Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring i § 12 mom. 1 b i förordningen med tulltaxa för inkommande varor.

1917-03-22 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1917:13, Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring i § 12 mom. 1 b i förordningen med tulltaxa för inkommande varor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 22 mars 1917 kl. 5 e. m,

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

ändring i § 12 mom. 1 b i förordningen med tulltaxa

för inkommande varor.

(l:a avd.)

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Lyckholm, K. A. Nilson, Antonsson, Jacob

Larsson, Röing, Källman, Jeansson i Kalmar, Rune, Månsson, Danström,

Knaust, Forssman, E. J. Söderberg, Neess, Holmström. Berg i Staby.

Nilsson i Kristianstad, von Hofsten och Lithander.

1 en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 160, har herr Thore hemställt,

»att riksdagen ville besluta:

dels en sådan ändring i Kungl. Maj:ts förordning med tulltaxa för

mkommande varor den 9 juni 1911 § 12 mom. 1 b, att den här omförmälda

tiden av tre år ökas till fem år;

dels en skrivelse till Kungl. Maj:t vari hemställes att Kungl. Maj:t

täcktes låta undersöka huruvida, på sätt som här ovan föreslagits eller

genom annan lämpligare åtgärd, lättnader må beredas skeppsbvggnadsmdustnen

vid tullbehandlingen av sadana i ovannämnda ^ 12 omlörmälda

materialier, varå tullrestitution medgives; samt därefter vidtaga åtgärder,

vartill en dylik undersökning kan giva anledning.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 saml. 11 höft. (Nr 13.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Nu gällande

beatdmmtfoer.

Historik.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

Enligt § 12 i gällande tulltaxeför ord ning är den, som här i riket

verkställt nybyggnad, förbyggnad eller reparation av fartyg av mer än

40 tons avgifts pliktig dräktighet, vare sig svenskt eller utländskt, eller

av järnfartyg av mer än 5 men icke över 40 tons avgiftspliktig dräktighet,

vilket är avsett att omedelbart erhålla eller äger utländsk nationalitet,

berättigad att, under vissa i paragrafen angivna villkor, för

därvid använda, från utrikes ort införda tullpliktiga materialier och

skeppsförnödenheter, däribland inbegripna vissa i fartyget fast anbragta

husgerådssaker, restitutionsvis återbekomma den erlagda tullavgiften

eller, i det fall att endast säkerhet för tullavgiften behövt ställas, njuta

befrielse från dess gäldande. De omförmälda villkoren innehålla, bland

andra, följande bestämmelser, nämligen under

a) att avsikten med de införda artiklarnas användning till förberörda

ändamål vid deras angivning till förtullning skriftligen anmäles;

b) att det fartyg, till vilket artiklarna användas, inom tre år från

dagen för deras angivning till förtullning styrkes vara i fallfärdigt skick;

c) att den, som verkställt nybyggnaden, förbyggnaden eller reparationen,

när fartyget är fullt färdigt, till generaltullstyrelsen avlämnar,

bland ’ annat, en av honom under edlig förpliktelse avgiven och av två

hans biträden, som med arbetet tagit befattning, bestyrkt noggrann

förteckning över myckenheten och beskaffenheten av alla till fartyget

använda olika artiklar, materialförlusten vid arbetet däri inberäknad, för

vilka restitution av eller befrielse från tullavgift sökes, jämte under

samma förpliktelse avgiven försäkran, att dessa artiklar äro av utländskt

ursprung och att full införseltull för dem blivit behörigen erlagd eller

av generaltullstyrelsen godkänd säkerhet för densamma ställd; samt

f) att den, som verkställer nybyggnaden, förbyggnaden eller reparationen,

skall vara förbunden att underkasta sig all den kontroll i övrigt,

vilken generaltullstyrelsen kan finna skäligt föreskriva.

Därjämte innehåller paragrafen bestämmelser om de villkor, under

vilka anstånd med erläggande av tullavgift för artiklar av ifrågavarande

slag må av generaltullstyrelsen medgivas.

Då tullen å fartyg år 1891 upphävdes, beslutades samtidigt, såsom

en ersättning för det stöd varav den svenska skeppsbyggnadsiudustrien

sålunda gick miste, vissa lättnader vid tullbekandlingen av skeppsbyggnadsmaterialier,

varom bestämmelser infördes i § 8 av tulltaxeunderrättelserna.

