Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om fastställande av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

1916-05-15 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1916:35, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om fastställande av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 35.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1916 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med

förslag till lag om fastställande av högsta pris å vissa

varor vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av

krig föranledda förhållanden m. m. dels ock i ämnet

väckta motioner.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Petersson i Lidingö villastad,

Alexanderson, Trana,*) Söderbergh, Gezelius, Stärner,*)greve Spens,

Dahl, Permansson, Persson i Norrköping, Gustafsson i Örebro, Karlsson

i Fjöl, Borg, Holmdahl, Igel och Lindqvist i Kosta.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 31 mars 1916 dagtecknad proposition, nr 129, vilken

blivit hänvisad till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av

propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet hållna protokoll, föreslagit

riksdagen att antaga här nedan intagna förslag till lag om fastställande

av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden m. in.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling

förehaft två med anledning av samma proposition väckta motioner,

Bihang till riksdagens protokoll 1316. 9 samt. 21 höft. (Nr 35.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 35.

nämligen inom första kammaren nr 101 av friherre Hermelin samt inom

andra kammaren nr 261 av herrar Persson i Norrköping och Svensson i

Eskilstuna.

Det i Kungl. Maj:ts förevarande proposition innefattade lagförslaget

är enligt motiven avsett att ersätta vissa bestämmelser i lagen den 3 juni

1915 om förfogande över vissa varor vid krig eller krigsfara eller andra

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, vilken lag med utgången

av nästlidna april månad upphört att gälla. Såsom föredragande departementschefen

erinrat, innefattade lagen av 1915 två särskilda grupper av

bestämmelser, nämligen stadganden om maximipris och stadganden om

expropriation. Sagda lags bestämmelser hava nu uppdelats på två särskilda

lagförslag. Det ena av dessa, det nu förevarande, upptager stadgandena

om maximipris, vilka dock avsevärt utvidgats. Det andra förslaget

— förslag till lag om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara

eller andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, se proposition

nr 138 — innefattar bestämmelser om expropriation.

Då det nu ifrågavarande lagförslaget anmäldes inför Kungl. Maj:t, yttrade

föredragande departementschefen, att de förhållanden, som föranlett tillkomsten

av 1915 års lag, uppenbarligen icke utvecklat sig i en sådan riktning,

att motsvarande bestämmelser skulle bliva överflödiga under den närmaste

framtiden. Vid utarbetande av förslag till ny författning om maximipris

borde emellertid hänsyn tagas jämväl till särskilda från svenska stadsförbundets

livsmedelskommitté samt från statens livsmedelskommission

inkomna framställningar i ämnet, vilka framställningar avsåge,

att åt de lokala organisationer, som inrättats vid sidan av. statens livsmedelskommission,

måtte inrymmas en ökad befogenhet, bland annat rätten

att i vissa fall fastställa lokala maximipris.

Beträffande dessa lokala organisationer anförde departementschefen, att,

sedan lokalkommissioner för underlättande och ordnande av livsmedelsanskaffningen

blivit allt från augusti 1914 inrättade, statens livsmedelskommission

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 december 1915 fäst uppmärksamheten

på vissa bristfälligheter i lokalkommissionernas organisation

och verksamhet. Med anledning av denna framställning från statskommissionen

hade Kungl. Maj:t enligt nådigt beslut den 31 december

1915 anbefallt överståthållarämbetet och Kungl. Maj:ts samtliga befallningshavande

att ofördröjligen vidtaga åtgärder i särskilda uti kommis
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 35.

3

sionens framställning berörda avseenden; och hade Kungl. Maj:t därvid

särskilt föreskrivit, att Kungl. Maj:ts befallningshavande borde anmoda

städer och köpingar att utse livsmedelsnämnder — såsom dessa kommunala

organ därefter skulle benämnas —; även de övriga kommuner, där

Kungl. Maj:ts befallningshavande funne inrättande av dylik nämnd behövligt,

borde anmanas att utse sådan. För mindre kommuner å landsbygden

skulle lämnas valfritt att utse särskild livsmedelsnämnd eller att

åt kommunalnämnd eller annat kommunalt organ anförtro de åligganden

och befogenheter, som eljest skulle åligga livsmedelsnämnd. Det borde

vid nämnda anmodan framhållas, att de nya livsmedelsnämnderna borde

övertaga hittills befintliga lokala livsmedelskommissioners åligganden och

befogenheter, så att icke flera organ för samma ändamål samtidigt vore i

verksamhet inom samma kommun.

Sedan departementschefen därefter förmält, att han från statens

livsmedelskommission fått mottaga ett av en av ledamöterna i stadsförbundets

livsmedelskommitté utarbetat förslag till lagbestämmelser, genom

vilka åt de lokala organisationerna skulle beredas en ökad maktbefogenhet,

yttrade departementschefen vidare:

»Kommissionens förslag upptager gällande lags 1 §, innefattande

huvudstadgandet om Kungl. Maj:ts rätt att fastställa maximipris, i oförändrad

lydelse. Därtill har kommissionen emellertid fogat bestämmelser,

som åsyfta, att maximipris å vissa varor må, med avseende på särskild

kommun, kunna för detaljhandeln fastställas av kommunens livsmedelsnämnd

eller, såsom alternativt föreslagits, av Kungl. Maj:ts befallningshavande

i länet.

Svenska stadsförbundets livsmedelskommitté, som förordat .en sådan

anordning, har framhållit, att det kunde tänkas många fall, då uppenbarligen

mellanhänderna på en viss ort oskäligt fördyrade livsförnödenheter,

som kanske på helt närliggande orter tillhandahölles för vida lägre priser.

