, har
Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga nedan införda
förslag till lag om allmän pensionsförsäkring samt till lag om
ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken.
Till utskottet hava hänvisats följande i anledning av berörda lagförslag
väckta motioner, nämligen
inom Första kammaren
1) av herr Knut Larsson m. fl. (nr 113),
2) av greve Alexander Hamilton (nr 114),
3) av herr Gustaf Fredrik Östberg (nr 115),
4) av herr Clason m. fl. (nr 117),
5) av herr Hans Ericson (nr 118),
6) av densamme (nr 119),
7) av herr Jan Erik Berglund (nr 120),
8) av greve Lagerbjelke (nr 123),
9) av herr Steffen (nr 124),
10) av herr Karl Johan Ekman (nr 125),
11) av herr Asplund (nr 126),
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 samt. 1 käft. (Nr 1.)
1
2
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
12) av herr Ernst Lindblad (nr 127),
13) av herr Mannheimer (nr 128),
14) av herr Gerhard Magnusson (nr 129),
15) av herr Jan Erik Berglund (nr 130) och
16) av herr Sandler (nr 131),
samt inom Andra kammaren
17) av herr Jonsson i Hökhult m. fl. (nr 282),
18) av herr Bengtsson i Norup (nr 283),
19) av herr Jansson i Edsbäcken (nr 284),
20) av herr Leander m. fl. (nr 285),
21) av herr Ekerot m. fl. (nr 286),
22) av herr Persson i Tofta (nr 287),
23) av herr Larsson i Klagstorp m. fl. (nr 288),
24) av herr von Hofsten (nr 289),
25) av herr Pälsson (nr 290),
26) av herr Olsson i Blädinge (nr 292),
27) av herr Persson i Norrköping- (nr 293),
28) av herr Kronlund m. fl. (nr 294),
29) av herr Jonsson i Gmnboda (nr 295),
30) av herr Indebetou (nr 296),
31) av densamme (nr 297),
32) av herr Zetterstrand (nr 298),
33) av herr Lindqvist i Kosta (ur 303),
34) av herr Rydén m. fl. (ur 304),
36) av herr Olausson (nr 305),
37) av herr Pettersson i Södertälje m. fl. (nr 306),
38) av herr vice talmannen D. Persson (nr 307),
39) av herr Källman (nr 308),
40) av herr Anderson i Råstock (nr 309),
41) av herr Allan Cederborg (nr 310),
42) av herr J. A. Bärg i Katrineholm (nr 311),
43) av herr Hage (nr 312),
44) av herr Winberg m. fl. (nr 313),
45) av herr Bindley in. fl. (nr 314),
46) av herr Lundell (nr 315),
47) av herr Sjöberg (nr 316),
48) av herr von Sneidern (nr 317),
49) av herr Lindhagen (nr 318),
50) av herr Lindhagen m. fl. (nr 319),
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
3
51) av herr Lindhagen (nr 320),
52) av herr Wijk (nr 321),
53) av herr Nordström (nr 322),
54) av herr Pettersson i Södertälje (nr 323).
Tillika hava till utskottet överlämnats vissa i anledning av Kungl.
Maj:ts omnämnda proposition inom Andra kammaren avgivna yttranden,
varjämte till utskottet inkommit skrivelser dels från stadsfullmäktige i
Gävle med bilagda utlåtanden från Gävle stads drätselkammare och Gävle
stads fattigvårdsstyrelse i anledning av ålderdomsförsäkringskommitténs
betänkande, dels från representanter för femton kvinnosammanslutningar
(skrivelsen även intagen i herr Lindhagens motion nr 318) och dels från
herr Pettersson i Södertälje med bilagd översättning i vissa delar av en
till franska regeringen ställd officiell rapport över verkningarna av
den franska understödslagen av den 14 juli 1905.
I fråga om lagförslagens motivering får utskottet hänvisa till propositionen.
Beträffande de yrkanden, som framställts uti de i anledning
av lagförslagen väckta motioner, hänvisar utskottet, utom till motionerna,
till den översikt av nämnda yrkanden, som meddelas i en utskottets
betänkande bifogad P. M. I avseende å den motivering, som anförts
för de av motionärerna framställda yrkandena, hänvisar utskottet till de
olika motionerna.
Såsom av den nyss åberopade P. M. framgår, hava i flertalet motioner
framställts förslag till mer eller mindre betydande ändringar av
vissa detaljföreskrifter i det föreliggande förslaget till lag om allmän
pensionsförsäkring. Dessa förslag vill utskottet upptaga till behandling
vid granskningen av de särskilda §§ i lagförslaget.
Till en början vill utskottet emellertid framställa några erinringar
med anledning av de motioner, vilka utmynnat i yrkanden på avslag
eller uppskov å Kungl. Maj:ts förslag.
En närmare granskning av de nio motioner, i vilka dylikt yrkande
framställts, giver vid handen, att allenast i fyra av dessa motioner
nämnda hemställan bygges på en motivering, som håller sig bestämt
avvisande till de grundprinciper, på vilka Kungl. Maj:ts lagförslag uppbyggts.
I övriga till denna grupp hörande motioner hava andra skäl
anförts för hemställan om avslag.
Herrar Knut Larsson m. fl. hava sålunda i sin motion grundat sitt
avslagsyrkande på önskan, att folkförsäkrings frågan och försvarsfrågan
Utskottets
utlåtande.
Avslags
yrkanden.
4
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
måtte jämte finansplan samtidigt framläggas till Riksdagens avgörande.
Likaså har hr Karl Johan Ekman i sin motion yrkat avslag å Kungl.
Maj:ts föreliggande förslag, såvida icke utgifterna därför bleve så begränsade,
att anledning icke funnes att befara, att till följd av de uppoffringar,
som måste göras för pensionsförsäkringen, lösningen av frågan
om ett allmänt rusdrycksförbud obehörigen undanskötes eller väsentligen
försvårades.
Med anledning av de i nämnda båda motioner framställda yrkanden
vill utskottet framhålla, att, ehuru en lösning av folkpensioneringsfrågan
visserligen ställer betydande krav på det allmänna, denna lagstiftnings
ändamålsenliga anordnande likväl ej lämpligen torde böra göras beroende
av den lösning endera av de båda andra stora frågor, som stå på dagordningen
i vårt land, nämligen försvarsfrågan och nykterhetsfrågan,
kan komma att erhålla.
Beträffande övriga motioner, som innefatta yrkanden om avslag på
lagen i dess helhet, vill utskottet påpeka, att såväl hr Olsson i Blädinge
som hr Lindhagen i sin motion nr 320 byggt sina avslagsjnEanden förnämligast
på av dem eller andra framställda ändringsförslag rörande
vissa detalj föreskrifter i det föreliggande lagförslaget. Hr Olsson i
Blädinge vänder sig sålunda endast mot den bestämmelse i förslaget,
enligt vilken personer med viss förmögenhet skulle undantagas från
avgiftspensioneringen, medan hr Lindhagen ifrågasätter ett uppskov till
nästa riksdag för att möjliggöra »ett tillfyllestgörande begrundande)) av
motionärens egna »och mångfalden övriga framkomna ändringsförslag».
Till denna grupp av avslagsmotioner torde även kunna räknas hr Gustaf
Fredrik Östbergs. Eu närmare granskning av de av denne motionär
framställda anmärkningar mot förslaget giver nämligen vid handen, att
dessa icke vända sig mot själva grundprinciperna för förslaget utan
riktas allenast mot en del visserligen viktiga men för förslaget i dess
helhet ej avgörande detaljbestämmelser. Alla dylika erinringar mot
förslaget, vare sig de förekomma i de nu nämnda motionerna eller uti
övriga i avslagsyrkanden utmynnande motioner, vill utskottet upptaga
till behandling vid den senare paragrafvis fullföljda granskningen av
Kungl. Maj:ts förslag.
Dessförinnan vill utskottet emellertid i korthet beröra de huvudanmärkningar
mot förslaget, som framträtt i övriga avslagsmotioner —
herrar greve Lagerbjelkes, Petterssons i Södertälje m. fl., Winbergs och
Wijks — i den mån de rikta sig mot förslagets grundprinciper.
Det bör då först framhållas, att man icke i något fall synes ha
vänt sig mot de båda huvudgrunder i förslaget, enligt vilka detta avser
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
5
att dels omfatta hela folket, dels ock bereda i främsta rummet en invaliditetsförsäkring
och en därmed i lämplig ordning förknippad ålderdomsförsäkring.
Däremot framhålles i samtliga nu ifrågavarande motioner såsom en
avgörande brist hos förslaget, att detsamma icke skulle hava tagit behörig
hänsyn till den stora huvudgrupp av befolkningen, som utgöres
av lönarbetare och tjänare.
I dessa motioner uttalas — av herr Wijk dock med någon tvekan
— den uppfattning, att åt problemet i förevarande punkt bort givas en
lösning, enligt vilken befolkningen uppdelades i tvenne grupper, av
vilka den första skulle omfatta i huvudsak lönarbetare och den andra
befolkningens övriga klasser. För den förstnämnda gruppen skulle inrättas
en försäkring enligt s. k. tyskt mönster, d. v. s. med avgifter,
till vilka de försäkrade arbetarne bidraga med halva och deras arbetsgivare
med andra hälften av beloppet, med fasta, för alla lika statsbidrag,
med märkessystem för avgifternas upptagande o. s. v. För övriga
klasser av befolkningen skulle däremot inrättas en försäkring, där de
försäkrade själva skulle betala hela avgiften, men erhålla samma statsbidrag
som arbetarne. Huru ett på dessa grunder uppbyggt försäkringssystem
skulle te sig hava herr Pettersson i Södertälje m. fl. sökt visa
i det lagförslag, som innehålles i deras motion.
Till stöd för detta yrkande hava anförts förnämligast utlandets
exempel ävensom vissa lönepolitiska teorier.
Vad den utländska lagstiftningen i detta avseende beträffar, så synes
den knappast kunna anföras såsom stöd för den av motionärerna i nu
berörda fråga intagna ståndpunkten. I samtliga de länder, där en invaliditetsförsäkring
genomförts enligt det s. k. tyska systemet, omfattar
nämligen försäkringen i huvudsak allenast lönarbetare och tjänare, medan
så gott som alla andra klasser av befolkningen fått stanna utanför. Något
exempel på eu genomförd invaliditetsförsäkring, som omfattar hela folket,
gives ännu ej, vadan det svenska förslaget sålunda även ur denna synpunkt
torde böra bedömas närmast mot bakgrunden av det egna landets
förhållanden och förutsättningar. Det är visserligen sant, att i Österrike
framlagts ett förslag, som utan att vara en verklig folkförsäkring, likväl
omfattar betydande grupper av befolkningen även utanför lönarbetarnes
led, och att enligt detta förslag arbetsgivare skulle åläggas betala halva
avgiften för sina försäkringspliktiga arbetare, medan övriga försäkrade
skulle ensamma erlägga hela avgiften. Men det förtjänar likväl vid
åberopande av detta förslag såsom mönster erinras därom, att det icke
minst på grund av de nu nämnda bestämmelserna stött på starkt mot
-
Lönartetarförsäkring
och folkförsäkring.
6
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
stånd i sitt hemland och där ännu icke föranlett lagstiftning1 i ämnet, i
trots av att förslaget framlades av regeringen redan år 1908 och sedan
dess varit föremål för en nästan oavbruten uppmärksamhet. Det må
ock i detta sammanhang anmärkas, att det av en officiell norsk kommitté
utarbetade och nyligen offentliggjorda förslaget, vilket av det
svenska förslagets vedersakare ej sällan framhållits såsom mönster för en
lycklig lösning av folkförsäkringsfrågan, och som verkligen avser att
omfatta hela befolkningen, avstått från att ålägga arbetsgivare skyldigheten
att bestrida någon del av kostnaden för deras arbetares försäkring.
Utskottet vill ej ingå på någon närmare granskning av den lönepolitiska
åskådning, vilken anförts såsom stöd för nödvändigheten av bidrag
från arbetsgivare till deras försäkrade arbetares avgifter. Denna åskådning
och dess praktiska krav anknytas i regel till den tyska socialförsäkringens
förebild och framträda i den offentliga diskussion, till
vilken denna givit upphov. I herr Petterssons i Södertälje m. fl.
motion, där denna fråga upptagits till utförlig behandling, framhålles
därvid bland annat, att om »en försäkring anordnas så, att en väsentlig
del av kostnaden av lagen lägges på de försäkrades arbetsgivare)), så
vore detta en anordning, varigenom staten möjliggjorde för arbetarne
att försäkra sig själva. Ty det vore alldeles visst, att avgifterna i sådant
fall komme att tagas av arbetslönen, vare sig det lyckades arbetsgivarne
att nedbringa den förut bestämda lönen med avgiftsbeloppet eller de
nödgades lämna avgifterna såsom tillägg till lönen. Det förefaller utskottet
tvivelaktigt, vilket värde eu dylik teori kan äga ens som grundval
lör ett ur arbetarsynpunkt förmånligt försäkringssystem. Då det enligt
motionärernas egen framställning ingalunda synes vara visst, att den
försäkringsavgift, som arbetsgivaren erlägger för sina arbetare, får betydelsen
av en motsvarande höjning av lönen, utan den lika väl kan
förorsaka en nedsättning av lönen med motsvarande belopp, så synes
vinsten för arbetaren av hela detta system vara mindre klar, åtminstone
såvida man på denna väg icke når fram till väsentligen högre pensionsbelopp
än genom att följa den väg Kungl. Maj:t anvisat.
Men även om man godtoge den åskådning, enligt vilken arbetsgivarbidrag
oundgängligen krävas i en försäkring mot invaliditet och
ålderdom, så ligger i själva utgångspunkterna för denna åskådning, att
den väl kan med någon styrka göras gällande allenast när fråga är
om anordnandet av en ren lönarbetarförsäkring. Den förlorar ej blott
väsentligt i teoretisk betydelse, utan dess förverkligande stöter dessutom
på de största praktiska svårigheter, när fråga är om en folkförsäkring.
Inom en sådan försäkring synas alla försäkrade i ungefär
opaginerad Kontrollera mot PDF
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
1
samma ekonomiska ställning’ böra förpliktas till samma skyldigheter.
Skapandet genom själva försäkringsanordningen av en avsevärd ekonomisk
lättnad för en viss, låt vara mycket betydande grupp av befolkningen,
utan annan motivering än hänvisning till en viss yrkesställning,
strider mot en av folkförsäkringens naturligaste grundsatser,
enligt vilken största möjliga likhet bör eftersträvas med avseende på
de skyldigheter lagen ålägger de försäkrade. Ett genomförande av
systemet med arbetsgiv arbi drag inom en folkförsäkring måste oundvikligt
leda till, att en småbrukare, en liten handlande, en småhantverkare,
som trots sin större formella självständighet näppeligen vare sig
ifråga om årsinkomstens belopp eller dess säkra utfallande kan sägas
intaga en i ekonomiskt eller socialt hänseende mera gynnad ställning
än mången lönarbetare, skulle, för erhållande av samma pension
som denne, åläggas att betala dubbelt så stora avgifter till försäkringen.
En dvlik försäkringstagare är måhända under ett skede av sitt liv
lönarbetare och under ett annat utövare av ett s. k. självständigt yrke,
exempelvis jordbruk eller hantverk. Hans ekonomiska ställning förändras
ofta föga genom denna yrkesväxling, den sociala miljö, i vilken han
rör sig, knappast mera. Men blott därför att han i förra fallet regelbundet
mottager sin avtalade lön från sin arbetsgivare, medan hans utkomst
såsom småbonde eller hantverkare är beroende av omständigheter,
på vilkas gestaltning han själv delvis ej kan utöva någon inverkan,
så skulle han, enligt det i herr Petterssons i Södertälje m. fl.
motion förordade systemet, såsom lönarbetare ej behöva betala mer än
hälften av den pensionsavgift han nödgas erlägga i sin egenskap av självständig
yrkesidkare med samma, stundom kanske ej så litet otryggare
inkomst. Sannolikt komme han dessutom att betungas än mer i sin
egenskap av yrkesidkare. Ty antagligen har han såsom sådan, åtminstone
tidvis, i sin tjänst en tjänare eller en gesäll, gent emot vilken
Lian i sin tur spelar rollen av arbetsgivare och för vilken han sålunda
måste betala halva pensionsavgiften. Utan att hans förmåga att betala
högre avgifter undergått någon nämnvärdare förändring sedan den tid,
då han var lönarbetare, nödgas han sålunda nu erlägga tre gånger så
stort belopp till försäkringen. Men hans pension blir i båda fallen densamma.
Den belysning redan nu anförda exempel, vilka torde äga en
betydande allmängiltighet, giva åt frågan om inpassandet av ett
system med arbetsgivarbidrag inom en folkförsäkring, torde visa, att
en dylik anordning måste stöta på de allra största svårigheter och
bland de försäkrade framkalla känslan av, att lagen otillbörligt gynnar
8
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Själv hjälpsprincipen.
en viss grupp av dem framför de övriga. Gentemot den uppfattning
slutligen, enligt vilken en lönarbetarförsäkring i särskild grad bör och
kan tjäna den uppgiften att förhindra uppkomsten och utbredningen av
s. k. parasitism inom ett lands ekonomiska produktion, må uttalas,
att, därest samhället skulle finna ett sådant inskridande vara av nöden,
det näppeligen torde vara välbetänkt att för tillgodoseende av ett dylikt
syfte anordna folkförsäkringen efter ett system, som eljest ej befinnes
ändamålsenligt och vars betydelse såsom indirekt hjälpmedel för den
antydda uppgiftens fyllande icke synes vara given.
Härmed torde utskottet i huvudsak hava bemött de invändningar
mot det föreliggande lagförslaget, som utgått från dess förmenta bristfällighet
i nu berörda hänseenden, liksom även påvisats de avsevärda
olägenheter, som skulle möta ett genomförande i praktiken av herr
Petterssons i Södertälje m. fl. förslag, vilket utgör ett försök att inom
ramen av en folkförsäkring på sätt bär ovan antytts realisera den tyska
lönar betar försäkringen s system.
De viktigaste av de invändningar, som eljest i nu ifrågavarande
motioner riktats mot de huvudgrunder, på vilka regeringsförslaget uppbyggts,
äro de, som hävda, att »självhjälpsprincipen» knappast alls eller
ock ej i tillräcklig grad kommit till uttryck i förslaget. Dessa anmärkningar
innebära förnämligast, att dels försäkringen enligt förslaget
i alltför ringa grad skulle grundas på de försäkrades egna avgifter,
dels ock statens bidrag till försäkringen skulle utgivas under en form,
varigenom pensioneringen finge karaktären av försörjning, ej avförsäkring.
Båda dessa invändningar, vilka redan tidigare framställts i över
förslaget avgivna utlåtanden eller eljest i den offentliga diskussionen i
ämnet, hava redan upptagits till bemötande i det yttrande till statsrådsprotokollet
av föredragande departementschefen, som är bifogat den
kungl. propositionen. Utskottet vill här allenast i korthet beröra dessa
frågor.
Piegeringsförslaget, liksom ock ålderdomsförsäkringskommitténs förslag,
på vilket det förra i huvudsak är grundat, utgår från den förutsättningen,
att det allmännas bidrag till försäkringen ungefärligen borde
motsvara den allmänna och enskilda fattigvårdens nuvarande kostnader
för invalider över 15 år. Dessa kostnader hava för nuvarande förhållanden
beräknats utgöra något över 30 millioner kronor, vilken summa
ock lagts till grund för det ifrågavarande förslagets beräkningar. Mot
en beräkning av det allmännas bidrag till nämnda summa har ej heller
i de nu berörda motionerna någon invändning rests.
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
9
Ålderdomsförsäkringskommitténs utredning visar nu, att kostnadsfrågan,
vilken alltid måste vara mer eller mindre avgörande vid anordnandet
av en försäkring av förevarande art, för vårt lands vidkommande
får en ännu större betydelse än för de flesta andra länder på grund
därav, att antalet åldringar i Sverige är högst avsevärt större än annorstädes.
En tillämpning i vårt land av någon av de utländska lagar i
ämnet, vilka ofta rekommenderas såsom förebild, kan sålunda redan av
denna anledning icke ske utan relativt väsentligt högre kostnader.
Den form för det allmänna bidragets disposition, som allmänt förordas
av flertalet bland de motionärer, som vända sig mot regeringsförslagets
anordning i detta hänseende, är utgivandet av ett bestämt
tillskott till pensionerna lika för alla pensionärer utan avseende
på deras behov av ekonomiskt understöd. Det är denna form, som
valts i den tyska försäkringen och i de lagar, som tagit denna till förebild.
Skulle ett dylikt system tillämpas i Sverige, bleve, enligt vad
verkställda beräkningar givit vid handen, under nyss angivna förutsättningar
för storleken av det allmännas kostnader, det fasta tillskottet för
varje pensionär 50 kronor, eller, om pensionstagare med minst 500
kronors inkomst uteslötes från rättigheten till dylikt tillskott, 60 kronor
för varje pension. Herr Pettersson i Södertälje m. fl. anse sig genom
att i sitt lagförslag från rätten till pension undantaga vissa kategorier
invalider, som varit försäkrade allenast under en kortare tid, kunna
beräkna det fixa tillskottets belopp till 70 kronor för varje pension.
Återstoden av kostnaderna för pensionerna måste uppenbarligen
bestridas genom försäkringsavgifter. Enligt det förslag till en försäkring
av denna typ, som innehålles i herr Petterssons i Södertälje m. fl.
motion, utgå dessa avgifter med följande belopp i nedanstående inkomstklasser,
varvid samtidigt angives beloppet av den beräknade pensionen
efter 50 år (inkl. det allmänna bidraget 70 kronor).
Inkomstklass.
Total
Årsinkomst.
årsavgift.
Pension efter 50 år.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
I...
.......................... under 500
5.20
140.20
II...
........................... 500— 799
10.40
210.40
III...
800—1,199
15.60
280.60
IV ...
........................... 1,200—1,499
20.80
350.80
V ...
........................... minst 1,500
26.—
421.—
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 samt.
1 höft. (Nr 1.)
10
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Såsom av den betänkandet bifogade P. M. nr 3 av regeringsrådet
Lindstedt framgår, synas beräkningarna av de nu angivna pensionernas
belopp icke vara uppgjorda med den försiktighet, som funnits erforderlig
ifråga om kommitténs och det kungl. förslagets beräkningar. Iakttoges
en dylik försiktighet, bleve pensionsbeloppen, om avgifterna icke höjdes,
i alla klasser icke obetydligt mindre, eller ock måste, för ernående av
de i tablån upptagna pensionsbeloppen, avgifterna genomgående höjas.
Sålunda skulle exempelvis i den lägsta klassen pensionens verkiiga
belopp ej komma att överstiga 130 kronor eller ock måste, för bibehållande
av en pension å 140 kronor, årsavgiften höjas till omkring 6
kronor.
En blick på tablåns siffror visar emellertid att — även om man
utginge från att beräkningarna vore fullt tillförlitliga och sålunda godtoge
beloppen för såväl avgifter som pensioner — de försäkrade för
att ernå pensioner till relativt mycket ringa belopp måste underkasta
sig betydande ekonomiska uppoffringar. En person med en genomsnittlig
årsinkomst av under 500 kronor — sålunda tillhörande de allra
minst bemedlade befolkningslagren — skulle nödgas under hela sitt liv
årligen betala ett belopp av över 5 krono]- för att vid invaliditet ernå
en pension av 140 kronor. (Motsvarande korrigerade, tillförlitligare
siffror äro, såsom nyss nämnts, antingen eu avgift av 6 kronor eller
en pension av 130 kronor.) Enligt regeringsförslaget skulle en person
i samma klass erlägga 3 kronor om året eller omkring halva det nyssnämnda
beloppet och, därest han vid inträdande invaliditet vore utan
tillgångar, få en pension av 195 kronor. Enligt utskottets förslag blir
motsvarande pensionsbelopp 213 kronor. För en gift man i lägsta
klassen skulle avgiften enligt herr Pettersons m. fl. förslag ökas
med bidraget för hustruns pensionering till 10.40 kronor om året. (Korrigerad
siffra omkring 12 kronor, d. v. s. dubbla det belopp, som ifrågasatts
i det kungl. förslaget.) Visserligen skulle, enligt herr Petterssons
m. fl. förslag, för de personer, som äro lönarbetare, halva avgiften
betalas av resp. arbetsgivare. Utskottet har redan förut påvisat det
enligt utskottets mening ohållbara i en dylik anordning, där fråga är
om en allmän folkförsäkring. Här må allenast anmärkas, att, även om
en sådan anordning godtoges, arbetarnes bidragsskyldighet ofta måste
bliva synnerligen betungande. En arbetare med i,200 kronor i årsinkomst
skulle sålunda enligt förslaget erlägga 10.40 kronor för sin
egen, 15.60 kronor för sin hustrus och eventuellt 5.20 kronor för ett hemmavarande
barns försäkring, således sammanlagt 31.20 kronor. Å andra
sidan skulle en självständig yrkesidkare i samma ekonomiska ställning,
med eu arbetare tillhörande klass IT, nödgas erlägga 20.80 kronor
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
11
för sin egen, 5.20 kronor för arbetaren, 15.60 för sin hustrus och 5.20 kronor
för sitt barns försäkring, d. v. s. tillsammans ej mindre än 46.80 kronor.
Trots de jämförelsevis ringa pensionsbelopp, vilka enligt detta system
skulle bjudas de försäkrade och vilka — även utan korrigering nedåt
i enlighet med beräkningsgrunder, valda med större försiktighet.— i
allmänhet ej oväsentligt understiga de pensioner, som enligt regeringsförslaget
skulle tillfalla medellösa invalider, hava avgifterna sålunda
måst ''fastställas till belopp, vilka redan i och för sig torde vara högre
än vad som må anses lämpligt att ifrågasätta. Det blir då också klart,
varför ålderdomsförsäkringskommittén vid uppgörande av sitt förslag
till folkförsäkring ansett sig nödsakad att frångå ett system, där även
mot höga avgifter kunde bjudas allenast ringa pensioner och där mot
en betydande, ofta alltför betungande uppoffring från den försäkrades
sida svarade ett resultat, som ej kunde anses fylla försäkringens syfte.
Enligt utskottets mening har det föreliggande kungl. förslaget därför
ock i detta hänseende byggt på en riktig grund. Storleken av de avgifter,
som där fastställts såsom de försäkrades bidrag till försäkringen,
Synes — med det undantag, vartill utskottet återkommer vid behandlingen
av 4 § — såvitt nu kan bedömas, icke kunna giva anledning
till någon välgrundad invändning. När förslaget sålunda i detta avseende,
i den utsträckning sådant tillsvidare synes vara möjligt, bygger
på avgifter från de försäkrade, är det ej lätt att inse, varför »självhjälpsprincipen»
skulle anses vara så väsentligt förbisedd. Tillämpandet
av denna princip synes näppeligen inom något försäkringssystem kunna
sträckas längre än till den punkt, där hänsynen till de försäkrades
ekonomiska bärkraft sätter gränsen. Bedömandet av denna bärkrafts
styrka leder måhända i olika fall till skilda resultat. Men av det ovan
anförda torde med tydlighet framgå, att en försäkring mot invaliditet,
byggd helt och hållet eller i huvudsak på de försäkrades egna avgifter,
knappast är tänkbar, om avgifterna ej skola bliva orimligt höga eller
pensionerna orimligt små. Huruvida det kungl. förslaget med dess av
utskottet förordade modifikationer alldeles träffat den rätta proportionen
mellan de försäkrades och det allmännas bidrag till försäkringen, kan, såsom
antytts, för närvarande ej med visshet varken påstås eller förnekas.
Men utskottet håller före, att den erfarenhet, som vid den föreslagna
försäkringens tillämpning kan vinnas rörande detta förhållande, skall
bliva synnerligen värdefull för ett bättre bedömande av denna fråga
och för möjligheten att taga säkrare ståndpunkt till densamma. Innan
dylik erfarenhet vunnits, må det vara tillåtet att anse de föreslagna
avgifterna i stort sett väl avvägda.
12
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Försäkringen
och sparsamheten.
Vad sedermera formen för utgörandet av det allmännas bidrag till
försäkringen beträffar, varvid detta bidrag gjorts beroende av pensionstagarens
behov och sålunda utgår med ett efter pensionärens ekonomiska
ställning avpassat belopp såsom tillskott till den på grund av
egna avgifter förvärvade pensionen, så innebär denna metod sannolikt
en lösning av denna fråga, som på grund av vårt lands särskilda
förhållanden måste betecknas såsom mycket lämplig. Säkert är att —
såvida man vill hålla kostnaderna för försäkringen inom den förut angivna
ramen — genom detta system åt det allmännas bidrag beretts en effektivitet,
som icke kunde hava vunnits genom tillämpandet av metoden med
ett för alla pensionärer lika stort bidrag. Skulle det allmännas bidrag
fördelas på sistnämnda sätt, bliva pensionerna, under förutsättning
av att de försäkrades bidrag hållas inom de av förslaget angivna,
rimliga gränser, så små, att deras betydelse för de behövande blir alltför
ringa. En fördelning åter enligt kommitténs och regeringsförslagets
system medför den avgörande fördelen, att det allmännas tillskott främst
tillfaller dem, som äro mest i behov därav och för vilka pensionen
tack vare detta bidrag får den med försäkringen avsedda betydelsen.
Det. är icke klart, varför ett sådant system skall stämplas såsom
»försörjning» och av sådan anledning bekämpas, medan det tyska systemet
ensamt bör tillerkännas beteckningen »försäkring» och anses vara den
ofrånkomliga förebilden för en tillfredsställande lösning av problemet.
Här är i grunden icke fråga om annat än tvenne olika metoder för
användandet av det allmännas bidrag till försäkringen. Den ena har
tillämpats i lönarbetarförsäkringens föregångslaud och har där befunnits
användbar under givna, speciella förutsättningar ifråga om befolkningsförhållanden
och försäkringssystemets anordning i övrigt. Men när det
gällt en folkförsäkring och ett land som vårt med nära dubbelt så
många åldringar som i Tyskland, då har denna metod icke visat sig
vara den bästa. En annan har måst sökas. Och då man därvid måst
begränsa kostnaderna inom en given ram, har man föredragit att så
fördela det allmännas bidrag, att det framför allt hjälper till att öka
pensionsbeloppen för de fattigaste. Det är möjligt, att andra metoder
kunnat bättre tillfredsställa vissa ensidigt fullföljda principiella krav.
Men det är högst sannolikt, att det system, som nu valts för den
svenska folkpensioneringen och där hänsyn tagits till ett flertal på
frågan samtidigt inverkande omständigheter, gör det verksammaste bruket
av de miljoner, som för detta syfte utgå av det allmännas medel.
I vissa av nu berörda motioner — herrar greve Lagerbjelkes,
Petterssons i Södertälje m. fl. och Wijks — uttryckas farhågor för
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
13
att den föreslagna regeln för pensionstilläggens beräknande skulle
komma att menligt inverka på folkets självhjälpssträvanden och på
grund bärav förorsaka allehanda missförhållanden.
Denna regel förmenas nämligen komma att motverka de svaga
tendenser till sparsamhet och omsorg om framtiden, som förklaras utmärka
vårt folk, försvaga pensionärernas strävan till självförsörjning,
samt locka till simulation och till försök att undandölja egendom och
arbetsförtjänst.
En närmare granskning reducerar emellertid, synes det utskottet,
i väsentlig mån vikten av de framförda betänkligheterna.
Då det för en person i arbetskraft^- ålder gäller att välja mellan
att slå in på sparandets väg eller att konsumera hela arbetsförtjänsten,
lärer hans val knappast komma att påverkas av det förhållandet, att
han vid inträdande arbetsoförmåga kan förvänta ett högre tillskott till
sin avgiftspension från det allmänna, om han då är medellös, än om
han äger någon sparpenning. Utsikten att bliva varaktigt invalid ter
sig nämligen för den ännu fullt friske och arbetsduglige som något så
ovisst och i varje fall så avlägset, att den knappast kommer att spela
in vid hans handlande. Härom vittnar bland annat det mycket ringa intresse,
varmed den privata livränteförsäkringen omfattas av särskilt de
mindre bemedlade samhällslagren. Däremot har ett sammansparat kapital
ett helt annat värde, vilket även bestyrkes av det faktum, att den enskilda
kapitalförsäkringen vunnit vida större utbredning. Det samlade kapitalet
utgör en påtaglig verklighet, är ständigt disponibelt och kan lämnas i arv
till efterkommande. För möjligheterna till dess ökning förefinnes icke
heller, såsom i fråga om pensionstilläggen, någon på förhand dragen
gräns:, det kan väl tänkas växa till sådant belopp, att dess avkastningöverstiger
högsta möjliga pensionstillägg. För övrigt vet den väljande,
att vid pensionstilläggets bestämmande avdrag kommer att ske icke för
hela hans inkomst utan allenast för en del därav och att pensionen i
förening med den egna inkomsten alltså kommer att utgöra ett större
belopp, i den män den egna inkomsten är större. Ställningen för en
pensionstagare med egna tillgångar blir alltså, för fall av lika avgiftspensioner,
i tvänne avseenden gynnsammare än för den pensionstagare,
som är medellös: den förres sammanlagda inkomst överstiger, utom
i vissa i verkligheten ytterst sällan förekommande undantagsfall, väsentligt
den senares pension och den förre äger därutöver den förmån, som
förfoganderätten över egna tillgångar innebär. I själva verket bereder
pensionstillägget pensionstagare med egen tillgång en ökad möjlighet att
bevara denna tillgång oförminskad. Här går skiljegränsen skarp mot fattig
-
14
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
vården, vilken ju i stort sett icke inskrider, förrän de egna tillgångarna
äro uttömda, och vilkens hjälp skall av understödstagaren i mån av förmåga
återbetalas.
Vissa av nyss anförda synpunkter äga betydelse jämväl i fråga om
de uttryckta farhågorna för att den, som för sin ålders dagar hopsparat
ett litet kapital, skall frestas att vid annalkande invaliditet konsumera
eller avhända sig detsamma för att sedermera kunna erhålla högre
pensionstillägg. Det bör här vidare märkas, att frestelsen att konsumera
den egna tillgången torde motvägas dels av det moment av ovisshet i
fråga om pensionsrätten, som dock alltid måste råda innan invaliditet
inträtt, och dels av det förhållandet, att inkomsten då blir mindre än
om kapitalet varit i behåll. Det starkast återhållande motivet härvidlag
torde dock i allmänhet komma att utgöras av den ålderstignes naturliga
önskan att till efterkommande kunna i arv överlämna den samlade
penningen. Ehuru här faran för ett avhändande redan under livstiden
någon gång kan ligga ganska nära, så torde denna likväl motvägas av
den minskning i vederbörandes ekonomiska självständighet, som härav
bleve en följd.
Beträffande möjligen förekommande missbruk sådana som undandöljande
av inkomst och egendom samt obehörigt avhändande av
egendom måste man givetvis i stor utsträckning förlita sig på att pensionsnämnderna
skola med nit och insikt omhänderhava sitt värv. I
regel komma dessa nämnder att arbeta inom ganska små distrikt och
man kan därför förvänta, att de skola äga den ingående kännedom om
flertalet pensionssökande samt om ortens förhållanden, som sätter dem
i stånd att noggrannt pröva inflytande ansökningar. Med kännedom
om det plikttrogna arbete, som i allmänhet utföres av våra kommunala
nämnder, torde man hava rätt att förvänta, det pensionsnämnderna skola
veta att samvetsgrant lösa sina viktiga uppgifter. Givetvis kommer
även pensionsstyrelsen att med uppmärksamhet följa lagtillämpningen
inom landets olika delar icke endast genom sin ställning såsom högsta
instans för pensionsärenden utan även i sin egenskap av högsta kontrollerande
myndighet.
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
15
Utskottet övergår nu till en närmare redogörelse för de av utskottet
ifrågasatta ändringar uti ifrågavarande lagförslag och för de i ovannämnda
motioner framställda yrkanden.
Förslaget till lag om allmän pensionsförsäkring.
