Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående vidtagande av åtgärder för skyddande av de på rekognitionshemman och under bruk skatteköpta hemman befintliga och förutvarande åbors och lägenhetsinnehavares rättigheter m. m.

1915-05-14 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1915:64, Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående vidtagande av åtgärder för skyddande av de på rekognitionshemman och under bruk skatteköpta hemman befintliga och förutvarande åbors och lägenhetsinnehavares rättigheter m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 64.

1

Nr 64.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1915 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående vidtagande av åtgärder för skyddande

av de på rekognitionshemman och under bruk skatteköpta

hemman befintliga och förutvarande åbors och lägenhetsinnehavares

rättigheter m. m.

(2:a avd.)

Uti en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets

förberedande behandling hänvisad motion, nr 139, har herr Lindhagen

hemställt, att riksdagen ville l:o i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte vidtaga och, där riksdagens medverkan påkallas,

föreslå riksdagen sådana åtgärder, som kunna vara ägnade att under

statsmaktens hägn bereda effektiv rättshjälp för skyddande av de på

rekognitionshemman och under bruk skatteköpta hemman befintliga

och förutvarande åbors och lägenhetsinnehavares rättigheter; och 2:o

redan nu å extra stat anvisa ett anslag av 15,000 kronor att för ändamålet

ställas till Kungl. Maj:ts förfogande.

Till stöd härför har anförts följande:

»Vid 1913 års riksdag förelåg en motion av några norrlandsrepresentanter

om beredande av rättshjälp för bevakande av åbors och

lägenhetsinnehavares rätt till torp och lägenheter å rekognitionsskogar

och under bruk skatteköpta hemman, och påyrkades, att riksdagen för

ändamålet måtte ställa 15,000 kronor till Kungl. Maj:ts förfogande.

Andra kammaren biföll framställningen, under det första kammaren biträdde

jordbruksutskottets förslag att anhålla om utredning av dessa

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 10 samt. 37 käft. (Nr 64—65.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 64.

rättigheter samt framläggande av de förslag, vartill eu dylik utredning

kunde föranleda. Därmed förföll saken.

År 1914 återkom eu norrlandsrepresentant med enahanda framställning.

Statsutskottet, som denna gång behandlade ärendet, åberopade,

att Kungl. Maj:t den 29 augusti 1913 tillsatt den så kallade åbokommittén

samt antog, att, om denna under utredningens gång skulle

finna lägenbetsiunebavare i behov av rättshjälp, torde kommittén icke

underlåta att göra den framställning i ämnet, som av omständigheterna

påkallades. Utskottet avstyrkte därföre motionen och denna utskottets

hemställan bifölls utan debatt av riksdagen.

Då enligt min uppfattning 1914 års statsutskotts förhoppningar

på mångahanda skäl måste vara illusoriska och icke på något sätt

ägnade att bringa vederbörande åbor någon verklig hjälp i rättan tid,

och då tidigare motionärer förklarligt nog synas resignerat inför statsmakternas

maktlöshet att hjälpa folkot i sådana fall som här föreligga,

finner jag mig i anslutning till vederbörande önskningar föranlåten att

återupptaga yrkandet.

Med hänvisning till vad i ärendet tidigare förekommit och under

förhoppning att kunna få till utskottet inkomma med en närmare motivering,

som ej medhunnits inom motionstiden, tillåter jag mig sålunda

med någon förändring i yrkandet hemställa,----»

utskottet. ■] Vid 1913 års riksdag väcktes inom andra kammaren eu med den

nu förevarande till syfte och innehåll likartad motion, varuti hemställdes,

att riksdagen måtte ställa ett belopp av 15,000 kronor till Kuugl. Maj:ts

förfogande för att i mån av styrkt behov utlämuas som bidrag till bestridande

av kostnaderna för sådana utredningar, som erfordrades för

att inför domstolar och myndigheter styrka och bevaka åbors och

lägenhetsinnehavares rätt till torp och lägenheter å rekognitionsskogar

och under bruk skatteköpta hemman. Med anledning härav hemställde

sistnämnda års jordbruksutskott i sitt utlåtande nr 137, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kung!. Maj:t måtte,

efter utredning rörande de på rekognitionsskogshemmanen och de under

bruk skatteköpta hemmanen befintliga och förutvarande åbors och lägenhetsinnehavares

rättigheter, för riksdagen framlägga de förslag, vartill

en dylik utredning kunde föranleda.

