Sök i Ratio Lex

BanJeoutsJcottets utlåtande Nr 25

1917-04-13 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1917:25, BanJeoutsJcottets utlåtande Nr 25

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

BanJeoutsJcottets utlåtande Nr 25.

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 13 april 1917 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande

pensioner och understöd å allmänna indragning sstaten.

I. Angående justitiedepartementet.

l:o) I en till riksdagen den 9 mars 1917 avlåten proposition,

nr 98, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre eleven

vid statens uppfostringsanstalt å Bona Armas Anton Veiland må från

och med den 1 juli 1916 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig livränta å 60 kronor, att till honom

utbetalas i den ordning och på de villkor, som finnas angivna i lagen

den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall

i arbete.

I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

för den 9 mars 1917.

Då utskottet icke haft något att erinra emot ifrågavarande framställning,

får utskottet hemställa,

att Kungl. Majfis förevarande proposition må

vinna riksdagens bifall.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 sand. 17 hiijt. (Nr 25.)

Angående livräntatill

förre

eleven vid

statens uppfostringsanstaltåBona

A. A. Veiland.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

BankoutslcoHets utlåtande Nr 25.

Angående

pension åt

förra skrivbiträdet

hos

krig shovrätten

Mutbilda

Charlotta Johanna

Wib er g.

Krigs
hovrätten.

2:o) I en till riksdagen den 23 februari 1917 avlåten proposition,

nr 106, bar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förra skrivbiträdet bos krigshovrätten,

änkan Matliilda Charlotta Johanna Wiherg, född Zetterberg, må

från och med år 1917 under sin återstående livstid åtnjuta pension från

allmänna indragningsstaten till årligt belopp av femhundra kronor.

Departementschefen bar till statsrådsprotokollet i ärendet anfört

följande:

»I en den 30 november 1916 dagtecknad underdånig skrivelse bar

krigshovrätten hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till innevarande års

riksdag avlåta proposition med förslag om beviljande åt dåvarande

skrivbiträdet bos krigshovrätten, änkan Mathilda Charlotta Johanna

Wiberg, född Zetterberg, av ett årligt understöd att efter lämpligen

avvägdi grund utgå från och med den 1 januari 1917.

Ånkan Wiberg är enligt förett prästbetyg född den 3 januari

1856 och har alltså nyligen uppnått 61 års ålder.

Enligt en av överkrigshskalen E. Wikström upprättad, handlingarna

bifogad promemoria antogs änkan Wiberg till skrivbiträde hos krigshovrätten

under våren 1887 och har hon därefter varit stadigvarande

sysselsatt med skrivgöromål i krigshovrätten, där hon för befordrande

av göromålens jämna gång haft åliggande att uppehålla sig viss tid å

dagen. Utgifterna för renskrivningen i krigshovrätten hade, enligt

samma promemoria, t. o. m. år 1915 bestritts av sekreteraren och krigsfiskalen.

År 1906 hade inkomsten för änkan Wiberg av renskrivningsarbetet

i krigshovrätten beräknats till 500 kronor om året. Sedermera

hade denna inkomst ökats, så att den uppgått under år 1915 till 900

kronor och under år 1916 till 1,100 kronor.

Ånkan Wibergs anställning i krigshovrätten har, enligt vad jag

inhämtat, upphört med 1916 års utgång.

I krigshovrättens ifrågavarande skrivelse heter det, bland annat,

att en av krigshovrättens ledamöter, krigshovrättsrådet G. Berencreutz,

vore i tillfälle att vitsorda, att änkan Wiberg under den tid av nära

30 år, varunder hon bestritt skrivgöromål åt vederbörande expeditionshavare

i krigshovrätten, med aldrig svikande plikttrohet och samvetsgrannhet

till alla vederbörandes fulla belåtenhet fullgjort det skrivarbete,

som därunder av dem anförtrotts henne. Med hänsyn härtill

s. 3 Kontrollera mot PDF

BanlcoutsJcottets utlåtande Nr 25,

3

och då hon jämväl genom sitt, förhållande i övrigt tillvunnit sig krigshovrättens

förtroende och välvilja, ansåge sig krigshovrätten böra nu,

då hennes krafter, brukade under en lång arbetsdag till gagn för göromålen

i krigshovrätten, ej längre räckte till för det alltmera ökade

skrivarbetet därstädes, göra den framställning, varom förut förmälts.

Med avseende å beloppet av det årliga understödet hänvisade krigshovrätten

till överkrigsfiskalens promemoria, i vilken detta förslagsvis

angivits till 500 kronor.

1 utlåtande, som statskontoret avgivit i detta ärende, har stats- statskontoret.

kontoret, under åberopande av vad däri blivit upplyst och då den omständigheten,

att ersättningen för skrivbiträdes arbete bekostats av

vederbörande tjänstemän och avlöningen alltså endast indirekt utgått av

statsmedel, icke ansetts utgöra hinder för beviljande av pension av statsmedel

åt sådant skrivbiträde, såsom framginge av 1912 års riksdags på

framställning av Kungl. Maj:t fattade beslut om pensioner åt vissa

skrivbiträden hos Svea hovrätt, förklarat, att statskontoret, som icke

hade något att erinra mot det föreslagna pensionsbeloppet, 500 kronor,

hemställde, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva,

att änkan Wiberg finge från och med månaden näst efter den, då

hon entledigats från sin befattning hos krigshovrätten, under sin återstående

livstid uppbära pension från allmänna indragningsstaten till

årligt belopp av 500 kronor.

Vid flera tillfällen under de senare åren har det förekommit, att Departementskvinnliga

skrivbiträden, som icke haft ordinarie anställning men länge chefenoch

med gott vitsord tjänstgjort i statens verk, på Kungl. Maj:ts framställning

beviljats pension av riksdagen, och härvid har, såsom statskontoret

beträffande visst dylikt ärende påpekat, undantag ej gjorts för

sådant fall, då biträde icke avlönats direkt av statsmedel, utan utfört

skrivning åt och erhållit sin betalning av ämbetsmän, vilka uppburit

särskild ersättning för bekostande av dem åliggande renskrift.