1 §•
I fråga om denna paragraf har herr Pålsson föreslagit den förändring
av lydelsen, att orden »där ej nedan annorlunda stadgas» skulle
utgå. Förslaget sammanhänger med samme motionärs yrkande om avgiftspliktens
utsträckande att omfatta dem, som enligt Kungl. Maj:ts
förslag på grund av besittning av viss förmögenhet eller till följd av
dem tillförsäkrad pensionsrätt skulle undantagas från avgiftsplikt. Såväl
enligt Kungl. Maj:ts som enligt motionärens förslag skulle emellertid
vissa åldersgrupper ävensom invalider samt icke i riket mantalsskrivna
vara befriade från avgiftsplikt. Och då ifråga om undantagen
från avgiftsplikt utskottet icke ansett sig böra föreslå annan ändring i
Kungl. Maj:ts förslag än förmögenhetsgränsens borttagande, föreligger
enligt utskottets mening intet skäl till ändring i avfattningen av 1 §.
2 §•
Herr Jonsson i Gumboda har vid denna § yrkat nedlyftning av
den åldersgräns, vid vilken, oavsett invaliditet, rätt till pension på grund
av erlagda pensionsavgifter skulle inträda, till sextio år, vid vilken ålder
pensionen skulle utgå allenast med någon del av sitt belopp för att
ernå sin fulla storlek först vid sjuttiofem år eller ännu senare. Iierr
Lindqvist i Kosta åter har, under hänvisning till den låga medellivslängden
i vissa hälsofarliga yrken, föreslagit åldersgränsens sänkande
till sextiofem år.
Utskottet vill i fråga om sistnämnda förslag till en början framhålla,
att, såsom föredragande departementschefen påvisat, en sänkning
av åldersgränsen på sätt motionären föreslagit skulle hava till följd,
att omkring 50 % flere personer skulle erhålla avgiftspension utan att
vara invalider än om 67-årsgränsen fasthålles. Försäkringens karaktär
av övervägande invaliditetsförsäkring skulle enligt utskottets mening
genom en sådan förändring på ett mindre fördelaktigt sätt försvagas.
Fn ännu större olägenhet vore pensionernas avsevärda minskning till
följd av avgiftspliktens tidigare upphörande.
Särskild
granskning
av förslagets
detaljer.
16
Särskilda utslcottets utlåtande Nr 1.
Herr Jonssons i Gumboda förslag synes utskottet vara i än högre
grad förbundet med anmärkta olägenheter samt brista i enkelhet och
reda. Utskottet finner sig på anförda skäl böra avstyrka motionärernas
förslag.
Herr Pålsson har i sin förenämnda motion föreslagit, att rätt till
pension skall tillkomma allenast den, vilkens årsinkomst understiger
ettusen kronor. Till detta yrkande vill utskottet återkomma vid behandlingen
av 6 §.
4 §•
Avgifter. Herrar Jonsson i Hökhult och Nilsson i Linnås ävensom herr Lun
dell
hava vid denna paragraf föreslagit, att den pensionsavgift, som
skall av envar avgiftspliktig erläggas, måtte höjas till 4 kronor. Utskottet
vill med anledning av detta förslag erinra, att ålderdomsförsäkringskommittén
för sin del ansåg sig böra, beträffande den lägsta
avgiften, stanna vid ett belopp av 2 kronor samt att föredragande departementschefen
enligt det vid den kungl. propositionen fogade utdrag
av statsrådsprotokollet haft under allvarligt övervägande en höjning till
4 kronor men icke funnit sig böra gå längre än till den nu föreslagna
avgiften av 3 kronor. Lika med departementschefen finner utskottet
försiktigheten bjuda att stanna vid sistnämnda belopp.
Till vissa, denna paragraf berörande yrkanden av herr Kronlund
m. fl., herr Pålsson samt herr Leander m. fl. vill utskottet återkomma
i samband med behandlingen av 5 §.
Het av herr Asplund framlagda förslag till ny lydelse av förevarande
paragraf sammanhänger med det pensioneringssystem, som av
nämnda motionär framlagts och som bland annat innebär, att envar till
inkomst- och förmögenhetsskatt taxerad skulle utöver sin nämnda skatt
erlägga ett lika stort belopp, vilket skulle utgöra ett särskilt slag av
försäkringsavgift. Uttagandet av så betydande försäkringsavgifter
samt den anvisade vägen för avgiftsbördans fördelning synas utskottet
innebära allvarliga olägenheter och utskottet har redan av denna anledning
icke kunnat förorda förslaget. Härav följer ock, att utskottet icke
funnit sig böra ägna någon närmare granskning åt det förslag till pensionsbelopp
och dessas beräkning in. in., som motionären jämväl framlagt
och som utgår från förutsättningen att det av honom föreslagna
avgiftssystemet godkännes. Beträffande förslaget hänvisas i övrigt till
vad regeringsrådet Lindstedt i sin P. M. Nr 3 om detsamma anfört.
Ny inkomst- Herrar Rydén in. fl. samt Larsson och Bosson hava i sina motioner
framfört kravet på införandet av en ny avgiftsklass för avgiftspliktiga
Särskilda utskottets utlåtande Kr 1.
17
med inkomst mellan 500 ocli 800 kronor samt med en avgift av två
kronor utöver den för alla avgiftspliktiga gemensamma pensionsavgiften
av tre kronor.
Motionärerna åberopa till stöd för sitt yrkande kommerskollegiums
vid den kung! propositionen fogade utlåtande över ålderdomsförsäkringskommittens
betänkande. I detta utlåtande påvisas, hurusom den
av nämnda kommitté — och jämväl av Kungl. Maj:t — föreslagna
lägsta avgiftsklassen skulle komma att omfatta sammanlagt ej mindre
än 2,128,300 av samtliga 2,588,100 försäkringspliktiga eller nära 5/c av
hela antalet. Denna indelning är, framhålles det, icke blott ojämn utan
även i flera hänseenden otillfredsställande. »Därigenom», yttrar kollegium,
»att den lägsta klassen tilltagits så oproportionerligt stor, tvingas
det stora flertalet av de försäkrade att åtnöjas med en invaliditets - pension, som för många måste anses vara otillräcklig. Eu jordbruksarbetare
eller en industriarbetare på landet, som under hela försäkringstiden
varit uppskattad till inkomst av mellan 700—800 kronor, kan ju
aldrig erhålla en högre pension än 180 kronor, medan en annan med
honom i övrigt fullständigt jämställd industriarbetare, som på grund av
dyrare levnadsförhållanden och dylikt uppnår en inkomst av exempelvis
800—900 kronor, erhåller under enahanda förhållanden en nära dubbelt
så stor pension (355 kronor). Denna oegentlighet blir så mycket mera
markerad, som den i stort sett kan återföras till olikheten i arbetsvillkor
mellan jordbruket och därmed sammanhängande näringar å ena
sidan och övriga näringsgrenar å den andra. Bortsett från dem, som
över huvud taget ännu icke hava några inkomster, hustrurna samt
större delen av de personliga tjänarne, torde den lägsta klassen just
komma att utgöras av hela skaran av jordbruksarbetare, inberäknat
torpare samt småbönder. Härtill kan vidare läggas, att den stora
massan av den jordbruksidkande befolkningen hela sitt liv nödgas kvarstå
i den lägsta pensionsklassen, medan däremot inom övriga samhällsgrupper,
som under yngre år tillhöra samma klass, ofta en successiv
förskjutning till högre inkomster och därmed förbättrade pensionsutsikter
äger rum.»
Kollegii framställning, som utmynnar i det av motionärerna nu
upptagna förslaget om en ny avgiftsklass, har av departementschefen i
hans förutnämnda yttrande till statsrådsprotokollet upptagits till granskning.
Det synes framgå, att departementschefen principiellt delar den
uppfattning kommerskollegium uttalat, men hyst väsentligen praktiska
betänkligheter. Han har sålunda invänt, »att varje ytterligare uppdelning
av de avgiftspliktiga försvårar debitering och'' indrivning, att
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 saml. 1 käft. (Nr 1.) 3
18
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
särskilt en uppdelning av den lägsta klassen skulle vålla taxeringsmyndigheterna,
som i allt fall erhålla ett icke så alldeles obetydligt
tillskott i arbete genom pensionsförsäkringens genomförande, ännu mer
ökat arbete, att det dessutom även i övrigt är önskvärt, att försäkringen
vid dess första tillämpning icke måtte bliva alltför invecklad
och att inkomstgränserna bliva bestämda i anslutning till de i gällande
inkomstskatteförordningar förekommande gränser.» Av liknande skäl
hade även kommittén ansett frågan om införande av en dylik ny avgiftsklass
böra tillsvidare anstå.
Utskottet vill ingalunda bestrida, att avsevärda svårigheter möta
vid försöket att anordna en nj^ avgiftsklass sådan som den föreslagna.
Då det emellertid på de skäl, vilka av kommerskollegium framförts,
synts utskottet innebära en betydande vinst, om en dylik klass kunde
redan från början infogas i försäkringen, har utskottet egnat denna
fråga särskild uppmärksamhet. Enligt vad regeringsrådet Lindstedt å
sid. 36 av sin P. M. nr 2 upplyst, skulle man, därest man rättade sig
efter bevillningstaxeringen som gräns, sannolikt hava att räkna med
följande siffror för antalen personer inom den nya inkomstklassen,
nämligen
300.000 män och
100.000 ej gifta kvinnor.
Lade man åter den efter inkomstskatteförordningens principer uppskattade
inkomsten till grund, finge man (för 1908 års förhållanden)
följande ungefärliga antal, nämligen
430.000 män,
196.000 kvinnor.
De båda beräkningsgrunderna giva alltså ett ganska skiljaktigt
resultat.
Det synes utskottet uppenbart, att vid de försäkringspliktigas fördelning
å inkomstklasser den verkliga inkomsten såvitt ske kan bör
läggas till grund. Så har ock skett i det kungl. förslagen vilket
kunnat anknyta till gränser, som bestämmas genom taxeringen till inkomst-
och förmögenhetsskatt. I fråga om den föreslagna nya gränsen,
vid 500 kronors inkomst, saknas emellertid möjlighet till dylik anknytning;
nämnda taxering börjar nämligen först vid 800 kronor.
Ställer man då frågan, huruvida denna taxering allenast med hänsyn
till den nya inkomstklassen lämpligen kunde utsträckas att avse jämväl
mindre inkomsttagare, torde denna icke utan en ganska ingående utredning
kunna nöjaktigt besvaras.
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
19
Vid sådant förhållande ter sig en anknytning till bevillningstaxeringen
såsom den för närvarande enda utvägen. Det arbete, som härigenom
pålägges taxeringsmyndigheterna, blir tydligen, om ock ganska
omfattande, av övervägande mekanisk natur och torde därför kunna
anses bliva icke alltför betungande. Vederbörande departementschefer
hava ej heller, enligt vad utskottet inhämtat, funnit avgörande hinder
möta mot en dylik anordning.
Utskottet förbiser icke, att en sådan anordning är förknippad med
avsevärda olägenheter, i det att dels ett stort antal ägare och brukare
av jordbruksfastighet, vilka med hänsyn till sin ekonomiska ställning
borde hänföras till den nya klassen, såsom allenast påförda fastighetsbevillning,
komma att kvarstanna i den lägsta klassen, dels ock samma
förhållande kommer att inträffa i fråga om ett antal personer med inkomst
av 500 kronor eller därutöver å orter, där högre bevillningsfritt
avdrag än 450 kronor förekommer. Såsom av nyss anförda siffror
framgår, skulle de härigenom uteslutnas antal bliva ganska betydande.
Då utskottet, med full insikt om de därmed förbundna bristerna,
likväl sett sig nödsakat föreslå anslutning till bevillningstaxeringen,
vill utskottet emellertid icke underlåta att uttala den förvissning, att
Kung]. Maj:t skall låta sig angeläget vara att snarast till prövning upptaga
frågan om dessa bristers avhjälpande.
I samband med den omformulering av paragrafen, som betingats
av den föreslagna ändringen, har utskottet funnit lämpligt vidtaga den
jämkning, att vid bestämmande jämlikt förordningen om inkomst- och
förmögenhetsskatt av vad som skall anses såsom inkomst i paragrafens
mening »det taxerade beloppet» lägges till grund i stället för det inkomstbelopp,
som ingår i taxeringen. Frånsett det förhållandet att, där berörda
belopp icke sammanfalla, det förstnämnda torde vara bättre ägnat
att tjäna till ledning vid den avgiftspliktiges inordnande i ena eller
andra avgiftsklassen, medför ändringen även den fördelen, att medan
man för att finna det i taxeringen ingående inkomstbeloppet skulle
nödgas återgå till själva deklarationen, man ifråga om det taxerade
beloppet kan hålla sig till inkomstlängden, något som torde föranleda
ett väsentligt lindrigare arbete för taxeringsnämndens ordförande.
5 §•
De flesta ändringsju-kanden beträffande denna § avse uteslutande
därur av den bestämmelse, enligt vilken från avgiftsplikt skulle undantagas
den, i vilkens taxering under året enligt förordningen om inkomstoch
förmögenhetsskatt inberäknas förmögenhet till värde av minst 6,000
Förmögen
hets
gränsen.
20
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
kronor ävensom hustru till sålunda undantagen person. Yrkanden i
sådan riktning hava framställts i ej mindre än elva motioner (jfr P. M.
om motioner, sid. 3). Herr Jansson i Edsbäcken har däremot stannat
vid att föreslå höjandet av den angivna förmögenhetsgränsen till
10,000 kronor.
De skäl, som av föredragande departementschefen (ävensom av
ålderdomsförsäkringskommittén) anförts till stöd för nu åberopade stadgande,
ådagalägga visserligen, att därigenom en nedsättning av totalkostnaderna
för försäkringen otvivelaktigt skulle vinnas. Bestämmelsen
synes emellertid ur andra synpunkter icke vara till sin innebörd tillfredsställande.
Sålunda framhålles i åtskilliga av de i ämnet väckta
motioner, att det för var och en, som ej haft tillfälle att djupare tränga
in i den finansiella grundvalen för det föreliggande förslaget och framför
allt i den ekonomiska innebörden av det ifrågasatta stadgandet om
undantag från avgiftsplikt — sålunda sannolikt för den stora massan
av dem, som skulle omfattas av försäkringen — måste te sig såsom
en betydande oegentlighet att ur eu allmän folkpensionering utesluta
dem, som äga en viss förmögenhet. Det måste särskilt framträda,
att dessa ägde en större ekonomisk bärkraft än andra av försäkringen
berörda personer och sålunda lättare kunde erlägga dem påförda
avgifter. Men vidare innebure besittandet av förmögenhet under
någon tid av livet ingalunda trygghet för att icke denna kunde
komma att förloras, varigenom sålunda behov av högsta möjliga pensionsbelopp
komme att föreligga i samma grad som för alla andra.
Ju längre tid en person såsom ägare av förmögenhet bleve utesluten
från avgiftsplikten, desto mindre bleve hans avgiftspension. De
personer, som redan vid jämförelsevis unga år komme till förmögenhet
av minst 6,000 kronor, bleve så gott som helt och hållet uteslutna
från förmånen att genom inbetalning av egna avgifter bliva delaktiga
av denna del av försäkringen. För sådana personer bleve ställningen,
därest de på äldre dagar förlorade sin förmögenhet, sålunda särskilt
ogynnsam, i det att deras pension huvudsakligen komme att bestå
endast i pensionstillägg eller, eventuellt, understöd, enär de ej i avsevärd
mån kunnat öka sina pensionsförmåner genom egen avgiftspension
samt den i förhållande till antalet erlagda avgifter utgående
höjningen av pensionstillägget.
På grund av dessa synpunkter, vilka enligt utskottets mening
böra tillmätas en avgörande betydelse framför de för bestämmelsens
bibehållande omförmälda motiv, har utskottet, som ej finner
syftet med stadgandets ändring vara uppnått allenast genom en höjning
av förmögenhetsstrecket, såsom av herr Jansson i Edsbäcken
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
21
ifrågasatts, föreslagit, att den berörda punkten måtte ur §:n utgå.
Till den ekonomiska innebörden av detta förslag återkommer utskottet
här nedan under 6 §.
Vad beträffar det av herrar Bengtsson i Norup samt Pålsson framställda
förslag, enligt vilket i avgiftsplikten skulle inbegripas jämväl
de enligt det kung!, förslagets 5 § andra stycket, andra och tredje
punkterna, samt tredje stycket från dylik skyldighet fritagna personer
och deras hustrur, så har utskottet icke ansett sig kunna biträda detsamma.
För pensionering av de personer, om vilka det här är fråga, d. v. s.
i huvudsak ordinarie statstjänare och med dem i pensionshänseende
jämnställda, är redan i annan ordning sörjt. Syftet med den nu föreslagna
pensioneringen är sålunda för dessa grupper redan fyllt, vadan
tillräcklig anledning ej förefinnes att ålägga dem att på dubbelt sätt sörja för
sin framtid. Visserligen kan det tänkas fall, då en statstjänare förlorar
sin tjänst före pensionsålderns inträdande och går miste om någon del
av sin pension. Men då han i regel i yngre år, innan han vunnit ordinarie
anställning, under någon tid tillhört folkpensioneringen, äger
han sålunda under sådana omständigheter rätt till en mot hans avgifter
svarande pension, i förekommande fall förstärkt med pensionstillägg.
Det förtjänar slutligen även beaktas, att ett åläggande för dessa grupper
att betala avgifter jämväl till den föreslagna försäkringen för många
av de lägre statstjänarne, som samtidigt måste erlägga avgifter till den
redan nu för dem anordnade pensioneringen, kunde bliva en avsevärd tunga.
I fråga om 5 §:ns första stycke har herr Lundell yrkat sådan begränsning
av avgiftsplikten, att denna borde inträda först vid 18:de och
sluta med 60:de året. Utskottet finner emellertid icke någon anledning
föreligga att tillstyrka en dylik begränsning, vilken bl. a. skulle utöva
en ogynnsam verkan i ekonomiskt hänseende. Hr Pålsson har åter
påyrkat en utvidgning av avgiftsplikten, så att denna skulle omfatta
jämväl invalider, ett förslag, som utskottet ej häller funnit sig kunna
biträda, då avgiftsplikt väl icke torde kunna åläggas andra än arbetsföra
personer, varemot invaliderna i stället förutsatts böra vara just
de, som tack vare den ifrågavarande lagstiftningen skulle komma
i åtnjutande .av pension. Ej häller har utskottet kunnat tillstyrka herr
Olaussons hemställan att för värnpliktiga pensionsavgiften under
värnpliktsåret måtte utgå av statsmedel, enär därigenom bl. a. försäkringens
administration skulle avsevärt belastas och statskassan betungas
utan någon nämnvärd vinst för den enskilde. Med avseende på de av
herr Lindqvist i Kosta samt hr Asplund under denna § framställda yrkan
-
Statstjänares
undan
tagande.
Övriga
yrkanden.
22
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Inverkan av
förmö genhetsgränsens
i orttag
ande.
Undantag
från rätt till
av giftspension
-
den, vilka utskottet ej kunnat biträda, hänvisas till vad beträffande den
förres motion anförts under 2 § och rörande den senares under 4 §.
6 §•
Enligt de beräkningar, som ligga till grund för det kungl. förslaget,
skulle det borttagande av den s. k. förmögenhetsgränsen, som av
utskottet under 5 § förordats, nödvändiggöra en sänkning av den på
grund av erlagda avgifter utgående pensionens belopp. Av den tidigare
berörda, utlåtandet bifogade P. M. nr 1 från regeringsrådet Lindstedt,
framgår, att denna sänkning skulle betyda eu reduktion från 30 till
28 Va % på de inbetalade avgifternas summa, varjämte det årliga statsbidrag,
som enligt regeringsförslaget ifrågasatts böra utgå för att uppbringa
pensionen för kvinna till samma belopp som för man, måste
höjas med något mer än 100,000 kronor (se propositionen sid. 137).
Dessutom vore det nödvändigt att ändra övergångsbestämmelserna för
den nuvarande generationen så, att avgiftspensionernas belopp något
minskades.
De i nämnda P. M. verkställda beräkningar visa även, att, därest man
ville bibehålla avgiftsprocenten samt statsbidraget för kvinnorna vid
oförändrade belopp och i stället genom indragning eller minskning av
avgiftspensionerna för personer med något högre inkomster vinna en
motsvarande besparing, en dylik reduktion, tänkt på sätt framgår av
de å sid. 28 i berörda P. M. angivna regler, måste börja för ej gifta
personer redan vid en inkomst av 500 kronor samt för gifta män vid
1,000 kronor. Av åtskilliga motioner (se P. M. om motioner, sidd.
4 — 5) framgår visserligen, att en dylik anordning även ur andra synpunkter
ansetts vara i och för sig befogad, ehuru det inkomstbelopp, vid
vilken indragning eller reduktion av avgiftspension skulle ske, i regel
förutsatts böra vara högre och i de olika motionerna föreslagits till
1,000 kronor (herr Pålsson), 1,100—2,000 kronor (herr Rydén m. fl.),
1,200 kronor (herr Bengtsson i Norup), 1,500 kronor (herr Kronlund
in. fl. och herr Leander m. fl.) samt förmögenhet över 12,000 kronor
(greve Alexander Hamilton).
Utskottet finner sig icke kunna biträda förslagen om en dylik anordning,
vare sig den ansetts böra ske till täckande av den kostnadsökning
ett borttagande av förmögenhetsgränsen kunde medföra eller
oberoende av en sådan ändring. Frånsett den ojämnhet, med vilken en
bestämmelse av denna art alltid måste drabba, håller utskottet nämligen
Särskilda utskottats utlåtande Nr 1.
23
före, att den genomgående grundsats i förslaget, enligt vilken avgiftspension
bör tillfalla en var, som ålagts avgiftsplikt, och utgå i viss proportion
till de erlagda avgifternas summa, ej bör rubbas. Ett frånträdande
av denna princip synes dessutom leda till, att uttagandet av
pensionsavgifter, där mot dem ingen valuta erhålles i form av pension,
får karaktären av en direkt beskattning, drabbande även jämförelsevis
mindre bemedlade grupper av befolkningen.
Då utskottet emellertid å andra sidan velat undvika, att förmögenhetsgränsens
borttagande skulle medföra en sänkning av avgiftspensionen,
har utskottet ansett sig böra pröva, huruvida den räntefot, på
vilken det föreliggande förslagets beräkningar vila, möjligen kunde
något höjas, utan att beräkningarnas tillförlitlighet nämnvärt rubbades.
I sådant hänseende erinrar utskottet om, att denna räntefot —
den för fondens avkastning beräknade räntan -— enligt vad regeringsrådet
Lindstedt meddelat, närmast bör anses utgöra 3 2/s %.
Det regeringsförslag till socialförsäkring, som i Österrike framlades år
1908, ävensom den norska kommitténs förslag till folkpensionering av
år 1912 räkna båda med en räntesats av 4 %. De svenska livförsäkringsbolagens
officiellt uppgivna ränteavkastning åren 1906—11 å deras
till ett belopp av omkring 300 miljoner kronor uppgående räntebärande
kapital bär ofta väsentligt överstigit men ej för något år eller företag
understigit en räntesats av 4 %. Då folkpensioneringens fondmedel
väl i stor utsträckning komma att placeras i svenska statspapper,
bör även erinras om, att den effektiva räntan för de nyare statslånen
(efter år 1907) ligger omkring 3,9 %.
Av hr Lindstedts P. M. nr 2, sid. 35, framgår, att en höjning av
fondräntan till 3,85 % skulle möjliggöra ett bibehållande av avgiftsprocenten
för män vid 30 %, även om förmögenhetsgränsen borttoges,
varjämte det ifrågasatta statstillskottet för höjning av kvinnornas avgiftspension
till samma belopp som för männen skulle sänkas med omkring
1U miljon kronor. Under sådana omständigheter och då vad ovan anförts
synes giva vid handen, att en sådan förhöjning icke torde kunna
sägas överskrida den gräns, som bjudes av försiktigheten, har utskottet
ansett sig böra föreslå, att en räntefot till nyssnämnda belopp måtte läggas
till grund för beräkning av fondens avkastning. Utskottet vill, med
avseende på de farhågor beträffande försäkringens soliditet, till vilka
detta förslag möjligen i något fall kan giva upphov, ej underlåta att
påpeka, att, enligt 13 § i Kungl. Maj:ts förslag, mot vilket utskottet icke
har någon erinran att göra, redan fem år efter lagens ikraftträdande
Fondräntan.
24
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Kvinnornas
av giftspension.
och sedermera minst eu gång varf, tionde år undersökning skall verkställas
till utredande bland annat just av tillförlitligheten hos de kalkyler,
som lagts till grund för avgiftsförsäkringen.
Enligt ålderdomsförsäkringskommitténs förslag skulle avgiftspensionen
utgöra för man 30 och för kvinna 23 % av de erlagda pensionsavgifternas
sammanlagda belopp. Denna olikhet mellan män och kvinnor
motiverades av kommittén närmast därmed, att kostnaderna för kvinnornas
pensionering vore avsevärt större än för männens, förnämligast på
grund av den betydande skillnaden i fråga om invaliditets- och dödlighetsförhållanden,
och att, då de nämnda avgiftspensionerna utgjorde vad
som enligt försäkringstekniska grunder svarade mot de erlagda avgifterna,
en dylik olikhet måste genomföras. Gent emot kommitténs förslag
restes i nu förevarande hänseende ett betydande antal invändningar,
särskilt från kvinnorna själva. Med anledning av dessa anmärkningar
företogs i regerings förslaget den ändring i bestämmelsen, att
pensionen för kvinna höjdes till samma procent av erlagda avgifter som
för man. En dylik anordning kunde emellertid träffas allenast genom
att årligen till fonden tillskjuta ett belopp å omkring D/a miljon kronor
av statsmedel.
Det förslag till lösning av denna fråga, som i regeringspropositionen
sålunda framställts, anser sig utskottet ej kunna biträda. Den där
tillämpade metoden för höjning av kvinnornas avgifts pension till samma
belopp som männens synes nämligen utskottet strida mot själva grundsatsen
för dessa pensioners bestämmande. Skola dessa, såsom eljest av
regeringsförslaget synes framgå och vilket utskottet även för sin del
anser vara riktigt, utgå med belopp, som motsvara värdet av gjorda
inbetalningar, så frångås denna princip uppenbarligen, när till kvinnornas
pensionsavgifter av statsmedel tillskjutas belopp tillräckligt stora för
att höja deras pensioner till samma storlek som männens. Statsbidraget,
i den form för dess utgående, som eljest valts i den föreslagna pensioneringen,
avser, såsom redan nämnts, att öka avgiftspensionerna för
personer med ingen eller ringa egen inkomst upp till sådana belopp,
att totalpensionen må fylla sitt syfte. Det statstillskott, som enligt vad
nu antytts, skulle utgå till utfyllande av kvinnornas avgiftspensioner,
medför sålunda ej blott ett avsteg från lagförslagets grundsats i förut
berörda avseende utan innebär dessutom även en helt ny form för statsbidragets
utgörande inom försäkringen.
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
25
I den skrivelse, som ingivits till utskottet från representanter för
femton kvinnosammanslutningar, har mot det kungl. förslagets anordning
i denna punkt anmärkts, att den icke byggts på »principen om
full solidaritet mellan alla de försäkrade». Enligt dessa organisationers
uttalande borde de försäkrade utan hänsyn till kön sammanföras
i en enda riskklass och erhålla lika stora pensioner, beräknade på
grundvalen av en gemensam procent. Herr Lindhagen har, i anslutning
till denna skrivelse, i sin motion nr 318 hemställt om sådana ändringar
i förslaget, varigenom »full rättvisa vederfares kvinnorna och socialförsäkringens
grundtanke, solidariteten, helt och fullt tillämpas».
Såsom framgår av dessa framställningar, är således den lösning,
som i regeringsförslaget givits åt kvinnornas krav på likställighet,
även enligt kvinnornas egen mening otillfredsställande. Hen lösning,
som i stället av dem förordas, synes emellertid icke häller vara
lämplig. Ett införande av en för män och kvinnor lika genomsnittsprocent
för avgiftspensionens beräkning skulle i själva verket i praktiken
innebära en försämring ifråga om männens pensioner, som vore
relativt större än den förbättring av kvinnornas pensioner, vilken
svarade däremot. Man synes, enligt vad herr Lindstedts P. M. nr 2,
sid. 35, giver vid handen, kunna utgå från, att den gemensamma avgiftsprocenten,
under antagande av en fondränta å 3,85 %, skulle kunna
fastställas till 27 %, medan motsvarande silfror särskilt för män och särskilt
för kvinnor bleve respektive 30 och 24 %. Het mycket övervägande
flertalet kvinnor tillhöra den lägsta avgiftsklassen, medan betydande
grupper av männen, framför allt städernas industriarbetare, under en
avsevärd tid av sitt liv tillhöra någon av de högre inkomstklasserna.
Medan sålunda en höjning av avgiftsprocenten från 24 till 27 % för de
allra flesta kvinnor skulle betyda en högsta ökning av avgiftspensionen
med allenast 4.50 kronor (från 36 till 40.50 kronor) så innebär en motsvarande
sänkning av procentsatsen från 30 till 27 % för männen en,
absolut sett, avsevärt större minskning i avgiftspensionens belopp. För
dem, som tillhöra 800—1,200 kronorsklassen, kan minskningen sålunda
uppgå ända till 12 kronor (från 120 till 108 kronor) och, därest
någon under hela försäkringstiden inräknats i högsta klassen (över
1,200 kronor), blir sänkningen i det närmaste 20 kronor. Het kan
under sådana förhållanden näppeligen bestridas, .att den ifrågasatta
likställigheten blir väsentligen av endast formell natur och att denna
anordning i realiteten drabbar männen tyngre än den gynnar kvinnorna.
De skäl, som föranledde kommittén att icke sammanföra män och
kvinnor i en gemensam riskklass utan i stället bestämma avgiftspen
Bihang
till Riksdagens protokoll 1913. 11 sand. 1 käft. (Nr 1.) 4
26
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
sionen till olika belopp för man och kvinna, synas utskottet, därest
frågan ses ur försäkringsteknisk synpunkt, för övrigt i stort sett ofrånkomliga.
Kvinnan blir, som känt är, dels tidigare invalid än mannen,
dels ock lever hon längre som invalid. Till följd härav betalar kvinnan
avgifter under kortare tid och således i genomsnitt till mindre sammanlagt
belopp än marmen, men uppbär pension under längre tid än
denne. Skillnaden mellan könen är i detta avseende så stor, att
inom den privata livränteförsäkringen, där män och kvinnor, enligt vad
allmänt är bekant, betala premier efter olika tabeller, årspremien för en
avgiftspension enligt kommitténs . mönster skulle bestämmas till en
tredjedel högre belopp för kvinna än för man. Det är visserligen
sannt, att förslaget ej i övrigt gjort skillnad på de försäkrade, såsom
efter civilstånd, yrken m. in., i vilka avseenden även skiljaktigheter
beträffande dödlighets- och invaliditetsförhållanden göra sig gällande.
Men härvid bör påpekas, att såväl ifråga om civilstånd som yrke gäller
i allmänhet den regel, att därest invaliditet inträder tidigare, så
är ock dödligheten större, vilka faktorer till stor del motväga varandras
betydelse för pensionskostnaden. För kvinnorna verka däremot
både invaliditetens tidigare inträdande och den längre livslängden tillsammans
till väsentligt fördyrande av försäkringen. Att någon dylik
åtskillnad icke, såsom i kvinnoföreningarnes skrivelse anföres, införts
inom den tyska, franska eller engelska lönarbetarförsäkringen, torde
böra ses i samband med andra i dessa försäkringar gällande bestämmelser.
Så visar särskilt den tyska försäkringens exempel, att av de
kvinnor, som i yngre år tillhöra försäkringen, efterhand två tredjedelar
på grund av giftermål utträda ur densamma och icke erhålla någon
pension. På detta sätt gör försäkringen således en betydande vinst,
som mer än väl uppväger den belastning tillämpningen av samma beräkningsgrunder
för de båda könens pensioner måste innebära.
Utskottet har sålunda funnit goda skäl tala för en återgång till
ålderdomsförsäkringskommitténs ståndpunkt i denna fråga och föreslår
därför, att avgiftsprocenten måtte för man och kvinna fastställas till det
särskilda belopp, som hänför sig till det enligt försäkringstekniska grunder
beräknade värdet av deras pensionsavgifter. I anslutning till vad ovan
anförts beträffande den förutsättning ifråga om fondens ränteavkastning,
från vilken utskottet ansett sig kunna utgå, har utskottet föreslagit, att
nämnda procentbelopp måtte fastställas till 30 för man och 24 för
kvinna, varigenom kvinnornas pension i själva verket blir något större
än enligt kommitténs förslag (23 %) och även skillnaden mellan männens
och kvinnornas pensioner något mindre.
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
27
Samtidigt vill utskottet emellertid förorda eu förändring av det
kungl. förslagets stadganden med avseende på storleken av det för kvinnorna
bestämda pensionstilläggets belopp. Den summa av 1,5 miljoner
kronor, vilken enligt regeringsförslaget skulle från början av försäkringens
ikraftträdande årligen disponeras för utfyllande av kvinnornas
avgiftspension, motsvarar enligt herr Lindstedts beräkningar en efterhand
till omkring 3 Vs miljoner kronor växande pensionsutgift. Enligt
samma kalkyler skulle en höjning av pensionstillägget för kvinna från
125 till 140 kronor medföra en ökning i slutkostnaden (1907 års förhållanden)
av omkr. 3 miljoner kronor. Denna kostnad skulle sålunda
fullt uppvägas av den nyss berörda, från början med 1,5 miljoner kronor
utgående statsutgiften.
Att en dylik, förändrad användning av dessa medel i verkligheten
skulle innebära en avsevärt större fördel för kvinnorna än den påyrkade
likställigheten ifråga om avgiftsprocenten synes utskottet vara
uppenbart. Ej blott att pensionstillägget för kvinna därigenom höjes
till ett belopp, som föga understiger det för man bestämda, och att den
inkomst, vilken berättigar till erhållande av pensionstillägg, jämväl på
samma sätt höjes nära mannens nivå. Tack vare denna anordning
skulle kvinnorna dessutom i stället för eu relativt föga betydande förhöjning
av avgiftspensionen, en höjning, som först gjorde sig gällande
etter en längre tids förlopp och då för det stora flertalet skulle uppgå
till högst omkring 4 kronor, ernå en ökning av 15 kronor för de minst
bemedlades pensioner, vilken ökning skulle visa sin verkan helt redan från
början av försäkringens fulla tillämpning. Av vilken betydelse en dylik
förhöjning av pensionstillägget skulle bliva, framgår bland annat därav,
att, enligt kommitténs beräkningar, av samtliga ej gifta kvinnor över 60
år, änkor inberäknade, ej mindre än en tredjedel sakna egen inkomst
och således utan dröjsmål skulle (frånsett övergångsåren) vara berättigade
till fullt pensionstillägg eller understöd. Om sålunda den ifrågasatta
likställigheten beträffande avgiftsprocenten på grund av föreliggande
förhållanden synes vara av mera formell än praktisk innebörd,
så torde den av utskottet förordade anordningen ifråga om pensionstilläggen
i stället skänka de kvinnliga pensionärerna verkliga praktiska
fördelar.
Hurusom kvinnornas ställning inom försäkringen ytterligare förbättrats
på grund av en annan, av utskottet förordad förändring av
Kungl. Maj:ts förslag, skall i det följande (sid. 29) visas.
Kvinnornas
pensions
tillägg.
28
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Pensions
tilläggets
höjning.
I åtskilliga motioner — herr Mannheimers, Jonssons i Hökhult
m. fl., Larssons i Klagstorp m. fl., Olaussons och Lundells — har yrkats
avslag å den bestämmelse i Kungl. Maj:ts förslag, enligt vilken
pensionstillägget för avgiftsbetalare i de båda högsta inkomstklasserna
skulle höjas med 1 % för varje erlagd avgift. Greve Alexander Hamilton
åter har i sin motion föreslagit, att nämnda procentsats måtte
höjas till 1 Vs %.
Såsom skäl för införandet av en bestämmelse om förhöjning av
pensionstillägget hava såväl ålderdomsförsäkringskommittén som föredragande
departementschefen angivit i huvudsak dels det behov av
större pensionsbelopp, som torde förefinnas inom de befolkningslager,
vilka tillhöra de högre inkomstklasserna, dels ock att denna anordning
kunde förväntas tjäna såsom en sporre till större punktlighet och omsorg
vid avgifternas inbetalande. I ovannämnda motioner invändes
häremot, att en dylik förhöjning av pensionstilläggen allenast för dem,
som betala högre avgifter, måste te sig såsom en orättvisa mot
övriga försäkrade.