Nämnda bestämmelser, vilka, i syfte att bereda skeppsbyggeri

ytterligare förmåner, i vissa delar ändrades enligt beslut av

1904 års riksdag, hava fortfarande i huvudsak den då erhållna lydelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13. 8

Till behandling förelågo vid sistnämnda riksdag motioner, i vilka

yrkats, dels att den i fråga om restitution av eller befrielse från tullavgift

då bestämda tiden av tvä är måtte utsträckas till tre eller, enligt

en annan motion, till fyra år, dels att vid tullbehandling av ifrågavarande

varuslag vederbörande tullförvaltning måtte, där ej särskild anledning-

funnes att underkasta varorna vågning, berättigas att taga den

i faktura eller konossement uppgivna vikten för god. Till stöd för

det sistnämnda förslaget anfördes i huvudsak, att, därigenom att vid

import av ifrågavarande materialier och skeppsförnödenheter desamma

skola vägas, vederbörande verk stad sägare förorsakades onödiga utgifter.

1 anledning av det förra förslaget beslöt riksdagen utsträcka tiden för

restitutionen eller befrielsen till tre år. Det senare förslaget däremot,

föranledde i överensstämmelse med bevillningsutskottets hemställan

icke någon riksdagens åtgärd. Såsom skid för. denna sin hemställan

anförde bevillningsutskottet, att, oavsett det förhållande att ett stadgande

i sådan riktning icke syntes vara av beskaffenhet att kunna inrymmas

i tulltaxan eller därmed sammanhängande bestämmelser, alltför stora

betänkligheter mötte mot att i något fall frikalla tullmyndigheterna från

vidtagande av den tullbehandlingsåtgärd, som ensam kunde tillförsäkra

kronan, att tullavgifter, vilka skola utgöras efter inkommande varors

vikt, bleve med rätta belopp i tullverkets räkenskaper uppdebiterade.

Man kunde nämligen icke vara berättigad att i likhet med motionären

utgå från det antagandet, att i varje fall vara, som vid tullbehandlingen

anmäles skola användas på sätt, som i § 8 tulltaxeunderrättelserna avses,

också komme att finna sådan användning, utan syntes det väl kunna

inträffa, att den för varan belöpande tullen inflöte i tullkassan utan att

sedermera restitueras, varvid det naturligtvis vore av vikt, att något

tvivel icke förefunnes om riktigheten av grunden för beloppets beräknande.

Vid 1906 års riksdag väcktes i samma ämne en motion med icke

oväsentligt större räckvidd än den nyssnämnda. 1906 års förslag avsåg

nämligen, att fakturans uppgifter skulle utan vidare godtagas. I motiveringen

till sistnämnda förslag utfördes närmare de skäl, som 1904 års

motion innehöll, varjämte framhölls olägenheten av den tidsspillan, som

föranleddes av de omfattande vägningarna. 1906 års bevillningsutskott

inhämtade vid behandlingen av den då föreliggande motionen i ämnet

yttrande av generaltullstyrelsen, vilken, under åberopande huvudsakligen

av vad bevillningsutskottet yttrat år 1904, avstyrkte bifall till förslaget.

Motionen föranledde emellertid en riksdagens skrivelse till Konungen, i

vilken anfördes bland annat följande:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

»Att skeppsbyggeriet är en för vårt land naturlig näring, därom torde meningarna

icke vara delade, liksom icke heller därom, att densamma i olika hänseenden

är av synnerlig betydelse för landet i dess helhet. Varje förslag, som är

ägnat att verksamt bidraga till denna närings höjande och utveckling, synes därför

vara förtjänt av allvarligt beaktande från statsmaktemas sida. Riksdagen har också

vid flera tillfällen visat sig vilja behjärta och tillmötesgå ifrågavarande närings krav.

Det må härvid särskilt erinras om de lättnader i tullhänseende, som genom beslut

vid 1904 års riksdag kommo denna näring till del i avseende å villkoren för åtnjutande

av tullrestitution eller befrielse från tullavgift för tullpliktiga fartygsmaterialier

och skeppsförnödenheter och särskilt i fråga om tiden för åtnjutande av

dylik restitution eller befrielse, vilken tid utsträcktes frän två till tre år.

