Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående vidtagande av åtgärder för skyddande av de på rekognitionshemman och under bruk skatteköpta hemman befintliga och förutvarande åbors och lägenhetsinnehavares rättigheter m. m.
1915-05-14 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1915:64, Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående vidtagande av åtgärder för skyddande av de på rekognitionshemman och under bruk skatteköpta hemman befintliga och förutvarande åbors och lägenhetsinnehavares rättigheter m. m.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 64.
1
Nr 64.
Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1915 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående vidtagande av åtgärder för skyddande
av de på rekognitionshemman och under bruk skatteköpta
hemman befintliga och förutvarande åbors och lägenhetsinnehavares
rättigheter m. m.
(2:a avd.)
Uti en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets
förberedande behandling hänvisad motion, nr 139, har herr Lindhagen
hemställt, att riksdagen ville l:o i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte vidtaga och, där riksdagens medverkan påkallas,
föreslå riksdagen sådana åtgärder, som kunna vara ägnade att under
statsmaktens hägn bereda effektiv rättshjälp för skyddande av de på
rekognitionshemman och under bruk skatteköpta hemman befintliga
och förutvarande åbors och lägenhetsinnehavares rättigheter; och 2:o
redan nu å extra stat anvisa ett anslag av 15,000 kronor att för ändamålet
ställas till Kungl. Maj:ts förfogande.
Till stöd härför har anförts följande:
»Vid 1913 års riksdag förelåg en motion av några norrlandsrepresentanter
om beredande av rättshjälp för bevakande av åbors och
lägenhetsinnehavares rätt till torp och lägenheter å rekognitionsskogar
och under bruk skatteköpta hemman, och påyrkades, att riksdagen för
ändamålet måtte ställa 15,000 kronor till Kungl. Maj:ts förfogande.
Andra kammaren biföll framställningen, under det första kammaren biträdde
jordbruksutskottets förslag att anhålla om utredning av dessa
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 10 samt. 37 käft. (Nr 64—65.)
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 64.
rättigheter samt framläggande av de förslag, vartill eu dylik utredning
kunde föranleda. Därmed förföll saken.
År 1914 återkom eu norrlandsrepresentant med enahanda framställning.
Statsutskottet, som denna gång behandlade ärendet, åberopade,
att Kungl. Maj:t den 29 augusti 1913 tillsatt den så kallade åbokommittén
samt antog, att, om denna under utredningens gång skulle
finna lägenbetsiunebavare i behov av rättshjälp, torde kommittén icke
underlåta att göra den framställning i ämnet, som av omständigheterna
påkallades. Utskottet avstyrkte därföre motionen och denna utskottets
hemställan bifölls utan debatt av riksdagen.
Då enligt min uppfattning 1914 års statsutskotts förhoppningar
på mångahanda skäl måste vara illusoriska och icke på något sätt
ägnade att bringa vederbörande åbor någon verklig hjälp i rättan tid,
och då tidigare motionärer förklarligt nog synas resignerat inför statsmakternas
maktlöshet att hjälpa folkot i sådana fall som här föreligga,
finner jag mig i anslutning till vederbörande önskningar föranlåten att
återupptaga yrkandet.
Med hänvisning till vad i ärendet tidigare förekommit och under
förhoppning att kunna få till utskottet inkomma med en närmare motivering,
som ej medhunnits inom motionstiden, tillåter jag mig sålunda
med någon förändring i yrkandet hemställa,----»
utskottet. ■] Vid 1913 års riksdag väcktes inom andra kammaren eu med den
nu förevarande till syfte och innehåll likartad motion, varuti hemställdes,
att riksdagen måtte ställa ett belopp av 15,000 kronor till Kuugl. Maj:ts
förfogande för att i mån av styrkt behov utlämuas som bidrag till bestridande
av kostnaderna för sådana utredningar, som erfordrades för
att inför domstolar och myndigheter styrka och bevaka åbors och
lägenhetsinnehavares rätt till torp och lägenheter å rekognitionsskogar
och under bruk skatteköpta hemman. Med anledning härav hemställde
sistnämnda års jordbruksutskott i sitt utlåtande nr 137, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kung!. Maj:t måtte,
efter utredning rörande de på rekognitionsskogshemmanen och de under
bruk skatteköpta hemmanen befintliga och förutvarande åbors och lägenhetsinnehavares
rättigheter, för riksdagen framlägga de förslag, vartill
en dylik utredning kunde föranleda.
