Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av riksdagens år 1914 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets järnte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1918.

1915-04-27 · 41 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 34 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1915:49, Utlåtande, i anledning av riksdagens år 1914 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets järnte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1918.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottetn utlåtande Nr 49.

I

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1915 kl. Afl o c. m

Utlåtande, i anledning av riksdagens år 1914 församlade revisorers

berättelse angående verkställd granskning av statsverkets

järnte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse

och förvaltning under år 1918.

(2:a avel.)

Statsutskottet, till vars förberedande behandling ovan nämnda

revisionsberättelse jämte de i anledning därav från vederbörende ämbetsverk

och myndigheter till Kungl. Maj:t avgivna utlåtanden och förklaringar

blivit hänvisad, får, efter tagen kännedom av dessa handlingar

och inhämtande av de för ärendenas utredning i övrigt erforderliga

upplysningar, underställa riksdagens prövning de av revisorerna gjorda

framställningar, som ansetts från utskottets sida påkalla yttrande; kommande

utskottet därvid att följa den ordning, som i revisionsberättelsen

blivit iakttagen.

Arméförvaltningen.

§ I
(Rev.

ber. pag. 79 och 80; uti. pag. 623 och 624.)

I berättelsen angående arméförvaltningen hava revisorerna under

§ 3 erinrat därom, att arméförvaltningens intendentsdepartement, som

genom beslut den 31 mars 1913 bland fyra avgivna anbud antagit ett

av'' aktiebolf^get J. Petersson & C:o i Örebro avgivet anbud å leverans

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 6 samt. 32 höft. (Nr 49.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

av 28,000 par skodon av modifierad norrlandstyp, i sammanhang härmed

uppdragit åt intendenten i intendenturkårens reserv S. E. G. Agardh

att vara kontrollant och besiktningsman vid tillverkningen av omförmälda

parti skodon med rättighet för honom att anställa för besiktningen

erforderliga biträden samt med skyldighet ej mindre att förse varje besiktigad

och godkänd sko med stämpel än även avgiva rapport till intendentsdepartementet,

då leveransen blivit fullgjord; och skulle intendenten

Agardh såsom ersättning för ovannämnda uppdrag äga att uppbära ett

belopp av 10 öre för varje par skodon, som blivit besiktigat och godkänt,

varjämte såsom gottgörelse för de med anledning av uppdragets

fullgörande erforderliga resor, företagna av intendenten Agardh eller

hans biträden, skulle utbetalas 1 krona 80 öre för varje resa å järnväg,

andra klass, fram och åter mellan Örebro och Rumla, samt 1 krona

SO öre för varje resa med skjuts fram och åter mellan Sannahed och

Rumla.

Revisorerna hava ifrågasatt, huruvida det icke skulle varit lämpligare

att direkt avlöna erforderlig sakkunnig besiktningspersonal, i

stället för att, såsom skett, anställa en person med viss ersättning för

varje godkänt par skodon och med skyldighet för denne att av honom

tillkommande ersättning gottgöra använda biträden.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har i ett den 14 januari

1915 avgivet yttrande beträffande detta revisorernas uttalande anfört

följande:

»Beträffande ifrågavarande anmärkning får intendentsdepartementet till en

början i underdånighet framhålla, att det av revisorerna ifrågasatta förfaringssättet

av departementet i allmänhet såsom varande det för kronan förmånligaste tillämpas

vid besiktningar av leveranser för departementets räkning och att avvikelser därifrån

göras allenast i undantagsfall, då förhållandena finnas därtill föranleda. Ett

dylikt undantagsfall var enligt departementets åsikt här för handen.

Den skyndsamhet, varmed omförmälda skodon på grund av det dåvarande

politiska läget måste levereras, nödvändiggjorde nämligen, att desamma utsändes

direkt från tillverkningsorten till truppförbanden. Tiden ansågs ej medgiva, att

skodonen levererades till arméns centrala huvudförråd, vilka för övrigt till följd av

bristande utrymme haft svårigheter att mottaga så stora leveranser. Vid sådant

förhållande ansåg intendentsdepartementet lämpligast, att skodonen besiktigades på

platsen för tillverkningen, varigenom möjligen inträffande kassationer å bestämmelseorterna

undvekes samt den fördelen för kronan dessutom vanns, att under arbetets

fortgång kontroll över själva tillverkningen och därvid använda materialiers beskaffenhet

kunde utövas. En dylik fortgående kontroll var i detta fall på grund

av leveransens beskaffenhet synnerligen önskvärd. Att intendentsdepartementet i

fråga om sättet för besiktningsarvodets utgående valde den av revisorerna nu an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 4It.

märkta formen hade sin grund i den bestämda övertygelsen, att, under förutsättning

av en under tillverkningen fortgående kontroll av materialier och arbete, hithörande

utgifter därigenom skullo bliva för statsverket minst betungande.»

Utskottet, som av deri utav armatur valt» i licens intendentsdepartement

givna förklaringen funnit, att det av revisorerna ifrågasatta förfaringssättet

av departementet i allmänhet såsom varande det för kronan

förmånligaste använts vid besiktningar av leveranser för departementets

räkning, har, under uttalande av sin förväntan, att detta förfaringssätt

även för framtiden må tillämpas, velat vad i ärendet förekommit för

riksdagen

omförmäla.

(Rev. ber. pag''. 81 och 82: uti. pag. 625 och 626.)

I berättelsen angående arméförvaltningen hava revisorerna vidare

under § 7 anfört följande:

»Vid granskning av de särskilda truppförbandens medelsförvaltning

för revisionsåret hava revisorerna funnit, att, medan i ett flertal fall i

kontrakten rörande leverans av proviantartiklar föreskrift intagits därom,

att levererad skummjölk skulle innehålla minst 0.7 procent fett, vid

vissa av truppförbanden ifrågavarande kontrakt saknat bestämmelse

härom.

Revisorerna hava vidare fäst uppmärksamheten å den betydande

skillnad i pris, svagdricka betingat vid de olika truppförbanden. Priset

å sagda vara har nämligen växlat från 3 öre till (> öre för liter. Denna

prisskillnad torde i främsta rummet bero på olika extrakthalt i den

levererade varan.

Då det ur flera synpunkter måste anses önskvärt, att likvärdiga

proviantartiklar upphandlas vid de olika truppförbanden, ävensom att

kvaliteten å dessa varor noggrant angives i leveranskontrakten, hava

revisorerna ansett sig böra ifrågasätta, huruvida icke en generell föreskrift,

gällande för samtliga truppförband, bör utfärdas, med angivande

av lägsta tillåtna fetthalt i skummjölk och motsvarande extrakthalt i

svagdricka.»

I sitt ovanberörda yttrande har arméförvaltningens intendentsdepartement

beträffande denna fråga genmält följande:

Ulskotteti

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

Utskottets

yttrfMute.

»I deri av Eders Kung! Maj:t den 1 juni 1900 fastställda normalportionsstat

å kokföda ingår bland andra proviantartiklar även skummad mjölk. Vid tiden för

fastställande av denna normalportionsstat lände beträffande proviantartiklars beskaffenhet

medicinalstyrelsens kungörelse av den 16 november 1894 till efterrättelse.

I nämnda kungörelse, där skummad mjölk benämnes »mjölk, mager», föreskrives,

att dylik mjölk skall innehålla minst 0.7 procent fett. Eders Kung!. Maj:t har

sålunda fastslagit, att i gällande normalportionsstat ingående skummad mjölk skall

hålla en fetthalt av minst 0.7 procent. Medicinalstyrelsen har visserligen senare,

nämligen den 2 november 1911. utfärdat en ny kungörelse angående proviantartiklars

beskaffenhet, vari beträffande skummad mjölk — benämnd »mjölk, separerad» och

»biandmjölk» — någon minimifetthalt ej föreskrives, men torde därigenom ej någon

ändring skett eller kunnat ske beträffande fetthalten hos i normalportionsstaten

ingående skummad mjölk.

Normalportionsstaten är emellertid endast en mätare av det värde, portionen

får betinga. Truppförbanden behöva sålunda ej utspisa samtliga i normalportionsstaten

ingående proviantartiklar, utan kunna, med iakttagande av att portionen

kommer att uppfylla de å densamma i gällande fredsförplägnadsreglemente uppställda

fordringar beträffande pris och näringsvärde, helt eller delvis utbyta dem mot

andra proviantartiklar, allt efter befolkningens inom olika delar i landet smak och

sedvänjor. Vederbörande truppförbandschefer äga sålunda vid upphandling av mjölk

rättighet att, med hänsyn till de kostnader, övriga i portionen ingående artiklar

betinga, samt dessas sammanlagda näringsvärde, sluta avtal om leverans av mjölk

med en fetthalt vare sig högre eller lägre än den, som föreskrives för den i normalportionsstaten

ingående skummade mjölk.

t fråga om beskaffenheten av svagdricka finnes i medicinalstyrelsens ovannämnda

kungörelse av den 2 november 1911 icke någon föreskrift om viss extrakthalt.

Någon dylik bestämmelse torde ej heller vara för armén behövlig, då svagdricka

ej ingår i gällande normalportionsstat. Inom gränsen av den i lag bestämda

alkoholhalten för svagdricka äga vederbörande truppförbandschefer rättighet att med

hänsyn till disponibla medelstillgångar samt till manskapets önskningar bestämma

kvaliteten hos det svagdricka, som skall för truppförbandet upphandlas.

På grund av vad sålunda anförts och då frågan om ändringar i den för

armén under fredstid nu gällande nomalportionsstat för kokföda skall i hela dess

vidd. jämlikt Eders Kungl. Maj:ts nådiga brev till arméförvaltningens intendentsdepartement

och sjukvårdsstyrelse den 11 december 1914, på vetenskaplig grund

utredas samt härvid också de gjorda erinringarna lära komma till ytterligare omprövning

vid det till Eders Kungl. Maj:t avgivande förslaget, får intendentsdepartementet

för sin del avstyrka det av revisorerna i denna anmärkningspunkt ifrågasatta

utfärdandet av en generell föreskrift, gällande för samtliga truppförband, däri

lägsta tillåtna fetthalt i skummjölk och motsvarande extrakthalt i svagdricka skulle

angivas.»

Såsom arméförvaltningens intendentsdepartement erinrat, är frågan

om ändringar i den för armén under fredstid nu gällande normalportionsstat

för kokföda för närvarande under utredning. Vid detta förhållande

vill utskottet inskränka sig till att uttala deri förväntan, att>

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottetn utlåtande Nr 49.

såsom ock av intendentsdepartementet ifrågasatts, de av revisorerna påpekade

synpunkterna må härvid erhålla behörigt beaktande. Utskottet

har således endast velat vad i ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

Väg- och rattenbyggnadsstyrelsen.

§ 3.

(Rev. ber. pag. 159—161; uti. pag. 632 och 633.)

I § 3 under berättelsen angående väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

hava revisorerna erinrat, hurusom riksdagen för vart och ett av åren

1910, 1911 och 1912 på extra stat anvisat ett anslag av 30,000 kronor

att ställas till Kungl. Maj:ts befallningshavandes i Västerbottens län förfogande

för att i huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet

över civilärenden den 12 januari 1909 angivna grunder användas,

till anläggande av enklare vägar i Västerbottens läns övre lappmark.

Av omförmälda anslag hade, enligt vad revisorerna vidare meddelat,

för utförande av en dylik s. k. ödebygdsväg från södra ändan av

sjön Storuman i Stensele socken till Tärna kyrkoplats, en väglängd av

144 kilometer, Kungl. Majrts befallningshavande till Stensele kommuns

förfogande ställt ett belopp av 59,000 kronor, som avsetts för den på

kommunen belöpande delen av ifrågavarande väganläggning, 80,450 meter

I avseende å detta vägföretag hava revisorerna vidare anfört

följande;

»Enligt de entreprenadkontrakt, som under år 1912 uppgjordes

för vägföretaget, skulle om arbetets utförande i huvudsak gälla följande

bestämmelser:

''Arbetet avser att åstadkomma en väg trafikabel med enspända

hjuldon utan fjädrar, samt, efter verkställd grusning, trafikabel även med

åkdon försedda med fjädrar. Vägens normala bredd skall utgöra 3.6.

meter, som vid skärningar eller bankfyllningar överstigande 0.8 meters

höjd får minskas till 2.G meter. Maxim ilutningen skall i regel utgöra

1.15, och endast i vissa undantagsfall får den uppgå till l.io. A myr

och jämnare sankmark dikas å ömse sidor om vägen; i sidolutande

mark upptages dike endast å vägens övre sida; å jämnare och torrländig

mark däremot utelämnas diken. För att bereda fasthet åt väg
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

banan påföres pinnmo eller så fast jordmateria, som står att få utmed

vägsträckningen. Piken, där sådana erfordras å fastmark, göras 1.2

meter i dagbredd, 0.3 meter i djup och 0.3 meter i botten bredd. Ä

sank mark och myr göras dikena 1.5 meter breda i dagen, och O.s

meter djupa och 0.3 meter breda i botten. Dikesjorden å myr uppkastas

i vägbanan och planeras, innan pinnmo eller bindjord till en tjocklek

av minst 2.5 decimeter påföres. Avståndet mellan dikena å myr bör

vara minst G.5 meter. Det virke, som erfordras till broar, trummor,

handräcken och dylikt får kostnadsfritt erhållas från kronans skogar,

under villkor att de i våglinjen befintliga träd, som behöva fällas, först

användas. Kommunen skall kostnadsfritt för all framtid upplåta all för

vägföretaget erforderlig mark. Grusning ingår ej i åtagandet,

Yägföretaget, som påbörjades hösten 1912 och enligt kontraktet

skulle vara fullständigt utfört, före den 1 oktober 1914, beräknas vara

fullbordat först under senare delen av år 1915.

Enligt revisionen tillhandakornna meddelanden hade kostnaderna

för den, såsom ovan nämnts, 80,450 meter långa vägsträckan inom

Stensele socken beräknats till 70,352.45 kronor, vanill dock icke medräknats

ett par större broar samt vägens grusning. Det har emellertid

visat sig, att den beräknade kostnaden måst betydligt överskridas, beroende

på flera orsaker, såsom att ingen kostnad upptagits för arbetets

ledning och att bestämmelserna om vägbreddens inskränkning till 2.i;

meter vid skärningar och bankfyllningar med hänsyn till befarade

olägenheter vid trafik och underhåll frångåtts, så att normal vägbredd

nästan genomgående tillämpats. I föld härav har kommunen fått vidkännas

ett ansenligt tillskott i anläggningskostnaden, och den för vägsträckan

inom Stensele socken beräknade kostnaden cirka 70,350 kronor

antages nu komma att uppgå till cirka 88,000 kronor, däruti inberäknat

försöksarbeten för cirka 3,000 kronor. Ifrågavarande väg anknyter sig

vid sin södra ände till en längs efter Storuman från dess sydligaste

del under åren 1908 och 1909 med nödhjälpsmedel och anslag från

domänstyrelsen anlagd väg av 10,520 meters längd, vilken sistnämnda

väg sålunda utgör sydligaste delen av väganläggningen Stensele—Tärna.

