Sök i Ratio Lex

Banlcoutskottets utlåtande Nr 53

1917-05-22 · 61 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 58 av 61 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1917:53, Banlcoutskottets utlåtande Nr 53

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr 53.

I

Nr 53.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1917 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av vissa f ramställningar rörande pensioner

och understöd å allmänna indragningsstaten.

1. Angående lantförsvarsärendcn.

l:o) I en till riksdagen den 27 april 1917 avlåten proposition,

nr 317, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att vart och ett av avlidne maskinisten

vid garnisonens i Boden vattenledningsverk B. E. T. Svenssons minderåriga

barn Arnold Teodor, Greta Matilda, Tord Adolf och Stig Bror

må från allmänna indragningsstaten åtnjuta årligt understöd av 100

kronor, att utgå från början av innevarande år till och med den månad,

under vilken 18 års ålder uppnås.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anfört

följande:

»I skrivelse den 20 december 1916 hava generallöjtnanten L. H.

Tingsten och översten E. C. Erikson, den förre i egenskap av förutvarande

kommendant och den senare i egenskap av förutvarande fortifikationsbefälhavare

i Boden, samt nuvarande kommendanten och nuvarande

fortifikationsbefälhavaren därstädes gjort framställning om beredande

av pension eller därmed jämförligt understöd från statsverkets

sida åt avlidne maskinisten vid garnisonens i Boden vattenledningsverk

B. E. T. Svenssons efterlämnade maka, Ida Maria Svensson, född Flodin.

Till stöd för framställningen har anförts, att Svensson, som den 1

september 1910 anställts såsom maskinist vid garnisonens i Boden

vattenledningsverk och innehaft denna befattning till sin den 11 januari

1915 timade död, under sin anställning ådagalagt en synnerlig plikttrohet

och en alldeles särskild omsorg i fråga om vattenledningsverkets

drift och vård, varigenom han i hög grad bidragit till, att drift- och

underhållskostnaderna för nämnda verk vore i förhållande till dess stor
Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 39 käft. (Nr 53.) 1

Angående

understöd

åt avlidne

maskinisten

B. E. T. Svenssons

minderåriga

barn.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

lek mycket låga; att han vid sin död i små omständigheter efterlämnat

änka, född den 17 mars 1886, och fyra barn; att änkan, som efter

makens död flyttat till Göteborg, där, sökande att hjälpa sig själv, levde

i brydsamma ekonomiska omständigheter och icke kunde ägna barnen

den vård och omsorg, varav de för sin uppfostran vore i behov; samt

att hon icke varit vid makens bortgång berättigad till någon pension.

Armé/orv ältning ens fortifikationsdepartement har i den 8 mars 1917

avgivet yttrande förklarat sig med hänsyn till Svenssons korta tjänstgöringstid

icke efter hittills följda grunder kunna tillstyrka pension åt

hans änka. Dock ansåge departementet, att de stora tjänster Svensson

under sin korta verksamhet gjort kronan billigtvis borde berättiga hans

efterlevande, som genom Svenssons fortsatta anställning haft en god

försörjning men genom hans död sett sina förhoppningar svikna och

försatts i synnerligen brydsamma förhållanden, till något understöd

från den arbetsgivare, staten, som Svensson haft för avsikt att allt

framgent troget tjäna. Sådant understöd syntes departementet i förevarande

fall lämpligen böra utgå i form av uppfostringshjälp för

barnen, till dess de genom eget arbete kunde försörja sig eller bidraga

till sitt underhåll. Barnens uppfostran syntes nämligen vara orsaken

till de brydsamma förhållandena för änkan, vilken, ung som hon vore,

eljest skulle utan svårighet kunna reda sig. Vidkommande beloppet

och tiden för sådant understöd ansåge departementet, att detsamma

borde bestämmas till 150 kronor årligen från och med innevarande år

för varje barn till dess det fyllt 18 år. Dylikt understöd hade förut

av riksdagen beviljats. Barnen vore fyra, nämligen Arnold Teodor,

född den 13 november 1908, Greta Matilda, född den 23 oktober 1909,

Tord Adolf, född den 28 oktober 1911 och Stig Bror, född den 4 januari

1915. Departementet hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva, att till änkan Svensson finge från allmänna

indragningsstaten utbetalas uppfostringsbidrag för makarnas fyra barn

med 150 kronor årligen för varje barn till och med det år, under

vilket det fyllde 18 år.

Statskontoret har anfört, att ehuru Svenssons arbete i statens tjänst

icke sträckt sig utöver en tidrymd av 4 ''/a år, de utmärkta vitsord beträffande

nämnda verksamhet, som av vederbörande lämnats, samt hans

änkas synnerligen brydsamma ekonomiska förhållanden dock billigtvis

syntes motivera arméförvaltningens fortifikationsdepartements förevarande

framställning om understöd åt den avlidnes barn, helst Svensson

icke genom sin anställning såsom maskinist vid garnisonens i Boden

vattenledningsverk kunnat förvärva delaktighet i någon av staten under
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

BanJcoutslcottets utlåtande Nr 53.

3

Btödd änke- och pupillkassa. Då emellertid de föreslagna uppfostringsbidragen

syntes väl högt tilltagna, hemställde statskontoret, att vart

och ett av Svenssons omyndiga barn måtte tillerkännas ett årligt understöd

av 100 kronor att utgå från och med innevarande års början till

och med den månad, då 18 års ålder uppnåddes.

Av skäl, som arméförvaltningens fortifikationsdepartement anfört, Depc^j“onts''

torde någon pension av statsmedel icke kunna beredas maskinisten

Svenssons änka. Med hänsyn till förekomna bevekande omständigheter

finner jag mig däremot böra biträda det framställda förslaget,

att Svenssons minderåriga barn måtte komma i åtnjutande av uppfostringsbidrag

av statsmedel, och synas mig de av statskontoret i sådant

hänseende föreslagna understödsbeloppen väl avvägda.»

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom Motion

andra kammaren av herr Vahlquist väckt motion, nr 464, däri motionären

anfört följande:

»I proposition nr 317 till årets riksdag har Kung! Maj:t föreslagit riksdagen

medgiva, att vart och ett av avlidne maskinisten vid garnisonens i Boden vattenledningsverk

B. E. T. Svenssons minderåriga barn Arnold Teodor, Greta Matilda,

Tord Adolf och Stig Bror må från allmänna indragningsstaten åtnjuta ärligt

understöd av 100 kronor, att utgå från början av innevarande år till och med

den månad, under vilken 18 års ålder uppnås.

Med hänvisning till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet med

däri framhållna ömmande omständigheter och under erinran om de understödsbelopp,

som i liknande fall pläga tilldelas änka med minderåriga barn, tillåter

jag mig vördsamt föreslå, att riksdagen i anledning av ovannämnda proposition

ville medgiva, att maskinisten vid garnisonens i Boden vattenledningsverk

B. E. T. Svenssons änka Ida Maria Svensson, född Flodin, samt makarnas minderåriga

barn Arnold Teodor, Greta Matilda, Tord Adolf och Stig Bror må från

allmänna indragningsstaten åtnjuta understöd, änkan Svensson tre hundra kronor

samt vart och ett av barnen ett hundra kronor att från 1917 års början årligen

utgå till änkan Svensson, så länge hon lever ogift, och till vart och ett av barnen

till dess det uppnått 18 års ålder.»

Även utskottet finner av skäl, som arméförvaltningens fortifikations- utskottet.

departement anfört, att pension från det allmänna icke bör beredas

änkan Svensson. Med hänsyn till de brydsamma ekonomiska omständigheter,

som här föreligga, torde emellertid Svenssons minderåriga barn

böra komma i åtnjutande av uppfostringsbidrag av statsmedel; och

har utskottet därvid ansett sig böra tillstyrka det av arméförvaltningens

fortifikationsdepartement i sådant avseende föreslagna belopp av 150

kronor åt varje barn.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

BanlcoutsJcottets utlåtande Nr 53.

Angående

pension åt

arbetsförmannen

G. W. Johanssons

änka

Anna Greta

Johansson.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning samt den i ämnet väckta motionen,

må medgiva, att vart och ett av avlidne maskinisten

vid garnisonens i Boden vattenledningsverk B. E. T.

Svenssons minderåriga barn Arnold Teodor, Greta

Matilda, Tord Adolf och Stig Bror må från allmänna

indragningsstaten åtnjuta årligt understöd av etthundrafemtio

kronor, att utgå från början av innevarande

år till och med den månad, under vilken 18 års ålder

uppnås.

2:o) I en till riksdagen den 27 april 1917 avlåten proposition, nr

318, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att arbetsförmannen vid krigsskolan C. W.

Johanssons änka Anna Greta Johansson må från och med den 1 januari

1918 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 250 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anfört

följande:

»I anledning av en utav chefen för krigsskolan gjord framställning

om tilldelande av understöd åt avlidne arbetsförmannen vid skolan O.

W. Johanssons änka Anna Greta Johansson tillerkände Kungl. Maj:t

genom brev den 28 februari 1908 änkan Johansson en gratifikation för

en gång av 150 kronor från fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter.

Sedermera anhöll änkan Johansson uti en den 25 februari 1913

dagtecknad skrift, att ytterligare understöd måtte tillerkännas henne.

Av tillgängliga handlingar inhämtades, att mannen Johansson varit

anställd såsom arbetsförman vid krigsskolan under en tid av 27 år eller

från april månad 1880 till sin död den 23 april 1907; att han uuder

de senare åren av sin anställning uppburit eu avlöning av 2 kronor 85

öre för dag eller 1,040 kronor 25 öre om året jämte inkvartering in

natura samt erforderligt lyse och bränsle; att Johansson under sin tjänstetid

på ett särdeles nitiskt och troget sätt fullgjort sina åligganden och

ådagalagt ett i allo hedrande uppförande; att han avlidit till följd av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

5

bukliimieinflammation i samband med blindtarmsinflammation; att Johansson

vid sitt frånfälle efterlämnat änka jämte två söner och tre ogifta

döttrar; att behållningen i boet uppgått till 1,513 kronor; att Johanssons

änka, som vore född den 9 juli 1851, till följd av ålder och försvagad

syn vore oförmögen att med sitt arbete fullständigt försörja sig; samt

att hon dåmera saknade egna medel samt vård och underhåll av annan

person.

Såsom ytterligare stöd för den gjorda framställningen framhöll chefen

för krigsskolan i avgivet utlåtande, att änkan Johanssons belägenhet sedan

den tid, då hon erhållit omförmälda gratifikation, blivit allt svårare

till följd av ålder och sjuklighet, varjämte han erinrade om, att sedan

nämnda tid åtskilliga liknande ansökningar blivit föremål för Kungl.

Maj:ts och riksdagens prövning, såsom då 1912 års riksdag tillerkänt

pension åt änkorna efter arbetsledaren vid telegrafverket A. E. Jönsson

och f. d. smedsmästaren vid Svea ingenjörkår Johannes Jonsson Lundberg;

och hemställde chefen för krigsskolan, att ett årligt understöd av

förslagsvis 250 kronor måtte utverkas åt änkan Johansson att utgå från

allmänna indragningsstaten.

Inspektören för militärläroverken tillstyrkte den gjorda ansökningen.

Arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse avgåvo

den 25 april 1913 utlåtande i ärendet samt överlämnade därvid ett av

läkaren vid krigsskolan utfärdat intyg av innehåll, att den dödliga utgången

av Johanssons berörda sjukdom med största sannolikhet finge

tillskrivas tillfällig överansträngning under pågående arbete vid skolan.

På grund av vad i ärendet förekommit och under åberopande av omförmälda

läkarbetyg, hemställde departementet och styrelsen, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Johansson finge från

och med den 1 januari 1914 under sin återstående livstid, så länge hon

förbleve i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 250 kronor.

Statskontoret tillstyrkte bifall till den av arméförvaltningens civila

departement och sjukvårdsstyrelse gjorda hemställan.

Genom nådigt brev den 13 juni 1913 tillerkändes änkan Johansson,

med hänsyn till förekommande bevekande omständigheter, ett understöd

för år 1913 av 250 kronor från fjärde huvudtitelns anslag till extra

utgifter.

Sedermera har änkan Johansson gjort framställning att komma i

åtnjutande av ytterligare understöd.

Efter det arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse

häröver avgivit utlåtande, har Kungl. Maj:t, i enlighet med depar
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

Departements
chefen.

Motion

II: 465.

tementets och styrelsens hemställan, genom brev den 16 mars 1917 tilldelat

änkan Johansson ett understöd för år 1917 av 250 kronor från

fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, hava såväl chefen

för krigsskolan som arméförvaltningen och statskontoret redan tidigare

tillstyrkt, att änkan Johansson måtte tillerkännas något årligt understöd.

Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst och då hon på grund av

tilltagande ålderdomssvaghet för framtiden givetvis kommer att bliva allt

mera oförmögen att kunna genom arbete försörja sig, anser jag det vara

med billighet överensstämmande, att hon för sin återstående livstid må

komma i åtnjutande av årlig pension. Denna synes mig lämpligen böra

bestämmas till 250 kronor.»

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom

andra kammaren av herr Vahlquist väckt motion, nr 465, vari motionären

anfört följande:

»I proposition nr 318 till årets riksdag har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att arbetsförmannen vid krigsskolan C. W. Johanssons

änka Anna Greta Johansson må från och med den 1 januari 1918

under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

250 kronor.

Under åberopande dels av vad chefen för krigsskolan, enligt det

vid propositionen fogade statsrådsprotokollet, framhållit, nämligen »att

änkan Johanssons belägenhet sedan den tid, då hon erhållit omförmälda

gratifikation, blivit allt svårare till följd av ålder och sjuklighet», dels

av vad läkaren vid krigsskolan intygat, »att den dödliga utgången av

Johanssons berörda sjukdom med största sannolikhet finge tillskrivas

tillfällig överansträngning under pågående arbete vid skolan», samt med

erinran om att de i statsrådsprotokollet åberopade tvänne änkorna av

1912 års riksdag tilldelats högre understödsbelopp vardera, än av Kungl.

Maj:t begärda 250 kronor, liksom ock att årliga understödsbelopp numera

i liknande fall pläga utgå med 300 å 400 kronor, tillåter jag mig

vördsamt föreslå, att riksdagen måtte medgiva, att arbetsförmannen vid

krigsskolan C. AV. Johanssons änka Anna Greta Johansson må från och

med den 1 januari 1918 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 400 kronor.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

7

I likhet med departementschefen anser utskottet, att änkan Johansson

bör tillerkännas något årligt understöd av statsmedel; och har utskottet,

med hänsyn till den i ärendet förebragta utredningen, icke haft

något att erinra mot att detsamma bestämmes i enlighet med motionärens

förslag eller till 400 kronor om året.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och med bifall till den i ämnet

väckta motionen, må medgiva, att arbetsförmannen

vid krigsskolan C. W. Johanssons änka Anna Greta

Johansson må från och med den 1 januari 1918 under

sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av fyrahundra kronor.

3:o) I en till riksdagen den 27 april 1917 avlåten proposition, nr

319, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att skomakeriarbetaren vid Svea livgardes

intendenturverkstäder Frans Gustaf Storms änka Mathilda Elisabeth Storm,

född Jonsdotter, må under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 180 kronor, att utgå från och med den 1

januari 1917.

Åberopade statsrådsprotokollet är av följande lydelse:

3)1 underdånig skrivelse den 9 februari 1917 har sekundchefen för

Svea livgarde gjort framställning om beredande av pension åt skomakeriarbetaren

vid regementets intendenturverkstäder Frans Gustaf Storms

änka Mathilda Elisabeth Storm, född Jonsdotter. Till stöd för framställningen

har anförts, att Storm varit fast anställd såsom livgardist

vid Svea livgarde under tiden den 28 juli 1880—den 28 juli 1887 och

omedelbart efter avskedstagandet erhållit anställning vid regementets

intendenturverkstäder såsom skomakeriarbetare, vilken befattning han

alltsedan innehaft till sin den 18 maj 1916 timade död; att vid avskedet

ur krigstjänsten meddelats honom det vitsord, att han tjänat 3>troget

och utmärkt väb); att han under sin tjänstgöring i regementets verkstäder

städse gjort sig känd såsom en synnerligen skicklig, ordentlig och

flitig arbetare, varjämte han såväl i som utom tjänsten alltid fört ett

nyktert och i övrigt hedrande levnadssätt; samt att orsaken till hans

Utskottet.

Angående

pension åt

skomakeriarbetaren

F.

O. Storms

änka Mathilda

Elisabeth

Storm.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

BankoutsJcottets utlåtande Nr 53.

Departements
chefen.

Motion II:

466.

död varit, att han under arbete för regementets räkning blivit utsatt

för olycksfall.

Chefen för fjärde arméfördelningen bar tillstyrkt framställningen.

Arméförvaltningens intendentsdepartement bar i avgivet yttrande anfört,

att då Storm varit anställd vid regementets verkstäder under

närmare 29 år och i kronans tjänst under sammanlagt nära 36 år

och hans änkas ställning vore mycket bekymmersam, enär bon, som

vore född den 15 januari 1857 och således nu uppnått en ålder av 60

år, saknade egna medel samt bon därjämte på grund av sjukdom, enligt

framställningen bifogat läkarbetyg, vore oförmögen att med eget arbete

helt försörja sig, departementet funne det vara med rättvisa och billighet

förenat, att något understöd från statens sida i form av pension

bereddes henne. Med hänsyn till Storms långvariga och plikttrogna

arbete i statens tjänst och då genom hans död, som förorsakats av

ett under hans verksamhet för kronans räkning inträffat olycksfall,

hans änka blivit berövad möjligheten till ett nödtorftigt uppehälle,

ansåge departementet det föreslagna understödet skäligen icke böra

utgå med lägre belopp än 200 kronor om året. Med anledning av vad

sålunda anförts, hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att änkan Storm finge från och med den 1 januari

1917 under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

åtnjuta eu årlig pension av 200 kronor.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit, har statskontoret förklarat,

att en framställning till riksdagen om beredande av någon pension

åt änkan Storm, så länge hon förbleve änka, syntes ämbetsverket motiverad,

men att dylikt understöd icke borde beräknas till högre belopp,

än som skolat tillkomma änkan Storm efter den i kungörelsen den 18

juni 1909 om ersättning i anledning av skada, ådragen under militär

tjänstgöring, angivna grund eller 180 kronor.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag giltiga

skäl föreligga för en framställning till riksdagen om beviljande av

pension åt änkan Storm. Vad angår pensionens storlek, anser jag mig,

med hänsyn till vad statskontoret därom anfört, icke kunna förorda,

att det årliga pensionsbeloppet sättes högre än till 180 kronor.»

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom

andra kammaren av herr Valilquist väckt motion, nr 466, vari motionären

anfört följande:

»I proposition nr 319 till årets riksdag har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att skomakeriarbetaren vid Svea livgardes intenden
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Banlcoutshottets utlåtande Nr 53. 9

turverkstäder Frans Gustaf Storms änka Mathilda Elisabeth Storm, född

Jonsdotter, må under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i

sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig

pension av 180 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1917.

På grund av de synnerligen ömmande omständigheter, som i propositionen

bilagt statsrådsprotokoll angivas, samt på grund därav att

orsaken till Storms död förorsakats av olycksfall under arbete för regementets

räkning, får jag vördsamt föreslå, att riksdagen ville medgiva,

att skomakeriarbetaren vid Svea livgardes intendenturverkstäder

Frans Gustaf Storms änka Mathilda Elisabeth Storm, född Jonsdotter,

må under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av 400 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1917.»

Med hänsyn till här föreliggande synnerligen ömmande omständigheter

och då Storms död synes hava förorsakats av olycksfall under

arbete för regementets räkning, anser utskottet det årliga understödet i

detta fall böra bestämmas i enlighet med vad motionären hemställt eller

till 400 kronor.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och med bifall till den i ämnet

väckta motionen, må medgiva, att skomakeriarbetaren

vid Svea livgardes intendenturverkstäder Frans Gustaf

Storms änka Mathilda Elisabeth Storm, född Jonsdotter,

må under sin återstående livstid, så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av fyrahundra

kronor, att utgå från och med den 1 januari 1917.