Ett flertal reservauter inom utskottet förenade sig däremot i hemställan,
att riksdagen måtte anvisa ett anslag av 15,000 kronor att
ställas till Kuugl. Maj:ts förfogande för att i mån av skedd utredning
rörande de på rekognitionsskogshemmanen och de under bruk skatte
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 64.
3
köpta hemmanen befintliga och förutvarande åhöra och lägenhetsiunehavares
rättigheter av Kungl. Maj:t användas till beredande av rättshjälp
åt sådana obemedlade och mindre bemedlade åbor och lägonhetsinnehavare,
vilkas anspråk på grund av förenämnda utredning och i
övrigt förekommande omständigheter ansågos skäligen böra påkalla
rättslig prövning inför domstol eller annan behörig myndighet. Reservationen
vann andra kammarens bifall, under det att första kammaren
anslöt sig till utskottets hemställan, varefter, och enär första kammaren
förkastade jordbruksutskottets förslag om gemensam votering,
frågan förföll.
Till stöd för sin framställning uttalade reservanterna bland annat
på given anledning den förvissningen, att Kungl. Maj:t icke skulle underlåta
att i utredningssyfte vidtaga de åtgärder, som med hänsyn till
föreliggande omständigheter kunna anses nyttiga och erforderliga. En
allmän utredning av åborättsfrågan ansågo dock reservanterna knappast
kunna vara tillfyllest för att i de enskilda fallen förhjälpa åbor, som
av en eller annan anledning gått förlustiga sin åborätt, att åter komma
i besittning av de av dem eller deras förfäder innehavda torp och
lägenheter. Åven om, yttrade reservanterna, eu dylik utredning skulle
komma att i möjligaste mån omfatta jämväl en undersökning i de speciella
fallen rörande de rättsgrunder, som av fördrivna eller ännu kvarsittande
åbor kunde åberopas såsom stöd för anspråken att åter varda
insatta i eller bibehållas vid åborätten, torde det ligga i sakens natur
att härutöver i många fall från åbornas egen sida krävdes särskilda
åtgärder i form av processer eller hänvändelser till olika myndigheter
för effektuerande av den rätt, varpå de med stöd av de upplysningar,
som framgått såsom resultat av den verkställda utredningen, skäligen
kunde göra anspråk. Det torde under sådana omständigheter vara klart,
att ifrågavarande åbor, vilka ofta saknade medel till bestridande av även
de blygsammaste kostnader för hävdande av sin rätt, icke utan vidare
vore hjälpta genom den utredning, varom statsmyndigheterna torde
komma att föranstalta. För att något i verkligheten skulle kunna anses
vunnet borde åborna genom direkt ekonomiskt understöd sättas i tillfälle
att i rättegångsväg eller annorledes utnyttja det material, som vid
utredningen kunde komma att samlas.
Vid behandlingen av denna fråga borde vidare enligt reservanternas
åsikt icke förglömmas, att staten, som genom särskilda författningar
tillförsäkrat ej mindre åborna å de under bruk skatteköpta hemmanen
rätt att »sitta odrivna» än även innehavarna av stubbe- och
röjselrättigheter å rekognitionsskogarna att varda vid sina odlingslägen
-
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 64.
heter bibehållna, icke varit utan skuld till att förhållandena gestaltat
sig på ett för åborna så ogynnsamt sätt, sou) skett, i det staten vid
skatteförsäljningarna å såväl hemman som skogar åtminstone understundom
försummat att behörigen iakttaga åbornas och lägenhetsinnehavarnas
rätt. Det torde under sådana omständigheter vara tydligt, att
staten i fråga om dessa åbor och lägenhetsinnehavare ägde en alldeles
särskild anledning att, där de av ekonomiska skäl icke vore i tillfälle
att vederbörligen bevaka sina intressen, genom understöd i en eller
annan form bereda dem möjlighet härtill, vare sig fråga vore om anhängiggörande
av talan vid domstol eller om andra åtgärder för bibehållande
eller återförvärvaude av åborätten.
