Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 55

1916-06-02 · 34 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1916:55, Bankoutskottets utlåtande Nr 55

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

1

Nr 55.

Ankom till riksdagens kansli den 2 juni 1916 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt fråga om begränsning eller

upphävande av riksgäldskontorets skyldighet att tillhandahålla

kassaförstärkning åt statsverket.

Riksdagens revisorer hava i sin berättelse angående granskningen av

riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning sid. 57—58 anfört följande:

»Enligt riksdagens föreskrift åligger det riksgäldskontoret att, i händelse

under löpande året skulle visa sig, att statskontorets inkomster äro

otillräckliga för bestridande av dess utgifter, och sedan Kung!. Maj:t, uppå

statskontorets underdåniga anmälan, prövat behovet, för dess fyllande tillhandahålla

statskontoret det belopp, Kungl. Maj:t för sådant ändamål finner

för gott bestämma; dock med förbindelse för statskontoret att, så snart

dess tillgångar det medgiva, återgälda vad riksgäldskontoret sålunda förskjutit.

Jämlikt nådigt bemyndigande den 26 mars 1915 hade statskontoret

att hos riksgäldskontoret som kassaförstärkning lyfta 50,000,000 kronor;

och har denna summa å nedannämnda tider tillhandahållits statskontoret:

den 26 maj 1915 .................................... Kr. 15,000,000: —

» 19 juni » » 10,000,000: —

» 26 » » .................................... » 10,000,000: —

» 25 september » » 10,000,000: —

» 19 oktober » » 5,000,000: -

Summa Kr. 50,000,000: —

Bihang till Riksdagens protokoll 1916. 8 samt. 42 höft. (Nr 55.)

Riksdagens

revisorer.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 55-

Jämte det belopp, 50,000,000 kronor, som statskontoret enligt senaste

revisionsberättelse sid. 57 utbekommit i kassaförstärkning från riksgäldskontoret,

utgör således riksgäldskontorets fordran för lämnad kassaförstärkning

100,000,000 kronor.

Såsom synes av förestående redogörelse uppgår den av statskontoret

erhållna och icke ersatta kassaförstärkningen i närvarande stund till

100,000,000 kronor.

Av riksgäldskontorets låneprotokoll från april 1915 framgår, att det

särskilt med hänsyn till Kungl. Maj:ts den 26 sistlidne mars lämnade

bemyndigande för statskontoret att i riksgäldskontoret — utöver de under

senare hälften af år 1914 erhållna 50,000,000 kronor — lyfta ytterligare

kassaförstärkning av intill 50,000,000 kronor funnits nödvändigt att med

begagnande av den lånerätt, som beviljats af riksdagen, vidtaga åtgärder

för uppläggande av ett nytt statslån, det för placering inom landet avsedda

5 procent statsräntelånet å 50 miljoner kronor, vilket vid skedd överteckning

slutligen fixerades till omkring 75 miljoner kronor.

Av den till Konungen ställda skrivelse från statskontoret den 18 mars

1915, vari behovet av sistberörda kassaförstärkning av intill 50,000,000

kronor framlägges, framgår otvetydigt, att denna av rådande abnorma förhållanden

motiverade nya kassaförstärkning närmast befunnits av nöden

för fyllandet av de för tryggande av rikets neutralitet framträdande

medelsbehoven, sedan ej mindre 15,000,000 kronor, som, enligt stadgande

i § 63 regeringsformen, år 1914 av riksdagen anvisats för oförutsedda

händelser, än även den kredit av högst 50,000,000 kronor, som för

ifrågavarande ändamål av Kungl. Maj:t i augusti 1914 äskats och av riksdagen

beviljats, till fullo tagits i anspråk.

Revisorerna — som icke ansett sig böra ingå på den konstitutionella

frågan om Kungl. Maj:ts rätt att under pågående riksdag för möjliggörande

av utgifter, avseende ett statsverkets behov, som icke blivit underställt

riksdagens prövning, påkalla tillämpning av § 12: 4 i reglementet för

riksgäldskontoret, och som icke heller i övrigt ansett sig böra till bedömande

upptaga frågan, i vad mån den nuvarande lydelsen av sagda

moment i reglementet för riksgäldskontoret kunde, ur synpunkten av riksdagens

rätt att till såväl inkomster som utgifter bestämma över stats- och

riksgäldsverken och särskilt med hänsyn till upprätthållandet av de tryggande

garantier, bestämmelserna i § 63 regeringsformen äro avsedda att

i allvarliga tider bereda landet, giva anledning till erinringar — hava

emellertid ur allmänt fiskaliska och finansiella synpunkter funnit det böra

förtjäna att av riksdagen och dess vederbörande utskott tagas i över
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

BanJcoutskottets utlåtande Nr 55.

3

vägande, huruvida bestämmelserna i § 12: 4 i reglementet för riksgäldskontoret

böra bibehållas i sin nuvarande lydelse eller erhålla en i något

avseende förändrad avfattning, och fördenskull ansett sig böra, på sätt nu

skett, härå fästa riksdagens uppmärksamhet.»

Mot detta utlåtande både en ledamot av revisionen, med instämmande Reservanter.

av fem andra ledamöter, reserverat sig och därvid anfört:

»Enligt min mening utgör redan den omständigheten, att en ändring

av § 12 mom. 4 i riksgäldskontorets reglemente i sådant syfte, som i

revisorernas uttalande angives, i realiteten är en fråga av huvudsakligen

konstitutionell innebörd, tillfyllestgörande skäl emot att i berättelsen intaga

ifrågavarande uttalande; och bar jag därför ansett, att detsamma icke bort

inflyta».

Vidare hava i lika lydande framställningar inom första kammaren Motioner i:70

herr Kvarnzélius jämte sju andra av kammarens ledamöter i motion nr 70 °ch II:172- och inom andra kammaren herr Eden jämte nio andra av kammarens

ledamöter i motion nr 172 föreslagit,

»att riksdagen måtte besluta sådan ändring i § 12 moment 4 i

riksgäldskontorets reglemente, att den där stadgade skyldigheten för riksgäldskontoret

att tillhandahålla kassaförstärkning åt statsverket uttryckligen

begränsas till de fall, där Ivungl. Maj:t efter förutgången prövning

av det av statskontoret anmälda behovet finner detsamma erforderligt för

bestridande av utgifter, som antingen äro upptagna i riksstaten eller eljest

äro av riksdagen medgivna».

Till stöd för sitt yrkande hava motionärerna anfört följande:

»Den lydelse § 12 moment 4 i riksgäldskontorets reglemente nu har

synes icke vara avfattad på ett lyckligt och för riksdagen fullt betryggande

sätt. Avsikten med riksgäldskontorets skyldighet att vid tillfälliga behov

tillhandahålla kassaförstärkning åt statsverket, vilken skyldighet stadgas i

denna §, har tydligen varit att bereda tillgångar för de fall, då statskontorets

inkomster jämte anlitande av kassafonden bleve otillräckliga under

löpande året för bestridande av sådana utgifter, som vore beslutna eller

medgivna av riksdagen.

Nu är genom statsrevisorernas berättelse och även annorledes känt,

hurusom med stöd av ovan angivna § och moment riksgäldskontoret anlitas

för kassaförstärkning i långt större utsträckning än som betingats av

utgifter av ovan angiven art. Otvivelaktigt peka dessa förhållanden på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutslcottets utlåtande Nr 55.

en lucka i de garantier, som omgärda riksdagens rätt att till såväl inkomster

som utgifter bestämma över stats- och riksgäldsverken ävensom

uti de tryggande garantier bestämmelserna i § 63 regeringsformen äro

avsedda att giva i oroliga tider.

En ändrad lydelse av nu ifrågavarande moment synes därför vara

av behovet påkallad. Ändringen torde böra gå i den riktningen, att skyldigheten

för riksgäldskontoret att tillhandahålla kassaförstärkning uttryckligen

begränsas till fyllande av de behov, som hava sin grund Uti utgifter,

vilka äro auktoriserade av riksdagen, vare sig de äro upptagna i riksstaten

eller på annat sätt medgivna. Därvid synes också böra komma under

övervägande, huruvida jämväl en maximigräns bör fastställas för de

belopp, som riksgäldskontoret under angivna förutsättningar har att tillhandahålla.

Något direkt förslag i sistnämnda avseende anse vi oss dock

icke för närvarande böra framställa.»

Motion ii. 86. Slutligen hava inom andra kammaren herr Kristensson jämte nio andra

av kammarens ledamöter i motion nr 86 hemställt,

»dels att ur nu gällande reglemente för riksgäldskontoret måtte utgå

det där befintliga fjärde momentet i 12 paragrafen och att denna ändring

genast måtte träda i kraft; dels ock att i nästkommande reglemente för

nämnda kontor samma stadgande måtte utgå.»

Till stöd för detta yrkande hava motionärerna anfört följande:

»Det har väckt en stor uppmärksamhet, att Kungl. Maj:t den 26 mars

1915 anbefallt riksgäldsfullmäktige att som kassaförstärkning åt statskontoret

utbetala den stora summan av intill 50,000,000 kronor. Statsrevisorerna

ha också funnit sig böra bringa denna sak till riksdagens

kännedom. Regeringen har först i årets statsverksproposition med ett par

raders motivering officiellt till riksdagen lämnat några antydningar om

förhållandet. Utan att djupare ingå på den rent konstitutionella sidan

torde man kunna ifrågasätta, om Kungi. Maj:ts åtgärd — även med ett

mer eller mindre tveksamt medgivande av en rent formell befogenhet

står i god överensstämmelse med grundlagens anda om svenska folkets

rätt att sig självt beskatta eller med riksdagens grundlagsenliga ställning

som den anslagsbeviljande myndigheten. Icke endast det förhållandet,

att vid tiden för det kungliga brevets utfärdande den svenska riksdagen

var samlad, och att regeringen sålunda kunde, om den velat, hänvända

sig till riksdagen med begäran om erforderliga medel, har uppmärksammats,

utan även såväl summans storlek som dess förmodade användning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

JBankoutsTcottets utlåtande Nr 55.

5

Vad hindrar en regering att mitt under exempelvis innevarande riksdag

begära fyrdubbla summan — det belopp som begärdes förra året av

riksgäldskontoret var ofantligt större än vad som någonsin förut ifrågakommit

som ren kassaförstärkning -— eller vad hindrar en regering att

på detta sätt skaffa sig medel för hela krigsmaktens ställande på krigsfot,

då man nu, tack vare riksgäldskontorets försträckningar, under året kunnat

vidtaga omfattande mobiliseringsåtgärder. Grundlagen och även riksgäldskontoret

ha sina stadganden angående vad som bör företagas för anskaffande

av medel åt regeringen vid krig eller krigsfara. För det ändamålet

finnas kreditiven. Det s. k. lilla kreditivet utgör 15,000,000 kronor.

Det andra kreditivet får ej lyftas förrän bl. a. riksdagskallelse blivit ut

färdad. Ställer man det kungl. brevet i parallell med dessa regeringsformens

bestämmelser i § 63, så framstår i bjärt belysning vad som verkligen

ägt rum och vilka konsekvenser ett fortsatt inslående på en sålunda

redan beträdd väg kan leda till. I detta sammanhang bör kanske också

erinras om att det ena kreditivet å 15,000,000 kronor lyftes två, säger 2,

dagar före förra riksdagens början.

