Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss utfästelse till Stockholms stad rörande västra stambanans framdragande över den föreslagna s. k. Hammarbyleden.

1915-05-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1915:74, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss utfästelse till Stockholms stad rörande västra stambanans framdragande över den föreslagna s. k. Hammarbyleden.

Dokumentets text

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

Utskottets

yttrande.

Nr 74.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1915 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

viss utfästelse till Stockholms stad rörande västra

stambanans framdragande över den föreslagna s. k.

Hammarbyleden. (4:e avd.)

I en till riksdagen avlåten, till statsutskottets förberedande behandling

överlämnad proposition, nr 109, av den 26 mars 1915, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att staten

må — under förutsättning att Stockholms stad förbinder sig att.

uppfylla de av järnvägsstyrelsen i sådant hänseende föreslagna, i

statsrådsprotokollet omförmälda villkor, med de smärre jämkningar

däri, som Kungl. Maj:t kan finna lämpliga — utfästa sig att till tiden

för den s. k. Hammarbyledens öppnande för allmän trafik, dock tidigast

den 1 januari 1922, hava ombyggt västra stambanans ingångslinje

till Stockholm på sådant sätt, att sjöfarten genom farleden

samt järnvägstrafiken däröver bliva i erforderlig mån oberoende av

varandra, antingen genom att förlägga järnvägen å bro över Årstaviken

med omkring 26 meters fri höjd över medelvattenytan och rörligt

spann eller ock genom att förändra den nuvarande järnvägslinjens korsning

med farleden vid Liljeholmen sålunda, att järnvägen framdrages å

bro med omkring 4,8 meters fri höjd över medelvattenytan och rörligt

spann.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Såsom av propositionen inhämtas hava Stockholms stadsfullmäktige

nästlidet år beslutat, att under förutsättning av erforderligt tillstånd

från det allmännas sida, en farled för fartyg med 5,5 meters djupgående

skall anläggas från Saltsjön vid Danviken genom Hammarbysjön,

Årstaviken och Liljeholmsviken till Mälaren med sluss vid Skans
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

23

tull i huvudsaklig överensstämmelse med ett av stadens byggnadskontor

utarbetat förslag av den 5 september 1913. Kostnaden för anläggningen

har enligt detta förslag beräknats till 5,880,000 kronor.

Med anledning av detta beslut hava stadsfullmäktige hos Kungi.

Maj:t bland annat, varom här ej är fråga, hemställt, att staten senast

till ingången av år 1922 måtte hava anordnat ingångslinjen för västra

stambanan söderifrån till Stockholm på sådant sätt, att den blivande

sjöl arten genom Årstaviken samt järnvägstrafiken bliva, såvitt möjligt,

oberoende av varandra.

Innan utfästelse av staten i sådan riktning erhålles, lär, enligt vad

i statsrådsprotokollet upplyses, Stockholms stad icke anse sig kunna

igångsätta arbetena å leden ifråga.

På grund av den stora betydelse för sjöfarten, den ifrågasatta, s. k.

Hammarbyleden måste anses äga, synes det utskottet, att staten bör

i sin mån bidraga till att undanröja de hinder, som stå i vägen för

kanallörslagets genomförande. Ett väsentligt sådant hinder är att finna

i de nuvarande anordningarna för västra stambanans indragande till huvudstaden.

Den nu förefintliga järnvägsbron över Liljeholmsviken har

nämligen en fri höjd över Mälarens medelvattenyta av allenast 1,75

meter. Bron är visserligen försedd med svängbart spann, men den täta

järnvägstrafiken omöjliggör, att bron kan hållas öppen i sådan utsträckning,

att sjöfarten å Hammarbyleden skulle kunna fortgå utan alltför

ofta påkommande avbrott. "

Med hänsyn till Stockholms stads önskemål att till avhjälpande av

den rådande arbetslösheten igångsätta farledsföretaget snarast möjligt,

synes det utskottet vara av vikt att redan nu tillförsäkra staden visshet

därom, att sjöfarten å Hammarbyleden kommer att ställas i erforderlig

mån oberoende aV trafiken å västra stambanan. Härför är det emellertid

icke nödvändigt att nu fatta definitivt beslut om sättet för stambanans

indragande till Stockholm. Något avgörande av denna fråga

behöver ej träffas förrän i samband med regleringen av Stockholms bangårdsfråga

i allmänhet, varom beslut, enligt vad den föreliggande propositionen

ger vid handen, icke lärer erfordras förrän tidigast vid 1917

års riksdag.

Kungi. Maj:ts nu förevarande proposition anvisar tvänne alternativa

utvägar för brofrågans lösning, bland vilka man — år 1917 eller senare

har att välja. Genom att i enlighet med det ena alternativet

förlägga järnvägen å bro över Årstaviken vid Årsta holmar med 26

meters fri höjd över medelvattenytan skulle man då vinna en slutlig

lösning av frågan om västra stambanans ingångslinje, med centralstatio
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

nens ordnande såsom genomgångsstation. Det andra alternativet, som

avser att framdraga järnvägslinjen vid Liljeholmen å bro med 4,8 meters

fri höjd över medelvattenytan, innebär däremot ett provisorium,

varigenom det slutliga avgörandet hålles öppet även för en mera avlägsen

framtid.

