Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition till Riksdagen angående beviljande av låneunderstöd åt Ostkustbanans aktiebolag.

1913-04-29 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1913:97, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition till Riksdagen angående beviljande av låneunderstöd åt Ostkustbanans aktiebolag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

1

Nr 97.

Ankom till Riksdagens kansli den 29 april 1913 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition till

Riksdagen angående beviljande av låneunderstöd åt Ostkustbanans

aktiebolag. (4:e Avd.)

I en till Riksdagen den 7 mars 1913 avlåten, till statsutskottets

förberedande behandling överlämnad proposition, nr 114, har Kungl.

Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen besluta,

att under villkor i huvudsaklig överensstämmelse med hvad i

statsrådsprotokollet angivits, bevilja Ostkustbanans aktiebolag ett låneunderstöd

av 3,000,000 kronor.

Ur det vid den Kungl. propositionen fogade statsrådsprotokollet

får utskottet meddela följande.

På ansökan av landshövdingarna i Gävleborgs och Västernorrlands

län beviljade Kung]. Maj:t den 12 augusti 1903 koncession å en järnväg

av 1,435 meters spårvidd från Gävle över Söderhamn, Hudiksvall

och Sundsvall till Härnösand. Denna koncession har sedermera överlåtits

på Ostkustbanans aktiebolag.

Till grund för nu ifrågavarande framställning ligger ett av kaptenen

i väg- och vattenbyggnadskåren K. A. Lagergren i mars 1911 avgivet

förslag jämte kostnadsberäkningar angående järnvägens anläggande.

Detta förslag avser mellan Gävle och Sundsvall en järnväg av

högsta klass inom landet samt mellan Sundsvall och Härnösand en järnväg

enligt lindrigare koncessionsvillkor, tillämpade huvudsakligen med

hänsyn till de svåra terrängförhållandena. Järnvägens längd uppgår

till 2 9 9,007 kilometer. Den enligt förslaget beräknade kostnadssumman

utgör 24,200,000 kronor. Det av kaptenen Lagergren uppgjorda förslaget

har enligt uppgift av Ostkustbanans aktiebolag ytterligare granBihang

till Riksdagens protokoll 1913. t> samt. 53 höft. (Nr 97.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

ekats av sakkunnig person, därvid själva förslaget lämnats utan anmärkning.

Dock har den beräknade kostnadssumman ansetts böra höjas

med 1,000,000 kronor till 25,260,000 kronor, på det att full visshet

må vinnas angående beloppets tillräcklighet. Höjningen avser i huvudsak

beräkningarna rörande räls och rullande materiel såsom föremål

för prisfluktuationer. För säkerhets skull har emellertid bolaget ansett

sig böra räkna med en anläggningskostnad av 26,000,000 kronor.

1 avgivet utlåtande av den 7 januari 1913 har järnvägsstyrelsen

beräknat kostnaderna för anslutningen till vissa statsbanestationer till

cirka 300,000 kronor högre belopp, än av Lagergren antagits. Järnvägsstyrelsen

anser dock, att den av bolaget beräknade slutsumman

26,000,000 kronor bör kunna godtagas.

Av omförmälda kostnadsbelopp kronor 26,000,000 disponerar bolaget

ett eget kapital, som vid tiden för arbetets påbörjande beräknas uppgå

till......................................................... kronor 10,000,000: —

Vidare hava ledande bankinstitut

ställt i säker utsikt för

bolaget att erhålla ett obligationslån

å...................................................... » 13,000,000: —

Återstår............................................... » 3,000,000: — 26,000,000: —

För erhållande av nämnda återstod, 3,000,000 kronor, har styrelsen

för Ostkustbanans aktiebolag nödgats vända sig till staten samt fördenskull

i ansökning till Kungl. Maj:t av den 23 oktober 1912 anhållit om

ett statslån å sistnämnda belopp.

Efter det styrelsen yttrat sig om banföretagets ekonomiska bärighet,

om behovet av banan, om de yttranden som då avgivits av vissa

myndigheter m. m., har styrelsen sammanfattat sin framställning sålunda.

»Av det anförda framgår:

att banföretaget anses kräva en kostnad av 26,000,000 kronor,

därav 10,000,000 kronor utgöres av eget kapital, 13,000,000 kronor av

ett obligationslån och 3,000,000 kronor äskas i statslån;

att järnvägen är av den största betydelse för folkrika och utvecklingskraftiga

samt i ekonomiskt hänseende för landet betydelsefulla orter;

att för dessa orter högst väsentlig vägförkortning, tidsvinst och

minskade rese- och transportkostnader skulle uppstå genom järnvägens

tillkomst; samt

att samtliga myndigheter tillstyrkt järnvägens byggande.

På grund härav har styrelsen anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

3

att, på så billiga villkor som möjligt, bevilja bolaget ett lån å

3.000. 000 kronor för byggande av järnväg från Gävle till Härnösand

ävensom medgiva, att lånet må mot säkerhet av inteckning i järnvägen

näst efter ett lån å 13,000,000 kronor jämte ränta utlämnas till bolaget,

sedan detta styrkt, dels att dess egna kapital uppgår till minst

10.000. 000 kronor, dels ock att bolaget för järnvägens byggande erhållit

ytterligare ett lån å minst 13,000,000 kronor.»

I anledning av denna framställning hava yttranden avgivits av

generalstaben, järnvägsstyrelsen, fullmäktige i riksgäldskontoret, statskontoret

samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

I övrigt får utskottet angående innehållet såväl i styrelsens omförmälda

framställning som i de däröver avgivna yttrandena samt beträffande

uppgjorda trafikberäkningar rörande banan, dess sträckning m. m.

hänvisa till det åberopade statsrådsprotokollet med därvid fogad karta.

