Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av riksdagens revisorers f ramställning angående ''placeringen av riksgäldskontorets kontanta medel, m. m.

1915-04-15 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1915:19, Utlåtande, i anledning av riksdagens revisorers f ramställning angående ''placeringen av riksgäldskontorets kontanta medel, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

JlankoutsJcottets utlåtande Nr 19.

1

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 15 april 1915 klockan 19 m.

Utlåtande, i anledning av riksdagens revisorers f ramställning

angående ''placeringen av riksgäldskontorets kontanta medel,

m. m.

Sedan utskottet den 12 sistlidna februari i utlåtande nr 5 angående

verkställd granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning

anmält, att utskottet framdeles komme att avgiva särskilt utlåtande

över en av riksdagens revisorer i deras berättelse angående riksgäldskontoret

gjord framställning i fråga om placeringen av riksgäldskontorets

kontanta medel och höjning av riksgäldskontorets kassareserver in. m.,

får utskottet nu avgiva yttrande i berörda frågor.

Revisorernas framställning, som återfinnes å sid. 59—64 i nämnda

berättelse, är av nedanstående innehåll:

»Enligt stadgande i § 17 moment 1 av riksgäldskontorets nu gällande reglemente

skola kontorets kontanta tillgångar, såvitt och så länge de icke behöva

användas för samma verk åliggande utbetalningar, insättas i riksbanken eller

hållas allmänna rörelsen tillhanda och göras räntebärande genom deras utlåning

på sätt, som fullmäktige i riksgäldskontoret anse innefatta full säkerhet, och äga

fullmäktige jämväl att för sådana medel uppköpa obligationer eller andra förbindelser,

som anses kunna utan svårighet och kapitalförlust vid inträffande behov

föryttras.

Yid den placering av riksgäldskontorets medel, som på grund av dessa

föreskrifter ägt rum, hava fullmäktige å olika tider förfarit på något olika sätt.

Under 1890-talet och de första åren av 1900-talet — då riksgäldskontoret utom

sina egna tillgångar disponerade betydande summor, som av statskontoret överlämnats

till förvaltning — användes riksgäldskontorets tillgängliga medel i stor

utsträckning till utlåning åt inländska penningeförvaltande institutioner, såsom

enskilda banker, försäkringsbolag med flera. Från och med år 1905 har emellertid

denna inländska utlåningsrörelse helt och hållet upphört. Riksgäldskontoret har

Bihang till riksdagms protokoll 1915. 8 sand. 13 lilift. (Nr 19.) 1

Riksdagens

revisorer.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Hanlcoutslcottets utlåtande Kr 19.

nämligen under den senaste tioårsperioden ej utlämnat lån inom landet, utan i

stället hatt sina disponibla medel antingen innestående på giroräkning i riksbanken

eller ock placerade i utländska valutor, varförutom riksgäldskontoret under

åren 1913 och 1914 använt en del av sina behållningar till inköp av guld. —

Vid utbrottet av den nu pågående europeiska krisen var även riksgäldskontorets

medelsplacering ordnad efter de grunder, som sålunda på senare tid gjort sig

gällande. Enligt vad revisorerna vid läsningen av fullmäktiges protokoll inhämtat,

uppgingo riksgäldskontorets disponibla medel i slutet av sistlidne juli månad till

något över 83 miljoner kronor, placerade på följande sätt:

utländska statspapper med kort löpetid (skattkammarväxlar) ... kr. 33,600,000: —

av främmande stater utgivna obligationer (konsols)..................... » 2,090,000: —

uppköpta utländska affärsväxlar .................................................. » 30,100,000: —

behållning hos en utländsk bank................................................... » 370,000: —

inköpt guld ....................................................................................... » 7,280,000: —

innestående på giroräkning i Sveriges riksbank........................... » 9,870,000: -

Summa kr. 83,310,000: —

Givet är, att frågan om riksgäldskontorets medelsplacering är av synnerlig

vikt. Riksgäldskontoret förfogar nämligen ej allenast över de penningemedel, som

inflyta vid upptagandet av nya statslån, intill dess desamma komma till användning

för av riksdagen bestämda ändamål, utan riksgäldskontoret ombesörjer därjämte

förvaltningen av två särskilda fonder, nämligen likvidations- och amortissementsfonderna

samt fonden för statsskuldens amortering, vilkas sammanlagda behållning

vid 1913 års slut uppgick till mer än 16,700,000 kronor. Slutligen är

riksgäldskontoret enligt beslut av 1904 års riksdag skyldigt att hålla kassareserver,

närmast avsedda till täckning av de båda kreditiven, till belopp av 15 miljoner

kronor. Summan av de medel, som äro ställda under riksgäldskontorets förvaltning,

blir sålunda särskilt under vissa tider, högst betydande. Revisorerna hava

på grund härav ansett sig böra ägna förenämnda fråga särskild uppmärksamhet

och få härmed lämna en redogörelse för det sätt, varpå densamma efter revisorernas

mening lämpligen bör ordnas.

Vad då först beträffar riksgäldskontorets utlåning inom landet, hava fullmäktige,

såsom ovan är nämnt, under senare tider alls icke begagnat sig av den

rättighet att bedriva dylik rörelse, som i reglementets 17 § är angiven; och hålla

revisorerna före, att fullmäktige i detta avseende handlat fullkomligt riktigt. Att

genom utlåning tillhandahålla allmänna rörelsen erforderliga medel är nämligen

en uppgift, som uteslutande tillkommer riksbanken, och det kan ej vara ändamålsenligt

att två av riksdagens verk jämsides med varandra ägna sig åt denna

verksamhetsgren. Om så skedde, vore det ej omöjligt, att riksgäldskontoret vid

sin utlåning tillämpade andra principer än riksbanken, vilket åter skulle kunna

hava en menlig inverkan på bankens diskontopolitik. Särskilt under ekonomiska

kriser skulle dessa olägenheter bliva kännbara och till och med kunna äventyra

den lugna avvecklingen av dylika kriser.