På många orter vore livsmedelshandeln, åtminstone beträffande vissa varuslag,

monopoliserad i ett enda eller några få företags händer eller ock så,

att en sammanslutning av affärsmän uppgjort en prislista, som de enskilda

medlemmarna hade att följa. I synnerhet vid plötsliga och starka prisstegringar

skulle enligt kommitténs mening en lokal prisbestämning, sådan

som den ifrågasatta, kunna utöva ett fördelaktigt inflytande. — I likhet

med kommittén har statskommissionen ansett det ändamålsenligt, att möjlighet

bereddes för fastställande av lokala maximipris för minuthandeln

enligt ett mera snabbt verkande system och under noggrannare tillgodoseende

av lokala önskemål än vad fallet i allmänhet torde kunna bliva enligt

nu gällande, i 1 § av 1915 års lag upptagna bestämmelser. Kommis
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 35.

sionen hade utgått ifrån, att den nu föreslagna kommunala befogenheten

icke skulle komma att utövas annat än i undantagsfall. Emellertid vore

det att antaga, att redan tillvaron av en sådan befogenhet skulle under

vissa omständigheter komma att underlätta de kommunala livsmedelsnämndernas

strävanden, i det att därigenom åt nämnderna och av dem

förda underhandlingar bereddes ökad auktoritet.

De skäl, som sålunda förebragts för en anordning i den föreslagna riktningen,

finner jag äga giltighet. Visserligen gäller ju enligt 1 § av 1915 års

lag, att Kungl. Maj:ts förordnande om maximipris kan begränsas till att avse

allenast viss del av landet och att sådant pris å vara kan bestämmas olika

för olika landsdelar. Men det nu ifrågasatta systemet är utan tvivel ägnat

att väsentligen smidigare ansluta sig till de olikartade förhållanden, som,

redan på grund av de skiftande geografiska betingelserna i vårt långt utsträckta

land, äro för handen å de olika orterna. De lokala myndigheternas

närmare kännedom om förhållandena på platsen, om befolkningens

ekonomiska villkor, dess levnadssätt och vanor, om livsmedelsmarknadens

och konsumtionens läge i orten, måste göra dessa myndigheter särskilt

skickade för ett ingripande på det område, som nu är i fråga. En lagändring

av angivna innehåll lärer ock verka därhän, att uppkommande

frågor om maximipris, berörande endast en mindre del av riket, kunna

vinna avgörande vida snabbare än enligt nu gällande bestämmelser. Detta

kan, med hänsyn till förevarande frågors beskaffenhet, mången gång innebära

en högst betydande fördel.

Att, såsom stadsförbundets livsmedelskommitté antytt, under senare

tid priset å samma vara mången gång ställt sig mycket olika å varandra

helt närliggande platser, torde vara obestridligt. Med anledning av tabeller,

som inom socialstyrelsen upprättats över minuthandelsprisen under

krigstiden, har det också påpekats, icke blott att under hela nämnda tid

rätt en mycket väsentlig olikhet mellan fördyringen i olika landsdelar, såsom

norra och södra Sverige, utan även att helt närbelägna platser kunnat

i detta hänseende förete stora inbördes avvikelser, uppenbarligen beroende

därpå, att minuthandelns organisation och andra rent lokala förhållanden

i ej obetydlig grad påverkat prisbildningen. Genom de nu föreslagna

bestämmelserna skulle möjliggöras ett raskt anlitande av åtgärder,

ägnade att åtminstone i någon mån motverka nämnda, synnerligen påfallande

missförhållande.»

Departementschefen anförde ytterligai’e:

»Då jag ansluter mig till livsmedelskommitténs och statskommissionens

åsikt om önskvärdheten av, att även annan myndighet än Kungl.

Maj:t skall äga fastställa lokala maximipris, uppkommer frågan, åt vilken

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 35.

5

myndighet ifrågavarande befogenhet lämpligen bör anförtros. Kommissionen

har i första hand föreslagit, att de kommunala livsmedelsnämnderna

skulle äga utöva sagda befogenhet, dock att nämndernas beslut om

fastställande av maximipris skulle underställas Ivungl. Maj:ts prövning.

Emellertid har kommissionen ställt sig något tveksam härutinnan, såsom

framgår av dess motivering till lagförslaget. Kommissionen har där framhållit,

att handhavandet av befogenheten att fastställa maximipris uppenbarligen

vore en uppgift, som ställde synnerligen stora krav på sakkunskap

och objektivitet hos dess utövare. Med hänsyn härtill och till beskaffenheten

av organisationen av de kommunala myndigheter, varom här vore

fråga, kunde det måhända synas i viss mån tvivelaktigt, huruvida ens med

de av kommissionen föreslagna garantierna nämnda befogenhet borde överlämnas

åt livsmedelsnämnderna. Kommissionen hade därför ansett sig böra

dessutom anvisa en utväg, enligt vilken beslut om lokalt maximipris skulle

fattas, icke av kommunen eller dess organ, utan av offentlig myndighet,

nämligen Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Detta senare alternativ anser jag mig böra godkänna. Givetvis kan

livsmedelsnämnd icke tilläggas befogenhet att avgöra, när de av krig föranledda

utomordentliga förhållanden, under vilka maximipris må fastställas,

kunna anses vara för handen. Men även om man funne en anordning,

varigenom avgörandet därutinnan tillkomme högre myndighet och

livsmedelsnämnden endast skulle hava att pröva, huruvida den lokala livsmedelsmarknadens

läge borde föranleda bestämmandet av sådant pris, torde

en dylik utväg knappast innebära nöjaktig säkerhet. De lokala nämndernas

organisation lärer näppeligen, åtminstone för närvarande, hava nödig

fasthet; icke heller torde man kunna hos samtliga ledamöter i dessa nämnder

förutsätta de allmänna kunskaper på området, den fullkomliga opartiskhet

och den överblick över hithörande omständigheter, som äro betingelserna

för en lycklig lösning av de vanskliga frågor, som här möta.»

