Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av riksdagens år 1915 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1914.

1916-05-26 · 52 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 51 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1916:128, Utlåtande, i anledning av riksdagens år 1915 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1914.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

1

Nr 128.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1916 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av riksdagens år 1915 församlade revisorers

berättelse angående verkställd granskning av statsverkets

jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse

och förvaltning under år 1914.

(2:a avd.)

Statsutskottet, till vars förberedande behandling ovan nämnda

revisionsberättelse jämte de i anledning därav från vederbörande ämbetsverk

och myndigheter till Kungl. Makt avgivna utlåtanden och förklaringar

blivit hänvisad, får, efter tagen kännedom av dessa handlingar

och inhämtande av de för ärendenas utredning i övrigt erforderliga

upplysningar, underställa riksdagens prövning de av revisorerna gjorda

framställningar, som ansetts från utskottets sida påkalla yttrande; kommande

utskottet därvid att följa den ordning, som i revisionsberättelsen

blivit iakttagen.

Arméförvaltningen.

§ 1.

(Rev. ber. pag. 84—87 och 645; uti. pag. 655—657.)

I berättelsen angående arméförvaltningen hava revisorerna under

§ 3 omförmält, hurusom neutralitetskostnaderna för lantförsvaret under

revisionsåret av arméförvaltningen delvis redovisats i en särskild huvudbok

över den s. k. lantförsvarets krigsfond, och hava revisorerna på

grund av nämnda huvudbok låtit upprätta följande tabeller:

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 samt. 79 höft. (Nr 128.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande Nr 128.

Debet.

Inkomster:

Uppbörd, enligt efterföljande specifikation........................... 276,404; 4 o

Leverering från statskontoret................................................... 20,000,000.

Summa 20,276,404: 4 0

Kredit.

Utgifter:

För lantförsvaret, enligt efterföljande specifikation........... 19,537,808: 41

Balans till år 1915:

Tillgångar:

Kontant behållning:

Hos krigskassören............... 2,683:81

I riksbanken ........................ 424,987: 08 427,670: 8 9

Oredovisade förskott..

310,925: 10 738,595: 9 9

Summa 20,276,404: 4 0

Specifikation till förestående tabell:

Debet.

Kredit.

Uppbörd.

Leverering från

statskontoret.

Utgift.

Reservation

till år 1915.

Summa.

52,170: 49

750,831: 92

6,032,845: 18

352,850: 2 6

Artillerideparte
mentet

........ 3,766: 2 4 48,404:2 5 52,170: 4 9

Fortifikationsde
partementet.

.. 6,885:7 0 743,946:2 2 750,831:92

Intendentsde
partementet.

.. 184,153:4 6 5,848,691:7 2 6,032,845:18

Sjukvårdssty- _ „ _ _ .

relsen ............ 264:7 1 352,585:5 5 352,850:2 6 — -

C^ntedteParte.'' 81,334:29 13,006,372:2 6 12,349,110:5 6 738,595:9 9 13,087,706:55

Summa 276,404: 40 20,000,000: — 19,537,808:41 738,595:9 9 20,276,404:40

Härjämte hava revisorerna framhållit, att av förestående tabeller

framginge, att de å nämnda fond redovisade utgifter för tryggande av

rikets neutralitet under år 1914 uppgått till brutto kronor 19,537,808. 41

eller efter avdrag av de å samma fond upp- _

debiterade uppbördsmedel..................................... *_276,404. 4 o

till netto....................................................................... kronor 19,261,404:01

Under erinran, att sistnämnda belopp icke ens tillnärmelsevis uppginge

till det belopp av 39,914,886 kronor, som av 1915 års riksdag

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

3

på extra stat för år 1916 under fjärde huvudtiteln anvisats till ersättande

av de utav Kungl. JVlaj:t för bestridande av kostnadei'', som avses i § 63

regeringsformen, under år 1914 förskjutna medel hava, revisorerna från

arméförvaltningen införskaffat uppgifter angående totalsumman och fördelningen

å medelstitlar av samtliga neutralitetskostnader för lantförsvaret

under år 1914.

På grund av de inkomna uppgifterna, vilka givit vid handen en

totalsumma för 1914 års neutralitetsutgifter för lantförsvaret av 39,896,161

kronor 85 öre, hava revisorerna låtit upprätta nedanstående tabeller, utvisande

ej mindre till vilket belopp berörda utgifter inalles uppgått och

med vilka medel de bestritts, än även på vad sätt de bokförts i arméförvaltningens

räkenskaper och för vilka huvudändamål, de gjorts.

Tabell över samtliga av arméförvaltningen under år 1914 gjorda utgifter för tryggande av

rikets neutralitet, att utgå av:

i

Utgifter för artilleribehov............

Utgifter för fortifikationsbehov ...

Utgifter för intendenturbehov ......

Utgifter för sjukvårdsbehov.........

Utgifter för avlönings- in. fl. behov

Utgifter för artilleri, fortifikations-,

intendentur-, sjukvårds- och avlönings-

m. fl. behov, redovisade

å försträckningskonto (fördelade

å utgiltsgrupper enligt efterföljande

statistiska tabell).........

Summa

Anslag

under

fjärde

huvud
titeln
-

Värn
skatte
medel
-

De av Kungl. ilaj:t för bestridande

av kostnader, som

avses i § 63 regeringsformen,

förskjutna medel, för vilkas

ersättande 1915 års riksdag

på extra stat för år 1916

under fjärde huvudtiteln anvisat

39,914,886 kronor, enligt

arméförvaltningens huvudbok

redovisade i:

krigsräkenskaperna,

å

den s. k. »lantförsvarets

krigsfond»

fredsräkenskaperna,

å arméförvaltningens

försträckningskonto
-

Eljest

för
skjutna
medel
-

48,404

743,946

5,848,691

352,585

12,267,776

—| 20,634,757 84

19,261,404 01 20,034,757 84

•Summa

19,261,404

oi

20,634,757] s 4

39,896,101 85

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

Statistisk tabell,

utvisande fördelningen å utgiftsgrupper av de i arméförvaltningens

huvudbok å försträckningskonto redovisade kostnader för tryggande av

rikets neutralitet under år 1914:

Artilleribehov................................................................................

Fortifikations! >eho v......................................................................

Intendenturbehov:

Mathållning .................................................. 2,47 5,700:

Furage ........................................................... 1,878,000:

Mundering .................................................. 3,941,900:

Kasernutredning............................................ 563,100:

Fejning samt inköp av hästar och fordon 1,831,500: —

Diverse intendenturbehov.......................... 321,079: 59

Sjukvårdsbehov...........................................................................

Avlönings- in. fl. behov:

Familj eunderstöd .......................................... 3,716,173: 56

Avlöning m. m........................................... 4,531,157: 50

537,644: so

622,365: 59

11,011,279: 59

216,136: 80

8,247,331: 06

Summa 20,634,757: 8 4.

Revisorerna hava nu påpekat, hurusom av förestående tabeller

framginge, att neutralitetskostnaderna för lantförsvaret under år 1914

till något mer än halvparten eller ett belopp av 20,634,757 kronor 84

öre redovisats å försträckningskonto, och hava revisorerna framhållit,

att detta belopp lämpligen bort redan i räkenskaperna för år 1914

definitivt bokföras och redovisas såsom utgift för tryggande av rikets

neutralitet under nämnda år.

Arméförvaltningens civila departement har i ett den 18 januari

1916 avgivet yttrande beträffande denna fråga anfört följande:

»Det i den särskilda huvudboken redovisade beloppet utgöres

huvudsakligen av de under år 1914 bestridda kostnader för den mobiliserade

delen av lantförsvaret. Då författningsenliga föreskrifter för

dessa kostnaders redovisning funnos meddelade i nådiga reglementet för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

arméns kassaväsende i krig den 24 januari 1914, vilket skulle tillämpas

beträffande mobiliserade delar av armén, borde dessa kostnader, på sätt

som skett, bokföras i nämnda särskilda huvudbok.

Det å försträckningskontot redovisade beloppet utgöres åter av

kostnader för den icke mobiliserade delen av armén, vilka föranletts av

dels den på grund av § 28 värnpliktslagen anbefallda manskapsinkallelsen

med därav beroende avlöning åt sådant manskap samt större åtgångvid

trupp förbanden av proviant, utrustning in. m. och dels den ökade

anskaffningen av materiel och vissa förnödenheter, som skyddandet av

rikets neutralitet nödvändiggjorde. För dessa kostnaders bokföring och

redovisning vore några detaljerade bestämmelser ej meddelade. Och då

icke heller några grunder funnos fastställda, enligt vilka en uppdelningav

samtliga kostnader vid truppförbanden och hos arméförvaltningen

kunde ske mellan statsanslagen under fjärde huvudtiteln, å ena, samt

de medel, som för neutralitetsskyddet blivit arméförvaltningen tillhandahållna,

å andra sidan, kunde arméförvaltningen icke vid redovisningen

definitivt avskilja de verkliga neutralitetskostnaderna från övriga utgifter.

För sådan åtgärd lärer departementet böra inhämta Eders Ivungl. Maj:ts

medgivande i varje fall.

Vid nu angivna förhållanden måste försträckningskontot av arméförvaltningen

anlitas för bokföring'' av de utgifter, vilka enligt arméförvaltningens

uppfattning slutligen efter avskiljande av de kostnader,

som borde stanna på fredsanslagen, skulle ingå bland neutralitetskostnaderna.

Denna uppfattning torde jämväl hava legat till grund för de

av Eders Kungl. Maj:t i de särskilda nådiga breven om dessa utgifter

meddelade föreskrifter, att de erforderliga medelsbeloppen skulle av

arméförvaltningen i första hand förskjutas. I dessa föreskrifter har

arméförvaltningen ej funnit skäl anhålla om ändring.

Emellertid har Eders Kungl. Maj:t dels genom särskilda nådiga

brev föreskrivit att kostnaderna för vissa skydd strupper och särskilt inkallade

värnpliktige m. m. skulle ersättas av de till bestridande av utgifter

för lantförsvaret på krigsfot anvisade medel (krigsfonden), dels

och genom nådigt brev den 19 februari 1915 bemyndigat arméförvaltningens

civila departement att verkställa avräkning mellan krigsfonden

och fjärde huvudtitelns anslag vid de mobiliserade truppförbanden och

formationerna under den tid mobiliseringen varat, med vilken avräkning*

avsågs att krigsfonden icke skulle belastas med kostnader, som, därest

truppförbanden icke varit mobiliserade, skulle utgått från fredsanslagen.

Sedan 1915 års riksdag på extra stat för år 1916 anvisat ett

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

Utskottets

yttrande.

särskilt anslag'' för ersättande av de under år 1914 förskjutna kostnader

för neutralitetens skyddande, i vilka kostnader ifrågavarande belopp,

20,634,757 kronor 84 öre är inräknat, lärer något hinder ej längre finnas

för, att berörda å försträckningskontot förda belopp, efter Eders Kungl.

Maj:ts prövning, definitivt bokföres å nämnda under fjärde huvudtiteln

beviljade anslag, för vars beräkning arméförvaltningen avgivit erforderliga

kostnadsuppgifter; och torde för den skull denna åtgärd komma att

vidtagas i räkenskaperna för innevarande år. Inom detta anslag, 39,914,866

kronor, rymmes såväl det i den särskilda huvudboken över lantförsvarets

krigsfond redovisade beloppet, 19,261,404 kronor 1 öre, som det å försträckningskontot

redovisade beloppet, 20,634,757 kronor 84 öre eller

tillhopa 39,896,161 kronor 85 öre.

Ett frångående av ovan omförmälda, av arméförvaltningens civila

departement följda princip angående bokföringen och redovisningen av

ifrågavarande utgifter skulle påkalla särskilda nådiga föreskrifter om,

vilka utgifter må av myndigheterna avföras såsom neutralitetskostnader.

Då detta emellertid torde vara svårt att på förhand i detalj avgöra,

synes nämnda princip, böra fortfarande tillämpas. Däremot finnes intet

hinder att under särskild titel, men dock å försträckningskonto, bokföra

de utgifter, som av arméförvaltningen anses slutligen, ehuru efter Eders

Kungl. Maj:ts bestämmande, böra stanna å neutralitetskostnadernas konto,

ett förfaringssätt, som kommer att av arméförvaltningen iakttagas beträffande

åren 1915 och 1916.»

Utskottet, som funnit vad revisorerna i nu ifrågavarande hänseende

anfört beaktansvärt, har endast velat vad i ärendet förekommit för

riksdagen

omförmäla.

§ 2.

(Rev. ber. pag. 87—97 och 645; uti. pag. 657—660.)

I berättelsen angående arméförvaltningen liava revisorerna vidare

under §§ 4 och 7—10 gjort vissa uttalanden och framställt vissa anmärkningar,

vilka torde böra här i etl sammanhang omnämnas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

7

Under § 4 hava revisorerna fäst sin uppmärksamhet vid det sätt,

varpa upphandling av skodon för arméns räkning under senare hälften

av år 1914 skett och i sådant avseende anfört följande:

»Den 3 augusti inköptes jämlikt därom med aktiebolaget J. Pehrson

& C:o, Örebro, upprättat kontrakt 50,000 par skodon. Enligt kontraktet

skulle för denna leverans gälla, att skodonen för ett pris av 16 kronor

för par levererades fritt banvagn Örebro; att leveransen skulle vara

tungjord senast den 30 september 1914; samt att skodonen skulle tillverkas

av smorläder, sulläder och bindsulläder samt utgöras av: Stövlar,

med slätblackade eller veckade skaft, snörstövlar och kängskor av norrlandstyp

med snör- eller remanordning.

Den 4 augusti inköptes ytterligare 5,000 par skodon från Eslövs

skofabrik, Eslöv, som jämlikt därom träffat avtal åtagit sig att leverera,

i överensstämmelse med avlämnat prov, 5,000 par snörstövlar till ett

pris av kronor 13.5 0 för par fritt Eslöv samt med villkor i övrigt att

leveransen skulle vara fullgjord före den 1 september 1914, samt att

ovanlädrets höjd framtill å snörstövlarna skulle göras avsevärt större

än vad provet utvisade.

Vidare träffades den 7 augusti avtal med aktiebolaget J. Pehrson

& C:o om inköp av 20,000 par skodon. För denna leverans skulle gälla,

att skodonen till ett pris av 16 kronor för par levererades fritt banvagn

Örebro samt att leveransen skulle vara fullgjord senast den 30 september

1914. I övrigt vore bestämmelserna desamma som i förut omförmälda

kontrakt av den 3 augusti.

Den 8 augusti inkom därefter från aktiebolaget A. P. Hallqvist,

Örebro, skriftlig förfrågan, huruvida behov av skodon förefunnes och i

sådant fall, av vilka sorter samt vilka pris som betalades. I samband

härmed meddelades, att stora lager färdiga skodon funnes (till ett värde

av omkring 300,000 kronor), ävensom att bolaget från fem fabriker

erhölle skodon för omkring 150,000 kronor för månad. Tillika upplystes,

att bolaget vore ensam försälj are för aktiebolaget Marks skofabriks

i Örebro tillverkning, uppgående till ett värde av omkring 700,000 kronor

per år, ävensom försålde det mesta av vad som tillverkades vid C. A.

Jonssons i Fumla specialfabrik för smorläderskängor och stövlar och

vars fabrikstillverkning vore fullt jämförlig med A. G. Anderssons i

Fumla skofabriks tillverkning, vilken senare fabrik varit den huvudsakligaste

leverantören av arméns skodon under de senaste tro åren.

Vid föredragning samma dag av den ingivna skriften beslöts att

meddela bolaget, att departementet för det dåvarande ej hade behov av

de erbjudna skodonen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

Ytterligare anbud om leverans av skodon, olika slag, antingen

genast eller inom kortare tid, inkommo därefter dagtecknade ett den

10 augusti från Ludvig Traugott, Stockholm, ett den 14 augusti från

Wikström & C:o, Gammelstad, ett den 15 augusti från aktiebolaget

bröderna Elving, Bredbyn, samt ett den 18 augusti från Adolf Laisson,

Örebro.