4:o) I en till riksdagen avlåten, den 27 april 1917 dagtecknad proposition,

nr 320, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att kokerskan vid Karlskrona grenadjärregemente

änkan Sofia Petersson, född Israelsson, må under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 400

kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, under vilken

hon entledigas från sin anställning vid regementet.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. S saml. 39 käft. (Nr 53.)

Utskottet.

Angående

pension åt

kokerskan vid

Karlskrona

grenadjärregemente

Sofia Petersson.

, född

Israelsson.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

It)

TSanJcoutskot tets utlåtande Nr 53.

Angående

understöd åt

fodermarsken

H. F. E. Ingvarssons

änka och

minderåriga

barn.

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen får utskottet hänvisa

till propositionen.

Utskottet har ej funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag

och hemställer förty,

att riksdagen må medgiva, att kokerskan vid

Karlskrona grenadjärregemente änkan Sofia Petersson,

född Israelsson, må under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

fyrahundra kronor, att utgå från och med månaden

näst efter den, under vilken hon entledigas från sin anställning

vid regementet.

5:o) I en till riksdagen den 27 april 1917 avlåten proposition, nr

321, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att fodermarsken H. F. E. Ingvarssons änka Maria

Ingvarsson, född Olsson, och makarnas tre minderåriga barn må från och

med den 1 februari 1917 å allmänna indragningsstaten åtnjuta årliga

understöd, änkan så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd med

150 kronor om året samt vart och ett av barnen intill uppnådd ålder av

18 år med 25 kronor årligen.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anfört

följande:

»Uti skrivelse till arméförvaltningens intendentsdepartement har

chefen för remontering sstyrelsen, med förmälan att fodermarsken vid

remontdepån å Björnö Hjalmar Fritiof Emanuel Ingvarsson efter långvarigt

lidande den 14 januari 1917 avlidit i lungtuberkulos, efterlämnande

änka och tre minderåriga barn, hemställt, att departementet måtte utverka

pension eller därmed jämförligt understöd från statens sida till

änkan och barnen.

Med anledning av nämnda framställning har arméförvaltningens

intendentsdepartement i underdånig skrivelse den 27 februari 1917 anfört

följande:

Ingvarsson hade haft anställning i statens tjänst alltsedan den 1 oktober

1896 och till sin död samt innehaft sin befattning såsom fodermarsk

vid Björnö remontdepå från och med år 1904. Han hade städse på

ett oförvitligt och förtjänstfullt sätt fullgjort sina åligganden. Då han

således under mera än 20 år plikttroget tjänat staten och hans änkas

ställning nu vore synnerligen bekymmersam, enär hon vore fullständigt

s. 11 Kontrollera mot PDF

liankoutshottets utlåtande Nr

11

medellös samt hade att försörja trenne barn i en ålder av respektive

13, 10 och 1 år, funne departementet det vara med rättvisa och billighet

förenat, att något understöd från statens sida i form av pension bereddes

henne och barnen.

I fråga om storleken av sådant understöd an tolfte departementet,

att då fodermarskarna vid arméns remontdepåer hade en tjänsteställning

mellan sergeanter och furirer, det syntes departementet skäligt,

att dylik pension bestämdes till ett något lägre belopp, än det som författningsenligt

utginge till änka och barn efter sergeant av andra klassen.

Då änka efter sådan underofficer vore tillförsäkrad en årlig pension av

200 kronor samt därjämte, om hon hade barn, ägde uppbära ett pupilltillägg

av 30 kronor om året för varje barn till och med kalenderåret,

under vilket det uppnådde 21 års ålder, ansåge departementet sig böra

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Ingvarssons

änka Maria Ingvarsson, född Olsson, finge från och med den 1

februari 1917 under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

åtnjuta eu årlig pension av 150 kronor samt därutöver 25 kronor

om året för vart och ett av sina barn, intill dess detsamma uppnådde

en ålder av 18 år.

I häröver avgivet utlåtande har statskontoret, på grund av vad i

ärendet blivit upplyst och då, enligt vad ämbetsverket inhämtat, Ingvarsson

icke haft möjlighet att bereda sig delaktighet i någon av staten

understödd änke- och pupillkassa, förklarat sig anse giltiga skäl föreligga

att hos riksdagen göra framställning om pension åt hans änka

ocjh tre minderåriga barn; och hade statskontoret mot vad intendentsdepartementet

i sådant avseende föreslagit icke annat att erinra, än att

i detta liksom i andra dylika fall syntes böra stadgas, att pensionen åt

änkan Ingvarsson skulle utgå endast så länge hon förbleve i sitt nuvarande

änkestånd.»

Med avseende å vad sålunda förekommit och då även departementschefen

ansett änkan Ingvarsson och hennes minderåriga barn höra

komma i åtnjutande av årliga understöd med de av arméförvaltningens

intendentsdepartement föreslagna belopp, har departementschefen gjort

förevarande hemställan.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom

andra kammaren av herr Vahlquist väckt motion, nr 467, vari motionären

anfört följande:

»I proposition nr 321 till årets riksdag liar Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

medgiva, att fodermarsken H. F. E. Ingvarssons änka Maria Ingvarsson, född Olsson,

Motion

467.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Banlcoutskottets utlutande Nr 53.

Utskottet.

Angående

pension åt

fortifikationsarbetaren

C.

A. Bäckinan.

och makarnas tre minderåriga barn må från och med den 1 februari 1917 å allmänna

indragningsstaten åtnjuta årliga understöd, änkan så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd med 150 kronor om året samt vart och ett av barnen

intill uppnådd ålder av 18 år med 25 kronor årligen.

På grund av de i det propositionen bilagda statsrådsprotokollet åberopade

synnerligen ömmande omständigheter och under erinran om, vad i dylika fall

som understöd plägar tilldelas änka med minderåriga barn, får jag vördsamt

föreslå, att riksdagen ville medgiva, att fodermasken H. F. E. Ingvarssons änka

Maria Ingvarsson, född Olsson, och makarnas tre minderåriga barn må från och

med den 1 februari 1917 å allmänna indragningsstaten åtnjuta årliga understöd,

änkan så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd med 300 kronor om

året samt vart och ett av barnen intill uppnådd ålder av 18 år med 100 kronor

årligen.»

Åven utskottet anser, att understöd av statsmedel bör beredas änkan

Ingvarsson och hennes omyndiga barn. I fråga om storleken av

understödet har utskottet med hänsyn till de ömmande omständigheter,

som i detta fall föreligga, funnit detsamma skäligen böra bestämmas

till 200 kronor åt änkan och 30 kronor om året för varje barn intill

uppnådda 21 år.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och den i ämnet väckta motionen,

må medgiva, att fodermarsken H. F. E. Ingvarssons

änka Maria Ingvarsson, född Olsson, och makarnas tre

minderåriga barn må från och med den 1 februari 1917

å allmänna indragningsstaten åtnjuta årliga understöd,

änkan så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestjfnd

med tvåhundra kronor om året samt vart och ett av

barnen intill uppnådd ålder av 21 år med trettio kronor

årligen.

II. Angående sjöförsvarsdepartementet.

6:o) I en till riksdagen den 27 april 1917 avlåten proposition, nr

294, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att fortifikationsarbetaren Carl August Bäckman må

från och med månaden näst efter den, under vilken han erhållit avsked

från sin anställning vid Karlskrona fästningsbyggnad, under sin åter
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr ,r>3.

13

stående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension

av trehundra kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anfört

följande:

»Hos marinförvaltningen har befälhavande amiralen i Karlskrona

gjort framställning om beredande av årligt understöd av statsmedel åt

fortifikationsarbetaren Carl August Bäckman och därvid överlämnat frejdbetyg,

läkarbetyg samt medellöshetsintyg för Bäckman.

Marinförvaltningen har med underdånig skrivelse den 12 april 1917

överlämnat samtliga till ärendet hörande handlingar; och framgår av

dessa, att Bäckman, som är född den 21 mars 1857, varit anställd vid

befästningsarbetena i 31 år; att han lider av försvagad hjärtverksamhet,

kronisk muskelreumatism och nedsatta kroppskrafter, i anledning varav

han är mindre tjänlig till arbete vid marinen; samt att han, som utom

sig själv har tre barn att försörja, befinner sig i fattiga omständigheter

och icke har annan inkomst än sin arbetsförtjänst.

Befälhavande amiralen har i sin berörda framställning anhållit, att,

med hänsyn till Bäckmans tjänstetid och i enlighet med kungörelsen den

25 november 1910 angående pensionering av vid marinen anställda förmän

bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare, understödet åt

honom måtte få utgå med 360 kronor årligen.

Marinförvaltningen har hemställt, att, i likhet med vad vid flera

föregående tillfällen ägt rum i fråga om beredande av pension åt äldre

behövande arbetare vid fästningsbyggnaderna, Bäckman måtte beredas en

pension å allmänna indragningsstaten av 300 kronor årligen, att utgå från

och med månaden näst efter den, under vilken han erhållit avsked från

sin anställning vid Karlskrona fästningsbyggnad.

Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 16 april 1917, under

åberopande av nådiga propositionen nr 90 till innevarande års riksdag

angående pension åt fortifikationsarbetaren Andreas Brommesson, tillstyrkt

bifall till marinförvaltningens hemställan.»

I likhet med marinförvaltningen och statskontoret har departementschefen

ansett pensionen jämväl i detta fall böra bestämmas till

300 kronor.

Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som i förevarande

fall föreligga, och under åberopande därav att innevarande års riksdag

i likartade fall beviljat ett belopp av 400 kronor, har utskottet ansett

pensionen böra bestämmas till sistnämnda belopp.

TJtskottct.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Banlcoutsleottets utlåtande Nr 53.

Angående

livränta åt

b er g spr ängaren

J. E.

Handens änka

Anna Handen

och dotter

Maja Paulina

Emilia

Handen.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att fortifikationsarbetaren

Carl August Bäckman må från och med

månaden näst efter den, under vilken han erhållit avsked

från sin anställning vid Karlskrona fästningsbyggnad,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av fyrahundra

kronor.

III. Angående civildepartementet.

7:o) I en till riksdagen avlåten, den 21 april 1917 dagtecknad proposition,

nr 291, har Kung]. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att från allmänna indragningsstaten bevilja en årlig livränta å 120

kronor till avlidne bergsprängaren Johan Emil Handéns änka Anna

Hanclén och en årlig livränta å 60 kronor till makarnas minderåriga

dotter Maja Paulina Emilia Handen, att utgå från den 10 december 1916

på sätt och under de villkor i övrigt, som i lagen angående ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete den 5 juli 1901 finnas stadgade.

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen får utskottet hänvisa

till propositionen.

Utskottet har ej funnit nugot att erinra mot Kung!. Maj:ts förslag

och hemställer förty,

att riksdagen må från allmänna indragningsstaten

bevilja en årlig livränta å etthundratjugu kronor till

avlidne bergsprängaren Johan Emil Handéns änka Anna

Handén och en årlig livränta å sextio kronor till

makarnas minderåriga dotter Maja Paulina Emilia

Handén, att utgå från den 10 december 1916, på sätt

och under de villkor i övrigt, som i lagen angående

ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete

den 5 juli 1901 finnas stadgade.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 58. 15

8:o) I en till riksdagen den 30 april 1917 avlåten proposition, nr 338,

har Kung!. Magt, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokoHet över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva,

dels att en var av nedannämnda vid statens järnvägsbyggnader anställda

eller förut anställda personer, nämligen förmännen Jonas Gustaf

Jernberg, Otto Wilhelm Johansson Husberg, Johan Allred Johansson

och Olof Olsson, stenarbetarna Karl Samuel Forsgren, Johan Johansson

Linder och Sven Magnus Andersson samt arbetarna August Magnusson

Hedelin, Per Johan Lundbäck, Johan Fredrik Mehn, Jakob Bengtsson

Lund, Jan Jansson, Alfred Gotthard Andersson, Karl August Bergdahl,

Carl Magnus Johansson Löndahl, Karl August Lagerström, Frans August

Johansson och Anders Petter Andersson må från och med månaden näst

efter den, varunder han entledigats eller varder entledigad från sin befattning

vid statens järnvägar — dock icke i något fall för tid före den

1 januari 1917 — under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årlig pension till belopp av 300 kronor, under villkor emellertid att,

därest pensionstagare framdeles skulle erhålla anställning mot avlöning

av statsmedel, uppgående till ett för en var beräknat årligt medelinkomstbelopp

av respektive 1,200 kronor för förman och yrkesarbetare samt

1,000 kronor för vanlig arbetare eller därutöver, pensionen skall, så

länge sistnämnda anställning varar, upphöra att utgå samt att, vid sådan

avlönings uppbärande i övrigt, pensionen skall minskas, så att densamma

jämte avlöningen icke uppgår till högre belopp än nämnda medelinkomst;

dels att den järnvägsarbetaren Oskar Alsterlén eller Alsterlind av

1894 års riksdag å allmänna indragningsstaten beviljade pension av 160

kronor må höjas till 300 kronor, att utgå under hans återstående livstid

från och med månaden näst efter den, under vilken han erhåller entledigande

från nu innehavande anställning vid statens järnvägsbyggnader,

dock med villkor att, därest han framdeles skulle erhålla anställning mot

avlöning av statsmedel, uppgående till 1,200 kronor eller därutöver för

år räknat, pensionen skall, så länge anställningen varar, upphöra att

utgå samt att, vid sådan avlönings uppbärande i (ivrigt, pensionen skall

minskas, så att densamma jämte avlöning icke uppgår till mer än sistnämnda

belopp;

dels ock att stenarbetaren vid statens järnvägsbyggnader Karl Fredrik

Andersson, vilken enligt beslut av 1916 års riksdag under visst villkor

äger att från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från anställning vid statens järnvägar, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp av 300

Angående

pensioner till

visna vid statens

järnvägsbyggnader

anställda eller

förut anställda

förmän

och arbetare

in. in.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutslcottets utlåtande Nr 53.

Pension åt

förmannen

J. G. Jernberg

m. fl.

Järnvägs
styrelsen.

kronor, må åtnjuta ifrågavarande pension under följande ändrade villkor,

nämligen att, därest lian framdeles skulle erhålla anställning mot avlöning

av statsmedel, uppgående till 1,200 kronor eller därutöver för år

räknat, pensionen skall, så länge sistnämnnda anställning varar, upphöra

att utgå samt att, vid sådan avlönings uppbärande i övrigt, pensionen

skall minskas, så att densamma jämte avlöningen icke uppgår till

mer än sistnämnda

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anfört

följande:

»Uti särskilda skrivelser den 28 februari 1917 har järnvägsstyrelsen

gjort framställningar dels om pensioner till åtskilliga vid statens järnvägsbyggnader

anställda eller förut anställda förmän och arbetare, dels

om förhöjning av den järnvägsarbetaren Oskar Alsterlén av 1894 års

riksdag tillerkända pension, dels ock om viss ändring i villkoren för

järnvägsarbetaren Karl Fredrik Andersson av 1916 års riksdag tillerkänd

pension; och ber jag nu att få upptaga dessa frågor till behandling.

Innan jag ingår på en redogörelse för järnvägsstyrelsens berörda

framställningar, må emellertid erinras, att, enligt de grunder, som senast av

1916 års riksdag tillämpats beträffande pensionsfrågor av föreliggande

art, pension brukar beviljas förman eller arbetare vid statens järnvägsbyggnader,

som uppnått minst 55 års ålder och räknar minst 24 tjänstår.

Pensionsbeloppet har ansetts böra sättas till enahanda belopp, som enligt

lagen angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete den

5 juli 1901 högst kan utgå, eller 300 kronor. Såsom villkor för pensionens

åtnjutande har i allmänhet bestämts, att, därest pensionstagare framdeles

skulle erhålla anställning mot avlöning av statsmedel, beloppet av sådan avlöning

tillika med pensionen icke finge överstiga ett belopp av beträffande

förmän och yrkesarbetare 1,200 kronor samt beträffande vanliga arbetare

900 kronor, vilka sistnämnda två belopp beräknats motsvara medelinkomstbeloppet

för berörda båda grupper.

Vad först angår de nya pensioner, varom järnvägsstyrelsen gjort

framställning, har styrelsen anfört följande.

I likhet med vad förut ägt rum, hade ansökningar om utverkande av statsunderstöd

inkommit till styrelsen från åtskilliga förmän och arbetare, vilka samtliga

under längre tid med gott vitsord arbetat vid statens järnvägsbyggnadsföretag

och av vilka flertalet därjämte enligt företedda intyg genom sjukdom eller

kroppskada fått sin arbetsförmåga i mer eller mindre hög grad minskad.

Beträffande föreliggande uppgifter om nu ifrågavarande sökandes tjänstetid

ville styrelsen anmärka, att fullständiga förteckningar å de vid järnvägsbygg
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

ÉanJcoutstcottels utlåtande Nr 53.

17

naderna under den gångna tiden anställda arbetare saknades, vartill lcomme, att

en stor del av arbetsbefälet antingen avlidit eller lämnat tjänsten. Det hade för

övrigt befunnits omöjligt för befälet att lämna detaljerade upplysningar rörande

varje särskild, kanske för lång tid tillbaka anställd arbetares tjänstetid. Tjänstetidens

längd både således icke kunnat genom officiella handlingar bestyrkas, utan

hade styrelsen därvidlag, såsom vid avgivande av enastående framställning rörande

de arbetare, som år 1916 tilldelades understöd, ansett sig kunna utgå från

av sökandena själva lämnade tjänsteförteckningar, vilka utförligt angåvo tiden och

platsen för anställningen, och detta så mycket hellre, som berörda uppgifter, i

den mån de kunnat kontrolleras, visat sig vara riktiga.

I avseende å vederbörandes lönevillkor ansåge sig styrelsen böra omförmäla,

att medelavlöningen under senare tid för ifrågavarande förmän och arbetare kunde

beräknas hava uppgått, för förmän och yrkesarbetare till 1,200 kronor och för

vanliga arbetare till 1,000 kronor för år.

Styrelsen hade utgått från det antagandet, att huvudsakligen enahanda villkor

med avseende å pensionsbelopp samt levnads- och tjänsteålder m. m., vilka

förut varit för Kungi. Maj:t och riksdagen bestämmande vid beviljande av pensioner

åt järnvägsbyggnadsarbetare, jämväl nu skulle komma till tillämpning, även

om det sålunda föreslagna pensionsbeloppet under nu rådande förhållanden måste

anses otillräckligt. Styrelsen hade emellertid icke ansett sig böra föreslå någon

förhöjning av pensionerna, så länge lagen angående ersättning för skada till följd

av olycksfall i arbete den 5 juli 1901 vore gällande.

Med tillämpning av förberörda grunder skulle pension tillkomma i följande

tablå upptagna förmän och arbetare. I tablån hade angivits det antal levnadsår,

envar uppnått eller uppnådde under år 1917, ävensom antalet av hans tjänstår;

och framginge av tablån tillika, huruvida vederbörande fortfarande vore i arbete

vid statens järnvägsbyggnader eller icke.

Namn och befattning.

Levnadsår.

Tjänstår.

Anmärkningar.

Jonas Gustaf Jernberg, förman .........

59

37

Därav 2 år vid statens järnvägars

banavdelning; ej kvar i arbete.

Otto Wilhelm Johansson Husberg, för-

man ......................................

61

27

Därav 2 år vid statens järnvägars

banavdelning och 2 år vid fäst- ningsbyggnad; ej kvar i arbete vid

statens järnvägsbyggnader.

Fortfarande i arbete vid statens

Johan Alfred Johansson, förman.........

61

26

Olof Olsson, förman .....................

59

35

järnvägsbyggnader.

Därav 5 år vid statens järnvägars

Karl Samuel Forsgren, stenarbetare ...

56

26

banavdelning; ej kvar i arbete

vid statens järnvägsbyggnader.

Därav 9 år vid statens järnvägars

Johan Johansson Linder, stenarbetare...

60

37

banavdelning, där han fortfa- rande har anställning.

Därav 16 år vid statens järnvägars

banavdelning; fortfarande i ar- bete vid statens järnvägsbygg- nader.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 saml. 39 höft. (Nr 53.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

BanJcoutslcoHets utlåtande Nr 53.

