Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara, dels ock i ämnet väckta motioner.

1915-05-14 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1915:43, Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 43.

1

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1915 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om förfogande över vissa varor vid krig

eller krigsfara, dels ock i ämnet väckta motioner.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Petersson i Lidingö villastad.

Lindhagen, af Ekenstam, Trana, Stämer, Gezelius, Alexanderson, greve

Spens, Dahl, Pettersson i Södertälje*, Pettersson i Bjälbo, Persson i Norrköping,

Svensson i Eskilstuna*, Westman och Lindqvist i Kosta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 30 mars 1915 dagtecknad proposition, nr 94, vilken

blivit hänvisad till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av

propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit

riksdagen att antaga här nedan intagna förslag till lag om förfogande

över vissa varor vid krig eller krigsfara.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling

förehaft två i anledning av propositionen inom andra kammaren

väckta motioner, nr 208 av herr Palmstierna och nr 212 av herr Persson

i Norrköping.

Herr Palmstierna har i sin motion hemställt, »att riksdagen i

anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 94 måtte besluta sådant tilllägg

till denna lag, varigenom Kungl. Maj:t erhåller befogenhet att,

även om maximipris ej tidigare utfärdats eller krigsfara icke heller

Bihang tiU riksdagens protokoll 1915. 9 samt. 36 höft. (Nr 43.) 1

Herr

Palmstiemas

motion.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets utlåtande Nr 43.

anses föreligga, mot lösen övertaga sådana livsmedel och varor, över

vilka det kan vara av vikt för samhället att förfoga».

Härjämte anhåller motionären, att lagutskottet måtte formulera

den lagtext, vartill hans hemställan kunde giva anledning.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»Det torde vara synnerligen tvivelaktigt, om den nuvarande lagen

om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara den 9 oktober

1914 lämnar Kungl. Maj:t rätt att effektivt ingripa vid sådana fall som

den bedrövliga Landskronaaffären. Lagen förutsätter nämligen antingen

att maximipris skola vara utfärdade (§ 2) eller att krigsfara anses föreligga

(§ 3) för att Kungl. Maj:t må äga rätt att expropriera förnödenheter.

Efter vad man kunnat förmoda bär regeringen även tillämpat

en sådan tolkning av lagen i omnämnda fall. Den har icke ansett sig

äga full maktbefogenhet att lägga beslag på förråden utan överlämnat

åt Landskronamagistraten att verkställa en undersökning, något som

på grund av bekanta förhållanden icke heller är ägnat att stärka statsmaktens

auktoritet.

En ändring är tydligen av nöden och detta framträder så mycket

starkare som erfarenheten ger vid handen, att Kungl. Maj:t under

rådande förhållanden kan behöva, utan att maximipris tidigare utfärdats,

tillförsäkra konsumenterna viss vara. Jag hänvisar till den skrivelse

Stockholms stadsfullmäktiges beredningsutskotts livsmedelskommission

den 9 dennes ingav till överståthållarämbetet, vari påyrkas, att kommunerna

vid förefallande behov må kunna hos statens livsmedelskommission,

vilken beklädes med expropriationsrätt, rekvirera erforderliga

kvantiteter potatis. Det är bekant att den möjlighet danska lagen om

maximipris givit till åtgärder i motsvarande syfte upprepade gånger

kommit till användning särskilt i fråga om spannmål och detta till utomordentligt

gagn för landet.

Det är tydligen av yttersta vikt att när Kungl. Maj:t nu föreslår

ett förnyande av oktoberlagen den uppmärksammade luckan i densamma

utfylles. Man kan anföra mer än ett fall, då det visat sig att bristen

på bestämmelser i av mig angivet syfte varit kännbar.

Lämpligaste formuleringen av det föreslagna stadgandet torde först

efter övervägande inom lagutskottet kunna framkomma. Jag tillåter

mig emellertid att här återge den danska instruktionen för prisregleringskommissionen.

Den bemyndigades att »under rådande utomordentliga

förhållanden träffa anstalter beträffande landets förseende med nödvändiga

förbrukningsartiklar (däribland kol, koks och andra brännämnen,

utländska födo- och foderämnen) järnte dessas ändamålsenliga fördelning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 4.3. 3

samt att, då så beiinues nödigt, inverka reglerande på handeln med

och priserna på livsmedel och varor, då otillbörlig prisstegring till följd

av spekulationsaffärer eller annan orsak har inträtt eller kan befaras

inträda. Kommissionen må kunna infordra alla för sin verksamhet

nödiga upplysningar, meddelade muntligen eller skriftligen, ej mindre

av alla statliga och kommunala myndigheter än även av enskilda, däri

inbegripet upplysning angående de förråd, som förefinnas. Den har att

framställa förslag till inrikesministeriet beträffande de anstalter, som

befinnas nödvändiga, däri inbegripet förslag till

1) landets förseende med ovan angivna livsmedel och varor;

2) statens övertagande mot full ersättning av sådana livsmedel

och varor, över vilka det kan vara av vikt för samhället att förfoga; i

sådant fall väljer den inom sig några medlemmar att i förening med

särskilda av inrikesministeriet efter kommissionens förslag utsedda sakkunniga

fastställa köpesumman för dessa varor;

3) fastställande av maximipriser i parti och i minut för sådana

livsmedel och varor, som falla under lagen. Kommissionen har vidare

att till justitieministeriet framställa förslag angående tillämpning av det

i lagen av den 6 augusti givna bemyndigande att utfärda förbud mot

utförsel av vissa varor.»

