Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring i 12 § av förordningen angående tillverkning av brännvin.

1917-05-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1917:38, Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring i 12 § av förordningen angående tillverkning av brännvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1917 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

ändring i 12 § av förordningen angående tillverkning

av brännvin.

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp*), Ollas A. Ericsson, Lyckholm,

K. A. Nilson''), frih. Fleming, Röing, Källman*), Jeansson i Kalmar*),

Månsson*), Jonsson i Hökhult, Danström*), Knaust, Forssman, Söderberg*),

Jönsson i Revinge*), Nilsson i Kristianstad, Johansson i Uppmälby och

Uddenberg.

*) loke deltagit i justeringen av betänkandet.

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 226, har herr Bengtsson i Norup hemställt, »att riksdagen

måtte besluta sådan ändring av § 12 i förordningen angående tillverkning

av brännvin, att den erhåller följande lydelse:

1. För brännvin, tillverkat inom landet, skall tillverkaren påföras

skatt med 65 öre för varje liter av normalstyrka, varmed förstås brännvin

som vid +15° Celsii termometer innehåller 50 volymprocent alkohol.

2. Inbetalning — — — liter.

3. Vid utförsel — — — normal styrka.

4. Restitution — — — ur riket.»

Enligt gällande brännvinstillverkningsförordning har 12 § 1 mom.

följande lydelse:

1. För brännvin, tillverkat inom landet, skall efter avdrag av

två procent, som äro skattefria, tillverkaren påföras skatt med 65 öre

för varje liter av normalstyrka, varmed förstås brännvin, som vid + 15° å

Celsii termometer innehåller 50 volymprocent alkohol.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 samt. 31 höft. (Nr 38.)

Nu gällande

bestämmelse.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

1912 års

riksdag.

Nykferhels
kommittin.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Det föreliggande förslaget avser sålunda, att bestämmelsen därom,

att två procent av det tillverkade brännvinet skola vara skattefria,

måtte uppbävas.

Enahanda förslag framställdes vid 1912 års riksdag i en inom

första kammaren väckt motion (nr 41). Bevillningsutskottet meddelade

i sitt över sist nämnda motion avgivna betänkande (nr 4), att, enligt vad

utskottet inhämtat, 1911 års nykterhetskommitté komme att upptaga

berörda spörsmål till prövning, och hemställde med hänvisning härtill,

att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Bägge

kamrarna biföllo utskottets nämnda hemställan.

Den utredning, vars resultat 1912 års riksdag sålunda ansåg böra

avvaktas, innan riksdagen intoge ståndpunkt till frågan, är numera

utförd. Nykterhetskommittén har nämligen i sitt den 31 januari 1916

avgivna bi-tänkande med förslag till förordning angående tillhandahållande

av skattefri sprit samt alkoholhaltiga varor för andra ändamål

än förtäring m. m. behandlat ifrågavarande spörsmål. Kommittén har

därvid till en början, med erinran att den nu gällande brännvinstillverkningsförordningen

icke innehölle något, som angåve skälet till det

medgivna skatteavdraget, framhållit, att detsamma ursprungligen tillkommit

såsom en ersättning för avdunstning. Till belysning härav

har kommittén meddelat följande redogörelse för tidigare bestämmelser

i ämnet.

»Samtidigt som 1871 års riksdag höjde den förut med 70 öre per kanna

brännvin av normalstyrka utgående skatten med 10 öre, infördes som en nyhet i

lagstiftningen ett skatteavdrag för avdunstning. Den grundläggande bestämmelsen

hade följande lydelse: ''Från det vid uppmätningen erhållna och till normalstyrka

reducerade kannetalet avdrages för avdunstning 3 procent, varefter återstoden utgör

det kannetal, efter vilket stadgade avgifter skola utgå.’ Detta avdunstningsavdrag

minskades, i överensstämmelse med ett riksdagens beslut, genom förordningen av

den 2 juni 1882 angående villkoren för tillverkning av brännvin till 2 procent i

samband med att staten övertog vissa kontrollkostnader, som förut ålegat brännvinstillverkarna.

