Betänkande, i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 12 § l mom. tredje stycket i gällande förordning angående bevillning av fast egendom samt av inkomst
1916-03-13 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1916:12, Betänkande, i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 12 § l mom. tredje stycket i gällande förordning angående bevillning av fast egendom samt av inkomst
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
1
Nr 12.
Ankem till riksdagens kansli den 13 mars 1916 kl. 2,80 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion
om ändrad lydelse av 12 § l mom. tredje stycket i
gällande förordning angående bevillning av fast egendom
samt av inkomst,
(2:a avd.)
nr J ®n inlm andra kammaren av herr Olsson i Ramsta väckt motion,
r 17 som överlämnats till bevillningsutskottet, föreslås, »att riksdagen
b''vZ4,“Urd„i^ande ftranälillg “V tre<,je Pimk‘eili 12 gällande
får #£!* bel°iP?; ?r 7^ bevilluing sålunda icke äger rum eller som
t f nidUPPS^tta ''fr0™811 bevillnin8sfl''itt avdragas, skall ökas, där den
trp 86 buvudsakförsdrjer, jämte sig själv, sammanlagt mer än
• P ®oner> eber.a, ort> dar levnadsomkostnaderna äro synnerligen höga i
Jsl_m1(?re se ™ed förhållandet inom riket i allmänhet, ävensom där skatt
•
^dlgs skattefoi''maga eljest på grund av särskilda förhållanden (långvarig
dvrtid^f’ 8tark skuldsättning, olyckshändelse och dylikt eller allmän
dyrtid) är väsentligen nedsatt.
maka?6?*3 ?mUg må icke ,ftr någon skattskyldig eller, i fråga om äkta
makar, för dessa gemensamt överstiga 200 kronor, utan så är att det
örehgger något av de särskilda förhållanden, varom nyss är sagt då ök
ningen må uppgå till högst 400 kronor.» * g’
motioneT^11116 m°tiveringen för detta förslag »r utskottet hänvisa till
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 samt. 12 käft. (Nr 12.)
1
Utskottet.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
Motionens syfte, att genom lättnad i skattebördan något minska
svårigheterna under nuvarande dyrtid för de därav hårdast tryckta, tinne!
utskottet vara behjärtansvärt. . , , ....
Emellertid kräver den närvarande situationen även den största föisiktighet
i fråga om varje åtgärd, som kan verka till minskad statsinkomst.
Med8 avseende därå och då jämväl vederbörande skattskyldiga torde erhålla
den mest effektiva hjälpen genom lindring i kommunalskatten, synes
det vara ett fullt riktigt grepp av motionären att anknyta den foi ordade
skattelättnaden till bevillningstaxeringen, varav staten ej längre har något
intresse men varpå den kommunala beskattningen är byggd.
Likaså delar utskottet motionärens uppfattning, att dyrtiden är mest
kännbar för de smärre inkomsttagarna, vilka för sitt uppehälle to h nvisade
till sin kontanta lön eller arbetsförtjänst och måste till rådande
hösa pris köpa alla sina livsförnödenheter. ,
Fullt ense med motionären är utskottet också därutinnan att den
skattelindring varom fråga är, icke bör lämnas rent schematiskt åt vissa
lägre taxer ^grupper utan endast efter beskattningsnämndens provning
i det särskilda fallet av alla på behovet inverkande omständigheter
Motionären har format sitt förslag så, att han bland de särskilda
förhållanden, som kunna påkalla höjning av det bevillmngsfria avdraget
(bevillningsförordningen 12 §) velat upptaga även »allmän åjitiå*. Etaemot
får utskottet emellertid erinra, att allmän dyrtid såsom skattehnd
ringsgrund är redan till begreppet något helt annat än de forhålknden
av rent subjektiv art, med vilka den av motionären i författa ngen
sammanställts. Vidare bör ihågkommas, att orsakerna till en allmän
dyrtid till sin natur äro mera tillfälliga och växlande och således
icke att jämföra med exempelvis de mera konstanta förhallanden som
konstituera »dyrort». Det vore därför, enligt utskottets uppfattning,
oegentligt att i en författning med bestående giltighet införa bestämmelser,
motiverade allenast av en så extraordinär konjunktur som den av varld
kriget orsakade onormala prisstegringen å livsmedel. For ovngt ^märkes,
att ehuru motionären i motiveringen för sitt förslag talar om familjeförsörjarna
såsom dem han särskilt hade i åtanke, hans förslag ej a ls
gör någon skillnad mellan dem och andra, som lida av dyrtiden Motionen
fåf därigenom en räckvidd som, avsedd eller ej efter utskottets asikt
går utöver det oundgängligen behövliga. Därtill kommer, att eu meia
omfattande tillämpning av förslaget helt visst skulle 7“ ”“taga> kommuner
medföra alltför stark förskjutning i den kommunala
Om således, av antydda skäl, det av motionären framlagda förslaget
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
3
icke kan tillstyrkas, har likväl utskottet, i betraktande av det angelägna
syftet, sökt utfinna någon annan väg. Som det förevarande behovet
härrör av tillfälliga förhållanden, bör också den hjälp som lämnas
bliva tillfällig, vadan lämpligaste formen torde vara en särskild förordning
om en provisorisk skattelindring, som, med hänsyn till behovets aktualitet,
får tillämpning redan vid innevarande års taxering. Det finge sedan bero
på förnyad prövning, om någon motsvarande förmån skulle komma i fråga
ett kommande år.