Att även nu ifrågavarande skrivbiträde, som under en lång följd

av år arbetat i krigshovrätten under de förhållanden, som i fråga om

renskrivningen varit där rådande, samt därvid fullgjort sina åligganden

till vederbörandes fulla belåtenhet, på sin ålderdom erhåller skäligt

understöd av statsmedel, synes mig billigt, så mycket mer som, enligt

vad meddelats mig, änkan Wiberg lever i synnerligen knappa ekonomiska

omständigheter samt på grund av numera betydligt nedsatt arbetsför
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

TJtskottet.

Angående

pension åt

förre arbetaren

A. G.

Johansson.

måga ej längre kan lita till sin arbetskraft för förvärvande av sitt

livsuppehälle.

Angående beloppet av den pension, som bör för henne begäras,

kan erinras därom, att beträffande de verk, för vilka under senare år

genomförts lönereglering, i stat uppfört skrivbiträde i första lönegraden,

som uppnått 60 levnads- och 30 tjänsteår, skulle efter intjänande av

två ålderstillägg bliva berättigad till en årlig pension av 1,100 kronor.

Med hänsyn till den låga inkomst, nu ifrågavarande skrivbiträde under

större delen av sin tjänstetid haft av sitt arbete i krigshovrätten, kan

en pension till så högt belopp tydligtvis ej ifrågasättas, utan synes det

som om skäl ej skulle föreligga att i sådant avseende gå utöver vad

krigshovrätten, med instämmande av statskontoret, föreslagit eller 500

kronor.»

Av handlingarna i ärendet framgår, att änkan Wiberg sedan våren

1887 varit stadigvarande sysselsatt med skrivgöromål i krigshovrätten

och härför åtnjutit ersättning av vederbörande tjänsteman därstädes.

Ankan Wiberg är följaktligen icke författningsenligt berättigad till erhållande

av någon statspension. Renskrivningsarbetet i Svea hovrätt,

varav krigshovrätten för närvarande utgör en särskild avdelning, utföres

numera av personer, vilka anställas av hovrätten och för vilka avlöning

finnes uppförd i den för hovrätten fastställda avlöningstaten. Under

sådana förhållanden och då riksdagen förut bifallit likartade framställningar

om pensioner som den nu ifrågavarande, anser utskottet för sin

del sig böra tillstyrka, att änkan Wiberg under sin återstående livstid

tillerkännes ett årligt understöd av statsmedel och har utskottet därvid

icke haft något att erinra mot det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet.

Åberopande vad sålunda förekommit hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av förevarande proposition,

må medgiva, att förra skrivbiträdet hos krigshovrätten

änkan Mathilda Charlotta Johanna Wiberg,

född Zetterberg, må från och med år 1917 under sin

återstående livstid åtnjuta ett årligt understöd av femhundra

kronor från allmänna indragningsstaten.

II. Angående lantförsvarsdepartementet.

3:o) I en till riksdagen den 9 februari 1917 avlåten proposition,

nr 102. har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre arbetaren

vid ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg Anders Gustaf

s. 5 Kontrollera mot PDF

BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 25. 5

Johansson må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 500 kronor, att utgå från och med den

1 december 1916.

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen tillåter sig utskottet

hänvisa till propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över lantförsvarsärenden för samma dag.

Utskottet, som icke funnit något att erinra emot Kungl. Maj:ts

ifrågavarande framställning, hemställer,

att riksdagen må medgiva, att förre arbetaren vid

ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg Anders

Gustaf Johansson må under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av femhundra kronor, att utgå från och med den 1

december 1916.

III. Angående sjöförsvarsdepartementet.

4:o) I en till riksdagen avlåten, den 16 februari 1917 dagtecknad

proposition, nr 90, har Kungl. Maj:t under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att fortifikationsarbetaren Andreas Brommesson

må från och med månaden näst efter den, under vilken han

erhåller avsked från sin anställning vid Karlskrona fästningsbyggnad,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 300 kronor.

Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:

»Hos marinförvaltningen har befälhavande amiralen i Karlskrona

gjort framställning om beredande av årligt understöd av statsmedel åt

fortifikationsarbetaren Andreas Brommesson och därvid överlämnat frejdbetyg,

läkarbetyg samt medellöshetsintyg för Brommesson.

Marinförvaltningen har med underdånig skrivelse den 21 december

1916 överlämnat samtliga till ärendet hörande handlingar; och framgår

av dessa, att Brommesson, som är född den 16 februari 1853, varit

anställd vid befästningsarbetena i Karlskrona i 32 år; att han lider av

kronisk muskelreumatism och begynnande pulsåderdegeneration, i anledning

varav han är mindre tjänlig till arbete vid marinen; samt att han

efter mistandet av sin nuvarande arbetsförtjänst är medellös.

Angående

pension åt

fortifika Hönsarbetaren

Andreas

Brommesson.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

Befälhavande amiralen bär i sin berörda framställning anbållit, att

Brommesson måtte komma i åtnjutande av ett årligt understöd av statsmedel,

att med hänsyn till Brommessons tjänstetid och i enlighet med

kungörelsen den 25 november 1910 angående pensionering av de vid

marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare

utgå med 370 kronor årligen från och med månaden näst efter

den, under vilken Brommesson erhölle avsked från sin anställning vid

Karlskrona fästningsbyggnad.

Marinförvaltningen har, med åberopande att pension åt äldre behövande

arbetare vid fästningsbyggnaderna förut vid flera tillfällen

beviljats, hemställt om pension till Brommesson till av befälhavande

amiralen föreslaget belopp.

Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 12 januari 1917

anfört, att pension åt fortifikationsarbetare hittills plägat bestämmas till

300 kronor, men att, med hänsyn till numera inträdd väsentlig förhöjning

av levnadskostnaderna i allmänhet, vilken förändring syntes komma

att fortbestå, statskontoret för sin del icke heller hade något att erinra

mot det föreslagna pensionsbeloppet utan tillstyrkte bifall till marinförvaltningens

hemställan.

Såsom i liknande fall förut ägt rum — exempelvis genom 1916

års riksdagsbeslut i fråga om beredande av pension åt fortifikationsarbetaren

Ander Håkansson — anser jag pensionen jämväl i detta fall

böra bestämmas till 300 kronor. Med anledning av förslaget, att med

hänsyn till de höjda levnadskostnaderna pensionen skulle utgå med

högre belopp, tillåter jag mig erinra därom, att fråga om beredande

av krigstidshjälp åt f. d. statstjänare, som uppbära pension till lägre

belopp, är under utredning och att proposition i ämnet till innevarande

års riksdag torde komma att framläggas, vadan sålunda frågan om

inkomstförbättring på grund av dyrtiden jämväl för den kategori pensionstagare,

till vilken Brommesson är att hänföra, i annan ordning

lärer komma under bedömande.»