Slutligen må även påpekas, att medlens användande utom statsregleringen

förskjuter riksdagens prövningsrätt. I normala fall prövar riksdagen

först, huruvida den vill för det eller det ändamålet bevilja det eller

det beloppet; genom en i oroväckande grad tilltagande praxis beslutar

regeringen den eller den åtgärden, vars kostnader förskotteras av tillgängliga

medel, och sedan anmälas förskotten för riksdagen, som har att lämna

ersättning för de förskotterade medlen. I samma mån ett sådant system

utvidgas minskas riksdagens inflytande icke blott på det område, som

grundlagen alldeles särskilt hänvisat åt riksdagen och åt den allena, utan

även i allmänhet.

Då 12 § mom. 4 i gällande reglemente för riksgäldskontoret i sin

nuvarande formulering icke tyckes lämna garanti mot framtida bruk på

ett sätt, varom näppeligen någon kunnat tänka sig, synes det, som om

en ändring av denna paragraf vore av behovet påkallad.

Ursprungligen torde den vara avsedd för att lämna kassaförsträckning

åt statskontoret, om detta på grund av felkalkylering i statsregleringen

eller av andra orsaker tillfälligtvis vore i saknad av nödig kassa att ombesörja

de i rilcsstaten upptagna utgifterna. Å andra sidan åligger det

statskontoret att vid stark flod i egen kassa överlämna de medel, som det

för tillfället ej har bruk för, åt riksgäldskontoret för att av detta verk

göras för staten räntebärande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

BankoutsJcottets utlåtande Nr 55.

Sedan under förra hälften av 19:de århundradet, då riksgäldskontoret

hade hand om själva kärnan av statens finansförvaltning och statskontoret

endast en begränsad del, ålåg det riksgäldskontoret att fylla eventuella

brister i statsverkets inkomster, varjämte såväl överskott i statsverkets

inkomster som ock de besparingar, som ej reserverats för särskilda behov,

skulle av statskontoret överlämnas till riksgäldskontoret. Så vidtogos stegvis

reformer i syfte att överflytta delar av finansförvaltningen från riksgäldsfullmäktige

till statskontoret. Yid 1876 års riksdag förelåg sålunda ett

förslag om ett i viss mån förändrat sätt för riksstatens uppställning och

innehåll. I statsutskottets memorial angående statsregleringen och riksgäldskontorets

reglemente föreslås, att under rubrik »Med statsregleringen

gemenskap ägande utgifter» i riksgäldskontoret införa nedanstående

paragraf:

’I händelse under löpande året skulle visa sig, att statskontorets

inkomster äro otillräckliga för bestridande av dess utgifter, åligger det

riksgäldskontoret att, sedan Kungi. Maj:t uppå statskontorets underdåniga

anmälan prövat behovet, för dess fyllande tillhandahålla statskontoret det

belopp, Kungl. Maj:t för sådant ändamål finner för gott bestämma; dock

med förbindelse för statskontoret att, så snart dess tillgångar det medgiva,

återgälda vad riksgäldskontoret sålunda förskjutit.’

I motiveringen framhålles å ena sidan att vissa föreslagna ändringar

i riksstaten icke i någon mån inneburo ett underkännande av den hos

oss hävdvunna grundsatsen, att riksdagen ensam handhade vården om

rikets gäld, och ej heller minskade riksgäldskontorets självständiga ställning

såsom en av riksdagen utsedd lånedeputation, och å andra sidan att

''icke heller behövde genom denna nya uppställning av siffrorna någon

rubbning ske i det förhållande, som hittills ägt rum mellan statskontoret

och riksgäldskontoret i avseende å behandlingen av kassatillgången. Liksom

hittills behövde statskontoret rätt, att om kassabrist genom statsinkomsternas

felslående uppstode, hos riksgäldskontoret begära nödiga medel för statsutgifternas

bestridande; liksom hittills borde också statskontoret vara anvisat

att, om plötsligt stegrade statsinkomster skulle över hövan fylla dess

kassa, då till riksgäldskontorets förfogande ställa dessa medel, i den mån

de ej för statskontorets egna utgifter vore behövliga, även om de skulle

mer eller mindre överskjuta den summa, som enligt riksstat skulle till

riksgäldskontoret utgå’.

Som fallet brukar vara, antogs memorialet i båda kamrarna utan

debatt — och förmodligen även med de flesta av riksdagens ledamöter

hemresta.

s. 7 Kontrollera mot PDF

BanJcoutslcottets utlåtande Nr 55.

7

Den här nämnda paragrafen kvarstod sedan oförändrad år efter år i

reglementet ända till år 1913, då reglementet omändrades till överensstämmelse

med 1911 års nya uppställning av riksstaten. Under rubriken

»Riksgäldskontorets lånerörelse» intogs i 12 § 4 mom. följande stadgande:
»För

beredande av tillgång till kassaförstärkning åt statsverket, då

sådan enligt Kungl. Maj:ts beslut påkallas, äga fullmäktige i mån av behov

upplåna medel mot vare sig riksgäldskontorets skuldförbindelser eller obligationer

i svenskt mynt, ställda till inlösen antingen efter viss förfallotid

eller efter föregången, av riksgäldskontoret verkställd uppsägning, och må

fullmäktige, jämväl i avseende å denna upplåning, såväl bestämma räntevillkoren

som fastställa betalningsterminerna.»

I vad mån stadgandet såväl av 1876 års formulering som ock av

1913 års kommit till användning framgår av nedanstående tablå.

År

Av riksgäldskontoret

till statskontoret under

året lämnad kassaförstärkning.

Av statskontoret till

riksgäldskontoret återbetald

kassaförstärkning.

1876

1877

1878

1879

1880

1881

1882

1883

1884

1885

1886

1887

1888

1889

1890

1891

1892

1893

1894

1895

1896

1897

1898

1899

14,500,000

6.500.000

0

1.500.000

2.500.000

5.500.000

5.000. 000

1.000. 000

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

1.500.000

6.500.000

3,000,000

3,000,000

2.500.000

2,000,000

3.500.000

5.500.000

6,000,000

3,000,000

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

0

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

BankoutsJcottets utlåtande Nr 55.

År

1900

1901

1902

1903

1904

1905

1906

1907

1908

1909

1910

1911

1912

1913

1914

1915

Av riksgäldskontoret

till statskontoret under

året lämnad kassaförstärkning.

0

0

0

0

5,000,000

0

0

0

0

30.000. 000

15.000. 000

20.000. 000

10,000,000

0

s) 50,000,000

50,000,000

Av statskontoret till

riksgäldskontoret återbetald

kassaförstärkning.

0

0

0

0

5,000,000

0

0

0

0

15.000. 000

30.000. 000

x) 20,000,000

2) 10,000,000

0

0

0

Siffrorna i första kolumnen avse sammanlagda summan av de medel

som under ett år utbetalats till statskontoret som kassaförstärkning, och

siffrorna i den andra kolumnen det sammanlagda belopp, som av statskontoret

återbetalats av förut lämnad kassaförstärkning. Här beröras

alltså icke statskontorets insättningar i riksgäldskontoret av statsverkets

medel, för vilka statskontoret för tillfället ej haft bruk. Sådana insättningar

ha förekommit under goda konjunkturår. År 1909 hade således

statskontoret en fordran av riksgäldskontoret på 30,000,000 kronor, och

vid krigsutbrottet utgjorde statskontorets fordran 23,000,000. Men då

denna senare fråga icke står i något direkt samband med frågan om behövligheten

av stadgandet i 12 § 4 mom. i riksgäldsreglementet, ha vi

ej ansett oss behöva närmare ingå på densamma.

Tablån avspeglar de olika perioderna av goda eller dåliga konjunkturår,

men den måste också ställas i samband med de principer för riksstatens

uppställande, vilka vid olika tillfällen tillämpats. Som förut är nämnt,

tillkom det riksgäldskontoret i äldre tider att fylla eventuella brister i

») Dessutom insattes av statskontorets medel 15,000,000 kronor i riksgäldskontoret

*) I juni lyfte statskontoret de innestående 15 milj., den 10 aug. erhöll det de 10

milj. som kassaförstärkning, vilka återbetalades med 5 milj. under vardera av mån. okt. och

dec. I dec. inlevererades dessutom till riksgäldskontoret 30 miljoner kronor.

s) Vid krigsutbrottet hade statskontoret innestående i riksgäldskontoret 23 mil].,

som först återfordrades. De 50 milj. i kassaförstärkning grundades på den av sommarriksdagen

lämnade krigskrediten på 50,000,000 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

9

% statsverkets inkomster. På samma sätt skulle besparingar, som ej reserverats

för särskilda behov, gå till riksgäldskontoret, som också hade att

fylla brister i förslagsanslagen. Genom 1876 års stora budgetreform frigjordes

statsverket från detta beroende av riksgäldsverket. För utjämning

av statsregleringarna upplades i stället en särskild fond, den s. k. fonden

för reserverade medel, vilken disponerades av riksdagen. De besparingar

å riksstatens anslag, vilka fortfarande ansågos böra disponeras av Kungl.

Maj:t, behöllos i statsregleringsfonden, medan övriga besparingar överfördes

till fonden för reserverade medel. Denna fond hade den uppgiften att

mottaga statsregleringens överskott och fylla dess brister. Emellertid förfor

man vid 1876, 1877 och 1878 års riksdagar på så sätt, att överskottet

i statsregleringen för det år, som närmast föregick riksdagens sammanträde,

i stället för att överföras till fonden för reserverade medel förslagsvis

beräknades och upptogs som tillgång i nästföljande års riksstat. Detta

förfarande måste sannolikt ha haft den inverkan, som skönjes i 1878 års

stora kassaförstärkning åt statskontoret. De kassaförsträckningar, som

förekommo åren 1909, 1910 och 1911, torde ha sin orsak dels uti den

ekonomiska kris, som landet nyligen genomgått, dels uti de principer för

riksstatens uppgörande, som tillämpats före 1911, varigenom det kassaförlag,

som statskontoret förfogade över, var otillräckligt. I samma mån

man övergått till bättre budgettekniska principer och fonderat ett eller

flera års överskott har statsverkets behov av kassaförstärkning endast mera

tillfälligtvis förekommit.

Yid 1911 års riksdag sammanslogos i samband med den nya uppställningen

av riksstaten statsverkets kassaförlagsfond och fonden för reserverade

medel till en statsverkets kassafond. Denna fond fick den dubbla

uppgiften att verka dels som kassaförlag, dels som regulator för statsregleringarnas

genomförande. Dåvarande departementschefen ansåg även den

senare uppgiften »i realiteten intet annat än att vara ett kassaförlag».