Ett flertal reservauter inom utskottet förenade sig däremot i hemställan,

att riksdagen måtte anvisa ett anslag av 15,000 kronor att

ställas till Kuugl. Maj:ts förfogande för att i mån av skedd utredning

rörande de på rekognitionsskogshemmanen och de under bruk skatte
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 64.

3

köpta hemmanen befintliga och förutvarande åhöra och lägenhetsiunehavares

rättigheter av Kungl. Maj:t användas till beredande av rättshjälp

åt sådana obemedlade och mindre bemedlade åbor och lägonhetsinnehavare,

vilkas anspråk på grund av förenämnda utredning och i

övrigt förekommande omständigheter ansågos skäligen böra påkalla

rättslig prövning inför domstol eller annan behörig myndighet. Reservationen

vann andra kammarens bifall, under det att första kammaren

anslöt sig till utskottets hemställan, varefter, och enär första kammaren

förkastade jordbruksutskottets förslag om gemensam votering,

frågan förföll.

Till stöd för sin framställning uttalade reservanterna bland annat

på given anledning den förvissningen, att Kungl. Maj:t icke skulle underlåta

att i utredningssyfte vidtaga de åtgärder, som med hänsyn till

föreliggande omständigheter kunna anses nyttiga och erforderliga. En

allmän utredning av åborättsfrågan ansågo dock reservanterna knappast

kunna vara tillfyllest för att i de enskilda fallen förhjälpa åbor, som

av en eller annan anledning gått förlustiga sin åborätt, att åter komma

i besittning av de av dem eller deras förfäder innehavda torp och

lägenheter. Åven om, yttrade reservanterna, eu dylik utredning skulle

komma att i möjligaste mån omfatta jämväl en undersökning i de speciella

fallen rörande de rättsgrunder, som av fördrivna eller ännu kvarsittande

åbor kunde åberopas såsom stöd för anspråken att åter varda

insatta i eller bibehållas vid åborätten, torde det ligga i sakens natur

att härutöver i många fall från åbornas egen sida krävdes särskilda

åtgärder i form av processer eller hänvändelser till olika myndigheter

för effektuerande av den rätt, varpå de med stöd av de upplysningar,

som framgått såsom resultat av den verkställda utredningen, skäligen

kunde göra anspråk. Det torde under sådana omständigheter vara klart,

att ifrågavarande åbor, vilka ofta saknade medel till bestridande av även

de blygsammaste kostnader för hävdande av sin rätt, icke utan vidare

vore hjälpta genom den utredning, varom statsmyndigheterna torde

komma att föranstalta. För att något i verkligheten skulle kunna anses

vunnet borde åborna genom direkt ekonomiskt understöd sättas i tillfälle

att i rättegångsväg eller annorledes utnyttja det material, som vid

utredningen kunde komma att samlas.

Vid behandlingen av denna fråga borde vidare enligt reservanternas

åsikt icke förglömmas, att staten, som genom särskilda författningar

tillförsäkrat ej mindre åborna å de under bruk skatteköpta hemmanen

rätt att »sitta odrivna» än även innehavarna av stubbe- och

röjselrättigheter å rekognitionsskogarna att varda vid sina odlingslägen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 64.

heter bibehållna, icke varit utan skuld till att förhållandena gestaltat

sig på ett för åborna så ogynnsamt sätt, sou) skett, i det staten vid

skatteförsäljningarna å såväl hemman som skogar åtminstone understundom

försummat att behörigen iakttaga åbornas och lägenhetsinnehavarnas

rätt. Det torde under sådana omständigheter vara tydligt, att

staten i fråga om dessa åbor och lägenhetsinnehavare ägde en alldeles

särskild anledning att, där de av ekonomiska skäl icke vore i tillfälle

att vederbörligen bevaka sina intressen, genom understöd i en eller

annan form bereda dem möjlighet härtill, vare sig fråga vore om anhängiggörande

av talan vid domstol eller om andra åtgärder för bibehållande

eller återförvärvaude av åborätten.