Reservanterna, som sålunda funne syftet med motionärernas framställning
synnerligen beaktarisvårt, ansågo sig emellertid böra framhålla,
hurusom understöd av de medel, som kunde komma att ställas till
Kungl. Maj:t.s förfogande, icke borde av Kungl. utlämnas annat
än i den mån genom en blivande utredning eller annorledes kunde anses
ådagalagt, att de anspråk, som vederbörande i det enskilda fallet
ämnade framställa, åtminstone icke alldeles saknade fog. Å andra sidan
hade reservanterna icke ansett frågan om anslag för ifrågavarande ändamål
lämpligen kunna anstå, till dess den ifrågasatta utredningen blivit
slutförd, då nämligen en dylik utredning med säkerhet torde komma
att bliva tämligen tidskrävande, och då reservanterna, med hänsyn till
vikten av ett skyndsamt ingripande till åbornas förmån, ansett önskligt,
att åborna snarast möjligt, i den mån utredningen fortskrede eller befogenheten
av deras anspråk på annat sätt kunde styrkas, måtte bliva
i tillfälle att vederbörligen tillvarataga sin rätt.
De skäl och synpunkter, som i ovan återgivna reservation gjordes
gällande till förmån för önskemålet om ett direkt ekonomiskt stöd från
statens sida i förevarande hänseende, synas utskottet fortfarande äga
full giltighet, särskilt vid det förhållande att den år 1913 väntade
utredningen numera pågår, sedan Kungl. Maj:t den 29 augusti 1913
tillsatt en kommitté för att dels verkställa utredning rörande antalet
och beskaffenheten av de å s. k. rekognitionsskogshemman samt å
under bruk skatteköpta hemman befintliga lägenheter jämte de villkor,
på vilka dessa innehavas, ävensom i vad mån och på vad sätt innehavarna
av dylika lägenheter må kunna tryggas i besittningsrätten till
desamma, dels ock, därest utredningen skulle giva vid handen att beträffande
lägenhetsinnehavare, som frånvunnits sin besittningsrätt, billig
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 64.
5
hetsskäl i särskilda fall syntes böra föranleda ytterligare åtgärder från
statens sida, därom hos Kung!. Maj:t göra anmälan.
Visserligen har 1914 års senare riksdag efter hemställan från
statsutskottet avslagit en inom andra kammaren väckt motion med enahanda
syfte som den nu förevarande och såsom skäl härför åberopat
sitt antagande, att ovannämnda kommitté jämlikt sin uppgift icke skulle
underlåta att, därest densamma under utredningens gång funne lägenhetsinnehavare
i behov av rättshjälp i av motionären åtsyftat hänseende,
göra den framställning i ämnet, som av omständigheterna påkallades.
Emellertid torde det på goda grunder kunna ifrågasättas, huruvida ett
sådant antagande fortfarande må anses berättigat. Utskottet har sig
nämligen bekant, att kommittén på förekommen anledning förklarat, att
dess uppdrag icke avsåge befogenhet att under pågående utredning
föreslå åtgärder uti i förberörda kungl. brev av den 29 augusti 1913
angivet syfte. Utan att ingå på frågan om den av Kungl. Maj:t avsedda
omfattningen av kommitténs uppdrag, lärer man emellertid sålunda
tills vidare icke få räkna med antagligheten av ett självständigt ingripande
i särskilda fall från kommitténs sida till åbornas förmån.
Däremot står det uppenbarligen Kungl. Maj:t öppet att, efter
framställning från någon åbos sida om erhållande av här avsedd rättshjälp,
därest Kungl. Maj:t därtill finner anledning, anmoda kommittén
att över sådan framställning avgiva yttrande, som kan tjäna som utredning,
huruvida rättshjälp bör lämnas.
Utskottet har visserligen beaktat, att innevarande riksdag i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande,
huruvida och i vilken omfattning åtgärder måtte kunna redan
under nu gällande rättsordning vidtagas för beredande genom det allmännas
försorg av rättshjälp åt parter, som på grund av svag ekonomisk
ställning eller oförmåga att tillvarataga sina intressen därav kunna vara
i behov, samt för riksdagen framlägga det förslag, som av detta övervägande
kunde föranledas. Utskottet anser sig emellertid böra erinra
därom att, enligt denna riksdagens skrivelse, ingen omedelbar hjälp i
detta avseende är att förvänta, då förslag först skulle utarbetas och
sedan föreläggas riksdagen till prövning. Det kan sålunda befaras, att
det kunde komma att dröja i flera år, innan något resultat i förevarande
avseende på grund av nämnda riksdagsskrivelse vore att förvänta.