»Och om», fortsätter departementschefen, »den ganska osannolika eventualiteten

skulle inträffa, att under en följd av år upprepade brister i statsregleringarna

så starkt medtoge denna fond, att dess kapital löpte fara att

nedgå under den nuvarande kassaförlagsfondens belopp, 15,000,000 kronor,

måste detta givetvis föranleda finansledningen att vidtaga åtgärder för

fondens återställande till sagda belopp. Dessa åtgärder, som naturligen

skulle bestå i uppförande å riksstaten av erforderligt anslag till fondens

förstärkning, torde emellertid, såsom redan är antytt, om hittills vunnen

erfarenhet lägges till grund för ett omdöme om huru förhållandena kunna

komma att gestalta sig under den nya regimen, näppeligen någonsin behöva

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 saml. 42 höft. (Nr 55.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

att påkallas, likasom ej keller, sedan kassafonden uppbringats till erforderlig''

storlek, något behov skulle förefinnas att anlita kassaförsträckning från riksgäldskontoret,

vilken senare utväg däremot under nuvarande regim med en

svag kassaförlagsfond och en fond för reserverade medel, som ständigt

tömts vid statsregleringarna, upprepade gånger måst tillgripas.»

Som man finner, ansåg 1911 års finansminister, att med den reform,

som han genomförde, skulle statsverket ej framdeles ka något behov av

kassaförstärkning från riksgäldskontoret. Ock detta, ehuru kan näppeligen

torde ka föreställt sig, att kassafonden skulle svälla till de belopp, som

den visade sig stiga till under de närmast följande åren. Men kan kade

nog ej keller drömt sig eu regering med sådan tilltro som den nuvarande

till sin egen rättighet att besluta om utgifter, som likvideras med kassaförstärkningar

utom riksstaten ock utan riksdagens körande.

Den berörda bestämmelsen i 12 § 4 mom. synes genom sin blotta

tillvaro kunna inleda en finansminister i frestelse att dels skjuta undan

dagens plåga genom större skattande av kassafonden, än som kan vara

förenligt med god finansiering, dels släppa slussarna öppna för kollegernas

penningförbrukning. Pengarna får riksgäldskontoret förskottera, kur de

skola täckas blir sedan riksdagens sak.

Då emellertid genom inrättandet av kassafonden ock med tillämpning

av de principer för statsregleringarna, som lågo till grund för 1911 års

reform, statsverket skulle vara försett med tillräckligt kassaförlag, och då

12 § 4 mom. lämnar en regering möjlighet att med förbigående av riksdagen

skaffa sig stora penningmedel, synes det oss, som om denna paragraf

saklöst kunde utgå. Det får bli finansledningens ock riksdagens plikt att

tillse, att statsverket har tillräckligt kassaförlag. Skulle tillkomma mera

betydande extra utgifter, som ej kunnat förutses vid riksstatens uppställande,

ock som äro av den storlek ock beskaffenhet, att de ej kunna

förskotteras genom det lilla kreditivet, så må då landets regering förskaffa

sig medel på det av Sverges grundlag kända sättet, nämligen av Sverges

riksdag. Yi kunna sålunda ej inse, att det numera finnes tillräckligt

bärande skäl för ett bibehållande av den gamla bestämmelsen om kassaförstärkning

från riksgäldsverket. Denna bestämmelse bar käft sin tid,

men med de reformer på finansförvaltningens område, som nu vidtagits,

tjänar den näppeligen något annat ändamål än att ge en regering möjligheter,

som icke stå i överensstämmelse med god tillämpning av den mångåriga

bevillningspraxis, som vi ägt i Sverge, eller med riksdagens ställning

som anslagsbeviljande myndighet.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55-

11

Bankoutskottet, till vars förberedande behandling ifrågavarande motioner

hänvisats, har ansett sig böra inhämta yttrande över motionerna

från statskontoret och har för den skull utverkat Kungl. Maj:ts befallning

till nämnda ämbetsverk att avgiva och till utskottet inkomma med sådant

yttrande.

I anledning härav har statskontoret den 4 maj 1916 avgivit utlåtande

i ärendet och däri anfört följande:

»Den föreskrift, mot vilken ovanberörda motioner rikta sig, innehålles statskontoret.

i § 12 mom. 4 av det vid slutet av 1915 års riksdag utfärdade reglemente

för riksgäldskontoret och lyder sålunda:

''För beredande av tillgång till kassaförstärkning åt statsverket, då

sådan enligt Ivungl. Maj:ts beslut påkallas, äga fullmäktige i mån av behov

upplåna medel mot vare sig riksgäldskontorets skuldförbindelser eller obligationer

i svenskt mynt, ställda till inlösen antingen efter viss förfallotid

eller efter föregången, av riksgäldskontoret verkställd uppsägning, och må

fullmäktige, jämväl i avseende å denna upplåning, såväl bestämma räntevillkoren

som fastställa betalningsterminerna.’

I den längst gående av förenämnda motioner, nämligen den som väckts

av herr Kristensson m. fl., hemställes:

''dels att ur nu gällande reglemente för riksgäldskontoret måtte utgå

det där befintliga fjärde momentet i 12 paragrafen och att denna ändring

genast måtte träda i kraft;

dels ock att i nästkommande reglemente för nämnda kontor samma

stadgande måtte utgå’».

I motiveringen åberopas ett uttalande av vederbörande departementschef

vid riksstatsreformens genomförande år 1911 av innebörd, att, sedan

kassafonden uppbringats till erforderlig storlek, något behov icke skulle

förefinnas att anlita kassaförstärkning från riksgäldskontoret. Och motionärerna

tillägga för egen del: ''Det får bli finansledningens och riks
dagens

plikt att tillse, att statsverket har tillräckligt kassaförlag.’

Statskontoret anser sig med hänsyn hiirtill först böra med det statistiska

material, som nu står till buds, belysa frågan, huru stort statsverkets

kassaförlag bör vara för att kunna anses tillräckligt. I detta

hänseende vill statskontoret till en början fästa uppmärksamheten på, att

det finnes en del medel, som, ehuru icke statsmedel, dock göra tjänst

såsom kassaförlag åt statsverket under de tider, då de tillfälligtvis innestå

hos något av statens verk. Till dessa medel höra fondmedel, avsedda

att förräntas. Dessa, för vilka man endast avvaktar lämplig

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 55.

placering, äro dock givetvis såsom förlag till endast kortvarigt gagn. Men

det finnes också andra, till förräntning icke avsedda medel, vilkas användning

för sitt egentliga ändamål är mer eller mindre framskjuten, och vilka

statsverket därför under en längre tid kan använda såsom ett tillskott till

sitt kassaförlag, på samma sätt som en bank kan till löpande utgifter

temporärt använda medel, som hos densamma innestå på giroräkning eller

mot kort tids uppsägning. Såsom exempel på dylika medel må nämnas:

skogsvårdsavgifter, studentexamensavgifter, realskoleexamensavgifter, deponerade

medel, landstingsmedel m. fl. Beloppet å varje särskild sådan titel

kan vara obetydligt, men då antalet titlar är stort, blir sammanlagda beloppet

av de å statsverkets giroräkning för statskontorets, länsstyrelsernas

eller andra myndigheters räkning innestående medel av detta slag ganska

avsevärt.

I kronans räkenskaper över statsmedel upptagas de i det föregående

nämnda medel såsom skulder. I nu ifrågavarande hänseende böra bit

även sådana skulder, som uppkommit antingen tillfälligtvis vid likvider

mellan statsverket och enskilda personer eller fonder eller ock genom

direkta lån, såsom fallet är med kassaförstärkningar från riksgäldsverkets

fond. Bland skulderna upptagas jämväl överlevereringar vid statsmedelsuppbörden

och återstående utgifter å riksstatsanslag.

Av största vikt såsom bidragande till kassaförlaget äro de i räkenskaperna

såsom statsmedelstillgångar upptagna behållningarna sedan föregående

års statsregleringar, dock med undantag av sådana restantier och

propriebalanser, som tillhöra de särskilda inkomsttitlarna och vilka såsom

placerade i icke likvida tillgångar äro utan betydelse i nu ifrågavarande

hänseende. Övriga behållningar å föregående statsregleringar äro av

tre slag:

1) besparingar å ordinarie bestämda anslag; dessa bokföras såsom tillhörande

de olika huvudtitlarnas besparingsfonder;

2) behållningar å reservationsanslag och sådana extra anslag, som icke

betecknats såsom förslagsanslag; dessa bokföras såsom reservationer å respektive

anslag, där de icke på grund av särskilda omständigheter överföras

till kassafonden;

3) överskott å inkomsttitlar eller besparingar å förslagsanslag och i

särskilda fall vissa andra anslag; dessa behållningar tillföras kassafonden.

För att giva en föreställning om storleken av de summor, det här

gäller, må nämnas, att vid början av år 1915 förefunnos:

a) medel, som borde kunna vid anfordran utbetalas:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

13

fonders och diverse medel .............. kr. 36,272,472: 98

överleverering å statsverkets inkomster

......................................... » 40,780: 21

återstående riksstatsutgifter.............. » 841,954: 80

övriga skulder.................................... » 2,121,844: 37

huvudtitlarnas besparingsfonder...... » 6,120,010:03

reservationer å riksstatsanslag......... » 51,472,442: 16

b) kassaförstärkning från riksgäldsverkets fond ...

c) statsverkets kassafond.............................................

kr. 96,869,504: 55

» 50,000,000: —

> 69,782,925: 27

Summa kronor 216,652,429: 82

Emellertid var en stor del av dessa hos statsverket innestående medel

mer eller mindre fastlåst i ej likvida tillgångar. Hit höra de bokförda

tillgångar, som antingen kunde väntas inflyta först efter någon tid, såsom

den vid årsskiftet ännu ej förfallna uppbörden och vissa fordringar, eller

också voro mera fast bundna såsom vissa andra fordringar, särskilt de

under namn av »förskott» utbrutna fordringarna å kommande års anslag,

ävensom de såsom förråd av bränsle eller andra inventarier bokförda tillgångar.

Yid början av år 1915 voro icke mindre än kr. 130,863,862: 49

placerade i tillgångar av detta slag, nämligen:

förskott ................................................................................. kr. 104,502,700: 42

proviant-, bränsle- och materialförråd ........................... » 1,051,429: 40

mynt- och justeringsverkets behållning av metaller ... » 409,234: 54

restantier och propriebalanser (utom den del därav,

som är bokförd å de. särskilda inkomsttitlarnas konti) » 79,746: 21

ej förfallen uppbörd............................................................ » 5,507,139: 69

utlånta medel........................................................................ » 44,000: —

övriga ej likvida fordringar............................................. » 19,269,612: 23

Summa kronor 130,863,862: 49

Avdrages detta belopp från den här ovan angivna

summan av hos statsverket vid 1915 års början

innestående medel ......................................................- kr. 216,652,429: 82

finner man, att den likvida tillgången utgjorde ......... kr. 85,788,567: 33

Detta belopp fördelade sig sålunda:

kontant behållning och å giroräkning innestående:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

BanJcoutsIcottets utlåtande Nr 55.

å statsverkets giroräkning i riksbanken

.............................................

hos överståthållarämbetet..................

» utrikesdepartementet..................

» arméförvaltningen .....................

» marinförvaltningen.....................

» lotsstyrelsen.................................

» generalpoststyrelsen ..................