Beträffande samtliga dessa anbud beslöts, att de icke skulle föranleda

någon åtgärd.

Emellertid träffades därefter den 21 augusti med aktiebolaget John

Beijers skofabrik, Stockholm, avtal om inköp av 8,000 par skodon.

Enligt kontrakt med bolaget hade detta åtagit sig att i överensstämmelse

med fastställt prov tillverka 8,000 par kängskor av modifierad

norrlandstyp; och g''ällde för denna leverans att skodonen skulle till ett

pris av li kronor för par levereras vid arméns intendenturförråd i Stockholm;

att leveransen skulle vara fullgjord senast den 10 november 1914;

att skodonen skulle tillverkas av smorläder, prima, väl gorat, genomgarvat,

narven fast och ej brytbar, sulläder, prima, väl gorat, bindsulläder,

av prima beskaffenhet, icke spalt, och övriga materialier av bästa slag

för skodonens goda slitbarhet och förvaring, samt att skodonen skulle

vara omsorgsfullt och väl tillverkade, med starka sömmar och särskilt

den becksömmade uppskärningen å ovanlädret med tätt slutna kanter,

så att den utestängde väta.

Vidare träffades den 27 augusti uppgörelse med aktiebolaget Stockholms

skofabrik om inköp av 15,000 par kängskor av modifierad norrlandstyp

till pris av 14 kronor per par att levereras med 5,000 par

under "envar av månaderna september, oktober och november.

Kontraktets bestämmelser voro i huvudsak lika med dem, som

avtalats med aktiebolaget John Beijers skofabrik enligt förut omförmälda

kontrakt av den 21 augusti om leverans av skodon av norrlandstyp,

dock med skärpning i ett avseende, nämligen att den becksömmade

uppskärningen å ovanlädret skulle vara väl handsydd.

Anbud om leverans av skodon av norrlandstyp inkommo sedermera

den 28 augusti från aktiebolaget Johansson & Björlund, Örebro,

å 25,000 par före den 31 december till pris av kronor 12.80 för par,

samt den 29 och den 31 augusti från Lublin & C:o, Stockholm, enligt

det förra å 50,000 par till pris av 14 kronor för par och enligt det

senare å 6,000 par till pris av kronor 12.2 5 för par, men föranledde

dessa anbud icke någon åtgärd.

Emellertid inköptes därefter den 1 september från aktiebolaget

L. E. Larsson & (ko, Uppsala, 23,000 par s. k. norrlandskängor till

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

pris av kronor 12.5 0 för par, den 9 september från aktiebolaget skofabriken

Skandia, Örebro, 8,000 par sådana skodon till pris av kronor

11.60 för par samt den 21 september från nya skofabriksaktiebolaget

()rnen, Örebro, 6,000 par dylika skodon till samma pris eller kronor

11.60 för par.

Det har väckt revisorernas uppmärksamhet, att arméförvaltningen

under augusti månad 1914 gjort stora inköp av skodon utan att, såvitt

av handlingarna framgår, underhandlingar förts med andra firmor än

dem, från vilka inköpen skett och utan att i köpeavtalet intagits närmare

bestämmelser rörande skodonens beskaffenhet.

Särskilt har det synts anmärkningsvärt, att arméförvaltningen även

under senare delen av månaden, då åtskilliga anbud förelågo, verkställt

uppköp utan att ens underhandlingar förts med vederbörande beträffande

sistnämnda anbud. Så har exempelvis det av aktiebolaget A. P. Hellquist

inlämnade anbudet avslagits, utan att uppgift begärts å de priser,

till vilka nämnda bolag vore villigt att fullgöra erbjuden leverans. Såsom

motiv för avslaget anfördes, att behov av skodon för det dåvarande

ej förefunnes. Att så verkligen skulle vara fallet synes egendomligt,

vid det förhållande, att ju, såsom av det ovan anförda framgår, stora

inköp verkställts inom ganska kort tid efter det ifrågavarande anbud

lämnats utan avseende.

Vad för övrigt angår de skodon, som den 3 augusti inköpts från

aktiebolaget J. Pehrson A 0:o, synes deras kvalitet icke hava varit fullgod.

Av en till arméförvaltningens intendentsdepartement från chefen

för Västmanlands regemente avlåten, den 31 augusti 1914 dagtecknad

skri\ else framgår nämligen, att av 1,436 par till regementet levererade

skodon vid företagen besiktning endast 1,180 par ansetts vara för infanteri

brukbara, varemot återstående 256 par utgjordes av »synnerligen

tunga stövlar delvis av mycket egendomligt snitt».

Härtill kommer slutligen beträffande de skodon, som den 7 augusti

inköpts från aktiebolaget J. Pehrson A C:o, att nämnda bolag i en den

17 september till arméförvaltningen avlåten skrivelse förklarat sig vilja

notera ifrågavarande 20,000 par skodon till pris av kronor 12.25'' i

stället för överenskomna kronor 16 för par räknat, ävensom att bolaget

för först omförmälda, den 3 augusti inköpta parti rabattera! ett

belopp av 15,000 kronor.

Vad sålunda förekommit hava revisorerna ansett vara av beskaffenhet

att böra bringas till riksdagens kännedom.»

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 samt. 79 käft. (Nr 128.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

Under § 7 hava revisorerna anfört, att vederbörande militärförvaltningsmyndigheter

icke syntes hava ägnat önskvärd uppmärksamhet

åt angelägenheten av att förskaffa staten lägsta möjliga inköpspris vid

de upphandlingar under hand, vilka enligt Kungl. Maj:ts medgivande

skett under tiden för mobiliseringen, och hava revisorerna i detta avseende

anfört följande:

»Sålunda framgår av räkenskaperna, hurusom vid samma tidpunkt

priserna för samma A*aror betydligt växlat och gäller detta särskilt i

fråga om tiden närmast efter mobiliseringens påbjudande, då anmärkningsvärt

höga priser förekomma för vissa varor.

I detta avseende må framhållas de uppköp av rågmjöl, som verkställts

inom fjärde arméfördelningen. Rörande dessa hava revisorerna

låtit upprätta följande sammanställning, angivande de dagar, då inköpen

skett, leverantörernas namn samt de upphandlade kvantiteterna.

Pris per

Augusti. Kilogram. 100

kilogram.

Åhlén tf'' C:o, Eskilstuna.

3 150 skr. »rågmjöl» ................................................... 15,000 23: —

Uppsala ångkvarns aktiebolag.

4 100 skr. »rågmjöl» ............................................... 10,000 20: —

Åhlén é C:o, Eskilstuna.

5 50 skr. »rågmjöl» .................................................. 5,000 25: —

B. Ahlenius, Töreboda.

0 »sammalet rågmjöl» .............................. 5,015 27: —

Kvarnaktiebolaget Tre Kronor.

6 75 skr. »ex. rågmjöl finna.».................................... 7,500 25: —

75 » »rågmjöl plattm.»....................................... 6,750 25: 5 0.

Örebro kvarn.

6 25 skr. »rågmjöl» ...................................................... 2,500 22: —

7 50 » »rågmjöl».................................................... 5,000 22: —

Aktiebolaget Nyköpings storhuskvarn.

7 50 skr. »sammalet S.» ............................................. 5,000 27: —-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128. 11

Pris per

Augusti. Kilogram. 100

kilogram.

Åhlén <& C:o, Eskilstuna.

7 100 skr. »rågmjöl»..................................................... 10,000 20: 50.

Uppsala ångkvarns aktiebolag.

7 125 skr. »rågmjöl»................................................... 12,500 20: —

10 —11 200 » »bag. rågmjöl»............................................ 20,000 20: —

Åhlén & C:o.

11 100 skr. »rågmjöl» ...................................................... 10,000 21: —

12 150 » »rågmjöl»..................................................... 15,000 21: —

Aktiebolaget Nyköpings storhuskvarn.

12 50 skr. »sammalet S» .......................................... 5,000 20: —

Örebro kvarn.

12 245 skr. »rågmjöl»..................................................... 24,500 20: 5 0.

10 » »toppsikt»...................................................... 1,000 20:5 0.

En granskning av nu ifrågavarande uppköp ger intryck av, att

bestämda priser icke alltid torde hava avtalats före leveransens fullgörande

och vill det synas, som om i flera av nit anförda ävensom i

åtskilliga andra fall vissa leverantörer mer än skäligt tillgodosett egna

intressen.»

Under § 8 hava revisorerna nttalat sig rörande vissa leveranser

av bensin in. m. och därvid anfört följande:

»Den 8 augusti 1914 upphandlade arméförvaltningens intendentsdepartement

från Krooks petroleum- & oljeaktiebolag 550 ton bensin att

levereras dels å stålfat och dels å träfat.

Härav upplades:

i Örebro 397,224.5 kilogram vanlig bensin och 100,295 kilogram lätt

bensin, levererade på 3,021 träfat och 759 järnfat, samt i Östersund

19,603.5 kilogram vanlig bensin och 4,980 kilogram lätt bensin, levererade

på 150 träfat och 36 järnfat.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

Vid den besiktning av leveransen vid förplägnadsmagasinet i Östersund,

som ägde rum den 9 september 1914, förklarade vederbörande

magasinschef, att enär träfat vore synnerligen olämpliga för förvaring

av bensin, han icke kunde svara för den viktförlust, som genom avdunstning

eller läckning kunde uppstå.

Beträffande först den i Örebro upplagda bensinen förmärktes redan

i början av september läckage, varom anmälan gjordes till arméförvaltningens

intendentsdepartement.

Läckaget ansågs emellertid först ej vara av nämnvärd betydelse,

men vid undersökning, som verkställdes i början av december samma

år, befanns detsamma hava betydligt förvärrats och uppgick enligt låg

beräkning till 10 procent av partiet, varför omtappning av den på träfat

förvarade bensinen ansågs nödvändig.

Sedan medel till inköp av järnfat beviljats, inköptes sådana, varefter

desamma började levereras i medlet av januari månad 1915; omtappningen,

vilken påbörjades så snart de första faten förts till Örebro,

var avslutad, i huvudsak den 10 mars och fullständigt i början av juni

månad. Det slutliga läckaget och avdunstningen visade sig uppgå, för

den vanliga bensinen till 90,559.5 kilogram och för den lätta bensinen

till 2,067.5 kilogram.

Vidkommande härefter den bensin, som upplagts i Östersund och

varav 19,603.5 kilogram levererats å träfat, blev sistnämnda parti under

april 1915 omtappat å stålfat, därvid en viktförlust befanns hava uppkommit

å 3,882.9 kilogram.

Enligt vad den här ovan lämnade redogörelsen utvisar, har genom

läckage och avdunstning å partiet i Örebro uppkommit en förlust, som

torde kunna uppskattas för den vanliga bensinen efter

37 öre per kilogram till omkring ............................ kronor 33,500: —

och för den lätta bensinen efter 49 öre per kilogram

till omkring ....................................................................... » 1,010: —.

Härtill böra läggas kostnader för dels transport av de

inköpta faten från Stockholm till Örebro................. » 2,380: —

och dels verkställd omtappning ....................................... » 2,050: —.

Lägges härtill vidare den förlust, som uppkommit å

partiet i Östersund, vilken, beräknad efter 38 öre

för kilogram, utgör ........................................................ » 1,470: —

så förefinnes en totalförlust av omkring .................... kronor 40,410: —

i vilken summa dock ej inräknats de särskilda omkostnader, som uppkommit

i Östersund.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128. 13

Avcn om ifrågavarande bensinparti icke kunnat vid tiden för köpet

levereras å järnfat, vill det synas, som om, med kännedom om denna

varas benägenhet för avdunstning, åtgärder omedelbart bort vidtagas för

bensinens omtappning å sådana fat. Härigenom hade visserligen uppkommit

en del kostnader, men dessa torde i varje fall hava kommit att

högst avsevärt understiga de kostnader, som nu faktiskt uppstått.

\ad sålunda i detta ärende förekommit hava revisorerna ansett

vara av beskaffenhet att böra bringas till riksdagens kännedom.»

Under § 9 har revisorerna vidare uppmärksammat de synnerligen

höga belopp, som under mobiliseringen av Stockholms landstormsområden

utgått i lega för hästar och fordon, och hava revisorerna härutinnan

anfört följande:

»Sålunda hava revisorerna funnit, att enligt ett flertal räkningar

för legda körhästar betalts 12 kronor, för två-spända fordon 10 kronor

och för enspända 5 kronor, allt för dag räknat.

Revisorerna hava med anledning härav tagit del av de kontrakt,

soin av vederbörande befälhavare inom ifrågavarande landstormsområden

förlidet år uppgjorts rörande legning av hästar och fordon.

Den 5 juni träffades av befälhavaren för södra landstormsområdet

nr 45 a avtal med E. Nilssons åkeriaffär här i staden, enligt vilket

firman förband sig att, i händelse av mobilisering med landstormen, 24

timmar efter erhållen rekvisition tillhandahålla: 10 stycken draghästar

(därav 5 avsedda för enbet sfordon och 5 avsedda för tvåspända fordon)

med tillhörande seldon, för eu kostnad av 12 kronor per häst och dag

samt 5 stycken tvåspända fordon för en kostnad av 10 kronor per dag

läknat. Med vart och ett av fordonen skulle följa en del utrustningspersedlar,

bland annat 2 fodertornistrar, hammare och hovtång, 2 hästfiltar

eller täcken, 1 presenning, 1 påse med 4 hästskor och 64 hästskosöm

och 1 burk med vagnsmörja. För varje häst skulle medföras

foder för 3 dagar, 16.5 kilogram havre och 3 kilogram hö. Kontraktet

skulle gälla tills vidare med en månads uppsägning.

Likalydande kontrakt upprättades samma dag med södra åkeri- och

renhållningsaktiebolaget, innefattande uppgörelse om 36 hästar samt 9

stycken tvåspända och 18 stycken enspända fordon, de enspända fordonen

för en kostnad av 5 kronor per dag.

Befälhavaren för östra landstormsområdet nr 45 c avtalade den 8

augusti i likalydande kontrakt med Nilssons åkeriaffär om tillhandahållande

av 33 draghästar. Detta kontrakt skulle dock icke gälla längre

än till och med den 24 augusti.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets utlåtande Nr 128.

Befälhavaren för landstormsområdet 45 b hade den 26 maj upprättat

kontrakt med aktiebolaget Sleipner, vari avtalats, att i händelse

av krigsmobilisering bolaget skulle uthyra 40 stycken hästai med seldon

och kärror eller enbetsvagn!’ samt kuskar, inklusive utfodring av

hästarna, till ett pris av 22 kronor per 10 timmars dag och häst och

utan kuskar och utfodring'' 15 kronor. Om hästarna lämnades med

endast anspannspersedlar, utgjorde priset 11 kronor per dag. Överstege

arbetstiden 10 timmar per dag, erlades betalning för den överskjutande

tiden med respektive kronor 3.—, 2.2 5 och 2 per timme och häst samt

1 krona per timme för man. Om tvåspända fordon lämnades, skulle

ersättning därför utgå med 12 kronor för dag och fordon utan hästar

och kuskar.

Utan att inlåta sig på frågan, huruvida det vant nödigt eller

lämpligt att, på sätt här skett och i motsats mot vad som synes hava

varit fallet inom åtminstone flertalet andra landstormsområden, i förväg

träffa avtal om tillhandahållande av hästar och fordon, vilja revisorerna

emellertid framhålla, att de pris, som statsverket enligt kontrakten haft

att betala för nämnda prestationer, i allt fall måste an ses oskäligt höga.

Detta lärer även framgå av den omständigheten att enligt ett den 20

augusti av J. E. Zachrisson till fjärde armefördelningen ingivet anbud,

som av vederbörande antagits, skulle landstormen tillhandahållas följande:

103 stycken draghästar ...... för ett pris av 4 kronor per dag och häst.