I sin förenämnda motion hava herrar Persson, och Svensson hemställt,

bland annat, att den ändring måtte vidtagas i Kungl. Maj:ts förslag,

att i enlighet med statens livsmedelskommissions förslag rätten att förordna

om maximipris inom kommun måtte tillerkännas livsmedelsnämnd

att utöva under högre myndigheters kontroll.

Motionärerna yttra i denna del:

»De skäl, som anförts för att befogenheten att förordna om lokala

maximipris ocli att utfärda kommunala förordningar angående livsmedelshandeln

bör tillkomma livsmedelsnämnd, synas mycket starka. Om de

lokala myndigheterna gäller ju, som ock framhållits i herr statsrådets

Herrar

Perssons och

Svenssons

motion.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 35.

Utskottet.

anförande till statsrådsprotokollet att de på grund av närmare kännedom

om befolkningens ekonomiska villkor, dess levnadssätt och vanor och om

livsmedelsmarknadens och konsumtionens läge i orten, måste vara särskilt

skickade för ingripande på de områden, som nu äro i fråga.

I propositionen anföres i anslutning till ett från statens livsmedelskommission

alternativt framlagt förslag, att de lokala livsmedelsnämnderna

näppeligen hava nödig fasthet samt att man icke heller hos dem torde

kunna förutsätta de kunskaper, den fullkomliga opartiskhet och den överblick

över hithörande omständigheter, som utgöra betingelserna för en

lycklig lösning av de vanskliga frågor som här möta.

Denna invändning torde numera, sedan livsmedelsnämnderna dels

erhållit en fastare organisation och dels vunnit under arbetets fortgång

ökad insikt och ingående erfarenheter, sakna avgörande betydelse. Då

det därjämte alltid förutsatts, att livsmedelsnämnds beslut i ifrågavarande

avseenden skola omedelbart underställas högre myndighets prövning, torde

en anordning varigenom befogenheterna att fastställa lokala maximipris

och att utfärda föreskrifter rörande livsmedelshandeln lämnas åt livsmedelsnämnd,

innebära nöjaktig säkerhet. Nödvändigheten att frågor av

ifrågavarande art kunna vinna avgörande snabbt gör det synnerligen önskvärt,

att befogenheten gives den lokala myndigheten.»

På de av departementschefen anförda skäl har utskottet ansett det

av honom föreslagna systemet vara att föredraga framför den av motionärerna

förordade anordningen; och har utskottet funnit Kungl. Maj:ts förslag

vara av beskaffenhet att böra — med de ändringar, som här nedan

angivas — av riksdagen godkännas.

Granskningen av förslagets särskilda bestämmelser har från utskottets

sida föranlett följande anmärkningar.

2 §•

Enligt andra stycket av denna paragraf skall, innan förordnande om

maximipris av Kungl. Maj:ts befallningshavande för kommun meddelas,

kommunens livsmedelsnämnd eller, om sådan ej finnes, kommunalnämnden

eller magistraten, så ock sådan sammanslutning av detaljhandlare inom

orten eller länet, vars hörande finnes lämpligt, eller styrelse för sådan

sammanslutning hava haft tillfälle att yttra sig i ärendet.

Bestämmelsen om hörande av sammanslutning av detaljhandlare har

enligt motiven tillkommit på grund av framställning, som därutinnan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets, utlåtande Nr 35.

7

gjorts av Sveriges minuthandlares riksförbund i en till departementschefen

ingiven skrivelse.

Herrar Persson och Svensson hava i sin omförmälda motion yrkat,

att ifrågavarande bestämmelse måtte utgå. — Motionärerna hava härvid

anfört, att det vore nödvändigt, att frågor av ifrågavarande art kunde

vinna ett snabbt avgörande. Ur denna synpunkt syntes det olämpligt, att

sådant beslut om fastställande av maximipris, varom här vore fråga, skulle

föregås av inhämtande av yttrande från sammanslutningar av detaljhandlare

i respektive orter, såsom föreslagits i propositionen. Genom den tidsutdräkt,

som därigenom ovillkorligen kornme att vållas, skulle det syfte,

som avsetts att nås genom bestämmelserna om fastställande av lokala

maximipris, i hög grad äventyras. Då detaljhandlarna även i allmänhet

vore mycket starkt representerade i livsmedelsnämnderna och sålunda där

hade tillfälle att få sina synpunkter framförda, syntes även med hänsyn

till deras intressen den ifrågavarande bestämmelsen vara onödig.

Friherre Hermelin har i sin ovanberörda motion hemställt, att riksdagen

för sin del måtte besluta sådant tillägg till respektive 2 och

6 §§ av Kungl. Maj:ts förslag, att hushållningssällskapets förvaltningsutskott

inom länet jämväl, då så funnes anledning, skulle hava haft tillfälle

i ärendet yttra sig, innan sådant förordnande eller meddelande, som

uti nämnda paragrafer avsåges, komme att av Kungl. Maj:ts befallningshavande

utfärdas.

Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande:

»Om även betänkligheter kunna resas mot dessa vederbörandes

(Kungl. Maj:ts befallningshavandes) rätt att fastställa maximipris, låt vara

med ett slutligt godkännande av Kungl. Maj:t, så synes dock den föreslagna

vägen kunna medföra vissa fördelar såväl för bedrivande av en

under utomordentliga förhållanden nödvändig livsmedelspolitik, som även

för erhållande därvid av en allsidig belysning med hänsyn till särskilda

lokala behov, vilket allt torde göra, att tillräckliga skäl nog icke kunna

framdragas för ett frångående av Kungl. Maj:ts nu avgivna förslag, åtminstone

icke uti huvudsak.

Emellertid synes som om vid fastställande av dessa maximipris det

må lämnas vissa producenter, här utövarna av jordbruket och dess binäringar

ävensom fisket, tillfälle att bland andra yttra sig.

Enligt lagförslaget i 2 § andra stycket framgår, att kommunens

livsmedelsnämnd, eller om sådan ej finnes, kommunalnämnd eller magistrat,

så ock sådan sammanslutning av detalj handlande inom orten eller länet,

Herrar

Perssons och

Svenssons

motion.

Friherre

Hermelins

motion.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 35.

Utskottet.

vars hörande finnes lämpligt, eller styrelse för sådan sammanslutning,

skall hava tillfälle att yttra sig i ärendet, innan maximipris, som här avses,

av Kungl. Maj:ts befallningshavande fastställes.

Nu är förhållandet det, att en mycket stor mängd livsmedel, kreatursfoder

och bränsle in. in. avyttras direkt till konsumenterna utan någon

slags mellankomst vare sig av parti- eller detaljhandlare — under dessa

omständigheter synes det som om berättigade skäl måste föreligga för att

här ifrågakommande producenter eller någon deras representation bleve i

tillfälle att, likaväl som detaljhandlarna, avgiva sin mening, då fråga om

fastställelse av maximipris uppstår.

Konsumenternas intressen torde återigen bliva nogsamt bevakade

inom livsmedelsnämnderna eller de kommunala myndigheterna.

Den representation, som inom respektive län säkerligen skulle bäst

lämpa sig att företräda här berörda producenters mening, torde vara hushållningssällskapets

förvaltningsutskott.

Förvaltningsutskottet, sammansatt av ansvarsmedvetna och uti det

praktiska yrket kunniga personer från länets olika orter, torde särskilt i

sig innefatta den överblick över till spörsmålet hörande omständigheter,

som bör eftersträvas: förvaltningsutskottets organisation är fast och det

torde förutsättas, att dess yttrande kommer att avgivas med den motivering

och med en sådan från olika synpunkter avfattad form, att detsamma

kan bliva till verklig nytta vid bedömande av de så vanskliga

frågor, som uti lagförslaget avses.

I anslutning härtill torde ock framhållas billigheten därav, att vid

fastställelse av de särskilda ordningsföreskrifter för handeln med livsmedel

m. m., som för vissa fall finnas angivna i lagförslagets 6 §, Konungens

befallningshavande, där så finnes anledning, jämväl böra höra

hushållningssällskapets förvaltningsutskott.»

Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:ts befallningshavande vid handläggning

av ifrågavarande viktiga och grannlaga ärenden låter sig angeläget

vara att införskaffa erforderlig utredning. Enligt förslaget skall livsmedelsnämnd,

respektive kommunalnämnd eller magistrat, alltid hava haft tillfälle

att yttra sig, innan förordnande om maximipris av Kungl. Maj:ts

befallningshavande meddelas. I fråga om de ytterligare upplysningar,

som må erfordras, synes det vara lämpligast, att befallningshavanden själv

äger avgöra, varifrån dessa i det särskilda fallet lämpligen böra hämtas.

Då ifrågavarande ärenden böra bedömas med hänsyn i främsta rummet

till allmänhetens intresse att här avsedda förnödenheter må kunna erhållas

och tillhandahållas till pris, som icke stegras väsentligt högre, än för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 35.

9

hållandena påkalla, samt med hänsyn jämväl till önskvärdheten av att

ifrågavarande ärenden må kunna avgöras med minsta möjliga tidsutdräkt,

anser utskottet, att lagen icke bör, utöver stadgandet om inhämtande

av yttrande från livsmedelsnämnd, respektive kommunalnämnd eller

magistrat, innefatta särskilda bestämmelser om vissa intressentgruppers

hörande. Utskottet tillstyrker således dels, att, i enlighet med herrar

Perssons och Svenssons i deras berörda motion gjorda hemställan, föreskriften

om hörande av detaljhandlarsammanslutning eller styrelse för

sådan sammanslutning måtte utgå, dels ock, att den i friherre Hermelins

motion föreslagna tilläggsbestämmelsen om hörande av vederbörande hushållningssällskaps

förvaltningsutskott icke måtte i förslaget upptagas.

I förevarande andra stycke av 2 § har utskottet tillika vidtagit en

mindre jämkning i redaktionellt hänseende.

6 §•

Angående bestämmelserna i denna paragraf anförde departements- Degartei

n ments
cheten:

. chefen.

»I sin nämnda skrivelse har svenska stadsförbundets livsmedelskommitté

framhållit såsom önskvärt, att kommunerna, respektive de kommunala

kommissionerna, tillerkändes befogenhet att utfärda kommunala förordningar,

innefattande kontrollföreskrifter angående handeln med livsförnödenheter.