» medicinalstyrelsen .....................

» väg-och vattenbyggnadsstyrelsen

» telegrafstyrelsen...........................

» järnvägsstyrelsen ........................

» statens biografbyrå ..................

» mynt- och justeringsverket......

» generaltullstyrelsen ..................

» statistiska centralbyrån ............

» överintendentsämbetet ...............

» patent- och registreringsverket

» nationalmuseum .......................

» karolinska mediko-kirurgiska

institutet....................................

» institutet för blinda..................

» veterinärinstitutet .....................

» stuteriöverstyrelsen.....................

kr. 50,723,269: 74

» 109,192: 02

» 20,350: 17

» 1,644,885: 77

» 55,082: 74

» 159,470: 57

» 3,909,857: 40

» 1,523,827: 18

» 324,423: 62

» 737,209: 28

» 2,528,726: 97

» 4,771: 16

» 2,190,302: 74

» 1,575,594: 42

» 5,083: 76

» 192,454: 96

» 3,712: 71

» 701:02

» 11,022: 87

» 2,205: 07

» 3,122: 31

» 63,300: 85 kr. 65,788,567: 33

fordringar hos riksgäldsverkets fond:

till förvaltning överlämnade, till återbetalning efter en

veckas uppsägning förfallna ..........................................

20,000,000: -

Summa kronor 85,788,567: 33

Såsom synes, understego de likvida tillgångarna det i det föregående

till kronor 96,869,504: 55 beräknade beloppet vid början av år 1915 av

medel, som borde kunna vid anfordran utbetalas. Men då man givetvis

hade rätt att antaga, att utbetalning icke genast skulle påfordras för alla

dessa medel, kunde de likvida tillgångarna vid nämnda tidpunkt anses

fullt tillräckliga. I själva verket äro årsskiftena de tidpunkter, vid vilka,

till följd av de under december hållna uppbördsstämmorna, statsverkets

kassatillgång är som rikligast. Av denna orsak brukar statskontoret då

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

15

överlämna till riksgäldskontorets förvaltning ganska betydande belopp, som

anses kunna under den närmaste tiden undvaras. Såsom i det föregående

anförts, voro även vid början av år 1915 20,000,000 kronor överlämnade

till riksgäldskontoret.

Den goda kassatillgången vid årets början är emellertid av övergående

natur, vilket är orsaken till att statskontoret vid årsskiftet 1914—1915

väl överlämnade förenämnda 20,000,000 kronor till riksgäldskontorets

förvaltning, men icke tilltrodde sig att göra en definitiv avbetalning på

den skuld av 50,000,000 kronor, vari statsverket vid samma tidpunkt

häftade till riksgäldsverkets fond. Erfarenheten bar nämligen visat, att på

överflödet vid årets början följer en betydlig nedgång under årets tre första

kvartal. Huru därmed förhåller sig beträffande den kontanta behållning,

som överlämnats till olika förvaltande verk och myndigheter för att tjäna

dem till kassaförlag (se specifikationen här ovan av den kontanta behållningen

vid början av år 1915), därom är statskontoret icke i tillfälle att

meddela några detaljer. Men i avseende på statsverkets egentliga huvudkassa,

den å statsverkets giroräkning i riksbanken innestående behållningen,

torde följande med ledning av den hos statskontoret förda statistiken uppgjorda

tabell vara upplysande. Den omfattar tiden från och med den 1

januari 1909, då i anledning av lantränteriernas indragning länsstyrelsernas

giroräkningar sammanslogos med statskontorets, vilken sedermera från

och med den 1 januari 1910 fick namn av statsverkets giroräkning. Då

det emellertid för nu förevarande fråga saknar intresse att särskilja de

belopp, som faktiskt innestå å statsverkets giroräkning, från dem, som

av statskontoret överlämnats till riksgäldskontoret att förvaltas, och då de

belopp, som statskontoret nödgats låna från riksgäldskontoret såsom kassaförstärkning

eller fått uppbära av det s. k. lilla kreditivet, här böra räknas

såsom avdrag å behållningen, har statskontoret i tabellen angivit behållningen

å statsverkets (respektive för år 1909 statskontorets) giroräkning,

då därtill läggas till riksgäldskontorets förvaltning överlämnade medel, men

fråndragas med återbetalningsskyldighet erhållen kassaförstärkning och

enligt § 63 regeringsformen lyftat kreditiv.

Beloppen äro avrundade till miljoner kronor, och genom minustecken

angives, när skulden till riksgäldskontoret överstigit tillgången.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

1909

1910

1911

1912

1913

1914

1915

den 1 januari ..................

23.8

20.6

25.5

36.1

51.8

76.1

14.0

minimum under

Januari ...........................

9.2

3.0

8.8

21.3

31.1

51.2

— 19.7

Februari...........................

5.5

— 6.2

0.3

15.0

30.0

45.4

— 36.1

Mars ..... ........................

3.4

— 7.0

0.3

14.1

27.0

43.9

— 51.6

April ..............................

Maj.................................

Juni ..............................

9.0

— 0.5

8.3

18.5

31.9

48.9

— 48.3

0.

— 9.3

2.6

17.9

26.0

45.9

— 72.2

— 5.5

— 17.8

— 3.8

8.1

15.6

41.9

— 83.4

Juli.................................

— 12.6

— 20.3

— 9.4

5.1

10.5

41.3

— 86.0

Augusti ...........................

September........................

— 19.9

— 20.9

— 13.6

3.6

9.4

16.3

— 71.0

— 23.9

— 21.5

— 12.6

4.9

11.5

— 8.3

— 97.1

Oktober...........................

— 24.1

— 21.7

— 9.2

6.0

13.1

— 25.4

—108.2

November........................

— 19.9

— 18.9

— 3.0

9.8

20.5

— 28.0

-105.1

December ........................

— 12.2

— 8.8

4.5

20.3

32.1

— 23.6

— 95.0

Den starka nedgång i kassabeståndet, som föregående tabell utvisar

för de två sista åren, är tydligen föranledd av då rådande abnorma förhållanden.

Lämnar man dem å sido, finner man, att även under de tre

första kvartalen av vart och ett av åren 1909—1913 en betydlig minskning

ägt rum, i medeltal belöpande sig till 40.9 miljoner kronor per år.

Denna minskning förorsakas dels av mera tillfälliga och oregelbundna

växlingar i in- och utbetalningar, dels av regelbundet år efter år återkommande

förhållanden. För att få någon föreställning om dessa senare,

vilka för nn föreliggande fråga äro av största intresse, borde man hava

tillgång till en statistik, som månad efter månad angiver å riksstatens

inkomsttitlar influtna eller å riksstatsanslagen utgivna belopp ävensom

uppbörd och utgifter å andra slag av medel. En dylik statistik upprättas

också numera med ledning av uppgifter, som inkomma till statskontorets

riksbokslutsbyrå på grund av nådiga kungörelsen den 22 maj 1908 med

föreskrifter för ämbetsverk och myndigheter att inkomma med vissa uppgifter

till nämnda byrå. Statskontoret måste visserligen betona, att månadsuppgifterna

och den på dem grundade statistiken knappast kunna

bliva tillräckligt tillförlitliga, förrän föreskrift utfärdats om samtidigt insändande

av verifikationer och dessa verifikationers granskning före

upprättande av sammandrag. Dessutom är att märka, att sammandrag av

månadsuppgifterna icke föreligger för de år, som här egentligen borde

komma i fråga, nämligen 1909—1913, utan endast för år 1915. Någon

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

17

annan statistik står emellertid icke för förevarande ändamål till buds.

Statskontoret meddelar därför efterföljande siffror efter sammandragen för

år 1915 av förenämnda kassarapporter, kompletterade, vad inkomstsidan

beträffar, med uppgifter angående de s. k. affärsverken, generalpoststyrelsen,

telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och domänstyrelsen,

för vilka eljest inga sifferuppgifter ingå i sammandragen.

Miljoner kronor.

Fonder och diverse medel

Inkomster med avdrag

av utgifter å 1915 års

riksstatsinkomsttitlar

Utgifter med avdrag

av inkomster å 1915 års

riksstatsutgiftstitlar

Inkomster

Utgifter

Januari ............

16.9

47.2

26.9

32.4

Februari............

11.4

12.4

15.6

20.7

Mars ...............

66.3

39.2

26.5

28.5

April ...............

39.7

20.o

26.2

32.0

Maj..................

43.1

24.5

14.1

33.5

Juni..................

64.5

38.5

26.3

32.9

Juli ..................

29.6

40.7

56.3

22.1

Augusti ............

24.1

10.7

15.9

24.5

September .........

70.2

54.0

16.7

40.9

Oktober ............

31.8

25.1

25.9

23.7

November .........

29.7

13.2

24.6

24.4

December .........

125.2

78.4

59.6

26.5

Medeltal för månad

46.1

33.7

27.9

28.6

För fonder och diverse medel visar denna tabell en stark förskjutning

av inkomsterna mot årets slut. En liknande förskjutning, ehuru icke fullt

lika stark, förekommer emellertid även för utgifterna.

Yad riksstatens inkomst- och utgiftstitlar beträffar är att märka, att

i inkomstsiffrorna för juli och augusti månader ingår influten värnskatt

med ett belopp av 39.7 miljoner kronor (39.6 för juli och 0.1 för

augusti) en inkomst vartill någon motsvarighet icke är avsedd att under

normala förhållanden förekomma och icke heller förekom under femårsperioden

1909—1913. Minskar man på grund härav inkomstsiffrorna för

juli till 16.7 och för augusti till 15.8 samt för månadsmedeltalet till 24.6 miljoner

kronor, så finner man, att månadsinkomsten under årets tre första

kvartal är lägre än utgiften och under alla månaderna utom den sista

lägre än månadsmedeltalet, under det att utgifterna äro lägst under sista

kvartalet. Denna koncentrering av inkomsterna mot slutet av året och av

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 samt. 42 höft. (Nr 65.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

BanJcoutskottets utlåtande Nr 55.

utgifterna i motsatt riktning utgör förklaringen till här ovan anmärkta nedgång

i kassatillgången under årets tre första kvartal.

Undersöker man närmare riksstatens särskilda inkomsttitlar, finner

man, att, såsom ju var att vänta på grund av föreskriften i § 10 av

uppbördsreglementet, i stort sett hela uppbörden av inkomst- och förmögenhetsskatt

ävensom bevillning av fast egendom samt av inkomst ägt rum

under årets två sista månader, samt att brännvinsförsäljningsmedlen —

vilka medel förefunnos redan åren 1909—1913, ehuru de först från och

med år 1915 äro uppförda i riksstaten bland statsverkets inkomster •—

nästan uteslutande influtit under månaderna mars och april. Genom förhållandet

med brännvinsförsäljningsmedlen förklaras den övergående höjningen

i kassabeståndet under april åren 1909—1911 och mars 1912 och

1913, varvid dock är att märka att dessa medel skulle under de närmast

efter inbetalningen följande månaderna fördelas och utbetalas till kommuner,

städer, landsting och hushållningssällskap. Genom tiden för uppbörden

av inkomst- och förmögenhetsskatt och bevillning av fast egendom samt

av inkomst förklaras den slutliga stigningen under november och december.