40 „ parvagnar med

seldon................. „ „ ,, n 3 „ „ ,, ,, vagn.

23 „ enbetsvagnar

med seldon ...... „ „ „ „ 2 ,, „ „ 11 ,Yafn''

Allt med utrustning enligt särskild förteckning och med skyldighet

för kronan att tillhandahålla erforderligt foder samt att ansvara för eventuella

skador å hästar och vagnar.

I detta sammanhang må även omnämnas, att inom Stockholms

landstormsområden anmärkningsvärt stora kostnader utgått i lega för

ridhästar. Totalkostnaden har utgjort 8,880 kronor, därav till Stockholms

ridinstitut utbetalts 8,100 kronor efter ett beräknat pris av 15

kronor för dag och häst.

Å nu anförda förhållanden hava revisorerna ansett sig böra fästa

riksdagens uppmärksamhet.»

Slutligen hava revisorerna under § 10 uppmärksammat de betydande

kostnader, som inom fjärde arméfördelningen under mobiliseringen uppkommit

genom förhyrning och reparation av automobiler och motor
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

båtar samt inköp av bensin, och hava revisorerna i detta avseende anfört

följande:

»Fjärde arméfördelningens stabs medelsredovisning upptager i utgifter

under tiden augusti—december för förhyrning av personautomobiler

33,000 kronor, för automobilreparationer och inköp av gummiringar

7,130 kronor och för inköp av bensin till automobiler, motorcyklar och

motorbåtar 14,000 kronor. De förhyrda automobilerna hava använts

både av fördelningens stab och den mobiliserade landstormen. Beträffande

den erlagda hyran synes densamma i flera fall hava varit alltför hög.

^ idare hava revisorerna fäst sin uppmärksamhet vid att 2 stycken bildäck

förhyrts och att i hyra för dem betalts icke mindre än 458 kronor.

\id landstormens avdelningar inom fördelningen hava därjämte

stora belopp utbetalats för enahanda ändamål. Sålunda har vid Roslagens

landstormskår erlagts för förhyrda personautomobiler 18,790

kronor, för inköp av automobilringar och reparation av automobiler

3,576 kronor och för inköpt bensin 3,029 kronor. Förutom automobilerna

hava vid denna kår förhyrts två ridhästar för 210 kronor, motorbåtar

för 5,257 kronor och ångslupar för 2,069 kronor. Dessutom har

kåren inköpt två motorcyklar och 12 vanliga cyklar för en kostnad av

tillsammans 3,641 kronor samt betalt för reparation av motorbåtar och

motorcyklar 672 kronor.

I ett, enligt revisorernas mening, synnerligen anmärkningsvärt

fall bär en särdeles hög hyra utbetalats. I räkning, utställd och kvitterad

av två personer, vilka voro, den ene gruppchef för Häverösunds försvarsgrupp

och. den andre adjutant vid samma grupp, samt attesterad av

nämnde adjutant, har nämligen upptagits hyra för tre automobiler under

tiden 2 augusti 10 oktober eller 70 dagar samt för en automobil

under tiden 11 2o oktober eller 15 dagar med 60 kronor per dag och

vagn eller sålunda tillhopa 13,500 kronor.»

I anledning av vad revisorerna under §§ 4 och 8 ovan anfört hava

förklaringar avgivits såväl av arméförvaltningens intendentsdepartement

snm av åtskilliga andra militära myndigheter. Dessa förklaringar, vilka

samtliga blivit betecknade som hemliga, hava till följd härav ej intagits

i den tryckta revisionsberättelsen, utan hava blivit från finansdepartementet

till utskottet direkt överlämnade.

Beträffande revisorernas under § 7 gjorda uttalanden har arméförvaltningens

intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 14

januari 1916 meddelat, att departementet över det i sagda paragraf omförmälda

förhållande infordrat förklaring från chefen för fjärde arméfördel
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

16 Statsutskottets utlåtande Nr 128.

ningen, som inkommit med såväl eget yttrande i ärendet som ock förklaring

från vederbörande fördelningsintendent. Dessa av departementet infordrade

förklaringar, vilka betecknats såsom hemliga, hava bilagts departementets

ovan omförmälda över §§ 4 och 8 avgivna förklaring, och har departementet

i berörda skrivelse den 14 januari 1916 förklarat sig. icke

hava något att tillägga till det som anförts av nu nämnda militärmyndigheter.

I fråga om de anmärkningar, vilka av revisorerna framställts under

§§ 9 och 10, har intendentsdepartementet i sistberörda skrivelse meddelat,

ätt departementet över de av revisorerna här berörda förhållanden infordrat

förklaring från chefen för fjärde arméfördelningen, som inkommit

med såväl eget yttrande i ärendet som ock förklaringar från förre chefen

för Roslagens landstormskår, befälhavaren för Stockholms inskrivningsområde

samt vederbörande fördelningsintendent. Jämväl dessa handlingar,

vilka betecknats såsom hemliga, hava bilagts departementets ovan omförmälda

över §§ 4 och 8 avgivna förklaring, och har departementet i

merberörda skrivelse den 14 januari 1916 förklarat sig till vad i desamma

anförts icke hava något för egen del att tillägga.

Utskottet har tagit del av samtliga de förklaringar, som avgivits

över revisorernas ovannämnda anmärkningar rörande vissa delar av

arméns upphandlingsväsen. Även om utskottet funnit, att de utav

revisorerna påpekade förhållandena synas vara av beskaffenhet att böra

närmare uppmärksammas och att enligt utskottets förmenande nöjaktiga

förklaringar icke i alla de anmärkta fallen avgivits, har utskottet likväl,

i betraktande av de vid tiden för de anmärkta åtgärderna rådande förhållanden,

ansett det böra bero vid vad revisorerna i nämnda hänseenden

framhållit. Dock har utskottet funnit .undantag härvid böra göras för

vissa under §§ 9 och 10 gjorda anmärkningar rörande lega för hästar

och fordon och förhyrande av automobiler nämligen dels ifråga om ett

av befälhavaren för landstormsområdet 45 b den 26 maj 1914 upprättat

kontrakt med aktiebolaget Sleipner dels ock beträffande den vid Häverösunds

försvarsgrupp gjorda och av revisorerna anmärkta förhyrningen

av automobiler. I dessa fall bär utskottet ansett en särskild undersökning

böra vidtagas för utrönande, huruvida åtgärder äro av nöden för

ett behörigt tillvaratagande av statens intressen eller och eljest åtgärder

från statens sida må anses av omständigheterna påkallade, och får

utskottet hemställa,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

17

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa undersökning

för utrönande, huruvida några särskilda åtgärder

böra vidtagas i anledning av vad revisorerna

i ovannämnda fall anmärkt, samt, för den händelse

undersökningen skulle sådant föranleda, vidtaga de

ytterligare åtgärder, som av densamma påkallas.

§ 3.

I fråga om de i nästföregående paragraf omförmälda förklaringar,

vilka betecknats såsom hemliga, vill utskottet, som tagit del av innehållet

i desamma, framhålla, att det synts utskottet, som om det av

arméförvaltningens intendentsdepartement i fråga om ovanberörda §§

4 och 8 avgivna utlåtandet åtminstone till sin ojämförligt största del

ej är av beskaffenhet att behöva hemlighållas och de av vissa andra

militära myndigheter avgivna yttranden rörande samtliga de i nästföregående

paragraf omnämnda revisionsanmärkningarna endast delvis kunna

anses vara av hemlig natur. Med anledning härav och då utskottet

håller för önskvärt, att de över revisorernas anmärkningar avgivna förklaringar

ej i större utsträckning bliva undandragna offentligheten än

av omständigheterna är oundgängligen påkallat, får utskottet hemställa,

/

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes utfärda föreskrift

därom, att de över riksdagens revisorers anmärkningar

avgivna förklaringar skola så avfattas, att intet annat

av vad som är av vikt för bedömande av förekommande

frågor må undanhållas offentligheten än sådant som

av tvingande militära skäl. måste hemlighållas.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 samt. 79 höft. (Nr 128.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

Marinförvaltningen.

§ 4-

(Rev. ber. pag. 152—155; uti. pag. 678—681.)

I § 1 under berättelsen angående marinförvaltningen hava revisorerna

omförmält, att å en i berättelsen intagen, efter marinförvaltningens

huvudbok för år 1914 upprättade tabell finnes en särskild titel, benämnd

»Krigsberedskapsåtgärder år 1914».

Revisorerna hava erinrat, hurusom det likabenämnda konto i

marinförvaltningens huvudbok, varur tabellens under berörda titel införda

sifferuppgifter hämtats, motsvarade för sjöförsvarets vidkommande den

särskilda huvudbok, arméförvaltningen låtit upprätta över den s. k. »Lantförsvarets

krigsfond».

Härefter hava revisorerna anfört:

»Den å titeln i fråga upptagna utgiftssumman 6,467,465 kronor

96 öre sammanfaller nära med det belopp av 6,106,277 kronor, som

1915 års riksdag på extra stat för år 1916 under femte huvudtiteln

anvisat till ersättande av de utav Kungl. Maj:t för bestridande av kostnader,

som avses i § 63 regeringsformen, under år 1914 förskjutna

medel. Då emellertid av för revisorerna tillgängliga handlingar syntes

framgå, att den nu berörda utgiftssumman icke innefattade samtliga

neutralitetskostnader för sjöförsvaret under år 1914, hava revisorerna

begärt att erhålla närmare uppgifter från marinförvaltningen angående

totalsumman och fördelningen å medelstitlar av samtliga dessa kostnader

under sagda år.»

På grund av de inkomna uppgifterna, vilka givit vid handen en

totalsumma för 1914 års neutralitetsutgifter för sjöförsvaret av 10,516,692

kronor 65 öre, hava revisorerna låtit upprätta vidstående tabeller.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

Tabell

19

över samtliga av marinförvaltningen under år 1914 gjorda utgifter för

tryggande av rikets neutralitet, att utgå av:

Naturaunderhåll åt personal

vid flottan ......

i Naturaunderhåll åt personal

vid kustartilleriet

Sjöbevilringens vapenövningar

samt beklädnad

och ersättning därför...

Kostnader enligt § 63 regeringsformen

(se efterföljande

tabell) .........

| Förskottsvis bestridda

kostnader för kol ......

Summa

Anslag

under

femte

huvud
titeln
-

Värn
skatte
medel
-

De av Kungl. Maj:t för bestridande

av kostnader, som

avses i § 63 regeringsformen,

förskjutna medel, för

vilkas ersättande 1915 års

riksdag på extra stat för

år 1916 under femte huvudtiteln

anvisat 6,106,277

kronor, enligt marinförvaltningens

huvudbokredovisade

å

Kontot

»Krigsberedskapsåtgärder

år 1914»

Försträck
nings
konto
-

Eljest

för
skjutna
medel
-

Summa

989,876

359,934

1,797,402

10

6,106,276

1,263,203168

3,147,212 91

-| 6,106 276 ju

Tabell

1,263,20368

3,147,212

6,106,276

91

11

1,263,203 |68

10,516,692 65

över de i marinförvaltningens huvudbok å kontot »Krigsberedskapsåtgärder

år 1914» redovisade kostnader för tryggande av rikets

neutralitet under år 1914.

Utgifter till särskilda verk och inrättningar 5,400,542: 5 4.

Det belopp, varmed reservationsanslaget till

flottans övningar överskridits under år

1914 ................1............................................... 1,028,643: 8 6. 6,429,186:40.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

Härifrån avgår:

Å kontot bokförda utgifter, som skulle

slagen till:

Kustartilleriets övningar .............................

Kustartilleribeväringens vapenövningar

samt beklädnad och ersättning därför

Enligt marinförvaltningens beslut den 13

april 1915 från följande anslag överförda

belopp, utgörande den ungefärliga merbelastning,

som skulle drabbat samma

anslag, därest krigsavlöningsreglementet

icke tillämpats:

Avlöning för flottans kårer och stater

utgå av an8,

874: 12.

17,036: 17.

152,000: —

Avlöning för kustartilleriets manskap...... 145,000: — 322,910: 2 9.

Summa 6,106,276: ii.

Revisorerna hava nu påpekat, att, såsom av den första av förestående

tabeller framginge, 1914 års neutralitetskostnader för sjöförsvaret

till ett belopp av icke mindre än 3,147,212 kronor 91 öre fått belasta

tre ordinarie anslag under femte huvudtiteln, vilka äro av förslagsanslags

natur, nämligen anslagen till »Naturaunderhåll åt personal vid flottan»

med 989,876 kronor 10 öre, »Naturaunderhåll åt personal vid kustartilleriet»

med 359,934 kronor 77 öre, och »Sjöbeväringens vapenövningar

samt beklädnad och ersättning därför» med 1,797,402 kronor 4 öre. Nu

omförmälda utgiftssummor hade påförts dessa förslagsanslag såsom överbetalningar

utöver de belopp, vartill anslagen i riksstaten för år 1914

uppförts.

Revisorerna hava härefter anfört:

»Då de utomordentliga medelsbehov, som under senare halvåret

1914 gjorde sig gällande, icke kunnat tagas i betraktande vid den av

1913 års riksdag verkställda beräkning av dessa förslagsanslag, och då

vid 1914 års senare riksdag på Kungl. Maj:ts framställning en särskild

kredit av intill 50,000,000 kronor blivit beviljad för upprätthållande av

rikets neutralitet, är det påtagligt att jämväl nu berörda utgifter bort

utgå av de medel, Kungl. Maj:t genom sagda kredit bemyndigats att

för ändamålet i fråga använda. Då det förfaringssätt, marinförvaltningen

härvid ansett sig böra tillämpa, varit ägnat att giva rum för en oriktig

föreställning om de under räkenskapsåret för ett visst statsändamål

havda kostnader, och då detsamma även i övrigt ur statsräkenskaps
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128. 21

och statsregleringssynpunkt synes kunna giva anledning till befogade

erinringar, hava revisorerna därå velat fästa riksdagens uppmärksamhet.))

I anledning av revisorernas sålunda gjorda uttalande har marinförvaltningen

i ett den 20 december 1915 avgivet utlåtande anfört

följande:

»Vad revisorerna sålunda anmärkt i fråga om bokförandet av

ovanberörda kostnader till sammanlagt belopp av 3,147,212 kronor 91

öre överensstämmer med marinförvaltningens uppfattning i ämnet.

Redan i skrivelse till statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet

den 8 januari 1915 angående sjöförsvarets försättande på krigsfot

uttalade marinförvaltningen, bland annat, att kostnaderna för naturaunderhåll

åt personal vid flottan och kustartilleriet samt för sjöbeväringens

vapenövningar samt beklädnad och ersättning därför, i den mån dessa

kostnader översköte vederbörande anslags i riksstaten upptagna belopp,

enligt marin förvaltningens åsikt borde, enär anslagen vore beräknade

för normala förhållanden och de ökade kostnaderna torde föranledas

uteslutande av åtgärderna för sjöförsvarets försättande på krigsfot, utgå

av de medel, vilka Eders Kungl. Maj:t ägt använda för bestridande av

i § 63 regeringsformen avsedda kostnader.

I särskilda skrivelser till statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet

och statsrådet och chefen för finansdepartementet den

13 april 1915 med anledning av en från den sistnämnde infordrad uppgift

rörande storleken av de utgifter för skyddandet av rikets neutralitet,

som gjorts under innevarande år eller beräknades komma att göras

under tiden till den 1 juli 1915 samt vore av beskaffenhet att icke böra

avföras å anslag av värnpliktsmedel eller andra i riksstaten upptagna

anslag, erinrade marinförvaltningen om nyssberörda i skrivelse den 8

januari 1915 gjorda uttalande, därvid ämbetsverket vidare anförde, att

något beslut om, av vilka medel merkostnaderna för år 1914 å de ifrågavarande

anslagen utöver anslagens i riksstaten upptagna belopp skulle

bestridas, såvitt ämbetsverket hade sig bekant, icke av Eders Kungl.