Reservanterna, som sålunda funne syftet med motionärernas framställning

synnerligen beaktarisvårt, ansågo sig emellertid böra framhålla,

hurusom understöd av de medel, som kunde komma att ställas till

Kungl. Maj:t.s förfogande, icke borde av Kungl. utlämnas annat

än i den mån genom en blivande utredning eller annorledes kunde anses

ådagalagt, att de anspråk, som vederbörande i det enskilda fallet

ämnade framställa, åtminstone icke alldeles saknade fog. Å andra sidan

hade reservanterna icke ansett frågan om anslag för ifrågavarande ändamål

lämpligen kunna anstå, till dess den ifrågasatta utredningen blivit

slutförd, då nämligen en dylik utredning med säkerhet torde komma

att bliva tämligen tidskrävande, och då reservanterna, med hänsyn till

vikten av ett skyndsamt ingripande till åbornas förmån, ansett önskligt,

att åborna snarast möjligt, i den mån utredningen fortskrede eller befogenheten

av deras anspråk på annat sätt kunde styrkas, måtte bliva

i tillfälle att vederbörligen tillvarataga sin rätt.

De skäl och synpunkter, som i ovan återgivna reservation gjordes

gällande till förmån för önskemålet om ett direkt ekonomiskt stöd från

statens sida i förevarande hänseende, synas utskottet fortfarande äga

full giltighet, särskilt vid det förhållande att den år 1913 väntade

utredningen numera pågår, sedan Kungl. Maj:t den 29 augusti 1913

tillsatt en kommitté för att dels verkställa utredning rörande antalet

och beskaffenheten av de å s. k. rekognitionsskogshemman samt å

under bruk skatteköpta hemman befintliga lägenheter jämte de villkor,

på vilka dessa innehavas, ävensom i vad mån och på vad sätt innehavarna

av dylika lägenheter må kunna tryggas i besittningsrätten till

desamma, dels ock, därest utredningen skulle giva vid handen att beträffande

lägenhetsinnehavare, som frånvunnits sin besittningsrätt, billig
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 64.

5

hetsskäl i särskilda fall syntes böra föranleda ytterligare åtgärder från

statens sida, därom hos Kung!. Maj:t göra anmälan.

Visserligen har 1914 års senare riksdag efter hemställan från

statsutskottet avslagit en inom andra kammaren väckt motion med enahanda

syfte som den nu förevarande och såsom skäl härför åberopat

sitt antagande, att ovannämnda kommitté jämlikt sin uppgift icke skulle

underlåta att, därest densamma under utredningens gång funne lägenhetsinnehavare

i behov av rättshjälp i av motionären åtsyftat hänseende,

göra den framställning i ämnet, som av omständigheterna påkallades.

Emellertid torde det på goda grunder kunna ifrågasättas, huruvida ett

sådant antagande fortfarande må anses berättigat. Utskottet har sig

nämligen bekant, att kommittén på förekommen anledning förklarat, att

dess uppdrag icke avsåge befogenhet att under pågående utredning

föreslå åtgärder uti i förberörda kungl. brev av den 29 augusti 1913

angivet syfte. Utan att ingå på frågan om den av Kungl. Maj:t avsedda

omfattningen av kommitténs uppdrag, lärer man emellertid sålunda

tills vidare icke få räkna med antagligheten av ett självständigt ingripande

i särskilda fall från kommitténs sida till åbornas förmån.

Däremot står det uppenbarligen Kungl. Maj:t öppet att, efter

framställning från någon åbos sida om erhållande av här avsedd rättshjälp,

därest Kungl. Maj:t därtill finner anledning, anmoda kommittén

att över sådan framställning avgiva yttrande, som kan tjäna som utredning,

huruvida rättshjälp bör lämnas.

Utskottet har visserligen beaktat, att innevarande riksdag i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande,

huruvida och i vilken omfattning åtgärder måtte kunna redan

under nu gällande rättsordning vidtagas för beredande genom det allmännas

försorg av rättshjälp åt parter, som på grund av svag ekonomisk

ställning eller oförmåga att tillvarataga sina intressen därav kunna vara

i behov, samt för riksdagen framlägga det förslag, som av detta övervägande

kunde föranledas. Utskottet anser sig emellertid böra erinra

därom att, enligt denna riksdagens skrivelse, ingen omedelbar hjälp i

detta avseende är att förvänta, då förslag först skulle utarbetas och

sedan föreläggas riksdagen till prövning. Det kan sålunda befaras, att

det kunde komma att dröja i flera år, innan något resultat i förevarande

avseende på grund av nämnda riksdagsskrivelse vore att förvänta.