Till denna stigning synas även sockerskatt och brännvinstillverkningsskatt

i någon mån bidraga, i det de åtminstone för år 1915 förete jämförelsevis

låga uppbördssiffror i början och högre mot slutet av året.

På storleken av statskassans nedgång under de tre första kvartalen

inverka givetvis avvikelser från riksstaten i avseende på den uppbörd, som

under denna tid äger rum å statsverkets inkomsttitlar, och i avseende på

utgifter å statsanslag under samma tid. För att kunna draga riktiga

slutsatser av den i det föregående införda tabellen över kassatillgångens

minimibelopp under de olika kalendermånaderna av åren 1909—1915,

måste man därför taga hänsyn till under varje särskilt år uppkommet

överskott eller brist i statsregleringen. Så till exempel visar tabellen för

år 1913 en nedgång av 42.4 miljoner kronor (från 51.8 till 9.4). Men

samma år förefanns ett nettoöverskott i statsregleringen av icke

mindre än ........................................................................... 26.2 miljoner kronor.

Härav belöpte sig............................................................... 7.1 miljoner kronor

på inkomst- och förmögenhetsskatt ävensom bevillning

av fast egendom samt av inkomst....................

Återstoden.......................................................................... 19.1 miljoner kronor,

kan man vid en approximativ beräkning antaga hava varit något så när

jämnt fördelad över hela året. På de tre första kvartalen skulle således

belöpa SA x 19.1 = 14.3. Det är då tydligt att, om man icke fått något

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

19

överskott under året, kade sänkningen sannolikt blivit 14.3 miljoner kronor

större än den nu faktiskt blev. Vid årets början både man därför käft

att bereda sig på en sänkning av 56.7 miljoner kronor.

Under år av statsbrist, såsom år 1909, var naturligtvis förhållandet

alldeles motsatt.

Anmärkas må, att i detta sammanhang böra jämställas: med överskott:

anvisningar enligt riksstaten till mötande av brist i något års statsreglering,

och med brist: såväl anvisningar enligt riksstaten å föregående

års överskott som ock den omföring till telegrafverkets fond, som år 1912

gjordes av vissa telegrafverkets medel, som förut balanserats såsom ingående

i fonden för reserverade medel.

Beräkningen för kela femårsperioden 1909—1913 blir följande (minustecken

anger nettobrist i stället för nettoöverskott).

1909

1910

1911

1912

1913

Medium

Nettoöverskott i statsregleringen ...

— 8.2

11.0

9.1

13.0

26.2

10.2

Överskott å inkomst- och förmögen-

hetsskatt ävensom bevillning av

fast egendom samt av inkomst...

2.2

0.6

3.4

4.6

7.1

3.6

Skillnad

— 10.4

10.6

5.7

8.4

19.1

6.6

3A av skillnaden ........................

— 7.8

7.9

4.3

6.3

14.3

5.0

Kassanedgången under året .........

47.9

42.3

39.1

32.6

42.4

40.9

Densamma, om statsregleringen visat

varken överskott eller brist ......

40.1

50.2

43.4

38.9

56.7

45.9

Dessa siffror angiva den nedgång i kassan, på vilken man enligt erfarenheten

från åren 1909—1913 vid början av ett år måste bereda sig,

om man icke har anledning antaga, att statsregleringen för året kommer

att lämna vare sig överskott eller brist.

Av de bär ovan beräknade belopp har man att vid framtidsberäkningar

utgå från det största, således beloppet för år 1913, 56.7 miljoner

kronor, eftersom man i regel icke bar någon anledning att antaga, att

kassabehovet skall bliva mindre under ett kommande år än under år 1913.

En sådan anledning är dock tänkbar, om nämligen i riksstaten sådana

inkomster, vilkas uppbörd är förlagd till slutet av året, beräknats lägre

än för år 1913. Den på de tre första kvartalen belöpande delen av

nämnda i riksstaten beräknade inkomster är givetvis en av beståndsdelarna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

i den under året uppkommande kassabristen, och när den förra minskas,

bör den senare minskas med samma belopp. Alldeles motsatt blir förhållandet,

om de i slutet av året inflytande inkomsterna i riksstaten beräknas

högre än för år 1913. Såsom exempel anföres här en i nämnda

hänseende utförd jämförelse mellan riksstaterna för åren 1916 och 1913.

_1916 1913

Inkomst- och förmögenhetsskatt ........................... 39,000,000 33,000,000

Bevillning av fast egendom samt av inkomst...... 1,550,000 1,400,000

Krigskonjunkturskatt ................................................ 9,000,000_—

Summa 49,550,000 34,400,000

Av det belopp 15,150,000 kronor, varmed ifrågavarande inkomstposter

för år 1916 överskjuta motsvarande poster för år 1913, faller ungefär

11.4 miljoner kronor på årets tre första kvartal. Ett belopp av

56.7 -f 11.4 = 68.1 miljoner kronor skulle därför hava blivit facit av en

beräkning vid innevarande års början av den kassatillgång, som måste

hållas tillgänglig för att möta utgifter utöver inkomster under årets lopp,

under förutsättning att förhållandena i övrigt varit normala och att ingen

anledning förefanns att vänta vare sig överskott eller brist i statsregleringen.

Här bör anmärkas, att för oförmodat påkommande extra ordinära förhållanden

av samma art som de, vilka förekommo under sommaren 1914,

måste utöver det för normala förhållanden beräknade beloppet finnas tillgängligt

ett belopp motsvarande de extra ordinära utgifter, som kunna

väntas under tiden intill dess riksdagen hinner sammanträda och fatta

beslut om beviljande av medel. I detta hänseende erinrar statskontoret,

att de av krisförhållandena föranledda utbetalningarna från statsverkets

giroräkning under första krismånaderna år 1914 utgjorde 26.9 miljoner

kronor. För här senast omförmälda medelsbehov bör emellertid tillräcklig

summa, jämlikt § 63 regeringsformen, anslås och till utbetalning å riksgäldskontoret

anvisas, att vara tillgänglig, då Konungen, till rikets försvar

eller andra högst viktiga och angelägna ändamål, sedan hela statsrådets

tankar däröver blivit inhämtade, finner den vara oundvikligen nödig.

Någon ökning på förhand av statskassan är således icke av denna anledning

erforderlig.

I det föregående har beräknats maximibeloppet av statskassans fluktuationer

under loppet av ett år under förutsättning av normalt förlopp

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55-

21

av statsreglering^!. Givetvis kan man dock aldrig vid budgetens uppgörande,

även om den grundas på försiktiga beräkningar, vara fullt säker

på, att brist i statsregleringen icke kan uppstå. Med hänsyn härtill erfordras

något tillägg till nyss beräknade siffror. Storleken av detta tillägg

bör naturligtvis vara beroende av budgetens storlek. Härvid skulle kunna

ifrågasättas att från inkomststatens slutsumma frånräkna beloppen av sådana

inkomsttitlar, som icke kunna inverka på uppkomsten av brist i statsregleringen,

till exempel på grund därav att den summa, som enligt riksstaten

skall tillföras statsverkets kassa, redan är på förhand befintlig.

Men då å riksstatens kreditsida upptagas förslagsanslag, med vilka man

även har att räkna i fråga om uppkomsten av brist, synes rättast att

beräkna bristen i procent av riksstatens slutsumma.

Undersöker man de tillfällen, då brist i statsregleringen förekommit

under de senaste 50 åren, finner man, att bristen, när den var proportionsvis

störst, det vill säga år 1868, uppgick till 11 X av respektive

inkomstbelopp. Av en brist på 11 % kan anses belöpa på årets tre

första kvartal ungefär 8 %. Då beräkningen av riksstatsinkomsterna

torde hava blivit säkrare sedan år 1868, vilket bestyrkes av utfallet av

statsregleringarna sedan den tiden, kan det icke anses oförsiktigt att för

nu ifrågavarande ändamål stanna vid siffran 8. För år 1916 borde således

hava beräknats 8 % av riksstatens slutsumma, kronor 400,682,400, = i

runt tal 32 miljoner kronor. När detta belopp lägges till vad som förut

beräknats för kassafluktuationen under samma år under antagande av

normala förhållanden, 68.1 miljoner kronor, får man inalles med tillämpning

av 1916 års budgetsförhållanden ett belopp av i runt tal 100 miljoner

kronor.

Ett par omständigheter förtjäna att i detta sammanhang påpekas.

Riksstaten för ett år fastställes under förra hälften av närmast föregående

kalenderår, sålunda till exempel riksstaten för 1917 under maj eller juni

1916. Om samtidigt det för riksstatsåret erforderliga kassaförlaget skall

säkerställas, kunde ifrågasättas, att hänsyn skulle tagas till att brist kan

uppstå såväl under det år, då budgeten fastställes (i exemplet: 1916), som

under det, för vilket den gäller (1917). Under normala förhållanden torde

man dock kunna utgå från antagandet, att det löpande året kommer att

tilländagå utan brist och att således det förlag, som en föregående riksdag

eventuellt anvisat för mötande av sådan brist, kommer att finnas kvar vid

årsskiftet och kimna räknas såsom ingående i det nya årets förlag. Skulle

sedermera kassan vid budgetsårets början befinnas otillfredsställande, lära

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

med anledning därav erforderliga åtgärder kunna vidtagas av den''då sammanträdande

riksdagen.

För en exakt beräkning av det i procent av viss del av riksstatens

slutsumma angivna belopp, som behöves med anledning av en möjlig brist

i statsregleringen, möter den svårigheten, att riksstatens slutsumma först

sent blir känd. Beräkningen behöver dock ej vara exakt, blott den icke

är för låg; och att i god tid beräkna ett belopp, som med säkerhet icke

är för litet i förhållande till riksstatens slutsumma, torde icke erbjuda

någon svårighet.

Kassafonden, före budgetsreformen benämnd »Kassaförlagsfonden»,

är den fond, som är avsedd att tillhandahålla det enligt vad här ovan

visats erforderliga kassaförlaget. Här tillkommer emellertid den omständigheten,

att kassafonden har en uppgift utöver den, som föranledes av

den väntade eller befarade kassafluktuationen under året.

I detta hänseende erinrar statskontoret, hurusom, enligt vad statskontoret

i det föregående anfört, vid början av år 1915 tillgångar till ett

belopp av icke mindre än i runt tal 130.9 miljoner kronor voro placerade

på sådant sätt, att de icke voro disponibla för utgifters bestridande. Den

största posten av dessa fasta placeringar utgjordes av »förskott». Och då

denna titel för förevarande fråga är av särskilt intresse, meddelar statskontoret

här nedan en tabell för år 1915 över de hos statskontoret bokförda

förskott, utvisande för olika slag av sådana förskott såväl det belopp,

som under året utanordnats, som det belopp, som vid årets slut återstod

oersatt.

I avseende på förskott erinrar statskontoret, att statskontoret i underdånigt

utlåtande den 2 januari 1914 angående förskottens budgettekniska

behandling i princip tillstyrkt ett framkommet förslag om väsentlig inskränkning

i förskotts väsendet medelst anvisande av anslag å riksstaten.