Maj:t meddelats, ävensom att ej heller, ämbetsverket veterligt, något

vore föreskrivet om, huru uti ifrågavarande hänseende med dylika merkostnader

för innevarande år skulle förfäras.

I underdånig skrivelse den 16 april 1915 angående uppskov med

avlämnandet av marinförvaltningens huvudbok för år 1914 m. in. anmälde

marinförvaltningen, att arbetet med huvudbokens avslutande hunnit så

långt, att överbetalningarna å förenämnda tre anslag kunde till siffran

nPPgiya8 samt att överbetalningarna utgjorde

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

Utskottets

yttrande.

å anslaget till naturaunderhåll åt personal vid

flottan.........................................................-......................kronor

å anslaget till naturaunderhåll åt personal vid

kustartilleriet ...........................................................•_......... 9

å anslaget till sjöbeväringens vapenövningar

samt beklädnad och ersättning därför..................._

och hemställde marinförvaltningen under hänvisning till ämbetsverkets

uttalande i ovanberörda skrivelse den 8 januari 1915 om nådig föreskrift,

att utgifterna under år 1914 å anslagen till naturaunderhåll åt personal

vid flottan samt vid kustartilleriet ävensom å anslaget till sjöbeväringens

vapenövningar samt beklädnad och ersättning därför skulle, i den mån

samma utgifter överskrede nämnda särskilda anslags i riksstaten upptagna

belopp, få i marinförvaltningens huvudbok för år 1914 omföras

till kontot för utgifter för krigsberedskapen samt sålunda, i likhet med

övriga utgifter för krigsberedskapen, av ämbetsverket i sinom tid anmälas

till ersättande.

Enligt nådigt brev den 7 maj 1915 fann emellertid Eders Kungl.

Maj:t denna marinförvaltningens framställning ej föranleda någon Eders

Kungl. Majtts åtgärd. Vid sådant förhållande var marinförvaltningen

förhindrad att uti ifrågavarande avseende tillämpa annat förfaringssätt

än det mot vilket revisorerna riktat sin anmärkning.»

Enligt vad utskottet inhämtat, har Kungl. Maj:t genom beslut den

7 april 1916 bifallit en av marinförvaltningen gjord hemställan att följande

belopp från nedan angivna anslag, nämligen från anslaget till

naturaunderhåll åt personal vid flottan 861,124 kronor 99 öre, från anslaget

till naturaunderhåll åt personal vid kustartilleriet 113,830 kronor

92 öre, från anslaget till sjöbeväringens avlöning och beklädnad m. m.

326,908 kronor 50 öre samt från anslaget till kustartilleribeväringens

avlöning och beklädnad m. m. 359,279 kronor 62 öre måtte i marinförvaltningens

huvudbok för år 1915 få omföras till kontot för utgifter

för krigsberedskapen samt sålunda i likhet med övriga utgifter för krigsberedskapen

få av förvaltningen i sinom tid anmälas till ersättande.

Vid sådant förhållande har utskottet endast velat vad i ärendet

förekommit för riksdagen

989,876: to

359,934: 7 7

1,797,402: 04

omförmäla.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

23

§ 5-

(Rev. ber. pag. 156—157; uti. pag. 685.)

I berättelsen angående marinförvaltningen hava revisorerna vidare

under § 5 anfört följande:

»Vid granskning av marinförvaltningens och därunder lydande myndigheters

räkenskaper för revisionsåret hava revisorerna funnit, att undertiden

för mobiliseringen vid Vaxholms kustartilleriregemente utbetalats

i hyra för bogserbåtar något över 223,000 kronor. I detta belopp ingår

hyra, förutom för bogserbåtar, jämväl för pråmar och andra transportfartyg.

Sålunda hava, såvitt av räkenskaperna kunnat inhämtas, för

ifrågavarande ändamål enbart till tre stora fartygsbolag utbetalts kronor

131,574: 59.

Då dessa kostnader i jämförelse med vad som i övrigt utbetalts

för samma ändamål synas anmärkningsvärt höga, hava revisorerna å

förhållandet velat fästa uppmärksamheten.»

Over denna anmärkning har marinförvaltningen infordrat yttrande

från kommendanten i Vaxholms fästning, vilket yttrande, då detsamma

betecknats såsom hemligt, blivit från finansdepartementet direkt till utskottet

överlämnat. Härjämte har marinförvaltningen i sitt ovanberörda

utlåtande, under omförmälan av berörda hemliga skrivelse, i övrigt erinrat,

att ämbetsverket icke haft någon som helst befattning med förhyrandet

av ifrågavarande materiel.

Utskottet har tagit del av innehållet i ovanberörda såsom hemlig

betecknade handling, och då utskottet funnit däri avgivna förklaring

fullt tillfredsställande, har utskottet endast velat sagda förhållande för

riksdagen

JJtskottets

yttrande.

anmäla.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

V etenskapsakademien.

§ 6.

(Rev. ber. pag. 396—397; uti. pag. 708—713.)

I § 1 under berättelsen angående vetenskapsakademien hava revisorerna

erinrat, hurusom för uppförande å ett till tomt för naturhistoriska

riksmuseet inköpt område vid Djurgårds-Frescati av nya byggnader för

museet i huvudsaklig överensstämmelse med i ärendet företedda, av

arkitekten A. Anderberg uppgjorda ritningar 1908 års riksdag dels medgivit,

att museets byggnadsfond finge i sin helhet användas, dels beslutat,

att ett belopp intill 990,000 kronor skulle av riksgäldskontoret förskottsvis

utbetalas, på sätt av Kungl. Maj:t bestämdes, för att återgäldas

i den mån staten tillhöriga, ännu osålda andelar av kvarteren Grönlandet

södra och Grönlandet norra i Stockholm ävensom statens _ byggnader

i samma kvarter bleve försålda och köpeskillingen därav mflote,

dels ock under åttonde huvudtiteln beviljat ett anslag å 567,184 kronor.

Av detta anslag anvisades sista delen av 1913 års riksdag. Byggnadsfondens

bidrag hade uppgått till 1,076,606 kronor. För ändamålet hade

sålunda sammanlagt disponerats 2,633,790 kronor.

Härefter hava revisorerna anfört följande: .

»Revisorerna hava besökt de numera färdiga nybyggnaderna, där

vid besöket uppställande av samlingarna pågick. Det betydande byggnadskomplexet

har ett synnerligen förmånligt läge och är av en värdig

och tilltalande arkitektur. Själva byggnadsarbetet syntes solitt och omsorgsfullt

utfört, dock att beträffande träarbetet anmärkningar i åtskilliga

avseenden kunde framställas. Till fönsterbågar, dörrfoder och dörrar,

paneler, ledstänger och mera dylikt hade i stor utsträckning tydligen

använts virke, som icke varit torrt, med det resultat, att sedan detsamma

numera torkat, i ett stort antal fall icke obetydliga springor

uppstått i fogarna. I synnerhet gjorde denna felaktighet sig gällande

beträffande fönstren, vilka så gott''som överallt företedde mycket störa

mellanrum mellan karmarna och fönsterbågarna. Vilken ogynnsam inverkan

på lokalernas uppvärmning detta förhållande skall medföra,

synes uppenbart. . ,

Mattorna voro på åtskilliga ställen mindre omsorgsfullt inpassade.

Vidare fäste revisorerna sin uppmärksamhet vid, att i de för det

vetenskapliga arbetet avsedda lokalerna inom de olika avdelningarna en

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

25

elektriska belysningen syntes olämpligt anordnad, i det att väggkontakter

vid fönstren i allmänhet saknades — särskilt gällde detta entomologiska

avdelningen .— och att förty vid arbetsbord, placerade vid dessa fönster,

dylik belysning icke kunde erhållas.

Slutligen iakttogo revisorerna, att en stor del av bottenvåningens

fönster, som voro helt oskyddade, lågo mycket nära marken. Då detta

förhållande synes innebära en viss fara för olovligt tillträde till samlingarna,

hava revisorerna velat framhålla, att åtgärder till denna faras

avlägsnande eller minskande torde böra vidtagas.»

I häröver avgivet utlåtande den 11 januari 1916 har överintendentsämbetet

anfört följande:

»Yad först angår den gjorda anmärkningen mot träarbetet är det

att märka att vid hållen slutbesiktning å byggnadsarbetena framställts

åtskilliga erinringar med föreskrift, att vissa felaktigheter skulle omedelbart

avhjälpas, men att med botande av andra skulle anstå till ansvarstidens

slut. Särskilt, vad rörer fönstren haAra besiktningsmännen ålagt

byggnadsentreprenören »att bågarna skola justeras överallt, där öppningen

mellan båge och karm överstiger fyra millimeter». Också har

under nästlidne års sommar entreprenören låtit justera åtskilligt snickeri

i enlighet med anvisningarna i det vid vederbörande syneförrättning förda

protokoll, och torde därjämte böra uppmärksammas, att ansvarstiden

för här ifrågavarande arbeten kontraktsenligt utgår först den 17 december

1917.

I fråga vidare om vad som påståtts om leveransen av linoleummattor

vill ämbetet framhålla, att denna leverans icke ännu blivit avslutad,

avsynad och godkänd och att först när de omnämnda, jämförelsevis

små felen, som icke äro för ämbetet obekanta, blivit avlägsnade —

vilket torde inom den närmaste framtiden komma att ske — leverantören

erhåller likvid.

Vidkommande häruppå anmärkningen mot den elektriska belysningen

må här papekas, att vetenskapsakademiens delegerade vid bygget

i fråga professorerna Chr. Aurivillius och Einar Lönnberg uti den 20

december nästlidne år dagtecknad skrivelse, som blivit hos ämbetet företedd,

förklarat, att det visserligen skulle hava varit förmånligt, om kontakter

funnits vid varje fönster vid entomologiska avdelningen liksom

ock pa eu del andra ställen i andra avdelningar, men att sådant icke

torde vara alldeles nödvändigt, åtminstone icke för närvarande. Under

bygg^dstiden har icke framförts någon fordran på ytterligare kontakter

i entomologiska avdelningen, utan har denna åstundan först nu framBihang

till riksdagens ''protokoll 1916. 6 sand. 79 höft. (Nr 128.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

kommit. De elektriska anordningarna hava utförts efter av vederbörande

godkända planer, varvid emellertid iakttagits det flertal tillägg och ändringar,

vilka av riksmuseets intendenter önskats under arbetstiden.

Beträffande slutligen ifrågaställt skydd för fönster och dörrar i

bottenvåningen har dylikt icke påfordrats i vidare mån, än att yrkande

gjorts därom, att galler måtte uppsättas för vissa ytterdörrar, vilket

också verkställts; något skydd uti ifrågavarande avseende har icke varit

upptaget i det av vetenskapsakademien på sin tid avgivna och för riksdagen

framlagda förslag till nytt naturhistoriskt riksmuseum.»

Vidare har förste intendenten vid naturhistoriska riksmuseet, professorn

E. Lönnberg i skrivelse den 5 januari 1916 i frågan anfört

följande:

»Statsrevisorernas anmärkningar hänföra sig till fyra olika saker.

Den första av dem rör den omständigheten, att »till fönsterbågar, dörrfoder

och dörrar, paneler, ledstänger och mera dylikt» —--»i stor

utsträckning tydligen använts virke som icke varit torrt, med det resultat,

att sedan detsamma numera torkat, i ett stort antal fall icke obetydliga

springor uppstått i fogarne». Dessa förhållanden ha av undertecknad

ingalunda varit obeaktade, utan har jag såväl skriftligen som muntligen

till kungl. överintendentsämbetet och dess kontrollant upprepade gånger

påpekat felaktigheterna särskilt rörande fönster och dörrar. Det har till

svar härå framhållits, att byggnadsentreprenören fortfarande är ansvarig

för trävirket. En provisorisk justering har också utförts, men denna

är långt ifrån tillfyllestgörande. Mycket stora springor finnas ännu på

många ställen vid fönsterna. Sådana av 5—6 millimeter bredd och däröver

ända till 10 millimeter äro ej ovanliga. Till följd av fönstrens

konstruktion, i det att själva fönsterbågen slår an mot en fals, och packning

finnes emellan, äro dock dessa springor ej av fullt så stor betydelse

för lokalernas uppvärmningsförhållanden, som vid första påseendet

kan tyckas, men de äro naturligtvis i mycket hög grad vanprydande

och giva intryck av vårdslöshet. Dörrarne förhålla sig på liknande

sätt. Det finnes dylika, som ej kunna stängas med dubbellåsens första

kolvslag, ehuru därvid kolven framskjuter omkring 15 millimeter. Dylika

felaktigheter äro ju synnerligen beklagliga, och även om de genom påläggning

etc. kunna avhjälpas, synes det, som om det bättre skulle ha

kunnat från början förebyggas genom effektivare kontroll.

Den andra anmärkningen från statsrevisorernas sida rör påläggningen

av korkmattor. Med avseende härpå bör likväl anföras, att vid

tiden för anmärkningens framställande mattorna ännu ej justerats. Detta

har emellertid sedan dess skett, och torde felen nu i huvudsakliga delar

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

27

avhjälpts, ehuru det skulle varit bättre, om på en del ställen mattornas

kanter genom anbringandet av lister fasthållits vid golvet. Dylika lister

ingingo dock ej i kontraktet med den firma, som utfört arbetet.

Den tredje anmärkningen hänför sig till det förhållandet, att på

vissa ställen, särskilt inom den entomologiska avdelningen, väggkontakter

för elektrisk belysning saknas vid fönstren. Med avseende härpå torde

kunna framhållas, att det nog skulle kunna ha varit önskvärt om flera

kontakter för belysning av arbetsplatser vid fönstren funnits, ej blott

inom den entomologiska avdelningen, men åtminstone för närvarande

torde ej föreligga något omedelbart behov i detta avseende.

Den fjärde anmärkningen har framställts rörande det faktum, att

en stor del av bottenvåningens fönster ligga helt nära marken och äro

helt oskyddade, vilket skulle kunna innebära en viss fara för att obehöriga

beredde sig olovligt tillträde till samlingarne. Utan tvivel skulle

det vara mycket värdefullt, om denna obestridliga fara för inbrott skulle

kunna avlägsnas genom vissa lämpliga försiktighetsåtgärders vidtagande.

I synnerhet torde dylika vara behövliga på byggnadernas baksida, men

även på ett flertal andra ställen. Det är emellertid ej alldeles så lätt

att omedelbart avgöra, huru lämpligast i detta fall bör förfaras. De

botaniska avdelningarnas intendenter hava för sin del framhållit såsom

mest önskvärt, att yttre galler anordnades på de hotade fönstren. På

huvudbyggnadens bottenvåning, särskilt dess baksida, förefaller det däremot

mig vara lämpligast att anbringa inre fönsterluckor ungefär på

samma sätt som redan skett i det nordligaste rummet i huvudbyggnadens

jordvåning. För att utföra dessa skyddsarbeten torde dock för

närvarande ej finnas medel tillgängliga.»

Vetenskapsakademien har i skrivelse den 12 januari 1916, med

överlämnande av professorn Lönnbergs ovannämnda yttrande, för egen

del särskilt framhållit önskvärdheten av att betryggande åtgärder vidtagas

till förhindrande av obehörigas tillträde till vissa lokaler i bottenvåningen.

Slutligen har Sveriges geologiska undersökning i skrivelse den 3

januari 1916 yttrat sig över de av revisorerna anmärkta förhållandena och

därvid anfört följande:

»De av riksdagens revisorer anmärkta bristfälligheterna beträffande

träarbetets utförande hava efter lokalernas avsynande gjort sig märkbara

även inom Sveriges geologiska undersöknings lokaler. Dörrfoder och

dörrar äro sålunda nu i betydande utsträckning sönderspruckna, mellan

dem hava uppstått så stora springor, att i vissa fall dörrarna icke längre

kunna låsas, och vid ogynnsam väderlek tränga köld och blåst in i

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

Utskottets

yttrande.

rummen genom de ganska breda springor, som uppstått mellan fönsterbågarna

och karmarna.