För egen del har departementschefen till förberörda protokoll anfört

följande:

»Vid 1910 års slut ägde Gävleborgs län med en areal av 19,724

kvadratkilometer och en folkmängd av 253,792 personer 355 kilometer

statsbanor och 420 kilometer enskilda järnvägar eller tillsammans 775

kilometer järnvägar, vilket utgör 3,93 kilometer på 100 kvadratkilometer

och 30.53 kilometer på 10,000 invånare.

Vid samma tid ägde Västernorrlands län med en areal av 25,532

kvadratkilometer och en folkmängd av 250,512 personer 356 kilometer

statsbanor och 106 kilometer enskilda banor eller tillhopa 462 kilometer

järnvägar, vilket utgör 1,81 kilometer på 100 kvadratkilometer och 18,44

kilometer på 10,000 invånare.

Motsvarande relationstal för hela Sverge utgjorde samtidigt respektive

3,09 och 25,09 kilometer, vilka tal naturligtvis i hög grad äro påverkade

av de svaga siffrorna för Västerbottens och Norrbottens län.

Genom tillkomsten av Ostkustbanan med en banlängd av i det

närmaste 300 kilometer skulle länens tillgång på järnvägar med ett

slag väsentligt förbättras. Beträffande denna järnväg råder också det

förhållande, att den genomlöper i stort sett de mest befolkade, odlade

och rika trakterna i ifrågavarande län. Under det att det eljest ofta

under senare år gällt att bygga nya banor för att tillgodose i odlingsavseende

vanlottade och efterblivna bygder, har förhållandet här blivit

det motsatta, i det den norrländska längdbanan av särskilda orsaker

mast söka sig väg tämligen långt in i landet, under det bebyggandet

sedan gammalt varit mest utvecklat i kusttrakten. Fn blick på kartan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

visar också, att Ostkustbanan förbinder ett par av de viktigaste centra

för den norrländska trävaruindustrien.

Utom städerna Gävle, Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall och

Härnösand berör banan, bland andra, följande mera betydande industriella

anläggningar, av vilka ingen för närvarande har järnvägsförbindelse,

Axmar, Ljusne, Ala, Iggesund, Ströms bruk, Galtström, Essvik, Svartvik,

Stockvik, Kubikenborg, Klampenborg, Skönvik, Vivstavarv, Tunadal,

Johannedal, Ostrand.

Följande tabell utgör en sammanställning av kvantiteter och värden

å dessa industriella anläggningars tillverkningar ävensom av deras

arbetarantal år 1911.

Tillverknings- Tillverknings
kvantiteter.

värden.

Bergverksprodukter ................................

Fabrikstillverkningar af järnverk.........

Sågade och hyvlade trävaror...............

Mera bearbetade trävaror........................

Träkol och trädestillat (trädestillat ingår

blott i värdebeloppet, ej i kvantiteten)

.....................................................

Trämassa och papper.............................

Arbetarantal:

30,650,954 kg.

471,971 kbm.

3,683,117 kr.

346,170 »

13,340,754 »

622,680 »

909,063 hl. 667,142 »

94,353,548 kg. 10,184,397 »

Summa 28,844,260 kr.

män......

kvinnor

Summa 4,177

4,108

69

Från tillgängliga källor må jämväl följande folkmängd ssiffror antecknas,

avseende år 1910:

Gävle ........................................................................ 35,203

Söderhamn ............................................................... 11,412

Hudiksvall ....................... 7,733

Sundsvall................................................................... 16,855

Härnösand ............................................ 9,423

Ljusne......................................................................... 2,794

Åla.............................................................................. 1,778

Iggesund ........................................... 1,616

Svartvik........................................................................ 1,551

Vivstavarv ............................................................... 1,181

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

5

Nedanstående statistiska uppgifter rörande de kommuner, som anses

beröras av Ostkustbanan, med jämförelsetal för respektive län i

sin helhet torde också äga något intresse.

Folkmängd, fastighetsvärde samt taxerad inkomst inom vissa kommuner

i Gävleborgs och Yästemorrlands län.

Socknar och städer.

Folk- mängd

den 81

december

1911.

Taxeringsvärde år 191]

, kronor.

För bevillning

år 1911

uppskattad

inkomst av

kapital och

arbete,

kronor.

För inkomst- ocb förmögen- hetsskatt

år 1911

taxerat

belopp,

kronor.

O

A bevillnings- skyldig jord- bruksfastighet.

o

A bovillnings- skyldig annan

fastighet.

A bevillnings- fri fastighet.

Gävleborgs län.

Gävle .....................

35,719

1,827,100

51,844,900

7,401,200

18,324,960

18,632,800

linie ......................

4,258

3,270,100

1,625,000

235,100

716,140

632,000

Hamrånge ...............

4,794

2,286,200

2,326,700

517,700

1,362,600

836,700

Suderala ..................

11,024

2,428,800

8,760,500

592,500

4,313,060

4,847,600

Söderhamn...............

11,439

429,500

10,091,000

1,816,700

5,216,125

4,919,500

Norrala ..................

3,453

1,502,400

372,100

178,000

422,830

264,400

Trönö .....................

1,786

884,300

89,600

112,000

146,180

140,600

Skog.......................

3,806

2,459,900

374,700

160,000

545,160

639,500

Enånger ..................

2,824

1,937,000

346,300

207,100

195,920

310,100

Njutånger ...............

3,051

865,800

1,523,900

76,700

632,620

843,600

Nianfors ..................

339

352,700

26,600

3,800

17,950

6,400

Hälsingtuna.............

2,278

2,057,400

498,700

103,400

216,076

308,460

Idenor .....................