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en

inom andra kammaren av herr Hansson i Sölvesborg väckt motion nr

341, vari motionären anfört följande:

»I Kungl. Maj:ts proposition, nr 90, föreslås en årlig pension å 300 kronor

åt fortifikationsarbetaren vid Karlskrona fästningsbyggnad Andreas Brommesson.

Av utredningen i ärendet framgår, att Brommesson troget tjänat staten i 32 år

samt att han numera är gammal och sjuklig och på grund därutav snart måste

s. 7 Kontrollera mot PDF

JBanlcoutskottets utlåtande Er 25. 7

lämna sin tjänst. Det belopp å 300 kronor, som i allmänhet tillerkänts dylika

arbetare sedan 1908, av ju med det nuvarande låga penningvärdet synnerligen

ringa för att anständigt _ leva på, och en ökning av detta belopp bör särskilt i

föreliggande fall vara behj ärtans värt.»

På grund härav hemställer motionären, att Brom messon måtte

komma i åtnjutande av en pension å 400 kronor om året.

Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som i förevarande

fall föreligga, och under åberopande därav att innevarande års riksdag

i ett likartat fall beviljat ett belopp av 400 kronor, synes utskottet

icke vara något att erinra mot att pensionen bestämmes i enlighet med

vad motionären föreslagit eller till 400 kronor om året.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och med bifall till den i ämnet

väckta motionen, må medgiva, att fortifikationsarbetaren

Andreas Brommesson må från och med månaden

näst efter,den, under vilken han erhåller avsked från

sin anställning vid Karlskrona fästningsbyggnad, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av fyrahundra kronor.

IV. Angående civildepartementet.

5:o) I en till riksdagen avlåten, den 16 februari dagtecknad proposition,

nr 66, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att provinsialläkaren i Bodens distrikt Per Erik Brännström

må från och med månaden näst efter den, varunder avsked från

tjänsten varder honom beviljat, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 3,500 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes i nämnda statsrådsprotokoll, till

vilket utskottet får hänvisa.

Med tillstyrkande av bifall till ifrågavarande framställning får utskottet

hemställa,

att riksdagen må medgiva, att provinsialläkaren

i Bodens distrikt Per Erik Brännström må från och

TJtskottet.

Angående

pension åt

provinsialläkaren

P. E.

Brännström.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

Angående

höjning av

pensionen åt

förre avdelningsingenjören

L. Q• P.

Rundstedt.

Pensionsfrågan

1894.

med månaden näst efter den, varunder avsked från

tjänsten varder honom beviljat, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av tretusen femhundra kronor.

6) I en till riksdagen den 16 februari 1917 avlåten proposition, nr

67 bär Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit riksda^en

medgiva, att den pension å allmänna indragningsstaten, som beviljats

förre avdelningsingenjören vid statens järnvägsbyggnader. Lorentz

Gustaf Philip Rundstedt till ''belopp av 1,000 kronor, må böjas till 1,600

kronor, att utgå under lians återstående livstid från och med den 1

januari 1917, dock med villkor att, därest lian framdeles skulle erhålla

''anställning mot avlöning av statsmedel, pensionsbeloppet skall för den

tid, anställningen varar, minskas med ett belopp, motsvarande den nya

avlöningen, eller, om denna uppgår till samma eller högre belopp, under

tiden upphöra att utgå. „ , . .. , , ,

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anlort

följande:

»Uti en till Kung]. Maj:t ingiven skrift har förr©.avdelningsingenjören

vid statens järnvägsbyggnader Lorentz Gustaf Philip Rundstedt

anhållit om förhöjning i den honom av 1894 års riksdag beviljade pension.

Jag tillåter mig i anledning härav erinra, att järnvägsstyrelsen i skriveke

den 9 november 1893 hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att tretton särskilda, vid statens järnvägsbyggnader

i övre Norrland anställda tjänstemän, däribland förenämnde Rundstedt

samt avdelningsingenjörerna Carl Gustaf Forselius, kaptenen i väg- och

vattenbyggnadskåren Oscar Theobald Wilhelm Stanzén, Axel Henry

Grundström och Gustaf Ahlgren måtte från och med månaden nast efter

den varunder de entledigades från anställning vid nämnda järnvägsbyggnader,

åtnjuta från allmänna indragningsstaten årlig pension under

deras återstående livstid till angivna belopp.

Styrelsen framhöll därvid, att en tjänstetid av över tjugu ar, vare

sig uteslutande vid järnvägsbyggnaderna eller ock huvudsakligast. därstädes,

men delvis även vid någon jämförlig förvaltningsgren inom

järnvägstrafiken, syntes lämplig såsom den gräns, nedanför vilken pensionering

ej skulle ifrågakomma för tjänstemän, som vant anställda vid

statsbanebyggnader.

s. 9 Kontrollera mot PDF

BanJcoutsJcottcts utlåtande Nr 25. 9

Beträffande frågan om pensionernas belopp ansåg styrelsen, under

hänvisning till vad 1875 års riksdag medgivit i fråga om pensionering

av den tjänstemannaklass, med vilken byggnadsbefälet vore närmast att

jämföra, nämligen storskiftes- och avvittringslantmätarna, att tjänsteman

inom järnvägsbyggnadsförvaltningen, vilken uppnått 60 levnads- och

30 tjänstår, borde bekomma full pension med två tredjedelar av sitt

arvode, vilken pension icke syntes kunna anses för hög, då inkvarteringsersättningen

icke kommit i betraktande vid dess beräknande samt

förhållandet mellan avlöning och pension stode i överensstämmelse med

de grundsatser, som under senare tider i detta avseende gjort sig gällande.

Därjämte syntes billigheten fordra, att även de tjänstemän, vilka

4väl uppnått angivna tjänståldern, men icke ännu levnadsåldern, komme i åtnjutande

av dylik full pension. Däremot vore givet, att pensionsbeloppet

för tjänsteman, som icke kunde uppvisa en tjänstetid av 30 år, borde nedsättas

i den mån tjänstetiden vore kortare; och föreslog styrelsen i sådant

hänseende, att för varje år, tjänstetiden understege 30 år, pensionen

måtte minskas med en trettiondel.