I fråga om mattorna hava inom geologiska undersökningens lokaler

först nyligen de slutliga justeringsarbetena blivit utförda, och är det

anledning hoppas, att de av oss tidigare anmärkta felaktigheterna därvid

skola hava blivit effektivt avhjälpta.

Beträffande anordningen av den elektriska belysningen vill geologiska

undersökningen framhålla, att inom dess lokaler visserligen icke

den av riksdagens revisorer speciellt framhållna bristfälligheten (eller

att väggkontakter saknas vid fönstren i arbetsrummen) förefinnes, men

att i stället därstädes, såsom undersökningen förut framhållit för kungl.

överintendentsämbetet, korridorbelysningen är otillfredsställande anordnad,

i det att man icke genom att skrtiva på en enda knapp i varje våning

kan belysa och släcka utefter hela de långa och mörka korridorerna.

Utom andra olägenheter medför den nuvarande anordningen, att lågor

måste hållas tända under längre tider, än fallet skulle vara, om de av

undersökningen föreslagna förbättringarna blivit vidtagna.

Vad slutligen beträffar det anmärkta förhållandet, att en del av

källarvåningens fönster ligga så nära marken, att de kunna medgiva ett

olovligt tillträde till samlingarna, får geologiska undersökningen vitsorda,

att samma förhållande gäller även beträffande dess lokal, samt att nödiga

skyddsanordningar synas böra vidtagas i detta hänseende.))

I betraktande av de betydande byggnader, som med avsevärda

bidrag från statens sida uppförts för naturhistoriska riksmuseet, anser

sig utskottet kunna förvänta, att de av revisorerna anmärkta bristfälligheterna

avhjälpas ävensom att eventuella andra felaktigheter, som må

vidlåda ifrågavarande byggnadsarbete, varda noggrant beaktade, innan

ansvarstiden för ifrågavarande arbeten kontraktsenligt utgår. Under

uttalande härav har utskottet velat vad i ärendet förekommit för

riksdagen

omförmäla.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

29

Järnvägsstyrelsen.

§ 7.

(Rev. ber. pag. 565—569; uti. pag. 728—732.)

* § 8 ,av Sln berättelse angående järnvägsstyrelsen hava revisorerna

till en början erinrat, hurusom i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

i ämnet 1912 års riksdag, under visst förbehåll om upplåtelse av

mark m. m., beslutat dels att fortsätta arbetet med den av 1910 års

riksdag beslutade utläggningen av ytterligare ett järnvägsspår mellan

Konmnge och Järna och därvid framdraga banan över Södertälje kanal

pa bro av 26 meters fri höjd med rörlig öppning (klaff) söder om nuvarande

jarnvagsovergången samt anordna station å Näset, dels att utlägga

bispar till Södertälje stad och ombygga stationen därstädes, allt i

huvudsaklig överensstämmelse med den s. k. Södertäljekommissionens

forskg och för en beräknad kostnad av 5,074,200 kronor, däri Oberäknad

viss kostnad för norra Södermanlands järnvägs anslutnino- till

stationen å Näset. För år 1913 beviljade 1912 års riksdag för ändamalet

ett anslag av 2,900,000 kronor; och hade riksdagen 1913 och

1914 anvisat återstående 2,174,200 kronor.

Såsom revisorerna vidare erinrat, har utförandet av ombyggnaden

av statsbanan mellan Rönninge och den punkt söder om Ström, där det

av 1912 åis riksdag beslutade dubbelspårets sträckning sammanfölle med

l-m iUtVar-an^e statsbanelinjen, av Kungl. Maj:t uppdragits åt en särskud

kommission, som i såväl tekniskt som ekonomiskt avseende omländerhade

arbetena i fråga. Enligt överenskommelse mellan kommissionen

och järnvägsstyrelsen hade genom styrelsens försorg utförts ombyggnadsarbetena

å Rönninge station och Igelsta hållplats ävensom å

linjen mellan dessa punkter, dock med undantag för tunnelanlägernngarna

mellan dessa båda platser, vissa väganläggningar m. m.

i -^®v^BOrerna kava vidare meddelat, att de besett de mellan Rönninge

och härom samt för Södertälje nya station utförda anläggningarna; anarbetets

fortskridande intill tiden för besöket (den 22 november

915) hava revisorerna meddelat följande dem lämnade uppgifter:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

»I. Bandelen Rönninge—Igelsta.

Anläggningarna vid Rönninge station voro i det närmaste fäidiga.

Å linjen mellan Rönninge och Igelsta återstodo endast smärre kompletteringsårbeten

samt väganläggningar. Den nya linjen har öppnats för

allmän trafik den 8 nästlidne oktober.

II. Bandelen Igelsta—Ström.

Vad först angår terrasseringsarbetena, så återstod i huvudsak, att

— frånräknat förutsedda sjunkningar — utfylla cirka 70,000 kubikmeter

i bankarna. Fyllnadsmassorna hämtas ur kanalbankarna mellan Maren

och Saltsjön för fullföljande av den av riksdagen år 1913 beslutade utvidgningen

av Södertälje kanal a nyss angivna sträcka. Närmare o00,000

kubikmeter av de till omkring 700,000 kubikmeter uppskattade massorna

hade hittills uttagits.

I tunneln vid Ström återstodo vissa rensmngsarbeten samt uppförande

av förstärknings valv.

Vägportar och kulvertar voro i huvudsak färdiga. Landfästena

för bron över Södertälje kanal voro uppförda. För det norra pelarstödet

var schaktningen färdig samt pålasta nedsänkt. Järnöverbyggnaden

var under tillverkning. Vid bro över kanal vid Ström är underbyggnaden

färdig. Av järnöverbyggnaden var en del färdig att monteras

och återstoden under tillverkning.

Beträffande överbyggnaden återstodo rälsläggning och groning a

hela sträckan utom å Näsets station, där arbetena delvis utförts.

För förbindelsespåret Näset—Södertälje återstodo vissa putsmngsoch

kompletteringsarbeten ävensom rälsläggning och grisning.

Förbindelsespåret Näset—Uthamnsspåret var färdigt utom i avseende

å putsnings- och kompletteringsarbeten.

Vid Näsets station var terrasseringsarbetet färdigt, med undantagav

putsning och matjordsbeklädnad. Grusning och rälsläggning hade

utförts till omkring två tredjedelar. Grundgrävning för stationshuset

var påbörjad. .

För Södertälje station var omkring en tredjedel av jordschaktnmgen

utförd. Grundläggning för vändskiva och lokstall var slutförd. Lastkajen

var färdig, likaså stödjemuren utefter kajgatan till större delen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128. 31

För Norra Södermanlands järnväg hade av terrasseringsarbetena

bergsprängning och jordschaktning utförts till omkring tre fjärdedelar,

hör vägporten till landsvägen var underbyggnaden färdig.

Angående tiden för arbetenas färdigställande hava revisorerna från

byggnadskommissionens arbetschef erfarit följande.

»Enligt entreprenadkontrakt av den 11 oktober 1912 skulle arbetet

så bedrivas, att banan kunde öppnas för allmän trafik senast den 1 september

1915. Entreprenadsumman var 2,033,286 kronor.

Genom tilläggskontraktet av den 9 juni 1913, som jämväl omfattar

kanalleden Maren—Saltsjön, Södertälje station och omläggning av

Norra Södermanlands järnvägs huvudspår, vilka icke ingingo i den ursprungliga

entreprenaden, ökades kontraktets omfattning, så att det därefter

omfattar en kostnadssumma av cirka 3,000,000 kronor emot förenämnda

cirka 2,033,000 kronor.

Härvid fastställdes tiderna för arbetets färdigställande sålunda:

att huvudlinjen, förbindelsespåret Näset—Södertälje, Norra Södermanlands

järnvägsspår samt den del av Södertälje station, som är belägen

norr om landsvägsbron till Värdsholmen, skulle vara färdiga att

•öppnas för allmän trafik den 1 juni 1916, och

den del av Södertälje station, som är belägen söder om samma

bro senast fyra månader efter den tid, då det gamla förbindelsespåret

mellan Saltskogs station och Södertälje upphör att trafikeras. Kanalen

skulle vara färdig senast den 1 maj 1917.

Sommaren 1914 låg emellertid arbetet under sex månader nere

till följd av strejk och då enligt kontraktet entreprenören på grund

härav äger rätt till motsvarande förlängning i arbetstiden, framflyttas

tidpunkten då arbetet kontraktsenligt skall vara färdigt:

för järnvägsanläggningen utom Södertälje station till den 1 december

1916 och

för kanalen till den 1 november 1917.

Vid grundläggningen för bron över Södertälje kanal har det visat

sig att under det befintliga, vid undersökningarna anträffade rullstenslagret

finnes grus och sand, varför grundläggningen icke såsom i planen

förutsatts ansetts kunna utföras direkt på naturliga botten utan har

grundpålning beslutats, varigenom givitvis längre tid åtgår för underbyggnadens

färdigställande. Denna torde emellertid kunna vara färdig

omkring 1 juni eller 1 juli 1916.

Järnöverbyggnaden utföres icke av entreprenören för järnvägsanläggningen

utan av Motala Verkstads Nya Aktiebolag, som i kontraktet

angående tillverkningen betingat sig för järnöverbyggnadens

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

uppsättande en tid av nio månader från den tidpunkt, då underbyggnaden

är färdig.

Denna brobyggnad, som är bestämmande för tidpunkten för bansträckans

öppnande för trafik, beräknas sålanda kunna slutföras till

sommaren 1917.

En omständighet, som inverkar på arbetets bedrivande, är även

att den i nådigt brev den 28 november 1912 till landshövdingen m. m.

friherre G. Lagerbring omförmälda överenskommelsen med Norra Södermanlands

järnväg, vartill förslag skulle av kungl. järnvägsstyrelsen upprättas,

snarast kommer till stånd. Att sådan överenskommelse ännu ej

träffats inverkar nämligen i hög grad menligt på arbetets bedrivande.

Så har å Södertälje station arbetet kunnat bedrivas endast i ringa

utsträckning, enär för utförande av den av Kungl. Maj:t fastställda

stationsplanen erfordrades

dels mark tillhörande Nr. SI. J:s AB.,

dels förändringar av Nr. Sb J:s spår och har järnvägsaktiebolaget

icke medgivit byggnadskommissionen rätt att disponera erforderlig mark

eller vidtaga spårförändringar, så länge nämnda överenskommelse icke

träffats. Tidpunkten för färdigställande av Södertälje station är sålunda

beroende därav. Även arbetena på Näsets station beröras av överenskommelsen,

enär det vid förda underhandlingar mellan kungl. järnvägsstyrelsen

och Nr. Sb J. bl. a. ifrågasatts att Nr. Sb J. skulle få sin

slutpunkt vid näset i stället för vid Södertälje. Sålunda kunna planer

för vattentagningsanordningar, växel- och signalsäkerhetsanläggningar

o. d. icke utarbetas.

Beräknad förbindelse under byggnadstiden mellan Nr. Sb J:s uthamnsspår

och järnvägsanläggningen har icke kunnat åstadkommas och

ifrågasättas kan, huruvida byggnadskommissionen formellt varit berättigad

att ens låta utföra anläggandet av Nr. Sb J:s huvudspår till Näset, I

Kungl. Maj:ts nådiga resolution den 28 november 1912 har nämligen

Nr. Sb J:s sträckning fastställts under förutsättning att överenskommelse

träffas mellan kungl. järnvägsstyrelsen och Nr. Sb J. angående detsammas

inledande å Näsets station.

Av vad ovan framgår skulle sålunda, under förutsättning att överenskommelse

med Nr. Sb J. snarast träffas samt att inga oförutsedda

hinder, strejk, force majeur eller dylikt inträffa, järnvägen kunna för

allmän trafik öppnas i medio av år 1917.»

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128. 33

Beträffande ifrågavarande järnvägsbyggnad hava revisorerna vidare

erinrat därom, att uti Kungl. Maj:ts proposition till 1913 års riksdag

angavs, att, enligt det upprättade entreprenadkontraktet, det ålåge entreprenöien

att bedriva arbetet så, att banan efter vederbörlig besiktning

kunde öppnas för allmän trafik före den 1 september 1915.

Revisorerna hava härefter anfört följande:

»Enligt vad ovan relaterats kommer emellertid denna tidpunkt att

framflyttas högst väsentligt eller till tidigast sommaren 1917. Utan att

närmare ingå på en prövning av, huruvida ovan angivna förhållanden

äro av sådan beskaffenhet, att de bort medföra eu så lång'' förskjutning''

av tiden för arbetets färdigställande, vilja revisorerna dock framhålla att

de vid granskningen av förevarande fråga funnit ett ytterligare stöd för

riktigheten av de uttalanden, som gjordes av 1913 års revisorer (sid.

531) »att det för framtiden torde vara fördelaktigast, om utförandet av

åtminstone alla större järnvägsbyggnader uppdrages åt järnvägsstyrelsen,

utan anlitande av. generalentreprenad». — l)en splittring av arbetenas

utförande, som blivit en följd därav, att dessa omhänderhavas av dels

en särskild byggnadskommission, dels järnvägsstyrelsen och dels entreprenören

torde med all sannolikhet kunna angivas såsom en icke oväsentligen

bidragande orsak till tidsutdräkt och försvårande av arbetets

ledning.

Revisorerna vilja slutligen uttala önskvärdheten av att de arbeten,

vilkas fullbordande äro beroende på kommissionens eller järnvägsstyrelsens

åtgöranden, måtte i möjligaste män påskyndas, detta särskilt med

hänsyn till de stora fördelar för trafikens rationella bedrivande, som ett

snart färdigställande av dubbelspåret ifråga oavvisligen måste anses

innebära.»

I anledning av vad revisorerna sålunda anfört har järnvägsstyrelsen

i utlåtande den 19 januari 1916 anfört följande:

*’Medo anledning av vad statsrevisorerna anfört angående arbetena

å dubbelspåret Rönninge—Ström vill styrelsen till en början anföra

följande i anslutning till de meddelanden, revisorerna lämnat om de

pågående arbetena, de uppgivna anledningarna till arbetenas försenande

m. in.

1. Bo. n delen JRönninge—Igelsta.

De arbeten å denna handel, som utförts genom styrelsens försorg,

hava bedrivits med hänsyn till att de borde vara färdiga minst lika

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 sand. 79 höft. (Nr 128.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

tidigt som de av byggnadskommissionen verkställda tunnelsprängningarna

å samma handel, vilket även blev fallet. Sedan styrelsen hos kommissionen

utverkat, att styrelsen finge övertaga det nya dubbelspåret å

ifrågavarande handel oberoende av den tid, då arbetena å bandelen

Igelsta—Ström kunde bliva färdiga, blev också det nya dubbelspåret

Rönninge—Igelsta taget i bruk för den allmänna trafiken genast efter

det att kommissionens arbeten å sistnämnda handel blivit färdiga eller

vid samma tidpunkt, som ursprungligen förutsattes för dubbelspårsbyggnadens

färdigställande, nämligen samtidigt med färdigställandet av

statsbanan Järna—Norrköping.

II. Bandelen Igelsta—Ström.

Angående tiderna för arbetenas färdigställande hava revisorerna

enligt uppgift erhållit en del upplysningar av byggnadskommissionens

arbetschef, varvid bland annat framhållits vissa skäl för arbetenas försenande,

och vill styrelsen härom anföra följande.