1,539

746,300

732,500

72,800

237,080

180,860

Forsa .....................

4,247

2,721,500

1,947,000

323,700

660,640

588,000

Hudiksvall...............

7,847

321,800

9,921,000

1,420,990

3,627,113

3,328,600

Högsta.....................

2,204

1,584,900

221,700

334,500

237,105

212,340

Harmånger...............

2,956

1,527,700

1,719,700

198,200

729,980

956,800

Jättendal................

1,334

1,162,100

208,900

90,000

98,920

142,600

Gnarp .....................

3,663

1,993,700

375,500

305,900

215,270

166,100

Bergsjö ...................

4,145

2,660,700

795,700

261,600

414,031

398,800

Summa

112,706

33,019,900

93,802,000

14,341,890

38,329,759

38,355,760

Hela länet..............

255,181

139,472,100

138,966,100

27,180,290

65,587,632

63,179,830

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

Socknar och städer.

Folk- mängd

den 81

december

1911.

Taxeringsvärde år 1911, kronor.

För bevillning

år 1911

uppskattad

inkomst av

kapital och

arbete,

kronor.

För inkomst- och förmögen- hetsskatt

år 1911

taxerat

belopp,

kronor.

o

A bevillnings- skyldig jord- bruksfastighet.

o

A bevillnings- skyldig annan

fastighet.

o

A bevillnings- fri fastighet.

Västernorrland s län.

Njurunda ................

9,113

2,545,400

6,266,600

568,900

2,968,435

1,788,300

Sundsvall ................

16,894

564,300

29,351,200

5,322,900

9,847,514

11,640,000

Skön ......................

11,580

1,685,900

6,663,200

756,900

4,044,045

5,192,700

Alnö........................

7,016

1,684,600

2,558,900

319,400

2,020,635

2,176,600

Timrå.....................

6,669

2,128,700

3,990,600

278,100

2,152,289

1,895,100

Indal .....................

2,669

1,899,600

56,400

143,200

332,320

281,600

Ljustorp ..................

2,559

2,077,500

50,600

254,700

223,850

184,400

Nässjö.....................

4,019

1,594,700

1,515,300

153,500

666,190

574,700

Tynderö ..................

1,390

874,200

41,200

87,900

119,480

146,300

Häggdånger .............

1,166

723,100

119,700

48,200

60,393

83,400

Stigsjö.....................

2,113

1,291,100

35,500

79,000

113,161

125,000

Säbrå .....................

5,466

2,488,500

1,346,800

323,600

977,223

809,000

Härnösand...............

9,785

830,700

12,693,100

3,754,500

5,021,060

4,626,200

Torp ......................

8,725

. 6,627,700

1,399,600

408,700

1,366,480

1,725,700

Stöde ......................

5,374

4,171,500

1,140,300

188,900

822,180

860,500

luna ......................

3,678

2,204,300

1,747,000

83,600

763,430

869,700

Attmar ...................

3,122

2,473,700

242,000

151,600

340,018

415,500

Selånger..................

2,866

2,144,100

342,200

162,000

379,960

397,400

Sättna.....................

2,025

1,417,600

53,900

96,500

200,395

219,200

Summa

106,229

39,427,200

69,614,100

13,182,100

32,419,058

34,011,300 j

Hela länet...............

253,315

141,888,000

102,917,900

30,324,200

57,853,611

61,664,720 |

Dessa uppgifter torde bestyrka, att de ifrågavarande trakterna tillhöra

de båda länens i ekonomiskt avseende mest bärkraftiga delar. Söderifrån

måste en mängd konsumtionsartiklar komma att fraktas till denna bygd,

och därvarande industriella anläggningar å sin sida alstra åtskilliga varor,

som påkalla järnvägstransport för att nå avsättningsorterna. Särskilt

torde frakterna av träkol kunna upparbetas till ganska betydande tal. Ehuru

trafikberäkningar om en blivande bana aldrig kunna bliva fullt exakta,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

7

synes det mig- dock sannolikt, att Ostkustbanan, efter det trafiken

under några år varit i gång, skall komma att uppnå den i senaste

trafikberäkningen antagna inkomst av 26 kronor 76 öre per dag och

bankilometer. Om man i likhet med järnvägsstyrelsen beräknar bruttoinkomsten

till 2,894,000 kronor och driftkostnaderna till 65 procent

därav eller 1,881,000 kronor samt sålunda nettoinkomsten till 1,013,000

kronor, skulle man erhålla en ränta å hela det beräknade anläggningskapitalet,

26,000,000 kronor, av 3,89 procent och å de upplånade medlen,

16,000,000 kronor, av 6,3 procent. Åven med denna avkastning blir

företaget således, såsom räntebärande affär betraktat, icke lysande.

Åven om driftkostnaderna komma att ökas utöver ovan antagna procent,

bör dock med stor sannolikhet antagas, att bolaget skall kunna förränta

16,000,000 kronor i lån. Med hänsyn till de uppgifter angående

taxering m. m. för de närmast intresserade kommunerna, som jag lämnat

här ovan, torde man kunna påstå, att uppoffringen för att få denna

järnväg till stånd icke överstiger bygdens ekonomiska bärkraft. Det

synes mig, som om man här mer än ofta är fallet med norrländska

banor kan åberopa, att den upplåning, som skulle bliva erforderlig, sker

för ett direkt produktivt företag. Lägger jag så härtill, att denna

järnväg såväl som övriga sådana, framdragna genom på kommunikationer

vanlottade trakter, har ett stort kulturbefrämjande syfte, bär jag för

min del ej kunnat finna, att de finansiella betänkligheter, som riksgäldsfullmäktige

framfört, hur beaktansvärda de i och för sig äro, utgöra ett

tillräckligt skäl att avstyrka det statslån, varom här är fråga.