Med anmälan att ifrågavarande personer under år 1894 uppnådde,

Forselius 59 levnads- och 35 tjänstår, Stanzén 50 levnads- och 27 tjänstår,

Orundström 59 levnads- och 23 tjänstår, Rundstedt 52 levnads- och 22

tjänstår samt Ahlgren 50 levnads- och 21 tjänstår samt att de vid

sagda tidpunkt uppbure i avlöning för år, förutom inkvarteringsersättning,

Forselius 6,000 kronor, Stanzén 5,400 kronor, Grundström 4,800

kronor, Rundstedt 4,800 kronor och Ahlgren 4,200 kronor, föreslog

styrelsen följande årliga pensionsbelopp, nämligen för Forselius 4,000

kronor, för Stanzén 3,200 kronor, för Grundström 2,500 kronor, för

Rundstedt 2,500 kronor och för Ahlgren 2,000 kronor, dock under villkor

att, därest någon av dem framdeles erhölle anställning å rikets stat,

hans pensionsbelopp skulle minskas med ett belopp, motsvarande den

nya avlöningen, eller, om denna uppginge till samma eller högre belopp,

upphöra att utgå.

Över styrelsens omförmälda framställning avgav statskontoret den

15 december 1893 infordrat underdånigt utlåtande, därvid statskontoret

anförde huvudsakligen följande.

I fråga om vissa i järnvägsstyrelsens skrivelse omförmälda tjänstemän,

däribland Forselius och Grundström, vilka vore 57 år gamla eller

därutöver, ansåg statskontoret, att, då dessa tjänstemän uppnått den

levnadsålder, att svårighet för dem syntes möta att i ny anställning

förvärva sig någon mera avsevärd inkomst till levnadsbehovens tillfredsställande,

pension för dem borde utgå med belopp, motsvarande hälften

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 sand. 17 Käft. (Nr 25.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

av deras årsarvoden, eller för Forselius med 3,000 kronor och för Grundström

med 2,400 kronor. Vidkommande Stanzén, Rundstedt och Ahlgren

samt åtskilliga andra tjänstemän, så hade dessa enligt statskontorets

mening icke hunnit en så framskriden levnadsålder, att de icke kunde

antagas även därefter komma i tillfälle bereda sig inkomstgivande verksamhet,

men med avseende å deras långa och väl vitsordade verksamhet

vid statens järnvägsbyggnader syntes billigheten fordra, att ett bidrag

till deras levnadskostnader för framtiden lämnades, vilket bidrag, vad

särskilt Stanzén, Rundstedt och Ahlgren anginge, syntes statskontoret

med hänsyn till tjänstetidens längd kunna såsom pension under deras

återstående livstid bestämmas till 2,400 kronor för Stanzén, till 2,000

kronor för Rundstedt och till 1,800 kronor för Ahlgren.

Beträffande förenämnda av järnvägsstyrelsen föreslagna villkor för

pensionernas åtnjutande hemställde statskontoret, att i sådant avseende

borde bestämmas, att, om någon av pensionärerna skulle erhålla anställning

mot avlöning av statsmedel, hans pensionsbelopp skulle minskasmed

ett belopp, motsvarande den nya avlöningen, eller, om denna uppginge

till samma eller högre belopp, upphöra att utgå.

I överensstämmelse med statskontorets förslag blev ock i Kungl. Maj:ts

proposition angående statsverkets tillstånd och behov (sjätte huvudtiteln,

sid. 143) framställning avlåten till 1894 års riksdag.

I skrivelse den 9 maj 1894 (nr 35 a) tillkännagav riksdagen, att riksdagen

på det sätt bifallit Kungl. Maj:ts framställning, vad förenämnda

personer anginge, att de finge från och med manaden näst efter deu,

varunder de entledigades från anställning vid statens järnvägar, åtnjuta

från allmänna indragningsstaten under sin återstående livstid årlig pension

till följande belopp, nämligen: Forselius 1,500 kronor, Stanzén 1,20(1

kronor, Grundström 1,200 kronor, Rundstedt 1,000 kronor och Ahlgren

900 kronor, dock med samma förbehåll, som stadgades beträffande övriga

tjänstemän vid järnvägsbyggnaderna, vilka samtidigt beviljades pension,

eller att, därest någon av dem framdeles skulle erhålla anställning mot

avlöning av statsmedel, hans pensionsbelopp skulle för den tid, hans

anställning varade, minskas med ett belopp, motsvarande den nya avlöningen,

eller, om denna uppginge till samma eller högre belopp, under

tiden upphöra att utgå.

I anledning av eu utav Kungl. Maj:t avlåten proposition (nr 55) gjordes

av 1895 års riksdag (skrivelse nr 82) den ändring uti villkoren för pensionens

åtnjutande, att, därest den pensionsberättigade erhölle anställning mot

avlöning av statsmedel, uppgående till pensionens dubbla belopp eller därutöver,

pensionen skulle upphöra att utgå och vid sådan avlönings upp
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Hankön tskottets utlåtande Nr 25. 11

bärande i övrigt pensionen skulle minskas, så att densamma jämte avlöningen

icke uppginge till högre belopp än dubbla pensionen.

I sin förberörda skrift har nu Rundstedt anfört följande.

Rundstedt, som den 17 april 1872 blev anställd vid statens järnvägsbyggnader

och där tjänstgjorde till den 1 maj 1896, sista åren som avdelningsingenjör,

erhöll då, enligt riksdagens beslut år 1894, en årlig pension av 1,000 kronor.

Därefter hade han tjänstgjort som baningenjör hos Stockholms nya spårvägsaktiebolag

till den 1 juli i909, då han avgick och tillerkändes en årlig pension

av 2,145 kronor under den tid, som bolagets koncession gällde.

Med 1916 års utgång upphörde nämnda koncession och därmed hans rätt

till pension, och han stode inför den utsikten att därefter endast uppbära statspensionen

å 1,000 kronor. Detta belopp vore, isynnerhet under nuvarande svåra

tider, alldeles otillräckligt även med mycket små pretentioner.

Då lvungl. Maj:t förr behjärtat dylikt förhållande, i det Kungl.

