Sök i Ratio Lex

Lagutskottets utlåtande Nr 9

1914-07-02 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1914 B:9, Lagutskottets utlåtande Nr 9

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 3 juli 1914 kl. 12 in.

Utlåtande i anledning 4& vädd motion om beredande av rätt

för gift kvinna att föra egen eller annans talan vid

domstol eller hos annan myndighet.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Trana,* greve Lagerbjelke, Alexanderson,

Johanson i Valared, greve Spens, Dahl, Eliasson,* Fagerlin,* Pettersson i Bjälbo, Schotte,

Olsson i Broberg, Persson i Norrköping, Olsson i See, Igel* och Borg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti eu inom första kammaren väckt, till lag-utskottet hänvisad motion

nr 39, har herr Fredrik Berglund hemställt om »en lagändring av sådan

beskaffenhet, att gift kvinna må äga att utan hinder av giftermålsbalkens

bestämmelse i kap. 9 § 1, om mannens målsmansrätt för hustru, vid

domstol eller hos annan laga myndighet föra egen eller annans talan.»

Enahanda yrkande hade av samme motionär blivit framställt uti eu

vid första lagtima riksdagen under innevarande år väckt motion, nr 40

i första kammaren, vilken motion emellertid till följd av riksdagens upplösning

icke blev föremål för dess behandling.

Uti sistnämnda motion anförde herr Berglund till stöd för sitt yrkande:
»Allt

flera verksamhetsområden hava under de senaste decennierna

öppnats för kvinnorna, vilka väl fyllt de uppgifter, på som skilda områden

efter hand blivit för dem upplåtna.

Under senare tid har ock ett antal kvinnor vid universitet eller

''högskola avlagt juridisk examen, och intet hinder förefinnes för dem —

eller i övrigt för ogift kvinna — att inför rätta uppträda såsom ombud.

Ett annat förhållande inträder dock, då sådan kvinna ingår äktenskapPå

grund av bestämmelsen i giftcrmålsbalken kap. 9 § 1 blir då man.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 9 sand. 9 käft. (Nr 9.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 9.

nen hennes rätte målsman, och då rättegångsbalkens kap. 15 § 3 ej medgiver

någon att föra annans talan, som själv under målsman står, förlorar

den gifta kvinnan en rätt, som ovedersägligen tillkommit henne såsom

ogift. Det oriktiga i en sådan sakernas ordning är så uppenbart, att det

ej närmare behöver belysas.»

I nu förvarande motion har herr Berglund anfört:

»Med åberopande av min motion nr 40 vid innevarande års första

riksdag samt med hänvisning till dess motivering och till nedan relaterade

speciella fall, som till alla delar bekräftar behovet av en lagändring, får

jag vördsamt föreslå den lagändring som nedan angives.

Det speciella fall, som bevisar behovet av den ifrågasatta lagändringen,

belyses genom följande artikel i en huvudstadstidning för den 4

april d. å. och lyder:

Absurditeten i mannens målsmanskap över kvinnan tick en bjärt

illustration i den av Dagens Nyheter häromdagen omnämnda lilla episoden

vid Stockholms rådhusrätt, då jur. kand. fru — ej tilläts föra annans

talan vid rätten, därför att hon ingått i det heliga äkta ståndet.

Fru — är en duktig och modern ung kvinna, som avlagt både fil.

kand. och jur. kand. examen. Hon har före sitt giftermål flera gånger

utövat sitt yrke inför domstol. Men nu? I och med giftermålet har hon

blivit så diskvalificerad, civilrättsligt sett, att hon numera inte en gång

tillätes att inleverera rättegångshandlingar till högre instanser — uppdrag

som oftast fullgöras av advokatens vaktmästare eller ogifta kvinnliga skrivbiträden.

Och onsdagsproceduren vid rådhusrätten var i full överensstämmelse

härmed. Fru — med sin juridiska kompetens måste i enlighet

med stadgandet i rättegångsbalken, att ingen får föra annans talan som

under målsman står, överflytta sin ombudsfullmakt på en av rådhusrättens

vaktmästare utan någon som hälst juridisk utbildning. Denne ansågs

emellertid kvalificerad för uppdraget.

Fru — visste mycket väl, enligt vad hon meddelat Dagens Nyheter,

att rätten skulle förbjuda henne utföra uppdraget, men hon ville ändå

arrangera den lilla scenen i deraonstrationssyfte. Allmänheten bör få klart

för sig lagbestämmelsens orimlighet, i synnerhet som vid den nu avbrutna

riksdagen en motion väckts i syfte att få en rättelse till stånd, innan den

nya äktenskapslagstiftningen hunnit bli genomförd.»

Utskottets Det egentliga syftet med förevarande motion torde, enligt vad moti
yttrande.

veringen för densamma utvisar, vara, att sådan lagändring vidtages, att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 9.