Många av åborna torde dock befinna sig i den ställning, att deras
existens kan vara beroende av att hjälpen kommer snart. Av detta
skäl är ock utskottet övertygat om, att man icke lämpligen kan avvakta
slutresultatet av kommitténs arbete, särskilt med fäst avseende vid den
6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 64.
störa betydelsen för åborna att i vederbörlig tid kunna tillvarataga sin
rätt. På grund härav får utskottet, som ej har något att erinra mot
storleken av det av motionären begärda anslaget, hemställa,
att riksdagen i anledning av ifrågavarande motion
må å extra stat för år 1916 anvisa ett anslag av
15,000 kronor att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande
för att i mån av skedd utredning rörande de på rekognitionsskogshemmanen
och de under bruk skatteköpta
hemmanen befintliga och förutvarande åbors och lägenhetsinnehavares
rättigheter av Kungl. Maj:t användas
till beredande av rättshjälp åt sådana obemedlade och
mindre bemedlade åbor och lägenhetsinnehavare, vilkas
anspråk på grund av förenämnde utredning och i
övrigt förekommande omständigheter anses skäligen
böra påkalla rättslig prövning inför domstol eller
annan behörig myndighet.
Stockholm den 14 maj 1915.
På jordbruksutskottets vägnar:
D. PERSSON i Tallberg.
Vid förevarande ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit herrar
Persson Ericsson, Odelberg, Petersson, Holmquist, Fahlén, Hellström, Lindblad, Linders,
Öberg, ’Sjöblom, Ekerot, greve Wachtmeister, Nilsson i Linnås, Hage, Larsson och
Olausson.
Reservation:
av herrar Ericsson, Odelberg, Fahlén, Lindblad, Ekerot, greve Wachtmeister,
Nilsson i Linnås och Larsson, vilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:
»Vid 1913 års riksdag väcktes inom andra kammaren en med den
nu förevarande till syfte och innehåll likartad motion, varuti hemställdes,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr (14.
7
att riksdagen måtte ställa ett belopp av 15,000 kronor till Kungl. Maj:ts
förfogande för att i män av styrkt behov utlämnas som bidrag till bestridande
av kostnaderna för sådana utredningar, som erfordrades för
att inför domstolar och myndigheter styrka och bevaka åbors och
lägenhetsinnehavares rätt till torp och lägenheter å rekognitionsskogar
och under bruk skatleköpta hemman. Med anledning bärav hemställde
sistnämnda års jordbruksutskott, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Magt, måtte, efter utredning rörande
de på rekognitionsskogshemmanen och de under bruk skatteköpta hemmanen
befintliga och förutvarande åbors och lägenhetsinnehavares
rättigheter, för riksdagen framlägga de förslag, vartill en dylik utredning
kunde föranleda.
Ett flertal reservanter inom utskottet förenade sig däremot i hemställan,
att riksdagen måtte anvisa ett anslag av 15,000 kronor att
ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att i män av skedd utredningrörande
de på rekognitionsskogshemmaneu och do under bruk skatteköpta
hemmanen befintliga och förutvarande åbors och lägenhetsinnehavares
rättigheter av Kungl. Magt användas till beredande av rättshjälp
åt sådana obemedlade och mindre bemedlade åbor och lägenhetsiunehavare,
vilkas anspråk på grund av förenämnda utredning och i
övrigt förekommande omständigheter ansågos skäligen böra påkalla
rättsligt prövning inför domstol eller annan behörig myndighet. Reservationen
vann andra kammarens bifall, under det att första kammaren
anslöt sig till utskottets hemställan, varefter, och enär första kammaren
förkastade jordbruksutskottets förslag om gemensam votering,
frågan förföll.
Sedan sistnämnda års jordbruksutskott till stöd för sin framställning
till en början uttalat, att det på given anledning vore att förvänta,
att Kungl. Maj:t skulle föranstalta om en allsidig och uttömmande
undersökning rörande ifrågavarande åbors ställning och rättigheter,
anförde utskottet:
»Att, såsom motionärerna ifrågasätta, nu ställa till Kungl. Maj:ts
förfogande särskilda medel, vilka av Kungl. Maj:t skulle till enskilda
åbor och lägenhetsinnehavare utlämnas såsom bidrag till bestridande av
kostnaderna för sådana åtgärder, som kunde finnas lämpliga för styrkande
och bevakande av deras påstådda rätt till torp och lägenheter å
under bruk skatteköpta hemman och rekognitionsskogar, anser sig utskottet
däremot icke kunna förorda. Utskottet delar nämligen tillfullo
den av 1912 års jordbruksutskott uttalade meningen om omöjligheten
av att, innan en fullständig utredning i åborättsfrågan blifvit slutförd,
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 64.