Utskottet, som väl håller före, att fog förelegat för berörda bestämmelses
införande i lagförslaget, men tillika anser, att den mot densamma
framburna invändningen äger en viss grad av berättigande,
har för frågans lösning sökt finna en annan utväg. Det har därvid
synts utskottet angeläget att närmast anordna den ifrågasatta förhöjningen
på det sätt, att den komme samtliga försäkrade till del och
framför allt finge karaktären av en uppmuntran till största möjliga
punktlighet och omsorg vid avgiftsbetalningen. Emellertid har det
visat sig, att en anordning i sådant syfte, enligt vilken, i anslutning
till det i Kungl. Majrts förslag förordade system, samma procentiska
förhöjning av pensionstillägget skulle komma alla till del, antingen,
om procentsiffran skulle för alla utgöra 1 %, komme att kräva oöverkomliga
utgifter — kostnaden skulle stiga till 11,7 miljoner kronor —
eller ock, om kostnaderna hölles inom rimliga gränser, bleve praktiskt
betydelselös.
Utskottet har därför funnit sig böra i stället förorda ett system,
enligt vilket pensionstillägget höjes med viss procent för varje
1-krona av fullt erlagd pensionsavgift. Genom en dylik anordning, synes
förhöjningens karaktär av uppmuntran till ordentligt fullgörande av
avgiftsbetalningen på tydligaste sätt framträda, varjämte den för ändamålet
nödiga kostnaden på jämnaste sätt fördelas till förmån för alla
försäkrade.
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
29
För att göra denna förhöjning någorlunda effektiv kräves emellertid,
såsom lätt inses, ett ej oväsentligt högre belopp än den summa
av 1,5 miljoner kronor, som enligt Kung!. Maj:ts förslag avsetts för
den där ifrågasatta anordningen. Då utskottet emellertid, såsom nedan
skall angivas, icke funnit sig kunna förorda bifall till den av Kungl.
Maj:t föreslagna s. k. barnpensioneringen, har det för dennas anordnande
beräknade beloppet ansetts kunna disponeras för nu ifrågavarande syfte.
För täckande av utgifterna för barnpensioneringen skulle enligt Kungl.
Maj:ts förslag från början av försäkringens ikraftträdande utgå ett belopp
av 1,2 miljoner kronor, en summa, vilken motsvarar en efterhand
till omkring 2,7 miljoner kronor växande kostnad (jämför herr Lindstedts
P. M. nr 2, sid''. 34). För en förhöjning av pensionstilläggen skulle
sålunda, utan att den verkliga kostnaden för försäkringen ökades utöver
det av Kungl. Maj:t ifrågasatta belopp, kunna disponeras en summa
av omkring 4,2 miljoner kronor. Enligt verkställda beräkningar (jämför
nyssnämnda P. M. sid. 34) skulle härför kunna ernås en förhöjning
av pensionstillägget med 0,08 % för varje 1-krona av till fullo erlagd
pensionsavgift, varvid kostnaden komme att fördela sig på följande sätt
(klassindelningen enligt utskottets förslag, se under 4 §):
för grundavgiften 3 kronor..............
x> ytterligare 2 kronor i klass II
» » 5 )) )) )) III
» » 10 )) )) )) IV
............ kronor
2,811,000: —
............ 0
377,000: —
............ »
410,000: —
............ )>
451,000: —
Kronor
4,049,000: -
Av nu anförda skäl har utskottet förordat eu bestämmelse, enligt
vilken förhöjningen av pensionstillägget skulle utgöra 0,08 % för varje
1-krona av fullt erlagd avgift.
Utskottet vill i detta sammanhang ej underlåta att påpeka, att den
sålunda föreslagna förändringen av Kungl. Maj:ts förslag medför en
avsevärd förbättring särskilt av kvinnornas ställning i försäkringen.
Såsom tidigare anmärkts, tillhör det stora flertalet av dessa —• bland
annat hustrurna — den lägsta avgiftsklassen, för vilken enligt det
kungl. förslaget ingen procentisk förhöjning av pensionstillägget ifrågasatts,
men skulle denna klass enligt utskottets förslag taga i anspråk
en mycket stor del av det för denna förhöjning beräknade totalbelopp.
Tack vare denna förhöjning jämte det för kvinnorna ökade pensionstillägget,
varom tidigare nämnts, höjes i själva verket maxirni-pensionen
för kvinna utan egen inkomst, tillhörande den lägsta klassen, från 148
30
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
kronor enligt kommitténs och 170 kronor enligt Kungl. Maj ds förslag till
ej mindre än 193 kronor enligt utskottets förslag.
Undantagandet
av viss
inkomst.
I den av herr Rydén m. fl. i ämnet väcka motion yrkas bland
annat den förändring i Kungl. Majrts förslag, att vid bestämmande av
den inkomst, vilken ligger till grund för pensionstilläggets beräkning,
inkomster under 100 kronor må räknas såsom obefintliga. Motionärerna
framhålla till stöd för detta yrkande, att »en bland de allmännare invändningar»,
som framställts mot förslaget, avsåge det sakförhållandet,
att varje inkomst, hur liten den än vore, skulle föranleda avdrag å
pensionstillägget.
Av de beräkningar, som ligga till grund för Kungl. Majrts förslag,
framgår, såsom även motionärerna beaktat, att borttagandet av varje bestämmelse
rörande pensionstilläggets minskning med hänsyn till pensionärens
egna inkomster, omöjligt kan ifrågasättas på grund av den enorma
kostnadsökning, som därav skulle bliva en följd. Utskottet inser däremot i
likhet med motionärerna de betydande fördelar, som skulle vinnas, särskilt
för de minsta inkomsttagarne och därigenom för försäkringens effektivitet
överhuvud, om denna kunde så anordnas, att åtminstone de allra lägsta
inkomsterna icke behövde fråndragas vid beräkning av pensionstilläggets
storlek. Härigenom brötes ock i väsentlig grad udden av invändningarna
från dem, som mot förslaget anmärka, att detta skulle missgynna
sparsamhet och arbetsamhet. Utskottet har därför ock sökt att, i den mån
det synts ekonomiskt genomförbart, tillmötesgå det här framställda kravet.
För att hålla kostnaden inom överkomliga gränser bär det emellertid
visat sig nödvändigt att, då undantagandet för att fylla sitt syfte
synts böra avse inkomst av varje slag, således såväl av arbete som av
ett litet sparkapital o. s. v., bestämma den ifrågasatta minimisumman till
lägre belopp än det föreslagna.
Utskottet finner sig sålunda kunna förorda en bestämmelse, enligt
vilken vid en årsinkomst av högst 50 kronor intet avdrag får sked pensionstilläggets
belopp och vid inkomster, som uppgå till 50 men icke till
100 kronor, avdrag göres allenast med det belopp, varmed årsinkomsten
överstiger 50 kronor. Genom en dylik bestämmelse undvikes olägenheten
av alltför stora differenser ifråga om inkomsttagare, vilkas inkomster
ligga nära minimigränsen, men på ömse sidor om densamma, och
vinnes en mjukare anpassning till inkomstens belopp. Verkan av den
föreslagna bestämmelsen framgår närmare av följande skala:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Årsinkomst.
kr.
Avdrag.
kr.
Pensionstillä^
för man.
kr.
0..........
........................................................... 0
iso
50..........
........................................................... 0
150
60..........
........................................................... 10
140
70..........
........................................................... 20
130
80..........
.......................................................... 30
120
90..........
....................................................... 40
no
100..........
........................................................... 50
100
Kostnaden för denna bestämmelses genomförande har av herr
Lindstedt uppgivits vara synnerligen svår att med säkerhet beräkna,
men har av honom approximativt angivits till ett slutligt belopp av
omkring 1 miljon kronor. För första året komme kostnaden ej att överstiga
0,1 miljon kronor.
Utskottet meddelar i nedanstående tablå en översikt av pensionsbeloppens
storlek (efter 50 försäkringsår) enligt de av utskottet föreslagna
grunder.
Pensionernas årliga belopp i kronor.
Egen årsinkomst.
Pensions- tillägg utan
förhöjning.
Årsavgift
3 kronor.
Pension efter
50 år.
Årsavgift
5 kronor.
Pension efter
50 år.
Årsavgift
8 kronor.
Pension efter
50 år.
Årsavgift
13 kronor.
Pension efter
50 är.
Ensam man.
0 kr...............................
150
213
255
318
423
O
O
100
157
195
252
347
200 » :.............................
50
101
135
186
271
300 » och däröver...............
0
45
75
120
195
Ensam kvinna.
0 kr. .............................
140
193
228
281
369
100 » ..............................
90
137
168
215
293
200 » .............................
40
81
108
149
217
280 » och däröver...............
0
36
60
96
158
Man och hustru.
(Hustrun
i varje fall räknad till lägsta avgiftsklassen.)
0 kr.............................
290
406
448
511
616
200 » ................
190
294
332
389
484
400 » ..............................
90
182
216
267
352
600 » och däröver...............
0
81
in
156
231
Pensionernas
storlek enligt
utskottets
förslag.
32
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Barnpensio
neringen.
Med anledning av det i 6 § 4 stycket av föreliggande lagförslag
förekommande stadgande, enligt vilket pensionstillägget skulle ökas för
pensionsberättigad änkling, änka eller annan ogift kvinna, som vore
till arbete varaktigt oförmögen och både att försörja ett eller flera egna
barn under femton år, den s. k. barnpensioneringen, hava greve Alexander
Hamilton samt herrar Clason och Pettersson i Södertälje m. fl. i
avgivna motioner yrkat, att nämnda bestämmelse borde ur förslaget
utgå. I sistnämnda motion hemställes i stället om skrivelse till Kung!.
Maj:t med anhållan om utredning ej mindre av frågan om pensioner
av allmänna medel till barn än även av de därmed sammanhängande
frågorna om uttagande av barnförsörjningsbidrag från tredskande fäder
och mödrar, om förskott å sådana bidrag från det allmännas sida, om
skärpt kontroll över vården av barn och om en förbättrad förmyndarevård
samt de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Ett ämne
av liknande art beröres även i de motioner av herrar Jan Erik Berglund
samt Lindhagen (nr 319), vari föreslås skrivelse till Kungi. Maj:t med
begäran att till de uppdrag om utredning angående barns rätt gentemot
försumliga försörjare, som redan givits fattigvårdslagstiftningskommittén
och lagberedningen, desamma även måtte få i uppdrag att inkomma
med utredning angående sådan lagstiftning, varigenom för barn till ogift
moder, övergiven och frånskild hustru bidrag till underhåll utbetalas
av det allmänna, utan att ett hänvändande för att erhålla sådant bidrag
behöver ske genom fattigvården och utan att det av mottagaren erhållna
bidraget anses såsom erhållen fattighjälp. Herr Zetterstrand har
yrkat, att barnpensioneringen även bör komma äkta makar till del —
ett förslag, som jämväl framställts av herr Sjöberg — samt att barnpension
till ogift kvinna bör utgå endast i den mån uppfostringshjälp
från barnfadern ej kan utfås. Herrar Mannheimer, Rydén och Rundel l
hava slutligen föreslagit andra belopp å barnpensionerna än de i Kungl.
Maj:ts förslag förekommande.
I de motioner, där avslag yrkats å nu ifrågavarande bestämmelse
eller anmärkningar riktats mot dess avfattning, har gjorts gällande
bl. a. dels att förslaget vore för vittutseende, dels ock att de gifta
kvinnorna därigenom i åtskilliga fall kunde bliva sämre ställda än de
ogifta och att pensionsbeloppet till ogift moder skulle utgå utan hänsyn
till barnafaderns inkomster, oavsett av vem barnet vårdades och av vad
art denna vård vore.
Utskottet finner de mot förslaget i denna punkt gjorda invändningar
visserligen i många fall sakna fog och ofta hänföra sig till fall,
vilka i verkligheten endast undantagsvis förekomma. De mot förslaget
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
33
framställda erinringar och. en del av de med anledning därav framkomna
förslag ådagalägga emellertid även, att åtskilliga av de frågor,
som äro mer eller mindre nära förbundna med den nu ifrågavarande
pensioneringens anordnande, ännu icke nått sin lösning i vårt land och
delvis icke kunna förutsättas bliva lösta förrän i samband med den
revision av vår fattigvårdslagstiftning, vartill som bekant förarbeten för
närvarande pågå. Under sådana omständigheter har utskottet, ehuru
det finner det med barnpensioneringen avsedda syftet behjärtansvärt,
icke ansett sig böra förorda bifall till dess medtagande i nu förevarande
lagförslag.
Ej heller vill utskottet förorda bifall till de båda ovannämnda skrivelseförslagen,
enär sannolikt torde vara, att de ämnen, som där beröras,
redan äro eller inom kort skola bliva föremål för utredning inom
fattigvårdslagstiftningskommittén eller lagberedningen.
Herr Mannheimer har i sin motion hemställt om sådan förändring
av den i det kung! förslaget förordade regel för avgiftspensionens
beräkning, att denna pension i stället borde beräknas enligt de grunder,
som framställts uti det av riksförsäkringsanstalten över förslaget avgivna
utlåtande och där betecknats såsom alternativ 2. Nämnda ämbetsverk
beskriver denna regel på följande sätt:
»Detta förslag går i huvudsak ut därpå, att de av den försäkrade
erlagda avgifterna betraktas såsom årsavgifter, för vilka, under förutsättning
att de med oförändrat belopp erläggas, tills invaliditet inträffar
eller senast till 67 års ålder, erhålles ett visst enligt de försäkringstekniska
grunderna för ränta, dödlighet och invaliditet med hänsyn till
åldern vid inträdet i försäkringen bestämt pensionsbelopp, således oberoende
av tiden för invaliditetens inträffande. Då en årsavgift ökas,
betraktas ökningen som årsavgift för en ny försäkring, vars belopp
bestämmes med hänsyn till åldern vid ökningen, och med vilket belopp det
förra försäkringsbeloppet alltså ökas. Då en årsavgift minskas, erhålles
ett mot åldern vid minskningen svarande minskat försäkringsbelopp».
Visserligen skulle genom tillämpande av ett dylikt förslag vinnas,
att för den, som bleve invalid vid yngre år, avgiftspensionen skulle
utgå med högre belopp än vad som enligt det kung!, förslaget bleve
fallet. Men å andra sidan skulle pensionens belopp för äldre invalider
minskas — enligt herr Mannheimers förslag bleve högsta avgiftspensionen
i klass 1 39 kronor och i klass IV 169 kronor mot respektive
45 och 195 enligt utskottets förslag. Ridare måste enligt detta system
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 samt. 1 höft. (Nr 1.) 5
Avgiftspensionens
Ideräkning
m. m.
34
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
bestämmelse om viss vänte- eller karenstid för pensions tillgodonjutande
i en eller annan form införas. Ett stadgande av sistnämnda
art skulle ej oväsentligt komplicera försäkringen och dessutom alltid
komma att verka mer eller mindre ojämnt. Gent emot det framställda
förslaget, sådant det i riksförsäkringsanstaltens utlåtande närmare utvecklas,
synes — utöver vad föredragande departementschefen däremot
anmärkt — böra invändas, att enligt detsamma införes ej allenast en
väntetid, innan någon pension överhuvud utgår, utan även en karenstid
vid varje inträde i en ny klass, varjämte en försäkrad, som under fem
år närmast före invaliditetens inträdande tillhört eu lägre avgiftsldass
än eljest måhända under större delen av sitt liv, Unge sin pension beräknad
till lägre belopp än om invaliditeten inträffat före nedsjunkandet
i den lägre klassen, d. v. s. en lägre pension skulle utgå trots att de
inbetalda avgifternas summa är större. En dylik regel måste väl betraktas
såsom mindre gynnsam för de försäkrade.
Då olägenheterna med detta förslag sålunda synas ej oväsentligt
överväga dess fördelar, har utskottet ej kunnat biträda detsamma.
Vad herr Mannheimer eljest föreslagit under denna § och vilket,
utom i de avseenden där det redan varit föremål för utskottets yttrande,
i huvudsak avser en förändrad anordning beträffande bestämmandet av
pensionstilläggets belopp, har utskottet behandlat under 7 §. Herr
Lundells förslag till förändring av inkomstbeloppens maximum samt pensionstilläggens
storlek och grunderna för deras beräkning har utskottet
ej funnit skäl biträda. Med avseende på herr Asplunds yrkanden vid
denna § hänvisar utskottet till sitt avslagsyrkande ä dennes motion i
dess helhet.
7 §•
Herrar Carl A. Olausson och Å. J. Bärg hava hemställt, att ur
paragrafen måtte utgå bestämmelsen att vid årsinkomstens beräkning
årliga värdet av bostad ej må uppskattas till lägre belopp än 50 kronor.
Till stöd för sitt yrkande hava motionärerna erinrat, hurusom värdet
av nödtorftig bostad i talrika fall måste anses understiga 50 kronor,
och har herr Bärg vidare förmenat, att bestämmelsen komme att verka
ytterst ojämnt, enär den eller de, som erlade någon om än aldrig så
ringa hyra för sin bostad, ställdes i ett alltför gynsamt läge, då det
stipulerade »innaturavärdet» av fri bostad för dem ej komme att beräknas.
Gentemot sist angivna uppfattning vill utskottet erinra, att vederbörande
pensionsnämnd har att i förekommande fall avgöra, huruvida
fråga är om ett verkligt hyresförhållande eller icke. Genom kännedom
Särskilda, utskottets utlåtande Nr 1.
35
om personer och förhållanden inom orten bör nämnden lätteligen kunna
komma till ett sådant avgörande. Finner nämnden härvid, att ett försök
att kringgå lagen i själva verket föreligger, är nämnden givetvis
icke bunden vid att betrakta som ett hyresavtal vad som faktiskt utgör
upplåtelse av bostadsförmån.
Ifrågavarande regel måste, synes det utskottet, bedömas i relation
till den i samma moment av paragrafen givna normen för uppskattningav
full försörjning. Godtager man denna norm, s}Tnes man knappast
kunna rikta någon allvarligare anmärkning emot normen för taxeringen
av bostadsförmån. Densamma utgör en erinran därom, att vid uppskattningen
av årsinkomst bostadsförmån icke får lämnas utom räkningen,
något som med säkerhet ofta bleve fallet, därest stadgandet
utginge ur lagen. Det måste beaktas, å ena sidan att bostaden utgör
en väsentlig och nödvändig del av livets nödtorft, å andra sidan att
dess värde på skilda orter företer mycket starka växlingar. Den här
givna regeln är ägnad att i någon man motverka en alltför stor ojämnhet
i bedömandet av ifrågavarande förmån, varigenom pensionstagare
å orter med billigare levnadskostnader skulle komma att obehörigt gynnas
på bekostnad av invånare å dyrare orter. Den av motionärerna föreslagna
ändringen torde följaktligen ej böra bifallas.
Herr Mannheimer har såsom sitt upptagit riksförsäkringsanstaltens
förslag, att den på erlagda avgifter — obligatoriska såväl som frivilliga
— grundade pensionen skall inräknas i den inkomst, som lägges till
grund för beräkning av pensionstilläggets storlek. Genom en sådan
anordning möjliggjordes, menar motionären, att höja inkomstgränsen
för pensionstilläggs utgående. Härigenom skulle de, som hade relativt
stor avgiftspension, få mindre pensionstillägg än enligt Kungl. Maj:ts
förslag, under det att andra, särskilt bland dem, som tillhörde den nuvarande
generationen, finge sina pensionstillägg ökade.
Utskottet vill med anledning av detta förslag erinra, att genom
fördelningen i avgiftsklasser ernås ej allenast ett avpassande av avgifterna
efter de försäkrades ekonomiska bärkraft utan samtidigt även
pensionernas ställande i ett visst förhållande till de villkor, under vilka
den försäkrade framlevat sitt liv. I fråga om pensionstilläggen har
man vidare sökt så ordna, att totalpensionen, d. v. s. avgiftspension
och pensionstillägg, skulle komma att i stort sett anpassa sig efter vederbörandes
oundgängliga behov, vare sig han tillhört den ena eller den andra
avgiftsklassen. Det av motionären föreslagna beräkningssättet ingriper
tydligen störande i en dylik anordning. Detsamma innebär nämligen,
att pensionstilläggen skulle förminskas i samma mån som avgiftspen
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
38
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
sionerna växte, d. v. s. en minskning- av pensionstilläggen, som bleve
starkast i den högsta avgiftsklassen, minst i den lägsta. Det system
med procentvis förhöjning av pensionstillägget i förhållande till beloppet
av erlagda pensionsavgifter, vilket utskottet gifvit sin anslutning,
låter sig vidare icke förena med motionärens förslag. Maximipensionerna
för eu obemedlad man skulle enligt herr Mannheimers förslagbliva
respektive 195 och 260 kronor i klass 1 och IV mot respektive
213 och 423 kronor enligt utskottets förslag — sålunda eu högst avsevärd
minskning för den högsta klassen. Av här anförda skäl torde
den av motionären föreslagna ändringen ej böra bifallas.
Herrar Hans Ericson och Indebetou hava i sina motioner föreslagit,
att vid pensionstilläggets beräkning såsom inkomst icke skall räknas
understöd eller pension, som sjöman uppbär eller kommer att uppbära
från sjömanshusen eller handelsflottans pensionsanstalt. I annat fall
skulle, anföra motionärerna, sjömännen genom sin anslutning till den
allmänna pensioneringen berövas de förmåner, vilka de nu efter 55
levnadsår eller eventuellt vid tidigare inträffad oförmåga till arbete äro
berättigade att kunna erhålla från handelsflottans pensionsanstalt och
sjömanshusen och vilka förmåner väsentligen grunda sig på avgifter,
erlagda av sjöfolket.
Utskottet skall på annat ställe återkomma till frågan om sjömännens
ställning till försäkringen. Beträffande ovan återgivna yrkande vill utskottet
framhålla, att sjöfolket givetvis icke kommer att genom nu förevarande
lag »berövas)) någon av dem innehavd förmån. Vad som kommer
att inträffa är allenast, att pension, som upphäres från handelsflottans
pensionsanstalt eller sjömanshusen, på samma sätt som annan inkomst,
t. ex. livränta eller pension, tages i beräkning vid bestämmande av
beloppet av pensionstillägget. Det torde icke vara lämpligt att i en
allmän folkförsäkring på sätt som föreslagits giva en viss yrkesgrupp
en gynnad ställning. Helt visst skulle lika starka skäl kunna i talrika
andra fall anföras till förmån för krav å en liknande undantagsställning.
Utskottet kan sålunda icke ansluta sig till motionärernas yrkande. I
viss mån synes detsamma emellertid kunna anses tillgodosett genom utskottets
förslag att ett belopp upp till 50 kronor av pensionsberättigads
årsinkomst icke skall föranleda minskning i pensionstillägget.
8 §.
Lagrådet hade vid 8 § i det till lagrådet remitterade förslaget
hemställt, att i paragrafens första stycke förekommande bestämmelse
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
37
om indragning- av pensionstillägg måtte göras tillämplig även å dem,
som före uppnådd ålder av 67 år åtnjöte avgiftspension. I samband
med den ändring, som härav föranletts, har av Kungl. Maj:t vidtagits
en förändring, som möjliggjort avgiftspensions indragning även för
den, som icke längre är mantalsskriven i riket. Enligt utskottets mening
innebär denna förändring ett avsteg från den princip, som annars är
genomförd i fråga om avgiftspensionen, nämligen att densamma alltid
utgår, så snart någon av de för densamma grundläggande betingelser,
invaliditet eller fyllda 67 år, är för handen. Utskottet har för sin del
funnit riktigast att fasthålla vid denna princip samt med anledning härav
föreslagit en förändring i paragrafen.
9 §•
Bland de anmärkningar, som från fattigvårdens målsmän riktats
mot ålderdomsförsäkringskommitténs och Kungl. Maj:ts förslag, är den
viktigaste, vilken gäller formen för utgörandet av det allmännas bidrag
till försäkringen, redan i det föregående berörd (jämför sid. 12). 1
övrigt har i nämnda anmärkningar framburits bl. a. kravet på att de
i 9 § innehållna s. k. »värdighetsbestämmelserna» för rätten att åtnjuta
det allmännas bidrag till pensionen måtte skärpas. I viss utsträckning
hava dessa önskemål tillgodosetts redan i Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet,
som i dessa avseenden velat så långt möjligt beakta de framställda
anmärkningarna, har funnit skäl att ytterligare fullständiga nämnda
bestämmelser.
Sålunda har undandöljande av inkomst eller egendom ansetts böra
uttryckligen likställas med avhändande.
Vidare har i fråga om paragrafens tredje stycke en återgång till
ålderdomsförsäkringskommitténs uttryckssätt skett i sådant avseende, att
»oordentligt levnadssätt» såsom diskvalifikationsgrund funnits böra ersättas
av »uppenbar underlåtenhet att efter förmåga söka ärligen bidraga till
sin försörjning», varjämte utskottet ansett sådan underlåtenhet ävensom
hemfallenhet åt dryckenskap böra i och för sig — och alltså oberoende
av huruvida den pensionsberättigade av sådan anledning »blivit eller
måste antagas bliva i behov av fattigvård» — föranleda angiven påföljd.
Det sålunda ändrade stadgandet bär inordnats såsom en avdelning
c) i första stycket av utskottets förslag, varvid, genom en jämkning
i nämnda styckes lydelse, pensionsnämnds befogenhet att undantagsvis
medgiva pensionstillägg med minskat belopp ställts i relation
allenast till a) och b). De i dessa båda moment upptagna diskvalifi
-
38
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
kationsgrunder utgöras nämligen av vissa den pensionsberättigades
handlingar i förfluten tid under det att under c) är fråga om hans förhållande
vid tiden för ansökningen. 1 förstnämnda fall kunna förseelserna
tydligen vara av den jämförelsevis ringa art, att desamma icke
ovillkorligen böra för all framtid utesluta från rätten till pensionstilllägg.
Däremot bör tydligen pensionstillägg under inga förhållanden
utgå till någon, så länge han faller under c); kan han däremot hänvisa
till att ändrade förhållanden inträtt, vaknar ju.hans rätt utan vidare åter
till liv och hans förnyade ansökan kan icke med hänvisning allenast därtill,
att han tidigare varit hänförlig under c), av pensionsnämnden avvisas.
Då slutligen lagens formulering icke synts förebygga det onekligen
mindre lämpliga förhållande, att pensionstillägg utginge till fånge eller
den, som dömts till tvångsarbete, har till förekommande av sådant ett
stadgande härom inryckts i lagen. Det har i samband härmed befunnits
lämpligt att, i likhet med vad som stadgas i den tyska riksförsäkringslagen,
medgiva den pensionsberättigades anhöriga rätt att under tiden
uppbära pensionstillägget, försåvitt de för sitt uppehälle äro beroende
av pensionstagaren.
I fråga om stadgandet att, där pensionstillägg eller del av pensionstillägg
av någon av de i paragrafen angivna orsaker icke utgår
till pensionstagare, sådant tillägg eller- del därav skall tillfalla den
kommun, till vilken pensionstagaren i fattigvårdshänseende hör, har herr
Cederborg i sin motion anmärkt, att tillräcklig grund för ett dylikt medgivande
funnes endast om och i den män pensionstagaren komme i behov
av och tilldelades fattigvård. Utskottet, som funnit motionärens
ståndpunkt äga fog, vill föreslå en förändring av paragrafen i anmärkta
avseende.
Samme motionär har påyrkat införande på lämpligt ställe i lagen
av bestämmelse att, där pensionsberättigad, för vilken en eller flera
pensionsavgifter av tre kronor blivit på grund av stadgandet i lagens
15 § erlagda av kommun, bliver tilldelad fattigvård, den kommun, som
bekostar vården, skall äga att för sina kostnader undfå ersättning från
den i lagens 12 § omförmälda fond intill det belopp, som enligt den i
6 § första stycket angivna grund skulle i pension motsvara det eller
de av kommunen erlagda pensionsavgiftsbeloppen. Motionären erinrar,
att de av kommuner erlagda trekronorsavgifterna icke vid de ekonomiska
kalkylerna tagits i beräkning såsom representerande något
visst bidrag till kostnaderna. Det syntes befogat, att den kommun,
som nödgades meddela vederbörande pensionsberätfigade fattigvård,
till kostnaderna härför finge det bidrag, som motsvarade nedsättningen
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
39
under den normala avgiftspensionen. Jämväl i detta avseende delar
utskottet motionärens mening och har i paragrafen infört ett stadgande
av föreslaget innehåll. Härigenom anser sig utskottet jämväl hava i
lämplig mån tillgodosett syftet med de yrkanden, som i denna del framställts
av herrar Larsson i Klagstorp och Bosson samt von Sneidern.
Med anledning av motioner av herrar Zetterstrand och Gerhard
Magnusson har utskottet vidare funnit lämpligt att i förevarandé paragraf
medgiva allmän fattigvårds- eller sjukvårdsanstalt eller annan allmän
anstalt, där pensionstagare vårdas, rätt att uppbära hans pensionstillägg.
OO
10 §.
Utskottet har funnit den av Kung!. Maj:t föreslagna fördelningen
av kostnaderna för pensionstilläggen taga tillbörlig hänsyn till de olika
intressen, som här framträda. Visserligen finnas i vårt land ej få
kommuner, som redan under nuvarande förhållanden äro avsevärt betungade
i ekonomiskt hänseende, och det är ur denna synpunkt förklarligt,
att fråga väckts om nedsättning av kommunernas bidrag till
ifrågavarande kostnaders betäckande. Men å andra sidan kommer förslagets
genomförande — såsom redan framhållits — att innebära ett
avlyftande i ej ringa män av kommunernas fattigvårdstunga, som utan
all fråga utgör en av de drygaste utgiftsposterna på den kommunala
budgeten, och då därtill kommer, att kommunernas direkta medansvarighet
i varje beviljat pensionstillägg måste anses innebära en behövlig
garanti för en skälig begränsning av kostnaderna, har utskottet funnit
sig böra avstyrka de förslag till ändring av ifrågavarande paragraf, som
framlagts av herrar Jönsson i Hökhult m. ti., Bengtsson i Norup och
Hage.
11 §•
Här givna bestämmelser hava tillkommit i syfte att bereda möjlighet
till något högre pensioner i de fall, där utan pensionstagarens
förvållande avgiftspension jämte pensionstillägg icke förslå till fyllande
av de mest trängande levnadsbehoven.
_ Detta syfte finner utskottet värt uppmärksamhet. Det synes emellertid
utskottet, att stadgandet bör anses falla utom ramen för ett försäkringssystem
och lärer det icke vara osannolikt, att vad man med detsamma
velat vinna skall kunna ernås på annan väg. Vid sådant förhållande
har utskottet funnit lämpligt låta paragrafen utgå ur förslaget.
40
Särskilda utskottets Utlåtande Nr 1.
En följd av denna §:s uteslutande liar blivit, att 12—17 §§ enligt
Kungl. Maj:ts förslag i utskottets förslag erhållit förändrad nummerföljd
från och med 11 till och med 16, varefter ett nytt stadgande
inskjutits såsom 17 § i utskottets förslag.
12 §.
På grund av den „förändring i sättet för beräknandet av kvinnornas
avgiftspensioner, som av utskottet föreslagits under 6 §, måste tydligen
andra stycket av förevarande paragraf utgå.
14-16 §§.
Frågan om en lämplig anordning av uppbörd och debitering av
pensionsavgifterna är tvivelsutan av deri största betydelse för försäkringens
lyckliga genomförande. Kungl. Maj:t har av näraliggande skäl
icke funnit möjligt att här tillämpa det i en lönarbetareförsäkring som
den tyska med framgång använda märkessystemet utan i stället i största
möjliga utsträckning sökt att i angivna avseende anlita befintliga kommunala
och statliga myndigheter. Åt taxeringsnämnderna har anförtrotts
huvudparten av arbetet med debiteringen. _ Den kommunerna
ålagda garantien för inbetalningen av den envar avgiftspliktig åliggande
pensionsavgiften av tre kronor har låtit det framstå såsom lämpligast,
att jämväl uppbörden av nämnda avgift lades å kommunerna. Uppbörden
av de högre pensionsavgifterna har däremot föreslagits skola
ske i samband med kronouppbörden.
Den granskning utskottet underkastat förslaget uti ifrågavarande
del har bibringat utskottet den uppfattning, att detsamma i stort sett
erbjuder en tillfredsställande och efter vårt lands förhållanden väl avpassad
anordning. Uppenbart är emellertid, att en ökad arbetsbörda
genom detsamma ålägges nämnda myndigheter. Då man å vissa
håll förutsatt, att taxeringsnämnderna skulle komma att betungas
av undersökningar rörande de å förteckningen uppfördas arbetsförmåga,
torde man dock göra sig skyldig till ett missförstånd. I sådant avseende
åligger det i främsta rummet pensionsnämnderna att tillhandagå
med upplysningar och då närmast för varje år rörande under året nytillkomna
pensionstagare. Av taxeringsnämnderna bör icke krävas —
och torde ej heller, enligt den formulering förevarande lagrum erhållit,
kunna krävas — ett arbete, som faller utom området för deras egentliga
verksamhet.
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
41
Påtagligt är emellertid, att det föreslagna debiterings- och uppbördssystemet
med ganska stor sannolikhet kan förutses komma att i
tillämpningen visa brister och ofullständigheter, som kräva avhjälpande
eller komplettering. Särskilt under den första tiden skola givetvis åtskilliga
svårigheter göra sig gällande. Det får bliva framtidens sak att
med ledning av vunnen erfarenhet vidtaga de förändringar, som befunnits
nödiga.
Följande ändringar hava emellertid synts utskottet innebära önskvärda
förbättringar i förslaget.
Den tidpunkt, före vilken den för alla avgiftspliktiga gemensamma
pensionsavgiften skall vara erlagd, är i förslaget bestämd till utgången
av mars månad året efter det, under vilket avgiften påförts. I ett stort
antal kommuner torde denna tidsbestämning icke bereda svårigheter;
på vissa orter torde dessa avgifter t. o. m. kunna uppbäras redan samma år
som de påförts. För andra kommuner torde däremot den föreslagna tiden
bliva väl knapp. Med hänsyn till önskvärdheten av att för de avgiftspliktiga
i största möjliga utsträckning underlätta avgifternas erläggande
bär utskottet därför föreslagit nämnda tidpunkts framflyttande till den
1 juli. En ytterligare lättnad för de avgiftspliktiga har utskottet ansett
lämpligen kunna beredas därigenom, att såsom villkor för rätt till avgifts
tillgodoräknande uppställa, icke, såsom det kungl. förslaget, att avgiften
erlagts »före uppbördstidens utgång», utan allenast att densamma erlagts
före den 1 juli.
Det har inom utskottet påvisats, att, med hänsyn till vissa för
Stockholm säregna förhållanden, tillämpningen därstädes av 15 §:ns
stadganden rörande uppgörandet av deni§:n nämnda förteckning skulle vålla
vissa svårigheter. Med hänsyn härtill och då någon jämkning av dessa
bestämmelser kan komma att visa sig erforderlig jämväl vad beträffar
andra kommuner, har utskottet föreslagit att genom ett särskilt stadgande
möjlighet härtill beredes.
Vad angår föreskriften i 16 § första stycket, vill utskottet framhålla,
att ett införande i taxeringslängden av alla de avgiftspliktiga,
som hava att erlägga allenast 3 kronor och vilket skulle äga ruin för
det fall att Konungen meddelat sådant förordnande, varom i 14 § tredje
stycket förmäles, torde förutsätta eu ändring i gällande förordningom
taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, varom förslag icke
förelagts Riksdagen. Innan sådan ändring skett, torde därför förordnande
jämlikt 14 § tredje stycket icke kunna meddelas.
Avfattningen av 16 § andra stycket i Kung!. Maj:ts förslag synes
utskottet otydlig samt möjligen ägnad att bibringa en oriktig uppfattning
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 samt. 1 käft. (Nr 1.) 6
42
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
av statens ställning till frågan om statsutskyldernas ordentliga erläggande.
Utskottet anser med anledning härav en omformulering av
stadgandet böra äga rum.
Av vad ovan anförts framgår, att utskottet ställer sig avvisande
till det av herr Nordström framförda förslaget till en omläggning av
hela debiterings- och uppbördssystemet ävensom till herr Lundells
förslag om borttagande av kommunens ansvar för trekronorsavgiften
och om hela uppbördens verkställande genom statens försorg. Ej häller
har utskottet funnit lämpligt att, såsom i herr Rydéns in. fl. motion
föreslagits, lägga bestyret med uppbörden av avgifterna i den nya klassen
å kommunerna, vilka synas böra verkställa uppbörden allenast av de
avgifter, vilkas inflytande till fonden av dem garanteras.