Många av åborna torde dock befinna sig i den ställning, att deras

existens kan vara beroende av att hjälpen kommer snart. Av detta

skäl är ock utskottet övertygat om, att man icke lämpligen kan avvakta

slutresultatet av kommitténs arbete, särskilt med fäst avseende vid den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 64.

störa betydelsen för åborna att i vederbörlig tid kunna tillvarataga sin

rätt. På grund härav får utskottet, som ej har något att erinra mot

storleken av det av motionären begärda anslaget, hemställa,

att riksdagen i anledning av ifrågavarande motion

må å extra stat för år 1916 anvisa ett anslag av

15,000 kronor att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande

för att i mån av skedd utredning rörande de på rekognitionsskogshemmanen

och de under bruk skatteköpta

hemmanen befintliga och förutvarande åbors och lägenhetsinnehavares

rättigheter av Kungl. Maj:t användas

till beredande av rättshjälp åt sådana obemedlade och

mindre bemedlade åbor och lägenhetsinnehavare, vilkas

anspråk på grund av förenämnde utredning och i

övrigt förekommande omständigheter anses skäligen

böra påkalla rättslig prövning inför domstol eller

annan behörig myndighet.

Stockholm den 14 maj 1915.

På jordbruksutskottets vägnar:

D. PERSSON i Tallberg.

Vid förevarande ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit herrar

Persson Ericsson, Odelberg, Petersson, Holmquist, Fahlén, Hellström, Lindblad, Linders,

Öberg, ’Sjöblom, Ekerot, greve Wachtmeister, Nilsson i Linnås, Hage, Larsson och

Olausson.

Reservation:

av herrar Ericsson, Odelberg, Fahlén, Lindblad, Ekerot, greve Wachtmeister,

Nilsson i Linnås och Larsson, vilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hava följande lydelse:

»Vid 1913 års riksdag väcktes inom andra kammaren en med den

nu förevarande till syfte och innehåll likartad motion, varuti hemställdes,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr (14.

7

att riksdagen måtte ställa ett belopp av 15,000 kronor till Kungl. Maj:ts

förfogande för att i män av styrkt behov utlämnas som bidrag till bestridande

av kostnaderna för sådana utredningar, som erfordrades för

att inför domstolar och myndigheter styrka och bevaka åbors och

lägenhetsinnehavares rätt till torp och lägenheter å rekognitionsskogar

och under bruk skatleköpta hemman. Med anledning bärav hemställde

sistnämnda års jordbruksutskott, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Magt, måtte, efter utredning rörande

de på rekognitionsskogshemmanen och de under bruk skatteköpta hemmanen

befintliga och förutvarande åbors och lägenhetsinnehavares

rättigheter, för riksdagen framlägga de förslag, vartill en dylik utredning

kunde föranleda.

Ett flertal reservanter inom utskottet förenade sig däremot i hemställan,

att riksdagen måtte anvisa ett anslag av 15,000 kronor att

ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att i män av skedd utredningrörande

de på rekognitionsskogshemmaneu och do under bruk skatteköpta

hemmanen befintliga och förutvarande åbors och lägenhetsinnehavares

rättigheter av Kungl. Magt användas till beredande av rättshjälp

åt sådana obemedlade och mindre bemedlade åbor och lägenhetsiunehavare,

vilkas anspråk på grund av förenämnda utredning och i

övrigt förekommande omständigheter ansågos skäligen böra påkalla

rättsligt prövning inför domstol eller annan behörig myndighet. Reservationen

vann andra kammarens bifall, under det att första kammaren

anslöt sig till utskottets hemställan, varefter, och enär första kammaren

förkastade jordbruksutskottets förslag om gemensam votering,

frågan förföll.

Sedan sistnämnda års jordbruksutskott till stöd för sin framställning

till en början uttalat, att det på given anledning vore att förvänta,

att Kungl. Maj:t skulle föranstalta om en allsidig och uttömmande

undersökning rörande ifrågavarande åbors ställning och rättigheter,

anförde utskottet:

»Att, såsom motionärerna ifrågasätta, nu ställa till Kungl. Maj:ts

förfogande särskilda medel, vilka av Kungl. Maj:t skulle till enskilda

åbor och lägenhetsinnehavare utlämnas såsom bidrag till bestridande av

kostnaderna för sådana åtgärder, som kunde finnas lämpliga för styrkande

och bevakande av deras påstådda rätt till torp och lägenheter å

under bruk skatteköpta hemman och rekognitionsskogar, anser sig utskottet

däremot icke kunna förorda. Utskottet delar nämligen tillfullo

den av 1912 års jordbruksutskott uttalade meningen om omöjligheten

av att, innan en fullständig utredning i åborättsfrågan blifvit slutförd,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 64.