3

gift kvinna må liga utan hinder av mannens målsmanskap utöva verksamhet

såsom rättegångsombud. Såsom motionären erinrat, utgör bestämmelsen

i 15 kap. 3 § rättegångsbalken, att den ej må vara fullmäktig, som siälv

under målsman står, hinder för gift kvinna att i rättegång inför domstol

uppträda såsom fullmäktig för part. I överensstämmelse härmed lärer det

ej heller eljes vara henne medgivet att nyttjas såsom ombud hos domstol

eller annan myndighet i sådana fall, där fullmakt erfordras eller ett företrädande

inför myndigheten ifrågakommer. Ändring i detta förhållande,

som oförändrat består sedan lagens tillkomst, har först sent blivit ifrågasatt!

Ännu då år 1897 en jämkning företogs i nämnda kapitel i rättegångsbalken

i syfte att undanröja all tvekan om rätt för kvinna att lika mod man kunna

vara rättegångsfullmäktig, torde det hava saknats praktisk anledning att på

samma gång taga i övervägande, huruvida åtgärd borde vidtagas för undanröjande

jämväl av det ytterligare hinder, som förelåg i fråga om gift

kvinnas åtnjutande av dylik rätt. Frågan om likställighet i detta hänseende

mellan gift kvinna och ogift har väl senare något dryftats i sammanhang

med förslag om målsmanskapets upphävande, men har först nyligen nått

egentlig aktualitet. Den snabba utveckling av vårt advokatväsende, som

de sista årtiondena i alltjämt ökad mån utvisat, har medfört, att även

kvinnor vänt sin håg till verksamhet såsom advokater. För en kvinna,

som förvärvat juridisk utbildning, erbjuder dessutom nämnda verksamhet för

närvarande i vårt land snart sagt det enda arbetsfält, där hon i egentlig

mening kan tillgodogöra sina studier. De ännu för ganska kort tid sedan

tvifvelsutan sällsynta fall, då parter i rättegång vid domstol låtit sig företrädas

av kvinnliga ombud, hava därför på senare tid blivit oftare förekommande.

hinder dessa omständigheter lärer det icke kunna bestridas,

att den lagbestämmelse, vilken utesluter gift kvinna från rätten att vara

iättegangsombud, i enskilda fall och särskilt sådana, som närmast svnas

hava föranlett motionen, maste framstå såsom oegentlig och obillig. Fn

kvinnlig advokat, som även efter det hon ingått äktenskap kan finna tid

och intresse för den levnadsbana, hon tidigare valt, och genom fortsatt

utödning av sitt yrke kan se sig i stånd att bidraga till sin familjs försörjning,

ställes, sålunda i ett, ingalunda oväsentligt, avseende uti eu ogynnsammare

ställning än övriga utövare av samma verksamhet. Även om

det kan antagas, att en lagändring i nu berörda hänseende skulle kunna

bliva till fördel även för kvinnor, vilka utan att äga juridisk bildning utöva

vissa slag av praktisk verksamhet, torde dess betydelse dock väsentligen

vara begränsad till de egentliga kvinnliga advokaterna. Antalet kvinnor

i sistnämnda ställning är väl ännu synnerligen obetydligt, och möjligen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Ltr 9.

kali den ifrågasatta lagändringen till deras förmån snart nog bliva överflödig

på grund av de motsedda allmänna reformerna å äktenskapslagstiftningens

område. Med hänsyn till den avsevärda betydelse, som för enskilda

personer är förbunden med denna frågas lösning utan dröjsmål har

utskottet likväl ansett motionärens framställning i förevarande del förtjäna

beaktande, desto mera som erforderlig lagändring icke torde vara förenad

med avsevärda svårigheter och ej heller i reellt hänseende giva anledning

till betänkligheter. Då lagstiftningen icke uppställer annat hinder för gift

kvinna att ägna sig åt advokatverksamhet, synes ej heller den inskränkning,

som nu gällande bestämmelse i 15 kap. 3 § rättegångsbalken i detta avseende

innebär, med fog kunna upprätthållas. Från praktisk synpunkt torde en

lagändring av ifrågavarande innebörd icke böra möta gensaga, då därmed

endast avses att medgiva gift kvinna samma rättsliga möjlighet att kunna

anlitas såsom rättegångsombud, vilken redan förut tillkommer ogift kvinna,

samt någon klagan veterligen icke försports över att denna rättighet, sådan

den nu gäller, missbrukats eller i övrigt föranlett olägenhet. Härvid må

ock erinras om den domstolarna tillkommande befogenheten att avvisa sådana

ombud, vilka sakna förmåga att på tillfredställande sätt fylla sin uppgift

eller befinnas på annat sätt olämpliga att uppträda inför rätta.