17 § (ny, jämlikt utskottets förslag).
Utskottet bär funnit det ur flera synpunkter önskvärt, att i denna
lag uttryckligen fastslå, att hos en person kunde uttagas de avgifter,
som påförts hans hustru och hemmavarande minderåriga barn. Uppenbart
är ju, att härigenom vunnes en avsevärd lättnad vid avgifternas
indrivning. Å andra sidan får man se till, att genom en sådan anordningen
fattig familjeförsörjare ej obehörigen betungas med erläggande av avgifter
för sina anhöriga. Ätt gift man skall vara skyldig erlägga sin
hustrus ifrågavarande pensionsavgift, därest hon ej vunnit boskillnad, synes
helt naturligt och har här därför uttryckligen stadgats. Någon motsvarande
skyldighet för fader beträffande hans barns avgifter förefinnes däremot
icke. Att utskottet trots detta föreslagit att i viss utsträckning ålägga
minderårigs fader att ansvara för avgiftens erläggande har sin grund dels
däri, att det måste antagas vara för honom angeläget att bereda sitt
barn förmånen av pensionsrätt, dels ock däri att, om den minderårige på
grund av eget arbete eller eljest har några inkomster, hans fader väl
får anses kunna utan större svårighet göra sin regressrätt gällande.
18 §.
Av åtskilliga motionärer, herrar Rydén m. fl,, Pettersson i Södertälje
m. fl., Andersson i Råstock, Hage, von Sneidern och Lundell, har
den tanken framförts, att arbetsgivare borde åläggas att i ena eller
andra formen medverka till sina arbetares pensionering. I sådant avseende
hava herr Rydén in. fl. anfört, att det syntes dem principiellt
riktigt, att arbetsgivarne bidraga till sina arbetares försäkring, att detta
ock redan vore av många arbetsgivare erkänt, i det att de frivilligt
avsatt pensionsfonder eller på annat sätt sörjt för sina arbetares pensionering
samt att Kungl. Maj:ts förslag vore ägnat att hos arbets
-
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
43
givarne minska intresset för sådana speciella omsorger, var ocli en om
sina arbetare, vilket måste anses i hög grad betänkligt.
Beträffande frågan om arbetsgivares skyldighet inom en folkpensionering
att med sina arbetare dela bördan av avgiftsbetalningen hänvisar
utskottet till vad förut anförts.
Med avseende å ovan återgivna anmärkning, att Kung]. Maj:ts förslag
kunde befaras minska arbetsgivares intresse för sina arbetares
pensionering, vill utskottet erinra, att detsamma kunde med lika fog
befaras bliva en följd av varje lönarbetar- eller folkförsäkring, huru
densamma än anordnats. I eu dylik allmän försäkring är det nämligen
knappast möjligt att taga hänsyn till de fall, i vilka arbetsgivare godvilligt
åtagit sig att tillförsäkra sina arbetare en tryggad ställning vid
invaliditet eller på ålderdomen. Enligt utskottets mening är emellertid
den frivilliga försäkringen i den form, i vilken dess anordnande av utskottet
till styrkes, i särskild grad ägnad att tillvinna sig de arbetsgivares
intresse, som önska bereda sina arbetare något mera avsevärda
förmåner än dem den obligatoriska försäkringen erbjuder.
Herr von Sneidern har gjort gällande, att skäl icke synes föreligga
att icke göra arbetsgivarna ansvariga och uppbördsskyldiga för sina
arbetares avgifter. Såsom motionären även anmärkt, torde en konsekvens
av ett, dylikt indrivningssystem bliva införandet av märkessystem enligt
tyskt mönster. Ett sådant system torde emellertid icke lämpligen kunna
tillämpas för samtliga försäkrade utan böra begränsas till lönarbetare
och tjänare. Härigenom uppstår en brist på enhetlighet, som måste
föranleda avsevärda olägenheter. Ett märkessystem för även med sig
en ganska omfattande administration, och skulle säkerligen på grund härav,
tillämpat på svenska förhållanden, föranleda betydligt högre kostnader
än Kung!. Maj:ts förslag.
Med hänsyn till det anförda finner sig utskottet icke kunna tillstyrka
bifall till vare sig de framkomna yrkandena om ändringar i
Kung!. Maj:ts förslag uti här ifrågavarande avseenden eller det av herr
Rydén in. fl. framställda förslaget om en skrivelse med begäran om
Kungl. Maj:ts medverkan för lagens fullständigande med stadganden
rörande arbetsgivares skyldighet att bidraga till sina arbetares pensionering.
19—22 §§.
Utskottet har icke funnit anledning föreslå någon ändring av de i
dessa §§ intagna bestämmelser om landets indelning i pensionsdistrikt, val
av ledamöter i pensionsnämnd och dessa nämnders allmänna befogenhet.
Utskottet har sålunda ansett sig böra avstyrka bifall till de av herr
44
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Ernst Lindblad och herr Lundell framlagda förslag att i viss mån helt
eller delvis överflytta pensionsnämnds arbete på taxeringsnämnd eller
kommunalnämnd, liksom ock de förslag till ändrade valbestämmelser,
som återfinnas i herr Lundells nyssnämnda motion och herr Hages
motion. Beträffande de tillägg till 21 §, som föreslagits av herrar Janson
i Edsbäcken och Kronlund och som utskottet icke heller ansett sig
böra förorda till antagande, vill utskottet framhålla, att det särskilt i
mindre pensionsdistrikt ofta kan bliva svårt att erhålla för ordförandeuppdraget
fullt kvalificerade personer och att det ur denna synpunkt
icke kan anses lämpligt att stadga några inskränkningar i den riktning
dessa motionärer föreslagit.
23 §. ,
I andra stycket av denna paragraf har enligt Kungl. Maj:ts förslag
lämnats den föreskrift, att ordförande och ledamöter i pensionsnämnd
skola för sin inställelse vid sammanträdena åtnjuta ersättning av kommunen,
ävensom att beloppet av denna ersättning skall av kommunen
bestämmas. Emellertid har innevarande års riksdag redan för sin del
beslutat rörande dylik ersättning till ledamot av taxeringsnämnd, och
då ordförande och ledamot av pensionsnämnd lämpligen torde i detta
avseende böra likställas med ledamot av taxeringsnämnd, har utskottet
ansett sig böra förorda, att stadgandet om ifrågavarande ersättning åt
ordförande och ledamöter i pensionsnämnd avfattas i överensstämmelse
med Riksdagens nyssnämnda beslut.
Herr vice talmannen D. Persson har vid denna § hemställt om sådan
ändring, att den till pensionsnämnds ordförande utgående ersättning för
inställelse skulle utgå av statsmedel Och till beloppet bestämmas av
Konungens Befallningshavande. Utskottet har emellertid icke funnit
tillräckligt starka skäl föreligga för införande av en dylik bestämmelse,
varigenom kommunala medel skulle tagas i anspråk för ersättning åt
pensionsnämndsledamöterna för deras inställelse, men statsmedel för
motsvarande ersättning åt ordföranden, ehuru nämnden i sin helhet väl
är att betrakta närmast såsom en kommunal och ej såsom en statens
myndighet. Den utgift för kommunerna, som skulle bliva en följd av
det berörda stadgandet i Kungl. Maj:ts förslag, torde sannolikt ej häller
bliva mera betungande än att den utan avsevärd uppoffring skall kunna
bäras.
26 §.
Utskottet har vid denna § föreslagit två smärre tillägg. Dels
har i första stycket bland ordförandens skyldigheter intagits, att han
skall föra förteckning över de pensionstagare, till vilkas pensioner
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
45
kommunen enligt 10 § lämnar bidrag, dels har i tredje stycket stadgats,
att protokoll vid pensiousnämnds sammanträde skall innehålla
uppgift jämväl om närvarande ombud för pensionsstyrelsen och landsting.
Den förstnämnda föreskriften återfinnes i ålderdomsförsäkringskommitténs
förslag till lydelse av denna §, och det synes utskottet,
som om skäl saknas att utelämna detta stadgande.
Beträffande andra stycket, har utskottet förordat bifall endast till
dess första punkt.
Lagrådet har fäst uppmärksamheten därå, att bibehållandet av det
i sista punkten av stycket upptagna stadgandet rörande arvode till
ordförande i pensionsnämnd måste bliva beroende därav, om vid lagens
antagande i kommunalförordningen för landet givits de bestämmelser,
till vilka här hänvisats. Med anledning härav och då Kungl. Maj:ts
förslag till ändring av gällande kommunalförfattningar ännu icke varit
föremål för Riksdagens slutliga prövning, har utskottet ansett bestämmelserna
om eventuellt särskilt arvode åt pensionsnämnds ordförande
böra uteslutas ur förslaget. Utskottet anser emellertid givet att likartade
bestämmelser lämpligen böra äga giltighet i fråga om berörda
områden samt föreställer sig att Kungl. Magt icke lärer försumma att
framlägga det förslag i här förevarande ämne, som av Riksdagens
beslut må föranledas.
2S §.
Herr von Hofsten har vid denna § med åberopande av ett av
Konungens befallningshavande i Gävleborgs län avgivet förslag hemställt
om sådan ändring av §:ns innehåll, att till bevakande av det allmännas
intressen justitiekansler!! måtte tilldelas befogenhet att hos
Konungen anföra eller medgiva anförandet av besvär mot pensionsstyrelses
beslut. Samme motionär har tillika hemställt om sådant tillägg
till lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt, att mål av denna art skulle
hänskjutas till regeringsrättens avgörande. Utskottet har funnit de av
motionären anförda skäl värda beaktande och fördenskull föreslagit en
ändring i ifrågavarande § i huvudsaklig överensstämmelse med motionärens
yrkande, ävensom en däremot svarande ändring i lagen om Kungl.
Maj:ts regeringsrätt.
32 §.
Enligt det av Kungl. Maj:t framlagda förslag skulle pensioner under
30 kronor utbetalas på en gång, men större pensioner med en
tolvtedel varje månad. Med en sådan anordning för pensionernas utbetalande
skulle emellertid understundom synnerligen små belopp komma
att för varje gång lyftas, medan å andra sidan det väl kan låta tänka
46
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
sig, att en pensionstagare under vissa förhållanden kunde hava fördel
av en utbetalning i åtminstone två terminer av pensioner understigande
30 kronor. Utskottet har därför funnit sig böra förorda den ändrade
lydelse, som återfinnes i utskottets förslag till lagtext.
Beträffande det av Kungl. Maj:t föreslagna stadgande om särskild
preskriptionstid för förfallna pensionsbelopp, har utskottet funnit, att
tvekan möjligen kan uppkomma rörande tidpunkten, då ett belopp skall
anses till betalning förfallet. Kungl. Maj:t har vidare föreslagit att
låta den årliga pensionen som regel preskriberas med eu tolvtedel för
varje månad. Det har synts utskottet vara redigare och överskådligare
att i stället föreskriva, att hela den under visst år utfallande pension
preskriberas vid utgången av nästföljande år.
33 §.
Vad Kungl. Maj:t i denna § föreslagit, har utskottet icke funnit
föranleda till annan anmärkning än att då utskottet hemställt, att det
i 6 § fjärde stycket föreslagna stadgandet om särskilt pensionstillägg
för den, som är till arbete varaktigt oförmögen och har att försörja
ett eller flera egna barn under femton år icke måtte vinna riksdagens
bifall, utskottet i anslutning härtill hemställer att jämväl den i andra
stycket av ifrågavarande paragraf givna föreskrift om understöd åt
person i liknande ställning måtte utgå ur förslaget. Härav följer även
att utskottet icke funnit herr Zetterstrands och herr Rydéns m. fl. yrkande
under denna § böra föranleda till någon åtgärd.
Vidkommande den av herr Mannheimer förordade metod för beräkning
av understödet hänvisar utskottet till vad ovan anförts rörande de
av samma motionär föreslagna grunder för beräknande av pensionstillägg.
34 §.
Mot vissa bestämmelser i förevarande §, vilken innehåller förslagets
stadganden angående frivillig försäkring, hava i några motioner en
del invändningar framställts. Sålunda hava herr Lindley in. fl. yrkat,
att den högsta tillåtna avgiftsumman måtte höjas till 30 kronor för år
samt att pensionen för samtliga frivilligt försäkrade måtte höjas med
en tredjedel, ett förslag, som även framställts av herr J. Sandler. Herr
Mannheimer åter har påyrkat andra bestämmelser rörande avgiftens
belopp ävensom en annan beräkningsgrund av pensionerna än vad i
Kungl. Maj:ts förslag ifrågasatts, varjämte herr Mannheimer jämväl före
-
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
47
slagit, att den bestämmelse, enligt vilken pensionen skulle höjas med
eu tredjedel för pensionstagare, som åtnjöte pensionstillägg, borde utgå.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle frivilliga avgifter under ett
kalenderår ej få erläggas till högre sammanlagt belopp än det antal
kronor, som motsvarade halva antalet levnadsår. Denna begränsning
vore avsedd att hindra, att de förmögnare klasserna i någon avsevärd
grad skulle tillgodogöra sig det bidrag staten i vissa fall lämnade till
denna försäkring. Emellertid synes bestämmelsens föreslagna avfattning
tillika medföra en begränsning av möjligheten för personer tillhörande
yngre åldersklasser att i tillräcklig grad utnjddja den frivilliga försäkringens
fördelar. Förmågan att betala avgifter torde ingalunda jämnt
växa med åldern, utan i allmänhet vara större i yngre år än på gamla
dagar. Den i det kungl. förslaget förekommande bestämmelsen angående
avgifternas maximibelopp synes därför böra ändras, så att dess tillämpning
ej på grund av detta stadgande onödigt försvåras. För tillgodoseende
av detta krav har utskottet funnit sig böra förorda det i herr
Lindleys motion föreslagna stadgande, enligt vilket, i stället för de
med åldern stigande maximibeloppen, för avgiften fastställdes allenast
en övergräns av 30 kronor för år. Denna bestämmelse har synts utskottet
enklare än det av herr Mannheimcr föreslagna motsvarande
stadgandet.
Däremot anser sig utskottet böra biträda sistnämnda motionärs
yrkande på att bestämmelsen om viss förhöjning med statsmedel av
den frivilliga pensionens belopp för allenast mindre bemedlade pensionärer
måtte ur förslaget utgå och i stället tillstyrka övriga ovannämnda
motionärers hemställan, att den frivilliga pensionen måtte höjas med
samma belopp för alla. Det ligger nämligen enligt utskottets mening
stor vikt därpå, att den frivilliga försäkringen vinner största möjliga
anslutning, och för vinnande av sådant syfte synes det — enligt vad
utlandets erfarenhet visar — vara oundgängligen nödvändigt att sporra
därtill genom ett understödjande med statsmedel av försäkringen,
ett understöd, som för att tjäna såsom verklig uppmuntran icke
torde böra begränsas till att omfatta allenast vissa grupper av försäkrade.
För att hålla kostnaden för ett dylikt statsbidrag inom samma
ram, som enligt Kungl. Maj:ts förslag ifrågasatts, har utskottet stannat
vid att föreslå, att den procent, enligt vilken det årliga beloppet av
den frivilliga pensionen skall för alla försäkrade beräknas, skall för
män höjas från lf a till P/s % av avgiftens belopp i den ordning det
kungl. förslaget innebär. Kostnaden för denna höjning skall med ett
belopp, motsvarande 1 s av summan av de under året erlagda avgif
-
48
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
terna, bestridas av statsmedel. Statsbidragets utgivande till den frivilliga
försäkringen innebär således, att den mot de erlagda avgifternas
värde svarande pensionen Ilöjes med Vs av sitt belopp.
På grund av den under 6 § angivna ståndpunkt, enligt vilken såväl
männens som kvinnornas pensioner skola var för sig försäkringsmässigt
fastställas, har utskottet föreslagit, att frivillig pension skall för kvinna
bestämmas till % av mannens. Att sålunda för den frivilliga pensionen
fastställts en något mindre differens mellan männens och kvinnornas
pensioner än ifråga om avgiftspensionen beror på de skilda sätten för
pensionernas och avgifternas bestämmande. Avgiftspensionen i den
obligatoriska försäkringen beräknas så, att den växer proportionellt mot
antalet erlagda avgifter, medan den frivilliga pensionen med det beräkningssätt
där användes och vari hänsyn tages även till tiden, som
förflutit från avgiftens erläggande, blir relativt mindre, då pensionen
utfaller redan vid yngre år, och relativt större, då den utfaller först vid
äldre år. Vid ett system med konstanta pensioner, som t. ex av herr
Mannheimer förordats och där pensionen •— efter vänte- eller karenstidens
förlopp — utgår med en fix summa, oberoende av antalet erlagda
avgifter eller av den tid, som förflutit mellan första avgiftsinbetalningen
och pensionens utfallande, blir skillnaden mellan könen ännu större; där
uppgå kvinnornas pensioner. allenast till 2 s av männens. Vid det för den
frivilliga försäkringen valda systemet, vilket närmast motsvarar en ålderspensionering,
blir nu, som nämnts, den ifrågavarande differensen däremot
mindre, medan avgiftspensioneringen enligt det föreliggande förslaget
i nu berörda hänseende representerar en mellanställning.
37 §.
Enligt Kungl. Majds förslag under denna §, vilken innehåller lagens
övergångsbestämmelser, skulle från dess tillämpning vid ikraftträdandet
undantagas de, som då fyllt 60 år samt de invalider som fyllt 15 år
och under år 1913 under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit
full försörjning av fattigvården, välgörenhetsinrättningar och enskilda
personer. Herr Rydén m. fl. hava i sin motion påyrkat sådan ändring
av denna bestämmelse, att från lagens tillämpning skulle uteslutas
allenast de, som fyllt 67 år och åtnjöte full försörjning av fattigvård,
välgörenhetsinrättningar eller enskilda samt de invalider mellan 15 och 67
år som vore fullt försörjda av fattigvård, välgörentsinrättningar eller av
vissa i ekonomiskt hänseende bättre ställda försörjningspliktiga enskilde.
Utskottet behjärtar varmt de önskemål, som gå ut på att låta
den nu levande generationen i största möjliga utsträckning bliva delaktig
av försäkringens förmåner. Det synes utskottet uppenbart, att
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
49
ju gynnsammare övergångsstadgandena gestaltas och. därigenom den
nu levande generationens intressen tillgodoses, desto tidigare och klarare
skall försäkringens nytta och innebörd framträda. Det är emellertid
ock klart, att detta spörsmål i främsta rummet är en kostnadsfråga,
vars lösning måste rättas efter de medel, som kunna för ändamålet
disponeras.
Vad först beträffar avgiftsförsäkringen, så finner utskottet i likhet
med kommittén och Kungl. Maj:t, att kostnaden för upptagandet i densamma
av den nuvarande generationen bör täckas av den närmast för
ett dylikt syfte samlade arbetarförsäkringsfonden. Utskottet har beträffande
Kungl. Maj:ts förslag i detta avseende intet annat ändringsyrkande
att framställa än vad som föranledes av utskottets förslag om
förmögenhetsgränsens borttagande och införandet av den nya klassen,
varigenom nödvändiggöres någon reduktion i avgiftspensionernas belopp
utöver vad som av Kungl. Magt föreslagits. Därjämte kräves, i anslutning
till utskottets beslut om beräkning av kvinnas avgiftspension,
särskild bestämmelse om att den sistnämnda må beräknas med fyra
femtedelar av motsvarande procent för man.
Vad sedermera angår kostnaden för pensionstillägg och understöd
under övergångsåren, så anser sig utskottet icke, hur önskvärd än saken
må vara, kunna överskrida det belopp av omkring 3 miljoner kronor i
bidrag från det allmänna, som enligt Kungl. Maj:ts förslag påräknats
för detta syfte. Då ett biträdande av herr Rydéns m. fl. yrkande i detta
avseende skulle kräva en högst betydligt större utgift, så har utskottet
ej kunnat förorda detsamma. Den av Kungl. Maj: t föreslagna bestämmelse
i ämnet synes utskottet emellertid ej häller vara helt tillfredsställande.
Dels skulle den nämligen, såsom av herr Lindstedts P. M.
nr 2, sid. 38, framgår, kunna giva upphov till en del betydande svårigheter
vid tillämpningen, dels och framför allt uteslutes ock därigenom
helt och hållet den mycket stora gruppen icke fullt försörjda invalider
mellan 60 och 67 år. Av kommitténs beräkningar framgår, att därest
man ville låta alla dem, som vid 1914 års ingång icke fyllt 67 år och
redan äro invalider, men icke äro fullt försörjda av fattigvården eller
enskilda, komma i åtnjutande av understöd enligt 33 § i föreliggande
lagförslag, kostnaden härför skulle under första året uppgå till omkring
6,3 miljoner kronor. Då emellertid, såsom tidigare nämnts, allenast
omkring hälften av denna kostnad, enligt utskottets mening, kan
för detta syfte disponeras, måste, om alla ej av fattigvården eller enskilda
försörjda invalider under 67 år skola medtagas i försäkringen,
de till dem utgående understöden på något sätt reduceras. Bland de
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 samt. 1 haft. (Nr 1.) 7
50
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Nytt lagförslag.
olika utvägar, som utskottet för dylikt ändamåls vinnande haft under
övervägande, har utskottet funnit sig böra förorda den anordning, enligt
vilken för dem, som före utgången av år 1918 förvärvat rätt till
pensionstillägg eller understöd eller till ökning därav, beloppen bestämmas
till följande procent av eljest stadgade summa, nämligen:
för den, som under år 1914 förvärvat sådan rätt, till 50 %
» )> )) » » 1915 » » » » 60 %
)) )) » )> »1916 » » » » 70 %
» » » » » 1917 » » » » 80 %
» » » » » 1918 ■>) » » » 90 %
Genom en tillämpning av denna bestämmelse, för vars genomförande
kostnaden för första året av herr Lindstedt (P. M. nr 2, sid.
39) beräknats till 3,15 miljoner kronor, således till ungefärligen det av
Kungl Maj:t beräknade belopp, minskas pensionstilläggen etc. för dem,
som under de två, tre första åren inträda i försäkringen visserligen
med i en del fall kännbara belopp, men redan på fjärde året av försäkringens
verksamhet kommer man nära de fulla pensionsbeloppen
och från och med sjätte året utgå de utan inskränkning.
Antalet av de invalider, som på grund av utskottets förslag skulle
genast från början medtagas i försäkringen, utgör något över 80,000
mot omkring 50,000 enligt Kungl. Maj:ts förslag.
I de motioner, som väckts med anledning av Kungl. Maj:ts förslag
hava framställts åtskilliga yrkanden eller förslag, vilka ej lämpligen
kunnat upptagas till behandling i det föregående, men vilka utskottet
mot vill här beröra.
Åt det förslag till ny lag i ämnet, som framlagts i den av herr
Pettersson i Södertälje m. fl. avgivna motion, anser sig utskottet
icke böra ägna någon detaljgranskning, då utskottet, enligt vad tidigare
anförts, icke funnit detta förslag böra läggas till grund för lagstiftning
i ämnet Till belysande av innebörden av och innehållet i vissa viktiga
delar av nämnda lagförslag hänvisar utskottet i övrigt till det uttalande
därom, som återfinnes i herr Lindstedts P. M. nr 3, sidd. 42—46.
Beträffande innebörden av det utkast till förändrad lagstiftning i
ämnet, som innehålles i den till herr Wijks motion fogade bilaga, vill
utskottet jämväl hänvisa till den granskning, som innehålles i nyssnämnda
P. M.
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
51
Herr Rydén in. fl. hava i sin motion hemställt om införande i lagen
av en bestämmelse, enligt vilken för varje försäkrad borde av pensionsstyrelsen
utfärdas en försäkringsbok, vilken efter inbetalandet av
första pensionsavgiften skulle avgiftsfritt tillställas de avgiftspliktige.
En föreskrift av denna art synes utskottet ej hava sin rätta plats
i lagen, enär den i själva verket torde avse en administrativ detalj
och dess genomförande sålunda kan tillgodoses i sammanhang med utfärdandet
av de föreskrifter rörande lagens tillämpning, vilka, där de
kunna befinnas erforderliga jämlikt 36 § i Kungl. Maj:ts förslag, skola
utfärdas av Konungen.
Lämpligheten av eu anordning av den art motionärerna föreslagit
har utskottet under sådana omständigheter för sin del ej närmare prövat,
men vill det synas utskottet, som om förslaget vore värt att tagas
under allvarligt beaktande, när fråga uppstår om utfärdande av nyssnämnda
föreskrifter.
Herr J. E. Berglund samt herr Persson i Norrköping hava i sina
motioner hemställt om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning
»huruvida och under vilka vilkor pensionsförsäkringsfondens
avkastning må i viss utsträckning tagas i anspråk för åtgärder, avsesende
att förebygga invaliditet, ävensom, därest denna utredning därtill
föranleder, förslag i ämnet i samband med avgivande till Riksdagen av
förslag angående fondens placering och förvaltning)).
Herr Rydén m. fl. hava i liknande syfte begärt utredning, »om
lämpligaste sättet för att i samband med införande av en obligatorisk
sjukförsäkring komplettera den allmänna pensionsförsäkringen med åtgärder
till förebyggande av invaliditet», samt därefter de förslag, vartill
utredningen må föranleda.
Utskottet håller i likhet med motionärerna före, att de i förslagen
åsyftade åtgärder, varigenom en förebyggande sjukvård i anslutning till
pensioneringen kunde åvägabringas, måste anses såsom mycket betydelsefulla.
I likhet med vad föredragande departementschefen i detta
ämne anfört, finner emellertid även utskottet, att frågan om dylika åtgärders
vidtagande lämpligen bör upptagas först då försäkringen någon
tid varit i verksamhet och nödig erfarenhet vunnits rörande de anordningar
i detta syfte, som kunna befinnas bäst avpassade för vårt land.
Beträffande innebörden i övrigt av de båda ovan angivna yrkandena
vill utskottet med avseende på det första av dessa anmärka, att pensionsförsäkringsfondens
avkastning enligt det kungl. förslaget beräknats böra
Försäkring sb
och er.
Åtgärder till
förebyggande
av invaliditet.
52
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Sjöfolkets
pensionering.
tagas i anspråk för täckande av kostnaden för avgiftspensionerna, vadan
dessa medel icke torde vara att påräkna för bestridande av de utgifter,
som motionärerna ifrågasatt. Den skrivelse åter, vilken av herr Rydén
m. fl. föreslås, synes i varje fall lämpligen böra anstå tills dess frågan
om införande av obligatorisk sjukförsäkring bliver aktuell, då motionärerna
förknippat spörsmålet om åtgärder till invaliditetens förebyggande
med frågan om den obligatoriska sjukförsäkringens samtidiga genomförande.
Ilerr II. Ericson samt herr Indebetou hava framställt förslag om
skrivelse till Kung! Maj:t med begäran om »utredning snarast möjligt
i syfte att erhålla en särskild efter yrkets egenart avpassad sjömanspensionering
med beaktande i första rummet av det oeftergivliga behovet
för sjöfolket av eu väsentligt lägre pensionsålder än den i nu
föreliggande allmänna pensionsförsäkringsförslag angivna samt därefter
så fort ske kan det förslag i ärendet, vartill förhållandena kunna föranleda».
Med anledning av detta yrkande vill utskottet erinra om, att föredragande
departementschefen vid föredragning av nu ifrågavarande
lagförslag uttalat, att, om ock sjöfolket för närvarande vore bäst betjänt
med att icke utbrytas ur förslaget, han likväl funne, att frågan
om förbättrade pensioner för sjömännen snarast borde återupptagas till
förnyat och slutligt övervägande, och ville departementschefen i sin
mån söka medverka härtill.
Under sådana omständigheter finner utskottet sig ej kunna förorda
bifall till nu berörda skrivelseförslag, men vill utskottet likväl understryka
det av motionärerna i förslaget framförda kravet på beaktande
av att, med anledning av sjöfolkets särskilda förhållanden, andra bestämmelser
än i den allmänna försäkringen böra i viktiga avseenden, såsom
beträffande tiden för ålderspensionens utfallande m. m., anses av behovet
påkallade.
Förslaget till lag om ändrad lydelse av 17 kap.
12 § handelsbalken.
Innehållet i detta lagförslag har icke givit utskottet anledning till
någon erinran.
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
53
På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
l:o) att Riksdagen, med förklarande att det i
Ivungl. Maj:ts förevarande proposition innefattade förslaget
till lag om allmän pensionsförsäkring icke kan
oförändrat godkännas, måtte antaga följande
Lag
om
allmän pensionsförsäkring.
Härigenom förordnas som följer:
Allmänna bestämmelser.
1 §•
Envar svensk man eller kvinna skall, där ej nedan annorlunda
stadgas, enligt denna lag genom erläggande av årliga pensionsavgifter
och med bidrag av allmänna medel försäkras till erhållande av pension.
2 §•
Rätt till pension enligt denna lag inträder vid varaktig oförmåga
till arbete och senast vid fyllda sextiosju år, även om varaktig arbetsoförmåga
då ännu icke är för handen.
Varaktig oförmåga till arbete skall anses vara för handen hos den,
som befinnes till följd av ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet
eller lyte vara ur stånd att vidare försörja sig genom sådant
arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter.
3 §•
Pensionsärenden, som i denna lag avses, handläggas av eu för hela
riket gemensam myndighet, benämnd pensionsstyrelsen, samt av särskilda
pensionsnämnder i orterna.
Utskottets
förslag.
54
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Kung!. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
I behandling av besvärsmål eller, oberoende av besvär, av fråga om
lagligheten av pensionsnämnds beslut skola deltaga förutom den, av
vilken ärendet föredrages, minst två av styrelsens ledamöter; skolande
av dessa ledamöter åtminstone en hava fullgjort vad författningarna
föreskriva dem, som uti domareämbeten må nyttjas. Uppstå härvid
skiljaktiga meningar, gälle vad allmänna lagen stadgar angående omröstning
till dom.
I övrigt bestämmas grunderna för pensionsstyrelsens organisation
och verksamhet av Konung: och Riksdag''.
O O
Om avgiftsplikt.
Beloppet av den pensionsavgift,
som skall av envar avgiftspliktig
erläggas, utgör för varje år tre
kronor, samt, därest i hans taxering
under året enligt gällande förordning
om inkomst- och förmögenhetsskatt
ingår inkomst av minst 800 kronor,
därutöver :
a) om inkomsten ej uppgår till
1,200 kronor, fem kronor;
b) om inkomsten uppgår till
1,200 kronor eller mera, tio kronor.
§•
Beloppet av den pensionsavgift,
som skall av envar avgiftspliktig
erläggas, utgör för varje år tre
kronor. Därutöver erlägges av den,
som under nästföregående är åtnjutit
inkomst av minst 500 kronor:
a) om inkomsten ej uppgår till
800 kronor, två kronor;
b) om inkomsten uppgår till 800
men ej till 1,200 kronor, fem kronor;
c) om inkomsten uppgår till
1,200 kronor eller mera, tio kronor.
Inkomst, som i denna § avses,
utgör för den, som taxerats enligt
gällande förordning om inkomst- och
förmögenhetsskatt, det taxerade beloppet,
samt för den, som icke taxerats
enligt nämnda förordning, den inkomst,
som taxerats enligt förordningen
angående bevillning av fast egendom
samt av inkomst.
5 §•
Pensionsavgift erlägges ej av någon för år före det, under vilket
han fyller sexton år, eller efter det, imder vilket han fyllt sextiosex
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
55
Kuugl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
år, eller för år, för vilket han icke är i riket mantalsskriven. Pensionsavgift
erlägges ej heller av den, som är till arbete varaktigt oförmögen.
Från avgiftsplikt undantages
jämväl
dels den, i vilkens taxering under
året enligt förordningen om inkomst-
och förmögenhetsskatt inberäknas
förmögenhet till värde av minst
6.000 kronor;
dels
a) ordinarie innehavare av
tjänst, å vilken lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänsteinnehavares
rätt till pension eller
lagen den 4 juli 1910 angående
rätt till pension för tjänstemän vid
statens järnvägar äger tillämpning;
b) delägare i telegrafverkets
eller folkskollärarnas pensionsinrättning
samt i arméns eller flottans
pensionskassa;
c) ordinarie innehavare av prästerlig
tjänst;
dels ock hustru till sålunda undantagen
person.
Från avgiftsplikt undantages
jämväl
a) ordinarie innehavare av
tjänst, å vilken lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänsteinnehavares
rätt till pension eller
lagen den 4 juli 1910 angående
rätt till pension för tjänstemän vid
statens järnvägar äger tillämpning;
b) delägare i telegrafverkets
eller folkskollärarnas pensionsinrättning
samt i arméns eller flottans
pensionskassa;
c) ordinarie innehavare av prästerlig
tjänst;
ävensom hustru till sålunda undantagen
person.
I övrigt ankommer på Konungens prövning, huruvida och under
vilka villkor personer, vilka pension är tillförsäkrad på grund av anställning
i allmän eller enskild tjänst eller genom försäkring i pensionsinrättning
eller livränteanstalt, må undantagas från avgiftsplikt enligt
denna lag.
Om pension.
6 §•
Pensions årliga belopp utgör Pensions årliga belopp utgör
trettio procent av de erlagda pen- för man trettio och för kvinna tjugo
-
56
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Kung!. Majrts förslag:
sionsavgifternas sammanlagda belopp.
Därjämte utgar av allmänna
medel ett tillägg till pensionen för
pensionstagare, som är till arbete
varaktigt oförmögen och vilkens
årsinkomst ej uppgår för man till
300 och för kvinna till 250 kronor.
Pensionstillägget utgör för år
räknat i fråga om pensionstagare,
som ej åtnjuter någon inkomst, för
man 150 och för kvinna 125 kronor,
och i fråga om pensionstagare, som
åtnjuter inkomst, nämnda belopp
med avdrag av halva årsinkomsten.
För varje år, för vilket endera av
de i 4 § stadgade pensionsavgifter av
åtta eller tretton kronor blivit erlagd,
höjes pensionstillägget med en procent.
För pensionsberättigad änkling,
änka eller annan ogift kvinna, som är
till arbete varaktigt oförmögen och har
att försörja ett eller flera egna barn
under femton ar, ökas pensionen,
därest årsinkomsten ej uppgår till 300
kronor för man och 250 kronor för
kvinna jämte 120 kronor för varje
barn, med särskilt pensionstillägg för
barnen. Beloppet av sådant pensionstillägg
utgör 60 kronor för varje barn,
där årsinkomsten ej överstiger 300
kronor för man och 250 kronor för
kvinna, samt, där årsinkomsten överstiger
nämnda belopp, 60 kronor för
varje barn med avdrag av hälften
av det belopp, varmed årsinkomsten
överstiger 300 kronor för man och
250 kronor för kvinna.
Utskottets förslag:
fyra procent av de erlagda pensionsavgifternas
sammanlagda belopp.
Därjämte utgår av allmänna
medel ett tillägg till pensionen för
pensionstagare, som är till arbete
varaktigt oförmögen och vilkens
årsinkomst ej uppgår för man till
300 och för kvinna till 280 kronor.
Pensionstillägget utgör för år
räknat i fråga om pensionstagare,
som ej åtnjuter någon inkomst eller
vilkens årsinkomst ej överstiger 50
kronor, för man 150 och för kvinna
140 kronor, och i fråga om pensionstagare,
vilkens årsinkomst överstiger
50 kronor, för man 150 och
för kvinna 140 kronor med avdrag
av halva årsinkomsten. Uppgår
pensionstagarens årsinkomst till 50
men icke till 100 kronor, sker dock
avdrag allenast med det belopp, varmed
årsinkomsten överstiger 50 kronor.
Därjämte höjes pensionstillägget
med 0,08 procent för varje krona av
erlagda pensionsavgifter; dock att
sådanhöjning må äg a rum allenast med
hänsyn till pensionsavgift, som jämlikt
14 eller 15 § blivit tillfullo erlagd.
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
57
Kung''!. Majrts förslag:
Utskottets förslag:
7 §•
Årsinkomst, som i 6 § avses, utgör all den inkomst av fast egendom,
kapital eller arbete, som någon skäligen kan antagas komma att
tillsvidare årligen åtnjuta utöver den pension honom enligt denna lag
tillkommer.