Styrelsen finner det med hänsyn till dubbelspårets betydelse för

trafikens skötsel vid upploppet till Stockholm beklagligt, att tiden för

färdigställande av huvudbanan samt Näsets bangård behövt framflyttas

så mycket som nio månader på grund av de enligt tilläggskontraktet

av den 9 juni 1913 tillkomna arbetena; en förlängning av arbetstiden,

beträffande vilken styrelsen ej haft tillfälle att yttra sig. Åven om

dubbelspåret, såsom ovan anförts, färdigställts för bandelen Rönninge—

Igelsta så att numera endast sträckan Igelsta—Ström är enkelspårig,

måste det dock tydligtvis verka synnerligen försvårande vid tidtabellers

upprättande samt vid varje trafikrubbning hämmande på tågledningen

och tåggången, då på ett enda ställe, även om detta gäller en relativt

kort sträcka, trafiken i båda riktningarna skall behöva trängas ihop

och bliva beroende den ena av den andra.

Förhållandena göras ännu svårare därav att på den avstrypande

enkelspåriga sträckan ligger även Saltskogs station med dess synnerligen

riskabla och otillräckliga trafikeringsmöjligheter.

Mot det gjorda påståendet, att arbetenas utförande i hög grad blivit

hindrat därigenom, att den av Kungl. Maj:t anbefallda överenskommelsen

med Norra Södermanlands järnvägsaktiebolag angående bolagsbanans

inledande till Näset — vilken överenskommelse skulle träffas mellan järnvägsstyrelsen

och bolaget — ännu icke blivit ingången, måste styrelsen

inlägga en bestämd gensaga. Sedan underhandlingarna med bolaget

avancerat så långt, att meningsskiljaktigheter icke rådde mellan styrelsen

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128. 35

och bolaget angående de tekniska anordningarna å Näsets bangård eller

sättet, för den enskilda banans inledande dit, samt styrelsen av bolaget

erhållit skriftlig bekräftelse därpå, meddelade styrelsen till kommissionen

i skrivelse redan den 24 juli 1914, att bolaget förklarat sig icke hava

något att erinra mot dessa anordningar. Något hinder i detta avseende

lör kommissionen att därefter bedriva dessa, för övrigt då redan till

stor del utförda arbeten på sådant sätt, att de kunnat vara färdiga vid

den i det första kontraktet stipulerade tiden, 1 september 1915, med

erforderlig sex månaders förlängning på grund av den strejk, som

pågått, har styrelsen icke kunnat finna, så mycket mera som planen

för Näsets bangård redan då var av Eders Kung! Maj:t fastställd.

Såsom ytterligare skäl för att arbetena å Näsets bangård hindrades

därav att förut omtalade överenskommelse med bolaget icke vore träffad

har anförts, att vid underhandlingarna mellan styrelsen och bolaget

skulle ifrågasättas, att bolagets järnväg måtte få sin slutpunkt vid Näset

i stället för vid Södertälje. Det äger sin riktighet, att bolaget föreslagit

detta, men, då det aldrig varit ifrågasatt, att detta skulle medföra någon

ändring av de för Näset och Södertälje fastställda stationsplanerna, anser

styrelsen anledning icke hava funnits för kommissionen, som icke gjort

någon iörfragan hos styrelsen i detta avseende, att icke bedriva arbetena

å Näsets bangård med ledning av styrelsens uppgift i den förut nämnda

skrivelsen den 24 juli 1914 till kommissionen, att anordningarna å Näsets

bangård i tekniskt hänseende av bolaget godtagits.

.Vidkommande aibetena med Södertälje stations ombyggnad bär

uppgivits, att dessa icke kunnat bedrivas på grund av att bolaget icke

medgivit byggnadskommissionen rätt att disponera erforderlig mark eller

vidtaga spårförändringar, så länge nämnda överenskommelse icke träffats.

Styrelsen har emellertid anledning antaga, att det formella hindret för

arbetenas igångsättande på denna punkt skulle kunnat undanröjas efter

närmare samråd med bolagsledningen om denna detalj.

Beträffande arbetena med växel- och signalsäkerhetsanläggningarna

både enligt styrelsens förmenande åtgärder kunnat omedelbart vidtagas

for upprättande, av planer för desamma, efter det styrelsen, som ovan

sagts, den 2.4 juli 1914 meddelat kommissionen, att bolaget icke hade

något att erinra mot de tekniska anordningarna å förslaget till Näsets

bangård. Först efter det att styrelsen i skrivelse till kommissionen

den 23 juni 1915 påpekat angelägenheten av att förslag till växel- och

signalsäkerhetsanläggningarna snarast upprättades, enär sådana anläggningars

planläggning och utförande toge lång tid, har kommissionen

genom skrivelse till styrelsen den 11 augusti 1915 anhållit, att ifråga
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

varande förslag måtte upprättas genom styrelsens försorg och till kommissionen

överlämnas. Styrelsen igångsatte omedelbart arbetena med

dessa förslag, vilka under närmaste tid komma att till kommissionen

överlämnas.

Slutligen bar angivits, tydligen även detta såsom skäl för arbetenas

försenande, att beräknad förbindelse under byggnadstiden mellan Norra

Södermanlands järnvägs uthamnsspår och järnvägsanläggningen icke

kunnat åstadkommas. Arbetena med utfyllning av banken för spåret påbörjades

dock av entreprenören, Nordiska järnvägsbyggnadsaktiebolaget,

redan 1913 och borde av honom hava kunnat fullbordas samma år, om

arbetena bedrivits utan avbrott. Förbindelsen hade då kunnat vara färdig

åtminstone i början av år 1914. Att något binder icke mött från

bolagets sida torde framgå av följande:

Den 3 december 1914 begärde entreprenören bos bolaget dels att

i enlighet med ett av entreprenören upprättat förslag få inlägga en

växel i bolagets uthamnsspår i och för förbindelses åstadkommande

mellan detta spår och sidospåret upp till Näsets station, dels om tillstånd

att med egen materiel trafikera bolagets uthamnsspår mot det

att entreprenören bland annat bekostade anordningarnå ävensom växelns

bevakning.

Den 18 sistnämnda månad meddelade bolaget, att bolaget hos

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjort framställning om att få, på av

entreprenören begärt sätt, inlägga växeln. Bolaget kunde dock ej medgiva

entreprenören rätt att trafikera uthamnsspåret med egen materiel,

men åtog sig att ombesörja denna trafik mot vanlig avgift per vagn

mellan Södertälje och ifrågavarande växel.

Den 23 januari 1915 meddelade bolaget entreprenören, att vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen medgivit (den 24 december 1914) växelns

inläggande samt att vederbörande distriktschef lämnat ett par kompletterande

mindre föreskrifter. Självfallet borde alla kostnader för

anläggningen drabba entreprenören.

Styrelsen, som funnit de lämnade föreskrifterna för anordningen

så enkla och billiga, som gärna kan ifrågasättas, har emellertid erfarit,

att entreprenören icke begagnat sig av omtalade tillstånd. Enligt styrelsens

förmenande kunde således denna förbindelse hava åstadkommits för

åtminstone ett och ett halvt år sedan.

Vad slutligen angår statsrevisorernas uttalande dels angående

lämpligheten av, att för framtiden åtminstone alla större järnvägsbyggnader

utföras av styrelsen utan anlitande av generalentreprenad

dels om sannolikheten av, att splittringen av arbetenas utförande mellan

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

37

byggnadskonst issionen, entreprenören och järnvägsstyrelsen icke oväsentligt

bidragit till tidsutdräkt och försvårande av arbetets ledning, kan

styrelsen så mycket hellre biträda berörda uttalande som styrelsen vid

upprepade tillfällen själv uttalat enahanda åsikter och senast framhållit

detta i sin underdåniga skrivelse den 24 februari 1915 med anledning

av i båda kamrarna vid 1915 års riksdag väckta motioner av respektive

C. G. Ekman i första kammaren och A. Ekman i andra kammaren

angående ledningen av och tillsynen å statens järnvägs- och vattenfallsbyggnader.

Slutligen vill styrelsen, som för sin del fullbordat de delar av

arbetena, som det påkommit styrelsen att verkställa, instämma i statsrevisorernas

uttalande angående önskvärdheten av att ifrågavarande

dubbelspårsarbete i möjligaste män påskyndas.»

Utskottet har velat uttala sin anslutning till de av revisorerna

gjorda erinringarna, varvid utskottet ej kunnat undgå att finna det i

hög grad anmärkningsvärt, att en så avsevärd tid tagits i anspråk för

utförande av ifrågavarande dubbelspårsarbete. Under framhållande av

önskvärdheten av att förevarande arbete i möjligaste män påskyndas,

har utskottet velat vad i ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

Redovisningen av vissa riksstatsanslag ni. ni.

§ 8.

(Rev. ber. pag. 620—624; uti. pag. 739—741.)

( lider ovanstående rubrik hava revisorerna anfört följande:

»Det sätt, på vilket rikshuvudboken redovisar riksstatens anslag till

utgifter för kapitalökning, i vad dessa angå statens affärsverksamhet

och utlåningsfonder, har givit revisorerna anledning att lästa riksdagens

uppmärksamhet å vissa förhållanden belräffande riksstatsanslagens behandling,

i vilka ändring synes påkallad.

Vad först angår de kapitalökningsanslag, vilka skola bestridas med

lånemedel, tillämpas i rikshuvudboken det förfaringssättet, att belopp,

som ej under budgetåret lyftats hos riksgäldskontoret, föres såsom utgift

Utskottets

yttrande.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

för vederbörande anslag till inkomsttiteln »lånemedel». I den mån från

föregående år besparade belopp å ifrågavarande anslag behöva tagas i

anspråk under räkenskapsåret uppföras de använda beloppen såsom inkomster

på respektive anslag från sagda inkomsttitel. Härav följer, att

i fråga om anslag, varå blott en del av den hos riksgäldskontoret innestående

behållningen lyftes under budgetåret, rikshuvudbokens siffror ej

giva uttryck för hela det belopp, som hos verket innestår vid årets

början respektive slut. Och behållningar å äldre anslag, vilka ej återfinnas

i räkenskapsårets riksstat, komrne ej alls till synes i riksliuvudboken,

därest ej behållningen till någon del lyftats hos riksgäldskontoret

under räkenskapsåret.

Beträffande åter de kapitalökningsans]ag, vilka äro avsedda att

täckas med andra statsinkomster än lånemedel, avföras anslagsbeloppen i

sin helhet såsom direkta utgifter för anslagen, även i fall, då vederbörande

förvaltande verk icke till fullo uttagit anslagsbeloppen från

statskontoret. Samtidigt som sålunda å anslagstiteln avförts hela det

anvisade beloppet, har detsamma gottskrivits vederbörande affärs- eller

utlåningsfond. Detta förfaringssätt har, enligt vad revisorerna inhämtat,

sin grund i den uppfattningen, att behållningar å förevarande anslag

icke böra betraktas såsom reservationer.

För ett närmare bedömande av spörsmålet på vad sätt i rikshuvudbokens

budgetredovisning skall kunna erhållas bättre uttryck för

nu omhandlade anslags verkliga ställning, torde frågan om dessa anslags

natur i avseende å dispositionsrätten över uppkommande besparingar

böra belysas.

Vidkommande de å riksgäldskontoret anvisade kapitalökningsanslagen

vilja revisorerna erinra därom, att till och med år 1912 i det

för riksgäldskontoret upprättade reglementet årligen upprepas de av

tidigare riksdagar fattade särskilda beslut angående å lånemedel anvisade

anslag, vilka vid tiden för reglementets utfärdande ännu ej av riksgäldskontoret

utbetalats. Vid den ändrade uppställning av reglementet,

som genomfördes av 1913 års riksdag, vidtogs den förenkling i förevarande

hänseende, att i en summa angavs det belopp, som på grund

av riksdagens t. o. m. år 1912 fattade beslut återstod att upplåna för

i reglementet angivna ändamål. Till grund för reglementenas nu berörda

bestämmelser ligger otvivelaktigt den uppfattningen, att hos riksgäldskontoret

olyftade belopp å anslag, som skola täckas av lånemedel,

stå till disposition även efter budgetårets utgång.

Emellertid lärer det av flera skäl icke låta sig göra att utan vidare

i rikshuvudboken uppföra de hos riksgäldskontoret innestående beloppen

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128. 39

å lånemedelsanslagen såsom reservationer å respektive anslag. I anslutning

till vad redan tillämpats synes i stället det förfarandet kunna användas,

att för varje å lånemedel anvisat anslag hela det hos riksgäldskontoret

innestående beloppet i rikshuvudboken upptages såsom inkomst

för anslaget från lånemedelstiteln och att vad som återstår olyftat av

anslaget vid budgetårets utgång upptages såsom utgift för anslaget till

samma inkomsttitel.

Vad sedan angår frågan, huru de kapitalökningsanslag för statens

affärsverksamhet och utlåningsfonder, vilka skola utgå av andra statsinkomstei

än lånemedel, böra behandlas i avseende å uppkommande besparingar,

är till en början att märka, att under den tid, de extra

ordinaiie anslagen utbetalades från riksgäldskontor^ i reglementet för

sagda kontor fanns infört ett allmänt stadgande beträffande nämnda

anslags utbetalning, att vad som av ett anslaget belopp under ett år

icke blivit från riksgäldskontoret uttaget eller behövt användas, finge,

där ej annorlunda blivit särskilt föreskrivet, under ett följande år disponeras

och utbekommas. Enligt samma stadgande finge de besparingar,

som å anslagen för varje särskilt föremål kunde uppkomma, icke i

annat fall, än där sådant uttryckligen medgivits, till andra behov

disponeras utan borde oavkortade reserveras till kommande riksdags

disposition.

Sedan de extra anslagen vid riksdagarna 1868 och 1873 i huvudsak

överflyttats till riksstaten, att utbetalas från statskontoret, hava

dessa anslag utan att uttrycklig bestämmelse därom blivit meddelad —

behandlats i anslutning till vad tidigare varit förhållandet på grund av

nyss anförda stadgande. Anslagen hava sålunda, om de ej uttryckligen

angivits äga annan natur, betraktats såsom reservationsanslag. Därest

det med sådant anslag avsedda ändamålet blivit fyllt, utan att anslagsbeloppet

i sin helhet åtgått, har Kungl. Maj:t efter anmälan från statskontoiet

beslutat om besparingens överförande till fonden för reserverade

medel, lespektive, efter år 1911, statsverkets kassafond. På samma sätt

som de extra anslagen behandlades intill nämnda år anslagen »utom

huvudtitlarna».

Då genom den vid 1911 års riksdag genomförda förändringen av

riksstatens uppställning en särskild utgiftsgrupp »utgifter för kapitalökning®

uppfördes^ i riksstaten, kommo anslagen till statens affärsdrivande

verk och utlåningsfonder att ställas utanför indelningen i ordinarie

och extra anslag. Detta förhållande har tydligen åstadkommit viss

osäkerhet i fråga om behandlingen av uppkommande behållningar å

ifrågavarande anslag.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

Till det statsrådsprotokoll i finansärenden den 30 december 1910,

varuti principerna för budgetreformen utvecklades, yttrade föredragande

departementschefen, att, därest överskott uppstode å ett kapitalökningsanslag,

som icke vore avsett att täckas av lånemedel, detsamma borde

överföras till fonden för reserverade medel eller den fond, som kunde

komma att ersätta denna (statsverkets kassafond).

Enligt revisorernas uppfattning kan emellertid något verkligt

överskott å ett kapitalökningsanslag ej anses förefinnas, förrän det med

anslaget avsedda ändamålet blivit uppfyllt. Intill dess så skett, lärer

intet hinder föreligga att, i enlighet med vad förhållandet var under

den tid, anslag av ifrågavarande slag anvisades å extra stat eller utom

huvudtitlarna, det belopp, som vid budgetårets utgång icke lyftats hos

statskontoret, behandlas såsom reservation. Visserligen lärer det ej

låta sig göra att i budgetredovisningen erhålla uttryck för det belopp

av ett anvisat anslag, som av vederbörande verk lyftats men som ej

vid budgetårets slut ännu blivit använt, detta på den grund att medel,

som av statskontoret för ifrågavarande ändamål utbetalas, skola tillföias

vederbörande affärs- eller utlånings fond. Men därest — såsom sig bordet

fondförvaltande verket icke under budgetåret uttager större anslagsbelopp

än som av behovet verkligen påkallas, bör den hos statskontoret

kvarstående reservationen giva ett närmelsevis riktigt uttryck för vad

av det beviljade anslaget, som vid budgetårets slut kvarstår oanvänt.