Ovan omförmälda reglementsstadgande medgiver fullmäktige vidare rättighet

att använda riksgäldskontorets medel till inköp av obligationer eller andra

förbindelser, som anses kunna utan svårighet och kapitalförlust vid inträffande

behov föryttras. Emellertid angives ej i reglementet huruvida de obligationer

och förbindelser, som kunna ifrågakomma till inköp, böra vara inländska eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 19.

3

utländska, eller huruvida dot ena av detta slags säkerheter bör äga företräde

framför det andra. Det är likväl uppenbart, att riksgäldskontoret ej bör — åtminstone

till någon väsentlig del — nedlägga sina behållningar i inländska värdepapper.

Därest det för riksgäldskontoret skulle bliva nödvändigt att realisera

sådana papper vid en tidpunkt, då den inländska penningemarknaden är ansträngd

och räntesatserna höga, komme den redan förhandenvarande spänningen

att därigenom ytterligare stegras, något som måste anses vara skadligt. Riksgäldskontorets

åtgärder böra i stället gå i motsatt riktning, nämligen att, såvitt

med dess egen säkerhet är förenligt, söka underlätta återgången till normala

penningeförhållanden. Fullmäktige hava ock i överensstämmelse med denna

uppfattning på senare tid undvikit att uppköpa inländska värdepapper. För

närvarande innehar riksgäldskontoret av dylika säkerheter endast en post Allmänna

hypoteksbankens obligationer å 309,800 kronor, vilka inköptes för omkring

trettio år sedan. — Med det nu sagda åsyftas naturligtvis icke att göra någon

inskränkning i riksgäldskontorets rätt att för amortering av statsskulden återköpa

sina egna obligationer.

Om det sålunda icke kan anses ändamålsenligt, att riksgäldskontoret använder

sina kontanta tillgångar till utlåning inom landet eller till uppköp av inländska

värdepapper, återstår däremot en placering, som enligt revisorernas mening

synnerligen väl lämpar sig för riksgäldskontoret, nämligen att dess disponibla

medel nedläggas i de säkerheter, som man plägar sammanfatta under benämningen

utländska valutor. Då den svenska statsskulden till största delen är

placerad i utlandet, innebär det givetvis en stor fördel, att riksgäldskontoret

ständigt har behållningar stående utomlands, vilka vid behov kunna avyttras

samt användas till betalning av ränta och amortering av statslånen. Genom tillgången

på utländska valutor kan riksgäldskontoret vidare, då en svårare ekonomisk

kris inbryter, på ett verksamt sätt understödja riksbanken i dess strävanden

att förebygga krisens skadliga verkningar. Vid dylika tillfällen inträffar ofta, att

betalningsbalansen gent emot utlandet är ofördelaktig. Riksbanken kan under

sådana förhållanden behöva en temporär förstärkning i utländska valutor, och

kommer, i händelse den får disponera en del av riksgäldskontorets utländska

tillgodohavanden, att lättare kunna möta de stora anspråk, som under krisperioden

ställas på densamma. Riktigheten av ovanstående bekräftas ock av erfarenheterna

från 1907 och 1908 års ekonomiska kris, då riksgäldskontoret ställde

över 60 miljoner kronor i utländska valutor till riksbankens förfogande. —

Bland de utländska valutor, som företrädesvis erbjuda sig såsom placeringsobjekt,

må nämnas goda affärsväxlar samt av främmande stater utgivna förbindelser,

som förfalla till betalning kort tid efter utfärdandet (skattkammarväxlar

och liknande förbindelser). Även kan, särskilt under vissa tider, ifrågakomma

att riksgäldskontoret har en del av sina tillgodohavanden inneståencle hos utländska

bankhus.

Därest de principer, som revisorerna nu framlagt för riksgäldskontorets

medelsplacering, godkännas av riksdagen, böra ock reglementets föreskrifter i

detta ämne bringas i närmare överensstämmelse med samma principer än vad

nu är fallet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

Såsom ovan är nämnt, hava fullmäktige under de två sista åren använt en

del av riksgäldskontorets medel till förvärv av guldvaluta. Syftet härmed har

uppenbarligen i första hand varit — något som även antydes i fullmäktiges protokoll

— att anskaffa en kassareserv, som under alla förhållanden vore användbar

för ifrågakommande utbetalningar å de enligt § 63 regeringsformen på

riksgäld skontoret

tiges åtgärder — vilka revisorerna anse vara i allo välbetänkta — och då berörda

kreditiv genom beslut av sistlidna riksdag blivit höjda från 15 till oO

miljoner kronor, hava revisorerna även funnit sig böra till behandling upptaga

frågan angående riksgäldskontorets kassareserver, deras belopp och lämpligaste

placering.

I avseende härpå få revisorerna såsom sin mening uttala, att den av riksdagen

vidtagna höjningen av kreditiven synes innefatta giltig anledning att även

öka riksgäldskontorets kassareserver till samma belopp som dessa, eller sålunda

till 30 miljoner kronor. Det har med rätta framhållits, att kreditiven ej endast

böra utgöra en anvisning på papperet, utan att medel ständigt böra finnas tillgängliga

för en eventuell utbetalning av de anvisade summorna. Härigenom

ernås en finansiell beredskap, som — på samma gång den kompletterar de rent

militära försvarsåtgärderna och vid sidan av dessa måste anses som nödvändig

för landets trygghet och värnandet av dess frihet — giver landet ökad styrka att

möta svårartade ekonomiska kriser.

Beträffande riksgäldskontorets nuvarande kassareserver stadgas i 17 § 2 mom.

av riksgäldskontorets reglemente, att desamma i regel böra hållas innestående

hos utländska banker och bankirhus eller vara placerade i främmande staters

skuldförbindelser. Dessa bestämmelser kunna _ visserligen under normala förhållanden

anses tillfredsställande; under en situation som den nuvarande äro

de det däremot icke. Utbetalningen av tillgodohavanden hos utländska banker

och bankirer kan förhindras genom påbjudandet av ett moratorium, och vidare

saknas ej exempel på att även större bankinstitut i utlandet kommit i ekonomiska

svårigheter. Yad åter angår placeringen i utländska statspapper, kan det vid

kritiska tillfällen vara ytterst svårt för att ej säga omöjligt att realisera dem,

varjämte dylika papper alltid äro underkastade kursväxlingar. Däremot bibehåller

guldet, vilket i alla stater med väl ordnat myntväsen bildar underlag för sedelutgivningsrätt,

under alla omständigheter sitt värde. Yisserligen medför placeringen

i guldvaluta en ränteförlust, men denna måste anses som en skälig premie

för den ökade trygghet, som innehavet av guld bereder.