Med användande av samma ordalag som i punkt 2 här ovan förlänas

regeringen enligt lagen makt att verkställa föreslagna expropriationsåtgärder.

»

I herr Perssons motion hemställes, »att riksdagen i anledning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 94 måtte besluta följande

Lag om förfogande över vissa varor.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Finnes vid krig eller krigsfara, eller då nöd i större omfattning

kan befaras, att prisförhållandena inom hela landet eller någon del därav

å livsmedel, foder för kreatur, vara, som är avsedd att genom sin förbränning

alstra värme, ljus eller kraft, beklädnadsvara eller annan

förnödenhet, vars pris inverkar fördyrande på nämnda varor, det påkalla,

äge Konungen, där så prövas nödigt, i erforderlig omfattning förordna,

Herr Perssons

motion.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets utlåtande Nr 43.

att vid frivillig försäljning av sådan vara skäligt, av Konungen bestämt

pris ej må överstigas.

Högsta priset å vara må, ändå att varans beskaffenhet är lika,

bestämmas olika för särskilda delar av landet, så ock för olika slag av

handel.

Från förordnande, som ovan sägs, må Konungen medgiva de

undantag, som kunna prövas skäliga.

2 §•

Vägrar den, som i avsevärd myckenhet innehar någon för honom

eller hans hushåll eller för annan av honom idkad näring än handel

uppenbarligen ej behövlig vara, för vilken gäller enligt 1 § fastställt

högsta pris, att sälja varan till sådant pris, och finnes varans försäljning

vara erforderlig för tillgodoseende av behovet av dylik vara, äge

Konungens befallningshavande låta för innehavarens räkning och på

hans bekostnad sälja varan till det fastställda priset.

Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning, där borgenär

såsom pant eller eljest under panträtt innehar vara, som i första stycket

avses, eller har rätt att kvarhålla sådan vara såsom säkerhet för sin

fordran; och njute borgenären rätt till betalning ur köpeskillingen.

Konungens befallningshavandes beslut om varas försäljning skall

gå i verkställighet, ändå att det överklagas.

3 §•

Innehavare av vara, som i 1 § sägs, vare, under de i 1 § omförmälda

förhållanden, pliktig att, där varan är av vikt för samhället

att förfoga över och den ej är för honom eller hans hushåll oundgängligen

behövlig, om Konungen så förordnar, avstå varan till kronan mot

lösen av fulla värdet.

Sådan lösen skall bestämmas av kommission, varom förmäles i

lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda

att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov, och skall angående

sätt och tid för lösens erläggande gälla vad i samma lag stadgas om

likvid för fullgjord rekvisition.

4 §-

Den, som, med vetskap därom att för vara gäller enligt 1 § fastställt

högsta pris, håller varan till salu för högre pris eller, vid förfrågan

av Konungens befallningshavande eller enligt dess uppdrag av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 43. 5

kronobetjänt. söker vilseleda beträffande sitt innehav av varan eller

dennas myckenhet, straffes med böter från och med fem till och med

tiotusen kronor.

Lag samma vare, där innehavare av vara, om vars avstående

Konungen enligt 3 § förordnat, med vetskap härom söker vid förfrågan,

som i första stycket av denna paragraf sägs, vilseleda om sitt innehav

av varan eller dennas myckenhet eller låter avyttra varan. Sker sådant

avyttrande, efter det vilseledande uppgift lämnats, straffes med fängelse

eller straffarbete upp till 2 år.

Åro omständigheterna synnerligen försvårande, vare hela hans

egendom till kronan förverkad.

Ådömda böter skola tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas

fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

5 §•

Konungen äge meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras

för tillämpning av denna lag eller i fråga om användande för det avsedda

behovet av vara, som enligt 3 § blivit av kronan inlöst.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1915.»

Därjämte har motionären anhållit, att lagutskottet måtte vidtaga

de jämkningar i ovanstående lagtext, som kunna av formella skäl anses

nödiga.