Då vidare motivet för den ifrågasatta skattelindringen är de fördyrade
levnadskostnaderna, beror givetvis behovet därav i varje särskilt fall på, huru
många som skola leva av den skattskyldiges inkomst. Med avseende därå
har utskottet ansett förmånen av skattelindring böra inskränkas till familjeförsörjare
och bland dem tillkomma blott sådana, som hava ett visst större
mått av försörjningsskyldighet. Då den lagliga försörjningsplikten i sin
strängaste form omfattar, utom hustru, blott minderåriga barn, har utskottet
slutligen låtit antalet sådana i första hand komma i betraktande och därvid
som grundförutsättning uppställt försörj ningsskyldighet omfattande minst
tre barn under femton år.
I likhet med motionären har utskottet hänfört den tilltänkta skattelindringen
till bevillningstaxeringen. En förhöjning av det redan bestående
bevillningsfria avdraget skulle dock, som antytts, medföra rätt oberäkneliga
konsekvenser i avseende å de kommunala skatteförhållandena. I kommuner,
där ett sådant avdrag finge någon mera utsträckt tillämpning, skulle
härav lätteligen åstadkommas en stark minskning i den beskattningsbara
inkom stsum man och därav orsakad högre utdebitering, som alltför tungt
kunde drabba de i skattelättnaden icke delaktiga. I vissa fall skulle på
denna väg fullständig skattefrihet kunna inträda med därav följande betänklig
nedgång i de över huvud taget skattskyldigas antal, vilket skulle
ytterligare öka förskjutningen i skattebördan. Av angivna skäl har utskottet
i stället tänkt sig avdraget som en procentisk nedsättning av
det enligt bevillningsförordningen beskattningsbara inkomstbeloppet, så
ordnad, att densamma inom viss av den taxerade inkomstens storlek beroende
latitud kunde av taxeringsmyndigheten lämpas efter de i varje
fall förekommande omständigheterna. Eu sådan anordning har till följd,
att ingen skattskyldig blir helt fri från skatt, och att även de, som erhålla
nedsättning, få känning av den relativt skärpta uttaxeringen.
I fråga om avdragets maximum på det lägsta inkomststadiet bär
utskottet, för vinnande av effektiv lättnad, ansett sig böra gå ända till
80 procent. Då verkningarna av dyrtiden naturligen äro kännbara även
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
ovanför den gräns av 1,800 kronor, vid vilken de normala bevillningsfria
avdragen upphöra, och rationellt taget kunna sägas hava flyttat denna gräns
ej oväsentligt uppåt, har det synts rättvist, att den förevarande lindringen
bleve tillgänglig även för skattskyldiga med något högre inkomst. Utskottet
har i sådant hänseende ansett en utsträckning intill 2,400 kronor taxerad
inkomst vara befogad. I likhet med de i bevillningsförordningen medgivna
bevillningsfria avdragen avses givetvis även här omhandlade nedsättning
skola tillämpas allenast å den i mantalsskrivningsorten taxerade
inkomsten.
Enligt sakens natur måste hänsyn tagas även till taxeringen för inkomst-
och förmögenhetsskatt såsom mätaren av den skattskyldiges verkliga
skattekraft, och har utskottet ansett såsom allmän förutsättning för
åtnjutande av ifrågavarande förmån böra uppställas, att, om den skattskyldige
taxeras till sådan skatt, det taxerade beloppet ej uppgår till 2,400
kronor. Slutligen har även i hithörande fall iakttagits den i vårt skattesystem
hävdvunna grundsatsen, att äkta makar, som taxeras var för
sig, i fråga om bl. a. rätt till skattelindringar, betraktas som ett skattesubjekt.
Enligt det förslag, som utskottet efter ovan angivna riktlinjer utarbetat
och som här nedan tinnes formulerat, skulle avdraget utgöra för
taxerad inkomst under 1,200 kronor högst 80 procent av beskattningsbara
beloppet, för inkomst, som uppgår till 1,200 kronor, men ej till 1,800
kronor, högst 50 procent och för inkomst, uppgående till sistnämnda belopp,
men ej till 2,400 kronor, högst 30 procent.
För vinnande av någon kännedom om, huru eu så anordnad skattelindring
skulle verka i praktiken, särskilt med hänsyn till oundviklig förskjutning
i den kommunala skattebördan, har utskottet utverkat Kungl.