De nu anförda synpunkterna hava, särskilt sedda mot bakgrunden av den

nuvarande världskrisen, synts revisorerna vara av sådan vikt och betydelse, att

revisorerna ej tveka att föreslå, att hela beloppet av riksgäldskontorets kassareserver,

vilka såsom nämnts synas böra uppgå till 30 miljoner kronor, placeras

i guld.

Beträffande de förutsättningar under vilka riksgäldskontorets guldförråd,

sedan detsamma uppbringats till nyssnämnda summa, får tagas i anspråk, bör

uppenbarligen en bestämd skillnad göras på de båda hälfter därav, som motsvara

vart och ett av de båda kreditiven. Enligt grundlagen får det s. k. större kreditivet

endast användas vid infallande krig. Det torde stå i god överensstämmelse

härmed att stadga, att en mot nämnda kreditiv svarande summa i guld, eller 15

miljoner kronor, under fredstid städse skall ligga orörd i riksgäldskontorets förvar,

och att samma belopp sålunda får användas endast vid krigsutbrott. Da riks
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

''Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

5

banken enligt gällande banklag äger att utgiva sedlar till dubbla beloppet av

dess metalliska kassa, kommer banken, därest riksgäldskontoret vid krigets början

till densamma överlämnar nyssnämnda 15 miljoner kronor i guld, därigenom i

tillfälle att, Titan störande inverkan på dess rörelse i övrigt, lämna riksgäldskontoret

en försträckning å 50 miljoner kronor. *)

Det s. k. mindre kreditivet åter är avsett ej endast till rikets försvar utan

även för »andra högst viktiga och angelägna ändamål». Med hänsyn härtill synes

skäl ej föreligga att dispositionen av det belopp, som motsvarat detta kreditiv,

bindes vid lika stränga föreskrifter, utan fullmäktige böra enligt revisorernas

mening erhålla en friare förfoganderätt över denna del av guldreserven. Det kan

t. ex. för riksbanken under en långvarig finanskris vara av stort gagn att från

riksgäldskontoret erhålla en förstärkning av sitt guldförråd, varigenom bankens

förmåga att tillgodose allmänna rörelsens krav avsevärt starkes. I avseende härpå

vilja revisorerna särskilt framhålla att, även om riksgäldskontoret på nämnda

sätt lämnat riksbanken erforderligt stöd, riksgäldskontoret likväl under fredstid

ständigt disponerar över en guldreserv av minst 15 miljoner kronor och sålunda

vid inbrytande krig är i stånd att med användande därav anskaffa ett belopp,

tillräckligt för utbetalning av båda kreditivsummorna å tillsammans 30 miljoner

kronor.

Mot det av revisorerna nu framlagda förslaget om ökning av riksgäldskontorets

guldförråd torde kunna invändas, att det därmed avsedda ändamålet

även skulle kunna vinnas genom eu förstärkning av riksbankens guldkassa. Med

anledning härav vilja revisorerna erinra, att ett anlitande av riksgäldskontorets

behållningar i guld endast bör ifrågakomma under exceptionella förhållanden

samt att, då sådana förhållanden inträtt, en del av dessa behållningar enligt

revisorernas förslag kan ställas till riksbankens förfogande. Frågan huruvida en

sådan åtgärd bör av riksgäldskontoret vidtagas, beror i sista hand på ett riktigt

bedömande av penningeställningen såväl inom landet som gent emot utlandet;

och såvitt revisorerna kunna finna erhålles en säkrare garanti mot missgrepp i

detta avseende, om dispositionen av ifrågavarande medel göres beroende av en

samverkan mellan båda verkens fullmäktige.

Slutligen vilja revisorerna tillägga, att den av dem förordade höjningen av

riksgäldskontorets kassareserver lämpligen bör ske successivt, i den mån tillfälle

därtill erbjuder sig utan åsidosättande av näringslivets legitima intressen.

Under förutsättning att de ovan uttalade synpunkterna vinna riksdagens

beaktande, följer därav, dels att riksgäldskontorets kassareserver böra höjas från

15,000,000 kronor till 30,000,000 kronor, dels ock att 17 § i riksgäldskontorets

reglemente bör omredigeras till i huvudsak följande innehåll:

1. De medel, som av fullmäktige i riksgäldskontoret enligt bemyndigande

av riksdagen anskaffats för beredande av kassareserver åt riksgäldskontoret, böra

placeras i guld, så snart sådant lämpligen kan ske. Av denna guldreserv skola

15,000,000 kronor ovillkorligen innestå för att av fullmäktige utlämnas endast i

*) Såsom villkor härför erfordras visserligen, att en eventuell brist i den supplementära

sedeltäckningen icke minskar riksbankens sedelutgivningsrätt med så stort belopp, att banken

därigenom förhindras att tillhandahålla riksgäldskontoret sagda försträckningsbelopp i dess

helhet. Emellertid inträffar det ytterst sällan, att en sådan brist i sedeltäckningen förekommer,

och densamma kan i varje fall, då summan av utelöpande sedlar närmar sig den lagstadgade

gränsen, lätt undanröjas genom lämpliga åtgärder av riksbanksledningen. Det antydda hindret

kan därför anses sakna all praktisk betydelse.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

det fall, att Konungen jämlikt stadgandet i 63 § regeringsformen förordnat om

lyftning av den kreditivsumma, som vid infallande krig bör vara tillgänglig.

2. Riksgäldskontorets övriga kontanta tillgångar skola, såvitt och så länge

de icke behöva användas för samma verk åliggande utbetalningar, insättas i riksbanken

eller vara placerade i lätt förytterliga utländska valutor.»