Kommittén har härutinnan framhållit, att dessa föreskrifters innehåll uppenbarligen

kunde bliva ganska växlande, detta delvis betingat av de lokala

förhållandena. Av betydelse för åstadkommande av reglerade prisförhållanden

vore en föreskrift om skyldighet för affärsmän att offentligt anslå

prislistor för vissa viktigare livsförnödenheter; härigenom vunnes en bekväm

möjlighet för myndigheterna och allmänheten att kontrollera prissättningen.

En annan fråga, som härvid förtjänade beaktande, vore den

om obligatorisk försäljning efter vikt av vissa varor, framför allt bröd;

med avseende på brödhandeln syntes två alternativ vara att tillgå, nämligen

att priset skulle bestämmas efter vikt eller att bröd av viss typ och

till visst pris skulle hålla en viss minsta vikt, och syntes båda dessa

möjligheter böra hållas öppna; även beträffande derå andra viktiga varor,

såsom potatis, ägg samt olika slag av fisk, torde de lokala förhållandena

ej sällan göra obligatorisk viktförsäljning önskvärd. En annan bestämmelse,

som under tider av livsmedelspanik torde kunna bidraga till allmänhetens

lugnande, vore enligt kommitténs mening fastställandet, beträffande vissa

varor, av en största kvantitet, som finge på eu gång eller för fastställd

Bihang till riksdagens protokoll 1310. 9 saml. 27 käft. (Nr 35.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 35.

tidsperiod till en köpare utlämnas. — De synpunkter, som sålunda av

kommittén framhållits, hava upptagits av statskommissionen. Enligt kommissionens

förslag skulle möjlighet skapas till utfärdande av stadganden,

att inom kommun gälla, dels i de särskilda avseenden, som stadsförbundets

livsmedelskommitté angivit, och dels angående andra dylika anordningar,

varigenom inom kommun oskälig prisstegring å viktigare förnödenheter

skulle motverkas samt tillförseln, salubjudandet och konsumtionen av sådana

förnödenheter ordnas. Beträffande sistnämnda anordningar har kommissionen

i den speciella motiveringen till förslaget uttalat, att dylika

stadganden kunde under vissa omständigheter finnas nödvändiga till åstadkommande

av, att viktigare förnödenheter verkligen skulle nå fram till

salutorgen och icke på vägen dit uppsamlas av partiköpare, eller till förekommande

av, att sådana förnödenheter forslades från orten.

Lika med kommittén och kommissionen anser jag det vara lämpligt,

att möjlighet beredes till fastställande av dylika ordningsföreskrifter

för detaljhandeln; dock torde meddelandet av sådana föreskrifter böra uppdragas,

icke åt livsmedelsnämnd, utan åt Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Innan dylik föreskrift meddelas, bör, liksom vid fråga om maximipris

som av Kungl. Maj:ts befallningshavande fastställes, åt representanter för

olika intressentgrupper lämnas tillfälle att avgiva yttrande i ärendet.»

Herrar \ herrar Perssons och Svenssons motion har yrkats, att jämväl den

Svenssons i förevarande paragraf omförmälda befogenhet att meddela särskilda föremotion.

skrifter rörande handel med livsmedel måtte tilläggas, icke Kungl. Maj:ts

befallningshavande utan, i enlighet med statskommissionens förslag, vederbörande

livsmedelsnämnd.

Utskottet. I anslutning till vad utskottet förut anfört, hemställer utskottet, att

den av Kungl. Maj:t föreslagna ordningen måtte godkännas och att

motionen förty i denna del lämnas utan bifall.

I fråga om de i paragrafens första stycke till innehållet särskilt angivna

föreskrifter vill utskottet betona — vad statens livsmedelskommission

jämväl framhållit — att dessa endast äro att anse såsom exempel på de

olikartade bestämmelser, som kunna i förevarande hänseende meddelas;

utom de sålunda särskilt nämnda föreskrifterna, äger Kungl. Maj:ts befallningshavande

ock meddela, såsom det heter i lagtexten, »annan dylik föreskrift,

som må vara ägnad att motverka oskälig prisstegring eller att ordna

tillförsel, saluhållande eller förbrukning av vara».

Då Kungl. Maj:ts befallningshavande bemyndigats att meddela föreskrifter

angående förbud mot att, på en gång eller under viss tid, till en

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 35.

11

förbrukare eller ett hushåll säljes mer än viss angiven myckenhet av vara,

så lärer detta också innebära, att den tillåtna försäljningen kan sättas i förhållande

till de särskilda hushållens storlek, till det individuella behovet,

i den mån detta låter sig utröna, eller till andra dylika omständigheter.

Med hänsyn till stadgandets avfattning torde befallningshavanden ock vara

berättigad att föreskriva en anordning, motsvarande det i vissa länder nu

använda kortsystemet, enligt vilket vara utlämnas till konsumenterna allenast

mot företeende av särskilda anvisningar, utgivna av viss myndighet

(angående exempelvis brödkortsystemet i Tyskland, se statens livsmedelskommissions

i oktober 1915 av trycket utgivna första årsberättelse sid.

153 och följande). — Utskottet har ansett, att i lagen lämpligen kan införas

en antydan om möjligheten att vid behov föreskriva någon anordning

liknande den nu nämnda.

I detta sammanhang har inom utskottet framhållits, att det för

vissa fall kan för vinnande av lagens ändamål vara erforderligt att meddela

föreskrift om varas försäljning efter mått. Särskilt har erinrats om det missbruk,

som mången gång bedrives, då ved avyttras säckvis. Detta försäljningssätt,

alltid ofördelaktigt för köparen, är med den nuvarande kristidens

högt uppdrivna vedpris ägnat att föranleda konsumenternas oskäliga uppskörtande.