Maj:t den 4 april 1907 avlät proposition (nr 138) till riksdagen om tillökning

av pensionen åt förenämnda avdelningsingenj örerna Forselius, Stanzén

och Grundström, samt denna proposition även av riksdagen bifölls

(skrivelse nr 10), anhåller Rundstedt, att Kungl. Maj:t ville åt honom

utverka liknande ökning av den honom förut från allmänna indragningssiaten

beviljade pension å 1,000 kronor.

Till följd av nådig remiss har järnvägsstyrelsen häröver avgivit utlåtande

den 30 december 1916 och därvid anfört.

Rundstedt hade år 1894, då pension av riksdagen tillerkändes honom, uppnått

52 levnads- och 22 tjänstår, vilken tjänstålder ökades till omkring 24 år

genom hans kvarblivande i statens järnvägsbyggnaders tjänst till den 1 maj 1896.

Då Rundstedt, som nu kommit till en ålder av 74 år, icke kunde anses vara

i tillfälle att bereda sig inkomstgivande verksamhet, samt hans ställning i övrigt

för närvarande vore sådan, att, därest hans ansökning om pensionsförliöjning avsloges,

han syntes vara för sitt uppehälle uteslutande hänvisad till den efter nuvarande

förhållanden jämförelsevis ringa pension, som år 1894 tilldelats honom,

ansåge styrelsen det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att det

bereddes honom en åtminstone emot ovannämnda ökning i hans tjänstetid vid

statens järnvägsbyggnader svarande förhöjning av denna pension.

I fråga om de av Rundstedt i hans ansökan åberopade pensionsförhöjningar

för andra järnvägsbyggnads tjänstemän erinrade styrelsen därom, att riksdagen höjt

de förre avdelningsingenjörerna vid statens järnvägsbyggnader Ahlgren, Forselius,

Stanzén och Grundström år 1894 samtidigt med Rundstedt beviljade

pensionerna å respektive 900, 1,500, 1,200 och 1,200 kronor till följande belopp,

nämligen år 1906 för Ahlgren, som då uppnått 62 levnads- och 33 tjänstår samt

uppbar en avlöning av 4,800 kronor, till 2,500 kronor samt år 1907 för en var

av Forselius, Stanzén och Grundström, vilka då räknade respektive 72, 63 och

Ansökan av

L. O. P.

Rundstedt.

Järnvägs
styrelsen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

BanlcoutsTcottets utlåtande Nr 25.

Statskontoret.

72 levnads- samt 48, 40 och 36 tjänstår och vilka vid sitt avskedstagande från

statens järnvägsbyggnader åtnjutit en avlöning av respektive 6,000, 5,400 och

4,800 kronor, till 2,400 kronor. Dock framhöll styrelsen, att till grund för dessa

förhöjningar i varje fall dock legat en avsevärd ökning av vederbörandes tjänstetid

vid statens järnvägar. Rundstedt, för vilken ökningen av tjänstetiden efter

pensionens bestämmande uppginge allenast till omkring två år, syntes alltså icke

kunna, såsom han ifrågasatt, erhålla en liknande förhöjning av sin pension.

Med stöd av 1894 års riksdags beslut om beviljande av en årlig pension

av 1,200 kronor åt förre avdelningsingenjören Grundström, vilken då räknade 59

levnads- och 23 tjänstår och innehade samma avlöningsförmåner som Rundstedt,

ansåge sig styrelsen emellertid, med vitsordande av Rundstedts under tjänstetiden

vid statens järnvägsbyggnader ådagalagda nit och skicklighet, böra föreslå, att

den Eundstedt för 22 tjänstår tillerkända pensionen av 1,000 kronor måtte, med

hänsyn till det förhållandet, att han sedermera tjänstgjort vid statens järnvägsbyggnader

så lång tid, att hans sammanlagda tjänsteålder utgjorde omkring 24 år,

ävensom till omständigheterna i örigt i detta fall, höjas till 1,200 kronor.

Styrelsen hemställde fördenskull, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1917

års riksdag medgiva, att den förre avdelningsingenjören Rundstedt å allmänna

indragningsstaten beviljade pension å 1,000 kronor måtte höjas till

1,200 kronor, att med sistnämnda belopp utgå från och med den 1 januari

1917, dock under villkor att, därest Rundstedt framdeles skulle erhålla

anställning mot avlöning av statsmedel, pensionsbeloppet skulle för den

tid, anställningen varade, minskas med ett belopp, motsvarande den nya

avlöningen eller, om denna uppginge till samma eller högre belopp, under

tiden upphöra att utgå.

I ärendet har sedermera statskontoret den 22 januari 1917 avgivit

infordrat underdånigt utlåtande och därvid anfört följande.

Visserligen skulle det kunna sägas att, efter det Eundstedts pension av

statsmedel bestämdes till 1,000 kronor årligen, icke annat inträffat av beskaffenhet

att på hans pensionsfråga inverka än att han tjänat staten i ytterligare två

år och att på grund härav den begärda pensionsförhöjningen borde, på sätt järnvägsstyrelsen

föreslagit, inskränkas till ett belopp av 200 kronor. Men enligt

statskontorets mening måste vid bedömande av denna pensionsfråga uppmärksammas,

att sökanden åt statens tjänst ägnat sin bästa arbetskraft under åldern

30—54 år samt att, efter uppnådd ålder av 54 år, vissa svårigheter möta att i annan

tjänst nedlägga sådant arbete, att därav kan förväntas levebröd även för tiden

efter det arbetskraften är uttömd. Med hänsyn till dessa omständigheter och under

förutsättning att sökanden, såsom han uppgivit, numera genom upphörande

av den för Stockholms nya spårvägsaktiebolag meddelade koncession gått förlustig

det understöd å 2,145 krdnor, han under senare åren från bolaget åtnjutit,

vill det synas statskontoret, som om starka billighetsskäl tala för en större förhöjning

av sökandens statspension än den, som av järnvägsstyrelsen föreslagits.

På grund härav och med erinran att pensionsbeloppet i detta fall

skulle, om det avpassades efter bestämmelserna i den civila pensions
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Ban/coutsJcottets utlåtande Nr 25.