§ it riks- I detta sammanhang har utskottet ansett sig böra erinra om inne
cfet^regie

hållet i § 17 av det för riksgäldskontoret gällande reglemente, varande

mente. berörda paragraf så lydande:

1. Riksgäldskontorets kontanta tillgångar skola, såvitt och så

länge de icke behöva användas för samma verk åliggande utbetalningar,

insättas i riksbanken eller hållas allmänna rörelsen till banda och

göras räntebärande genom deras utlåning på sätt, som fullmäktige i

riksgäldskontoret anse innefatta full säkerhet; ägande fullmäktige jämväl

att för sådana medel uppköpa obligationer eller andra förbindelser,

som anses kunna utan svårighet och kapitalförlust vid inträffande behov

föryttras. Vid utlåning skola riksgäldskontorets räntebärande obligationer

såsom hypotek åtnjuta företräde framför varje annan erbjuden

säkerhet. Utlåningstiden, lånesummans förhållande till hypoteket samt

den ränta, vilken för ifrågavarande lån skall till riksgäldskontoret erläggas,

må, med avseende å såväl penningställningen som säkerhetens

beskaffenhet, av fullmäktige bestämmas.

2. De medel till belopp av 15,000,000 kronor, som av fullmäktige

i riksgäldskontoret enligt bemyndigande av 1904 års riksdag anskaffats

för beredande åt riksgäldskontoret av kassareserver i utlandet, böra i

regel hållas innestående hos utländska banker och bankirhus eller vara

placerade i främmande staters skuldförbindelser.

1 det yttrande, som över revisorernas förevarande framställning

den 14 januari 1915 avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret och

vilket finnes intaget å sid. 359 och 360 i den tryckta revisionsberättelsen,

anföra fullmäktige följande:

Fallmäktige »I sin berättelse om riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning hava riks
i

riksgälds- dagens senast församlade revisorer uttalat sig angående placeringen av riksgäldskontoret.

kontorets kontanta medel samt därvid föreslagit, att hela beloppet av riksgäldskontorets

i reglementets § 17 mom. 2 omförmälda kassareserver, vilka efter kreditivens

höjning enligt revisorernas mening böra uppgå till 30 miljoner kronor,

skola placeras i guld.

I likhet med revisorerna anse fullmäktige, att höjningen av kreditiven bör

föranleda ökning av riksgäldskontorets kassareserver till samma belopp som dessa.

Rörande placeringen av dessa reserver hava fullmäktige principiellt icke något

att erinra mot vad revisorerna därom anfört. Fullmäktige vilja emellertid ifrågasätta

lämpligheten av en föreskrift angående placering i guld av hela det belopp,

s. 7 Kontrollera mot PDF

lianlcoutslcottets utlåtande Nr 19. 7

varom bär är fråga. Det synes nämligen fullmäktige, att åtminstone tillsvidare

olika bestämmelser lämpligen böra införas angående placering av de kassareserver,

som motsvara det ena, och de, som motvärn det andra kreditivet. De båda kreditiven

äro till sin natur väsentligen olika, i det att det ena, det s. k. större kreditiyet,

endast får lyftas vid infallande krig, under det att det andra, det s. k.

mindre kreditivet, skall vara tillgängligt för rikets försvar eller andra högst viktiga

och angelägna ändamål. Med den olika karaktären av de båda kreditiven torde

det sålunda icke innebära någon oegentlighet, att desamma motsvarande kassaxeserver

i allmänhet placeras pa olika sätt. Vid sådant förhållande anse fullmäktige,

att stadgande om placering i guld nu bör meddelas endast beträffande 15

miljoner kronor, samt att föreskrift lämnas, att återstående beloppet skall placeras

i överensstämmelse med vad som stadgas rörande riksgäldskontorets övriga

kontanta tillgångar, i vilket hänseende fullmäktige icke hava något att erinra

mot vad revisorerna föreslagit.

Mot fullmäktiges nyssberörda förslag torde så mycket mindre något vara

att erinra som det näppeligen är att förvänta, att riksgäldskontoret skulle bliva

i tillfälle att, innan fragan ett kommande ar ånyo kan bliva föremål för riksdagens

provning, uppköpa så mycket guld som erfordras för uppnående av en

guldbehållning motsvarande det belopp, vartill kassareserverna föreslagits att

uppgå. Ett uppskov med anskaffande av guld i den föreslagna större omfattningen

medför för övrigt den fördelen, att under den pågående krisen ytterligare

erfarenhet kan inhämtas i fråga om gagnet och betydelsen av hållandet av stora

guldkassor.»

Fullmäktige meddela slutligen, att fullmäktigen herr G. F. Östberg

avgivit särskilt, i protokollet för ovannämnda den 14 januari intaget,

så lydande yttrande:

.>>Det av statsrevisorerna avgivna förslaget, att riksgäldskontoret för sin

räkning skall anskaffa 30 miljoner kronor i guld, motsvarande beloppen av de

båda kreditiven, kan jag icke förorda.

Av deras hela framställning framgår det uppenbart, att förslagets syfte

mindre vant att bereda riksgäldskontoret mera användbara medel för riksgaklskontörel

åliggande utbetalningar än att bereda riksbanken ökad motståndskraft

under sådana tider som de närvarande. Enligt mitt förmenande äro fördelarna

för riksgäldskontoret alltför oväsentliga för att uppväga den avsevärda ränteförlusten,

och jag anser, att det guld, som prövas vara behövligt för riksbankens

rörelse, bör inköpas av riksbanken själv.

Riksgäldskontorets likvider ske dels inom landet, dels i utlandet. Att guld

skulle användas till betalning inom landet av på riksgäldskontoret direkt anvisade

anslag eller överlämnas till statskontoret för bestridande av statens utgifter

under mobilisering eller krig, torde icke gärna ifrågakomma, då för sådant ändamål

riksbankens sedlar äro lika användbara och av allmänheten hällre mottagas.

Vad åter de utländska likviderna angar, är det klart, att guld alltid med begärlighet

mottages av utländska fordringsägare, men det är att märka, icke blott att

guldsandningar till den ort, där de skulle användas, under ett mera omfattande

krig måste vara mycket riskabla, utan även att överflyttning av guld är betänklig

ur den synpunkten, att den skulle anses beteckna finansiell svaghet och därför

Riksgäldsfullinäktigen

G. F. Östberg.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

, Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

bör undvikas. Det ligger för övrigt alldeles utanför revisorernas tankegång, att

riksgäldskontoret skulle tillgripa en sådan åtgärd, då de tvärtom anse, att riksgäldskontoret

skulle överlåta guldet till riksbanken för att i stället erhålla sedlar

eller eventuellt i utlandet befintliga valutor.