En föreskrift, varigenom vedens försäljande enligt visst mått

bleve obligatoriskt, skulle säkerligen visa sig verksam gent emot berörda

missförhållande.

Den i förevarande första stycke av 6 § gjorda hänvisning till 5 §

har synts utskottet lämpligen kunna utbytas mot en hänvisning till 2 §.

I fråga om förfarandet i ärende, som i 6 § avses, skall enligt nämnda

paragraf vad i 2 § är stadgat äga motsvarande tillämpning. Den ändring,

som utskottet förordat i 2 § andra stycket, kommer alltså att hava den

verkan, att vid meddelande av föreskrift, som omförmäles i 6 §, endast

livsmedelsnämnds, respektive kommunalnämnds eller magistrats hörande

föreskrives såsom obligatoriskt. Utskottet finner ingen anledning föreligga

att för utfärdande av föreskrift av nu ifrågavarande art stadga annat förfaringssätt

än då fråga är om fastställande av maximipris.

Slutbestämmelsen.''

. Enligt andra punkten av slutbestämmelsen i Kungl. Maj:ts förslag

skulle förordnande, som Kungl. Maj:t jämlikt 1 eller 4 § av 1915 års lag

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Lagutskottets utlåtande Nr 35.

meddelat om maximipris å vara eller om maximikostnad för transport

eller tillhandahållande av vara, fortfarande äga tillämpning, såsom vore

förordnandet meddelat enligt den nya lagen. Sådant förordnande, som

här åsyftas, har givits genom kungl. förordningen den 12 november 1915

angående maximipris å råg, korn och havre. Emellertid skulle, enligt stadgande

i 1915 års lag, förordnande, som jämlikt nämnda lag givits, ej äga

tillämpning längre än till och med den dag, då lagen själv skulle upphöra

att gälla, nämligen den 30 april 1916. Då förordningen av den -12

november 1915 sålunda redan förlorat sin giltighet, är den nämnda andra

punkten av slutbestämmelsen i förevarande förslag numera överflödig och

har förty av utskottet uteslutits. I sammanhang härmed har bestämmelse

om tiden för lagens ikraftträdande likasom ordalagen i tredje punkten

underkastats nödig jämkning.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

l:o) att riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj:ts

ifrågavarande proposition icke kunnat av riksdagen i

oförändrat skick godkännas, måtte, i anledning av sagda

proposition, för sin del antaga följande

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Lag

om fastställande ay högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara eller andra

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Finnes vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, att inom hela

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj.is förslag.) (Utskottets förslag.)

landet eller någon del därav pris å livsmedel, foder för kreatur, vara, som

är avsedd att genom sin förbränning alstra värme, ljus eller kraft, beklädnadsvara

eller annan dylik förnödenhet stegras väsentligt högre än förhållandena

påkalla, äge Konungen, där så prövas nödigt, i erforderlig omfattning

förordna, att vid frivillig försäljning av sådan vara skäligt, av

Konungen bestämt pris ej må överstigas.

Högsta priset å vara må, ändå att varans beskaffenhet är lika, bestämmas

olika för särskilda delar av landet, så ock för olika slag av

handel.

Från förordnande, som ovan sägs, må Konungen medgiva de undan
-

tag, som kunna prövas skäliga.

2 §•

Har Konungen förklarat sådana

förhållanden, som i 1 § avses, vara

för handen, och inträder inom kommun

sådan prisstegring, som i nämnda

paragraf sägs, i fråga om livsmedel,

foder för kreatur eller vara,

som är avsedd att genom sin förbränning

alstra värme, ljus eller

kraft, må, i den mån högsta pris

för sådan vara ej är för kommunen

gällande på grund av förordnande,

som av Konungen jämlikt 1 § meddelats,

Konungens befallningshavande,

när så finnes nödigt, på förslag

av livsmedelsnämnd, kommunalnämnd

eller magistrat eller eljest, i

erforderlig omfattning förordna, att

vid detaljhandel med varan inom

kommunen skäligt, av Konungens

befallningshavande bestämt pris ej

må överstigas. Från dylikt förordnande

äge Konungens befallningshavande

medgiva de undantag, som

kunna prövas skäliga.

2 §•

Har Konungen förklarat sådana

förhållanden, som i 1 § avses, vara

för handen, och inträder inom kommun

sådan prisstegring, som i nämnda

paragraf sägs, i fråga om livsmedel,

foder för kreatur eller vara,

som är avsedd att genom sin förbränning

alstra värme, ljus eller

kraft, må, i den mån högsta pris

för sådan vara ej är för kommunen

gällande på grund av förordnande,

som av Konungen jämlikt 1 § meddelats,

Konungens befallningshavande,

när så finnes nödigt, på förslag

av livsmedelsnämnd, kommunalnämnd

eller magistrat eller eljest, i

erforderlig omfattning förordna, att

vid detaljhandel med varan inom

kommunen skäligt, av Konungens

befallningshavande bestämt pris ej

må överstigas. Från dylikt förordnande

äge Konungens befallningshavande

medgiva de undantag, som

kunna prövas skäliga.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

Innan förordnande, som nu sagts,

för kornmun meddelas, skall kommunens

livsmedelsnämnd eller, om

sådan ej finnes, kommunalnämnden

eller magistraten, så ock sådan sammanslutning

av detaljhandlare inom

orten eller länet, vars hörande finnes

lämpligt, eller styrelse för sådan

sammanslutning hava haft tillfälle

att yttra sig i ärendet.