13

Jagen, uppgå till 2,200 kronor, föreslår statskontoret för sin del, att

Rundstedts pension liöjes till 2,000 kronor från och med månaden näst

efter den, vari den av Stockholms nya spårvägsaktiebolag sökanden beviljade

pension upphört att utgå, dock tidigast från och med ingången

av år 1917.

Avdelningsingenjörerna vid statens järnvägsbyggnader Ahlgren, For- Departementsselius,

Stanzén och Grundström erhöllo, jämlikt riksdagens beslut 1894, chefenpensioner

samtidigt med avdelningsingenjören Rundstedt. Ahlgrens, Forselius’,

Stanzéns och Grundströms pensioner blevo emellertid enligt riksdagens

medgivande höjda, för Ahlgren 1906 samt för Forselius, Stanzén

och Grundström 1907. Förenämnda personers ålder, löneförhållanden

och pensioner jämte föreslagna förhöjningar framgå av denna tabell:

Namn.

År

1 89 4:

Avlöning vidpensionsförhöj- ning utom inkvarteringsers.

Levnads- ålder :

Tjänst-

alder:

Förhöjd pension:

Levnadsålder.

Tjänst&lder.

Avlöning utom inkvar-

teringsersattning.

Pension

Föreslagen av

Beviljad av

riksdagen

föreslagen av

Beviljad av

riksdagen 1894.

1896.

1906.

1907.

1896.

1906.

1907.

Järn-

vägs-

styrel-

sen.

Kungl.

Maj:t.

Järn-

vägs-

styrel-

sen.

Kungl.

Maj:t.

år

1906.

år

1907.

G. Ahlgren ..................

50

21

4,200

2,000

1,800

900

4,800

_

62

_

_

33

_

3,200

3,200

2,500

_

C. G. Forselius..............

59

35

6,000

4,000

3,000

1,500

2,400

—

—

72

—

—

48

3,000

2,400

—

2,400

0. T. W. Stanzén..........

50

27

5,400

3,200

2,400

1,200

3,400

—

—

63

—

—

40

2,400

2,400

—

2,400

A. H. Grundström.........

59

23

4,800

2,500

2,400

1,200

3,100

—

—

72

—

—

36

2,400

2,400

—

2,400

L. G. P. Rundstedt........

52

22

4,800

2,500

2,000

1,000

—

54

—

—

24

—

—

* 1,200

—

—

—

* Statskontoret har föreslagit en höjning av pensionsbeloppet till 2,000 kronor.

Då förhöjning av pensionerna beviljades Ahlgren, Forselius, Stanzén

och Grundström, hade dessa, enligt vad nyss åberopade tabell jämväl

giver vid handen, under en lång följd av år efter 1894 års riksdags beslut

innehaft och innehade fortfarande tjänst vid statens järnvägar. Vid

pensionsfrågornas föredragning inför Kungl. Maj:t hänvisade föredragande

departementschefen, bland annat, till att de hunnit så framskriden levnadsålder,

att de på den grund icke syntes kunna i ny anställning förvärva

sig någon mera avsevärd inkomst. Därtill komme, att den tjänstetid,

de dåmera uppnått, ägnats staten i en verksamhet, som på deras

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

B and outskott ds utlåtande Nr 25.

krafter ställt anspråk i en alldeles särskilt högre grad än i de flesta

andra i avseende på avlöningen likställda statstjänster. Det syntes därför

omöjligt att hänvisa dem på ålderdomen till en pension, som med de

dåmera högt uppdrivna levnadskostnaderna icke kunde tillgodose deras

oundgängliga livsbehov.

Vad sålunda anfördes äger i viss mån även tillämpning beträffande

Rundstedt, varför jag anser jämväl honom böra beredas ökning av hans

pension. I fråga om Rundstedt föreligger emellertid det särskilda förhållande,

att han endast under 2 år efter det hans ursprungliga pension

beviljats kvarstod i tjänst vid statens järnvägsbyggnader. Med hänsyn

härtill har järnvägsstyrelsen ej ansett sig kunna förorda förhöjning i

Rundstedts pension med mera än 200 kronor. Efter avskedet ur statstjänsten

erhöll Rundstedt anställning hos Stockholms nya spårvägsaktiebolag,

varifrån han dock ej efter den 1 januari 1917 vidare uppbär

någon inkomst.

Statskontoret har av billighetsskäl föreslagit en mycket betydligare

höjning av pensionen, nämligen med 1,000 kronor, under framhållande

att, om Rundstedt varit berättigad erhålla pension enligt lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907, pensionen

skulle uppgått till 2,200 kronor. Statskontoret har därvid som pensionsunderlag

ansett böra beräknas två tredjedelar av hans avlöning,

4,800 kronor, eller 3,200 kronor samt, med hänsyn därtill att full pension

utgår efter uppnådda 35 tjänstår och Rundstedt år 1896 endast

innehaft 24, beräknat pensionen till förenämnda belopp 2,200 kronor,

vilket belopp sedermera av statskontoret i förevarande fall avrundats till

2,000 kronor.

Ehuru jag till fullo behjärtar de av statskontoret till stöd för dess

åsikt anförda skäl, vill det emellertid förefalla, som om Rundstedt, därest

han erhölle en tilläggspension å 1,000 kronor, skulle komma i en i viss

mån bättre ställning i pensionshänseende än sina förenämnda kamrater.

Förutom Rundstedts betydligt kortare tjänstetid vid statens järnvägar

finner jag därvid böra beaktas, att dessa senare under den fortsatta tid,

de efter 1894 uppburit avlöning av statsmedel, på grund av de för

de ursprungliga pensionernas erhållande stadgade villkor ej alls eller

endast till en ringa del kommit i åtnjutande av dessa pensioner, varemot

motsvarande förhållande ej ägt rum beträffande Rundstedt under den tid,

han varit i enskild tjänst. Av dessa skäl finner jag mig ej kunna förorda,

att det Rundstedt tillkommande pensionsbeloppet höjes med mera

än 600 kronor.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

15

Av utredningen i ärendet framgår, att Rundstedt, då han år 1894

av riksdagen tillerkändes en årlig pension å 1,000 kronor, uppnått 52

levnads- och 22 tjänstår. Denna tjänstetid hade sedermera ökats till

omkring 24 tjänstår genom Rundstedts kvarblivande i statens järnvägsbyggnaders

tjänst till den 1 maj 1896. Efter erhållet avsked från

statstjänsten hade Rundstedt tjänstgjort såsom baningenjör hos Stockholms

nya spårvägsaktiebolag till den 1 juli 1909, då han lämnade sin

befattning och av bolaget tillerkändes en årlig pension av 2,145 kronor

att utgå under den tid bolagets koncession gällde; och hade denna koncession

upphört med utgången av år 1916.