Om man sålunda kan utgå därifrån, att varje lämpligt förslag i syfte att

uppmuntra och understödja skeppsbyggerinäringen bör vinna behörigt beaktande,

måste man dock med nödvändighet tillse, att icke sådana åtgärder vidtagas, som

på något sätt träda statens berättigade intressen för nära.»

Efter att hava erinrat om frågans behandling'' vid 1904 års riks
O

O

möte fortsatte riksdagen:

»Såsom i motionen framhålles, är det visserligen sant, att, då i fråga om

här avsedda materialier tullen är fastställd att utgå efter vikt, vilken alltså måste

i varje särskilt fall av vederbörande tullmyndighet utrönas, sådant ofta nog med

hänsyn till dessa varors tyngd är förenat med ganska stora svårigheter. Särskilt

framträda dessa olägenheter, då fråga är om tullbehandlingen av mera betydande

skeppslaster, avsedda för byggande av större fartyg, ty, utom det att en dylik tullbehandling

vållar importören ej obetydliga direkta kostnader, föranleder den ock

tidsförlust, som naturligtvis i sin mån ej oväsentligt bidrager att öka dessa kostnader.

De krav på lättnader i berörda avseenden, som framföras i motionen, torde därför

få anses vara synnerligen behjärtansvärda.

På vilket sätt de ifrågavarande olägenheterna må kunna i möj hgaste mån

avlägsnas, lärer emellertid onekligen vara ganska svårt att avgöra. Men det synes

åtminstone icke böra ske på den väg motionären föreslagit, ty detta skulle leda

till alltför betänkliga konsekvenser. De skäl, som av 1904 års bevillningsutskott

anfördes och vilka av generaltullstyrelsen i ett över motionen avgivet yttrande

åberopats för avstyrkande av det föreliggande förslaget, äro av så tungt vägande

art, att riksdagen ansett sig icke böra biträda detsamma.

Riksdagen föreställer sig emellertid, att motionärens syfte skulle kunna nöjaktigt

tillgodoses på annat sätt, och vill riksdagen i sådant avseende erinra, att

genom föreskrift i Eders Kungl. Maj:ts skrivelse till generaltullstyrelsen angående

ändringar i gällande bestämmelser rörande tullbehandlingen av från utrikes ort inkommande

varor den 12 oktober 1889 medgivits, att vid packhusbehandling av åtskilliga

i skrivelsen uppräknade varor vikten under vissa närmare angivna villkor

icke behövde utrönas genom vågning av varje kolli för sig, utan allenast genom

prowägning av ett större eller mindre antal kolli, som vederbörande tullförvaltning

ägde bestämma. Då det sålunda visat sig möjligt att i fråga andra artiklar vid

tullbehandlingen åstadkomma avsevärda lättnader, föreställer sig riksdagen, att den

möjligheten ej skulle vara utesluten, att vare sig genom prowägning eller genom

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13. 5

andra åtgärder för beräkning av vikten jämväl med avseende ä fartygsmaterialier

och skeppsförnödenheter lättnader i förevarande syfte kunde genomföras. De föreskrifter,

som därför erfordras, torde emellertid redan på grund av sin natur under

inga förhållanden höra inrymmas i tulltaxan eller därmed sammanhängande bestämmelser,

utan lärer det höra överlämnas åt Eders Kungl. Maj:t att vidtaga de åtgärder,

som i förevarande avseende må befinnas ändamålsenliga. Riksdagen har

därför, behjårtande frågans vikt och betydelse, ansett sig böra avlåta en skrivelse

i ämnet till Eders Kungl. Maj:t.

Under åberopande av vad sålunda blivit anfört, lär riksdagen anhålla, att

Eders Kungl. Maj:t täcktes låta undersöka, huruvida genom provvägning eller på

annat ändamålsenligt sätt lättnader i tullbehandlingshänseende må kunna medgivas

vid införsel för innehavares av skeppsvarv eller mekanisk verkstad räkning av sådana

i 8 tu II taxeunder rättelserna omförmälda materialier och skeppsförnödenheter, vilka

icke äro till husgerådssaker hänförliga, ävensom därefter vidtaga de åtgärder, vartill

en dylik undersökning kan giva anledning.»

