Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ersättning till tobaksgrossister och hos dem anställda personer med anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket dels ock i ämnet väckta motioner.

1916-06-03 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1916:38, Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ersättning till tobaksgrossister och hos dem anställda personer med anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 3 juni]1916 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ersättning till

tobaksgrossister och hos dem anställda personer med anledning

av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket dels ock i ämnet väckta motioner.

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Hammarström, Ollas A. Ericsson, Oskar Eklund,

Lyckholm, Bäckström, frih. Fleming, frih. Palmstierna, Jeansson i Kalmar,

Rune, Källman, Jonsson i Hökhult, Elof Ljunggren, Knaust, von Hofsten,

Nilsson i Kristianstad, Lithander och Uddenberg.

. Genom en den 28 april 1916 dagtecknad, till bevillningsutskottet

hänvisad proposition, nr 227, har Kungl. Maj:t under åberopande av

propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

förordning om ersättning till tobaksgrossister och hos dem anställda personer

med anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

Härigenom förordnas som följer:

1 §‘

Med anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket skall det åligga staten att i enlighet med här nedan angivna

grunder

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 samt. 34 höft. (Nr 38—39.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

a) dels till den, vilken yrkesmässigt i gross idkar handel med

tobaksvaror såsom näring (tobaksgrossistutgiva ersättning för förlorad

eller minskad näringsverksamhet, t

b) dels ock utgiva ersättning för förlorad anställning inom grosshandeln

med tobaksvaror.

2 §.

1 inom. Bestämmandet av den ersättning, som staten enligt 1 §

skall utbetala, åligger säi*skilda kommissioner med den sammansättning

och befogenhet, som här nedan stadgas.

Dessa kommissioner skola utgöras av:

l:o) en centralkommission, gemensam för hela riket; och

2:o) lokala kommissioner.

Lokala kommissioner tillsättas för följande områden:

1) Stockholms stad;

2) Stockholms, Uppsala, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län;

3) Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar

och Gottlands län;

4) Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län;

5) Hallands, Göteborgs och Bohus, Ålvsborgs, Skaraborgs och

Värmlands län; samt

6) Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län.

För varje av dessa områden tillsättes eu kommission för handläggning

av frågor om ersättning åt tobaksgrossister och en kommission för handläggning

av frågor om ersättning för förlorad anställning inom grosshandeln

med tobaksvaror.

2 mom. Centralkommissionen utgöres av den centralkommission,

varom i förordningen den 15 december 1914 om vad iakttagas skall i

avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket är

stadgat; skolande dock vid handläggning av ärenden, varom i förevarande

förordning stadgas, centralkommissionen erhålla följande ändrade sammansättning.

De ledamöter av centralkommissionen, vilka jämlikt 3 § 2 mom.

av förstnämnda förordning utsetts efter förslag av kommerskollegium,

skola vid handläggning av ärenden, varom i förevarande förordning stadgas,

avträda ur kommissionen. I deras ställe inträda i kommissionen tre

ledamöter, vilka jämte suppleanter för dem utses sålunda, att kommerskollegium,

efter hörande av för kollegium kända föreningar av tobaks
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 8

grossister och inom grosshandeln med tobaksvanor anställda inom riket,

avgiver förslag å tolv personer, ägnade att företräda tobaksgrossisternas

och de inom grosshandeln med tobaksvanor anställdas intressen, varefter

Kung!. Maj:t bland de sålunda föreslagna utser tre ledamöter och tre

suppleanter.

Lokalkommission skall bestå av ordförande och två ledamöter.

Ordföranden utses av centralkommissionen. En ledamot utses av statskontoret.

Den andra ledamoten utses genom val av de ersättningssökande

inom den grupp, vars ersättningsfrågor kommissionen har att

handlägga; skolande vid sådant val de angående val i vissa fall av

ledamöter i sådana lokalkommissioner, som omförmälas i förordningen

den 15 december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å införande

av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, meddelade bestämmelser

äga motsvarande tillämpning. Ordföranden och den av statskontoret utsedda

ledamoten skola vara gemensamma för samtliga lokalkommissioner.

Mot medlem av kommission gälla samma jäv, som i lagen om

skiljemän den 28 oktober 1887 äro stadgade beträffande jäv mot skiljeman.

3 mom. Lokalkommissionernas beslut skola underställas centralkommissionen

och, så fort ske kan, genom rekommenderat brev med allmänna

posten delgivas kronans ombud och vederbörande enskilda sakägare.

Över lokalkommissions beslut må av kronans ombud och av enskild

sakägare besvär kunna anföras hos centralkommissionen inom 20

dagar, räknat från det underrättelsen om beslutet blivit till vederbörande

avsänd.

4 mom. Centralkommissionen har till huvudsaklig uppgift att

efter prövning av lokalkommissionernas beslut och däröver anförda besvär

slutligt fastställa ersättningsbelopp samt i övrigt träffa slutligt avgörande

angående ersättningsfrågor.

Centralkommissionens beslut skola, så fort ske kan, till Kungl.

Maj:t ingivas och genom rekommenderat brev med allmänna posten

delgivas vederbörande enskilda sakägare.

Mot centralkommissionens beslut må klagan icke föras.

5 mom. Kronans rätt skall inför kommissionerna bevakas av ombud,

som av Kung]. Maj:t förordnas.

Enskild sakägare vare obetaget att vid behandlingen av hans ersättningsanspråk

inför kommissionerna själv eller genom ombud bevaka

sin rätt.

Envar, som gör anspråk på ersättning enligt denna förordning,

vare, för åtnjutande av rätt till dylik ersättning, skyldig att efter anmaning

tillhandahålla kommissionerna erforderliga handlingar och upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

lysningar ävensom att, där så finnes nödigt, på kallelse inställa sig

inför kommissionerna för att meddela muntliga upplysningar.

Hava flera självständig del i ledningen av affärsföretag, som i

denna förordning avses, åligga nu nämnda skyldigheter envar av dem.