Under besöket å kronoparken Gunnarn hava revisorerna tagit i

närmare skärskådande en del av denna väganläggning och hava därvid

fått det intryck, att vägar av den använda typen böra kunna motsvara

ändamålet att nödtorvtigt tillgodose behovet av kommunikationer i dessa

trakter. Revisorerna anse sig dock, på grund av gjorda iakttagelser,

höra framhålla önskvärdheten av att vägtrummorna från början anläggas

sa att de åro tillräckliga för ett säkert och snabbt genomsläppande av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

de vattenmängder, som kunna väntas, ävensom att inskränkning av vägbanans

bredd åtminstone vid bankfyllningar såvitt möjligt bör undvikas.»

1 anledning av revisorernas sålunda gjorda uttalande har väg- och

vatten byggnadsstyrelsen i ett den 19 januari 1915 avgivet utlåtande

anfört följande:

»Beträffande den av revisorerna i § 3 framställda erinran rörande anläggning

av ödebygdsvägen från Stensele till Tärna, vill styrelsen meddela att enligt de av

Kungl. Maj:t för anslagens användande meddelade bestämmelser, hade Konungens

befallningshavande att hänvända sig till chefen i övre norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet

med anhållan, att han ville lämna anvisning på någon i avvägning

och stakning kunnig schaktmästare eller ung ingenjör, som mot billigt arvode ville

åtaga sig att verkställa undersökning och uppgöra arbetsplan jämte kostnadsförslag

till vederbörande vägföretag. Undersökningsförrättare skulle därefter förordnas av

Konungens befallningshavande, varvid Konungens befallningshavande icke vore

bunden av det av distriktschefen avgivna förslaget. Vidare skulle Konungens befallningshavande

förordna länsmannen i orten eller annan lämplig person att mot

skäligt arvode utöva kontroll å vederbörande företag. Slutlig avsyning av företag

skulle däremot böra verkställas av den distriktstjänsteman, som chefen i övre norra

väg- och vattenbyggnadsdistriktet därtill utser.

I enlighet med dessa bestämmelser har Konungens befallningshavande uppdragit

åt en schaktmästare O. Lindblom att verkställa undersökning samt uppgöra

plan och kostnadsförslag till vägen mellan Stensele och Tärna samt beträffande vägdelen

inom Stensele socken förorordnat länsmannen i orten att övervaka arbetets

utförande.

Såsom härav framgår har kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke haft

något att skaffa vare sig med uppgörande av plan för vägarbetet eller med arbetets

utförande och kungl. styrelsens befattning med väganläggningen har inskränkts

därtill, att arbetets slutliga avsyning skall verkställas av en kungl. styrelsens disriktstjänsteman.

Beträffande den av riksdagens revisorer omnämnda vägdelen inom

Stensele socken har emellertid någon framställning om sådan avsyning icke från

Konungens befallningshavande inkommit.»

Utskottet, som funnit vad revisorerna i nu ifrågavarande hänseende

anfört beaktansvärt, har endast velat vad i ärendet förekommit

för riksdagen

Utskottet*

yttrande.

omförmäla.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr åt).

Utskottets

yttrande.

Amortering av kostnaderna för införande av värmeledning i vissa länsresidens.

§ 4-

(Rev. ber. pag. 191; uti. pag. 639—643.)

Under ovanstående rubrik hava revisorerna omförmält, dels hurusom

Kungl. Maj:t genom särskilda beslut den 21 juni 1907 föranstaltat om

utförande av åtskilliga arbeten, avseende reparation och inredning av

länsresidenset i Marieholm, ominredning av de åt landshövdingen i Jönköpings

län anvisade bostadslägenheter m. m. samt iståndsättande av

länsresidensbyggnaden i Nyköping m. in. ävensom genom beslut den 17

juni 1908 föranstaltat om utförande av arbeten för anordnande av värmeledning

i länsresidenset i Malmö, dels hurusom Kungl. Maj:t enligt beslut

den 22 oktober 1909 föreskrivit, att de kostnader, berörda anläggningar

betingat, jämte därå löpande ränta, skulle av vederbörande boställshavare

återgäldas statsverket genom amortering under femton år,

räknat från och med år 1910, med vissa belopp årligen och skulle dessa

amorteringar inbetalas inom varje års utgång.

Revisorerna hava emellertid påpekat, att av statskontorets räkenskaper

för år 1913 framginge, att nämnda år, då jämlikt ovanberörda

föreskrifter fjärde amorteringen bort inbetalas, boställshavarna i Jönköpings

och Södermanlands län icke fullgjort denna amorteringsskyldighet

och boställshavaren i Malmöhus län i stället inlevererat den på år 1912

belöpande tredje amorteringen; och hava revisorerna ansett sig böra

särskilt omförmäla, vad sålunda förekommit.

I härå avgivna förklaringar har Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Malmöhus län icke bestritt riktigheten av revisorernas anmärkning i

vad den avser landshövdingen i detta län, varemot Kungl. Maj:ts betallningshavande

i Jönköpings och Södermanlands län ådagalagt, att

ifrågavarande amorteringar, vad angår länsresidensbyggnaderna i sistnämnda

två län, den 31 december 1913 blivit behörigen fullgjorda.

Enligt vad inom utskottet blivit upplyst, hade revisorerna före

framställandet av förberörda anmärkning ej blott av räkenskaperna inhämtat,

att några inbetalningar i anmärkta fall ej funnos i desamma

bokförda, utan även från statskontorets riksbokslutsbvrå erhållit skriftlig

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

9

uppgift, utvisande att sådana inbetalningar ej under år 1913 ägt rum.

Då nu, såsom av förklaringarna framgår, likväl under sagda år inbetalningar

i två fall verkställts och vederbörande landshövdingar förty i föreskriven

ordning fullgjort dem åliggande skyldigheter, ehuru revisorerna

därom ej fått kännedom, beror detta därpå, att ett belopp, som någon

av de sista dagarna under ett år insättes å statsverkets giroräkning i

riksbankens avdelningskontor i landsorten ej i statskontoret bokföres

förrän i januari följande år. Följden härav blir, att statskontorets räkenskaper

i ett fall som det här föreliggande ej med säkerhet komma att

uppvisa, huruvida en inbetalning ägt rum i föreskriven tid eller icke.

För säker kännedom härom skulle revisorerna egentligen behöva genomgå

ej blott de räkenskaper, som revisionen omfattar, utan även delar av

diet löpande årets räkenskaper. Att en sådan ordning nr revisionssynpunkt

ej kan anses tillfredsställande är uppenbart, och har utskottet

därför, under påpekande av dessa förhållanden, velat vad i ärendet förekommit

för riksdagen

omförmäla.

Statskontoret.

§ 5-

(Rev. ber. pag. 201—203; uti. pag. 644, 645, 647—650.)

1 § 1 under berättelsen angående statskontoret hava revisorerna

uttalat sig om tiden för utgivandet av den s. k. statsliggarep och därvid

anfört följande;

»I skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 februari 1901 anförde statskontoret,

bland annat, att, enär med statsförvaltningens fortgående utveckling

behovet av lätt tillgängliga upplysningar beträffande dess olika

delar gjorde sig alltmera gällande ej mindre inom riksdagen än även

hos statsdepartementen, de olika ämbetsverken, länsstyrelserna och övriga

myndigheter, statskontoret länge haft för avsikt att inkomma med förslag

om tryckning av de statsverkets specialutgiftsstater, vilka varje år inom

statskontoret upprättades och sammanfattades i den så kallade statsBihang

till riksdagens protokoll 1915. 6 sand. 32 käft. (Nr 49.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

liggare»; att statskontoret av angivna skäl ansåge tidpunkten dä vara

inne att befordra denna liggare till trycket; samt att enligt infordrade

kostnadsförslag tryckningskostnaden för ett erforderligt antal av 1,000

exemplar under första året komrne att uppgå till omkring 3,000 kronor

och under de följande åren till omkring 2,000 kronor, och anhöll statskontoret,

enär nämnda utgift syntes motsvaras av ett verkligt behov,

vars fyllande skulle göra arbetet hos statskontoret samt övriga medelsförvaltande

och kontrollerande ämbetsverk och myndigheter lättare och

säkrare, om bemyndigande att till trycket befordra ifrågavarande liggare.

Genom beslut den 8 mars 1901 bemyndigade Kungl. Maj:t statskontoret

att låta till trycket i erforderligt antal exemplar befordra ifrågavarande

så kallade statsliggare ävensom att avföra kostnaden därför å

sjunde huvudtitelns anslag till skrivmaterialier och expenser, ved m. in.,

och den 10 december 1901 utkom liggaren för nämnda år av trycket.

Den uppställning av liggaren, som då användes och de grunder,

enligt vilka de olika staterna och anslagen intogos i densamma, hava

sedermera i huvudsak följts i de till och med år 1913 utkomna liggarne.

Sedan emellertid 1912 års riksdag med anledning av en i ämnet väckt

motion i skrivelse till Kungl. Maj:t bland annat anhållit om åtgärders

vidtagande i syfte att uti liggaren måtte införas stäter för ökat antal

ämbetsverk och myndigheter, vilkas utgifter icke bestridas å fjärde och

femte huvudtitlarna, har Kungl. Maj:t genom beslut den 31 december

1913 förordnat, bland annat,

att liggaren skall omfatta samtliga ordinarie och extra anslag med

undantag av dem, som äro uppförda under fjärde och femte huvudtitlarna;
att

ur statsliggaren skola uteslutas sådana personuppgifter, som

för närvarande meddelas i specifikationerna dels till de under andra,

sjätte, sjunde, åttonde och nionde huvudtitlarna anvisade anslagen till

ålderstillägg dels ock till anslag under tionde huvudtiteln;

att i liggaren skall vid de särskilda anslagen, i den ordning dessa

i riksstaten'' förekomma, intagas specifikationer jämväl för anslagen till

fångvården, hospitals underhåll, riksförsäkringsanstalten och tullverket

ävensom för anslag till andra ämbetsverk och myndigheter, yilkas utgiftsstater

icke hittills plägat i i statsliggaren. upptagas;

att det skall åligga statskontoret att tillse, att staterna för ny upprättade

ämbetsverk varda i statsliggaren införda i den omfattning, som

för likställda ämbetsverk är brukligt;

samt att vid statsliggaren skall fogas ett bihang innefattande staterna

för de affär8drivande verkens driftkostnader.

opaginerad Kontrollera mot PDF

It

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

Såsom ovan nämnts, utkom liggaren för år 1901 den 10 december

samma år. Härefter har liggaren från trycket utkommit:

för

år

1902.............

........... den

16

september

;»

»

1903.............

........... ■>>

28

maj.

)>

»

1904.............

........... »

30

juni.

)>

»

1905.............

........... »

19

augusti.

;p>

»

1906............

.......... »

27

juni.

)>

>>

1907 .............

.......... »

13

juni.

))

»

1908.............

........... )>

30

maj.

))

»

1909.............

.......... »

8

juli.

»

»

1910.............

............ »

25

juli.

»

1911.............

........... »

11

juli.

»

)>

1912...........

........... »

*>

O

juli.

''»

»

1913 ...........

............ »

24

december.

Såsom framgår av denna tablå, hav liggaren tidigast utkommit i

slutet av maj det år, för vilket densamma är avsedd. Detta har emellertid

endast ägt rum i två fall. Några år har den publicerats i juni och

i flertalet fall utgivits under det senare halvåret, för år 1913 först i

slutet av december. Att detta förhållande måste betecknas såsom i höggrad

otillfredsställande, synes revisorerna uppenbart. Liggarens betydelse

för ej mindre de ämbetsverk, myndigheter och personer i övrigt,

vilka hava med statsmedelsförvaltningen att skaffa, än även för riksdagen

och dess delegationer har redan av statskontoret i dess ovanberörda

skrivelse påpekats och har blivit ytterligare framhållen i iörenämnda

motion. Men givet är att denna betydelse förringas i samma

män som utgivandet fördröjes, och då, såsom beträffande liggaren för

år 1913 ägt rum, densamma icke utkommer förr än i slutet av december,

blir värdet av publikationen, betraktad såsom uppslagsbok för det

löpande året, så gott som intet. Revisorerna hava ansett sig hava så

mycket större anledning att påpeka detta missförhållande, som jämväl

utgivandet av liggaren för år 1914 så fördröjts, att densamma vid revisionens

avslutande änmi icke utkommit. Då revisorerna sålunda vilja

framhålla nödvändigheten av ett väsentligt tidigare utgivande av liggaren,

hava revisorerna tillika velat såsom sin åsikt uttala, att detta mål

synes kunna vinnas genom att dels anteckningar i manuskriptet angående

förändringar i förhållande till föregående års liggare verkställas,

så snart Kungl. Maj:ts brev eller andra meddelanden i ämnet inkommit

till statskontoret, dels ock manuskriptet icke hålles öppet för dylika

anteckningar in på det år, för vilket liggaren är avsedd. Om anteck
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

ningama avbrytas med utgången av näst föregående år och tryckningen

sålunda kan börja omedelbart efter det nya årets ingång, synes liggaren

kunna utkomma åtminstone i början av mars.»