Sedan över nämnda riksdagens skrivelse infordrade utlåtanden avgivits

såväl av 1906 års tulltaxekommitté som av generaltullstyrelsen,

meddelade Kungl. Maj:t beslut i ämnet den 21 maj 1910. Beslutet innefattade,

att vid packhusbehandling av plåtar av järn samt balk- och fasonjärn,

vilka inkomme i större partier och angåves till tullbehandling för

ändamål, som i § 8 av underrättelserna till då gällande tulltaxa sades,

vikten finge medels provvägning utrönas, i den mån särskilda stycken vore

till beskaffenhet och dimensioner sinsemellan lika samt vederbörande tullförvaltning

prövade vikten kunna med erforderlig säkerhet på detta sätt

utrönas, tullförvaltningen ävenledes förbehållet att bestämma antalet

stycken, som skulle underkastas sådan provvägning.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en den 10 november 1911 i administrativ

väg utfärdad kungörelse med föreskrifter beträffande tillämpningen av

vissa i tulltaxan och därtill fogade underrättelser upptagna bestämmelser

stadgat, att vid tullbehandling av vissa i kungörelsen uppräknade varor,

av vilka ett flertal finna användning vid skeppsbyggnad, må, såvitt

desamma uppsorterats efter storlek och dimensioner, vikten kunna utrönas

genom vågning av ett större eller mindre antal koily, som vederbörande

tullförvaltning äger bestämma. Enligt kungörelsen tillkommer det tullförvaltning

att i varje särskilt fall avgöra, huruvida viktens utrönande

enligt kungörelsens bestämmelser må äga rum eller icke.

I den nu föreliggande motionen fullföljes nu den strävan efter

•lättnader för den inhemska skeppsbyggnadsindustrien, som tagit sig

uttryck i de omförmälda, genom motioner vid 1904 och 1906 års riksdagar

framställda yrkandena. Nu föreslås, på sätt framgår av den ovan

intagna hemställan i förevarande motion, att riksdagen måtte dels besluta

J>cn föreliggande

motionen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

QeneraUull
styrelscns
utlåtande.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

éxi utsträckning av den för åtnjutande av förmånen av ifrågavarande

tullrestitution eller befrielse från tullavgift bestämda tidsfristen från tre

till fem år, dels ock hos Kungl. Maj:t göra framställning om utredning

och åtgärder, i syfte att vid tullbehandlingen av ifrågavarande artiklar

ytterligare lättnader måtte beredas skeppsbyggnadsindustrien.

Beträffande den förra punkten har motionären såsom skäl för

otillräcklighen av den nu bestämda tiden framhållit dels den långa tid,

som större fartygsbyggen taga i anspråk, dels den omständigheten att,

i synnerhet under nu rådande osäkra förhållanden, materialier importeras

stundom lång tid innan de skola tagas i bruk. Av ett skeppsvarv på

Sveriges västkust hade upplysts, att materialier för fartyg, vilka enligt

träffat avtal skulle vara färdiga år 1920, redan nu blivit importerade.

I fråga om den önskvärda lättnaden i tullbehandlingen har motionären

uttalat att denna kunde vinnas därigenom att den övervägande

delen av materielen finge attesteras efter i faktura upptagen vikt och

uppvägning av densamma sålunda undvikas, därvid emellertid vissa

fordringar angående tullfakturans tillförlitlighet borde uppställas, varjämte

vederbörande tulltjänsteman borde förbehållas rättighet till provvägning

för kontrollering av fakturavikten.

1 övrigt får utskottet hänvisa till motionärens motivering.