Kommission äger att i mån av behov tillkalla eller rådfråga

sakkunniga personer; dock må dessa ej deltaga i kommissionens beslut.

Kostnaden för kommissionernas arbete bestrides av statsverket.

(> mom. För kommissionerna skola de närmare föreskrifter, vilka

utfärdats angående de i förordningen den 15 december 1914 om vad

iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket omförmälda kommissionernas verksamhet, i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

3 §•

1 mom. Envar, som gör anspråk på ersättning enligt denna förordning,

åligger att inom 60 dagar efter förordningens ikraftträdande

till centralkommissionen härom ingiva skriftlig- anmälan enligt av centralkommissionen

fastställt formulär, vid äventyr att eljest icke ifrågakomma

till dylik förmån.

2 mom. Tobaksgrossist åligger .därjämte vid enahanda äventyr

att till centralkommissionen inom samma tid, såvida icke kommissionen

medgivit uppskov, insända sina handelsböcker för åren 1912—1914 jämte

fakturor och verifikationer, ägnade att bestyrka hans inköp och försäljning

av tobaksvaror under sagda år.

3 mom. Envar, som gör anspråk på ersättning enligt 6 §, åligger

utöver vad i 1 mom. sägs och vid äventyr, som där stadgas, att till

centralkommissionen inom samma tid, enligt formulär, som av centralkommissionen

fastställts, ingiva dels till aktiebolaget svenska tobaksmonopolet

ställd ansökan om anställning hos bolaget, dels ock på heder

och samvete avgiven förklaring, att han efter utgången av maj månad

1915 på grund av indragning av utav honom innehavd befattning hos

tobaksgrossist i och för dennes grosshandel med tobaksvaror eller nedläggande

av sagda handel förlorat anställning hos tobaksgrossisten eller

att han på grund av förestående indragning av sådan befattning eller

nedläggande av grosshandeln med tobaksvaror uppsagts att lämna anställning

hos tobaksgrossisten senast med utgången av år 1916 eller, i

fråga om aflarsledare, 1917, ävensom att han icke själv sökt utverka

avskedandet eller uppsägningen och icke erhållit löfte om anställningens

framtida återfående; skelande de i sagda förklaring innefattade uppgifter

vara till riktigheten vitsordade genom intyg av tobaksgrossisten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 5

4 mom. Vad i 1 mom. är stadgat ävensom vad i 3 mom. är

föreskrivet rörande avgivande av förklaring jämte intyg skall jämväl

äga tillämpning på den, som vill bevara den i 6 § 2 mom. d) för visst

fall stadgade rätt att framdeles åtnjuta ersättning för förlorad anställning;

och har kommissionen, när dylik anmälan göres, att bestämma

det belopp, med vilket full ersättning i sådant fall skall utgå.

4 §•

1 mom. Å ersättningsbelopp, som av centralkommissionen fastställts,

erlägger'' staten fem procent ränta, räknat från och med dagen

för denna förordnings ikraftträdande till utbetalningsdagen; dock att å

ersättningsbelopp, varom i 6 § 2 mom. d) förmäles, ränta beräknas

från och med den dag, den ersättningsberättigade skildes från sin anställning

hos aktiebolaget svenska tobaksmonopolet.

2 mom. Utbetalning av fastställda ersättningsbelopp äger rum i

den ordning, som stadgats i fråga om de enligt förordningen den 15

december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol

å tobakstillverkningen i riket utgående ersättningsbelopp.

5 §•

1 mom. Ersättning skall tillkomma tobaksgrossist under följande

villkor:

a) att han utövar den verksamhet, som här avses, vid tiden för

denna förordnings ikraftträdande samt utövat densamma under de fyra

närmaste kalenderåren därförut;

b) att han vid tiden för denna förordnings ikraftträdande är svensk

medborgare;

c) att han före den slutliga prövningen av hans ersättningsanspråk

icke erhållit anställning hos aktiebolaget svenska tobaksmonopolet; samt

d) att han i medeltal under åren 1912—1914 inom riket för egen

räkning (icke såsom kommissionär eller agent) idkat försäljning i gross

av svenska tobaksvaror, som av annan tillverkats, eller av utländska

tobaksvaror, som av annan importerats, eller idkat försäljning av cigarrer

och cigarrcigarretter, som av honom direkt från utlandet importerats,

till värde av tillhopa minst 25 procent av värdet av hela hans varuförsäljning

under samma tid.

2 mom. Till grund för beräkning av ersättningen till tobaksgrossist

för förlorad eller minskad handel med svenska tobaksvaror, som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillning sutskottets betänkande Nr 38.

av annan tillverkats, och utländska tobaksvaror, som av annan importerats,

lägges lians årliga medelomsättning i gross av sådana varor under

åren 1912—1914, beräknad efter försäljningspris {medelårsomsättningen);

skolande ersättningen utgå

a) till tobak sgrossist, vilkens försäljning av sådana tobaksvaror

uppgått till minst 75 procent av värdet av hela hans varuförsäljning,

med ett belopp motsvarande 20 procent av medelårsomsättningen;

b) till tobaksgrossist, vilkens försäljning av sådana tobaksvaror

uppgått till minst 50 men icke till 75 procent av värdet av hela hans

varuförsäljning, med ett belopp motsvarande 15 procent av medelårsomsättningen;

samt

c) till tobaksgrossist, vilkens försäljning av sådana tobaksvaror

understiger 50 procent av värdet av hela hans varuförsäljning, med ett

belopp motsvarande 10 procent av medelårsomsättningen.

3 mom. Tobaksgrossist, som idkat import av utländska cigarrer

och cigarrcigarretter och icke för minskad sådan import erhållit ersättning

jämlikt förordningen den 15 december 1914 om vad iakttagas

skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket, skall, där han uppfyller de i 1 mom. här ovan stadgade villkor

öch därjämte idkat verksamhet, som här avses, från och med den 1

januari 1911, äga för minskad sådan import uppbära ersättning med ett

belopp, motsvarande en tiondedel av hans omsättning i medeltal av

direkt importerade cigarrer och cigarrcigarretter under åren 1912—1914,

beräknad efter inköpspris; skolande i inköpspriset inräknas tull, frakt

och andra med importen förbundna kostnader.