Utan att i någon mån underskatta betydelsen av att de vanliga villkoren

för statslån åt enskilda järnvägar uppehållas, vill jag dock framhålla,

dels att större sannolikhet för att ränta och amortering å statslånet skola

kunna erläggas synes mig förefinnas i nu förevarande fall än beträffande

åtskilliga andra enskilda järnvägsföretag, som uppfyllt nämnda

formella fordringar, och dels att det nu begärda lånet allenast uppgår

till omkring 12 procent av de beräknade anläggningskostnaderna mot

50 procent i vanliga fall. Vad särskilt beträffar den anmärkningen, att

statslånet borde åtnjuta säkerhet i första inteckning, lärer, enligt vad

jag inhämtat, medgivande härtill under inga omständigheter kunna påräknas

från de enskilda långivarna, vadan ett förbehåll i sådant syfte

skulle vara liktydigt med att omöjliggöra företagets finansiering enligt

den uppgjorda planen. Däremot torde, i enlighet med vad bolaget föreslagit,

i den mån avbetalningar ske å första inteckningarna, den för

avbetalda beloppet gällande förmånsrätten höra övergå å motsvarande

belopp av statens fordran. Enligt 26 § inteckningsförordningen i dess

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

lydelse eldigt lagen den 11 oktober 1912 torde härför fordras medgivande

såväl av de enskilda långivarna som av bolaget, och synes förbehåll

härom böra inflyta i lånevillkoren.

Slutligen vill jag uttryckligen betona, att den avvikelse från vanliga

regler för statslån till enskilda järnvägsföretag, som jag på grund av

särskilda omständigheter anser kunna försvaras i förevarande fall, ej bör

för framtiden få anses såsom prejudicierande, lika litet som det skett

med de hittills förekommande undantagen i motsvarande avseende.

Den starkaste invändningen mot hela företaget härleder sig enligt

min uppfattning från hänsynen till statsbanornas ekonomi. Då avkomstprocenten

å statens järnvägar uppgick för år 1910 till 3,it och för år

1911 till 3,36, måste man, hur önskvärd kommunikationernas utveckling

än må vara, känna sig tveksam om det berättigade att ytterligare för

sämra statsbanornas ekonomi. Det torde nämligen få anses ganska

säkert, att den av järnvägsstyrelsen uppgivna förlusten, 825,000 kronor,

vilken beräknats med ledning av för närvarande faktiskt fraktade godsmängder,

kommer att inträffa, om än med tiden en ökning i inkomst

för en del andra statsbanelinjer torde kunna genom Ostkustbanans tillkomst

förväntas.

Emellertid synes den föreliggande frågan ej få bedömas uteslutande

ur denna synpunkt. Har man kommit till den uppfattningen, att det

här gäller att skaffa kommunikationer åt en redan nu rikt utrustad

trakt med goda ytterligare utvecklingsmöjligheter, och har denna trakt

genom egna ansträngningar åstadkommit mer än 88 procent av det förjärnvägsanläggningen

erforderliga kapitalet, så synes kravet på statsbanans

ränteavkastning icke böra stå såsom ovillkorligt hinder för järnvägens

tillkomst.

Därjämte vill jag framhålla även en annan synpunkt. Förutsatt

att den föreliggande låneansökningen icke bifölles och att bolagets

egna krafter ej räckte till att skaffa det felande kapitalet, och således

det stora ostkustbaneprojektet icke kunde förverkligas, skulle sannolikt

inträffa, att på åtskilliga orter, där man vore ekonomiskt starkast och

behovet av järnväg vore störst, anlades banor till närmast lämpliga anknytningspunkt.

Följden härav bleve uppkomsten av svagt byggda och

svagt trafikerade, men såväl till anläggning som drift relativt dyra

lokalbanor. Visade sig sedermera önskvärt, såsom jag i likhet med

järnvägsstyrelsen håller för sannolikt, att en längdbana genom kustlandet

komme till stånd, skulle troligen dessa lokalbanor antingen alls

icke eller endast efter dyrbara ombyggnader kunna ingå såsom led i

en förstklassig sådan bana. I stället har staten just med hänsyn

till de starka allmänna intressen, som äro knutna vid denna bana, vid

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

9

koncessionens beviljande uppställt mycket stora tekniska fordringar på

järnvägsanläggningen, vilka i hög grad skola stegra dess anläggningskostnader,

men för en så beskaffad bana kan staten också träda emellan

med låneunderstöd.

Några strategiska skäl, som tala mot banans tillkomst, föreligga icke;

tvärtom anser chefen för generalstaben banan icke sakna betydelse för

landets försvar.

Då jag således anser, att de ifrågavarande kusttrakterna hava behov

av en första klassens längdbana, att anläggningen därav, enligt de

gjorda beräkningarna, icke överstiger bygdens ekonomiska bärkraft, utan

tvärtom kommer att utgöra en mäktig hävstång till dess vidare utveckling,

samt att det är av vikt, att banan från början anlägges med sådana

fordringar, att den i en framtid kan ingå såsom led i statsbanenätet,

anser jag mig böra tillstyrka bifall till låneansökningen. Då den vanliga

järnvägslånefonden är synnerligen starkt anlitad och i regel erfordras

för mindre järnvägsföretags understödjande, torde det knappast vara

lämpligt att avse densamma för ifrågavarande betydande lån. Om lånevillkoren

ordnas så, som jag här nedan föreslår, kommer emellertid

anslag för ändamålet ej att erfordras förr än efter år 1916.