Där inkomst helt eller delvis utgöres
av naturaförmåner, iakttages,
att för den, som av inkomsten har
full om än torftig försörjning, årsinkomsten
ej må uppskattas till lägre
belopp än 300 kronor för man och
250 kronor för kvinna, och att, där
inkomsten ej räcker till full försörjning,
årsinkomsten uppskattas
till motsvarande lägre belopp, ävensom
att årliga värdet av bostad ej
må uppskattas till lägre belopp än
50 kronor. Där uppskattningen ej
kan ske med ledning av dessa bestämmelser,
verkställes densamma
efter de i orten gällande priser eller
efter andra grunder, som finnas tilllämpliga.
Där inkomst helt eller delvis utgöres
av naturaförmåner, iakttages,
att för den, som av inkomsten har
full om än torftig försörjning, årsinkomsten
ej må uppskattas till lägre
belopp än 300 kronor för man och
280 kronor för kvinna, och att, där
inkomsten ej räcker till full försörjning,
årsinkomsten uppskattas
till motsvarande lägre belopp, ävensom
att årliga värdet av bostad ej
må uppskattas till lägre belopp än
50 kronor. Där uppskattningen ej
kan ske med ledning av dessa bestämmelser,
verkställes densamma
efter de i orten gällande priser eller
efter andra grunder, som finnas
tillämpliga.
I fråga om äkta makar skall, vid bestämmande av pensionstilläggs
belopp, årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra hälften av deras
sammanlagda årsinkomst.
8 §.
Befinnes någon, som åtnjuter Befinnes någon, som på grund
pension, icke längre vara i riket av varaktig oförmåga till arbete åtmantals
skriv en, må efter omständig- njuter pension, sedermera icke längre
heterna pensionen eller, där pen- vara till arbete varaktigt oförmögen,
sionstillägg utgår, allenast tillägget må efter omständigheterna pensioindragas.
Lag samma vare, därest nen eller, där pensionstillägg utgår,
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 samt. 1 höft. (Nr 1.) 8
58
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Kung!. Majrts förslag:
någon, som i följd av varaktig oförmåga
till arbete åtnjuter pension,
sedermera befinnes icke längre vara
till arbete varaktigt oförmögen.
Utskottets förslag:
allenast tillägget indragas. Lag
samma vare i fråga om pensionstillägg
för den, som befinnes icke
längre vara i riket mantalsskriven.
Har för någon, som åtnjuter pensionstillägg, årsinkomsten ökats till
sådant belopp, att rätt till pensionstillägg ej längre tillkommer honom,
indrages tillägget. Sker eljest ändring i den inkomst, efter vilken
pensionstillägget blivit bestämt, må tillägget i enlighet därmed ökas eller
minskas, dock att dylik jämkning i pensions belopp ej må äga rum mer
än en gång under värjo år.
9
I fråga om pensionsberättigad,
som
a) avhänt sig inkomst eller egendom
i uppsåt att erhålla pensionstillägg
eller högre sådant tillägg
än honom eljest skolat tillkomma;
eller
b) visat tredska eller uppenbar
försumlighet i fullgörandet av honom
enligt denna lag åliggande avgiftsplikt;
-
må sökt pensionstillägg icke beviljas
och skall redan beviljat pensionstillägg
indragas; dock att vederbörande
pensionsnämnd må, efter
prövning av omständigheterna, för
särskilt fall medgiva pensionstillägg
med minskat belopp.
Pensionstillägg eller del av pensionstillägg,
som på grund av vad
§•
I fråga om pensionsberättigad,
som
a) avhänt sig eller undandolt
inkomst eller egendom i uppsåt att
erhålla pensionstillägg eller högre
sådant tillägg än honom eljest
skolat tillkomma;
b) visat tredska eller uppenbar
försumlighet i fullgörandet av honom
enligt denna lag åliggande avgiftsplikt;
c)
uppenbarligen icke efter förmåga
söker ärligen bidraga till sin
försörjning eller är hemfallen åt
dryckenskap;
må sökt pensionstillägg icke
beviljas och skall redan beviljat
pensionstillägg indragas; dock att
vederbörande pensionsnämnd må,
efter prövning av omständigheterna,
för fall, varom under a) och b) förmäles,
undantagsvis medgiva pensionstillägg
med minskat belopp.
Pensionstillägg eller del av pensionstillägg,
som på grund av vad
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
59
Käng!. Maj:ts förslag:
sålunda stadgats icke utgår till pensionstagare,
tillfaller den kommun,
till vilken p ensio ris tag aren i fattigvärdshänseende
hör.
Angående pensionstillägg för pensionstagare,
som i följd av dryckenskap
eller eljest oordentligt levnadssätt
blivit eller måste antagas bliva
i behov av fattigvård, må vederbörande
pensionsnämnd besluta, att
tillägget tills vidare indrages; och
tillfaller jämväl sålunda indraget
pensionstillägg den kommun, till vilken
pensionstagaren i fattigvårdshänseende
hör.
Utskottets förslag:
sålunda stadgats icke utgår till pensionstagare,
skall, där pensionstagaren
för sin försörjning anlitar allmänna
fattigvården, för tid, under vilken
fattigvård till honom utgår, tillfalla
den kommun, till vilken han i fattigvårdshänseende
hör, dock icke i vidare
mån än som erfordras till täckande
av kostnaderna för den lämnade
fattigvården.
Pensionstillägg utgår ej för tid,
under vilken pensionsberättigad undergår
frihetsstraff, som ej understiger
en månad, eller är intagen å tvångsarbetsanstalt.
Har den pensionsberättigade
anhöriga, vilka för sitt
uppehälle äro beroende av honom,
må dem medgivas rätt att under
tiden uppbära pensionstillägget.
För tid, under vilken pensionstagare
är intagen å allmän fattigvårds-
eller sjukvårdsanstalt eller
annan allmän anstalt, äger anstalten
uppbära honom tillkommande pensionstillägg
samt därav tillgodogöra
sig kostnaderna för vården.
Där pensionstagare, för vilken
inbetalning blivit på grund av bestämmelserna
i 14 § gjord av kommun,
för sin försörjning anlitar
allmänna fattigvården, äger den kommun.
, till vilken han i fattigvårdshänseende
hör, att för tid, under
vilken fattigvården utgår, uppbära
det belopp, som enligt de i 6 § första
stycket angivna grunder motsvarar
vad av kommun sålunda inbetalats,
dock icke i vidare mån än som erfordras
till täckande av kostnaderna
för den lämnade fattigvården.
60
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Käng!. Maj:ts förslag:
Utskottets förslag:
10 §.
Kostnaden för pensionstilläggen bestrides till tre fjärdedelar av
staten och till en fjärdedel av landstingen och kommunerna efter fördelning
dem emellan på sätt nedan stadgas.
En åttondel av kostnaden fördelas emellan samtliga kommuner sålunda,
att varje kommun bestrider åttondelen av pensionstillägget för
pensionstagare, som var i kommunen mantalsskriven vid den tid, från
vilken tillägget bestämts att utgå, och att, där tillägget blivit jämlikt
8 § ökat, åttondelen av ökningen bestrides av den kommun, i vilken
pensionstagaren då var mantalsskriven. Minskas pensionstillägg, till
vilket två eller flera kommuner lämna bidrag, skola dessa kommuners
andelar i återstående beloppet bestämmas efter förhållandet mellan deras
förutvarande bidrag.
En åttondel av kostnaden fördelas mellan landstingen och de städer,
som icke deltaga i landsting, sålunda, att varje landsting bidrager
med ett belopp, motsvarande vad som enligt ovan stadgade grunder belöper
å de i landstinget deltagande kommunerna, och att varje stad,
utöver det belopp, som enligt samma grunder skall av staden gäldas,
ytterligare bidrager med ett lika stort belopp.
Kommunernas och landstingens andelar i pensionskostnaden uträknas
av pensionsstyrelsen. Angående tid och sätt för gäldande av dessa andelar
förordnas av Konungen.
11 §•
Finnes på grund av höga levnadskostnader
i den ort, där pensionstagare
är bosatt, pensionen ej vara tillräcklig
för hans försörjning, äger
den kommun, till vilken pensionstagaren
i fattigvårdshänseende hör, att, Paragrafen utgår.
därest han förut sökt efter förmåga
ärligen försörja sig, till hans pension
lämna ett tillskott, vilket förty icke
skall anses såsom fattigvård. Sådant
pensionstillskott må dock, evad det
utgår i penningar eller naturaförmåner,
t ej uppgå till högre årligt värde
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
61
Kung!. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
än för man till 150 och för kvinna
till 125 kronor; och kan tillskottet
av kommunen efter omständigheterna
minskas eller indragas.
Om fonden.
12 §• 11 §•
Pensionsavgifterna ingå till en fond, vilken förvaltas enligt grunder,
som bestämmas av Konung och Riksdag.
Till denna fond skall för varje
år av statsmedel tillskjutas ett belopp,
motsvarande en tredjedel av samtliga
för av giftspliktiga kvinnor för året
erlagda pensionsavgifter.
13 §.
Inom fem år efter det lagen trätt
i kraft och sedermera minst eu gång
vart tionde år skall genom pensionsstyrelsens
försorg anställas en på
vetenskaplig sannolikhetsberäkninggrundad
undersökning, huruvida
genom de föreskrivna pensionsavgifterna
jämte det tillskott av statsmedel,
varom i 12 § sägs, kunna
för dem, som först därefter bliva
avgiftspliktiga, beredas de pensioner,
som enligt bestämmelserna i 6
§ första stycket motsvara dessa
avgifter.
I sammanhang med sådan undersökning skall tillika verkställas
utredning, huruvida fonden är så stor, att den minst motsvarar kapitalvärdet
av alla de utbetalningar, som med dess medel skola bestridas.
Om pensionsavgifternas erläggande.
14 §. 13 §.
Den avgift av tre kronor om året, som skall av envar avgiftspliktig
erläggas, uppbäres av den kommun, där den avgiftspliktige är
12 §.
Inom fem år efter det lagen trätt
i kraft och sedermera minst en gång
vart tionde år skall genom pensionsstyrelsens
försorg anställas en på
vetenskaplig sannolikhetsberäkning
grundad undersökning, huruvida
genom de föreskrivna pensionsavgifterna
kunna för dem, som först
därefter bliva avgiftspliktiga, beredas
de pensioner, som enligt bestämmelserna
i 6 § första stycket motsvara
dessa avgifter.
62
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Kung!. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
mantalsskriven. Uppbörden ombesörjes av den myndighet inom kommunen,
som förrättar uppbörden av kommunalutskylderna.
De pensionsavgifter av fem och De pensionsavgifter av två, fem
tio kronor, som enligt 4 § åligga och tio kronor, som enligt 4 §
vissa avgiftspliktiga, debiteras och åligga vissa avgiftspliktiga, debiuppbäras
i samband med kronout- teras och uppbäras i samband med
skylderna. kronoutskylderna.
Där så skäligt prövas, äger Konungen för viss kommun förordna,
att jämväl uppbörden av de i första stycket av denna § omförmälda
avgifter skall verkställas i samband med kronouppbörden.
15 §.
För det i 14 § första stycket
omförmälda ändamål skall varje år,
sedan mantalslängden för kommunen
blivit i stadgad ordning justerad,
av mantalsskrivningsförrättaren
uppgöras förteckning över de
i längden upptagna personer, som
vid årets början uppnått femton
men icke sextiosex års ålder. 1
förteckningen, som uppgöres enligt
fastställt formulär, angives för
varje person namn, födelseår och
dag, civilstånd, yrke samt bostad,
varjämte för envar, som under nästföregående
år varit undantagen
från avgiftsplikt, anteckning göres
härom.
Förteckningen tillställes taxeringsnämndens
ordförande samtidigt
med att den justerade mantalslängden
enligt gällande författning till
honom överlämnas. Sedan förteckningen
kommit taxeringsnämnden
tillhanda, beslutar nämnden, på
grund av upplysningar från vederbörande
pensionsnämnd och i övrigt
14 §.
För det i 13 § första stycket
omförmälda ändamål skall varje år,
sedan mantalslängden för kommunen
blivit i stadgad ordning justerad,
av mantalsskrivningsförrättaren
uppgöras förteckning över de
i längden upptagna personer, som
vid årets början uppnått femton
men icke sextiosex års ålder. I
förteckningen, som uppgöres enligt
fastställt formulär, angives för
varje person namn, födelseår och
dag, civilstånd, yrke samt bostad,
varjämte för envar, som under
nästföregående år varit undantagen
från avgiftsplikt, anteckning göres
härom.
Förteckningen tillställes taxeringsnämndens
ordförande samtidigt
med att den justerade mantalslängden
enligt gällande författning till
honom överlämnas. Sedan förteckningen
kommit taxeringsnämnden
tillhanda, beslutar nämnden, på
grund av upplysningar från vederbörande
pensionsnämnd angående
Särskilda utskottets utlåtande Nr 7.
63
Kungi. Maj:ts förslag.
Utskottets förslag.
de personer, som äro berättigade till
pension eller understöd, samt med hänsyn
till de förhållanden, som enligt
5 § andra och tredje styckena medföra
undantagande från avgiftsplilct, för
varj e i förteckningen upptagen pers on,
huruvida för året avgiftsplikt må
åligga honom, varjämte om besluten
anteckning göres i förteckningen.
Senast fem dagar efter det taxeringsnämndens arbete för året avslutats,
överlämnas förteckningen till den kommunala uppbördsmyndigheten,
som ombesörjer, att avskrift av densamma hålles tillgänglig för
allmänheten under tiden från och med den 1 till och med den 10 juli
å ställe, som minst fjorton dagar förut kungöres i kyrkan och tillika
på annat lämpligt sätt tillkännagives. Härigenom skall envar som
vederbör anses hava erhållit del av förteckningens innehåll.
kända förhållanden, för varje i förteckningen
upptagen person, huruvida
för året avgiftsplikt må åligga
honom, varjämte om besluten anteckning
göres i förteckningen.
Den pensionsavgift av tre kronor,
som i 14 § första stycket avses,
erlägges därefter före utgången
av mars månad nästföljande år i
den ordning, som av kommunen
bestämmes. Har avgiftspliktig, där
uppbörden skett ä en termin, icke
erlagt avgiftens hela belopp, eller,
där uppbörden fördelats å två eller
flera terminer, icke i föreskriven ordning
erlagt avgiften, skall likväl vad
av honom före upphördstidens utgång
må hava erlagts tagas i beräkning
vid bestämmande av pensions belopp
enligt 6 § första stycket.
De erlagda avgifterna redovisas
och inbetalas till den i 12 § omförmälda
fonden. Kommunen är därjämte
skyldig att till samma fond
redovisa och inbetala ett belopp,
motsvarande avgifter, som icke blivit
erlagda. Vad av kommunen
sålunda inbetalats må icke tagas i
Den pensionsavgift av tre kronor,
som i 13 § första stycket avses,
erlägges därefter före utgången
av juni månad nästföljande år i
den ordning, som av kommunen
bestämmes. Har avgiftspliktig icke
erlagt avgiftens hela belopp, skall
likväl vad av honom inom nämnda
tid må hava erlagts tagas i beräkning
vid bestämmande av pensions
belopp enligt 6 § första stycket.
De erlagda avgifterna redovisas
och inbetalas till den i 11 § omförmälda
fonden. Kommunen är därjämte
skyldig att till samma fond
redovisa och inbetala ett belopp,
motsvarande avgifter, som icke blivit
erlagda. Vad av kommunen
sålunda inbetalats må icke tagas i
64
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Kung!. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
beräkning vid bestämmande av pen- beräkning vid bestämmande av pen
-
sionsbeloppet.
Sker uppbörden på sätt i 14
§ sista stycket omförmäles, svarar
kommunen även i sådant fall på
sätt ovan stadgats för de pensionsavgifter
av tre kronor eller delar
icke blivit erlagda.
därav, som
sionsbeloppet
Sker uppbörden på sätt i 13 §
sista stycket omförmäles, svarar
kommunen även i sådant fall på
sätt ovan stadgats för de pensionsavgifter
av tre kronor eller delar
därav, som icke blivit erlagda.
För ej erlagd pensionsavgift eller del därav äger kommunen fordran
bos den avgiftspliktige.
Den ovannämnda förteckningen,
försedd med uppgift om den avgift
eller del därav, som av avgiftspliktig
erlagts och enligt vad ovan stadgats
må tagas i beräkning vid bestämmande
av pensions belopp, insändes
av kommunens uppbördsmyndigbet
till pensionsstyrelsen före utgången
av månaden näst efter den,
under vilken uppbördstiden utgått.
Närmare bestämmelser angående
tid och sätt för ovan föreskrivna
redovisning och inbetalning
till den i 12 § omförmälda fonden
meddelas av Konungen.
Den ovannämnda förteckningen,
försedd med uppgift om den avgift
eller del därav, som av avgiftspliktig
erlagts och enligt vad ovan stadgats
må tagas i beräkning vid bestämmande
av pensions belopp, insändes
av kommunens uppbördsmyndigbet
till pensionsstyrelsen före utgången
av juli månad.
Där så prövas nödigt, äger
Konungen för viss kommun bestämma
annan ordning för förteckningens
uppgörande än ovan stadgas.
Närmare bestämmelser angående
tid och sätt för ovan föreskrivna
redovisning och inbetalning
till den i 11 § omförmälda fonden
meddelas av Konungen.
16 §.
För verkställande av uppbörd,
som i 14 § andra och tredje styckena
omförmäles, skall av vederbörande
taxeringsnämnd i taxeringslängden
för året angående varje avgiftspliktig
anteckn as beloppet av den
avgift, som skall av honom i sammanhang
med kronouppbörden erläggas.
16 §.
För verkställande av uppbörd,
som i 13 § andra och tredje styckena
omförmäles, skall av vederbörande
taxeringsnämnd i taxeringslängden
för året angående varje avgiftspliktig
antecknas beloppet av den
avgift, som skall av honom i sammanhang
med kronouppbörden erläggas.
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
65
Kungi. Maj:ts förslag:
o
A kronodebetsedel uppförd pensionsavgift
må kunna av avgiftspliktig
särskilt erläggas jämlikt härom
av Konungen meddelade närmare
bestämmelser.
Pensionsavgift, varom i 14 §
andra stycket sägs, må ej erläggas
och ej heller utsökas, sedan sex
månader förflutit efter utgången
av det år, under vilket avgiften
blivit påförd. Har sådan pensionsavgift
allenast till en del av sitt
belopp erlagts eller indrivits, t.ages
jämväl den del i beräkning vid bestämmande
av pensions belopp enligt
6 § första stycket.
Utskottets förslag:
Pensionsavgift, som i denna
paragraf avses, må kunna av avgiftspliktig
särskilt erläggas. Närmare
bestämmelser härom meddelas
av Konungen.
Pensionsavgift, varom i 13 §
andra stycket sägs, må ej erläggas
och ej heller utsökas, sedan sex
månader förflutit efter utgången
av det år, under vilket avgiften
blivit påförd. Har sådan pensionsavgift
allenast till en del av sitt
belopp erlagts eller indrivits, tages
likväl den del i beräkning vid bestämmande
av pensions belopp enligt
6 § första stycket.
Varje år skall före den 1 september genom uppbördsmyndigheten
till pensionsstyrelsen '' insändas uppgift enligt fastställt formulär om de
för nästföregående år enligt denna § erlagda och indrivna pensionsavgifter.
17 §•
Ändring i taxeringsnämnds beslut
enligt 15 eller 16 § må av enskild
sakägare ävensom av kommun
samt av ombud, varom i 27
§ förmäles, sökas genom besvär
inom tid och i den ordning, som
angående besvär över taxeringsnämnds
beslut är stadgat, dock att,
där ändring sökes i beslut rörande
fråga, huruvida någon skall på
grund av varaktig oförmåga till
arbete undantagas från erläggande
av pensionsavgift, besvären skola
anföras hos pensionsstyrelsen och
Bihang till Riksdagens protokoll 1913.
16 §.
Ändring i taxeringsnämnds beslut
enligt 14 eller 15 § må av enskild
sakägare ävensom av kommun
samt av ombud, varom i 27
§ förmäles, sökas genom besvär,
inom tid och i den ordning, som
angående besvär över taxeringsnämnds
beslut är stadgat, dock att,
där ändring sökes i beslut rörande
fråga, huruvida någon skall på
grund av varaktig oförmåga till
arbete undantagas från erläggande
av pensionsavgift, dessa besvär skola
anföras hos pensionsstyrelsen och
11 sand. 1 hiift. (Nr 1.) 9
opaginerad Kontrollera mot PDF
G6
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Kung!. Maj:ts förslag:
inlämnas till vederbörande pensionsnämnd
inom utgången av juli månad.
Har pensionsavgift blivit den
klagande påförd, är han ändock
skyldig att erlägga avgiftsbeloppet
med rätt att återfå vad han finnes
hava för mycket erlagt.
Utskottets förslag:
inlämnas till vederbörande pensionsnämnd
före utgången av juli månad.
Har pensionsavgift blivit den
klagande påförd, är han ändock
skyldig att erlägga avgiftsbeloppet
med rätt att återfå vad han finnes
hava för mycket erlagt.
Har ändring i beslut, varom här är fråga, gjorts av annan myndighet
än pensionsstyrelsen, skall genom den myndighets försorg anmälan
härom ofördröjligen ske hos pensionsstyrelsen.
Menar någon, vilken pensionsavgift påförts, att för honom sedermera
sådant förhållande inträtt, att han, då avgiften skall erläggas, bör undantagas
från avgiftsplikt, må frågan hänskjutas till ordföranden i vederbörande
pensionsnämnd. Den, som med ordförandens utlåtande ej åtnöjes,
må underställa frågan pensionsnämndens avgörande. Intill dess
nämndens beslut i ämnet meddelats, skall det besked, som ordföranden
givit, lända till efterrättelse.
17 §•
Den envar avgiftspliktig åliggande
pensionsavgift av tre kronor
erlägges av gift man för hustru, där
hon ej vunnit boskil triad, och är fader
ansvarig för erläggandet av sådan
pensionsavgift för barn under aderton
år, som är hos honom mantalsskrivet.
18 §.
Innehar avgiftspliktig vid tid, då pensionsavgift skall av honom
erläggas, tjänst eller arbetsanställning hos arbetsgivare, och varder avgiften
för den avgiftspliktige erlagd a\r arbetsgivaren, äger denne, mot
avlämnande till den avgiftspliktige av bevis om avgiftens erläggande,
av honom tillkommande kontant avlöning till ersättning för sitt utlägg
innehålla det erlagda beloppet.
Har ersättningen ej sålunda uttagits inom sex månader efter det
avgiften av arbetsgivaren erlagts, är all rätt till ersättning förfallen.
Särskilda utskottets utlåtande AV 1.
67
Kung]. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Om pensionsnämnder.
19 §.
Varje socken å landet samt varje stad ävensom varje köping, som
utgör egen kommun, bildar ett pensionsdistrikt.
Hava två eller flera socknar på landet gemensam kommunalförvaltning,
skola de samfällt utgöra ett pensionsdistrikt.
Där på grund av kommuns vidsträckthet eller folkmängd eller
andra förhållanden så prövas lämpligt, må kommunen fördelas i två
eller flera pensionsdistrikt. Beslut om sådan fördelning ävensom om upphävande
eller förändring därav fattas å landet av kommunalstämma
och i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga.
Beslutet skall underställas Konungens befallningshavande, som äger
att detsamma antingen oförändrat fastställa eller ock på anförda skäl
ogilla.
20 §.
För varje pensionsdistrikt skall finnas en pensionsnämnd, bestående
av en ordförande och ett jämnt antal ledamöter, högst sex.
Ordförande i pensionsnämnd och suppleant för honom förordnas av
Konungens befallningshavande för fyra år i sänder.
Ledamöterna i pensionsnämnd, jämte ett lika antal suppleanter för
dem, väljas varje gång för fyra år, å landet av kommunalstämma eller
av kommunalfullmäktige, där sådana finnas, och i stad av stadsfullmäktige
eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga. Vid val å kommunalstämma
och allmän rådstuga iakttages, att varje röstande har en
röst. Halva antalet av de utsedda ledamöterna samt halva antalet av
suppleanterna avgå efter lottning vid slutet av andra året från det
denna lag trätt i kraft. Avgår ledamot eller suppleant under den för
honom bestämda tjänstgöringstid, anställes fyllnadsval; och bör den sålunda
valde tjänstgöra under den tid, som för den avgångne återstått.
Sedan val av ledamot eller suppleant ägt rum, skall underrättelse
om den valdes namn och bostad ofördröjligen meddelas pensionsnämndens
ordförande.
68
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Eungl. Maj:ts förslag:
Utskottets förslag:
21 §.
Ordförande eller ordförandes suppleant samt ledamot eller ledamots
suppleant i pensionsnämnd må endast den man eller kvinna vara, som
är i kommunen boende ocli som uppnått myndig ålder samt är i besittning
av medborgerligt förtroende och råder över sig och. sitt gods.
Gift kvinna vare ej på den grund, att hon står under mannens målsmanskap,
obehörig att utöva uppdrag, varom nu är fråga.
Ej må annan kunna avsäga sig uppdrag, som nu nämnts, än
ämbete- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra
uppdraget, den, som under de fyra sistförflutna åren tjänstgjort såsom
ordförande eller ledamot i pensionsnämnd, samt den, som eljest uppgiver
förhinder, som i fråga om ordförande av Konungens befallningsliavande
och i fråga om ledamot av vederbörande valkorporation godkännes.
22 §.
Pensionsnämnd har, förutom att i allmänhet övervaka denna lags
efterlevnad inom pensionsdistriktet, att vid behandling av ärenden rörande
pension förfara på sätt i SO § angives samt att i övrigt ställa
sig till efterrättelse bestämmelserna i denna lag och de föreskrifter, som
angående pensionsnämnder av Konungen meddelas.
23 §.
Pensionsnämnd sammanträder minst en gång var tredje månad å
tid och ställe, som nämnden bestämmer. Dessutom sammanträder nämnden
på kallelse av ordföranden, så ofta han med avseende å inkomna
ärendens antal och vikt finner det nödigt. Tid och ställe för sammanträde
läte ordföranden minst fjorton dagar förut kungöra i kyrkan samt
tillika på annat lämpligt sätt bringa till allmänhetens kännedom; varjämte
ombud, som i 27 § omförmäles, skall om sammanträdet genom
ordförandens försorg i god tid underrättas.
Ordföranden och ledamöterna Ordföranden och ledamöterna
skola för sin inställelse vid samman- äga, därest av vederbörande kommunalträdena
av kommunen åtnjuta ersätt- stämma eller, där kommunalfullmäkning
till belopp, som av kommunen tige finnas, av dessa eller i stad av
bestämmes. stadsfullmäktige eller, där sådana ej
finnas, av allmän rådstuga, sådant be
-
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
69
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
slutas, att av kommunens medel åtnjuta
dels tralctamentsersättning under såväl
sammanträdes- som resedagar med
högst fyra kronor om dagen, dels ock1
då de icke äro bosätta å den ort, där
nämnden sammanträder, samt dä
skjuts, järnväg eller ångfartyg för
resa till och från sammanträdesorten
verkligen begagnats, resekostnadsersättning
med högst lega för skjuts
efter en häst eller för bätskjuts eller
utgift för II klass å järnväg eller
för salongsplats å ångfartyg.
24 §.
Pensionsnämnd må ej handlägga ärende, där icke, förutom ordföranden,
minst två ledamöter äro tillstädes.
Inträffar för ordförande eller ledamot sådant hinder, att han ej kan
inställa sig vid sammanträde, åligger det honom att därom ofördröjligen
underrätta -vederbörande suppleant; och vare sålunda underrättad suppleant
skyldig att utan vidare kallelse infinna sig.
Ordförande, ledamot eller vederbörligen kallad suppleant, som utan
av pensionsnämnden godkänt förhinder utebliver från nämndens sammanträde,
ävensom ordförande eller ledamot, vilken vid inträffat
förhinder uraktlåter att underrätta suppleant, skall till kommunens kassa
bota ordföranden eller hans suppleant tjugufem kronor samt ledamot eller
hans suppleant fem kronor. Därest sammanträdet i anseende till de
närvarande ledamöternas fåtalighet måste inställas eller upplösas, böte
ledamot eller suppleant dubbelt. Om uttagande av sådana böter förordnar
Konungens befallningshavande efter anmälan av ordföranden eller
ledamot i vederbörande pensionsnämnd eller av pensionsstyrelsens ombud
i orten.
25 §.
Å pensionsnämnds sammanträde skola till prövning företagas de
sedan nästföregående sammanträde inkomna ärenden, och skall ärende
genast avgöras, där icke nämnden för vederbörandes hörande eller eljest
70
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Kung!. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
i följd av särskilda omständigheter finner uppskov oundgängligen erfordras.
Dock skall i sådant fall ärendet bringas till slut å näst därpå
följande sammanträde.
Åro vid omröstning rösterna lika delade, gäller den mening ordföranden
biträder.
26 §.
Pensionsnämnds ordförande
åligger att enligt fastställt formulär
hålla register över gjorda framställningar
och inkomna ansökningar.
Han förer vid nämndens sammanträden
protokoll eller är för
dess ordentliga förande ansvarig,
ombesörjer skriftväxlingen, emottatager
alla till nämnden ställda skrivelser
och framställningar samt
vårdar nämndens handlingar.
Ordföranden äger av kommunen
tillgodonjuta gottgörelse för de honom
genom uppdraget åsamkade
kostnader, såsom för skrivmaterialier,
postporto och skrivarehjälp.
Äro de ordföranden åliggande göromålen
synnerligen omfattande, äger
kommunen, i den mån en dylik utgift
för densamma ej må anses
alltför betungande, därjämte tilldela
honom skäligt arvode. Beslut om
sådant arvode fattas å landet av
kommunalstämma och i stad av
stadsfullmäktige eller, där sådana ej
finnas, av allmän rådstuga. Rörande
av kommunalstämma fattat beslut
om sådant arvode gäller i övrigt
vad i gällande kommunalförfattning
är stadgat angående arvode till ordförande
i kommunalnämnd.
Pensionsnämnds ordförande
åligger att enligt fastställt formulär
hålla register över gjorda framställningar
och inkomna ansökningar
samt föra förteckning över de pensionstagare,
till vilkas pensionering
kommunen enligt 10 § lämnar bidrag.
Han förer vid nämndens sammanträden
protokoll eller är för dess
ordentliga förande ansvarig, ombesörjer
skriftväxlingen, emottager
alla till nämnden ställda skrivelser
och framställningar samt vårdar
nämndens handlingar.
Ordföranden äger av kommunen
tillgodonjuta gottgörelse för de honom
genom uppdraget åsamkade
kostnader, såsom för skrivmaterialier,
postporto och skrivarehjälp.
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
71
Kimgl. Maj:ts förslag:
Protokollet skall innehålla uppgift
om de vid sammanträdet närvarande
ledamöterna av pensionsnämnden
samt redogörelse för de ärenden,
som vid sammanträdet förekommit,
ävensom för de beslut, som av nämnden
fattats.
Utskottets förslag:
Protokollet skall innehålla "uppgift
om de vid sammanträdet närvarande
ledamöter av pensionsnämnden
och i 21 § omförmälda ombud,
samt redogörelse för de ärenden,
som vid sammanträdet förekommit,
ävensom för de beslut, som av nämnden
fattats.
Protokollet för varje sammanträde skall genast justeras; dock må
pensionsnämnden särskilt för varje gång uppdraga åt två ledamöter att
jämte ordföranden verkställa justeringen sist inom åtta dagar efter sammanträdets
slut.
Sedan protokollet för sammanträde justerats, åligger det ordföranden
att ofördröjligen till vederbörandes kännedom å förut kungjort
ställe anslå de beslut, som fattats, och anses härigenom meddelande om
besluten hava skett den dag anslag gjordes.
27 §.
För varje pensionsdistrikt skall finnas ett av pensionsstyrelsen förordnat
ombud; dock må samma person kunna förordna^ till ombud
för flera pensionsdistrikt.
Ombud äger närvara vid vederbörande pensionsnämnds sammanträden
och deltaga i överläggningarna, men ej i besluten. I övrigt har
ombudet att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som
varda av pensionsstyrelsen meddelade.
Landsting äger ock för pensionsdistrikt inom landstingsområdet
utse ombud. För sådant ombud äge vad i denna lag är stadgat om
pensionsstyrelsens ombud motsvarande tillämpning.
28 §.
Ändring i pensionsnämnds beslut må av enskild sakägare ävensom
av kommun samt av vederbörande i 27 § omförmälda ombud sökas hos
pensionsstyrelsen genom besvär, vilka skola ingivas till pensionsnämndens
ordförande eller i betalt brev med allmänna nosten vara till denne
a
inkomna sist å trettionde dagen efter beslutets meddelande, den dagen
oräknad, då sådant skedde. Ordföranden äge ock att över nämndens
beslut anföra besvär. Över inkomna besvär skall nämnden avgiva ytt
-
72
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Kung]. Maj:ts förslag-: Utskottets förslag:
rande, varefter handlingarna i ärendet av ordföranden så snart ske kan
insändas till pensionsstyrelsen.
Öfver pensionsstyrelsens beslut Över pensionsstyrelsens beslut
må klagan ej föras. må klagan ej föras av enskild sak
ägare.
Justitiekanslern eller efter
justitiekanslerns medgivande kommun,
pensionsnämnds ordförande och i 27
§ omförmäla ombud må söka ändring
i pensionsstyrelsens beslut hos
Konungen genom besvär, vilka, vid
talans förlust, skola före klockan tolv
å trettionde dagen från den dag
beslutet gavs, eller, om då är söneller
helgdag, å nästa söckendag därefter
ingivas till civildepartementet.
Om ansökning rörande pension.
29 §.
Ansökning rörande pension göres bos pensionsnämnden i det pensionsdistrikt,
där sökanden senast blivit mantalsskriven.
Ansökningen, som avfattas enligt fastställt formulär, skall innehålla
upplysningar angående sökandens arbetsförmåga och inkomster samt vad
i övrigt till utredande av hans pensionsrätt må erfordras jämte en av
sökanden undertecknad, på beder och samvete avgiven förklaring, att
de lämnade upplysningarna äro med sanningen överensstämmande. År
sökanden ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten
av upplysningarna intygas av två trovärdiga, med sökandens förhållanden
förtrogna personer. Vid ansökningen fogas prästbevis angående
sökandens ålder.
.Där ansökning allenast avser pension enligt 6 § första stycket, är
uppgift om sökandens inkomster ej erforderlig.
30 §.
År ansökning gjord rörande pension, skall pensionsnämnden pröva
de i ansökningen lämnade upplysningar och åberopade handlingar
samt på grund av denna prövning och kända förhållanden besluta,
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
73
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
huruvida sökanden äger rätt till pension, samt bestämma storleken av
den årsinkomst, som skall läggas till grund för beräkning av pensionstilläggs
belopp.
Sedan den i 28 § stadgade besvärstid
gått till ända, skall, evad
besvär anförts eller icke, beslutet i
ärendet jämte tillhörande handlingar
av ordföranden ofördröjligen insändas
till pensionsstyrelsen.
Sedan den i 28 § första stycket
stadgade besvärstid gått till ända,
skall, evad besvär anförts eller icke,
beslutet i ärendet jämte tillhörande
handlingar av ordföranden ofördröjligen
insändas till pensionsstyrelsen.
Där sökanden funnits berättigad till pension, skall pensionsstyrelsen
beräkna och fastställa beloppet samt utfärda pensionsbrev, som genom
nämndens försorg tillställes pensionstagaren. Uppgår det beräknade
beloppet icke till sex kronor om året, må dock pension ej utgå och
förty ej heller pensionsbrev utfärdas.
Finnes pensionsnämnds beslut strida mot denna lag, äger pensionsstyrelsen,
där ej på grund av anförda besvär rättelse kan ske, att återförvisa
ärendet till'' förnyad prövning.
Vad om ansökning rörande pension samt om handläggning av sådant
ärende stadgats gäller i tillämpliga delar jämväl om ärende rörande
ökning, minskning eller indragning av pension. Innan pensionsnämnd
fattar beslut i ärende rörande minskning eller indragning av pension,
skall nämnden lämna pensionstagaren tillfälle att yttra sig.
Om pensions utbetalande.
.31 §.
Pension utgår från den dag rätt till pension inträtt, vilket, då
annat förhållande ej visas, anses hava skett den dag pensionen sökes,
till utgången av den månad, under vilken pensionstagaren avlidit eller
pensionens indragning beslutats.