4 inom. I fråga om tobaksgrossist, som i 2 mom. avses, må kommissionerna

kunna öka eller minska det enligt sagda moment beräknade

ersättningsbeloppet med högst en fjärdedel, allteftersom med hänsyn till

den handelsvinst, hans försäljning av tobaksvaror prövas hava givit,

tobaksgrossistens ålder, verksamhetstid i yrket, och utsikter till framtida

försörjning eller andra sig företeende omständigheter hans av tobaksmonopolets

införande föranledda förlust kan antagas komma att för

honom bliva särskilt kännbar eller av jämförelsevis ringa betydelse.

Sådan minskning av ersättningsbelopp, som nyss sagts, må, där

tobaksgrossist icke själv utövat ledningen av sin rörelse och sådan

ledning utövats av anställd (affärsledare), med hänsyn till den särskilda

kostnad, varmed rörelsen härigenom belastats, kunna äga rum med högst

hälften av det enligt 2 mom. beräknade ersättningsbeloppet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

7

6 §•

1 mom. Personlig ersättning skall tillkomma

1) affärsledare, vilken

a) vid utgången av maj månad 1915 var stadigvarande anställd

hos tobaksgrossist, som i 5 § 2 mom. a) eller b) avses, samt därefter

före utgången av den i 3 § 1 mom. stadgade ansökningstid antingen på

grund av indragning av den utav honom innehavda befattningen hos

tobaksgrossisten förlorat anställning hos denne eller på grund av förestående

indragning av befattningen uppsagts att lämna anställning hos

tobaksgrossisten senast med utgången av år 1917; eller

b) vid utgången av maj månad 1915 var stadigvarande anställd

hos annan än i 5 § 2 mom. a) eller b) avsedd tobaksgrossist, vilken under

år 1914 inom Tiket för egen räkning idkat försäljning i gross av tobaksvaror,

som av annan tillverkats, till värde av tillhopa minst 50 procent

av värdet av hela hans varuförsäljning under samma tid, därest affärsledaren

efter år 1914 men före utgången av den i 3 § 1 mom. stadgade

ansökningstid antingen på grund av tobaksgrossistens nedläggande av

grosshandeln med tobaksvaror förlorat anställning hos honom eller på

grund av förestående nedläggande av sagda handel uppsagts att lämna

anställning hos tobaksgrossisten senast med utgången av år 1917; samt

2) handelsresande, platsförsäljare eller annan person, vilken

a) vid utgången av maj månad 1915 var i och för hans handel i

gross med tobaksvaror stadigvarande anställd hos tobaksgrossist, som i

5 § 2 mom. avses, och därefter före utgången av den i 3 § 1 mom.

stadgade ansökningstid antingen på grund av indragning av den utav

honom innehavda befattningen hos tobaksgrossisten förlorat anställning

hos denne eller på grund av förestående indragning av befattningen

uppsagts att lämna anställning hos tobaksgrossisten senast med utgången

av år 1916; eller

b) vid utgången av maj månad 1915 var i och för hans handel i

gross med tobaksvaror stadigvarande anställd hos annan än i 5 § 2

mom. avsedd tobaksgrossist, vilken under år 1914 inom riket för egen

räkning idkat försäljning i gross av tobaksvaror, som av annan tillverkats,

till värde av tillhopa minst 25 procent av värdet av hela hans

varuförsäljning under samma tid, därest den anställde efter maj månad

1915 men före utgången av den i 3 § 1 mom. stadgade ansökningstid

antingen på grund av tobaksgrossistens nedläggande av grosshandeln

med tobaksvaror förlorat anställning hos honom eller på grund av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

förestående nedläggande av sagda handel uppsagts att lämna anställning

hos tobaksgrossisten senast med utgången av år 1916.

2 mom. Såsom villkor för erhållande av dylik ersättning gäller:

a) att personen vid denna förordnings ikraftträdande är svensk

medborgare;

b) att personen vid denna förordnings ikraftträdande uppnått minst

21 års ålder;

c) att personens inkomst av arbete under åren 1912—1915 uteslutande

eller till väsentlig del härflutit av inom riket innehavd sådan

anställning, som i 1 mom. avses, eller utövad verksamhet såsom tobaksgrossist

eller verksamhet, som i 9 § 1 mom. av förordningen den 15

december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol

å tobakstillverkningen i riket sägs; samt

d) att personen före den slutliga prövningen av hans ersättningsanspråk

icke erhållit och icke kunnat erhålla någorlunda motsvarande

anställning hos aktiebolaget svenska tobaksmonopolet att tillträdas senast

vid ingången av år 1917 eller, i fråga om affärsledare, 1918; dock att

den, som erhållit anställning hos aktiebolaget svenska tobaksmonopolett

skall äga utbekomma hela det av centralkommissionen fastställda ersättningsbeloppet,

därest han inom två år från tiden för denna förordnings

ikraftträdande blivit utan eget förvållande skild från anställningen, samt

tre fjärdedelar av samma belopp, därest han inom fem år från nämnda

tid blivit utan eget förvållande från anställningen skild.

3 mom. Ersättningen utgår, på sätt här nedan sägs, med vissa

gånger medeltalet av den vederbörligen styrkta årsinkomst (medelårsinkomst),

vilken för åren 1914 och 1915 eller, i fråga om person, som

under tiden 1 juni — 31 december 1915 förlorat anställning inom grosshandeln

med tobaksvaror, för åren 1913 och 1914 verkligen åtnjutits.

Härvid tages ej hänsyn till sådan förbättring av avlöningsvillkoren,

vilken inträtt efter år 1913, för så vitt ej giltiga skäl för dylik förbättring

prövas hava förelegat.