Jämte kassafonden tjänstgöra såsom kassaförlag även andra medel,

bokförda såsom statsmedlens skulder till fonder eller diverse medel eller

under titel överlevereringar, återstående riksstatsutgifter, skulder i allmänhet,

huvudtitlarnas besparingsfonder eller reservationer å riksstatsanslag. Dessa

medel uppgingo, såsom i det föregående angivits, vid början av år 1915

till i runt tal 96.9 miljoner kronor. De voro således icke tillräckliga för

att täcka behovet av förlag för mera fasta placeringar, vilket behov vid nämnda

tidpunkt uppgick till i runt tal 130.9 miljoner kronor. Men om man

s. 23 Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 55.

23

Utbetalda

förskott

1915

Balans

Oersatta förskott

1915

A) Normala förskott:

För med krigsförhållandena icke samman-

hängande militära ändamål ..................

1.430.500

—

6.967.229

36

Kostnader för ämbetslokaler, hyror och möb-

ler m. m...........................................

148.831

24

896.117

89

Kommittéer, sakkunniga utredningar och

dylikt................................................

1.376.058

72

2.914.999

14

Tillfälliga arvoden, arbetsförstärkningar, er-

sättning för mistade inkomster o. d.......

147.096

70

230.250

13

Statsbidrag och understöd för tidskrifter m. m.

12.600

—

1.500

—

Reseunderstöd .......................................

8.122

58

4.892

21

Kreditiv och lån ....................................

100.000

—

435.000

—

Medellösa arbetslösa.................................

414.462

87

414.462

87

Provision för bildande av Svenska tobaks-

monopolet..........................................

340.000

—

340.000

—

Personliga ersättningar i anledning av tobaks-

monopolet..........................................

1.563.528

14

1.563.528

14

Andra förskott å riksstatsanslag ...............

9.055.326

58

10.019.782

42

Diverse ................................................

594.797

63

1.768.214

40

Säger

15.191.324

46

25.555.976

56

B) Av krigsförhållandena föranledda förskott

Livsmedelskommissionen...........................

18.608.502

17

19.061.531

17

Neutralitetskostnader ..............................

47.638.560

—

107.638.560

—

Säger

66.247.062

17

126.700.091

17

Summa

81.438.386

63

152.256.067

73

undersöker, huru härmed förhöll sig under de lugnare tider, som föregingo

år 1915, finner man:

Vid början

av år

Nu ifråga- varande

medel

Fast

placering

Skillnad

Halva beloppet av

fonders m. fl. medel

Skillnad mellan

dessa medel och

de fast placerade

1909

74.9

62.0

12.9

37.4

24.6

1910

79.1

60.8

18.3

39.5

21.3

1911

84.6

63.6

21.1

42.3

21.2

1912

83.3

63.0

20.3

41.6

21.4

1913

75.2

50.9

24.3

37.6

13.3

1914

78.6

53.8

24.8

39.3

14.5

Medeltal

79.3

59.0

20.3

39.6

19.4

allt i miljoner kronor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Nankoutskottets utlåtande Nr 55.

Användbarheten av fonders m. fl. medel såsom förlag är inskränkt

genom den omständigheten, att utbetalning kan när som helst påkallas.

Mest rationellt vore därför utan tvivel att betrakta behållningen å dylika

medel endast såsom en säkerhetsmarginal, som icke toges med i beräkningen,

då kassafondens erforderliga storlek bestämmes. Emellertid inflyta i

regel nya belopp av detta slag i de utbetaltas ställe och då variationerna

i tillgången å sådana medel inverkat på den statistik för år 1913, som

ligger till grund för här ovan gjorda beräkning av det erforderliga kassaförlagets

storlek, vill det förefalla statskontoret, som om det icke vore

någon oförsiktighet att för normala förhållanden antaga, att en viss del,

till exempel hälften, av de hos statsverket innestående, nyss omnämnda

medel kan påräknas för delvis täckande av behovet av förlag för tillhandahållande

av förskott och för fast placering i övrigt. För att täcka

återstående delen av detta behov skulle kassafonden behöva höjas med ett

belopp, som, enligt erfarenheten under åren 1909—1914 kan sättas till

20 miljoner kronor. Under förutsättning således, att kassaförstärkning

beredes statskontoret, då särskilda förhållanden sådant påkalla, bör det

belopp, som på sätt ovan angivits, vid början av ett år beräknas såsom

för mötande av brist och med anledning av kassafluktuationen under året

erforderligt kassaförlag, för att angiva kassafondens rätta storlek vid årets

början, höjas med 20 miljoner kronor. Vid början av innevarande år

borde det således ha uppgått till 120 miljoner kronor.

Att kassafonden vid ett kalenderårs början har vederbörlig storlek,

därför bör sörjas genom anslag i samma års riksstat. När kassafonden

väl nått sin erforderliga storlek, torde därefter för kommande år under

normala förhållanden behövas endast små anslag och, då överskott i statsregleringen

förefunnits, inga anslag alls.

Vid beviljande av anslag till avsättning till kassafonden, måste man

tillse, att erforderligt belopp kommer kassafonden till godo inom oktober

månads ingång.

På sätt här ovan angivits skulle kassabehovet kunna under normala

förhållanden tillgodoses. Men extraordinära förhållanden, till exempel

sådana som nu råda, göra alla beräkningar på förhand omöjliga. Och för

statskontoret är det höjt över allt tvivel, att statsverkets behov av kredit

hos riksgäldskontoret måste kvarstå för förhållanden, som ej kunnat vid

uppgörande av budgeten förutses, och i fråga om belopp, som undandraga

sig varje beräkning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

25

Såsom sammanfattning av vad statskontoret nu anfört vill statskontoret

såsom sin åsikt uttala:

att det å ena sidan, under förutsättning av normala förhållanden,

icke synes omöjligt att ersätta den nu befintliga rätten till kassaförstärkning

från riksgäldskontoret medelst anslag till kassafondens förstärkande

med enligt ovanstående utredning erforderliga belopp, men

att å andra sidan, om bestämmelsen angående nämnda rätt upphäves,

kredit torde böra på annat sätt för extra ordinära förhållanden beredas.

I de motioner, som väckts i första kammaren av herr Ivvarnzelius

m. fl. och i andra kammaren av herr Edén m. fl., hemställes:

’att riksdagen måtte besluta sådan ändring i § 12 moment 4 i riksgäldskontorets

reglemente, att den däri stadgade skyldigheten för riksgäldskontoret

att tillhandahålla kassaförstärkning åt statsverket uttryckligen

begränsas till de fall, där Kung! Maj:t efter förutgången prövning av det

av statskontoret anmälda behovet finner det erforderligt för bestridande av

utgifter, som antingen äro upptagna i riksstat en eller eljest äro av riksdagen

medgivna’.

Mot detta förslag är från statskontorets sida intet annat att erinra

än att detsamma icke blott omöjliggör varje anlitande av kassaförstärkning

från riksgäldskontoret för bestridande av utgifter, som icke äro upptagna

i riksstaten och icke heller eljest äro av riksdagen medgivna, utan även

lägger hinder i vägen för varje utbetalning av under händer varande medel

för av riksdagen icke på förhand medgivet ändamål. Ty om och när en

dylik utbetalning äger rum, kan man aldrig veta, om icke det utbetalta

beloppet senare kan befinnas hava varit av nöden för utgifter enligt riksstaten,

och om då kassaförstärkning för detta senare ändamål skulle anlitas,

vore det ju i själva verket den förstnämnda utbetalningen som nödvändiggjort

kassaförstärkningen. En förutsättning för förslagets genomförande är

därför, att samtidigt vidtages en omläggning av förskottsväsendet i den

riktning, som utgjorde föremål för statskontorets ovanberörda underdåniga

utlåtande den 2 januari 1914 angående förskottens budgettekniska behandling.

»

Utskottet har jämväl ansett sig böra inhämta fullmäktiges i riksgälds- Fullmäktige

kontoret yttrande över berörda motioner; och hava fullmäktige i skrivelse riksoä,dsden

12 maj 191G anfört följande:

»Till den historiska redogörelse i ämnet, som finnes intagen i herr

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 8 saml. A 2 höft. (Nr 55.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 55.

Ivristenssons med fleras motion, vilja fullmäktige göra det tillägg, att den

av motionärerna citerade bestämmelsen i 1876 års reglemente för riksgäldskontoret

angående dess skyldighet att under löpande året tillhandahålla

statskontoret nödig kassaförstärkning återfinnes redan i 1868 års

reglemente, där bestämmelsen emellertid icke, såsom 1876 och följande år,

förekommer ensam, utan är omedelbart föregången av en punkt av följande

lydelse:

’I händelse statsverkets inkomster för något år icke skulle uppgå

till det sammanlagda belopp, vartill dessa inkomster i riksstaten beräknats,

bör kungl. statskontoret av riksgäldskontoret erhålla gottgörelse för den

brist, som härigenom, enligt rikshuvudboken, uppkommer i de för statsutgifternas

bestridande anvisade tillgångar’.

Vid 1876 års riksdag vidtogs den förändringen, att nyss citerade bestämmelse,

i sammanhang med upphörandet av riksgäldskontorets befattning

med statsinkomsterna, blev utesluten ur reglementet, varefter den i

motionen i fråga anförda föreskriften angående riksgäldskontorets skyldighet

att tillhandahålla kassaförstärkning allt intill år 1913 återfinnes såsom

en särskild § i reglementet.

Vid den genomgripande omarbetning av reglementet, som ägde rum i

sammanhang med den år 1911 beslutade förändrade uppställningen av

riksstaten, uteslöts denna § och ersattes med den bestämmelse, som återfinnes

i nuvarande § 12 mom. 4.

I herrar Edéns och Kvarnzelius’ med fleras motioner uttalas den uppfattningen,

att avsikten med den för riksgäldskontoret stadgade skyldigheten

att tillhandahålla kassaförstärkning åt statsverket tydligen varit att

bereda tillgångar för de fall, då statskontorets inkomster, jämväl efter anlitande

av kassafonden, bleve otillräckliga under löpande året för bestridande

av sådana utgifter, som vore beslutna och medgivna av riksdagen.

Mot denna uppfattning torde icke vara något att erinra. Med den

år 1913 beslutade ändrade avfattningen avsågs säkerligen icke att vidtaga

någon ändring i sak i den skyldighet, som i förevarande hänseende enligt

det tidigare stadgandet ålåge riksgäldskontoret.

I herr Ivristenssons med fleras motion lämnas en redogörelse för tillkomsten

år 1911 av statsverkets kassafond, vilken enligt uttalande i den

kungl. propositionen var avsedd för den dubbla uppgiften att verka dels

såsom kassaförlag, dels såsom regulator för statsregleringens genomförande.

I sammanhang därmed uttalades, att, sedan kassafonden uppbringats till

erforderlig storlek, något behov icke skulle komma att förefinnas att anlita

kassaförstärkning från riksgäldskontoret.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

27

Med åberopande av dessa uttalanden finna herr Kristensson med

flera, att tillräckligt bärande skäl numera icke föreligga för ett bibehållande

av bestämmelsen om kassaförstärkning från riksgäldskontoret, utan

anse, att denna bestämmelse saklöst kan utgå ur reglementet.