Alltjämt betecknades emellertid det skattefria avdraget som ett

avdrag för avdunstning, såsom framgår av ordalydelsen i 23 § av nyss nämnda

förordning: ''Det tillverkade brännvinet uppmätes och reduceras till normalstyrka

förmedels en i bränneriet uppställd behörigen justerad kontrollapparat. Från vad

denna angiver avdrages för avdunstning 2 procent. Återstoden utgör det brännvin,

för vilket skatt samt övriga avgifter beräknas . .

Under uttalande av att ifrågavarande skatteavdrag alltjämt torde

uppfattas såsom en kompensation för avdunstning, har kommittén till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 3

behandling upptagit frågan, huruvida, med den utveckling tekniken på

brännvinsindustriens område genomgått, avdraget numera vore berättigat.

Med erinran om ovan omförmälda, vid 1912 års riksdag väckta motion,

har kommittén vidare ur motiveringen för densamma återgivit följande:

»Enligt vad från fullt sakkunnigt håll uppgivits, är numera brännvinstillverkningen

tekniskt så fullkomnad, att någon dylik avdunstningsförlust icke kan sägas

förekomma, sedan vätskan passerat kontrollapparaten, men väl på ett tidigare stadium

av tillverkningen. Även om någon mycket obetydlig dylik förlust efter kontrolluppmätningen

fortfarande skulle förefinnas, synes den böla liksom andra tillverkningskostnader

drabba fabrikationen. Bestämmelsen om 2 procents skattefrihet verkar

numera direkt såsom en nedsättning i skatten. 1 den män härigenom en extra vinst

kan uppstå för tillverkaren, synes detta under alla förhållanden olämpligt. Att vid

borttagandet av det skattefria avdraget brännvinspriset kommer att i någon mån

höjas, torde ej vara osannolikt. Från nykterhetsintressets synpunkt torde dock detta

just tala till förmån för förändringen. Såsom en visserligen mycket underordnad

fördel kan framhållas, att kontrollarbetet och räkenskapsföringen rörande brännvinstillverkningen

rätt avsevärt skulle förenklas, ifall man sluppe taga hänsyn till detta

skattefria belopp. Om skattefriheten borttages, kan statens bruttoinkomst av brännvinstillverkningen

beräknas stiga med drygt 2 procent, och statsverket alltså tillföras,

lågt räknat, 450,000 kronor årligen — — —.»

Kommittén har vidare anfört följande:

_I brist på från brännvinsbrännerierna härrörande siffror vill kommittén till

belysning av storleken av den förlust, som överhuvud kan anses oundgänglig vid

brännvinets förvaring, erinra om en uppgift i d:r Key-Åbergs utredning (Nykterhetskommittén,

del IV, s. 187—188). Där meddelas, att vid reningsverken förlorades

under år 1911 av den totala omsatta bränn vinsmängden 38,110,381 liter å 50 procent

endast 56,129 liter på undermål (»svinn»). Den totala förlustprocenten enligt

denna uppgift är alltså endast 0.16 procent, och förlusten på grund av avdunstning

måste alltså ej ens nå detta värde.

Om också denna uppgift avser reningsverken, torde den dock även så pass

belysa de allmänna förhållandena vid brännvins förvaring, att den kan anses tala

för att avdunstningsavdraget är för högt tillmätt. För att erhålla ett sakkunnigt

uttalande i frågan har kommittén gjort en hänvändelse till kontrollstyrelsen med

förfrågan, huruvida man kan befara, att 2 procent av det brännvin, som passerat

kontrollapparaten, genom avdunstning försvinner. En så stor avdunstning kan knappast

tänkas förekomma, anför styrelsen,

»annat än om brännvinet en längre tid legat på nederlag vid bränneriet, innan

det avyttrats, samt varit utsatt för uppvärmning under sommarmånaderna. Numera

brukar emellertid tillverkaren vid råspritbrännerierna i allmänhet ganska snart leverera

brännvinet till reningsverken, och torde sålunda någon nämnvärd förlust genom

avdunstning icke uppstå. Att någon avdunstning av betydenhet icke äger rum

framgår jämväl därav, att tillverkaren räknar med en tillverkningsskatt av 63.7

öre per liter normalstyrka (d. v. s. 65 öre minus 2 procents avdrag).