Namn och befattning.

Levnadsår.

Tj anstår.

Anmärkningar.

Sven Magnus Andersson, stenarbetare

56

39

Därav 9 år vid statens järnvägars

banavdelning, där han fortfa- rande har anställning.

August Magnusson Hedelin, arbetare...

72

35

Därav 14 år vid statens järnvägars

hanavdelning, där han fortfarande

har anställning.

Per Joban Lundbäck, arbetare............

71

25

Därav 2 år vid fästningsbyggnad;

fortfarande i arbete vid statens

järnvägsbyggnader.

Joban Fredrik Mehn, arbetare...........

63

25

Därav 9 år vid statens järnvägars

banavdelning; ej kvar i arbete

vid statens järnvägsbyggnader.

Jakob Bengtsson Lund, arbetare.........

67

37

Därav 5 år vid statens järnvägars

banavdelning; fortfarande i ar- bete vid statens järnvägsbygg- nader.

Jan Jansson, arbetare........................

60

33

Fortfarande i arbete vid statens

järnvägsbyggnader.

Alfred Gotthard Andersson, arbetare...

71

48

Därav 22 år vid statens järnvägars

banavdelning; ej kvar i arbete.

Karl August Bergdahl, arbetare.........

56

33

»

Därav 4 år vid statens järnvägars

banavdelning; fortfarande i ar- bete vid statens järnvägsbygg- nader.

Carl Magnus Johansson Löndahl, arbe- tare ..........................................

56

25

Därav 4 år vid statens järnvägars

banavdelning; fortfarande i arbete

vid statens järnvägsbyggnader.

Karl August Lagerström, arbetare......

61

26

Fortfarande i arbete vid statens

järnvägsbyggnader.

Frans August Johansson, arbetare......

70

40

Därav 14 år vid statens järnvägars

ban- och maskinavdelningar, vid

vilken sistnämnda avdelning han

fortfarande har anställning.

Anders Petter Andersson, arbetare......

%

65

39

Därav 11 år vid statens järnvägars

banavdelning, där han fortfarande

har anställning.

På grund av det anförda har styrelsen hemställt, att Kung!. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva, att en var av i förenämnda tablå upptagna

personer måtte från och med månaden näst efter den, varunder

han entledigats eller bleve entledigad från sin befattning vid statens

järnvägar — dock icke i något fall för tid före den 1 januari 1917 —

under sin återstående livstid å allmäni!a indragningsstaten åtnjuta årlig

pension till belopp av 300 kronor, under villkor emellertid att, därest

pensionstagare framdeles skulle erhålla anställning mot avlöning av stats
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

bankoutskottdn utlåtande Nr 53. 19

medel, uppgående till ett för en var beräknat årligt medelinkomstbelopp

av respektive 1,200 kronor för förman och yrkesarbetare samt 1,000

kronor för vanlig arbetare eller därutöver, pensionen skulle, så länge

sistnämnda anställning varade, upphöra att utgå samt att, vid sådan avlönings

uppbärande i övrigt, pensionen skulle minskas, så att densamma

jämte avlöningen icke uppginge till högre belopp än nämnda medelinkomst.

Över denna framställning har statskontoret den It) mars 1917 avgivit

infordrat utlåtande och därvid på grund av vad järnvägsstyrelsen

i ärendet meddelat och anfört tillstyrkt avlåtande till riksdagen av proposition

om beredande av pensioner åt ifrågavarande arbetare. Statskontoret

har dock ansett sig böra erinra, att styrelsens framställning i

viss mån innebär en avvikelse från vad hittills gällt såsom villkor för

åtnjutande av dylika pensioner, i det styrelsen föreslagit en höjning från

900 till 1,000 kronor av det för vanliga arbetare beräknade årliga medelinkomstbeloppet.

Då de villkor, som hittills plägat uppställas för beviljande av pensioner

till förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader, uppfyllas

av de personer, som avses i nu föreliggande framställning, tillstyrker

jag, att pension med föreslaget belopp beredes dessa personer.

Beträffande villkoren för pensions åtnjutande innebär styrelsens

framställning, på sätt statskontoret påpekat, en avvikelse från vad hittills

gällt. Då emellertid det belopp, vartill, enligt styrelsens förslag, pension

jämte avlöning av statsmedel för vanlig arbetare må uppgå utan

reduktion av pensionen, icke överstiger det belopp, vartill medelavlöningen

för sådan arbetare under senare tid uppgått, har jag för min del

intet att häremot erinra.

Med anledning av en utav Kungl. Maj:t i ämnet gjord framställning

har 1894 års riksdag medgivit, att järnvägsarbetaren Oskär Alsterlén finge

från och med månaden näst efter den, varunder han av järnvägsstyrelsen

entledigades från anställning vid statens järnvägsbyggnader, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension

till belopp av 160 kronor, med förbehåll dock att, därest han framdeles

skulle erhålla anställning mot avlöning av statsmedel, hans pensionsbelopp

skulle för den tid, hans anställning varade, minskas med ett

belopp, motsvarande den nya avlöningen eller, om denna uppginge till

samma eller högre belopp, under tiden upphöra att utgå.

Enligt vad järnvägsstyrelsen nu meddelat har Alsterlén, vilken

jämväl använder sig av efternamnet Alsteriind, uti en av arbetschefen

Statskontoret.

Departements
chefen.

Förhöjning av

järnvägsarbetaren

O. Alsterléns

pension.

Järnvägs
styrelsen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

BanlcoutsJcottets utlåtande Nr 53.

vid dubbelspårsbyggnaden Norrköping—Mjölby till järnvägsstyrelsen

överlämnad skrift anhållit, att den honom av 1894 års riksdag tillerkända

pension av 160 kronor måtte höjas till 450 kronor. Sökanden

har därvid åberopat, att han från den 8 januari 1912 till april 1916

varit anställd vid statsbanan Järna—Norrköping samt därefter vid förenämnda

dubbelspårsbyggnad.

Verkställd utredning i ärendet har givit vid handen, att sökanden,

som är född den 1 december 1846, blivit den 29 oktober 1894, enligt

vad ett för honom samma dag utfärdat avskedsbevis angiver, ur statens

järnvägsbyggnaders tjänst entledigad; att han då räknat en tjänstetid

såsom arbetare vid desamma av 28 år; att han sedermera, efter att hava

uppburit sin pension under en följd av år, i januari 1912 ånyo fått anställning

vid statens järnvägsbyggnader, där han förvärvat eu ytterligare

tjänstetid av omkring 5 år; samt att han, som alltså numera räknar en

tjänstetid vid statens järnvägsbyggnader av 33 år, under tiden för den

senare anställningen icke uppburit sin pension eller någon del därav samt

arbetat såsom förrådssmed.

För egen del anför järnvägsstyrelsen i denna fråga följande:

»Då sökanden, som snart är 71 år gammal, torde få anses hava uppnått en

sådan levnadsålder, att han vid innehavande anställnings upphörande svårligen

kan bereda sig annan inkomstgivande verksamhet, samt lian förty skulle komma

att för levnadsbehovens tillfredsställande vara hänvisad allenast till den efter nuvarande

förhållanden obetydliga pension, som år 1894 tilldelades honom, har

styrelsen ansett det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att förhöjning

av nämnda pensionsbelopp beredes honom.

Med ledning av den princip, som senast av 1916 års riksdag tillämpats vid

beviljande av pensioner till vissa förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader,

nämligen att pensionen — lika för alla — bör bestämmas till enahanda

belopp, som enligt lagen angående ersättning för skada till följd av olycksfall i

arbete den 5 juli 1901 högst kan utgå, eller 300 kronor, har styrelsen ansett sig

böra föreslå, att pensionen till sökanden bestämmes att utgå med ett till 300

kronor förhöjt belopp under hans återstående livstid från och med månaden näst

efter den, under vilken han erhåller entledigande från sin anställning vid statens

järnvägsbyggnader.»

På grund av det anförda har styrelsen, med vitsordande av sökandens

under tjänstetiden ådagalagda nit och skicklighet, hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att den Alsterlén eller

Alsterlind å allmänna indragningsstaten beviljade pension av 160 kronor

måtte höjas till 300 kronor, att utgå under hans återstående livstid från

och med månaden näst efter den, under vilken han erhölle entledigande

från nu innehavande anställning vid statens järnvägsbyggnader, dock

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53. 21

med villkor att, därest lian framdeles skulle erhålla anställning mot avlöning

av statsmedel uppgående till det för honom såsom yrkesarbetare

beräknade årliga medelinkomstbelopp av 1,200 kronor, pensionen skulle,

så länge anställningen varade, upphöra att utgå samt, vid sådan avlönings

uppbärande i övrigt, minskas, så att densamma jämte avlöningen

icke uppginge till högre belopp än nämnda medelinkomst.

Till följd av remiss bär statskontoret den 16 mars 1917 avgivit utlåtande

i detta ärende och därvid förklarat sig icke hava något att erinra

mot avlåtande till riksdagen av proposition i anslutning till järnvägsstyrelsens

framställning.

I likhet med järnvägsstyrelsen finner jag billigheten kräva, att ifrågavarande

arbetare beredes förhöjning av honom tillerkänd pension; och

får jag därför tillstyrka vad styrelsen i sådant hänseende föreslagit.

Med bifall till av Kungl. Maj:t därom gjord framställning har 1916

års riksdag medgivit, att arbetaren vid statens järnvägsbyggnader Karl

Fredrik Andersson må från och med månaden näst efter den, varunder

han entledigas från anställning vid statens järnvägar, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp

av 300 kronor, under villkor emellertid att, därest han framdeles

skulle erhålla anställning mot avlöning av statsmedel, uppgående

till ett för honom beräknat årligt medelinkomstbelopp av 900 kronor

eller därutöver, pensionen skall, så länge anställningen varar, upphöra

att utgå samt att, vid sådan avlönings uppbärande i övrigt, pensionen

skall minskas, så att densamma jämte avlöningen icke uppgår till högre

belopp än nämnda medelinkomst.

Sedermera har Andersson, som fortfarande är i arbete vid statens

järnvägsbyggnader, anhållit om sådan ändring i nämnda villkor för pensionens

åtnjutande, att han därutinnan bleve likställd med förmän och

yrkesarbetare, som tillerkänts pension. Andersson har till stöd därför

anfört, att han vore stenarbetare och såsom sådan att räkna till yrkesarbetarnas

grupp.

I anledning härav har nu järnvägsstyrelsen anfört följande.

I sin pensionsansökning hade Andersson icke uppgivit sig vara stenarbetare

och ej heller åberopat några handlingar, utvisande hans egenskap

av yrkesarbetare, och i de vid ansökningen fogade präst- och läkarbetyg

samt intyg från vederbörande roteman hade sökanden betecknats

såsom vanlig arbetare. Då vederbörande arbetschef emellertid vitsordat

riktigheten av Anderssons uppgift, att han arbetat vid statens järnvägs
-

Statskontoret.

Departements

chefen.

Ändring i

villkoren för

järnvägsarbetaren

K. F.

Andersson

tillerkänd

pension.

Järnvägs
styrelsen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bank outskottets utlåtande Nr 53.

Statskontoret.

Departements

chefen.

Motion

II: 479.

Utskottet.

byggnader såsom yrkesarbetare, syntes det styrelsen rättvist, att han

också i avseende å pensionsvillkoren bleve likställd med dylik arbetare.

Under åberopande av vad sålunda anförts har styrelsen hemställt om

sådan ändring i de för pensionens åtnjutande föreskrivna villkoren, att det

årliga medelinkomstbeloppct för Andersson måtte beräknas till 1,200

kronor.

I infordrat utlåtande av den 14 mars 1917 har statskontoret tillstyrkt

bifall till föreliggande framställning.

Mot vad järnvägsstyrelsen i denna del anfört har jag icke funnit

anledning till erinran.))

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom

andra kammaren av herr Edbom jämte fyra andra av kammarens ledamöter

väckt motion, nr 479, vari anförts följande:

»Uti Kung!. Maj ds proposition, nr 338, föreslås en pension av 300 kronor

till vissa förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader.

På grund av penningevärdets fall och de dyra tiderna är detta belopp otillräckligt.

Riksdagen har ju även genom förut fattade beslut vid årets riksdag i

princip godkänt, att dylika pensioner böra utgå med 400 kronor.

På grund därav få vi hemställa, att riksdagen må besluta, att de i Kung!

Majds proposition nr 338 föreslagna pensionerna till J. G. Järnberg, O. W.

Johansson Husberg, J. A. Johansson, O. Olsson, K. S. Forsgren, J. Johansson

Linder, S. M. Andersson, A. Magnusson Hedelin, P. J. Lundbäck, J. F. Mehn,

J. Bengtsson Lund, J. Jansson, A. G. Andersson, K. A. Bergdahl, K. M. Johansson

Löndalil, K. A. Lagerström, F. A. Johansson, A. P. Andersson samt Osk.

Alsterlén, måtte utgå med 400 kronor och i övrigt enligt de villkor, som föreslås

i ovan berörda proposition.»

Kungl. Maj:ts förevarande framställning avser dels beviljande av

pensioner till åtskilliga vid statens järnvägsbyggnader anställda eller

förut anställda förmän och arbetare, dels förhöjning av den av järnvägsarbetaren

Oskar Alsterlén av 1894 års riksdag tillerkända pension av

160 kronor, dels ock slutligen viss ändring i villkoren för den av 1916

års riksdag järnvägsarbetaren Karl Fredrik Andersson beviljade pension

å 300 kronor. Departementschefen erinrar, hurusom enligt de grunder,

som senast av förlidet års riksdag tillämpats i liknande fall, pension

brukat beviljas förman eller arbetare vid statens järnvägsbyggnader,

vilken uppnått minst 55 års ålder och räknade minst 24 tjänstår, även

som att pensionen ansetts böra bestämmas till samma belopp, som enligt

1901 års lag angående ersättning för skada till följd av olycksfall

i arbete högst kan utgå eller 300 kronor. Dessutom plägade visst villkor

''oreskrivas för pensionens åtnjutande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tianhoutslcottets utlåtande Nr åd.

23

I överensstämmelse härmed föreslår Kung]. Maj:t nu, att i förevarande

fall pensionsbeloppet för en var bestämmes, i ett fall höjes till

300 kronor. Motionären åter har under hänvisning till beslut vid innevarande

års riksdag hemställt, att pensionerna måtte utgå med 400

kronor.

Det är visserligen sant, att riksdagen i år beviljat några arbetare

pensioner eller understöd till belopp av 400 kronor. Dessa beslut hava

emellertid gällt enstaka fall, där för övrigt särskilt ömmande omständigheter

varit för handen. Här är åter fråga om en större grupp

av förmän eller arbetare, vilka äro eller varit anställda vid statens järnvägsbyggnader.

En höjning av de nu föreslagna pensionerna skulle

med all sannolikhet komma att medföra nog så vittgående konsekvenser.

Enligt utskottets mening lärer i värjo fall en dylik höjning icke böra

ske utan en föregående undersökning, vilken verkan ett sådant beslut

skulle medföra med hänsyn till andra lika berättigade pensionärer vid

statens järnvägar. Vid en sådan undersökning, vilken synes böra överlämnas

åt järnvägsstyrelsen, torde även böra tagas under övervägande,

huruvida icke vid pensionernas bestämmande hänsyn borde tagas till det

olika antal tjänstår och levnadsår, som i de särskilda fallen förekomma,

dock utän rubbning av nuvarande grunder, enligt vilka minst 55 levnadsår

och 24 tjänstår ansetts böra förefinnas. Utskottet har alltså i syfte

att ernå en höjning av ifrågavarande järnvägsarbetares pensioner ansett

sig böra tillstyrka en skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t och finner sig

för övrigt böra biträda Kungl. Majrts proposition.

Utskottet hemställer,

a) att en var av nedannämnda vid statens järnvägsbyggnader

anställda eller förut anställda personer,

nämligen förmännen Jonas Gustaf Jernberg, Otto Wilhelm

Johansson Husberg, Johan Alfred Johansson och

Olof Olsson, stenarbetarna Karl Samuel Forsgren, Johan

Johansson Linder och Sven Magnus Andersson samt

arbetarna August Magmisson Hedelin, Per Johan Lundbäck,

Johan Fredrik Mehn, Jakob Bengtsson Lund,

Jan Jansson, Alfred Gotthard Andersson, Karl August

Bergdahl, Carl Magnus Johansson Löndahl, Karl August

Lagerström, Frans August Johansson och Anders Petter

Andersson må från och med månaden näst efter den,

varunder han entledigats eller varder entledigad från

sin befattning vid statens järnvägar — dock icke

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Banlcoutskottets utlåtande Nr 53.

i något fall för tid före den 1 januari 1917 — under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

årlig pension till belopp av 300 kronor, under

villkor emellertid att, därest pensionstagare framdeles

skulle erhålla anställning mot avlöning av statsmedel, uppgående

till ett för en var beräknat årligt medelinkomstbelopp

av respektive 1,200 kronor för förman och

yrkesarbetare samt 1,000 kronor för vanlig arbetare

eller därutöver, pensionen skall, så länge sistnämnda anställning

varar, upphöra att utgå samt att, vid sådan avlönings

uppbärande i övrigt, pensionen skall minskas,

så att densamma jämte avlöningen icke uppgår till

högre belopp än nämnda medelinkomst;

b) att den järnvägsarbetaren Oskar Alsterlén eller

Alsterlind av 1894 års riksdag å allmänna indragningsstaten

beviljade pension av 160 kronor må höjas till 300

kronor, att utgå under hans återstående livstid från

och med månaden näst efter den, under vilken han

erhåller entledigande från nu innehavande anställning

vid statens järnvägsbyggnader, dock med villkor att,

därest han framdeles skulle erhålla anställning mot avlöning

av statsmedel, uppgående till 1,200 kronor eller

därutöver för år räknat, pensionen skall, så länge anställningen

varar, upphöra att utgå samt att, vid sådan

avlönings uppbärande i övrigt, pensionen skall minskas,

så att densamma jämte avlöningen icke uppgår till

mer än sistnämnda belopp;

c) att stenarbetaren vid statens järnvägsbyggnader

Karl Fredrik Andersson, vilken enligt beslut

av 1916 års riksdag under visst villkor äger att från

och med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från anställning vid statens järnvägar, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

årlig pension till belopp av 300 kronor, må åtnjuta

ifrågavarande pension under följande ändrade

villkor, nämligen att, därest han framdeles skulle erhålla

anställning mot avlöning av statsmedel, uppgående

till 1,200 kronor eller därutöver för år räknat, pensionen

skall, så länge sistnämnda anställning varar, upphöra

att utgå samt att, vid sådan avlönings uppbäran
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

25

de i övrigt, pensionen skall minskas, så att densamma

jämte avlöningen icke uppgår till mer än sistnämnda

belopp, samt

d) att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 479, må besluta att i skrivelse till Kungl.

anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta genom järnvägsstyrelsen

utreda, i vad mån en höjning av pensioner

åt förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader

lämpligen må äga rum, med beaktande därvid, att beloppen

varda utmätta med hänsyn till vederbörandes

större eller mindre antal levnads- och tjänstår, samt

därefter till riksdagen inkomma med det förslag, som

härav föranledes.

9:o) I en inom andra kammaren av herr Olsson i Berg väckt

motion, n:r 233, har anförts följande:

»Härmed får jag vördsamligen föreslå, att avlidne kronolänsman Johan

Henrik Landbergs änka, Anna Viktoria Landberg, född Almegren, i Stenungsund

i Bohuslän, som befinner sig i betryckt ekonomisk ställning och därjämte är på

grund av sjuklighet oförmögen att med eget arbete bidraga till sitt uppehälle,

måtte beredas en förhöjning i den pension hon nu åtnjuter från civilstatens änkeoch

pupillkassa.

Som motivering till denna ansökan torde vara tillräckligt att hänvisa till

hosgående intyg av vederbörande läkare. Därav framgår, att änkan Landberg

under lång tid varit hemsökt av sjukdom, som ej allenast hindrat henne från

förvärv, utan ock föranlett kostnader och behov av vård. Då härtill kommer,

att livsförnödenheterna nu äro så dyra, är tydligt, att de 200 kronor, som hon

nu åtnjuter i pension, ej räcka till livets uppehälle och nödtorft, och av egna

medel är hon i fullständig saknad.