Lag samma vare i tillämpliga delar i fråga om ökning eller minskning
av pension.
32 §.
Utbetalning av pension verkställes genom postanstalten i den ort,
där pensionstagaren vistades, då ansökning om pension gjordes, därest
icke i ansökningen uppgivits annan postanstalt. Anvisning å den postanstalt,
genom vilken utbetalningen sker, skall lämnas i pensionsbrevet.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 samt. 1 höft. (Kr 1). 10
74
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Kung!. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Avflyttar pensionstagare till annan ort eller önskar pensionstagare eljest
pensionens utbetalande genom annan än förut angiven postanstalt, må
pensionsstyrelsen förordna om utbetalningens verkställande genom den
postanstalt pensionstagaren uppgivit.
Pension må för varje kalendermånad
lyftas tidigast den 15 i samma
månad eller, om den dagen inträffar
å sön- eller helgdag, nästpafföljande
söckendag; dock att, om pension ej
uppgår till 30 kronor eller pensionstagaren
flyttat ur riket, beloppet utbetalas
allenast en gång för varje år
efter ingången av därpå följande år.
Pensionsbelopp, som ej lyftats
inom ett är, sedan det till betalning
förfallit, vare förverkat och tillfälle
den i 12 § omnämnda fonden.
Pension skall utbetalas månadsvis;
dock att utbetalning äger rum
kvartalsvis, om pensionen uppgår till
30, men ej till 60 kronor, och halvårsvis,
om pensionen uppgår till 15, men ej
till 30 kronor, samt en gäng om året, om
pensionen understiger 15 kronor eller
tillkommer någon, som flyttat ur riket.
Utbetalning verkställes tidigast den 15
i- varje månad eller, om den dagen
inträffar å sön- eller helgdag, nästpåf
oljande söckendag, samt, där utbetalningen
fördelas å längre terminer
än en månad, tidigast den 15 i sista
månaden av varje termin eller, om
den dagen inträffar å sön- eller helgdag,
nästpåfoljande söckendag.
Pensionsbelopp, som ej lyftats
före utgången av året näst efter det,
under vilket beloppet förfallit till betalning,
vare förverkat och tillfälle
den i 11 § omnämnda fonden.
Om understöd.
33 §.
Den, som efter fyllda femton
år bliver till arbete varaktigt oförmögen,
men för vilken avgifter till
erhållande av pension icke blivit
erlagda, ävensom den, vilken vid
nämnda ålder redan är varaktigt
arbetsoförmögen, äger erhålla understöd
under villkor och med be
-
Den, som efter fyllda femton
år bliver till arbete varaktigt oförmögen,
men för vilken avgifter till
erhållande av pension icke blivit
erlagda, ävensom den, vilken vid
nämnda ålder redan är varaktigt
arbetsoförmögen, äger erhålla understöd
under villkor och med be
-
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
75
Kung!. Maj:ts förslag:
lopp, som angående pensionstilläggär
i 6 § stadgat.
Änkling, änka eller annan ogift
kvinna, som är till arbete varaktigt
oförmögen men icke berättigad till
pension och vilken har att försörja
ett eller flera egna barn under femton
år, äger erhålla understöd under
villkor och med belopp, som i 6 §
är stadgat angående pensionstillägg
för barn.
Beträffande understöd, varom
ovan sägs, gäller även i övrigt i
tillämpliga delar vad i denna lag
är föreskrivet om pensionstillägg
och om kostnaden för dess bestridande
samt om ansökning rörande
pension . och om pensions utbetalande.
Utskottets förslag:
lopp, som angående pensionstillägg
är i 6 § stadgat. Beträffande sådant
understöd gäller även i övrigt i tilllämpliga
delar vad i denna lag är
föreskrivet om pensionstillägg och
om kostnaden för dess bestridande
samt om ansökning rörande pension
och om pensions utbetalande.
Om pension på grund av frivilliga avgifter.
34 §.
För att vid varaktig oförmåga
till arbete och senast vid fyllda sextiosju
år erhålla pension utöver vad
ovan i denna lag stadgas, vare det
envar svensk man eller kvinna, som
fyllt femton år, medgivet att, på
sätt Konungen bestämmer, erhålla
försäkring genom erläggande av
frivilliga avgifter. Dylika avgifter
må för varje gång ej erläggas med
mindre belopp än en krona eller,
där högre belopp erlägges, annorlunda
än med helt antal kronor,
och ej heller må av någon under
För att vid varaktig oförmåga
till arbete och senast vid fyllda sextiosju
år erhålla pension utöver vad
ovan i denna lag stadgas, vare det
envar svensk man eller kvinna, som
fyllt femton år, medgivet att, på
sätt Konungen bestämmer, erhålla
försäkring genom erläggande av
frivilliga avgifter. Dylika avgifter
må för varje gång ej erläggas med
mindre belopp än en krona eller,
där högre belopp erlägges, annorlunda
än med helt antal kronor,
och ej heller må av någon under
76
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Kung!. Maj:ts förslag:
Utskottets förslag:
ett kalenderår avgifter erläggas till
högre sammanlagt belopp än det
antal kronor, som motsvarar halva
antalet fyllda levnadsår.
De frivilliga avgifterna ingå
till den i 12 § omnämnda fonden.
Till denna fond skall för varje år
av statsmedel tillskjutas ett belopp,
motsvarande en femtedel av summan
av de av kvinnor under året erlagda
frivilliga avgifter.
Årliga beloppet av pension enligt
denna § skall utgöra för varje
erlagd avgift en och en tredjedels
procent av avgiftens belopp för
varje helt år, som förflutit från den
dag avgiften erlades till den dag,
från vilken pensionen utgår.
För pensionstagare, som åtnjuter
pensionstillägg, höjes pensionen med
en tredjedel.
Kostnaden för sådan höjning av
pension bestrides av statsmedel.
ett kalenderår avgifter erläggas till
högre sammanlagt belopp än trettio
kronor.
De frivilliga avgifterna ingå
till den i 11 § omnämnda fonden.
Till denna fond skall för varje år
av statsmedel tillskjutas ett belopp,
motsvarande en åttondel av summan
av de under året erlagda frivilliga
avgifter.
Årliga beloppet av pension enligt
denna § skall för man utgöra för
varje erlagd avgift en och en halv
procent av avgiftens belopp för varje
helt år, som förflutit från den dag
avgiften erlades till den dag, från
vilken pensionen utgår.
För kvinna beräknas pensionens
belopp till fem sjättedelar av motsvarande
belopp för man.
Finnes någon hava försummat att fullgöra honom enligt 4 § åliggande
avgiftsplikt för år, varunder frivillig avgift för honom erlagts,
skall vid bestämmande av pensionens belopp hänsyn ej tagas till den
frivilliga avgiften i vidare mån än denna avgifts belopp må överstiga
beloppet av den försummade avgiften.
Beträffande avgifter och pensioner,
som i denna § avses, länder
i tillämpliga delar till efterrättelse
vad 13 § innehåller om verkställande
av undersökning å vissa tider
av pensionsvillkor och fond.
Beträffande avgifter och pensioner,
som i denna § avses, länder
i tillämpliga delar till efterrättelse
vad 12 § innehåller om verkställande
av undersökning å vissa tider
av pensionsvillkor och fond.
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
77
Kung!. Maj:ts förslag:
Utskottets förslag:
35 §.
*
Rätt till pension eller understöd enligt denna lag kan icke överlåtas
och må förty ej för gäld tagas i mät.
36 §.
De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller,
finnas erforderliga för lagens tillämpning, meddelas af Konungen.
Övergångsbestämmelser.
37
Denna lag skall träda i kraft
den 1 januari 1914; dock att rätt
till understöd enligt 33 § ej tillkommer
den, som då fyllt sextio
år, ej heller den, som då fyllt femton
år och är till arbete varaktigt
oförmögen samt år 1913 under
sammanlagt mer än fyra månader
åtnjutit full försörjning av fattigvården,
v älgörenhe t sinrättningar
eller enskilda personer.
§•
Denna lag skall träda i kraft
den 1 januari 1914; dock att 5,
19—28 samt 36 §§ skola i tillämpliga
delar lända till efterrättelse från
och med den 1 september 1913.
Rätt till understöd enligt 33 §
tillkommer ej den, som vid tiden
för lagens ikraftträdande fyllt sextiosju
år, och ej heller den, som då
fyllt femton år och är till arbete
varaktigt oförmögen samt år 1913
under sammanlagt mer än fyra månader
åtnjutit full försörjning av
fattigvården, välgörenhetsinrättningar
eller enskilda personer.
För dem, som före utgången av år
1918 förvärvat rätt till pensionstillägg
eller understöd eller till ökning därav,
bestämmas beloppen av pensionstilllägg,
understöd och ökning till följande
procent av eljest stadgade belopp
, nämligen
78
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Kung!. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
För den, som vid lagens ikraftträdande
fyllt aderton år, skall den
pension eller del därav, som jämlikt
6 § första stycket beräknas till
viss procent av erlagda pensionsavgifter,
utgå med följande procent
av dessa avgifters sammanlagda belopp,
nämligen
för den,
som
fyllt 18, men icke 25 år
med 29 procent
» ))
»
» 25,
»
» 30 »
» 28
)> »
»
» 30,
».
» 35 »
>• 27
» »
»
» 35,
))
» 40 »
» 26
» »
»
» 40,
»
» 45 »
» 25
)) »
»
» 45,
))
» SO »
» 24
)) ))
»
» 50,
»
» 55 ''
» 23 »
)) ))
»
» 55,
))
» 60 »
» 22 »
» »
»
» 60..
.......21
för dem, som under år 1914 förvärvat sådan rätt, till 50 %
» 1915 »
»
» » 60 »
» 1916 »
»
* » 70 »
»> 1917 »
»
» » 80 »
» 1918 »
»
» » 90 »
För den, som vid lagens ikraftträdande
fyllt tjugofem år, skall den
pension eller del därav, som jämlikt
6 § första stycket eljest skolat
beräknas för man till trettio och för
kvinna till tjugofyra procent av erlagda
pensionsavgifter, i stället utgå
med följande procent av dessa avgifter
nämligen
förman, som fyllt 25, men icke 30 år, med 27^ procent
» « » » 30,
» ))
35 »
»
25
n
» » » » 35,
)) ))
45 »
)>
22\
))
n » » » 45
år......
»
20
»
och för kvinna,
som fyllt 25,
men »
30 år
»
22
»
» » 30,
n »
35 »
))
20
»
» » 35,
» »
45 »
))
18
»
» » 45
är......
))
16
»
Den ökade kostnad, som av denna bestämmelse föranledes, bestrides
av statsmedel.
2:o) att Riksdagen, under förutsättning att lag om
allmän pensionsförsäkring varder av Kungl, Maj:t och
Riksdagen antagen, måtte, med bifall till förevarande
proposition, antaga följande
Särskilda, utskottets utlåtande Nr 1.
79
ijSlg’
om
ändrad lydelse av 17 Itap. 12 § handelsfälten.
Härigenom förordnas, att 17 kap. 12 § handelsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:
12 §.
Därnäst have kronan företräde till lös egendom för gäldenärens
utskylder sista och löpande året, de där ej för fast egendom utgå.
Sist skola med förmånsrätt ur gäldenärens egendom så i fast som
löst gäldas med lika rätt sins emellan: kommunal- och stadsutskylder,
av kyrkostämma eller kyrkofullmäktige beslutade avgifter till kyrka och
skola samt’ härads- och landstingsmedel, samtliga dock endast för sista
och löpande året; så ock vad enligt lag om allmän pensionsförsäkring
kommun må hava utgivit på grund av gäldenärens underlåtenhet att
erlägga pensionsavgift för sista och löpande året.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.
3:o) att Riksdagen, under förutsättning att lag om
allmän pensionsförsäkring varder av Kungl. Maj:t och
Riksdagen antagen, måtte i anledning av den av herr
von Hofsten avgivna motion antaga följande:
Lag
om
ändrad lydelse av lagen den 26 Maj 1909 om Kungl. Maj:ts
regeringsrätt.
Härigenom förordnas, att 2 § av lagen den 26 Maj 1909 om Kungl.
Maj:ts regeringsrätt skall erhålla följande förändrade lydelse:
80
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Besvär, som jämlikt författningarna må hos Konungen fullföljas i
statsdepartementen, skola, med de undantag, varom i 3 § sägs, tillhöra
regeringsrättens upptagande och avgörande i följande mål:
l:o) mål om riksdagsmannaval — — — den valdes avsägelse;
2:o) mål om beslut av landsting, av kommun, annan menighet eller
deras representationer;
mål om nybyggnad, inredning eller reparation av allmän byggnad,
som av menighet skall byggas och underhållas, om stället för sådan
byggnads uppförande;
mål angående fattigvården;
mål angående allmän pensionsförsäkring.
3:o) mål om sammankallande — — — — — — — — — — —
18:o) handräckningsmål.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914.
samt 4:o) att övriga i anledning av förevarande
proposition i riksdagens kamrar väckta motioner må,
därest de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet
ovan hemställt, icke föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 15 maj 1913.
På utskottets vägnar:
HUGO HAMILTON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit herrar greve
II. E. G. Ilamilton, K. H. Branting, S. H. Kvarnzelius, E. Trygger, C. J. G. Sivartz,
G. Kobb, frih. G. O. R. Lagerbring, A. Antonsson, G. G. Ekman, I. E. G. Svensson,
Ä. C. Lindblad, J. Nilsson, D. Persson, S. A. A. Lindman, greve B. G. Hamilton, F. W.
Thorsson, H. Andersson, E. A. Nilson, J. B. Eriksson, K. B. Karlsson, P. Nilsson och
A. Cederborg.
Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
81
Reservationer.
Vid 6 §:
av herr Eriksson i Grängesberg med yrkande om bifall till herrar
Lindhagens och Hellbergs i Lycksele motion nr 319, vari hemställes:
att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla att till de uppdragom
utredning angående barns rätt gentemot försumliga försörjare, som
redan givits fattigvårdslagstiftningskommittén och lagberedningen, desamma
även måtte få i uppdrag att inkomma med utredning angående
sådan lagstiftning, varigenom för barn till ogift moder, övergiven
och frånskild hustru bidrag till underhåll utbetalas av det allmänna,
utan att ett hänvändande för att erhålla sådant bidrag behöver ske
genom fattigvården och utan att det av mottagaren erhållna bidraget
anses såsom erhållen fattighjälp.
Vid 18 §:
av herr Eriksson i Grängesberg med hemställan om bifall till i
herr Rydéns m. fl. motion nr 304 framställda yrkande:
att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
och därpå grundat förslag till sådana bestämmelser i lagen om
allmän pensionsförsäkring, varigenom arbetsgivares skyldighet att med
skäligt belopp bidraga till sina arbetares pensionering på ett lämpligt
sätt regleras.
Vid 37 §:
Av herrar Thorsson och Eriksson i Grängesberg, vilka inom utskottet
yrkat bifall till det i herr Rydéns in. fl. motion framställda förslag
till övergångsbestämmelser.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 samt. 1 häjt. (Nr 1.)
It
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
1
Bilaga 1.
P. M.
angående yrkanden, framställda i motioner i anledning av
Knngl. Maj:ts proposition nr 126 med förslag till lag om allmän
pensionsförsäkring m. in.
I.
Ändrings- och avslagsyrkanden å vissa bestämmelser i lagförslaget.
l §•
Pälsson (290)x).
Förändrad lydelse:
»Envar svensk man eller kvinna skall enligt denna lag genom erläggande
av årliga pensionsavgifter och med bidrag av allmänna medel försäkras
till erhållande av pension.»
(Orden »där ej nedan annorlunda stadgas» ha utelämnats.)
lista stycket.
Jonsson i Gumboda (295).
67 år ändras till 60 år.
Lindqvist i Kosta (303).
67 år ändras till 65 år.
Pålsson (290).
Se under 6 §.
4 §•
Jonsson i Hökhult (282).
Avgiften i lägsta klassen höjes från 3 till 4 kronor.
Larsson i Klagstorp (288) och
*) Motioner med nummer mellan 113 och 131 från Första kammaren och med
nummer mellan 282 och 323 från Andra kammaren.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 saml. 1 hälft. (Nr 1.) Bilagor. 1
2
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Rydén (304).
Tillfogande av en ny avgiftsklass för inkomster mellan 500—800
kronor med en pensionsavgift av 5 kronor.
Kronlund (294).
Okade pensionsavgifter för större inkomsttagare i stigande skala,
t. ex. för inkomster å 3,000—6,000 kronor en avgift av 25 kronor, för
6,000—12,000 kronors inkomst en avgift av 50 kronor o. s. v. (För täckande
av bristen genom förmögenhetsgränsens borttagande.)
o o o o /
Pälsson (290).
Fn pensionsavgift å 3 kronor bör erläggas av alla enligt förslagets
5 § 2:dra och 3:dje styckena undantagna personer.
Leander (285).
En pensionsavgift å 3 kronor bör erläggas av alla enligt förslagets
5 § 2:dra stycket punkterna a—c (statstjänare etc.) samt 3:dje stycket
(enl. Konungens prövning) undantagna personer jämte deras hustrur.
Asplund (126).
Förändrad lydelse:
»Pensionsavgifterna utgöras dels av en personlig avgift, som av envar
avgiftspliktig enskild person erlägges med tre kronor för varje år;
dels av eu inkomstavgift, som av envar till inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerad enskild person eller annan skattskyldig för varje år erlägges
med samma belopp, vartill den skattskyldiges inkomst- och förmögenhetsskatt
med tillämpning av 1910 års Kungl. förordning om inkomstoch
förmögenhetsskatt skulle komma att för. året uppgå.»
Lundell (315).
Allenast två avgiftsklasser böra införas, en för inkomster å 0—800
och en för inkomster över 800 kronor. Avgiften i den lägre klassen bör
bestämmas till 4 och i den högre till 8 kronor.
5 §.
I dess helhet.
Asplund (126).
Förändrad lydelse:
»Personlig pensionsavgift erlägges ej av någon för år, före det
under vilket han fyller sexton år, eller efter det under vilket han fyllt
sextiosex år, eller för år, för vilket han icke är i riket mantalsskriven.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 3''
Sådan avgift erlägges ej heller av den, som är till arbete varaktigt oförmögen.
Från erläggande av personlig pensionsavgift undantages jämväl dels
a) ordinarie — -— -— — — — — tillämpning;
b) delägare — — — — — — — pensionskassa;
c) ordinarie — — — — — — — tjänst;
dels ock hustru till sålunda undantagen person.
I övrigt — — — -— undantagas från skyldighet att erlägga
personlig pensionsavgift enligt denna lag.
Från personlig pensionsavgift sålunda undantagen person vare denbefriad
från erläggande av inkomstavgift enligt denna lag i den mån ock
samma icke överstiger åttio kronor för ett år».
lusta stycket. •"> § • »t.
Lindqvist i Kosta (303).
Pensionsavgift skall ej erläggas av någon för år efter det, under
vilket han fyllt (i4 år (jfr vid 2 §).
Olausson (305).
Tillägg: »För det år värnpliktig fullgör huvudsakliga delen av sin
värnplikt, utgår hans pensionsavgift av statsmedel.»
Pälsson (290).
Styckets sista punkt bör utgå. (Undantag från avgiftsplikt för den,
som är invalid.)
Lundell (315).
Avgiftsplikt bör inträda med 18:de och sluta med 60:de året.
2:dra stycket, lista punkten (»förmögenhetsgränsem). 5 § 2 st.
Hamilton, Alexander (114),
Jonsson i Hökhult (282),
Bengtsson i Norup (283),
Leander (285),
Persson i Tofta (287),
Ekerot (286),
Pälsson (290),
Olsson i Blädinge (292),
Kronlund (294),
Rydén (304) och
von Sneidern (317).
Bestämmelsen bör utgå.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
(Olsson i Blädinge: om bestämmelsen ej utgår, yrkas avslag).
Jansson i Edsbäcken (284).
Förmögenhetsgränsen bör höjas till 10,000 kronor.
2:dra stycket, 2:dra och 3:dje punkterna och
» § 3 st. 3:dje stycket.
Bengtsson i Norup (283) och
Pålsson (290). Jfr 4 §.
Bestämmelserna böra utgå.
§ 6.
6 § l st. lista stycket.
Jonsson i Gumboda (295).
Pensionsbeloppet bör ändras på grund av yrkandet om pensionsålderns
sänkande till 60 år (jfr vid 2 §).
Rydén (304).
Förändrad lydelse:
»Pensionens årliga belopp utgör 30 procent av de erlagda pensionsavgifternas
sammanlagda belopp, då pensionstagares årsinkomst ej uppgår
till 1,100 kronor. Därest pensionstagares årsinkomst uppgår till 1,100 kronor,
men icke 2,000 kronor, utgår pensionen med följande del av hela
pensionen:
För inkomst
av
minst
1,100 kronor, men
e.i
1,200
kronor
90
%
» *
>
>
1,200
» >
»
1,300
»
80
%
»
>
2>
1,300
» >
1,400
>
70
%
>
»
1,400
1,500
60
%
3>
>
1,500
» »
>
1,600
»
50
%
> >
>
>
1,600
>
1,700
40
%
» >
3>
1,700
> >
»
1,800
>
30
%
>
1,800
> >
3»
1,900
>
20
%
> >
>
»
1,900
»
»
2,000
>
10
%
Uppgår pensionstagares årsinkomst till 2,000 kronor eller mera, utgår
ingen pension.»
Hamilton, Alexander (114).
Rätten till avgiftspension bör undantagas för den, som har eu taxerad
förmögenhet överstigande 12,000 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Bengtsson i Norup (283).
De personer, som enligt förslagets 5 § undan tagits från avgiftsplikt,
men som enligt motionärens förslag skola, vara avgiftspliktiga, höra
järn vill äga rätt till avgiftspension, då deras inkomst icke överstiger 1,200
kronor, och, där årsinkomsten överstiger 1,200 kronor, vidkännas 50 kronors
avdrag för varje 100-tal kronor, varmed årsinkomsten överstiger
1,200 kronor.
Kronlund (294).
Avgiftspension bör utgå allenast till personer med mindre än 1,500
kronor i årlig inkomst.
Leander (285).
Avgiftspension bör ej utbetalas till den, som äger en årlig inkomst
av 1,500 kronor eller till den, som av staten eller annorledes är tillförsäkrad
skälig pension.
Pålsson (290).
Rätt till pension bör inträda allenast om årsinkomsten understiger
1,000 kronor.
Ericsson, H. (118).
Se vid. 7 §.
Mannheimer (128).
Avgiftspensions årliga belopp bör beräknas i enlighet med det i
riksförsäkringsanstaltens utlåtande såsom alternativ 2 betecknade förslag
till dylik beräkning, dock med iakttagande därav, att pensionsbeloppet
sättes lika för man och kvinna samt beräknas enligt den av riksförsäkringsanstalten
för män upptagna tabellen.
Asplund (126).
Förändrad lydelse:
»Pensions årliga belopp utgör
av de erlagda personliga pensionsavgifternas sammanlagda belopp
trettio procent samt
för varje erlagd inkomstavgift i den mån densamma icke överskrider
åttio kronor för ett år, en och en tredjedels procent av avgiftens belopp
för varje helt år, som förflutit från den dag avgiften erlades till den
dag, från vilken pensionen utgår med den inskränkning, att pension i sin
helhet ej må utgå, med högre belopp än ettusen kronor.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
6
0 § ä st. 2:dra stycket.
Rydén (304).
Tillägg: »dock att härvid mindre inkomster än 100 kronor räknas
såsom obefintliga.» ■>
Mannheimer (128) och
Lundell (315).
Pensionstillägg bör utgå för pensionstagare, som är till arbete varaktigt
oförmögen och vilkens årsinkomst ej uppgår för man till 350 och
för kvinna till 300 kronor.
Asplund (126).
Förändrad lydelse:
»Därjämte utgår, då pensionen ej uppgår till femhundra kronor förman
och fyrahundrafemtio kronor för kvinna, av allmänna medel ett tilllägg
till pensionen för pensionstagare, som är till arbete varaktigt oförmögen
och vilkens årsinkomst ej uppgår för man till trehundra och för
kvinna till tvåhundrafemtio kronor.»
<> $ 8 st. 3:dje stycket.
Hamilton, Alexander (114).
Pensionstilläggets höjning bör bestämmas till IV3 %.
Jonsson i Hökhult (282),
Larsson i Klagstorp (288),
Olausson (305),
Lundell (315) och
Mannheimer (128).
Sista punkten (pensionstilläggets höjning) bör utgå,
Rydén (304).
Förändrad lydelse:
»Pensionstillägget utgör för år räknat i fråga om pensionstagare,
som ej åtnjuter någon inkomst, för man 150 och för kvinna 125 kronor
och i fråga om pensiontagare, som åtnjuter inkomst av 100 kronor eller
därutöver, nämnda pensionstillägg med avdrag av halva årsinkomsten.
För varje år, för vilket endera av de i 4 § stadgade pensionsavgifter av
fem, åtta eller tretton kronor blivit erlagd, höjes pensionsbeloppet med
en procent.»
Olausson (305).
Beloppen 150 och 125 kronor böra ändras till resp. 160 och 130
kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Mannheimer (128).
Pensionstillägget skall utgöra, för år räknadt, i fråga om pensionstagare,
som ej ''åtnjuter någon inkomst, för man 175 och för kvinna 150
kronor, och i fråga om pensionstagare, som åtnjuter inkomst, nämnda
belopp med avdrag av halva årsinkomsten.
Asplund (126).
Förändrad lydelse:
»Pensionstillägget utgör med nedanstående inskränkningar för år
räknat i fråga om pensionstagare, som åtnjuter inkomst, de av motionären
i 6 § andra stycket omnämnda belopp med avdrag av halva årsinkomsten.
För varje år, för vilket i 4 § stadgade inkomstavgift blivit
erlagd, höjes pensionstillägget med en procent. Varken pensionstillägg
eller förhöjning utbetalas dock till högre belopp, än att desamma tillsammans
med avgiftspensionen uppgå till högst femhundra kronor för man
och fyrahundrafemtio kronor för kvinna.»
Lundell (315).
Pensionstilläggets maximum bör bestämmas till 120 och 100 kronor
för resp. man och kvinna. För pensionstagare med årsinkomst bör pensionstillägget
utgå med nyssnämnda belopp med avdrag av lU av årsinkomsten.
4:de stycket {»barnpensioner ing em). t § 4 st.
Hamilton, Alexander (114),
Glasört (117) och
Petterson i Södertälje (306) jfr under »Särskilda yrkanden» samt
»Skrivelseförslag»
Stycket bör utgå.
Rydén (304).
Förändrad lydelse:
»För änkling, änka eller annan ogift kvinna, som har att försörja
ett eller flera egna barn under femton år, ökas pensionen, därest årsinkomsten
ej uppgår till 300 kronor för man och 250 kronor för kvinna
jämte 150 kronor för varje barn, med särskilt pensionstillägg för barnen.
Beloppet av sådant pensionstillägg utgör 75 kronor för varje barn, där
årsinkomsten ej överstiger 300 kronor för man och 250 kronor för kvinna,
samt, där årsinkomsten överstiger nämnda belopp, 75 kronor för varje
barn med avdrag av hälften av det belopp, varmed årsinkomsten överstiger
300 kronor för man och 250 kronor för kvinna.»
O
8
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
(Orden »pensionsberättigad» före »änkling» etc. samt »är till arbete
varaktigt oförmögen» efter »kvinna, som» äro uteslutna ur l:sta punkten).
Mannheimer (128).
För pensionsberättigad änkling, änka eller annan ogift kvinna, som
är till arbete varaktigt oförmögen och har att försörja ett eller flera egna
barn under femton år, skall pensionen ökas, därest årsinkomsten ej uppgår
till 350 kronor för man och 300 kronor för kvinna jämte 120 för
varje barn, med särskilt pensionstillägg för barnen.
Beloppet av sådant pensionstillägg skall utgöra 60 kronor för varje
barn, där årsinkomsten ej överstiger 350 kronor för man och 300 kronor
för kvinna, samt, där årsinkomsten överstiger nämnda belopp, 60 kronor
för vaxje barn med avdrag av hälften av det belopp, varmed årsinkomsten
överstiger 350 kronor för man och 300 kronor för kvinna.
Limdell (315).
Barnpensionens belopp ändras från 60 till 50 kronor och föräldrarnes
inkomstmaximum från 300 och 250 till resp. 350 och 300 kronor
för resp. man och kvinna, överstigande årsinkomster avdragas med en
fjärdedel.
Zetterstrand (298).
De pensionstillägg för barn, som under vissa förhållanden skola tillkomma
pensionsberättigad änkling och änka, böra jämväl i analoga fall
tillkomma pensionsberättigade äkta makar, och dylikt pensionstillägg till
ogift kvinna bör utgå endast i den mån uppfostringshjälp från barnfadren
ej kan utfås.
Sjöberg (316).
Samma rätt, som enligt förslaget skulle tillkomma änkling, änka
eller annan ogift kvinna, bör tillkomma gifta invalider, som hava att försörja
ett eller flera egna barn.
7 §.
§ i st. lista stycket.
Rydén (304).
Förändrad lydelse:
»Årsinkomst, som i 6 § avses, utgör, med det undantag samma §
stadgar, all den inkomst av fast egendom, kapital eller arbete, som någon
skäligen kan antagas komma att tillsvidare årligen åtnjuta utöver den
pension honom enligt denna lag tillkommer.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande AV 1.
9
2:dra stycket. <
Ericson, H. (118) och
Indebetou (296).
Vid beräkning av pensionstillägg bör såsom inkomst icke räknas
understöd eller pension, som sjöman uppbär eller kommer att uppbära
från sjömanshusen eller handelsflottans pensionsanstalt.
Olausson (305) och
Bärg i Katrineholm (311).
I lista punkten bör satsen »ävensom att årliga värdet av bostad ej
må uppskattas till lägre belopp än 50 kronor» utgå.
Mannheirner (128).
Vid bestämmande av storleken av den inkomst, till vilken hänsyn
skall tagas vid tillgodoförandet av pensionstillägg, bör deri på erlagda
obligatoriska eller frivilliga avgifter grundade pensionen inräknas i inkomsten.
S §.
Kronlund (294).
Se under 6 §.
h §•
Zetterstrand (298).
Pensionstillägg för pensionstagare, vilka på grund av sjukdom, ålderdomssvaghet
eller oförmåga att sköta sig, måste intagas å sjukvårdsanstalt,
ålderdomshem och dylikt eller omhändertagas av fattigvården, ävensom
pensionstillägg för barn, vilka intagas i barnhem eller uppfostringsanstalter
eller omhändertagas av fattigvården, böra tillfalla vederbörande anstaltsstyrelse
eller fattigvårdskommun.
Cederborg (310).
Pensionstillägg eller del av pensionstillägg, som icke utgår till pensionstagare,
bör tillfalla den kommun, till vilken pensionstagaren i fattigvårdshänseende
hör, allenast om och i den man sådant kräves för att gottgöra
kommunen utgifter till fattigvård för pensionstagaren.
Magnusson, Gerhard. (129).
Lydelsen av §:n bör förändras så, att därest pensionstagare blir i
behov av fattigvård, vederbörande fattigvårdsmyndighet skall, där så beflnnes
lämpligt, äga att till full försörjning omhändertaga pensionstagaren
med rätt att uppbära hans pensionstillägg.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 sand. 1 käft. (Nr 1.) Bilagor. 2
5 i st.
*«■
9 tf.
10
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
10 §.
Jonsson i Höklmlt (282).
Förändrad lydelse:
»Av pensionstilläggen bestridas sju åttondelar av staten och en åttondel
av kommunerna.
Den å kommunerna för varje år belöpande kostnad fördelas dem
emellan i förhållande till storleken av den inom varje kommun under nästföregående
år debiterade bevillning av fast egendom samt av inkomst.
Kommunernas andelar i pensionskostnaden uträknas av pensionsstyrelsen.
Angående tid och sätt för gäldande av dessa andelar förordnas
av Konungen.»
Bengtsson i Norup (283).
Pensionstilläggen böra bestridas till 4/5 av staten, Vio av landstingen
och Vio av kommunerna.
Hage (312).
Pensionstilläggen böra bestridas till ''AU av staten samt till 1U av
landstingen och de städer, som ej deltaga i landsting.
11 $.
Källman (»08).
Förändrad lydelse:
»Finnes på grund — — — äger den kommun, där pensionstagaren
för löpande året mantalsskrivits, att, därest han förut sökt efter förmåga
ärligen försörja sig, till hans pension lämna ett tillskott, vilket förty icke
skall anses som fattigvård. Sådant pensionstillskott — — — eller indragas.
»
Lundell (315).
Efter lista punkten tillägges: »Till bestridande av sådant pensionstillskott
lämnas en fjärdedel av statsmedel.»
12 $.
Mannheimer (128).
Till den i lagförslagets 12 § omförmälda fond skall för varje år av
statsmedel tillskjutas ett belopp, motsvarande hälften av samtliga för
kvinnor för året erlagda obligatoriska eller frivilliga avgifter, dock att tillskottet
utgör för dem, som äro födda något av
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
11
åren 1874—1883 .............. 45 %
» 1864—1873 .............. 35 %
» 1854—1863 .............. 25 %
» före 1863*)............. 15 %
Asplund (126).
Förändrad lydelse:
»Samtliga personliga pensionsavgifter samt de utav enskilda personer
erlagda inkomstavgifter i flen mån de icke överstiga åttio kronor för ett
år eller avdrag av samma belopp enligt § 5 redan gjorts, ingå till en
pensionsfond, som förvaltas enligt grunder, som bestämmas av Konung
och Riksdag.
Till pensionsfonden skall för varje år av statsmedel tillskjutas ett
belopp, motsvarande eu tredjedel av samtliga för avgiftspliktiga kvinnor
för året erlagda pensionsavgifter.
Till pensionsfonden icke ingående enskilda personers inkomstavgifter
i den mån de överstiga åttio kronor för varje år eller äro efter på grund
av § 5 gjorda avdrag återstående avgifter, samt av andra inkomst- och
förmögenhetsskattetaxerade än enskilda personer erlagda inkomstavgifters
hela belopp skola jämte de medel, som av Riksdagen anslås, föras till en
särskild kassafond, som användes till bestridande av statens kostnader för
pensionstillägg och andra staten åliggande utgifter för folkpensioneringen.
Uppstående behållning användes enligt grunder, som bestämmas av Konung
och Riksdag.»
13 §.
Asplund, (126).
Andra stycket av paragrafen bör erhålla följande ändrade lydelse:
»1 sammanhang med sådan undersökning skall tillika verkställas utredning,
huruvida pensionsfonden är så stor, att den minst motsvarar
kapitalvärdet av alla de utbetalningar, som med dessa medel skola bestridas.
Finnes i kassafonden behållning, skall utredning även verkställas om dess
lämpl iga an vän dning.»
14 §.
Rydén (304).
lista stycket, lista punkten.
Förändrad lydelse:
»Den grund avgift av tre kronor om året, som skall av envar avgiftspliktig
erläggas, ävensom den tilläggsavgift av två kronor, som omförmäles
13 §
It §
*) 1854(?)
15 §.
12 Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
i 4 § a), uppbäres av deri kommun, där den avgiftspliktige är mantalsskriven.
»
Asplund (126).
De två första styckena av paragrafen böra hava följande lydelse:
»Den personliga avgift av tre kronor om året — — — —
— — — — — — — kommunalutskylderna.
De inkomstavgifter, som enligt 4 § åligga till inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade, debiteras och uppbäras i samband med kronoutskylderna.
»
Nordström (322).
Förändrad lydelse:
»Den avgift, som skall av envar avgiftspliktig erläggas, uppbäres av
pensionsnämnden inom det pensionsdistrikt, vartill den kommun hör, där den
avgiftspliktige är mantalsskriven.»
Lundell (315).
Ändringar, betingade av förslag under 4 §, so denna.
15 g.
Larsson i Klagstorp (288).
Förändrad lydelse av o:te stycket, sista punkten.
»Vad av kommun sålunda inbetalts, beräknas särskilt vid bestämmande
av pensionsbeloppet, och tillfaller motsvarande del av pensionen den kommun,
till vilken pensionst agaren i fattigvård shänseende hör.»
von Sneidern (317).