avgöra, om och vilka åtgärder som från statens sida tilläventyrs böra
vidtagas för tillvaratagande av åbornas intressen. Det torde under
sådana omständigheter vara klart, att utskottet icke kan anse lämpligt,
att på frågans nuvarande stadium medel beviljas för att sätta enskilda
personer i stånd att vid sidan av den påtänkta utredningen träffa anstalter
för hävdande av anspråk, vilkas berättigande icke i någon mån
torde kunna bedömas, förrän resultatet av ovannämnda utredning föreligger.
Därest densamma emellertid skulle giva vid handen, att rättvisa
och billighet måste anses kräva beviljande av medel i mer eller mindre
stor omfattning för att bereda förutvarande eller ännu kvarsittande
åbor möjlighet att bevaka sina intressen i nu förevarande avseende
eller för att på ett eller annat sätt hålla sådana åbor skadeslösa, som
tilläventyrs kunna hava åsamkats rättsförluster genom försummelse från
statens sida att vid skatteförsäljningarna vederbörligen tillvarataga deras
rätt, torde på grundvalen av de fullständigare upplysningar angående
nu ifrågavarande förhållanden, som vid utredningen kunna vinnas, höra
tagas under övervägande, vad som ytterligare må kunna göras för tillgodoseende
av ifrågavarande åbors rätt och bästa.»
Den väntade utredning, varom i ovan anförda utlåtande fälas, pågår
för närvarande, i det att Kungl. Maj:t den 29 augusti 1913 tillsatt en
kommitté för att dels verkställa utredning rörande antalet och beskaffenheten
av de å s. k. rekognitionsskogshemman samt å under bruk skatteköpta
hemman befintliga lägenheter jämte de villkor, på vilka dessa
innehavas, ävensom i vad mån och på vad sätt innehavarna av dylika
lägenheter må kunna tryggas i besittningsrätten till desamma, dels ock
därest utredningen skulle giva vid handen, att beträffande lägenhetsinnehavare,
som från vunnits sin besittningsrätt, billighetsskäH särskilda
fall syntes böra föranleda ytterligare åtgärder från statens sida, därom
hos Kungl. Maj:t göra anmälan.
Vid sådant förhållande torde det med säkerhet kunna förväntas,
att den igångsatta utredningen jämväl kommer att medverka därtill, att
vederbörande åbors och lägenhetsinnehavares rättsanspråk, där de befinnas
berättigade eller billiga, röna beaktande och stöd från statens
sida genom tillhandahållande såväl av erforderligt material för anspråkens
rättsliga belysning som ekonomiskt bistånd eller gottgörelse, där
sådant kan anses behövligt.
Ån vidare vill utskottet erinra, hurusom innevarande års riksdag
efter hemställan från lagutskottet beslutat att i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande, huruvida
och i vilken omfattning åtgärder måtte kunna redan under nu
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 64.
9
gällande rättegångsordning vidtagas för beredande genom det allmännas
försorg av rättshjälp åt parter, som på grund av svag ekonomisk
ställning eller oförmåga att tillvarataga sina intressen därav kunde vara
i behov, samt för riksdagen framlägga det förslag, som av detta övervägande
kunde föranledas. Enligt utskottets mening torde detta
riksdagens beslut även vara ägnat att förhjälpa ifrågavarande åbor
till möjligheten av ett bättre tillvaratagande av sin rätt, särskilt som
dylik rättshjälp främst synes avsedd att lämnas i sådana rättstvister,
där utredningen och utförandet av parternas talan i särskild grad betinga
juridisk eller teknisk sakkunskap, och där parternas ekonomiska
eller sociala ställning för dem uteslöte eller i avsevärd mån försvårade
utsikten att kunna bereda sig lämpligt biträde i rättegången.
Då utskottet sålunda håller före, att någon riksdagens vidare
åtgärd i anledning av den nu förevarande motionen icke kan anses vara
av behovet påkallad, får utskottet hemställa,
att motionen ej må av riksdagen bifallas.»
Bihang till riksdagens propokoll 1915. 10 samt.
37 käft. (Nr 64—65.) 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1915:9 Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet. s. 1 i texten