Vid behandlingen av föreliggande motion har bevillningsutskottet

i grundlagsenlig ordning begärt generaltullstyrelsens yttrande i anledningav

densamma. 1 den skrivelse i ämnet, som utskottet med anledning

härav mottagit från tullstyrelsen, har styrelsen, som tillika överlämnat

av styrelsen infordrade utlåtanden från packhusinspektionerna i Stockholm,

Göteborg och Malmö ävensom tullkamrarna i Norrköping och

Oskarshamn, till en början vidkommande den ifrågasatta tidsutsträckningen

från tre till fem år förklarat sig finna hinder häremot icke möta

med hänsyn till tullverkets intressen. Huruvida en dylik åtgärd kunde

vara av allmänt behov påkallad, tilltrodde styrelsen sig emellertid icke

kunna med visshet bedöma. Uppenbart vore nämligen, att fall kunnat

förekomma, där vederbörande på grund av nämnda tidsbegränsning gått

förlustig rätten till någon av omförmälda förmåner utan att styrelsen

genom ansökning om bibehållande i respektive fall av denna rätt därom

lämnats kännedom. Av fall, där allenast nyssberörda begränsning utgjort

hinder för beviljande av befrielse från tullavgift jämlikt § 12 tull—

taxeförordningen och om vilka styrelsen erhållit kunskap, berörde styrelsen

härefter ett, som för närvarande förelåge och vilket avsåge materialier

till pansarbåten »Sverige». Härom anförde styrelsen följande:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13. 7

»1 angivna iall, vilket berör liera av vara största skeppsbyggeri verkstäder,

har omöjligheten att författningsenligt bifalla den sökta befrielsen förefallit sä mycket

obilligare, som anledningen därtill synes hava varit, icke den, att de enskilda verkstäderna

fördröjt det på dem ankommande arbete utöver tre år frän vederbörande

materialiers angivning till förtullning, utan den, att staten, som enligt uppgift för

sig reserverat det slutliga iordningställandet av pansarbåten,‘till följd av särskilda

utomordentliga omständigheter icke blivit i stånd att tillräckligt tidigt avsluta dessa.

Styrelsen har också med hänsyn härtill funnit sig böra i underdånig skrivelse den

dl januari 1917 hos Kungl. Maj:t ifrågasätta åtgärder för beredande åt vederbörande

verkstäder av den begärda förmånen av tullfrihet; och har styrelsen i sådant hänseende

föreslagit lämnande av sådant medgivande, att det i ovannämnda g 12 mom.

I b) föreskrivna villkor förklaras icke skola äga tillämpning med avseende å sådana

för pansarbåten Sverige använda tullpliktiga materialier och skeppsförnödenheter,

som angivits till förtullning högst tre är före den dag, dä det arbete, för vilket

artiklarna blivit använda, vederbörligen anmälts färdigt till besiktning.»

Vad därefter angår frågan om lättnader i tullbehandlingeu har

generaltullstyrelsen meddelat, att bland de i den av utskottet ovan omlörmälda

kungörelsen av den 10 november 1911 upptagna varuslag, beträffande

vilka vikten finge utrönas genom prov vågning, förekomme följande,

som kunde hava användning för fartygsbyggnadsändamål, nämligen:

cement, tulltaxernbriken 35;

järn: plåtar, tulltaxerubrikerna 734/5;

» rör, i raka längder, tulltaxerubikerna 712, 755, 757/8;

» balk-, hörn- och annat varmvalsat, vägande per löpande

meter 20—60 kilogram, tulltaxernbriken 726; samt

maskiner och apparater, Avd. XIII A.

Styrelsen anförde vidare:

»Anledningen därtill, att den lättnad, som berörda förordning avsett att bereda,

icke kommit skeppsbyggnadsindustrien till godo i den utsträckning, som från

dess sida varit önsklig, lärer varit den, att för fartygsbyggnad använda större

artiklar, såsom plåtar och spantjärn, sins emellan äro av mycket växlande typer

och dimensioner, till följd varav även vid användning av rätten till provvägning

vägningen kommer att omfatta betydande delar av de införda partierna, varjämte

vissa viktigare skeppsbyggnadsmaterialier, såsom balk-, hörn- och annat varmvalsat

järn av mindre vikt än 20 kilogram per löpande meter, icke inrymts i medgivandet,

Motionären tillhandakonma uppgifter giva även vid handen, att vid vissa skeppsvarv

provvägning icke alls förekommit, vilket torde hava berott, förutom på ovan

omförmälda förhållanden, även därpå, att uppsortering av de olika artiklarna icke

ägt rum på sådant sätt, att provvägning ansetts kunna medgivas.

Särskilt med hänsyn till det behov av vår liandelsflottas utökning, som för

närvarande lärer föreligga och även för framtiden torde komma att göra sig gällande,

samt med avseende å den omständigheten, att ett onödigt fördyrande av nyanskaffat

tonnage måste anses oförenligt med såväl det allmännas som enskildas intresse,

finner styrelsen skäligt, att skeppsbyggnadsindustrien beredes de lättnader i här

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

ifrågavarande hänseende, vilka utan åsidosättande av erforderlig kontroll må kunna

medgivas.