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

»I Kungl. Maj:ts proposition nr 94 förelägges riksdagen till antagande

ett förslag till lag »om förfogande över vissa varor vid krig

eller krigsfara». Lagförslaget i fråga är av samma innehåll som lagen

av 9 oktober 1914. Trots att nämnda lag lämnar Kungl. Maj:t rätt att

ingripa emot oskälig prisstegring av vissa fornödenhetsvaror, dels genom

fastställande av maximipriser och dels genom tvångsuttagning, ha ändock

priserna på de flesta livsförnödenheter här i landet under senaste tiden

pressats upp till en oskälig höjd. Att så kunnat ske torde i icke ringa

grad vara beroende på att Kungl. Maj:t, beklagligt nog, icke ännu tilllämpat

lagens bestämmelse.

De under senare tid till allmänhetens kännedom komna oblyga

affärsmetoder från enskildas sida giva tydligt nog vid handen, att

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

6 Lagutskottets utlåtande Nr 4/1.

oskäliga varuprisstegringar kunna åstadkommas snart nog när som helst,

sålunda ej blott vid krig eller krigsfara. På grund härav torde vara

nödigt att utvidga Kungl. Maj:ts rätt att fastställa maximipriser ej blott

vid sådana tider, utan även vid andra tider, då nöd i större omfattning

kan befaras inom riket.

Erfarenheten från nuvarande kris har även visat behovet utav att

Kungl. Maj:t vid dylika tider kan få förfoganderätt över nödiga kommunikationsmedel,

så att icke varorna genom oskäligt höga fraktsatser

onödigt fördyras. Bestämmelserna i lagens 1 och 3 §§ böra därför ändras

i ovan nämnt syfte.

Vidare torde det vara nödvändigt, för att vinna erforderlig respekt

åt lagen och största möjliga trygghet för efterlevnaden av de bestämmelser,

som på grundvalen av densamma kunna komma att utfördas,

att straffsatserna avsevärt skärpas utöver de i lagens 4 § nu gällande.

Några hundra eller till och med tusen kronors böter för en olaglig affär,

varpå kan »förtjänas» flera hundra tusen kronor, är föga kännbart.

En naturlig följd av mina ändringsförslag är att lagens giltighetstid

ej inskränkes till viss tid.»

I förevarande proposition föreslås, att lagen av den 9 oktober

1914 om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara, vars

giltighetstid utgick den 30 nästlidne april, skall ersättas med en ny

lag, som enligt förslaget är, med undantag av slutbestämmelserna, av

samma lydelse som den nyss ur kraft trädda.

I likhet med föredragande departementschefen finner utskottet

någon tvekan icke kunna råda därom, att sådana bestämmelser som de

i sistnämnda lag innefattade, fortfarande äro behövliga. »De förhållanden»,

yttrar departementschefen, »som föranlett lagens tillkomst, hava icke

undergått någon förändring, på grund varav lagen numera skulle vara

mindre erforderlig än förut. Tillämpning av lagens bestämmelser har

visserligen icke ägt rum, men fråga därom har förekommit och kan

när som helst bliva aktuell. Utan tvivel har också lagen motsvarat de

vid dess första behandling uttalade förväntningarna i det avseendet, att

den varit till gagn redan genom sin tillvaro, bland annat därigenom

att den underlättat vissa under hand träffade överenskommelser om

prisreglering.»

Vid behandling av ifrågavarande proposition och de i ämnet

väckta motionerna har utskottet ansett sig böra föreslå vissa ändringar

i det kungl. förslaget, huvudsakligen i syfte att utvidga de befogenheter,

som enligt förslaget tillkomma Kungl. Maj:t.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

1 jagutskottets utlåtande Nr 43.

För berörda ändringar redogöra här nedan.

I samband härmed skall även yttrande meddelas över herrar Perssons

och Palmstiernas motioner.

1 §■

I sin motion föreslår herr Persson, att lagen skall äga tillämpning

ej blott vid krig eller krigsfara utan även »då nöd i större utsträckning

kan befaras» och i sammanhang härmed, att lagens giltighet

ej skall inskränkas till viss tid. Det skall visserligen icke förnekas, att

lagstiftningsåtgärder av nu ifrågavarande art tilläventyrs kunna visa sig

erforderliga jämväl under andra utomordentliga förhållanden än vid

krig eller krigsfara. Att emellertid upptaga denna fråga till behandling

skulle leda till en utvidgning av lagstiftningen, som otvivelaktigt bör

föregås av undersökningar och överväganden, vilka icke kunna av

utskottet nu åstadkommas. De i förevarande lagförslag innefattade bestämmelserna

äro direkt föranledda av de kritiska förhållanden, som

framkallats av pågående världskrig, och det torde vara nog att omsorgerna

för närvarande inriktas på de åtgärder, som därav må föranledas.

Av sådan anledning fick även den nyss ur kraft trädda lagen allenast

provisorisk karaktär, och utskottet finner icke anledning föreligga att

frånträda denna ståndpunkt.