Då det alltså synes klart, att änkan Landberg befinner sig i verkligt nödläge

och det pensionsbelopp, som hon nu uppbär, ej kan anses stå i rimligt förhållande

till föreliggande omständigheter och nuvarande livsmedelspris, får jag

vördsamt hemställa, att riksdagen ville besluta, att avlidne kronolänsman Johan

Henrik Landbergs änka, Anna Viktoria Landherg, född Almegren, i Stenungsund

i Bohuslän, måtte tillerkännas en årlig tilläggspension av 300 kronor att utgå

från och med den 1 januari 1917.»

Angående

tilläggspension

åt kronolänsmannen

J. H. Landbergs

änka.

Vid motionen finnes fogat, bland annat, ett så lydande läkareintyg:

»Fru Anna Landberg, född 2a/2 1860, från Stenungsund, Bohuslän, som jag

under de senaste 10 åren känt och haft upprepade tillfällen att undersöka, härunder

denna tid varit ytterst ringa arbetsför och kan nu ej alls bidraga till sitt

rrppehälle. Under hela denna tid har hon lidit av svårartad nervsjukdom med

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 saml. 39 käft. (Nr 53.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

Utskottet.

upprepade anfall åt hjärtat vid minsta ansträngning, svår sömnlöshet, och har

under denna tid genomgått operationer, 1909, då livmoder och adnexer borttogos,

1913 för tarmvred, låg 1909 i njurinflammation och 1912 i lungsäcksinflammation

med exsudet; dessutom lider hon av kronisk obstipation (förstoppning). Detta

allt varder härmed på begäran på heder och samvete intygat.

Ljungskile den 16 januari 1917.

Nath. Dahlberg.

E. prov.-läkare.»

Beträffande övriga intyg hänvisas till motionen.

Statskontoret har i ärendet avgivit yttrande och därvid, med erinran,

att statskontoret den 24 sistlidna februari avgivit utlåtande i anledning

av anbefalld utredning om höjning av vissa lägre änkepensioner, förklarat

sig för sin del icke kunna förorda, att ifrågavarande framställning

om tilläggspension föranleder till någon särskild åtgärd.

Enligt vad utredningen i ärendet givit vid handen, synes änkan

Landberg befinna sig i tryckt ekonomisk ställning. Då hon vidare på

grund av långvarig sjuklighet är oförmögen att med eget arbete bidraga

till sitt uppehälle samt dessutom i behov av särskild vård, torde billigheten

fordra, att hon erhåller någon förhöjning av den pension, hon nu

åtnjuter från civilstatens änke- och pupillkassa; och har denna förhöjning

skäligen ansetts böra bestämmas till det av motionären föreslagna beloppet

300 kronor. Tilläggspensionen synes böra anvisas att utgå å

allmänna indragningsstaten från och med innevarande års början.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 233, må medgiva att änkan Anna Viktoria Landberg,

född Almegren, i Stenungsund, Bohuslän, må

— utöver den henne från civilstatens änke- och pupillkassa

tillkommande pension — å allmänna indragningsstaten

erhålla en årlig tilläggspension av trehundra

kronor att utgå från och med år 1917, så länge hon

i sitt nuvarande änkestånd förbliver.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1917.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottels utlåtande Nr 53.

27

IT. Angående ecklesiastikdepartementet.

10:o) I punkt 10 under tionde huvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att i avbidan på proposition angående småskollärares m. fl. änkeoch

pupillpensionering, för ändamålet beräkna under riksstatens tionde

huvudtitel på extra stat för år 1918 ett belopp av 5,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 23 april 1917

avlåten proposition, nr 270, med återkallande av det under tionde huvudtiteln,

punkten 10, i årets statsverksproposition till riksdagen avlåtna förslaget

angående beräknande under - nämnda huvudtitel på extra stat för

år 1918 av visst belopp för småskollärares m. fi. änke- och pupillpensionering,

föreslagit riksdagen medgiva, att småskolläraren Johan Severin

Peterssons änka Thilda Petersson må från och med den 1 januari 1917

under sin återstående livstid, så länge hon förbliver ogift, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 300 kronor.

Till stöd för ifrågavarande framställning åberopas utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 23 april 1917, däri föredragande

departementschefen anfört följande:

»I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t

under tionde huvudtiteln, punkten 10, föreslagit riksdagen att, i avbidan

på proposition angående småskollärares m. fl. änke- och pupillpensionering,

för ändamålet beräkna under riksstatens tionde huvudtitel på extra stat

för år 1918 ett belopp av 5,000 kronor.

När min företrädare i ämbetet den 13 januari 1917 anmälde detta

ärende, yttrade han till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden samma

dag, bland annat, att förslag angående ordnandet av denna pensionering

borde, för så vitt icke betänkligheter av principiell art lade hinder i vägen,

föreläggas 1917 års riksdag, men att utredning i ärendet då icke vore

slutförd. Sedan sagda utredning fullföljts, anhåller jag att nu få anmäla

ärendet för avlåtande av framställning till riksdagen.

Jag torde då genast höra anmärka, att principiella betänkligheter

mot en omedelbar lösning, vare sig definitiv eller provisorisk, av frågan

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 39 höft. (Nr 53.) 5

Angående

understöd åt

småskolläraren

Johan

Severin Peterssons

änka

Thilda Petersson.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande 1Sr 53.

Riksdagen

år 1911.

i dess helhet enligt min mening för närvarande föreligga. Småskollärarpersonalens

änke- och pupillpensionering sammanhänger nämligen på det

allra närmaste med vissa andra spörsmål, som äro under beredning, och framför

allt med frågan om en definitiv löne- och pensionsreglering för nämnda

lärarpersonal. Med anledning härav hava meningarna bland de i ämnet

hörda myndigheterna varit delade rörande lämpligheten av att nu företaga

ärendet till avgörande. Den verkställda utredningen synes mig giva

vid handen, att nu förevarande pensioneringsfråga icke bör utbrytas från sitt

sammanhang med övriga omförmälda frågor, utan att dessa spörsmål böra

samtidigt föreläggas riksdagen. Intill dess härför erforderliga utredningar

hunnit avslutas, vilket jag hoppas skall bliva möjligt inom en relativt nära

framtid, torde framställning böra göras hos riksdagen för varje särskilt

fall, då understöd från det allmänna påkallas åt efterlevande efter sådan

avliden lärare, varom här är tal. En ansökning om understöd-av allmänna,

medel åt änkan efter en avliden småskollärare föreligger redan, och förslag

om beviljande av sådant understöd i det sålunda föreliggande fallet

bör enligt min mening nu avlåtas till riksdagen.

För bedömande av detta fall och med hänsyn därtill, att liknande

ansökningar sannolikt kunna även i det följande föranleda framställningar

till riksdagen om understöd av ifrågavarande art, synes mig lämpligt att

här lämna en redogörelse för ovanberörda pensioneringsfråga i dess helhet

i det skick, den nu föreligger. I denna redogörelse kommer jag att ingå

även på nyssnämnda ansökning och vederbörande myndigheters yttranden

rörande densamma.

Sedan riksdagen år 1875, med bifall i huvudsak till ett av Kungl.

Maj:t framlagt förslag, anvisat medel till inrättande av en pensionsanstalt

för folkskollärares änkor och barn, utfärdades den 15 oktober 1875 reglemente

för »folkskollärarnas änke- och pupillkassa». Från och med år

1876 hava änkor och barn efter avlidna folkskollärare ägt uppbära

pension från nämnda kassa. Någon motsvarande pensionsrätt har hittills

icke varit medgiven för änkor och barn efter avlidna småskollärare. Frågan

om beviljande av dylik pension i det särskilda fall, som ovan nämnts,

var emellertid år 1911 föremål för riksdagens prövning, och jag skall

här redogöra för behandlingen av detta ärende.

I eu vid 1911 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 40,

hade föreslagits, att riksdagen måtte bevilja ett årligt bidrag av dels 300

kronor till skolläraren Johan Severin Peterssons änka Thilda Petersson.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

29

född Larsson, att utgå så länge hon levde ogift, dels ock till Peterssons

döttrar Signe Theresia Charlotta och Anna Desideria vardera ett årligt

understöd av 100 kronor, intill dess de fyllt 18 år.

I motiveringen hänvisades till ett av vederbörande kyrkoherde utfärdat intyg,

varigenom vitsordades bland annat följande. Petersson hade varit anställd inom

Södra Hestra församling i Jönköpings län under åren 1877—1910, således icke mindre

än 34 år, såsom dels småskollärare (1877—1885), dels biträdande lärare vid folkskola

(1886—1896), dels ock lärare vid mindre folkskola (1897 till sin död år 1910). Under

en stor del av denna tid hade han tjänstgjort såsom ambulerande lärare än här, än

där i hemmen, dit småskolan varit förlagd, enär skoldistriktet varit i saknad av särskilda

småskolelokaler. Peterssons löneförmåner utgjorde till en början 60 kronor

årligen jämte föda och husrum. Under åtskilliga år måste han följa med än det ena

och än det andra av sina skolbarn för att i deras hem åtnjuta dessa naturaförmåner.

År 1885 ökades den kontanta lönen till 300 kronor, vilken avlöning år 1886 ändrades

till 275 kronor kontant samt fri bostad för att sedermera under årens lopp så

småningom ökas, så att han år 1910 hade i avlöning 780 kronor jämte bostad och

ersättning för vedbrand. Petersson hade under många år haft en försvagad hälsa, och

till följd därav hade hans tjänst de sista två åren huvudsakligen bestritts av sjukvikarie,

till vars avlönande han själv bidragit enligt lag. Med sin efterlevande maka

hade han fem barn, av vilka dottern Signe Theresia Charlotta, född den 2 mars 1896,

och dottern Anna Desideria, född den 11 oktober 1898, ännu vore minderåriga. Petersson

hade ständigt levat under stort ekonomiskt betryck och på grund därav måst vid

upprepade tillfällen anlita kommunens hjälp, varför han vid sin död efterlämnade familjen

i stor fattigdom. Utsikterna syntes också vara synnerligen små för änkan att,

ovan som hon vore vid grövre kroppsarbete och därtill försvagad av årslånga umbäranden,

ansträngande långvarig sjukvård m. m., någonsin bliva i stånd att utan bidrag

av kommunen försörja sig eller de sina.

Då det vore i ytterst sällsynta fall, manliga lärare vore anställda vid sådan

skola som den nämnda, ansåge motionären, att ett riksdagsbeslut i av honom ifrågasatt

riktning icke kunde bliva ett prejudikat, som innebure fara för framtiden.

Bankoutskottet, som hade att avgiva utlåtande i ärendet, fann emellertid

icke tillräckliga skäl vara anförda för beviljande av understöd från

statens sida i föreliggande fall och avstyrkte fördenskull bifall till

motionen.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagens båda kamrar, i andra kammaren

dock efter votering, varvid 73 röster tillföllo ett under överläggningen

i frågan framställt yrkande, att ett årligt understöd av 240 kronor

måtte beviljas änkan Petersson att till henne utgå, så länge hon

levde ogift.

Hos Kungl. Maj:t har änkan Petersson sedermera, under åberopande

av de under ärendets behandling i riksdagen till förmån för understöds

beviljande anförda skäl samt med förmälan, att hon vore i saknad av

1

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

existensmedel, anhållit, att Kungl. Maj:t måtte åt henne och hennes omyndiga

barn utverka pension med de i förberörda motion angivna belopp

eller med de belopp, som kunde prövas skäliga.

På grund av särskilda remisser hava utlåtanden i ärendet avgivits

den 23 september 1911 av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings

län, som hört Södra Hestra församling och dess kyrkoherde samt vederbörande

länsman och kronofogde, och den 11 december 1911 av statskontoret.

Församlingen och dess kyrkoherde samt länsmannen och kronofogden

tillstyrkte bifall till framställningen. Av skolrådet hade vitsordats,

att Petersson under sin tjänstgöring i församlingen ådagalagt berömlig

undervisningsskicklighet, berömlig förmåga att i skolan upprätthålla ordning

och i övrigt leda ungdomens uppfostran samt berömligt nit och att

han fört en hedrande vandel. Kyrkoherden intygade, att av makarna

Peterssons fem levande barn endast det äldsta, en son, uppnått myndig

ålder samt att denne icke ansåges vara i stånd — åtminstone icke nämnvärt

— att bidraga till moderns och de minderåriga syskonens försörjning.

Kungl. Maj:ts befallningshavande förklarade sig kunna allenast vitsorda,

att familjen befunne sig i behövande omständigheter.

Statskontoret ansåge, med hänsyn till de i föreliggande fall synnerligen

ömmande omständigheterna, billigt, att något årligt understöd av

statsmedel bereddes änkan Petersson, och förordade fördenskull, att eu

pension å 200 kronor årligen måtte tillerkännas henne, att utgå från allmänna

indragningsstaten från och med år 1912 under hennes återstående

livstid, så länge hon förbleve änka. Statskontoret ifrågasatte emellertid,

huruvida icke i detta fall borde såsom villkor för statsunderstödet uppställas,

att vederbörande skoldistrikt jämväl lämnade något bidrag, exempelvis

100 kronor årligen, till sökandens underhåll.

Till närmare utredning av spörsmålet om beredande av statsunderstöd

åt efterlevande efter småskollärare m. fl. införskaffades genom ecklesiastikdepartementets

statistiska avdelning upplysningar rörande under år 1910

i tjänst varande och pensionerade biträdande lärares i folkskolor, lärares i mindre

folkskolor och lärares i småskolor civilstånd och antal barn under 18 år.

Sedermera remitterades den 16 november 1915 änkan Peterssons ansökning

jämte övriga handlingar i ärendet till den av Kungl. Maj:t den 5 juli

1912 tillsatta lärarlönenämnden, vilken erhållit i uppdrag att efter verkställd

undersökning framlägga förberedande förslag till ny löne- och pen
-

I

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

31

sionsreglering för lärarpersonalen vid vissa läroanstalter, däribland även

folk- och småskolor.

Med en den 18 december 1915 dagtecknad skrivelse överlämnade lärarlönenämnden

till Kungl. Maj:t sitt betänkande III angående Enke- och pupillpensionering

för viss lärarpersonal. I sagda skrivelse omförmälde nämnden,

som i betänkandet framlade förslag bland annat angående ombildning av

småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt till en småskollärarnas

pensionsinrättning, att nämnden sett sig föranlåten upptaga till utredning

även frågan om småskollärarpersonalens änke- och pupillpensionering

samt att betänkandet utgjorde jämväl nämndens yttrande med anledning

av ovanberörda ansökning från änkan Petersson. Utredningen angående

förevarande spörsmål återfinnes i betänkandets kap. III, sid. 39 —

—47 samt 87—90 och utmynnar i ett av nämnden avgivet »förslag till

författning angående pensionering av änkor och barn efter avlidna småskollärare»,

sålunda lydande:

Änkor och barn efter avlidna lärare vid mindre folkskolor och småskolor samt

biträdande lärare vid folkskolor äga rätt till pension enligt här nedan meddelade bestämmelser.

1. Rätt till pension tillkommer änka och barn efter manlig lärare, som är delaktig

i småskollärarnas pensionsinrättning, så ock barn efter i denna pensionsinrättning

delaktig kvinnlig lärare, som är änka.

2. I fråga i övrigt om rätten till pension och om de utgående pensionernas

belopp gälla i tillämpliga delar samma bestämmelser, som i sådant avseende äro stadgade

i reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa, med det undantag dock

att änkepension utgår med 30 procent av den för den avlidne läraren lagstadgade

kontanta avlöningen i högsta lönegraden, familjetillägg, ersättning för övertidsläsning

samt för bostad och bränsle däri icke inräknade, och barnpension i förhållande härtill

enligt de i nämnda reglemente stadgade grunder.

3. För den ifrågavarande lärarpersonal sålunda tillförsäkrade förmån erlägges

ingen avgift.

4. Ansökningar om pension skola prövas av direktionen för folkskollärarnas änkeoch

pupillkassa.

5. Pensionerna utanordnas av folkskollärarnas änke- och pupillkassas medel,

åliggande det direktionen för kassan att varje år hos Kungl. Maj:t till ersättning anmäla

det belopp, som under näst föregående år av kassans medel utbetalts för ifrågavarande

ändamål.

6. De närmare bestämmelser, som för tillämpningen av de i denna författning

stadgade grunder må finnas erforderliga, meddelas av Konungen.

På grund av remiss hava yttranden över nämndens betänkande, i

vad det avser småskollärarpersonalens änke- och pupillpensionering, avgivits

av överståthållarämbetet och Kungl. Maj:ts samtliga befallnings
-

Lärarlönen&mndens

utlåtande.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

Behovet av

änke- och

pupillpensionermg

för

3måskollärarpersonalen.

havande, av domkapitlen och Stockholms stads konsistorium, av direktionen

över småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, av folkskolöverstyrelsen,

som hört statens folkskolinspektörer och överlämnat infordrade yttranden

i ämnet från kommunala folkskolinspektörer och folkskolestyrelser i

städer, där folkskoleväsendet lyder under stadsfullmäktige, ävensom av statskontoret.

De flesta, som yttrat sig i ämnet, hava antingen tillstyrkt bifall till

nämndens förslag eller ock förklarat sig icke hava något att mot detsamma

erinra. Direktionen över småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

har emellertid uttalat en avvikande mening angående sättet för beredande

av ifrågavarande pensionering. Av övriga myndigheter hava några framställt

erinringar mot en eller annan punkt av förslaget.

Jag övergår nu till att närmare redogöra för lärarlönenämndens förberörda

utlåtande och däröver avgivna yttranden.

Beträffande behovet av änke- och pupillpensionering för småskollärarpersonalen

har ingen meningsskiljaktighet mellan lärarlönenämnden och de

hörda myndigheterna kommit till synes. Om detta behov yttrar nämnden

i ovannämnda betänkande, sid. 43:

Att sm åskollärarn a saknade förmånen av pension åt efterlevande anhöriga ansåge

nämnden vara en av de allvarligaste bristerna i lönelagstiftningen på skolväsendets

område. Med sina små löner kunde dessa lärare i regel omöjligen avsätta något för

ifrågavarande ändamål. Vid sådan lärares död måste därför, där hustrun icke hade

kratter nog att uppehålla den efterlämnade familjen, densamma hemfalla åt fattigvården.

Att en lärare, som nedlade sitt livs arbete i det allmännas tjänst, icke

skulle se någon annan utsikt för de sina, när han folie ifrån, än fattigvården, ansåge

nämnden ovärdigt. Att ett sådant förhållande över huvud taget i vår tid existerade

kunde endast bero därpå, att det gällde eu liten, tillbakasatt och mycket litet inflytelserik

kår. Men denna omständighet gjorde det för nämnden så mycket mera angeläget

att, i den män nämnden förmådde, söka bidraga till det nu “påtalade missförhållandets

undanröjande. Nämnden ansåge sig alltså böra väcka förslag om åtgärder

för beredande av änke- och pupillpension åt småskollärarkåren.

Folkskolöverstyrelsen har i sitt utlåtande, som är dagtecknat den 30

november 1916, yttrat sig i samma riktning:

Behovet av eu ordnad pensionering av änkor och barn efter avlidna småskollärare

syntes överstyrelsen vara oomtvistligt. Den kår, som här avsåges, vore, såsom

allmänt torde erkännas, i lönehänseende särskilt ogynnsamt ställd. Detta gällde redan

om den ojämförligt övervägande del av kåren, som utgjordes av ogifta lärarinnor.

Ännu svårare ställde det sig tydligen för den, som på denna redan för en ensam person

synnerligen knappt tillmätta avlöning skulle underhålla familj, vilket bleve fallet,

då den manlige läraren vore gift eller lärarinnan vore änka med oförsörjda barn.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

33

Svårigheten, ja, omöjligheten för familjeförsörjaren att i detta fall kunna göra några

besparingar för kommande tider torde ligga i öppen dag. Om därför familjeförsörjaren

skulle falla ifrån, komme de efterlevande i regel att hemfalla åt fattigvården. Överstyrelsen

kunde icke annat än instämma med lärarlönenämnden i dess uttalande, att

det måste anses ovärdigt, att en lärare, som nedlagt sitt livs arbete iidet allmännas

tjänst, icke skulle se någon annan utsikt för de sina, när han folie ifrån, än fattigvården.