I denna fråga bär statskontoret i den 14 januari 1915 avgivet

utlåtande anfört:

»Statskontoret, som delar revisorernas uppfattning om det otillfredsställande

i att statsliggaren hittills utkommit i hög grad försenad, får till förklaring av att

så skett åberopa innehållet av här bifogade av tillförordnade förste revisorn i ämnet

avgivna memorial (Bil. A.). Beträffande de av revisorerna förordade utvägarna

att råda bot på det påpekade missförhållandet - omedelbar anteckning i manuskriptet

av vederbörande kung!, brev och övriga meddelanden i ämnet samt anteckningarnas

avbrytande med utgången av året näst före det, för vilket liggaren är

avsedd — torde det vara otvivelaktigt, att dessa åtgärder äro för ändamålet fullt

effektiva och böra kunna leda till vinnande av det av revisorerna uttalade önskemålet

— liggarens utgivande senast i början av mars. Anledningen till att dessa

utvägar icke hittills anlitats är, vad verkställandet av anteckningarna vidkommer,

att söka däri, att riksbokslutsbyråns arbetskrafter icke med hänsyn till riksbokslutet

och övriga dem påvilande göromål medhunnit att göra annoteringarna för

liggaren i behörig tid och, vad angår avbrytandet av anteckningarna vid årsskiftet,

i statskontorets önskan, att liggaren måtte bliva så fullständig som möjligt genom

intagande i densamma av sådana förändringar i förhållande till föregående års liggare,

som meddelas statskontoret^ under de första månaderna av året. Då av revisorernas

yttrande i frågan synes framgå, att denna fullständighet måste anses vara

av underordnad betydelse i förhållande till önskvärdheten av att liggaren utkommer

i god tid, har statskontoret emellertid för avsikt att hädanefter tillämpa det

av revisorerna förordade förfaringssättet beträffande tiden för öppenhållandet av

manuskriptet. Vidkommande frågan om tiden för verkställande av anteckningarna

är denna, såsom ovan antytts, på grund av knappheten av riksbokslutsbyråns

arbetskrafter av mera svårlöst beskaffenhet. Statskontoret ämnar dock genom omläggning

av arbetsfördelningen å byrån i syfte att bereda tillfälle för en tjänsteman

att under erforderlig del av året odelat ägna sin tid åt annoteringarna, söka

ernå, att de före årets slut inkomna meddelandena för liggaren också äro vid

nämnda tidpunkt antecknade. Det är emellertid icke! uteslutet att denna åtgärd

kommer att nödvändiggöra någon förstärkning av byråns arbetskrafter; och får

statskontoret i underdånighet förbehålla sig att i sinom tid få inkomma med den

framställning härom, som må visa sig av omständigheterna påkallad.

Med hänsyn till de åtgärder, som statskontoret sålunda bär för avsikt att

snarast möjligt vidtaga, anser sig statskontoret hava grundad anledning antaga, att

1916 års liggare skall kunna utkomma inom den av revisorerna önskade tiden.

Liggaren för år 1915 kan däremot icke publiceras i början av mars, enär anteckningarna

för denna årgång ännu äro till allt för ringa del verkställda. För att

till följd härav utgivandet icke ånyo må oskäligt fördröjas, är det nödvändigt, att

denna balans, så fort ske kan, avarbetas och till i följd härav föreligger för innevarande

år ett oavvisligt behov av ökning i byråns arbetskrafter. Om beredande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottet* utlåtande AV 4d. I

av medel härför kommer statskontoret också att under de närmaste dagarna göra

underdånig framställning.»

Det i statskontorets utlåtande åberopade, av t. i'', förste revisorn

K. Lindström i ämnet avgivna memorialet, är av följande lydelse:

»Genom nådig remiss av den 1 december 1914 tiar Kung!. Maj:t anbefallt

statskontoret att avgiva underdånigt utlåtande i anledning av tvenne av riksdagens

revisorer vid granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd,

styrelse och förvaltning under år 1913 gjorda framställningar. Anmodad att yttra

mig över den av ifrågavarande framställningar, som rör den s. k. statsliggaren, får

jag vördsamt anföra följande.

Vad angår det av riksdagens revisorer anmärkta förhållandet, att statsliggaren

i allmänhet utkommit först under senare delen av det år, för vilket densamma

varit avsedd, så torde detta finna sin förklaring i följande omständigheter. Det härmed

avseende å statsliggaren ansetts ensidigt att söka få de i densamma förekommande

uppgifterna i full överensstämmelse med föreskrifterna i de länsstater, som

varje år tillställas Kungl. Maj:ts befallningshavande. Dessa länsstater, som ju i

möjligaste mån skola upptaga vad som Kungl. Maj:ts befallningshavande ha att under

året iakttaga i avseende å statsmedelsanvändningen, bliva färdiga först i slutet av

februari. Intill år 1914 ålåg det förste revisorn att ansvara för riktigheten av de

föreskrifter, som meddelades i länsstaterna, samt att kontrollera de år från år förekommande

ändringarna däri, och detta arbete tillika med de göromål i övrigt, som

påvilade förste revisorn, lade så beslag på hans tid, att någon möjlighet för honom

att samtidigt medhinna kontrolleringen av alla ändringar i manuskriptet till årets

statsliggare ej förefanns. Och samma svårighet gjorde sig även gällande efter länsstatemas

expediering i slutet av februari, då nämligen i mars det egentliga bokslutsarbetet

påbörjades och givetvis tog i anspråk större delen av förste revisorns

tjänstgöringstid. Och allt efter som bokslutsarbetet framskred, visade det sig för

övrigt nödvändigt att låta alla arbetskrafter över huvud taget, som funnes att tillgå

å riksbokslutsbyrån, ägna sig åt sistnämnda arbete, för att rikshuvudboken skulle

bli färdig inom behörig tid, vilket givetvis måst inverka försenande på statsliggarens

utgivande, då ej arbetskrafter funnits tillgängliga för korrekturläsning, kontrollräkning

m. m.

Detta missförhållande har även varit föremål för kungl. statskontorets uppmärksamhet,

och för detsammas undanröjande gjorde ämbetsverket i september

1912 framställning till Kungl. Maj:t om bland annat förstärkning av arbetskrafterna

å riksbokslutsbyrån. Kungl. statskontoret uttalade därvid beträffande sin framställning

i denna del: »Behovet av en ökning av den å riksbokslutsbyrån för närvarande

anställda personalen har redan länge gjort sig kännbart. Framför allt har det visat

sig nödvändigt att snarast möjligt bereda den å nämnda byrå anställde förste revisorn

lättnad i det, såväl kvalitativt som kvantitativt sett, särdeles betungande

arbete, som nu måste av honom utföras. En sådan lättnad, påkallad särskilt av

förste revisorns ställning såsom ledare av byråns arbeten och ansvarig för upprättandet

av rikshuvudboken, skulle lämpligen kunna åstadkommas genom att befria

honom från vissa mindre kvalificerade göromål, såsom kontroll eringen av annotationerna

av kungl. brev in. m. såväl i den å byrån utarbetade liggaren över stats
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

verkets specialutgiftsstater som i länsstatema ävensom kontrasigneringen''och expedieringen

av länsstatema — göromål, vilka med fördel kunna anförtros åt annan

ordinarie tjänsteman. Den övriga å byrån anställda personalen måste emellertid —

oavsett den ökning i dess arbeten, varom nu är fråga — anses alldeles otillräcklig

—. Av vad sålunda blivit anfört anser statskontoret vara ådagalagt, att

ökning av den fast anställda personalen å riksbokslutsbyrån snarast måste ske. Tillräckligt

effektiv ökning av denna personal kan endast vinnas därigenom, att å

nämnda byrå varder anställd ännu en revisor och bokhållare med huvudsakligast åliggande

att på eget ansvar upprätta, kontrasignera och expediera länsstatema ävensom

att utarbeta och till trycket befordra liggaren över statsverkets specialutgiftsstater.

Ytterligare förstärkning av byråns arbetskrafter är dock jämväl av nöden.

Sådan förstärkning torde emellertid tillsvidare kunna vinnas genom höjning av

ämbetsverkets anslag till amanuenser, vikariat ser sättning och flitpenningar med 3,000

kronor.-»

De av statskontoret sålunda framställda kraven på förstärkning av arbetskrafterna

å riksbokslutsbyrån hlevo emellertid endast tillgodosedda i så måtto, att

för anställande å byrån av en extra revisor från och med år 1914 anvisats ett

belopp av 3,000 kronor.

Till dessa mindre gynnsamma förhållanden å riksbokslutsbyrån har dessutom

konmit, att till följd av en del omständigheter de å byrån placerade ordinarie

revisorerna icke kunnat så ägna sig åt arbetet å byrån, som varit från riksbokslutsbyråns

synpunkt önskligt. Sålunda har en av dessa revisorer under åren 1913

och 1914 på grund av förordnanden såsom statskommissarie och sekreterare samt

för tjänstgöring hos riksdagen och dess revisorer endast eu kortare tid vartdera

året uppehållit sin ordinarie tjänst å byrån, nämligen 1913 under 25 dagar och

1914 under 1 månad och 18 dagar. En annan av revisorerna var 1913 på grund

av förordnanden såsom extra byråchef och sekreterare borta från byrån sammanlagt

cirka ö månader. Vad en tredje av revisorstjänsterna å riksbokslutsbyrån beträffar,

förordnades eu av ämbetsverkets e. o. tjänstemän att från och med den 1 april

1914 med full lön uppehålla nämnda befattning men på grund av förordnande inom

annan avdelning av ämbetsverket blev denne i tillfälle att blott en månad ägna sig

åt arbetet ä riksbokslutsbyrån. Och under år 1915 tycks ej någon förbättring i

detta avseende vara att vänta, då den å byrån såsom revisor placerade förutvarande

stämpelkassören nu begärt och erhållit ledighet till den 1 juli i och för uppgörande

av generalsammandrag över stämpeluppbörden år 1914. Ätt dylika rubbningar i

de ordinarie befattningshavarnes tjänstgöringsförhållanden måste inverka menligt på

själva arbetet, i all synnerhet ett arbete av sådan beskaffenhet som det å riksbokslutsbyrån

förekommande, ligger i öppen dag, och dessa förhållanden hava även

bidragit till att för det egentliga riksbokslutsarbetet måst användas alla byråns

mera erfarna arbetskrafter, även dem, som under gynnsammare förhållanden bort

få odelat ägna sig åt arbetet med liggaren och vad därmed sammanhänger.

1 syfte att råda bot på dessa missförhållanden beslutade kung], statskontoret

den 9 april 1914 att befria förste revisorn från kontrolleringen av annotationerna

av kung!, brev in. m. såväl i liggaren över statsverkets specialutgiftsstater som i

länsstatema och uppdrog i stället åt en av de ordinarie revisorerna å riksbokslutsbyrån,

revisorn A. G. Thorstenson, eller vid förfall för honom t. f. revisorn N. A.

Källström att på eget ansvar fullgöra berörda förste revisorn dittills åliggande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Sr 49. 15

göromål. Då emellertid .såväl Thorstenson som Källström på grund av annan

tjänstgöring blovo hindrade att ägna sig åt detta arbete it riksbokslutsbyrån, överflyttade

kungl. statskontoret genom beslut den 28 maj 1914 nämnda uppdrag på

revisorn N. G. Hansson. Denne fick emellertid tillfälle att blott eu kort tid syssla

med ifrågavarande göromål, då han på grund av här förut anförda omständigheter

rycktes bort från arbetet med statsliggaren för att i stället deltaga i bokslutsarbetet,

som tog i anspråk alla byråns arbetskrafter, och det var först efter det »Utdrag

ur rikshuvudboken» blivit färdigtryckt eller i mitten av oktober månad, som arbetet

med statsliggaren kunde återupptagas.

Givetvis skall riksbokslutsbyrån söka fullfölja sin avsikt att låta arbetet

med statsliggaren fortgå så ostört som möjligt, men de svårigheter, som yppat sig

på byrån, äro, såsom framgår av vad här ovan anförts, allt fortfarande till finnandes,

och om icke byråns egentliga uppgift, nämligen att uppgöra rikshuvudboken, skall

eftersättas, är att befara, att på nytt även den för statsliggaren avsedda personalen

måste anlitas för nämnda uppgift, intill dess att den förstärkning av arbetskrafterna

å riksbokslutsbyrån, som kungl. statskontoret begärde redan år 1912, till fullo kommer

byrån till del.»

Utskottet, som för sin del finner de av revisorerna påpekade

åtgärderna för påskyndande av den s. k. statsliggarens utgivande ändamålsenliga,

har velat uttala sin anslutning till det av revisorerna framhållna

önskemålet, att liggaren må utkomma så tidigit som möjligt

det år, för vilket den är avsedd; och anser sig utskottet förty kunna

förvänta, att. ett realiserande av de åtgärder, som statskontoret i sin

ovannämnda skrivelse sagt sig hava för avsikt att snarast möjligt vidtaga,

skall avhjälpa den av revisorerna påtalade bristen i avseende å

tidpunkten för liggarens utkommande. Under uttalande härav har utskottet

velat vad i ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

Enskilda läroverken.

§ 6-

(Rev. ber. pag. 315—317; uti. pag. 650—653.)

Beträffande de enskilda läroverken hava revisorerna till en början

erinrat, hurusom i kungl. kungörelsen den 29 oktober 1909 angående

avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter in. m.

Avdelningen B) med däri genom kungl. kungörelsen den 18 juni 1910

Utskottettf

yttrande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

vidtagen ändring, föreskrives, bland annat, att av anslaget till lönetillägg

åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter skola till varje

läroanstalt, som åtnjuter understöd från något av de i reservationsanslaget

till enskilda läroanstalter ingående särskilda anslag, under den tid statsunderstöd

åtnjutes, utgå följande bidrag, för läsår räknat:

1) 200 kronor för varje ämneslärarinna, som är berättigad till eu

avlöning av minst 1,400 kronor i första, 1,700 kronor i andra och 2,000

kronor i tredje lönegraden;

2) två tredjedelar av de ålderstillägg, som enligt de i avdelningen

A) av förstberörda kungörelse stadgade grunder tillförsäkras föreståndarinnor

och lärarinnor.

Dessa ålderstillägg äro, såsom revisorerna vidare erinrat, för föreståndarinna

ett å 300 kronor, för ämneslärarinna med högre kompetens

två å 300 kronor vartdera eller tillsammans 600 kronor samt för ämneslärarinna

med lägre kompetens två å 300 kronor vartdera och ett å 200

kronor eller tillhopa 800 kronor.

Enligt vad revisorerna påpekat, kan således en statsunderstödd

enskild läroanstalt, enligt ovansagda bestämmelser, komma i åtnjutande

av statsbidrag för en föreståndarinna med 200 kronor (enligt mom. 2),

för en ämneslärarinna med högre kompetens med 200 kronor (enligt

mom. 1) och med 400 kronor (enligt mom. 2) eller tillsammans 600

kronor, samt för en ämneslärarinna med lägre kompetens 533 kronor

33 öre.

Därjämte hava revisorerna erinrat, hurusom för åtnjutande av

berörda statsbidrag är föreskrivet, bland annat, att ämneslärarinna skall

påvila full tjänstgöring, varmed enligt kungörelsen skall förstås »tjänstgöring

till ungefärligen den omfattning, som åligger ämneslärarinna vid

allmänt läroverk». I detta hänseende förekommer i § 133 av gällande

stadga för rikets allmänna läroverk den bestämmelsen, att första lärarinna

vid samskola skall lämna undervisning 20 till 22 timmar och övriga

ämneslärarinnor 22 till 26 timmar varje vecka.