Under det nu pågående kriget bär riksbanken varit i tillfälle att lämna

riksgäldskontoret erforderliga medel till dess stora utgifter, dels i utbyte emot

utländska affärsväxlar, dels såsom lån emot utländska skattkammarväxlar, men

det guld, riksgäldskontoret innehaft, liksom det guld, som tillhört riksbanken

själv, har därvid icke kommit till någon användning. Då sådant kunnat ske

under ett krig, som rasat i största delen av Europa, torde man knappast höra

beräkna, att det vid framtida förvecklingar skall bliva nödvändigt att verkställa

riksgäldskontorets utländska likvider genom översändande av guldvaluta.

Då revisorerna yttra, att deras uppfattning bör ses mot bakgrunden av den

nuvarande världskrisen, må det påpekas, att oaktat de störa finansiella pn känningarna

guldbehållningarna i de stora utländska bankerna icke minskats, utan i

stället ökats, särskilt i Englands och Tysklands centralbanker. Den enda betydligare

förflyttning av guld, jag sett i pressen omnämnd, är eu guldsändning från

Rvssland till västra Europa.

Om innehavandet av guld ej har någon större betydelse för riksgäldskontoret,

så är det däremot för riksbanken såsom enda sedelutgivande bank i landet av

stor vikt att innehava ett tillräckligt guldförråd. Det är givet att vårt land gärna

bör hålla så stor guldkassa, som det har råd till, om ock denna fråga för Sverige

har mindre betydelse än för- de stora länderna, som innesluta affärslivets centi alpunkter,

då ett litet land i finansiellt hänseende kan stödja sig på de stora

affärscentra och då förtroendet för banksedlarna hos oss är större än annorstädes.

Jag vill alltså på intet sätt bestrida klokheten uti att för tillgodoseende

av landets behov mera guld inköptes från utlandet, men jag anser icke tillräckliga

skäl finnas för att detta sker för riksgäldskontorets räkning.

Statsrevisorerna hava tydligen kännt en tvekan, om icke denna mening

vore den rätta. De hava dock stannat vid, att riksgäldskontoret böi föi sin

räkning skaffa guld och hava därvid kunnat stödja sig på den åsikt, majoriteten

inom fullmäktige i riksgäldskontoret tillkännagivit genom sitt beslut den 7 maj

1914 om inköp av guld. De skäl, varmed statsrevisorerna sökt motivera sin

uppfattning, kan jag dock ej finna hållbara. .

Det är naturligtvis fördelaktigare för riksbanken, vid en inträffande kris,

om riksgäldskontoret innehar guld, som kan av riksbanken övertagas, än om

detta guld alls icke finnes inom landet att tillgå, men man skall icke uppställa

den nu föreliggande frågan på det sättet. Det gäller i stället frågan, huruvida

det är bättre för riksbanken vid en kritisk tidpunkt, att 30 miljoner kronor i

guld ligga hos riksgäldskontoret för att få övertagas av riksbanken, än att samma

30 miljoner kronor redan före krisens början förvärvats av riksbanken för dess

egen räkning. Det tyckes, som om svaret pa den fragan borde vara tämligen

självklart. .

Det vill emellertid förefalla, som om själva överflyttningen av guldet förmenats

innebära en fördel för riksbanken. Man har väl då resonerat på följande

sätt. Sedelutgivningsrätten bör under vanliga förhållanden ej. få vara större, än

att den motsvarar det behov av sedlar, som verkligen förefinnes. Guldkassan

skall åter stå i ett visst förhållande till sedelutgivningen. Därför bör man under

normala tider ej låta guldkassan växa, så att sedelutgivningsrätten blir för

s. 9 Kontrollera mot PDF

hankön Iskottets utlåtande Nr 19.

9

stor. Då nu vid on kris större behov av sedlar framträder, kommer ett

plötsligt förvärv av guld att medföra eu ökad sedelutgivningsrätt, som icke

kunde på annat sätt åstadkommas, vilket vore för riksbanken mycket värdefullt.

Eu sådan tankegång förutsätter emellertid, att sedelutgivningsrätten betraktas

såsom en sak, som är ordnad en gång för alla att gälla under alla förhållanden.

Så är emellertid ingalunda fallet. År 1902 stadgades nya grunder

för sedelutgivningsrätten. Dessa ändrades ej oväsentligt år 1913. Under sistlidna

riksdag fattades ytterligare ett beslut, enligt vilket i vissa fall sedelutgivningsrätten

kan ökas med 125 miljoner kronor, utan att guldkassan i minsta mån förstärkes.

Faktiskt förhåller det sig nog så, att sedelutgivningsrätten regleras efter

affärslivets behov, men icke så att affärslivet får inrätta sig efter lagbestämmelser

angående denna rätt. Vid 1913 års riksdag framhöll också chefen för

finansdepartementet, att, så snart tecken antydde, riksbanksfullmäktige icke torde

underlåta att göra framställning om sedelutgivningsrättens ökning. Det möter

således inga svårigheter att ordna dessa förhållanden efter varje tids krav ganska

oberoende av guldkassans större eller mindre belopp. Skulle man till exempel

fastställa sedelutgivningsrätten till ungefär det belopp, vartill den nu uppgår,

335 miljoner kronor, under villkor att guldkassan alltid skall utgöra minst eu

tredjedel därav, samt med rätt för Kung!. Maj:t att vid krig, krigsfara eller svår

penningkris medgiva ökning därav med ytterligare 125 miljoner kronor, skulle

det absolut icke vara till någon olägenhet för riksbanken att under normala förhållanden

ligga inne med mera guld, än som anses oundgängligen behövligt.

Landets finansiella styrka är i verkligheten fullkomligt densamma, antingen

guldförrådet tillhör riksbanken ensam eller är delat mellan riksbanken och riksgäldskontoret.