avgöra, om och vilka åtgärder som från statens sida tilläventyrs böra

vidtagas för tillvaratagande av åbornas intressen. Det torde under

sådana omständigheter vara klart, att utskottet icke kan anse lämpligt,

att på frågans nuvarande stadium medel beviljas för att sätta enskilda

personer i stånd att vid sidan av den påtänkta utredningen träffa anstalter

för hävdande av anspråk, vilkas berättigande icke i någon mån

torde kunna bedömas, förrän resultatet av ovannämnda utredning föreligger.

Därest densamma emellertid skulle giva vid handen, att rättvisa

och billighet måste anses kräva beviljande av medel i mer eller mindre

stor omfattning för att bereda förutvarande eller ännu kvarsittande

åbor möjlighet att bevaka sina intressen i nu förevarande avseende

eller för att på ett eller annat sätt hålla sådana åbor skadeslösa, som

tilläventyrs kunna hava åsamkats rättsförluster genom försummelse från

statens sida att vid skatteförsäljningarna vederbörligen tillvarataga deras

rätt, torde på grundvalen av de fullständigare upplysningar angående

nu ifrågavarande förhållanden, som vid utredningen kunna vinnas, höra

tagas under övervägande, vad som ytterligare må kunna göras för tillgodoseende

av ifrågavarande åbors rätt och bästa.»

Den väntade utredning, varom i ovan anförda utlåtande fälas, pågår

för närvarande, i det att Kungl. Maj:t den 29 augusti 1913 tillsatt en

kommitté för att dels verkställa utredning rörande antalet och beskaffenheten

av de å s. k. rekognitionsskogshemman samt å under bruk skatteköpta

hemman befintliga lägenheter jämte de villkor, på vilka dessa

innehavas, ävensom i vad mån och på vad sätt innehavarna av dylika

lägenheter må kunna tryggas i besittningsrätten till desamma, dels ock

därest utredningen skulle giva vid handen, att beträffande lägenhetsinnehavare,

som från vunnits sin besittningsrätt, billighetsskäH särskilda

fall syntes böra föranleda ytterligare åtgärder från statens sida, därom

hos Kungl. Maj:t göra anmälan.

Vid sådant förhållande torde det med säkerhet kunna förväntas,

att den igångsatta utredningen jämväl kommer att medverka därtill, att

vederbörande åbors och lägenhetsinnehavares rättsanspråk, där de befinnas

berättigade eller billiga, röna beaktande och stöd från statens

sida genom tillhandahållande såväl av erforderligt material för anspråkens

rättsliga belysning som ekonomiskt bistånd eller gottgörelse, där

sådant kan anses behövligt.

Ån vidare vill utskottet erinra, hurusom innevarande års riksdag

efter hemställan från lagutskottet beslutat att i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande, huruvida

och i vilken omfattning åtgärder måtte kunna redan under nu

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 64.

9

gällande rättegångsordning vidtagas för beredande genom det allmännas

försorg av rättshjälp åt parter, som på grund av svag ekonomisk

ställning eller oförmåga att tillvarataga sina intressen därav kunde vara

i behov, samt för riksdagen framlägga det förslag, som av detta övervägande

kunde föranledas. Enligt utskottets mening torde detta

riksdagens beslut även vara ägnat att förhjälpa ifrågavarande åbor

till möjligheten av ett bättre tillvaratagande av sin rätt, särskilt som

dylik rättshjälp främst synes avsedd att lämnas i sådana rättstvister,

där utredningen och utförandet av parternas talan i särskild grad betinga

juridisk eller teknisk sakkunskap, och där parternas ekonomiska

eller sociala ställning för dem uteslöte eller i avsevärd mån försvårade

utsikten att kunna bereda sig lämpligt biträde i rättegången.

Då utskottet sålunda håller före, att någon riksdagens vidare

åtgärd i anledning av den nu förevarande motionen icke kan anses vara

av behovet påkallad, får utskottet hemställa,

att motionen ej må av riksdagen bifallas.»

Bihang till riksdagens propokoll 1915. 10 samt.

37 käft. (Nr 64—65.) 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1915:9 Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet. s. 1 i texten