Vidare hava revisorerna meddelat, att Kungl. Maj:t genom brev

den 25 april 1913 förordnat, bland annat, att rekvisition av ifrågavarande

statsbidrag skall »hos vederbörande myndighet göras av skolstyrelse,

föreståndare eller föreståndarinna, varvid skall genom intyg av läroanstaltens

inspektor styrkas, ej mindre att de för anslagets åtnjutande

stadgade villkor blivit fullgjorda, än även att vederbörande lärarinnor

bestritt den dem åliggande undervisningen under den tid, rekvisitionen

avser».

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlutande Nr 49.

17

1 anslutning härtill hava revisorerna därefter anfört följande:

»Den för berörda statsbidrags åtnjutande givna bestämmelsen, att

ämneslärarinna skall hava presterat »full tjänstgöring» eller »tjänstgöring

till ungefär den omfattning, som åligger ämneslärarinna vid allmänt

läroverk» har, efter vad revisorerna funnit, blivit olika tolkad. Så har

t. ex. vid en och annan skola däri inräknats undervisning i övningsämnen,

såsom sång, teckning och välskrivning eller närvaro såsom vakt

vid skrivning i annat än ämneslärarinnans undervisningsämne, eller ock,

vilket i synnerhet varit förhållandet i huvudstaden, bestridande av befattning

såsom biträdande föreståndarinna. De till denna sistnämnda

kategori hörande ämneslärarinnor hava meddelat undervisning i läroämnen

under avsevärt kortare tid, än som åligger första lärarinna eller

ämneslärarinna vid allmänt läroverk, vid en skola till och med allenast

2 timmar i veckan. De göromål av olika slag, som därutöver ålegat

dem såsom biträdande föreståndarinnor, hava nämligen uppskattats såsom

fullt motsvarande minskningen i undervisningsskyldigheten. Då denna

uppfattning delats av vederbörande skolas inspektor och denne med

anledning därav lämnat sådant intyg, som i ovannämnda kungl. brev

den 25 april 1913 fordras för anslagets åtnjutande, har den utbetalande

myndigheten saknat anledning att ingå i närmare undersökning angående

beskaffenheten av lärarinnornas tjänstgöring.

Då, såsom ovan framhållits, det årliga statsbidraget för föreståndarinna

utgår med allenast 200 kronor, synes således, därest den biträdande

föreståndarinnan hänförts till föreståndarinnegruppen, skolan för

henne hava kommit att erhålla allenast sagda belopp. Genom att däremot,

såsom vid här i fråga varande skolor ägt rum, inräkna de biträdande

föreståndarinnorna bland ämneslärarinnorna, hava avsevärt högre

statsunderstöd kommit att utgå. Ett par av dessa skolor hava på detta

sätt var för sig kommit i åtnjutande av statsbidrag för två biträdande

föreståndarinnor; och vid det ena av dessa läroverk hava de båda biträdande

föreståndarinnorna tillsammans meddelat undervisning under kortare

tid, än som åligger en ämneslärarinna.

Då revisorerna hysa den uppfattning, att bestämmelserna uti 1909

års kungörelse måste anses innebära att varje ämneslärarinna, för vilken

statsbidrag begäres, skall hava meddelat verklig undervisning i läroämnen

i ungefär samma utsträckning, som ämneslärarinna vid allmänt

läroverk, men det visat sig, att å vissa håll en avvikande uppfattning

gjort sig gällande, hava revisorerna icke ansett sig kunna underlåta att

ä förhållandet fästa uppmärksamheten.»

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 6 sand. 32 käft. (Nr 49.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

Läroverksöverstyrelsen har i ett den 16 januari 1915 avgivet utlåtande

till en början meddelat, att överstyrelsen i anledning av revisorernas

ovanberörda anmärkningar genom cirkulär från samtliga statsunderstödda

enskilda läroanstalter infordrat upplysningar, dels i vilken utsträckning

biträdande föreståndarinna under år 1913 i förekommande fall haft nedsatt

undervisningsskyldighet, dels ock i vilken utsträckning ämneslärarinna

under år 1913 bestritt undervisning i andra övningsämnen än välskrivning.

De inkomna uppgifterna äro sammanfattade i en överstyrelsens

utlåtande bifogad översiktstablå, vilken återfinnes å sid. 654—659 i revisorernas

berättelse och till vilken utskottet tillåter sig hänvisa.

I fråga om de sålunda infordrade uppgifterna har överstyrelsen

anfört följande:

»Av dessa uppgifter framgår, att under vårterminen 1913 för 57 och under

höstterminen samma år för 53 ämneslärarinnor undervisning i andra övningsämnen

än välskrivning inräknats i tjänstgöringen samt att denna undervisning i övningsämnen

för de allra flesta omfattat blott ett obetydligt antal lektioner; endast i några

få fall (4 under vårterminen och 6 under höstterminen) har ifrågavarande undervisning

uppgått till 6 å 7 lektioner i veckan. Blott beträffande en lärarinna har

denna siffra överskridits, i det att i hennes tjänstgöring, omfattande 25 å 26 veckotimmar,

ingått 10 timmars undervisning i sång.

Av de lämnade uppgifterna framgår vidare, att 22 läroanstalter haft biträdande

föreståndarinnor. För fem av dessa — av dem fyra vid läroanstalter, som

haft två, respektive tre biträdande föreståndarinnor — har statsbidrag ej utgått.

Om med hänsyn till bestämmelserna i § 133 mom. 2 och 5 av läroverksstadgan och

i överensstämmelse med inom överstyrelsen tillämpad praxis 20 veckotimmars undervisningsskyldighet

sättes såsom minimigräns för att ämneslärarinna skall anses ha full

tjänstgöring, så befmnes, att vardera terminen 8 av de 20 biträdande föreståndarinnor,

till vilkas lön statsbidrag utgått, ej såsom sådana åtnjutit någon nedsättning i

sin undervisningsskyldighet, i det att denna omfattat 20 lektioner eller därutöver; 10

hava åtnjutit en nedsättning i undervisningsskyldigheten av 1—5 timmar i veckan,

det vill säga undervisat minst 15 veckotimmar; en har undervisat 14 veckotimmar

vardera terminen, en 10 timmar den ena och 2 timmar den andra.»

Därefter har överstyrelsen för egen del i ärendet anfört följande:

»Vad angår inräknandet av undervisning i välskrivning i ämneslärarinnors

tjänstgöring torde däremot ingen befogad anmärkning kunna göras, då ämneslärare

och ämneslärarinnor vid de allmänna läroverken, i vissa fall i avsevärd utsträckning,

sedan gammalt inräknat sådan tjänstgöring i sin undervisningsskyldighet. Samma

är förhållandet med vakt vid skrivning, som, under den tid de allmänna läroverken

hade fasta skrivdagar, ävenledes inräknades i tjänstgöringen. Yad åter angår undervisning

i andra övningsämnen än välskrivning, får överstyrelsen erinra därom, att

genom nådiga kungörelsen den 21 februari 1914 angående avlöning av lärarinnorna

vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd åt dessa

läroanstalter m. m. medgivits, att ämneslärarinna med full tjänstgöring må kunna

fullgöra intill en tredjedel därav i övningsämnen. Ehuruväl denna nådiga kungörelse

är av senare datum än det år, varom nu är fråga, torde dock i nämnda medgi
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr it).

19

vande av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen få anses ligga ett erkännande av billigheten

i den praxis, som förut följts, att i ämneslärarinnas tjänstgöring Unge till

någon mindre del ingå undervisning även i övningsämnen. Såsom av de inhämtade,

förut meddelade uppgifterna framgår, synes under år 1913 i intet fall nämnda

gräns för ämneslärarinnas undervisning i övningsämnen hava överskridits; i de allra

tiesta fallen har sådan undervisning, där den förekommit, omfattat vida mindre ån

en tredjedel av ämneslärarinnas undervisningsskyldighet.

Frågan om avkortning av biträdande föreståndarinnas undervisningsskyldighet

är, enligt överstyrelsens mening, av mera komplicerad art. Överstyrelsen tillåter

sig i sistberörda avseende först erinra därom, att jämlikt förenämnda nådiga kungörelse

den 29 oktober 1909 de av riksdagen fastställda bestämmelserna om avlöningav

lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroanstalter icke uppställa någon fordran

på meddelande av undervisning, utan på fullgörande av tjänstgöring till viss

omfattning. Därav skulle den slutsatsen kunna dragas, att ämneslärarinna skulle

kunna få utbyta viss undervisning mot tjänstgöring av annan art i läroanstaltens

tjänst, under förutsättning att tjänstgöringen i det hela kan anses äga den omfattning,

att den kan jämställas med en ämneslärarinnas vid allmänt läroverk.

I sak lärer ett sådant utbyte, när det gäller biträdande föreståndarinna, få

anses skäligt. I läroanstalter, som i avseende på lärjungarnas antal nått eu starkare

utveckling, är det givetvis från uppfostrans synpunkt av vikt att den ordinarie

föreståndarinnan eller föreståndaren har ett biträde vid sin sida. Om nu vid en

sådan utveckling skolan ställes i valet mellan att utse en ny ordinarie föreståndarinna

och avlöna denna efter stadgade grunder eller att fortfarande nöja sig med

en föreståndarinna eller föreståndare, skulle måhända mången gång de ekonomiska

förhållandena medföra, att skolans ledning bleve sämre, än den bort vara. Från

denna synpunkt synes det nu på vissa håll rådande systemet med biträdande föreståndarinnor,

som behålla en del av sin undervisning och avlönas^ som ämneslärarinnor,

vara till nytta. Genom anställande av en biträdande föreståndarinna möjliggöres

jämväl för föreståndarinnan att åtaga sig en mer omfattande undervisning,

än eljest vore möjligt.

Överstyrelsen håller likväl före, att dessa biträdande föreståndarinnor, om de

skola betraktas såsom ämneslärarinnor, böra äga en undervisningsskyldighet, som

icke i någon avsevärd grad skiljer dem från ämneslärarinnor. I detta avseende

tillåter sig överstyrelsen meddela, att överstyrelsen vid prövning av ansökningar

om uppflyttning i högre lönegrad plägat låta biträdande föreståndarinnor tillgodoräkna

sig en minskning i undervisningsskyldighet per vecka av ungefär 5 timmars omfattning.

Enligt vad de lämnade uppgifterna utvisa, ha under år 1913 endast två

biträdande föreståndarinnor haft än större nedsättning i sin undervisningsskyldighet

än den nyssnämnda.

Det är enligt överstyrelsens mening angeläget för skolorna, att ingen förändring

i den praxis, som överstyrelsen tillämpat med avseende på storleken av

biträdande föreståndarinnas undervisningsskyldighet, göres erforderlig. De enskilda

läroanstalternas ekonomi är i regeln sådan, att de endast med svårighet få inkomster

och utgifter att gå ihop, varför de allra flesta knappast kunna bära den utgift, som

skulle uppstå genom nödvändigheten att avlöna biträdande föreståndarinna pa samma

sätt som föreståndarinnan. För den händelse Eders Kungl. Maj:t i anledning av

den väckta frågan skulle finna för gott utfärda närmare bestämmelser i berörda

avseende, tillåter sig därför överstyrelsen framhålla såsom önskvärt, att dessa

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande AV 49.

Utskottets

yttrande.

bestämmelser måtte gå i samma riktning som den av överstyrelsen följda praxis, så

att för en ämneslärarinna, som därjämte tjänstgör såsom biträdande föreståndarinna,

en tjänstgöring omfattande minst 15 timmars undervisning i veckan måtte godtagas

såsom full tjänstgöring.

Därjämte får överstyrelsen framhålla, att överstyrelsen har för avsikt att

meddela de läroanstalter, vid vilka biträdande föreståndarinnan haft en mindre undervisningsskyldighet

än den nyssnämnda, att enligt överstyrelsens mening sagda minimigräns

bör iakttagas tillsvidare och intill dess särskilda bestämmelser i denna fråga

kunna av Eders Kungl. Maj:t bliva utfärdade.»

I anledning av den utav revisorerna uttalade uppfattningen att bestämmelsen

angående ämneslärarinnas tjänstgöringsskyldighet för erhållande

av statsbidrag till hennes avlöning avser allenast verklig undervisning

i läroämnen i ungefär samma utsträckning, som åligger ämneslärarinna

vid allmänt läroverk, har utskottet särskilt fäst sig vid de fall,

då i berörda tjänstgöringssskyldighet inräknats bestridande av befattningsåsom

biträdande föreståndarinna. Med hänsyn till vad läroverksöverstyrelsen

i detta avseende anfört, synes det utskottet böra tagas i övervägande,

i vad mån en jämkning i den ämneslärarinna sålunda åliggande

undervisningsskyldighet kan vara av omständigheterna påkallad i det

fall, att lärarinnan tillika tjänstgör såsom biträdande föreståndarinna.

Utan att nu vilja närmare ingå på prövning av denna fråga har utskottet

emellertid velat uttala, att det synes utskottet, som om den nedsättning

i undervisningsskyldigheten av 5 timmar i veckan, som överstyrelsen i sådant

tall i annat sammanhang låtit vederbörande tillgodokomma, även synes

kunna ifrågasättas för de fall, som av revisorerna framhållits såsom anmärkningsvärda,

nämligen i fråga om statsbidrags utgående till ämneslärarinna,

som tillika tjänstgör som biträdande föreståndarinna. Och vill utskottet

iramhålla önskvärdheten därav, att en jämkning i berörda avseende av

nu gällande bestämmelser må komma till stånd.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t efter utredning-, i

vad mån en jämkning kan böra vidtagas i nu gällande

bestämmelser rörande den tjänstgöringsskyldighet, som

åligger ämneslärarinna vid statsunderstödd enskild

läroanstalt för det fall att hon tillika tjänstgör såsom

biträdande föreståndarinna, för riksdagen framlägga

det förslag i ämnet, vartill sagda utredning må giva

anledning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

21

Norrländska avdikuingsansluget.

(Rev. ber. pag. 468 och 469; uti. pag. 660 och 661.)

Revisorerna hava angående det norrländska avdikningsanslaget till

en början erinrat om uppkomsten av och ändamålet med ifrågavarande

anslag liksom ock om de belopp, varmed anslaget de senare åren utgått.

Därjämte hava revisorerna erinrat om kungörelsen den 31 december 1912

angående villkoren för erhållande och tillgodonjutande av statsbidrag

från omförmälda anslag samt om vissa av 1914 års senare riksdag vidtagna

ändringar i nämnda villkor; och hava revisorerna framhållit, hurusom

beträffande underhållet av ifrågavarande företag i berörda kungörelse

vore stadgat, att alla med statsbidrag utförda dikningsföretag

skulle av den eller dem, som sådant understöd bekommit, underhållas,

intill dess sådan underhållsskyldighet kunde varda andra i laga ordning

ålagd eller vederbörande från underhållsskyldigheten befriats.