Med avseende å de villkor, som böra stadgas för ifrågavarande lån.

anser jag, att av statslånet, 3,000,000 kronor, ett belopp av intill 1,500,000

kronor må få lyftas, sedan antingen bandelen Härnösand—Söderhamn

eller bandelarna Härnösand—Sundsvall och % Söderhamn—Gävle öppnats

för allmän trafik, samt att återstoden, 1,500,000 kronor, må utfås, först

sedan järnvägen i sin helhet blivit avsynad och godkänd.

Med hänsyn till ifrågavarande järnvägsbyggnads betydande omfattning

och då stora allmänna arbeten för närvarande pågå (Trollhätte

kanal, Porjus, Älvkarleby kraftstation m. fl.), synes mig önskvärt, att

arbetet i sin helhet icke genast igångsättes och forceras. Såsom villkor

för statslånet synes mig därför böra föreskrivas, att andra arbeten än

brobyggnadsarbeten och arbeten av förberedande slag icke må företagas

å järnvägen förrän efter ingången av år 1915, då de största nu pågående

anläggningarna för statens räkning redan äro eller inom kort

bliva fullbordade.

För att erhålla säkerhet att bolaget förfogar över medel, som, jämte

statslånet, äro fullt tillräckliga till järnvägsanläggningens fullbordande

på sätt arbetsplan och kostnadsförslag innehålla, synes böra föreskrivas,

att bindande uppgörelse skall vara träffad rörande järnvägens anslutning

till samtliga föreningsstationer med andra järnvägar samt kostnaden

härför helt inräknad i byggnadssumman.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 6 samt. 53 höft. (Nr 97.) 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

Vidare torde Kungl. Maj:t böra förbehålla sig att pröva lånevillkoren

för obligationslånet; uppenbart är nämligen att, om för detta alltför hårda

villkor ifrågasättas, risken för det efterliggande statslånet blir större.

På grund av vad sålunda anförts samt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagits torde därjämte såsom villkor för det ifrågasatta

statslånet böra stadgas,

l:o) att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas av Kungl. Maj:t,

som ock närmare bestämmer de ställen, vilka järnvägen skall beröra, varande

bolaget skyldigt att gottgöra de särskilda kostnaderna för möjligen

erforderliga kontrollundersökningar, besiktningar, extra biträdens

användande med mera dylikt, vilka kunna av kostnadsförslagets och

arbetsplanens granskning föranledas;

2:o) att bolaget, för att kunna erhålla statslån, skall vara skyldigt

hos Kungl. Maj:t styrka, att det genom aktieteckning eller upplåning,

som av Kungl. Maj:t godkännes, förfogar över ett kapital, som jämte

statslånet är fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens utförande på sätt

arbetsplan och kostnadsförslag innehålla; häri jämväl inbegripet kostnaden

i sin helhet för anslutning till föreningsstationer med andra järnvägar

enligt härom träffade, bindande avtal;

3:o) att låneunderstöd må lyftas på sätt och å tider, som Kungl.

Maj:t bestämmer, dock med iakttagande därav, att å statslånet ej något

må lyftas, förr än antingen bandelen. Härnösand—Söderhamn eller bandelarna

Härnösand—Sundsvall och Söderhamn—Gävle öppnats för allmän

trafik, för vilket fall intill 1,500,000 kronor må erhållas,

medan däremot återstående 1,500,000 kronor först må lyftas, sedan

besiktning av järnvägsanläggningen blivit i överensstämmelse med

§ 2 mom. 2 av kungl. kungörelsen den 11 december 1874 angående

ordningen för avsyning och besiktning av enskilda järnvägar och deras

upplåtande för allmän trafik förrättad samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

meddelat tillstånd till hela banans öppnande för allmän trafik;

4:o) att med avseende å ifrågavarande försträckning skall iakttagas:

a) att annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknas till

fem procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet

först gottgöres ränta efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp

och återstoden utgör avbetalning därå;

b) att beträffande den ränta, som å lyftade lånebelopp upplöper

under en tid, omfattande högst tre år från lyftningsdagarna, men dock

ej sträckande sig utöver ett år från den dag, då järnvägen enligt Kungl.

Maj:ts bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik, må

medgivas anstånd med betalningen på det sätt, att denna ränta, be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

n

nämnd anståndsränta, genom fortsatt annuitetslikvid erlägges till staten,

först sedan i stadgad ordning såväl all annan ränta som ock hela lånekapitalet,

inbetalts;

c) att, så snart å lyftat lånebelopp upplupit ett års ränta, som icke

är att hänföra till anståndsränta, förstnämnda räntas belopp skall inbetalas

till staten;

d) att kapitalavbetalning skall genom erläggande av fullständig annuitet

vidtaga tre år efter den dag, då järnvägen enligt Kungl. Majrts

bestämmande senast skall vara färdig och öppnad för trafik, skolande

i sammanhang härmed likvid ske av all därförinnan upplupen, obetald

ränta, som icke är att hänföra till anståndsränta; och

e) att, därest till betalning förfallet belopp icke i föreskriven ordning

erlägges, låntagaren skall därå gälda fem procent ränta, intill dess

samma belopp varder behörigen inbetalt;