Samtliga de tullförvaltningar, vilkas yttranden infordrats, hava också vant

onse därom, att vid tullbehandling av för fartygsbyggnadsändamål införda material ier

förenkling kan vinnas i sättet för utrönandet av den tullpliktiga vikten, utan att

statsverkets intresse därigenom äventyras. Såsom det lämpligaste sättet för ernående

av sådan förenkling förordas allmänt, att de av vederbörande leverantörer upprättade,

till antal och vikt samt i förekommande fall även till dimensioner specificerade

uppgifter, som redan nu pläga föreligga vid införtullningen av de viktigare såsom

skeppsbyggnadsmaterialier använda artiklarna och som, i vissa fall grundläggande

för prisräkningen å respektive varuslag, torde kunna förutsättas vara uppgjorda med

all noggrannhet, av vederbörande tullförvaltningar utnyttjas för konstaterandet av

den vikt, som bör ligga till grund för tullberäkningen.»

Styrelsen erinrade härefter om behandlingen vid 1904 och 1900

års riksdagar av motioner av liknande innebörd som den nu föreliggande

och anförde vidare:

»Även om de sålunda åberopade skälen måste anses alltjämt äga giltighet,

synas desamma styrelsen icke behöva utgöra hinder för förverkligandet av det i

den nu framlagda motionen uttalade önskemål på det sätt, att de avgivna uppgifterna

under viss förutsättning lämnas sådant vitsord, att vägningen må kunna inskränkas

till en mindre omfattande provvägning, varigenom kostnaderna för tullbehandlingen

avsevärt nedbringas.

Givet är emellertid, att, även vid mindre långt gående fordringar på uppsortering

av de olika varuslagen, än vad i ovan omförmälda bestämmelse förutsättes,

det dock måste ankomma på tullförvaltningarna att pröva de ur kontrollsynpunkt

erforderliga förutsättningarna för tillämpningen av ett sådant förfaringssätt för

viktens utrönande, och anser styrelsen sig äga anledning förvänta, att denna prövningsrätt

icke skall komma att stå hindrande i vägen för tillgodoseende av berättigade

anspråk på förenklingar av tullbehandlingen. Ehuru provvägning företrädesvis

lärer komma till användning beträffande de viktigare såsom skeppsbyggnadsmaterialier

använda förbrukningsartiklarna, lärer emellertid icke få anses nödigt

att inskränka medgivandet av viktens utrönande på detta sätt — vilket medgivande

likväl synes böra omfatta allenast nyssberörda artiklar, således ej husgerådssaker

till vissa särskilt fastställda varuslag.

Såsom förutsättning för tillämpningen av det sålunda ifrågasatta förfaringssättet

för viktberäkningen synes böra uppställas den fordran, att, i likhet med vad

som är förhållandet beträffande prisuppgifter å varor, dragande värdetull, uppgifterna

skola vara av avsändaren genom namnunderskrift till riktigheten bekräftade.»

Slutligen förklarade generaltullstyrelsen, att de närmare föreskrifter,

som av det ifrågasatta medgivandet skulle vara påkallade, syntes kunna

utfärdas såsom ett tillägg till exempelvis § 3 av förberörda kungörelse

den 10 november 1911 och erhålla ungefärligen följande lydelse:

»Vid tullbehandliug av sådana för skeppsbyggnadsändamål avsedda,

till husgerådssaker ej lian förliga varuslag, för vilka restitution av eller

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13. 9

befrielse från tullavgift enligt § 12 tulltaxeförordningen kan ifrågakomma,

må, därest vid varornas angivning till förtullning skriftlig anmälan,

som i mom. 1 a) av sagda paragraf sägs, blivit gjord, vikten

med ledning av förefintliga, vederbörligen specificerade och till riktigheten

medelst den utländska avsändarens namnunderskrift bekräftade

viktuppgifter utrönas genom provvägning; ankommande på vederbörande

tullförvaltning ej mindre att bestämma det antal kolli, som bör vägas,

än även att avgöra, huruvida viktens utrönande på ovan angivet sätt

må äga rum eller; [icke».