Herrar Eden och Kvarnzelius m. fl. ifrågasätta däremot ej borttagande

av § 12 mom. 4, men finna en ändring däri vara av behovet påkallad;

och bör denna enligt deras mening gå i den riktningen, att skyldigheten

för riksgäldskontoret att tillhandahålla kassaförstärkning uttryckligen begränsas

till fyllande av de behov, som hava sin grund uti utgifter, vilka

äro auktoriserade av riksdagen, vare sig de äro upptagna i riksstaten

eller på annat sätt medgivna. Därjämte ifrågasätta ifrågavarande motionärer,

huruvida icke jämväl en maximigräns bör fastställas för de belopp,

som riksgäldskontoret under angivna förutsättningar har att tillhandahålla.

I anslutning till ovan åberopade uttalande i den kungl. propositionen

till 1911 års riksdag finna även fullmäktige principiellt lämpligast och

riktigast, att statsverkets kassabehov åtminstone under normala förhållanden

utan riksgäldskontorets anlitande tillgodoses genom en tillräckligt stor

kassafond. Berörda fond kan emellertid icke för närvarande fylla en dylik

uppgift, och det torde icke heller vara möjligt att omedelbart uppbringa

densamma till för angivna ändamål erforderlig storlek. Vid sådant förhållande

lärer statsverket, i varje fall under de närmaste åren, icke kunna

undvara möjligheten att erhålla kassaförstärkning från riksgäldskontoret;

och synes alltså ett stadgande härom fortfarande böra finnas i riksgäldskontorets

reglemente. Ehuru bestämmelsen i § 12 mom. 4 i kontorets

nu gällande reglemente enligt den ovan gjorda utredningen bör tolkas så,

att rätten till kassaförstärkning endast avser utgifter, som äro upptagna

i riksstaten eller eljest av riksdagen medgivna, synes det önskvärt, att ett

förtydligande i detta syfte göres.

Om rätten att påkalla kassaförstärkning bestämmes på sådant sätt,

förefaller det, som om ur konstitutionell synpunkt skäl knappast funnes

för fastställande av en maximigräns för de belopp, riksgäldskontoret under

angivna förutsättningar har att tillhandahålla. För riksgäldskontoret skulle

utan tvivel en sådan gräns uppåt innebära en fördel vid dess beräkningar

av föreliggande lånebehov. Huru gränsen bör sättas, måste emellertid

bliva beroende dels på kassafondens storlek och dels på förhållandet

emellan statens inkomster och utgifter vid olika tider av året, allt omständigheter

som fullmäktige icke äro i tillfälle att närmare utreda.

Uppenbart är dock, att gränsen måste göras ganska vid för att undvika

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 55.

Särskilda meningar

av:

herr Kobb.

risken av statsmaskineriets avstannande i brist på rörelsemedel; men härigenom

minskas också maximigränsens nyss antydda betydelse för riksgäldskontorets

upplåning, vilken i själva verket mera måste hänföra sig

till statskontorets upplysningar om de tid efter annan faktiskt föreliggande

behoven än till en teoretiskt beräknad maximisiffra.

Prövningen, huruvida och i vilken mån behov för statsverket av

kassaförstärkning förefinnes, torde som hittills böra ankomma på Kung],

Maj:t; i varje fall synes den icke kunna ske genom fullmäktige i riksgäldskontoret.

För utomordentliga förhållanden angiver grundlagen den möjlighet till

kassaförstärkning åt statsverket, som innebäres i de enligt regeringsformen

§ 63 anvisade kreditiv, vilka Konungen i föreskriven ordning äger lyfta

i riksgäldskontoret. Att sistberörda utväg icke är under alla förhållanden

tillräcklig har den senaste tidens erfarenhet nogsamt givit vid handen,

men fullmäktige anse sig icke hava anledning att i detta sammanhang

ingå på frågan därom.

Utdrag av herrar fullmäktiges protokoll för denna dag, vari finnas intagna

de särskilda meningar, två av fullmäktige vid ärendets behandling

uttalat, är bilagt denna skrivelse.»

Vid fullmäktiges skrivelse fanns fogat utdrag av fullmäktiges protokoll

för ovannämnda den 12 maj, § 1, så lydande:

»Företogs ånyo till behandling bankoutskottets vid herrar fullmäktiges

sammanträde under gårdagen senast förehavda, vid sammankomsten den

10 sistlidna februari, § 2 i protokollet, bordlagda remiss å följande inom

riksdagen väckta motioner, nämligen i första kammaren nr 70 av herr

S. H. Kvarnzelius m. fl. och i andra kammaren nr 172 av herr Kils

Edén m. fl. om begränsning av skyldigheten för riksgäldskontoret att vid

tillfälliga behov tillhandahålla kassaförstärkning åt statsverket samt i andra

kammaren nr 86 av herr E. Kristen sson m. fl. angående uteslutande ur

reglementet för riksgäldskontoret av bestämmelsen i § 12 mom. 4.

Efter överläggning beslöto herrar fullmäktige att i ärendet till

bankoutskottet avgiva yttrande av innehåll, registraturet för denna dag

utvisar.»

Från beslutet voro herrar Kobb och friherre Palmstierna skiljaktiga.

Herr Kobb anmälde en så lydande reservation:

»Då det i och för beräkningen av statens lånebehov för året måste

innebära en väsentlig fördel att känna storleken av de förpliktelser, som

åligger riksgäldskontoret gentemot statskontoret, så synes det mig vara

s. 29 Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 55.

29

önskvärt, att en gräns för kassaförstärkningens storlek årligen bestämdes

i sammanhang med fastställandet av riksgäldskontorets reglemente.»

Friherre Palmstierna anmälde reservation, innefattande förslag till

annan avtattning av senare delen av fullmäktiges ifrågavarande yttrande;

och var denna reservation så lydande:

»I anslutning till ovan åberopade uttalande i den kungl. propositionen

till 1911 års riksdag finna även fullmäktige principiellt lämpligast

och riktigast, att statsverkets kassabehov åtminstone under normala förhållanden

utan riksgäldskontorets anlitande tillgodoses genom en tillräckligt

sf°r kassafond. Enligt vad fullmäktige inhämtat, kan emellertid

berörda fond icke för närvarande fylla en dylik uppgift, och torde det

icke heller vara möjligt att omedelbart uppbringa densamma till för angivna

ändamål erforderlig storlek. Vid sådant förhållande lärer statsverket,

i varje fall under de närmaste åren, icke kunna undvara möjligheten

att erhålla kassaförstärkning för uppehållande av statsförvaltningens

behöriga gång. Tillvägagångssättet vid beredandet av sådan förstärkning

synes böla vara, att Kungl. Maj:t till riksdagen inkommer med äskande

vid förefallande behov om det belopp, vilket för löpande året i detta

syfte anses nödigt, varefter riksdagen med ledning av den kungl. propositionen

beslutar om det maximibelopp, vilket för ändamålet bör bestämmas

och sättet för dess utgörande samt beskaffenheten av det bemyndigande,

riksgäldskontor eventuellt bör meddelas för varje sådant fall. Någon

oöverkomlig svårighet att vid riksdagens slut kunna fixera nämnda belopps

storlek torde icke förefinnas. Ku förordade tillvägagångssätt för normala

tiders vidkommande synes bäst överensstämma med de vid 1911 års riksdag

godkända principerna för statsregleringen.

kör utomordentliga förhållanden anvisar grundlagen den möjligheten

till kassaförstärkning för statsverket, som innebäres i de enligt regeringsformen

§ Cd anvisade kreditiv, valka Konungen i föreskriven ordning

äger^ lyfta i riksgäldskontor. Att sistberörda utväg icke är under alla

förhållanden tillräcklig, har den senaste tidens erfarenhet nogsamt givit

vid handen. Emellertid bör, såsom utredningen anger, § 12 mom. 4 i

riksgäldskontorets reglemente icke kunna tolkas på det sätt, att ett utanordnande

av medel från kontoret för täckande av behov, vilka under

sådana förhållanden uppkomma, kan ske enbart på Kungl. Maj:ts beslut

utan av riksdagen lämnat medgivande, varför sådant tillvägagångssätt får

anses vara uteslutet. För att utöver kreditiven, vilkas ytterligare höjande

möjligen kan tagas under nytt övervägande, under utomordentliga förhål
-

friherre

Palmstierna.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Jiankout skot tets utlåtande Nr 55.

Utskottet.

landeri erhålla medel för utgifter, vilka icke kunnat förutses vid riksstatens

uppgörande, återstår således för Kungl. Maj:t att hos riksdagen,

vilken under sådana tider torde hållas samlad, äska erforderliga medel.

Slutligen torde böra framhållas, att det i herrar Edéns och Kvarnzelius’

m. fl:s motioner upptagna yrkandet, även om det i och för ett

förtydligande av § 12 mom. 4 må böra understödjas, därest momentet

eljest i huvudsak oförändrat bibehålies, likväl icke giver några reella

garantier utöver statsrådsansvarigketens emot ett användande av beviljade

anslag för annat ändamål, än det av riksdagen avsedda. Det synes följaktligen

ur denna synpunkt vara ändamålsenligt att direkt uttala genom

särskilt stadgande i kontorets reglemente, att riksgäldskontoret efter av

riksdagen lämnat bemyndigande och under utomordentliga förhållanden

äger att för visst år eller särskilt fall på av Kungl. Maj:t därom till

kontoret gjord framställning bereda statsverket kassaförstärkning.»

Enligt bestämmelserna i § 12 mom. 4 av nu gällande reglemente för

riksgäldskontoret äga fullmäktige för beredande av tillgång till kassaförstärkning

åt statsverket, då sådan enligt Kungl. Maj:ts beslut påkallas,

att i mån av behov upplåna medel efter vissa grunder.

Med stöd av berörda föreskrift har Kungl. Maj:t, i anledning av en

av statskontoret gjord framställning om kassaförstärkning, genom beslut

den 26 mars 1915 bemyndigat statskontoret att, i den mån sådant för

behovens fyllande funnes nödigt, hos riksgäldskontoret rekvirera för insättning

å statsverkets giroräkning intill ett belopp av 50,000,000 kronor,

med förbindelse för statskontoret att, så snart behållningen å giroräkningen

det medgåve, till riksgäldskontoret återleverera vad sålunda förskjutits.

Med anledning av denna åtgärd hava riksdagens revisorer, enligt vad här

ovan intagna utdrag av deras berättelse utvisar, ansett det böra tagas

under övervägande, huruvida förenämnda bestämmelser i reglementet borde

bibehållas i sin nuvarande lydelse eller erhålla en i något avseende förändrad

avfattning.

Även motionärerna rikta sig mot innehållet uti den ifrågavarande

föreskriften, och hem ställes i de båda först återgivna motionerna om sådan

ändring i förevarande moment, att riksgäldskontorets skyldighet att tillhandahålla

kassaförstärkning uttryckligen begränsas till de fall, då Kungl.