Motionären synes med sin framställning hava avsett, att utskottet

skulle till riksdagen avgiva formulerat förslag till lagändring. Denna

skulle i sådant fall möjligen kunnat genomföras redan innevarande år.

Men ehuru utskottet, såsom av det anförda framgår, med sin uppfattning

av den ifrågasatta reformens beskaffenhet finner densamma böra snarast

möjligt förverkligas, har utskottet funnit detta önskemål lämpligast främjas

genom att riksdagen nu avlåter en skrivelse i ämnet till Ivungl. Maj:t.

Ett närmare övervägande synes nämligen böra äga rum såväl angående

den omfattning, i vilken en rätt av här i frågavarande slag bör medgivas

gift kvinna som ock om det lämpligaste sättet för införande i lagen av

ett sådant stadgande.

Motionären har emellertid låtit den av honom påyrkade lagändringen

avse jämväl rätt för gift kvinna att utan hinder av mannens målsmanskap

föra egen talan. För detta i helt annan mån vittutseende förslag har icke

i motionen anförts något skäl. Måhända har en dylik rätt uppfattats

såsom nödvändig förutsättning för eller självfallen konsekvens av rätten

att företräda annan såsom ombud. Så kan emellertid icke anses vara

förhållandet. Förmågan att efter annans uppdrag rättshandla å dennes

vägnar är ingalunda oförenlig med i eget eller annans intresse lagstadgade

inskränkningar i behörigheten att handla i egen sak. Och en principiell

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 9.

o

förändring av gift kvinnas rättsställning i detta senare hänseende lärer

icke kunna åvägabringas i den ordning, motionären avsett. Redan enligt

nu gällande lag och rättstillämpning äger i särskilda fall hustru föra sin

eller boets talan. Men i princip tillkommer talerätten den äkta mannen

och utgör ett så väsentligt moment i hans målsmanskap samt sammanhänger

bland annat så nära med hans förvaltningsrätt över makarnas bo,

att frågan om någon generell ändring i detta förhållande icke torde kunna

upptagas annat än i ett vidare sammanhang.

Med stöd av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t ville låta utreda, huruvida och på vad sätt jämväl

gift kvinna må kunna tillåtas att inför rätta föra

annans talan, samt därefter för riksdagen framlägga

det förslag, vartill denna utredning må föranleda.

Stockholm den 2 juli 1914.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Reservation.

Ilerr Persson i Norrköping, med vilken herr Borg instämt, har anfört:

>Som utskottet i sin motivering starkt framhåller, är den ifrågavarande

reformen, att gift kvinna må kunna tillåtas att inför rätta föra

annans talan av sådan beskaffenhet, att den bör snarast möjligt förverkligas.

Men utskottet har ändock stannat vid att blott föreslå en skrivelse

till Kungl. Maj:t, vari begäre3 utredning »huruvida och på vad sätt»

etc. Mig förefaller det däremot, som om utskottet bort avgiva förslag till

formulerad lagändring, för att såmedelst få reformen genomförd snarast

möjligt, redan innevarande år. Utskottet anför som skäl för att det stannat

vid att blott föreslå ett skrivelseförslag, att ett närmare övervägande

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 9 sand. 9 käft. (Nr 9.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 9.

bör äga rum såväl angående den omfattning, i vilken en rätt av här

ifrågavarande slag bör medgivas gift kvinna, som ock om det lämpligaste

sättet för införande i lagen av ett sådant stadgande. Vad det första skälet

beträffar, synes mig ingen tvekan böra råda — rätten bör omfatta gifta kvinnor,

oavsett de ba juridisk bildning eller ej. Och angående sättet för införande

i lagen av det erforderliga stadgandet synes mig blott tvenne sätt

stå till buds, nämligen ettdera en ändring i 15 : 3 rättegångsbalken eller

också ett tillägg till nämnda §. Det sistnämnda sättet synes mig vara

att föredraga.

Det synes mig icke alls vara någon risk att omedelbart antaga en

lagändring av det enkla slag, som här är fråga om, och lagutskottet har

också förut nästan varje år, utan att kungl. proposition förelegat, avgivit

formulerade förslag till lagändringar, dels sådana som varit, i likhet med

nu ifrågavarande, synnerligen enkla, och dels sådana som varit långt svårare

och mera omfattande.

På grund av det anförda hemställer jag, att riksdagen måtte antaga

följande förslag till

Lag, innefattande ändring i 1 5 kap, 3 § rättegångsbalken.

Med ändring av vad i 15 kap. 3 § rättegångsbalken är stadgat

därom, att den ej må vara fullmäktig, som själv under målsman står, förordnas,

att gift kvinna må utan hinder därav, att hon står under mannens

målsmanskap, för andra tala och svara.»

Stockholm 1914, O. L. Svanbäcks Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1914 B:70 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om beredande av rätt för gift kvinna att föra annans talan vid domstol eller hos annan myndighet. s. 3 i texten