Den nu föreliggande utredningen i detta ärende synes giva vid

handen, att de åtgärder, som i syfte att stödja den inhemska skeppsbyggnadsindustrien

tid efter annan vidtagits dels genom utsträckning

av den med avseende å tullrestitutionen medgivna tiden dels

ock genom lättnader i fråga om tullbehandlingen, icke äro till fyllest.

A andra sidan torde 1906 års riksdags ovan återgivna uttalande

om skeppsbyggeri et såsom en naturlig näring för vårt land och om

denna närings synnerliga betydelse för landet i dess helhet hava genom

den sedan dess försiggångna utvecklingen på detta område fått erfarenhetens

ytterligare bekräftelse. Därtill kommer, att under den brist på

tonnage, som för närvarande råder och som torde komma att göra sig

gällande avsevärd tid framåt, värdet av inhemsk produktion av fartyg

i hög grad stegrats. Därmed synes ökad styrka hava givits åt ifrågavarande

närings, även av 1906 års riksdag allvarligt beaktade krav på

sådana lättnader i tullhänseende, som kunna genomföras utan att statens

intressen trädas för nära.

Vidkommande först den ifrågavarande tidsfristens utsträckning till

fem år, torde särskilt de senare årens erfarenhet hava visat önskvärdheten

för skeppsbyggerierna att kunna i god tid förse sig med sådana

materialier, som måste tagas från utlandet. Då nu generaltullstyrelsen

förklarat, att ur synpunkten av tullverkets intressen hinder mot en

sådan utsträckning icke möta, har utskottet så mycket hellre velat tillstyrka

den ifrågasatta förändringen, som härigenom endast fullföljas de

avsikter, åt vilka 1906 års riksdags ovanberörda beslut och uttalanden

givit uttryck.

Beträffande härefter förslaget att bereda skeppsbyggnadsindustrien

ytterligare lättnader i tullbehandlingshänseende torde därom i ännu

högre grad gälla, att det anknyter sig till vad som förekom år 1906.

Av utredningen framgår nämligen, att de fördelar för omförmälda

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 sand. 11 Käft. (Nr 13.) 2

Titt kottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

industri, som sistnämnda års riksdag med sin skrivelse åsyftade, icke

hava vunnits genom de av Kungl. Maj:t vidtagna åtgärder, till vilka

skrivelsen givit anledning. Vid sådant förhållande har det synts utskottet

vara en angelägenhet av vikt att nu söka finna medel att förverkliga

det av 1906 års riksdag angivna syftet även i fråga om sättet

för tullbehandligen.

Bevillningsutskottet har givetvis icke haft anledning att ingå i

närmare prövning av det utkast till bestämmelse i ämnet, som generaltullstyrelsen

meddelat. Principiellt sett finnes emellertid från utskottets

sida ingqn erinran att göra mot den för frågans lösning härigenom antydda

utvägen, vilken går i den av 1906 års riksdag anvisade riktningen.

På grund av vad sålunda anförts får bevillningsutskottet hemställa,

att riksdagen måtte

1) besluta, att § 12 i gällande förordning med

tulltaxa för inkommande varor skall i nedan angivna

del från och med ingången av år 1918 erhålla följande

ändrade lydelse:

§ 12-

1. Den, som här i riket — — —----

a) -----

b) att det fartyg, till vilket artiklarna användas,

nom fem år från dagen för deras angivning till förtullning

styrkes vara i fullfärdigt skick;

c) —----

d) -----

e) -----

f) -----

Verkställes----föreskrifter.

2. Enahanda — — — slip.

2) besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning av frågan,

huru den svenska skeppsbyggnadsindustrien vid tullbehandlingen

av de i § 12 tulltaxeförordningen

omförmälda materialier och skeppsförnödenheter må

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

kunna, vare sig på det sätt som generaltullstyrelsen,

enligt vad ovan omförmälts, angivit eller i annan

ändamålsenlig ordning, komma i åtnjutande av sådana

ytterligare lättnader, att de för nämnda industri med

ifrågavarande tullbehandling förenade olägenheter varda,

så långt ske kan med behörigt tillvaratagande av statens

intresse, slutligen avhjälpta.

Stockholm den 22 mars 1917.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. Gr. KARLSSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1917:79 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändring i § 12 mom. 1 b i förordningen med tulltaxa för inkommande varor. s. 1 i texten