Statskontoret har i yttrande, dagtecknat den 18 januari 1917, anfört,

att det utan tvivel måste anses såsom ett beaktansvärt önskemål att för

vissa delägare i småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt bereda

rätt till änke- och pupillpensionering, och flera av de övriga myndigheter,

som yttrat sig i ärendet, hava särskilt uttalat, att änke- och pupillpensionering

för småskollärarkåren är av behovet påkallad.

Såsom förut nämnts, står spörsmålet om småskollärarkårens änke- och

pupillpensionering i ett visst samband med åtskilliga andra frågor, som för

närvarande äro under utredning.

Jag vill då först erinra, att statsrådet och chefen för finansdepartementet

den 21 februari 1913 jämlikt nådigt bemyndigande tillkallat särskilda

sakkunniga med uppdrag att inom nämnda departement verkställa

utredning, huruvida och på vilka grunder en centralisering av pensionsanstalter,

understödda av staten, lämpligen kunde genomföras, samt därvid

jämväl undersöka, huruvida icke genom fastställande av vissa huvudgrunder

för statens medverkan vid anordnandet av sådan pensionering, som

icke avsåge statstjänst men ändock ansåges vara förtjänt av statens understöd

i en eller annan form, skulle kunna vinnas större enhetlighet och

följdriktighet i denna statens medverkan, än vad för närvarande i åtskilliga

fall syntes vara händelsen, samt tillika önskvärd besparing i de med

nämnda pensionering förenade förvaltningsutgifter.

I sitt förberörda betänkande III, sid. 3, har lärarlönenämnden omförmält,

att den ansett sig böra avgiva sina i betänkandet framställda förslag

utan hinder därav, att den omfattande frågan om de statsunderstödda

pensionsanstalternas centralisering sålunda tagits upp. Nämnden föreställde

sig nämligen, att den fråga, ovanberörda sakkunniga hade att utreda,

och den fråga, nämnden här upptoge, borde till en början behandlas

oberoende av varande. Först när någondera frågans behandling nått

så långt, att statsmakterna fattat beslut i ärendet eller åtminstone det

huvudsakliga innehållet i ett sådant beslut kunde med någon grad av

sannolikhet förutses, torde tiden vara inne att vid behandlingen av den

andra frågan taga hänsyn härtill. Nämnden ville särskilt framhålla ange
-

Ärendets

samband

med andra

frågor, som

äro under

utredning.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

lägenheten av att frågan om de statsunderstödda pensionsanstalternas centralisering

icke finge fördröja genomförandet av dem bland här avgivna

förslag, som eljest befunnes värda avseende.

Ovannämnda sakkunniga hava sedermera med skrivelse den 15 januari

1916 överlämnat ett preliminärt utlåtande i ärendet och därvid såsom sin

mening uttalat (sid. 8), att såsom slutmål för centraliseringen borde uppställas

sammanförande av tjänstemannakassorna i en enda Statetis anstalt för

tjänstemannapensioneringen och änke- och pupillkassorna i en enda Tjänstemännens

anstalt för änke- och pupillpensioneringen, varvid dock de särskilda

kassorna, under vissa förutsättningar, borde kunna bilda självständiga

vinstavdelningar och förvaltas av egna styrelser. Att på en gång

söka genomföra denna centralisering torde dock, enligt de sakkunnigas

mening, bliva förenat med betydande svårigheter. Deras förslag vore

emellertid sådant, att det vore möjligt att successivt och i den mån förhållandena

och erfarenheten därtill gåve anledning inordna de nu bestående

olika kassorna i det nya systemet.

Man torde under sålunda givna förhållanden kunna utgå därifrån,

att sambandet mellan de båda frågorna om änke- och pupillkassornas centralisering

och om småskollärarkårens änke- och pupillpensionering icke

är av den art, att detta samband i och för sig kräver ett uppskov med

lösningen av den senare frågan.

Men vidare sammanhänger frågan om småskollärarkårens familj epensionering,

såsom jag redan framhållit, på det allra närmaste med frågan om

sagda lärarkårs avlöning och dess egen pensionering, liksom den ock i

någon mån står i samband med övriga avlönings- och pensionsfrågor, som

lärarlönenämnden haft att utreda och vilkas ytterligare beredning ännu

icke blivit slutförd. Nämnden har emellertid ansett, att frågan om småskollärarkårens

familj epensionering är av beskaffenhet att kunna utan olägenhet

utbrytas ur sammanhanget med övriga nyssnämnda frågor och

avgöras för sig. Härom yttrar nämnden i betänkande III, sid. 47:

Vad nämnden föreslagit i fråga om änke- och pupillpension åt småskollärarpersonalen

inginge som ett moment i nämndens löneregleringsförslag i dess helhet och

skulle sålunda komma att prövas i samband med sistnämnda ärende. Antagas kunde,

att åtskillig tid kotnme att förflyta, innan detta ärende i sin helhet bleve slutgiltigt

avgjort. Nämnden ansåge icke, att med prövning av den till nämnden remitterade ansökan

om pension av änkan efter avlidne småskolläraren J. S. Petersson borde till

dess anstå. Nämnda ansökan liksom andra ansökningar i samma syfte, som kunde

inkomma, innan änke- och pupillpensioneringsfrågan bleve reglerad, torde böra föranleda

nådiga framställningar till riksdagen med äskande om pension, till beloppet

bestämd i överensstämmelse med av nämnden angivna grunder, att utgå från allmänna

indragningsstaten eller möjligen från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets tillåtande År 53.

35

Nämnden, vilken det icke torde tillkomma att närmare ingå på aistberörda ärende,

ville till slut framkalla, att fragan om beredande av änke- och pupillpension åt småskollärarpersonalen

kunde lösas i huvudsaklig överensstämmelse med det av nämnden

framställda förslaget, oberoende av lönefrågan i övrigt.

Folkskolöverstyrelsen biträder för sin del denna nämndens uppfattning

angående möjligheten att lösa den föreliggande frågan oberoende av

lönefrågan i övrigt och anser även önskligt att så måtte ske:

Da behovet, yttrar överstyrelsen, att bereda något understöd åt småskolliirares

efterlevande syntes överstyrelsen vara synnerligen trängande, måste överstyrelsen

finna det vara en stor fördel, om denna angelägenhet kunde ordnas, även om frågorna

angående ny lönereglering för småskollärarkåren och en ombildning av småskollärares

m. fl. aiderdomsunderstödsanstalt till en småskollärarnas pensionsinrättning

icke kunde samtidigt därmed bringas till avgörande.

Av de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, har direktionen över

småskollärares m. il. ålderdomsunderstödsanstalt ansett det kunna ifrågasättas,

huruvida med hänsyn till de manliga småskollärarnas jämförelsevis

obetydliga antal och då detta antal syntes stadigt avtaga, det vore lämpligt

att för ändamålet vidtaga några särskilda anstalter. Direktionen har

i detta avseende erinrat, hurusom enligt av nämnden verkställd undersökning

antalet manliga småskollärare utgjorde 447 år 1900, 373 år 1904,

283 år 1908 och 188 år 1912. Skulle det emellertid anses behövligt, att

reliktpensioneringen erhölle en fastare organisation, föresloge direktionen,

att ifrågavarande lärare ålades delaktighet på vanliga villkor i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, vilken dock i sådant fall borde beredas

ökat statsbidrag; och kornme sådan delaktighet följaktligen att förbindas

med förpliktelse för vederbörande att erlägga pensionsavgift efter de grunder,

som vore stadgade för kassans övriga delägare. Dock borde det framhållas,

att berörda delaktighet, med hänsyn till den jämförelsevis lösa anställning,

en stor del av ifrågavarande lärare innehade och allt fort kornme

att innehava, kornme att vålla ej obetydliga svårigheter såväl *i uppkommande

frågor om rätt och plikt till inträde i kassan som beträffande

förvaltningsbestyren.

Såsom av det föregående torde framgå, synes det vara lärarlönenämndens

mening, att pensioneringsfrågan redan nu skulle kunna erhålla en

definitiv lösning enligt de grunder, som nämnden föreslagit.

Folkskolöverstyrelsen åter har ansett det vara tydligt, att man, för den

händelse frågan om sinaskollärarpersonalens änke- och pupillpensionerinsr

skulle lösas nu utan sammanhang med samma lärarpersonals lönefråga,

måste tänka sig en mera provisorisk lösning, och det hade synts överstyrelsen

uppenbart, att man i så fall måste sträva efter att få till stånd en

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 sand. 39 käft. (Nr 53.) 6

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

sådan anordning, som å ena sidan vore lätt och enkel att tillämpa och å

andra sidan icke föregrepe en framtida definitiv lösning av frågan. Det

förefölle överstyrelsen, som om det förslag, lärarlönenämnden framställt,

i stort sett skulle kunna läggas till grund för en anordning, som fyllde

dessa krav.

Statskontoret har till en början beträffande det sätt, varpå förevarande

fråga borde lösas, anfört följande:

Att änke- och pupillpensionering hittills icke anordnats för småskollärarpersonalen

torde huvudsakligen hava sin orsak i sammansättningen av denna personal. Den

bestode nämligen till övervägande del av ogitta kvinnliga lärare, och dessa hade givetvis

icke något intresse av sådan pensionering, liksom icke heller skyldighet torde

kunna åläggas dem att med avgifter bidraga därtill. Beträffande den övriga personalen

eller de manliga lärarna och de vid småskolorna anställda gifta kvinnor eller änkor

hade det hittills med hänsyn till fåtaligheten av denna del av personalen mött

svårighet i försäkringstekniskt avseende att för ändamålet bilda en särskild kassa.

Numera förelåge emellertid ett av de sakkunniga för det statsunderstödda pensionsväsendets

centralisering avgivet förslag om upprättande av eu »Tjänstemännens anstalt

för änke- och pupillpensioneringen», däri de mindre för sådant ändamål bildade kassorna

skulle till ömsesidigt stöd hänföras till en gemensam »allmän» vinstavdelning.

Vid bifall till berörda förslag skulle alltså jämväl eu ganska fåtalig personal kunna

utan olägenhet sammansluta sig till en särskild änke- och pupillkassa.

En bidragande orsak till att någon sådan pensionering hittills icke kommit till

stånd torde dock vara att söka i den låga avlöning, som utginge till denna personal

och som icke rimligtvis medgåve något avdrag för avgifter till familjepensionering.

En väsentlig förhöjning av den kontanta lönen vore dock nu föreslagen av lärarlönenämnden;

och torde vid prövning av detta förslag böra tillses, att avlöningen så avpassades,

att den lämnade rum för sådant avdrag, då ju denna personal liksom andra

tjänstemannagrupper syntes böra väsentligen med egna avgifter bekosta sin änke- och

pupillpensionering. Härvid framträdde emellertid den svårigheten, att övervägande flertalet

av denna personal såsom ogifta kvinnor icke gärna kunde åläggas skyldighet att

deltaga i pensioneringskostnaden. För denna del av personalen torde inträdet i den

blivande kassan därför böra vara frivilligt, eventuellt med erläggande av förhöjda avgifter,

om inträdet skedde senare än vid vunnen anställning inom kåren.

Emellertid förelåge numera ett av lärarlönenämnden utarbetat förslag till fullständig

löne- och pensionsreglering för småskollärare; och på grund härav torde, såsom

folkskolöver.styrelsen framhållit, den föreliggande frågan icke lämpligen kunna

erhålla sin definitiva lösning förr än i samband med prövningen av berörda förslag.

Då sådan prövning icke syntes kunna äga rum vid 1917 års riksdag, hade folkskolöverstyrelsen

framlagt sitt förevarande förslag till provisoriskt ordnande av familjepensionering

för delägare i småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt. Då det

emellertid icke syntes kunna dröja länge, innan frågan kunde definitivt ordnas, ansåge

sig statskontoret för sin del böra ifrågasätta, huruvida förslag till provisoriskt ordnande

av denna pensionering borde föreläggas den nu församlade riksdagen. I de

säkerligen icke många fall, som, innan frågan finge sitt definitiva avgörande, kunde

påkalla understöd från det allmännas sida till efterlevande efter avliden delägare i

förenämnda understödsanstalt, syntes i stället särskild framställning lämpligen böra

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskott ets utlåtande AV 53.

37

göras vid varje tillfälle. Ett sådant förfarande behövde icke åsamka statsverket större

pensioneringskostnad än om saken ordnades på sätt folkskolöverstyrelsen föreslagit,

enär ju enligt dess förslag pensioneringen i allt fall vore avsedd att bekostas uteslutande

av statsmedel.

•

Därefter har statskontoret, under förutsättning att ett provisoriskt

ordnande av denna pensionering befunnes vara av nöden, på sätt som folkskolöverstyrelsen

ifrågasatt, gjort vissa uttalanden, till vilka jag längre

fram skall återkomma.

Beträffande det sätt, på vilket den ifrågasatta pensioneringen borde

anordnas, har lärarlönenämnden yttrat sig i sitt förslag till författning

angående sagda pensionering.

Enligt detta förslag skulle pensioneringen avse änkor och barn efter

avlidna lärare vid mindre folkskolor och småskolor samt biträdande lärare

vid folkskolor. Rätt till pension skulle, enligt punkt 1 i nämndens författningsförslag,

tillkomma änka och barn efter manlig lärare, som vore

delaktig i småskollärarnas pensionsinrättning, så ock barn efter i denna

pensionsinrättning delaktig kvinnlig lärare, som vore änka.

Nämnda pensionsinrättning skulle enligt nämndens förslag (betänkande

II, del 3, sid. 4) träda i stället för den nuvarande småskollärares

in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt. Delägare i ålderdomsunderstödsanstalten

äro enligt § 1 i det för anstalten gällande reglementet den 22 juni

1892, sådan nämnda paragraf lyder enligt kungörelsen den 24 oktober

1913, lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor samt de

icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor, för vilkas avlönande

tillskott av allmänna medel åtnjutes; dock, vad beträffar särskilda lärare

och lärarinnor i övningsämnen vid de till den allmänna folkundervisningen

hörande skolorna, endast de lärare och lärarinnor i slöjd, vilka erhålla

minst samma avlöning, som författningsenligt tillkommer småskollärarinnor.

Därjämte må enligt samma författningsrum lärare och lärarinnor

vid sådana av enskilda underhållna skolor, vilka tjäna samma ändamål

som med statsmedel understödda och i reglementet omförmälda, till den

allmänna folkundervisningen hörande skolor, kunna i särskilda fall och på

de villkor, Kungl. Maj:t prövar skäligt bestämma, erhålla rätt till inträde

i anstalten.

Enligt § 10 i reglementet skall med avseende på rätt till understöd

hel tjänstgöring beräknas omfatta minst 20 undervisningstimmar i veckan.

Delaktighet i den av lärarlönenämnden föreslagna småskollärarnas

pensionsinrättning skulle åligga en var vederbörligen examinerad småskollärare,

som, när reglementet för pensionsinrättningen träder i kraft, vore

nätt till

pension.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

eller därefter bleve anställd förmedelst förordnande tills vidare, med undantag

dock för lärare, som, när reglementet trädde i kraft, erhållit den

fastare anställning, som avsages i § 33 mom. 2 av folkskolestadgan och

som icke inginge på den föreslagna nya löneregleringen. Uteslutna från

delaktighet i pensionsinrättningen skulle således vara, utom de sistnämnda,

följande grupper av lärare, som nu äga rätt till ålderdomsunderstöd, nämligen

småskollärare, som förordnats på viss tid, samt icke ordinarie folkskollärare

och förutnämnda lärare i slöjd. Sistnämnda grupp av lärare

skulle dock enligt nämndens förslag (betänkandet I, kap. XI, sid. 405)

under ^issa förutsättningar kunna vinna delaktighet i folkskollärarnas

pensionsinrättning och därmed även i folkskollärarnas änke- och pupillkassa.

I fråga om den bestämmelse angående pensionsrätt, som av lärarlönenämnden

föreslagits under punkt 1 i det nu föreliggande fö r fa 11 t i i n lt s förslaget,

yttrar folkskolöverstyrelsen:

Enligt denna bestämmelse skulle alltså upprättandet av en småskollärarnas pensionsinrättning

vara förutsättning för införande av reliktpensioner för ifrågavarande

kår. Då emellertid en sådan pensionsinrättning ännu icke kommit till stånd, syntes

rätten (ill änke- och pupillpensionering i stället böra knytas till rätten att erhålla

understöd från småskollärares m. fi. ålderdomsunderstödsanstalt. Rätt till sådant understöd

ägde icke blott lärare vid mindre folkskolor och småskolor samt biträdande

lärare vid folkskolor utan även, under särskilda förutsättningar, lärare och lärarinnor

i slöjd vid folkskolor samt lärare och lärarinnor vid vissa av enskilda underhållna

skolor. Det syntes överstyrelsen icke föreligga några avgörande skäl till uteslutning

av de bada sistnämnda grupperna från rätten till änke- och pupillpensionering. Lärarlönenämnden

hade för sin del tänkt sig, att slöjdlärarna skulle kunna erhålla delaktighet

i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, men denna fråga hade ju ännu icke

kunnat upptagas till avgörande. Vad beträffade de lärare vid enskilda skolor, som

vunnit inträde i ålderdomsunderstödsanstalten, vore att märka, att de bland dem, som

här kunde komma i fråga, vore sa ytterligt få, att det med hänsyn till kostnaderna

den synpunkt, som väl i detta fall närmast skulle komma i betraktande —- icke

torde finnas skäl att utesluta dem.

Även vad själva sinaskollärarkaren anginge, måste antalet personer, som skulle

kunna tänkas komma i åtnjutande av reliktpensioner, särskilt om man toge i betraktande

kårens storlek, bliva synnerligen ringa. Sådan pension skulle för det första

tillkomma änkor och barn efter avlidna manliga lärare. Det vore emellertid att märka,

att de manliga lärarna inom kåren vore ett försvinnande fåtal. Enligt de officiella

statistiska uppgifterna för år 1914 vore hela antalet sådana lärare blott 198. Lärarlönenämnden.

hade vidare förordat, att rätt till pupillpension skulle tillkomma jämväl

barn efter lärarinna, som vore änka, och pensionstagare av denna grupp

skulle efter allt att döma bliva ännu färre. I fråga om denna sistnämnda grupp

kunde det visserligen sägas, att det i viss mån gällde införande av en ny princip.

Överstyrelsen funne dock ändamålet så behjärtansvärt, att överstyrelsen icke kunde

underlåta att biträda förslaget även i denna de!.

I fråga i övrigt om rätten till pension skulle enligt punkt 2 i nämndens

författningsförslag i tillämpliga delar gälla samma bestämmelser.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

39

soin i sådant avseende vore stadgade i reglementet för folkskollärarnas änkeoch

pupillkassa, dock med visst undantag beträffande pensionsbeloppet.

Nu gällande bestämmelser rörande rätt till pension från nämnda kassa

återfinnas i reglementet för kassan den 5 oktober 1875, §§ 10—20, och

hava följande lydelse:

§ 10.

Anka eller barn efter avliden delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa

vare, under de i detta reglemente stadgade villkor, berättigade till pension från kassan,

utan avseende å boets större eller mindre tillgångar.

§ U.

Har delägare ingått äktenskap på sotsängen, vare änkan icke till pension berättigad.

Oberättigad till pension vare ock lagligen frånskild hustru ävensom de

styvbarn, delägaren efterlämnar.

§ 12.

Anka, som ingått nytt gifte, förlorar den pension, hon innehar efter avliden man.

§ 13.

Barn efter delägare vare berättigade till pension intill aderton års ålder; dock

upphöre pensionsrätten för dotter vid ingående av äktenskap före nämnda ålder.