Revisorerna Lava vidare meddelat, att de under sina resor i Västerbottens

län besett åtskilliga med statsunderstöd utförda avdikningsföretag,

avseende dels odling av mark och dels minskande av frostländig het. Att

dessa företag medfört stor nytta syntes revisorerna uppenbart. På grund

av gjorda iakttagelser ville revisorerna emellertid ifrågasätta, huruvida

gällande föreskrifter angående företagens underhåll kunde anses vara

tillfyllestgörande.

Å vad revisorerna sålunda anfört hava väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och lantbruksstyrelsen i gemensamt utlåtande den 14 januari

1915 genmält följande:

»Frågan om ordnandet på ett betryggande sätt av underhållet å med statsmedel

understödda vattenavlednings- och dikningsföretag har ofta varit föremål för

styrelsernas uppmärksamhet. Behovet av bättre garantier för nöjaktigt underhåll

av särskilt sådana företag, som utföras med statsanslag utan återbetalningsskyldighet,

såsom fallet är beträffande dylika företag i Norrland, hava styrelserna redan i underdånig

skrivelse den 15 december 1897 framhållit. I annan underdånig skrivelse av

den 18 oktober 1901 hava styrelserna närmare sökt utveckla detta förhållande och

därvid framställt vissa förslag till bestämmelser för att förebygga de olägenheter,

som ofta uppkomme av brist på nöjaktiga lagstadganden eller författningar i förevarande

avseende.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

Utskottets

yttrande.

Ang.

skogshushåll
ningen.

Vattenrätts- och dikningslagskommittéema hava nu senast i sitt den 17

december 1910 avgivna underdåniga betänkande med förslag till vattenlag m. m.

utförligt påvisat, att gällande föreskrifter angående ifrågavarande företags underhåll

icke äro tillfyllestgörande, och hava kommitterade i betänkandet framhållit vad som

enligt kommitterades åsikt härvidlag borde föreskrivas, i vilket avseende styrelserna

särskilt få hänvisa till 13 kap. 13 § i lagförslaget med därtill hörande motiv. Då

lagförslaget i fråga, över vilket styrelserna haft tillfälle att förut yttra sig, inom

kort torde föreligga i det skick, att det kan företagas till slutlig behandling, torde

för närvarande, och ehuru styrelserna fortfarande hysa den uppfattningen, att gällande

föreskrifter angående ifrågavarande företags underhåll icke äro tillfyllestgörande,

någon ytterligare utredning i ärendet från styrelsernas sida icke påkallas.»

Utskottet, som ansluter sig- till den av revisorerna uttalade uppfattningen

i fråga om gällande föreskrifter angående dikningsföretagens

underhåll, vilken uppfattning även kommit till synes i det av nämnda

styrelser i frågan avgivna utlåtandet, har, under uttalande av sin förväntan

att bestämmelser i förevarande avseende snart komma att utfärdas,

endast velat vad i ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

Domänstyrelsen.

§ 8.

(Rev. ber. pag. 541—562, uti. pag. 664—730 och 737—785.)

Under berättelsen angående domänstyrelsen hava revisorerna i § 1

uttalat sig i allmänhet rörande förvaltningen av statens skogar. Sina

härutinnan uttalade meningar hava revisorerna inrymt i följande punkter:

))1. Det är nödvändigt, att en inventering av statens norrländska

skogstillgångar med det snaraste fullbordas. Denna inventering bör

verkställas så, att en så fullständig bild, som med kostnadernas begränsning

inom rimliga belopp möjligen kan åstadkommas, erhålles ej blott

av virkesförrådets storlek, utan även av dess beskaffenhet, åldersklassfördelning,

tillväxt och värde. Såsom ytterligare motiv till en sådan

åtgärd, utöver vad revisorerna i det föregående hava anfört, kan framhållas,

att mer än hälften av statens skogsareal ej varit föremål för

undersökning, och att många av de verkställda undersökningarne endast

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

23

omfattat en del av virkesförrådet. Då en skogsbokföring saknats, hava

de erhållna resultaten ej längre ett sådant värde, att en efter förhållandena

avpassad avverkningspolitik kan grundas på dem.

De vid inventeringen erhållna siffrorna böra offentliggöras uti den

av domänstyrelsen utgivna officiella statistiken.

2. På grund av de vid en dylik inventering erhållna uppgifterna

bör uppgöras en beräkning av den blivande avverkningen, varvid nödig

hänsyn tages till skogens beskaffenhet och nödvändigheten av att undvika

förluster genom virkets försämring eller förstöring.

3. De i punkt 1 och 2 angivna undersökningarna och beräkningarna

böra bliva grundläggande för en uppdelning av de norrländska

skogarna på lämpliga tjänstgöringsområden, varvid tillbörlig hänsyn även

bör tagas därtill, att för varje slag av arbete ej användes dyrbarare

arbetskraft än som är av behovet påkallat.

4. Med ledning av de vid inventeringen framkomna siffrorna för

virkesförråd, tillväxt och värde bör uppläggas och för framtiden med

noggrannhet fullföljas en bokföring över statens skogstillgångar.

5. Innan ovan omförmälda inventering ägt rum, kan visserligen

icke med säkerhet avgöras, huruvida det nuvarande skogskapitalet anlitas

utöver sin tillväxt, men med hänsyn till lcronoskogarnas omfattning och

allmänna beskaffenhet lärer i allt fall kunna redan nu fastslås, att betydligt

större belopp för föryngring och markvård, än som nu utgå, böra

komma till användning och arbetena för nämnda ändamål således i

vidgad omfattning bedrivas.»

Beträffande vad revisorerna i omförmälda hänseenden i övrigt

anfört tillåter sig utskottet hänvisa till revisorernas berättelse sid.

541—561.

1 ett den 18 januari 1915 dagtecknat, av åtskilliga bilagor åtföljt

utlåtande har domänstyrelsen yttrat sig över vad revisorerna såväl i

ovanberörda avseenden som i vissa andra punkter anfört. Med en till

utskottet sedermera inkommen skrivelse har styrelsen, under förmälan

att en till styrelsens förutnämnda utlåtande hörande, såsom bilaga 8

fogad tablå blivit felaktigt uppställd, överlämnat ny, ändrad tablå, vilken

såsom bilaga åtföljer utskottets förevarande utlåtande.

Den uppfattning, som domänstyrelsen beträffande de av revisorerna

anmärkta förhållandena i sitt ovanberörda utlåtande hävdat, har styrelsen

sammanfört i vissa huvudpunkter. De av dessa punkter, vilka hänföra

sig till de av revisorerna gjorda uttalandena rörande den allmänna hushållningen

med statens skogar, äro av följande lydelse:

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

»1) 1902 års inclelningscirkulär, med vars utfärdande styrelsens nuvarande

chef och ledamöter icke tagit befattning, innehåller visserligen några bestämmelser

av innebörd att föranleda till för låg avverkning. De av dessa, som härvid varit

av betydelse, äro likväl genom senare cirkulär av styrelsen upphävda eller ändrade.

Tillräckliga bestämmelser i övrigt att förhindra för låg avverkning finnas. Om

dessa i vissa fäll icke följts, kan detta i och för sig ledsamma förhållande icke

läggas cirkuläret till last. Dess föreskrifter hava varit av mycket stort värde för

införande av bättre metoder för avverkningens uttagande och skogens föryngring,

varför dess betydelse i utvecklingen icke bör underskattas. Kritik av lösryckta

delar av cirkuläret kan ej leda till ett rättvist bedömande av detta i dess helhet.

2) 1912—1913 års indelningsföreskrifter hava icke tillkommit utan efter

noggrant övervägande. Redan 1907 tillkallade styrelsen vissa personer vid skogsinstitutet

och de förberedande skogsskolorna samt skogsförsöksanstalten för diskussion

angående nya indelningsbestämmelser. Vid 1910 års sammanträde med samtliga

överjägmästare diskuterades åter samma fråga. På grundval av dessa diskussioner

upprättades år 1911 inom styrelsen förslag till nya indelningsbestämmelser, vilka

sedan remitterades till direktören för skogsinstitutet för att tillika med lärarna i

skogsindelning och skogsmätning däröver avgiva yttrande. Sedan dessa därefter

sammanträtt inför styrelsen 1912, avgåvo de utlåtande i ärendet, som i huvudsak

lädes till grund för styrelsens ifrågavarande föreskrifter. Då diskussion angående

tillämpningen av dessa lämpligen icke borde ske, förrän desamma hunnit komma till

användning i samtliga distrikt och erfarenhet samt material från taxeringsarbeten

enligt dessa föreskrifter förelågo, kunde överläggning därom icke komma till stånd

tidigare än vid 1914 års sammanträde med överjägmästarna. Vid detta sammanträde,

då även direktören för skogsinstitutet jämte förstnämnda lärare därstädes

voro närvarande, genomdiskuterades sagda föreskrifter. Det är styrelsens avsikt att

före instundande vår utfärda ett fullständigt skogsindelningscirkulär. Detta har icke

kunnat tidigare slutarbetas, på grund av att styrelsen varit i hög grad överhopad

med arbeten, som icke kunnat undanskjutas. Beträffande särskilt bestämmelser för

avverkningsberäkning har styrelsen tillika ansett önskvärt att till ledning för dem

hava tillgång till ett efter de nya grunderna för taxeringen erhållet större material.

3) Styrelsen har haft sin oavlåtliga uppmärksamhet riktad på att genom förhöjning

av avverkningen uttaga skadad och övermogen skog samt skog, som i

beståndsvårdens intresse bort avverkas, samt att såväl i allmänhet som särskilt för

detta ändamål få utsyningarna förlagda och utförda på mest ändamålsenliga sätt.

Därom vittna — utom de vid chefsinspektionerna förda protokoll — styrelsens därom

utfärdade föreskrifter åren 1906 och 1910 samt uttalanden vid fastställandet av

skogsindelningsplaner ävensom att styrelsen upptagit dessa frågor till diskussion vid

sammanträden med samtliga överjägmästare åren 1911 och 1913. Styrelsen har

icke heller någonsin nedsatt de årliga utsyningsförslagen, men väl i många fall

höjt dem.

4) Avverkningen har successivt ökats, så att den sedan år 1905 ungefär fördubblats.

Med denna fortgående höjning beräknar styrelsen, att om tillräcklig

ökning av skogspersonalen erhålles, kunna inom få år komma upp till det årliga

avverkningsbelopp, eller 2.5 procent av virkesförrådet, som styrelsen angivit i sitt

yttrande över den, uppå föranstaltande av statsrådet och chefen för finansdepartementet

för första försvarsberedningen gjorda utredningen angående den framtida

avkastningen av statens skogar i Norrland och Dalarna, och skulle alltså den årliga

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bta! sutskottets utlåtande Nr 49.

25

avverkningsprocenten därefter bliva ungefär dubbelt så stor som den till cirka 1.2

beräknade tillväxtprocenten. Om ock avverkningen i några vissa revir i nedre

Norrland, där god konkurrens å virke tidigt inträtt, förr kunnat ökas, gäller detta

alls icke Norrland i dess helhet, där större höjning av avverkningarna icke kunnat

ske utan nedgång i virkesprisen.

Man må emellertid hysa vilka åsikter som helst angående, huru stor avverkningen

bort vara, så har den i allt fall med den hittills varande personalen icke

kunnat vidare ökas, om nämligen åren 1912—1914 undantagas. Under sistnämnda

år har tillgången å skogstjänstemän efter hand blivit större, men skulle, om ett

större antal av dessa använts för utställningar, i stället så mycket mindre av de

från och med år 1912 påbörjade skogsindelningsarbeten kunnat utföras.

5) I fråga om de av statsrevisorerna besökta kronoparkerna inom Angermanälvens

flodområde, där revisorerna ansett, att de i skogsindelningsplanerna

beräknade avverkningsbeloppen äro för låga, synas revisorerna icke hava beaktat,

att avverkningarna å dessa parker på grund av styrelsens meddelade allmänna föreskrifter

i själva verket varit betydligt större än de i planerna beräknade.

6) Ehuru skogsbestånden i större eller mindre utsträckning å vissa kronoparker,

särskilt i nedre Norrland, äro avtynande, så gäller detta ingalunda de norrländska

kronoparkerna i allmänhet. Skadad och övermogen skog finnes visserligen

i ganska stor utsträckning men allenast i jämförelsevis mindre omfattning i form

av hela avtynande bestånd. Därför kan också den skadade och mera övermogna

skogen i allmänhet uttagas genom förhuggningar om ock emellanåt föryngringsluckor

samtidigt böra upptagas. Sådan skog skulle också i större grad än som skett redan

hunnit att tillgodogöras, om avverkningarna tidigare inriktats just därpå. Där

dylik skog icke kan avverkas genom förhuggningar, utan i stället trakthuggning

måste ske, kan avverkningen icke ökas i vilken grad som helst, enär trakthyggen

icke kunna utläggas i obegränsad utsträckning. I bestånd, som icke kunna med

korta mellantider genomhuggas, kan icke förekommas att träd torka. I Norrland,

där bestånden tidigare icke kunnat gallras, där stora områden av även de äldre

bestånden ännu icke hunnit att genomhuggas, där dessa huggningar i allt fall icke

kunna återkomma annat än med mer eller mindre långa tidsintervaller och där

förut utav den avtorkande skogen endast grövre träd kunnat tillgodogöras, borde

alltså nu finnas stora förråd torrskog, om skogsbestånden i stort sett hade sådan

benägenhet att torka, som man i vissa tidnings- och tidskriftsartiklar samt i vissa

fall även i riksdagen sökt göra gällande. Att detta dock icke är förhållandet,

framgår av de sammandrag över hittills, enligt 1912 års cirkulär utförda skogstaxeringar,

som hunnit upprättas (Bil. 3 och 4).

7) Gent emot statsrevisorernas anmärkning, att i de av revisorerna besökta

reviren så ringa kostnader per hektar av revirens hela skogsmarksareal och i

procent av de årliga försäljningsmedlen nedlagts på skogsodling, erinras, att detta

i all huvudsak beror därpå, att smärre virkesdimensioner först på senaste åren, i

vissa fall först på sista åren och i andra fall ännu icke alls kunnat avsättas. Trakthyggen,

där markvårds- och skogsodlingskostnader kunnat utföras, hava därför icke

hunnit uppstå till sådan omfattning, att kostnaderna för dylika åtgärder kunnat

uppgå till några högre belopp per hektar av revirens mycket stora skogsarealer

eller större procent av deras höga skogsmedelssummor. Trakthyggen komma emellertid

efter hand att upptaga allt större arealer och i förhållande därtill komma kostnaderna

för markvårds- och skogsodlingsåtgärder att springa i höjden. Redan åren

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 6 samt. 32 höft. (Nr 49.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Siatsutskotteis utlåtande Nr 49.