4 mom. Till de i 1 mom. omförmälda affärsledare, handelsresande

och platsförsäljare utgår ersättning med belopp motsvarande en halv

medelårsinkomst för den verksamhetstid, som omfattar tiden från och

med år 1912. För varje tidigare helt verksamhetsår ökas ersättningen

med en femtedels medelårsinkomst, dock endast i den mån varje sådant

verksamhetsår motsvaras av två ersättningstagarens levnadsår utöver

fyllda 21 år. Ersättningen må icke i något fall utgå med högre belopp

än fyra gånger medelårsinkomsten.

5 mom. Till de i 1 mom. omförmälda andra anställda än affärs
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

ledare, handelsresande och platsförsäljare utgår ersättning med en halv

medelårsinkomst, beräknad på sätt i 3 mom. angivits.

6 mom. Centralkommissionen må, när särskilda omständigheter

därtill föranleda och den ersättningsberättigade det medgiver, förordna,

att ersättning, varom i denna paragraf förmäles, skall, ökad med tio

procent, i stället för att till ersättningstagaren på en gång utbetalas,

tillgodokomma honom i form av livränta.

7 §■

Anställd, som i 6 § sägs, må, sedan hans ersättningsanspråk prövats

av vederbörande lokalkommission, äga att på därom framställd begäran

hos statskontoret av statsmedel såsom förskott uppbära tjugu procent

av det kapitalbelopp utan ränta, vartill lokalkommissionen bestämt ersättningen;

dock att förskottsbeloppet ej må i något fall överstiga femhundra

kronor, allt under förutsättning

att lokalkommissionens beslut varit enhälligt i fråga om det ersättningsbelopp,

varå förskott skall beräknas,

att vederbörande kronoombud förklarat sig intet hava att erinra

mot förskottsbeloppets utbetalande samt

att sökanden styrker, att han icke erhållit och icke. kunnat erhålla

någorlunda motsvarande anställning hos aktiebolaget svenska tobaksmonopolet

att tillträdas senast vid ingången av år 1917 eller, i fråga

om affärsledare, 1918; åliggande det statskontoret, där tvekan uppstår,

huruvida det kan anses styrkt, att sökanden icke erhållit och icke kunnat

erhålla sådan anställning, som nyss sagts, att underställa frågan centralkommissionen,

som äger avgöra, om förskott bör utgå eller ej.

8 §•

1 mom. Har någon, vilken inom riket för egen räkning (icke

såsom kommissionär eller agent) idkat försäljning i gross av svenska

tobaksvaror, som av annan tillverkats, eller av utländska tobaksvaror,

som av annan importerats, eller vilken varit anställd hos tobaksgrossist

i och för hans handel i gross med tobaksvaror, med anledning av införandet

av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket förlorat sådan

sysselsättning eller anställning och är han ej enligt här ovan angivna

regler berättigad till ersättning härför, må, där skälig anledning är att

antaga, att han till följd härav kommer att sakna utväg att sig försörja,

skäligt understöd av härtill anslagna medel kunna med visst belopp fölen

gång honom tilldelas. På centralkommissionen ankommer att beBihang

till riksdagens protokoll 1916. 7 samt. 34 höft. (Nr 38—39.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bévillningsutskottets betänkande Nr 38.

stämma, huruvida tillerkänt belopp skall åt understödstagaren utbetalas

eller honom tillgodokomma i form av livränta på sätt i 6 § 6 mom. är

stadgat.

2 mom. Den, som på grund av ålder, sjukdom, lyte eller annan

omständighet anses äga särskild svårighet att förskaffa sig uppehälle,

må kunna, ändå att ersättning enligt 5 eller 6 ''§ till honom utgår, tilldelas

understöd, varom i 1 mom. sägs.

3 mom. Vill någon komma i åtnjutande av understöd, varom här

ovan är stadgat, ingive ansökan härom till centralkommissionen inom

tre månader från denna förordnings ikraftträdande; dock att den, som

anmält anspråk på ersättning enligt 5 eller 6 §, äger tid att ingiva

ansökan om understöd, intill dess en månad förflutit, sedan underrättelse

om centralkommissionens beslut i ersättningsfrågan blivit till honom

avsänd.

9 §•

Har någon i förklaring eller intyg, som i 3 § 3 inom. sägs, mot

bättre vetande lämnat oriktig uppgift, böte från och med tjugufem till

och med ettusen kronor. Om genom den oriktiga uppgiften föranletts,

att ersättning utgått till någon, som icke bort erhålla sådan, må böterna

kunna förhöjas utöver sistnämnda belopp, dock högst med beloppet av

ersättningen, och vare därjämte den, som uppburit sådan ersättning,

pliktig att återbära densamma. Straff, som nu är stadgat, må ej tillämpas,

där förseelsen enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare

straff.

Böter, som enligt vad ovan stadgats ådömas, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till fulla gäldandet av böter, skall förvandling ske efter allmänna

strafflagen.

Förseelse, varom ovan sägs, är föremål för allmänt åtal, vilket

anhängiggöres vid allmän domstol.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1916.

I fråga om motiveringen för ovan återgivna förslag får utskottet

hänvisa till förenämnda, vid propositionen i utdrag fogade statsrådsprotokoll.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 11

I sammanhang med propositionen bär utskottet till behandling

förehaft tvenne i anledning av propositionen i andra kammaren väckta,

till utskottet hänvisade motioner, nämligen nr 302 av herr Nilsson i

Kristianstad och nr 311 av herr Welin.