Maj:ts befallning till statistiska centralbyrån att utföra en undersökning
härutinnan beträffande ett mindre antal kommuner av olika representativ
typ. Av den utredning, som med anledning därav verkställts på grundval
av 1914 års taxering, synes kunna slutas till å ena sidan, att den
lindring i skatt, som kan beräknas följa för hithörande skattskyldiga,
komme att innebära en ej obetydlig förmån, och å andra sidan, att härav
följande relativa ökning i kommunernas uttaxering kan antagas bliva måttlig
nog att icke behöva ingiva några större betänkligheter mot förslaget.
Till åskådliggörande av sistberörda förhållande torde här böra intagas
följande tabellariska översikt rörande eventuell kommunal skatteförskjutning
i de åtta kommuner, som den statistiska utredningen omfattat:
Bevillningsutskottets ketänlcande Nr 12. 5
K o m m u n e r
Minskning av den beskattningsbara
inkomsten inom kommunen
i kronor 1 ! Procent av
inkomsten
Ökad utdebite- ring pr 100 kr.
inkomst,
i procent
Sundbybergs köping .........
105,385
2,7
2,8
Flens socken ..................
41,639
4,0
4,1
Därav municipalsamhället...
30,939
3,6
3,7
Riseberga socken...............
24,175
4,4
4,6
Skabersjö socken ...............
4,524
2,6
2,6
Mollösunds socken ............
16,090
11,9
13,6
Kristinehamns stad ............
136,079
3,2
3,3
Boda socken.....................
4,457
2,5
2,6
(Kopparbergs län.)
Karl Gustavs socken .........
22,659
8,1
8,8
(Norrbottens län.)
Beträffande dessa siffror är emellertid att märka, att de måst byggas
på förutsättningen, att högsta möjliga nedsättning beviljas åt alla, som formellt
kunna komma i fråga. I praktiken skulle det således ställa sig
åtskilligt gynnsammare för kommunerna. Därtill kommer att man, i
enlighet med ett tidigare förslag inom utskottet, räknat med eu maximigräns
invid ett inkomst- och förmögenhetsskattetaxerat belopp av 3,000
kronor i stället för den nu antagna gränsen vid 2,400 kronor. Även
härav betingas någon reduktion av siffrorna.
Såvitt utskottet kan förutse, lärer tillämpningen av den föreslagna
provisoriska skattelindringen ej behöva vålla någon större Ökning i taxeringsmyndigheternas
arbete. Förutsättningen härför är dock, att den
blivande förordningen skyndsammast möjligt utfärdas och träder i kraft,
innan det egentliga taxeringsarbetet hos taxeringsnämnderna tager sin
början. Yad särskilt taxeringslängdernas upprättande beträffar, torde ifrågavarande
avdrag ej påkalla annan åtgärd än en kortfattad uppgift i kolumnen
för taxeringsnämndens anteckningar.
Till den del utskottets förslag går utanför ramen för den föreliggande
motionen, tillåter utskottet sig åberopa den utskottet i § 40 riksdagsordningen
medgivna förslagsrätt.
Få grund av vad här ovan anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av herr Olssons
i Kamsta förevarande motion, II: 17, besluta att hos
Kung]. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville snarast
möjligt utfärda följande
Bihang till riksdagens protokoll IDIG. 7 sand. 12 käft. (Nr 12.)
2
6
Bevillningmtskottcii betänkande Nr 12.
Förordning om särskilt avdrag vid 1916 års taxering till
bevillning för inkomst av kapital eller arbete.
Yid 1916 års taxering till bevillning för inkomst
av kapital eller arbete skall följande lända till efterrättelse
:
Om skattskyldig svensk medborgare eller, i fråga
om äkta makar, dessa tillhopa icke för året taxeras
enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
för ett taxerat belopp av minst 2,400 kronor, och den
skattskyldige har att på grund av försörjningsplikt
underhålla minst tre barn, vilkas ålder vid taxeringsårets
början understiger femton år, må taxeringsmyndighet,
efter prövning av behovet i varje särskilt fall,
medgiva nedsättning av den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort
enligt gällande förordning angående
bevillning av fast egendom samt av inkomst beskattningsbara
inkomsten med följande procent, nämligen,
om den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar,
deras sammanlagda i mantalsskrivningsorten bevillningstaxerade
inkomst uppgår till
belopp understigande 1,200 kr., med högst 80 proc.
1,200 kr. men ej till 1,800 » » » 50 »
1,800 » » » » 2,400 » » » 30 »
Det åligger taxeringsnämnden att i inkomstlängdens
kolumn för anteckningar införa uppgift om beloppet av
det enligt denna förordning medgivna avdraget.
Denna förordning träder i kraft genast efter utfärdandet.
Stockholm den 13 mars 1916.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
stoekholna, O. L. Svanb&cks Boktrycken 1916.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1916:55 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 12 § 1 mom. tredje stycket i gällande förordning angående bevillning av fast egendom s s. 3 i texten