_ I detta sammanhang bör även omnämnas, att spritkontrollapparaten vanligtvis

är injusterad till tillverkarens fördel, och torde uppmätningen för hand i medeltal

s. 4 Kontrollera mot PDF

Kontroll*

ftyrtUen.

Uttkottet.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

giva tillverkaren O.25 procent mera än vad kontrollapparaten angiver. Detta är

helt säkert tillräckligt för att täcka den förlust, som i vanliga fall kan tänkas uppstå

genom brännvinets avdunstning.»

I stället för att söka avpassa avdunstningsavdraget efter storleken

av den avdunstning, som möjligen ännu kunde anses förekomma, ansåge

kommittén, på sålunda anförda skäl, att avdunstningsavdraget eller

rättare sagt den nu tillåtna skattefriheten för två procent av den tillverkade

brännvinsmängden, borde helt bortfalla.

På grund av nådig remiss har kontrollstyrelsen, efter att hava

hört samtliga Kungl. Maj:ts befallningshavande, avgivit utlåtande i anledning

av nykterhetskommitréus ovan omförmälda betänkande. Det

framgår av styrelsens utlåtande och av en därvid fogad sammanställning

över vad befallningshavandena i sina yttranden anfört, att ingen av

dessa myndigheter haft något att erinra mot upphävandet av bestämmelsen

om de vid brännvinstillverkningen skattefria två procenten.

Då den omfattande utredning, som föreliggande fråga underkastats,

otvetydigt synes giva vid handen, att det skäl, som pa sin tid föranlett

införandet av ifrågavarande bestämmelse, numera icke kan med fog

åberopas till stöd för dess bibehållande och då ingen av de hörda myndigheterna

haft någon erinran att göra mot bestämmelsens upphävande,

har utskottet ansett sig böra tillstyrka riksdagen att bifalla den föreliggande

motionen.

I motiveringen till sitt förslag har motionären ifrågasatt, huruvida

icke den enligt gällande bestämmelser utgående restitutionen för finkelolja

samt för renat brännvin vid export borde bortfalla, samt hänvisat

till den utredning i berörda hänseenden, som nykterhetskommittens

ovannämnda betänkande ävenledes innehåller. Motionären har emellertid

härutinnan icke framställt något förslag. \id sådant förhållande och

då det närmast synes böra ankomma på Kungl. Maj:t att till riksdagen

inkomma med det förslag, vartill de verkställda utredningarna — innefattade

dels i sistnämnda betänkande dels ock i de ovan omnämnda, över

detsamma avgivna yttrandena — kunna giva anledning, har bevillningsutskottet,

jämväl med hänsyn därtill att. de ifrågavarande restitutionsbestämmelsernas

upphävande, såvitt utskottet kunnat finua, skulle vara

av ringa ekonomisk betydelse för statsverket, icke ansett sig äga tillräcklig

anledning af t för sin del väcka förslag i den av motionären

angivna riktningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 5

På grund av vad ovan förut anförts hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till herr Bengtssons i

Norup förevarande motion, II: 226, måtte besluta, att

12 § 1 mom. i förordningen den 11 oktober 1907 angående

tillverkning av brännvin skall hava följande

lydelse:

1. För brännvin, tillverkat inom landet, skall

tillverkaren påföras skatt med 65 öre för varje liter

av normalstyrka, varmed lorstås brännvin, som vid

+ 15° å Celsii termometer innehåller 50 volymprocent

alkohol.

Stockholm den 8 maj 1917.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 samt. 31 häft. (Nr 38.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1917:248 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändring i 12 § av förordningen angående tillverkning av brännvin. s. 1 i texten