Järnvägsstyrelsen har nu med hänsyn tagen till de ytterligare

två år, som Rundstedt tjänat staten, föreslagit en pensionsförhöjning

med 200 kronor eller således till 1,200 kronor, varemot statskontoret

under åberopande av att starka billighetsskäl talade för en större förhöjning

hemställt, att pensionen i stället måtte höjas till 2,000 kronor.

Kungl. Maj:t har emellertid på anförda grunder ansett ifrågavarande

pensionsförhöjning böra begränsas till 600 kronor. Den förhöjda pensionen

skulle utgå från och med den 1 januari 1917.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser även utskottet

en förhöjning av Rundstedts statspension vara befogad, men synes

denna förhöjning, på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit, böra begränsas

till 200 kronor. Det får nämligen icke förglömmas, att Rundstedt dels

under den tid han varit i enskild tjänst åtnjutit ganska stora avlöningsförmåner,

dels ock därefter under ett flertal år uppburit en ej obetydlig

pension. Härtill kommer, att, enligt vad utskottet inhämtat,

Rundstedt för innevarande år av bolaget tillerkänts en gratifikation till #

samma belopp som den senast uppburna pensionen och att bolaget för

övrigt icke torde komma att underlåta att även för framtiden bereda

honom understöd i en eller annan form. Under sådana förhållanden

har utskottet för sin del som nämt ansett sig böra stanna vid den av

järnvägsstyrelsen föreslagna förhöjningen; och synes den högre pensionen

böra bestämmas att utgå från och med den 1 januari 1918.

Åberopande vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att den pension å allmänna

indragningsstaten, som bevilj ats förre avdelningsingenjören

vid statens järnvägsbyggnader Lorentz Gustaf

Philip Rundstedt till belopp av 1,000 kronor, må höjas

till ettusentvåhundra kronor, att utgå under hans åter
-

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

Angående

pension åt

upp syning smannen

0.

Strandbergs

änka Jenny

Mathilda

Strandberg.

Angående

tilläggspension

åt läroverksadjunkten

J. H. Hjorth.

stående livstid från och med den 1 januari 1918, dock

med villkor att, därest han, framdeles skulle erhålla

anställning mot avlöning av statsmedel, pensionsbeloppet

skall för den tid, anställningen varar, minskas

med ett belopp, motsvarande den nya avlöningen,

eller, om denna uppgår till samma eller högre belopp,

under tiden upphöra att utgå.

7:o) I en till riksdagen den 23 mars 1917 avlåten proposition, nr

139, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

att uppsyningsmannen vid Västerviks hospital Olof Strandbergs

änka Jenny Matilda Strandberg, född Lundqvist, må från och med den

1 oktober 1916 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 365

kronor.

Beträffande den till stöd för detta förslag förebragta utredningen

tillåter sig utskottet hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,

hemställer,

att ifrågavarande proposition må av riksdagen

bifallas.

V. Angående ecklesiastikdepartementet.

8:o) I en till riksdagen den 20 januari 1917 avlåten proposition,

nr 53, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att adjunkten vid Kungsholms realskola

i Stockholm Jolian Hjalmar Hjorth må, efter erhfillet avsked från

adjunktsbefattningen, under sin återstående livstid uppbära utöver den

pension, vartill han enligt gällande bestämmelser är berättigad, en tilläggspension

från allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att

sammanlagda pensionsbeloppet uppgår till 2,500 kronor för år.

Hänvisande i övrigt till ovanberörda statsrådsprotokoll vill utskottet

särskilt erinra, att läroverksöverstyrelsen i avgivet utlåtande hemställt,

att Kungl. Maj:t täcktes ingå till riksdagen med framställning därom,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

17

att det måtte medgivas sökanden rätt att vid avskedstagandet från sin

tjänst vid statens läroverk få räkna sig till godo 10 år av sin tjänstgöring

vid Beskowska skolan vid bestämmande av pensionsbeloppet.

Vidare har statskontoret i avgivet yttrande anfört:

»Då, så vitt handlingarna ntvisade, sökanden syntes vid uppnående den 10 statskontoret.

november 1917 av den ålder av 65 år, då skyldighet för honom inträdde att från

tjänsten avgå, komma att innehava endast 14 för pension beräkneliga tjänsteår,

borde sökanden, som enligt läroverksöverstyrelsens beslut den 31 december 1912

ägde åtnjuta‘avlöning i högsta lönegraden och sålunda uppbure, förutom tjänstgöringspenningar,

en lön å 3,400 kronor, vilket belopp alltså utgjorde pensionsunderlag

för honom, kunna vid erhållande av avsked efter uppnådd ålder av 65

år förklaras berättigad åtnjuta pension motsvarande 14/35 av pensionsunderlaget

eller alltså 1,360 kronor.

Såsom statskontoret framhållit vid föregående tillfällen, då förslag framställts

att medgiva tjänstårsberäkning för pension för tid, som icke tillbragts i

statstjänst, måste det anses betänkligt att sålunda avvika från en av den civila

pensionslagens huvudgrunder; och av sådan anledning kunde statskontoret för

sin del icke förorda en framställning till riksdagen i den form, som här vore föreslagen.

Emellertid måste förenämnda pensionsbelopp betraktas såsom icke tillfredsställande,

och därför skulle statskontoret vilja, med hänsyn till vad handlingarna

innehölle om sökandens framstående verksamhet såsom lärare och pedagogisk

författare, föreslå, att framställning till riksdagen gjordes om medgivande

därtill, att sökanden, efter erhållet avsked, finge under sin återstående livstid

från allmänna indragningsstaten åtnjuta en tilläggspension till sådant belopp,

att detsamma jämte honom författningsenligt tillkommande pension uppginge till

2,500 kronor.»