I ett avseende anser dock utskottet, att de omständigheter, under

vilka lagen skall äga tillämpning, böra givas en vidare omfattning än

den i förslaget upptagna. Så som Kungl. Maj:ts förslag är avfattat,

äger Konungen allenast vid krig eller krigsfara att vidtaga de åtgärder,

till vilka lagen lämnar honom bemyndigande. Det torde emellertid

kunna befaras, att även efter det den direkta krigsfara för vårt land må

hava upphört, som det nu pågående kriget innebär, verkningar av det

förutvarande tillståndet göra sig gällande, så att de åtgärder, som i

lagen avses, fortfarande kunna bliva av behov påkallade. För att bereda

utväg härtill anser utskottet den ändring i förevarande paragraf böra

vidtagas, att lagen äger giltighet även »under utomordentliga, av krig

föranledda förhållanden».

Motsvarande ändringar förekomma i 3 — 5 §§ i utskottets lagförslag,

varjämte en jämkning vidtagits i lagens rubrik.

Herr Persson har ytterligare föreslagit sådan ändring i första och

tredje paragraferna i det kungl. förslaget, att även transportmedlen och

transportkostnaderna läggas under Kungl. Maj:ts förfogande, så att

Kungl. Maj:t skall äga att genom åsättande av maximipris eller genom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 43.

expropriationsförfarande ingripa reglerande på fraktmarknaden. Aven

genom ett oskäligt höjande av fraktsatserna å de förnödenheter, som i

lagen avses, kunna dessa onödigt fördyras. Ehuru isättandet av maximipris

å fraktsatser synes utskottet förenat med risk att tonnage undandrages

den inhemska marknaden genom att fartyg i större utsträckninginsättas

på utländsk fraktfart eller läggas upp, torde dock bestämmelser

i förevarande hänseende, tillämpade med varsamhet, kunna vara till

gagn för nedbringande av kostnaderna för de förnödenheter, å vilka

lagen har avseende. I sådant syfte torde även ett stadgande om rätt

för Konungen att mot lösen rekvirera fartyg för kronans räkning vara

ändamålsenligt. Utskottet finner sig på grund av vad sålunda anförts

böra tillstyrka en ändring i Kungl. Maj:ts förslag i den av herr Persson

föreslagna riktning. Bestämmelserna härom torde lämpligen böra meddelas

i en särskild paragraf, för vilken nedan närmare skall redogöras.

3 §■

I anslutning till herr Palmstiernas motion finner sig utskottet böra

föreslå en väsentlig utvidgning av den expropriationsrätt, varom i denna

paragraf stadgas. Enligt Kungl. Maj:ts förslag har Konungen befogenhet

att inlösa förnödenheter endast i det fall, att tillgången är så knapp,

att genom deras fria föryttring eller förbrukning betydande svårighet

kan uppstå att tillgodose behov av synnerlig vikt. Syftet med denna

paragraf i det kungl. förslaget är alltså att för tillgodoseende av samhälleliga,

särskilt statliga behov av den art, att de måste gå före den

allmänna förbrukningen, bereda Konungen tillfälle att omhändertaga

och förfoga över vara, som icke förefinnes i tillräcklig mängd för att

kunna fritt disponeras i allmänna marknaden. För tillgodoseende av

det behov, som avses i första och andra paragraferna i förslaget, nämligen

att ställa de förråd, som kunna finnas inom riket, till allmänhetens

förfogande för skäligt pris, anvisas däremot i förslaget ej annan

utväg än bestämmelser om maximipris eventuellt förenade med tvångsförsäljning.

Det torde dock vara önskvärt och lämpligt, att, även i fall

då maximipris ej åsatts och tvångsförsäljning jämlikt andra paragrafen

förty ej kan verkställas, anvisa ett expropriationsförfarande, som för

Konungen öppnar möjlighet att oavsett nämnda åtgärder bereda allmänheten

tillgång till viktiga förnödenheter, varav förråd finnas inom

landet, men som i spekulationssyfte eller av annat skäl undanhållas

förbrukningen.

Utskottet har alltså ansett sig böra i förevarande paragraf intaga ett

stadgande av den innebörd, att den, som under nu ifrågavarande för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets utlåtande Nr 43.

hållanden undanhåller från förbrukning vara, som han uppenbarligen ej

behöver för egen del, för sitt hushåll eller för annan av honom idkad

näring än handel, skall vara pliktig att, därest det för tillgodoseendet

av behovet av dylik vara finnes erforderligt, att den undanhållna varan

varder tillgänglig för förbrukning, på Konungens förordnande avstå

varan till kronan mot lösen efter fulla värdet.

* §•

I överensstämmelse med vad utskottet ovan vid första'' paragrafen

anfört, föreslår utskottet, att i denna paragraf intagas bestämmelser om

rätt för Konungen att förordna dels att kostnad för transport eller tillhandahållande

av vara, som i första paragrafen sägs, ej må överstiga

skäligt, av Konungen bestämt belopp, dels ock, där för nedbringande

av kostnad för sådan vara transport därav prövas böra ske för kronans

räkning, att innehavare av fartyg, som behövs för transporten, skall

avstå fartyget till kronan mot lösen efter fulla värdet.

