Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition till Riksdagen angående anläggning af statsbana från Karungi till Haparanda in. in.

1913-05-09 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1913:113, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition till Riksdagen angående anläggning af statsbana från Karungi till Haparanda in. in.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

1

Nr 113.

Ankom till Riksdagens kansli den 9 maj 1913 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition till

Riksdagen angående anläggning af statsbana från Karungi

till Haparanda in. in. (4:e Avd.)

Sedan Kungl. Maj:t i den till innevarande Riksdag avlämnade propositionen

angående statsverkets tillstånd och behov, under rubriken

utgifter för kapitalökning i vad avser statens affärsverksamhet uti punkt

18 föreslagit Riksdagen att i avbidan på den proposition, som kunde

komma att aflåtas om anläggande av en statsbana söder om linjen

Lappträsk—Karungi för ändamålet för år 1914- beräkna ett anslag, att

utgå av lånemedel, av 600,000 kronor, har uti en den 7 mars 1913 till

Riksdagen avlåten, till statsutskottets förberedande behandling överlämnad

proposition, nr 115, Kungl. Maj:t, under åberopande av bifogat

utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit

Riksdagen att, under förbehåll att de i statsrådsprotokollet förutsatta

villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark m. m. iakttagas, dels besluta

anläggning av statsbana från Karungi till Haparanda för en beräknad

kostnad af 1,495,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att närmare

förordna om de orter, järnvägen bör genomgå, samt för påbörjande

av nämnda anläggning för år 1914 anvisa ett anslag av 600,000 kronor;

dels ock besluta anläggning av utfartsvägar till landsvägen Boden

—Lappträsk från stationer och mötesplatser å statsbanan Boden—Lappträsk

för en kostnad av 172,600 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet hänvisa till

åberopade statsrådsprotokollet.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 6 samt. 61 höft. (Nr 113.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

Utskottets

yttrande.

Såsom av statsutskottet vid 1911 års riksdag framhållits, hava de

synpunkter, ur vilka frågan om norra stambanans fortsättning emot

finska gränsen vid dess behandling inom Riksdagen blivit bedömd,

varit, dels huru man må kunna genom anordnande av förbättrade kommunikationsförhållanden

på bästa sätt ej blott underlätta ifrågavarande

trakters ekonomiska utveckling och framåtskridande utan även på samma

gång i största möjliga mån bidraga till att med det övriga landet förbinda

den till större delen finsktalande befolkningen i denna landsända samt

därstädes söka utbreda svenskt språk och svensk kultur, dels huru man

skall kunna vid strävan efter detta mål vederbörligen tillgodose de

militära intressena. Dessa synpunkter lära också böra läggas till grund

vid bedömande av Kungl. Maj:ts nu förevarande förslag till banans

sträckning.

Vad då beträffar den förstnämnda av dessa synpunkter, synes det

utskottet otvivelaktigt att denna bliver avgjort bättre tillgodosedd genom

den av Kungl. Maj:t föreslagna, av järnvägsstyrelsen och Kungl. Maj:ts

befallningshavande i Norrbottens län förordade sträckningen Karungi—

Haparanda än genom den av generalstabschefen påyrkade sträckning

med utgångspunkt i närheten av Lappträsks station i sydlig eller sydostlig

riktning till Säivitsviken samt därifrån österut fram till Haparanda.

De trakter, som skulle uppsökas av banan, sådan generalstabschefen

tänkt sig densamma dragen, synas givetvis till följd av jordmånens i

det hela mindre goda beskaffenhet ej hava närmelsevis samma möjlighet

till ekonomisk utveckling och framåtskridande som Tornedalen med dess

avsevärt större naturliga förutsättningar. Genom att, på sätt Kungl.

Maj:t föreslagit, medelst en bana Karungi—Haparanda förbinda järnvägslinjen

Karungi—Matarengi med Haparanda skulle man också vinna

fördelen att förskaffa befolkningen i hela den i jordbruksavseende ingalunda

obetydliga Tornedalen en centralpunkt i Haparanda, där den kunde

avsätta sina jordbruksprodukter och själv förse sig med de förnödenheter,

som måste hämtas från annat håll; och Haparanda skulle på sådant

sätt åter kunna utvecklas till att kraftigt upptaga den alltmera växande

konkurrensen med den på finsk sida belägna staden Torneå.