5:o) att järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader

och materiel ävensom all bolagets övriga egendom skall utgöra säkerhet

för den av staten lämnade försträckning och staten till säkerhet

för sin fordrans utbekommande erhålla inteckning med förmånsrätt näst

efter inteckningar å tillhopa högst 13,000,000 kronor, med förbehåll

tillika att i den män avbetalning å sistnämnda inteckningar sker, den

för avbetalade beloppet gällande förmånsrätt skall tillkomma motsvarande

belopp av statens fordran, varom jämväl avtal skall av bolaget

träffas med innehavarna av nämnda inteckningar; börande ej mindre

såsom villkor för statslånets erhållande och tillgodonjutande i bolagsordningen

intagas stadgande om bolagets skyldighet att till säkerhet

för statens fordran inteckna bolagets järnväg med förmånsrätt som ovan

sagts, än ock hälvten av det beviljade statslånet innestå, till dess

inteckning med nämnda förmånsrätt i bolagets järnväg meddelats för

förut lyftade andelar av lånet; varjämte ovanberörda sista hälvt ej

må utbekommas, förrän inteckning för dess belopp blivit i bolagets

järnväg behörigen meddelad;

6:o) att Kungl. Maj:t skall insätta en med särskild instruktion försedd

ledamot i direktionen för bolaget och utse en revisor att deltaga

uti granskningen av bolagets förvaltning och räkenskaper, samt att

arvode till sålunda utsedd direktör och revisor skall bekostas av bolaget;

7:o) att bolaget skall vara skyldigt underkasta sig såväl de bestämmelser

i fråga om samtrafik, vilka Kungl. Maj:t kan finna gott för

bolaget bestämma, som ock i övrigt alla de villkor och kontroller, som

av Kungl. Maj:t prövas lämpliga och nödiga; samt

8:o) att bolaget må, då Kungl. Maj:t så prövar lämpligt,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

Utskottets

yttrande.

dels erhålla upplåtelse av den för järnvägsanläggningen erforderliga,

kronan tillhöriga jord, sålunda: att jord, som står under kronans omedelbara

disposition, upplåtes utan någon ersättning; att jord från de

under bruk och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna kronoallmänningar

upplåtes utan annan gottgörelse än ersättning till vederbörande innehavare

för intrång i nyttjanderätten; att jord från de genom domänstyrelsens

försorg utarrenderade kronoegendomar, vilka icke upplåtits till förenade

mötespassevolanskassornas fond, stuterierna eller Vadstena krigsmanshus

fond, upplåtes utan annan ersättning än för minskning i arrendatorns

brukningsområde under den återstående arrendetiden ävensom för skada

och intrång; samt att för jord, som är till boställe eller åt enskild person,

menighet eller inrättning med åborätt eller annorledes än vad ovan

sagts upplåten, ersättning skall lämnas såväl för själva marken som för

skada och intrång; skolande ersättningen i ovannämnda fall bestämmas

i den ordning, förordningen angående jords eller lägenhets avstående

för allmänt behov den 14 april 1866 stadgar;

dels ock kostnadsfritt begagna för anläggningen sådana å kronans

ägor belägna kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som kunna vara

disponibla.

Godkännas dessa villkor, kunna de av järnvägsstyrelsen samt vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen framställda tekniska anmärkningarna av

Kungl. Maj:t iakttagas vid fastställande av plan för företaget.»

Det är icke första gången denna fråga förelegat till statsutskottets

behandling. Vid 1909 års Riksdag väcktes nämligen av motionärer i

båda kamrarna förslag om att bevilja Ostkustbanans aktiebolag ett statslån

om 14,000,000 kronor för banans byggande. I sitt i anledning av

berörda motioner avgivna betänkande åberopade utskottet ett av vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen den 5 mars samma år i denna fråga avgivet

yttrande, däri styrelsen anmärkt, att de föreliggande kostnadsberäkningarna

vore i vissa avseenden ofullständiga och anförde utskottet

vidare följande:

»Redan detta förhållande synes utskottet innefatta ett avgörande

skäl mot beviljande av det föreslagna statslånet, då man icke har säkerhet

för att järnvägsanläggningen kan bliva fullbordad med detta

låneunderstöd i förening med de i övrigt för ändamålet tillgängliga

medlen. Härtill kommer, att utredningen ej heller i övrigt är så full
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

13

ständig-, som erfordras för ett allsidigt bedömande av frågan. Om det

ock får anses vara påvisat, att den föreslagna Ostkustbanan skulle bliva

av stor betydelse ej blott för de trakter, den komme att genomlöpa,

utan även för andra delar av landet, i det att genom densamma skulle

beredas en järnvägsförbindelse väsentligt kortare än den nuvarande

vägen över norra stambanan med dess tvärbanor, bör man å andra

sidan icke lämna obeaktat, att dessa fördelar i ej ringa män komme

att vinnas på bekostnad av vissa statsbanesträckor, som till den nya

banan finge avstå en mer eller mindre stor del av sin person- och godstrafik.

En närmare utredning om den inverkan, Ostkustbanan, i detta

hänseende komme att utöva på statsjärnvägarna, bör givetvis föreligga,

innan beslut fattas att genom statsunderstöd möjliggöra tillkomsten av

den ifrågasatta nya förbindelseleden. Denna fordran måste i förevarande

fall anses vara så mycket mera påkallad, som här ifrågasattes ett låneunderstöd,

vilket ej blott i och lör sig är synnerligen betydande, utan

även väsentligt överstiger den andel av anläggningskostnaden, nämligen

hälften, vartill Riksdagen ansett sådant understöd i regel böra begränsas.»

På grund av det anförda hemställde utskottet, att ifrågavarande

motioner icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Motionerna blevo också av Riksdagen avslagna.

Sedan detta yttrande avgavs, har en sakkunnig revision av de då

förefintliga beräkningarna och förslagen för Ostkustbanans byggande

ägt rum.