Bestämmandet av lösen synes utskottet lämpligen böra ske av

särskild nämnd, som efter stämning å innehavaren av fartygen tillsättes

i den ordning expropriationsförordningen stadgar. Att även för ifrågavarande

expropriationsförfarande, liksom vid expropriation jämlikt tredje

paragrafen, överlämna bestämmandet av lösen åt de i rekvisitionslagen

omförmälda kommissioner, torde nämligen knappast vara lämpligt.

5 § (4 § i Kungl. Maj.ts förslag).

Herr Persson föreslår i sin motion eu avsevärd skärpning av do

i det kungl. förslaget stadgade straffbestämmelser. För vissa fall föreslår

han sålunda, att straffet skall kunna uppgå till två års straffarbete

jämte konfiskation av den tilltalades hela egendom.

Ehuru förseelser mot bestämmelser av nu ifrågavarande art någon

gång kunna vara av den allvarliga beskaffenhet, att frihetsstraff såsom

påföljd väl kunde ifrågasättas, har utskottet dock stannat vid att tillstyrka,

att straffet begränsas till böter med det av Kungl. Maj:t föreslagna

maximum eller tiotusen kronor. Mot tilltag av den illojala och

samhällsskadliga vinningslystnaden torde under vanliga förhållanden

höga böter vara en ganska verkande påföljd, och att för alldeles exceptionella

förhållanden stadga annan påföljd synes utskottet icke vara

lämpligt eller av behovet påkallat.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 9 sand. 36 höft. (Nr 43.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 43.

Slutstadgandet.

Bestämmelsen om lagens ikraftträdande synes numera lämpligen

böra så avfattas, att lagen träder i kraft dagen efter den, då lagen

enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I fråga om lagens giltighetstid hänvisar utskottet till vad ovan

vid första paragrafen anförts därom, att ifrågavarande lagstiftning enligt

utskottets mening allt fortfarande bör få allenast provisorisk karaktär.

Av praktiska skäl har utskottet vidtagit den ändring i Kungl. Maj:ts

förslag, att lagen skall gälla till och med den 30 april 1916.

Övriga i övergångsstadgandet av utskottet vidtagna förändringar

lära ej tarva vidare motivering.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

A) att riksdagen med förklarande, att Kungl.

Maj:ts ifrågavarande proposition icke kunnat av riksdagen

i oförändrat skick godkännas, måtte för sin del

antaga följande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets utlåtande Nr 43.

(Kungl. Ma):ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förslag

till

Lag

om förfogande över vissa varor vid

krig eller krigsfara.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Finnes vid krig eller krigsfara,

att inom hela landet eller någon

del därav pris å livsmedel, foder

för kreatur, vara, som är avsedd att

genom sin förbränning alstra värme,

ljus eller kraft, beklädnadsvara eller

annan dylik förnödenhet stegras

väsentligt högre än förhållandena

påkalla, äge Konungen, där så prövas

nödigt, i erforderlig omfattning förordna,

att vid frivillig försäljning

av sådan vara skäligt, av Konungen

bestämt pris ej må överstigas.

Högsta priset å vara må, ändå

att varans beskaffenhet är lika, bestämmas

olika för särskilda delar av

landet, så ock för olika slag av

handel.

om förfogande över vissa varor vid krig

eller krigsfara eller andra utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Finnes vid krig eller krigsfara,

vari vårt land befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden, att inom hela

landet eller någon del därav pris å

livsmedel, foder för kreatur, vara,

som är avsedd att genom sin förbränning

alstra värme, ljus eller

kraft, beklädnadsvara eller annan

dylik förnödenhet stegras väsentligt

högre än förhållandena påkalla, äge

Konungen, där så prövas nödigt, i

erforderlig omfattning förordna, att

vid frivillig försäljning av sådan

vara skäligt, av Konungen bestämt

pris ej må överstigas.

Högsta priset å vara må, ändå

att varans beskaffenhet är lika, bestämmas

olika för särskilda delar av

landet, så ock för olika slag av

handel.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets utlåtande Nr 43.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag).

Från förordnande, som ovan Från förordnande, som ovan

sägs, må Konungen medgiva de sägs, må Konungen medgiva de

undantag, som kunna prövas skäliga, undantag, som kunna prövas skäliga.

2 §•

Vägrar den, som i avsevärd myckenhet innehar någon för honom

eller hans hushåll eller för annan av honom idkad näring än handel

uppenbarligen ej behövlig vara, för vilken gäller enligt 1 § fastställt

högsta pris, att sälja varan till sådant pris, och finnes varans försäljning

vara erforderlig för tillgodoseende av behovet av dylik vara, äge

Konungens befallningshavande låta för innehavarens räkning och på

hans bekostnad sälja varan till det fastställda priset.

Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning, där borgenär

såsom pant eller eljest under panträtt innehar vara, som i första stycket

avses, eller har rätt att kvarhålla sådan vara såsom säkerhet för sin

fordran; och njute borgenären rätt till betalning ur köpeskillingen.

Konungens befallningshavandes beslut om varas försäljning skall

gå i verkställighet, ändå att det överklagas.

3 §■

År vid krig eller krigsfara vara,

som i 1 § sägs, att tillgå endast i

så begränsad myckenhet, att genom

fri föryttring eller förbrukning av

varan kan uppstå betydande svårighet

att tillgodose behov av synnerlig

vikt, vare innehavare av dylik vara,

där den uppenbarligen ej är för

honom eller hans hushåll oundgängligen

behövlig, pliktig att, om

Konungen så förordnar, avstå varan

till kronan mot lösen efter fulla

värdet.

Sådan lösen skall bestämmas av

kommission, varom förmäles i lagen

den 24 maj 1895 angående skyldighet

för kommuner och enskilda att

3 §•

Bär vid krig eller krigsfara, vari

vårt land befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden någon, som i

avsevärd myckenhet innehar för honom

eller hans hushåll eller för annan

av honom idkad näring än handel

uppenbarligen ej behövlig vara, som

i 1 § sägs, undanhåller varan från

förbrukning, och det, för tillgodoseende

av behovet av dylik vara,

finnes erforderligt, att den undanhållna

varan varder för förbrukning

tillgänglig, vare innehavaren pliktig

att, om Konungen så förordnar, avstå

varan till kronan mot lösen efter

fulla värdet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande AV 43. 13

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

fullgöra rekvisitioner för krigsmak- År under förhållanden, som i

tens behov, och skall angående sätt första stycket nämnas, vara, som i

och tid för lösens erläggande gälla 1 § avses, att tillgå endast i sä bevad

i samma lag stadgas om likvid gränsad myckenhet, att genom fri förför

fullgjord rekvisition. yttring eller förbrukning av varav

kan uppstå betydande svårighet att

tillgodose behov av synnerlig vikt,

vare ock innehavare av dylik vara,

där den uppenbarligen ej är för

honom eller hans hushåll oundgängligen

behövlig, pliktig att enligt vad

i första stycket sägs avstå varan.

Lösen för vara, som avstås enligt

bestämmelserna i denna §, skall bestämmas

av kommission, varom förmärs

i lagen den 24 maj 1895 angående

skyldighet för kommuner

och enskilda att fullgöra rekvisitioner

för krigsmaktens behov, och

skall angående sätt och tid för lösens

erläggande gälla vad i samma lag

stadgas om likvid för fullgjord

rekvisition.

4 §.

Finnes vid krig eller krigsfara,

vari vårt land befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden kostnad för transport

eller tillhandahållande av vara,

som i 1 § sägs, stegras väsentligt högre

än förhållandena påkalla, äge Konungen,

där så prövas nödigt, i erforderlig

omfattning förordna, att sådan kostnad

ej må överstiga skäligt, av Konungen

bestämt belopp; och skall vad i 1 §

andra och tredje styckena stadgas äga

motsvarande tillämpning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 43.

14

(Kung}. Maj:ts förslag.)

4 §•

Den, som, med vetskap därom

att för vara gäller enligt 1 § fastställt

högsta pris, håller varan till

salu för högre pris eller, vid förfrågan

av Konungens befallningshavande

eller enligt dess uppdrag

av kronobetjänt, söker vilseleda beträffande

sitt innehav av varan eller

dennas myckenhet, straffes med böter

från och med fem till och med tiotusen

kronor.

Lag samma vare, där innehavare

av vara, om vars avstående Konungen

enligt 3 § förordnat, med vetskap härom

söker vid förfrågan, som i första

stycket av denna paragraf sägs,

vilseleda om sitt innehav av varan

eller dennas myckenhet.

(Utskottets förslag.)

Prövas i fall, som i första stycket

avses, för nedbringande av kostnaden

för sådan vara transport därav böra

ske för kronans räkning, vare innehavare

av fartyg, som är för ändamålet

behövligt, pliktig att, enligt vad

Konungen förordnar, upplåta fartyget

till kronan mot skälig hyra eller

avstå fartyget till kronan mot lösen

efter fulla värdet. Sådan hyra eller

lösen skall bestämmas av nämnd, som,

efter stämning å innehavaren enligt

vad i rättegångsbalken sägs, tillsättes

inför domstol i den ordning gällande

förordning angående jords eller lägenhets

avstående för allmänt behov föreskriver;

och skall vad nämnda förordning

i övrigt stadgar äga motsvarande

tillämpning.

5 §.

IJen, som, med vetskap därom att

för vara gäller enligt 1 § fastställt

högsta pris eller att högsta belopp

för kostnad är enligt 4 § bestämt,

håller varan till salu för högre pris

eller för kostnaden gör sig högre belopp

till godo, straffes med böter från

och med fem till och med tiotusen

kronor.