Slutligen yttrar departementschefen:

»Den 13 mars 1914 fann, såsom jag redan nämnt, Kungl. Maj.t den då till Departementsprövning

föreliggande framställningen, vilken gällde samtliga ifrågavarande lärare, chefen.

icke föranleda någon Kungl. Majrts åtgärd. Därest vid uppkommen fråga om

vederbörandes pensionsrätt omständigheterna kunde anses påkalla hänsyn till de

i ämnet avsedda förhållandena, ville emellertid Kungl. Maj:t i sådant särskilt

fall på gjord framställning taga frågan om vidtagande av nödiga åtgärder i förnyat

övervägande.

Två sådana framställningar hava sedan dess inkommit till Kungl. Maj:t.

Den ena av dessa, gjord av f. d. läroverksadjunkten Finell och omförmäld i det

föregående, avsåg beredande åt Einell på grund av hans tjänstgöring vid enskilt

läroverk av en tilläggspension till belopp av 90 kronor. Härigenom skulle Finell

vilken för tjänstgöring vid statsläroverk ägde att räkna blott 34 tjänstår, erhålla

full pension såsom läroverksadjunkt, 3,400 kronor. Denna framställning blev av

Kungl. Maj:t den 30 december 1916 avslagen.

Den andra av de båda framställningarna är den nu föreliggande. I fråga

om denna synes mig fullgoda skäl tala för att bereda sökanden en förbättrad

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 saml. 17 käft. (Nr 25.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

Utskottet.

Angående

tilläggspension

åt förre

folkskolläraren

J. V.

Lidström.

ställning i pensionshänseende. Med fasthållande av att 1874 års kungörelse icke

givit vederbörande lärare någon rätt att räkna sin tjänstgöring vid enskilt läroverk

sig till godo i fråga om antalet pensionsår, kan man dock icke förneka, att

ett sken av befogenhet för yrkandet härom är förhanden. Jag vill härvid i förbigående

erinra, att omförmälda på 1874 års kungörelse grundade rätt till lönetur

i särskilda fall verkligen utövar inverkan beträffande den författningsenliga pensionens

storlek. Så skulle denna pensions belopp i fråga om Hjorth, vilken

utan sagda lönetur vid avskedet skulle befunnit sig blott i tredje lönegraden, då

kommit att utgöra 1,080 kronor i stället för såsom nu 1,360 kronor.

Jag anser som sagt fullgoda skäl tala för att söka förskaffa Hjorth en

högre pension än gällande bestämmelser tillförsäkra honom. Jag stöder mig

därvid framför allt på vad statskontoret i ämnet anfört. Den pension, som författningsenligt

skulle tillkomma Hjorth, synes med hänsyn till Hjorths ställning

och förtjänster oskäligt låg. I avseende å tilläggspensionens belopp instämmer

jag med statskontoret.»

Åven utskottet anser goda skäl tala för att söka bereda åt Hjorth

en högre pension än den, vartill han enligt gällande bestämmelser är

berättigad. Utskottet ansluter sig härvid i allt till vad statskontoret i

ärendet anfört och har icke heller något att erinra mot det föreslagna

beloppet.

Åberopande vad sålunda förekommit hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att adjunkten vid

Kungsholms realskola i Stockholm Johan Hjalmar

Hjorth må, efter erhållet avsked från adjunktsbefattningen,

under sin återstående livstid uppbära utöver

den pension, vartill han enligt gällande bestämmelser

är berättigad, en tilläggspension från allmänna indragningsstaten

till sådant belopp, att sammanlagda

pensionsbeloppet uppgår till 2,500 kronor för år.

9:o) I en till riksdagen den 16 februari 1917 avlåten proposition,

nr 59, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre folkskolläraren

i Karesuando skoldistrikt Jakob Valfrid Lidström må, från och

med den 1 juli 1915 räknat, under sin återstående livstid uppbära

utöver den pension, som författningsenligt tillkommer honom från folkskollärarnas

pensionsinrättning, en årlig tilläggspension från allmänna

indragningsstaten till belopp av 400 kronor.

Utskottet, som beträffande utredningen i ärendet hänvisar till statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden den 16 februari 1917, har icke

funnit något att erinra emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

och hemställer alltså,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 25.

19

att riksdagen må medgiva, att förre folkskolläraren

i Karesuando skoldistrikt Jakob Valfrid Lidström

må, från och med den 1 juli 1915 räknat, under

sin återstående livstid uppbära utöver den pension,

som författningsenligt tillkommer honom från folkskollärarnas

pensionsinrättning, en årlig tilläggspension

från allmänna indragningsstaten till belopp av

fyrahundra kronor.

VI. Angående jordbruksdepartementet,

10:o) I en till riksdagen den 2 mars 1917 avlåten proposition, nr

84, har Kung! Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att distriktslantmätaren Sven Otto Nilssons änka Eva Charlotta

Nilsson, född Torstensson, må från allmänna indragningsstaten från och

med år 1917 åtnjuta årlig pension, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, till belopp av 600 kronor.

I fråga om den till stöd för nämnda förslag förebragta utredningen

får utskottet hänvisa till ovanberörda statsrådsprotokoll.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att distriktslantmätaren

Sven Otto Nilssons änka Eva Charlotta Nilsson,

född Torstensson, må från allmänna indragningsstaten

från och med år 1917 åtnjuta årlig pension, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, till belopp

av sexhundra kronor.

ll:o) I en till riksdagen den 13 mars 1917 avlåten proposition,

nr 112, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att preparatorn

vid Sveriges geologiska undersökning Johan Petter Lönnblads änka

Maria Charlotta Lönnblad, född Broqvist, må under sin åtei’stående livstid,

så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 340 kronor, att utgå från och med den 1 februari 1917.

Utskottet, som ifråga om utredningen i ärendet hänvisar till propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

för den 13 mars 1917, har ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl.

Maj:ts föreliggande förslag och hemställer alltså,

Angående

pension åt

distriktslantmätaren

S. O. Nilssons

änka.

Angående

pension åt

förre preparatorn

vid

Sveriges

geologiska

undersökning

JP. Lönnblads

änka.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 25.

att riksdagen må medgiva, att preparatorn vid

Sveriges geologiska undersökning Johan Petter Lönnblads

änka Maria Charlotta Lönnblad, född Broqvist,

må under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av trehundrafjrtio kronor, att utgå från

och med den 1 februari 1917.

Stockholm den 13 april 1917.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Stockholm, K. L. Beckmana Boktr., 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1917:10 Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. a1 i texten