Till den kostnadssumma, varå det nu föreliggande förslaget slutar,

eller 24,260,000 kronor och vari inberäknats för ränteförluster 900,000

kronor samt för administration och oförutsedda utgifter 1,838,142 kronor,

bär för säkerhets skull lagts ytterligare 1,740,000 kronor. Beträffande

den härigenom uppkomna slutsumman, 26,000,000 kronor har järnvägsstyrelsen,

såsom redan nämts, yttrat, att styrelsen anser densamma böra

kunna godtagas. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i detta avseende

anfört, att den granskning av förslaget, som av styrelsen kunnat

verkställas, icke givit styrelsen anledning förmoda, att icke den angivna

kostnadssumman, 26,000,000 kronor, skall bliva tillräcklig för företagets

genomförande, under förutsättning att broar, bangårdar och anslutningar

till andra järnvägar ävensom fyllningar i sjunkande bankar och övriga

arbeten, vilkas omfattning för närvarande ej med någon större grad av

visshet är känd, icke medföra större kostnader än i förslaget upptagits,

och att hushållningen med de tillgängliga medlen för företaget i dess

helhet noga genomföres och att detta kontrolleras genom väg- och vatten
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

byggnadsstyrelsens försorg i likhet med vad numera sker beträffande

de med statsmedel understödda enskilda järnvägsföretagen.

Med hänsyn härtill och då Kungl. Maj:t, enligt innehållet i det till

ifrågavarande proposition hörande statsrådsprotokollet, lärer komma att

såsom villkor för lånet föreskriva ytterligare undersökningar och andra

åtgärder för kostnadsberäkningens säkerställande ävensom kontroll över

byggnadsarbetets utförande, samt på grund av företagets stora omfattning

och de kreditgivande bankernas intresse däri kan antagas, att

arbetet kommer att planeras och utföras under fullt sakkunnig ledning,,

anser sig utskottet kunna utgå ifrån, att den nu beräknade kostnadssumman

skall bliva tillräcklig för banans byggande samt att fördenskull

ur sådan synpunkt numera intet hinder finnes för frågans upptagande

till saklig prövning av Riksdagen.

Den uppfattning, utskottet i sitt förut avgivna, härovan intagna

betänkande uttalat beträffande den föreslagna Ostkustbanans stora betydelse

ej blott för de trakter, den kommer att genomlöpa, utan även

för andra delar av landet, i det att genom densamma skulle beredas eu

järnvägsförbindelse väsentligt kortare än den nuvarande vägen över

norra stambanan med dess tvärbanor, har utskottet ej anledning att

frångå. Tvärtom har den fullständiga utredning i detta avseende,

som nu förebragts, varit ägnad att ytterligare bekräfta riktigheten av

denna uppfattning. De vägförkortningar och den tidsvinst, som enligt

statsrådsprotokollet skulle uppkomma för resor mellan de orter, som

beröras av banan, samt mellan dessa orter och huvudstaden, äro högst

avsevärda och ådagalägga, att de nuvarande järnvägsförbindelserna i

dessa trakter icke kunna anses tillfredsställande. Tager man därjämte

hänsyn till, att de trakter, banan skulle genomlöpa, tillhöra de tätast

befolkade och utvecklingskraftigaste delarna av Norrland, måste man i

likhet med departementschefen finna, att de ifrågavarande kusttrakterna

hava behov av närmare förbindelse med landets södra och centralare

delar.

Den utredning, 1909 års statsutskott enligt förut omförmälda betänkande

i denna fråga ansett böra verkställas beträffande Ostkustbanans inverkan

på stats]ärnvägarnas person- och godstrafik, föreligger nu. År 1909

beräknade järnvägsstyrelsen den årliga inkomstminskningen för statens

järnvägar genom Ostkustbanans tillkomst till 750,000 kronor, hvilket

belopp styrelsen, enligt sitt innevarande är avgivna yttrande, anser böra,

med hänsyn till senaste årens trafikresultat, i någon mån höjas, och

beräknar styrelsen denna höjning approximativt till 10 procent och

angiver således inkomstminskningen till i runt tal 825,000 kronor. Ä

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

15

andra sidan anser dock järnvägsstyrelsen, att genom denna bana även

inkomster torde komma att tillföras statsbanan, om ock beloppet därav

ej kan nu beräknas. Att den nya trafik, som genom Ostkustbanan

kommer att skapas inom de orter, där den framgår, även skall tillföra

stats) ärnvägarna ökad trafik, synes ock utskottet vara att förvänta. Den

beräknade inkomstminskningen för statens järnvägar är utan gensägelse

avsevärd. Men med hänsyn till ifrågavarande trafikleds stora betydelse

för det allmänna och för utvecklingen av de orter, den kommer att

genomlöpa, kan utskottet ej anse, att berörda inkomstminskning bör få

ställa sig hindrande i vägen för banföretagets utförande. Då den nuvarande

längdbanan genom Norrland erhållit en sådan utsträckning, att

den ej kan på ett tillfredsställande sätt tillgodose behovet av järnvägsförbindelser

inom. nu ifrågavarande områden, särskilt inom Västernorrlands

och norra delen av Gräfleborgs län, torde ock billigheten kräva,

att särskild hänsyn tages till befolkningens strävan att avhjälpa den

brist i trafikhänseende, som otvivelaktigt förefinnes. Av ett av järnvägsstyrelsen

den 8 januari 1903 avgivet utlåtande framgår, att enligt

styrelsens mening ifrågavarande kustbana i förening med de i norr och

söder tillstötande enskilda järnvägarna bildar en för landet i dess helhet

så betydelsefull förbindelseled, att densamma förr eller senare bör indragas

i statsbanenätet. I det förhållandet att järnvägsstyrelsen nu

trots att den verkställda utredningen utvisar, att avledning av trafik

från statens järnvägar skulle ske i synnerligen avsevärd omfattning,

vidhåller _ sin mening om, att företaget, "till gagn för det allmänna, bör

komma till utförande, synes utskottet ligga ett stöd för den uppfattning,

att bolaget bör genom statens mellankomst för hjälpas att bringa banan

till stånd. Det torde väl ock lå anses självfallet, att denna bana på ett

eller annat sätt förr eller senare kommer till stånd och att stats järnvägarna

fördenskull icke kunna i längden undgå konkurrensen med densamma.