Söker någon, med vetskap därom

att för vara gäller enligt 1 § fastställt

högsta pris, vid förfrågan av

Konungens befallningshavande eller

enligt dess uppdrag av kronobetjänt,

vilseleda beträffande sitt innehav av

varan eller dennas myckenhet, varde

dömd till böter från och med etthundra

till och med tiotusen kronor

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets utlåtande Nr 43.

(Kungl. Maj ds förslag.)

Ådömda böter skola tillfalla

kronan. Saknas tillgång- till böternas

fulla gäldande, skall förvandling ske

enligt allmänna strafflagen.

5 §•

Konungen äge meddela de närmare

föreskrifter, som må erfordras

för tillämpning av denna lag eller

i fråga om användande för det avsedda

behovet av vara, som enligt

3 § blivit av kronan inlöst.

Denna lag träder i kraft den 1

maj 1915 och gäller till och med

den 29 februari 1916. Av Konungen

jämlikt 1 § i lagen den 9 oktober

1914 om förfogande över vissa varor

vid krig eller krigsfara meddelat

förordnande om högsta pris å vara

skall fortfarande äga tillämpning,

såsom vore förordnandet enligt denna

lag meddelat. Dylikt förordnande,

som enligt denna lag givits, må ej

äga tillämpning längre än till och

med den 29 februari 1916. Har

samma dag vara, om vars avstående

Konungen jämlikt 3 § förordnat,

ännu icke blivit av kronan inlöst,

skola stadgandena i sistnämnda paragraf

fortfarande äga tillämpning i

(Utskottets förslag.)

Lag samma vare, där innehavare av

vara, om vars avstående Konungen

enligt 3 § förordnat, med vetskap

härom söker vid sådan förfrågan

vilseleda om sitt innehav av varan

eller dennas myckenhet.

Ådömda böter skola tillfalla

kronan. Saknas tillgång till böternas

fulla gäldande, skall förvandling

ske enligt allmänna strafflagen.

0 §■

Konungen äge meddela de närmare

föreskrifter, som må erfordras

för tillämpning av denna lag eller

i fråga om användande för det avsedda

behovet av vad enligt denna

lag tagits i anspråk av kronan.

Denna lag träder i kraft dagen

efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från

trycket i Svensk författningssamling,

och gäller till och med den 30 april

1916. Av Konungen jämlikt denna

lag givet förordnande må ej äga

tillämpning längre än till och med

sistnämnda dag. Har samma dag

vara, om vars avstående Konungen

jämlikt 3 § förordnat, ännu icke

blivit av kronan inlöst, eller ersättning

ännu icke blivit i stadgad ordning

gulden för fartyg, som jämlikt

4 § tagits i anspråk för kronans räkning,

skola stadgandena i nämnda

paragrafer fortfarande äga tillämpning

i fråga om bestämmande av

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets utlåtande IS r 43.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

fråga om bestämmande av lösen för

varan samt sätt och tid för lösens

erläggande. I fråga om sådan, under

tiden för lagens giltighet begången

förseelse, som i 4 § sägs, skall vad

där är stadgat fortfarande gälla.

(Utskottets förslag.)

lösen för varan eller hyra eller lösen

för fartyget samt sätt och tid för

ersättningens erläggande. I fråga

om sådan, under tiden för lagens

giltighet begången förseelse, som i

5 § sägs, skall vad dår är stadgat

fortfarande gälla.

B) samt att herrar Perssons och Palmstiernas i

ämnet väckta motioner, därest de icke kunna anses

besvarade genom vad utskottet ovan hemställt, icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 maj 1915.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Reservationer:

dels vid punkt A) av utskottets hemställan:

Vid 4 §.

av herr Petersson i Lidingö villastad, som med instämmande av

greve Spens anfört:

Den av utskottet föreslagna nya § 4, enligt vilken Konungen, där

så nödigt prövas, skall äga att förordna om maximiavgift för transport

av vara eller för kronans räkning taga i anspråk fartyg, vare sig så att

fartyget skall upplåtas till kronan mot skälig hyra eller avstås till

kronan mot lösen efter fulla värdet, har jag icke ansett mig böra bi
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lagutskottets utlåtande Kr 43.

tråda. Bestämmelser av denna art äro enligt mi i mening antingen

överflödiga eller olämpliga. Vad angår transporter av förnödenheter,

som finnas inom riket, torde Konungen redan nu hava sådant förfogande

över fraktsatserna å statens och enskildas järnvägar, att något uppskörtande

av allmänheten genom fraktsatsernas oskäliga höjande icke

lärer kunna ifrågakomma. Den Konungen enligt 3 § första stycket

tillagda befogenhet att expropriera vara, som undanhålles från förbrukning,

torde i och för sig vara tillräcklig för att trygga en lämplig användning

och fördelning av inom landet tillgängliga förråd till skäliga pris.