Pensionsnämnderna böra medgivas rätt att antingen låta pensionären
komma i åtnjutande av eller till fattigvårdskommunen indraga det belopp,
som svarar mot av kommunala medel gjorda avgiftsinbetalningar för pensionären
i fråga.
Cederborg (310).
Där pensionsberättigad, för vilken eu eller flera pensionsavgifter
av tre kronor blivit på grund av stadgandet i lagens 15 § erlagda av
kommun, bliver tilldelad fattigvård, bör den kommun, som bekostar denna
vård, äga att för dessa sina kostnader undfå ersättning från den i lagens
12 § omförmälda fond intill det belopp, som enligt den i 6 §, första
stycket, angivna grund skulle i pension motsvara det eller de av kommun
erlagda pensionsavgiftsbeloppen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
13
Lundell (315).
§:n ändras sålunda, att allt som angår kommunens bestyr med uppbörden
uteslutes och bestämmelser införas om uppbörd genom statens försorg.
Ur §:n uteslutes likaledes allt, som angår kommunens ansvar och
ersättningsskyldighet för afgifter som ej kunnat uttagas.
(Nödiga ändringar som följa av kommunernas befrielse från bestyr
med uppbörden och ansvar för avgifternas erläggande till pensionsanstalten,
införas ock på vederbörliga ställen i lagen).
Nordström (322).
Förändrad lydelse:
»För det i id § omförmäla ändamål skall varje år, sedan mantalslängden
för kommunen blivit i stadgad ordning justerad, avskrift av densamma,
evad den rör personer mellan 16-—67 år, genom vederbörande
mantalsskrivningsförrättare tillställas pensionsnämnden inom det pensionsdistrikt,
vartill kommunen hör.
Likaledes skall för samma ändamål avskrift av taxeringslängden av
vederbörande taxeringsnämnds ordförande tillställas pensionsnämnden.
När dessa längder kommit pensionsnämnden tillhanda, uppgör nämnden
kommunvis eu förteckning över samtliga personer, som vid årets
början uppnått femton men icke sextiosex år.
1 förteckningen, som uppgöres enligt fastställt formulär, angives för
varje person namn, födelseår och dag, civilstånd, yrke samt bostad.
Sedan förteckningen uppgjorts, beslutar nämnden med ledning av
föregående års förteckning och på grund av de upplysningar och i övrigt
kända förhållanden, som föreligga, för varje i förteckningen uppförd person,
huruvida och till vilket belopp avgiftsplikt för året må åligga honom,
varom anteckning göres i förteckningen,
Denna förteckning hålles därefter för allmänheten tillgänglig under
tiden från och med 1 till och med 10 juli å ställe, som minst fjorton
dagar förut kungöres på sätt som för allmänna kungörelser finnes föreskrivet.
Härigenom skall envar som vederbör anses hava erhållit del av
förteckningens innehåll.
Efter tillställande till envar avgiftspliktig av debetsedel, hålles härpå
uppbördsmöte med de avgiftspliktige före utgången av augusti månad
samma år. Med dem, som vid detta tillfälle ej erlägga dem påförda avgifter,
liksom jämväl med dem, som ej erlägga sådana till sitt fulla belopp,
hålles förnyat uppbördsmöte före utgången av oktober månad. Därefter
resterande uppföres på rostlängd, vilken överlämnas till kronofogde
för verkställande av indrivning.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
14
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Därest detta yrkande ej bifalles, hemställer motionären, att Riksdagen
måtte besluta att ur lagen låta utgå stadgandet om kommunernas
ansvarsskyldighet för grundavgifterna, eller att eventuellt ordet »icke» i
15 § femte styckets sista sats måtte utgå.
18 3- 16
Nordström (322).
Fö rändrad lydelse:
»De erlagda avgifterna redovisas och inbetalas efter varje uppbördsmöte
till den i 12 § omförmälda fonden. Den ovannämnda förteckningen,
försedd med uppgift om den avgift eller del därav, som av avgiftspliktig
erlagts, jämte de medel, som av kronobetjäning indrivits, insändes senast
före utgången av juni månad påföljande år till pensionsstyrelsen.
Närmare bestämmelseser angående tid och sätt för ovan föreskrivna
redovisning och inbetalning till den i 12 § omförmälda fonden meddelas
av Konungen.
Pensionsavgift, varom i 14 § sägs, må ej erläggas ej heller utsökas,
sedan sex månader förflutit efter utgången av det år, under vilket avgiften
blivit påförd. Har sådan avgift allenast till eu del av sitt belopp
erlagts eller indrivits, tages jämväl den del i beräkning vid bestämmande
av pensions belopp enligt 6 § första stycket.»
17 §. 17 §.
Nordström (322).
Förändrad lydelse:
»Ändring i pensionsnämnds beslut enligt 15 § må av enskild sakägare
ävensom av kommun samt av ombud, varom i 27 § förmäles, sökas
genom besvär hos pensionsstyrelsen inom utgången av juli månad och inlämnas
till pensionsnämnden, vilken jämte eget yttrande har att till pensionsstyrelsen
skyndsammast desamma inlämna. Har pensionsavgift blivit
den klagande påförd, år lian ändock skyldig att erlägga avgiftsbeloppet
med rätt att återfå, vad han finnes hava för mycket erlagt.
Menar någon — — -— — — — — — till efterrättelse.»
H $. IS §•
Rydén (304).
Skrivelseförslag, se under denna rubrik.
Andersson i Råstock (309).
Rätten till frivilliga inbetalningar bör utvidgas, så att arbetsgivarebidrag
till samma belopp som envar på grund av inkomst är skyldig att
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
15
för egen person inbetala, och under i övrigt samma former må kunna på
så sätt gottskrivas vederbörande arbetare.
Varje arbetsgivare bör kunna åläggas skyldighet, att för eu var hos
honom under näst föregående kalenderår längre eller kortare tid anställd,
manlig eller kvinnlig arbetare, för pensionsändamål till pensionsstvrelsen
enligt gällande uppbördsbestämmelser inbetala eu krona för varje hundratal
krono]- av respektive arbetare hos arbetsgivaren ifråga intjänad kontant
eller värderad in natura avlöning, dock icke i något fall till högre belopp
än arbetaren ifråga enligt pensionslagen är skyldig att på grund av sin
inkomst för egen person inbetala.
Dessa arbetsgivareavgifter böra tillgodoföra^ en var arbetare personligen
och ifråga om rätt till pension betraktas såsom jämnställda med frivilligt
inbetalda avgifter.
Sådana arbetsgivareavgifter böra få beräknas såsom sådana arbetsomkostnader
för vilka avdrag medgives vid inkomsttaxering.
Alla arbetsgivare höra åläggas uppgiftsplikt till taxeringsmyndigheterna
angående till anställda arbetare utbetalad avlöning.
Hage (312).
Varje arbetsgivare, som under föregående år utbetalt i avlöning till
fast eller tillfälligt anställd eller använd person en avlöningssumma av
exempelvis minst 900 kronor, skall samtidigt med deklarationen på heder
och samvete uppgiva den under föregående år utbetalda summans belopp.
A nämnda belopp erlägger arbetsgivaren en avgift av Va öre per
krona, om summan uppgår till 900 men ej till 1,800 kronor, Ad öre, om
summan uppgår till 1,800 kronor men ej till 15,000 kronor, samt ett öre,
om summan uppgår till 15,000 kronor eller däröver.
Avgiften upptages på arbetsgivarens kronodebetsedel och kan utmätas
på samma sätt som kronoskatt.
Arbetsgivare, som för sina arbetares pensionering per år avsatt
minst lika stort belopp, som han annars skulle erlagt till staten, borde
kunna befrias från avgifter jämlikt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.
Arbetsgivaravgifterna tillföras en särskild fond och avkastningen av
denna fond användes till att öka invaliders a, v g ifts pensioner på så sätt,
att eu viss procent per avgiftspensionskrona, beräknad motsvara fondens
avkastning, tillägges varje invalids avgiftspension.
von Snedjern (317).
Arbetsgivare och husfäder böra åläggas uppbära och ansvara för inbetalningen
av i deras tjänst eller hus varande avgiftspliktigas avgifter
opaginerad Kontrollera mot PDF
16
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
med dem medgiven rätt att inom tolv månader täcka gjorda utlägg genom
att innehålla de betalningsskyldiga tillkommande avlöning.
Lundell (315).
I §:n införas bestämmelser om skyldighet för arbetsgivare att svara
för avgifternas uttagande hos anställda arbetare och tjänare.
19 f. 19 §■
Lindblad. Ernst (127).
1 stället för 19—21 §§ eu ny § av följande lydelse:
»Varje taxeringsdistrikt, som linnes inrättat enligt förordningen om
taxeringsmyndigheter, skall tillika bilda ett pensionsdistrikt, och utses för
varje sådant en pensionsnämnd, bestående av eu ordförande och sex ledamöter.
Ordförande i taxeringsnämnd är jämväl ordförande i pensionsnämnden,
och i denna insattes den av Konungens befallningshavande förordnade
ledamoten av taxeringsnämnden samt av de valde de 5 i tjänstgöring
äldste ledamöterna.
I taxeringsnämnden invald kvinna skall inträda som ledamot av
pensionsnämnd en oavsett om manlig ledamot av taxeringsnämnden tjänstgjort
längre tid än hon.»
Lundell (315).
I §:n införas bestämmelser om att kommunalnämnd må kunna handhava
de bestyr och åliggande, som tillhör pensionsnämnden, om kommunen
så beslutar.
20 §• 20 §.
Lindblad., Ernst (127).
§:n bör utgå. (jfr 19 §).
Lundell (315).
§:n ändras sålunda, att vid val av ledamöter i pensionsnämnd gälla
samma bestämmelser om rösträtt som vid val av ledamöter i kommunalnämnd.
Hage (312).
Ledamöter i pensionsnämnd jämte suppleanter böra väljas även inom
stad, där stadsfullmäktige finnas, och inom kommun, där kommunalfullmäktige
finnas vid allmän rådstuga, resp. kommunalstämma, och bör därvid
varje röstande äga en röst.
I dess helhet.
Lindblad, Ernst (127).
§:n bör utgå (jfr 19 §).
21 §.
21
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
IT
lista stycket.
Jansson i Edsbäcken (284).
Tillägg till lista punkten: »dock får till ordförande eller dennes
suppleant icke utses tjenstförrättande ordförande i fattigvårdsstyrelse».
Kronhjul (294).
Tillägg till lista punkten: »till ordförande eller ordförandes suppleant
må ej förordnas fattigvårds- eller kommualnämndsordförande.»
Hamilton, Alexander (114).
Garantier böra införas mot nämndens ensidiga sammansättning.
23 %. 23 §
2idra stycket (ang. ersättning åt nämndens ordf. och ledamöter).
Hamilton, Alexander (114).
Stycket bör utgå.
Hage (312).
Ordförande och ledamöter i pensionsnämnd ävensom landstingsoinbud
böra för sin inställelse vid sammanträdena av kommunerna resp.
landstinget åtnjuta ersättning till belopp, motsvarande den genom uppdragets
fullgörande förlorade verkliga eller beräknade arbetsförtjänsten,
dock med högst 4 kronor om dagen.
Persson i Tallberg (307).
Förändrad lydelse:
»Ordföranden och ledamöterna skola för sin inställelse vid sammanträdena
åtnjuta ersättning, den förre av staten och de senare av kommunen
med belopp, som för ordföranden bestämmes av Konungens befallningskavande
och för ledamöterna av kommunen.»
Lindblad, Ernst (127).
Förändrad lydelse:
»Beträffande pensionsnämndens beslutmässighet vid sammanträden
och om påföljd för uteblivande från sammanträde gäller vad som stadgas
i förordning om taxeringsmyndigheter.»
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 samt. 1 käft. (Nr 1.) Bilagor. 3
opaginerad Kontrollera mot PDF
18
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
•>S §..
2:dra stycket.
von Hofsten (289).
Bör beslutas »dels eu sådan ändring av §:n, att justitiekansler!! medgives
befogenhet att hos Konungen anföra eller medgiva anförandet av besvär
mot pensionsstyrelsens beslut med stadgande tillika att besvären må,
vid talans förlust, hos Konungen anföras före klockan tolv å trettionde
dagen från beslutets dag dels ock sådant tillägg till lagen om Kungl.
Maj:ts regeringsrätt att till regeringsrättens upptagande och avgörande må
jämväl höra mål om beslut om pensionsstyrelsen.»
3:dje stycket.
29 $.
Jansson i Edsbäcken (284).
Stycket bör utgå.
33 f
I
dess helhet.
Mannlieimer (128).
Understödet bör beräknas i enlighet med de grunder, som motionären
föreslagit för pensionstilläggs beräkning.
2:dra stycket.
Rydén (304).
Förändrad lydelse:
»Änkling, änka eller annan ogift kvinna, som har att försörja ett
eller flera egna barn under femton år, äger erhålla understöd under villkor
och med belopp, som i 6 § är stadgat angående pensionstillägg
för barn.»
(Orden »är till arbete varaktigt oförmögen, men icke berättigad till
pension» äro uteslutna efter »kvinna, som».)
Zetterstrand (298).
Bestämmelsen bör gälla jämväl äkta makar.
U g.
Andersson i Råstock (309), se under 18 §.
Bilaijor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
19
lista stycket.
Lindley (314).
Förändring därhän, att under ett kalenderår må erläggas avgifter
till sammanlagt belopp av högst trettio kronor; dock att under ett och
samma år må kunna erläggas avgift även för ett eller flera följande år.
Mannheimer (128).
Frivillig avgift bör ej för något år få erläggas med högre belopp än
den obligatoriska, dock att den frivilliga avgiften tillsammans med den
obligatoriska inå få uppgå till det högsta belopp, vartill den obligatoriska
avgiften för vartdera av 5 föregående år uppgått.
2:dra stycket.
Mannheimer (128).
Rörande tillskott till fonden, se yrkande vid 12 §.
3:dje stycket.
Mannheimer (128).
Den på grund av frivilliga avgifter utgående pensionen bör beräknas
enligt av motionären för avgiftspensionen vid 6 § angivna grunder
för beräkning av den pension, som härflyter ur de obligatorista avgifterna.
4:de stycket.
Lindley (314).
Pensionen bör höjas med en tredjedel, vare sig pensionstillägg utgår
eller ej.
Sandler, J. (131) clio. 4 och 5 styckena utbytas mot ett stycke
av följande lydelse:
»Pensionen höjes med en tredjedel och bestrides kostnaden för sådan
höjning av statsmedel.»
Mannheimer (128).
Den i 34 § av Kungl. Maj:ts lagförslag förekommande bestämmelsen,
att för pensionstagare, som åtnjuter pensionstillägg, höjes pensionen
med en tredjedel, bör utgå.
37 §.
Rydén (304).
Förändrad lydelse:
»Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914; dock att rätt till
understöd enligt 33 § ej tillkommer den, som då fyllt 67 år och, åtnjuter
20
Bilagor till Särskilda .utskottets ''utlåtande Nr 1.
Särskilda
yrkanden.
full försörjning av fattigvärden, välgörenhetsinrättningar eller av enskilda,
ej heller den som då, fyllt femton men icke sextiosju är och är till arbete
varaktigt oförmögen samt åtnjuter full försörjning av fattigvården, välgörenhetsinrättningar
eller av sädana enligt förordningen angående fattigvården
försörjningspliktiga enskilda, i vilkas taxering under år 1913 enligt
gällande förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt ingätt en inkomst
av minst 2,000 kronor eller inberäkrats en förmögenhet av 20,000
kronor eller mera.»
Jansson i Edsbäcken (284).
De jämkningar, som betingas av motionärens förslag under 5 §
2 stycket rörande höjning av förmögenhetsgränsen till 10,000 kronor,
böra vidtagas.
Persson i dofta (287) d:o. (Jfr 5 §.)
Asplund (126).
Förändrad lydelse av de två första styckena:
»Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1914; dock att för den,
som vid lagens ikraftträdande fyllt aderton år, skall den pension eller del
därav, som jämlikt 6 § första stycket beräknas till trettio procent av erlagda
personliga pensionsavgifter, utgå med följande procent av dessa
avgifters sammanlagda belopp nämligen»
— — (samma procenttabell som i Kung]. Maj:ts förslag).
II.
Särskilda yrkanden, ej hänförliga till viss paragraf.
Förslag till helt ny lag.
Pettersson i Södertälje (306).
Fullständig lagtext.
Försäkringsböcker.
Rydén (304).
I lagen bör införas en bestämmelse av ungefärligen följande lydelse:
»Av pensionsstyrelsen utfärdad försäkringsbok, vartill formulär fastställes
av Kungl. Magt, skall efter inbetalandet av första pensionsavgiften
kostnadsfritt tillställas envar avgiftspliktig».
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
21
Ändring i lagen om regeringsrätten.
von Hofsten (289) jfr 28 §.
Samband med frågan om ett allmänt rusdryeksförbud.
Ekman, Karl Johan (125).
Förslaget bör bifallas endast i den mån, att anledning icke finnes
att befara, att till följd av de uppoffringar, som måste göras för pensionsförsäkringen,
lösningen av frågan om ett allmänt rusdryeksförbud
obehörigen undanskjutes eller väsentligen försvåras.
Allenast provisorisk giltighet åt lagen.
Steffen (124).
Därest lagförslaget skulle bifallas, bör den .sålunda antagna lagen
vara allenast provisorisk, gällande intill den 1 januari 1915.
Förslagets ställning till gifta och ogifta.
Clason (117).
Yrkande om omarbetning av de bestämmelser i förslaget, som äro
ägnade att verka premierande för lösa förbindelser gent emot lagliga
äktenskap.
Avsättning til l arbetarförsäkringsfonden.
Pettersson (323).
Därest Kung!. Maj:ts förslag ej skulle bifallas, böra 4,650,000 kronor
avsättas till arbetarförsäkringsfonden.
Winherg (313).
De 5 miljoner kronor, som enligt statsverkspropositionen äskats för
pensionsförsäkringen, böra avsättas till arbetarförsäkringsfonden.
Kvinnornas ställning.
Lindhagen (318).
Hemställan, att Riksdagen måtte beakta de i motionen återgivna,
från kvinnornas sida gjorda anmärkningar mot förslaget och för den hän
-
Skrivelse
förslag.
22 Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
delse frågan komme före redan vid denna riksdag till slutlig prövning,
besluta sådana ändringar i propositionen, att i den blivande pensionsförsäkringslagen
full rättvisa vederfares kvinnorna och socialförsäkringens
grundtanke, solidariteten, helt och fullt tillämpas.
Lagens inverkan på utövande av rösträtt.
Lindhagen (320).
Hemställan, att Riksdagen vid avgörandet av lagförslaget måtte
genom förslagets formulering eller annorledes tillse, att pensionsavgifternas
uttagande icke verkar ofördelaktigt på utövningen av politisk och möjligen
även kommunal rösträtt genom föranledande av ökat häftande för oguldna
utskylder.
in.
Skrivelseförslag.
Åtgärder till förebyggande av invaliditet.
Berglund, J. E. (120) och
Persson i Norrköping (293). ♦
Utredning, »huruvida och under vilka villkor pensionsförsäkringsfondens
avkastning må i viss utsträckning tagas i anspråk för åtgärder,
avseende att förebygga invaliditet, ävensom, därest denna utredning därtill
föranleder, förslag i funnet i samband med avgivande till Riksdagen
av förslag angående fondens placering och förvaltning».
Rydén (304).
Utredning, »om lämpligaste sättet för att i samband med införande
av en obligatorisk sjukförsäkring komplettera den allmänna pensionsförsäkringen
med åtgärder till förebyggande av invaliditet», samt därefter de
förslag, vartill utredningen må föranleda.
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
23
Särskild sjöman spensionering.
Ericson, H. (119) och
Indebetou (297).
»Utredning snarast möjligt i syfte att erhålla eu särskild efter yrkets
egenart avpassad sjömanspensionering med beaktande i första rummet av
det oeftergivliga behovet för sjöfolket av en väsentligt lägre pensionsålder
än den i nu föreliggande allmänna pensionsförsäkringsförslag angivna samt
därefter så fort ske kan det förslag i ärendet, vartill förhållandena kunna
föranleda.»
A r betsgi va rbi drag.
Rydén (304).
»Utredning och därpå grundat förslag till sådana bestämmelser i
lagen om allmän pensionsförsäkring, varigenom arbetsgivares skyldighet
att med skäligt belopp bidraga till sina arbetares pensionering på ett lämpligt
sätt regleras.»
Bariipensionering etc.
Pettersson i Södertälje (306).
Utredning ej mindre av frågan om pensioner av allmänna medel till
barn än även av de därmed sammanhängande frågorna om uttagande av
barnförsörjningsbidrag från tredskande fäder och mödrar, om förskott å
sådana bidrag från det allmännas sida, om skärpt kontroll över vården av
barn och om en förbättrad förmyndarevård samt de förslag, vartill utredningen
kan föranleda.
Kostnadsfrågans samband med rusdrycksförbndet genomförande.
Ekman, Karl Jolian (125).
Därest motionärens yrkande (se »Särskilda yrkanden») ieka bifalles,
hemställes, att Riksdagen ville — med förklarande, att Kung!. Maj:s proposition
med förslag till lag om allmän pensionsförsäkring icke kan av
Riksdagen antagas — i skrivelse till Kung!. Maj:t anhålla, att nytt förslag,
lämpat efter i motionen angivna synpunkter, måtte snarast möjligt
föreläggas Riksdagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
24
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Lagstiftning: om understöd för barn till ogift moder in. in.
Berglund, Jan Erik (130) och
Lindhagen (319).
Begäran, att till de uppdrag om utredning angående barns rätt
gentemot försumliga försörjare, som redan givits fattigvårdslagstiftningskommittén
och lagberedningen, desamma även måtte få i uppdrag att inkomma
med utredning angående sådan lagstiftning, varigenom för barn
till ogift moder, övergiven och frånskild hustru bidrag till underhåll utbetalas
av det allmänna, utan att ett hänvändande för att erhålla sådant
bidrag behöver ske genom fattigvården och utan att det av mottagaren
erhållna bidraget anses såsom erhållen fattighjälp.
Nytt förslag.
Ekman, Karl Johan (125).
Jfr ovan.
Steffen (124).
Utarbetade snarast möjligt och framläggande för 1914 års Riksdagav
ett förslag till lag om allmän pensionsförsäkring, uti vilket en särskilt
för löntagare anpassad pensionsförsäkring, eventuellt av den i motionen
angivna typen, skall vara sammanarbetad med de delar av den provisoriska
lagen (se sid. 21), vilka gälla icke löntagare eller äro tillämpliga
oberoende av de pensionspliktiges ställning såsom för lön tjänande eller
självständig näringsverksamhet bedrivande eller annorledes ekonomiskt
situerade medborgare.
TVinberg (313).
Hemställan, att Riksdagen ville, med avslag å Kungl. Maj:ts förslag
till lag om allmän pensionsförsäkring, hemställa, att denna fråga bleve
föremål för förnyad utredning, dels för att få utrönt i vilken utsträckning
de inom Riksdagen eller på annat sätt framkomna yrkandena om ändring
i det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget må kunna vinna beaktande, dels
ock för att samtidigt härmed låta utarbeta en detaljerad finansplan för
frågans ekonomiska ordnande samt därefter snarast möjligt för Riksdagen
framlägga nytt förslag till lag om allmän pensionsförsäkring.
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 25
Wijk (321).
Avslag samt begäran att Kling!. Maj:t ville låta utarbeta och om
möjligt till nästkommande riksdag framlägga ett nytt förslag till lag om
allmän pensionsförsäkring, byggt på mer försäkringsmässiga grunder än
det nu framlagda.
IV.
Avslagsyrkanden å lagen i dess helhet.
Larsson, Knut (113).
Östberg, G. F. (115).
Pettersson i Södertälje (306). Jfr under »Särskilda yrkanden».
Lagerbjelke (123).
Olsson i Blädinge (292), se vid 5 §.
Ekman, Karl Johan (125), villkorligt. Jfr under »Särskilda yrkanden»
och »Skrivelseförslag».
Winberg (313). Jfr under »Skrivelseförslag».
Lindhagen (320), med yrkande,
att Riksdagen mätte ta i övervägande, huruvida ej ett tillfyllestgörande
begrundande av de av motionären nämnda och mångfalden övriga
framkomna ändringsförslag lämpligen bör föranleda ett uppskov till nästa
riksdag med förslagets slutliga avgörande.
Wijk (321). Jfr under »Skrivelseförslag».
Avslags
yrkanden.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 sand. 1 käft. (Nr 1). Bilagor.
4
26
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Bilaga 2.
P. M. nr 1.
för särskilda utskottet beträffande vissa ifrågasatta förändringar i
förslaget till allmän pensionsförsäkring.
Förändring av den föreslagna åldersgränsen (67 år).
Argiftsprocenten (8 §) förändras tills
Åldersgräns.
Förmögenhetsgräns
Statsbidrag
för
kvinnorna
Statsbidrag för böjning till 30 %,
förmögenhetsgräns
med
utan
med
utan
70 år........................
33 %
31 %
40 %
65 » ........................
28 »
26 »
29 »
V12
it
62 » ........................
24 »
22 »
23 »
lU
36 %
Säkerheten är här ungefär densamma som i propositionen, d. v. s.
med ett säkerhetstillägg till procenttalen av omkring en procentenhet.
Att det för kvinnorna erforderliga statsbidraget sjunker med fallande
pensionsålder sammanhänger därmed, att försäkringens karaktär samtidigt
närmar sig en ålderdomsförsäkring och att vid eu sådan försäkring
ifrågavarande skillnad mellan man och kvinna med lägre pensionsålder
minskas.
Skulle någon sänkning av pensionsåldern, trots den fortgående
förbättringen av dödlighetsförhållandena särskilt i städerna, komma att
föreslås, bliver även någon jämkning av ^-talen i övergångsbestämmelsen
erforderlig.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Borttagande av förmögenhetsgränsen.
Om avgiftsprocenten skall erbjuda samma säkerhet, som i förslaget
är avsett, måste den sänkas till 28 %. Dock torde 281 2 % vara säkert
nog. De följande beräkningarna äro visserligen mycket approximativa,
men hålla sig på den säkra sidan.
Avgiftssumman beräknas sålunda (Del II, pag. 154) (tusental).
Inkomst.
Avgifter.
Män.
Avgifter.
Kvinnor.
Avgifter
—800 .......
.. 3 kr.
943
2,829
1,335
4,005
8-1,200.......
.. 8 »
273
2,184
53
424
1,200- .......
.. 13 »
180
2,340
22
286
Summa 7,353 4,715
Summa avgifter.............. 12,068,000 kronor
Bidrag för kvinnorna ...... 1,572,000 » (1914: 1,665,000 kronor, prop. p. 137).
Summa 13,640,000 kronor
Framtida fond (90 ggr.) 1,280 mill.
1) Vill man höja avgiftsprocenten från 28Va till 30%, erfordras
omkring 5 % av hela avgiftssumman eller omkring 682,000 kronor i
årligt statsbidrag. Detta belopp motsvarar i pensionskostnad (1907) i
maximum omkring 1,600,000 kronor, d. v. s. sistnämnda belopp skulle,
om försäkringen nu vore i full utveckling, erfordras för utökning avpensionsbeloppen,
om man ville nå samma effekt som genom angivna
bidrag till avgifterna.
2) För att höja avgiftsprocenten till 30 % har föreslagits reduktion
av avgiftspensionerna för något högre inkomster, så att de nämnda
1,600,000 kronor inbesparas.
Man kan antaga, att av samtliga pensionstagare (inkl. statstjänare
och dylika) följande procent äro inkomstskattetaxerade (1,000 kronor)
respektive bevillningstaxerade:
inkomstskattetaxerade:.......................................... av gifta män: 12 %
)) ej gifta » : 6 »
» » kvinnor: 3 Va »
bevillningstaxerade (icke inkomstskattetaxerade)
................................................................. » gifta män: 9 »
» ej gifta » : 5 )>
» )) kvinnor: 2 )>
28
''Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Hela antalen pensionstagare (inklusive stat stjänare m. in.) (Del II
pag. 34), jämte medelpensionsbelopp för 40 år och 5 kronor såsom
medelavgift för man och 3 kronor för kvinna, äro följande:
Gifta män ..........
Ej gifta män.......
» kvinnor
Antal pensions- tagare.
Medelpen-
sioner.
Summa pensions- belopp.
Kronor.
... 150,000
100
15,000,000: —
... 86,000
60
5,200,000: —
.. 200,000
40
8,000,000: —
Summa
28,200,000: —
Jag antager nu, att för varje ej gift person avgiftspensionen minskas
med 10 procent för varje 50 kronor över bevillvingstaxeringen
sålunda, att för inkomst 500—550 avgiftspension utgår med 90 procent,
för 550—600 med 80 procent o. s. v., samt att för gift man reduktion
börjar vid 1,000 kronor med 10 procent minskning för varje överskjutande
100-krona sålunda, att för inkomst av 1,000 kronor avgiftspen,
sionen utgör 90 procent, för 1,100 kronor 80 procent o. s. v.
Man erhåller då följande ungefära minskningar i pensionssummorna:
-
för gifta män ungefär 5 % av 15,000,000 = kronor
för ej gifta män 1) 6 % av 5,200,000 = »
2) 2 % av 5,200,000 = »
för ej gifta kvinnor 1) 3 Va % av 8,000,000 = »
2) 1 % av 8,000,000 = »
Härtill kommer för gifta män med inkomst
över 2,000 ungefär 1 % av 15,000,000 = »
750,000: —
312,000: —
104,000: —
280,000: —
80,000: —
150,000: —
Summa kronor 1,676,000:—,
varigenom således den erfordeliga summan skulle vara täckt, dock under
förutsättning av, att inflytandet av statstjänarnes medtagande i de anförda
beräkningarna något så när motväges av de senare årens ökningar
i de taxerade inkomstbeloppen.
3) För den så kallade nuvarande generationen måste övergångsbestämmelsen
ändras. Då man har mycket svårt att för densamma
värdera inflytandet av de reduktioner, som anförts under 2), äro procenttalen
beräknade för det fall, att förmögenhetsgränsen borttages och ett
29
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
statsbidrag enligt 1) för avgiftsprocentens höjande till 30 procent förutsattes.
Procenttalen i 37 paragrafen, vilka dock även torde gälla
för de i 2) anförda reduktioner, bliva då
18—20..............................
.. 29
procent
20—25.............................
.. 28
»
25—30...............................
... 27
»
O. S. V.
55 — 60..............................
.. 21
))
60 och däröver .............
.. 20
Det synes dock som en dylik reduktion, som ovan anförts, skulle
kunna befinnas olämplig t. ex. av den anledningen, att den träffar så
ojämnt. Sålunda skulle den ene inkomsttagaren med 1,000 kronors
inkomst gå miste om en avgiftspension av i medeltal 40 kronor, medan
en annan, som tillhört högsta avgiftsklassen, men efter invaliditetens
eller 67-årsålderns inträdande ej heller har mer än 1,000 kronors egen
inkomst, skulle drabbas av en reduktion om 175 kronor i medeltal.
Dessa reduktioner få därjämte utan tvivel karaktären av en betydande
direkt beskattning å jämförelsevis mindre bemedlade. En olägenhet
med en dylik reduktion är även, att den måste baseras på taxeringarna,
som gälla föregående års inkomst samt växla år efter år.
Eu annan utväg vore därför t. ex., att bestämma avgiftsprocenten
till 28 procent, eller ock till 29 procent jämte en förmögenhetsgräns av
10,000 kronor, vilken gräns enligt en överslagsräkning torde motsvara
avgiftsprocentens höjning från 28 till 29 %.
Införande av en ny inkomstklass 5—800 kronor.
Rättar man sig efter bevillningstaxeringen såsom gräns, skulle antalen
i denna klass bliva (Del II pag. 97):
gifta män, omkring 145,000,
ej gifta män, » 93,000,
)) kvinnor, » 32,000.
Lägger, man åter den efter inkomstskatteförordningen uppskattade
inkomsten till grund, får man följande ungefära antal (pag. 154) (utan
förmögenhetsgräns):
gifta män, omkring 172,000,
ej gifta män, » 258,000,
» kvinnor, » 196,000.
30
Bilagor till Särskilda, utskottets utlåtande Nr 1.
Då taxeringarna i allmänhet alltmera tendera åt att uppskatta den
verkliga inkomsten, torde den senare uppdelningen av försiktighetsskäl
böra läggas till grund.
För nu nämnda personer skulle en ytterligare årsavgift av 2 kronor
beräknas. Avgiftssumman 13,640,000 kronor (se ovan) ökas då med
för män.............................................................. kronor 860,000: —
» kvinnor....................................................... » 392,000:
statsbidrag för kvinnor ............ »_131,000: —
Summa kronor 1,383,000: —
»Fonden» ökas med 125 millioner till runt 1,350 millioner, och statsbidraget
för kvinnorna till (1914) 1,804,000 kronor.
Man bar vidare ifrågasatt förböjning med 1 procent av pensionstilläggen
såsom för de båda högsta klasserna. Vid maximalkostnaden
(1907) kan man härför beräkna 3 kronor för man och 6 kronor för
kvinna (egentligen 2,93 respektive 5,9l) (Del II pag. 207). Ökningen
i kostnaden för pensionstilläggen bliver sålunda:
för män .................................. 3 x 430,000: — = kronor 1,290,000: —
» kvinnor .................................... 6 x 196,000: — — » 1,176,000:
Summa kronor 2,466,000: —
För att förbättra hustrurnas respektive änkornas ställning kan
man t. ex. tänka sig, att pensionstilläggets höjning räknades till en halv
procent för alla till de högre inkomstklasserna (d. v. s. över 500 kronors
inkomst) hörande personer; således även för hustrur till män inom
dessa klasser. För gifta skulle pensionen minskas för mannen och ökas
för hustrun, men sammanlagda beloppen därigenom ej nämnvärt minskas.
För ogifta skulle pensionerna bliva något mindre (minskningen
högst 37,50 respektive 31,25), medan däremot änkor skulle få högre
pensioner.
Kostnaden för pensionstilläggens förhöjning skulle då bliva följande
(1907):
A) Under förutsättning av regeringspropositionen (med förmögenhetsgräns):
-
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
31
för män (pag. 155):......... kronor 3 x V* X 392,000: — = 588,000: —
» kvinnor j> ......... » 6 x Vs x 320,000: — = 960,000: —
Summa kronor 1,548,000: —;
således ungefär samma kostnad som enligt regeringens förslag.
B) Under förutsättning av ytterligare en klass 5—800 kronor,
samt utan förmögenhetsgräns:
för män ................................. kronor 3 x Vs • 883,000: — = 1,325,000: —
» kvinnor (pag. 154) » 6 x Vs • 759,000:^ = 2,277,000: —
Summa kronor 3,602,000: —
således runt 2 millioner mer än enligt regeringens förslag, d. v. s. i
maximum enligt 1907 års förhållanden.
Pensionärer med små egna inkomster.
Beträffande pensionärer med små egna inkomster har man tänkt sig,
att under en viss inkomstgräns (50 eller 100 kr.) skulle vid pensionstillläggens
bestämmande hänsyn ej tagas till inkomsten, d. v. s. att personer
med dylik mindre inkomst skulle få fullt pensionstillägg.
Av dem, som enligt kommitténs förslag skulle erhålla pensionstillägg,
hava omkring 21,000 män och 34,500 kvinnor en beräknad inkomst
(för gifta halva sammanlagda inkomsten för vardera maken) av
mindre än 100 kronor. Beräknar man 50 kronors medelinkomst, motsvarande
en minskning av 25 kronor uti pensionstillägget, skulle man
härigenom således få en ökning av kostnaden med omkring 525,000 +
862,000 — 1,387,000 kronor. Emellertid finnes ett ännu större antal
personer med uppgiven inkomst av mindre än 100 kronor, vilka dock
i allmänhet ej skulle få pensionstillägg eller endast ett mindre sådant,
då de äga full eller nästan full försörjning av jordbruksfastighet, vars
avkastning ej beräknats efter försörjningsvärdet utan efter uppskattat
värde i penningar. Om man inför en bestämmelse av ovan angiven art,
löper man risken (mera än enligt kommitténs förslag) att många av
dessa skulle få höga pensionstillägg, och att merkostnaden då nog
skulle gå till måhända dubbla beloppet. Jag kan därför ej för närvarande,
innan större erfarenhet vunnits, tillstyrka eu dylik lindring, med
mindre inkomst av fastighet, kapital, pension eller livränta undantages,
och således väsentligen endast inkomst av arbete, där sammanlagda inkomsten
ej uppgår till 100 kronor, ej beräknas vid bestämmande av
32
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
pensionstilläggets belopp. Nv försiktighetsskäl skulle jag dock, beträffande
försäkringens första tid (förbättring'' kan ju längre fram vidtagas)
vilja förorda en begränsning till 50 kronors inkomst. Merkostnaden
torde då säkert hålla sig under en halv million.