1913 och 1914 visa i detta avseende betydligt höjda siffror. Enligt styrelsens

mening är det icke heller riktigt att bedöma skogsskötselns ståndpunkt genom dylika

jämförelser. Det är nämligen icke de därför utlagda kostnadernas storlek, som bör

bevisa, huruvida dylika åtgärder blivit eftersatta, utan i stället det förhållandet,

att trakter finnas, där sådana åtgärder kunnat göras, men icke gjorts. Styrelsen

har i riksdagen klandrats för att hava avslagit framställningar om anslag till skogsodling,

ehuru styrelsen aldrig, trots den oftast stora svårigheten att få de beviljade

anslagen att räcka till alla krav, avslagit sådana framställningar. Ty, att styrelsen

till mindre belopp begränsat begärda sådana anslag, då arbetskostnaden eller fröåtgången

per hektar eller priset per kilo för fröet uppenbart beräknats för högt,

kan icke få tydas såsom ett avslående eller oberättigat avprutande. Styrelsen har

tvärtom i många fall tillagt kostnader för sådana åtgärder, där dylika icke varit

föreslagna.

Till dikningen av myrar begärda kostnader hava däremot i rätt stor utsträckning

måst avslås på grund av bristande anslag. Dock har oftast icke funnits tillräcklig

personal för deras utförande

I likhet med statsrevisorerna anser styrelsen, att inventeringen av skogstillgångarna

bör påskyndas så mycket som möjligt. Av brist på personal har likväl

denna varken kunnat börjas tidigare eller forceras mera, än som skett. Det hade

varit styrelsens mening att till detta ändamål begära högre anslag för innevarande år,

än vad som skett, men styrelsen ansåg sig på grund av erhållen föreskrift att för

detta år i möjligaste mån begränsa anslagskraven, därför icke böra ifrågasätta högre

anslag är för år 1914.

9) I likhet med statsrevisorerna anser även styrelsen, att en noggrannare

bokföring över statens skogstillgångar bör uppläggas och fullföljas, men en sådan

kan icke komma till stånd, förrän de äunu arbetande kommittéerna avgivit sina

betänkanden och särskilda arbetskrafter därför erhållits såväl hos den lokala skogsförvaltningen

som hos styrelsen.

14) Då statsrevisorerna även i fråga om skogsskötselns direkta handhavande

riktat anmärkningarna mot domänstyrelsen, nödgas styrelsen framhålla, att styrelsen

icke kan påtaga sig det ansvar, som uppenbarligen bör påvila den lokala skogsförvaltningen.

Då dennas befogenhet i avseende på skogsskötseln är synnerligen

stor, trots vad av den norrländska skogsvårdskommittén och även i övrigt blivit i

motsatt riktning uttalat, och då det på grund av skogarnas beskaffenhet - särskilt i

fråga om Norrland — måste så vara, lärer ock skogsförvaltningens ansvar böra

bedömas i förhållande därtill. Därvid måste dock nödig hänsyn fästas vid vad som

för skogsförvaltningen varit möjligt åstadkomma med avseende på rådande avsättningsförhållanden

och de för stora tjänstgöringsområdena.

15) Då styrelsen efter tillsättandet av den norrländska skogsvårdskommittén

år 1907 och senare kommittéer, som ännu äro i verksamhet, ansett sig vara förhindrad

att avgiva förslag till sådana ändringar i fråga om styrelsen och den lokala

skogsförvaltningens organisation, som äro oundgängligen nödiga, för att en tillfredsställande

skötsel av de allmänna skogarna skall kunna införas, har styrelsen måst

inskränka sig till mindre partiella organisationsförslag samt att i fråga om skogsskötseln

i främsta rummet söka genom efter hand ökade avverkningsbelopp tillgodogöra

skadad och övermogen skog samt skog, som i beståndsvårdens intresse bort

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

27

avverkas, ävensom verka för införande av större likformighet i förvaltningen samt

tillämpande av bättre affärsmetoder, så långt detta med gällande författningar varit

möjligt.

Det synes styrelsen att dess verksamhet bör bedömas med hänsyn till de

medel och den makt, som statsmakterna givit styrelsen. Med detta till utgångspunkt

skall man finna, att, trots statsmakternas efter hand ökade intresse och offervillighet

för skogsväsendet, anslagen alltid varit för små, personalen i skogsstaten svagare

avlönad än i andra verk likställd personal samt att personalen alltid varit och fortfarande

är för fåtalig. Domänstyrelsens stora svårighet att med den starkt växande

arbetsbördan, varav uppgifterna i bil. 21 och 22 torde i viss grad utgöra mätare,

kunna med samma personal medhinna allt, torde ligga i öppen dag.»

Vad angår domänstyrelsens i dess berörda utlåtande i övrigt g;jorda

uttalanden beträffande nu förevarande frågor, tillåter sig utskottet hänvisa

till den tryckta revisionsberättelsen sid. 664—796 och 747—785.

Det spörsmål revisorerna här gjort till föremål för särskild uppmärksamhet

är av synnerlig betydelse ej blott för de landsändar, där

statsskogarna i största utsträckning finnas, utan även för hela vårt land.

I skogarna har svenska staten en av sina värdefullaste tillgångar, och

på en god förvaltning av dessa beror ej endast storleken av de statsinkomster,

som denna tillgång kan lämna i våra dagar, utan ock omfattningen

av de värden, vi överlämna åt kommande generationer av

svenska statsborgare att utnyttja och omvårda.

Att olika synpunkter och principer kunna göra sig gällande ifråga

om ett så viktigt och så svårt område som det, vilket i sig innefattar

spörsmålet om bästa sättet för statens skogshushållning, särskilt beträffande

norrlandsskogarna, är naturligt, och givetvis tilltror sig utskottet icke

att kunna fälla ett avgörande omdöme i alla de tvistefrågor, som i detta

avseende vid olika tillfällen framförts till diskussion. Beträffande åter

de mera avgränsade delar av frågan om den norrländska skogshushållningen,

som upptagits i revisorernas här förevarande framställning, föreligger

dels genom deras utredning, dels genom domänstyrelsens förklaring,

dels ock i norrländska skogsvårdskommitténs betänkande ett så

pass omfattande och klargörande material, att man av detta synes kunna

draga åtskilliga bestämda slutsatser. I detta sammanhang vill utskottet

särskilt framhålla, att domänstyrelsen — ehuru den delvis givit sin förklaring

över statsrevisorernas anmärkningar karaktären av ett detaljerat

försvar mot desamma — dock i allt väsentligt i sak omfattar de av

revisorerna uttalade önskemål.

Vad först beträffar spörsmålet om en snar inventering av statens

norrländska skogstillgångar, är domänstyrelsen ense med revisorerna om

Utskottets

yttrande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

nödvändigheten härav. En sådan inventering har redan år 1912 påbörjats

inom Umeå distrikt, och domänstyrelsen har sedermera i större

eller mindre utsträckning igångsatt liknande arbeten inom de andra

norrlandsdistrikten. Beträffande ändamålet med denna inventering råder

även i flera avseenden enighet mellan revisorerna och styrelsen. Att

genom densamma skall erhållas en så fullständig bild, som med hänsyn

till kostnaderna blir möjlig, av virkesförrådets storlek, beskaffenhet,

tillväxt och värde, synes vara en samstämmig mening. Beträffande

nödvändigheten av en åldersklasstatistik råda däremot i viss mån olika

meningar i det att revisorerna ansett en tillförlitlig sådan oumbärlig för

en planmässig skogshushållning, medan domänstyrelsen ansett att en

uppgift om virkesförrådets fördelning å 20- eller 50-åriga åldersklasser

icke vore nödvändig för en sådan skogshushållning i Norrland. Ehuru

det givetvis ej saknade sitt intresse att, förutom virkesförrådets fördelning

i mogenhetsklasser, ävenledes känna samma förråds verkliga fördelning

i åldersklasser, funne sig styrelsen med hänsyn till de ökade kostnaderna

för taxeringsarbetet — cirka 38,000 kronor årligen jämte ökade kostnader

för innearbetet — ej böra ifrågasätta uppgörandet av en sådan

statistik som den av revisorerna förordade.

Utskottet får för sin del ansluta sig till revisorernas i punkt 1 av

här ovan återgivna sammanfattning uttalade meningar — detta även i

det stycke där domänstyrelsen företräder en något avvikande uppfattning.

Ehuru utskottet ingalunda underkänner betydelsen av de avstyrelsen

framhållna kostnadssynpunkterna mot upprättandet av en åldersstatistik

för de norrländska statsskogarna, kan utskottet dock icke i en

fråga av så stor ekonomisk omfattning och vikt som den föreliggande

finna dessa äga en avgörande betydelse. Aven om domänstyrelsen ej

tillmäter en sådan statistik samma för skogshushållningen grundläggande

betydelse som revisorerna och åtskilliga skogssakkunniga, så finner emellertid

även styrelsen statistiken i fråga av intresse, vid vilket förhållande

styrelsen icke — därest den på grund av uttalanden från riksdagens

sida kan anse betänkligheterna ur ekonomisk synpunkt hävda — lärer

underlåta att i det nya skogsindelningscirkulär, som styrelsen har för

avsikt att i den närmaste tiden utfärda, intaga erforderliga bestämmelser

i syfte att även de av revisorerna förordade uppgifterna angående skogarnas

fördelning på åldersklasser komma till stånd.

I den av revisorerna under punkt 2 i sammanfattningen här ovan

framförda frågan om avverkning splanerna föreligga med hänsyn till den

framtida skogshushållningen knappast några olika meningar mellan revisorerna

och domänstyrelsen. Den i 1902 års skogsindelningscirkulär

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande AV

29

tillämpade normalförrådsfonneln såsom eu grund för avverkningsplanerna

erkännes även av styrelsen såsom otillämplig på norrlandsskogarna med

deras långt ifrån normala sammansättning, och det torde därlör kunna

antagas, att det blivande skogsindelningscirkuläret ej vidare kommer att

upptaga denna föråldrade indelningsgrund. Att avverkningen å norrlandsskogarna

varit alltför låg med hänsyn till deras abnormt höga

förråd av överårig skog, vitsordar ävenledes domänstyrelsen, men den

framhåller på samma gång, att en starkare avverkning ej kunnat äga

rum med hänsyn till möjligheten att till skäliga priser avsätta virke

från en del av statsskogarna. Denna invändning är otvivelaktigt till en

viss grad riktig, och, även om man numera vunnit vida bättre avsättningsmöjligheter

för avsides liggande skogar än förr, så torde denna

domänstyrelsens erinran ej ens för framtiden få lämnas ur sikte. Det

blir mången gång vid bestämmande av avverkningen att väga mot

varandra de två faktorerna: å ena sidan dyrhetstillväxten om skogen

kvarstår i avvaktan på förbättrade avsättningsmöjligheter, å andra

förlusten genom virkets försämring samt förhindrandet eller fördröjandet

av skogens förnyelse. Av domänstyrelsens förklaring torde man dock

kunna draga den slutsatsen, att enligt styrelsens åsikt för framtiden

större vikt bör tillmätas den sistnämnda av dessa faktorer än under

gångna tider — en uppfattning som utskottet finner väl grundad.

I detta sammanhang vill utskottet ifrågasätta, huruvida icke högre

priser å virket från statens skogar skulle uppnås, därest utstämplingarna

verkställdes året före försäljningen i stället för, såsom nu, samma år.

Därigenom bleve skogsspekulanterna bättre i tillfälle att före auktionerna

värdera det virke, som försäljes, varjämte måhända flera spekulanter

inställde sig. Med en sådan anordning vunnes ock, att de norrländska

skogsauktionerna, som nu förrättas i oktober månad, medan de finska

äga rum i augusti, skulle kunna utsättas till en med hänsyn till konkurrensen

gynnsammare tidpunkt än den nuvarande.

Därest man sålunda från domänstyrelsens sida vidtager nödiga

åtgärder för att hålla virkespriserna uppe på en skälig nivå, lärer man

för framtiden ej bliva nödsakad att i samma utsträckning som tidigare

av dessa hänsyn uppskjuta avverkningen av överårig skog i Norrland.

I punkt 3 av meranämnda sammanfattning hava revisorerna vidare

framhållit, att de under punkterna 1 och 2 angivna undersökningarna

och beräkningarna böra bliva grundläggande för en uppdelning av de

norrländska skogarna på lämpliga tjänstgöringsområden,. ävensom framhållit

önskvärdheten av att för varje slag av arbete ej användes dyrbarare

arbetskraft än som är av behovet påkallad. Domänstyrelsen fram
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

håller och i sin förklaring vid upprepade tillfällen, att bristen på arbetskraft

hindrat styrelsen i dess strävanden efter en rationell skogshushållning.

Att sistnämnda sakförhållande varit en väsentlig anledning

till de brister, som vidlåda statens skogshushållning, lärer ej kunna

bestridas, och riksdagen har för närvarande under sin prövning ett av

Kungl. Maj:t framlagt förslag avseende bland annat upprättandet av ett

antal nya revir i Norrland jämte en betydande utökning av antalet

tjänstemän och betjänte inom skogsstaten.

Emellertid torde det för vinnande av en bättre sakernas ordning

ej vara tillräckligt att ett visst antal nya revir inrättas. Såsom revisorerna

antyda, är det av icke mindre vikt att man inom skogshushållningen

för de olika arbetsuppgifterna ej använder dyrare arbetskraft

än som i varje särskilt fall erfordras. Att missförhållanden i berörda

avseenden finnas, är påtagligt. Sålunda lider det intet tvivel, att revirlörvaltarnas

tid i allt för stor utsträckning tages i anspråk för enklare

arbeten i skogen, vilka mycket väl skulle efter jägmästarens anvisning

kunna utföras av kronojägare, särskilt sedan dessa genom vunnen erfarenhet

och ådagalagd praktisk duglighet visat sig skickade att utföra

mera kvalificerade arbetsuppgifter. En annan fråga, som också i detta

sammanhang uppställer sig — utan att utskottet på frågans nuvarande

ståndpunkt vill göra några bestämda uttalanden — är den, huruvida

icke inom statens skogsförvaltning så väl som inom enskildas funnes

lämplig användning för s. k. forstmästare.

Slutligen vill utskottet framhålla vikten av att vederbörande skogsstatstjänstemän

ej splittra sin tid mellan sina ämbetsuppgifter och arbeten

i enskild tjänst på ett sätt, som leder till förfång för statstjänsten.