Son eller ogift dotter, som av sinnes- eller kroppssjukdom eller ock av särskilt

lyte är oförmögen till arbete, må dock, i saknad av annan tillgång, efter direktionens

omprövning, även efter fyllda aderton år tilldelas ett understöd till högst halva beloppet

av moderns pension, så länge vederbörligen styrkes, att understödstagarens

sjuklighet och oförmögenhet till arbete samt utblottade tillstånd fortfara. K. K. den

21 juni 1901.

§ 14.

Den förhöjning i pension, som för pensionsberättigade barn blivit änka tillerkänd,

uppbäres av henne, så länge hon ombesörjer barnens vård och uppfostran. Försummar

hon denna skyldighet eller är hon hindrad att den utöva eller dör modern,

äge barnens målsman att den barnen tillkommande pensionsandel för deras rakning

uppbära.

§ 15.

Barn, vilkas föräldrar båda vid dödsfallet ägt delaktighet i kassan, åtnjute pension

både efter fader och moder.

§ 16.

Folkskollärarinna vare icke förment att, jämte egen lön eller pension, uppbära

henne möjligen från kassan tillkommande pension efter avliden man.

§ 17.

_ Pensionstagare, som under loppet av fem år sin pension ej uttagit, varde från

pensionsstaten avförd. Anmäler sig sådan sedermera å nyo, ankomme på särskild prov
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

ning av förhandenvarande omständigheter, huruvida förut innehavd pensionsrätt må

vidare åtnjutas; dock utan rättighet för pensionstagaren att för den förflutna tiden

någon pension uppbära, därest ej direktionen prövar skäligt sådant medgiva.

§ i».

Pensionstagare, som varder dömd för brott, vilket medför förlust av medborgerligt

förtroende för längre eller kortare tid, vare under samma tid förlustig sin rätt

till pension.

§ 19.

Rättighet för änka eller barn att uppbära pension vidtager med månaden näst

efter den, varunder delägare avlidit. Då pension, som delägares änka innehaft, till

större eller mindre del övergår till samma delägares barn, äga dessa att tillträda pensionen

med månaden näst efter den, med vilken änkans pensionsrätt upphört.

§ 20.

Pension utgår till och med slutet av den månad, varunder pensionstagaren avlider

eller förlorar rättigheten till pensionens bibehållande.

I fråga om dessa bestämmelser har lärarlönenämnden i sitt utlåtande

rörande folkskollärarnas änke- och pupillkassa (betänkandet III, kap. II,

sid. 38) föreslagit följande ändringar:

att det må ankomma på direktionens prövning, huruvida änka efter delägare,

som ingått äktenskap på sotsängen, må komma i åtnjutande av pension, dock att äktenskap,

ingånget för att legitimera barn, alltid skall medföra pensionsrätt,

att barn efter delägare vare berättigade till pension intill uppnådda tjuguett

års ålder samt

att i andra punkten av § 13 orden »utblottade tillstånd» utbytas mot »saknaden

av annan tillgång».

Beträffande nämndens i ovanberörda punkt 2 framställda förslag rörande

de närmare föreskrifterna om rätten till pension för småskollärares

efterlevande har folkskolöverstyrelsen anfört:

Nämnden syftade tydligen vid detta sitt förslag på reglementet för folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, sådant detta skulle komma att lyda, därest av nämnden föreslagna

förändringar i detsamma bleve vidtagna. Detta skulle bland annat innebära, att barn skulle

vara berättigat till pension intill uppnådda tjuguett års ålder. Överstyrelsen sympatiserade

visserligen med den i nämnda förslag framträdande strävan att i förevarande avseende

åvägabringa likställighet mellan olika lärarkårer men kunde ändock i frågans

nuvarande läge givetvis icke förorda den av nämnden föreslagna åldersgränsen, då detta

för närvarande skulle innebära en mera utsträckt pensionsrätt åt barn efter avlidna

småskollärare än den, som tillkomme avlidna folkskollärares barn. 1 det avseende,

varom här vore fråga, liksom i övrigt beträffande pensionsrätten måste det tydligen

gälla att få till stånd överensstämmelse med vad som vore föreskrivet i reglementet

för folkskollärarnas änke- och pupillkassa i dettas nu lydande avfattning, vadan barns

rätt att uppbära pension skulle komma att upphöra vid uppnådda aderton år. Skulle

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

41

rätten till barnpension, på sätt som av nämnden föreslagits, bliva utsträckt i fråga

om folkskollärare, borde tydligen en liknande förmån tillkomma barn efter avlidna

småskollärare.

Beträffande änke- och pupillpensionernas storlek har lärarlönenämnden

i punkt 2 likaledes föreslagit, att samma bestämmelser skulle i tillämpliga

delar gälla, som i sådant avseende vore stadgade i reglementet för folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, med det undantag dock att änkepension

skulle utgå med 30 procent av den för den avlidne läraren lagstadgade

kontanta avlöningen i högsta lönegraden, familjetillägg, ersättning för

övertidsläsning samt för bostad och bränsle däri icke inräknade, och barnpension

i förhållande härtill enligt de i nämnda reglemente stadgade

grunder.

Såsom kontant avlöning i högsta lönegraden har nämnden föreslagit

1,150 kronor för lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor

samt biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor, under förutsättning

att de blivit anställda tills vidare (betänkandet I, del 1, sid 341). För lärare

i slöjd har nämnden icke föreslagit bestämda avlöningsbelopp men

väl vissa belopp, med vilka de skulle vara delaktiga i folkskollärarnas

pensionsinrättning. Dessa delaktighetsbelopp skulle enligt nämndens förslag

vara 1,200 kronor, om slutavlöningen utgör minst 1,200 kronor

jämte bostad och bränsle, eljest 1,000 kronor (betänkandet I, del 1, sid.

405-406).

De bestämmelser i reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa,

som avse pensionernas storlek, innehållas i §§ 21 — 23 och äro av

följande lydelse:

§ 21.

Efterlämnar delägare i kassan änka men icke barn, tillkomme henne i pension, ifall

delägaren varit lärare vid egentlig folkskola med delaktighet i kassan efter det för

folkskollärare i lag stadgade lönebelopp, 25 procent eller en fjärdedel men i andra

fall 20 procent eller en femtedel av den lön, för vilken vederbörande skolområde eller

skoldistrikt i avseende å delägarens egen pensionering vunnit delaktighet i folkskollärarnas

pensionsinrättning. Har delägare efterlämnat, förutom änka, ett eller flera

pensionsberättigade barn, varder berörda pension förhöjd med halvparten eller 50 procent.

K. K. den 38 juni 1907.

§ 22.

Har avliden delägare icke efterlämnat änka utan endast barn, och äro barnen tre

eller flera, som till pension äro berättigade, äga de uppbära hela beloppet av den enligt

§ 21 för änka med barn bestämda pension till lika fördelning dem emellan; leva endast

Pensionernas

storlek.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4~ Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

två barn äga de till lika fördelning sig emellan uppbära samma pension som änka

utan barn; lever endast ett barn, uppbär det hälften av sist nämnda pension. Lag

samma vare, da änkas pensionsrätt upphört samt da lärarinna efterlämnat barn, även

om fadern lever. Efter enahanda grund förfares ock, då barn enligt § 15 äro berättigade

till pension efter både fader och moder. K. K. den 28 juni 1907.

§ 23.

Pension beräknas ° endast i helt tal av kronor; skulle vid uträkning av pensionen

denna befinnas sluta på öre, höjes den till närmaste hela tal kronor.

Rörande denna del av nämndens förslag har folkskolöverstyrelsen

anfört följande:

Uppenbarligen hade nämnden vid detta sitt förslag tänkt sig de av densamma

föreslagna lönerna som grundval. Pensionen för ensam änka skulle då blivit 30 procent

av 1,150 kronor eller 345 kronor och för änka med barn 50 procent mera eller

518 kronor. Komme i stället de lönesatser, som överstyrelsen i underdånigt utlåtande

den 30 september 1916 förordat, att läggas till grund, hade man att räkna med pensioner

av 375 kronor för ensam änka och 563 kronor för änka med barn.

Nämnden hade vid sitt förslag i förevarande hänseende utgått från en högre

procent å lönen än som tillämpades i fråga om pension för folkskollärares efterlevande.

I detta sistnämnda fall beräknades nämligen pensionen för ensam änka till 25 procent av

befattningshavarens högsta lagstadgade kontanta avlöning, en procentsats, som nämnden

förordat även i sitt eget förslag angående änke- och pupillpensionering för folkskollärarkåren.

Att nämnden ansett sig böra utgå från eu högre procent i fråga om

småskollärarkåren berodde givetvis därpå, att pensionerna i annat fall skulle blivit allt

för låga för att kunna i någon mån motsvara sitt ändamål. Med 25 procent som

beräkningsgrund skulle, med utgångspunkt från den av nämnden föreslagna avlöningen,

pensionen för ensam änka bliva blott 288 kronor.

Då man tänkte sig en provisorisk anordning, kunde man givetvis i fråga om pensionsbeloppen

icke utgå från något av de förslag till lönereglering, som förelåge, utan

maste bygga på förefintliga faktiska förhållanden. Närmast till hands läge det då att

till utgångspunkt taga den för småskollärarkåren nu stadgade kontanta lönen i högsta

lönegraden, det vill säga 680 kronor. Efter samma beräkningsgrund, som för närvarande

tillämpades i fråga om pensioner från folkskollärarnas änke- och pupillkassa,

skulle pensionsbeloppen för smaskollärares efterlevande bliva 170 kronor för änka utan

barn och 255 kronor för änka med barn. Räknade man i stället med 30 procent som

grund, komme man till beloppen 204 kronor och 306 kronor. Både i det ena och det

andra fallet komme man alltså till belopp, som icke kunde anses motsvara sitt

syfte.

Härtill komme ännu en viktig omständighet. Riksdagen hade år 1916 fattat

ett beslut av innebörd, att från folkskollärarnas änke- och pupillkassa redan pensionelad

folkskolläraränka skulle, därest henne tillkommande pension understege 300 kronor,

av statsmedel erhålla ett fylluadsbelopp, så att pensionen och detta belopp tillsammans

uppginge till 300 kronor. Riksdagen hade tydligen härmed som sin mening fastslagit

att pension till folkskolläraränka, oberoende av den avlöning, ssm legat till

grund för pensionens beräkning, skulle utgöra minst 300 kronor. Inför detta förhål
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

43

lande syntes det överstyrelsen föreligga starka skäl för att ej heller i förevarande fall,

dä det gällde änka efter sinåskollärare, tänka sig ett lägre pensionsbelopp än 300

kronor. Detta belopp skulle dä utgå till ensam änka samt till två ensamma pensionsberättigade

barn. 1 enlighet med vad som vore stadgat beträffande pension från folkskollärarnas

ätike- och pupillkassa skulle pensionen för ett ensamt barn utgöra hälften

af nämnda belopp, alltså 150 kronor.

Något mera invecklad bleve frågan, då det gällde pensionsbelopp för änka med

barn eller för mera än två fader- och moderlösa barn. Ginge man ut från gällande

avlöningsbestämmelser och räknade med 30 procent, skulle man, såsom ovan nämnts,

i dGta fall komma till beloppet 306 kronor. Lade man det nyss förordade beloppet

av 300 kronor för ensam änka till grund och beräknade, att pensionen för änka med

barn, i överensstämmelse med vad som vore stadgat angående pension från folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, skulle vara 50 procent högre, erhölle man beloppet 450

kronor. I detta avseende hade mau visserligen icke något stöd i riksdagens ovan berörda

beslut, vilket fastställde samma minimibelopp för änka med barn som för änka utan barn.

Det syntes dock överstyrelsen vara rimligt, att änka, som hade oförsörjda barn att underhålla,

redan från början vid införande av änke-och pupillpensionering för småskollärarkåren,

erhölle högre understöd än änka, som hade endast sig själv att sörja för, och

överstyrelsen ansåge sig därför böra föreslå, att pension för änka med barn måtte bestämmas

till 450 kr. Samma pensionsbelopp skulle då komma att utgå i sådant

fall, att avliden befattningshavare, som här avsåges, efterlämnade endast barn, av vilka

tre eller flera vore till pension berättigade. ''

Statskontoret har gjort följande uttalande i fråga om pensionernas

storlek:

Statskontoret ansåge sig beträffande de särskilda bestämmelserna rörande pensioneringen

böra framhålla, att den föreslagna änkepensionen av 300 kronor visserligen

icke i och för sig vore synnerligen hög men dock icke stode i riktigt förhållande

till den för sraåskollärare nu stadgade kontanta lönen i högsta lönegraden

eller 680 kronor. Det till stöd för förslaget åberopade förhållande, att riksdagen år

1916 beviljat medel till fyllnadspension åt folkskolläraränka, så att fyllnadsbeloppet,

och peusiouen skulle tillsammans uppgå till 300 kronor, torde icke utgöra giltigt skäl

för bestämmande av detta belopp såsom pension åt änka efter småskollärare, enär

berörda riksdagsbeslut endast innebure beviljande af sådan höjning såsom krigstidsbjälp

för ett år och under förutsättning att folkskolläraränka styrkte sig vara i behövande

omständigheter. Därvid vore även att uppmärksamma, att för sådan änkas pension

erlagts icke obetydliga avgifter, under det att vid det föreslagna provisoriska ordnandet

av småskollärarnas familjepensionering några avgifter icke torde kunna ifrågakomma.

På grund härav syntes pensionen till änka efter småskollärare icke nu böra bestämmas

till högre belopp äu 200 kronor. Skulle krigstidsbjälp bliva beviljad pensionär i allmänhet,

som uppbure pension av statsmedel eller till vars pension bidrag i eu eller annan

form utginge av sådana medel, torde dylikt tillskott även böra komma pensionerad

änka efter småskollärare till godo enligt de särskilda bestämmelser, som i sådant avseende

kunde varda stadgade.

I överensstämmelse med vad som gällde beträffande folkskollärares familjepeusiouering

syntes pensionen för änka med barn böra utgå med ett belopp, motsvarande

änkepensionen med 50 procents förhöjning, pensionen för ensamt barn böra bestämmas

till hälften av änkepensionen, pensionen för två barn till samma belopp som änkepen
Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 39 käft. (Nr 53.) 7

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

sionen samt pensionen till tre eller flera barn till samma belopp som pension till

änka med barn; varjämte barnpensionen borde upphöra att utgå vid uppnådd ålder

av 18 år.

Enligt punkt 3 i lärarlönenämndens författningsförslag skulle några

pensionsavgifter icke erläggas av lärarpersonalen. Den ifrågasatta pensioneringen

skulle sålunda helt och hållet bekostas av statsmedel. Till

stöd för sitt förslag i denna del har nämnden anfört:

Inom den svenska statsförvaltningen torde det vara regel, att änke- och pupillpensionerna

till huvudsaklig del bekostades av befattningshavarna själva. Denna

regel kunde icke med det löueförslag, nämnden förordat för småskollärarna, läggas

på denna kår. Vid avvägandet av förhållandet mellan lönerna för manliga och kvinnliga

befattningshavare inom övriga lärarkårer hade nämnden tagit hänsyn bland annat

till den omständigheten, att de manliga befattningshavarna vore skyldiga att lämna

bidrag till änke- och pupillkassan. Och hade nämnden bland annat på grund härav

föreslagit högre lönebelopp för manliga än för kvinnliga befattningshavare. Vad

småskollärarkåren anginge hade däremot nämnden på särskilt angivna skäl endast

föreslagit en enda, för kvinnliga befattningshavare beräknad lönestat, som även skulle

gälla för manliga småskollärare, där sådana förekoinme. Om nu de manliga småskollärarna

ålades att lämna bidrag till någon änke- och pupillkassa, skulle de, i den

mån de icke åtnjöte familjetillägg, få åtnöjas med en lägre behållen löneinkomst än

deras kvinnliga kamrater. Saken kunde också, vad manliga småskollärare anginge,

uttryckas sä, att deras löner, i förslaget, icke bestämts med hänsyn till någon skyldighet

för dem att betala avgift till efterlevande anhörigas försörjning.

Man kunde nu, om man ville bereda småskollärarna förmånen av änke- och pupillpension,

gå till väga på två olika sätt: antingen så, att de manliga lärarna ålades

skyldighet att betala avgift till en änke- och pupillkassa och få sin lön höjd med ett

mot denna avgift svarande belopp, eller ock så, att de finge ifrågavarande förmån ulan

någon särskild avgift. I realiteten vore det samma sak; skillnaden läge endast i bokförings.

-ättet.

För nämnden stode det klart, att det senare alternativet vore det i alla avseenden

enklaste och därför här borde komma till användning, då i detta fall icke,

såsom i fråga om andra kårer, några omständigheter av historisk natur lade hinder

i vägen.

Om alltså lärarna själva icke skulle lämna bidrag till reliktpensioneringen, så

inställde sig den frågan, av vem denna förmån skulle bekostas. Statskontoret hade

framkastat den tanken, att omkostnaderna för berörda ändamål skulle bestridas av

stat ock kommun gemensamt. Mot eu sådan anordning komme helt visst kommunerna

att med styrka framhålla, att de icke vore förpliktade att bidraga till övriga kommunalt

anställda iärares änke- och pupillpensionering. Ehuru nämnden icke ansåge detta

skäl alldeles oangripligt, trodde nämnden dock, att det komme att anses som avgörande

för den föreliggande frågan. 1 så fall återstode endast möjligheten, att änke- och

pupillpensionerna helt bekostades av staten. Nämnden hade ansett sig kunna ansluta

sig till denna mening bland annat därför, att, såsom av eu bifogad kostnadsberäkning

framginge, det endast gällde relativt obetydliga belopp.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Hankön!akotlets utlåtande Nr 53.

45

Angående detta förslag yttrar folkskolöverstyrelsen:

Ed viktig punkt i förevarande spörsmål vore givetvis den, som avsåge pensionsavgifterna.

Nämnden hade för sin del föreslagit, att för åtnjutande av ifrågavarande

förmåner någon avgift av befattningshavaren icke skulle erläggas. Då överstyrelsen

i sitt den 30 april 1915 avgivna underdåniga utlåtande över lärarlönenämndens betänkande

I anslutit sig till nämndens mening angående förhållandet mellan här omnänmda

manliga och kvinnliga befattningshavares avlöning och överstyrelsen ej heller intagit

någon avvikande ståndpunkt i detta avseende i sin den 30 september 1916 gjorda

underdåniga framställning om ny löne- och pensionsreglering för lärare vid folkskolor

och småskolor, kunde det tydligen sägas, att överstyrelsen godtagit jämväl förutnämnda

konsekvenser i fråga om avgifterna till änke- och pupillkassa.

I vissa över nämndens förslag till änke- och pupillpensionering avgivna yttranden

hade emellertid hävdats den uppfattningen, att för rätt till änke- och pupillpensionering

alltid borde erläggas avgifter av vederbörande befattningshavare. Det syntes överstyrelsen,

som om ett stadgande av sådan innebörd borde komma att öva inflytande på

avlöningsbeloppens storlek, något som också i allmänhet erkänts av dem, som haft

invändningar i nu nämnd riktning att göra. Redan detta förhållande syntes överstyrelsen

motivera, att vid ett provisoriskt ordnande av småskollärarnas änke- och pupillpensionering

några avgifter icke borde krävas. För en sådan anordning funnes emellertid

enligt överstyrelsens förmenande ett ännu starkare skäl. De befattningshavare,

om vilka här vore fråga, vore i avlöningshänseende så ogynnsamt ställda, att det förefölle

överstyrelsen, som om det skulle vara allt för hårt, därest av familjeförsörjarna

bland dem skulle utkrävas avgifter, som i förhållande till deras inkomster måste bliva

ganska betungande, överstyrelsen ansåge sig därför böra biträda nämndens förslag

även i det hänseendet, att kostnaderna för småskollärarkårens änke- och pupillpensionering

bestredes helt och hållet av statsmedel.

Statskontoret har likaledes ansett, att pensioneringen borde bekostas

av statsmedel, för den händelse den redan nu skulle provisoriskt ordnas.

Såsom folkskolöverstyrelsen erinrat, hava åtskilliga av de övriga myndigheter,

som yttrat sig i frågan, uttalat betänkligheter mot att pensioneringen

skulle bekostas uteslutande med statsmedel och ifrågasatt, huruvida ej vederbörande

lärare och lärarinnor själva borde genom erläggande av pensionsavgifter

deltaga i kostnadernas bestridande. Därvid har emellertid

från vissa håll betonats, att endast helt låga pensionsavgifter här kunde

ifrågakomma.