Revisorerna hava i detta sammanhang icke förbisett, att-skäl kan

förefinnas att bland anslagen till kapitalökning framdeles gorå viss åtskillnad

i avseende å dispositionen av uppkommande besparingar. Vissa

av dessa anslag kunna nämligen vara av den natur, att typen reservationsanslag

ej kan anses för dem berättigad. Men detta gäller i än

högre grad beträffande de extra anslagen för verkliga utgifter.

Med anledning av att riksdagens år 1910 församlade revisorer i

den av dem angivna berättelsen på anförda skäl ifrågasatt, huruvida

icke föreskrift borde meddelas om behandlingen av möjligen förefintliga

behållningar å extra ordinarie anslag, så att dessa behållningar icke

onödigtvis komme att kvarstå såsom reservationer, anförde statskontor

i infordrat utlåtande bland annat:

»De extra ordinarie anslagen kunna antingen avse viss verksamhet

under visst år eller ock vara anvisade för utförande av något företag eller

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

något arbete utan att utförandet nödvändigt behöver vara förlagt eller

begränsat till något visst år. I bägge fallen böra befintliga besparingar

å anslagen återföras till riksdagens disposition, så snart det blivit utrett,

att inga utgifter för den ifrågavarande verksamheten återstå att bestrida.

Emellertid har det i vissa fall visat sig svårt att bedöma, huruvida ett extra

ordinarie anslag är att hänföra till det ena eller det andra slaget, eller,

med andra ord, om det kan användas för utgifter, som avse tid efter

budgetårets utgång eller icke.

Såväl för vinnande av det i statsrevisorernas ifrågavarande framställning

åsyftade målet som ock ur andra synpunkter torde det därför

vara synnerligen önskligt att all anledning till tvekan i förenämnda

hänseende bleve undanröjd, vilket måhända lämpligast kunde ske därigenom,

att redan i sammanhang med riksstatens fastställande en bestämd

åtskillnad gjordes mellan de bägge ifrågavarande slagen av extra anslag,

till exempel så att de anslag, som ej avses att vara bundna vid ett

visst^ år, betecknas såsom reservationsanslag, och de övriga, i den mån

de ej utgöra förslagsanslag, lämnas utan särskild beteckning.

De såsom reservationsanslag betecknade extra ordinarie anslagen

borde till fonden för reserverade medel eller den »statsverkets kassafond»,

som kan komma att ersätta nyssnämnda fond, överföras först

då den verksamhet, anslaget avsett, blivit avslutad och tillika upplysning

vunnits, att ingå utgifter för ändamålet återstå, tillkommande det vederbörande

myndigheter, en var för sitt område, att hos statskontoret göra

anmälningar i ovanberörda avseende, vilka statskontoret torde böra i

sammanhang med ^ den årliga beräkningen över statsverkets inkomster

bringa till Eders Kungl. Maj:ts kännedom.

Vidkommande åter de extra ordinarie anslag, som lämnats utan

särskild beteckning och vilka avse viss verksamhet under visst år, torde

frågan utan olägenhet kunna ordnas så, att antingen dessa anslag behandlas

lika som ''förslagsanslag högst’, och att således befintliga behållningar

omedelbart vid bokslutet för budgetåret överföras till fonden

för reserverade medel, eller ock en viss tid bestämmes, under vilken

alla utgifter för ändamålet böra vara guldna, så att därefter återstående

behållningar utan vidare utredning må kunna återföras till riksdagens

disposition.

Statskontoret har nu angivit, i vilken riktning statskontoret anser

åtgärder i förevarande hänseende böra vidtagas. Men slutgiltigt lärer

denna flaga icke kunna lösas förrän i sammanhang med allmän revision

av utgiftsanslagens gruppering. I det yttrande till statsrådsprotokollet

• lön 18 september 1909 däruti chefen för finansdepartementet förordade

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 sand. 79 höft. (Nr 128.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Statsutskottets utlåtande Nr 128.

tillsättande av en kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till en

förändrad uppställning av riksstaten, häntyder departementschefen på

den eventuella behövligheten av en dylik revision; och statskontoret

har i sitt över den sedermera tillsatta kommitténs betänkande den 15

november 1910 avgivna utlåtande redan föreslagit, att. till sagda revision

måtte få anstå med realiserandet av det av kommittén framställda

mera omfattande förslaget om en förändrad klassificering av riksstatsutgifterna.

Vad statskontoret sålunda anförde angående de extra anslagens

olika behandling anslöt sig i huvudsak till det förslag, som liksstafskommitterade

för sin del framställt.

Statsutskottet vid 1911 års riksdag upptog icke i utlåtandet över

revisorernas berättelse till behandling nu berörda spörsmål, vadan något

uttalande eller beslut från riksdagens sida ej kom till stånd.

Sedan numera i och med fastställandet av 1914 ars riksstat en

genomgripande revision av riksstatsanslagens gruppering blivit vidtagen,

synes tiden vara inne att företaga en fullständig utredning, .huru anslagen

till kapitalökning, de extra anslagen ävensom de anslag i övrigt, vilka

ej betecknas såsom ordinarie, böra behandlas och bokföras i avseende

å uppkommande besparingar.»

I häröver avgivet yttrande den 31 december 1915 har statskontoret

anfört följande:

»Till det statsrådsprotokoll i finansärenden den 30 december 1910,

vari principerna för den nya uppställningen av riksstaten utvecklades,

framhöll föredragande departementschefen, att anslag till kapitalökning

till sin natur borde vara sådana, att de väl under alla förhållanden till

hela sitt belopp under budgetåret stode till vederbörande affärsverks

eller fonds förfogande, men icke finge överskridas. De borde vara så

avvägda, att de gåve ett uttryck för storleken av det belopp, som statsmakterna

avsett såsom kapitalplacering under året hos det beträffande

verket eller fonden. Det sålunda givna direktiv har statskontoret ställt

sig till efterrättelse såväl beträffande från riksgäldskontoret utgående

anslag till kapitalökning för av statskontoret förvaltade utlåningefonder

som ock beträffande från statskontoret utgående anslag till kapitalökning

för affärsfonder. Däremot har riksgäldskontoret förfarit så, att kapitalökningsanslag,

som icke rekvirerats under budgetåret, tillhandahållits

vederbörande ämbetsverk under senare år.

Riksdagens revisorer föreslå nu, att utgifter för kapitalökning »att

täckas av andra statsinkomster» skola behandlas såsom reservations
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

43

anslag. Detta innebär ett upphävande av den i ovanberörda, statsrådsprotokoll

hävdade principen, att varje riksdag skulle bestämma maximibeloppet

av kapitalökning till visst ändamål under budgetåret, och att

således, om ett belopp icke uttoges, det skulle ankomma på en följande

riksdag att bestämma, om detsamma skulle få utgå under ett senare år.

Revisorernas förslag medför emedlertid praktiska fördelar såväl för vederbörande

ämbetsverk, vilka besparas arbetet med att på nytt framställa

och motivera kravet på kapitalökningsbelopp, som de icke under

det gångna budgetåret lyftat, som ock för Eders Kungl. Maj:t och

riksdagen, vilka slippa underkasta samma krav förnyad prövning.

Statskontoret vill därför icke göra någon erinran mot ifrågavarande

förslag.

Om utgifter för kapitalökning att täckas av lånemedel även skulle

behandlas som reservationsanslag, måste i rikshuvudboken såsom statsreglering^

tillförd inkomst under titeln lånemedel upptagas samma

belopp, som bokföres såsom reservation å nyssnämnda anslag. Hade

t. ex. denna regel tillämpats från och med år 1914, hade det belopp

av kronor 37,704,500, som i rikshuvudboken för nämnda år upptagits

såsom inkomst av lånemedel, fått ökas med kronor 20,892,495: 8 4, därav

kronor 13,947,000 belöpande på år 1914 och återstoden på tidigare år.

En dylik belastning av lånemedelstiteln undvikes genom statsrevisorernas

förslag, »att för varje å lånemedel anvisat anslag hela det hos riksgäldskontoret

innestående beloppet i rikshuvudboken upptages såsom

inkomst för anslaget från lånemedelstiteln och att vad som återstår

olyftat av anslaget vid budgetårets utgång upptages såsom utgift för

anslaget till samma inkomsttitel». Härigenom skulle åstadkommas, att

de hos riksgäldskontoret innestående anslagsbeloppen komma till synes

i rikshuvudboken utan att dock upptagas såsom reservationer. Då således

det föreslagna bokföringssättet, om än icke avsett vid formulärets

upprättande, har bestämda praktiska fördelar, har statskontoret intet att

erinra mot detsamma, såvida av ovan anförda eller andra skäl ifrågavarande

anslag icke anses kunna, i likhet med övriga utgifter till kapitalökning,

behandlas såsom reservationsanslag.

I vaije fall synas de anslag till kapitalökning, vilka skola behandlas

såsom reservationsanslag, även böra i riksstaten betecknas såsom

sådana.

Vidkommande slutligen revisorernas yttrande, att tiden synes vara

inne att företaga en fullständig utredning, huru de extra anslagen ävensom

de anslag i övrigt, vilka ej betecknas såsom ordinarie, böra behandlas

och bokföras i avseende å uppkommande besparingar, kan stats
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

Utskottets

yttrande.

kontoret så mycket hellre instämma häruti, som statskontoret redan i

sin underdåniga skrivelse den 11 mars 1914 angående åtskilliga behållningar

å extra statsanslag gjort en hemställan av enahanda innebörd

beträffande de extra anslagen.»

Utskottet vill uttala sin anslutning till de av revisorerna i förevarande

avseende anförda synpunkter och håller i likhet med revisorerna

före, att tiden synes vara inne att företaga en fullständig utredning*

beträffande ifrågavarande spörsmål. På grund härav och då jämväl

statskontoret i sitt åberopade utlåtande förklarat sig dela denna åsikt,

får utskottet hemställa,

att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes företaga en fullständig

utredning, huru anslagen till kapitalökning, de

extra anslagen ävensom de anslag i övrigt, vilka ej

betecknas såsom ordinarie, böra behandlas och bokföras

i avseende å uppkommande besparingar.

Torvtillgångarnas tillgodogörande.

§ 9.

(Rev. ber. pag. 625 — 627; uti. pag. 741—744.)

Under ovanstående rubrik hava revisorerna anfört följande:

»Överrevisorerna vid statens järnvägar hava .i den av dem avgivna

berättelsen rörande statens trafikerade järnvägars samt statens järnvägsbyggnaders

räkenskaper och förvaltning för år 1914 framhållit, att den

senaste tidens abnormt höga sten kolspriser i förening med de svårigheter

anskaffandet av tillräckliga kvantiteter stenkol mött, bragt torvfrågan

i ett nytt läge. Under närvarande förhållanden representerar —

framhålla överrevisorerna — varje besparad ton stenkol eller koks, som

kan ersättas med torv, en avsevärd direkt vinst för statens järnvägar.

Åven om denna vinst, sedan stenkolsprisen återgått till det normala,

helt och hållet bortfölle, skulle dock användningen av torv medföra fördelen

av ett minskat beroende av utländsk tillförsel, överrevisorerna

ifrågasätta fördenskull, huruvida icke för statens järnvägars räkning

borde snarast möjligt på lämplig plats anordnas en försöksanläggning

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

45

föi beredande av torv till bränsle. En dylik anläggning skulle, yttra

överrevisorerna, tillföra statsbanorna bränntorv, eventuellt torvpulver,

till självkostnadspris, på samma gång järnvägsstyrelsen förvärvade egen

erfarenhet om den verkliga kostnaden för framställning av sådant bränsle.

Statsrevisorerna vilja för sin del uttala sin anslutning till vad

överrevisorerna sålunda antört. Frågan om torvmossarnas tillgodogörande

för beredande av bränsle är uppenbarligen av den största vikt och av

beskaffenhet att böra ägnas uppmärksamhet jämsides med pågående

arbeten för vattenkraftens utnyttjande. Torvfrågan bär emellertid icke

blott betydelse för statens järnvägar utan är även av stort allmänt

intresse.

Spörsmålet angående de lämpligaste metoderna för framställningen

av torvbränsle kan visserligen ej ännu anses löst, ehuruväl på grund

av de under senaste tid gjorda framsteg utsikter för dess snara lösninglära

förefinnas. Utan att behöva avvakta resultaten av de utav enskilda

bedrivna arbetena för detta problems tekniska lösning synas emellertid

vissa åtgärder från det allmännas sida böra vidtagas för att möjliggöra

ett rationellt utnyttjande av torvtillgångarna.

Av stor betydelse synes sålunda vara, att eu inventering av torvmossarna

i vårt land oförtövat kommer till stånd. Kännedom om torvtillgångarnas

.omfattning samt deras fördelning på olika trakter är

givetvis den främsta förutsättningen för ett planmässigt tillgodogörande

av samma tillgångar. För närvarande saknas emellertid tillförlitliga

uppgifter i förevarande hänseende. Redan kännedomen om torvmossarnas

areal är sålunda i hög grad otillfredsställande, och än mindre

föreligga säkra beräkningar angående mossarnas utsträckning på djupet

och om deras olika beskaffenhet. De detaljundersökningar av mossar,

vilka hittills utförts, hava väsentligen inskränkt sig till de förhållandevis

mycket små mossarealer, beträffande vilka vederbörande markägare särskilt

begärt undersökning genom statens tor vingenjörers försorg.

Oberoende av den tekniska lösningen av frågan om torvbränslets

framställande torde man även böra undersöka spörsmålet, huruledes

genom väl avvägda fraktsatser torvtillgångarnas nyttiggörande skall

kunna befordras.

Fn tredje fråga, varom utredning torde böra igångsättas redan

på nuvarande stadium av de tekniska experimenten rörande bästa torvförädlingsmetoderna,

är den, i vad mån eldning med torvbränsle bör

genomföras saväl vid statens verk och inrättningar som i övrio-t. Beträffande

statens verk ligger närmast till hands att tänka på° statens

järnvägar, på grund av den stora bränsleförbrukningen vid dessa. Revi
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

sorerna Lava väl icke förbisett, att vissa svårigheter vid torveldning

ännu göra sig gällande för statens järnvägar. I den mån fråga är om

de rörliga eldstäderna vid järnvägarna, kan nämligen^ torvbränslets

skrymmande beskaffenhet föranleda vissa olägenheter. Men denna omständighet

lärer likväl ej få tillerkännas avgörande betydelse. Enligt

vad revisorerna inhämtat planlägger ock järnvägsstyrelsen genomförande

av torveldning å viss statsbansträcka. Såväl vid statens järnvägar som

vid andra statens verk och inrättningar förefinnas i varje fall i stor

utsträckning fasta eldstäder, vid vilka torveldning med fördel torde

kunna användas. Det synes sålunda exempelvis kunna ifrågasättas, att

för statens vattenkraftverk nödiga reservkraftstationer för ångdrift inrättas

för torveldning, vilket vid framtida större utsträckning av elektrifieringen

av statsbanorna skulle kunna erhålla en ej ringa betydelse.

Först genom ett bestämmande i vilken omfattning eldning med

torvbränsle vid statens och möjligen andra, särskilt statsunderstödda,

institutioner obligatoriskt bör genomföras, skapas eu säker grundval

för beräkning av den avsättning för torvbränslet, som en i större skala

bedriven torvindustri konstant kan räkna med.

De ovan ifrågasatta undersökningar och utredningar synas revisorerna

böra omedelbart igångsättas, på det att vid den tidpunkt, då

den tekniska lösningen av problemet om torvbränslets framställande

föreligger, bästa möjliga förutsättningar för detta bränsles tillgodogörande

må förefinnas.»