I motionerna har hemställts:

av herr Nilsson i Kristianstad, 11:302, Datt riksdagen i anledningav

Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 227 måtte besluta följande

tillägg och ändringar:

dels medgiva sådant tillägg i förordningen att tobakshandlande,

som vid monopolets ikraftträdande avstått från rätten till partihandel

med tobaksvaror, må få ersättning efter samma grunder, som för grossister

stadgas,

dels vidtaga den ändringen i § 5 mom. 2 styckena a, b och c, att

ersättningen utgår med 10 procent å medelårsomsättningen, med fem

procents tillägg för grossist, vars omsättning av tobaksvaror utgjort minst

50 procent av hela hans varuomsättning, eller ock ägt bestånd som tobaksgrossist

sedan ingången av år 1910,

samt slutligen, att den i § 5 mom. 4 medgivna rätten åt kommissionerna

att med en fjärdedel öka eller minska ersättningsbeloppet

måtte antingen helt utgå eller ock begränsas till 10 procent.»

och av herr Welin, II: 311, »att riksdagen med anledning av Kungl.

Maj:ts nådiga proposition nr 227 ville besluta, att ersättning skall utgå

även till den, som för närvarande är tobaksgrossist men icke varit det

under alla de fyra närmast föregående kalenderåren, blott han, innan

han öppnade egen affär, varit affärsledare, handelsresande eller innehaft

annan verksamhet hos tobaksgrossist sedan år 1912.»

I avseende å den motivering, som anförts för de av motionärerna

framställda yrkandena, hänvisar utskottet till motionerna.

Utskottet har funnit sig kunna tillstyrka riksdagen att i huvudsak

bifalla vad Kungl. Maj:t föreslagit. Allenast i fråga om följande

punkter av förslaget har utskottet ansett sig böra förorda vissa

ändringar.

Det har från den nuvarande tobakscentralkommissionens sida framhållits,

att kommerskollegium ej förr än den genom förevarande proposition

föreslagna förordningen den 1 instundande juli trätt i kraft torde

kunna vidtaga de enligt 2 § 2 mom. kollegium ålagda åtgärder för

avgivande av förslag till ledamöter i centralkommissionen, i följd varav

denna kunde väntas träda i funktion tidigast i slutet av samma måuad.

De förberedande åtgärder, vilka centralkommissionen skulle hava att

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

vidtaga, såsom utfärdande av kungörelse om vad av de ersättningssökande

skall iakttagas, fastställande av ansökningsformulär m. m.,

kunde därför verkställas först omkring den 1 augusti, på grund av vilket

förhållande den för de ersättningssökande erforderliga beredelsetiden

syntes komma att bliva alltför kort. Då anmälan om ersättning skulle

ingivas inom 60 dagar från förordningens ikraftträdande, tilländaginge

nämnda beredelsetid nämligen senast den SO augusti. Denna olägenhet

kunde emellertid undvikas, därest åt de fyra enligt berörda mom. kvarstående

ledamöterna av den nuvarande centralkommissionen uppdroges

att vidtaga erforderliga förberedande åtgärder.

Utskottet, som funnit den sålunda framställda erinringen befogad,

har ansett sig böra tillstyrka en i enlighet härmed förändrad lydelse av

2 § 2 mom. i Kungl. Mapts förslag.

Herr Nilsson i Kristianstad har i sin förenämnda motion erinrat,

hurusom vid tiden för tobaksmonopolets ikraftträdande vissa tobakshandlande

funnits, vilka vid sidan av minuthandel även bedrivit partihandel

med tobaksvaror men vilka sedermera, enär monopolbolaget icke

velat medgiva sin högsta minuthandelsrabatt, 24 procent, till handlande,

som jämväl idkade tobaksgrosshandel, nödgats nedlägga sistnämnda

rörelsegren för att erhålla angivna högre rabatt. Så som det kungl.

förslaget vore avfattat, skulle dessa vara uteslutna från rätt till ersättning

för sin nedlagda grossistverksamhet, något som icke syntes billigt,

varför motionären påkallade rättelse genom tillägg till den föreslagna

förordningen.

1 sitt uttalande till statsrådsprotokollet i förevarande fråga har

föredragande departementschefen väl medgivit, att en tobakshandlande,

som av angivna skäl nedlagt sin grosshandel med tobaksvaror, kunde

sägas hava så handlat till följd av monopolets införande, men å andra

sidan framhållit bland annat, dels att en sådan tobakshandlande torde

kunna anses hava genom den erhållna rabatten i viss mån vunnit ersättning

för vad han genom grosshandelns nedläggande förlorat, dels

ock att hållpunkt saknades för ett bedömande av, i vilken utsträckning

de ersättningsberättigades antal skulle komma att ökas, därest man tillmötesginge

ifrågavarande grupp genom ett undantag för dess del från

kravet på verksamhet i tobaksgrosshandeln vid förordningens ikraftträdande,

vadan det icke vore möjligt att beräkna, i vilken män kostnaderna

för tobaksgrosshandelns avlösande kunde komma att höjas genom

ett sådant tillmötesgående; och har departementschefen ansett riktigast

att icke frångå de sakkunnigas förslag.

Enligt utskottets mening är det oförnekligt, att de tobakshand
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

lande, vilka av angivna grund nödgats nedlägga sin tobaksgrossliandel,

tillskyndats en viss förlust. För denna förlust kan den erhållna minuthandelsrabatten

väl knappast sägas utgöra en ersättning, då samma

rabatt tillerkänts vid monopolets ikraftträdande verksamma minuthandlande

i tobaksvaror utan avseende å huruvida de med sin minuthandel

förenat grosshandel i tobaksvaror eller icke. I likhet med motionären

har utskottet funnit billigheten kräva, att ifrågavarande tobakshandlande

beträffande sin berörda grosshandel likställas med de i 5 § omförmälda

tobaksgrossister. De betänkligheter, vilka kunde hysas mot ett tillmötesgående

av motionärens yrkande, så länge hållpunkter saknades för

ett bedömande av de ekonomiska konsekvenserna av ett sådant tillmötesgående,

torde numera sakna fog. Enligt vad utskottet erfarit har nämligen

genom en av aktiebolaget svenska tobaksmonopolet företagen undersökning

möjlighet beretts att bedöma dessa konsekvenser. De kostnader,

den ifrågasatta ändringens genomförande skulle betinga, hava med stöd

av nämnda undersökning kunnat uppskattas till ett ungefärligt belopp

av 150,000 kronor.