Sin egentliga betydelse skulle ifrågavarande paragraf förmodligen äga

ifråga om införseln från främmande länder av varor av den art, som i 1 §

omförmälas. Men maximitariffen för dylik frakt komme antagligen att leda

till, att förefintligt tonnage sökte sig användning på annat håll, som

möjligen kunde finnas mera inbringande. För övrigt lära dylika tariffer

svårligen kunna uppgöras med skäligt anspråk att träffa det rätta, om

tillbörlig hänsyn skall tagas till risker och driftkostnader under så

växlande och oberäkneliga förhållanden som exempelvis de under nu

pågående världskrig rådande. Att för kronans räkning direkt anordna

transporter av ifrågavarande slag genom att expropriationsvis övertaga

fartyg, vare sig under nyttjanderätt mot hyra eller med full äganderätt

mot ersättning för värdet, torde i regel komma att för kronan; medföra

kostnader, som icke stå i rimligt förhållande till den fördel som därigenom

skulle vinnas. Olämpligheten av att för detta särskilda fall anordna

ett expropriationsförfarande av samma art, som det nu vid expropriation

av jord förekommande, torde även böra påpekas. Med hänsyn

till nu anförda omständigheter har jag ansett, att bestämmelserna i

den föreslagna § 4 icke bort av utskottet tillstA^rkas;

Vid 5 §.

av herrar Persson i Norrköping, Lindhagen, Pettersson i Södertälje,

Svensson i Eskilstuna och Lindqvist i Kosta, som yrkat, att 5 § andra

stycket skulle erhålla följande tillägg:

»Äro omständigheterna synnerligen försvårande må till fängelse

eller straffarbete i högst 2 år dömas.»

Till stöd härför har av hr Persson i Norrköping anförts följande:

För att vinna erforderlig respekt åt förevarande lagbestämmelsers

efterföljd torde vara nödigt att stadga strängare straff än böter. Risken

av att bliva ådömd några hundra- eller till och med tusentals kronor i

Bihang till riksdagens -protokoll 1915. 9 sand. 36 käft. (Nr 43.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets utlåtande Nr 43.

böter torde näppeligen förmå avhålla vissa penning-dyrkande affärsmän

från bedrägeri, varpå i vissa fall finnes utsikt att på kort tid »förtjäna»

hundratusentals kronor. För att i dessa fall giva större eftertryck åt

lagars och förordningars efterlevnad torde därför vara nödigt att stadga

frihetsstraff i likhet med vad som skett i strafflagens 22 kap. rörande

bedrägeri och annan oredlighet.

dels vid punkt B) av utskottets hemställan:

av herrar Persson i Norrköping, Lindhagen, Pettersson i Södertälje,

Svensson i Eskilstuna och Lindqvist i Kosta som yrkat:

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida,

i vad mån och på vad sätt åtgärder genom det allmännas

försorg må kunna vidtagas för att, vid tillfällen

då nöd i större omfattning kan befaras inom

riket, förhindra oskälig prisstegring å livsmedel och

andra förnödenhetsvaror samt förelägga riksdagen de

förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Till stöd för sistberörda yrkande har herr Persson i Norrköping

anfört följande:

Såsom framhålles i herr Perssons motion ha de under senare tiden

till allmänhetens kännedom komna oblyga affärsmetoder från enskildas

sida tydligt nog givit vid handen, att oskäliga varuprisstegringar kunna

åstadkommas snart nog när som helst, sålunda ej blott vid krig eller

krigsfara. T. ex. dålig skörd inom landet under ett år eller ett tillfälligt

spannmåls- eller kolexportförbud i ett främmande land kan sålunda

föranleda till alldeles orimliga prisförhöjningar utöver de som förhållandena

i och för sig framkalla. Samma kan förhållandet bliva, om en

trust lyckas att monopolisera distributionen och försäljningen av något

eller några varuslag. Lagutskottet förklarar också (sid. 7), att det icke

kan förnekas, »att lagstiftningsåtgärder av nu ifrågavarande art tilläventyrs

kunna visa sig erforderliga jämväl under andra utomordentliga

förhållanden än vid krig eller krigsfara». Utskottet förklarar emellertid,

att ett upptagande av denna fråga till behandling skulle leda till

en utvidgning av lagstiftningen, som otvivelaktigt bör föregås av

undersökningar och överväganden, vilka icke kunnat av utskottet nu

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lagutskottets utlåtande Nr 43.

åstadkommas. Och därför stannar utskottet vid att fastställa tiden för

lagens tillämpning till krig eller krigsfara, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden. Som emellertid bärande

skäl kunna anföras för att åtgärder mot oskäliga prisstegringar även

vid andra tillfällen må kunna vidtagas torde riksdagen böra av Kung!.

Magt begära utredning och förslag därom.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1915:201 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Majds proposition med förslag till lag om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara, dels ock i ä s. 1 i texten