Klagomål hava undantagsvis framkommit mot att en och annan skogsstatstjänsteman

oskäligt inskränkt den dagliga arbetstiden i skogen, men

bär domänstyrelsen, enligt utskottet lämnade upplysningar, med skärpa

inskridit mot sådana tendenser, där de kommit till synes. Utskottet

tillåter sig framhålla nödvändigheten av att styrelsen med samma omsorg

tillser, att skogsstatens tjänstemän ej påtaga sig arbete utom tjänsten

i en utsträckning, som länder statstjänsten till skada.

Vad därefter beträffar den av revisorerna i punkt 4 av sammanfattningen

påpekade frågan om skogsbokföringen, är denna, såsom av

domänstyrelsen framhålles, på grund av en tidigare riksdagsskrivelse

föremal för utredning av särskilda sakkunniga, och föranleder revisorernas

framställning i denna del följaktligen ej nu något uttalande från utskottets

sida.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Stats utskott t-1 s utlåtande Nr 49.

31

Till slut hava revisorerna med styrka framhållit nödvändigheten

av att betydligt större belopp för föryngring och markvård än som nu

utgå, komma till användning och att arbetena för nämnda ändamål

således i vidgad omfattning bedrivas. Domänstyrelsens förklaring giver

ock vid handen, att arbeten av denna art inom de allra närmaste åren

komma att krävas i långt större utsträckning än hittills. I denna uppfattning

instämmer ock utskottet. Så länge oerhörda vidder av sterila,

bortdöende eller försumpade skogar finnas å våra kronoparker, är det

en plikt för en generation som vår, vilken njuter avkastningen av genom

århundraden hopsparade ofantliga skogskapital, att nedlägga åtminstone eu

någorlunda skälig andel av skogsinkomsterna på arbeten, som gå ut på att

trygga kommande släktens utkomstmöjligheter. Förvisso kan ett arbete

i denna riktning påräkna de svenska statsmakternas intresserade understöd.

Då det till slut för utskottet gällt att överväga, vilka omedelbara

åtgärder, som böra företagas i anledning av revisorernas förevarande

framställning, har utskottet måst taga hänsyn till följande omständigheter.

Angående flera av de spörsmål, som revisorerna upptagit,

endera föreligga eller pågå utredningar. Sålunda äro åtskilliga frågor

angående skogshushållningen berörda i norrländska skogsvårdskommitténs

betänkande, varjämte frågan om skogsbokföringen, såsom förut

påpekats, är föremål för särskild utredning. Av domänstyrelsens förklaringar

— ävensom i än högre grad genom de upplysningar, som

av representanter för styrelsen lämnats utskottet — framgår därjämte,

att styrelsen även utan särskilda åtgärder från riksdagens sida är betänkt

på att i allt väsentligt ställa sig till efterrättelse de önskemål,

som utskottet ovan uttalat. Vid sådant förhållande har utskottet ansett

sig böra inskränka sin framställning i anledning av revisorernas anmärkningar

i nu förevarande del till att omfatta dels frågan om innehållet

i det blivande skogsindelningscirkuläret, dels ock frågan om åtgärder

till förekommande av användandet av överkvalificerad arbetskraft inom

skogsförvaltningen.

Med hänvisning till det ovan anförda får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla

dels att Kungl. Maj:t ville meddela domänstyrelsen

föreskrift därom, att de av utskottet ovan angivna

önskemål beträffande inventering av och avverkningsplaner

för de norrländska statsskogarna vid ut
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

Kronoöverlopp

smarker - nas överförande

till

kronoparker.

färdandet av ett nytt skogsindelningscirkulär måtte

bliva beaktade,

dels ock att Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd utredning

taga under övervägande, vilka åtgärder, som

må befinnas erforderliga för att inom statens skogsförvaltning

ej dyrbarare arbetskraft må komma till

användning än som med hänsyn till arbetets beskaffenhet

är av behovet påkallad, ävensom för riksdagen

framlägga de förslag eller i annan ordning vidtaga de

åtgärder, vartill detta övervägande må kunna föranleda.

§ 9.

(Rev. ber. pag. 562 564: uti. pag. 730, 744 och 745.)

Rörande kronoöverloppsmarkerna hava revisorerna i § 2 av sin berättelse

angående domänstyrelsen anfört följande:

»Enligt domänstyrelsens berättelse för år 1912 — den senaste som

vid tidpunkten för revisionens avslutande varit i tryck tillgänglig —

uppgick kronoparkernas ytvidd vid 1912 års slut till 4,659,375.9 4 har.

Kronoöverloppsmarkernas areal utgjorde vid samma års slut 1,204,050.5 2

har, vartill emellertid anmärktes, att enligt kungl. brev den 24 november

1911 inom Gellivare socken överloppsmarker till en areal av 59,254.15

har blivit överförda till kronoparker, till vilken arealförändring emellertid

vid berättelsens avgivande hänsyn ej tagits, då erforderliga kartor

och handlingar vid samma tid ej inkommit till styrelsen.

Kronoöverloppsmarkerna omfatta sålunda en ytvidd, som i runt

tal uppgår till icke mindre än fjärdedelen av alla kronoparkernas sammanlagda

areal.

Kronoöverloppsmarkerna förekomma allenast i de två nordligaste

länen och inom dessa så gott som uteslutande i lappmarken. Fördelningen

på de olika överjägmästaredistrikten var vid 1912 års slut följande

:

Luleå distrikt ................................... 754,996.5 0 halsked

loft ea » .................................. 342,558.9 6 »

Umeå » ................................... 106,495.06 »

Inom Umeå distrikt kommo icke mindre än 106,480.0 6 har på

Sorsele revir, det nordligaste inom distriktet.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

33

Under de förut omförmälda resor, som revisorerna företagit i övre

Norrland, hava revisorerna även kommit att ägna sin uppmärksamhet

åt den ställning, som kronoöverloppsmarkerna intaga med hänsyn till

skogsvården. Den största kronoöverloppsmarken inom Sorsele revir,

nämligen Abmobergets kronoöverloppsmark med en areal av c:a 80,000

har, besöktes av den ena avdelningen, vilken även företog vandringar

genom vissa delar av området. Revisorerna hava vidare tagit del av eu

utförligare beskrivning över så väl denna kronoöverloppsmark som ock

de >båda andra överloppsmarkerna inom samma revir, nämligen nr 1

Dockmyran och nr 4 Blajken, vilka beskrivningar förekomma i ett av

lantbruksingenjören Henning Wikström och extra jägmästaren Gunno

Kinnman i maj 1913 på uppdrag av Kungl. Maj:ts befallningshavande i

Västerbottens län utarbetat betänkande beträffande dispositionen av dessa

överloppsmarker.

Av vad revisorerna vid sin resa iakttogo så väl som ock av förut

omnämnda beskrivningar hava revisorerna kommit till den uppfattningen,

att ur skogsvårdens synpunkt synnerligen stora betänkligheter måste

resa sig mot ett fortsatt bibehållande av dessa stora områden såsom

kronoöverloppsmarker. Medan för kronoparkerna gälla föreskrifterna i

1 § av förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarna

i riket den 26 januari 1894, att kronoparkerna skola »behandlas efter

sådana på vetenskapliga regler grundade, för olika ortförhållanden lämpade

hushållningsplaner, som avse skogens framtida bestånd och högsta avkastning»,

äro kronoöverloppsmarkerna allenast underkastade de allmänna

bestämmelserna i samma förordnings 58 §, att vid utsyning

skogen ej må hårdare anlitas, än med dess bestånd i framtiden är förenligt.

Hushållningsplaner — det första villkoret för en ordnad skogsvård

— förekomma sålunda ej beträffande kronoöverloppsmarkerna. Om

någon efter system genomförd avverkning, återväxt eller vård kan det följaktligen

ej bliva tal. Till stor del äro de överlämnade åt förfall och

vanvård. Av vederbörande skogsstatstjänstemän påpekades ock vid revisorernas

besök önskvärdheten av att dessa stora skogsområden överföras

till kronoparker och därmed till en ordnad skogsvård.

Att detta icke i större utsträckning, än som skett, kommit

att äga rum, synes delvis hava berott på vederbörande länsstyrelser,

vilka ur kolonisationssynpunkt önskat bibehålla kronoöverloppsmarkerna

eller delar av desamma odisponerade. Att så varit förhållandet

beträffande de tre överloppsmarkerna inom Sorsele revir torde framgå

av det förut omnämnda av lantbruksingenjören Wikström och extra jägmästaren

Kinnman avgivna betänkande, vilket tillkommit som resultat

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 6 samt. 32 höft. (Nr 49.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

av en utredning- hvarest och till vilken omfattning inom kronoöverloppsmarkerna

nr 1, 4 och 6 i Sorsele socken av Västerbottens län finnas

områden, som med tillhjälp från angränsande, till överloppsmarkerna

hörande skogsmark av nödig husbehovsskog kunna med avseende å

tillgång på till odling tjänlig mark anses lämpliga att användas till nybyggen

eller egna hem». Betänkandet utmynnar i ett förslag att den

å överloppsm arken Abmoberget belägna Galgatmyren efter utdikning

upplåtes till egna hem, att vissa lägenheter å samma överloppsmark utläggas

till nybyggen, att återstoden av överloppsm arken med undantag

av block Vill överföres till kronopark, medan hela de båda överloppsmarkerna

nr 1 Dockmyran och 4 Blajken samt block VIII av Abmoberget

skulle upplåtas till nybyggesanläggningar och fortfarande bibehållas

såsom överloppsmark.

Utan att ingå på ett bedömande av lämpligheten av detta förslag

vilja revisorerna framhålla vikten av att åtgärder i allmänhet vidtagas

för att kronoöverloppsmarkernas vidsträckta skogsarealer snarast möjligt

måtte komma in under en ordnad skogsvård, vilket lämpligen kan ske

genom deras överförande till kronoparker.

Att åsidosättande av kolonisationspunkterna genom en sådan åtgärd

icke behöver befaras, visas bäst av erfarenheterna från närgränsande

revir inom Västerbottens län, där å kronopark erna vida mera omfattande

kolonisationsarbeten bedrivits än å överloppsmarkerna inom Sorsele socken.

1914 års senare riksdag har i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit om utredning

angående det norrländska koloniasationsproblemet i hela dess

vidd, därvid bland annat en av uppgifterna skulle vara att söka nya

upplåtelseformer i stället för de numera faktiskt upphörda nybyggesupplåtelserna.

Därest på grund av denna skrivelse framdeles ett mera

systematiskt kolonisationsarbete skulle komma till stånd, torde det även

ur denna synpunkt vara önskvärt, att kronoöverloppsmarkerna ej förbliva

i sitt nuvarande tillstånd.»

I den vid sitt ovanberörda utlåtande fogade sammanfattningen har

domänstyrelsen sagt sig dela revisorernas mening däruti, att kronoöverloppsmarkerna

fortast möjligt böra överföras till kronoparker, samt framhållit,

att den omständigheten, att så icke skett i större utsträckning än

hittills varit fallet, likväl icke berodde på styrelsen. Beträffande kronoöverloppsmarkerna

har styrelsen i sitt utlåtande i övrigt anfört följande:

»Uti vad riksdagens revisorer anfört angående lämpligheten av att kronoöverloppsmarkerna

i allmänhet så fort ske kan överföras till kronoparker, får domänstyrelsen

i underdånighet instämma. Styrelsen tillåter sig rörande denna fråga

erinra om styrelsens skrivelse den 30 augusti 1910 med förslag om överförande till

opaginerad Kontrollera mot PDF

85

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

kronoparlcer av bland annat de av revisorerna särskilt omnämnda överioppsmarkerna

Abmobreget, Dockmyran och Blajken i Sorsele socken, samt Eders Kungl. Maj ds

i anledning därav den 14 mars 1911 meddelade nådiga brev, varuti Eders Kungl.

Maj:t fann gott förordna att till kronoparker skulle avsättas samtliga de av domänstyrelsen

föreslagna överloppsmarkerna förutom nyssnämnda inom Sorsele socken

belägna. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens län hade nämligen

hemställt att med frågan om sistnämnda markers överförande till kronoparker måtte

få anstå i och för utredning genom Eders Kungl Maj:ts befallningshavande rörande

lämpligheten av desammas upplåtande till nybyggen eller egna hem.

Domänstyrelsen har icke kännedom om det av statsrevisorerna omnämnda

förslag till kolonisation av viss del av kronoöverloppsmarken Abmoberget, vilket

genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes försorg jämlikt nyssnämnda nådiga

brev den 24 mars 1911 lärer hava utarbetats.»

Revisorernas uppfattning rörande lämpligheten av kronoöverloppsmarkernas

överförande till kronoparker har, som synes, vunnit

instämmande från domänstyrelsens sida. Då kronoöverloppsmarkerna

icke äro underkastade någon ordnad skogsvård i egentlig mening, i det

hushållningsplaner för dem ej äro uppgjorda, bör givetvis uppmärksamheten

riktas på åtgärder i syfte att förhindra deras överlämnande åt

förfall och vanvård. Det ändamål, vartill kronoöverloppsmarkerna i

denna deras egenskap huvudsakligen bibehållits, nämligen tillgodoseendet

av vissa kolonisationsintressen, torde i en framtid, då hela det norrländska

kolonisationsproblemet når sin slutliga lösning, förlora sitt berättigande.

Då sålunda från skogsvårdens synpunkt betänkligheter måste

yppa sig mot ett fortsatt bibehållande av kronoöverloppsmarkerna i denna

deras egenskap, får utskottet, som visserligen icke förbisett att i enstaka

undantagsfall särskilda omständigheter kunna resa vissa hinder mot en

åtgärd av förevarande art, hemställa,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj: t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj:t vidtaga erforderliga

åtgärder i syfte att kronoöverloppsmarkerna i allmänhet

snarast möjligt må överföras till kronoparker.

Utskottets

yttrande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

Inlösning a

ströängar.

§ 10.

(Rev. ber. pag. 564—565; uti. pag. 730—732 och 745.)

I § 3 av sin berättelse angående domänstyrelsen hava revisorerna

yttrat sig ifråga om inlösen av ströängar och därvid anfört följande:

»1909 års riksdag medgav på därom av Kungl. Maj:t gjord framställning,

att köpeskillingarna ej mindre för de kronoegendomar samt

till inköpta skogsegendomar hörande områden, rörande vilkas försäljning

beslut jämlikt kungl. breven den 18 maj 1888, den 29 maj 1891

och den 23 maj 1902 av Kungl. Maj:t komme att fattas under tiden

från och med 1910 års början till och med utgången av år 1912, än

även för sådana områden och lägenheter, till vilkas försäljning från de

under domänstyrelsens förvaltning ställda, staten tillhöriga skogsegendomar

eller utarrenderade jordbruksegendomar riksdagen under sistnämnda

tid på därom särskilt gjorda framställningar kunde lämna tillstånd,

finge av Kungl. Maj:t disponeras för inköp av skogbärande eller

till skogsbörd tjänlig mark ävensom till inlösen av ströängar å kronoparkerna

i Norrland och Dalarna.