Att utskottet sålunda ansett sig kunna tillstyrka ett utvidgande av

de ersättningsberättigades krets får ses i samband därmed, att utskottet

å andra sidan funnit skäl förorda en begränsning i någon mån av ersättningarna

till vissa grupper av ersättningsberättigade. Vad herr Nilsson

i Kristianstad i sådant avseende föreslagit har utskottet väl funnit alltför

långt gående, bland annat av den grund att enligt hans förslag i

ersättningsavseende skillnad icke skulle göras mellan grossister med

minst 75 procent partiomsättning av tobaksvaror och grossister med minst

50 men icke 7 5 procent omsättning av dylika varor, medan dock vägande

skäl synas vara anförda för att göra en sådan skillnad. Utskottet har ej heller,

med hänsyn till vad i propositionen andragits mot att i ersättningsavseende

tillmäta större betydelse åt en tobaksgrossistaffärs ålder, velat ansluta

sig till motionärens förslag i denna del. Däremot har utskottet, lika med

motionären, funnit de töreslagna grunderna för ersättningens utmätande

åt tobaksgrossister, tillhörande de tvenne högsta ersättningsklasserna,

så tillmätta, att någon jämkning nedåt av procentsatserna kan anses

befogad. Såsom en lämplig sådan jämkning har utskottet ansett en

nedsättning av ersättningsprocenttalet i 5 § 2 mom. a) från 20 till

18 och i samma mom. b) från 15 till 14. Såvitt verkställda beräkningar

utvisa skulle genom denna ändring kostnaderna för förslagets

genomförande minskas med ett belopp, som fullt motsvarade de av

ovan omhandlade vidgning av de ersättningsberättigades krets betingade

kostnader.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

I fråga om den i 5 § 4 mom. av det kungl. förslaget kommissionerna

tillagda rätten att öka eller minska ersättningsbeloppen, har

meranämnda motionär hemställt, att denna rätt antingen måtte helt

utgå eller ock begränsas till 10 procent av ersättningsbeloppet.

De sakkunniga, vilkas utredning legat till grund för propositionen,

hava till förslaget i denna del fogat en ingående motivering; av

departementschefen hava skälen för att kommissionerna böra beredas en

vidsträckt möjlighet att vid ersättningsfrågornas avgörande utöva en i

viss mån utjämnande verksamhet ytterligare utvecklats. Genom vad

sålunda anförts har utskottet funnit behovet av att en vidsträckt befogenhet

av ifrågavarande art tillägges kommissionerna vara tillfyllest

ådagalagt. Med hänsyn till de direktiv, som äro givna såväl genom

ifrågavarande moments avfattning som i den till statsrådsprotokollet

anförda motiveringen, torde medgivandet av en dylik befogenhet åt kommissionerna

icke böra möta betänkligheter. Emellertid har utskottet icke

kunnat undgå att finna att den föreslagna jämkningsmarginalen, en

fjärdedel av ersättningsbeloppet, bör kunna i någon man minskas utan

att syftet med befogenhetens utövning förfelas; och har utskottet i sådant

avseende ansett lämpligt föreslå en begränsning till en femtedel

av ersättningsbeloppet. Utskottet har ej heller velat underlåta att i

detta sammanhang i likhet med departementschefen betona, att den befogenhet,

som i förevarande avseende må varda kommissionerna tillerkänd,

bör kunna förväntas komma till användning icke för ett ensidigt

ökande av ersättningsbeloppen utan, där anledning därtill gives,

jämväl för desammas minskande.

Vad av herr Welin i förberörda motion anförts till stöd för hans

yrkande att tobaksgrossist, vars verksamhetstid är otillräcklig för ersättnings

erhållande, må äga tillgodoräkna sig föregående verksamhet

såsom inom tobaksgrosshandeln anställd, har av utskottet ansetts förtjänt

av beaktande. Fall kunna tydligen tänkas förekomma — ett

sådant är av motionären anfört — i vilka en person efter att hava

under avsevärd tid varit anställd inom tobaksgrosshandeln själv blivit

tobaksgrossist, men för sent för att enligt förslaget äga rätt till ersättning

såsom sådan. Billighetsskäl synas utskottet uppenbart tala för att

tillägga sådan person rätt till personlig ersättning efter samma grund

som om han till tiden för förordningens ikraftträdande ännu innehaft

sin senaste anställning och icke övergått till tobaksgrossistfacket. Utskottet

har emellertid velat gå ett steg längre än motionären. Dennes

hemställan går allenast ut därpå, att tobaksgrossist, varom här är fråga,

må erhålla rätt att i ersättningsavseende tillgodoräkna sig föregående

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 15

anställningstid hos tobaksgrossist. Föregående anställningstid hos tobaksfabrikant

skulle alltså icke få tagas i beräkning. Ett sådant förhållande

måste emellertid anses mindre rimligt. En person, vilken efter en längre

verksamhet såsom handelsresande hos tobaksfabrikant under de sista

2—3 åren etablerat sig såsom tobaksgrossist, skulle exempelvis då uteslutas

från ersättningsrätt, medan sådan rätt skulle tillkomma den, vars

anställningstid såsom handelsresande före de sista årens grossistverksamhet

förlupit hos en grossist. Då verksamheten såsom handelsresande

i ena som i andra fallet varit alldeles likartad, skulle ett sådant resultat

innebära en uppenbar orättvisa. Utskottet har med anledning härav

velat föreslå, att föregående anställningstid såväl inom tobaksgrosshandeln

som inom tobaksfabrikationen må kunna i förevarande avseende

tagas i beräkning. För att erhålla en tillfredsställande grundval för

bestämmandet av ersättningsbeloppet, torde man böra såsom villkor för

ersättningsrättens inträde uppställa krav på att den tid, varunder personen

i fråga varit hos annan anställd, omfattat minst två år. Förslagtill

bestämmelse härutinnan har utskottet avfattat så, att möjlighet till

erhållande av ersättning enligt den nu föreslagna förordningen skall

vara utesluten för den, som erhållit eller är berättigad till ersättning

enligt andra bestämmelser.