De betänkligheter, riksgäldsfullmäktige uttalat i fråga om det begärda

statslånet och säkerheten därför, anser utskottet ej heller böra

tillmätas avgörande betydelse vid Riksdagens prövning av denna fråga.

Sedan utskottet enligt sitt förra yttrande framhållit, att det då ifrågasatta

låneunderstödet, 14,000,000 kronor, vore i och för sig synnerligen

betydande, har bolaget synbarligen bemödat sig att bringa banans

finansiering i sådant läge, att endast en mindre del av anläggningskostnaden

för banan skulle behöva såsom lån begäras av Riksdagen, och

anser utskottet det nu äskade lånebeloppet icke vara större, än att detsamma

bör beviljas, även om risk därmed skulle vara förbunden. Dock

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

bör härvid beaktas, att aktiekapitalet eller 10,000,000 kronor av den till

26,000,000 kronor beräknade kostnaden först skall nedläggas i banföretaget

och gå förlorat, innan risken för statslånet vidtager, samt att inkomstberäkningarna

visa sannolikhet för att statslånet skall kunna förräntas.

Det vill ock synas, som om vissa fördelar skulle vara förenade

därmed, att staten redan från början är pekuniärt intresserad i. detta

stora företag, vilket av myndigheterna ansetts böra i framtiden övergå

i statens ägo. Utskottet har ock i förevarande hänseende uppmärksammat

den betydelse, ifrågavarande orter äga för landets ekonomiska

förhållande till utlandet. Enligt uppgifter från kommerskollegi avdelningför

näringsstatistik uppgår nämligen värdet av de trävaror, pappersmassa

inräknad, som år 1911 exporterades från vederbörande tullkammaidistrikt

inom banans trafikområde, till icke mindre än 127,246,832

kronor. Ehuruväl stor del av råmaterialet till detta virke hämtas från

orter belägna utanför detta trafikområde, härstammar dock eu avsevärd

del därifrån, vartill kommer värdet av det arbete, som nedlagts på råvarans

förädling och som väsentligt ökar varans värde, varför statens

mellankomst komme att ske till förmån för orter, vilkas industri, såsom

av departementschefen anförts, i hög grad bidrager till upphjälpande av

vår finansiella ställning till utlandet.

Slutligen har utskottet ansett sig böra fästa avseende vid de störa

ansträngningar, som av kommuner och enskilda gjorts för att fa banan

till stånd. Ett avsevärt kapital är för ändamålet insamlat och redan till

stor del kontant inbetalt. Om halva kostnadssumman ej kunnat och ej

heller framdeles kan hopbringas, torde anledningen därtill huvudsakligen

höra sökas i företagets stora omfattning och därav betingade kostnad.

Det synes därför utskottet önskvärt, att staten nu träder hjälpande

emellan, på det att företaget må komma till stånd.

Till utskottets kännedom har kommit, att Bergsjö och Hassela

socknar i Hälsingland samt Attmars och Tima _ socknar^ i Medelpad hos

styrelsen för Ostkustbanans aktiebolag anhållit om sådan ändring av

banlinjen mellan Hudiksvall och Sundsvall, att den skulle följa samma

riktning som Norra Hälsinglands järnväg från Hudiksvall till Bergsjö

samt därifrån genom Hassela, Attmar och Tuna socknar till Sundsvall,

allt i överensstämmelse med en till Kung!. Maj:t ingiven framställning

av enahanda innebörd, och skulle eu av kaptenen K. A. Lagergren företagen

undersökning'' giva vid handen, att den sålunda föreslagna alternativ]

in j en, som visserligen skulle bliva omkring 20 kilometer längre än

den redan utstakade linjen, dock ställer sig omkring 249,000 kronor

billigare än denna. Då''den sålunda ifrågasatta alternativa linjen lärer

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

17

erbjuda vissa fördelar för de orter den skulle genomgå, föreställer sig

utskottet, att Kungl. Maj:t tillser, att en allsidig utredning verkställes

i fråga om de båda linjernas betingelser och företräden, en utredning,

som icke lärer behöva fördröja banbyggnadens utförande inom beräknad

tid.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må besluta, att, under villkor i

huvudsaklig överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet

över civilärenden för den 7 mars 1913 angivits,

bevilja Ostkustbanans aktiebolag ett låneunderstöd

av 3,000,000 kronor.

Stockholm den 29 april 1913.

På statsutskottets vägnar.

F. CL:SON WACHTMEISTER.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från Första kammaren: herrar greve F. Cl:son Wachtmeister, S. H. Kvarnzelius,

O. Jonsson, A. N. Ratin, greve P. O. L. Klingspor, friherre C. II. Falkenberg, 77. F.

Lamm, friherre J. G. Beck-Friis, A. G. Lindblad, O. M. Strömberg, C. G. Ekman, G. M.

H. Ekelund samt

från Andra kammaren: herrar A. Ekman, A. Wiklund, P. Olsson, IL Starbäck,

J. A. Sjö, N. E. Lindberg. J. Ström, G. Odgvist, C. J. Öberg och L..]. Carlsson i Frosterud.

Reservation

av herr A. C. Lindblad, som yrkat, att Kungl. Maj:ts proposition

måtte av utskottet avstyrkas.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 6 samt. 53 käft. (Nr 97.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:127 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beviljande av låneunderstöd åt Ostkustbanans aktiebolag. s. 1 i texten