Denna möjlighet för Haparanda att bestå i konkurrensen med Torneå

synes däremot ingalunda tillgodosedd genom en bana från Lappträsk

till Säivitsviken och därifrån till Haparanda. Tvärtom sjmes fara

vara för handen, att handeln och rörelsen i Haparanda skulle än ytterligare

gå tillbaka i konkurrens med, utom Torneå, jämväl eu hamnplats

på den svenska sidan.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

3

Vidkommande därefter angelägenheten att med det övriga landet

förbinda den finsktalande befolkningen i denna landsända samt att därstädes

söka utbreda svenskt språk och svensk kultur, vilken även ur

försvarspolitisk synpunkt synes värd allt beaktande, finner utskottet

jämväl denna angelägenhet väl tillvaratagen genom Kungl. Maj:ts förslag.

Glenom banans dragande enligt detta förslag skulle nämligen

åstadkommas, att hela gränstraktens finsktalande befolknings förbindelser

inriktades på en svensk huvudort, varigenom, såsom också av departementschefen

framhållits, på ett livskraftigt sätt underlättades spridningen

av svenskt språk och svensk kultur i dessa bygder.

I dylikt avseende synes däremot den andra sträckningen såsom gående

genom svensktalande bygd icke kunna tillmätas någon större betydelse,

utan skulle man snarare kunna befara, att denna sträckning,

då den är av beskaffenhet att förminska Haparandas betydelse, också

kommer att bidraga till att förbindelserna från svensk sida med Torneå

ytterligare ökas.

Om det sålunda synes utskottet uppenbart, att ur nu berörda synpunkter

den av Kungl. Maj:t föreslagna sträckningen har avgjort företräde,

återstår att bedöma, huruvida de erinringar, som ur strategisk

synpunkt blivit däremot gjorda, äro av beskaffenhet att uppväga detta

företräde.

I sådant avseende vill utskottet till eu början erinra hurusom järnvägsstyrelsen

och Kungl. Maj:ts befallningsbavande såväl 1903 som 1906

förordat, att stambanan skulle dragas från Lappträsk direkt till Haparanda,

men att generaistabscbefen då av strategiska skäl yrkat, att stambanan

skulle få sin slutpunkt i Karungi, vilket sistnämnda önskemål helt och

hållet blivit tillgodosett genom statsmakternas beslut år 1911; ävensom

hänvisa till vad av departementschefen anförts om, att då nu generaistabscbefen

tillstyrker banans framdragande i av honom förordad riktning

till Haparanda, detta i själva verket innebär att genom en från

Lappträsk utgående sidobana skaffa stambanan en ny slutpunkt vid

gränsen, under det att järnvägsstyrelsens förslag synes kunna betraktas

sålunda, att man, med bibehållande av ändpunkten i Karungi, giver

Tornedalen en tertiärbana för fyllande av dess lokala kommunikationsbehov.

Utskottet biträder den av departementschefen uttalade mening att,

därest man iakttager att banan framdrages nära själva dalgången men

något västligare, så att vissa militära hänsyn i ändamål att taktiskt

skydda banan tillgodoses, att vidare stationen i Haparanda förlägges söder

om staden samt att slutligen en framtida anknytning med det finska

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 1.13.

järnvägsnätet eker söder om Haparanda i närheten av Neder Torneå

kyrka på finska sidan, avgörande strategiska betänkligheter icke torde

finnas mot den av Kungl. Maj:t föreslagna sträckningen från Karungi

till Haparanda.

Då utskottet sålunda icke funnit de erinringar, som i sådant avseende

gjorts mot denna sträckning uppväga dess enligt utskottets förmenande

avgjorda företräde ur synpunkten av odlingens och den svenska

kulturens befrämjande, finner sig utskottet böra förorda densamma.

Vad i övrigt föreslagits i fråga om förevarande statsbaneanläggning

finner sig utskottet jämväl böra förorda, liksom utskottet ej heller

har något att erinra beträffande Kungl. Maj:ts förslag om anläggning av

utfartsvägar till landsvägen Boden—Lappträsk från stationer och mötesplatser

å statsbanan Boden—Lappträsk.