Konungens befallningshavandes

förordnande skall ofördröjligen underställas

Konungens prövning och

fastställelse; gällande dock förordnandet

omedelbart till efterrättelse,

intill dess annorlunda kan varda av

Konungen bestämt.

Förordnandet skall, så snart ske

kan, uppläsas i kommunens kyrka

eller kyrkor samt införas i länskungörelserna

och i en eller flera tidningar

i orten. Där sådant förordnande

av Konungens befallningshavande

återkallats eller av Konungen

efter underställning eller

eljest upphävts, skall även detta

kungöras i den ordning, som nu

angivits.

(Utskottets förslag.)

Innan förordnande, som nu sagts,

meddelas, skall livsmedelsnämnd

eller, där sådan ej finnes, kommunalnämnd

eller magistrat hava haft tillfälle

att yttra sig i ärendet.

Konungens befallningshavandes

förordnande skall ofördröjligen underställas

Konungens prövning och

fastställelse; gällande dock förordnandet

omedelbart till efterrättelse,

intill dess annorlunda kan varda av

Konungen bestämt.

Förordnandet skall, så snart ske

kan, uppläsas i kommunens kyrka

eller kyrkor samt införas i länskungörelserna

och i en eller flera tidningar

i orten. Där sådant förordnande

av Konungens befallningshavande

återkallats eller av Konungen

efter underställning eller

eljest upphävts, skall även detta

kungöras i den ordning, som nu

angivits.

3 §.

Vägrar den, som i avsevärd myckenhet innehar någon för honom

eller hans hushåll eller för annan av honom idkad näring än handel

uppenbarligen ej behövlig vara, för vilken gäller av Konungen enligt 1

eller 2 § fastställt högsta pris, att sälja varan till sådant pris, och finnes

varans försäljning vara erforderlig för tillgodoseende av behovet av dylik

vara, äge Konungens befallningshavande låta, genom livsmedelsnämnds

försorg eller i annan lämplig ordning, för innehavarens räkning och på

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

hans bekostnad sälja varan till det fastställda priset eller, där Konungens

befallningshavande på grund av särskilda omständigheter så finner skäligt,

till nämnda pris, minskat med högst tio procent.

Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tillämpning, där borgenär

såsom pant eller eljest under panträtt innehar vara, som i första stycket

avses, eller har rätt att kvarhålla sådan vara såsom säkerhet för sin fordran;

och njute borgenären i’ätt till betalning ur köpeskillingen.-

Konungens befallningshavandes beslut om varas försäljning skall

gå i verkställighet, ändå att det överklagas.

4 §•

Finnes vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest

under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, att kostnad för

transport eller tillhandahållande av vara, som i 1 § sägs, stegras väsentligt

högre än förhållandena påkalla, äge Konungen, där så prövas nödigt, i

erforderlig omfattning förordna, att sådan kostnad ej må överstiga skäligt,

av Konungen bestämt belopp; och skall vad i 1 § andra och tredje styckena

stadgas äga motsvarande tillämpning.

5 §•

Har Konungen förklarat sådana förhållanden, som i 1 § avses, vara

för handen, skall det åligga en var att, vid förfrågan av Konungens

befallningshavande eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt, lämna upplysning

angående sitt innehav av vara, som i nämnda paragraf omförmäles,

så ock om dennas myckenhet.

Där någon vid sådan förfrågan vägrar att lämna upplysning eller

söker vilseleda beträffande sitt innehav av vara, som nyss sagts, eller

dennas myckenhet, äge Konungens befallningshavande låta verkställa undersökning

av salubod, magasin, kontor eller annan lägenhet, som av honom

innehaves, så ock därvid taga del av hans handelsböcker och andra dylika

handlingar.

Den, som verkställer sådan undersökning, må icke av vad vid densamma

inhämtas yppa annat än som är erforderligt för vinnande av upplysning,

som undersökningen avser.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets utlåtande Nr 35.

(.Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

6 §•

Då förklarande, som i 5 § sägs,

av Konungen meddelats, äge Konungens

befallningshavande, därest

till följd av livsmedelsnämnds, kommunalnämnds

eller magistrats anmälan

eller eljest sådant finnes av

behovet påkallat, att beträffande detaljhandel

med vara, som i 2 § avses,

för kommun eller del av kommun

meddela särskilda föreskrifter:

angående skyldighet för handlande

att i eller vid försäljningslokalen

hava uppsatt anslag med

prisuppgifter av viss beskaffenhet,

angående skyldighet att sälja

visst slags livsmedel efter vikt eller

angående förbud mot att, på en

gång eller under viss tid, sälja till

en förbrukare eller ett hushåll mer

än viss angiven myckenhet av vara,

så ock annan dylik föreskrift,

som må vara ägnad att motverka

oskälig prisstegring eller att ordna

tillförsel, saluhållande eller förbrukning

av vara.

I fråga om föreskrift, som ovan

sägs, skall vad i 2 § andra stycket

är stadgat äga motsvarande tillämpning.

För förseelse mot dylik föreskrift

äge Konungens befallnings
-

6 §•

Då förklarande, som i 2 § sägs,

av Konungen meddelats, äge Konungens

befallningshavande, därest

till följd av livsmedelsnämnds, kommunalnämnds

eller magistrats anmälan

eller eljest sådant finnes av

behovet påkallat, att beträffande detaljhandel

med vara, som i nämnda

paragraf avses, för kommun eller

del av kommun meddela särskilda

föreskrifter:

angående skyldighet för handlande

att i eller vid försäljningslokalen

hava uppsatt anslag med

prisuppgifter av viss beskaffenhet,

angående skyldighet att sälja

visst slags vara efter vikt eller efter

mått eller

angående förbud mot att, på en

gång eller under viss tid, sälja till

samme förbrukare eller samma hushåll

mer än viss angiven myckenhet

av vara, eller att sälja av viss vara

annorledes än mot avlämnande av

skriftliga, av livsmedelsnämnd utfärdade

anvisningar,

så ock annan dylik föreskrift,

som må vara ägnad att motverka

oskälig prisstegring eller att ordna

tillförsel, saluhållande eller förbrukning

av vara.