För närvarande förhåller det sig så, att riksgäldskontorets guld

ligger i riksbankens valv. En överflyttning från riksgäldskontoret till riksbanken

sker helt enkelt genom växlande av brev och kan betraktas mera såsom en bokföringsfråga

mellan två verk, som bägge lyda under riksdagen. Den reella betydelsen

för staten av en överflyttning är alltså ganska oväsentlig.

Det mål, statsrevisorerna velai vinna, synes vara ett starkare underlag för

riksbankens sedelutgivning. Att åstadkomma detta är en uppgift för riksbanken,

men ej för riksgäldskontoret. Det är bäst, att var och en får sköta sin syssla.

Enligt min mening saknas tillräckligt skäl för statsrevisorernas förslag, att det

skall åligga riksgäldskontoret att placera sin kassareserv i guld.»

Efter anmodan av utskottet hava även fullmäktige i riksbanken avgivit

yttrande över statsrevisorernas förevarande framställning. Nämnda

yttrande, dagtecknat den 16 februari 1915, innehåller följande:

»I skrivelse av den 5 innevarande månad har bankoutskottet anhållit om Fullmäktige i

fullmäktiges i riksbanken yttrande rörande den av riksdagens revisorer i till inne- rikebanken,

varande års riksdag avlåten berättelse om granskning av riksgäldskontorets tillstånd

och förvaltning upptagna frågan om placering av riksgäldskontorets kontanta

medel m. m. Till fullgörande härav får fullmäktige anföra följande.

Riksgäldskontorets disponibla medel kunna uppdelas i medel, motsvarande

de båda på riksgäldskontoret enligt 63 § regeringsformen anvisade kreditiven

d. v. s. kassareserverna, samt i övriga disponibla medel.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 8 saml. 13 käft. (Nr 19.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

BankoutsJcottets utlåtande Nr 19.

Med hänsyn till de ändamål, för vilka de mot kreditiven svarande medlen

äro avsedda, bör eu alldeles särskild omsorg iakttagas vid placeringen, på det

att största möjliga säkerhet må vinnas, för att desamma utan tidsutdrägt och

med minsta möjliga olägenhet för den allmänna rörelsen må kunna göras tillgängliga,

när de skola användas. Dessa medel kunna väntas bliva begagnade

dels till likvider inom landet, dels till likvider i utlandet. I den mån de komma

till användning för likvider i utlandet, är placering i korta fordringar på utlandet

givetvis den bästa. Yacl angår likvider inom landet, måste medlen, hur de än

äro placerade, för likvidernas verkställande förvandlas i riksbankens sedlar. Den

bästa placeringen blir då den, som erbjuder största trygghet för att medlen

snabbt och utan svårigheter skola kunna förvandlas i riksbankens sedlar. Detta

mål vinnes utan tvivel bäst, om medlen äro placerade i guld.

Om beloppet av de i 17 § 2 mom. av riksgäldskontorets reglemente omförmälda

kassareserverna, såsom statsrevisorerna förorda, ökades från 15 till 30

miljoner kronor, vilket synes riksbanksfullmäktige vara eu naturlig följd av den

år 1914 vidtagna höjningen av kreditiven, och under antagande att föreskrift

lämnades enligt riksgäldsfullmäktiges förslag, att hälften av kassareserverna eller

15 miljoner kronor skall vara placerad i guld, blir det vida lättare för riksbanken

att utan olägenhet tillhandahålla riksgäldskontoret hela kreditivbeloppet,

än om kassareserverna vore i sin helhet placerade i andra säkerheter än guld.

Ty guldet ökar riksbankens sedelutgivningsrätt med två gånger guldets värde,

under det att ifrågavarende andra säkerheter blott kunna tjäna som supplementär

sedeltäckning. Riksbanken och riksgäldskontoret hava härvidlag icke några varandra

motsatta intressen. Riksbanken representerar här den allmänna rörelsens

intressen, och de föreskrifter, som gälla för placeringen av riksgäldskontorets

disponibla medel, böra givetvis vara så avfattade, att de icke motverka utan så

vitt möjligt är befordra dessa intressen.

Statsrevisorerna föreslå, att kassareserverna skola i sin helhet placeras i

guld. Riksgäldsfullmäktige däremot anse, att endast hälften av dessa medel, eller

den del, som motsvarar det s. k. större kreditivet, bör placeras i guld, samt att

den andra hälften bör placeras i överensstämmelse med statsrevisorernas förslag

rörande placeringen av riksgäldskontorets övriga disponibla medel. Då kassareserverna,

såsom ovan framhållits, kunna antagas bliva använda till likvider

såväl inom landet som i utlandet, finna riksbanksfullmäktige sig böra förorda

den av riksgäldsfullmäktige föreslagna modifikationen i statsrevisorernas förslag,

enligt vilken endast hälften av kassareserverna bör vara placerad i guld,

I vad statsrevisorerna yttrat angående lämpligaste sättet för placering av

riksgäldskontorets övriga disponibla medel, instämma riksbanksfullmäktige till

alla delar.

Reservanten inom riksgäldsfullmäktige, herr Östberg, anser att det guld,

som prövas vara behövligt för riksbankens rörelse, bör inköpas av riksbanken

själv. Häri instämma riksbanksfullmäktige obetingat. Men här är icke fråga

om det guld, som erfordras för riksbankens rörelse, utan om placering av riksgäldskontorets

kassareserver på sådant sätt, att de äro möjligast lätt tillgängliga,

när de skola för sitt ändamål användas. För att den del av kassareserverna, som

erfordras för likvider inom landet, skall utan störande inverkan på den allmänna

rörelsen kunna göras flytande, bör denna del såsom ovan framhållits vara placerad

i guld. Detta guld bör tillhöra riksgäldskontoret, icke riksbanken. Ty det

guld, som tillhör riksbanken, ingår i riksbankens guldkassa och utgör underlag

för riksbankens sedlar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

BankoutsJcottets utlåtande Nr 19.

11

Riksgäld skontorets guldförråd är statsverkets guldreserv ock riksbankens

guldkassa den allmänna rörelsens guldreserv. Statsverkets och riksbankens affärer

få icke sammanblandas. 1 larför böra dessa guldreserver hållas från varandra

åtskilda.