Kommunernas ansvarighet för ej erlagda avgifter.
Den härigenom uppkommande vinsten för fonden har ej tagits i
beräkning. Dels är densamma i och för sig oberäknelig, dels trodde
kommittén sig kunna antaga, att avgiften, som av kommittén föreslogs
till 2 kronor, i allmänhet skulle erläggas, så att restantierna skulle bliva
väsentligt mindre än vid skatteuppbörden. I sådan riktning torde nämligen
verka, förutom avgiftens särställning till skillnad från kommunalskatten,
den påföljd, försummelse att erlägga avgiften skulle hava,
nämligen ej endast den relativt obetydliga minskningen i avgiftspensionen,
utan ännu mera risken att avgiften indrives utan att räknas
den försäkrade till godo jämte risken att därjämte gå miste om rätt
till pensionstillägg. Härtill kommer, att avgiften, som nu höjts till 3
kronor, skulle kunna fördelas å flera uppbörder, och att husbönder och
andra arbetsgivare eller föräldrar måste antagas komma att i stor utsträckning
ombesörja avgifternas erläggande.
Skulle det, trots dessa omständigheter, ändock böra antagas, att
avgifterna ej skulle inflyta i önskvärd omfattning, och att kommunerna
därigenom skulle åsamkas avsevärda utgifter, kunde man i någon form
bereda kommunen lämplig ersättning'' t. ex. genom återbetalning utan
räntor vid den försäkrades eller pensionerades frånfälle av de avgifter,
som av kommunen inbetalats. En sådan utväg skulle hava den fördelen
framför t. ex. att låta kommunen uppbära eu mot dessa avgifter
svarande del av pensionen, att man undviker en invecklad bokföring
och redovisning och på samma gång erhåller större möjlighet för att
få kännedom om avgången genom dödsfall, än vad antagligen eljest
skulle bliva händelsen.
Stockholm den 11 april 1913.
And. Lindstedt.
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
33
Bilaga 3.
P. IVL nr 2
till Särskilda utskottet.
Pensionstilläggens hö j ning.
Då vid beräkning av kostnaden för pensionstilläggens höjning den
å sid. 5 i föreg. P. M. angivna regeln kan användas oberoende av förmögenhetsgränsen,
erinrar jag om de försäkrades fördelning enligt Del. II,
sid. 155:
Klass
Inkomst
Afgifter
Män
Ogifta kvinnor
Hustrur
1.
under 500 kronor
3
kronor
482
450
193
II.
5—800 »
5
»
399
193
151
in.
8—1,200 »
8
»
243
49
150
IV.
1,200 kronor och mer :
13
»
150
19
no
Summ
a 1.274
711
604
En förhöjning med 1
%
för varje
erlagd hel
avgift medför
en slut-
kostnad (1907) av omkring
för män .
3,822,000
kronor
» kvinnor
7,840,000
Summa
11,712,000
kronor
En förhöjning med 1 4 % för varje 3 kronors avgift, samt därutöver
med 1/i % för klass II, med 2A % för klass III och med 3U % för klass IV"
medför en kostnad av:
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 saml. 1 käft. (Nr 1.) Bilagor. 5
34
Bilagor till Särskilda utskottets utlutande JS/r 1.
för samtliga 3-kronor....... 2,928,000 kronor
därutöver för klass II....... 589,000 »
» III....... 512,000 »
IV . ...... 423,000
Summa 4,452,000 kronor
i stället för IV2 millioner enligt regeringens och 2 millioner enligt kommitténs
förslag. Skillnaden, 2V2 a 3 millioner, uppväges genom barnpensionernas
borttagande. Kostnaden för dessa, beräknad till 1,200,000 kronor
från början, motsvarar nämligen en efterhand till omkring 23/4 millioner
anväxande kostnad.
Vill man i stället, såsom ock blivit ifrågasatt, beräkna eu höjningav
0,08 % för varje erlagd 1-krona, ställer sig kostnaden på följande sätt:
för grundavgiften 3 kronor .... 2,811,000 kronor
» ytterligare 2 kronor i klass II . 377,000 »
» » 5 » » » III 410,000 »
» » 10 » » » IV . 451,000 »
4,049,000 kronor
vilken kostnad mer än väl täckes på sätt nyss angivits. Siffrorna för klass
IT äro av nedan angivna grunder osäkrare än de övriga.
Avgiftsprocenten.
Beräknas avgiftsprocenten (6 §) enligt grunderna för regeringens förslag
och utan iakttagande av andra försiktighetsmått än som ligga i valet av
räntefot, invaliditets- och dödlighetstabeller, ocli vilka försiktighetsmått jag,
bl. a. med hänsyn till vad i Del II pag. 234 anförts, måste anse nödiga,
erhåller man följande värden:
med förmögenhetsgräns, för man: 31''3 %.
» » » kvinna: 23"3 »
utan » » man: 28''5 »
» » » kvinna: 22''9 »
Under samma förutsättning bliver eu eventuellt gemensam avgiftsproeent:
med förmögenhetsgräns: 27*7 %
o o
utan » : 26''i »
(Enligt kommittéförslagets grunder bliva procenttalen något lägre.)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 35
Vill man åtnöja sig med dessa försiktighetsåtgärder (vilka av många
tekniker torde anses fullt tillräckliga), kali man, om ingen förmögenhetsgräns
stadgas, bestämma avgiftsprocenten till
för man: 281 2 /; för kvinna: 23 % och en gemensam avgiftsprocent
till 26 %.
För min personliga del skulle jag, då förutsättningarna för kalkylen
i allmänhet äro osäkrare i fråga om en folk försäkring än i fråga om
individuell försäkring i privat anstalt, dock ej vilja tillstyrka högre avgiftsprocenter
än resp. 28, 22V2 och ''Ib1 i2 %.
Dessa procenttal rubbas ej väsentligen genom införande av en avgiftsklass
för inkomst mellan 5—800 kronor.
Behåller man en förmögenhetsgräns av 10,000 kronor, kunna avgiftsprocenten
antagas till resp. 29, 23 och 26 f.
Vill man, i enlighet med regeringens förslag, åstadkomma en gemensam
avgiftsprocent genom att av statsmedel årligen bidraga med ett
belopp, motsvarande en tredjedel av kvinnornas avgifter, kan denna procent
bestämmas till 281/2 eller, med något mindre försiktighet, till 29 %.
Med en förmögenhetsgräns av 10,000 kronor, kan procenten, under samma
förutsättning hållas vid 30 %.
Anser man sig kunna räkna med en räntefot av 3.85 %, kan, även
med borttagande av förmögenhetsgränsen, avgiftsprocenten för män bestämmas
till 30 för kvinna till 24 / och den eventuellt gemensamma
avgiftsprocenten till 27 %. För att höja avgiftspensionen för kvinna till
samma belopp som för man erfordras då ett tillskott av blott en fjärdedel
av kvinnornas avgifter.
Införande av ny inkomstklass 5—800 kronor.
I föregående P. M. pag. 4 har jag redogjort för verkningarna av
införandet av en dylik klass enligt de grunder, som av kommittén för
dylikt fall varit påtänkta, nämligen att inkomstgränsen 500 kronor skulle
bestämmas genom en uppskattning av personens verkliga levnadsvillkor,
närmast med ledning av inkomstskatteförordningens grunder. Att kommittén
för närvarande ej ansåg sig kunna bestämt föreslå en dylik avgiftsklass,
berodde naturligtvis på taxeringssvårigheterna.
Vill man emellertid, såsom nu inom utskottet påtänkts, tillsvidare
åtnöja sig med den gräns, som bestämmes genom &em7/m’ngs-förordningen,
så bliva de i den föregående P. M. angivna siffrorna modifierade. Då
man tydligen numera ej kan lägga siffrorna från 1908 års bevillningstaxering
till grund, har man ingen annan utväg än att överslagsvis söka
36
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
finna antagliga siffror, och synes mig i sådant avseende följande siffror
för antalen personer inom den nya inkomstklassen (utan förmögenhetsgräns)
vara sannolika, nämligen
300.000 män,
100.000 ej gifta kvinnor.
Antalen avgiftspliktiga
in. in.
(utan
förmögenhetsgräns) s
skulle då
bliva (tusental):
Inkomst.
Avgift.
Män.
Avgifter. Kvinnor.
Avgifter.
under 500 kronor ... 3
kronor
643
1,929 1,235
3,705
5—800 » .... 5
»
300
1,500 100
500
8—1,200 » .... 8
»
273
2,184 53
424
1,200 kronor och mer . .13
»
180
2,340 22
286
Summa
1,396
7,953 1,410
4,915
Summa avgifter......
12,868,000 kronor.
Statsbidrag för kvinnorna . .
1,638,000
» (1914 1,736,000
kronor.)
Summa 14,506,000 kronor.
»Slutlig fond” omkring 1,300 millioner kronor.
(Om man vågar antaga 3.85 ’/• räntefot, nedgår statsbidraget för kvinnorna
till 1,230,000 kronor, motsvarande 1914: 1,300,000 kronor.)
Införandet av den nya avgiftsklassen inverkar i övrigt ej på kostnaden
utom i fråga om pensionstilläggens »höjning» (se ovan).
Om undantagande av 50 kronors inkomst.
I den föregående P. M. har framhållits, att om man vid bestämmande
av pensionstillägg för dem, som äga mindre än 50 kronors inkomst, ej
såsom inkomst beräknar inkomst av arbete, den härigenom uppkommande
merkostnaden ej kan bliva av större betydelse.
Det har emellertid även ifrågasatts, att i alla fall undantaga 50
kronor från inkomsten vid pension tilläggets bestämmande. Ett dylikt medgivande
skulle i kostnadshänseende tydligen hava en vida större verkan.
Härigenom skulle inkomstgränsen för pensionstilläggs erhållande höjas till
resp. 350 och 300, och tilläggets belopp till 175 resp. 150 med avdrag
av halva inkomsten, utom för inkomster mellan 0 och 50 kronor, för
vilka tillägget skulle bliva 150 resp. 125 kronor.
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande, Nr 1.
37
Med ledning av bland annat siffrorna i Del II pag. 196 och följande;
kan man beräkna, att härigenom totalkostnaden (1907) för penssiontilläggen
och understöden skulle ökas med omkring (för runt 110,000 personer)
2 SU millioner kronor. Skulle man däremot endast undantaga 50
kronors ar/letsförtjänst, torde ökningen (uppskattningen är mycket osäker)
hålla si sr omkring; eu million.
o o
Om kvinnornas pensioner.
För att höja avgiftsprocenten för kvinna till samma belopp som för
man är i regeringsförslaget avsett ett från början utgående årligt belopp
av omkring 1,500,000 kronor. Jag erinrar vidare om, att avgiftsprocenten
i olika fall skulle utgöra, om förmögenhetsgränsen borttages:
för man...............
» kvinna..............
gemensam avgiftsprocent........
statsbidrag till kvinnornas avgifter för höj
-
ning . . .
årligen (1907)
Kommitténs Räntefot
gränder
3*85
%
28 %
30
%
22V2 »
24
»
25V2 ''->
27
»
30 »
25
IV2 millioner iVi- millioner
Då nu en likställighet över hela limen, det vill säga både i fråga
om avgiftsprocent och pensionstillägg, för närvarande ej torde kunna
ifrågasättas, och då väl en sänkning av pensionsvillkoren för männen för
att därmed åstadkomma en höjning för kvinnorna skulle medföra en alltför
betydande försämring av villkoren för männen, uppkommer frågan,
huru det av regeringen föreslagna årliga beloppet av IV2 millioner lämpligen
bör disponeras för att höja pensionsvillkoren för kvinnorna.
Om man skulle finna, att den av regeringen föreslagna utvägen,
nämligen att höja avgiftsprocenten för kvinnorna, ej äger erforderlig
effektivitet, då ju de allra flesta kvinnorna tillhöra den lägsta avgiftsklassen
och ökningen först efter eu längre tids förlopp gör sig gällande i
en relativt föga betydande förhöjning av avgiftspensionen, skulle man i
stället kunna vara betänkt på att höja pensionstillägget för kvinnorna, en
åtgärd, som skulle visa sin verkan redan från början genom högre pensionsbelopp
för de minst bemedlade.
Utgår man från den ovan avhandlade förutsättningen om samtliga
pensionstilläggs förhöjning i mån av erlagda avgifter, skulle slutkostnaden
(1907) för pensionstilläggen fördela sig med omkring 18 millioner för
opaginerad Kontrollera mot PDF
38 Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
männen och 21 millioner för kvinnorna. En höjning av pensionstillägget
för kvinna från 125 till 140 kronor skulle endast medföra en ökning i
slutkostnaden av något mera än 3 millioner, och således fullt uppvägas
av den pensionskostnad, som motsvaras av de IV2 millionerna från början,
och som uppgår till omkring 8V3 millioner. Av vilken betydelse en dylik
förhöjning av pensionstillägget skulle vara, kan man bland annat finna
därav, att bland samtliga ej gifta kvinnor över 60 år, inklusive änkor, ej
mindre än en tredjedel sakna egen inkomst och således skulle vara berättigade
till fullt pensionstillägg eller understöd. Däremot har frågan
om likställighet med avseende å avgiftsprocenten tydligen vida mera principiell
än praktisk betydelse.
Pensionstillägg för den nuvarande generationen.
Regeringens förslag beträffande den nuvarande generationen har
beräknats komma att under första året medföra en kostnad av omkring
3 millioner, däri inräknad jämväl kostnaden för de under året nytillträdande
invaliderna. För att denna summa ej i verkligheten skall överskridas,
erfordras, att vederbörande nämnder noga tillse, att personer
mellan 60 och 67 år, som i verkligheten äro och under normala förhållanden
skulle behandlats såsom invalider och därför rätteligen ej borde
erhålla »understöd», ej genom efterlåtenhet komma att medgivas rätt att
erlägga pensionsavgift och på sådant sätt förvärva rätt till pensionstillägg.
Man kan visserligen söka i någon män skydda sig mot dylika missbruk
genom att i övergångsbestämmelsen, i fråga om personer över 60 år,
t. ex. införa ett stadgande om, att i första årets förteckning (15 §) över
de avgiftspliktiga såsom sådana endast må uppföras personer, som uppenbarligen
icke äro arbetsoförmögna.
Eu säkrare utväg att hålla kostnaderna inom de avsedda beloppen
synes då vara att lägga herr Brantings yrkande till grund med de modifikationer,
som i kosta adshänseende kunna anses nödiga. Detta yrkande
går som bekant ut på att låta alla dem, som vid 1914 års ingång icke
fyllt 67 år och redan äro invalider men icke äro fullt försörjda av fattigvård
eller enskilda, komma i åtnjutande av »understöd». Kostnaden härför
skulle första året (Del II pag. 214 och följande) uppgå till
för män............. 1,710,000 kronor
. 3,745,000 »
» kvinnor
Summa 5,455,000 kronor
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 39
vartill för ^tillträdande invalider under året skulle tillkomma (pag. 213):
för män.............. 295,000 kronor
» kvinnor............MföOOO »
Summa 843,000 kronor
eller tillsammans runt 0,300,000 kronor.
Om man därför t. ex. bestämmer, att pensionstillägg och understöd
för dem, som under första året bliva därtill berättigade, utgå med hälften
av de belopp, som eljest skulle hava utgått, skulle första årets kostnad
reduceras till 3,150,000 kronor eller ungefär samma belopp som avsetts
i regeringsförslaget.
För dem, som bliva invalider under 1915 kunde tilläggen beräknas
till 60 % av de normala beloppen o. s. v. så att från och med 1919 fulla
beloppen kunde beviljas. Härigenom skulle någon avsevärd skillnad
mellan kostnaderna för de följande åren enligt de båda planerna ej
uppstå.
Skulle, såsom ovan ifrågasatts, pensionstilläggen för kvinnorna höjas
från 125 till 140 kronor, ökas årskostnaden med omkring 10 /, således
första året till omkring 3,500,000 kronor.
Tänker man sig således, att barnpensionskostnaden användes till
förhöjning av pensionstilläggen, och att det för kvinnopensioneringen avsedda
årliga beloppet användes till förhöjning av kvinnornas pensionstillägg,
skulle för staten första årets (1914) kostnad bliva:
:!/4 av 3,500,000 ............ 2,600,000 kronor
för pension sstyrelsen.........._ 600,000 »
Summa 3,200,000 kronor
Slutkostnaden för pensionstilläggen skulle, enligt 1907 års förhållanden
bliva omkring 37 millioner kronor.
Enligt regeringsförslaget är begynnelsekostnaden för staten 5,250,000
kronor och slutkostnaden (utom förvaltningen) omkring 34 millioner.
Avgiftspensioner för den nuvarande generationen.
Såväl införandet av eu ny avgiftsklass med 500 kronor såsom inkomstgräns
som även och i ännu högre grad borttagandet av förmögenhetsgränsen
• måste medföra någon minskning av avgiftspensionernas belopp för
den nuvarande generationen, om den redan samlade arbetarförsäkrings
-
40
Bilagor till Särskilda utskottds utlåtande Nr 1.
fonden skall vara tillräcklig för sitt ändamål. Jag angiver i förevarande
syfte tvenne utvägar.
Alt. 1. Antingen kan i 37 § motsvarande skala för avgiftsprocenten
för olika åldrar ändras till följande:
för man, som fyllt 18, men icke 20 år, med 29 procent,
» » » » 20 » » 25 » » 28 »
» » » » 25 » > 30 » »27 »
för man, som fyllt 40, men icke 45 år, med 24 procent,
■% » » » 45 » » 50 » » 22 »
> • » » 50 år 20
och för kvinna med fyra femtedelar av motsvarande procent.
Alt. It. Eller kan man låta avgiftsprocenten vara 30 procent (för
man) till 30 år och mellan 30 och 40 år bestämma den till 25 procent
samt för högre åldrar till 20 procent, eu utväg, som mera närmar sig
kommitténs förslag. 1 sådant fall borde motsvarande bestämmelse i 37 §
erhålla ungefär följande lydelse: För den, som vid lagens ikraftträdande
fyllt trettio men icke fyrtio år, skall den procent, efter vilken pension
eller del därav enligt 6 § första stycket beräknas i förhållande till erlagda
pensionsavgifter, utgöra tjugufem procent för man och tjugu procent
för kvinna, samt för den, som då fyllt fyrtio år tjugu procent för man
och sexton procent för kvinna.
Alt. III. Ett ytterligare förslag:
»För den, som vid lagens ikraftträdande fyllt tjugufem år, skall den
pension eller del därav, som jämlikt 6 § första stycket beräknas till viss
procent av er lagda pensionsavgifter, utgå med följande procent av dessa
avgifter, nämligen:
för man, som fyllt 25 men icke JO år, med 271/2 procent,
» » » » 30 » » 35 » » 25 »
» » » » 35 » » 45 » » 22V2 »
» » » » 45 år.....» 20 »
oeh för kvinna med fyra femtedelar av motsvarande procent.»
Jag tillfogar här de för män beräknade procent, som skulle blivit
gällande, om ingen arbetarförsäkringsfond funnits samlad:
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
41
mellan
18—20
år:
2972
procent,
»
20-
-25
»
28
»
25-
-30
»
25
2>
»
30-
-35
»
2272
»
»
35—40
20
»
»
40—45
»
18
»
»
45—50
16
»
»
50—55
2>
1472
»
5>
55-
-60
»
1372
»
»
60—65
12
»
Den frivilliga försäkringen.
Då i fråga om den frivilliga försäkringen tvekan uppstått om lämpligheten
av att bevilja statsbidrag endast till dem, som åtnjuta pensionstillägg,
kan man i stället t. ex. för alla män höja den årliga tillväxtprocenten
från IV3 till IV2 %, d. v. s. med en åttondel, som skulle
lämnas av statsmedel. Härigenom får envar för sin avgift den pension,
som svarar mot en ålder av 15 år vid avgiftens erläggande (Del II, pag.
174). Dessutom måste särskilt avgöras, huruvida kvinnas pension skall
bestämmas till 5/e av mannens, eller om staten ytterligare skall tillskjuta
7s av kvinnornas avgifter.
Stockholm den 5 maj 1913.
And. Lindstedt.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 11 samt. 1 käft. (Nr 11) Bilagor. 6
42
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
9
Bilaga 4.
P. M. nr 3
till Särskilda utskottet.
Efter anmodan får jag härmed angående vissa i folkpensioneringsfrågan
avgivna motioner i korthet anföra följande.
Motion nr 306, av herr Pettersson i Södertälje in. fl.
Huvudsyftet med det i denna motion avgivna förslag till allmän
pensionsförsäkring är att genom ökning av de i regeringsförslaget angivna
pensionsavgifter söka erhålla en utväg att ersätta det i visst avseende
efter pensionärens ekonomiska behov bestämda pensionstillägget
med ett för alla fall lika stort sådant tillägg. Förutom genomförande
av full likställighet mellan man och kvinna med avseende å pensionernas
storlek i förhållande till årsavgifternas belopp innebär motionen därjämte
särskilt ökade avgifter för hustrur inom de högsta avgiftsklasserna
för att bereda högre pensioner.
För lönarbetare, d. v. s. för dem, som hava arbetsgivare, erlägges
enligt motionen halva avgiften av dessa. De övriga försäkrade få vidkännas
hela avgiften. Med lönarbetare likställas även torpare. Därjämte
må erinras om, att enligt motionen en försäkrad, som icke tillhör lönarbetarnes
klass, kan efter vederbörlig anmälan befrias från att erlägga
mer än halva avgiften. Sistnämnda bestämmelse, som avser att bereda
lättnad för mindre yrkesutövare, är tydligen egnad att minska försäkringens
soliditet, då man kan antaga, att företrädesvis personer tillhörande
yngre åldrar skulle komma att begagna sig av medgivandet, men däremot
äldre personer i allmänhet skulle finna sig vara mera betjänta av
att betala fulla avgiften.
Det är dock tydligt, att man ej, utan att bliva orättvis, bör fästa
sig vid detaljerna i förslaget. Man bör fastmer förnämligast taga
hänsyn till själva huvudfrågan, nämligen huruvida ökningen i pensionsavgifterna
till sådana belopp, att pensionstillägget kan hållas konstant
och oberoende av det ekonomiska behovet samt på samma gång
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 43
pensionerna erhålla något så när avsevärda belopp kan anses erbjuda
sådana fördelar, att därigenom uppvägas alla de olägenheter, som i varje
fall äro förbundna med ett system med höga avgifter, jämte därmed
förknippade bestämmelser om arbetsgivarnes bidragsskyldighet, märkesystemet
m. m.
Vid en jämförelse mellan de båda förslagen bar jag ansett mig
böra utgå från det av utskottet ändrade förslaget, emedan den i
motionen avsedda kostnaden för pensionstilläggen av 33—34 miljoner
(vilken måste betraktas såsom ett minimum) närmast motsvarar utskottets
förslag i motsvarande hänseende, vilket slutar på ungefär 34 miljoner
(efter avdrag av »understöden», som ju ej avses i motionen). Till
underlättande av jämförelsen utgår jag vidare från de av utskottet
tillämpade beräkningsgrunder, som äro något mindre stränga än de i
regeringsförslaget tillämpade, men försiktigare än de i motionen använda.
Jämförelsen avser i första hand den lägsta avgiftsklassen, då ju i
varje fall pensionsbeloppen och avgifterna i fråga om denna klass hava
en grundläggande betydelse för bedömande av försäkringen i övrigt.
För en årsavgift av 5,20 kronor i denna klass beräknas i motionen
ett pensionsbelopp mellan runt 105 och 140 kronor.
Enligt de något strängare beräkningsgrunder, som av utskottet
följts, reduceras dessa siffror ej oväsentligt. Pensionen består nämligen
av ett grundbelopp å 31,20 kronor (6 gånger avgiften) samt ett förböjningsbelopp,
som i motionen angives till 15 % å avgifternas sammanlagda
belopp. För ett grundbelopp av 100 kronor erfordras med en
inträdesålder av 16 år och enligt kommitténs beräkningsgrunder en årsavgift
av 7,68 kronor för man och 11,60 kronor för kvinna, i medeltal
således omkring 9,60 kronor. Med utskottets beräkningsgrunder minskas
denna avgift till nära 9 kronor. Men med hänsyn till inflytandet
av de relativt höga grundbeloppen såväl för män som kvinnor (inklusive
hustrur) i de högre inkomstklasserna, kan årsavgiften ej antagas lägre
än 10 kronor för 100 kronors pension.
För grundbeloppet av 31,20 kronor bliver årspremien således 3,12
kronor och för förhöjningsbeloppet återstår då av hela årsavgiften 5,20
kronor omkring 2,08 kronor. Enligt utskottets grunder kan för denna
avgift erhållas ett förhöjningsbelopp av högst 28 %, d. v. s. 0,58 kronor
eller runt 11 % av hela årsavgiften i stället för 15 %, såsom i motionen
antagits. Hade beräkningen utförts enligt grunderna för beräkningarna
till regeringsförslaget, skulle resultatet blivit än ogynnsammare.
44
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Pensionsbeloppen bliva då för en årsavgift av 5,20 kronor:
Efter 5 år Efter 50 år
Grundbelopp ....................................................... 31,20 kronor 31,20 kronor
Förhöjningsbelopp............................................. 2,86 » 28,60 »
Pensionstillägg.................................................... 70,oo » 70,oo »
Summa runt 104 kronor 130 kronor
För att böja maximipensionen till 140 kronor erfordras ytterligare
minst en kronas avgift.
I klass IV, som motsvarar utskottets högsta avgiftsklass, bliva
beloppen:
efter 5 år........ 206 kronor
» 50 )»......... 309 »
I den lägsta avgiftsklassen erhålles således enligt motionen en pension
mellan 104 och 130 kronor (motionen antager 140 kronor i maximum)
för en årsavgift, som uppgår till:
för en lönarbetare ............................................................................. 2,60 kronor
» » icke-lönarbetare utan tjänare eller gesäll .................... 5,20 »
» » » » med eu » » )) ................... 7.80 »
varjämte en gift man för eu liknande pension till hustrun har att erlägga
ytterligare 5,20 kronor.
Enligt utskottets förslag erhålles för en individuell, i alla fall lika
årsavgift av 3 kronor (för gift man 6 kronor) en pension, som efter
omständigheterna växlar mellan följande belopp:
för obemedlad man ....
)) » kvinna.
150-
140-
•213 kronor
•193 »
för man med inkomst av minst 300 ..................... 0—45 kronor
:» kvinna)) » » » 280 ..................... 0—36 »
I klass IV bliva beloppen:
enligt motionen: 206—309 kronor (i stället för 210—351).
enligt utskottets förslag:
för man.................................
» kvinna ............
0—423 kronor
0—369 »
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
45
avgifter enligt motionen:
för ogift lönarbetare ...................................................... 10,40 kronor
» gift » ...................................................... 26,00 )>
» ogift icke-lönarbetare utan tjänare eller gesäll 20,80 »
» gift » » » » » 36,40 »
» ogift » med eu » » » 26,oo—31,20»
» gift » » » » » » 41,60—46,80))
avgifter enligt utskottets förslag:
för ogift man eller kvinna............................................... 13 kronor
» gift man ....................................................................... 16 ))
Skillnaden mellan motion och förslag består vidare därutinnan, att
enligt motionen en obemedlad person i lägsta avgiftsklassen ej erhåller
högre inkomst att leva på än mellan 104—130 kronor, medan enligt
förslaget minimiinkomsten bliver 150 kronor för man och 140 kronor
för kvinna. Så låga pensionsbelopp, som enligt motionen skulle erhållas,
förekomma endast i det österrikiska (och norska) förslaget, och
där endast för inkomst under 180 kronor med pensionen växlande mellan
95 och 135 kronor. Men redan vid inkomster upp till 540 kronor
kan pensionen stiga till omkring 200 kronor. I den tyska försäkringen
växlar pensionen i den lägsta inkomstklassen (under 311 kronor) mellan
105 och 170 kronor. För nästa inkomstklass (311—489 kronor) växlar
pensionen mellan 120 och 250 kronor. För inkomster under 500
kronor kunna således i dessa fall pensionerna bliva nära dubbelt så
stora som enligt motionen.
Om man verkligen skulle vara betänkt på en pensionslag enligt
motionens mönster, måste väl, om den lägsta inkomstgränsen sättes till
500 kr., pensionens medelbelopp åtminstone kunna bliva 140 eller 150
kronor, men härför skulle erfordras en 50 % högre årsavgift än enligt
motionen. Kommer så härtill, att en mindre bonde, hantverkare m. m.
skulle få betala dubbelt så mycket, och, om han har en tjänare eller
gesäll, tre gånger så mycket för samma pension som tjänaren eller
arbetaren, så torde väl kunna ifrågasättas lämpligheten av ett förslag enligt
nämnda mönster. Övriga olägenheter med ett system med högre
årsavgifter har jag sökt angiva i ett föredrag inom Nationalekonomiska
Föreningen, vilket föredrag stått till utskottets förfogande.
Enligt motionens förutsättningar skulle omkring 23 miljoner kronor
inbetalas i årsavgifter, motsvarande en »slutlig fond» av omkring 2
milliarder. Ville man öka avgifterna med omkring 50 % för att erhålla
46
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
pensionsbelopp, någorlunda jämförliga med de tyska, bleve fondens
belopp 3 milliarder.
Motion Nr 321 av herr Wijk.
Denna motion går i buvudsak ut på detsamma som motionen nr
306, nämligen att böja pensionsavgifterna, ålägga arbetsgivarne bidragsskyldighet
samt ersätta pensionstillägget med ett statstillskott, vilket
dock i detta fall synes tänkt såsom ett bidrag till avgifterna.
Till illustration av det system, som av motionären påtänkts, är bifogat
ett av herr I. Flodström uppgjort utkast till plan för allmän pensionering.
För närvarande ändamål torde det vara tillräckligt att söka
erhålla en föreställning om huvudinnebörden av ett dylikt förslag.
Till en början må erinras om, att man i utkastet, under användning
av mindre stränga beräkningsgrunder än enligt kommittéförslaget,
antagit, att mot 1 kronas årsavgift skulle svara 12 kronors invalidpension.
Enligt kommitténs beräkningsgrunder (inträdesålder 17 år) skulle
pensionen endast blivit 10 kronor. Vid en jämförelse mellan båda
förslagen har jag därför i fråga om pensionsbeloppen tagit hänsyn till
denna omständighet på det sätt, att avgiftspensionernas belopp enligt
utskottets förslag höjts med 20 %. Vid beräkningen av det direkta
statsbidraget böra även båda förutsättningarna beaktas. Det torde väl
för övrigt knappast behöva påpekas, att om kommitténs beräkningar i
något avseende skulle visa sig hava varit alltför försiktiga, ett eventuellt
överskott kommer de försäkrade tillgodo i form av förbättrade
pensionsvillkor, och att skillnaden mellan förslag enligt olika beräkningsgrunder
endast gör sig gällande i fråga om vad man tror sig
med säkerhet kunna utlova.
Kostnaden för försäkringen bestrides enligt utkastet dels genom »årsavgifter»
och dels genom ett direkt statstillskott till dessa avgifter. Avgifterna
utgå med 1 procent av inkomsten (för äkta makar räknas hällten av
inkomsten på vardera), dock minst 6 kronor för gift och ej gift man och 4
kronor för ej gift kvinna. För lägre inkomster räcka dessa avgifter
på långt när ej till för ändamålet. Därför måste pensionsvillkoren
minskas för personer med högre inkomster. Redan i årsavgifterna ligger
således en beskattning av högre inkomster. Härtill kommer statens
direkta bidrag, vilket i utkastet beräknas till 21 Vi miljoner, men efter
kommitténs beräkningsgrunder skulle uppgå till 273 V miljoner, och
vilket belopp, så vida ej meningen är att avskilja en stor del av den
nuvarande generationen från avgiftsplikt, synes erfordras redan frän för
-
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
47
säkringens början. Härtill komma de i detta fall betydande kostnaderna
för den nuvarande generationens upptagande i försäkringen på
något så när drägliga villkor, men vilka kostnader med avseende å
den begränsade tiden ej kunnat närmare bestämmas.
Den årliga kostnaden skulle enligt utkastet från början, med tillämpning
dels av utkastets och dels av kommitténs beräkningsgrunder,
bliva
Utkastet. Kommittén.
Avgifter ........................................................ 19,662,000 kr. 19,662,000 kr.
Statstillskott ................................................... 21,235,000 » 27,723,000 »
Summa 40,897,000 kr. 47,385,000 krSlutlig
fond, omkring 3,100 mill. 3,600 mill.
Såsom jag redan antytt, skulle emellertid, enligt kommitténs beräkningsgrunder,
ytterligare ungefär 4 miljoner årligen erfordras, och
den slutliga fonden således uppgå till nära 4 miljarder.
Beträffande pensionsbeloppen jämför jag nu beloppen enligt utkastet
med beloppen enligt utskottets förslag, varvid dock, motsvarande
grunderna för detta förslag, för att göra jämförelsen rättvis, avgiftspensionerna
enligt sistnämnda förslag böjts med omkring 15 %. Jämförelsen
inskränka till den lägsta och högsta avgiftsklassen enligt utskottets
förslag.
Inkomst 400 kronor.
Ej gift man.
Utkastet.
Utskottet.
Årsavgift....................................................
....................... 6 kr.
3 kr.
Pension.......................................................
....................... 194 »
0—220 »
Ej gift kvinna.
Årsavgift..................................................
...................... 4 kr.
3 kr.
Pension......................................................
...................... 143 »
0—198 ))
Gift gar.
Årsavgift....................................................
....................... 6 kr.
6 kr.
Pension.......................................................
....................... 214 v,
0-418 »
48
Bilagor till Särskilda utskottets utlåtande Nr 1.
Inkomst 1,200 kronor.
Ej gift man.
Utkastet.
Utskottet.
Årsavgift....................................................
.................... 12 kr.
13 kr
Pension........................................................
...................... 255 »
0—452 »
Ej gift kvinna.
Årsavgift...................................................
....................... 12 kr.
13 kr.
Pension........................................................
...................... 255 »
0—392 »
Gift par.
Årsavgift....................................................
....................... 12 kr.
16 kr.
Pension........................................................
...................... 388 »
0—650 »
0. S. V.
Motionerna 126 och 136 av lir Asplund.
Bortsett från mindre detalj avvikelser skiljer sig herr Asplunds motion
från regerings förslaget därutinnan, att för inkomster över 800 kronor
(egentligen för taxerat belopp av den storlek, att inkomst- och förmögenhetsskatt
erlägges) utöver den för alla gemensamma avgiften av 3
kronor, erlägges ett belopp, som är lika stort som inkomst- och förmögenhetsskatten.
Av denna tilläggsavgift beräknas intill 80 kronor såsom
pensionsavgift för en avgiftspension, som bestämmes enligt den för den
frivilliga försäkringen i regeringsförslaget angivna regeln, varjämte för
dem, som erlägga högre skatt, de överskjutande beloppen tillsammans
med motsvarande skatt för bolag o. d., till ett beräknat belopp av omkring
27 miljoner, skulle användas för att redan från början låta hela
den nuvarande generationen erhålla understöd. För kommunerna och
landstingen skulle utgiften redan första året uppgå till något över 8
miljoner. En del av dessa utgifter (enligt kommitténs uppskattning
omkring en tredjedel) uppvägas av minskningen i fattigvårdsbördan.
I egentliga pensionsavgifter skulle sålunda år 1914 inflyta något
över 20 miljoner kronor, motsvarande i detta fall (med starkare fondbildning
än enligt regeringsförslaget) en slutlig fond av minst 2 miljarder.
Då förslaget således väsentligen går ut på att genom en ytterligare
inkomst- och förmögenhetsskatt skaffa medel för hela den nuvarande
generationens upptagande i försäkringen, torde något särskilt utlåtande
från min sida ej vara erforderligt.
Stockholm den 10 maj 1913. And. Lindstedt.
Stockliolm, K. L. Beckmans boktryckeri, 1913.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1913:128 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om allmän pensionsförsäkring och till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 s. 1 i texten