De ändringsförslag, som ovan angivits, synas, genomförda, icke

föranleda ändring i de av Kungl. Maj:t beräknade kostnaderna för

tobaksgrosshandelns avlösande.

För att staten, vid bifall till förevarande proposition, skall få sina

av densamma orsakade utlägg av monopolbolaget ersatta i samma ordning,

som enligt det med bolaget avslutade kontraktet rörande monopolets

utövning gäller beträffande övrig av staten i samband med monopolets

införande till enskilda utbetald gottgörelse, erfordras, såsom av

departementschefen framhållits, särskilt medgivande från aktiebolaget

svenska tobaksmonopolets sida. Enligt vad utskottet inhämtat, har

bolaget å stämma den 2 innevarande juni, på förslag av styrelsen, förklarat

sig, i händelse Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag komme att

genomföras i ungefärligen det -skick, som augives i detta betänkande

samt under förutsättning att bolaget lämnades fullt fria händer i avseende

å varuförmedlingen mellan bolaget och minuthandeln, godkänna

sådant tillägg till det mellan staten och bolaget gällande kontraktet, att

bolaget förbunde sig att ersätta de av förslagets genomförande betingade

kostnaderna i den ordning, 2 § av nyssnämnda kontrakt föreskreve.

Den förutsättning, monopolbolaget sålunda uppställt för sin med
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

verkan vid förslagets finansiering, överensstämmer, såsom av merberörda

utdrag av statsrådsprotokollet framgår, med de grunder, på vilka förslaget

uppbyggts.

Under åberopande av Arad utskottet sålunda anfört får utskottet

hemställa,

1) att riksdagen må antaga Kungl. Mapts ovan

införda förslag till förordning om ersättning till tobaksgrossister

och hos dem anställda personer med anledning

av införandet av statsmonopol å tobakstiilverkningen

i riket, dock att 2, 5 och 6 §§ i nedan angivna

delar måtte erhålla följande ändrade lydelse:

1 mom. — — — — — — — — — — —

2 mom. Centralkommissionen utgöres av ordföranden

och de tre av Kungl. Maj:t omedelbart utsedda

ledamöterna samt de för dessa ledamöter utsedda suppleanter

i den centralkommission, varom förmäles i förordningen

den 15 december 1914 om vad iakttagas

skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket, ävensom av\ tre ledamöter jämte

suppleanter för dem, utsedda sålunda, att kommerskollegium,

efter hörande av för kollegium kända föreningar

av tobaksgrossisteri och inom grosshandeln

med tobaksvaror anställda inom riket, avgiver förslag

å tolv personer, ägnade att företräda tobaksgrossisternas

och de inom grosshandeln med tobaksvaror anställdas

intressen, varefter Kungl. Maj:t bland de sålunda

föreslagna utser tre ledamöter och tre suppleanter.

Intilldess sistnämnda tre ledamöter blivit utsedda,

skola de förberedande åtgärder, som kunna finnas erforderliga,

ombesörjas av ordföranden och de tre övriga ledamöterna.

Lokalkommission —--— — — — — —

— — — — — jäv mot skiljeman.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

17

5 §•

1 mom. Ersättning skall — — — — — —

— — — — — samma tid;

dock att, där någon utövat verksamhet såsom tobaksgrossist

från och med år 1912 men på grund av överenskommelse

med aktiebolaget svenska tobaksmonopolet nedlagt

sagda verksamhet i ändamål att tillförsäkra sig

vissa förmåner i av honom jämväl bedriven minuthandel

med tobaksvanor, vad under a) är stadgat icke skall utgöra

hinder för honom att erhålla ersättning.

2 mom. Till grund för beräkning av ersättningen

till tobaksgrossist för förlorad eller minskad handel

med svenska tobaksvaror, som av annan tillverkats,

och utländska tobaksvaror, som av annan importerats,

lägges hans årliga medelomsättning i gross av sådana

varor under åren 1912—1914, beräknad efter försäljningspris

(medelårsomsättningen); skolande ersättningen

utgå

a) till tobaksgrossist, vilkens försäljning av sådana

tobaksvaror uppgått till minst 75 procent av värdet

av hela hans varuförsäljning, med ett belopp motsvarande

18 procent av medelårsomsättningen;

b) till tobaksgrossist, vilkens försäljning av sådana

tobaksvaror uppgått till minst 50 men icke till 75

procent av värdet av hela hans varuförsäljning, med

ett belopp motsvarande 14 procent av medelårsomsättningen;

samt

'' c) till tobaksgrossist, vilkens försäljning av sådana

tobaksvaror understiger 50 procent av värdet av hela

hans varuförsäljning, med ett belopp motsvarande 10

procent av medelårsomsättningen.

3 mom. — — — — — — — — — — —

4 mom. I fråga om tobaksgrossist, som i 2 mom.

avses, må kommissionerna kunna öka eller minska det

enligt sagda moment beräknade ersättningsbeloppet

med högst en femtedel, allteftersom med hänsyn till

den handelsvinst, hans försäljning av tobaksvaror prövas

hava givit, tobaksgrossistens ålder, verksamhetstid i

yrket och utsikter till framtida försörjning eller andra

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 7 samt. 34 höft. (Nr 38—39.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

sig företeende omständigheter hans av tobaksmonopolets

införande föranledda förlust kan antagas komma

att för honom bliva särskilt kännbar eller av jämförelsevis

ringa betydelse.

Sådan minskning av ersättningsbelopp, som nyss

sagts, må, där tobaksgrossist icke själv utövat ledningen

av sin rörelse och sådan ledning utövats av anställd

(affär sled are), med hänsyn till den särskilda kostnad,

varmed rörelseD härigenom belastats, kunna äga rum

med högst hälften av det enligt 2 mom. beräknade

ersättningsbeloppet.