1 enlighet med därom av Kungl. Maj:t avlåten framställning har

vidare 1912 års riksdag medgivit, att Kung]. Maj:t må från och med

den 1 januari 1913 tills vidare, intill dess annorlunda kan varda bestämt,

för markförvärv av enahanda slag disponera de såsom tillgång

å statens domäners fond redovisade kontanta medel, varjämte riksdagen

1911 och 1912 för samma ändamål anvisat särskilda anslag, nämligen

för år 1912 500,000 kronor och för år 1913 800,000 kronor.

De skäl, som vid 1909 års riksdag först anfördes för att staten

borde söka förvärva å kronoparkerna belägna ströängar — vilka med

stigande jordkultur blivit alltmera värdelösa för sina innehavare — voro,

dels att ströängarna, till följd därav, att de för sina innehavare endast

hade värde i egenskap av gräsbärande mark samt att deras förmåga

att bära gräs minskades genom utdikning, lade hinder i vägen för behövliga

avdikningar av kronoparkerna, dels ock att det förhållandet,

att ströängarna disponerades av enskilda, vore till olägenhet för kolonisationen

å kronoskogarna.

Lnder sina^ resor i övre Norrland hava revisorerna upprepade

gånger haft tillfälle att iakttaga, vilka synnerliga olägenheter dessa

ströängar bereda ur skogskulturens synpunkt. Nödvändiga avdikningar

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

37

av försumpade marker hindras mångenstädes av ströängar, i andra fall

medföra de väsentligt fördyrade avdikningskostnader. Att ett fortsatt

bibehållande av dessa ströängar under enskildas disposition ävenledes

innebär ett avsevärt hinder för kolonisationsarbetet, synes ock av gjorda

iakttagelser uppenbart.

Vid sådant förhållande hava revisorerna funnit det anmärkningsvärt,

att inlösen av ströängar hittills förekommit i mycket ringa utsträckning.

På grund av kungl. brev den 4 februari 1910 har visserligen

för inlösen av så kallade myrslogar inom Hamra kronopark i

Gävleborgs län utbetalts ett belopp av 37,969 kronor 99 öre, men därutöver

har under åren 1910—1913 icke någon ströängsinlösning ägt

rum.»

I den vid sitt ovanberörda utlåtande fogade sammanfattningen

har domänstyrelsen i ifrågavarande hänseende anfört följande:

»Med avseende på statsrevisorernas anmärkning angående det ringa förvärv

av ströängar, som hittills skett, får styrelsen meddela, att en del sådana förvärv

äro under utredning eller efter utredning beroende på annan myndighets åtgärd.

Ströängar hava likväl under senare åren endast i ringa omfattning hembjudits kronan,

vilket torde vara beroende på svårigheten för hemmansägarna att frigöra dem

från å hemmanen vilande inteckningar. Vissa domare hava ock uppställt svårigheter

för erhållande av lagfart å sådana köp. Ett ej ringa antal hembud hava

gjorts till så höga pris, att styrelsen ej därå kunnat reflektera.»

Och i sitt utlåtande har domänstyrelsen i förevarande fråga anfört:

»Sedan riksdagens revisorer erinrat, att de medel, som riksdagen ställt till

Eders Kungl. Maj:ts disposition för inköp av7 skogbärande eller till skogsvård tjänlig

mark, även finge jämlikt riksdagens beslut användas till inlösen av ströängar å

kronoparkerna i Norrland och Dalarna, hava de uttalat, att de funnit det anmärkningsvärt,

att inlösen av ströängar hittills förekommit i mycket ringa utsträckning.

Förutom inlösen på grund av nådigt brev den 4 februari 1910 av vissa s. k. myrslogar

inom Hamra kronopark i Gävleborgs län, hade under åren 1910—1913

någon inlösen av ströängar icke ägt rum. I anledning härav får styrelsen meddela

följande.

Där för skogsväsendet anses vara av gagn, att vissa ströängar till statsverket

inlöstes, har i allmänhet vederbörande innehavare uppställt sådana oskäliga

köpevilkor, att styrelsen i allmänhet ansett sig icke kunna tillstyrka-dylik lösen.

Sålunda inkom jägmästaren i norra Lycksele för några år sedan med preliminärt

upprättade köpekontrakt i fråga om försäljning till kronan av ett större antal

sådana ängar å revirets kronoparker. Då emellertid det fordrade priset i medeltal

uppgick till ej mindre än 70 kronor per har, ehuru ängarna i allmänhet vore avlägset

belägna från stamhemmanen och i regeln icke brukades av innehavarne, ansåg styrelsen

ej skäl underställa de upprättade kontrakten Eders Kungl. Maj:ts nådiga prövning.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

I annat fall hava vissa hemmansägare i Stensele socken hos domänstyrelsen

gjort framställning om att staten skulle inlösa deras innehavande hemman åtföljande

ströängar, och har styrelsen i anledning därav uppdragit åt vederbörande jägmästare

att i samband med andra tjänsteförrättningar söka träffa skäliga preliminära överenskommelser

med hemmansägarna om förvärv av dylika ängar, där sådant ansåges

önskvärt med hänsyn till antingen avdikning av försumpad mark eller upplåtande

av områdena för odling.

I vissa fall har emellertid efter skäliga överenskommelser med hemmansägarne

inlösen av ströängar efter Eders Kungl. Maj:ts nådiga beslut ägt rum, dock

på grund av nådiga brev före år 1910, under det att i andra fall, där Eders Kungl.

Maj:t genom särskilt nådigt beslut medgivit överlåtelse å kronan av ströäng, sådan

överlåtelse ändock icke kommit till stånd. Sålunda godkände Eders Kungl. Maj:t

genom nådigt brev den 6 maj 1910 träffade överenskommelser angående överlåtande

på kronan av två ströängar, bägge i Lycksele socken, och erhöll i nämnda brev

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens län uppdrag vidtaga åtgärder

för befästande genom vederbörliga lagfarter av äganderätten till desamma. Eders

Kungl. Maj.ts befallningshavande har emellertid meddelat domänstyrelsen att, då

hinder mött att för kronans räkning erhålla berörda lagfarter, Eders Kungl. Maj:ts

befallningshavande till kammarkollegium överlämnat ärendena tillhörande samtliga

handlingar för den åtgärd detta ämbetsverk kunde anse erforderlig. Likaledes i

annat fall har hinder mött för kronan att erhålla lagfart å sådana till kronan överlåtna

ängar, enär de jämte stamhemmanen varit besvärade av inteckningar, från

vilka hemmansägaren icke förmått befria ängarna.

Styrelsen får ock meddela att, sedan år 1913 vederbörande överjägmästare

till styrelsen gjort en framställning om inlösen av samtliga ströängar å Älvdalens

kronopark i Dalarna, styrelsen uppdragit åt vederbörande kronolänsman att

i vederbörlig ordning företaga värdering av desamma. Nödig utredning och förslag

i detta ärende har dock ännu icke inkommit till styrelsen.»

Utskottets

yttrande.

Det av revisorerna påpekade förhållandet, att inlösen av ströängar

hittills förekommit i mycket ringa utsträckning, har icke jävats av

domän styrelsen; och har utskottet, som funnit önskligt, att åtgärder

kunde vidtagas i syfte att de av domänstyrelsen åberopade hindren för

förvärv av dylika ängar måtte kunna undanröjas, endast velat vad sålunda

förekommit för riksdagen

omförmäla.

§ 11-

Y7ad i övrigt blivit av revisorerna anmält och erinrat, har utskottet

funnit dels hava medfört åsyftad rättelse, dels vara av vederbörandes

utlåtande nöjaktigt förklarat, dels ej vara av den vikt, att oaktat förklaringen

ej varit fullt tillfredsställande, någon riksdagens åtgärd bort

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

39

av förhållandena föranledas, dels slutligen icke hava varit av beskaffenhet

att från utskottets sida påkalla något yttrande; vilket utskottet skolat

för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 27 april 1915.

På statsutskottets vägnar:

CARL SWARTZ.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. J. G. Swartz, S. H. Kvarnzélius, 0. Jonsson,

O. M. Strömberg, H. F. Lamm, H. H. K. Ericson, G. M. H. Ekelund, J. Nilsson,

A. Pers, I. E. G. Svensson, F. Berglund och G. I. Asplund samt

från andra kammaren: herrar A. Ekman, II. Andersson i Skivarp, K. V. Byden i

Malmö, C. Persson i Ställhult, J. B. Eriksson i Grängesberg, N. A. Nilsson i Kabbarp,

A. Wiklund, J. Ström, A. Anderson i Råstock, J. Olofsson i Digernäs, H. Lemke och

K. 0. Strid.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 49.

Uppgift & de under nedanstående år inom de tre nordligaste överjägmästaredistrikten ntstämplade till

de poster, som på grund av för låga anbud icke knnnat

1

2

3

4

1

2 1

8

4

År

Luleå d

s t

rikt

S k

e 1 1

3 f t e å

d i

strikt

Ä auktion''

utbjudna

Å* auktion

och. sedermera

under samma

år efter

infordrade

anbud försålda

Rest oförsålt

vid årets

utgång

Rest oförsålt

vid nästkom- mande höst- auktion sedan

därförut un- der året vissa

poster sålts

Å auktion

utbjudna

Ä auktion

och sedermera

under samma

år efter

infordrade

anbud försålda

Rest oförsålt

vid årets

utgång

Rest oförsålt

vid nästkom-!

mande höst- auktion sedan

därförut un- der året vissa!

poster sålts |

Antal

för-

sälj-

nings-

poster

Summa

träd

Antal

pos-

ter

Summa

träd

Antal

pos-

ter

Summa

träd

Antal!

pos- |

ter j

Summa

träd

Antal

pos-

ter

Summa

träd

Antal |

pos- |

ter j

Summa

träd

Antal

pos-

ter

Summa

träd

Antal

pos-

ter

Summa !

träd j

1905

91

373,858

91

373,858

_

_

_ 1

_

151

406,200

131

381,385

20

24,815

4

209

1906

97

364,069

93

350,439

4

13,630

4!

13,630

134

392,187

128

383,515

6

8,672

5

3,672

1907

92

335,941

87

304,451

5

31,490

4

27,990

176

492,883

148''

416,570

28

76,313

25

67,376

1908

90

336,589

53

177,928

37

158,661

24

111,438

153

604,615

81

301,844

72

302,771

40

147,919

1909

106

473,506

49

199,183

57

274,323

311

164,580

167

736,174

76|

318,454

91

417,720

61

229,143

1910

129

623,651

118

571,102

11

52,549

10

47,897

164

771,575

140

667,292

24

104,283

23

99,047

1911

120

532,747

109

471,064

11

61,683

11

61,683

129

704,532

120

660,956

9

43,576

8

38,531

1912

115

544,964

101

458,568

14

86,396

14

86,396

126

764,968

119

734,676

7

30,292

5

21,247

1913

122

697,512

114

649,526

8

47,986

8}

47,986

127

774,654

118!

722,631

9

52,023

9

52,023

1914

129

727,143

no

598,999

19

128,144

18,

123,480

156

1,068,969

ISO!

1,031,142

6

37,827

6

37,827

Summa

1,091

8

ZO

CD

OO

o

925

4,155,118

166

854,862

124j

685,080

1,483

6,716,757

l,21l|5,618,465

272

1,098,292

186

696,994

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskott et 8 utlåtande Nr 49.

41

Bilaga (till § 8).

försäljning & auktion Inför vederbörande Konungens befallningshavande ntbjndna vlrkeaposter ävensom

försäljas förrän A höstanktion ett eller annat År senare.

1

2

3

4

1

2

t

U m

e å di

s t r

i k t

S u m

in a

1

Å auktion

utbjudna

A auktion ;

och sedermera!

under samma

År efter

infordrade

anbud försålda!

j Rest oförsålt

i ,,, i vid nästkom-

Rest oförsålt | mande höst.

vid årets auktion sedan

. , ! därförut un.

utgång ; dej, äre). vjgsa

j poster sålts

A auktion

utbjudna

Å auktion j

och sedermera ''

under samma !

år efter

infordrade

anbud försålda

i

Rest oförsålt

vid Srets

utgång

1

Rest oförsålt !

vid nästkom- mande höst- auktion sedan

därförut un- der året vissa |

poster sålts ''

Antal

i P°8‘

ter

Summa

träd

Antal

pos-

ter

Summa

träd

Antal ;

pos- |

ter 1

Summa 1

träd

Antal | Summa

PO«- träd

ter |

Antal

pos-

ter

Summa

träd

Antal

pos-

ter

Summa

träd

Antal ;

pos- !

ter i

Summa j

träd

Antal !

pos- |

ter 1

Summa j

träd

i

no

446,774

155

413,081

,3

33,693

31 4,017

412

1,226,832

377

1,168,324

35

58,508

7

4,226]

156

401,007

151

385,692

O

15,315

3 8,761

387

1,157,263

372

1,119,646

15

37,617

12

26,063

i 180

615,014

138

486,375

42

128,639

29 90,838

448

1,443,838) 373

1,207,396

75

236,442

58

186,204

| 184

805,414

153

703,690

31

101,724

15 j 59,548

427

1,746,6181 287

1,183,462

140

563,156

79

318,905

154

767,774

,13

554,631

41

213,143

25 j 116,868

427

1,977,454 238

1,072,268

189

905,186

117

510,591

159

847,784

142

722,749

17

125,035

13 1 99,725

452 2,243,010 400

1,961,143

52

281,867

46

246,669

161

858,106

116

648,322

45

209,784

24 | 108,298

410| 2,095,385

| 345] 1,780,343

65

315,043

43

208,512

198

978,337

177

869,186

21

109,151

12 j 43,557

439

2,288,269

1 397

2,062,430

42

225,839

31

151,200

222

1,073,947

214

1,027,713

8

46,234

8 46,234

471

2,546,113

446

, 2,399,870

25

146,243

25

146,243

| 218

1,222,230

190

1,103,034

28

119,196

25 1 91,288

503

3,018,342

45(

i 2,733,175

53

285,167

49

252,595

i 1,802

8,016,387

! 1,549

6,914,473

253

1,101,914

157 j 669,134

4,376

19,743,124

3,685ll6,688,056

1 691

.3,055,068

467

''2,051,208

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 6 samt. 32 höft. (Nr 49.)

6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1915:85 Skrivelse till Konungen, i anledning av riksdagens av 1914 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande s. 1 i texten