Om ingen placering i guld av riksgäldskontorets kassareserver äger rum,

lärer med tillämpning av de principer, som under en följd av år tillämpats vid

placeringen av riksgäldskontorets disponibla medel, endast återstå att antingen

placera kassareserverna i sin helhet i utländska valutor eller att hålla någon del

av reserverna innestående på giroräkning i riksbanken. I förra fallet skulle

riksgäldskontoret icke hava någon särskild kassareserv för likvider inom landet.

I senare fallet skulle uppstå samma ränteförlust, som om giromedlen varit placerade

i guld.

Hållandet av ett guldförråd drager samma ränteförlust, antingen guldet

ligger i riksbanken eller i riksgäldskontoret. Om det ena eller det andra av de

båda verken drabbas av ränteförlusten, är statsfinansiellt sett likgiltigt.

Att riksgäldskontorets guldförråd ännu icke kommit till någon användning

beror därpå, att det s. k. större kreditivet icke behövt anlitas. Om detta skett,

hade riksgäldskontorets guldförråd utan tvivel måst tillgripas. Och då hade

gagnet av detta guldförråd trätt i öppen dag.»

Vad först beträffar den av riksdagens revisorer upptagna frågan om

placering av riksgäldskontorets kontanta medel i allmänhet, avser revisorernas

förslag endast att genom förändring av reglementets bestämmelser

i detta ämne stadfästa en inom riksgäldskontoret sedan längre

tid tillbaka tillämpad praxis. Såsom av revisorerna meddelats, hava

nämligen fullmäktige, ehuru reglementet medgiver dem rätt att driva

utlåningsrörelse inom landet och att använda riksgäldskontorets medel

till inköp av inländska värdepapper, under de tio senaste åren uteslutande

placerat kontorets tillgängliga medel i utländska säkerheter eller

ock haft dem innestående på räkning i riksbanken. Någon anmärkning

mot den praxis, som sålunda länge följts vid riksgäldskontorets

medelsplacering, har ej från något håll framställts, och utskottet har

icke heller haft något att i sak erinra mot revisorernas förslag i denna del.

I fråga om riksgäldskontorets kassareserver, vilka för närvarande

uppgå till 15,000,000 kronor, vill utskottet erinra, att riksgäldskontoret/

allt sedan år 1804 haft dessa medel till sitt förfogande. Efter framställning

av enskild motionär bemyndigades nämligen fullmäktige

genom beslut av nämnda års riksdag att, för beredande åt riksgäldskontoret

av tillräckliga kassareserver i utlandet, genom försäljning av

statsobligationer upplåna intill 15,000,000 kronor. Tillika bestämdes,

att de medel, som för berörda ändamål komme att anskaffas, i regel

borde hållas innestående bos utländska banker och bankirhus eller vara

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutslcotlets utlåtande Nr 19.

placerade i främmande staters skuldförbindelser. Däremot meddelade

riksdagen icke någon föreskrift angående de villkor eller förutsättningar,

under vilka ifrågavarande kassareserver finge av riksgäldskontoret

användas. I det yttrande, som avgavs av fullmäktige och

som finnes intaget i statsutskottets utlåtande i ärendet, erinras, att

kassareserverna icke borde anlitas annat än vid verkligt behov och då

det för uppfyllande av riksgäldskontorets åligganden befunnes nödigt.

Syftet med kassareservernas anskaffande synes i främsta rummet hava

varit att bereda riksgäldskontor erforderlig tillgång till ifrågakotärnande

utbetalningar å de båda kreditiv, som enligt § 63 regeringsformen

böra årligen anvisas på riksgäldskontor, och vilkas sammanlagda

belopp då utgjorde 15,000,000 kronor. I den motion, som föranledde

riksdagens beslut om kassareservernas anskaffande, framhölls

emellertid, att desamma med fördel kunde användas även.för andra

ändamål än utbetalningar å nyssnämnda kreditiv. 1 avseende härå

nämnes i motionen, att riksgäldskontor under brydsamma finansiella

förhållanden, exempelvis under en penningkris, skulle med dylika reserver

till hands, utan att behöva anlita en redan ansträngd penningmarknad,

kunna fullgöra sina egna utländska annuitetslikvider, varjämte

kontoret kunde i fall av nöd genom att ställa större eller mindre del

av sina utländska behållningar till riksbankens förfogande underlätta

bankens bemödanden att lindra krisens verkningar. Då någon erinran

mot detta uttalande ej gjordes vare sig av statsutskottet eller vid

ärendets behandling i riksdagen, lärer man därav vara berättigad draga

den slutsats, att kassareserverna, ehuru de närmast äro avsedda till

täckning av ovannämnda båda kreditiv, likväl kunna efter prövning av

fullmäktige få disponeras jämväl för andra ändamål.

Sedan riksgäldskontoret år 1904, i enlighet med riksdagens beslut,

genom upplåning anskaffat 15,000,000 kronor såsom kassareserver,

har beloppet av dessa reserver alltjämt bibehållits oförändrat. Likaledes

har den av 1904 års riksdag meddelade föreskriften om ifrågavarande

medels placering år efter år utan förändring influtit i riksgäldskontorets

reglemente.

Då de enligt regeringsformen på riksgäldskontoret anvisade kreditiven

av 1914 års senare riksdag höjts till 30,000,000 kronor, synes

därav följa, att även riksgäldskontorets kassareserver böra ökas till

motsvarande belopp, så att riksgäldskontoret har tillräckliga tillgångar

till sin disposition för de utbetalningar å kreditiven, som kunna bliva

nödvändiga. Utskottet har alltså ansett sig böra förorda revisorernas

förslag om kassareservernas höjning till 30,000,000 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottcts utlåtande Nr 19.

13

Beträffande sättet för .anskaffande av de mede], 15,000,000 kronor,

Rom erfordras för kassareservernas uppbringande till nyssnämnda belopp,

innehåller revisorernas framställning icke något uttalande. Under

nuvarande förhållanden torde emellertid icke någon annan utväg finnas

än att beloppet, liksom fallet var år 1904, anskaffas genom upplåning.

Det av revisorerna framställda förslaget, att riksgäldskontorets

kassareserver skola, så snart sådant lämpligen kan ske, placeras i guld,

har utskottet, i likhet med fullmäktige i riksgäldskontor, ansett vara

principiellt riktigt.