I fråga om föreskrift, som ovan

sägs, skall vad i 2 § andra stycket

är stadgat äga motsvarande tillämpning.

För förseelse mot dylik föreskrift

äge Konungens befallnings
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 35.

17

(Kungl. Maj:ts förslag.)

havande bestämma böter från och

med två till och med femhundra

kronor.

Föreskrift, som i denna paragraf

avses, skall, så snart ske kan, kungöras

på sätt, i 2 § sista stycket

sägs, ävensom insändas till jordbruksdepartementet.

Vad nu är

stadgat angående föreskrifts kungörande

skall även tillämpas, då sådan

föreskrift ändras eller återkallas.

(Utskottets förslag.)

havande bestämma böter från och

med två till och med femhundra

kronor.

Föreskrift, som i denna paragraf

avses, skall, så snart ske kan, kungöras

på sätt, i 2 § sista stycket

sägs, ävensom insändas till jordbruksdepartementet.

Vad nu är

stadgat angående föreskrifts kungörande

skall även tillämpas, då sådan

föreskrift ändras eller återkallas.

7 §•

Den, som med vetskap därom, att för vara gäller enligt 1 eller 2 §

fastställt högsta pris eller att högsta belopp för kostnad är enligt 4 §

bestämt, håller varan till salu för högre pris eller för kostnaden gör sig

högre belopp till godo, straffes med böter från och med fem till och med *

tiotusen kronor.

Lag samma vare, där någon, vid förfrågan av Konungens befallningshavande

eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt, vägrar att lämna upplysning,

som i 5 § sägs, eller vid sådan förfrågan eller vid undersökning,

varom i nämnda paragraf förmäles, söker vilseleda beträffande sitt innehav

av vara, som i 1 § avses, eller dennas myckenhet.

8 §•

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse mot

denna lag eller enligt 6 § given föreskrift, fortsätter samma förseelse, skall,

då han därtill varder lagligen föi’vunnen, för varje gång stämning därför

utfärdats och delgivits, fällas till de böter, som äro stadgade för sådan

förseelse.

9 §•

Förseelse mot denna lag eller enligt 6 § given föreskrift skall åtalas

av allmän åklagare.

Åtal för förseelse mot föreskrift, varom i 6 § förmäles, anhängiggöres

i stad hos polisdomstol, därest särskild sådan är inrättad, men eljest

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 9 samt. 27 käft. (Nr 35.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets utlåtande Nr 35.

(Kungi. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

hos poliskammare och, där sådan icke finnes, vid allmän domstol samt

å landet vid allmän domstol. Förseelse, som i 7 § sägs, åtalas vid

allmän domstol. Om klagan över domstols eller poliskammares beslut i

dessa mål galle vad i allmänhet angående besvär i brottmål finnes

förordnat.

10 §.

Böter för förseelse mot föreskrift, som i 6 § omförmäles, tillfalla

kommunens kassa, men böter för förseelse, varom i 7 § sägs, tillfalla

kronan. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skall förvandling ske

enligt allmänna strafflagen.

11 §•

Konungen äge meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras

för tillämpning av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1

maj 1916 och gäller till och med

den 30 april 1917. Av Konungen,

jämlikt 1 eller 4 § i lagen den 3

juni 1915 om förfogande över vissa

varor vid krig eller krigsfara eller

andra utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden, meddelat förordnande

om högsta pris å vara eller

om högsta belopp av kostnad för

transport eller tillhandahållande av

vara skall fortfarande äga tillämpning,

såsom vore förordnandet enligt

denna lag meddelat. Dylikt förordnande,

som enligt denna lag av

Konungen eller Konungens hefallningshavande

givits, må ej äga tilllämpning

längre än till och med

den 30 april 1917; skolande vad

Denna lag träder i kraft dagen

efter den, dä lagen, enligt därå meddelad

uppgift, utkommit från trycket

i Svensk författningssamling, och

gäller till och med den 30 april 1917.

Av Konungen eller Konungens befallning

shav ande jämlikt denna lag

givet förordnande om högsta pris å

vara eller om högsta belopp av kostnad

för transport eller tillhandahållande

av vara må ej äga tillämpning

längre än till och med sistnämnda

dag; skolande vad sålunda

är stadgat gälla även i fråga om

bestämmelser, som jämlikt 6 § meddelats

av Konungens befallningshavande.

Beträffande sådan, under

tiden för lagens giltighet begången

förseelse, som i 6 eller 7 § avses,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 35.

19

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

sålunda är stadgat gälla även i fråga skall vad i lagen är stadgat förtona

bestämmelser, som jämlikt 6 § farande gälla,

meddelats av Konungens befallningshavande.

Beträffande sådan, under

tiden för lagens giltighet begången

förseelse, som i 6 eller 7 § avses,

skall vad i lagen är stadgat fortfarande

gälla.

samt 2:o) att de i ärendet väckta motioner, i den

mån de ej kunna anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört, icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 15 maj 1916.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1916:171 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fastställande av högsta pris å vissa varor vid krig, krigsfara ell s. 1 i texten