Beträffande vad revisorerna sålunda anfört hava lantbruksstyrelsen

och Sveriges geologiska undersökning i gemensamt utlåtande den 13

december 1915 anfört följande:

»Vad först angår frågorna om undersökning huruledes genom väl

avvägda fraktsatser torvtillgångarnas nyttiggörande skulle kunna befordras

samt i vad mån eldning med torvbränsle borde genomföras

såväl vid statens verk och inrättningar som i övrigt, särskilt vid statens

järnvägar, så torde dessa frågor böra i första hand behandlas av järnvägsstyrelsen.

Vidkommande åter frågan om en inventering av torvmossarna i

landet så tillåta sig ämbetsverken erinra, hurusom ämbetsverken förut

framhållit önskvärdheten av en dylik inventering och att Eders Kungl.

Maj:t med anledning av ämbetsverkens framställningar i ämnet hos 1913

års riksdag gjort framställning om beredande av medel härför, vilken

framställning riksdagen dock avslagit.

Sedan den tiden har Sveriges geologiska undersökning bedrivit

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128. 47

försöksinventeringar i fältet inom södra Sverige ävensom utfört beräkningar

av torvarealerna inom största delarna av södra och mellersta

Sverige i syfte att inkomma till Eders Kungl. Maj:t med förslag att

ärendet måtte ånyo upptagas. Ämbetsverken komma därför att till

Eders Kungl Maj:t inlämna dels en ny plan till allmän inventering av

landets torvtillgångar med hemställan om avlåtande till 1916 års riksdag

av nådig proposition om beviljande för år 1917 av 20,000 kronor för

detta ändamål, dels ock en ny plan till undersökning av statens mossar

och därvid föreslå beredande för detta ändamål av ett anslag icke överstigande

9,000 kronor för år 1917.»

Vidare har vattenfallsstyrelsen i utlåtande den 19 januari 1916

anfört följande:

»Den av riksdagens revisorer ifrågasatta inventeringen av Sveriges

torvmossar synes jämväl vattenfallsstyrelsen vara av stor betydelse såsom

grundläggande för frågan, om och i vad mån torven må kunna i större

utsträckning användas såsom bränsle och ersätta importerat bränsle av

olika slag. En sådan inventering kan därför endast på det livligaste

förordas.

Vad åter be träd ar frågan, om torven lämpligen kan finna användning

vid för statens vattenkraftverk nödiga reservkraftstationer för ångdrift,

så torde densamma endast kunna bedömas för varje fall särskilt, om

man vill utgå från den enligt styrelsens mening riktiga förutsättningen,

att användningen av torv i stället för importerat bränsle icke skall medföra

ren förlust för vattenfallsverket. Torvmossarnas läge och beskaffenhet

å ena sidan och kraftöverföringens längd och kostnad å den andra spela

nämligen en oerhört viktig roll vid beräkning av kostnaderna för reservkraften.

Generellt gäller dessutom att problemet om den eller de rätta

metoderna för torvens utvinnande måste vara löst, eller åtminstone

närmare sin lösning än nu, innan en bestämd uppfattning av torvens

ekonomiska användbarhet för ifrågavarande ändamål skall kunna vinnas.

Vattenfallsstyrelsen har emellertid haft sin särskilda uppmärksamhet

fäst vid torvspörsmålet, då det gällde att bestämma lämpligaste platsen

för det ångkraftverk, som nu är under anläggning vid Västerås, och

vilket är det enda, som hittills av styrelsen planlagts. 1 styrelsens

underdåniga skrivelse rörande anläggning av Västeråsverket den 19 mars

1915 framhöll styrelsen såsom önskligt, att för ångkraftstationen skulle

kunnat användas inhemskt bränsle, men angav tillika, varför styrelsen

icke ansett sig böra taga särskild hänsyn till torvfrågan vid val av

plats för stationen, som i allt fall bolde förläggas till Västerås på grund

av andra viktiga omständigheter.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

Därmed var dock ej sagt, att torv icke skulle kunna ifrågakomma

såsom bränsle för stationen i fråga. Statsrådet och chefen för civildepartementet

har också den 11 augusti 1915 anmodat vattenfallsstyrelsen

att inkomma med utredning, huruvida vid änläggningen av

den beslutade ångkraftstationen för Älvkarleby kraftverk sådana anordningar

kunna vidtagas, att torv med fördel kan användas såsom bränsle

för stationen. Den sålunda begärda utredningen torde, i den utsträckning

vissa ännu obestämbara faktorer medgiva, kunna avlämnas under den

närmaste tiden.

Styrelsen skall för sin del icke underlåta att jämväl vid planläggning

av ytterligare tilläventyrs erforderliga reservstationer ägna hithörande

nationalekonomiskt viktiga spörsmål sin livliga uppmärksamhet.))

Slutligen har även järnvägsstyrelsen i sitt ovan åberopade utlåtande

den 19 januari 1916 yttrat sig jämväl i denna fråga och därvid med

anledning av överrevisorernas vid statens järnvägar ovanomförmälda

uttalande i frågan åberopat ett av styrelsen avgivet yttrande över överrevisorernas

berättelse för 1914, däri styrelsen anfört följande:

»Eu dylik anläggning skulle givetvis hava den storlek, att en

rationell drift erhölles, och således vara avsedd att framställa torvbränsle

åtminstone i huvudsak för lokomotiv inom viss ej alltför avlägsen rayon,

enär eljest transporterna bleve alltför långa för ett ekonomiskt tillgodogörande

av bränslet.

Styrelsen vill då först i fråga om vanlig torv till lokomotivbränsle

erinra om den utredning häröver, som styrelsen på anmodan verkställde

och ingav till Eders Kungl. Maj:t den 18 oktober 1910. På grund av

resultatet av denna utredning avstyrkte styrelsen torveldnings införande

å lokomotiv. Styrelsen är av den åsikten, vilket styrelsen haft tillfälle

tidigare uttala, att torvbränslet bör i första hand tillgodogöras på annat

sätt än å lokomotiv, vilka mindre än de flesta andra eldstäder lämpa sig

för eldning med mindervärdiga bränslen på grund av det begränsade

utrymmet, det ojämna och stundom mycket stora kraftbehovet samt

kravet, att driftstörningar i möjligaste mån måste förekommas. Det

torde vara obestridligt, att ett'' stort antal eldstäder finnes, som bättre

än lokomotivens ångpannor lämpa sig för bränntorv som bränsle. Särskilt

ändamålsenligt torde det enligt styrelsens uppfattning vara att åvägabringa

torvens tillgodogörande å själva produktionsorten, d. v. s. vid

mossen för att frånkomma den icke oväsentliga kostnadsökning, som ett

så skrymmande och mindervärdigt bränsle som torven undergår vid

transport även å måttliga sträckor. Torven skulle därvid användas för

generering av elektrisk energi, som överföres till platser, varest kraft

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

49

erfordras. Härigenom kunde man i vissa fall erhålla en behövlig komplettering

av vattenkraftcentralerna, vilka ofta utbyggas för ett större

kraftbelopp än som motsvarar den tillgängliga vattenkraften vid minsta

förekommande vattenmängd.

Emellertid har frågan oin-torvens tillgodogörande såsom lokomotivbränsle

å senare tid kommit i något annat läge till följd därav, att torv

i form av pulver kunnat med lämpliga eldningsapparater användas å

lokomotiv, utan att någon minskning av lokomotivens dragkraft därvid

uppkommit. Då även det ekonomiska resultatet av hittills anställda

försök med torvpulvereldning varit ganska tillfredsställande, har styrelsen

igångsatt en utredning angående kostnaden för torvpulvertillverkning

genom statens järnvägars egen försorg, och har styrelsen för avsikt

att inom den närmaste tiden för Eders Kungl. Maj:t framlägga resultatet

av denna utredning.»

Styrelsen har vidare i frågan anfört:

»Statsrevisorerna hava vidare påyrkat en inventering av landets

torvmossar. Styrelsen, som under det ovan omförmälda utredningsarbetet

i och för en blivande anläggning för tillverkning av torvpulver

fått erfara, att kännedomen om landets torvtillgångar är ganska liten,

kan för sin del icke annat än tillstyrka förslaget om allmän inventering

av torvmossarna. Styrelsen förutsätter, att vid en dylik inventering alla

på en torvmossas användbarhet för ifrågavarande ändamål inverkande

omständigheter komma att noggrant utredas. Styrelsen tänker härvid,

förutom på större eller mindre lämplighet för den tekniska bearbetningen,

bland annat även på möjligheten av utdikning. Det torde nämligen

finnas många i övrigt goda mossar, som äro så belägna, att en avdikning

av desamma är praktiskt taget omöjlig.

Vidkommande statsrevisorernas yrkande på undersökning av spörsmålet,

huruledes torvtillgångarnas nyttiggörande må kunna befordras

genom väl avvägda fraktsatser, får styrelsen anföra följande.

Torvbränsle taxeras redan nu efter taxans lägsta tariff, tariff IT,

och detta redan vid lastning av endast 8,000 kilogram per vagu,

under det att för övriga godsslag, som taxeras enligt nämnda tariff,

i regel stadgas lastning av minst 10,000 kilogram per vagn. Fraktsatserna

enligt tariff'' U äro så låga, att de redan under normala förhållanden

föga överstiga järnvägarnas direkta kostnader för transporter

av torv i viktmängd av 8 ton per vagn, för vissa avstånd t. o. in.

icke betacka desamma. Under nuvarande exceptionella trafikförhållanden

ställer sig jämförelsen mellan fraktinkomst och transportkostnad givetvis

ännu ogynnsammare, i det att den för närvarande utgående provisoriska

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 sand. 79 höft. (Nr 128.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Statsutskottets utlåtande Nr 128.

tilläggs avgift©]! till tariff U endast till eu del täcker de ökade driftkostnaderna.

Den av järnvägstaxekommittén föreslagna tariffen för bränntorv

och dylikt i sändningar om 8 ton per vagn är också i allmänhet

lika hög eller högre än vederbörande nu gällande tariff. Endast för

sändning av minst 10 ton per vagn för mycket långa avstand (över 400

km.) har kommittén föreslagit frakter, som i nämnvärd grad understiga

de nuvarande. Denna lägre tariff kan emellertid icke för närvarande

komma till användning, då densamma är uträknad med hänsyn till järnvägarnas

driftkostnader under normala förhållanden.

Med stöd av det ovan anförda får styrelsen uttala, att styrelsen

åtminstone för det närvarande icke kan tillstyrka någon sänkning av de

för transporter å statens järnvägar av bränntorv och produkter därav

gällande tarifferna.

Därest statsmakterna skulle vilja tillmötesgå vederbörande producenter

med ett nedbringande av fraktkostnaderna för ifrågavarande produkter,

synes det styrelsen blott finnas én sådan möjlighet genom att,

i likhet med vad som är fallet för transporter av kalk, som användes

för jordbrukets behov, statsbidrag lämnas till fraktkostnaden, vilket bidrag

i så fall skulle åtnjutas restitution svis.

Slutligen hava statsrevisorerna uttalat, att utredning redan nu bör

igångsättas av frågan i vad mån eldning med torvbränsle bör genomföras

såväl vid statens verk och inrättningar som i övrigt.

Styrelsen har i det föregående redogjort för sin ställning till frågan

om torveldning å lokomotiv och för vad som av styrelsen åtgjorts i

detta avseende. Beträffande torveldning vid statens järnvägar i fasta

eldstäder får styrelsen i korthet erinra om vad som härutinnan blivit av

styrelsen åtgjort under de gångna åren.

År 1903 anbefalldes styrelsen av Eders Kungl. Maj:t att låta anställa

försök med torveldning i väntsalar och övriga lägenheter vid statens

järnvägar. Den 3 september 1904 lämnade styrelsen en underdånig redogörelse

för dessa försök, och framgick av denna redogörelse, att eldning

med torv i stationära ångpannor utan ändring av eldstadsanordningarna

slagit mindre väl ut på grund därav, att pannorna icke varit lämpligt

inrättade för detta bränsle. Torveldning i kaminer m. fl. eldstäder hade

däremot givit ganska goda resultat, varför styrelsen förklarade sig ämna

gå i författning om successivt anskaffande av för torveldning lämpliga

eldstäder. Den 19 december 1910 redogjorde styrelsen för vad som

ytterligare blivit åtgjort ifråga om torveldning i stationära eldstäder.

Härav framgår, att under vintern 1908—1909 torveldning ägde rum i

372 fasta eldstäder och att ytterligare 286 eldstäder voro utan vidare

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

51

lämpliga för eldning med detta bränsle. Dessutom funnos 944 kaminer,

vilka icke voro lämpliga för torveldning men som i mån av förslitning

komme att ersättas med kaminer, användbara för olika bränslen och

jämväl för torv. Styrelsen anförde vidare, att det visat sig svårt erhålla

fullgod torv till ett med andra bränslen konkurrenskraftigt pris och

redogjorde för de åtgärder, som vidtagits för att anskaffa torv till de

härför lämpliga stationära eldstäderna.

Att svårigheter emellertid — särskilt under senare år — förefunnits

att erhålla tillräckliga kvantiteter fullgod torv till antagligt pris, framgår

med tydlighet av närslutna tablå, angivande erbjudna och upphandlade

kvantiteter torv under åren 1901—1915.

Styrelsen skall även framdeles ägna all uppmärksamhet åt denna

fråga.))

Det spörsmål, som av revisorerna här ovan berörts, har riksdagen

i anledning av därom väckta motioner innevarande år haft under

behandling, och har riksdagen därvid besk) tit dels att i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla, att. Kungl. Maj:t täcktes för åstadkommande av

en omedelbar ökning av tillverkningen av bränntorv vidtaga lämpliga

åtgärder, samt att för ifrågavarande ändamål å extra stat för år 1917,

att i mån av behov användas, anvisa ett anslag av 100,000 kronor,

dels ock att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t

täcktes låta utreda, huruvida och på vilket sätt, med synpunkt företrädesvis

inriktad på upprättande av någon vetenskaplig-praktisk institution,

staten må kunna medverka till varaktigt befrämjande av en planmässig

kraft- och bränslepolitik samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kan föranleda. Under erinran om riksdagens sålunda

fattade beslut har utskottet endast velat vad revisorerna i denna fråga

anfört och vad av vederbörande myndigheter härvid uttalats för riksdagen
-

omförmäla.

§ io.

Vad i övrigt blivit av revisorerna anmält och erinrat, har utskottet

funnit dels hava medfört åsyftad rättelse, dels vara av vederbörandes

utlåtande nöjaktigt förklarat, dels ej vara av den vikt, att oaktat förklaringen

ej varit fullt tillfredsställande, någon riksdagens åtgärd bort

Utskottets

yttrande.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

•av förhållandena föranledas, dels slutligen icke hava varit av beskaffenhet

att från utskottets sida påkalla något yttrande; vilket utskottet skolat

för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 26 maj 1916.

På statsutskottets vägnar:

CARL SWARTZ.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. J. O. Swartz, S. H. Kvarnzelius, O. Jonsson,

0. M. Strömberg, G. M. H. Ekelund, C. G. Ekman, 0. Bergqvist, A. Pers, K. A. Malmborg,

C. B. A. Eklundh, C. I. Asplund och C. G. Österberg samt

från andra kammaren: herrar A. Ekman, H. Andersson i Skivarp, K. V. Rydén i

Malmö, C. Persson i Stallerhult, J. B. Eriksson i Grängesberg, E. A. Nilson i Örebro,

N. A. Nilsson i Kabbarp, A. Wiklund, J. Ström, A. Anderson i Råstock, J. Erlansson och

J. A. Ingvar son.

Reservation:

vid § 7 (angående järnvägsstyrelsen)

av herrar A. Ekman och E. A. Nilson, vilka ansett, att paragrafen

icke bort i utlåtandet inflyta.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1916:206 Skrivelse till Konungen, i anledning av riksdagens år 1915 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande s. 1 i texten