5 mom. Har tobaksgrossist, vilken vid tiden för denna

förordnings ikraftträdande utövar sin verksamhet, men

vilken icke utövat densamma under så lång tid, som i

1 mom. a) sägs, under sin nämnda verksamhetstid inom

riket för egen räkning (icke såsom kommissionär eller

agent) idkat försäljning i gross av tobaksvar or, som i

5 § 1 mom. d) sägs, till värde av tillhopa minst 25

procent av värdet av hela hans varuförsäljning under

samma tid, må han, där han före sin verksamhet såsom

tobaksgrossist under minst två år innehaft anställning,

som avses i 6 § 1 mom. av förevarande förordning eller

9 § 1 mom. av förordningen den 15 december 1914 om

vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol

å tobakstillverkningen i riket, kunna erhålla personlig

ersättning efter vad i 6 § av förevarande förordning är

stadgat; dock att sådan ersättning icke skall tillkomma

den, som erhållit ersättning enligt 9 § av förordningen

den 15 december 1914 om vad iakttagas skall i avseende

å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i

riket eller är berättigad till ersättning enligt förordningen

om utvidgad rätt till ersättning i vissa fall med anledning

av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket.

6 §.

1 mom. Personlig ersättning skall tillkomma

1) affärsledare, vilken

a) vid utgången av maj månad 1915 var stadigvarande

anställd hos tobaksgrossist, som i 5 § 2 mom. a)

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

eller b) avses, samt därefter före utgången av den i

3 § 1 mom. stadgade ansökningstid antingen på grund

av indragning av den utav honom innehavda befattningen

hos tobaksgrossisten förlorat anställning hos

denne eller på grund av förestående indragning av

befattningen uppsagts att lämna anställning hos tobaksgrossisten

senast med utgången av år 1917; eller

b) vid utgången av maj månad 1915 var stadigvarande

anställd hos annan än i o § 2 mom. a) eller b)

avsedd tobaksgrossist, vilken under år 1914 inom riket

för egen räkning idkat försäljning i gross av tobaksvaror,

som av annan tillverkats, till värde av tillhopa

minst 50 procent av värdet av hela hans varuförsäljning

under samma tid, därest atfärsledaren efter år

1914 men före utgången av den i 3 § 1 mom. stadgade

ansökningstid antingen på grund av tobaksgrossistens

nedläggande av grosshandeln med tobaksvaror förlorat

anställning hos honom eller på grund av förestående

nedläggande av sagda handel uppsagts att lämna anställning

hos tobaksgrossisten senast med utgången av

år 1917;

2) handelsresande, platsförsäljare eller annan

person, vilken

a) vid utgången av maj månad 1915 var i och

för hans handel i gross med tobaksvaror stadigvarande

anställd hos tobaksgrossist, som i 5 § 2 mom. avses,

och därefter före utgången av den i 3 § 1 mom. stadgade

ansökningstid antingen på grund av indragning

av den utav honom innehavda befattningen hos tobaksgrossisten

förlorat anställning hos denne eller på grund

av förestående indragning av befattningen uppsagts

att lämna anställning hos tobaksgrossisten senast med

utgången av år 1916; eller

b) vid utgången av maj månad 1915 var i och

för hans handel i gross med tobaksvaror stadigvarande

anställd hos annan än i 5 § 2 mom. avsedd tobaksgrossist,

vilken under år 1914 inom riket för egen

räkning idkat försäljning i gross av tobaksvaror, som

av annan tillverkats, till värde av tillhopa minst 25

procent av värdet av hela hans varuförsäljning under

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

samma tid, därest den anställde efter maj månad 1915

men före utgången av den i 3 § 1 mom. stadgade

ansökningstid antingen på grund av tobaksgrossistens

nedläggande av grosshandeln med tobaksvaror förlorat

anställning hos honom eller på grund av förestående

nedläggande av sagda handel uppsagts att lämna anställning

hos tobaksgrossisten senast med utgången

av år 1916; samt

3) tobaksgrossist som i 5 § 5 mom avses.

2 mom. — — — — — — — —----

3 mom. Ersättningen utgår, på sätt här nedan

sägs, med vissa gånger medeltalet av den vederbörligen

styrkta årsinkomst (medelårsinkomst), vilken för

åren 1914 och 1915 eller, i fråga om person som

under tiden 1 juni—31 december 1915 förlorat anställning

inom grosshandeln med tobaksvaror, för åren

1913 och 1914 verkligen åtnjutits; skolande dock i

fråga om tobaksgrossist, som i 5 § 5 mom. avses, medelårsinkomsten

utgöra medeltalet av den vederbörligen styrkta

årsinkomst tobaksgrossisten åtnjutit för de två år, under

vilka lian senast innehaft sådan anställning, varom i 1

mom. sägs. Vid beräknandet av medelårsinkomsten tages

ej hänsyn till sådan förbättring av avlönings villkoren,

vilken inträtt efter år 1913, för så vitt ej giltiga skäl

för dylik förbättring prövas hava förelegat.

4 mom. Till de i 1 mom. omförmälda affärsledare,

handelsresande, ''platsför sälj are och tobaksgrossister

utgår ersättning med belopp motsvarande en halv

medelårsinkomst för den verksamhetstid, som omfattar

tiden från och med år 1912. För varje tidigare helt

verksamhetsår ökas ersättningen med en femtedels

medelårsinkomst, dock endast i den mån varje sådant

verksamhetsår motsvaras av två ersättningstagarens

levnadsår utöver fyllda 21 år. Ersättningen må icke

i något fall utgå med högre belopp än fyra gånger

medelårsinkomsten.

2) att de i detta betänkande behandlade motio
-

nerna

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

a) II: 302, av herr Nilsson i Kristianstad samt

b) II: 311, av herr Welin

må anses besvarade genom vad utskottet ovan

under 1) hemställt.

Stockholm den 3 juni 1916.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. Gl. KARLSSON.

Reservation

av herr Lithander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1916:256 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om ersättning till tobaksgrossister och hos dem anställda per s. 1 i texten