Det nu föreliggande förslaget får alltså icke anses utesluta möjligheten

att förlägga korsningen mellan västra stambanan och Hammarbyleden

— därest överhuvudtaget stambanan framdeles kommer att framgå

över denna led — till annat läge än över Arsta holmar och Arstaviken,

liksom förslaget ej heller utesluter möjligheten att ordna censtralstationen

såsom säckstation.

Vad särskilt det senare av de i Kungl. Maj:ts förslag omförmälda

alternativen angår, så skulle visserligen anordningarna för omläggning

och höjning av järnvägslinjen över Liljeholmsviken icke eller åtminstone

endast i ringa mån kunna utnyttjas vid det definitiva ordnandet av

Stockholms bangårdsfråga. Kostnaden för ifrågavarande provisoriska

åtgärd, vilken beräknats till 1,300,000 kronor, är dock icke att betrakta

såsom en ren merutgift. Ty det är att märka, att, därest berörda anordningar

vidtagas, vissa betydande utlägg för ombyggnadsarbetena

kunna uppskjutas till en senare tidpunkt, på grund varav man kan räkna

med en viss räntevinst. Vidare är att beakta, att staten vid bifall till

Kungl. Maj:ts föreliggande förslag av Stockholms stad tillförsäkras, att

Kungl. Maj:t må bestämma tiderna för öppethållande av såväl järnvägsbron

över Söderström som de ifrågasatta nya broarna över Hammarbyleden

för västra stambanan ävensom en blivande förortsbana. Då den

i statsrådsprotokollet givna formuleringen i fråga om stadens berörda

medgivande torde få tolkas så, att Kungl. Maj:ts nämnda befogenhet

inträder redan vid den tidpunkt, då den ifrågavarande utfästelsen

från statens sida lämnas, inneslutes i stadens medgivande en betydande

fördel för staten, vilken fördel emellertid utskottet förväntar icke kommer

att utnyttjas så, att sjöfarten genom Stockholm lider större intrång

än som för järnvägstrafikens behöriga uppehållande är oundgängligen

nödvändigt.

Då det sålunda icke nu gäller att bestämma, huru överbyggnaden

över Hammarbyleden slutligen skall ordnas, utan fråga endast är att

från statens sida ''lämna utfästelse, att till tiden för Hammarbyledens

färdigställande anordningar för västra stambanans införande till Stockholm

skola utföras på sådant sätt, att därigenom sjöfarten och järnvägstrafiken

bliva i erforderlig mån oberoende av varandra, och då genom ett

dylikt beslut något föregripande av den definitiva regleringen av Stock
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 74.

25

holms bangårdsfråga icke äger rum, liar utskottet funnit sig böra i

huvudsak tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag.

Utfästelsen från statens sida synes emellertid böra avfattas så, att tydligt

uttryck gives därför, att staten äger ordna brofrågan på annat sätt än

i enlighet med Kungl. Maj:ts alternativa förslag, dock så att därigenom

icke ställas större binder i vägen för sjöfarten än som skulle komma att

ske vid utförande av berörda alternativ.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition må medgiva, att staten må — under

förutsättning att Stockholms stad förbinder sig att

uppfylla i statsrådsprotokollet omförmälda, av järnvägsstyrelsen

i sådant hänseende föreslagna villkor, med de

smärre jämkningar däri, som Kungl. Maj:t kan finna

lämpliga — utfästa sig att till tiden för Hammarbyledens

öppnande för allmän trafik, dock tidigast den 1 januari

1922, hava ombyggt västra stambanans ingångslinje till

Stockholm på sådant sätt, att sjöfarten genom farleden

samt järnvägstrafiken bliva i erforderlig mån oberoende

av varandra, antingen genom att förlägga järnvägen å

bro över Arstaviken med omkring 26 meters fri höjd

över medelvattenytan och rörligt spann eller genom

att förändra den nuvarande järnvägslinjens korsning

med farleden vid Liljeholmen sålunda, att järnvägen

framdrages å bro med omkring 4,8 meters fri höjd

över medelvattenytan och rörligt spann, eller ock genom

stambanans framdragande på annat sätt, som dock icke

får medföra större hinder för sjöfarten än som skulle

bliva fallet vid tillämpning av de tvenne förstnämnda

förfaringssätten.

Stockholm den 3 maj 1915.

På statsutskottets vägnar:

CARL SWARTZ.

Närvarande: se under utlåtandet nr 73.

Bihang till riksdagms protokoll 1915. 6 saml. 46 höft. (Nr 73—74.)

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1915:99 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majds ''proposition angående viss utfästelse, till Stockholms stad rörande västra stambanans framdragande över de a1 i texten