Betydelsen av att riksgäldskontor innehar en stark guldreserv

ligger förnämligast däri, att riksgäldskontor med tillhjälp av densamma

kan snabbt och utan hinder för den allmänna röreisen fullgöra

vissa likvider, som det enligt reglementet åligger riksgäldskontor att

verkställa och vilkas belopp ej kunna på förhand beräknas. Detta

gäller i främsta rummet de utbetalningar, som anvisas å ovan omförmälda

båda kreditiv. Men riksgäldskontor har därjämte skyldighet

att, utan begränsning till visst belopp, bereda tillgång till kassaförstärkning

åt statsverket. För detta ändamål äga fullmäktige visserligen

att upplåna medel mot riksgäldskontorets skuldförbindelser eller

obligationer; men det kan inträffa, att utbetalningen av kassaförstärkning

måste ske med stor skyndsamhet och innan valutan för ett upptaget lån

inflyter. Det bör dessutom framhållas, att under en situation sådan som

den nuvarande en kassareserv, innestående hos utländska banker och

bankirhus eller placerad i utländska staters skuldförbindelser, genom

moratorium eller andra orsaker kan undandragas riksgäldskontorets

disposition just vid det tillfälle, då kassareserven skulle fylla något av

de ändamål, för vilka den är avsedd. För likvider i utlandet kan staten

vid ett sådant tillfälle tvingas att exportera guld. Skall detta tagas

ur riksbankens guldförråd, kan den därigenom uppkomna minskningen

av riksbankens guldkassa verka ytterligare oroande på ett redan kanske

nervöst affärsliv. Betydelsen av en guldreserv, oberoende av riksbankens

guldkassa, såsom ett led i vår finansiella beredskap är under

sådana förhållanden påtaglig.

Ehuru utskottet sålunda i princip ansluter sig till revisorernas

förslag att riksgäldskontorets kassareserver i sin helhet böra placeras

i guld, har utskottet dock ej ansett lämpligt, att en ovillkorlig föreskrift

därom nu meddelas. Enligt vad utskottet inhämtat, uppgår riksgäldskontorets

behållning i guld för närvarande till omkring 7,300,000

kronor. För att höja densamma till 30,000,000 kronor, skulle sålunda

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 19.

återstå att anskaffa det betydliga beloppet av omkring 22,700,000 kronor

i o-uld. Det må även erinras, att nämnda tillskott måste inloras från utlandet,

samt att likvid därför med all sannolikhet måste erläggas med

användande av sådana tillgodohavanden, som för vårt land uppkomma

genom överskott av dess export utöver importen. Dessa omständigheter

jämte den av den nu pågående europeiska krisen föranledda osäkerheten

på det ekonomiska området göra det synnerligen angeläget, att

eu ökning av riksgäld skontorets guldförråd sker successivt och att nödig

varsamhet därvdd iakttages. Enligt utskottets mening synes det därför

vara tillfyllest att nu bestämma ett visst minimum för guldanskaffningen,

med rätt för fullmäktige att, då gynnsamt tillfälle till ytterligare

guldförvärv yppar sig, överskrida detta minimum. I överensstämmelse

härmed har utskottet ansett sig böra föreslå, att minst

hälften av riksgäldskontorets kassareserver skola placeras i guld och

återstoden i regel redovisas i lätt säljbara utländska valutor.

Vad slutligen angår användandet av riksgäldskontorets kassareserver,

därest de ökas till 30,000,000 kronor, hemställa revisorerna

om införande i reglementet av den bestämmelsen, att 15,000,000 kronor

av riksgäldskontorets guldreserv ovillkorligen skola innestå för att av

fullmäktige utlämnas endast i det fall, att Konungen jämlikt 63 § regeringsformen

förorduat om lyftning av den kreditivsumma, som vid

infallande krig bör vara tillgänglig. Utskottet vill häremot erinra, att

fullmäktige ej böra genom alltför snäva bestämmelser hindras att vidtaga

sådana finansiella dispositioner, vartill omständigheterna kunna

giva anledning, utan synes det med förtroende kunna överlämnas åt

fullmäktige att pröva de förutsättningar, under vilka kassareserverna

i såväl detta som andra fall böra få användas.

Under åberopande av det ovan anförda hemställer utskottet,

Do) att riksdagen må bemyndiga fullmäktige i

riksgäldskontor att, för höjning av riksgäldskontorets

kassareserver från 15,000,000 kronor till 30,000,000

kronor, genom försäljning av statsobligationer till erforderligt

belopp upplåna 15,000,000 kronor, samt

2:6) att riksdagen må besluta, att § 17 i riksgäldskontorets

reglemente skall erhålla följande förändrade

lydelse:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr It).

15

1. Riksgäldskontor^ kontanta tillgångar skola,

så vitt och så länge de icke behöva användas för

samma verk åliggande utbetalningar, insättas i riksbanken

eller placeras i lätt förytterliga utländska valutor;

dock gäller i fråga om placeringen av riksgäldskontorets

kassareserver vad här nedan stadgas.

2. Av de medel, 30,000,000 kronor, som av fullmäktige

i riksgäldskontor enligt bemyndigande av

riksdagen anskaffats för beredande av kassareserver

åt riksgäldskontor, böra minst 15,000,000 kronor

vara placerade i guld och återstoden i regel hållas

placerad i lätt förytterliga utländska valutor.

Stockholm den 15 april 1915.

På bankoutskottets vägnar:

I. von STAPELMOHR.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar von Stapelmohr, Neiglick, Hedenstierna, Ekman, Hallin,

Wickman, Gustafsson och Boberg, samt

av andra kammaren: herrar friherre Adelsivärd*), Vahlquist, Olsson i Blädinge,

Hellberg i Lycksele, Kristensson, Söderberg i Hobborn, Jonsson*) i Hå och Berg i Munkfors.

'') Ej deltagit i utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1915:64 Skrivelse till Fullmäktige i riksgäldskontoret, i anledning av riksdagens revisorers framställning angående placeringen av riksgäldskontorets kontanta medel, in s. 1 i texten