Beräkningen av kostnaderna för småskollärarnas änke- och pupillpensionering

har utförts av förste aktuarien i försäkringsinspektionen Reinhold

Palmqvist, som erhållit uppdrag att i mån av behov biträda lärarlönenämnden

vid utredning av vissa frågor om pensionsreglering. I nämndens

betänkande III, sid. 87—90, återgives följande yttrande av Palmqvist

angående omförmälda beräkning:

Kostnaderna»

storlek.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

Lärarlönenämnden bär begärt uppgift å den kostnad, som pensionering av änkor

och omyndiga barn efter sm åskollärare, som hädanefter avlida, och utgående efter

följande grunder skulle medföra.

Den kontanta avlöningen i högsta lönegraden för en småskollärare skall enligt

nämndens förslag utgöra 1,150 krnor, änkepension skall utgå med 30 procent härav, således

345 kronor, och pension till omyndiga barn enligt samma grunder som de för

folkskollärare föreslagna. Småskollärare skall icke erlägga avgift för änke- och pupill

pension eri ngen.

Vid 1912 års utgång funnos 188 manliga lärare vid småskolor och mindre folkskolor

samt biträdande lärare vid folkskolor. Ur detta material kunna givetvis inga

beräkningar verkställas rörande småskollärarnas familjepensionsvärden, utan har jag

tillämpat de för folkskollärare beräknade kapitalvärdena av mot 1 kronas änkepension

svarande värdena av familjepensionerna.* För att emellertid få en uppfattning om

huruvida dessa värden, vad småskollärare vidkommer, äro för höga eller för låga, bär

jag ur lärarlönenämndens statistik hämtat följande uppgifter:

Av 188 småskollärare voro år 1912

122 gifta (ej änklingar eller frånskilda), därav 101 med ett eller flera barn under

21 år;

8 änklingar eller frånskilda med två eller flera barn under 21 år, därav 5 med

tre eller flera barn under 21 år.

Sannolikheten för att en småskollärare skall vara gift men ej änkling eller frånskild

är således

122

188

0,649,

sannolikheten för att han skall hava ett eller flera pensionsberättigade barn är

101+8

188

0,580,

sannolikheten för att han skall vara änkling med två eller flera pensionsberättigade

barn är

8^

188

0,043,

I

och sannolikheten för att han skall vara änkling med minst tre pensionsberättigade

barn är

ra = °-m
-

Motsvarande tal för folkskollärare äro respektive

0,723, 0,578, 0,01 1 och 0,007

Av de anförda siffrorna framgår, att de för folkskollärare beräknade familjepensionsvärdena

för småskollärarnas vidkommande sannolikt äro något för höga, då den

för småskollärare funna större sannolikheten att vara änkling eller frånskild med mer

än ett pensionsberättigat barn naturligtvis är utan större betydelse.

* Se lärarlönenämndens betänkande III, sid. 70 o. f.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

^ Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

Med avseende på antaganden och beräkningssätt för övrigt får jag hänvisa till

min utredning rörande folkskollärarnas änke- och pupillkassa.*)

Kapitalvärdet den 31 december 1914 av framtida familjepensioner efter nu anställda

småskollärare utgör

253,100 kronor.

Antager man, att antalet småskollärare ständigt kommer att bibehållas vid

samma numerär som det nuvarande, blir kapitalvärdet av familjepensioner efter blivande

småskollärare •

139,300 kronor.

Därest pensioner i enlighet med för folkskollärare gällande grunder skulle utgå

till änkor och barn efter alla småskollärare, som hädanefter avlida, utan att för dessa

pensioner erlades några avgifter, skulle detta för staten medföra en kostnad motsvarande

ett kapital av

253,100 kronor,

därest inga småskollärartjänster vidare tillsattes med manliga innehavare, men

392,400 kronor,

därest manliga småskollärare i all framtid användes i samma utsträckning som nu.

För att finna de belopp, varmed familjepensioner efter småskollärare skulle utgå

under de närmaste åren, har jag under förenklande antaganden beträffande åldrar och

familjeförhållanden beräknat beloppen av utgående änke- och barnpensioner under vart

femte kalenderår intill år 1940 och därvid erhållit de resultat, som finnas angivna i

efterföljande tabell.

Å r.

Ånke- och barnpensioner utgå med

nedanstående belopp, därest

inga manliga små- skollärare vidare

tillsättas.

den manliga små- skollärarkåren

ständigt bibehålies

vid sin nuvarande

numerär.

Kronor.

Kronor.

1920..........................................

6,000

5,000

1926..........................................

9,000

10,000

1930..........................................

16,000

18,000

1936..........................................

17,000

24,000

1940..........................................

18,000

30,000

Efter år 1940 komma utgående änke- och barnpensioner att minskas för att slutligen

helt försvinna, därest inga manliga småskollärare vidare tillsättas; däremot komma

dessa belopp att ytterligare något ökas intill en viss maximigräns för att sedan hålla

* Se lärarlönenämndens betänkande III, sid. 70 o. f.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

sig någorlunda konstant, därest manliga småskollärare i all framtid användas i samma

utstiäckning som nu.

De manliga småskollärarna utgöra emellertid en kår, som är stadd i ständig

minskning, vilket framgår av efterföljande tabell.

!

Å r.

*

|

Antal småskollärare.

Manliga.

Kvinnliga.

Summa.

1890..........................................

662

6,333

6,995

92..........................................

629

6,614

7,243

94..........................................

611

6,885

7,496

96..........................................

534

7,300

7,834

98.......................................

483

7,711

8,194

1900.........................................

447

8,122

8,569

02..........................................

424

8,740

9,164

04..........................................

373

9,206

9,579

06.........................................

326

9,769

10,086

08..........................................

283

10,383

10,666

10.........................................

233

10,873

11,106

12..........................................

188

10,876

11,064

Då visserligen småskollärartjänster fortfarande besättas med manliga innehavare

men för vart år i allt mindre utsträckning, kunde man vänta, att den framtida kostnaden

för pensioneringen av deras efterlämnade änkor och barn skulle uppgå till belopp,

som läge någonstädes mellan de i ovanstående tabell angivna. Att märka är emellertid,

att vid beräkningen av dessa belopp antagits, att småskollärare icke lämna sin tjänst av

annan orsak än dödsfall eller pensionering. Den starka minskningen i antalet manliga

småskollärare visar däremot, att avgång av andra orsaker måste förekomma i avsevärd

grad, ja, en närmare granskning av de anförda siffrorna ådagalägger, att minskningen

år frän år är betydligt större, än den skulle varit, därest inga manliga småskollärare

vidare tillsattes och de småskollärare, som nu finnas, ej lämnade sin tjänst av andra

orsaker än dödsfall och uppuådd pensionsålder. Kommer minskningen i antalet manliga

småskollärare att fortgå i samma grad i framtiden som hittills, torde därför kostnaden

för familjepensioner till deras efterlevande icke komma att uppgå ens till de

belopp, som jag anfört under antagande att inga småskollärartjänster vidare tillsattes

med manliga innehavare.

Enligt nämndens förslag skall även omyndigt barn efter avliden småskollärarinna,

vars man förut avlidit, åtnjuta pension enligt samma grunder som barn efter

småskollärare. Att kostnaden härför måste bliva ringa är tydligt, dä exempelvis år

1912 bland 10 876 småskollärarinnor endast funnos 63 änkor med barn under 21 år.

Da jag icke haft tillgång till sådana uppgifter, att jag exakt kunnat beräkna kostnaden

i fråga, har jag med ledning av de uppgifter, som finnas angivna i lärarlönenämndens

betänkande I, 2, sid. 353, sökt uppskatta framtida årliga beloppet av sådana

s. 49 Kontrollera mot PDF

1Bankoutskottets utlåtande Nr 53. 49

Eelision er, och har jag därvid kommit till en summa av 700 kronor, motsvarande en

ostnad en gång för alla av

18,000 kronor.

Den årliga kostnaden för ifrågavarande pensioner kommer naturligtvis endast

småningom att stiga till 700 kionor och kun naturligtvis tidvis även betydligt

överstiga detta belopp. 1 medeltal torde denna siffra emellertid snarare vara för hög

än för låg.

Beträffande sättet för pensioneringens ombesörjande har lärarlönenämnden

föreslagit, att ansökningar om pension skulle prövas av direktionen

för folkskollärarnas änke- och pupillkassa (punkt 4), att pensionerna

skulle utanordnas av nämnda kassas medel samt att det skulle åligga direktionen

för kassan att varje år hos Kungl. Maj:t till ersättning anmäla

det belopp, som under näst föregående år av kassans medel utbetalts för

ifrågavarande ändamål (punkt 5).

Mot en sådan anordning har folkskolöverstyrelsen icke haft något att

invända. Statskontoret åter har ansett, att pensioneringen borde ombesörjas

av direktionen över småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt;

och om frågan ansåges böra redan nu provisoriskt ordnas, borde enligt statskontorets

mening å riksstatens tionde huvudtitel uppföras ett extra förslagsanslag

till lämpligt belopp att av statskontoret på rekvisition tillhandahållas

nämnda direktion.

Redan förut har jag givit uttryck åt min uppfattning, att lösningen

av frågan om änke- och pupillpensionering för småskollärarpersonalen i

sin helhet bör tills vidare anstå.

Såsom både folkskolöverstyrelsen och statskontoret framhållit, torde i och

för ett definitivt ordnande frågan icke lämpligen kunna utbrytas från sitt

naturliga samband med det till prövning föreliggande förslaget till fullständig

löne- och pensionsreglering för småskollärare. Och att för den

begränsade tid, som kan förutsättas komma att förflyta, innan frågan må

i sådant sammanhang vinna sin lösning, söka genom generella bestämmelser

provisoriskt ordna småskollärarnas familjepensionering synes mig icke

vare sig lämpligt eller av omständigheterna påkallat. Efter vad av den

föregående utredningen i ämnet torde framgå, skulle det säkerligen icke

vara lätt att vid ett sådant provisoriskt ordnande av frågan kunna i allo

genomföra det berättigade kravet, att frågans definitiva lösning icke må

därigenom föregripas. Fog synes mig ock förefinnas för statskontorets uttalande,

att i de säkerligen icke många fall, som, innan frågan får sitt

definitiva avgörande, kunna påkalla understöd från det allmännas sida till

Pensio
neringens
ombe
sörjande.

Departe
mentschefen.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

avliden småskollärares efterlevande, i stället särskild framställning lämpligen

bör göras vid varje dylikt tillfälle. Ett sådant fall föreligger nu i

den förut omnämnda ansökning om understöd, som avlidne småskolläraren

Peterssons änka ingivit till Kungl. Maj:t.

Av det vid förutnämnda motion fogade, i det föregående (sid. 4) omförmälda

intyg av vederbörande kyrkoherde framgår, att Peterssons båda

döttrar, för vilka understöd år 1911 ifrågasattes, äro födda respektive den

2 mars 1896 och den 11 oktober 1898 och således nu överskridit 18 års

ålder. Något understöd för dem synes följaktligen icke numera böra ifrågakomma.

Däremot torde understöd böra tilldelas änkan Thilda Petersson,

som enligt av mig införskaffat intyg från pastorsämbetet i Södra Hestra församling

fortfarande lever ogift och befinner sig i behövande omständigheter.

Beträffande storleken av den pension, som skulle tillkomma ensam

änka, under förutsättning att förberörda pensioneringsfråga för småskollärarpersonalen

skulle vinna en slutgiltig eller provisorisk lösning, hava,

såsom synes av det föregående, olika meningar gjort sig gällande. Statskontoret

har ansett, att pensionen för ensam änka med hänsyn till den

för småskollärare nu stadgade avlöningen borde sättas till allenast 200

kronor. Lärarlönenämnden har föreslagit, att sådan pension måtte få utgå

med 30 procent å det av nämnden föreslagna högsta avlöningsbeloppet för

småskollärare, 1,150 kronor, således med 345 kronor. Efter samma procenttal

på det av folkskolöverstyrelsen i dess förberörda utlåtande den 30

september 1916 förordade högsta avlöningsbeloppet för nämnda lärare,

1,250 kronor, skulle pensionen för ensam änka utgå med 375 kronor.

Då överstyrelsen nu uttalat sig angående en provisorisk anordning av pensioneringen,

har överstyrelsen förmenat, att nämnda pensionsbelopp icke

borde sättas lägre än till 300 kronor.

För det fall, som nu föreligger, torde vara lämpligast att, oberoende

av nu utgående eller föreslagen avlöning för småskollärarpersonalen, söka

finna ett understödsbelopp, som kan anses något så när motsvara understödets

ändamål. Av det anförda synes framgå, att detta belopp lämpligen

kan bestämmas till 300 kronor. Understödet till ifrågavarande änka torde

böra i sin helhet utgå från allmänna indragningsstaten samt tillkomma

henne från och med den 1 januari 1917 under hennes återstående livstid,

så länge hon förbliver ogift.»

Motion il: I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra

kammaren av herr Nilsson i Linnås väckt motion, nr 450, däri hemställts,

»att riksdagen måtte besluta, att småskolläraren Johan Severin Peterssons

änka Thilda Petersson må från och med den 1 januari 1917 under

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

51

sin återstående livstid, så länge hon förblir ogift, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 450 kronor.»

''Till stöd för motionen har anförts följande:

»Ivungl. Maj:t har genom proposition nr 270 till innevarande riksdag föreslagit

beviljande av en pension åt småskolläraren Johan Severin Peterssons änka Thilda Petersson,

att utgå från och med 1917 med ett årligt belopp av 300 kronor. Detta förslag

är grundat bland annat på en motion nr 40 till 1911 års riksdag, samt på en

därefter av änkan Petersson till Kungl. Magt ingiven ansökan.

Av en till motionen fogad bilaga, vilken jämväl finnes intagen i propositionen,

framgår, att änkan Petersson redan vid mannens död fullständigt saknade existensmedel,

och har det därför, allt sedan, varit med ständiga bekymmer och umbäranden

som hon måst kämpa för sin existens. Då hon nu under dessa fem år, som gått sedan

mannens död, icke fått åtnjuta något understöd av staten, samt då man icke här kan

ifrågasätta ett riksdagsbeslut med retroaktiv verkan, anser jag det vara med billighet

och rättvisa överensstämmande att pensionsbeloppet i detta fall sättes något högre än

som eljest hade bort ske.»

Såsom framgår av åberopade statsrådsprotokollet, hade i statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag, förslag framställts att för småskollärares

m. fl. änke- och pupillpensionering beräkna under tionde huvudtiteln

på extra stat för år 1918 ett belopp av 5,000 kronor. Vederbörande

departementschef anförde därvid, bland annat, att förslag angående

ordnandet av denna pensionering borde, därest icke betänkligheter

av principiell art både hinder i vägen, föreläggas årets riksdag, men att

erforderlig utredning i ärendet då icke slutförts.

I nu föreliggande yttrande till statsrådsprotokollet meddelar departementschefen,

att berörda utredning fullföljts, men att enligt departementschefens

mening principiella betänkligheter förelåge mot en omedelbar lösning,

vare sig definitiv eller provisorisk, av frågan i dess helhet. Denna

pensionering sammanhängde nämligen på det närmaste med vissa andra

spörsmål, som vore under beredning, och framför allt med frågan om en

definitiv löne- och pensionsreglering för småskollärarpersonalen. Den nu

förevarande pensioneringsfrågan borde enligt departementschefens mening

icke utbrytas från sitt sammanhang med övriga omförmälda frågor. Utredningar

härför hade ännu icke hunnit slutföras, men syntes detta kunna

ske inom en relativt nära framtid. I avvaktan härå borde framställning

göras hos riksdagen för varje särskilt fall, då understöd från det allmänna

kunde ifrågakomma. Ett sådant fall förelåge nu i den ansökning om

understöd, som ingivits av änkan Petersson och som upptagits i Kungl.

Maj:ts proposition.

Aven utskottet anser, att lösningen av frågan om änke- och pupillpensioneringen

för småskollärarpersonalen i sin helhet bör tills vidare anstå.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 saml. 39 Käft. (Nr 53). 8

Utskottet.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

Angående

pension åt

extra kronojägaren

S.

Sjöström.

Det torde nämligen icke vara lämpligt, att detta spörsmål för ett definitivt

ordnande utbrytes från dess naturliga samband med det väntade förslaget

till fullständig löne- och pensionsreglering för småskollärare. Icke

heller synes det vara nödigt att i avvaktan härå genom generella bestämmelser

provisoriskt ordna småskollärarnas familjepensionering. Måhända

skulle därigenom frågans definitiva lösning komma att i ett eller annat

avseende föregripas.

Vid bedömande av det nu föreliggande fallet har utskottet därför

funnit sig icke böra närmare granska de principer, som ligga till grund

för den i propositionen omförmäla utredningen, utan har frågan om

understöd åt änkan Petersson ansetts böra bedömas fristående. Av handlingarna

i ärendet framgår, att änkan Petersson redan år 1911 gjort framställning

om utverkande av statsunderstöd. Sedan dess har emellertid

hennes ansökning tillika med frågan om småskollärarnas familjepensionering

i dess helhet varit föremål för närmare utredning och änkan Petersson

har icke kommit i åtnjutande av något understöd. Det har under

sådana förhållanden och utan att detta på något sätt må anses föregripa

det slutliga resultatet av förevarande utredning synts vara överenststämmande

med billighetens fordringar, att understödet till änkan Petersson

må utgå med ett något högre belopp än vad Kungl. Maj:t föreslagit; och

vill utskottet i sådant avseende föreslå, att understödet bestämmes till

400 kronor årligen.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och den i ämnet väckta motionen,

må medgiva, att småskolläraren Johan Severin Peterssons

änka Thilda Petersson må från och med den 1

januari 1917 under sin återstående livstid, så länge hon

förbliver ogift, å allmänna indragningsstaten uppbära

ett årligt understöd av fyrahundra kronor.

V, Ang. jordbruksdepartementet.

ll:o) I en till riksdagen den 27 april 1917 avlåten proposition, nr

, 289, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att extra kronojägaren Sven Sjöström må från och med

år 1918 under sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten

en årlig pension av 375 kionor.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Hankoutskottets utlåtande Nr 53.

53

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anfört följande:
»I

skrivelse den 3 mars 1917 har domänstyrelsen anmält, att jägmästaren

i Mala revir hos styrelsen hemställt, att pension måtte utverkas

åt extra kronojägaren Sven Sjöström, vilken från och med år 1893 tjänstgjort

inom förutvarande Norsjö revir såsom extra kronojägare och extra

bevakare under i medeltal 8 månader årligen mot arvode, som småningom

höjts. från 60 till 90 kronor för månad. På grund av reumatism och

nervsjukdom kunde Sjöström nu icke anses fullt tjänstduglig utan måste

lämna rum åt yngre kraft, varvid han, så snart hans tjänstgöring å reviret

upphörde, stode utan existensmöjlighet.

Jägmästarens skrivelse åtföljes av dels frejdbetyg, som visar, att Sjöström

är född den 3 oktober 1847 och alltså nära 70 år gammal, dels intyg

från . vederbörande kyrkoherde, att han fört en hedrande vandel och

vore förtjänt av att nu på ålderns dagar erhålla som understöd för sina

levnadsbehov en tillräcklig pension, dels ock ett intyg från vederbörande

överjägmästare, enligt vilket Sjöström städse skött sina åligganden på ett

troget och nitiskt sätt samt alltid fört en hedrande vandel och därigenom

gjort sig förtjänt av sina förmäns och allmänhetens förtroende och aktning.

Domänstyrelsen erinrar, att riksdagen år 1915 beviljat en årlig pension

å 375 kronor åt förre extra kronojägaren i Norsjö revir Per Johan

Boström, vilken då uppnått en ålder 76 år och tjänstgjort i skogsstaten

27 år, samt framhåller, att den ansökning, som nu av vederbörande jägmästare

gjorts beträffande extra kronojägaren Sjöström, torde innebära ett

analogt fall. Sjöström hade plikttroget och nitiskt skött sina åligganden

under en tjänstetid av mer än 23 år samt fört en hedrande vandel och

stode nu vid en ålder av nära 70 år, då han till följd av sjukdom icke

längre vore tjänstduglig utan måste avgå från sin tjänst, utan existensmöjligheter.