Maj:t finner det anmälda behovet erforderligt för bestridande av utgifter,

som antingen äro upptagna i riksstaten eller eljest äro av riksdagen medgivna;

och har även synts böra komma under övervägande, huruvida jämväl

en maximigräns borde fastställas för de belopp, som, under angivna förut
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets utlåtande Nr 55. 31

sättningar, riksgäldskontoret skulle tillhandahålla. Motionärerna göra för

övrigt gällande, att den nu medgivna rätten i själva verket endast avser

utgifter av nyss angivna slag. I den av herr Kristensson m. fl. väckta

motionen. gives samma tolkning åt den ifrågavarande bestämmelsen och

anföres vidare, att, sedan i samband med 1911 års budgetreform en statsverkets

kassafond inrättats och denna nått erforderlig storlek, något behov

icke skulle förefinnas att med stöd av § 12 mom. 4 i reglementet för

riksgäldskontoret därifrån anlita kassaförstärkning. Bemälda motionärer

hemställa därför, att den ifrågavarande föreskriften måtte ur reglementet

utgå och att denna ändring genast måtte vinna tillämpning.

Till en början vill utskottet beträffande frågans rent konstitutionella

mneböid förutskicka, att utskottet anser sig sakna särskild anledning att

därom yttra sig och detta så mycket hellre, som denna sak redan varit

föremål för såväl konstitutionsutskottets som riksdagens prövning. Utskottet,

som därför i detta sammanhang finner sig böra i främsta rummet

skärskåda denna fråga ur rent finanstekniska synpunkter, har först ansett

det vara nödigt att lämna en kortfattad redogörelse för det förfarande,

som äger rum, då kassaförstärkning begäres.

I avseende härå bör uppmärksammas, att samtliga utgifter från statskontoret

för statsverkets räkning bestridas från en gemensam kassa, statsverkets

egentliga huvudkassa, vilken utgöres av behållningen å statsverkets

giroräknmg i riksbanken. Med ledning av tillgängliga statistiska uppgifter

beräknar statskontoret beloppet af förestående utgifter, vilket belopp omfattar

icke allenast sådana utgifter, som hänföra sig till riksstaten, utan

även utgifter för fonder eller för andra särskilda ändamål. Då’statskontoret

finner, att utbetalningar till större belopp förestå, och samtidigt

behållningen å statsverkets giroräkning nedgått, så att kassabrist kan

väntas, anmäler statskontoret i skrivelse till Kungl. Maj:t behov av kassaförstärkning,

som alltså avser att tillgodose utgifter av olika natur, såsom

utgifter enligt riksstaten, förskott, utgifter för diverse fonder m. m.; och

lämnas därvid tillika av statskontoret en summarisk redogörelse för de

förestående behoven och för kassaställningen. Med anledning av vad sålunda

förekommit bemyndigar Kungl. Maj:t genom beslut, vars ordalag

här ovan återgivits, statskontoret att bos riksgäldskontoret rekvirera kassaförstärkning

intill visst angivet belopp, varom Kungl. Maj:t samtidigt

i vanlig ordning underrättar fullmäktige i riksgäldskontoret genom en

ämbetsskrivelse. Den begärda kassaförstärkningen tillhandahålles sedermera

statskontoret av riksgäldskontoret med stöd av det bemyndigande, riks
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

dagen i detta avseende enligt § 12 mom. 4 i riksgäldskontorets reglemente

lämnat fullmäktige.

Under ärendets behandling har inom utskottet framhållits, att av nyss

beskrivna förfaringssätt alltså framginge, att utbetalningar till kassaförstärkningar,

lika litet som andra utbetalningar av lånemedel, skedde på Kungl.

Maj:ts befallning till fullmäktige i riksgäldskontoret och att reglementets

föreskrifter i intet avseende upphävde de för fullmäktiges ställning i förhållande

till riksdagen enligt regeringsformen gällande grundbestämmelser.

Beträffande avfattningen av § 12 mom. 4 i reglementet har, såsom

ovan nämnts, ej mindre från statsrevisorernas sida än även av såväl herrar

Kvarnzelius och Edén jämte medmotionärer som fullmäktige i riksgäldskontoret

uttalats den mening, att ifrågavarande föreskrift icke finge tolkas

så, att rätten till kassaförstärkning skulle avse andra utgifter än dem, som

vore upptagna i riksstaten eller eljest vore av riksdagen medgivna.

Från samma håll likasom även inom utskottet har ifrågasatts, att en

tilläggsbestämmelse borde införas i riksgäldskontorets reglemente i syfte

att till nyssnämnda slag av utgifter begränsa riksgäldskontorets skyldighet

att tillhandahålla statsverket kassaförstärkning. Därigenom vunnes garanti

för att riksdagens rätt över lånemedlens användning icke träddes för när.

Härvid skulle emellertid enligt utskottets mening möta åtskilliga

svårigheter av finansteknisk art. I detta avseende må först erinras, hurusom

vid den beräkning rörande behov av kassaförstärkning, som statskontoret

har att verkställa, det icke för närvarande torde låta sig göra

att på sådant sätt särskilja de olika slagen av förestående utgifter, att den

erforderliga kassaförstärkningen skulle kunna angivas ytterst bero på utgifter

för det ena eller andra ändamålet, då nämligen de kassamedel, som

ursprungligen varit avsedda för vissa utgifter, möjligen kunde hava tidigare

använts för bestridande av andra utgifter. Genom en reformering av

statens bokföring och kassaväsende torde de nu antydda svårigheterna i

viss mån kunna bliva förminskade. Därest statskontoret genom månatliga

kassarapporter från samtliga medelsförvaltande centrala verk och myndigheter

sattes i tillfälle att månad för månad och jämförelsevis snart efter

månadens slut uppgöra en sammanställning av statens kassainkomster och

utgifter, angivande jämväl inkomster och utgifter, som hänföra sig till

riksstatens olika titlar, synes en möjlighet kunna beredas att med ledning

av dessa uppgifter även beräkna de utgifter, som förestå med hänsyn till

de i riksstaten upptagna anslagen, och därefter bedöma de för de olika

titlarna förestående behoven. Om, såsom i en av motionerna förutsättes,

fråga om kassaförstärkning borde av Kungl. Maj:t underställas riksdagens

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

prövning, vore det självfallet av särskild betydelse, att på nyss antytt sätt

möjlighet funnes att snabbt följa statskassans växlingar och behoven i avseende

å de skilda utgiftstitlarna i riksstaten.

Såsom redan blivit antytt, kan statskontorets begäran om kassaförstärkning

jämväl avse vissa utgifter under titeln förskott. Det förekommer

nämligen ofta utgifter, vilka icke varit förutsedda vid riksstatens uppgörande,

men som icke desto mindre måste täckas av statsmedel. Enligt hävdvunnen

sed bestridas sådana utgifter av under händer varande medel, varefter de

hos riksdagen anmälas till ersättande; och inträffar det ej sällan, att dylika

förskott varda ersatta först flera år efter det de faktiskt utbetalts. Härvid

må ock erinras, att man har att räkna jämväl med andra slag av förskott

avseende ändamål, vilka blivit av riksdagen medgivna.

Det ifrågavarande förskottssystemet användes som bekant i mycket

stor utsträckning, i viss mån även av underordnade verk och myndigheter,

och utskottet vill i detta avseende erinra, hurusom statskontoret i sitt utlåtande

fäst uppmärksamheten därå, att en förutsättning för genomförande

av den ifrågasatta begränsningen av kassaförstärkningar från riksgäldskontoret

vore, att samtidigt vidtoges en omläggning av förskottsväsendet

i den riktning, som statskontoret vid ett föregående tillfälle tillstyrkt, nämligen

dess väsentliga inskränkning medelst anvisande av anslag å riksstaten.

De förskott, som icke avse av riksdagen beslutade utgifter och vilka

visat sig kunna uppgå till väsentliga belopp, måste självfallet även inverka

på kassatillgången och därigenom på behovet av kassaförstärkning. Innan

några åtgärder vidtagas i syfte att vare sig begränsa eller upphäva den

nu medgivna rätten till kassaförstärkning, lärer det därför få anses nödvändigt,

att jämväl frågan om förskotten underkastas en närmare granskning,

så mycket hellre som det kan ifrågasättas, om detta sedan länge

tillämpade förskottssystem, i den mån det avser sådana utgifter, som icke

blivit beslutade av riksdagen, ens står i överensstämmelse med grundlagens

anda och mening.

Herr Ivristensson och hans medmotionärer hava i sin motion framhållit,

att statsverkets kassabehov borde kunna tillgodoses genom en tillräckligt

stor kassafond, så att någon kassaförstärkning från riksgäldskontoret

icke behövde ifrågakomma; och har statskontoret under förutsättning

av normala förhållanden principiellt uttalat sin anslutning härtill. Måhända

kunna även andra utvägar tänkas stå till buds för att tillgodose statens

oundvikliga behov av nödigt kassaförlag.

Vid ovan angivna förhållanden har det synts utskottet vanskligt att

nu inkomma med något förslag till ordnande av förevarande spörsmål.

Hihang till riksdagens protokoll 1916. 8 samt. i2 höft. (Nr 59.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Utskottet har därför ansett frågan böra göras till föremål för en allsidig

utredning, därvid här angivna synpunkter, i främsta rummet frågorna om

förskottsväsendets ordnande samt om ett förbättrat bokförings- och räkenskapsväsende,

torde böra vinna beaktande.

Yid innevarande riksdag har Kungl. Maj:t framställt förslag för beredande

av medel till bestridande av kostnader, som avses i § 63 regeringsformen.

De förhållanden, som föranlett såväl statsrevisorernas uttalande

som motionärernas framställningar, torde sålunda icke för närvarande förefinnas;

och någon särskild olägenhet att till ett annat år undanskjuta avgörandet

av nu ifrågavarande spörsmål synes därför icke föreligga.

Utskottet hemställer alltså,

l:o) att förenämnda motion II: 86 ej må av riksdagen

bifallas;

2:o) att motionerna I: 70 och II: 172 icke heller må

av riksdagen bifallas; samt

3:o) att riksdagen, i anledning av vad i detta ärende

förekommit, må besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, vilka särskilda

anordningar må erfordras i syfte att trygga statsverkets tillgång

till nödigt kassaförlag, i händelse av begränsning eller

upphävande av riksgäldskontorets skyldighet att tillhandahålla

kassaförstärkning åt statsverket, samt till riksdagen, om

möjligt redan nästa år, inkomma med det förslag, vartill

denna utredning kan föranleda.

Stockholm den 2 juni 1916.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Neigtick, Ekman, Hallin, Gustafsson,

Wickman, friherre Langenskiöld och Roos samt

av andra kammaren: herrar friherre Adelswärd, Vahlquist, Söderberg i Stockholm,

Olsson i Blädinge, Kristensson, Söderberg i Hobborn, Jonsson i Gumboda och Anderson

i Knapasjö.

Stockholm 1916, A.-B. Fahlcrantz’ Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1916:235 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt fråga om begränsning eller upphävande av riksgäldskontorets skyldighet att tillhandahålla kassaförstärkning åt sta s. 3 i texten