Under erinran att, enligt vad departementschefen till statsrådsprotokollet

meddelat, det för utfartsvägar erforderliga beloppet, 172,600

kronor, först år 1915 behöver anvisas, far utskottet hemställa,

att Riksdagen må, under förbehåll att de i statsrådsprotokollet

över civilärenden den 7 mars 1913

förutsatta villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark

m. m. iakttagas,

l:o) besluta anläggning av statsbana från Karungi

till Haparanda för en beräknad kostnad av 1,495,000

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att närmare förordna

om de orter, järnvägen bör genomgå, samt för

påbörjande av nämnda anläggning för år 1914 anvisa

ett anslag av 600,000 kronor; samt

2:o) besluta anläggning av utfartsvägar till landsvägen

Boden—Lappträsk från stationer och mötesplatser

å statsbanan Boden—Lappträsk för en kostnad

av 172,600 kronor.

I fråga om sättet för anskaffande av det under mom. 1 omförmälda

belopp, 600,000 kronor, kommer utskottet att framdeles avgiva

utlåtande.

Stockholm den 9 maj 1913.

På statsutskottets vägnar:

F. GUSON WACHTMEISTER.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

5

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från Första Kammaren: herrar F. Cl:son Wachtmeister, S. II. Kvarnzelius, O. Jonsson,

friherre J. T. Gripenstedt, A. N. Halm, friherre J. G. Beck-Friis, O. M. Strömberg,

G. G. Ekman, A. Åström, F. Berglund, H. H. K. Ericson och G. I. Asplund samt

från andra Kammaren: herrar A. Ekman, A. Wiklund, F. W. Thorssson, G. Persson,

K. Starbäck, N. E. Lindberg, J. Ström, G. Odqvist, E. A. Nilsson, A. P. Gustafsson,

X Andersson i Kåstock och II. Lemke.

Reservation

vid inom. 1:

av herrar greve F. Cl:son Wachtmeister, friherre J. T. Gripenstedt, friherre

J. G. Beck-Friis, H. Ef. K. Ericson och H. Lemke, vilka ansett,

att utskottets yttrande om förslag i denna del bort hava följande lydelse

:

Ehuruväl utskottet funnit den sträckning för järnvägens framdragande

uti ifrågavarande trakter, som av Kungl. Maj:t föreslagits, innebära

beaktansvärda fördelar ur synpunkten av odlingens och den svenska

kulturens befrämjande i denna landsända, har utskottet emellertid med

hänsyn till de starka militära erinringar, som från den i sådant avseende

sakkunniga myndigheten blivit däremot gjorda, icke tilltrott sig

att nu tillstyrka Riksdagen att besluta järnvägens framdragande i denna

sträckning, vilken synes utskottet ägnad att underlätta införandet i

landet av trupper från andra sidan gränsen.

Visserligen hyser, enligt vad statsrådsprotokollet giver vid handen,

departementschefen den mening, att banan, vars sträckning skulle få

närmare bestämmas av Kungl. Maj:t, bör framdragas något västligare

än man från början tänkt sig, detta på det att vissa militära hänsyn

må varda tillgodosedda, men i sådant avseende föreligger ej någon

utredning.

Vid nu anförda förhållanden bär det synts utskottet kunna ifrågasättas,

huruvida icke denna järnvägsfrågas lösning skulle bäst främjas,

om någon ytterligare utredning i ärendet företoges i syfte att åstadkomma

ett förslag, som erbjöde mera trygghet ur försvarssynpunkt än

som, att döma av förenämnda från den militära sakkunniga myndig
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 113.

heten gjorda erinringar, synes vara förenad med det nu föreliggande

förslaget.

Ett ytterligare skäl till att ej nu företaga denna fråga till slutgiltigt

avgörarande synes också utskottet ligga däri, att efter vad departementschefen

anfört, erforderliga undersökningar i fråga om anordnande

av hamn vid Haparanda eller annan plats vid kusten ännu icke hunnit

utföras, men att departementschefen hoppades, att frågan därom skulle

kunna till ett annat år föreligga i mera utrett skick än nu. Det har

nämligen med hänsyn till vikten att ändamålsenlig hamnplats må erhållas

givetvis synts utskottet önskvärt, om denna fråga kunde av

Riksdagen behandlas i sammanhang med frågan om järnvägens sträckfår

utskottet hemställa:

l:o) att Kungl. Maj:ts förslag i fråga om anläggning

av statsbana från Karungi till Haparanda icke

må av Riksdagen bifallas.

Stockholm, K. L. Beckmans boktr., 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:252 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående vissa utgifter för kapitalökning, i vad angår ci s. 1 i texten