Ehuru Sjöströms såväl tjänstgöringstid som ålder icke vore fullt så

höga som omförmälde Boströms, ansåge styrelsen de fördyrade levnadsomkostnaderna

tala för önskvärdheten av att även Sjöström tillerkändes

en pension av 375 kronor årligen, vilket belopp syntes vara det minsta,

som erfordrades för hans uppehälle.

Styrelsen har därför hemställt, att Sjöström måtte beviljas rätt att

från och med år 1818 å allmänna indragningsstaten under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av 375 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 14 april 1917 tillstyrkt denna framställning.

Jag biträder myndigheternas förslag. Då här icke är fråga om den

s. 54 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Angående

pension åt

förre tillförordnade

domänintendenten

M. F.

Rodhes änka

Alfhikla

Beata Rodhe,

född von

Mentzer.

Angående

understöd åt

vice kommissions/antmöiaren

A. E.

O. Modée.

54 Bart ko u t sko Hett; utlåtande Nr 53.

ordinarie pensioneringen av skogsstaten personal utan om understöd åt en

extra befattningshavare, synes det mig riktigt att, såsom myndigheterna

föreslagit, pensionen må utgå från allmänna indragningsstaten.»

Med hänsyn till de ömmande omständigheter, som i förevarande fall

föreligga, och under åberopande därav att innevarande års riksdag i likartade

fall beviljat ett belopp av 400 kronor, har utskottet ansett pensionen

böra bestämmas till nämnda belopp.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att extra kronojägaren

Sven Sjöström må från och med år 1918 under

sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten

en årlig pension av fyrahundra kronor.

12:o) i en till riksdagen den 27 nästlidna april avlåten proposition,

nr 290, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre tillförordnade

domänintendenten, f. d. kaptenen Magnus Fredrik Rodhes änka

Aifliildo Beata Rodhe, född von Mentzer, må från och med mars månad

innevarande år under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 50() kronor.

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen tillåter sig utskottet

hänvisa till propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för samma dag.

Utskottet, som icke funnit något att erinra emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning, hemställer,

att riksdagen må medgiva, att förre tillförordnade

domänintendenten, f. d. kaptenen Magnus Fredrik Rodhes

änka Alfhild Beata Rodhe, född von Mentzer, må från

och med mars månad innevarande år under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av femhundra kronor.

13:o) I en till riksdagen den 27 april 1917 avlåten proposition, nr

325, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt'' utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att vice kommissionslantmätaren i Kalmar län Alfred

Ernst Oskar Modée må från och med den 1 januari 1917 under sin åter
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr ,r>3.

55

stående livstid åtnjuta årligt understöd från allmänna indragningsstaten

till belopp av 1,200 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i ärendet anfört följande:
»Hos

Kungl. Maj:t har vice kommissionslantmätaren Alfred Ernst

öskar Modée anhållit om pension. Vid ansökningen fogade handlingar

utvisa, att sökanden, som är född den 15 juni 1858 och alltså nästa födelsedag

uppnår en ålder av 59 år, avlade lantmäteiiexamen den 19 maj

1884 och konstituerades till lantinäteriauskultant den 12 april 1887.

Sedan han därefter varit såsom medhjälpare i tjänsten anställd hos särskilda

lantmätare, konstituerades han den 7 maj 1896 till vice kommissionslantmätare

i Västernorrlands län. Den 15 juli 1899 transporterades

han till Kalmar län, där han fortfarande har sin verksamhet. Sökanden

räknar alltså en tjänstetid av 30 år, därav nära 21 år såsom vice kommissionslantmätare.

Enligt bifogat läkarbetyg lider sökanden av kronisk

reumatism i bägge fotterna samt utbredda åderbråck å bägge underbenen,

vadan han för närvarande är och helt säkert för all framtid torde komma

att bliva oförmögen att sköta de yttre göromålen av sin tjänst.

Sökanden har uppgivit, att han på grund av sin sjuklighet och oförmåga

att röra sig på fältet vore urståndsatt att ens med de minsta anspråk

på livet försörja sig som praktiserande lantmätare. Han hade vid

många tillfällen under senare år varit alldeles utblottad.

Lantmäteristyrelsen har med skrivelse den 18 april 1917 överlämnat

Modées ansökning och för egen del anfört, att sökandens verksamhet så

som på eget ansvar arbetande lantmätare varit av jämförelsevis mindre

omfattning, vartill hans tilltagande sjuklighet givetvis varit en bidragande

orsak. Denna omständighet i förening med att hans förhållande i tjänsten

icke varit utan anmärkning hade föranlett, att lantmäteristyrelsen vid den

år 1909 genomförda omorganisationen av lantmäteristaten i orterna icke

ansett sig böra uppföra honom å förslag till distriktslantmätartjänst.

Befordran till kommissionslantmätare hade Modée icke sökt. Sökandens

oförmåga att röra sig på fältet hade gjort, att hans verksamhet under de

senaste åren hastigt minskats, och Modées arbetsförteckningar visade, att

arvodena för åt honom uppdragna lantmäteriförrättningar, från att år

1900 hava uppgått till omkring 2,100 kronor, år 1915 nedgått till omkring

500 kronor. Då Modée med hänsyn till hans ålder och beskaffenheten

av hans föregående verksamhet icke lämpligen kunde anställas såsom

extra biträde vare sig inom lantmäteristyrelsen eller å något läns

lantmäterikontor, ansåge styrelsen därför, med behjärtande av sökandens

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

Departe
mentschefen.

Utskottet.

nödställda belägenhet, sig höra tillstyrka bifall till hans anhållan om pension.

Angående pensionens storlek ansåge lantmäteristyrelsen, med hänsyn

till vad styrelsen anfört rörande sökandens tjänsteverksamhet, sig böra

föreslå ett något lägre belopp än som på grund av beslut av 1885 års riksdag

tillerkänts kommissionslantmätare, eller 1,600 kronor. Pensionen syntes

dock ej höra bestämmas lägre än till 1,200 kronor, vilket belopp syntes

vara det minsta, varmed sökanden i närvarande tid kunde beredas en

nödtorftig bärgning.

Statskontoret har i utlåtande den 23 april 1917 med hänsyn till vad

handlingarna innehölle funnit starka billighetsskäl föreligga att i detta

fall söka utverka något årligt understöd. Mot det av lantmäteristyrelsen

föreslagna understödsbeloppet hade statskontoret icke något att erinra.

Med avseende på föreliggande omständigheter syntes understödet böra få

åtnjutas från och med ingången av år 1917.

Såsom vice kommissionslantmätare har sökanden icke någon avlöning

av statsmedel och kan icke heller få sig tillerkänt något av de pensionsrum,

som 1885 ''års riksdag inrättade för kommissionslantmätare. I betraktande

av sökandens ganska långa tjänstgöring inom lantmäteristaten

samt hans sjuklighet och bekymmersamma belägenhet anser jag mig kunna,

lika med myndigheterna, tillstyrka, att ett årligt understöd av statsmedel

beredes honom. I avseende å beloppet och tiden, från vilken understödet

må utgå, instämmer jag med statskontoret.»

Såsom av handlingarna framgår, är Modée visserligen icke berättigad

till pension av statsmedel. Enligt utskottet mening föreligga emellertid

i detta fall starka billighetsskäl för beredande av något understöd åt honom;

och har utskottet därför ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl.

Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, må medgiva, att vice kommissionslantmätaren

i Kalmar län Ålfred Ernst Oskar Modée

må från och med den 1 januari 1917 under sin återstående

livstid åtnjuta årligt understöd från allmänna

indragningsstaten till belopp av ettusen tvåhundra

kronor.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utdtande Nr 53.

57

14:o) I en inom andra kammaren av herr Hellberg i Lycksele väckt,

motion, nr 7, anföres följande:

tj.. »Härmed far jag vördsamligen föreslå, att avlidne kronojäguren Mårten Erik

Hänströms änka, Ingrid Kristina Hänström, född Åström, i Fredrika kyrkoby, som

lever under ekonomiskt betryck, måtte beredas någon förhöjning i den pension, som

hon åtnjuter från civilstatens änke- och pupillkassa.

Kronojäguren Mårten Erik Hänström, som var född den 14 maj 1847, blev an1*000*

^ kronojägare år 1867, vilken tjänst han sedan innehade till i september

1908. På grund av sjukdom måste han hava vikarie de sista åren. Till följd av

denna sin sjukdom blev han av vederbörande överordnade myndighet i maj 1908 anmodad

att inkomma med avskedsansökan och blev därefter tillerkänd en årlig pension

av 500 kronor. Han avled den 25 oktober 1910 och efterlämnade änka i fattiga omständigheter.

Hade kronojägaren Hänström till följd av sjukdom ej måst avgå från sin tjänst

före den i lagen av 11 oktober 1907 bestämda levnadsåldern eller 65 år, utan fått

begagna sig av vikarie till ingången av 1909, då den nya löneregleringen för sko<rsstäten

trädde i kraft, hade änkans ställning blivit något förmånligare. Då kronojägarnes

delaktighetsbelopp i civilstatens änke- och pupillkassa enligt förut fällande

bestämmelser endast var 500 kronor, blev Hänströms änka tillerkänd en årlig pension

av 100 kronor. Enligt den nya staten hade Hänströms pension blivit 900 kronor och

änkans 180 kronor.

0 Den pension a 100 kronor, som änkan Hänström sålunda för närvarande uppbär,

maste med hänsyn till det nuvarande låga penningvärdet och de nu rådande dyra

levnadsomkostnaderna betecknas såsom allt för otillräcklig för att ens kunna fylla de

rimligaste krav på ett existensminimum.

Änkan Hänström är nu över 72 år och sjuklig. Av ett av kyrkoherden i förSäiiilingen

och av ordförandena i vederbörande kommunalstämma och kommunalnämnd

utfärdat intyg framgår, att änkan Hänström är medellös och saknar möjlighet att själv

försörja sig samt att hon i sin hemort är känd för att alltid ha fört en hederlig

vandel.

Då änkan Hänström efter allt att döma går nöd till mötes under nuvarande omständigheter,

då pensionsbeloppet nämligen icke torde stå i rimligt förhållande till nu

gällande levnadsomkostnader, får jag vördsamt hemställa att riksdagen ville besluta,

att avlidne kronojägaren Mårten Erik Hänströms änka, Ingrid Kristina Hänström,

född Aström, i Fredrika kyrkoky a,v Västerbottens län, mätte tillerkännas eu årliotilläggspension,

av 80 kronor att utgå från och med 1 januari 1917».

Vid motionen finnas fogade förutom däri åberopade intyg här nedan

intagna bilagor.

Till överjägmästaren i Umeå distrikt.

Sedan lag angående vissa tjänstinnehavares rätt till pension den it oktober

1907 trätt i kraft från och med innevarande år och i följd därav nya bestämmelser

nu äro gällande angående tjäustinnehavares skyldighet att från tjänsten avgå, vill

kungl. domänstyrelsen, under erinran att förenämnda lag gäller bland andra samtliga

Angående

tilläggspension

åt

Lron-tjägaren

M. E.

Hänströma

änka Ingrid

Kristina

Hänström,

född Aström.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bankoutskottels utlåtande Nr 53.

Domän
styrelsen.

kronojägare samt de skogsrättare, som antagits å sina befattningar efter ingången

av april månad år 1900, härmed anmoda Eder att senast den 1 nästkommande maj

till kungl. styrelsen insända förteckning över de kronojägare och skogsrättare, som äro

skyldiga att under innevarande år avgå från sina befattningar.

I sådant avseende vill kungl. styrelsen erinra därom, att betjänte vid den

lokala skogsförvaltningeu äro skyldiga från tjänsten avgå vid uppnådda 65 levnadsår,

oberoende av tjänsteårens antal, men att sådan tjänstiunehavare, som icke uppnått

nyss sagd ålder, likväl är skyldig avgå, om han under 5 på varandra följande år i

följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra och för framtiden

finnes vara till tjänstgöring oförmögen. Befinnes skogsbetjänt vara av sjukdom eller

minskad arbetsförmåga urståndsatt att på (it tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänsteåligganden,

och har ban tillika uppnått en levnadsålder av minst 63 år, äger Konungen

förklara sådan tjänstinnehavare skyldig att från tjänsten avgå.

Den förteckning kungl. domäustyrelsen sålunda motser bör vara åtföljd av

så fullständiga uppgifter, att kungl. styrelsen blir i tillfälle kontrollera desammas

riktighet.

Skogsbetjänte, som befinnas vara skyldiga att från tjänsten avgå, skola genom

Eder anmodas inkomma med avskedsansökan, åtföljd av frejdebetyg och styrkt avskrift

av handling, utvisande sökandens första antagande i allmän civil tjänst.

Stockholm den 31 mars 1908.

Th. Örtenblad. Fr. Giöbel.

Alarlin Rasch.

Angående uppgifter om kronojägare och skogsrättare, som enligt nya pensionslagen

äro skyldiga avgå under år 1908.

Bestyrkes å tjänstens vägnar.

Erik Geete.

Till kronojägaren M. E. Hänström.

Med bifogande av avskrift utav kungl. domänstyrelsens skrivelse den 31 sistlidne

mars, varav framgår, att I ären skyldig att redan nu avgå från Eder innehavande

tjänst vid skogsstaten, får jag härmed anmoda Eder att hit snarast möjligt

inkomma med till kungl. domänstyrelsen ställd avskedsansökan, som skall vara åtföljd

av dels frejdebetyg, dels ock av styrkt avskrift av den handling, varigenom

Edert första antagande i allmän civil tjänst ägde rum.

Umeå den 4 maj 1908.

Axel Egerström.

Domänstyrelsen, som av statskontoret anmodats att yttra sig i ärendet,

har i avgivet utlåtande anfört följande:

»De av motionären lämnade uppgifterna synas vara riktiga. Dock framgår det

icke av motionärens utredning, att kronojägaren Hänströms sjuklighet varit så stor,

s. 59 Kontrollera mot PDF

Hanlcoutskottets utlåtande Nr 53.

59

att lian, efter att under area närmast före 1898 varit tjänstledig 3 ä 6 månader årligen,

vant för sjukdom ledig under tiderna från den 20 maj 1898 till den 1 september 1900

och från den 15 september 1902 till dess avsked blev honom beviljat med september

månads utgång 1908. Att den nya pensiouslagen av den 11 oktober 1907 medförde

nödvändigheten för Hänström att begära sitt avsked, innan han kom i åtnjutande av

de löne- och pensionsförmåner, som medföljde den lör skogsstaten år 1909 inträdande

nya löneregleringen, och varigenom hans änka också kommit i en sämre ställning,

såsom motionären påpekat, var i förevarande fall eu ogynnsam omständighet, men likväl

formellt riktigt. I samma eller måhända i än högre grad ofördelaktiga pensionsläge,

som änkan Hänström torde flera kronojägareänkor med allenast 100 kronor i

årlig pension, men utan möjlighet att av några sina vuxna barn erhålla hjälp för sitt

uppehälle, vara. Kungl. styrelsen, som icke har något att erinra mot ett bifall till

motionen, finner det därför i sin ordning, att om i förevarande fall ökad pension skall

beredas ifrågavarande kronojägareäuka, motsvarande förmån borde komma övriga kronojägareänkor

med lägre pension än 180 kronor om året till del. Huru många och vilka

dessa äro, därom torde styrelsen över civilstatens änke- och pupillkassa kunna lämna

utredning.»

För egen del har statskontoret anfört:

»Med hänsyn till vad domänstyrelsen i här inlagd skrivelse av den 12 nästlidne

mars anfört angående den i motionen nr 7 i andra kammaren gjorda framställning om

tilläggspension åt kronojägaren Mårten Erik Hänströms änka Ingrid Kristina Hänström,

född Åström, samt med åberopande av sitt den 24 sistlidne februari avgivna underdåniga

utlåtande med utredning i fråga om pensionsförhöjning åt behövande änkor

efter statstjänare m. m., anser sig statskontoret icke kunna för änkan Hänström förorda

någon annan höjning i den till henne nu utgående pension än som kan komma

med benne jämnställda pensionstagare till del.»

Med hänsyn till den i motionen förebragta utredningen anser utskottet,

att någon höjning av änkan Hänströms nuvarande pension bör

beviljas, och har utskottet därvid icke haft något att erinra mot det av

motionären i sådant avseende föreslagna beloppet 80 kronor. Den ifrågavarande

tilläggspensionen torde böra anvisas att utgå å allmänna indragningsstaten

från och med innevarande års början.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

11: 7, må medgiva, att kronojägaren Mårten Erik Hänströms

änka, Ingrid Kristina Hänström, född Åström, i

Fredrika kyrkoby av Västerbottens län, må — utöver

den henne från civilstatens änke- och pupillkassa tillkommande

pension — å allmänna indragningsstaten erBihang

till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 39 käft. (Nr 53). 9

Statskontoret.

Utskottet.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

hålla en årlig tilläggspension av åttio kronor att utgå

från och med 1 januari 1917, så länge hon i sitt nuvarande

änkestånd förbliver.

Stockholm den 22 maj 1917.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Reservationer.

Vid punkt l:o,

angående understöd åt maskinisten B. E. T. Svenssons minderåriga

barn:

af herr Vahlquist, som anfört följande:

»Då tilldelande av understöd till änka med barn på sätt Kungl. Maj:t

och utskottet i detta fall föreslagit icke överensstämmer med de grunder,

vilka i allmänhet pläga av riksdagen i likartade fall tillämpas och då ett

bifall till utskottets förslag skulle medföra, att änkan vid den tidpunkt,

då understödet till barnen helt och hållet upphörde och hon närmade sig

den levnadsålder, då arbetsförmågan börjar avtaga, skulle försättas i en

för sitt livsuppehälle bekymmersam ställning, hemställer jag, att riksdagen

måtte besluta,

att maskinisten vid garnisonens i Boden vattenledningsverk B. E. T.

Svenssons änka Ida Maria Svensson, född Flodin, samt makarnas minderåriga

barn Arnold Teodor, Greta Matilda, Tord Adolf och Stig Bror må

från allmänna indragningsstaten åtnjuta understöd, änkan Svensson tre

hundra kronor samt vart och ett av barnen ett hundra kronor att från

1917 års början årligen utgå till änkan Svensson, så länge hon lever ogift,

och till vart och ett av barnen till dess det uppnått 18 års ålder», samt

av herrar Wickman, Kristensson, Berg i Munkfors, Molin, Sandler och

Jonsson i Gumboda, vilka instämt med herr Vahlquist:

Vid punkt 5:o),

angående understöd åt fodermarsken H. F. E. lngvarssons änka Maria

Ingvarsson, född Olsson, och minderåriga barn.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

61

av herr Vahlquist, som anfört följande: »Då jag anser, att det av utskottet

föreslagna understödsbeloppet såväl för änkan som framför allt för

barnen är väl knappt tillmätt, och då härtill komma synnerligen ömmande

omständigheter, hemställer jag, att riksdagen måtte besluta,

att fodermarsken H. F. E. Ingvarssons änka Maria Ingvarsson, född

Olsson, och makarnas tre minderåriga barn må från och med den 1 februari

1917 å allmänna indragningsstaten åtnjuta årliga understöd, änkan

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd med 300 kronor om

året samt vart och ett av barnen intill uppnådd ålder av 18 år med 100

kronor årligen.» samt

av herrar Wickman, Kristensson, Bert) i Munkfors, Molin, Carlson i

Herrljunga, Sandler och Jonsson i Gumboda, hvilka instämt med herr

Vahlquist.

Vid punkt 8:o),

angående pensioner till vissa vid statens järnvägsbyggnader anställda

eller förut anställda förmän och arbetare m. m.

av herrar Wickman, Kristensson, Berg i Munkfors, Edbom och Bäcklund.

<

Herr Neiglick har begärt få antecknat, att han icke deltagit i behandlingen

av punkterna 1 och 5.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1917:10 Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. a1 i texten